Schibsted Text Tasks
Collection
Benchmark text tasks for Large Language Models. Pre-release.
•
3 items
•
Updated
article_id
stringlengths 28
28
| article_text
stringlengths 1.01k
4.16k
| keyword
stringlengths 1
46
| google_title
stringlengths 23
96
| newsroom
stringclasses 1
value |
|---|---|---|---|---|
https://www.svd.se/a/kEAXJj/ | Amerikanska bombplan flög lågt över Stockholm och Uppsala vid lunchtid på onsdagen – en del av en övning. ”Det är en tydlig signal till svenska folket att vi försvarar vårt lands territorium och skapar trygghet och säkerhet”, säger Försvarsmaktens övningsplanerare. Flygningen är en del av en samövning mellan Försvarsmakten och amerikanska Bomber Task Force där de amerikanska flygplanen B-1B Lancer och B-52 Stratofortress ska eskorteras av svenska Jas 39 Gripen över stora delar av det svenska luftrummet. När de passerat svenskt territorium ska de ansluta till den pågående Natoövningen Nordic Response. Flygplanen planerades passera på 3 000 fot, vilket motsvarar ungefär 900 meter, över Stockholm. De passerade Avicii arena och Centralbron någon gång mellan 12:40 och 13:00. – Det är i det här fallet lågt, det skulle inte man göra annars ur taktiskt perspektiv. Det här gör vi för att visa upp. Det är en tydlig signal till svenska folket att vi försvarar vårt lands territorium tillsammans med andra och skapar trygghet och säkerhet för Sveriges befolkning, säger Mikael Månsson, övningsplanerare, Försvarsmakten. Efter Stockholm flyger de vidare för att passera Arlanda och Uppsala garnison. Och det är inga små pjäser som är på Sverigebesök. B-1B Lancer har en längd på nästan 45 meter och ett vingspann på nästan 42 meter. Med svepta vingar – vilket innebär att de kan fällas bakåt för att bli snabbare – är vingbredden drygt 23 meter. Flygplanet har fyra motorer och tomvikt på 87,1 ton. B-52 Stratofortress är drygt 49 meter lång, har ett vingspann på 52 meter och väger tom 74,9 ton. Syftet med övningen är att öva försvaret av Sverige och förmågan att verka tillsammans med andra länder och att kunna ge värdlandsstöd. – I strategiskt syfte används dessa bombplan för att kunna nå långt med en viss typ av last, i detta fall helt är de helt obeväpnade, säger Mikael Månsson. Efter att bombplanen anslutit till Natoövningen Nordic Response flyger de hem till USA igen. – De lufttankar bara, så de landar aldrig. Det visar också ett strategiskt budskap att kunna förflytta sig över stora sträckor och utan att landa, säger Månsson. | amerikanska bombplan stockholm | Amerikanska bombplan över Stockholm och Uppsala | SVD |
https://www.svd.se/a/2BLb24/ | Övergången till förnybar el skapar en ny mångmiljardindustri för energilagring. Med EU-pengar i ryggen hoppas det nya svenska bolaget Repono ta 10 procent av den europeiska marknaden – till priset av 330 miljarder kronor. Övergången till förnybar el skapar en ny mångmiljardindustri för energilagring. Med EU-pengar i ryggen hoppas det nya svenska bolaget Repono ta 10 procent av den europeiska marknaden – till priset av 330 miljarder kronor. Tänk en parkeringsplats med 17 miljoner Tesla 3. Så stor lagringskapacitet kommer det enligt EU-kommissionens beräkningar att krävas fram till 2030. Annars kommer omställningen mot förnybar energi inte att lyckas. Mer precist handlar det om 1 TWh, eller tillräckligt mycket för att förse 50 000 eluppvärmda villor med ström i ett år. Det här väntas leda till att det skapas en helt ny marknad för energilager. När Repono ger sig in på den marknaden är det med pengar från storföretag som Stena-koncernen, Schneider Electric och det EU-finansierade riskkapitalbolaget EIT Innoenergy. Planen är att äga och driva energilager energilager i bland annat Tyskland, Frankrike, Polen och Italien. ”Kommer att lyckas” Reponos vd Rasmus Bergström medger att det är en satsning som kommer att kosta väldigt mycket pengar. – Vi kommer behöva investera någonstans kring 30 miljarder euro (motsvarande 330 miljarder kronor) under den här perioden, säger han. Rasmus Bergström räknar med att en del av pengarna ska komma från grundarna och nya investerare, men han säger att merparten kommer att lånefinansieras. Men hur realistiskt är det att ni lyckas få fram 30 miljarder euro på bara sex år? – Det nätverk som EIT Innoenergy har är helt unikt, både vad det gäller industriella, politiska och finansiella kontakter. Det öppnar väldigt många dörrar och därför kommer det här lyckas, säger han och tillägger: – Baserat på det vi ser från EU och de krav som omställningen till förnybar energi ställer så kommer det att behövas någon typ av energilagring. Skulle inte ny kärnkraft lika gärna kunna vara lösningen? Den är ju både planerbar och bidrar med stabilitet. – Av det jag läser i din och andra tidningar är det uppenbart att det kommer att ta tid innan ny kärnkraft finns på plats. Den är inte svaret på hur vi ska lösa energiutmaningen fram till 2030. Hur ska ni lyckas få tag på batterier motsvarande miljontals bilar? – Vi kommer fokusera på en europeisk värdekedja. Tittar man på den utbyggnad som nu sker hos ett antal batteriproducenter så säger jag att de här batterierna kommer att finnas. Affärsidén vilar på tre ben Basen för Repono är bolaget Battery Loop, som fram till i höstas ägdes av Stena Metall, som ingår i Stena-koncernen. Affärsidén var att ge gamla batterier från bland annat fordon nytt liv i form av batterilager. När det nya bolaget Repono köpte Battery Loop fick man framfört allt med sig kompetens kring batteriteknik i form av 25 medarbetare. Affärsidén för energilager vilar på tre ben, berättar Rasmus Bergström. Kraftgaranti. De nya energikrävande gröna industrierna behöver el dygnet runt, inte bara när det blåser eller när solen skiner. Företag inom energilager kan gå in som garant för att det alltid finns ström när den behövs. Arbitrage. En utmaning med till exempel vindkraft är att det inte alltid blåser när elbehovet är som störst. Det kan leda till stora variationer i elpriset. Frekvensreglering. Ett energisystem där en stor del av elen kommer från sol- och vindkraft blir lätt instabilt. Om frekvensen avviker för mycket från 50 Hz riskerar hela nätet att kollapsa. Stora batterilager kan vara ett sätt att stabilisera nätet och det är de nätansvariga beredda att betala för. – Vi kommer att kunna köpa billig el när det finns ett överskott och sedan sälja den dyrare när efterfrågan är som störst, säger Rasmus Bergström | repono | Repono satsar på energilager – för 330 miljarder kronor | SVD |
https://www.svd.se/a/dwxpnA/ | Det blev en supertisdag för Donald Trump. Han vann över 90 procent av delegaterna på spel – medan frågan är om hans utmanare Nikki Haley motvilligt är på väg att kasta in handduken. NEW YORK. Som en av valårets höjdpunkter var årets supertisdag ovanligt avslagen. Förutsägbarheten var väntad men otillfredsställande för den som gillar politisk spänning. Med två för världen redan välbekanta herrar runt 80 år och brist på utmanare med verklig chans att vinna saknas elementen som brukar skänka dagen nerv. Både Biden och Trump ser ut att befinna sig på snitslad bana till att nomineras av sina partier. 15 delstater höll primärval på tisdagen och båda kandidater fick överlägset flest röster inom sina partier. Biden vann alla 15 även om Amerikanska Samoaöarna – ett amerikanskt territorium i södra Stilla havet – blev ett pikant nederlag då den togs hem av den för många okända entreprenören Jason Palmer som vann med 11 röster i ett val som bara 91 väljare deltog i. På den republikanska sidan hade Donald Trump strax före 21.30 amerikansk östkusttid vunnit tio delstater. Två timmar senare hade han räknat hem ytterligare minst två, medan Haley lyckats knipa Vermont. När denna text lämnas har Donald Trump vunnit 550 av supertisdagens 865 delegater. Nikki Haley har lyckats vinna 52 av desamma. Före supertisdagen hade Trump bara förlorat en delstat: Washington DC. Mot bakgrund av hans etablissemangskritiska retorik lär han betrakta förlusten som en bedrift. Trumps segervåg sätter press på Nikki Haley, som hittills insisterat på att stanna kvar i racet med motiveringen att 70 procent väljarna vill ha ett annat alternativ än Trump eller Biden. En referens till en tidigare opinionsundersökning om oberoende väljare. Matematiskt har Haley en mikroskopisk chans att vinna. Trump närmar sig de 1215 delegatröster som krävs för att knipa en nominering och väntas efter valen om en vecka ha passerat gränsen. Det republikanska partiorganet RNC uppmanar Haley att kliva åt sidan och sluta upp bakom Trump. Haley har hittills struntat i uppmaningen. Däremot valde Haley att inte hålla något officiellt anförande på tisdagen, något som väcker frågor om hon planerar ett i dagarna och vad hon i så fall kommer att säga. Många spekulerar om varför Haley valt att stanna i racet. Om det är för att hon hoppas att de kriminella utredningarna ska sätta stopp för Trump och erbjuda henne en chans, eller avser använda medieexponeringen för att bygga en kampanj som oberoende kandidat. Det senare är något som hon konsekvent har förnekat. Haley säger att hon alltid varit republikan och inte tänker ställa upp som något annat. Om Haley höll låg profil på tisdagen, gjorde Trump motsatsen. I ett långt tal på tisdagskvällen fokuserade Trump på migrationen och vad han betraktar som Bidens fatala misslyckande. Ett sätt att inskärpa en bild av en inkompetent administration samtidigt som Biden försöker bygga förtroende hos väljarna genom att tala om striktare migrationspolitik och enligt uppgifter överväger att använda sin exekutiva makt för att kontrollera den södra gränsen mot Mexiko. Haley nämnde Trump däremot inte alls. Möjligen med vetskapen att han en dag kommer behöva hennes väljares stöd. | donald trump | Malin Ekman: Väntad supertisdag för Donald Trump | SVD |
https://www.svd.se/a/EQ3mX3/ | PODD | Elon Musk stämmer nu Open AI – företaget han själv var med och grundade. Det är en maktkamp som sker inför öppen ridå mellan några av de mest spektakulära personerna inom techvärlden just nu. PODD | Elon Musk stämmer nu Open AI – företaget han själv var med och grundade. Det är en maktkamp som sker inför öppen ridå mellan några av de mest spektakulära personerna inom techvärlden just nu. PODD | Elon Musk stämmer nu Open AI – företaget han själv var med och grundade. Det är en maktkamp som sker inför öppen ridå mellan några av de mest spektakulära personerna inom techvärlden just nu. På en kvart får du veta vad Elon Musk vill uppnå med att gå till domstol och vad som kan bli konsekvensen om han vinner. Gäst idag: Björn Jeffery, techanalytiker på SvD. Lyssna på Dagens story Dagens story produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”Dagens story” – eller klicka på länkarna. På en kvart får du veta vad Elon Musk vill uppnå med att gå till domstol och vad som kan bli konsekvensen om han vinner. Gäst idag: Björn Jeffery, techanalytiker på SvD. Lyssna på Dagens story Dagens story produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”Dagens story” – eller klicka på länkarna. På en kvart får du veta vad Elon Musk vill uppnå med att gå till domstol och vad som kan bli konsekvensen om han vinner. Gäst idag: Björn Jeffery, techanalytiker på SvD. Lyssna på Dagens story Dagens story produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”Dagens story” – eller klicka på länkarna. | elon musk | Elon Musk stämmer Open AI – som han själv var med och grundade | SVD |
https://www.svd.se/a/KndOp6/ | Hans vuxna barn är besvikna och arga på sin pappa och vill inte umgås. ”Kommer vårt förhållande försämra situationen?” undrar den nya partnern. Din sambo kan reparera relationen, svarar SvD:s psykolog. Fråga: Min sambo och jag har varit tillsammans i fyra år, och han är över tio år äldre än mig. Hans vuxna barn (20+) har länge varit besvikna och arga på sin far. De verkar inte ha accepterat vårt förhållande och känner att deras pappa har prioriterat bort dem och skaffat en ny familj. Jag inser att det är normalt för barn att känna sig osäkra och oroliga när en förälder inleder en ny relation. Men det har det nu gått fyra år sedan vi träffades. Min sambo har haft obearbetade problem med sina barn långt innan jag kom in i bilden. Barnen uppfattade honom som oengagerad och att han inte ansträngde sig, fram tills jag dök upp och gav honom ett nytt liv. Tidigare försökte jag förbättra relationen med hans barn genom att bjuda in dem på fika eller middag, men det möttes med avvisanden och verkar ha förvärrat deras ilska. Vi funderar dessutom även på att skaffa barn tillsammans. Jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt för oss att ha ett lyckligt liv tillsammans, med tanke på att han i stort sett har förlorat kontakten med sina barn, och om vårt förhållande skulle försämra situationen ytterligare för honom? /X Jenny Jägerfeld: Familjedynamiken du befinner dig i är onekligen komplex och känslomässigt utmanande. Det låter som om din sambos barn är arga och besvikna på sin pappa, och det påverkar såklart både honom och dig, samt era framtidsplaner. Du skriver ingenting om hur din man känner inför att hans barn tagit avstånd, men de flesta som befinner sig i den situationen mår förstås väldigt dåligt. Man känner en saknad och sorg över förlusten och många kämpar med skam och skuldkänslor. Det är inte ovanligt att man inte helt förstår (eller vill ta in) varför barnen brutit eller att man känner en hjälplöshet inför situationen och inte vet hur man ska kunna ställa saker till rätta. Du skriver att du har försökt bjuda in barnen, men att detta möttes av avvisanden. Det är bra att du har sträckt ut en hand, det visar att du är mån om relationen och att du inte vill ta deras pappa ifrån dem. Du beskriver dock inte hur din sambo agerat, om han också har försökt träffa dem eller ta kontakt. Det gör att jag antar att han har intagit en mer passiv roll. Berätta om din oro Det är såklart främst din sambo som är ansvarig för relationen med barnen, men om du orkar och vill skulle du kunna prova några saker för att se om det går att hitta en väg framåt. Först behöver du och din sambo prata om situationen på ett öppet och ärligt vis. Både vad ni känner inför att barnen inte vill ses och vad det innebär för dem och för er. Särskilt viktigt är det att ni reflekterar över hur ett eventuellt gemensamt barn kan påverka situationen. Lyssna på vad han tänker och känner, men berätta även om din oro inför framtiden. Alla barn vill ha kontakt Du skulle även kunna hjälpa din sambo att identifiera problemet. Alla barn vill i grunden ha kontakt med sina föräldrar. Om de bestämmer sig för att inte ha det är det i 99 fall av 100 för att skydda sig själva – inte för bestraffa sin förälder, vilket somliga föräldrar tror. De skyddar sig från något som uppkommit i relation till föräldern, som besvikelse, smärta, känsla av övergivenhet och så vidare. Detta kan såklart vara jobbigt att ta in. De allra flesta har ju försökt att vara goda föräldrar och har inte velat göra sina barn besvikna. Att försöka se saken från barnens synvinkel och reflektera över sina egna tillkortakommanden är inte särskilt behagligt | förälder | Psykologen: Barn bryter inte kontakten för bestraffa sin förälder | SVD |
https://www.svd.se/a/wA7nk4/ | Huvudregeln är att bara den som lever vid någons död kan ärva. Men vad händer om ett ofött barns pappa går bort innan barnet kommer till världen? Huvudregeln är att bara den som lever vid någons död kan ärva. Men vad händer om ett ofött barns pappa går bort innan barnet kommer till världen? Fråga: En kvinna och en man väntar barn. De är inte gifta, inget är skrivet mellan dem. Mannen dör en kort tid innan barnet föds. Ärver barnet sin pappa? /Anonym Caroline Elander Knip: Av lagen framgår att endast den som lever vid arvlåtarens död kan ärva den avlidne. Detta medför enligt huvudregeln att en person som inte är född eller som är avliden innan arvlåtaren inte kan ärva en avliden person. Vad gäller just barn till arvlåtaren finns dock en undantagsregel. Där gäller att ett barn som är avlat men ännu inte har fötts vid arvlåtarens död ärver den avlidne om detta barn föds vid liv. Sammanfattningsvis innebär detta att barnet i ditt fall kommer att ärva sin avlidne far under förutsättning att barnet föds vid liv. Jag uppfattar dock ditt fall som att barnet föddes vid liv varför barnet har rätt till arv efter sin avlidne far. Av kommentaren till lagen framgår att den rätt som ett ofött barn har till arv efter sin avlidne förälder ska tillgodoses av en god man. Denne har således att bevaka de ofödda barnets rättigheter i dödsboet till dess barnet föds. Fråga: En kvinna och en man väntar barn. De är inte gifta, inget är skrivet mellan dem. Mannen dör en kort tid innan barnet föds. Ärver barnet sin pappa? /Anonym Caroline Elander Knip: Av lagen framgår att endast den som lever vid arvlåtarens död kan ärva den avlidne. Detta medför enligt huvudregeln att en person som inte är född eller som är avliden innan arvlåtaren inte kan ärva en avliden person. Vad gäller just barn till arvlåtaren finns dock en undantagsregel. Där gäller att ett barn som är avlat men ännu inte har fötts vid arvlåtarens död ärver den avlidne om detta barn föds vid liv. Sammanfattningsvis innebär detta att barnet i ditt fall kommer att ärva sin avlidne far under förutsättning att barnet föds vid liv. Jag uppfattar dock ditt fall som att barnet föddes vid liv varför barnet har rätt till arv efter sin avlidne far. Av kommentaren till lagen framgår att den rätt som ett ofött barn har till arv efter sin avlidne förälder ska tillgodoses av en god man. Denne har således att bevaka de ofödda barnets rättigheter i dödsboet till dess barnet föds. | barn | Ärver det ofödda barnet sin döda pappa? – advokaten reder ut | SVD |
https://www.svd.se/a/gEgyX9/ | En explosion har inträffat i Farsta strand i södra Stockholm. En port och ett trapphus i en flerfamiljsbostad ska ha fått skador, enligt polisen. Polisen och räddningstjänsten arbetar för tillfället med att evakuera boende från trapphuset på grund av rasrisk. Polisen har startat en förundersökning om allmänfarlig ödeläggelse efter en explosion i ett flerfamiljshus i Farsta strand.
– Explosionen ska ha skett högst upp i ett fyravåningshus, det är rasrisk i trapphuset och i delar av fasaden. Vi har inte fått till oss att någon ska vara skadad, säger Josefin Lindblom, ledningsoperatör på räddningscentral Mitt. Trapphuset har drabbats av omfattande skador och flera dörrar har förstörts. Dessutom har lägenheterna inuti fått invändiga skador. Polisen och räddningstjänsten har arbetat tillsammans under kvällen för att evakuera boende från trapphuset på grund av rasrisk. – Vi har hjälpt till att säkerställa att alla kommer ut säkert. Alla är nu evakuerade och i princip alla våra resurser kommer att lämna inom kort, säger Josefin Lindblom. Det är för närvarande stopp på den gröna tunnelbanelinjen mellan Farsta och Farsta strand i båda riktningar, på grund av polisinsats, enligt SL. Trafiken stoppades även tillfälligt för pendeltåg linje 43 vid Farsta strand. Förseningar på upp mot 10 minuter förekommer. Stoppet hävdes strax efter klockan 22:00. Detta är den senaste i en serie explosioner i Stockholmsområdet på kort tid. Under måndagskvällen inträffade en explosion vid ett flerfamiljshus i Fagersjö, som ligger intill Farsta. Fem personer skadades då lindrigt. Under natten till tisdagen exploderade en misstänkt bomb i en port i Larsberg på Lidingö. Två personer skadades lindrigt. | explosion | Explosion i bostadshus i Farsta strand i Stockholm | SVD |
https://www.svd.se/a/2BL96l/ | Ursula von der Leyen, 65, vill efterträda sig själv. Hon vill fortsätta leda EU-kommissionen i ytterligare fem år. Hennes kommande mandatperiod kan dock blir rätt annorlunda mot hennes tidigare – om hon ens vinner. Ursula von der Leyen, 65, vill efterträda sig själv. Hon vill fortsätta leda EU-kommissionen i ytterligare fem år. Hennes kommande mandatperiod kan dock blir rätt annorlunda mot hennes tidigare – om hon ens vinner. De kristdemokratiska och konservativa partierna i EPP har utsett Ursula von der Leyen som sin toppkandidat i valet i EU-parlamentet i början av juni. Nu öppnar en politiskt intensiv period som kulminerar till hösten med utnämningarna till flera toppjobb. Samtidigt är Viktor Orbán från Ungern ordförande i EU. För ”Madame Europa” väntar en krävande och besvärlig politisk balansgång i flera etapper. På förhand kan hon inte räkna med en enkel seger, även om hon företräder EPP, det parti som ser ut att fortsatt vara det största i det nya EU-parlamentet. Ett första steg blir att få en kvalificerad majoritet av EU:s stats- och regeringschefer att föreslå henne. Det kan ske vid ett toppmöte i slutet av juni. Detta bör vara enkelt. Även Tysklands förbundskansler Olaf Scholz (SPD) förväntas ställa sig bakom Ursula von der Leyen trots att hon representerar oppositionspartiet CDU. Antalet ledamöter i EU-parlamentet utökas nästa mandatperiod med 15 från dagens 705 till 720. Därmed behövs minst 361 röster för att uppnå absolut majoritet, som är kravet när nästa ordförande i EU-kommissionen skall godkännas. När hon utsågs förra gången, 2019, nådde hon ett knappt flertal på bara nio röster. Om man får tro olika prognoser så går det nya EU-parlamentet höger ut. Även det största partiet EPP behöver stöd utifrån för att nå en tillräcklig absolut majoritet. Inte ens med det traditionella samarbetet med socialdemokrater och liberaler kan det förmodligen bildas ett tillräckligt flertal. Av allt att döma tvingas Ursula von der Leyen söka stöd från högern, i synnerhet som hon inte kan lita på att alla ledamöter i den egna grupperingen ger henne sitt stöd. Det ytterst känsliga politiska kraftprovet blir att balansera svårförenliga målsättningar. De handlar bland annat om den ambitiösa klimatpolitik, som hon tycks distansera sig ifrån, flyktingpolitiken och migrationen samt säkerhetspolitiken. Ursula von der Leyen har redan utlovat att en post som ansvarig för försvarsfrågor inrättas i nästa EU-kommission. Den allt överskuggande frågan gäller löftet att stödja och förbereda Ukraina för EU-medlemskap. Den påverkar direkt motsättningarna om framtiden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Inför att det nyvalda EU-parlamentet samlas till sin första session i juli uppstår sannolikt stor oreda bland högerpartierna. Ursula von der Leyen har redan förklarat att hon är beredd att gå några av dem till mötes. Det gäller i första hand ”Italiens bröder” som leds av premiärminister Giorgia Meloni och som ingår i den nuvarande högeralliansen ECR. Men det största partiet i ECR, Polens ”Lag och rättvisa”, kan inte förväntas stödja henne. Viktor Orbáns parti Fidesz, som vill ingå i ECR tillhör inte heller Ursula von der Leyens vänner. En avgörande fråga blir hur olika ledamöter i den traditionella center-vänstern förhåller sig till ett samförstånd mellan Ursula von der Leyen och högernationalister som ”Italiens bröder” eller ungerska Fidesz. Ett sanningens ögonblick infaller när EU-parlamentet i mitten av september håller sin ordinarie session. Senast då avgörs förtroendefrågan för Ursula von der Leyen. Samtidigt bör hon då lyckats komponera det lag som hon föreslår för att bilda nästa EU-kommission. För de föreslagna enskilda ledamöterna väntar skriftliga och muntliga förhör i öppna hearings, som ibland blir svåra prövningar | ursula von der leyen | Ursula von der Leyen kan tvingas gå långt till höger | SVD |
https://www.svd.se/a/AP6Q0E/ | Under tisdagen drabbades flera myndighetssajter av en överbelastningsattack, som kan ha utförts av en pro-rysk hackargrupp. Senare samma dag upplevde även Metas plattformar problem. ”Syftet är att skapa oro i vårt samhälle, och få svenskar att känna sig sårbara”, säger en cybersäkerhetsexpert. Tidigt på tisdagen drabbades flera svenska myndigheter, inklusive Försäkringskassan, Finansinspektionen och Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), av en överbelastningsattack. Senare meddelade två pro-ryska hackargrupper på Telegram att de genomfört riktade cyberangrepp mot Sverige. Under eftermiddagen upplevde användare även problem med att logga in på Facebook, Instagram och Messenger, som alla ägs av Meta. Karl Emil Nikka, fristående it-säkerhetskonsult, förklarar händelserna som ett olyckligt sammanträffande. – Myndighetsattacken och Metas tekniska problem är två separata händelser som inte är relaterade till varandra. Metas problem handlar enligt honom om driftstörningar som påverkade inte bara Sverige utan även hundratusentals användare i cirka 50 länder, vilket bekräftades av Metas talesperson Andy Stone i ett inlägg på X: ”Vi är medvetna om att människor har problem att komma åt våra tjänster. Vi jobbar just nu för att lösa detta.” Vad som exakt orsakade Metas driftstörningar är ännu för tidigt att fastställa, enligt Karl Emil Nikka. – Det är inte ovanligt, det har hänt tidigare. Den här typen av driftstörning är oftast orsakat av att någon har begått ett misstag.
Han menar att det finns två möjliga förklaringar. Den mest troliga är att det beror på en felkonfiguration som gjort att systemet blivit otillgängligt. Något som var anmärkningsvärt var att även Google påverkades, men det kan finnas en mycket enkel förklaring till det enligt Karl Emil Nikka. – När Meta hade problem sökte alla i stället upp Google och Youtube. Det ledde till en enorm tillströmning av användare som Google inte hade förväntat sig. – Jag kan inte få tillgång till Facebook, så jag får hänga på Youtube i stället. När en stor webbplats går ner på det här sättet brukar det resultera i en stor ökning av trafiken till en annan webbplats, konstaterar han. Även cybersäkerhetsexperten Marcus Murray, grundare av Truesec, påpekar att de två händelserna kan vara en slump, men att det också kan finnas en koppling mellan dem. – Det är svårt att säga just nu, men det kommer nog att visa sig. En sak är säker, den här typen av aktörer brukar annonsera och ta ansvar för sina aktiviteter, om det rör sig om en cyberattack. Varför sker den här typen av cyberattacker mot Sverige just nu? – Det finns olika anledningar, men det är självklart att det är en politiskt laddad tid vi lever i med den svenska Natoansökan och så vidare. Det är ju uppenbarligen så att Ryssland planerar aktiviteter, säger Marcus Murray. Han konstaterar att de aktörer som genomför sådana attacker gör det för att väcka uppmärksamhet. – Det är visserligen olyckligt om Facebook är nere en kort stund, men det största värdet för dem är att få medial uppmärksamhet. Syftet är att skapa oro i vårt samhälle, och få svenskar att känna sig sårbara. Marcus Murray poängterar att de här attackerna i sig inte är speciellt farliga, och att de i regel handlar om temporära attacker. Integritetsskyddsmyndigheten upptäckte attacken vid 8-tiden på tisdagsmorgonen och polisanmälde den senare, enligt Per Lövgren, pressansvarig på IMY. – Vi vidtog olika åtgärder och det tog ett tag för oss att förstå vad som hade hänt, säger Lövgren. Även riksdagens webbplats hade tekniska problem under tisdagen. Besökare möts, så sent som vid 18-tiden, av ett meddelande om att det kan vara svårt att nå delar av hemsidan | facebook | Cyberattack mot myndigheter – Facebook, Instagram kraschade också | SVD |
https://www.svd.se/a/Ll8eo9/ | Allmänna arvsfonden måste läggas ner – och visar hur den offentliga bidragsindustrin inte bara försörjer lycksökare, utan har blivit samhällsfarlig. Den enda tröst som står att finna när man läser Riksrevisionens rapport om Allmänna arvsfonden, är att de avlidna åtminstone själva slipper uppleva hur deras minne skändas. Det som beskrivs i den skoningslösa granskningen, som publicerades på tisdagen, är svårt att likna vid annat än gravplundring i statlig regi. För inte nog med att den snart hundraåriga fonden finansieras med livsbesparingarna från människor som ofta dött i ensamhet. Sedan 2016 tillförs fonden också omkring 100 miljoner kronor per år från försäljningen av tandguld och andra metaller som återvinns vid landets krematorier. Intäkterna skulle, enligt fondens ursprungliga syfte när den instiftades 1928, ”komma kommande generationer tillgodo”. Under sin första tid finansierade fonden bland annat föregångare till förskolor och mödravårdscentraler. Men i takt med att intäkterna vuxit – Allmänna arvsfonden förvaltar i dagsläget tillgångar på drygt tolv miljarder kronor – har staten utvidgat ändamålen för att hinna göra av med mer pengar än som strömmar in. Samtidigt har det offentliga tagit över ansvaret för mycket av den välfärdsverksamhet fondens avkastning ursprungligen var tänkt att gå till. De senaste decennierna har fonden kommit att fungera som bankomat för allsköns välmenande initiativ. Så de senaste decennierna har fonden kommit att fungera som bankomat för allsköns välmenande initiativ. Bara mellan 2020 och 2022 delade fonden ut 1,7 miljarder kronor till allt från ”mindfulness och skogsbad” för att förebygga psykisk ohälsa, till föreningar som vill ”väcka nyfikenhet och sprida kunskap om begravningsplatser” på TikTok. Det genomsnittliga projektet beviljas sex miljoner kronor. Och här bör tilläggas att arvsfonden är långt ifrån den enda kassako som mjölkas av detta projektindustriella komplex. Riksrevisionen uppskattar att staten sammanlagt delar ut cirka 20 miljarder kronor per år i bidrag till föreningar och organisationer, via ett 40-tal olika myndigheter. Utöver det finns miljardbidrag att hämta från kommuner och regioner. Dessvärre är det inte bara harmlösa pysselsättningsprojekt som sitter på mjölkpallen. I sin granskning konstaterar Riksrevisionen att det såväl bland anställda som firmatecknare i åtskilliga arvsfondsprojekt finns en historik av ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet bland såväl anställda som firmatecknare. Både personer och organisationer som fått bidrag ur arvsfonden är dessutom kraftigt överrepresenterade i Finanspolisens register över misstänkt penningtvätt. Utöver det har hälften av alla ideella föreningar med pågående projektbidrag låtit bli att deklarera intäkten, eller lämnat in missvisande uppgifter. Riksrevisionen ser bara två tänkbara förklaringar till detta – ”att organisationen har för låg administrativ kapacitet eller att den är oseriös”. Skillnaden mellan det ena och det andra är dock möjligen inte så stor. Riksrevisionens slutsats är glasklar: Allmänna arvsfonden har blivit samhällsfarlig. Därför måste den avvecklas. Regeringen behöver hitta ett annat sätt att förvalta intäkterna från avlidna utan arvingar. Men regeringen får inte stanna där. Sverige måste ha lika låg tolerans för korruption och missförhållanden i sin egen statsförvaltning, som i exempelvis FN-organet UNRWA. I väntan på ett nytt system för statens arvsintäkter måste rimligen alla nya utbetalningar frysas. En sådan bidragspaus bör också utökas till andra myndigheter. För vi vet sedan länge att också de i allt högre grad utnyttjas av oseriösa och kriminella aktörer | allmänna arvsfonden | Stoppa Allmänna arvsfondens gravplundring | SVD |
https://www.svd.se/a/Q7dadq/ | Tyskland har svårt att rekrytera soldater och nu riktas blickarna mot den svenska värnpliktsmodellen. ”En modell som jag föredrar”, säger Tysklands försvarsminister Boris Pistorius som på tisdagen besökte Stockholm. BONN När Sovjetunionen kollapsade föll försvarsutgifterna till rekordlåga nivåer i både Sverige och Tyskland. Samtidigt lades i båda länder värnplikten på is – efter rekordhöga 50 000 krigsplacerade årligen på 1960-talet i Sverige. I Tyskland avskaffades värnplikten för 13 år sedan. – Sett i backspegeln var det ett misstag, medgav i oktober förra året försvarsminister Boris Pistorius i en intervju med tyska Handelsblatt. Sedan dess har han gång på gång lyft fram Sverige som en möjlig modell för att komma tillrätta med den tyska försvarsmaktens personalproblem. I Sverige återinfördes värnplikten 2017. Sedan dess måste alla som fyllt 18 år räkna med att bli inkallade till grundutbildning. I år väntas nästan 29 000 kallas till mönstring, varav 8000 tas ut värnpliktsutbildning, enligt Plikt- och prövningsverket. – Jag har tydliga preferenser för den svenska modellen, sa Boris Pistorius på en pressträff på tisdagen efter överläggningar med försvarsminister Pål Jonson. – Men det innebär inte att vi kan kopiera den rakt av. I den tyska grundlagen gäller exempelvis värnplikten endast för män medan den i Sverige omfattar både män och kvinnor. – Det är naturligtvis tidsenligare. Men det kräver en lagändring i Tyskland, sa Boris Pistorius. Tyskland har i dag närmare 182 000 soldater men planerar att förstärka till 203 000 soldater fram till 2031. Ett mål som många anser vara orealistiskt. – Försvarsmakten är inte längre attraktiv för unga människor, kritiserade i höstas det tyska parlamentets ombudsperson för försvaret, Eva Högel. Som skäl angav hon bland annat föråldrade kaserner och brist på allt från vapen till personlig skyddsutrustning. Påkostade rekryteringskampanjer med löften om kvalificerad utbildning och ett spännande och ansvarsfullt arbete har inte har gett den utdelning som de ansvariga hoppats på. Boris Pistorius vill nu vända utvecklingen. En snabbutredning om tänkbara värnpliktsmodeller ska läggas fram redan i april. Enligt uppgifter i Spiegel vill Pistorius sedan presentera ett lagförslag om återinförd värnplikt lagom till nästa förbundsdagsval i september 2025. Den svenska modellen Till den svenska modellens fördelar hör enligt Pistorius att obligatorisk mönstring ger en överblick över antalet unga män och kvinnor som står till förfogande och hur deras utbildning och deras fysiska förutsättningar är. Det innebär att det blir enklare att bygga en reserv som står till förfogande i fall av ett skärpt säkerhetsläge. Vid sidan av Sverige är även Finland i fokus för tyska intresset. Där uppgår stampersonalen till inte mer än 8000 soldater. Men Finlands reserv på cirka 900 000 personer är en av de största i världen. Den är också vältränad och förfogar över egna förråd av vapen, ammunition och annan utrustning. Kritiker i Tyskland varnar för att jämföra med Sverige eller Finland. Ordföranden i parlamentets försvarsutskott Marie-Agnes Strack-Zimmermann säger att det saknas förutsättningar för att utbilda tiotusentals värnpliktiga. – Vi har varken kaserner, eller tillräckligt med stampersonal för att utbilda värnpliktiga. Alla dessa resurser har vi för länge sedan monterat ner, sa hon i slutet av förra året till Spiegel. Med dagens krav på högt specialiserade experter kommer unga värnpliktiga bara i mycket begränsad omfattning kunna bidra till att lösa problemen, konstaterade hon. | tyskland | Svenska värnplikten ett föredöme för Tyskland | SVD |
https://www.svd.se/a/76EyzB/ | Ambitionerna är stora, men i fjol var andelen levererade eldrivna lastbilar bara 0,2 procent – 222 stycken. Enligt Scanias vd Christan Levin hade siffran kunnat vara ”ett antal tusen” utan Northvolts leveransproblem. Lastbilstillverkaren Scania hade en stark avslutning på 2023 med en nettovinst på omkring 17 miljarder kronor för hela året. En dryg fördubbling mot året före. Försäljningen av vanliga dieseldrivna lastbilar ser dessutom ut att rulla på även framöver. Men leveranserna av eldrivna lastbilar går desto sämre. Under 2023 stod de inte för mer än 0,2 procent av alla lastbilar som Scania levererade och totalt blev inte Scania klart med mer än 222 eldrivna lastbilar. Det innebär bland annat Scania ligger långt efter värsta konkurrenten AB Volvo. Där stod de eldrivna lastbilarna åtminstone för 2,2 procent av leveranserna. Vad ser ni egentligen för intresse för eldrivna lastbilar? – Det är svårt att mäta. Intresset är fortsatt stort men vi har inte kunnat leverera på de order vi fått in, säger Christian Levin som är vd för både Scania och ägarbolaget Traton. Enligt Christian Levin är problemet en följd av att batteritillverkaren Northvolt inte klarat att få fart på produktionen av battericeller till Scania. Det har gjort att tillverkningen gått dåligt även i Scanias nya fabrik där batterierna sätts samman. Hur många eldrivna lastbilar hade ni levererat om produktionen fungerat? – Det hade handlat om ett antal tusen fordon. Nu ser vi att det kommer fler battericeller från Northvolt och jag hoppas det blir ett uppsving under andra halvåret så vi kan börja beta av de beställningar vi har, säger Christian Levin och konstaterar att bolaget nu ligger ett till två år efter med sina elektrifieringsplaner. Enligt Northvolt har bolaget nu fått bättre fart i sin tillverkning av battericeller till Scania. – Från att ha levererat tusentals celler per vecka är vi nu uppe i tiotusentals per vecka. Vi har också fått en ny nivå av stabilitet i produktionen och jobbar för att komma ikapp, säger Anders Thor, kommunikationschef på Northvolt. Men han vill inte uppge hur mycket Northvolt egentligen skulle ha behövt tillverka för att vara uppe på den nivå som Scania från början avtalat om. – Vi ökar produktionen med de maskiner de redan har samtidigt som vi bygger nytt. Men vi kommer inte att nå full produktion under 2024, säger Anders Thor. Målen för Scania är också högt satta. Under nästa år ska 10 procent av de lastbilar Scania levererar vara eldrivna och 2030 ska hälften gå på el. Den snabba ökningen behövs för att bolaget, precis som konkurrenterna, ska klara EU:s allt hårdare krav på att minska utsläppen av koldioxid. Tillverkare som misslyckas riskerar att få betala böter. Finns det någon risk för att ni inte klarar kraven och får betala? – För 2025 har jag inga farhågor om att vi ska hamna där. Vi har ju också lanserat en ny förbränningsmotor som drar ned bränsleförbrukningen ordentligt. Men 2030 måste 40–50 procent av försäljningen vara elektrisk, annars går det inte. Även när det gäller personbilar går det för tillfället trögt med elektrifieringen. Det har fått flera tillverkare har följa Tesla i spåren och sänka priserna för att locka kunderna att gå över till el. Lastbilar är visserligen en helt annan marknad. Men även där spelar priset en roll. Inte minst då en eldriven lastbil är två till tre gånger dyrare i inköp än en diesellastbil. Har ni planer på några prissänkningar? – Inköpspriset är en väldigt liten del av driftkostnaden så jag tror inte det är där problemet ligger. Batteriet står för upp emot tre fjärdedelar av hela kostnaden för fordonet och där minskar kostnaden. Så det vore korkat med någon form av priskrig nu, säger Christian Levin. Men även om det hackar för eldriften går det bra i övrigt för hela Tratongruppen | scania | Scanias vd ryter till – försening Northvolts fel | SVD |
https://www.svd.se/a/69mVMr/ | Hennes väljare står i mitten och är högutbildade. Nikki Haley var i princip uträknad redan före supertisdagen – men vad supportrarna gör kan påverka presidentvalet. – Om Trump eller Biden är valmöjligheterna så har jag inga valmöjligheter. 55-åriga Julia Trout har alltid röstat republikanskt, men är en av många republikaner som inte längre vet vad de ska göra. Hon säger till New York Times att hon sannolikt struntar i att rösta om Donald Trump står mot Joe Biden. Och det väntas bli fallet när amerikanerna skrider till valurnorna i november. Supertisdagen den 5 mars är en höjdpunkt på det politiska året i USA – när femton delstater och ett territorium väljer sina presidentkandidater för Republikanerna och Demokraterna. Vinsterna för den republikanska utmanaren Nikki Haley blev som väntat små. Hittills har hon bara tagit hem en delstat: Vermont. Men Nikki Haley – och de som röstar på henne – kan ändå bli en rejäl huvudvärk för Donald Trump framöver. Inför presidentvalet väcks nämligen frågan om hur hennes supportrar kommer att rösta. – Trump har sin bas, men det finns ganska många republikaner som inte bara föredrar Haley, utan som skulle ha svårt att rösta på Trump, säger Merrick Tabor, statsvetare vid Stockholms universitet och expert på amerikansk politik. Det, fortsätter han, kan spela en avgörande roll. – Huruvida de röstar på Biden eller inte röstar över huvud taget är oklart. Men det visar en potentiell svaghet som Trump har. Jämnt presidentval väntar Det är oklart exakt hur stor den gruppen är. Nikki Haley räknade nyligen också hem segern i primärvalet i Washington DC. Merrick Tabor nämner att hon i vissa delstater har fått omkring 20 till 40 procent av de republikanska rösterna. Och presidentvalet i höst kan bli jämnt. Enligt statsvetaren måste Donald Trump sannolikt få stöd från de flesta republikaner och från osäkra mittenväljare för att kamma hem segern. – Förlorar han en alltför stor andel republikaner kan det bli tufft för honom. Bland Nikki Haleys supportrar finns många högutbildade väljare som lutar åt mitten. De beskrivs av New York Times ha spelat stor roll i tidigare val. Merrick Tabor påpekar dock att alla väljargrupper kan få vågskålen att tippa åt ena eller andra hållet om valet blir jämnt. Framför allt är så kallade swing states, vågmästarstater, centrala. Men det kan också finnas andra planer på hur Donald Trump ska spelas ut. Det är nämligen inte säkert att Nikki Haley kastar in handduken än – trots att hon väntas förlora de flesta primärvalen. – Jag tror att hon säkert har lite olika idéer om hur hon skulle kunna få nomineringen, även om utsikterna inte är så goda, säger Merrick Tabor. Delegater röstar fram kandidat Det är delegaterna på partikonventen som röstar fram presidentkandidaterna, vilket för republikansk del blir i juli. – Trump försöker få kontroll över partiorganisationen, för han har förstått att det skulle kunna bli ett slags kupp mot honom på konventet. Om tillräckligt många anser att han inte kommer kunna vinna valet, då skulle man kunna försöka övertyga delegaterna att rösta på någon annan. Parallellt med valrörelsen står Trump också i mitten av flera rättsprocesser – med fyra brottsåtal riktade mot sig. Men hur sannolikt är det att Trump inte skulle nomineras till republikansk presidentkandidat? – Om det verkligen går dåligt för honom och om det ser ut som att det kan bli en stor valkatastrof, då är det förstås troligare att man försöker få bort honom på olika sätt. Men det är väldigt svårt att förutse. Proteströster kan bli utmaning Demokraternas Joe Biden radar, likt Donald Trump, upp segrar under supertisdagen. Men det fanns vissa osäkerheter. När Michigan höll primärval valde över 100 000 demokrater att rösta blankt i protest mot USA:s stöd till Israel under kriget i Gaza. Proteströrelsen spred sig runt om i landet – men med mindre kraft och tid bakom initiativen | trump | Nikki Haleys väljare kan avgöra för Trump i valet: ”En svaghet” | SVD |
https://www.svd.se/a/151x9M/ | Romina Pourmokhtari säger att Liberalerna motarbetar förslag som drar åt det auktoritära hållet. ”Jag sover mindre gott på nätterna”, säger ministern. Hon blir påmind om ett gammalt inlägg. ”Jag sover gott på nätterna, för mitt parti kommer aldrig samarbeta med SD eller stänga gränsen”, skrev Romina Pourmokhtari i sociala medier 2018. Så blev det inte. Nu är hon klimatminister i en regering som har ett nära samarbete med Sverigedemokraterna. – Jag sover mindre gott på nätterna. På grund av att liberalismen inte har samma genomslag, säger Romina Pourmokhtari på en träff med riksdagsjournalisterna. Hon säger att inlägget var skrivet i ett sammanhang då Jan Björklund var partiledare och Liberalerna hade en annorlunda linje i frågan om ett samarbete med Sverigedemokraterna. – Aldrig betydde aldrig för den partiledningen. Jag var väldigt bekväm med den linjen, att vi sa att vi aldrig kommer att göra det. Romina Pourmokhtari påminner om att det sedan kom en ny partiledning, med Nyamko Sabuni i spetsen, som drev på för en ändrad linje. Under den processen var Pourmokhtari ordförande för ungdomsförbunden och argumenterade emot ett samarbete med SD. Den kampen förlorade hon. – Jag funderade på om jag skulle göra annat i stället. Jag fick till och med ganska spännande erbjudanden av folk som tänkte att jag såklart inte skulle vara kvar. Efter noga övervägande bestämde sig Romina Pourmokhtari för att stanna kvar i politiken och bli minister i en regering som samarbetar med Jimmie Åkessons parti. – Jag tror inte att jag hade mått bättre av att backa undan, göra annat och lämna partiet åt sitt öde. I stället ska jag gå in mitt i smeten, vara där och se till att Liberalerna verkligen gör vad vi ska i det här samarbetet. Jimmie Åkesson har varit tydlig med att Sverigedemokraterna vill sitta i regering efter nästa val. Romina Pourmokhtari säger att hon håller med sin partiledare Johan Pehrson. – Att det inte är aktuellt att SD ska sitta i regering, säger hon. – Jag utesluter personligen att kunna sitta i sådana konstellationer. Det hade inte jag kunnat göra. Jag tycker det är ganska uppenbart att jag just nu går ner i spagat för att få ihop det, som det är. Om Liberalerna ändrar uppfattning och kan acceptera en sådan situation, kommer du då inte att vara en del av det? – Jag kommer inte att vara en del av den regeringen. Du kommer inte att ändra dig på den punkten? – Nej. – Jag hoppas att det blir ljusare framöver och att stödet för liberalismen blir så stort att man kan hitta andra parlamentariska konstellationer där liberalismen får större genomslag än just nu, där det konservativa får stort genomslag. Romina Pourmokhtari säger att Liberalerna varje dag motarbetar förslag ”som ligger på bordet” inom ramen för Tidösamarbetet. Det handlar om politik i en auktoritär och protektionistisk riktning, säger hon. Vad är auktoritärt? – Tyvärr känner jag inte att det är lämpligt att bjussa på mer än så. – Min tolkning av den konservativa riktningen är att det ibland går åt det auktoritära hållet. Jag är väldigt mån om att försvara friheten och liberalismen. | romina pourmokhtari | Romina Pourmokhtari utesluter att sitta i regering med SD efter nästa val | SVD |
https://www.svd.se/a/nQ3Vza/ | Boende på Lidingö vaknade upp av smällar och ljudet av krossat glas. Ett par timmar tidigare small det i Fagersjö söder om Stockholm. Dåden, där totalt sju personer skadades lindrigt, har koppling till varandra, enligt uppgifter till SvD. Boende på Lidingö vaknade upp av smällar och ljudet av krossat glas. Ett par timmar tidigare small det i Fagersjö söder om Stockholm. Dåden, där totalt sju personer skadades lindrigt, har koppling till varandra, enligt uppgifter till SvD. Det ligger glas överallt. Flera fönster är utblåsta. Ett barns mjukisdjur dinglar i fönstret. Flera Lidingöbor har samlats utanför lägenhetshuset i förundran över det som skett. – Hur kan det här hända på Lidingö?, säger en kvinna. – Det händer överallt, säger en annan. Under natten till tisdagen, strax innan klockan fyra, exploderade en misstänkt bomb i en port i Larsberg på Lidingö. Två personer skadades lindrigt. Under måndagskvällen, bara ett par timmar tidigare, skedde en annan sprängning, då vid ett flerfamiljshus i Fagersjö i södra Stockholm. Där skadades fem personer lindrigt, varav tre fick köras till sjukhus. De blev senare under natten utskrivna. Totalt sett ska alltså sju personer ha skadats i båda sprängningarna. Polisen är i nuläget förtegna om de båda sprängningarna har koppling till varandra. – Det är för tidigt att säga något men det är klart vi kollar om det finns något samband, säger Anna Stålhuvud, presstalesperson hos polisen. En person är gripen för sprängdådet i Fagersjö på måndagskvällen och en person är gripen för Lidingösprängningen, uppger polisen. Enligt källor som SvD talat med så ska det finnas samband mellan de två sprängningarna som skedde i Stockholmsområdet under kvällen och natten. Båda ska ha utförts av ett nätverk verksamma i södra Stockholm, enligt vad SvD erfar. Oro i bostadsområdet Bland glassplittret på gatan på Lidingö reagerar boende på att våldet krupit allt närmre deras bostadsområde. Elin Karlsson, tillsammans med dottern Ester, är på väg till förskolan och gymmet. De bor precis intill den sprängda porten – Elin vaknade av explosionen. — Jag hörde smällen men jag trodde först att det var minstingen som förde liv, säger hon. På platsen utanför den sprängda porten på Lidingö stannar förbipasserande. Bilar på andra sidan vägen stannar till vid vägkanten för att ta in vad som hänt. Fram till och med den 29 februari i år har det skett 21 sprängdåd i Sverige. Värst drabbat är region Syd med sex sprängdåd under januarimånad. Tar man in nattens och morgonens sprängningar hamnar Stockholmsområdet på sju sprängdåd hittills i år. Samma period förra året hade det skett 29 sprängdåd. Oro i bostadsområdet Det var inte så länge sedan en skjutning drabbade området, berättar Elin Karlsson. Hon är inte orolig för sig själv men hon tänker på sina barn. — Det har ju varit saker som hänt här, i höstas sköt man här uppe. Men det är tryggt känner jag ändå, säger hon. Även när sådant här sker? — Det har ju skett en förändring sedan jag flyttade hit för tre år sen. Dock så ser man poliser hela tiden här. Hon fortsätter: — Det är mycket skjutningar och sprängningar i området upplever jag. Men man ska komma ihåg att det är inte bara här som det sker utan det sker överallt i Stockholm. Det går inte att komma bort från det. Trots att det är kallt hänger folk kvar på platsen. De två kvinnorna som står en bit längre upp på vägen frågar sig när detta kommer ta slut. — Jag har sett människor sälja droger i tvättstugan här på kvällarna, säger den ena kvinnan. — Ja, det har gått för långt, säger den andra. Det ligger glas överallt | sprängning stockholm | Nattens sprängdåd i Stockholm har koppling till varandra | SVD |
https://www.svd.se/a/JQVLmm/ | Nu ger Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, sin syn på kaoset i pensionsjätten Alecta och beskriver situationen som ”jobbig”. Trots två misslyckade rekryteringar har Jan-Olof Jacke fortsatt förtroende för beredningsnämndens Kenneth Bengtsson. Nu ger Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, sin syn på kaoset i pensionsjätten Alecta och beskriver situationen som ”jobbig”. Trots två misslyckade rekryteringar har Jan-Olof Jacke fortsatt förtroende för beredningsnämndens Kenneth Bengtsson. Lugn och ro. Det är vad Jan-Olof Jacke önskar för Alecta, pensionsjätten som han återigen är tillförordnad ordförande för. Men lugn är inte riktigt vad som råder. Så sent som i söndags valde den nyvalda styrelseordföranden Carina Åkerström med omedelbar verkan, efter bara en vecka på posten, att ställa sin plats till förfogande. När SvD på måndagen ville ställa frågor till Jan-Olof Jacke, tillförordnad ordförande i Alecta och vd för pensionsbolagets ägare Svenskt Näringsliv var det locket på. Men på tisdagen svarade Jan-Olof Jacke på SvDs frågor i samband med ett seminarium anordnat av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Vad är din uppfattning av vad som gick fel med den här rekryteringen? – För det första vill jag nu fokusera på att skapa lite lugn och ro, det är en jobbig situation för organisationen, och ta mig an det så gott jag bara kan, säger Jan-Olof Jacke till SvD. Två spruckna rekryteringar Alecta har sedan Ingrid Bonde lämnade posten den 2 oktober förra året försökt tillsätta en ny ordförande i Alectas styrelse. Alectas beredningsnämnds (pensionsjättens valberedning) första val var den tidigare danska riksbankschefen Lars Rohde. I slutet av januari föreslogs han ta över ordförandeklubben. Men när det framkom att Rohde vid tidpunkten var aktuell för ett annat styrelseuppdrag fick förslaget dras tillbaka. För en dryg vecka sedan tillsattes i stället Carina Åkerström, tidigare vd på Handelsbanken. Men i fredags rapporterade Dagens Industri att intressekonflikter skulle kunna uppstå för Åkerström som ordförande i Alecta. Två dagar senare meddelade hon ställde sin plats till förfogande. ”Min bedömning är att jag inte kommer kunna tillvarata pensionsspararnas intressen på ett sätt som Alectas kunder har rätt att kräva”, uppgav hon för Dagens Industri. ”Att [då] ha en styrelseordförande som omges av frågor kring jävsproblematik är olyckligt. Därför väljer jag att avgå.” Varför det blev som det blev med rekryteringen är ”lite svårt att förstå”, enligt Jan-Olof Jacke. – Det finns inga nya sakomständigheter som inte hade framkommit under processen. Men uppenbarligen så har Carina gjort en annan bedömning av situationen lite senare. ”Måste kunna se kandidaten i ögonen” Alectas beredningsnämnd leds av ordföranden Kenneth Bengtsson. Trots det som hänt beskrev han på måndagen Carina Åkerström som ”den perfekta ordföranden” för Alecta, i Dagens Industri. Beredningsnämndens uppfattning är att det inte förelåg några intressekonflikter ”som inte kunde hanteras på sedvanligt sätt”, enligt ett pressmeddelande från i söndags. Enligt Kenneth Bengtsson hade ”noga prövningar” gjorts innan Carina Åkerström tillträdde som ordförande, uppgav han för DI på måndagen. ”Men någonstans måste man kunna titta kandidaten i ögonen och lita på att de gör sin egen prövning. Det är de som sitter inne med informationen, inte minst om du omfattas av banksekretess”, uppgav han för tidningen. När SvD på tisdagen intervjuar Jan-Olof Jacke väljer han sin ord noga | alecta | Jan-Olof Jacke om kaoset på Alecta: Inget misslyckande | SVD |
https://www.svd.se/a/4o51KV/ | Sara Stridsbergs nya pjäs gör, via antiken, upp med makt och fadersgestalter. Lina Englund och Johan Rabaeus får till ett tätt samspel bland utbrotten av ironisk teatralitet. Sara Stridsbergs nya pjäs gör, via antiken, upp med makt och fadersgestalter. Lina Englund och Johan Rabaeus får till ett tätt samspel bland utbrotten av ironisk teatralitet. Sara Stridsbergs nya pjäs gör, via antiken, upp med makt och fadersgestalter. Lina Englund och Johan Rabaeus får till ett tätt samspel bland utbrotten av ironisk teatralitet. Oidipus, det är han som påbörjar den våg av våld som ska svepa över Grekland och som skildras via en hel radda pjäser. Oidipus är spådd att döda sin far och äkta sin mor – och gör det. Sigmund Freud ska så småningom göra psykoanalytisk karriär på temat. Sara Stridsberg har nu skrivit ännu en pjäs att lägga till Sofoklos trilogi som avslutas med dottern Antigones uppror mot staten. Hon begraver sin bror Polyneikos trots att kung Kreon bestämt att han ska slukas av vilda hundar. ”En grav för två” skildrar hur Oidipus leds av sin dotter till Kolonos. Han är blind efter att ha stuckit ut ögonen, och söker med Antigones hjälp en lämplig grav. Pjäsen bildar ett spelrum mellan Sofokles pjäser, men är också en parafras på Shakespeares ”Kung Lear”. Oidipus är ännu fylld av stora gester, en magnifik trashank. Teater Galeasen kan, om man så vill, beskrivas som en litterär scen där nyskrivna, högkvalitativa texter ofta möter en mycket fysisk spelstil. Så också denna gång, Stridsberg har skrivit en metateatral text som gång på gång refererar till andra författarskap. Här dundrar Brecht förbi, och Gertrud Stein. Tydligast referenspunkt, språkligt och visuellt, är ändå Beckett. Inledningen på texten, och scenografin ekar ”Godot” – liksom repliker som ”födelsen är vår död”. Här väntas på att Oidipus ska hitta den ultimata platsen att bli en del av evigheten – under tiden möter han kören, här ett gäng tomtar som nog är på rymmen från ett ålderdomshem. Scenen är ett plan som sluttar, med en grön institutionsväxt i stället för ett beckettskt träd som sakta dör. Scenografen Zofi Lagerman har skapat en avskrädeshög fylld av skrynkliga manuspapper som från en litterär kanon. ”En grav för två” är en pjäs med lager på lager. Först och främst naturligtvis originalen där fadern tvingas förstå att den fria viljan spelar en liten roll ställd mot samhälleligt bestämda strukturer, och där dottern skapas att slåss på samma sätt mot makten. Utöver detta finner man också den far–dottersituation som Stridsberg ständigt återkommer till, ett incestuöst beroendeskap. Här lattjas också, som sagt, med ständiga hänvisningar till världslitteraturen för att spräcka all psykologisk realism. Regin stryker under det teatrala, ibland det lekfullt knäppa. Lina Englund gör Antigones roll till en subtil frigörelseprocess som långsamt, trött men insiktsfullt skiljer sig från sin far. Det är riktigt bra gjort, med en utsökt artikulerad diktion. Johan Rabaeus, å andra sidan, låter Oidipus vara magnifikt storskalig – så har han just gjort en Lear som soppteater. Han spelar blind med stor närvaro, mån om sin kunglighet, eller sitt kändisskap som rollen säger. Maja Rung får spela död maka, men också bullriga roller som kören, det är mycket livat. ”En grav för två” är en pjäs om att göra upp med fadersgestalter, samtidigt är den så pyntad med antika och litterära referenser att den – för full åtkomlighet – kräver en hyggligt påläst publik. Iscensättningen är subtil och en aning gapig på en och samma gång. Den blandar finkalibrerad gestaltning med ironisk teatralitet | sara stridsberg | Recension: Sara Stridsbergs ”En grav för två” skildrar ett fadersuppror | SVD |
https://www.svd.se/a/5B14AX/ | Ett rånförsök gick snett och Sara dömdes för människorov. Adam dömdes för mordförsök. Under tiden i fängelse vände sig de båda till skrivandet för att klara livet bakom galler. ”Cell 7, oktober 2018. Klockan slår 11.30, nu kommer lunchvagnen med någon oätlig gryta och två skivor bröd. Om en timme får jag gå ut och röka en cigarett på gården, övervakad av 3 plitar... Varför sitter vi alla isolerade? Ja just det någon tog en läsk ur kylskåpet utan att fråga vems det var. Detta resulterade i ett blodigt handgemäng i duschutrymmet mellan ägaren och tjuven... En helt vanlig dag härinne verkar det som.” Så skriver Adam med blyertspenna i det kollegieblock som utgjorde hans dagbok i fängelset. – Dagboksskrivandet var ett sätt att hålla mig mentalt frisk därinne, säger Adam, nu 32 år. Gjorde ont att möta känslorna Vardagen inne på anstalten är enformigt grå. Ibland bryts monotonin av slagsmål, att det kommer en ny intern eller att någon som Adam kommit bra överens med plötsligt blir förflyttad. Inombords tumlar känslorna omkring: rädsla inför framtiden, ilska över det långa fängelsestraffet, maktlöshet över att inte kunna hjälpa familj och vänner utanför murarna och uppgivenhet över människans råa sidor som kommer fram därinne. I början gör det så ont att möta känslorna att Adam helst vill undvika dagboken. Men när han väl börjat skriva känns det skönt att få ner dem på papper. – Jag funderade över hur jag skulle göra för att inte låta detta bryta ner mig helt. Mest rädd var jag för att ge upp. Jag har alltid kunnat lösa de problem jag haft framför mig, men därinne kändes det som att det bara fanns problem och att jag inte hade några verktyg. Skrivandet blev mitt redskap för att försöka hitta lösningar. Ångrar sig inte Adam är dömd till ett långt fängelsestraff för försök till mord på en person som enligt honom har skadat en av hans nära anhöriga. Han började skriva på ett romanmanus om brottet, men orkade inte fortsätta. – Jag blev bara arg. Att skriva om det tog mig tillbaka känslomässigt och jag ville gå vidare. Hur ser du på brottet och domen i dag? – Jag känner mig sviken av rättssystemet. Inte så att jag inte har begått ett brott, för det har jag, men moraliskt… Hade jag kunnat leva med att min anhöriga kanske inte hade levt i dag? Nej, det hade jag inte. Att skriva hjälper mot ilskan I fängelset har han all tid i världen för att skriva. Han skriver i kod ifall personalen skulle läsa, hittar på alias och byter ut platser, och försöker att inte skriva något som skulle kunna ge honom problem. Ilskan och hopplösheten rinner ner på sidorna och sjunker undan, ger plats för andra perspektiv. Adam inser att han vill använda tiden i fängelset till att utbilda sig och skriva en kriminalroman. – Jag ville få med mig något från det här stället, att det inte bara skulle vara bortkastad tid. Jag skrev också uppmuntrande till mig själv, som att den här erfarenheten kanske kommer att vara till nytta någon gång i framtiden. ”Skriva en ren överlevnadsinstinkt” Sara sitter i baksätet på bilen och skriver frenetiskt i mobiltelefonens anteckningsapp: ”11 augusti 2023 ASSÅ PÅ RIKTIGT!!!! Han ber fucking bedragare att göra jobbet jag är skapt för!?!?!?!?!?!?! Asså driver han med mitt liv????? Eller nej, driver han med sitt eget liv????????? Ne fan nu får det räcka!!! Ska jag sitta o göra 100% rätt och få skit o han 1% rätt och få kramar och kärlek?????” Hon lyssnar till sin pojkvän och en annan person i framsätet som pratar om att ge ett uppdrag som hon hade velat ha till en annan kille. Vet att hon får en örfil om hon skulle öppna munnen | skrev dagbok | Adam skrev dagbok i kod i fängelset – kom ut med bokmanus | SVD |
https://www.svd.se/a/abmwpA/ | Hon avslutade sitt liv under den tid vi granskade hennes fall. Lisas familj står bakom publiceringen i SvD. De är starkt kritiska till vården i psykiatrin. Familjen hittar Lisas avskedsbrev när de ska städa ur hennes lägenhet. I brevet står det om trauman och övergrepp som hon utsatts för inom psykiatrin – och besvikelsen över att inte ha blivit trodd när hon larmade till vården. Det står att hon träffat journalister för att få ut sin berättelse. Hennes sista önskan är att publiceringen ska genomföras. Kort senare ber Lisas trillingbror oss om ett videosamtal. – Vi ringer för att vi måste berätta att Lisa har gått bort. Hon begick självmord för två veckor sedan, säger Victor och torkar ögonen med baksidan av händerna. Hade mått dåligt i flera år Han sitter i det som var Lisas soffa i Lisas lägenhet. Bredvid sig har han sina föräldrar och Lisas andra trillingbror. De är alla rödgråtna. Det är dagen efter att familjen en sista gång fått se Lisa och ta farväl, innan kistan spikades igen. – Det var ju den jobbigaste dagen i ens eget liv alltså. Att ta farväl av våran Lisa, säger pappa Patric. Familjen berättar att Lisa har mått dåligt under många år. Hon fick kontakt med barn och ungdomspsykiatrin (BUP) när hon gick på högstadiet. Då hade hon problem med svåra ätstörningar, och utvecklade även ett självskadebeteende. Hon upplevde att vården på Gotland svek henne. Försökte börja om Mamma Anette beskriver en situation när hon skulle hämta dottern vid psykiatriska kliniken i Visby. Hon hittar dottern drogad i entrén. Det visar sig att Lisa hade fått en påse med tabletter från personal inom psykiatrin. Tanken var att Lisa skulle ta med sig den hem, men hon tömmer hela påsen innan hon ens lämnat kliniken. Ambulans tillkallas. – Man tror ju inte att det är sant. Ambulanschaufförerna bara skakade på huvudet. Att de ska behöva hämta henne i psyks farstu, på grund av tabletter hon fått där, för att köra henne till akuten. Det ska inte hända. Lisa flyttade till Sundsvall i ett försök att börja om. Men återigen naggades hennes förtroende för vården. Vi har tidigare skrivit om att Lisa anmälde sexuella ofredanden från en skötare. Efter ett självmordsförsök tvingades hon till vård på samma avdelning som han arbetade på. När informationen nådde vården blev hon inte trodd. – En del av att hon valde att ta sitt liv var ju trauman och övergrepp inom psykiatrin. Hon fick ingen hjälp. När hon försökte så blev hon utsatt i stället, säger trillingbrodern Victor. Ingen samverkan i vården Han beskriver Lisas situation som en negativ spiral utan botten. – Hon var ju tvungen rent ekonomiskt att ta jobb och det var aldrig svårt för henne att hitta arbeten. Men så fort hon började jobba så tröt det emot. Hon orkade inte fysiskt. Hon blev utmattad och var tvungen att sjukskriva sig ett tag. Tills allt började om igen. Familjen anser att ett problem med svensk sjukvård i allmänhet och med psykiatrin i synnerhet är att den är decentraliserad. – Det finns ingen samverkan mellan regioner eller förståelse för samsjuklighet. Man behandlar ett problem i taget utan att se att allt hänger samman, säger Victor och får medhåll från resten av familjen. – Du kan ju inte jobba med en patient utan återkoppling från patienten. Allt handlar ju om förtroende. Och det finns ju inte heller i dag, säger pappa Patric. Lisa var engagerad i en förening som arbetar med att sprida kunskap om självskadebeteende och ätstörningar, och ge stöd åt drabbade och närstående. – Det är tragiskt att det behövs organisationer som lever på donationer för att åstadkomma förändring. Det här är ju ett arbete som borde bedrivas inifrån sjukvården, säger Victor | psykiatrin | Lisas familj starkt kritisk till vården inom psykiatrin | SVD |
https://www.svd.se/a/GMojpl/ | Oroligheter bröt ut under helgen i Haiti med massrymningar från flera fängelser. Den kända gängledaren Jimmy ”Barbecue” Chérizier tar på sig ansvaret och säger att man nu kontrollerar merparten av öns huvudstad. Den haitiska regeringen har utlyst undantagstillstånd och ett nattligt utegångsförbud efter helgens oroligheter i huvudstaden Port-au-Prince, rapporterar The Guardian. Det började under torsdagen förra veckan med våldsamma upplopp. Under helgen stormades sedan två fängelser i huvudstaden av beväpnade gäng och över 4 000 fångar lyckades rymma. Antalet döda i oroligheterna räknas till ett tiotal. Haitis premiärminister, Ariel Henry, befinner sig just nu i Kenya och försöker få till en FN-ledd säkerhetsstyrka för att stabilisera den utsatta önationen. – Polisen fick order att använda alla till buds stående medel för att upprätthålla utegångsförbudet och att gripa alla som bryter mot lagen, sa Patrick Boivert, finansminister, enligt The Guardian. Den som tar på sig helgens attacker mot landets flygplatser, polisstationer och fängelser är den notoriske gängledaren Jimmy ”Barbecue” Chérizier. Han har, förutom helgens våldsdåd, utmanat den sittande regeringen och vid flertalet gånger deltagit i våldsamma upplopp under årens gång. 2018 fick han sparken från den haitiska polisstyrkan för att ha lett olika gäng i en av Haitis värsta massaker på årtionden. Ett 70-tal människor ska ha förlorat sina liv. Smeknamnet ”Barbecue” ska han ha fått efter att det gått rykten om att han satt levande personer i brand. Jimmy Chérizier leder just nu Haitis största beväpnade gäng som går under namnet ”Fòs Revolisyonè G9 an fanmi e alye”, eller ”G9” som det förkortas, och har varit den mest aktiva i att försöka störta regeringen ända sedan mordet på den då sittande premiärministern Jovenel Moïse. Målet ska ha varit att gripa landets polismästare samt att gripa andra ministrar för att förhindra Ariel Henrys återkomst till landet. – Med våra vapen och folket på Haiti, kommer vi befria landet, sa Jimmy Chérizier enligt The Guardian. Fler än 8 400 personer har rapporterats dödade, skadade eller kidnappade i Haiti under 2023 – mer än dubbelt så många som rapporterades 2022. Gängen i Port-au-Prince, med ”G9” i spetsen, fortsätter att slåss om territorium och beräknas nu kontrollera upp till 80 procent av huvudstaden. | jimmy cherizier | Gängledaren Jimmy ”Barbecue” Chérizier låg bakom attack i Haiti | SVD |
https://www.svd.se/a/9zyoml/ | Kaoset på Alecta fortsätter när ännu en ordförande lämnar. Från högsta ledningen på pensionsjätten ligger locket på när SvD vill ställa frågor om vad det är som hänt. Kaoset på Alecta fortsätter när ännu en ordförande lämnar. Från högsta ledningen på pensionsjätten ligger locket på när SvD vill ställa frågor om vad det är som hänt. På kort tid har Alecta vid två tillfällen försökt tillsätta en ny styrelseordförande. Båda försöken har slutat i misslyckanden. Carina Åkerström, tidigare vd på Handelsbanken, fick frågan av Alecta ”en väldigt tidig morgon i slutet av januari”, sa hon till SvD när hon tillsattes som ordförande för drygt en vecka sedan. I söndags meddelade Åkerström att hon, med omedelbar verkan, ställer sin plats till förfogande. ”Min bedömning är att jag inte kommer kunna tillvarata pensionsspararnas intressen på ett sätt som Alectas kunder har rätt att kräva”, uppgav hon till Dagens Industri. Ordförandelösa sedan förra hösten Alectas valberedning, ledd av Kenneth Bengtsson, har sedan i höstas letat efter en ersättare till Ingrid Bonde. Bonde lämnade posten som ordförande med omedelbar verkan den 2 oktober förra året. Bakgrunden var bland annat pensionsjättens placeringar i flera amerikanska nischbanker, vilket resulterade i mångmiljardförluster. Förtroendekrisen växte sig större när Alectas investeringar i fastighetsbolaget Heimstaden Bostad började uppmärksammas. År 2022 ägde pensionsjätten 36 procent av fastighetsbolagets aktier. Då värderades innehavet till nästan 53 miljarder kronor. Även denna investering har, sedan räntorna började skjuta i höjden, resulterat i stora förluster för Alecta. Investeringsbesluten kopplade till både de amerikanska nischbankerna och Heimstaden utreds just nu av Finansinspektionen (FI). Valberedningens första val som ny ordförande var den tidigare danska riksbankschefen Lars Rohde. Han förslogs ta över ordförandeklubban i slutet av januari och var tänkt att väljas av överstyrelsen i början av februari. Förslaget drogs dock snabbt tillbaka när det framkom att Rohde vid samma tidpunkt var aktuell för ett annat styrelseuppdrag hos storbanken Nordea. Snart därpå valdes Carina Åkerström till ordförande i Alectas styrelse. Nu har även hon kastat in handduken. Locket på hos pensionsjätten När SvD försöker få intervjuer med de högst ansvariga på Alecta tar det stopp. Jan-Olof Jacke, tillförordnad styrelseordförande, avböjer att kommentera händelserna. Även vice ordförande Elisabeth Sasse säger nej. ”Tack för möjligheten. Eftersom detta rör beredningsnämndens arbete som jag inte kan eller ska kommentera så hänvisar jag till beredningsnämndens ordförande, Kenneth Bengtsson”, skriver hon till SvD. Kenneth Bengtsson vill inte heller ställa upp på intervju. Genom Alectas presschef hänvisar han till ett kort pressmeddelande som Alecta publicerade i söndags samt svar han gav till Dagens industri på måndagen. ”Det är beklagligt att Carina Åkerström gjort en förändrad bedömning av sina möjligheter att fullfölja uppdraget som styrelseordförande i Alecta och valt att avgå. Det har inte framkommit några nya uppgifter som vi inte redan kände till”, står det i pressmeddelandet. Unionens förbundsordförande Peter Hellberg, som sitter i Alectas valberedning, lämnar en kort kommentar till SvD via mejl. ”Beskedet var oväntat och situationen är självklart beklaglig och innebär att beredningsnämnden nu arbetar vidare med förslag till ny ordförande inför ordinarie överstyrelsemöte”. För ytterligare kommentarer hänvisas SvD till Alectas presstjänst, där svaret alltså är nej | alecta | Alecta står utan ordförande – igen | SVD |
https://www.svd.se/a/8JeKPr/ | Hon tog sig från Glasgows fattiga kvarter till överhuset. Nu anklagas baronessan Michelle Mone för att ha blivit stormrik på offentliga kontrakt under pandemin. Efter att tillgångar på en miljard kronor har frusits kämpar Mone nu för att rentvå sitt namn. LONDON Michelle Mone poserar i baddräkt på en lyxyacht. Året är 2021 och Storbritannien genomlever den tredje vågen av covid. Affärskvinnan Mone och hennes make kryssar runt medelhavet på ”Lady M” som uppges ha kostat motsvarande närmare 130 miljoner kronor. ”Baroness bra”, alltså ”Baronessan BH”, som hon kallas i den brittiska pressen, uppges ha blivit mycket rik under pandemin. Under bilden som hon själv lagt ut på sociala medier skriver hon: ”Business isn’t easy, but it’s rewarding”. Att göra affärer är inte enkelt, men det är givande. Nu har det blivit klarlagt hur givande pandemin var för Michelle Mone och hennes make Douglas Barryman. De anklagas för att ha tjänat tiotals miljoner pund på att ha sålt skyddsutrustning till regeringen under pandemin. Utrustning som dessutom var felaktig och inte gick att använda. ”Jag har ett par bröst – det löser sig” Michelle Mones berättelse har beskrivits av flera medier: Den börjar i Glasgows fattiga East End – ett område med drogproblem och gängvåld där medellivslängden för män 2021 var 54 år. Hon ska ha kämpat sig upp från en uppväxt i en etta utan badrum genom att sälja tidningar och frukt. Hon lämnade skolan som 15-åring utan avgångsbetyg och blev som 30-åring en av Storbritanniens mest uppmärksammade affärskvinnor. Kring millennieskiftet grundade hon underklädsmärket Ultimo. Hon var ung och poserade själv i underkläder för att uppmärksamma företaget, enligt uppgifter i brittiska medier. I intervjuer har hon berättat om hur vännerna försökte avråda henne från att grunda företaget eftersom hon inte visste något om kläder eller hur man driver företag. Mone uppger att hon då svarade: – Jag har ett par bröst, det kommer att lösa sig. Under de kommande åren fick Ultimo ofta uppmärksamhet i medier. Michelle Mone bidrog själv till presscirkusen, bland annat genom marknadsföring som beskrivits som påhittig. Hon har själv ofta berättat om hur hon marknadsförde sina BH:ar som köpts in av varuhuset Selfridges. Hon anställde skådespelare som fick ställa sig utanför varuhuset på shoppinggatan Oxford Street i London. De var utklädda till plastikkirurger och protesterade mot att hennes BH:ar skulle göra dem arbetslösa. Det är oklart om PR-kupperna faktiskt ledde till finansiella framgångar. Däremot uppges det ha givit henne kontakter inom politiken. Kring det skotska självständighetsvalet 2014 ska den dåvarande premiärministern David Cameron ha fått upp ögonen för henne, enligt brittiska medier. Hon beskrevs som en framstående och fotogenisk skotsk affärskvinna som var villig att stödja hans kampanj mot självständighet. Ett år efter att Skottland röstat nej belönades Michelle Mone med en plats i överhuset. Då uttryckte en del inom Glasgows näringsliv skepticism över den nyblivna baronessan. Hennes företag beskrevs bland annat som ”överhypat” och Michelle Mone anklagades för att ha överdrivit både sin egen och företagets framgång, uppger brittiska medier. Bara två år tidigare uppges hon ha gjort en förlust på motsvarande 10 miljoner kronor, enligt The Guardian. Baronessan hamnade dessutom snabbt på löpsedlarna igen – på grund av en skilsmässa. Michelle Mone berättar i självbiografin ”My fight to the top”, Min kamp mot toppen, hur hon tog en kniv och skrapade exmakens dyra Porsche och hällde laxermedel i hans kaffe för att hämnas för att han enligt henne varit otrogen. Paret skilde sig och Michelle Mone träffade affärsmannen Douglas Barrowman, en skotsk miljardär som uppges ha tjänat sin förmögenhet genom att bland annat hjälpa kunder investera pengar i Isle of Man | michelle mone | Michelle Mone – baronessan som uppges blivit stormrik på pandemin | SVD |
https://www.svd.se/a/4o5WKe/ | Regionernas problem att få sjukvården att fungera är inte för lite pengar. Regionernas problem att få sjukvården att fungera är inte för lite pengar. Nu har den inletts, den publika skedmatningen som regeringar oberoende av färg brukar ägna sig åt med start ett par månader före vårändringsbudgeten. Tidöpartierna höll presskonferens under måndagen för att ”dela ut” sex miljarder kronor till regionerna. Det är inget att glädjas över som borgerlig väljare. För trots att regionerna under många år haft stora överskott, har kostnaderna dragit iväg samtidigt som produktiviteten tycks gå ner. Och som SvD berättat (19/2) slog kostnaderna för hyrpersonal rekord under 2022. Antalet som arbetar med administration har ökat rejält, delvis till följd av ett otympligt och dysfunktionellt system. Det avhjälps inte med plåster från staten. Signalen från regeringen blir nu lika opedagogisk som från en förälder som swishar mer pengar när barnet har löpt amok i godisaffären. Nu har den inletts, den publika skedmatningen som regeringar oberoende av färg brukar ägna sig åt med start ett par månader före vårändringsbudgeten. Tidöpartierna höll presskonferens under måndagen för att ”dela ut” sex miljarder kronor till regionerna. Det är inget att glädjas över som borgerlig väljare. För trots att regionerna under många år haft stora överskott, har kostnaderna dragit iväg samtidigt som produktiviteten tycks gå ner. Och som SvD berättat (19/2) slog kostnaderna för hyrpersonal rekord under 2022. Antalet som arbetar med administration har ökat rejält, delvis till följd av ett otympligt och dysfunktionellt system. Det avhjälps inte med plåster från staten. Signalen från regeringen blir nu lika opedagogisk som från en förälder som swishar mer pengar när barnet har löpt amok i godisaffären. | pengar | Regionernas problem är inte för lite pengar | SVD |
https://www.svd.se/a/Xbv4mn/ | PODD | 4 mars. Två år in i ett vidrigt krig – hur ska vi förstå det som har hänt, och det som kommer att hända framöver? PODD | 4 mars. Två år in i ett vidrigt krig – hur ska vi förstå det som har hänt, och det som kommer att hända framöver? Nils Bildt sammanfattar i boken ”Putins vidriga krig” de två år som gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Det är en berättelse om ryska människorättsbrott, men också om ryska bakslag och en västvärld som upptäckt sin kapacitet att hjälpa. Han samtalar med Mattias Svensson. Vad har hänt sedan invasionen inleddes? Varför har det gått som det har gått, hur hade det kunnat gå annorlunda, och vilket slags stöd behöver Ukraina för att på sikt vinna kriget? Detta och mycket mer diskuteras i podden. Nils Bildt sammanfattar i boken ”Putins vidriga krig” de två år som gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Det är en berättelse om ryska människorättsbrott, men också om ryska bakslag och en västvärld som upptäckt sin kapacitet att hjälpa. Han samtalar med Mattias Svensson. Vad har hänt sedan invasionen inleddes? Varför har det gått som det har gått, hur hade det kunnat gå annorlunda, och vilket slags stöd behöver Ukraina för att på sikt vinna kriget? Detta och mycket mer diskuteras i podden. | putin | Nils Bildt intervjuas om sin bok ”Putins vidriga krig”. | SVD |
https://www.svd.se/a/wAwabo/ | Artikeln i SvD där Björn Werner uttrycker glädje över att flygskammen är på väg bort, har väckt starka känslor. Här svarar han sina kritiker – och tror sig förstå varför de kommer från vänstern. Artikeln i SvD där Björn Werner uttrycker glädje över att flygskammen är på väg bort, har väckt starka känslor. Här svarar han sina kritiker – och tror sig förstå varför de kommer från vänstern. Artikeln i SvD där Björn Werner uttrycker glädje över att flygskammen är på väg bort, har väckt starka känslor. Här svarar han sina kritiker – och tror sig förstå varför de kommer från vänstern. I förra veckan utforskade jag i två texter tanken att människan inte är ofelbar. Dels genom att fundera över varför flygskammen är på väg bort – och varför det är bra. Dels genom att föreslå att en del av hatet mot Romina Pourmokhtari kanske egentligen handlar om att många kritiker ser sig själva i klimatministern. Av reaktionerna att döma har jag fel. Det är inte människan som är felbar – det är jag. Ett axplock: DN:s Sandra Stiskalo föser ihop mig med regeringens förslag att subventionera flygande och kallar det hela för vettlöst. Aftonbladets kolumnist Johanna Frändén menar att jag gjort ett intellektuellt undermåligt försök att dra av min egen solsemester på skatten. En av samma tidnings kulturredaktörer, Eric Rosén, vill också vara med. Han menar att jag i princip uppmuntrar till direkta miljöbrott, som att hälla ut spillolja i naturen. Jag är till råga på allt på samma gång också misogynt förringande av Pourmokhtaris person, samtidigt som jag tagit henne i försvar. Kritiken förenas av en sak. Den är uteslutande skriven av personer från den vänstra delen av åsiktsspektrat. Jag anar varför. Mina texter bryter mot vänsterns politiska konsensus som bygger på att klimatet går att rädda genom en tro på individens inneboende godhet och förmåga att välja rätt. Något jag alltså inte håller med om. Men det innebär inte att min inställning är högerorienterad. Det enda politiska förslag jag för fram är kollektivistiskt: lasta inte enskilda individer för ett problem som framförallt går att lösa genom gemensamma politiska beslut. Idén att skuldbelägga enskilda människor verkar, givet att flygresandet ökar kraftigt globalt, inte fungera. Och även om man kan klandra Pourmokhtari för att ha tackat ja till jobbet som klimatminister förringar det inte faktum: att mer än halva Sveriges befolkning med öppna ögon röstat fram det många avfärdar som en klimatfientlig regering. Inte så lite tror jag det beror på just den attityd som mina replikerande kollegor gett prov på i veckan. Moraliserande i stället för samtal. På ett personligt plan kan jag förstå och sympatisera. Om Eric Rosén (mot förmodan) aldrig flyger på semester sticker det såklart i ögonen när andra gör det. Som politisk strategi i en demokrati är det däremot mindre klokt att kalla presumtiva väljare för idioter. Sandra Stiskalos svar följer här samma linje. Trots att jag rakt ut skriver att kollektiva åtgärder är avgörande för att vrida samhället i rätt riktning ställer hon mig i samma lag som en regering som alltså aktivt vill subventionera mer flygande. Vad vill hon egentligen åstadkomma med detta? Johanna Frändén för däremot samtalet framåt. Hennes text bygger på en nyligen publicerad studie som indikerar att 86 procent av jordens befolkning (studien har kartlagt 130 000 människor i 125 länder) är positiv till förändrade sociala normer som en klimatåtgärd, däribland skam (”shame”). Men tittar man på hur frågan i undersökningen faktiskt är utformad så blir det genast luddigare | björn werner | Björn Werner anar varför det är vänstern som är mest arg på honom | SVD |
https://www.svd.se/a/O8GWrb/ | I väntan på vapenvila kommer nu rapporter om att barn i Gaza svälter ihjäl. Samtidigt rapporteras Israel ha uteblivit från överläggningar i Kairo efter att Hamas inte uppfyllt två krav. Larmrapporterna om uttorkning och svältdöd bland barn kommer främst från norra Gaza. Det krigsdrabbade området skriker efter förnödenheter och medicin. Den palestinska hälsomyndigheten, som kontrolleras av Hamas, uppgav på söndagen att 15 barn dött till följd av uttorkning och undernäring. Uppgifterna har inte bekräftats av oberoende källor då internationella medier inte finns närvarande. Men Unicef har sagt sig känna till minst tio dödsfall av barn vid sjukhuset Kamal Adwan i norra Gaza. Detta sedan kuvöser och syrgas slutat fungera nattetid. Talespersonen Adele Khodr säger i ett uttalande att ”folk är hungriga, utmattade och traumatiserade. Många kämpar för livet”. De akuta larmen kommer sedan Israels främsta allierade, USA, gradvis skärpt tonen om den humanitära situationen i Gaza och FN varnat för att hundratusentals människor riskerar att utsättas för svältkatastrofen. I förra veckan dog över 100 palestinier i det kaos som uppstod när hjälpleveranser nådde fram till den hungrande befolkningen i Gaza stad. Versionerna om vad som egentligen hände går i sär. USA:s ”matbombning” kritiserades I helgen ”matbombade” USA och Jordanien området. 66 större knyten innehållande 38 000 portioner ska ha släppts från tre transportplan, enligt CNN. Hjälporganisationer har kritiserat släppen som ineffektiva och nedvärderande. Richard Gowan chef för FN:s krisgrupp, liknade hjälpen vid tillfälliga plåster. USA:s vicepresident Kamala Harris skärpte under söndagen tonen mot Israel: ”Givet det enorma lidandet i Gaza måste det bli en omedelbar vapenvila som ska vara i minst sex veckor. Vi har sett hur mammor föder undernärda barn utan medicinsk hjälp. Israel måste göra mer – det finns inga ursäkter”. Hon bekräftade att det finns en plan för vapenvila på förhandlingsbordet och uppmanade båda parter att gå med på en uppgörelse. ”Låt gisslan återförenas med sina familjer och skänk omedelbar lättnad till folket i Gaza”, sa Harris. Harris möter Gantz Kritiken från Harris kom bara dagen före att hon på måndagen tog emot Benny Gantz för samtal, ledamoten av Israels krigskabinett och tidigare överbefälhavare. Samtidigt kommer uppgifter om att Israel inte åkt till Egypten för fortsatta förhandlingar. Enligt CNN ska anledningen vara att Hamas inte uppfyllt två krav: en lista på gisslan, döda och levande, samt en bekräftelse på förhållandet av antalet palestinska fångar i en utväxling mot gisslan. Hamas har också uttryckt att man vill se ett permanent slut på kriget innan man släpper gisslan. Men samtidigt kom på måndagen också uppgifter från egyptisk tv om ”betydande framsteg” gällande ett eldupphör före den muslimska fastemånaden ramadan, som inleds i helgen. – Det liknar en förhandling i en basar i Mellanöstern. Det kan vara en del av taktiken i dramat att läcka uppgifter av strategiskt intresse. Det är heller inte givet att någon av sidorna vill ha en deal, säger Anders Persson, Mellanösternexpert vid Linnéuniversitetet. Är ramadan en röd linje för vapenvila? – Nej, det behöver det inte vara. Det kan komma besked om vapenvila ett par dagar in i fastemånaden. Konflikten kan också komma att eskalera under ramadan, säger han. | gaza | Barn uppges dö av svält i väntan på vapenvila i Gaza | SVD |
https://www.svd.se/a/l3pJJM/ | Domen var väntad och ledamöterna eniga. Högsta domstolen underkänner domen i Colorado som diskvalificerade Trump från delstatens valsedlar. Men vad betyder beskedet? Vad säger domstolen? Samtliga ledamöter var överens – Högsta domstolen underkänner Coloradodomen som diskvalificerade Donald Trump från valsedlar. Beslutet publicerades på måndagen klockan 16 (svensk tid) och gäller samtliga amerikanska delstater. Därmed sätter det stopp för stämningsansökningar i delstater som planerade gå samma väg som Colorado. Colorado håller primärval på tisdag och har låtit Donald Trumps namn stå kvar på valsedlarna i väntan på Högsta domstolens beslut. Domstolen resonerade att en enskild delstat inte kan diskvalificera en kandidat från presidentämbetet. Något som chefsdomare John Roberts tidigare argumenterat skulle bli följden av Coloradodomen. Den delstatliga domstolen skulle i princip ha sett till att Trump inte blev valbar. Däremot fördjupar sig HD inte ingående i huruvida Trump var involverad i stormningen av Kapitolium 2021. Colorados högsta domstol ansåg att han var det och hänvisade till en paragraf i konstitutionens fjortonde tillägg som hindrar den som deltagit i ett uppror från att väljas om. En paragraf som infördes efter inbördeskriget för att hindra sydstatsrekryter från viktiga ämbeten. Lagtexten förklarar dock inte exakt när, hur och av vem den ska användas. Domstolen diskuterar i sitt färska utlåtande snarare historien bakom paragrafen och olika tolkningar av den. Juridiska experter har tidigare varit skeptiska till att åberopa paragrafen. Vad betyder det här? Att den som hoppats att juridiken skulle besegra Donald Trump får tänka om. Om inget oförutsett händer står duellen mellan Biden och Trump och den av dem som lyckas övertyga väljarna om sin egen politiks överlägsenhet vinner. Coloradodomen, som låg till grund för Högsta domstolens prövning, har kritiserats för att utgöra ”lawfare” – det vill säga att använda det juridiska systemet i politiskt syfte. Även om beslutet var väntat blir det tydligare för president Biden att han har motvind i opinionen och måste vända denna för att vinna i november. För närvarande ligger han efter i nationella opinionsundersökningar liksom i fem av sex av de viktigaste vågmästardelstaterna. Om Högsta domstolen hade givit klartecken till att diskvalificera Donald Trump från valsedlarna hade det inneburit en skräll. Många skulle ha betraktat det som ett hårt slag mot demokratin, att hindra en person som många av väljarna föredrar, att delta i ett demokratiskt val. Särskilt efter att tunga juridiska experter – liksom både demokrater och republikaner – kritiserat Coloradodomen. Hur påverkar det mittenväljare? Om domen har någon påverkan på Trumps chanser att vinna så är den sannolikt inte negativ, eftersom den kan uppfattas ge hans kandidatur större legitimitet. Men det återstår att se huruvida den förändrar något i väljargruppen. Tidigare opinionsmätningar bland mittenväljare har lutat till både Trumps och Bidens fördel. I februari kom en undersökning från Quinnipiacuniversitetet där Biden hade en tydlig ledning: 50 procent mot Trumps 44 procent. Två veckor tidigare visade en annan, från Messenger/Harris, omvänt resultat: en seger för Trump med elva procentenheter. Att just domen skulle bli central för mittenväljare är inte givet. De viktigaste frågorna för väljarna överlag är som följer i fallande ordning: inflationen, sjukvården, migrationen, ekonomin, klimatet. Abortfrågan kommer först på åttonde plats, men kan eventuellt spela en mer betydande roll bland särskilt kvinnliga mittenväljare. En opinionsundersökning för ett år sedan visade att ekonomin är en dominerande fråga bland republikaner och oberoende väljare, medan att ”bevara demokratin” hamnade högt både hos oberoende väljare och demokrater. | biden | Malin Ekman: Beskedet innebär tydlighet för Biden | SVD |
https://www.svd.se/a/O8GzXA/ | Koreografen och dansaren Cristina Caprioli belönas med Venedigbiennalens prestigefyllda danspris Guldlejonet för sitt livsverk. Koreografen och dansaren Cristina Caprioli belönas med Venedigbiennalens prestigefyllda danspris Guldlejonet för sitt livsverk. Koreografen och dansaren Cristina Caprioli belönas med Venedigbiennalens prestigefyllda danspris Guldlejonet för sitt livsverk. ”Tre decennier av provokativ, fysisk undersökning”, lyder bland annat juryns motivering. Tidigare har bland andra Merce Cunningham och Pina Bausch fått utmärkelsen Lifetime achievement i dans. Under 1990-talet kom en våg av spännande koreografer fram i Sverige, Cristina Caprioli – född 1953 i Italien och utbildad i Sverige och USA – är en av dem. 1998 grundade hon föreningen CCAP, där hon har producerat åtskilliga dansverk, publikationer och filmer med mera, inspirerad av bland annat filosofi och feminism. Capriolis konstnärskap står med en fot i konsten och en i forskningen. Hon har även initierat festivaler och symposier. År 2008 blev hon professor i koreografi vid Dans- och cirkushögskolan i Stockholm. 2022 medverkade Cristina Caprioli med en omfattande retrospektiv på Berlinfestivalen Tanz im August. På Dansbiennalen i Venedig den 18 juli till 3 augusti kommer flera av Capriolis verk att presenteras och hon arbetar också fram ett nytt verk på plats. ”Tre decennier av provokativ, fysisk undersökning”, lyder bland annat juryns motivering. Tidigare har bland andra Merce Cunningham och Pina Bausch fått utmärkelsen Lifetime achievement i dans. Under 1990-talet kom en våg av spännande koreografer fram i Sverige, Cristina Caprioli – född 1953 i Italien och utbildad i Sverige och USA – är en av dem. 1998 grundade hon föreningen CCAP, där hon har producerat åtskilliga dansverk, publikationer och filmer med mera, inspirerad av bland annat filosofi och feminism. Capriolis konstnärskap står med en fot i konsten och en i forskningen. Hon har även initierat festivaler och symposier. År 2008 blev hon professor i koreografi vid Dans- och cirkushögskolan i Stockholm. 2022 medverkade Cristina Caprioli med en omfattande retrospektiv på Berlinfestivalen Tanz im August. På Dansbiennalen i Venedig den 18 juli till 3 augusti kommer flera av Capriolis verk att presenteras och hon arbetar också fram ett nytt verk på plats. ”Tre decennier av provokativ, fysisk undersökning”, lyder bland annat juryns motivering. Tidigare har bland andra Merce Cunningham och Pina Bausch fått utmärkelsen Lifetime achievement i dans. Under 1990-talet kom en våg av spännande koreografer fram i Sverige, Cristina Caprioli – född 1953 i Italien och utbildad i Sverige och USA – är en av dem. 1998 grundade hon föreningen CCAP, där hon har producerat åtskilliga dansverk, publikationer och filmer med mera, inspirerad av bland annat filosofi och feminism. Capriolis konstnärskap står med en fot i konsten och en i forskningen. Hon har även initierat festivaler och symposier. År 2008 blev hon professor i koreografi vid Dans- och cirkushögskolan i Stockholm. 2022 medverkade Cristina Caprioli med en omfattande retrospektiv på Berlinfestivalen Tanz im August. På Dansbiennalen i Venedig den 18 juli till 3 augusti kommer flera av Capriolis verk att presenteras och hon arbetar också fram ett nytt verk på plats. | cristina caprioli | Cristina Caprioli får Guldlejonet | SVD |
https://www.svd.se/a/kEAmq9/ | Open AI stäms av medgrundaren Elon Musk. Han säger sig vilja bevara företagets ursprungliga ideella ambitioner. Men Musk har fler skäl att vilja bromsa vad som nu blivit hans konkurrent. I stämningsansökan som Elon Musk lämnat in till det kaliforniska domstolssystemet avslöjas direkt komplexiteten i fallet. På ena sidan står ”Elon Musk, an individual”. På andra sidan Open AI-cheferna Sam Altman, Greg Brockman – och åtta olika Open AI-bolag, alla med namn som låter så här: Open AI LP, Open AI LLC och Open AI GP LLC. Behövs allt detta för något som var en ideell verksamhet med syfte göra gott för världen med artificiell intelligens? Det anser inte Musk som nu stämmer dem. Elon Musk är en av grundarna till Open AI från början, och en av dess initialt största finansiärer. Det stämmer att bolaget sedan dess ställt om till att inkludera en mer kommersiell bolagsstruktur. Därav alla dessa krångliga företagsnamn som äger varandra. Men denna förvandling skedde redan 2019. Så varför stämmer Musk först nu, fem år senare? Det finns tre tänkbara skäl. Den första – och mest välvilliga tolkningen – är att det är först nu som Open AI slagit igenom stort. Utvecklingen inom AI accelererar i takt med de stora investeringarna som görs inom området. Riskerna som vissa AI-forskare varnat för kan således bli mer aktuella. Open AI sattes ursprungligen upp för att säkerställa att AI-tekniken används med gott uppsåt och på ett sätt som gynnar mänskligheten. Musk har varit tydlig med att han vill kolonisera Mars som ett alternativ till jorden för dess invånare. Om han genuint är orolig för att AI-tekniken kan komma att användas på fel sätt, är detta rätt tillfälle att försöka hindra det. Något som talar mot detta är uppgifter i en artikel i New York Times om att Elon Musk så sent som 2018 ska ha uppmuntrat Open AI att accelerera sin utvecklingshastighet på ett sätt som en forskare där ansåg var ”vårdslöst”. Det andra skälet är att Musk nu konkurrerar med Open AI via sina egna bolag. Publikationen Semafor har tidigare rapporterat att Musk försökte ta över Open AI 2018, efter ett bråk med Sam Altman. När det misslyckades drog Musk tillbaka en stor tilltänkt donation. Flera år senare driver Musk nu flera bolag med kopplingar till AI – däribland Tesla och det nya projektet XAI. Intressant nog har XAI registrerats som ett kommersiellt ”benefit corporation”, vilket är en företagsform som ska gynna fler än bara dess aktieägare. En slags hybrid mellan det ideella och det kommersiella. Oavsett hur XAI är uppsatt är de en direkt konkurrent till Open AI. Att sakta ner eller tvinga Open AI att strukturera om sig skulle kunna gynna Musks egna initiativ rejält. Det tredje skälet är en fråga om makt. Tillgången till AI-tjänster ökar explosionsartat, men de underliggande systemen som tillhandahåller dem är få. I dagsläget är det främst Google, Open AI tillsammans med Microsoft, Anthropic, Meta och en handfull till som ligger till grund för nästan alla AI-tjänster. Det innebär att maktkoncentrationen blir väldigt hög – och den liknar det läget som vi har haft med nätets techjättar de senaste 15 åren. Musk är i dag inte en av dessa maktspelare. Och det svider nog att han varit med och finansierat någonting som nu både skapar vinster och en svårintaglig position för några av hans konkurrenter. Stämningen var på många vis väntad. Musk har varit tydlig i sin kritik av Open AI en längre tid. Varken Microsoft eller Open AI anser dock att sättet som Musk beskriver relationen dem emellan är korrekt. De anser att det är ett kommersiellt partnerskap, men att Microsoft inte kan kontrollera vad Open AI gör. Samt att den ideella delen av Open AI finns kvar, som den juridiska enhet där styrelsen som bestämmer allting sitter exempelvis. Det är lätt att vara idealistisk kring den nuvarande AI-utvecklingen och hur man vill att den ska användas | elon musk | Björn Jeffery: Flera skäl till att Elon Musk stämmer Open AI | SVD |
https://www.svd.se/a/GMowXB/ | ”Liam Gallagher & John Squire” påminner om hur länge sedan Gallagher och Squire var relevanta. Det här är musik från stenåldern – med skolgårdslyrik från trotsåldern. ”Liam Gallagher & John Squire” påminner om hur länge sedan Gallagher och Squire var relevanta. Det här är musik från stenåldern – med skolgårdslyrik från trotsåldern. The Stone Roses debutalbum fyller 35 år i maj, sent i september firar Oasis ”Definitely Maybe” sin 30-årsdag. Det förstnämnda bandets gitarrist och kompositör John Squire och det andra bandets sångare ser efter alla dessa år ut som två frusna nordengelska mormödrar på väg till Manchesters Arndale-galleria för att hamstra ökenkängor på Clark’s och marmite till extrapris på Aldi. Det är inte helt lätt att se hur det under funktionsplaggen och de grånat spröda britpop-frisyrerna döljer sig två lokala rockgudar. I en rockhistorisk brittisk Mojo-kontext ter sig förstås ett album med de här två Lancashire-damerna som en efterlängtat våt dröm. Utanför det sammanhanget är det i praktiken blott ett oändligt gitarrsolo i duett med Liams karakteristiska morrande som tillsammans vadar genom Beatles- och Led Zeppelin-pastischer med urbota dum lyrik; ”I’m so bored with this song/ I’m so bored all night long” och, herregud, sjunger Gallagher verkligen ”these aren’t the droids you’re looking for”? 1994 gick Oasis snarlika nödrim i ironiskt leende Marc Bolan-anda att gömma bakom solglasögon och en sarkastisk swag av sällan skådat slag – men 2024 är Squire 61 år gammal, Gallagher blott tio år yngre. De borde ha hunnit bli skriv- eller i alla fall läs-kunniga. Helst kanske både och. Men, nej, inget av detta verkar ha inträffat. Med förstoringsglas och pincett letar jag ändå efter försonande ögonblick. De finns faktiskt där, jag hör dem, men är inte längre kapabel att tillgodogöra mig dem. Anstränger jag mig å det grövsta kan jag rent teoretiskt skönja melodislingor som på ett potentiellt tredje Stone Roses-album i 1990-talets slut kanske hade framstått som om inte direkt meningsfulla så i alla fall begripliga. Sällan har dock musik överstämt så hundraprocentigt med förpackningens innehållsdeklaration. Det låter exakt som man föreställer sig att ett tre decennier försenat möte mellan Oasis och Stone Roses i övre medelåldern skulle resultera i. Det enda på ”Liam Gallagher & John Squire” som kan kategoriseras som något av en överraskning – för övrigt en högst obehaglig sådan – är hur gärna Squire allra helst vältrar sig i bluesrock. Men – och det är ett välmenande men – i några flyktiga ögonblick blir jag ändå påmind om hur oerhört kul, till och med omvälvande, det var att i realtid låta sig övermannas av både Stone Roses självsäkerhet och det tidiga Oasis nonchalans i ”I am the resurrection” respektive ”Cigarettes & Alcohol”. Hur oerhört hårt de båda slog underifrån; representanter för en tystad arbetarklass som saknade egna röster och kulturella förebilder. Deras betydelse är knepig att retroaktivt försvara, i alla fall rent musikaliskt. Det socio-geografiska klassperspektivet är nästan det enda – möjligen också The Stone Roses ”Fool’s Gold” – som i dag återstår gentemot åklagarsidans med tiden alltmer övertygande bevisföring. Mer än något annat framstår ”Liam Gallagher & John Squire”, för någon i min ålder, som en smått skrämmande erinran om hur oerhört länge sedan det var, hur det de försöker åstadkomma tillsammans i dag verkligen är musik från stenåldern – med skolgårdslyrik från trotsåldern, vilket uppenbarligen var ännu längre sedan – som inte uppfyller någon som helst acceptabel funktion, knappt ens, hoppas jag, för de som har svurit en ed om livslång lojalitet till Gallagher och Stones Roses som vore de fotbollslag | liam gallagher | Recension: Andres Lokko om Liam Gallagher & John Squire | SVD |
https://www.svd.se/a/bgy7BA/ | Det hade kunnat kasta om spelplanen totalt inför presidentvalet. Men nu har Högsta domstolen beslutat att Colorado inte får stryka Trump från valsedeln. Något som kommer väcka starka reaktioner enligt en USA-expert. USA:s högsta domstol har rört sig på tidigare outforskad juridisk mark. En 155 år gammal lagtext har använts av domare i Colorado, Maine och Illinois för att förbjuda Donald Trump från att stå på valsedlarna. HD:s besked för Colorado blev klart på måndagseftermiddagen: Så får de inte göra. Det sätter stopp för alla delstaters försök att gå på samma linje. Trump själv kommenterade snart utslaget. ”En stor seger för Amerika”, skrev han i versaler på plattformen Truth Social. Det var efter förhandlingar i amerikanska HD den 8 februari som domstolen i söndags gjorde något ovanligt. De avslöjade att ett beslut skulle komma på måndagen trots att domarna inte hade ett planerat sammanträde. Flera stater sa nej Colorado är en av 15 delstater som håller primärval på supertisdagen – i morgon – och domarna troddes vilja fatta beslut i frågan till dess. Utan ett beslut var det osäkert om Trumprösterna skulle räknas. Den första av de spektakulära domarna kom också i Colorado i december 2023. Utslaget från delstatens högsta domstol slog ned som en bomb i USA. Domstolen där ansåg att Trump var inblandad i händelserna när kongressbyggnaden Kapitolium i Washington stormades den 6 januari 2021. Därför diskvalificerades han från att stå på valsedlarna. Omkring en vecka senare kom samma besked i Maine – den här gången efter ett tjänstemannabeslut. Och i slutet av februari i år blev Illinois tredje delstat att gå samma väg. Domstolar i ytterligare delstater har prövat saken och kommit fram till att Trump inte kan diskvalificeras. Det var under fjolåret som idén började vädras – att den amerikanska konstitutionen skulle förbjuda Donald Trump från att ställa upp i ett nytt val. Tredje stycket i det 14:e tillägget i grundlagen tar sikte mot att hindra de som ”engagerat sig i uppror” att företräda USA. HD har en konservativ majoritet bland domarna, med sex mot tre. De flesta bedömare, skriver Sky News, trodde redan före måndagens besked att Colorados beslut skulle rivas upp. När HD hade förhandling i februari var alla utom en domare skeptiska. – En handfull delstater kommer att avgöra presidentvalet, en ganska skrämmande konsekvens, sa chefsdomaren John Roberts. I sitt beslut på måndagen slår HD fast att det enligt grundlagen är ”kongressens, inte delstaternas” ansvar att upprätthålla den aktuella lagparagrafen. Alla nio domare var överens. Trumps advokater har tidigare hävdat att tillägget inte kan tillämpas eftersom de inte anser att stormningen av USA:s kongress var ett uppror. Dessutom, har de påpekat, deltog inte Trump själv i den. De menar också att det inte kan appliceras på presidenter, utan handlar om tjänstemän. Expert: Skulle påverkat oavsett utfall Fallet har beskrivits som historiskt. USA-experten Jan Hallenberg, associerad seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet, var rätt övertygad om att HD skulle låta Trump ställa upp i primärvalet överallt. – Annars skulle det bli politisk jordbävning, och det ägnar sig inte Högsta domstolen åt. Det är så direkt politiskt, säger han. Samtidigt lyfter han att flera, inklusive konservativa jurister, har argumenterat på ”ett tämligen övertygande sätt” att man skulle kunna förbjuda den tidigare presidenten från att ställa upp. – Men det är rent juridiskt resonemang som bortser från de politiska konnotationerna. Enligt Jan Hallenberg hade en dom som gick emot Trump fått direkt bäring på presidentvalet i november. – Hela valkampanjen skulle bli fullständigt kullkastad | hd | Expert om HD-domen kring Trump: Politisk jordbävning | SVD |
https://www.svd.se/a/8JrRXx/ | Ida Ölmedal blir ny kulturchef på Svenska Dagbladet. – Kreativiteten på SvD:s kulturredaktion har inspirerat mig mycket de senaste åren. Jag ser fram emot att göra lekfull kulturjournalistik med högt i tak, säger hon. Sedan 2018 är Ida Ölmedal kulturchef på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men nu lämnar hon Malmö för att leda Svenska Dagbladets kulturredaktion. Vad är det som lockar med SvD? – Allt! SvD är en smart och nyfiken tidning som ger en koll på saker innan de händer. Från technyheter och internationell politik till nya intressanta böcker och kulturfenomen. Vad betyder kultur för dig? – Mitt förhållande till kultur är nog rätt romantiskt. Jag kan bli besatt av ett musikstycke eller en författare i månader. Just nu är jag besatt av kulturhistorikern Robert Darnton, som studerat hur censorer jobbat i olika tider, ofta med häpnadsväckande yrkesstolthet. Tyvärr ett aktuellt ämne även i dag. Hur kommer det sig att du började syssla med kulturjournalistik? – Det började nog på studenttidningen Lundagård. Jag hade pluggat filosofi och intervjuade gärna forskare om allt ifrån mysticism till hur man skulle kunna kommunicera med utomjordingar. Sedan hamnade jag på Expressen Kultur, där jag blev knockad av friheten i kulturjournalistiken. Ena dagen får man låsa in sig på kammaren och läsa Hannah Arendt och den andra får man ge sig ut i världen och känna vinden i håret! Och man får lära sig om nya verk och nya tankar med hjälp av akademiker och kritiker. Lyxigt! Varför behövs kulturjournalistik? – För att det finns frågor som inte kan få klara svar, men som vi behöver tala om ändå: Vad är kärlek? Hur uppstår rasism? Har man en plikt att kriga för sitt land? I sådana frågor behöver man bildning snarare än en faktacheck. Bildning är bland annat att kunna placera sig i en annan tid, på en annan plats eller i en annan människas skor för att se sin egen situation i dag från fler håll. Det har varit en del debatter om kulturjournalistiken på senare tid – det handlar om alltifrån neddragningar ute i landet till frågan om hur personlig den bör vara. Hur mår svensk kulturjournalistik i dag? – Bilden är tudelad. På storstadstidningarna har kulturjournalistiken hög status och är en central del av tidningarnas identitet. På många mindre lokaltidningar sparar man, och på vissa av dem verkar inte kulturjournalistiken ses som en del av kärnuppdraget. En missräkning, inte minst med tanke på att kulturens frågor står i centrum av den politiska debatten. En annan diskussionsfråga är huruvida det är för mycket politik på kultursidorna. Vad säger du om det? – Som jag ser det är det snarare politiken som just nu uppehåller sig kring typiska kulturfrågor som identitet, tillhörighet, akademisk frihet och så vidare. Klart kultursidorna ska bidra med perspektiv! Sedan ska det ju inte bara vara åsikter, utan man ska lära sig något. Inom alla branscher talas det mycket om ”AI-revolutionen” och vad den kan innebära. Vad tror du att den kommer att betyda för journalistiken? – Först och främst att vi kommer att behöva vara ännu tydligare och mer transparenta med hur vi jobbar för att läsarna ska kunna känna igen äkta, faktabaserad och genomtänkt journalistik med en ansvarig människa bakom. AI-användning leder till stora frågor om just utkrävande av ansvar – så är det i alla branscher, från självkörande bilar till bildredigering, och det kommer att bli extremt spännande att se hur det utvecklas. Hur vill du utveckla kulturjournalistiken på SvD? – SvD Kultur ska vara ledande i kulturdebatten och det självklara valet för den som vill ha koll på ny kultur och förstå sin samtid och de idémässiga strömningar som präglar den. Jag tror också att vi kommer att sträcka ut en hand till läsarna då och då och bjuda in dem att delta mer | svenska dagbladet | Ida Ölmedal blir ny kulturchef på Svenska Dagbladet | SVD |
https://www.svd.se/a/kEA0Rv/ | PODD | Ungern har nu köpt fyra Gripen C stridsplan av Sverige. Men försvarsaffärer är inte som vilken business som helst. Det är ett komplicerat spel – med tjänster och gentjänster. PODD | Ungern har nu köpt fyra Gripen C stridsplan av Sverige. Men försvarsaffärer är inte som vilken business som helst. Det är ett komplicerat spel – med tjänster och gentjänster. På en kvart får du veta vad Sverige kan tänkas ge Ungern som tack för köpet, och hur den här sortens försvarsaffärer brukar gå till. Med Birgitta Forsberg, politikreporter på SvD. Lyssna på Dagens story Dagens story produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”Dagens story” – eller klicka på länkarna. På en kvart får du veta vad Sverige kan tänkas ge Ungern som tack för köpet, och hur den här sortens försvarsaffärer brukar gå till. Med Birgitta Forsberg, politikreporter på SvD. Lyssna på Dagens story Dagens story produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”Dagens story” – eller klicka på länkarna. | gripen | Svenska dealen som fick Ungerns Viktor Orbán att köpa JAS Gripen | SVD |
https://www.svd.se/a/mQO9K0/ | Tarmcancer ökar hos personer under 50. Misstankar riktas mot processat kött, lågt fiberintag och för lite motion. ”Det här är första generationen som exponerats för den livsstilen sedan barndomen”, säger professor Anna Martling. Tarmcancer ökar hos personer under 50. Misstankar riktas mot processat kött, lågt fiberintag och för lite motion. ”Det här är första generationen som exponerats för den livsstilen sedan barndomen”, säger professor Anna Martling. Carina Kroon var 45 år när hon fick diagnosen tjock- och ändtarmscancer. Som så många andra fick hon covid-19 i maj 2020. Men när infektionen gått över var tröttheten kvar – i månader. Först trodde Carina att det var sviter av infektionen. – Men under hösten började jag känna mig sjukligt trött. Och så upptäckte jag en dag lite blod i avföringen. Min mamma har haft tjocktarmscancer, så jag misstänkte genast cancer, fast det var svårt att erkänna det. Carina fick en snabb tid på vårdcentralen, och i februari 2021 en tid till koloskopi, alltså kameraundersökning av tjocktarmen där patienten är vaken och kan se bilderna. Hon arbetar själv som obduktionstekniker, så hon förstod att hon såg en avvikelse i tarmen. – Jag frågade om det är cancer och koloskopisten bekräftade det. Då gick rullgardinen ner. Jag tänkte: ska jag dö nu? Ska jag inte ens bli 50? Allt fler yngre får tarmcancer Cirka 7 000 personer i Sverige får diagnosen tjock- eller ändtarmscancer per år. Ungefär fem procent av dem är under 50 år, vilket motsvarar 350 personer. Om man bara beaktar ändtarmscancer är tio procent av dem som insjuknar under 50 år. – Andelen har gradvis ökat sedan 1990-talet och fortsätter att öka. Om det fortsätter så här, kommer tio procent av dem som får tjocktarmscancer vara under 50 år om tio år, och 20–25 procent av dem som får ändtarmscancer, där ökningen är ännu kraftigare, säger Anna Martling, professor i kirurgi vid Karolinska Institutet. Det är dock fortfarande så att sjukdomen är ovanlig bland yngre: hälften av patienterna är över 70 år vid diagnostillfället. ”Behandlingen är tuff” Men Anna Martling anser att den här förändringen måste tas på stort allvar. – Tjock- och ändtarmscancer är potentiellt en dödlig sjukdom och behandlingen med strålning, cellgifter och kirurgi är tuff. Den leder till stora konsekvenser för personer mitt i livet. Livskvaliteten påverkas mycket om man överlever. Jag blev erbjuden peruk, men tog på min keps och fortsatte strida mot cancern. Yngre personer som diagnostiseras med tjock- eller ändtarmscancer har också ofta en svårare sjukdom än äldre. – Det kan bero på flera faktorer: en mer aggressiv cancertyp, att man söker senare för sina tarmbesvär eller kanske att sjukvården inte tar yngres symtom på allvar, så att man mer sällan utreder med koloskopi. Tappade håret – tog på kepsen Carina Kroon fick snabbt komma till tarmavdelningen på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Där konstaterades att hon hade tumörer både i ändtarmen och en bit upp i tjocktarmen. Hon fick börja med strålbehandling i mars 2021. Det gick bra i början, men på slutet fick hon väldigt ont i bäckenet och rinnande diarré. Nästa steg var cellgiftsbehandling. Carina fick nio behandlingar varannan vecka, under hela sommaren. – Jag fick en obehaglig metallsmak i munnen och domningar i händer och fötter. Och jag tappade halva håret. Det mådde jag extremt dåligt av. Det var som att tappa sin personlighet. Jag blev erbjuden peruk, men tog på min Gant-keps och fortsatte strida mot cancern. ”Cancern fick inte bestämma” Under hela cellgiftsbehandlingen fortsatte Carina Kroon att jobba halvtid. – Det var skönt att ha en rutin i allt detta. Cancern skulle inte få bestämma över hela mig | kött | Tarmcancer ökar hos svenskar under 50 – processat kött pekas ut | SVD |
https://www.svd.se/a/mQOxyp/ | Journalisten Fanna Ndow Norrby kombinerar helst styrketräning med latinamerikansk dans. Men ibland måste hon ha inskolning med sig själv på gymmet. Journalisten Fanna Ndow Norrby kombinerar helst styrketräning med latinamerikansk dans. Men ibland måste hon ha inskolning med sig själv på gymmet. Hur ser din träning träningsvecka ut? – Den varierar. När jag är on fire och har kommit igång ordentligt, då är det styrketräning två gånger i veckan och någon typ av danspass en gång i veckan. Vilken dansstil brukar du köra? – Jag har dansat mycket salsa, samba och zumba. Det fina med de stilarna är att de är välkomnande! Man behöver inte vara ett proffs, utan det finns många olika nivåer. Jag brukar gå på zumbapass eller så sätter jag på ett Youtubeklipp och kör hemma. Har du någon favoritkroppsdel att träna? – Jag tränar mycket ben och rumpa. Jag gillar att träna de musklerna där jag är stark för att känna mig som en vinnare! Min favorit övning är hip thrust och då känner jag mig så jävla stark. Det är en speciell känsla av kontroll som man styr helt själv. Hur tränar du när du bara har 15 minuter? – Om jag bara har 15 minuter att träna, då tränar jag inte. Jag dansar hellre till fyra eller fem låtar och sedan är det klart. Men att gå till gymmet för bara 15 minuter händer inte, då lägger jag ner tiden på att sminka mig i stället! Vilket är ditt hemliga trick som får dig att komma ur soffan och iväg till träningen? – Jag har en strategi som jag har haft i några år. Jag kör en så kallad inskolning, det värsta som finns är att ta sig tillbaka till gymmet efter att ha varit sjuk. Jag brukar gå dit utan en plan, jag kanske går på löpbandet eller ställer mig på crosstrainern. Det viktigaste är att man bara tar sig till gymmet, och när man väl har inskolat sig får man känslan av att vilja träna. Tränar du helst i grupp eller själv? – Det beror lite på hur jag mår och vad jag ska göra för typ av träning. Men jag brukar inte vilja gymma med andra, jag tycker att det är skönt att vara i sin egen bubbla. Vad har du för musik i lurarna på passen? – Afrobeat eller reggaeton. Jag behöver musik som gör mig glad och avslappnad. Vad tillåter du dig själv att fuska med? – Jag gillar inte ordet ”fusk” kopplat till träning, för att jag vill inte ha en negativ känsla i samband med träning. Men jag tränar så mycket som min kropp orkar, jag är inte den som kommer att pusha mig själv. Som sagt så handlar det om att jag faktiskt är där, att lyfta tunga vikter är inte det viktigaste. Kan du se att dina träningsvanor någon gång haft ohälsosamma inslag? – Jag tror att jag har tränat mycket i liv just för att det är kul. Men jag tror dock att jag har en självbild av att jag tränar mer än vad jag gör, vilket gör att jag skjuter fram träningen under mina slackerperioder. Och då kommer man ju aldrig iväg till gymmet. När var du skadad senast? – Jag har haft jättemycket problem med ländryggen genom åren, och den krassa verkligheten är att jag måste styrketräna för att inte få ryggskott. 2019 bestämde jag mig för att ta min kropp seriöst, jag köpte dyra PT-timmar för att bygga upp kropp och självkänsla i gymmet. Och min rygg är i dag bra! Vad gör du när du blir en riktig slacker? – Jag tillåter mig slacka ibland lite för länge. Men jag vet att jag kan vända skutan, det har jag gjort många gånger. Ryggen påminner mig om att jag måste get back at it! Hur ser din träning träningsvecka ut? – Den varierar. När jag är on fire och har kommit igång ordentligt, då är det styrketräning två gånger i veckan och någon typ av danspass en gång i veckan | fanna ndow norrby | Fanna Ndow Norrby berättar om sina träningsrutiner | SVD |
https://www.svd.se/a/gEgL6a/ | Pollensäsongen är i antågande och redan nu finns höga halter av hassel och al i delar av Sverige. Enligt pollenexperten Åslög Dahl finns det mycket okunskap om hur allvarligt pollenallergi faktiskt kan vara. Pollensäsongen är i antågande och redan nu finns höga halter av hassel och al i delar av Sverige. Enligt pollenexperten Åslög Dahl finns det mycket okunskap om hur allvarligt pollenallergi faktiskt kan vara. Med våren kommer ljuset och värmen – men för många innebär den också irriterande allergibesvär med rinnande näsa, nysningar och kliande ögon. Omkring 30 procent av svenskarna är allergiska mot pollen, enligt Astma- och allergiförbundet. Det vanligaste är björk- och gräspollenallergi. I södra och mellersta Sverige blommar nu både hassel och al för fullt och enligt prognosen råder risk för höga pollenhalter, framför allt i söder där hasseln nu nått sin kumlen. Och björkpollensäsongen, som brukar beskrivas som den värsta för pollenallergiker, är bara några veckor bort. Men det kan bli en mildare björkpollensäsong i år. Det menar Åslög Dahl, pollenexpert och forskare inom biologi- och miljövetenskap vid Göteborgs universitet. – Förra året blommande björken med kraft, det brukar följas av ett svagare år. Man kan faktiskt redan se att det inte alls är lika mycket hängen på björken i år, vilket är ett tydligt tecken på att den inte tänker blomma lika mycket, säger Åslög Dahl. Däremot kan pollen från andra närliggande länder blåsa in över Sverige, vilket kan medföra att pollenhalterna ändå höjs. För björkpollenallergiker väntas säsongen bli som värst runt maj. – Den värsta perioden med högst halter brukar i södra Sverige vara mot sista halvan av april och eventuellt en bit in i maj. Uppåt Norrland brukar det vara senare, mot sist halvan av maj ungefär, säger Åslög Dahl. Hur gräspollensäsongen kommer bli är ännu svårt att sia om, det beror på hur varmt och fuktigt det blir i mars och april. – Normalt sett brukar gräsblomningen nå kulmen mellan 15 juni och 15 juli, även om själva blomningen börjar tidigare än så. Det beror också lite på hur kall våren och sommaren blir. Kan upplevas som svår influensa Att vara förberedd och påbörja medicinering redan en tid innan pollenhalterna tar fart, kan vara nyckeln till lindrigare besvär säsongen ut, säger Åslög Dahl. – Det är också viktigt att undvika träning utomhus när det är höga pollenhalter eftersom man då får i sig mera pollen än om man till exempel är i viloläge, och det är intagen som påverkar symptomen mest. Det kan även vara bra att följa Pollenrapporten där man bor och tänka på att byta kläder och tvätta håret innan man går och lägger sig om man varit ute, för att inte får pollen på sängkläderna. – Under björksäsongen bör man heller inte vädra vare sig dag eller natt, och inte torka tvätt utomhus, om man är allergisk. Det gäller i hela landet. En vanlig miss bland personer som inte själva drabbas är, enligt Åslög Dahl, att tro att pollenallergi är en mindre allvarlig åkomma som man inte behöver ta på så stort allvar. – För den allergiske kan pollenallergi upplevas som en svår influensa. Man sover dåligt, ofta känner sig nedslagen och deprimerad och får nedsatt prestations- och koncentrationsförmåga. Som exempel nämner hon att forskning har visat att barn med allergi löper större risk att få sänkt betyg mellan hösten och våren än barn utan allergi. – Det visar hur jobbigt det kan vara, och det kan vara bra att känna till som lärare eller arbetsgivare. Det är viktigt med förståelse för en sjukdom som påverkar livskvaliteten | pollen | Säsongen för pollen är här – kan bli mildare än vanligt | SVD |
https://www.svd.se/a/nQ3vOx/ | Flera personer har förts med ambulans till sjukhus efter att ett tak rasat in på en butikslokal i Östersund. Enligt räddningstjänsten kan fler personer finnas kvar under rasmassorna. Klockan var 11.35 på söndagen när polisen larmades om att taket på Intersport i Lillänge, ett köpcentrum utanför Östersund, hade rasat in. När polis och räddningstjänst kom till platsen utrymdes närliggande butiker och parkeringsytan utanför spärrades av. Tre personer fördes med ambulans till sjukhus, enligt SOS Alarm. Flera människor ska ha befunnit sig både i och utanför Intersport-butiken när taket kollapsade, enligt vittnesuppgifter Räddningstjänsten har under dagen försökt bilda sig en uppfattning om det kan finnas fler personer kvar i butiken och om det finns risk för ytterligare ras. Ett räddningsteam med specialutbildning för sök i rasmassor har kallats in från Trondheim i Norge. Även Fjällräddningen deltar i insatsen med hundar. Klockan 19 på söndagen höll räddningstjänsten i Östersund tillsammans med polisen en pressträff med anledning av olyckan. Då var det fortfarande oklart om någon person fanns kvar bland rasmassorna. – Vi vill ta det säkra före det osäkra, och för att kunna göra det måste vi säkra området innan vi kan in och fortsätta räddningsarbetet, sade räddningstjänsten. Arbetet väntas fortsätta under kvällen och natten. Enligt räddningstjänsten kan upp emot 30 personer kan ha befunnit sig i byggnaden vid tillfället för raset, men man har inte fått några indikationer på att någon skulle finnas kvar där inne. – Alla tre som skadades är vuxna och har lindriga skador, skrubbsår och någon mindre fraktur. Alla har kunnat lämna sjukhuset och är hemma, säger sjukvårdsledaren på plats. Orsaken till raset är i nuläget oklar. En arbetshypotes är stora mängder snö på taket. En förundersökning om arbetsmiljöbrott och vållande till kroppsskada har inletts. Senaste månaden har flera tak i området rasat in, och enligt räddningsledaren på pressträffen kan det bli aktuellt för Statens haverikommission att utreda fenomenet vidare. | östersund | Tre till sjukhus efter att butikstak rasat i Östersund. | SVD |
https://www.svd.se/a/l3B89y/ | En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. En stamcellstransplantation innebär för svårt sjuka skillnaden mellan liv och död. Men var tredje patient hittar aldrig en passande givare, skriver tidigare politikern Birgitta Ohlsson och Nicole Silverstolpe, Tobiasregistret. Varje dag drabbas någon i Sverige av en allvarlig blodsjukdom där en stamcellstransplantation innebär skillnaden mellan liv och död. Vanligast är leukemi men stamcellstransplantation kan också bota lymfom, myelom samt immunbrist- och ämnesomsättningssjukdomar. Därför finns sedan 30 år tillbaka Tobiasregistret, det svenska registret för blodstamceller. Tobiasregistret har ett nationellt uppdrag att rekrytera och koordinera obesläktade stamcellsgivare för att sjuka patienter ska kunna få den behandling som krävs för att kunna överleva. Friska människor mellan 18-35 år kan registrera sig för att bli givare och processen är enkel: du fyller i dina hälso- och kontaktuppgifter online och får därefter ett topsningskit hemskickat. Du topsar insidan av kinden, lägger topsen på brevlådan – klart. Därefter är du en av de nästan 40 miljoner registrerade stamcellsgivare som finns internationellt, och som Tobiasregistret samverkar med. I grunden är det ett altruistiskt ställningstagande: jag offrar några timmar av mitt liv, för att någon annan ska kunna fortsätta leva sitt. 2023 genomfördes 223 obesläktade donationer och i skrivande stund är 240 000 svenskar med i Tobiasregistret. Tyvärr är det fortfarande alldeles för få: var tredje patient hittar aldrig en passande givare och får därför aldrig den livräddande behandling den så desperat behöver. För en stamcellstransplantation görs inte lättvindigt – tvärtom är det i de flesta fall patientens sista hopp när all annan behandling har misslyckats. Tobiasregistrets viktigaste uppdrag är därför att få fler svenskar att gå med. Framförallt behövs fler unga killar då de är kraftigt underrepresenterade – bara 30 procent i registret är män. Samtidigt vet vi att det är en målgrupp som är svår att nå | birgitta ohlsson | Fler skulle kunna rädda andras liv, skriver Ohlsson och Silverstolpe | SVD |
https://www.svd.se/a/5BP6e6/ | Man vill gärna vistas bland kvinnorna i Golnaz salong. Ta del av deras drömmar och tillkortakommanden. Synd bara att dramaturgin hackar upp pjäsen i alltför korta tablåer. Man vill gärna vistas bland kvinnorna i Golnaz salong. Ta del av deras drömmar och tillkortakommanden. Synd bara att dramaturgin hackar upp pjäsen i alltför korta tablåer. Man vill gärna vistas bland kvinnorna i Golnaz salong. Ta del av deras drömmar och tillkortakommanden. Synd bara att dramaturgin hackar upp pjäsen i alltför korta tablåer. Seluah Alsaatis pjäser kan sägas bygga upp ett eget universum av kvinnoliv som befolkar den svenska orten. Först med debuten ”Inte din baby”, en självbiografisk monolog om dysfunktionell kärlek, därefter ”Min mamma” och ”Vem som hon”, båda baserade på intervjumaterial. ”Salong Golnaz” är inget undantag och den som följt hennes fleråriga samarbete med regissören Affe Ashkar kommer att känna igen sig, inte minst i rollbesättningen. Vi möter Golnaz, som precis har öppnat en hårsalong i sin lägenhet och försöker locka grannskapet som sin nya kundkrets. Maja Döblings scenografi låter en nästan känna doften av hårkemikalierna. I fonden har man riggat videoskärmar som visar hur människor går till och från sina portar i ett slags realtid. Golnaz är driftig, ambitiös och skäms inte för att sikta högt. Först att besöka salongen är killtokiga Dominique (Vendela Idun), en frånskild mamma som längtar efter kärleken. Snart hakar även Jannah på, stolt över sitt afrohår men med en hopplöst bristande känsla för att hålla i sin ekonomi, samt den aspirerande journalisten Halima (Parwin Hoseinia) och hennes svärmor Madar Joon, som från hemlandet har med sig husmorsknep mot det mesta. Det är en fint sammansatt ensemble där Inès Cherif i titelrollen har den beskyddande storasysterns rakryggade pondus som bara bryts när bland det värsta tänkbara inträffar. Susan Taslimi som den äldre svärmodern framstår som både lite gaggig och aningslös gällande sonens våldsamma tendenser, men blir i slutänden en varm hommage till den generation av felbara kvinnor som är våra mödrar. I en serie tablåliknande scener som växlar mellan humor och allvar lär dessa kvinnor känna varandra och vi dem. Hur de skvallrar, dagdrömmer, kollar på fotboll eller vill låna något. Ibland görs det instick med korta poetiska monologer om kvinnornas personliga liv – en antydan till psykisk ohälsa som gått i arv, eller infertilitet orsakad av ett missilanfall. Tablåformen ger dessvärre en stackatoartad helhet där salongen släcks ner mellan varje scen, som ibland bara är en minut lång, en osnyggt genomförd scenteknisk lösning. Rent dramaturgiskt hade det gått alldeles utmärkt att spela flera av scenerna i en sammanhållen sekvens utan att förta effekten av förfluten tid samt göra ett par strykningar i första akten, som blir markant framtung gentemot den andra. För man rycks ju med av detta kvinnokollektiv som låter sina drömmar – stora drömmar – projiceras på varandra. Det kan vara att träffa den perfekte mannen, göra karriär, öppna salong på en säkrare plats eller att för första gången känna glädje igen inför någon annans barn. De band som knyts påminner om familjeband, dramatikens mest utforskade skådeplats för mänskliga relationer. Samtidigt är det lätt för dessa kvinnor – precis som i en familj med blodsband – att bli frustrerade på varandras tillkortakommanden och ovilja att bryta onda cirklar. Seluah Alsaatis pjäser kan sägas bygga upp ett eget universum av kvinnoliv som befolkar den svenska orten. Först med debuten ”Inte din baby”, en självbiografisk monolog om dysfunktionell kärlek, därefter ”Min mamma” och ”Vem som hon”, båda baserade på intervjumaterial | salong golnaz | Recension: ”Salong Golnaz” är en inbjudande fristad för ortens kvinnor | SVD |
https://www.svd.se/a/P4kyyX/ | Att åldras är att plötsligt inse att yngre knappt ser en som mänsklig längre – en av insikterna när Marianne Lindberg De Geer skriver dagbok. Det är mycket givande läsning, anser Ann Heberlein. Åldrandet innebär i bästa fall någon form av försoning, med sig själv och världen, med misslyckanden och besvikelser. Levda år och erfarenheter är en kvalitet i sig själv: ”Stordåd utförs inte av styrka, snabbhet eller muskler, de år resultatet av tänkande, karaktär och omdömesförmåga. Detta är förmågor som inte minskar med stigande ålder, utan tvärtom ökar”, som Cicero skriver i ”De Senectute” (Om ålderdomen). Hannah Arendt anknyter till Ciceros idé om åldrandet i ”The life of the mind” där hon beskriver åldrandet som ”en förlust av framtid”. Denna insikt behöver dock inte leda till ångest – bristen på framtid kan istället ge utrymme för reflektion och försoning, tid för att göra bokslut och, som Kierkegaard skriver, ”förstå sitt liv baklänges”. I sämsta fall innebär åldrandet en isande erfarenhet av att bli omsprungen, lämnas utanför och ignoreras, som Jean Amery uttrycker det i ”On aging”, en känsla av hemlöshet och vilsenhet inför både sig själv och världen. Man vet inte längre vem man är, förstår inte längre tiden man lever i eftersom man stelnat och förlorat förmågan att ta till sig nya tankar, smaker och upplevelser. Man är den man är och ser på världens förändring med förvåning och avsmak. Båda attityderna återfinns i Marianne Lindberg De Geers publicerade dagbok från 2022 och 2023, ”På riktigt”. Insikter om existensens beskaffenhet och försonande reflektioner kring barndom och uppväxt varvas med nedstämdhet inför den tid vi lever i och ett visst motstånd mot det oundvikliga förfallet, som i anteckningen efter inspelningen av SVT-produktionen ”Cyklopernas land”: Jag hade alldeles glömt att jag är i teve, att jag är en mycket gammal kvinna, dubbelt så gammal som några av dem, jag kan vara deras mormor. En av dessa kallar sig själv gammal för att han fyllt 30 år. I deras ögon är jag alltså inte mänsklig längre, en främmande art på ett ställe de aldrig tänker hamna.” Trots att Marianne Lindberg De Geer lever ett liv väsensskilt från de flesta av hennes jämnåriga, till brädden fyllt av framträdanden, intervjuer, vernissager, premiärer och diverse sociala aktiviteter finns det allmängiltighet i hennes reflektioner. Insikten i att andra ser på en som gammal, som något annat, som en annan sort är drabbande, den otäcka misstanken att man betraktas som en kuriositet gör ont oavsett om man tillhör Stockholms kulturetablissemang eller är pensionerad gymnasielärare i Karlskrona. Det vore orättvist att beskriva Lindberg De Geers dagböcker som ett dokument över åldrande. Det övergripande temat är trots allt inte åldrandets vedermödor eller ens uppgivenheten inför en samhällsutveckling som inte faller Lindberg De Geer i smaken (det är väl mycket pubertala och ofta ogrundade utfall mot ”brunblått” för min smak). Det stora temat i Lindberg De Geers dagböcker – och, som jag förstår det, liv – är kärlek: Kärlek till maken, till barnen, barnbarnen, vännerna, konsten, ja livet i sig. Det är vackert och rörande att få en så generös inblick i makarnas liv tillsammans. ”Än större är att möta en annan människa fullt ut. Det har jag fått göra”, skriver Lindberg de Geer och det är i sanning en gåva. Sammanfattningsvis hade jag mycket trevligt i sällskap med Marianne Lindberg De Geers 428 sidor. Lindberg De Geer bjuder på både motstånd, klokskap, trams och några nypor bitterhet | de geer författare | Recension: På riktigt av Marianne Lindberg De Geer | SVD |
https://www.svd.se/a/l3p4jG/ | En etiopisk diplomatbil lämnades under natten mot söndag övergiven på ett tågspår i centrala Stockholm. Nu ber ambassaden om ursäkt. ”Vi har inlett en intern utredning”, skriver man i ett mejl till SvD. Larmet inkom strax före 02-tiden på natten. En minibuss med diplomatskyltar hade lämnats övergiven på tvärbanan mellan stationerna Alviks strand och Stora Essingen. Nu bekräftar den etiopiska ambassaden att bilen tillhör dem. ”Vår ambassad beklagar olyckan och besvären den orsakade. Vi har inlett en intern utredning kring hur olyckan inträffade”, skriver man i ett mejl till SvD. Teorin är att den tog sig upp på spåret vid Gröndal och sedan körde ”en bra bit”, enligt SL:s presschef Andreas Strömberg. Färden tog sannolikt slut när bilen kraschade med en stolpe. – Vi var ganska förvånade för normalt sett ska det inte ens gå att ta sig dit med ett fordon, säger Andreas Strömberg och fortsätter: – Nu är det som jag förstår någon form av minibuss och de är lite högre än en personbil, så då kanske man har kunnat komma längre än man borde kunnat. Tågtrafiken på sträckan stoppades under flera timmar på söndagsmorgonen. SL fick ta hjälp av en spårtraktor för att forsla bort minibussen från platsen. Händelsen utreds som vårdslöshet i trafik, men polisen har inte haft kontakt med föraren. – Jag tror inte att man kommer att genomföra några utredningsåtgärder överhuvudtaget i dag utan man börjar nog i veckan, säger Ola Österling, presstalesperson för polisen. | diplomatbil | Diplomatbil på tvärbanan – fast mellan Lilla Essingen och Alvik | SVD |
https://www.svd.se/a/RGJyzx/ | Tidigare ÖB Johan Hederstedt pekar på en svag ledning som ett skäl till att Ukraina inte kan vinna kriget. ”De klarar sig bra på soldat-, grupp- och plutonnivå. Men inte när det gäller komplexa operationer på brigadnivå”, säger han. Det är senare händelser kring Ukrainas 150 mil långa försvarslinje, ett avstånd som Hederstedt uppger vara så långt som mellan Malmö och Luleå, som fått den gamle generalen att allt mer tvivla på de angripna styrkornas förmåga. Hederstedt har tidigare kommenterat Rysslands krig i Ukraina i SvD, men han har svängt sedan sin inledande analys ungefär sju veckor in i kriget. Då påpekade han att säkerhetstjänsten FSB:s övertag mot generalstaben gjorde att Ryssland i sin offensiv inte inledningsvis lyckats bryta ner strategier till taktik och militära operationer. Nu är det snarare brister hos Ukraina som han lyfter fram i det ställningskrig som råder: – Deras brigader med 400 till 3 000 soldater har skiftande förmåga. De är inte samtränade och har svårt att hitta synergier i en helhet med eldgivning, rörelse, pansar, infanteri, minering, fältarbeten och inte minst artilleri. Sådana brister visar sig främst vid offensiva operationer och fördröjningsstrider, säger han. Johan Hederstedt (ÖB 2000–2003) följer kriget genom olika grupper av ex-militärer, bland annat vid Krigsvetenskapsakademin och upprätthåller även utländska kontakter. – Ryssarna har lärt sig av tidigare misstag och ändrat strategi, framför allt på stridsteknisk nivå. Man är skickliga med vilseledande manövrar och bygger nu upp en noggrann logistik som under andra världskriget med produktion av ammunition och reservdelar. Man har även utvecklat en egen drönartaktik, säger Johan Hederstedt. Den ryska försvarsproduktionen uppges engagera cirka två miljoner människor. Avdijivka exempel på tröghet Erövringen av staden Avdijivka i Donetskregionen för två veckor sedan, där det fanns uppgifter om att minst 50 000 ryska soldater deltog, var ett exempel på hur Ukrainska styrkor omringades, överflyglades och tvingades till reträtt. Johan Hederstedt konstaterar att ett starka hierarkiskt tänkande ännu finns kvar i den ukrainska armén, trots västerländsk utbildning från bland annat Sverige. – Ukraina reagerade för sent. Det tog för lång tid och visade på hur svårt man kan ha att planera, kraftsamla sina resurser och utföra fördröjningsstrid, säger Johan Hederstedt. Strax innan den slutgiltiga kapitulationen i Avdijivka hade president Volodymyr Zelenskyj bytt ut försvarschefen Valerij Zaluzjnyj mot Oleksandr Syrskyj. På torsdagen kom också beskedet att chefen för trängtrupperna, Oleh Huliak, sparkats och ersatts med Volodymyr Karpenko. Trängtrupper ansvarar för underhållstjänsten för brigaders förband. De ska förse de stridande med ammunition, sjukvård, drivmedel och kunna utföra avancerade reparationer. Men det är ändå numerärt Ukraina tydligast kommit till korta. – Manskapet och mängden är fortfarande ryssarnas strategi snarare än kvalitet. Man mättar det ukrainska systemet. Många vapensystem man får från till exempel Nordkorea, Kina och Iran håller dock låg kvalitet, säger Johan Hederstedt. Vädjan om mer vapen från väst och låsningen i den amerikanska kongressen är återkommande anledningar som anförs som skäl till att Ukraina inte lyckats bättre på slagfältet under senare tid. ”Övertro på artilleri” – Men det finns övertro på att artilleri kommer att avgöra, både från väst och från Ukraina. Det skulle krävas otroliga mängder långskjutande vapensystem för mark- och luftmålsbekämpning, pansarfordon, minröjningsfordon och upp emot 500 000 soldater för att Ukraina skulle vinna kriget under 2024, säger han | ryssland | Tidigare ÖB om kriget i Ukraina: Ryssland agerar skickligt | SVD |
https://www.svd.se/a/BWo580/ | En man tar sin son och unga hustru till bergen i hajpade fransmannen Jean-Baptiste Del Amos nya roman. Tjusigt men lite stumt, tycker Houssin Vennberg Sninate. Panacheserie har förblivit en smärre skatt för den svenska litteraturen. Tacknämligt har Albert Bonniers förlags satsning på experimentell, internationell utgivning hållits mer eller mindre vid liv i snart åttio år. Sedan uppstarten 1946 har serien fungerat som en berikande källåder och bastion av översättningar, medan snarlika initiativ – såsom syskonet Delfinserien – under årens lopp gått i graven. ”Människosonen” är seriens senaste tillskott. Elegant översatt av Marianne Tufvesson, är romanen den franske författaren Jean-Baptiste Del Amos sjätte bok (femte, räknat i utgivning för vuxna), fastän den första att introduceras på svenska. Verket inleds i ett tretton sidor långt, kursivt parti som närgånget och minutiöst skildrar en jaktscen ur vår förhistoria. Initiationsriten, då en ung pojke fångar sitt första byte, bär drag som skulle kunna höra från någon av Johannes V. Jensens guldåldersmyter. Skenbart och förrädiskt naturgivet framställs ordningen och handlingsmönstren i jaktgruppen; här styr patriarkerna kring glöden, åldringarna lämnar plats åt ungdomen medan kvinnorna hushållar och endast hjälper till i jakten då det behövs. Denna framställt urminnes, maskulina ordning gör bruk alltifrån epigrafen (”Och fädernas raseri ska leva vidare hos varje generation söner”, Seneca) som en total spegling för bokens resterande, huvudsakliga del. Vi fogas så in i händelsernas mitt. Och befinner oss i vad som verkar vara Del Amos hemtrakter kring Toulouse några tiotal år tillbaka i tiden. Mödosamt och under hotfull tystnad för arketypen av en förorättad far sin nioårige son – berättelsens nav – och dennes unga mor ut ur civilisationen mot bergen. Till den knappt upprättstående herdestugan i sandsten som ”den här mannen och främlingen som [pojken] plötsligt har fått till far” vuxit upp i, och sedermera ärvt efter den vansinnige och hatiske farfadern. Förhoppningarna är att den nyömsade tillvaron ska överbrygga hans plötsliga återvändande till familjen efter sex år. Saken är endast den att vi – liksom familjemedlemmarna, vilka allteftersom och lite väl pedagogiskt resonerar kring sina predisponerade tillkortakommanden – tidigt får antytt att så inte kommer vara fallet. Förhållandena verkar förutbestämt oreparerbara. Varvat med att tidssjoken utvidgas, faderns kontrollbegär växer och sonens upptäcktsfärder tar honom djupare in i skogen, får vi andra änden utlagd: pappans återkomst och händelserna som lett fram till flykten upp i bergen. På genomgående detaljrik, tjusigt sinnlig och ändock distanserad prosa – i en skärningspunkt som tycks korsa antropologins fältskrifter med den klassiska sägnens betydelserikedom – redogörs sakteligen för livets poler i arbetarstadsdelen. Den portugisiska dagmamman, sonens symbiotiska relation till sin kämpande, godhjärtade, men av livet illa tilltygade mor. Samt faderns ärvda mindervärdeskomplex, som redan i hans ungdom ledde till barslagsmål och bilstölder, vilket sedermera tilltar då han vid sin återkomst får reda på att modern är gravid – denna gång med hans före detta bäste vän. Men viktigare än de tyvärr halvhjärtat hanterade ödesfigurernas porträtt, verkar bergsnaturen vara. Med sin ”mystiska och oåterkalleliga kraft som heter liv, och som pulserar i dem alla”. För när bågen spänd med våld och vansinne avfyras i en blodig kulmen och tragedin glittrar verkligt skarp, står träden stadiga. Som vittnen ”i samma värld, men på ett annat plan, i en annan verklighet” | jean-baptiste del amo | Recension: Människosonen av Jean-Baptiste Del Amo | SVD |
https://www.svd.se/a/JQVEbX/ | Bostadsköerna är rekordlånga och för många kan det kännas som en omöjlighet att få en egen lägenhet. Men det finns knep och strategier som kan ge dig ett efterlängtat förstahandskontrakt. Bostadsköerna är rekordlånga och för många kan det kännas som en omöjlighet att få en egen lägenhet. Men det finns knep och strategier som kan ge dig ett efterlängtat förstahandskontrakt. Stockholms hyresmarknad är känd för sina långa köer. Men vad alla inte känner till, är att det går att få förstahandskontrakt via Bostadsförmedlingen utan att ha stått jättelänge i kö. Det handlar tjänsten ”Bostad Snabbt” som Bostadsförmedlingen i Stockholm har. I år är det främst nybyggda lägenheter i till exempel Södertälje, Täby, Sollentuna eller Järfälla som släpps på detta sätt. – Det kan vara smart att börja bo så. Man behåller sin kötid medan man letar vidare, tipsar Marika Klerby-Nordström, som är marknadschef vid Bostadsförmedlingen i Stockholm. Men för den som inte vill bo var som helst, krävs oftast lång kötid i den kommunala förmedlingen. Den som 2023 fick en vanlig hyresrätt genom bostadskön hade i snitt varit registrerad i 9 år. Hur mycket kötid som behövs varierar dock mycket mellan olika objekt och stadsdelar. I fjol gick till exempel 1 165 vanliga hyresrätter till personer med kötider mellan 0 och 2 år, medan 365 gick till personer som varit registrerade över 20 år. Statistiken för 2023 visar att totalt 13 000 vanliga hyreslägenheter förmedlades via Bostadsförmedlingen i Stockholm, som uppger att man står för ungefär 75 procent av alla förmedlade objekt i länet. Stor privat marknadsplats Men det som skett på senare tid är att den privata marknadsplatsen Homeq har blivit stor. Det bekräftas även av Marika Klerby-Nordström vid Bostadsförmedlingen i Stockholm. Den köptes nyligen av Schibsted, som även äger Svenska Dagbladet, och håller på att bli ett rikstäckande alternativ till kommunala bostadsköer. I Storstockholm används Homeq av bland andra Balder och Ikano Bostad. I Göteborgsregionen samt i delar av Mälardalen och norrut i landet har branschorganisationen Fastighetsägarna dessutom tecknat avtal om att lämna hyresrätter till Homeq. En snabb sökning ger träff på cirka 550 hyresrätter som Homeq förmedlar just nu i Stockholms län och cirka 400 i Göteborg. – Hos oss väljer värdarna mellan olika urvalssystem. De kan till exempel ha slumpvis urval i stället för kötid om de vill, förklarar Heidi Kurda, vd och grundare av Homeq. Resultatet är att vissa sökande kan få en hyresrätt mycket snabbare. Precis som vid andra förmedlingar kan värdarna också tillämpa strikta inkomstkrav, till exempel att månadslönen ska vara minst tre gånger så stor som hyran. Privatvärdar väljer fritt Landet runt finns många förmedlingar, ofta kommunala. Man ska alltså alltid förhöra sig hos sin kommun om hur de lokala fastighetsägarna gör. Men det mest klassiska tipset som många missar är att privatvärdar är fria att erbjuda sina tomma lägenheter till vem de vill. Det är alltså en bra idé att vända sig direkt till privata fastighetsägare eller deras förvaltare för att visa att man är intresserad och att man vore en bra hyresgäst. Till exempel har det stora Heimstaden en egen kö. I Uppsala och Stockholm har Wallenstam viss egen förmedling. Och för andra delar av landet har Rikshem en egen kö. – Den som snabbt vill ha ett förstahandskontrakt men saknar kötid, bör förstås även vända sig till de privata bostadsbolag som har förmedling, säger även Marika Klerby-Nordström på Bostadsförmedlingen | förstahandskontrakt | Skaffa förstahandskontrakt till lägenhet – så gör du | SVD |
https://www.svd.se/a/Mo45J5/ | Det är bara ett och ett halvt år sedan Thailand legaliserade cannabis. Nu kovänder regeringen. Böter och fängelse kommer att vänta den som använder eller säljer drogen. Det är bara ett och ett halvt år sedan Thailand legaliserade cannabis. Nu kovänder regeringen. Böter och fängelse kommer att vänta den som använder eller säljer drogen. Ett mer restriktivt förhållningssätt till cannabis kommer återigen att tillämpas i Thailand redan före årsskiftet. Det berättar landets hälsominister Cholnan Srikaew i en intervju med Reuters. Landet blev 2018 det första i Sydostasien att tillåta drogen i medicinskt syfte. 2022 gick man vidare och legaliserade även övrigt bruk. Sedan dess har tusentals butiker öppnat runt om i landet och värdet på industrin väntas vid årsskiftet uppgå till över 12 miljarder kronor. Men enligt landets regering har det också medfört problem. Turismindustrin har klagat över ökat stök och regeringen oroar sig över potentiella hälsoeffekter. Så nu blir det ändring. Kan dömas till fängelse Med den nya lagstiftningen kommer det krävas tillstånd för att odla växten och rättsliga påföljder väntar den som säljer, marknadsför eller brukar cannabis i icke-medicinskt syfte. Bruk kommer att bestraffas med omkring 17 000 kronor i böter. Den som marknadsför eller säljer drogen kommer att kunna dömas till upp till ett år i fängelse. – Utan en reglering av cannabis missbrukas drogen, säger hälsoministern nu till Reuters. Han hävdar att cannabisanvändningen har haft en negativ påverkan på barnen i Thailand, och att den riskerar att leda till ökat bruk även av andra droger. I en intervju med Bloomberg har Srikaew också uttryckt det som att landet i valet mellan ekonomiska och hälsomässiga fördelar, väljer hälsa. Experten: Långt bort för Sverige Cecilia Magnusson, adjungerad professor vid institutionen för global folkhälsa på Karolinska Institutet, håller med om att en legalisering kan medföra problem. – Jag tror att en liberal lagstiftning, särskilt legalisering, kan leda till ett ökat bruk, och därmed att fler människor utvecklar ett skadligt bruk eller beroende av cannabis. Vi vet att ett sådant cannabisbrukssyndrom ofta resulterar i sociala problem, säger hon. De senaste åren har länder som USA, Kanada och Portugal tillämpat en mer liberal lagstiftning kring cannabis. Senast ut är Tyskland som förra veckan beslutade att medborgare numera får odla tre plantor i sitt hem och bära med sig 25 gram för eget bruk. Men att detta skulle bli aktuellt i Sverige har Cecilia Magnusson svårt att tro. – Jag tror att vi är väldigt långt ifrån det i Sverige då vi har en tradition av strikt drogpolitik. Vi har ju inte ens kommit till att utreda cannabispolitiken vad gäller avkriminalisering, och än mindre vad gäller legalisering, avslutar hon. Ett mer restriktivt förhållningssätt till cannabis kommer återigen att tillämpas i Thailand redan före årsskiftet. Det berättar landets hälsominister Cholnan Srikaew i en intervju med Reuters. Landet blev 2018 det första i Sydostasien att tillåta drogen i medicinskt syfte. 2022 gick man vidare och legaliserade även övrigt bruk. Sedan dess har tusentals butiker öppnat runt om i landet och värdet på industrin väntas vid årsskiftet uppgå till över 12 miljarder kronor. Men enligt landets regering har det också medfört problem. Turismindustrin har klagat över ökat stök och regeringen oroar sig över potentiella hälsoeffekter. Så nu blir det ändring. Kan dömas till fängelse Med den nya lagstiftningen kommer det krävas tillstånd för att odla växten och rättsliga påföljder väntar den som säljer, marknadsför eller brukar cannabis i icke-medicinskt syfte. Bruk kommer att bestraffas med omkring 17 000 kronor i böter. Den som marknadsför eller säljer drogen kommer att kunna dömas till upp till ett år i fängelse. – Utan en reglering av cannabis missbrukas drogen, säger hälsoministern nu till Reuters | thailand | Thailand vänder – cannabis blir olagligt igen | SVD |
https://www.svd.se/a/q12Or1/ | Søren Pape Poulsen, partiledare för Det Konservative Folkeparti i Danmark har hastigt dött efter en hjärnblödning. Det uppger partiet i ett pressmeddelande. Partiledaren och den tidigare justitieministern Søren Pape Poulsen ska ha drabbats av en hjärnblödning under ett partistyrelsemöte på fredagskvällen. Han fördes direkt till Odense sjukhus där han sedan avled strax efter klockan ett på lördagen. ”Det är med stor sorg jag skriver till er att vår ordförande Søren Pape Poulsen i dag klockan 13.13 har avgått med döden”, skriver partiets generalsekreterare Søren Vansø i ett pressmeddelande. ”Han lämnade oss alldeles för tidigt och lämnar efter sig en ofattbar saknad”, fortsätter Søren Vansø. Kristersson: ”Tack för vårt goda samarbete” Pape Poulsen blev partiledare för de Konservative 2014 och satt mellan 2016 till 2019 som justitieminister i Lars Lars Løkke Rasmussens regering. Danmarks nuvarande statsminister Mette Frederiksen (S) skriver i ett pressmeddelande med anledning av dödsfallet: ”Jag har varit kollega med Søren i många år och utöver att ha samarbetat mycket politiskt vill jag minnas Søren som plikttrogen, anständig och godmodig. Konservativ till kropp och själ med stort engagemang för Danmarks säkerhets- och rättspolitik”. Även Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) kommenterar det plötsliga dödsbeskedet i ett inlägg på Instagram. ”Tack för vårt goda samarbete under flera år. Mina tankar är med Søren Papes familj och vänner”, skriver Kristersson. Søren Pape Poulsen blev 52 år gammal. SvD gjorde en längre intervju med Søren Pape Poulsen i maj förra året. Läs den här. | søren pape poulsen | Danska partiledaren Søren Pape Poulsen är död | SVD |
https://www.svd.se/a/8JeyRr/ | Han har kanske världens svåraste jobb: att se in i framtiden. Nu har futuristen Frank Diana fullt fokus på AI-utvecklingen. Och han tror sig veta vad som avgör om ett bolag lyckas ställa om till den nya tekniken. Den arbetande befolkningen minskar, färre barn föds, vi blir allt äldre. Enorma rikedomar kommer överföras från äldre till yngre generationer. Samtidigt tas globaliseringen in i en ny fas där allt snart kan göras på distans – och mitt i detta sker utvecklingen av AI i ett rasande tempo. Med andra ord: perfekta förutsättningar för en futurist. – För fyra-fem år sedan kändes mycket av det jag talade om som science fiction. Det var svårt att få bolagsledningar att lyssna. Men efter pandemin och Chat GPT har många förstått hur snabbt saker kan förändras, säger Frank Diana, chefsfuturist på TCS, ett av världens största konsultbolag. Han är i Stockholm för att tala på Techarenan, och passar på att ta några möten med svenska kunder. Dianas jobb är främst att ge styrelser och bolagsledningar en bild av framtiden. – Jag vill inte säga att jag förutser framtiden. Jag tror inte att det går att göra i dag, eftersom det finns för många osäkra faktorer. Det är bättre att tänka på det som att man exponerar sig för olika möjligheter och förbereder sig för olika scenarier. Påminner om perioden före världskrigen Historia är kanske det mest centrala ämnet när Frank Diana och hans kollegor försöker komma fram till vart vi är på väg. – Vi ser till olika byggstenar, till exempel geopolitik, teknisk utveckling och demografi. Utifrån dem kan vi visualisera olika framtidsscenarier. Frank Diana pratar snabbt, och hoppar från ämnen som AI och digitalisering till konsekvenserna av tryckpressen på 1400-talet. Han säger att det som präglar vår samtid mer än något annat är osäkerhet. – Det är inte många perioder i mänsklighetens historia där förändringar skett så snabbt som nu. Senast var tidsperioden som ledde fram till två världskrig. Han listar en lång rad fenomen som präglade början av 1900-talet – snabba tekniska framsteg, automatisering, kulturkrig, ökande nationalism och ojämlikhet. – Allt som står på den listan ser vi också i dag. Jag säger inte att historien upprepar sig, jag säger att vi kan se vad som hände då och lära oss av det. Blir det inte spekulativt att tänka så? – Ja, det blir spekulativt. Det behöver vara det för att vi ska kunna öva inför olika möjliga framtidsscenarier. Från de stora trenderna kan han sedan ge råd till företagsledare i deras vardag. Futuristen ger ett exempel på en diskussion han nyligen haft med en vd på ett amerikanskt verkstadsföretag. Företaget hade haft stora problem med att hitta personal till vissa skift. – Han sa att det inte gick att övertala styrelsen om att satsa på automatisering, som inte kommer betala sig på flera år. Vi pratade om demografi, om en minskande arbetsstyrka, att det om tre år kommer vara ännu svårare att hitta rätt personal. Vd:n lyckades till slut övertyga styrelsen om de dyra satsningar på automation. Men alltför många företagsledare och styrelser fokuserar på nästa kvartal snarare än att blicka längre fram i tiden, säger Frank Diana. – Vi lever fortfarande i aktieägarnas era, där kvartalsresultat och den egna karriären är viktiga faktorer. Och det kommer inte ändras på länge. Men han anar ändå en viss förändring i diskussionerna med företagsledningar. – Jag tror mig se ett attitydskifte mot att se saker mer långsiktigt. Kanske inte så mycket i agerandet än, men i attityden, och det ena brukar leda till det andra. Överst på agendan: AI, AI, AI Till skillnad från tidigare under karriären finns nu ett ämne som tydligt dominerar diskussionerna, oavsett vilken bransch det handlar om. – Det är AI, AI och AI | frank diana | Frank Diana ger bolagsledningar bild av framtiden: AI dominerar | SVD |
https://www.svd.se/a/y6kRWJ/ | Näringslivets kapital och kreativitet har släppt lös krafter som de statliga rymdaktörerna inte bara drar nytta av – de är beroende av dem. Det finns ett skämt om kosmonauten Jurij Gagarin som lyder att han inte drack, inte rökte och tränade hela livet för att få vistas 108 minuter utanför Sovjetunionen. De lärda kan tvista om huruvida påståendena om hans renlevnad är sanna. Poängen är att humorn vänder uppochner på den bombastiska propaganda som hamrades in av de maktfullkomliga makthavarna i Moskva. Visar den första människan i rymden den sovjetiska statens överlägsenhet? Nej, killen ville bara hitta ett sätt att ta sig bort från kommunistdiktaturen. Även i våra dagar är bemannade rymdfärder draperade i tjocka lager av nationell prestige som kan vara bra att lätta på en aning. Ja, till och med när det handlar om oförarglig och blågul prestige, som under den rymdyra som rådde när Christer Fuglesang sändes upp till Internationella rymdstationen för 18 år sedan. Mottagning hos kungen och drottningen. Lunch med hela regeringen. Trängsel och folkets jubel på centralstationen i Stockholm. Takterna sitter i. Rymdminister Mats Persson sken som en sol i fjol när det stod klart att Sveriges färskaste astronaut, Marcus Wandt, skulle sändas till ISS. Han satt på första parkett i Cape Canaveral inför uppsändningen häromveckan. ”Wandtastiskt! Rymden blev precis lite mer svensk” skrev ministern på Instagram efter att raketen hade lyft mot rymden. Men wandta lite. Utan att förminska allt jobb som regeringen, Rymdstyrelsen och inte minst Marcus Wandt själv lagt ner vill jag påstå att det är en annan sak som uppsändningen är ett tecken på. Rymden har blivit mer entreprenöriell. Den är en snabbt växande marknad för privata företag. Näringslivets kapital och kreativitet har släppt lös krafter som de statliga rymdaktörerna drar nytta av. Ja, de är rentav beroende av dem. Rymden har blivit mer entreprenöriell. Christer Fuglesang for i väg i rymdfärjan Discovery. I dag står den på ett museum. Marcus Wandt satt i en Dragon-kapsel som sändes upp av en Falcon 9-raket. Båda är tillverkade av Elon Musks SpaceX. Färden till ISS arrangeras av det privata amerikanska företaget Axiom Space. Den stora kommersiella nyttan av rymden är – åtminstone än så länge – inte att sända upp människor, även om det redan finns rymdturistsatsningar som Virgin Galactic och långt framskridna planer på kommersiella rymdstationer. Den omedelbara nyttan ligger snarare i att ny teknik och privata pengar gjort det avsevärt mycket billigare att sända upp satelliter i omloppsbana runt jorden. Det öppnar i sin tur nya möjligheter för företag verksamma inom andra branscher än uppskjutning att utveckla och förfina varor och tjänster. En rapport från konsultbolaget McKinsey slår fast att kostnaden för att skjuta upp ett kilo last i omloppsbana fallit med 95 procent. En stor del av förklaringen stavas SpaceX, men det finns fler privata företag som är med och konkurrerar om den allt hetare rymduppskjutningsmarknaden. Jag skulle bli förvånad om kostnaden inte fortsätter att falla. Det är goda nyheter för näringslivet i Sverige. I början av januari använde det svenska företaget Ovzon samma typ av Spacex-raket som förde Marcus Wandt upp i rymden för att sända upp satelliten Ovzon 3. Det är den första privatfinansierade och svenskutvecklade geostationära kommunikationssatelliten. Under förutsättning att den tar sig till omloppsbanan och alla system fungerar som de ska kommer Ovzon inte längre vara helt beroende av att hyra in sig i andra satelliter för att erbjuda företagets uppkoppling till militära och civila aktörer. Privata pengar och företags riskvilja har tagit oss närmare rymden. Möjligheterna är astronomiska. | marcus wandt | Kapitalismen skickade Marcus Wandt till rymden | SVD |
https://www.svd.se/a/9zyOXE/ | Chiles stulna barn och mödrarnas smärta är temat för en nyskriven pjäs. På Aliasteatern blir frågan ”Var är han?” alltjämt outhärdlig att tänka på. För ett par veckor sedan (18/2) kunde den som följer chilenska CNN på X (tidigare Twitter) se en länk till en artikel med rubriken ”Personer som adopterades under olovliga former under diktaturen återvänder denna söndag till Chile för att återförenas med sina familjer”. ”Stulna barn” rättade en läsare, en annan föreslog ”barn som kidnappades av diktaturen”. När jag stötte på tråden var länken redan död, men frågan är alltså högst levande i både Chile och Sverige. Aliasteatern har i samarbete med kulturhuset Matucana 100 i Santiago, Chile, producerat uppsättningen ”1300 mil från verkligheten” med manus av Eva-Maria Benavente Dahlin och i regi av Andreina Olivari, den sistnämnda verksam i den chilenska frigruppen Bonobo. Uppsättningen är planerad att visas i Chile nästa år, med samma ensemble men på spanska. Det börjar i en tv-studio och ett lekprogram där sorgligast berättelse vinner. Manuela berättar hur hon fick sitt barn stulet när det var alldeles nyfött. Om inte storyn väcker något hos den avtrubbade juryn Hans och Camilla, så gör hennes sång det. Hans, gestaltad av en storögt yrvaken Nils Närman Svensson, blir fixerad vid kvinnans röst, som han hittar inspelad på ett kassettband. Detta leder honom till en kalejdoskopisk irrfärd över tid och rum i jakten på röstens ägare. Resan för honom till en plats 1 300 mil bort, där människor ser ut precis som han, men som han inte kan prata med. Vad värre är: hans hjärtslag har hamnat på sniskan – hjärtat slår i otakt. Parallellt söker även Manuela efter sin lille pojke – ”Donde está?”, ”Var är han?”, var en politiskt laddad fråga under Pinochetdiktaturen gällande de försvunna politiska fångarna, och är nu laddad på nytt. Monica Albornoz som Manuela förkroppsligar all den smärta som mödrarna under de sydamerikanska diktaturerna fick utstå – sårigt, skört och tårögt men utan att vika från sin sak. Alejandra Goic liksom Ruben Lopez spelar flera roller, däribland den svenska länken i Chile, kvinnan Aja, som förfalskade dokument, respektive den holländska nunnan som även var delaktig i barnstölderna. Med enkla medel – en tv-skärm, ett grönt lakan som fungerar som green screen, en tvättlina med vita tygsjok – förvandlas scenrummet till tv-studio, sjukhus, gathörn med mera. Benavente Dahlins text kan sägas följa i den chilenska postdiktaturens postdramatiska fotspår där skärvor och fragment av det kollektiva minnet – nutid och dåtid, platser här och där – dubbelexponeras men därtill lämnas öppna. Det är utfört med enorm skärpa och detaljrikedom, till exempel med den gatuligist (Lopez) som äger en kniv döpt efter den chilenska säkerhetspolisen under diktaturen, och som också blir en personifikation av sanningens grindvakter i flera skepnader: lastbilschaufför, programledare, advokat, polis, nunna och så vidare. Pjäsen har ett lyckligt slut och Hans och Manuelas hjärtan hamnar i synk. Samtidigt, i vår verklighet, är de suddiga porträttbilderna på namnlösa barn som döljer sig bakom fondväggens black box-draperi alltjämt outhärdligt att tänka på. Var är de? | chile | Recension: Starka hjärtslag på Aliasteatern för Chiles försvunna barn | SVD |
https://www.svd.se/a/JQzKrR/ | ”Alphabetical diaries” är en meditativ, gränsande till hypnotisk, läsning som följer en människas nedtecknade tankar från A–Z. Det borde verka sökt. Det borde inte fungera, ändå fungerar det, skriver Erika Vallin. Det är risig dramaturgi på livet, sa Bodil Malmsten och det är sant. Det är risig dramaturgi eftersom livet inte är en berättelse, även om vi ofta luras att tro det. I samtidslitteraturen skildras det genom personliga essäer, dagböcker och självbiografier, med ordningsam tes, antites och syntes, försedda med etiketten ”roman”. Jag vet inte vad livet är, eller hur det borde vara, men jag vet att det inte hålls samman av en prydlig ryggbindning. Livet har risig dramaturgi eller som i ”Alphabetical diaries”, ingen dramaturgi alls. Några meningar in tänker jag på Inger Christensen. När poeten skrev ”Alfabet” strukturerade hon sin dikt i bokstavsordning. När Sheila Heti skrev ”Alphabetical diaries” matade hon in tio år av dagböcker i ett kalkylprogram. Sedan tryckte hon på sorteringsknappen. Ut kom en dekonstruerad dagbok där varje mening brutits loss från sitt kronologiska sammanhang och placerats i alfabetisk ordning, som därmed omskapar förhållandet mellan livets faktiska skeenden – och hur vi berättar om dem. Jag skriver faktiska eftersom det är så vi är vana att betrakta livet, kronologiskt och gärna framåtskridande. Men tänk om det i själva verket inte alls är så. Tänk om vi genom att betrakta relationer, handlingar och känslor från ett annorlunda perspektiv får möjlighet att tänka kring existensen på ett nytt sätt. Ett sätt där A följs av B men inte på grund av orsak och verkan utan genom upprepningar och cirkelrörelser. Sheila Heti, känd för sin bok ”Moderskap”, skriver främst om identitet, medvetande, skapande, vänskap, sex och kärlek. Det är det många som gör men ingen gör det som hon. Hennes författarskap kännetecknas av formskiften. I varje bok tänjer hon på vad en roman kan vara, senast i sorgeprocessen ”Pure colour,” där Gud är i färd med att skapa en förbättrad version av världen, samtidigt som huvudpersonen Mira transcenderar till ett löv för att försonas med sin döde far. ”Alphabetical diaries” är en meditativ, gränsande till hypnotisk, läsning som följer en människas nedtecknade tankar från A–Z. Det borde verka sökt. Det borde kännas maskinellt. Det borde inte fungera, ändå fungerar det. I början av en ny bokstav försöker jag att läsa meningarna separat men snart flyter de ändå ihop. Jag glömmer att det är slumpen som skapat detta narrativ, D: ”DFW died. Did I betray him? Did I? Did not get much writing done, obviously.” Det ska inte finnas en berättelse, ändå uppstår den, ur upprepningar och motsägelser. Skrivna av en människa som vet hur hon borde leva, i tacksamhet, i skymundan, i kärlek. Hon borde sluta med sociala medier, sluta vara avundsjuk, sluta posera, sluta spendera pengar, sluta skriva krönikor, sluta vara narcissistisk, sluta vara meningslös, sluta använda skrivandet som ursäkt, sluta prata om boken hon skriver – sluta sätta upp regler. Hon står inte stadigt på jorden, hon är inte övertygad om sin förträfflighet. Hon är inte övertygad om någonting. Hon rör sig mellan det uppmanande imperativet och ett uppgivet presens, E: ”Eat better and better all the time. Eating a doughnut.” Skillnaden mellan föresats och handling är avståndet mellan de vi vill vara och de vi faktiskt är. ”Alphabetical diaries” flätar samman det glappet, inte i slutet utan från första sidan. En symbios av accepterande och vägran, som inte liknar något annat. För varje omläsning lägger jag märke till nya samband, nya mönster. Som alla hennes andra böcker, hänger den sig kvar | recension | Recension: Alphabetical diaries av Sheila Heti | SVD |
https://www.svd.se/a/EQO88l/ | Norska tvillingar, dragqueen-show och allsångsspanska tävlar om platserna till nästa veckas final. Denna vecka blir programmet förlängt när ytterligare två akter ska gå vidare från ”andra chansen”. Låt: ”Unforgettable” Artist: Marcus & Martinus Låtskrivare: Joy Deb, Linnea Deb, Marcus Gunnarsen, Martinus Gunnarsen och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt Guldlockstvillingarna från Norge är tillbaka med luftig, suggestiv EDM-pop; Swedish House Mafia mixat med pojkband. Det inleds avskalat, sedan slängs ett pumpande beat in och växer till en svulstig refräng. Showen består av en läcker ljuskreation som för tankarna till ”The matrix”. Det hela är likt förra årets ”Air”, men ett snäpp vassare och borde vara en självklar finalist. Låt: ”Controlla” Artist: Chelsea Muco Låtskrivare: Anderz Wrethov, Chelsea Muco, Elsa Carmona Oljelund, Fernand Mp, Karl Flyckt, Pa Modou Är marknadsfört av SVT som årets andra afropopbidrag men Chelsea Muchos låt är betydligt modernare än C-Joes ”Ahumma”. Det är klubbig strandpop med ett skönt tillbakalutat gung – inte minst tack vare saxofonslingan – som går i solnedgångsorange och med snygg koreografi av de sex kvinnliga dansarna. Men skulle ha önskat mer dynamik, det blir inget riktig mellolyft utan låten bara pågår. Låt: ”Back to my roots” Artist: Jay Smith Låtskrivare: Jay Smith, Jonas Jurström, Jonathan Keyes, Maria Jane Smith, Victor Thell Idol-vinnaren Jay Smith gör gemensam sak med countrypop-duon Smith & Thell (ena halvan är Jays syster) och resultatet blir smäcker och modern om än lite slätstruken country. Det är kompetent låtskrivande och Jay lägger på en härlig rockvibe med sin raspiga röst. Men synd att årets enda americana-låt måste vara så i den amerikanska mittfåran. Låt: ”Banne maj” Artist: Elecktra Låtskrivare: Anderz Wrethov, Elin Wrethov, Jonny Werner, Robin Werner Elecktra, aka Robin Werner i form av en glittrig nyponros, vill väldigt gärna vara After Dark och hans mörka skånska blir en kul kontrast mot det superfeminina uttrycket. Det bjuds på rosa glitter, klänningsryck, pratsång, pyro, lite politik (”vi har all rätt att finnas”) och så en tonartshöjning på det. Bra låter det ju verkligen inte, men jag blir ändå lite glad av detta. Låt: ”Light” Artist: Annika Wickihalder Låtskrivare: Annika Wickihalder, Herman Gardarfve, Linnea Gawell, Patrik Jean Älskar Annika Wickihalders röst, lite Sarah Klang och vid något enstaka tillfälle Shirley Bassey. En powersoulballad med ett stänk gospel om att hitta ljuset inom sig själv, skriven av The Mamas låtmakare, vilket hörs. Annikas röst lurar mig närapå att detta är mer än ett luftslott, det vill säga mycket kräm men inte så mycket innehåll, men den här typen av låt brukar fungera i mello. Låt: ”Que sera” Artist: Medina Låtskrivare: Ali Jammali, Anderz Wrethov, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Sami Rekik Medina fick sin stora comeback 2022 med balkansvenska ”In i dimman”, och detta går åt samma håll men med en slev medelhavet. Här är glättigt party med pyro, streetdance och allsångsspanska, men jag hade hoppats mer på Medina. På torsdagsrepet var numret rörigt och en hel del falsksång. Ger ett glädjebetyg för att hoppet lever om att de sätter det i kväll. | marcus och martinus | Mello del 5: Marcus & Martinus, Elecktra, Jay Smith och Medina | SVD |
https://www.svd.se/a/AP6dAz/ | Det svensk-finska försvarssamarbetet är så bra att det borde gå på export. Det menar ländernas marinchefer i en intervju nere i Musköbasens hemliga bergrum. Och de upprörs över en ”sjöblindhet” vad gäller Ukrainakriget. Det är enbart flaggorna som vittnar om att det är finbesök. Vi är på Muskö, inne på marinbasen, där Natos flagga vajar jämte Finlands och Sveriges. In genom breda stålgrindar och ner i berget. En lång kraftigt sluttande gång – smyckad med väggkonst från 1970-talet – leder nedåt tills bergrummet öppnar upp. Det är svårt att greppa eftersom vi bara ser delar, men utrymmet här nere är lika stort som hela Gamla stan. Och det är byggt för att stå emot en kärnvapenattack. ”Sjukhus” står det på en gammal skylt. Trots att det fältsjukhus som fanns försvann när Musköbasens verksamhet stängdes ner i den allmänna nedrustningsivern 2005. Men tiderna förändrades. Fjorton år senare flyttade marinstaben hit igen och fortfarande renoveras det för fullt. Några säkerhetsdörrar längre in sitter anledningen till flaggorna ovan jord. Konteramiral Tuomas Tiilikainen, nybliven chef för den finländska marinen, och hans svenska motsvarighet Ewa Skoog Haslum. – Det är självklart att min första utlandsresa går till Sverige. Vi har samarbetat nära i 20–25 år och vi har kommit överens om att vi ska fördjupa det samarbetet ytterligare, säger Tuomas Tiilikainen och tillägger att det gäller hela Östersjöregionen. ”Nu kommer vi försvara hela Nato” Här är ordvalet viktigt. Både Tiilikainen och Skoog Haslum gör en poäng av det är Östersjöregionen de talar om. Inte Östersjön. Ett område som sträcker sig hela vägen från Bottenhavet, in i Finska viken och upp längs den svenska västkusten. Förändringen beror enligt Ewa Skoog Haslum på det kommande svenska Natomedlemskapet. – Både Sverige och Finland har varit länder som försvarat sina egna territorier. Nu kommer vi att försvara Natos hela territorium, säger den svenska marinchefen. Hon får medhåll av Tiilikainen som förklarar att de som Natoländer kan röra sig på ett helt annat sätt inne på övriga Natoländers territorialvatten. Det gör Östersjöregionen öppnare, friare och mer lättförsvarad. – Framför allt Östersjön är väldigt speciell. Där är instängt, läget är något spänt, men det sätt vi arbetat på tillsammans med Sverige har gynnat oss båda, säger Finlands marinchef och går sedan ett steg längre. – Det är ett system, ett sätt att samarbeta som är något som Finland och Sverige skulle kunna exportera till en bredare arena och visa upp inom Nato. Så här arbetar vi och det fungerar bra. Det ska vi inte vara blyga med. Det som verkar vara speciellt med det svensk-finländska marina samarbetet är inte enbart att de två länderna enligt egen utsago ”är rätt jämlika”. De både liknar och kompletterar varandra. Att Sverige exempelvis har ubåtar, något Finland saknar, medan finländarna har bättre kapacitet när det gäller att hantera och röja minor. Nej, det unika är den nära kontakten. Att de delar ”nästan” all information – med några få undantag – och att de känner varandra så väl. På alla nivåer i organisationen. – Det är ett väldigt, väldigt, väldigt djupt samarbete. Det är viktigt att man bara kan lyfta på luren och fråga något, säger Tuomas Tiilikainen. Samtalet förs i det enda rum i berget där det är tillåtet att fotografera. Ädelträet på väggarna och den tjocka mattan gör det lätt att glömma att vi befinner oss långt under marken. Men så är det inte heller vilket rum som helst | nato | Nato: Sverige och Finland fördjupar försvarssamarbetet | SVD |
https://www.svd.se/a/3EWMV9/ | PODD | Ensamhet, galenskap i ”Spaceman” och ”The regime” – men verkligheten överträffar dikten. Tove Norström och Andreas Hörmark dyker ned i det nyaste på streamingtjänsterna. PODD | Ensamhet, galenskap i ”Spaceman” och ”The regime” – men verkligheten överträffar dikten. Tove Norström och Andreas Hörmark dyker ned i det nyaste på streamingtjänsterna. En centraleuropeisk diktator och en nutellaälskande rymdspindel – både ”The regime” och ”Spaceman” skildrar galenskap och ensamhet – men på helt olika sätt. Den förstnämnda gör Andreas Hörmark redo att utnämna Kate Winslet, som spelar en autokrat i ett land suspekt likt Ryssland, till HBO:s drottning. Tove Norström funderar över om satiren verkligen överträffar verkligheten, i en värld där Gaddafi exempelvis krävde att alla hans livvakter skulle vara kvinnliga oskulder.
Tv-kollen blickar också mot stjärnorna: Johan Rencks existentiella rymddrama med Adam Sandler har alla bitarna på plats – men flyger inte, rymdskeppet till trots. Det krävs inte en raketforskare för att förstå att det beror på den håriga CGI-spindeln som levererar floskler stup i kvarten. Dessutom kan man undra: börjar vi över huvud taget ledsna på filmer som bara handlar om någon tjomme som sitter i rymden och deppar?
Titlar vi nämner i avsnittet:
”Spaceman” (Netflix)
”Constellation” (Apple TV+)
”The regime” (HBO Max)
”Mare of Easttown” (HBO Max)
”Mildred Pierce” (HBO Max)
”Sagan om ringen” (HBO Max, Amazon Prime)
”Star wars” (Disney+)
”Masters of the air” (Apple TV+)
”När tåget lämnar perrongen” (SVT Play) Lyssna på ”SvD Tv-kollen” ”SvD Tv-kollen” produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler. Du hittar den enklast genom att söka efter ”Tv-kollen” i din poddspelare; eller klicka på länkarna. Producent: Joanna Górecka (Filt) Ansvarig utgivare: Lisa Irenius En centraleuropeisk diktator och en nutellaälskande rymdspindel – både ”The regime” och ”Spaceman” skildrar galenskap och ensamhet – men på helt olika sätt. Den förstnämnda gör Andreas Hörmark redo att utnämna Kate Winslet, som spelar en autokrat i ett land suspekt likt Ryssland, till HBO:s drottning. Tove Norström funderar över om satiren verkligen överträffar verkligheten, i en värld där Gaddafi exempelvis krävde att alla hans livvakter skulle vara kvinnliga oskulder.
Tv-kollen blickar också mot stjärnorna: Johan Rencks existentiella rymddrama med Adam Sandler har alla bitarna på plats – men flyger inte, rymdskeppet till trots. Det krävs inte en raketforskare för att förstå att det beror på den håriga CGI-spindeln som levererar floskler stup i kvarten. Dessutom kan man undra: börjar vi över huvud taget ledsna på filmer som bara handlar om någon tjomme som sitter i rymden och deppar?
Titlar vi nämner i avsnittet:
”Spaceman” (Netflix)
”Constellation” (Apple TV+)
”The regime” (HBO Max)
”Mare of Easttown” (HBO Max)
”Mildred Pierce” (HBO Max)
”Sagan om ringen” (HBO Max, Amazon Prime)
”Star wars” (Disney+)
”Masters of the air” (Apple TV+)
”När tåget lämnar perrongen” (SVT Play) Lyssna på ”SvD Tv-kollen” ”SvD Tv-kollen” produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler. Du hittar den enklast genom att söka efter ”Tv-kollen” i din poddspelare; eller klicka på länkarna | spaceman | SvD Tv-kollen: Ensam galenskap i Spaceman och The regime | SVD |
https://www.svd.se/a/5BPnVX/ | Det är fortfarande långt kvar tills självkörande bilar tar över trafiken helt. Ny forskning kopplar skepsisen mot autonoma fordon till överskattningen av vår egen förträfflighet som förare. Vägtrafikolyckor orsakar 1,19 miljoner dödsfall globalt varje år och utgör den främsta dödsorsaken i världen bland individer i åldern 5–29 år. Utöver dödsfallen resulterar trafikolyckor i att 20 till 50 miljoner människor skadas varje år. I I de allra flesta fall kan dessa tragedier härledas till mänskliga misstag. Vissa experter menar därför att automatiserade fordon är nyckeln till att minska trafikrelaterade dödsfall. Många menar också att autonoma fordon har potential att motverka trafikstockningar och luftföroreningar.1,2 Delvis automatiserade bilar finns redan tillgängliga på marknaden, men de mest avancerade självkörande bilarna som helt kan ersätta mänskliga förare lyser ännu med sin frånvaro. Bilförare överskattar sig själva Det finns hinder som måste överkommas innan den existerande fordonsparken kan ersättas av självkörande alternativ. Ett sådant är konsumenternas bristande acceptans för självkörande fordon, något som enligt ny forskning är kopplat till tron på vår egna förträfflighet som bilförare – även om denna tro ibland saknar verklighetsförankring. Återkommande studier har visat att bilförare har en tendens att överskatta sin förmåga bakom ratten. Ett klassiskt exempel är en studie som visade att 93 procent av amerikanska bilförare ansåg att de körde bättre än medianbilföraren, alltså att de tillhörde den skickligaste halvan av befolkningen.³ Även andra studier har visat att majoriteten bilförare underskattar sin benägenhet att ta risker i trafiken och vara inblandade i olyckor i relation till andra bilförare. De överskattar också sin förmåga att navigera i olika konkreta körsituationer som parkering, backning och körning under ogynnsamma väderförhållanden.⁴ Självkörande bilar är för andra I en ny amerikansk undersökning blev försöksdeltagarna informerade om de potentiella fördelarna med autonoma bilar.⁵ Försökspersonerna fick också skriftlig information om den sexgradiga skala som används för att klassificera olika nivåer av automatisering: från ingen automatisering alls till en helt självkörande bil där ingen mänsklig interaktion behövs. Sedan fick deltagarna antingen uppge vilken nivå av automatisering de själva skulle köpa om alla nivåer av fordon kostade lika mycket, alternativt uppge vilken nivå andra bilförare borde köpa. Deltagarna fick också svara på frågor om hur kompetenta och säkra bilförare de ansåg sig vara i relation till automatiserade fordon. Resultaten visade att deltagarna föredrog lägre nivåer av automatisering för sig själva jämfört med vad de ansåg att andra borde införskaffa. Det var också tydligt att skillnaden medierades av deltagarnas tro på sig själva som säkrare och mer pålitliga förare. Detta resultat bekräftades också i ett uppföljande experiment med liknande upplägg. Människan vet inte alltid bäst Autonoma fordon väntas spela en allt större roll i framtidens transportsystem, men i nuläget kvarstår en hel del tekniska hinder för att vi helt ska kunna släppa ratten. Det finns också juridiska och etiska frågor på området som behöver besvaras för att vi ska kunna överlåta ansvaret för körandet. När de hindren är undanröjda kvarstår en ytterligare utmaning – att övertyga människan att hon själv inte alltid är bäst. För även om vi inser att det vore bra om alla andra dårar åker självkörande bilar i framtiden, så blir det ingen förändring om alla samtidigt insisterar på att köra själva eftersom de såklart är bättre än alla andra, inklusive självkörande bilar. | emma frans | Emma Frans: Kör även du bättre än en självkörande bil? | SVD |
End of preview. Expand
in Dataset Viewer.
Seo or "google titles" from Schibsted Media's newsroom Svenska Dagbladet.
- Downloads last month
- 4
Size of downloaded dataset files:
4.16 MB
Size of the auto-converted Parquet files:
2.6 MB
Number of rows:
1,117