Datasets:

Schibsted

/

svd-seo-title

like 1

Follow

Schibsted Media 2

https://www.svd.se/a/LlJX6P/

Med Sverige i Nato ställs högre krav på robusthet. Svenska vägar och järnvägar håller inte måttet. Framför allt handlar det om östvästliga förbindelser. Här är mångmiljonprojekten som måste till för livsviktig transport vid ett militärt krisläge. Ponera att Ryssland kraftsamlar och placerar ut marktrupp, stridsfordon och annan logistik längs med Natos nya gräns i öst. Ryska krigsfartyg och ubåtar lämnar hamnen i Murmansk och försvinner från radarn. Plötsligt är relationerna så spända att kapprustningen är ett faktum och en direkt konfrontation verkar ligga nära. Då, liksom i ett rent krigsscenario, är Natos plan att Sverige ska fungera som ett uppmarschområde, där Nato kan basera och transportera logistik och personal innan de ska vidare österut. Det är bara ett problem. Efter många år av eftersatthet och nedrustning i Sverige håller flera viktiga vägar och järnvägar inte måttet för de snabba militära rörelser som blir nödvändiga i händelse av en konflikt. Alla 31 medlemsländer har nu godkänt Sveriges inträde i försvarsalliansen. Landet väntas kunna stödja Natos operationer och lämna nödvändigt stöd till allierade, när Sverige inom kort blir medlem. Men för att livsnödvändig försörjning ska kunna transporteras genom väg-, sjö- och lufttransporter, behöver Sverige rusta upp sin infrastruktur. Det har Försvarsberedningen konstaterat i ett antal rapporter. Arbetet med detta pågår redan då det samtidigt är en del av det svenska totalförsvarets upprustning. Framför allt rustar Trafikverket upp ett antal vägar och järnvägar i landet. I Natos artikel 3 ställs sju grundkrav på medlemsländerna för civila åtgärder och förberedelser för att ha nationell motståndskraft och där robust transportsystem är ett av kraven. För Sverige blir det här extra viktigt eftersom transportvägarna genom just Sverige blir centrala för övriga allierade i försvaret av Natos östra medlemsländer. Exakt vilka områden och transportsträckor som kommer bli viktiga för Nato att kunna använda i Sverige är inte helt klarlagt än. Det avgörs av många faktorer. Det handlar dels om vilken av Natos ledningsstaber som Sverige kommer tillhöra, och därmed inom vilka regionala planer Sverige kommer ingå. Svensk-amerikanskt samarbete Dels beror det också på det fördjupade samarbetet mellan Sverige och USA, Defence Cooperation Agreement (DCA). Det håller fortfarande på att utarbetas och är ett slags ramavtal om förutsättningar för amerikanska styrkors närvaro i Sverige. – Sverige kommer först, tillsammans med Finland, att tillhöra Natos regionala planering som bestäms vid Natohögkvarteret i Brunssum, Nederländerna. Senare kommer bägge länderna tillhöra de regionala planerna som sätts vid Natohögkvarteret i Norfolk, USA, säger Magnus Christiansson, universitetslektor i krigsvetenskap och expert på Natos försvarspolitik och säkerhet i Östersjöområdet, Försvarshögskolan. – Sedan återstår det också att se om Nato kanske väljer att även lägga kommando eller ledningsstruktur i Sverige och Finland. Det vet vi inte ännu. Vilken infrastruktur som blir viktigast för Sverige att rusta upp kan därför påverkas av den regionala planeringen, menar han. Östvästlig förbindelse livsviktig Trots detta pekas ett antal områden ut – bland annat av Försvarsberedningen – som kan anses vara strategiskt viktiga. Det handlar framför allt om kommunikationslinjer i östvästlig riktning, och framför allt om förbindelserna mellan Sverige och Norge, men även till Finland. Det handlar dels om att kunna transportera materiel, soldater och andra stridskrafter under snabba förhållanden, och dels för att kunna ta emot och transportera vidare livsnödvändig försörjning

rusta

De viktiga delarna Sverige måste rusta upp som Natomedlem

SVD

https://www.svd.se/a/RGvvKW/

Ett snabbt krympande SBB ska stoppa utdelningen. Men det hindrar inte att det först blir ännu ett guldregn över storägaren Ilija Batljan. Nästan en kvarts miljon småsparare kan få pengar från det blödande SBB. Från nästan ingenting kunde SBB åren 2016–2021 bygga upp ett fastighetsbestånd värderat till över 150 miljarder kronor. Det var innan krisen kom. På tisdagen stod det klart att SBB:s fastighetsvärden nu har krympt till mindre än hälften jämfört med toppen för två år sedan. Delar ut 2,7 miljarder till aktieägarna Bland internationella analytiker som följde SBB:s bokslutspresentation på tisdagen, utbröt viss förvirring när det framkom att bolaget trots en helårsförlust 2023 på 23 miljarder kronor, planerar att dela ut nära 2,7 miljarder kronor till ägarna i juni. Ledningens besked var nämligen att man avråder från att ge nya utdelningar. Bolagets nye vd Leiv Synnes, i somras rekryterad från Akelius sedan SBB:s grundare Ilija Batljan lämnat företagsledningen, lovade ”full transparens”. Han lät förstå att det helt enkelt råder oenighet i styrelsen. Den i fjol uppskjutna utdelningen på 2,1 miljarder kronor måste SBB:s ledning nu planera för även om man vill avråda årsstämman från beslut om nya utdelningar. Drog i nödbromsen – tvingas nu betala Så sent som den 29 december drog SBB i nödbromsen och ställde in utdelningarna på sina hybridobligationer, en möjlighet som finns vid likviditetskriser men som sällan utnyttjas av normalt fungerande företag. Men nu visar det sig att utdelning på hybridobligationerna inte kan stoppas om utdelningen från i fjol ska ges för vanliga aktier. – Så om vi betalar den uppskjutna utdelningen, måste vi även börja betala på hybridobligationerna igen, sa vd Leiv Synnes.  Därmed kan det bli 2,1 miljarder till stamaktieägarna och ytterligare cirka 552 miljoner till innehavarna av hybridobligationerna. – Ni känner ju till vår rating (skräpstatus, reds anm). Förstås vill vi ha en bra likvid situation och ett stabilt företag, sa Leiv Synnes inför analytikerna. Ses inte som en säker investering Ett kreditvärderingsinstitut som Moody’s följer inte längre SBB. Den krympande fastighetsjätten ses inte som säker investering. Och enligt de analytiker SvD talat med, styr behovet av likviditet det mesta som SBB nu gör. Strategin skulle då vara att ta in pengar utan att det uppstår synliga förluster vid fastighetsförsäljningar. Till exempel har SBB fått acceptera en rörlig ränta på nästan 9 procent när man i söndags, två dagar före rapporten, kom med beskedet att amerikanska Castlelake lånar ut 5,2 miljarder. Som säkerhet kräver amerikanerna fastigheter värderade till hela 9,4 miljarder, bland annat i ett nybildat, samägt bolag ”SBB Infrastructure”. Att SBB tar dyra lån i krångliga upplägg, indikerar att man inte har kunnat sälja fastigheter till rimliga värden, bedömer två analytiker som SvD talat med. SBB i strid med amerikanska långivare Backar man tillbaka lite, har SBB skaffat sig likviditet på flera sätt. I augusti gjorde bolaget en strukturaffär med Morgan Stanley som gav 2,3 miljarder kronor genom att bilda dotterbolaget SBB Residential Property och emittera preferenskapital. Och i september kunde SBB få ytterligare 8 miljarder genom att dotterbolaget med utbildningsfastigheter, Educo (numer Nordiqus), fick kanadensiska huvudägare. Men bokslutet för 2023 visar på en tuff höst och vinter. Till exempel åkte SBB i oktober på en kostnad på 280 miljoner för obligationer som man hade garanterat åt det konkurshotade Oscar Properties. Och sedan november pågår en strid med amerikanska obligationsinnehavare som hävdar att deras lån har förfallit till betalning på grund av brutna lånevillkor – något som SBB bestrider

sbb

SBB återupptar utdelning – ger Ilija Batljan 200 miljoner

SVD

https://www.svd.se/a/3Erv8L/

Avrättade rivaler, mördade journalister och advokater, torterade förrädare och vittnen som skyddas dygnet runt. På tisdagen föll domen mot knarkbaronen Ridouan Taghi, enligt åklagarna chef för ett ”välsmort mördarmaskineri”.  BONN Kallhamrad, blodtörstig och maktgirig. ”Han beställde mord som om han beställde kaffe.” Så beskrevs Ridouan Taghi i de nederländska medierna när han greps 2019 i en lyxvilla i Dubai. På tisdagen dömdes han tillsammans med två gängmedlemmar till livstids fängelse i en av Europas största och mest spektakulära rättegångar mot den organiserade brottsligheten. – Det har varit en process med en becksvart bakgrund, sa rättens ordförande med hänvisning till att mordvågen fortsatt medan rättegången pågick. Till mordoffren under denna tid hör brodern till kronvittnet Nabil Bakkali, hans advokat Derk Wiersum och journalisten Peter R. de Vries, som 2021 sköts ner på öppen gata när han lämnade en tv-studio i Amsterdam. ”En rättegång bokstavligen indränkt i blod”, skrev kriminalreportern John van den Heuvel efter mordet på Peter R. de Vries. Rättegången hölls i ”bunkern” De tre morden som utfördes efter 2019 är inte en del av den på tisdagen avslutade rättegången utan behandlas i separata mål, precis som flera andra pågående processer med kopplingar till Ridouan Taghis nätverk. Rättegången mot Ridouan Taghi har omgivits av strikta säkerhetsåtgärder. Den hölls i en säkerhetsklassad domstolsbyggnad i Amsterdam, den så kallade bunkern. De sammanlagt 17 åtalade har transporterats med bepansrade fordon som skyddar mot granatattacker och som kan köra med punkterade däck. Bilarna har eskorterats av helikoptrar, enligt bland annat public service BRT. Under de sammanlagt 142 rättegångsdagarna har beväpnade poliser och soldater stängt av gatorna runt domstolsbyggnaden medan drönare har övervakat omgivningen. Journalister har inte tillåtits i rättegångssalen och namnen på domare och tjänstemän har varit sekretessbelagda. Ridouan Taghi, som i dag är 46 år, har en lång karriär av brottslighet bakom sig. Han föddes i Marocko och flyttade som barn till Nederländerna. Han växte upp i närheten av Utrecht, drogs in i ungdomsgänget Bad Boys och greps för första gången 1992 för inbrott och olaga vapeninnehav. Kopplingar till Malmögäng Det var början på en kriminell bana som ledde honom rakt in i den lönsamma kokainsmugglingen via hamnen i Rotterdam och senare i Antwerpen, som är de största europeiska inkörsportarna för kokain från Sydamerika. Ridouan Taghi, även kallad ”dödsängeln”, ska också ha haft kopplingar till Malmönätverket Los Suecos som för några år sedan lämnade ett blodigt spår av mord och sprängningar bakom sig på den spanska solkusten. Krypterade chattar som spanska polisen kunnat läsa pekar på att Taghi gett svenskarna i uppdrag att utföra mord och ett sprängdåd mot en barnfamilj i södra Spanien där det länge rasat ett gängkrig om inflytande på kokainmarknaden. I en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet sägs de ha ”gjort mord till en livsstil”. Tidningen hänvisar till spanska polisen som uppger att svenskarna ska ha arbetat på uppdrag av en man kallad Angel de la muerte – Dödsängeln. Torterades – i månader De 3,6 miljoner krypterade chattarna som polisen i Nederländerna kunde knäcka 2017 efter att ha beslagtagit servrar vid telekombolaget Ennetcom ger enligt åklagarna skrämmande inblickar i en värld fylld av våld och snabba pengar. Där berättas om ägaren till en coffeshop med cannabisförsäljning i Amsterdam som kidnappades och torterades i flera månader. Där beskrivs också en ”liveshow” där hustrun till ett mordoffer tvingades bevittna hur maken dör

ridouan taghi

Ridouan ”Dödsängeln” Taghi får livstids fängelse

SVD

https://www.svd.se/a/rlkkOa/

I alla länder utom Norge och Sverige byggs 5G ut samtidigt som antingen 2G eller 3G behålls fram till åtminstone 2029. Det är en sund strategi, skriver Håkan Larsson, Villaägarna, i en slutreplik. Robert Liljeström, näringspolitisk expert på Techsverige och företrädare för Tele2, Telia, Telenor och Tre, skriver i en replik att ”ny teknik ger en bättre och säkrare uppkoppling som lägger grunden för en digitalisering som främjar konkurrens­kraftiga företag”. De hänvisar till sin rapport ”Miljarder skäl för 5G” där de hävdar att utbyggnaden kan bidra till en årlig BNP-ökning på 126 miljarder kronor. Villaägarna tvivlar inte på att 5G-utbyggnaden är bra för landets ekonomi och företag, men konstaterar samtidigt att det inte behöver ske på bekostnad av en total nedsläckning av 2G redan 2025 med alla dess negativa konsekvenser. Villaägarna konstaterar även att beräkningar lyser med sin frånvaro i rapporten "Miljarder skäl för 5G". Rapporten bygger på en studie gjord i USA av Eisenach & Kulick (2020). Den studien fokuserar på utbyggnaden av 4G i USA mellan tredje kvartalet 2010 och fjärde kvartalet 2014. Att dra slutsatser från en amerikansk studie som handlar om 4G-utbyggnaden över fyra år, låter sig inte göras. USA är inte jämförbart med Europa, eftersom Europa är mer beroende av 2G och 3G än USA. Dessutom går det inte att dra några tvärsäkra slutsatser utifrån en enda ekonometrisk beräkning, vilket även är något författarna Eisenach och Kulick konstaterar i sin studie. Att nedsläckningen av 2G kommer att innebära stora kostnader för många enskilda personer står dock helt klart. Efter min förra debatt­artikel skrev en medlem i Villaägarnas riksförbund till mig och påpekade att det inte bara är många larmtjänster, värmepumpar, robot­gräsklippare, husdjurs­spårare och åtelkameror som påverkas. Även ”avlopps­anläggningar kan sluta fungera”. För medlemmen skulle det kosta upp mot 35 000 kronor att byta ut anläggningen. Det är mycket pengar för en enskild småhusägare. Och det är bara ett exempel. I stället för en partsinlaga från Techsverige, behövs en grundlig konsekvens­analys göras av Post- och telestyrelsen och oberoende forskare över hur förslaget påverkar viktiga samhälls­funktioner, vårt totalförsvar och enskilda hushåll. Samtidigt vill Villaägarna betona att vi naturligtvis inte är emot utbyggnaden av 5G. Tvärtom! Sverige ligger i framkant i teknik­utvecklingen och ska fortsätta att göra det. Många småhusägare och företag kommer förstås att dra stor nytta av snabbare mobiltelefoni. Och naturligtvis ska vi "bygga ett smart, konkurrens­kraftigt och hållbart Sverige", som Robert Liljeström skriver i sin replik. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Sverige kan fortsätta att bygga ut 5G i samma takt och samtidigt behålla 2G under en övergångstid. Det centrala är att övergången sker på ett ansvarsfullt sätt. I alla länder utom Norge och Sverige byggs den nya tekniken ut samtidigt som antingen 2G eller 3G behålls fram till åtminstone 2029. Det är en sund strategi. I Sveriges fall bör 2G-nätet åtminstone vara kvar till 2029. Håkan Larsson samhälls­politisk chef, Villaägarnas riksförbund

5g

Villaägarnas riksförbund: Övergång till 5G måste ske ansvarsfullt

SVD

https://www.svd.se/a/4oy5zR/

Socialdemokraternas instinktiva vilja att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen” sträcker sig bevisligen långt bortom friskolor och vårdcentraler. Magdalena Anderssons utfall mot debattören Henrik Jönsson var inte ett olycksfall i arbetet. Det blir allt tydligare att påhoppet var upptakten till en bredare S-offensiv mot den utredning av hur partipolitiska lotterier ska regleras, som lämnar sina förslag till regeringen i slutet av veckan. Genom att så tvivel kring borgerligt orienterade aktörer och organisationer vill S förstärka bilden av att regeringen i första hand vill försvåra för det största oppositionspartiet, inte åstadkomma ordning och reda. Den bilden är förvisso inte alldeles orättvis. S må ha riggat lotterilagstiftningen till sin egen fördel, men problemet med partilotterier är inte så stort att det förtjänar att prioriteras av en regering som har tusen viktigare uppgifter att ägna sig åt. Att ha mycket pengar på banken är dessutom inte nödvändigtvis en konkurrensfördel – fråga Centerpartiet. Men S taktiska framstöt blottlägger att partiet är berett att köra långt ut i den demokratiska dikesrenen för att försvara sina privilegier. Att ha mycket pengar på banken är inte nödvändigtvis en konkurrensfördel – fråga Centerpartiet. Partisekreteraren Tobias Baudin har flera gånger – senast i söndagens SVT Agenda – upprepat att han ”inte utesluter” att det behövs lagstiftning kring finansieringen av ”opinionsbildning som försöker påverka politiska beslut i vårt land”. Det vill säga vem som helst som använder sin grundlagsfästa yttrande- och tryckfrihet. För det första är det en mycket socialdemokratisk reflex att känna misstänksamhet inför opinionsbildare som står fria från skattefinansierade partistrukturer och det bidragsindustriella föreningskomplexet. S instinktiva vilja att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen” sträcker sig bevisligen långt bortom friskolor och vårdcentraler. För det andra – hör inte Tobias Baudin den auktoritära återklangen i sina egna formuleringar? Kravet på att intresseorganisationer ska redovisa sina intäkter har varit Putinregimens kanske viktigaste verktyg för att disciplinera, och montera ned, det ryska civilsamhället. Privatpersoner som ägnar sig åt ”politiska aktiviteter” och har intäkter från utlandet – till exempel annonspengar från Youtube – kan hamna i den ryska statens register över ”utländska agenter”. Sverige behöver fler, inte färre, samhällsaktörer som befinner sig bortom offentlig insyn och socialdemokratiskt kontrollbehov. Och som bedriver ett så uppskattat arbete att det kan finansieras med frivilliga donationer i stället för nitlotter sålda på kredit.

tobias baudin

Tobias Baudin har ett osunt kontrollbehov

SVD

https://www.svd.se/a/zEvq24/

En ny AI-assistent ska förbättra Klarnas vinst med drygt 400 miljoner kronor i år. Draget är en del av betaljättens nära samarbete med Open AI. Men AI-chefen Martin Elwin ser ingen risk att bolaget förlitar sig för mycket på tekniken. Allt började med ett möte. För drygt ett år sedan hörde Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski av sig till Open AI:s vd Sam Altman. Målet: Klarna skulle bli AI-bolagets bästa försökskanin. Parterna träffades i USA, åt middag tillsammans och kort därefter var samarbetet ett faktum. Nu är generativ AI ett huvudfokus för Klarna. Partnerskapet innebär att betaljätten får använda Open AI:s AI-modeller i sina egna tjänster. Klarna ger i sin tur feedback kring hur verktygen fungerar och vad som kan förbättras. Den som leder AI-arbetet på bolaget är Martin Elwin. Han är något av en doldis, men har en bakgrund från bland annat Oracle och Amazon Web Services. På Klarna har han i flera år jobbat med molninfrastruktur, analys och utvecklarverktyg, men har sedan förra året titeln AI-chef. ”Har i princip daglig kontakt” I en intervju med SvD under eventet Tech Arena i Stockholm berättar Martin Elwin om hur det är att arbeta ihop med ett av världens ledande AI-bolag. – Det är häftigt att jobba med ett företag som verkligen hänger sig åt och investerar i AI. Jag tycker att vi har ett riktigt bra samarbete med dem, säger han. Hur mycket kontakt har du personligen med Open AI – har du Sam Altman på speed dial? – Jag pratar inte med honom specifikt så ofta, för att säga det så, men jag jobbar med bolaget i princip dagligen. Både med kontoteamet men även de tekniska experterna. En central del i AI-implementeringen är att få Klarnas anställda att använda verktygen. Enligt bolaget använder runt två tredjedelar av dem AI i sitt dagliga arbete. Målet är att ”så många som möjligt” ska göra det. Vad händer om en anställd inte är med på tåget? – I de flesta fall handlar det inte om att folk inte vill använda det. Det är mer att det inom olika områden inte är lika tydligt vilken typ av verktyg som kan hjälpa dig i din roll. Så det handlar om att stötta de anställda i att ta reda på hur de kan tillämpa tekniken. Inte hört att anställda är oroliga Han drar en parallell till att använda en dator eller internet – och bedömer att det kommer bli i princip lika naturligt att använda AI-verktyg. Men har du märkt någon rädsla från anställda, att de kanske blir av med sina jobb på grund av den här AI-revolutionen? – Den aspekten har jag inte hört, om jag ska vara ärlig. Å andra sidan har jag hört att många uppskattar att få möjligheten att använda den här tekniken. Mycket av Klarnas AI-arbete har alltså pågått internt på bolaget, för att effektivisera arbetsprocesser. Men på tisdagen presenterar bolaget något som även syns utåt för konsumenter: en AI-assistent i Klarnas app, byggd på Open AI:s teknik. Den kan bland annat hantera kundtjänstfrågor på en rad olika språk, återbetalningar och returer. Enligt bolaget gör assistenten arbete som motsvarar 700 heltidsanställda kundservicemedarbetare. I en kommentar till SvD skriver vd:n Sebastian Siemiatkowski att Klarnas kundservice i dag tillhandahålls med hjälp av fyra till fem globala partners. De har sammantaget över en halv miljon medarbetare och jobbar med företag världen över. Ska öka vinsten med 400 miljoner När ett av företagen behöver mindre support tilldelas agenterna nya uppgifter på ett annat bolag, uppger Siemiatkowski. ”Med AI-assistenten kommer vår kundservice kunna skötas av färre personer och kräva betydligt mindre resurser”, skriver han och fortsätter: ”Men det kommer finnas ett fortsatt behov av mer erfarna och seniora medarbetare, exempelvis med specialutbildning i komplexa eller känsliga ärenden

klarna

Klarna lanserar AI-assistent som gör 700 personers jobb

SVD

https://www.svd.se/a/GM4VL4/

KULTURDEBATT | Bo Rothstein väcker väsentliga frågor om akademisk frihet. Men det räcker inte att vara en inflytelserik professor när argumentationen inte håller, skriver Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson. Bo Rothstein väcker väsentliga frågor om akademisk frihet i det svenska högskoleväsendet. Dock bygger resonemanget om hotet mot akademisk frihet i just detta fall på en felaktig premiss när det hänvisar till kraven i utlysningen av en konstnärlig professur i design som beslutas vid fakultetsstyrelsen för konst och humaniora. En redlig diskussion måste bygga på korrekt fakta.  En utlysning bör i befattningsprofilen redogöra för hur den akademiska miljön ser ut i dag och så gjordes även här.   Den del av beskrivningen som tilldragit sig mest uppmärksamhet är: ”Vid institutionen för design erbjuder vi utbildningar som ger våra studenter gedigna kunskaper i design och en stabil grund inom hållbarhetsområdet. Undervisningen bedrivs i lärarlag, där olika lärare bidrar med olika praktiska, teoretiska och konstnärliga infallsvinklar. Detta arbete utgörs genom normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt.” Denna uppräkning och beskrivning har dock felaktigt tillskrivits ställning som arbetsbeskrivning eller normerande krav för sökandens profil och forskningsinriktning. Beskrivningen skapar transparens för sökande vad de söker till för miljö. Det görs vid alla utlysningar inom alla ämnesområden som en varudeklaration. Behörighetskrav och meriteringsgrunder för värdering av sökande hålls emellertid helt öppna i linje med Högskoleförordningens krav. Därmed välkomnas såväl vidareutveckling, komplettering som kritik inom området – att bedömas av sakkunniga och en anställningsnämnd (där andra än den aktuella miljön är i majoritet). Då Rothsteins kritik mot utlysningen inte kan anses gälla ett förhållande som utgör ett hot mot akademisk frihet så ingår det inte i underlaget till svar på UKÄ:s utredning som lärosätet avgett. Det räcker inte att han är en mycket framgångsrik och inflytelserik professor för att ingå i underlaget när argumentationen inte håller.  Däremot tog fakulteten för statsvetenskap med höga förväntningar emot hans erbjudande om att komma som gästföreläsare i höst och bland annat diskutera akademisk frihet.  När han nu drar tillbaka detta löfte med samma felaktiga hänvisning till krav i profilen är det svårt att se hur det bidrar till en fördjupad diskussion om denna viktiga fråga om akademisk frihet vare sig hos oss eller i den allmänna debatten där påståendet fått stor spridning. Jag fortsätter gärna den diskussionen i ett akademiskt sammanhang. Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet

bo rothstein

Rektorn: Bo Rothsteins kritik mot Linnéuniversitetet håller inte

SVD

https://www.svd.se/a/kE2zWA/

När en patient tar sitt liv hamnar psykiatern Christian Rück i kris. Han noterar hur förfärligt tyst och ensamt det blir runt ett självmord. Och drar slutsatsen att nollvisionen om suicid är orimlig. En dag händer det som inte får hända, en patient tar sitt liv mellan två vårdmöten. Psykiatern Christian Rück, som ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att försöka förutsäga om någon av hans patienter kommer att begå självmord, hamnar i kris men lär sig också något viktigt. Vägarna till självmord är för många för att risken helt ska kunna förutses och katastrofen avvärjas. Han lär sig också att det ofta blir ensamt och tyst runt ett självmord. I den nyutgivna boken ”Ett liv värt att leva – varför självmord blev människans följeslagare” (Albert Bonniers förlag) försöker Christian Rück utifrån enskilda människoöden förstå självmord. Samtidigt kritiserar han den svenska nollvisionen. Han menar att ett orimligt mål både urholkar trovärdigheten och lägger onödig skuld på såväl vård som anhöriga. – Nollvisionen för suicid gör något vi inte kan förhindra ens i teorin till något som inte får ske. Svårt att bedöma självmordsrisk Att minska farliga metoder som att ta bort toxisk stadsgas, giftiga mediciner eller att sätta upp höga broräcken har visserligen visat sig ha stor effekt på självmordsantalet och kan jämföras med mitträcken och alkolås i trafiken. – Men sånt som skulder, vräkning, missbruk och krossade hjärtan – kan man verkligen undvika allt sånt? Även i ett så optimerat samhälle som det bara går är det i dag svårt att föreställa sig att alla alltid skulle känna sig lyckliga, säger Christian Rück. Varje dag görs tusentals bedömningar av suicidrisk inom psykiatrin. Det är en komplicerad uppgift, konstaterar Christian Rück som även är läkare och psykiatriprofessor vid Karolinska institutet. Dels finns det faktorer som ökar den statistiska risken för självmord. Att vara man är en riskfaktor, att vara äldre, missbruka, ha en psykiatrisk diagnos eller somatisk sjukdom, att ha suicid i släkten eller suicidförsök bakom sig är några andra. Dessa är knappast orsakerna som den enskilde uppfattar som orsaker till att vilja dö. Lätt att missa riskfaktorer Christian Rück menar att riskfaktorerna lätt missas i omfattande patientjournaler. Eventuella utlösande faktorer till självmord, som separation, en anhörigs död, arbetslöshet eller mobbning är ibland uppenbara. Men ibland inte. – Ibland handlar det mer om vad man förväntar sig av livet. Och ibland har ingen runt omkring uppfattat någonting, kanske knappt den som dör själv kan förklara det som sker, säger Christian Rück. Samtidigt som sjukvården inte alltid kan upptäcka den som kommer att dö i suicid, så gäller också det omvända – en stor majoritet av dem som klassas ha hög risk kommer inte att dö. – Att i allt det där försöka förutsäga suicid någorlunda precist är nästan omöjligt. Det är inte som att du får en propp i ett blodkärl i hjärnan och sedan händer det och det, i något slags logisk följd… Omöjlig nollvision Självmord är en vanligare dödorsak än både krig och mord och under 2022 dog 1 569 personer av konstaterat eller misstänkt suicid i Sverige. 2008 blev Sverige det första landet i världen med en nollvision för suicid, inspirerat av Trafikverkets nollvision för att minska antalet trafikdöda. Målet är alltså att inga självmord ska förekomma. Under den senaste 20-årsperioden har antalet självmord sjunkit marginellt, och Christian Rück menar att noll självmord är ett orealistiskt mål. Omöjligt till och med

christian rück

Psykiatern Christian Rück: Nollvisionen för suicid orimlig

SVD

https://www.svd.se/a/xgKqwR/

Ekonomin krymper och statsskulden skjuter i höjden. Den israeliska regeringen uppges nu ta till drastiska åtgärder för att finansiera det allt mer kostsamma kriget i Gaza. Kriget i Gaza, som hittills krävt över 29 000 liv enligt palestinska myndigheter, märks nu av allt mer även i den israeliska ekonomin. Under förra årets sista tre månader krympte landets BNP med över 5 procent jämfört med föregående kvartal. Nedgången förklaras bland annat av att många israeler tvingats lämna sina jobb efter landets mobilisering av runt 300 000 reservofficerare. Enligt Financial Times har även tiotusentals israeler tvingats lämna sina hem i norra och södra delen av Israel, och runt 150 000 palestinier på Västbanken som normalt jobbar i Israel förhindras från att åka in i landet. – Ekonomin hamnar i stiltje när många människor inte kan utföra sina jobb som vanligt, säger Anders Persson, statsvetare vid Linnéuniversitetet och expert på Mellanöstern. Israels statsskuld ökar Den israeliska militära offensiven, som inleddes efter Hamas terrorattack den 7 oktober, kostar samtidigt stora summor pengar. Israels statsskuld har redan stigit till över 60 procent av BNP. Det är den högsta nivån på åtta år, och skulden spås fortsätta att stiga. Israel planerar nu att öka sin försvarsbudget med 85 procent jämfört med före kriget. Det skulle betyda att försvarsbudgeten ökar från 13,5 till runt 20 procent av BNP. För att begränsa skulduppbyggnaden planerar Israel nu att höja momsen och skatter på cigaretter och banker. Det införs ett anställningsstopp inom staten och lönehöjningar i offentlig sektor sjukts upp, rapporterar FT. – Kriget lär bli väldigt kostsamt, inte minst på kort till medellång sikt, konstaterar Anders Persson. Enligt FT har Israel träffat potentiella investerare i London och New York då landet planerar att låna 60 miljarder dollar. Det motsvarar drygt 600 miljarder kronor, eller nästan hälften av storleken på den svenska statsbudgeten. Siffran ska ses mot bakgrunden att Israels ekonomi är 25 procent mindre än den svenska. Centralbanken: ”Råder stor osäkerhet” Oron kring Israels ekonomi fick nyligen kreditvärderingsinstitutet Moody’s att sänka landets kreditbetyg, och förra månaden sänkte Israels centralbank räntan för första gången sedan pandemin. Beslutet fattades mot bakgrund av lägre inflation som landade på 2,6 procent förra månaden i årstakt. ”Det råder stor osäkerhet kring krigets förväntade svårighetsgrad och varaktighet,” skrev centralbanken i ett pressmeddelande. Så här långt har dock marknaden tagit kriget i Gaza med ro. Sedan Israels invasion av Gaza har landets valuta (shekel) stärkts mot dollarn, och räntan på landets 10-åriga statsobligation fallit. Börsen i Tel Aviv handlas i dag högre än före Hamas attack mot Israel. Yali Rothenberg, chef för avdelningen på finansdepartementet som hanterar Israels finanser, säger till FT att ekonomin kommer att återhämta sig i takt med att många av reservofficerarna avmobiliseras. Enligt honom tjänstgör bara runt en femtedel av soldaterna som ursprungligen kallades inför att hjälpa i kriget. Ännu fler kommer att lämna de närmsta veckorna. Arbetslösheten i Israel är fortfarande låg – 3,4 procent i januari jämfört med 2,8 procent i november förra året. Under helåret 2023 växte ekonomin med 2 procent, och regeringen spår att ekonomin kommer att växa även i år. Experten: Fred kan leda till stora investeringar Anders Persson påpekar att den senaste tidens nedgång i ekonomin har kommit efter en tid av stark ekonomisk tillväxt. Enligt honom kan marknadens optimism bero på en förhoppning om att kriget snart slutar och att Israels ekonomi kan gynnas av en fredsuppgörelse när väl kriget är över

israel

Israels ekonomi krymper – så ska kriget i Gaza finansieras

SVD

https://www.svd.se/a/GM4dV4/

En blågul tå på mållinjen i Nato-loppet, när Ungern idag röstade ja till att ratificera den svenska ansökan. Men firandet får vänta. ”Det tar vi när Ukraina vunnit sin frihet”, säger statsminister Ulf Kristersson. Ett välbesatt pressrum tyst som i graven, tills Ulf Kristersson träder in i rummet. Ingen musik, inget ståhej, inte ett leende. – Det har varit en bra dag för Sverige och svensk säkerhet, säger Ulf Kristersson. Han förklarar att några steg återstår innan Sverige formellt är Natomedlem, men han vill ännu inte ge besked om när i tiden detta kan ske. Efter en del formalia i Ungern, ska Sverige skicka in sina anslutningsdokument med kurir till den amerikanska huvudstaden. – Sen åker vi till Bryssel för att hissa flaggorna, säger Kristersson. Det har tagit nästan två år från att den svenska ansökan skickades in, tills att Ungern – och dessförinnan Natos 30 andra medlemsländer – godkänt ansökan. Kan vi andas ut nu, när perioden mellan Natoansökan och Natomedlemskap snart är över? – Det här är en farlig tid, låt oss inte tro något annat, säger Ulf Kristersson. ”Är beredda på alla möjliga saker” Han fick frågan om vilken reaktion han förväntar sig från Ryssland efter att ett svenskt Natomedlemskap i praktiken nu är klart. – När det gäller Ryssland är det enda vi kan förvänta oss att de inte gillar att Sverige blir Natomedlem, säger Kristersson. – Vad de i övrigt gör, kan vi inte veta. Vi är beredda på alla möjliga saker. När Sverige våren 2022 bestämde sig för att lämna alliansfriheten och söka medlemskap i Nato så stod dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) och oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) tillsammans och berättade om beslutet. I dag nästan två år senare så var det Ulf Kristersson som ensam mötte en samlad presskår efter att Sverige nu fått grönt ljus från alla länder. – Jag tycker att vi har gjort den här resan tillsammans. Vi har gjort det med mycket bred politisk enighet i Sveriges riksdag. Det tycker jag vi är många som kan vara stolta över, säger Kristersson. Ingen festlig sinnesstämning Det har funnits en oro, kanske främst från Natoskeptiker, att Sverige skulle kunna dras in i andra Natoländers krig – och att svensk utrikespolitik kan bli försiktigare när det till exempel gäller att stå upp för mänskliga rättigheter. Men enligt statsministern så kommer inte Sveriges förmåga att medla eller delta internationellt att förändras nämnvärt. – Vi ska inte sluta önska en bättre värld, men vi måste ibland inse att världen ser ut som den gör och att Sverige måste anpassa sig till världens realiteter. Ett sätt att göra det är att försvara oss tillsammans med andra, säger han. Att Moderaterna och Ulf Kristersson under lång tid önskat att Sverige skulle gå med i Nato, är ingen hemlighet. Det allvarliga säkerhetsläget till trots, hur känner statsministern i denna stund? – Jag tror inte att sinnesstämningen är festlig för närvarande. Jag tar det här på mycket stort allvar, men är förstås glad över att processen, och den process vi haft med Ungern den senaste månaden, nu gått i lås.

ulf kristersson

Ulf Kristersson firar inte Ungerns Natobesked: En farlig tid

SVD

https://www.svd.se/a/gE580A/

Så är den sista kronjuvelen såld. Med försäljningen av Tele2 finns inget kvar av Jan Stenbecks alla bolag i Kinneviks portfölj. En epok är över, och framtiden för Cristina Stenbecks affärsimperium är osäker. Sophie Stenbeck, Jan Stenbecks yngsta dotter, har berättat om hur hon som barn såg hur hennes pappa körde iväg från gården på Long Island utanför New York i trädgårdsmästarens skruttiga gamla bil för att köpa ett företag. Jan Stenbeck var övertygad om att det gick bättre att göra affärer om man sågs som en underdog. Och strategin verkade gå hem. När han kom tillbaka antydde han med ett leende att något stort var på gång. Jan Stenbeck var unik i det svenska näringslivet. Med charm, uppkäftighet och ett briljant entreprenörskap ärvde han en företagsgrupp som han stöpte om från grunden. Från stål och skog till media och telekom. När han var klar hade han grundat fem börsnoterade bolag – MTG, Millicom, Transcom, Tele2 och Metro International. Det har ingen annan lyckats med. När Stenbecksfären var på topp, några år före millennieskiftet, hade bolagen ett sammanlagt börsvärde på cirka 200 miljarder kronor. Jan Hugo Stenbeck, som han alltid kallade sig i officiella sammanhang, satt som ordförande i samtliga bolag. I och med måndagens försäljning av Tele2 finns nu inga stora börsnoterade bolag kvar i Kinnevik. I princip hela portföljen består av onoterade innehav, flertalet utanför Sverige, och börsvärdet är nere på 30 miljarder kronor. Det stormade ofta kring Jan Stenbeck, han var kritiserad och ifrågasatt – inte minst på börsen där bolagen under lång tid hade svårt att leverera avkastning till aktieägarna. En okonventionell finansman Jan Stenbeck gjorde sig känd som finansmannen och provokatören som utmanade folkhemmet. Orädd och med ett bullrigt skratt. På 1980- och 90-talet var han en av Sveriges mest kända personer. Han lanserade reklam-tv med TV3, och kommersiell mobiltelefoni med Comviq, fast inget av det egentligen var tillåtet. I augusti 2002 dog Jan Stenbeck oväntat i Paris i en hjärtinfarkt. Han blev 59 år. It-krisen pågick och Stenbeckssfären var pressad. Hans äldsta dotter, Cristina Stenbeck meddelade att det var business as usual samtidigt som börskurserna i sfärens bolag föll dramatiskt. Det bästa sättet att hedra hennes far var att jobba vidare i hans anda, menade hon. Cristina Stenbeck var 24 år och tillhörde den tredje generationen Stenbeck. Affärsimperiet fick ny inriktning Det var dags för storstädning i det då spretiga affärsimperiet. Kinnevik och Invik slogs samman och tuffa besparingar genomfördes i bland annat Millicom, MTG och Metro. Men inga bolag såldes i det här läget. Sakta men säkert började Cristina Stenbeck sätta sin prägel på gruppen. Hon tillsatte en ny kvinnlig vd, Mia Brunell Livfors, och 2007 blev hon själv ordförande i Kinnevik. Nytt fokus blev näthandel och digitala affärslösningar. I december 2013 meddelade Kinnevik att man hade sålt Billerud Korsnäs, det gamla anrika skogs- och pappersbolaget som Jan Stenbecks far, Hugo Stenbeck, en gång hade köpt. Korsnäs hade länge en avgörande roll i Jan Stenbecks företagsbygge. Bolagets starka kassaflöden finansierade många av hans investeringar i mobiltelefoni och media. Därmed hade Korsnäs en snarlik uppgift som den som Tele2 har haft på senare år i Kinnevik. Efter några år fortsatte försäljningarna av de bolag Jan Stenbeck grundat. 2017 sålde Kinnevik gratistidningen Metro, året efter mediekoncernen MTG och 2019 var det mobiloperatören Millicoms tur, i samband med att bolagets aktier delades ut till aktieägarna. En oviss framtid väntar Med måndagens försäljning av Tele2 har den sista kronjuvelen från Jan Stenbecks tid lämnat bolaget

tele2

Efter Tele2-försäljningen är Stenbeck och Kinneviks framtid oviss

SVD

https://www.svd.se/a/kE25n9/

Sverige blir säkrare som medlem och Nato starkare av att vi kliver in, menar Magdalena Andersson (S). Men vad händer med försvarsalliansen om Trump blir president i USA? ”Det återstår att se”, säger S-ledaren. Rysslands storskaliga krig i Ukraina är inne på sitt tredje år. Invasionen den 24 februari 2022 blev också startskottet på Sveriges väg in i Nato. När Ungern nu ratificerat den svenska ansökan är det värt att påminna om, menar Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Det var hon som lämnade in den svenska Nato-ansökan, den som Ulf Kristersson (M) snart tar i mål. – Ryssland frångick den europeiska säkerhetsordningen, började ha synpunkter på andra länders säkerhetspolitiska vägval och invaderade sitt fredliga demokratiska grannland, säger hon. Under månaderna som följde efter invasionen svängde hennes parti om Nato – och det gick snabbt. I maj 2022 skrev dåvarande utrikesminister Ann Linde på ansökan. Nu, ett år och nio månader senare har alla Natoländer godkänt Sverige som medlem och om inte något mycket oväntat sker återstår bara formaliteter tills Sverige inom dagar är fullvärdig medlem. Den stora skillnaden blir att Sverige kommer omfattas av artikel fem, alltså att andra länder i alliansen ska komma till försvar av ett land som angrips militärt, säger Magdalena Andersson. En annan viktig förändring är att Sverige kommer att ingå i Natos försvarsplanering. – Det är klart att det är viktigt och det kommer sammantaget göra att försvaret av Sverige, vårt älskade land, och vårt sätt att leva blir starkare. Men vägen till fullvärdigt medlemskap har varit en lång uppförsbacke. För att Sverige och Finland alls skulle få status som inbjuden krävdes en överenskommelse med Turkiets president Erdogan som Magdalena Andersson var med och förhandlade om i Madrid sommaren 2022. Sverige lovade bland annat att inte ge stöd till vissa kurdiska organisationer och att ”snabbt och grundligt” hantera ärenden om utlämningar till Turkiet. Det dröjde bara dagar innan Erdogan krävde att Sverige skulle lämna ut 73 personer. Det var början på ett och ett halvt år av utspel och krav från landet. Och när det turkiska parlamentet till slut röstade i januari 2024 var det ändå inte klart. Ungerska käppar i hjulet Ungern, som inte ställt några formella krav på Sverige och som hela tiden sagt att landet inte skulle bli sist att ratificera, fanns kvar. Den sista pusselbiten blev att statsminister Ulf Kristersson (M) i fredags reste till Budapest där han höll en gemensam presskonferens med premiärminister Viktor Orbán. Där tillkännagavs att Ungern köper Jas-plan av Sverige, innan det ungerska parlamentet på måndagen röstade ja. Orbán sa i fredags att godkännandet i parlamentet dröjt för att det tagit tid att få förtroende för Sverige. – Man måste vara redo att dö för varandra, sa Orbán. Hur kommer det att vara att vara med i en allians med Turkiet och Ungern, och med Orbáns ord vara beredda att dö för de länderna, med tanke på hur de agerat under Natoprocessen? – Det är ingen hemlighet att länder i Nato inte tycker lika i alla politiska frågor. Samtidigt är Nato en av de mest framgångsrika försvarsallianser som någonsin har funnits, eftersom inget Natoland har blivit angripet, säger Magdalena Andersson. Hon lägger till: – Att vi nu blir fullvärdiga medlemmar i och med dagens beslut är någonting som stärker försvaret av Sverige och det som vi står för. Vad säger Sveriges Natoprocess om hur ”open door-policyn”, alltså att alla som uppfyller kriterierna är välkomna i alliansen, fungerar? – Vi levde upp till alla Natos kriterier. Så att jag tycker naturligtvis att de här länderna kunde ratificerat Sverige tidigare. Men nu blir vi ju fullvärdiga medlemmar och det är bra

europa

Magdalena Andersson efter Natomedlemskapet: Avgörande för Europa

SVD

https://www.svd.se/a/EQOGR2/

Sveriges neuro­psykologers förening: Ökningen av adhd-diagnoser är ett samhälls­problem som inte kan lösas enbart av vården, och lösningen finns knappast i en växande mängd av utredningar, diagnoser och medicinering. Attention deficit hyperactivity disorder, adhd, är ett utvecklings­relaterat tillstånd som orsakar påtagliga svårigheter att klara av livet på grund av bristande uppmärksamhet, mental ork samt svårigheter i exekutiva funktioner. Personer med adhd har även svårt att reglera aktivitetsnivå och impulser. Diagnos blir aktuellt när svårigheterna leder till en betydande funktions­nedsättning i flera miljöer, till exempel i skola/arbete och i hemmet gällande vardagliga sysslor. Diagnosen adhd ställs efter en utredning som enligt Social­styrelsens nationella riktlinjer ska genomföras av specialist­läkare och psykolog. En viktig del i diagnostiken är att utesluta andra möjliga orsaker till symtomen då dessa även kan förekomma vid andra psykiatriska tillstånd eller vara relaterade till livsstils­faktorer. Riktlinjerna betonar även vikten av att anpassa både utredning och behandling utifrån patientens behov. Diagnosen adhd har ökat kraftigt i hela Sverige under de senaste åren. Enligt Social­styrelsens rapport från november 2023, ”Diagnostik och läkemedels­behandling vid adhd”, uppskattas förekomsten av adhd till cirka 10 procent hos pojkar och cirka 6 procent hos flickor 2022. Prognosen visar fortsatt ökning av adhd-diagnoser hos barn och ungdomar och beräknas landa på 15 procent hos pojkar och 10 procent hos flickor vilket enligt rapporten är högre andel än det som förväntas utifrån epidemiologiska studier om förekomsten bland skolbarn. Dessa barn och ungdomar blir vuxna med fortsatt kontakt inom vården, inte sällan utifrån läkemedels­behandling. Den markanta ökningen av adhd-diagnoser som sker år för år tror vi beror på flera faktorer, så som överförenklade utredningar, övertro på medicinering i kombination med en generell acceptans av diagnosen adhd i samhället. Efterfrågan av adhd-utredningar och behandling, främst med läkemedel, är en tung belastning för vården och leder till svåra prioriteringar och minskad tillgänglighet för ett stort antal patient­grupper. Ökningen av adhd-diagnoser är ett samhälls­problem som inte kan lösas enbart av vården. Samhället behöver ställa sig frågan om det är rimligt att 10–15 procent av befolkningen har en betydande funktions­nedsättning och behöver utredas och behandlas då de inte kan klara av sitt liv utan medicinering. Vi efterfrågar en nationell utredning som undersöker orsaker till den kraftiga ökningen av adhd. De symtom som leder till diagnosen är vanligt förekommande hos alla människor men frågan är varför tröskeln till funktions­nedsättning har blivit allt lägre. En sådan utredning behöver ha en livstids­övergripande syn i frågan och undersöka möjliga faktorer i förskolan, skolan och i arbetslivet som kan förklara varför allt fler har svårt att klara av de krav som ställs i vårt samhälle. Det är dags att skifta fokus från individen till omgivningen för att hitta förklaringar till varför allt fler människor upplever adhd-liknande symtom. Vi anser att man i betydligt större utsträckning behöver utreda kognitiv ergonomi och med detta menar vi utredning av vilka faktorer som främjar psykisk hälsa och vilka förändringar som behövs i vårt samhälle för att minska behovet av diagnostisering. Vi efterfrågar även nationella riktlinjer för bedömning av funktions­nedsättning. Vi som utreder adhd har ett stort ansvar för att inte bidra till överdiagnostik. En central fråga är begreppet funktions­nedsättning där vi i dagsläget saknar gemensam definition samt metodik att gradera funktions­nedsättning

adhd

SNPF: Orimlig ökning av adhd-diagnoser

SVD

https://www.svd.se/a/MozVE5/

Georg Riedel är sedan länge inskriven i evigheten – som fantastisk kontrabasist, men framför allt för att han introducerat så många barn till en värld av klanger. Erika Hallhagen minns en ”äkta männi­ska” som tonsatte vår uppväxt. Vi pratade om honom så sent som i söndags under resan på väg upp till fjällen. I takt med att bilen lämnade köpcentrum och vägsalt bakom sig för snötyngda lador och sparkföre var det som att Spotifys logaritm slog an samma vemodiga och samtidigt euforiska ton. Georg Riedels bas i ”Berg-Kjerstis polska” tassade först fram i djupsnön för att sen, precis när Snasahögarna tonade upp sig i skymningsljuset ta ystra dansteg på skaren. Kanske hade han redan hunnit lämna oss, eller så var han precis på väg, för på måndagen kom familjens besked att sexbarnspappan, kompositören och musikern Georg avled i söndags kväll efter en tids sjukdom. Sedan länge har han skrivit in sig själv i evigheten, dels som fantastisk kontrabasist, bland annat just på Jan Johanssons skiva ”Jazz på svenska”, men framför allt har han tonsatt generationer av svenskars uppväxt. Och så var han, som jazznestorn Arne Domnérus en gång kallade honom, en ”äkta människa”. Lågmäld, efterklok och vänlig – det tycks inte gå att finna en epilog som motsäger sig detta faktum. Möjligen bara han själv i den uppsjö av dokumentärer som gjorts under hans 90-åriga levnad. Då och då låter han antyda hur hans musikskapande, bland annat på nätterna i början av karriären, gick ut över andra. Och han rannsakar också sig själv och de andra manliga medmusikanternas beteende under 50- och 60-talets folkparksturnéer då sångerskorna nästan på nåder fick vara med. Helst ville grabbarna jamma för sig själva. Nalen var hans universitet, även om han också senare studerade vid Kungliga Musikhögskolan. Bilderna på Arne Domnérus orkester visar en välansad yngling i mörka glasögon långt innan han lät lockarna växa ut och hand i hand med Astrid Lindgren blev en förgrundsgestalt inom svensk barnkultur. Verkslistan byggdes på, år efter år, när Dagens Nyheter intervjuade den då 78-årige musikern 2012 hade han omkring 1 300 kompositioner registrerade hos Stim. I dag är de närmare 2 000. Det var när Jan Johansson omkom i en bilolycka 1968 som Georg Riedel fick ta över som kompositör till den första Pippi Långstrump-filmen, och resten är historia. Han var motvillig till en början, men när han såg med vilket allvar som Astrid Lindgren mötte barn, föll han till föga och gjorde sedan just det till sin ledstjärna i komponerandet. Inför Emil-filmerna sjöng Astrid Lindgren in ett band med alla sånger hon mindes från barndomen, och hon matade honom med sångtexter som han sedan tonsatte – den brevväxlingen får gärna komma ut i bokform snart. Riedel samarbetade också med andra barnboksgiganter, däribland Lennart Hellsing, Gunilla Bergström och Barbro Lindgren. Lyssna till exempel på hans tonsättningar av Hellsings ”Bananbok” och ”Nu sjunger näktergalen” som han och Barbro Lindgren skapade tillsammans. Hans sista stora projekt blev den fina sångboken och skivan ”Georg Riedels Jiddischland”, som finns att se i konsertversion från Fasching på SVT Play. Georg Riedels föddes strax innan Centraleuropa sattes i brand under andra världskriget. Georg Riedels liv sträckte sig över ett sekel – han föddes strax innan Centraleuropa sattes i brand under andra världskriget och han lämnade oss nästan på dagen två år efter att stöveltrampen åter börjar eka närmare i och med Putins invasion av Ukraina. I en intervju berättar han om hur illa till mods han blev som liten när han såg soldater marschera i Sverige

georg riedel

Erika Hallhagen: Georg Riedel tonsatte vår uppväxt

SVD

https://www.svd.se/a/eJALq9/

När Ungern nu släpper in Sverige i Nato får försvarsalliansen snart en ny mönsterelev. Svenskarna kommer sitta längst fram, räcka upp handen och anstränga sig för att göra allt rätt – i en ganska högljudd klass. Kanske ligger den i vårt DNA. Duktigheten. Eller så är det bara en kombination av mellanmjölk, folkhem och en mentalitet där ingen väntas förhäva sig, utan göra sitt bästa och leverera efter förmåga. För att Sverige kommer att anstränga sig för att bli klassens ljus, när flaggan hissas vid Natohögkvarteret i Bryssel om några dagar, är solklart. Vi gör det redan i FN, vi försöker i EU – även om vissa skulle hävda att svenska regeringars uttalanden om att vi ska vara ”snålast” i unionen, inte direkt är att vara mönsterelev. Men det är en snålhet som inte gäller Nato och försvaret. Sverige kommer enligt försvarsminister Pål Jonson redan i år att uppfylla Natos mål att lägga 2 procent av BNP på sitt försvar. Något som bara 18 av 32 medlemsländer tros leva upp till 2024. Den som är intresserad kunde dessutom redan i höstas läsa på regeringens hemsida att ”Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk medlem i Nato”. En försäkran jag hört i otaliga varianter de senaste två åren när jag pratat med ansvariga militärer och beslutsfattare om Sveriges framtida roll i alliansen. Svenskarna kommer helt enkelt att leverera. I Östersjön, på Nordkalotten och överallt annars där vi anses ha unika kunskaper och kan bidra. Men vad är det då för klubb Sverige nu går med i? Svaret är att det är ett diskussionsglatt gäng. En mellanstatlig organisation, där inget land kan tvinga ett annat till något som det inte vill. Något som blivit alldeles uppenbart under den svenska anslutningsprocessen där inte ens USA kunde förmå Turkiet och Ungern att rösta ja till Sverige, förrän de själva ansåg att de fått tillräckligt mycket i utbyte. Både svenskar som arbetat på Nato-delegationen i Bryssel och Natoanställda från andra länder vittnar dessutom gärna om hur annorlunda kulturen är i Nato, jämfört med den som råder i EU. I EU smids det ränker, skapas oheliga allianser och kohandlas med löften som ”om du röstar för mitt X, så hjälper jag dig med ditt Y”. I Natos kommittéer och styrande råd är tonläget betydligt råare, enligt de som suttit med. Argument stöts och blöts. Det bråkas högljutt och det kan ta lång tid att komma till beslut, eftersom alla medlemsländer måste vara överens. Nato är dessutom en allians som är mästare på att återuppfinna sig själv. Organisationen grundades efter andra världskriget som ett sätt att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanerna inne och tyskarna nere”. Allt enligt Natos förste generalsekreterare, britten Lord Ismay. Efter kalla kriget, när Ryssland inte längre var huvudfiende, behövde alliansen hitta nya skäl att existera. Lösningen blev det som på Natospråk heter ”Out of area”. Insatser utanför alliansens eget område, ofta fokuserade på att värna demokrati eller bekämpa terrorism. Idag är den naturliga huvudfienden tillbaka med president Putins Ryssland. Men rädslan för den ryske björnen minskar när det geografiska avståndet ökar, och länder i södra Europa och Turkiet är betydligt mer oroade över situationen runt Medelhavet och över terrorism. Inom Nato lyfter man därför ofta fram vikten av ett ”360 graders-försvar”. Det står inskrivet i alliansens strategiska koncept och syftar till att göra klart att samtliga medlemsländers försvarsfrågor och orosmoln är lika viktiga. Och här kommer nästa tecken på att Sverige siktar på att bli Natoklassens ljus

nato

Therese Larsson Hultin: Sverige blir den präktiga eleven i Nato

SVD

https://www.svd.se/a/BWo8y7/

Efter många turer är det klart – Ungern har röstat ja till den svenska Natoansökan. När alla signaturer är på plats släpps Sverige in i försvarsalliansen. ”En historisk dag”, kommenterar statsminister Ulf Kristersson. Med grönt ljus från det ungerska parlamentet är nu det sista hindret in i Nato undanröjt – nästan två år efter att den svenska ansökan skickades in. När Ungerns president skrivit under har alla 31 medlemsländer godkänt Sveriges ansökan. Att Ungern på måndagen röstade ja var väntat. Parlamentet öppnade efter sitt vinteruppehåll, och premiärminister Viktor Orbán slog från början fast att det skulle bli tummen upp. – I dag ska vi godkänna Sveriges Natomedlemskap, sa han enligt flera medier. Han uppgav också att Sverige i försvarsalliansen kommer att stärka Ungerns säkerhet. Stor majoritet röstade ja En enkel majoritet krävdes för ett ja. Viktor Orbáns parti Fidesz har egen majoritet i parlamentet, som totalt har 199 ledamöter, och har efter många om och men ställt sig bakom Sveriges medlemskap i Nato. Av de närvarande parlamentarikerna röstade 188 ja och sex nej. Statsminister Ulf Kristersson (M) kallar det för ”en historisk dag”. På en pressträff efter beskedet lyfter han att Sverige nu lämnar 200 år av alliansfrihet. – Medlemskapet i Nato betyder att vi nu kommer hem till ett stort antal demokratiers samarbete för fred och frihet, ett mycket framgångsrikt samarbete. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg skriver på X att han välkomnar beskedet. ”Nu när alla allierade har godkänt kommer Sverige att bli den 32:a Natoallierade. Sveriges medlemskap kommer att göra oss alla starkare och säkrare”. Ungerns premiärminister Viktor Orbán lovade länge att landet inte skulle bli sista land att ratificera den svenska ansökan. Men så blev ändå fallet. Turerna har varit många. Först riktades strålkastarljuset mot Turkiet som ställde en rad krav på Sverige för att godkänna inträdet. Efter att det turkiska parlamentet röstade ja för omkring en månad sedan stod bara Ungern kvar. Den ungerska regeringen har vid flera tillfällen uttryckt missnöje mot att Sverige uttalat sig kritiskt om utvecklingen för demokratin i Ungern. Oppositionen i Budapest begärde en omröstning redan före parlamentets öppnande för våren – men initiativet föll platt eftersom regeringspartiet Fidesz inte dök upp. I fredags besökte statsminister Ulf Kristersson (M) Budapest på inbjudan av Viktor Orbán. Då blev det också känt att Ungern köper fyra nya Jas 39 Gripen-plan. I samband med besöket uttryckte den ungerske premiärministern att det har varit ”lämpligt” att låta Natoprocessen ta tid. – Att vara medlemmar i Nato innebär att vi är beredda att dö för varandra. Det bygger på ömsesidig respekt, sa han då. ”När Orbán bestämt sig går det fort” Den ungerske parlamentsledamoten Dávid Bedő, från det liberala oppositionspartiet Momentum, säger till SvD att han gläds åt beskedet. – Nato blev starkare i dag och det tror jag även ligger i Ungerns intresse. Men jag förstår inte varför vi inte röstade mycket tidigare. Det här sätter Ungern i ett dåligt ljus bland alla våra allierade. Han anser att processen har präglats av många lögner från den ungerska regeringen – som att Sverige inte visat respekt eller att Ungern inte skulle vara sist att rösta om det svenska inträdet. Nu tror han dock att presidenten snabbt kommer att underteckna protokollet. – När man har röstat om det och när Orbán har bestämt sig händer saker ganska fort i det här landet. Det återstår samtidigt en rad praktiska steg innan Sverige är fullvärdig medlem i Nato. Ungerns president måste alltså skriva under protokollet. En ny president valdes också på måndagen, men i väntan på att denne tillträder sitter parlamentets talman tillfälligt på posten

ungern nato

Ungern röstar ja till Sverige i Nato

SVD

https://www.svd.se/a/MozVj5/

Andra delen av ”Dune” är ett kraftfullt visuellt förverkligande av Frank Herberts snart 60 år gamla bok. Villeneuves pampiga rymdsaga dundrar mot SvD:s kritiker i full styrka. Jag var lite kallsvettig inför pressvisningen av ”Dune: Part two”, det ska erkännas. Frank Herberts vidunderliga science fiction-saga ”Dune” är nämligen notoriskt svårfilmad. Surrealisten Alejandro Jodorowsky försökte på 70-talet men kom inte längre än till planeringsstadiet. David Lynch klappade igenom totalt årtiondet senare. Förklaringen är den litterära förlagan, som är förföriskt filmisk – men likväl tungt förankrad i textmediets speciella förutsättningar. Herberts böcker är dominerade av människans inre snarare än prylar och mojänger, och mycket av historien utspelar sig i tankar, reflektioner och rena drömmar. Lynch försökte lösa detta genom att låta karaktärernas inre monolog viskas fram. Resultatet blev en film få lyckats se färdigt utan att vyssas till sömns. Även Denis Villeneuve, vår tids aspirant på att förlösa Herberts vision på vita duken, har haft problem. Han insåg tidigt att ett av Lynchs stora misstag var att försöka klämma in den 896 sidor tjocka boken i en enda film. För att göra den rättvisa behövdes två! Filmstudion trodde dock inte på idén, och han fick bara löfte om att göra en, till att börja med. Ändå lät Villeneuve filmen ”Dune. Part one” troget följa bokens dramaturgiska kurva. I och med det avslutas den första filmen på en händelsefattig platå mitt i handlingen. Något kritiker, inklusive jag själv, var noga med att besviket påpeka. Turligt nog fick han fullfölja sitt arbete. Det som under två timmar och fyrtio minuter dundrar emot mot mig i krispig Imax-styrka är i princip fulländad science fiction. Inte så lite beror det på Villeneuve säregna estetik. En avskalad psykedelisk köttighet vilar över både maskiner och miljöer och själva ljudbilden. Ödesmättade scener där enorma, spegelblanka farkoster seglar ljudlöst över ett dött ökenlandskap avlöses av monokroma bilder från fascistiska gladiatorspel där blaffiga bläckplumpar färgar himlen i stället för fyrverkerier. Det är ett kraftfullt visuellt förverkligande av Herberts tankar om en mänsklighet som sedan länge förbjudit avancerade datorer och i stället lagt årtusenden på att utveckla människors mentala förmågor för såväl avancerade uträkningar som rymdfart. Att filmen har en kreddig ensemble bestående av vår tids (ursäkta ordvalet) coolaste skådespelare, är förstås ingen garanti för framgång. Med stjärnor som Timothée Chalamet, Zendaya, Austin Butler, Florence Pugh, Rebecca Ferguson, Léa Seydoux och Anya Taylor-Joy är det lätt att tänka sig en huggsexa om rampljuset. Tvärtom, de hukar sig nästan under projektets episka ambitioner och spelar sina roller med nedtonad precision. I och med film två framträder Villeneuves ambitioner fullt ut. Han vill inte bara berätta den ytliga versionen av ”Dune”, den om kampen om naturresurser på en avlägsen ökenplanet. Hans mål är större. Han vill föra fram det ofta missförstådda, underliggande budskapet som ligger latent i Herberts bok. Den om att akta sig för starka, karismatiska ledare. Med några kloka omkastningar i manus för han fram detta precis så tydligt som det behövs utan att skriva någon på näsan. Kanske bäst av allt: han låter några av de mest visuellt spektakulära krigsscener jag sett på bio bli en del av budskapet. Tittaren tvingas med filmmagins fulla förmåga att glorifiera våld till att välja det ”godas sida”, fast godheten på vägen framstår som allt mer tveksam. När maskerna framåt slutet av filmen faller och det råa maktbegäret skiner igenom hos den vi trodde var en hjälte spelar det inte längre någon roll

dune 2

Recension: Dune 2 med Chalamet och Zendaya – fulländad sci-fi

SVD

https://www.svd.se/a/abgVAd/

Kinnevik säljer Tele2 för 13 miljarder kronor, men investmentbolagets transformation rimmar inte med historien. Riskerna med den inslagna vägen är enorma. Vågar ägarna fortsätta? Tvära kast och hög risk. Det har varit några av Kinneviks signum sedan Jan Stenbecks dagar. Vid första anblick kan dagens affär – där de säljer Tele2 för 13 miljarder kronor – likna detta. Det som sker nu är dock mer än bara en stor affär – det är en omstöpning av grunden för hur Kinnevik fungerat historiskt. Frågan är varför? Att Tele2 skulle säljas vid något tillfälle var väntat. I januari i år sa Kinneviks styrelseordförande James Anderson följande till Affärsvärlden om en eventuell försäljning: ”Det skulle stötta den strategi som kom till år innan jag gick med – att bli ett bolag som fullt ut äger tillväxtbolag” Någon månad senare är vi där. Kinnevik säljer Tele2 till Freya Investissement – ett bolag som bland annat ägs av storägaren till Millicom, ett annat innehav som Kinnevik hade tidigare. Totalt blir prislappen 13 miljarder kronor. Vill man investera i tillväxtbolag – särskilt med techinriktning – är tiderna goda. Värderingarna har sjunkit rejält från 2021 och framåt, och de med stor plånbok har möjlighet att investera på väsentligt bättre villkor än på länge. Kinnevik har dock redan en stor plånbok, även innan affären med Tele2. I den senaste bokslutskommunikén listas en kassa på 7,9 miljarder kronor. Det räcker långt. I synnerhet när Kinnevik uttryckt att de ska satsa mer på en handfull av de befintliga innehaven snarare än att gå brett och investera i väldigt många fler. I pressmeddelandet – som är mycket sparsmakat med information om vad de nya pengarna ska användas till – hittar man en nyckelmening. Vd Georgi Ganev nämner i en bisats att styrelsen ska ”se över vår kapitalstruktur i samråd med större aktieägare." Vad vill ägarna att bolaget ska göra egentligen? Det finns två tydliga alternativ som man kan se. Det första är att fortsätta på inslagen väg. Kinnevik investerar tungt i digitala tillväxtbolag, och köper sig en längre horisont att kunna göra det med. Om de nedtryckta värderingarna visar sig vara tillfälliga skulle positionen för ett sådant bolag vara bra. Det är dock mycket hög risk – även om man tror på ett scenario där techbolagen värderas som de gjorde 2020. Att hitta rätt företag att satsa på är en utmaning och hjälps inte nämnvärt av att värderingarna för hela branschen går upp. Den nuvarande strategin har blivit ifrågasatt, inte minst av börsen som handlar aktien till en stor rabatt. Det andra alternativet är att dela ut en stor del av pengarna till aktieägarna. När Tele2 nu säljs har förändringen som Kinnevik påbörjade 2018 slutförts. Det sista arvet från Jan Stenbecks skapelse har monterats ner. Kvar finns en portfölj av investeringar med tveksamt värde och en enorm kassa. Över 40 procent av substansvärdet är kontanter. Med en sådan fördelning vore det rimligt att ge tillbaka en del av dem till ägarkollektivet. För de röststarka ägarna – familjerna Stenbeck och Klingspor exempelvis – blir riskprofilen på det kvarvarande Kinnevik en helt annan än det företag som patriarken Jan en gång drev. Möjligen är intresset för bolaget framåt inte helt samstämmigt emellan dem heller. SvD:s serie Dynastin beskrev denna dynamik tydligt. Till Dagens industri säger Ganev att ”vi [gör] exakt samma sak som Jan Stenbeck och fortsätter rita om kartan”. Nja. I det gamla Kinnevik bedrevs förvisso verksamhet med hög risk också, men då fanns även en bottenplatta av stabilitet. Att starta satellit-tv från England gjordes samtidigt som förpackningsbolaget Korsnäs levererade förutsägbara vinster

tele2

Kinnevik säljer Tele2 – Arvet efter Jan Stenbeck monteras ned

SVD

https://www.svd.se/a/4oyax9/

Skotten på Sveavägen väcker fortfarande intresse – även bland yngre. ”Här är det sökandet efter sanningen som är intressant, inte själva sanningen”, säger deltagare på Palmemordskonferensen. Det är en lugn och solig söndagsmorgon i centrala Stockholm. Konferenssalen i Westmanska palatset är nästan fullsatt, och stämningen förväntansfull. 38 år efter skotten på Sveavägen finns fortfarande mycket att diskutera kring mordet på Olof Palme och den mycket omfattande polisutredning som följde. Dagen är fylld med föreläsningar, om allt från den första polisen på plats till nya upptäckter. – Du vet när man läser en riktigt bra bok och inte vill att den ska ta slut? Så är Palmemordet, det bara fortsätter och fortsätter, säger 25-åriga Cornelia Boberg, konferensens yngsta deltagare. Hon sitter vid receptionen och välkomnar deltagarna. Själv är hon en påläst privatspanare, som de som letar svar på gåtan om Palmemordet brukar kallas. Palmemordsarkivet arrangörer För Cornelia Boberg var det självklart att resa till huvudstaden från småländska Hestra för att gå på konferensen, och betala 950 kronor för inträdet. – Det är klart, det är ju Palmeveckan! säger hon och förklarar att det är vad hon och de andra privatspanarna kallar dagarna kring årsdagen för mordet. Konferensen arrangeras för andra året i rad av Mattias Kressmark och Jonas Nyman, som står bakom Palmemordsarkivet – en grupp personer som arbetar med att få ut hela mordundersökningen, bestående av hundratusentals dokument. Hittills har de begärt ut 30 000 ark och betalt omkring 60 000 kronor för dem, med hjälp av privata donationer. – En medelålders kuf som inte är särskilt het, så tror jag många tänker på personer med ett intresse för Palmemordet, säger Daniel Camerini. Han var bara två år när mordet ägde rum. I dag är han 40 år och en av de yngre deltagarna där majoriteten är män i övre medelåldern. – Mordet, utredningen och allt som följt är en outtömlig källa av olika berättelser med massa olika intressanta personer, säger han. Lång lista på teorier om Palmemordet Efter varje föreläsning ges utrymme för frågor, och det sticker alltid upp händer i luften. Palmemordsutredningen pågick i 34 år och är sannolikt världens största polisutredning. Deltagarna på konferensen är långt ifrån överens om vad det var som hände. Spåren är många. Var den sydafrikanska underrättelsetjänsten eller Sovjetunionens KGB inblandande? Var det Säpos hemliga operation? Listan på teorier kan göras lång. Samtidigt pekade polisens chefsåklagare Krister Petersson på polisens presskonferens år 2020 ut den så kallade ”Skandiamannen” Stig Engström som misstänkt för mordet. Engström dog i början av seklet och kunde därför inte ställas inför rätta. Undersökningen lades därmed ned. Men varje gång någon tar upp Skandiamannen under söndagens konferens skrattar folk till. Ingen av de SvD frågar tror att Krister Pettersons slutsats är korrekt. En av dem är Henry Söderström, son till polisen Gösta Söderström som var först på plats vid mordplatsen. Han syns ofta till i forum där Palmemordet diskuteras. Ett eget universum – Världen kring Palmemordet är som sitt eget lilla universum med sina egna karaktärer. Alla från de misstänkta till de som är här i dag och fortfarande vill hitta sanningen, säger Rebecca Angiulli. Hon är 27 år och har rest från Danmark för att delta, tillsammans med några kollegor. De producerar danska podcaster, om bland annat Palmemordet, och är några av dagens talare. – Jag fastnade för mordet tack vare karaktärerna. Alla inblandade är udda på något sätt, som skrivna för en film, säger hon

palme

De samlas för att diskutera Palmemordet efter 38 år

SVD

https://www.svd.se/a/76b23B/

Svenska Dagbladet nomineras till det prestigefyllda journalistpriset Guldspaden för avslöjandet i höstas om hur gängkriminella utnyttjar Spotify för att tvätta pengar. Uppgifterna hade florerat länge – gängkriminella utnyttjar streamingtjänster som Spotify för att tvätta brottsvinster rena genom att köpa fejkade streams och samtidigt bygga gängens varumärken. I september kunde SvD inte bara avslöja att det faktiskt sker, utan också få gängkriminella att själva berätta hur de har utnyttjat den svenska plattformen för penningtvätt.  – Det är ett otroligt teamarbete bakom det här avslöjandet. Ett arbete som ledde till att vi kunde leda i bevis hur Sveriges största techbolag faktiskt blivit ett brottsverktyg för gängen, säger Erik Wisterberg som står bakom granskningen tillsammans med Frida Svensson och Ahmed Abdigadir. Global uppmärksamhet I artikelserien avslöjades även hur en 17-åring lurade Spotify från sitt pojkrum, med en egenutvecklad programvara för falska lyssningar. En tredje del avslöjade det första dokumenterade fallet i Sverige av en så kallad streamingfarm. Uppgifterna spreds snabbt över hela världen och citerades av medier över hela Europa, i USA och Sydamerika.  En tid efter artikelserien ändrade Spotify sin policy för hur företaget hanterar falska lyssningar. – Jag är så glad att Svenska Dagbladets grävande journalistik uppmärksammas i just detta sammanhang. För mig är Guldspaden Sveriges finaste journalistpris, eftersom det belönar och lyfter fram de journalistiska metoderna. På det sättet är SvD:s journalistik med och utvecklar hela mediebranschen, säger tidningens grävredaktör Anna Tiberg. Nyskapande journalistik Svenska Dagbladet har sedan ett år tillbaka tillfört resurser till den grävande journalistiken och har som ett resultat publicerat flera avslöjanden och granskningar som fått stort genomslag. Förra veckan inleddes den senaste granskningen om sexuella övergrepp inom den slutna psykiatrivården. – Vi vill göra något nytt, något annat och bryta mark – det är precis vad vi har gjort med Spotify-grävet. För i en tid när Sverige skakas av våld, mord och sprängningar blottlägger vi den ömma punkt där populärkultur, gängkriminalitet, avancerade nätbedrägerier och techbolagens enorma makt sammanstrålar på samhällskroppen, säger redaktionschefen Daniel Kederstedt. Tävlar mot fyra bidrag Granskningen ”Spotify och gängpengarna” är nominerad i klassen Storstadstidning. De övriga fyra nominerade är Aftonbladet, för avslöjandet om vad som händer med de kläder som H&M:s svenska konsumenter lämnar in hos företaget för att återvinnas, DN för ”De dolda Rysslandsaffärerna” och ”LVU-skandalen i Älvsbyn”, samt Sydsvenskans ”Fryshusets hemligheter”. Vinnarna avslöjas den 23 mars.

spotify

SvD nominerat till Guldspaden för Spotify-granskning

SVD

https://www.svd.se/a/GM48gq/

Det kan vara lockade att godkänna deklarationen direkt för att få skatteåterbäringen tidigare. Men det finns goda skäl att ta det lite lugnt och maximera avdragen. Här är fem saker att ha koll på när du deklarerar. Ränteavdraget innebär att man kan göra 30 procent i avdrag på räntekostnader på sina lån, upp till 100 000 kronor per person. För räntekostnader som överstiger den summan är avdraget 21 procent. Om du och partner betalar på samma lån, som ni båda är betalningsansvariga för, betyder det alltså att ni som mest kan dra av 30 procent av räntekostnaderna upp till 200 000 kronor. Men, genom att omfördela lånet kan ni öka era ränteavdrag. – En vanlig anledning till att man vill omfördela ränteutgifter är när en omfördelning möjliggör för båda låntagare att komma under ”taket” på 100 000 kronor, säger Jan Janowski, samordnare på Skatteverket. Om ni är två på lånet, kan ni exempelvis omfördela en större andel ränteutgifter till den som har ett lägre underskott, som understiger 100 000 kronor. En annan vanlig anledning till omfördelning är när den ena personen inte har tillräckligt hög inkomst och därmed inte har betalt tillräckligt med skatt för att utnyttja hela skattereduktionen. I det fallet kan den personen med högre inkomster ta en större andel av ränteutgifterna. Fördelningen kan göras antingen direkt på papper när ni fyller i deklarationen eller online via e-tjänsten för inkomstdeklarationen. Kom ihåg att förklara för Skatteverket i sektionen "Övriga upplysningar" hur ni har delat avdraget. Rot- och rutavdraget är också skattereduktioner, även om det kallas ”avdrag”. Uppgifter om de rot- och rutavdrag man har fått godkända under året finns i deklarationen året efter. Rot- och rutavdraget räknas ihop och kan högst vara 75 000 kronor per person och år. Rotavdraget får dock högst vara 50 000 kronor per år. Det är först när man godkänner sin deklaration som man begär den slutliga skattereduktionen. Ibland kan det medföra att skatten blir för låg för att dra nytta av rot- och rutavdraget fullt ut. – Om den slutliga skatten inte räcker kan det vara fördelaktigt att de som är makar eller sambor med gemensamt hushåll omfördelar rotavdraget eller rutavdraget mellan sig, säger Jan Janowski. Omfördelar man avdraget får maka, make eller sambo en skatteminskning med det belopp som går att utnyttja av det omfördelade avdraget. Omfördelning går att göra i pappersdeklarationen men är enklast att göra digitalt. Är man osäker på hur mycket avdrag man kan utnyttja har Skatteverket en beräkningstjänst som hjälper till att uppskatta avdragsbeloppet. Det går att få sin skatteåterbäring utbetald redan den 9–12 april, om man godkänner deklarationen digitalt utan ändringar eller tillägg senast den 3 april. Deklarera kan du göra från den 19 mars. Men innan du godkänner deklarationen är det viktigt att kontrollera att allt stämmer. Det är till exempel viktigt att se till att du har rätt till avdragen du tänkt göra. Att göra ett avdrag som man inte har rätt till kan vara ett exempel på en så kallad oriktig uppgift. – Om man har lämnat en oriktig uppgift i inkomstdeklarationen kan man bli skyldig att betala skattetillägg. Skattetillägget uppgår till 40 procent av den skatt som inte skulle tagits ut om Skatteverket hade godtagit den oriktiga uppgiften, säger Jan Janowski. Både skulderna och antalet skuldsatta hos Kronofogden har ökat. Har du en skuld hos Kronofogden och får skatteåterbäring så kan du räkna med att skatteåterbäringen kommer att användas till att betala av de skulder du har

skatteåterbäring 2024

Deklaration och avdrag: 5 tips till skatteåterbäringen 2024

SVD

https://www.svd.se/a/KndeLo/

Laufey lockar inte bara Generation Z att lyssna på jazz och klassiskt. Konserten på Nalen får publiken att jubla över snygga melodier och romantiska texter. Nalen är knökfullt när Laufey Lín Bing Jónsdóttir för första gången besöker Sverige. Känd under sitt förnamn Laufey har den isländska sångerskan, multiinstrumentalisten och kompositören fått så många följare på sociala medier att hon nu turnerar världen runt och kommit upp till över tretton miljoner månatliga lyssnare på Spotify. När hon för fyra år sedan började posta inlägg från studentrummet, där hon varvade egna låtar med jazzklassiker ur ”den amerikanska sångboken”, var hon fortfarande elev på den prestigefyllda musikskolan Berklee i Boston. Nu talas det om hur den 24-åriga Laufey introducerar jazz och klassisk musik för Generation Z, även om många av hennes låtar i praktiken ligger närmare singersongwriter-pop och har potential att tilltala också äldre generationer. Den Grammy hon fick tidigare i år för ”Best traditional pop vocal album” får sägas vara rätt kategoriserad. Så visst är det en blandad publik som slutit upp. En ordenligt inlyssnad skara som sjunger med i alla sånger, även de som är stillsamma som en viskning. Det är ganska så gulligt men Laufey kommenterar det inte. Det är ju så det varit överallt på detta lilla segertåg genom Europa. Att hon är fenomenal på att skriva snygga melodier och garnera dem med välformulerat melankoliska och av filmisk romantik drypande texter visste jag. Men att hon skulle vara så bra och säker på scen blir ändå en glad överraskning. Allt sitter perfekt redan från början när den mjuka bossan ”Fragile” sätter stämningen. Och så fortsätter det. Intimt och lite allvarligt, men uppsluppet mellan de ganska så korta låtarna. Det unga kompbandet är perfekt understödjande när Laufey sjunger med en stämma som kan gå djupt. Inledningsvis kompar hon sig själv på en röd elgitarr men går över till cello under ”I wish you love”, en av få sånger hon inte skrivit själv. När hon går vidare till flygeln blir inflytandet av klassisk musik tydligare, särskilt under ett intrumentalt interlude som perfekt balanserar på gränsen till det banalt romantiska. Att det får någon att nästan svimma beror antagligen mer på trängseln och värmen framför scenen. Men det löser sig med en flaska med vatten. Allt är familjärt och snällt. Vi följer ju henne på sociala medier, så när tvillingsystern Junia kommer upp på scen för ett violinsolo under ”Best friend” utbryter ett stort jubel. Ja, nog är det ett pärlband av ytterst välkomponerade och lättillgängliga låtar vi bjuds. Men trots att många av dem låter mer 1944 än 2024 blir det ändå inte nostalgiskt.

laufey

Recension: Laufey får Nalens publik att jubla åt romantiska låtar

SVD

https://www.svd.se/a/76bAw8/

Tv-serien ”Makten” – om Nordens första kvinnliga statsminister – är ett utsökt hopkok av fakta och fiktion. Men när eftertexterna rullar vaknar en inre oro. ”Makten” som går på SVT nu är ljuvligt knäpp. Allmänbildande och nyskapande. Den handlar i korthet om politiker som saknar träning i såväl medie- som krishantering. Det blir roligt. Och känns äkta. Och svårt. För så var det. På den tiden. Nästan överallt i Norden. Plågade politiker med pipa och polisonger. Saliga socialdemokrater med svunna tiders storvulna sanningar. Fulla farbröder dansade hula hula på Mallorca eller åkte tåg genom Norge så tanterna var tvungna att ha extra hänglås på dörren. Denna lek med fakta och fiktion blir naturligtvis ogenomtränglig om man saknar förförståelse. Tv-serien är omskriven och hyllad i Finland, Norge och Tyskland. Även om tyska marknadsförare som vanligt byter bort den adekvata titeln ”Makten” till något de tror är mer lockande, och i mina ögon på gränsen till infantiliserande. På tyska heter serien: ”Smart girls go for president”. Ett pinsamt namn på detta fria, initierade politiska tv-drama om Gro Harlem Brundtland, Nordens första kvinnliga statsminister. Varför är svenskarna inte lika galna i den som vi var i ungdomsserien ”Skam”? Är det för att den handlar om Norge och svenskar som vanligt struntar i norrmän? Eller är det för att svenskar blir osäkra när saker och ting inte går att urskilja som fakta eller fiktion? Att svensken behöver en varudeklaration. Någon som upplyser om att detta minsann är en partsinlaga. Tro inte att det bara finns ett perspektiv, allt är inte en Ikea-manual som säger att det bara går att bygga ihop grejen på ett enda sätt. En statsminister som förtydligar: Det är allvar nu. På riktigt. Tv-serien ”Makten” är inte på riktigt. Den tar sig friheter i formen som får en att hisna. Det sägs att ironi är bortkastat på elever under tolv år. Till och med skadligt. Hur är det med fiktion – på svenskar? ”Makten” handlar om socialdemokratin i allmänhet och Gro Harlem Brundtland i synnerhet. I Norge. Och kanske här. Vafalls. Både här och där? Yes. Denna lek med fakta och fiktion blir naturligtvis ogenomtränglig om man saknar förförståelse. Alltså kunskap. Och den får man inte i en skola där man kastat ut läromedel och i stället låter eleverna forska själva. Kommer nästa generations svenskar klara av att begripa en fiktiv tv-serie om Sveriges första kvinnliga statsminister? Kommer det ens finnas tv-serier? Fiktion: Fantasi. Mellanrum. Drömmar. Och humor. Eller håller fiktionen på att bli en form av subkultur, en källaraktivitet där några poeter sitter och läser högt för varandra för att de tror på det vackra och eviga, och i skubben intill sitter några drömmare som fortfarande kan föreställa sig en annan värld än den de har framför näsan – för de är de sista som lärt sig umgås med fiktion. Tänk en serie om Magdalena Anderssons uppgång och fall. När hon valdes, bortvaldes och sen valdes igen. Vilken rysare. Hennes glansdagar bredvid Sanna Marin med läderjackan, valförlusten, Natofarsen och den politiske vilden Jamal El Haj. Samt spekulationerna om vem som finansierar borgerligheten på Youtube, och den stackars, stackars tyska översättaren som blev syndabock när hennes uttalande om moskéer felciterades. Vilken fantastisk tv-serie skulle det inte kunna bli? Ge den till mig innan vi glömmer fantasins oerhörda potential. Norrmännen kommer i alla fall kunna älska den. På riktigt.

makten serie

Norska Makten hyllas – men kommer nästa generation förstå den?

SVD

https://www.svd.se/a/KndJAe/

Ryska centralbankens pengar har frysts av USA och Europa. Det handlar om cirka 3 350 miljarder kronor och det är nu dags att ge dem till Ukraina, skriver Alexandra Ivanov Hökmark, Rutger Brattström och Anton Lindblad, Timbro. Kampen mot den ryska regimen om Europas framtid är existentiell. Kriget i Ukraina, krigsbrotten och destabiliseringen hotar själva fundamentet i vår fria värld. Ingen uppgift är lika viktig som att säkerställa ett ryskt tillbakadragande. Just nu ser vi tvärtom en del ryska vinster. Nyligen erövrades den ukrainska staden Avdijivka. Det sker i ljuset av ukrainska larm om brist på ammunition samtidigt som det amerikanska stödpaketet stoppats i representanthuset av republikanerna. Rejäl medvind för Ryssland vore mycket farligt. Om de senaste 15 åren har lärt oss någonting, är det att om den ryska regimen inte stoppas så fortsätter de.  En kedja av svagt västerländskt ledarskap har lett oss fram till det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget. Gång på gång tillåts Putin invadera grannländer som Georgien och Ukraina men även mörda på andra länders territorium utan märkbara konsekvenser, bland andra avhopparen Alexander Litvinenko. Efter att Barack Obama hotat med röda linjer i Syrien – som aldrig verkställdes 2013 – ockuperades Krim 2014. Inte heller det renderade starka reaktioner. Först när ett passagerarplan, MH17, sköts ner av ryska paramilitära trupper och 298 människor miste livet infördes vissa sanktioner men i mångt och mycket fortsatte Ryssland och regimen att respekteras av väst. Och trots att allt pekade på en rysk invasion av Ukraina 2022 förmådde varken EU eller USA att agera innan ett fullskaligt krig var ett faktum. Nu ser vi på kort tid flera mycket allvarliga händelser. Utöver vissa – om än begränsade – ryska framgångar i kriget har Ryssland efterlyst Estlands premiärminister Kaja Kallas och flera andra baltiska politiker. Detta har skett samtidigt som den amerikanska presidentkandidaten Donald Trumps har hotat med att inte försvara allierade i Nato. Och den 16 februari mördades den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj trots att USA:s president Joe Biden personligen varnat Vladimir Putin för förödande konsekvenser. Västvärlden måste nu agera för att stoppa den ryska framfarten. Ingenting är lika viktigt som att visa kollektiv styrka och lägga kraft bakom våra ord. Till att börja med måste det militära stödet till Ukraina öka. Det åligger samtliga EU-länder att öka sitt bilaterala stöd. Det svenska bidraget till Ukraina på nu 37 miljarder, framför allt under den nya regeringen, är imponerande men inte tillräckligt. Därtill måste vi omgående få fart på produktionen av ammunition.  Därefter måste sanktionerna skärpas. Det handlar bland annat om att motverka tredjelandslösningar – att varor går via en mellanhand som till exempel Kazakstan. Därtill bör alla ryska medborgare med koppling till regimen, med undantag av utvald diplomatisk personal, omedelbart utvisas från EU. Slutligen, och viktigast av allt, måste EU och USA gå vidare med att använda de frysta ryska tillgångarna till att stödja Ukrainas krigsinsats och återuppbyggnad.  Ett gediget förarbete har redan genomförts. Under det svenska ordförandeskapet i EU förra våren tillsattes en arbetsgrupp som dels kartlade frysta medel som tillhör ryska centralbanken, dels gav vägledning om den invecklade juridiska processen. De slog bland annat fast att det rörde sig om totalt cirka 300 miljarder euro (3 350 miljarder kronor) placerade utomlands varav drygt 200 miljarder euro inom EU, framför allt i Belgien. Det mest kraftfulla verktyget vore att utmäta pengarna. Om Ryssland tvingas böta 300 miljarder euro för kriget i Ukraina och mordet på Aleksej Navalnyj ändras spelplanen. Det finns samtidigt argument mot att ge bort pengarna, som bland annat lyfts av den europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde

ryssland

Timbro: Låt Ryssland böta 300 miljarder euro

SVD

https://www.svd.se/a/15mGyW/

Jakten på den psykoaktiva substansen melange på ökenplaneten Arrakis i Frank Herberts roman från 1965 har underhållit flera generationer science fiction-fans. Dess centrala betydelse för uppkomsten av en fiktion som skildrar livets ekologiska villkor brukar dock sällan uppmärksammas. Stora sandkullen i Halland kan vara Sveriges största sanddyn, 36 meter hög. Till skillnad från dyner av lös så kallad flygsand är den mer eller mindre permanent, eftersom den är bevuxen med träd. För några hundra år sedan jobbade Hallands bönder nämligen hårt med att plantera växtlighet för att hålla fast sanden. Invasiv vresros har också tagit över dynerna och fixerat sanden längs stränderna. De här olika effekterna har lett till att biotopen i grunden har förändrats, och många arter som funnits där är hotade. Numera görs ett stort arbete för att restaurera de blommande sandhedarna. I slutet på 1950-talet blev författaren och journalisten Frank Herbert intresserad av ett projekt för att stoppa flygsand i Oregon. Han började arbeta på en artikel som han gav rubriken ”They stopped the moving sands”, men den blev aldrig publicerad. Under arbetet blev han alltmer intresserad av sand och öknar och ökenlevande folk. Han blev så inspirerad att resultatet i stället blev romanen ”Dune” som gavs ut 1965 (på svenska 1982, betitlad ”Arrakis – ökenplaneten”), som med tiden har blivit ett kulturellt fenomen. Nu senast är den aktuell genom en ny filmatisering, i två delar, av den kanadensiska filmskaparen Denis Villeneuve, där den första delen kom 2021 och del två har premiär nu i dagarna. För den som ser filmen, eller läser boken för första gången, är det kanske inte uppenbart att romanen en gång var banbrytande som ekologisk fiktion. På ytan är ”Dune” en storslagen äventyrshistoria, tydligt rotad i science fictions rymdoperatradition med planetäventyr och galaktiska krig. Den är också en produkt den tidsanda som gav upphov till den ”nya vågen” av science fiction, som fokuserade på människans psyke och inre rymder snarare än färder i den yttre rymden. Förändrade medvetandetillstånd och särskilda psykiska krafter är mycket viktiga inslag. Men samtidigt är romanen skriven under ett decennium som gav oss Rachel Carsons ”Tyst vår” och som förde upp miljöfrågor på den politiska agendan. Innan dess hade ekologiska motiv varit ganska sällsynta i skönlitteraturen, men de började nu förekomma oftare och tas på större allvar. Science fiction var tidigt ute med att utforska detta tema jämfört med annan litteratur, och just ”Dune” brukar räknas som en brytpunkt. Berättelsen handlar den unge Paul Atreides, son till en hertig som av kejsaren blir tilldelad ökenplaneten Arrakis att förvalta. Planeten är den enda källan till en psykoaktiv substans kallad melange som kan förlänga livet men som också är nödvändig för att göra långa rymdfärder möjliga. Paul har särskilda förmågor, vilket gör honom till en sorts frälsargestalt. Författaren Frank Herbert har själv sagt att han i första hand ville skriva en berättelse om farorna med att följa starka ledare. Maktkamperna och intrigerna som uppstår kring viktiga naturresurser bildar en perfekt bakgrund. På Arrakis lever också fremen-folket, som anpassat sitt liv till den ogästvänliga miljön och vet hur planeten fungerar. De sitter på den ökenmakt som Paul Atreides ser möjligheter att använda för att värja sig mot sina fiender. Det är en ambitiös berättelse, och på flera sätt lite före sin tid. Det ligger nära till hands att tolka melange som en metafor för olja, och maktkamper i öknen kom ju också att bli nyhetsstoff i och med oljekrisen ett tiotal år senare. Sannolikt gick dock det ekologiska motivet den genomsnittliga samtida läsaren förbi

dune

Många missar vad ”Dune” egentligen handlar om

SVD

https://www.svd.se/a/GM46lV/

Han var kamraten som fick mig att tänka de första djärva tankarna om ett annat slags liv än det utstakade. Horace Engdahl minns författaren och vännen Anders Hallengren, som gått bort vid 73 års ålder. Har vi inte alla i ungdomen varit vän med någon som snabbare än vi själva rusade in i vuxenheten, som behärskade avancerade kulturella referenser när vi själva var kvar på skolbänksnivån, citerade författare och filosofer vi aldrig hört talas om, hade koll på udda musik, kände till ny konst och hittade till egendomliga klubbar? En kamrat som fick oss att tänka de första djärva tankarna om ett annat slags liv än det konventionella som föräldrar och lärare ansåg lämpligt för oss? Som gav oss mod att vara någonting mer än bara duktiga, som fick oss att glänta på dörren till nattens mänsklighet? Tonåren är den tid då sådant brukar inträffa. För mig var Anders Hallengren denna person. Anders var min John Lennon. Han var låtskrivare, ledare, musikaliskt lokomotiv för några krängande vagnar av vilka jag var en. Vi kallades oss The Orcs. Det betyder ”Späckhuggarna”, och jag är rädd att det ofta lät därefter. Låt oss säga att vårt klangideal var eklektiskt. Jag hör i minnet vår version av The Drifters lättjefulla ”Under the boardwalk” men också rockiga låtar till vilka Anders, påverkad av Bob Dylan och av bluesen, skrev infallsrika texter på avancerad engelska med titlar som ”Highgrade lowbrow” och ”The millenious mischievous midnightskulker”. Någon framtidsutsikt hade väl inte bandet och Anders skulle snart hitta mer kongeniala sammanhang för sin talang, men den tid vi höll på tillhör mina bästa minnen. Det finns inspelningar – tejpen ligger någonstans – men de kommer aldrig att offentliggöras. För en kort tid sedan fick jag veta att cancern tagit hans liv, ett halvår efter det att sjukdomen upptäcktes vid en rutinkontroll. Han blev 73, resenär och skriftställare med ett stort internationellt kontaktnät, men fast jag visste det och fast vi sågs då och då genom åren, kunde jag aldrig föreställa mig honom annat än som en ung man. Anders Hallengren var en av våra främsta kännare av Swedenborg, en lärd uttolkare av Petrarca, litteraturhistoriker och idéhistoriker med ovanlig bredd, som skrivit om fler ämnen än jag kan räkna upp och i åtskilliga genrer från den lärda essän till lyrik och aforism. Den tyngsta posten är väl doktorsavhandlingen, framlagd på Stockholms universitet 1994: ”The code of concord: Emerson’s search for universal laws” om samspelet mellan etik och estetik hos filosofen Emerson och dess grund i tron på lagbunden utveckling. Han hade studier vid Harvard bakom sig och hade lärt sig litterär analys på den berömde Harry Levins seminarium. Han kom alltmer att bli en författare på engelska, vilket han behärskade med sådan säkerhet att Olof Lagercrantz en gång jämförde hans språkbyte med Joseph Conrads. Essän ”Nelson Mandela and the rainbow of culture” har sedan den publicerades för 20 år sedan varit en av de internationellt mest citerade texterna av någon nutida svensk humanist. Anders betraktade själv boken om hans seglande förmödrar, ”Ocean bound women”, utgiven av World Scientific Publishing 2022, som sitt om inte främsta så i varje fall viktigaste verk. Den bygger på en dagbok skriven under en resa på världshaven på 1880-talet av hans farmors syster. Dokumentet inramas av en färgrik skildring av den svenska seglande oceansjöfarten i slutet av 1800-talet, så att boken ter sig som en blandning av äventyrsroman, sjöfartshistoria, familjekrönika och själsdokument. Anders bevarade genom åren manuskript och föremål från äldre generationer av hans familj, dagböcker, sjömanskistor, fotografier. Det tyngde honom och sporrade honom, ett särskilt uppdrag från de döda

john lennon

Horace Engdahl: Anders Hallengren var min John Lennon

SVD

https://www.svd.se/a/EQOAqa/

Autonoma AI-drönare och avancerat cyberförsvar blir allt viktigare för framtidens krig. Samtidigt sker teknikutvecklingen i näringslivet snarare än inom det militära. Det säger överbefälhavare Micael Bydén. – När jag besökte Ukraina i slutet av förra året blev jag mycket imponerad av disciplinen och uthålligheten hos Ukrainas krigsmakt. Men också av den sofistikerade techsektorn, och samarbetet dem emellan. Det var under ett panelsamtal på Techarenan i Stockholm i fredags som Micael Bydén talade om det ökande behovet av samarbete mellan näringslivet och Försvarsmakten, med Ukraina som exempel. Han målar upp en bild av en allt osäkrare omvärld. Samtidigt som vi är på väg in i ett tredje år av krig i Europa ökar osäkerheten i Mellanöstern och terrorhotet är fortsatt högt. – I vår snabbt föränderliga värld utvecklas krigföringen hela tiden, och vårt förhållningssätt till försvar måste därför utvecklas hela tiden. Överbefälhavaren återkommer till begreppet Dual use, alltså teknik som både har civila och militära användningsområden. – Genom historien har mycket ny teknik utvecklats inom militären, internet och radar är två exempel. Men nu sker utvecklingen av viktig teknik inom exempelvis cyberförsvar och AI främst i den privata sektorn. Men de bidrar fortfarande till militär kapacitet. Måste gå snabbt ÖB tar upp hur samarbetet med näringslivet sett ut historiskt. – Vi var mästare på koordination och samarbete, men det var i en annan tid. För oss betydde det att vi hade obegränsat med tid men inga pengar. Nu behöver vi agera, hotet finns där, det finns pengar men inte tid, säger Micael Bydén, och fortsätter: – Tänk er en framtid där näringslivet och Försvarsmakten samarbetar kring autonoma drönare med avancerad AI för spaning och övervakning, eller avancerat cyberförsvar. Det finns så stor potential, tekniken finns antagligen där ute, men vi måste förklara vad vi vill ha. Och det behöver gå snabbt, enligt Försvarsmaktens högste chef. – En av mina Nato-kollegor har sagt: mer, snabbare, överallt. Och jag kunde inte hålla med honom mer. ”Kräver holistiskt förhållningssätt” Micael Bydén understryker att Försvarsmakten i högsta grad är intresserade av ”aktörer som normalt sett inte samarbetar med oss”. – Ett effektivt försvar kräver mer än militär kapacitet, det kräver ett holistiskt förhållningssätt. Vi tror att våra militära problem kommer att stimulera teknikutvecklingen inom det civila. Enligt överbefälhavaren har Försvarets Materielverk (FMV), en mycket viktig roll att spela i samarbetet mellan det militära och civila. – De har ett strategiskt tillvägagångssätt som ser till att investeringar i teknikutveckling går i linje med Försvarsmaktens intressen. Men vi måste säkerställa snabb utplacering av ny teknik för att möta nya hot, och minska de byråkratiska hindren.

ai

ÖB: ”Framtidens krig kräver cyberförsvar och AI-drönare”

SVD

https://www.svd.se/a/y6QrzK/

Lena Einhorns bok ”Kameleont” skildrar ryska demokrater och liberaler som av olika skäl duperades att stödja Vladimir Putin på hans väg mot makten. På kampanjhögkvarteret jublade de församlade. De var demokrater och liberaler, men också skickliga kommunikatörer. Precis den sorts människor som hade framtiden för sig vid millennieskiftet – också i Ryssland, såg det ut som. Vladimir Putin lät som om han redan längtade till det normala liv som nekas monarker och högt uppsatta politiker. Valnatten den 26 mars år 2000 var deras verk, så kände de i alla fall själva. De hade fått Vladimir Vladimirovitj Putin vald till landets nye president. Vad hoppades de på, den där kvällen då de skålade och hurrade? Förespråkare av ekonomiska reformer, som Anatolij Tjubajs och Michail Kasianov, hade sannolikt tilltalats av budskap som: ”Vi behöver fler viljor, och en fri och öppen ekonomi. Entreprenörsklassen bör utgöra grunden för framstegen i vårt samhälle.” Kampanjstabens biträdande chef Ksenja Popnomarjova från den privata tv-kanalen ORT tilltalades kanske mer av tanken att fler viljor skulle betyda medial pluralism och frihet. Både kampanjarbetarna och väljarna hade antagligen imponerats av hur motvilligt den blivande presidenten ens kandiderat, och vilken mogen syn han hade på ämbetet. Vladimir Putin lät som om han redan längtade till det normala liv som nekas monarker och högt uppsatta politiker: ”Jag måste alltid ha i åtanke att jag om några år kommer att leva som en vanlig medborgare, och att jag då kommer att konfronteras med allt jag gjort vid makten. Det är en bra sak att minnas varje gång man tar ett beslut, eller ägnar sig åt monarkiska fantasier”, sade han. Och lade till att det är just den begränsade tiden vid makten som gör demokratier mer motståndskraftiga och effektiva. ”Kameleont” (Norstedts) är den talande titeln på författaren Lena Einhorns nytkomna dokumentära berättelse. Här får vi följa Vladimir Putins väg, från stationeringen som KGB-agent i östtyska Dresden vid tiden för kommunismens fall 1989, och klättringen till maktens topp först i Sankt Petersburg och sedan i Moskva under 1990-talet. Boken slutar någon gång efter midnatt den 26 mars år 2000, då Putin precis valts till president. Valets segrare har då efter en skål och ett kort tal lämnat kampanjstabens fest och gått vidare. Som vi numera vet låg Putins lojaliteter aldrig med de demokrater och liberaler som fick honom vald. Det var bara något de trodde – och som han fick dem att tro genom att säga rätt saker och handla som om han var en obrottsligt lojal tjänare. Många stödde förvisso Putin av opportunistiska eller direkt korrupta skäl, snarare än av ren idealism, eller för att en seger för kommunisternas kandidat vore värre. Samtidigt blottlägger Einhorns skildring hur mycket av Putins agerande som blir tydligt redan i lokalpolitikens Sankt Petersburg under 1990-talet. Ända från början försnillas enorma medel under hans administration. Relativt tidigt börjar även de som kritiserar honom eller bara står i vägen för hans maktambitioner att mördas. Även den demokratiaktivist som tar Putin under sina vingar som borgmästare i Sankt Petersburg, juristen Anatolij Sobtjak, dör – sannolikt mördad för att inte störa Putins presidentkandidatur. Frågan om liberalt sinnade demokrater kan ha något att vinna på en politisk koalition med en hårdför nationalist är förstås aktuell också i våra dagar. Andra som får sätta livet till i detta syfte är de ryssar som sprängs i fyra bombdåd under hösten 1999. Attentaten skylls på tjetjenska terrorister. I själva verket planterades bomberna av den ryska säkerhetstjänsten FSB. Allt för att få Putin att som nyutnämnd premiärminister se handlingskraftig ut, med en hård linje mot terrorn och krig i utbrytarrepubliken Tjetjenien

putin

Liberalerna som jublade över Putin

SVD

https://www.svd.se/a/mQOPL1/

Oscar Properties uppgång och fall summerar en märklig tid. Men vad händer nu när luften gått ur idéerna om att bygga exklusiva lägenheter? En lösning finns i skuggan av de två tornen. Tornen står kvar. Men nog är det en stadsbyggnadsepok som fått ett abrupt slut. Oscar Properties, som byggt Norra tornen i Stockholm, begärdes förra veckan återigen i konkurs. Det ser mörkt ut för bolaget som bildades 2004 med visionen att ”skapa unika, designade, kreativa och moderna bostäder”. Oscar Properties är inte bara ett fastighetsbolag – det symboliserar ett 2000-tal med bostadsrally, storstadsromantik och rekordlåga räntor. Det var en tid av lättsinne, höghusdrömmar och idéer om att staden ska byggas för ”den kreativa klassen”. Tvillingtornen i Hagastaden dyker ständigt upp i Stockholms skyline. De är ett monument över en tid som alldeles nyss passerat, men som ändå känns märkligt avlägsen. För Oscar Properties började det hela med att gamla hus byggdes om till exklusiva lägenheter. Grundaren Oscar Engelbert hade sett industriloft och spännande nya lyor i gamla hus i New York. Klart att detta skulle göras även i Stockholm. Oscar Engelbert dammsög stan på gamla posthus, skolor och industrilokaler som kunde byggas om. Det blev succé. Folk köade i dygn inför säljstart; det såg ut som tonåringar som drömde om att få se sina idoler, men det var alltså vuxna människor som köade för att köpa en dyr och stilren bostadsrätt i en gammal fabrik. Byggde för den kreativa klassen Oscar Engelbert förstod att många längtade efter något annat än de stora byggbolagens slentrianmässiga nyproduktion. De ville ha mer omsorg om arkitektur och detaljer. De ville ha autenticitet och identitet. Han fortsatte med nybyggen och krokade upp internationella arkitektstjärnor som Bjarke Ingels och Herzog & de Meuron. Man kan lugnt säga att han skapade en egen nisch och höjde temperaturen på Stockholmsarkitekturen. När det var dags för Norra tornen blev det holländska Rem Koolhaas kontor OMA som staplade klossar till ett skulpturalt bygge. Det blev spännande design men också ett brutalt möte med den omgivande staden. Oscar Properties gav oss internationell stjärnarkitektur och spektakulära hus. Bolaget symboliserar samtidigt en tid av överdriven tro på internationell märkesarkitektur – den kan ju trots allt inte ge svar på hur våra städer ska utvecklas och möta olika utmaningar. Det tidiga 2000-talets syn på stadsplanering (”bygg för den kreativa klassen, kalla in kändisarkitekter och sätt staden på kartan!”) kan te sig naiv i dag, när klimathot, polarisering och segregation tornar upp sig som allt mer akuta problem. Oscar Properties nisch har varit bostäder för välbeställda; SvD:s recensent Joanna Zawieja skrev om Norra tornen som miljonprogrammet för de rika. Det har också varit ett krasst stadsbyggande. När Stockholms stad och Oscar Properties 2013 presenterade tvillingtornen innehöll de ett designmuseum högt upp i det ena tornet – ett sätt att ge något tillbaka till allmänheten, med tanke på hur bolaget fick ta för sig av stockholmarnas skyline. Men det blev inget av det. Erik Slottner, i dag civilminister, då gruppledare för KD i Stockholm, rasade i lokaltidningen Mitt i Vasastan: ”Att först lova kultursatsningar och publika lokaler för att sedan i elfte timmen dra tillbaka löftena och göra bostäder åt privatpersoner är ett oacceptabelt tillväga­gångssätt.” Lösningen kan finnas nära Så vad händer nu? Oscar Properties är i kris och människor är inte längre sugna på att belåna sig upp till tänderna. Inredningsreportagen från Norra tornen har efter hand kompletterats med rubriker om krånglande hissar och läckande avlopp i lyxlyorna. Ingen pratar längre om kändisakademikern Richard Floridas idéer om att bygga för den ”kreativa klassen”; Norra tornen framstår som sista sucken för Floridas urbana filosofi som var så präglande för det tidiga 2000-talets stadsbyggande

oscar properties

Norra tornen av Oscar Properties står som ett minne

SVD

https://www.svd.se/a/q1Gwqg/

En åldrande elit samlas för att göra sin tynande stämma hörd på ett fullsatt riksdagsseminarium. Här lever drömmen om att S och M gör upp. Men ett parti är plötsligt försvunnet. Det är svårt att beskriva riksdagsseminariet “Med Sverige genom krisen” jag bevittnade i veckan. Det känns nästan lättare att göra en litterär analys. Vid en första läsning handlade det om politikerna, som liksom efter 90-talskrisen, idag skulle kunna enas om blocköverskridande reformer. Undertexten var näringslivets drömmar om ett S och M-styre. Ytterligare ett lager var att 40-talisternas en gång så mäktiga stämma tynar, men fortfarande kan dominera offentliga rum. Den svenska boomer-eliten gör mental döstädning och har en del att säga till en förändrad samtid. Flera av talarna (och åhörarna) anmärkte på hur skönt det var att få prata och lyssna till ”riktig politik” till skillnad från det som medierna varit besatta av den senaste tiden. Vad Magdalena Andersson skrivit i tyska tidningar eller SVT:s Uppdrag Granskning avslöjande om statsministerhustruns flygande. Intresset var så stort att andrakammarsalen var fullpackad. En hel förmiddag. En plenifri vecka. Vilket i riksdagsseminarie-världen gör detta till motsvarigheten till Taylor Swifts “The Eras Tour”. Samtidigt var det ett annat UG-avslöjande, destillerat till ett minnesvärt citat, som var grunden till seminariet – Leif Östlings “Vad fan får jag för pengarna?”. Den tidigare Scania-vd:n Östling tvingades sluta som ordförande för Svenskt Näringsliv, men startade då ”Kommissionen för skattenytta” som lyft frågan om hur samhälliga resurs används och som fått Socialdemokraterna och Moderaterna att gemensamt bjuda in till seminariet. När Östling själv uppträdde som finalframträdande kändes det som ett amerikansk presidentval. Med Biden-darr på stämman förklarade 78-åringen hur hantverkare kommit fram och tackat honom för att han sagt sanningen. Östling berättade om sin kamp mot byråkrater på Scania, som en gång varit “överingenjörernas paradis”. Han sa också att den gamla arbetskraftsinvandringen tjänat industrin väl, men att nyare grupper från Afrika och Mellanöstern har så dålig utbildning att de inte kan jobba i dagens avancerade industriella system: “De fattar inte och ger upp”. En kommentar som lämnades hängande och kanske säger något om den rådande tidsandan. En yngre åhörare konstaterade efter seminariet att det hen tog med sig mest var värdet av att bli miljardär. För då måste alla lyssna på en. Men varför drar jag upp folks ålder och inte det som sägs? Varför spektaklet och inte innehållet? Är det inte ett uppenbart självmål när en av moderatorena var journalisten Marianne Rundström, som efter att hon fått sparken från SVT varit affischnamnet för åldersdiskriminering? Dels för att åldrande var ett genomgående tema.  Nationalekonomen Lars Jonung lyfte demografin som förklaring till tillväxt och att hans generation hade haft den långa sikten, men att blicken nu riktades mot kyrkogården. Det var en påminnelse om att dessa röster inte kommer att vara med oss för evigt, och det gäller att passa på att lyssna. Den existentiellt påfrestande insikten att föräldrar dör var en klangbotten som förstärktes av Jonungs felklickade slides där 50-talisten Scherman fick agera den yngre genrationens roll som tech-support. Dels också för att jag inspireras av fyrtiotalist-självförtroendet att ta plats och säga vad man tycker. På onsdagens scen fanns det en hel del som rent mentalt får klassificeras som heders-boomers, alla med hög intellektuell trovärdighet, men som också vet att tjusa en publik. Det var en förmiddag med oväntat många flabb. Först ut var ekonomerna Klas Eklund och Annika Winsth

henrik torehammar

Henrik Torehammar: Det kan vi ta med oss från 40-talisterna

SVD

https://www.svd.se/a/15m6VX/

Nicolai Tangen är en av finansvärldens rockstjärnor, med över 16 000 miljarder i förvaltning och en egen podd som lockar toppchefer. Just nu har norska oljefondens vd fokus på tre saker: inflation, geopolitik och fastighetsmarknaden. Kan ett jobb med en årslön på 7 miljoner kronor vara ett sätt att ge tillbaka till sitt land? Frågan är högst relevant när det gäller Nicolai Tangen. År 2005 var han en av grundarna till hedgefondbolaget AKO Capital i London. Under 15 år var Tangen både vd och ansvarig för kapitalförvaltningen i firman. AKO växte snabbt och nådde ett förvaltat kapital om flera hundra miljarder kronor. Så det var en rejäl skräll när Norges centralbank för knappt fyra år sedan meddelade att den stormrike Tangen skulle bli vd för Norges Bank Investment Management, NBIM, som sköter Statens pensjonsfond utland – i dagligt tal, Oljefonden. För kunna ta jobbet gav Nicolai Tangen bort hela sitt majoritetsägande i AKO till en välgörenhetsstiftelse han hade bildat. En post som då var värd kring 10 miljarder kronor, enligt norska tidningen VG. Men så är Tangen ingen vanlig finansman. Mitt i karriären tog han en master i konstvetenskap och i femtioårsåldern läste han psykologi på London School of Economics.  – Jag tänker, vad är de tre viktigaste sakerna för mig just nu. Jag tycker det är jättekul med kapitalförvaltning och att utveckla organisationen är väldigt givande, säger Nicolai Tangen.  – Sedan är detta en möjlighet för mig att ge något tillbaka till landet, att göra något bra för Norge. SvD får några minuter med honom på Handelshögskolan i Stockholm. Han har just föreläst om ledarskap, entreprenörskap och karriär under Handelsdagarna, en jobbmässa organiserad av studentkåren. Norges finanssektor är i vanliga fall kanske inte det hetaste när handelsstudenter drömmer om framtiden. Men är aulan proppfull.  Så är Nicolai Tangen också något av superkändis i finansvärlden. Han har den egna podden ”In good company”, där han intervjuar ledare för några av världens största företag. Spotifygrundaren Daniel Ek och avgående Volvo-ordföranden Carl-Henric Svanberg är två svenskar som varit med på senare tid. Liksom cheferna för Siemens, Citi och Morgan Stanley. På sitt instragramkonto postar Tangen löpande från podden, den egna verksamheten och möten med toppar som Bill Gates. Från scenen på Handels har han gett studenterna såväl karriärråd som livsråd, exempelvis vikten av att våga misslyckas. – Om du åker skidor i en vecka utan att ramla en enda gång, då har du inte utmanat dig själv tillräckligt mycket. Som jag set det, har du aldrig misslyckats, då har du inte tagit dig an något som är tillräckligt svårt.  Nicolai Tangen är numera tjänsteman i statsförvaltningen. Även om årslönen är hög för en statsanställd, är det ingen tvekan om att det hade varit ekonomiskt mer fördelaktigt för honom att stanna kvar i Londons finansvärld.  Samtidigt är det ingen obetydlig skuta han nu rattar. Oljefonden är världens största fond, alla kategorier. Den har tillgångar på runt 16 500 miljarder norska kronor, motsvarande cirka 3 miljoner kronor per norrman. Bara i fjol växte kapitalet med drygt 3 300 miljarder kronor.  Två tredjedelar var avkastning på befintligt kapital. Sista tredjedelen var en kombination av nya pengar som flödade in från plattformarna i haven utanför Norges kust och valutaeffekter.  Sedan första insättningen 1996 får Oljefonden enbart placera förmögenheten i utländska tillgångar. Den norska kronan har precis som den svenska tappat i värde de senaste åren. Det gör utländska tillgångar dyrare för Oljefonden, men trissar också upp värdet på den befintliga portföljen

nicolai tangen

Nicolai Tangen om Oljefondens strategi: ”Ingen revolution”

SVD

https://www.svd.se/a/MozpAM/

Teaterns hierarkier och konstens frihet är aktuella teman när Folkteatern i Göteborg sätter upp ”Bröderna Mozart”. Skickligt utmejslade typer skapar dråplig komik. På Folkteatern i Göteborg har Frida Röhl adapterat Suzanne Ostens guldbaggebelönade film ”Bröderna Mozart”, komedin om en regissör med starka konstnärliga visioner som sätter upp en okonventionell ”Don Giovanni” i ett anrikt operahus. Det är ett modigt företag att omvandla en så stark film till teater. Minnesbilderna av Ostens film riskerar att skymma scenens förutsättningar och möjligheter. Publiken bjuds att bevittna ett veritabelt repetitionskaos. I komikens botten finns ett försvar för konstens rätt att vara just kaotisk. Kulturens värde hävdas i en tid av ekonomiska neddragningar: Om konsten och kulturen utplånas vad har då en nation att försvara, sägs i en dagsaktuell kommentar riktad ut mot publiken. Institutionens tröga strukturer markeras av en scenbild inspirerad av en barockteater. Ur denna scenbild smyger Magnus Kreppers regissör Walter fram i en smidig dansliknande mim, som en slags konstens gud och djävul samtidigt. Men sångarna vill inte ha sitt konstnärskap nedkladdat av regissörens självförverkligande. De vägrar sjunga skalliga, iklädda laxrosa tyllmoln. De protesterar våldsamt i publikens namn och för den stora operakonsten. I repetitionsröran, till Joel Igor Hammad Magnussons elektroniska omtolkning av Mozarts musik, gör Nina Haber sångaren Marian. Hon ser på sin före detta man, regissören, med löje medan Elsa Kihlberg i ett utbrott skriker att hon är Donna Anna. Jonas Sjöqvists propre, instängde Olof vet inte vilket ben han ska stå på och Ludvig Stynsbergs musiker hävdar sin fackliga rätt att slippa agera tystnaden. Kjell Wilhelmsens Eskil som kan sin operahistoria ifrågasätter envist regissörens infall. Scenografen Franka (Sanna Hultman) betraktar nöjt den grav i scengolvet hon på eget bevåg fixat med en motorsåg. Mozart själv (Andrea Edwards) kilar fnittrande omkring på scenen och uppmanar till regelbrott medan receptionisten Malla (Anna Lundström) håller styr på en väntande barnkör. Då och då dyker också den beslutsobenägna operachefen upp, spelad av Lena B Nilsson. Mötet mellan skådespelarnas skickligt utmejslade typer är grunden för föreställningens dråpliga komik. Uppsättningen handlar också om makt och hierarkier på teatern. Tydligast gestaltas det i en scen där städarna inte får köpa mat på samma ställe som den konstnärliga personalen. Men städarna, spelade av operahögskolepraktikanterna Millan Baeckström och Jonas Egfors, är också de, som när kaoset är som värst, troget står kvar och gudalikt sjunger Mozarts arior och duetter. Första delen av föreställningen fokuserar regissören Walters vision och motståndet, vilket också medför att Kreppers skådespeleri dominerar. Det gör scenframställningen odynamisk. Efter mitten, samtidigt med att rollerna släpper sina motsatspositioner, börjar det också hända något med själva föreställningen. Den får mitt i komiken ett annat tempo och ett andlöst allvar. Konsten får segra. Trots en repetitionsprocess som slutar i en apokalyps med en full regissör, slagsmål och gyttjebad blir det mirakulöst nog premiär.

bröderna mozart folkteatern

Recension: ”Bröderna Mozart” på Folkteatern är dråpligt komisk

SVD

https://www.svd.se/a/5B9eoK/

KULTURDEBATT | Nu är det fyra år sedan den så kallade ”domen” mot Gui Minhai föll i Kina. Sedan dess har han övergivits av den svenska regeringen, skriver debattören och författaren Kurdo Baksi. Den 25:e februari är det fyra år sedan Kinas kommunistparti (CCP) skickade ut ett kort pressmeddelande om att den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai dömts till tio års fängelse ”för att ha försett utländsk makt med underrättelser”. I Gui Minhais fall har troligen ingen rättegång ägt rum, eftersom Kina vägrar att visa Gui Minhai för omvärlden. Sveriges utrikesdepartement har meddelat att Kina inte heller informerat Sveriges ambassad i Peking om att en rättegång skulle hållas. Inga svenska diplomater tillåts besöka Gui Minhai i hans fängelsecell någonstans i Kina – något som annars är brukligt när svenska medborgare är dömda för brott utomlands. Kina vill framstå som en rättstat genom att hänvisa till en rättegång, men sanningen är besk: yttrandefrihetsfientliga kommissarier från CCP sitter och formulerar några rader som döpts till ”dom” och som publicerats på en domstols hemsida. Trots att det gått fyra år sedan den så kallade ”domen” föll har inte ens Sveriges utrikesdepartement fått tillgång till ”domen”. Gui Minhai har övergivits av de svenska myndigheterna. Sverige har till exempel inte infört några sanktioner mot olika kinesiska justitieministrar eller eller ledningen för fängelset där Gui Minhai befinner sig. På så vis påminner hans fall mycket om en annan svensk publicist, Dawit Isaak, som också övergetts av de olika svenska regeringarna. Trots att Dawit suttit i fängelse i mer än 22 år för att ha utövat sin yttrandefrihet anser inte Eritreas despotiske president Isaias Afewerki att han förtjänar en rättegång. Gui Minhais öde berör många svenskar. Tre frågor får jag ofta om Gui Minhai runt om i Sverige: Varför är man i Kina så rädd för en man från Göteborg? Varför döljer Kina Gui Minhai för omvärlden? Har Gui Minhai endast svenskt medborgarskap? Den kinesiska makten är rädd för Gui Minhai, eftersom han publicerade regimkritisk litteratur i Hongkong, och lyckades sälja i stora upplagor i fastlands-Kina. CCP är rädd för människor som vägrar hålla sig inom de ramar som det utstakat. Genom att straffa Gui Minhai hårt vill Kina skrämma kinesiska såväl som icke-kinesiska publicister runt om i världen från att publicera kritik av de kinesiska makthavarna. Kina döljer Gui Minhai för omvärlden, eftersom man är rädd att Gui Minhai ska berätta om hur han kidnappades i Thailand av agenter och fördes landvägen ända till Kina. Kinas kidnappning av Gui Minhai i utlandet bryter mot internationella konventioner. Kina vill således dölja sin smutsiga byk. Sedan Gui Minhai ”dömdes” har situationen för yttrandefriheten blivit än värre. För närvarande sitter 108 journalister i olika fängelser runt om i Kina bara för att de har utövat sitt yrke. Och i början av februari i år dömdes den australisk-kinesiske författaren Yang Hengjun till villkorligt dödsstraff. Domen kan komma att omvandlas till fängelse. Och så gällde det Gui Minhais medborgarskap: Ja, Gui Minhai har endast svenskt medborgarskap. I hopp om att hans hemland Sverige skulle ge honom stöd vid problem utanför Sverige sa han aktivt upp sitt kinesiska medborgarskap för flera decennier sedan. Tyvärr har hans förhoppningar om stöd grusats.

kurdo baksi

Kulturdebatt: Kurdo Baksi om Gui Minhai och regeringen

SVD

https://www.svd.se/a/0QPG7G/

Omar har sitt svenska pass. Nu vill hans pappa att han ska hjälpa släkten att fly det brinnande Syrien. Amer Sarsours debutroman handlar om plikt och dygd – det gör Therese Eriksson på gott humör. Knappt halvvägs in i Amer Sarsours ”Medan vi brinner” når huvudpersonen Omar en brytpunkt, eller snarare en smärtpunkt: han säger nej till att låta en kvinna med tonårsson på flykt att följa med på uppdraget att föra hans kusiner från södra Italien till Sverige. Han säger nej eftersom uppdraget att bara få kusinerna, som kommit över Medelhavet, till Sverige med sina falska pass är riskabelt nog som det är. Hans nej må vara rationellt i stunden, men det fräter i och förändrar honom. Amer Sarsours debutroman är en berättelse om flykt, men intressant nog berättad ur ett lite ovanligt perspektiv, ett som samtidigt är inifrån och utifrån: Omar är den som sedan länge nått säkerheten i Sverige, som åtnjuter det svenska passets alla privilegier, och som sticker ner till Italien för att hjälpa kusinerna med en rörig blandning av superhjälteambitioner och trulig motvillighet i bröstet. Det är 2013, Syrien står i lågor, och det är hans pappa som bett honom. Då går det inte att säga nej. Romanen utspelar sig för bara ett drygt decennium sedan, men det går inte att komma ifrån att den på många sätt skildrar ett annat Sverige. Hösten 2013 ger Migrationsverket permanenta uppehållstillstånd till alla syrier och statslösa som kommer från det krigsdrabbade Syrien. Bara ett par år senare svänger politiken mot att skapa ”andrum i flyktingmottagandet” och i dag ter sig 2013 års beslut om permanenta uppehållstillstånd som taget ur en helt annan tid. Samtidigt hör inte Sarsours roman bara hemma i vårt nära förflutna, hans skildring av en familj bestående av statslösa palestinier på flykt har smärtsam bäring på vårt akuta nu. Det vore lätt att slänga in ”Medan vi brinner” i hyllan för politisk skönlitteratur. Kanske till och med bland dem som viftar med plakat, för det finns en hel del av varan schematiska budskap här. Men vid sidan av berättelsen om passets och medborgarskapets betydelse, om kampen för ett stats- och rättslöst folk, finns i ”Medan vi brinner” ett drag som är så otidsenligt att det rentav känns lite piggt: en berättelse om dygd och plikt. Amer Sarsour skriver en roman som mer än att utvecklas till politisk partsinlaga mynnar ut i en sedelärande berättelse om att fullfölja sin plikt, göra gott och vara en anständig medmänniska. På det viset är det som en roman från forna sekel, där Sarsour låter sin unge, oerfarne protagonist ge sig ut på en besvärlig resa för att sedan vända åter som en fullvuxen, mogen och bättre man. Det ska gudarna veta att samtidslitteraturen inte dignar av såna historier, och bara det faktum att Sarsour helt oförblommerat skriver uppbygglig litteratur gör mig på gott humör. Och med en sådan inramning får man kanske förlåta att Omars utveckling till ansvarstagande medmänniska är både hastig och väl enkel – det hör ju liksom till genren. Ändå är det nog bokens första delar, de där Omar fortfarande är kluven, sur och motvillig som jag uppskattar mest. Där står han på Sicilien, med två äldre kusiner han vanligen är underordnad men nu måste leda genom ett Europa som är som en snitslad bana med patrullerande poliser, gräns- och biljettkontroller. I dessa partier använder Sarsour en slängig, lite nonchig prosa som kontrasterar fint mot allvaret i situationen. Han skriver så man förstår Omars irritation, så man känner kusinernas förvirring och förtvivlan i allt det nya, och framför allt så att man tillsammans med de tre håller andan inför varje gränskontroll. Flyktens brutalitet får gestaltning här. Med det sagt finns det partier i ”Medan vi brinner” som är mer svårsmälta

amer sarsour

Recension: Medan vi brinner av Amer Sarsour

SVD

https://www.svd.se/a/Kndx0y/

Valresultatet i South Carolina är en uppgörelse med föreställningar om hur väljare ”ska” bete sig. Det blev en svidande förlust för Nikki Haley – men nådde Trump så många som han hoppats? COLUMBIA Valet är inte särskilt närvarande denna lördag förmiddag i South Carolinas huvudstad Columbia. På Main Street, huvudgatan som löper från delstatskongressen och som för dagen förvandlats till gågata med foodtrucks och affärsstånd, lyser valkampanjerna med sin frånvaro. Nationellt beskrivs South Carolina som en nyckeldelstat i ett ödesval. Hela landets nyhetsmedier har representanter på plats. Invånarna på lördagspromenad på Main Street verkar obrydda om uppståndelsen kring delstatens republikanska primärval.  Några frågar: – Är det i dag? Vissa säger att de inte är tillräckligt insatta. Andra att Trump kommer att vinna oavsett. Talar till svarta konservativa Som väljarfäste är South Carolina ändå intressant. Hem åt både presidentkandidaten Nikki Haley och med sina 26 procent svarta invånare en av de mest intressanta väljardemografierna valåret 2024. Två hypoteser testas. Den om Haleys popularitet i sin hemdelstat och den om att de allra flesta svarta röstar demokratiskt. För Haley utmynnade duellen med Trump i ett smärtsamt resultat. Trump vann överlägset i delstaten där Haley en gång var en populär guvernör. Vad gäller de svarta väljarna verkar det för tidigt att dra slutsatser om något stort skifte. Inte mycket tyder på det i nuläget: nio av tio primärvalsväljare var vita, även om opinionsundersökningar har visat att alltfler svarta väljare sympatiserar med Republikanerna. Kvällen innan talar Trump inför svarta konservativa i närheten. Black Conservative Federation har abonnerat stadens konventcenter och bjudit in expresidenten. Han inleder med att berätta om sin popularitet hos gruppen och allt han gjort för den: administrationens bidrag till universitet med svarta studenter och den svarta befolkningens ökade välstånd under mandatperioden. Fastighetsentreprenören från Atlanta bredvid mig behöver inte låta sig övertalas. Han har haft Trump som förebild sedan 1986. – Fråga en svart person vad Obama gjort för svarta och han kommer inte komma på en enda sak. Fråga honom vad Trump gjort för svarta och han kommer prata i timmar, säger han. Vi fortsätter att lyssna på talet. En sekvens skapar omedelbara rubriker. Trump liknar sina egna motgångar med den svarta befolkningens. Båda har behandlats orättvist av rättsväsendet, menar han. Precis som demokraterna ligger bakom orättvisa åtal mot honom har många svarta suttit i fängelse alldeles för länge, förklarar Trump, och lägger till att han som president benådade flera i rummet. Haley stannar kvar Publiken applåderar. På Main Street är övertygelsen inte lika stark. De flesta svarta väljare jag pratar med säger att de tänker rösta på Biden eller ingen alls. En man vid namn Henry säger att det viktigaste i livet är kärlek och att vara snäll. Trump passar inte in på beskrivningen, säger han. Haleys namn är det knappt någon som nämner. Kanske har det inte så mycket med henne att göra som med tiden. MAGA-rörelsen framstår starkare än på länge och har närts av besvikelser över nationens utveckling under nuvarande administration. Trump är fortfarande rörelsens ledare och idol. Ett förhållande som Nikki Haley inte kan göra något åt. Haley har lovat att stanna kvar i racet oberoende av lördagens resultat, men förlusten gör inte hennes väg framåt lättare.

donald trump

Donald Trump vann primärvalet i Nikki Haleys South Carolina

SVD

https://www.svd.se/a/76bOvo/

Byggandet börjar vända, enligt nya siffror från SCB. Men inte ens Boverket litar på statistiken. Exakt hur många bostäder det faktiskt byggs i Sverige är det ingen som vet. En liten ljusning kunde anas i bostadsbyggandet när Statistiska centralbyrån kom med helårssiffror för påbörjade småhus och lägenheter i fredags. Kanske håller byggkrisen på att bottna eftersom årstakten i bostadsbyggandet minskade med ”bara” 49 procent på helåret, jämfört med 55 procent lite tidigare under 2023. Enligt SCB har kommuner runt om i landet gett startbesked till 29 000 nya bostäder 2023 – trots allt ganska många när branschen samtidigt talar om ”tvärnit” och ”kollaps”. Litar inte på SCB:s statistik Problemet är att experterna just nu inte litar på SCB:s siffror. – Med all sannolikhet överskattar SCB antalet påbörjade bostäder. Bland annat finns mycket låga boknings- och försäljningssiffror för nya bostadsrätter och platsbyggda småhus som indikerar att det är en mycket kraftig inbromsning, säger Hans-Åke Palmgren vid Boverket. Och frågar man marknadsaktörer kan ”gapet” mellan SCB:s bedömning och verkligheten vara så stort som 10 000 – 15 000 bostäder. Ett par dagar före SCB kom till exempel Citymark Analys och Byggfakta med uppgiften att årstakten för byggstartade bostäder hade stabiliserats kring 20 000 i årstakt. Men Tor Borg, analyschef, la dessutom in en brasklapp om ”en tydlig risk att nya besked om inställda, framflyttade och nedskurna projekt kan leda till framtida nedrevideringar”. Byggstarter kan ha bottnat Lennart Weiss, kommersiell direktör vid byggbolaget Veidekke, tror för sin del på en årstakt om högst 15 000 eller ”kanske bara 12 000” faktiskt påbörjade nya bostäder, alltså knappt hälften av SCB:s nivå.  – Jag delar i och för sig bilden att byggstarterna kan ha bottnat. Men då har de bottnat på en mycket lägre nivå. I varje lågkonjunktur skjuter många upp byggstarterna, vissa kanske inte ens tillträder marken eftersom de då måste betala för byggrätterna. Detta mäter inte SCB, säger Lennart Weiss. Det är antalet kommunala startbesked till branschen som SCB visar, vilket enligt kritikerna inte alls är samma sak som ”spade i jorden”. Även vid Länsstyrelsen i Stockholm blir svaret att det inte går att veta hur många bostäder som faktiskt började byggas 2023, och att det i varje fall är ”betydligt färre än SCB:s siffror”. – Totalt för hela landet tror jag byggstarterna 2023 har varit mellan 20 000 och 15 000, säger Henrik Weston, utvecklingsledare vid Länsstyrelsens enhet för bostäder och fysisk planering.  – Men ingen vet. Det är förstås olyckligt att SCB mäter påbörjade bostäder utifrån startbesked när det måttet är så osäkert, fortsätter han. Tvärnit för bostadsrätter Ett exempel på osäkerheten är att 30 procent av påbörjade lägenheter i flerbostadshus i Stockholms län enligt SCB:s statistik för 2023 ska bli bostadsrätter. Men i Stockholms stad vet man att det är tvärnit för nya bostadsrätter, vars andel har sjunkit till cirka 10 procent. Bara 269 bostadsrätter påbörjades 2023 i kommunen, att jämföra med 2 046 bostadsrätter året innan. Det är så få att Stockholms stad riskerar att få avbryta planeringen för dyra infrastrukturprojekt kring nya kvarter. Enligt stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskog (S) väljer vissa bolag att inte tillträda mark för att slippa betala för byggrätterna. Riksbanken vill se reform Klart är att flera myndigheter följer utvecklingen

s

SCB:s siffror över antalet påbörjade byggstater ifrågasätts

SVD

https://www.svd.se/a/mQOleO/

25 gram cannabis – så mycket får tyskar snart bära i fickan. Beslutet kan få stora konsekvenser i EU, enligt bedömare. Är Sverige näst på tur? Under fredagen klubbades en delvis legalisering av cannabis igenom i Tyskland. Från den första april i år får vuxna tyskar odla tre plantor i sitt hem, och bära med sig 25 gram för eget bruk. – För en person som inte är van cannabisrökare räcker 25 gram till strax under 400 jointar, där en joint räcker väl för att bli hög, säger Amir Englund, cannabisforskare på King’s College i London. Drogen kommer inte få säljas fritt till allmänheten, men från i sommar ska speciella föreningar få rätt att odla och distribuera cannabis till sina medlemmar. Flera EU-länder liberaliserar narkotikapolitiken Tyskland blir det tredje EU-landet att legalisera drogen för eget bruk, efter Luxemburg och Malta som var först ut 2022 med en liknande, icke-vinstdrivande struktur. Samtidigt liberaliserar flera andra EU-länder sin narkotikapolitik kring just cannabis. Nederländerna har inlett ett försöksprojekt där man låter företag odla cannabis som säljs vidare till butiker, och i Danmark har Folketinget uppmanat regeringen att sätta i gång ett pilotprojekt för legalisering. Men legaliseringen i just Tyskland har ett otroligt högt kulturellt symbolvärde, säger Johan Wicklén, journalist och författare med narkotika som bevakningsområde. – Att legalisera cannabis i Europas största ekonomi kommer inte gå obemärkt förbi i EU och det märks att det funnits ett starkt politiskt spel bakom detta beslut, säger han. När den tyska regeringen först gick ut med att man ville legalisera drogen såg förslaget annorlunda ut från det som nu kommer träda i kraft. Det talades om en legalisering mer lik den i Kanada som tillåter försäljning av cannabis. Ingen grön våg i Sverige Men den nya lagen var en urvattnad variant av vad som först presenterades, och inte alls lika radikal, säger Johan Wicklén. – Hade man försökt få igenom en legalisering som den i Kanada hade man tvingats slåss för det inom EU, vilket kunde ha tagit många år och dessutom riskerat att misslyckats, säger Wicklén och fortsätter: – För att undvika det valde man att göra en mildare legalisering helt enkelt. Men det är ändå ett paradigmskifte och potentiellt ett första steg mot en storskalig legalisering. I Sverige kommer det tyska beslutet inte att få några större effekter i nuläget, bedömer han. – Det går en grön våg genom Europa, men den är inte Sverige en del av ännu, säger Johan Wicklén. – Här ligger fokus på tuffa tag och gängbrottsligheten. Men narkotikaproblemet är så mycket mer än så, och det har kommit lite i skymundan i Sverige. Den nya cannabislagstiftningen godkändes i den tyska förbundsdagen efter häftig debatt. Enligt landets hälsominister Karl Lauterbach är förhoppningen att lagändringen kan göra cannabiskonsumtionen säkrare och avveckla den svarta marknaden. I Kanada kan man se hur den illegala försäljningen har reducerats drastiskt sedan legaliseringen 2018, säger Amir Englund men tillägger: – Man har dock sett fler som sökt akutsjukvård efter att ha överkonsumerat cannabis, främst av ätbara produkter. Drogen kan ge obehagliga effekter och leda till ett beroende. Ungefär 9 procent av de som testar cannabis blir beroende. – En låg siffra men när man väl är beroende är det en svår drog att bli kvitt, säger Amir Englund. Stor symbolisk betydelse Både han och Johan Wicklén talar om hur en liten andel av cannabisbrukarna ofta står för majoriteten av förbrukningen. Lyckas man få över den lilla andelen cannabisbrukare till den vita marknaden så försvinner en stor del av handeln på den illegala. Något som i sin tur skulle leda till mindre kapital hos de kriminella

tyskland

Tyskland legaliserar cannabis – är Sverige näst på tur?

SVD

https://www.svd.se/a/76eeA8/

Hamburgaren har dödförklarats, men Max fortsätter att växa. Vd Richard Bergfors talar ut om miljardarvet, rånförsöket och hur familjeimperiet ska ”rädda världen från McDonalds”. Han hade varit vd i två decennier när mejlen plötsligt blev färre. Mobilen lite tystare. Det var den 8 maj 2022 som Richard Bergfors förlorade sin chef, sitt bollplank och sin pappa. – Det är klart att det blev tomt, säger Richard Bergfors, vd för hamburgerkedjan Max, när vi möts för en intervju vid Medborgarplatsen i Stockholm på en av restaurangerna. Curt Bergfors avled efter en tids sjukdom och en misslyckad operation, vid en ålder av 73 år. Han var styrelseordförande fram till sin död. Efter sig lämnade han ett affärsimperium. Startade med en grill i Gällivare Historien om hur Max grundades är välkänd. 1968 öppnade Curt Bergfors och dåvarande sambon Britta Fredriksson en liten grill på 17 kvadratmeter i Gällivare. Snart blev det ytterligare en grill i Skellefteå och så en i Luleå. Då fick kedjan namnet Max, smeknamn för Curt Bergfors. Mitt i Max fortsatta expansion föddes Richard Bergfors och kort senare brodern Christoffer Bergfors. Redan vid frukostbordet pratades det business och gjordes planer för företaget. – Det var som att ha ytterligare ett syskon som hette Max, säger Richard Bergfors. Medan mamma Britta Fredriksson stod för markservice fick sönerna entreprenörskapet från sin far. För så närvarande som Curt Bergfors kom att bli som styrelseordföranden, med närmast daglig kontakt med sin son på vd-posten, var han inte under de äldsta barnens uppväxt. – Nej, det kan jag inte säga. När man jobbar så mycket som han gjorde då är det något annat som får stå tillbaka. Förlamad efter dykolycka Vid 10–11 års ålder började sönerna tillbringa somrar och lov med att dela ut reklamblad, städa toaletter och plocka undan efter gårdagskvällens fester på någon av nattklubbarna som då ingick i Max-konceptet. En av dessa somrar såg Richard Bergfors sin pappa ta ett ödesdigert dyk ner i vattnet utanför Sant Tropez. Sedan den dagen var Curt Bergfors rullstolsbunden. – Det var traumatiskt, men pappa var i grunden alltid positiv. Det tog inte lång tid innan han gav sig sjutton på att leva sitt liv precis som vanligt. För Richard Bergfors blev det inte bara en lärdom om att inte dyka i okänt vatten, utan även en livslång påminnelse om att livet kan ändras på en sekund. – Det har nog gjort att jag värdesätter livet och hälsan mera. I samband med Curt Bergfors bortgång blev testamentet och arvet på över en miljard kronor känt. Familjens tillgångar och förmögenhet var vida omskrivna. Men trots att kriminella hade avancerade planer på att råna hans far så sent som ett halvår före faderns död är Richard Bergfors inte rädd för sin egen säkerhet. Åtta personer dömdes för det omtalade rånförsöket 2021 som slutade med en biljakt på Östermalm. – Det är ju skrämmande att sådant kan hända och man får ju sig en tankeställare. Men jag väljer att inte oroa mig. Det kanske är naivt men jag är inte rädd. Barnen ärvde Max Max är ett familjeägt bolag och efter faderns död äger alla Curt Bergfors fyra barn varsin del av bolaget. Utöver familjens andelar äger den egna stiftelsen Rättvis Fördelning totalt 9 procent av bolagets aktier. Bröderna Richard och Christoffer Bergfors har sedan de första sommarjobben gått sida vid sida under hela sin yrkesbana. Sedan 2002 driver de koncernen som vd respektive vice vd. Men i dag är de fler från familjen Bergfors som jobbar i verksamheten. 78-åriga Mamma Britta Fredriksson är fortfarande ofta på kontoret. Även halvbrodern Wilhelm Bergfors, 25, jobbar i bolaget och sitter i styrelsen. Vill ni alltid åt samma håll? – Nej, men oftast skulle jag säga

richard bergfors

Max vd Richard Bergfors: ”Mitt mål är att rädda världen från McDonalds”

SVD

https://www.svd.se/a/RGvdAJ/

Ett vilset vacklande europeiskt ledarskap är en önskedröm för Putin, och en mardröm för Europa. Valet till EU-parlamentet avgör en dramatisk kraftmätning om framtiden för ”orbaniseringen”. Historiskt syftar EU-projektet till att bygga upp en europeisk gemenskap genom stegvis integration. Det jag kallar ”orbanisering” är dess nationalegoistiska motpol som syftar till upplösning av gemenskapen. Sönderfall är en mardröm för Europa – och en önskedröm för Putin. Fenomenet ”orbanisering” handlar alltså om mycket mer än Viktor Orbán och hans autokratiska korrupta styre i Ungern. Han personifierar bara de olika högerpopulistiska krafter som drar åt samma håll. De som vill ha ett svagt Europa.  För första gången någonsin blir årets val till EU-parlamentet storpolitiskt betydelsefullt. Valet i juni avgör en dramatisk kraftmätning om framtiden för ”orbaniseringen”. Europas framtida färdriktning är valets helt centrala huvudfråga. Den italienske premiärministern Giorgia Meloni och hennes parti ”Italiens bröder” med rötterna i nyfascismen blir ”orbaniseringens” fasad utåt. Den grupperingen av högerpartier kallas ECR (Europeiska konservativa och reformister). Bakom fasaden frodas allehanda ännu mörkare krafter. Här finns Polens största parti ”Lag och Rättvisa” (PiS) som förlorade regeringsmakten i fjol men som under sin tid vid makten varken försvarat lagen eller rättvisan. Ett ännu mörkare spöke finns i det nyaste tillskottet i ECR: Frankrikes yttersta extremhöger: ”Återerövring!” (Reconquête!). Partiet har Marion Maréchal-Le Pen som affischnamn. Hon är systerdotter till Marine Le Pen och rivaliserar med sin moster som leder det större högerextrema partiet ”Nationell Samling” (RN). Namnet ”Återerövring!” anspelar på spanska ”reconquista” det vill säga på hur muslimerna jagades ur landet. Ideologen Eric Zemmour förespråkar massiv utvisning av invandrare. Han fick 7 procent av rösterna i senaste presidentvalet. I ECR ingår även spanska VOX som också är ett islamofobiskt nationalkonservativt parti som hade hoppats på att bilda regering med det traditionella högerpartiet ”Folkpartiet” (PP) i senaste valet. Men projektet misslyckades med knapp marginal. Svenska SD och finländska Sannfinländarna tillhör också de ECR, men hotar lämna gruppen om Viktor Orbáns parti Fidesz släpps in, vilket tycks vara både Melonis och Orbáns mål, efter valet i juni.  Den andra större högerpopulistiska grupperingen (ID) i EU-parlamentet som betonar ”nationell identitet” har Marine Le Pen som främsta namn. Till den hör tyska AfD som har haft stora framgångar i östra Tyskland. Österrikiska FPÖ som en gång leddes av Jörg Haider, ser ut att under ledning av den hårdföre Herbert Kickl vinna det kommande valet, och ingår också i ID och i Nederländerna vann den främlingsfientlige Geert Wilders senaste valet, men har ännu inte lyckats bilda regering. Till samma familj hör Vlaams Belang som ser ut att vinna det kommande valet i Flandern, Belgiens viktigaste och mest dynamiska region. Till dessa två högerpopulistiska konstellationer, ECR och ID, kommer ett helt nytt, svårdefinierat fenomen i Tyskland, kallat BSW. Det är ett förbund kring den tidigare starka vänsterprofilen Sahra Wagenknecht som brutit sig ur ”Die Linke” med ambitionen att attrahera missnöjda väljare över hela fältet, från vänster till höger. BSW förväntas samla ett brett antal missnöjesröster bakom en politisk linje som förenas av fientlighet gentemot EU och Nato, kombinerat med mjuk samarbetsvilja till Ryssland och Vladimir Putin. Ideologen bakom BSW är Wagenknechts man Oskar Lafontaine, som en gång tillhörde ledningen för socialdemokratiska SPD

europa

Rolf Gustavsson: ”Orbaniseringen” en mardröm för Europa

SVD

https://www.svd.se/a/WRn3kG/

EU:s klimatlagstiftning kräver att Sverige antingen tvingar fram minskade skogs­avverkningar eller pressar ned försäljningen av fossila drivmedel rejält. I nuläget gör vi inget av detta, skriver Magnus Nilsson. Under innevarande decennium, 2021–2030, får de svenska växthusgas­utsläppen utanför nuvarande utsläpps­handel uppgå till högst drygt 270 miljoner ton koldioxid­ekvivalenter. Det fastslås i EU:s ansvars­fördelnings­förordning (Effort Sharing Regulation, ESR). Av dessa utsläpp orsakas för närvarande 60–70 procent av förbränning av fossila drivmedel, 20–25 procent är utsläpp av metan och lustgas från jordbruket. I teorin kan Sverige skaffa sig rätten att släppa ut mer än 270 miljoner ton genom att köpa utsläpps­utrymme av andra EU-länder, men det förutsätter att det finns medlems­stater som är villiga att minska sina utsläpp mera än lagstiftningen kräver av dem, vilket Sverige inte kan styra över. Ett viktigt ”ingångsvärde” är att det visat sig mycket svårt att minska jordbrukets utsläpp av metan och lustgas. Att klara kraven i ESR handlar därför i praktiken om att snabbt minska försäljningen av fossila drivmedel. Sköter Sverige inte korten rätt kan det dessutom hända att vår ”ESR-bubbla” i själva verket blir mindre än 270 miljoner ton. Det inträffar om Sverige 2021–2025 inte lyckas öka kollagren i skog och mark och i träprodukter på det sätt en annan EU-lagstiftning, LULUCF-förordningen, kräver. Skulle Sverige missa inlagrings­kravet 2021–2025 med till exempel 5 miljoner ton (vilket i varje fall inte är uteslutet), krymper den svenska ”ESR-bubblan” automatiskt från 270 till 265 miljoner ton. Beträffande perioden 2026–2030 innebär LULUCF-förordningen att Sverige måste öka de naturliga kollagren i landskapet och i träprodukter med motsvarande sammanlagt ungefär 235 miljoner ton koldioxid. Avgörande för att detta ska lyckas är att virkes­tillväxten i den svenska skogen fortsatt är betydligt större än avverkningarna. Jämfört med nuläget måste det årliga inlagrings­nettot 2026–2030 öka med cirka 4 miljoner ton koldioxid per år jämfört med i dag, en höjning med cirka 10 procent. För att på så kort tid lyckas med detta krävs att uttaget av virke begränsas. Andra åtgärder kan bidra, till exempel att återväta utdikade torvmarker (koldioxid­läckaget från utdikade torvmarker är ungefär lika stort som utsläppen från den tunga vägtrafiken), men det är kvoten virkestillväxt/avverkning som i praktiken avgör om vi lyckas respektera lagkraven. Samtidigt finns ett vidöppet ”kryphål” som regeringen och riksdagen skulle kunna ta till om man vill slippa att begränsa avverkningarna. Det handlar om ESR-bubblan och de 270 miljoner tonnen. Om de svenska ESR-utsläppen 2021–2030 bara blir till exempel 250 mot tillåtna 270 miljoner ton, kan hela ”överprestationen” på 20 miljoner ton utnyttjas som kompensation under LULUCF-förordningen. Då minskas de samlade kraven på kolinlagring 2026–2030 från 235 till 215 miljoner ton, vilket i sin tur minskar behovet av åtgärder för att begränsa virkesuttaget. Det är detta dilemma regeringen och riksdagen nu står inför: Ska man tvinga fram minskade avverkningar, eller ska man i stället rejält pressa ned försäljningen av fossila drivmedel (vilket knappast är möjligt utan högre eller betydligt högre drivmedels­priser)? Utan den här typen av ganska dramatisk omläggning är det svårt att se att Sverige kan undvika att hamna i en situation där vi bryter mot både ESR och LULUCF-förordningen

sverige

Magnus Nilsson: Tänker Sverige punktera EU:s klimatlagar?

SVD

https://www.svd.se/a/15m9dX/

Kvinnor tycks bli ett allt större problem i år – i synnerhet Julia Navalnaja och Taylor Swift. För det handlar om krig. Och kärlek. Och om det får lov att finnas någon humor längre. Det finns två filmer – två dokumentärer – som tillsammans förklarar ett viktigt skifte i samtiden just nu. Där står två moderna och beundrade, och samtidigt hatade, kvinnor i stark kontrast till en gammaldags, brutal syn på vilka som bör bestämma och styra världen. Den ena filmen är ”Navalnyj”, som handlar om hur den karismatiske ryske oppositionsledaren blir förgiftad av FSB-agenter men räddas av sin hustru och hjälps av undersökande journalister. Där går Julia Navalnaja rakt in på sjukhuset med en mobilkamera och vänder den mot de ryska läkarna som vägrar att låta henne träffa sin man. Hon vänder sig till Putin direkt — och hela världen — och för att få flyga sin make ut ur landet. Hon ber inte ens. Hon kräver det. Aleksej Navalnyj sågs som ett politiskt geni och en stor talang, men det som fascinerade och förde fram den politiska idén om ett annan sorts Ryssland var också att han uppträdde som ett team med sin hustru. Och hur de två var mot varandra. För de tycks ha haft den sortens kärlek som slår allt annat. Som är ett partnerskap på riktigt. Där en må vara frontfiguren, men den andra kanske till och med är en större kraft. Som räddar livet på honom, om och om igen. Som när hon till slut inte kan rädda honom längre kliver fram och tar över kampen. Som de drivit tillsammans hela tiden. Den bilden ges både i filmen och i flera av de artiklar som publicerades om paret medan Aleksej Navalnyj levde, där paret beskrevs som ”en oskiljaktig politisk enhet” och ”en dubbelhövdad örn”. Vänner och kollegor har beskrivit Navalnyj som en man som gifte sig med en kvinna vars respekt han sökte, hela tiden ville förtjäna, och fick. Han ville ha en partner som han beundrade; som gjorde honom bättre. Och han pratade själv ofta om hur kär han var i henne. Relationen som beskrivs är inte den sorten som nöjer sig med att “fungera”, undvika konflikter och överleva livspusslet med lugn och ro som primära mål. Utan något som siktar högre. Betydligt högre. Intellektuell spänst och en eld som är den största i landet. Och de har roligt. Det finns humor. För många kvinnor (och kanske män) är det en fantasi som är så sprängkraftigt modern och uråldrigt romantisk att den aldrig går att avfärda. Den om en innerlig och djup kärlek. En stolt kärlek. Som aldrig är rädd. Utan som är lojal, beskyddande och modig. När den ena blir anfallen står den andra upp, varje gång. Tillsammans lever de ett större liv. Med ärligt uppsåt, på lika villkor. Det är en sådan kärlek som Taylor Swift letar efter, på andra sidan jorden. Filmen om henne – ”Miss Americana” – beskriver hur hon som ung och ambitiös försöker vara alla till lags och aldrig stöta sig med någon, samtidigt som hon svälter och tystar sig själv. För att sedan bli hårt prövad, få nog, kliva in och börja bestämma helt själv. Hon äter mat, blir starkare, och vill ”stå på rätt sida historien”, som hon själv säger. När det gäller självklarheter som att kvinnor vill bli trodda, respekterade och få ta beslut om sin egen kropp och sina eget liv. I sina texter och även bortom det. Fantasin hon levererar, gör konst av och till och med vågar skratta högt åt ibland – handlar om precis detta: Att även en kvinna får, vill och kan äga sitt eget liv. Hon får även lov att våga söka en stor kärlek som hyllar, stöttar och stärker henne. Som matchar henne. Ett partnerskap där två stora personer får plats, och växer

taylor swift

Jenny Nordberg om varför Navalnaja och Swift ses som hot

SVD

https://www.svd.se/a/BWovxG/

I form av en fartfylld rockkonsert skildrar ”Tick, tick…boom” en neurotisk konstnärs omöjliga drömmar. Underhållande och välgjort – men kanske borde konstens villkor i dag belysas med mera allvar? Konstens och konstnärers orimligt prekära situation i ett marknadsstyrt samhälle är ett kärt ämne inom scenkonsten. Puccinis ”La Bohème” (1896) lade ett romantiskt skimmer kring bohemerna på Montmartre, Anton Tjechovs ”Måsen” (1895) framställde den narcissistiske unge teatermannen Konstantins omöjliga kamp att slå igenom med nya former. Och Jonathan Larson dog tragiskt dagen innan han skulle slå igenom med sin musikal ”Rent” (1996), baserad på ”La Bohème” men överförd till 90-talets New York, där aids/hiv-epidemin brutalt slog ner i kulturkretsar. Malmö opera och Malmö stadsteater gör nu ett samarbete kring en rockmusikal av just Jonathan Larson, där han beskriver sin plågsamma New York-vardag som genialisk scenkonstnär i fåfäng jakt på scen, publik och genombrott. ”Tick, tick…boom!”, har form av en rockkonsert, där ett band med fyra musiker fyller det mesta av scenen. Maja Kalls scenografi har mitt bland instrumenten skapat en spelyta med en vit bakgrundsskärm, sådan man rullar ut som fondvägg och golv i en fotostudio. Här agerar Alex Jubell som huvudpersonen Jonathan, med Mercedesz Csampai och Erik Espinoza i skiftande roller som bland annat flickvän, agent, bästa kompis och pappa. Skådespelarna skapar enkla miljöbeskrivningar med text och skisser i overheadbilder som projiceras på den vita bakgrundsskärmen. En metronom tickar envetet och påminner Jonathan om att han blir 30 om några dagar. Ännu har han inte fått sin futuristiskt experimentella rockmusikal ”Superbia” producerad – och snart är han ju passé. Alex Jubell är från första till sista stund vibrerande neurotisk, skör och maniskt självcentrerad. Detta uttryck, som han verkligen behärskar, formade han redan som Konstantin i ”Måsen” 2021 här på Malmö stadsteater. Och det finns ju likheter mellan rollfigurerna. Varför är det alltid de ytligt streetsmarta som gör succé och tjänar massor med pengar? Måste man göra som ungdomsvännen Michael, han som kör BMW med lädersäten för att han lämnade sin skådespelardröm och blev marknadsanalytiker? Erik Espinoza gör Michael till en hygglig, prydlig figur, i välskuren kostym och rätta mockasiner. Mercedesz Csampai spelar den charmiga flickvännen/dansaren Susan som vill lämna New York-hetsen och flytta ut på landet, något som stressar upp Jonathan ännu mer. Sara Cronbergs fartfyllda regi fångar rytmiskt, precist och med små medel just den stress de befinner sig i, där drömmar och kreativitet krockar med en socioekonomisk realitet. Första aktens uppskruvat korta replikskiften och riviga rocklåtar når dock inte ut över rampen utan blir mest något att betrakta på ytlig distans. I andra akten landar figurerna mer och berättelsen får mening. Trots att allt är väl genomfört och paketerat (eller kanske just därför) funderar jag på vitsen med att sätta upp denna musikal. Den skapar i grunden lättsam, lättglömd underhållning om konstnärers ohyggliga svårigheter att ta plats i det som har blivit en global, marknadskänslig nöjesindustri. Vore de inte värda att synliggöra på ett annat sätt än som eviga neurotiker?

tick tick boom malmö

Recension: ”Tick, tick…boom” i Malmö är en rockkonsert om drömmar

SVD

https://www.svd.se/a/O8w2Ll/

Filip Hammar har gjort en film där han försöker få upp sin pappas livsandar. I stället blir det han själv som gör den längsta resan – mot acceptans. Men kommer han lyckas? SvD följer med hem till barndomshemmet i Köping. Klockan är strax före åtta när Filip Hammar sms:ar att han är försenad. ”Hallå! Jag har lite grejer som jag måste riva av här hemma. Så jag blir en kvart sen.” Vi har stämt möte utanför hans port på Östermalm. Hans hyrbil står parkerad en bit upp på gatan, den har redan fått en p-bot. – Nu ska ni få se något jag inte har gjort på tjugo år, säger Filip och skrapar framrutan. Sedan tar vi bussfilen ut ur Stockholm, med riktning mot Köping. Det är hit han alltid återvänder, till ursprunget, hand i hand med parhästen Fredrik Wikingsson. I boken ”Två nötcreme och en moviebox” nämns spegelväggen i pojkrummet som rymde alla Filips parfymflaskor, i romanen ”Tårtgeneralen” berättar de om Köpings försök att komma in i Guinness rekordbok och i dokumentärserien ”Välkommen till Köping” skildras Filips storasyster Linda Hammars liv på ett gruppboende. Den här gången är den förlorade sonens återkomst mer lågmäld och har samtidigt med sin innerlighet och humor potential att bli en av duons största framgångar. I filmen ”Den sista resan” får vi följa hur Filip, i ett försök att få upp livsandarna hos sin i dag 81-årige far Lars Hammar, hämtar upp honom hemma i enplansvillan i en likadan orange Renault 4 som familjen hade på 1980-talet. Med Fredrik Wikingsson som sanningssägare i baksätet går färden sedan vidare mot familjens återkommande semesterparadis på franska rivieran där det är tänkt att den forne franskläraren ska återfå lusten att leva. ”Har inte samma grubblande Hammar-gen som pappa” Filmen inleds med att Filip följer med sin far på magnetröntgen och håller hans hand. Det är bara en av många scener då Filip är märkbart tagen. – Han har fått sjukhuset att göra alla undersökningar som går, men de har inte hittat något. Han ser så jävla skröplig ut där han sitter hemma i sin fåtölj och förlorar sig själv i existentialistiska tankegångar. Om du hela tiden intalar dig själv att du inte kan någonting, så blir det så, säger Filip och slår på rattvärmen. Han har själv tidigare pratat om sitt eget dåliga mående, men det här är något annat menar han. – Jag har inte samma grubblande Hammar-gen som pappa, utan snarare adhd möter upp- och ner-mående. Men jag har tagit tag i det och medicinerar och det skulle pappa aldrig göra. Det kan jag tycka är frustrerande, för jag tror att han skulle må bättre då. Som motpol i hemmet, och i filmen, finns Filips mamma Tiina Hammar. Även hon är pensionerad lärare, i historia och religion, och 80 år fyllda. Hon går snabba stavgångspromenader varje dag, lagar mat, umgås med väninnor och tar hand om barnbarnen när de hälsar på. – Det handlar så mycket om mindset. Mamma är alltid positiv, fast hon har gått igenom en massa skit: hon är flykting från Estland, kom hit som tvååring med sina föräldrar som var helt knäppa av kriget, hennes mor tog sedan livet av sig. Pappa växte upp i Tomelilla i trygg medelklass. Farmor tvättade pappas kläder fram till att han blev tillsammans med mamma – föräldrarna körde till Lund varje vecka och hämtade hans smutstvätt. Så att ibland när pappa gnäller, så är det liksom… vem är det som borde göra det egentligen? Ändå är det till sin far Filip återkommer gång på gång. Lars Hammar var en av huvudpersonerna i ”Tårtgeneralen” – romanen blev senare film – då spelad av Jens Ohlin som excellerar i rollen som den frankofile fadern

filip hammar

Filip Hammar: Jag medicinerar – det skulle pappa aldrig göra

SVD

https://www.svd.se/a/LlJelR/

Unga Dramaten invaderar klassrummet med teatralt ös, svart magi och perfekt tonträff i ett drama om mobbning och sociala medier. Teater Pero berättar om när gränser överträds. Klassrumsteater är en egen genre. Teater i elevernas vardagsmiljö. Två nya klassrumsuppsättningar (från 10 år) har två flickor i centrum. Grundämnet är gemensamt, gestaltningarna diametralt motsatta. Unga Dramatens ”Tween spirit”, som även spelas i Tornrummet, handlar om mobbning, sociala medier och svart magi. Datanörden Ellis har sett en websida om hur magi kan väcka liv i skolans uråldriga ande. Teddy, elevdrottning och populär influencer, förbereder sig för att vinna en sångtävling; följarna strösslar med hjärt-emojis och stjärnfall. Även Ellis ska sjunga och Teddy driver på en blixtsnabbt eskalerande nätmobbning. Och skyddar sig med att det bara var ett skämt. Ellis hämnas. Genom hennes mystiska ritualer förvandlas Teddy, som hemsöks av den destruktiva spök-anden och sjunger falskt. Nätmobben byter hatobjekt. Demonen är livshotande och Teddy behöver Ellis digitala kompetens. Statusrelationen vänds upp och ned. Hemligheter avslöjas. Vänskap gryr. Båda har problem med föräldrar. Lisa Färnströms regi öser på med teatralitet, ljusväxlingar, suggestivt ljud och en skärm där elevpubliken kan följa allt som händer på nätet. Skådespelarnas tonträff är perfekt. Nancy Ofori gör den mobbade Ellis, som blir en hämnare med samvete. Rebecca Kaneld låter Teddys glittrande yta spricka och avslöja lager av motsägelsefulla känslor. De fläker ut skräcken, rusar, häver sig på möblerna, blir läskigt demonbesatta och faller handlöst på golvet. Eleverna hukar fascinerat i bänkarna. ”Tween spirit” är en tänkvärd och lustfyllt röjig teaterrysare. Även i Teater Peros ”Skoja’ bara” (text av Helena Hedlund, regi Karin Westholm) gömmer sig en mobbare bakom ett förment skämtlynne och flickornas status byts genom drastiska händelser. Också här spelar skolan en viktig roll, liksom föräldrapress och en ensamstående, krisande mamma. Men ”Skoja’ bara” görs med enkla medel, utan internet. Förtalet och hånet uttrycks på skolgården och i en dagbok. Det är berättarteater utan åthävor, där skådespelarna Pernilla Göst och Kari Hamfors Wernolf håller spänningen uppe under trekvart. Spelas även på Teaterverket i Stockholm.

dramaten

Recension: ”Tween spirit” på Dramaten skildrar mobbning trovärdigt.

SVD

https://www.svd.se/a/Mozlp0/

Det är ännu oklart vad som låg bakom gaslarmet på Säpos högkvarter i fredags. Åtta personer fördes till sjukhus med aningssvårigheter och illamående. På lördagen vid 13-tiden hade alla lämnat sjukhuset. Vid lunchtid på fredagen inkom ett larm om en misstänkt gasläcka på Säkerhetspolisens huvudkontor i Solna. Delar av byggnaden evakuerades och åtta personer, varav flera poliser, fördes till sjukhus med illamående och andningsbesvär. På lördagen var fortfarande två poliser kvar på sjukhuset för observation. Vid 13-tiden kunde båda lämna sjukhuset efter att illamåendet gått över, enligt polisen. En stor räddningsinsats pågick under hela fredagseftermiddagen i Solna men på kvällen avslutades arbetet och avspärrningarna hävdes. Polisen har nu inlett en förundersökning om vållande till kroppsskada. – Vi vet fortfarande inte vad det var som gjorde att de här personerna började må illa. Det är därför vi ska utreda det nu. Och det finns ingen misstänkt person, säger Anna Westberg. Patrik Söderberg, chefläkare i Region Stockholm, uppgav för P4 Stockholm på fredagen att det var Säpos egen utrustning som hade gett utslag för gas i lokalerna. Enligt uppgifter till Expressen gav sensorer på byggnaden utslag för fosgen, en kemisk stridsgas som användes under första världskriget. Uppgifterna har inte bekräftats. Säkerhetspolisen vill inte kommentera hur gasen upptäcktes eller vad som kan ligga bakom. – Vi kan inte säga något mer än att vi hade en indikation på ett gaslarm och då vidtog åtgärder. Räddningstjänsten genomförde en insats och kunde sedan konstatera att det varken fanns gas inne i byggnaden eller utanför den, säger Karl Melin, presschef på Säpo. Har arbetet i Säpos lokaler återgått till det normala nu? – Så fort räddningstjänsten lämnades platsen och var klar med sin insats återgick vi till ordinarie arbete, säger Karl Melin.

säpo

Gaslarm på Säpo – åtta fick föras till sjukhus

SVD

https://www.svd.se/a/rlkGEK/

Med ett uppkäftigt soundtrack iscensätter Eirik Stubø ”Tre systrar”. En underbar ensemble fyller Stadsteaterns stora scen med melankoli, leda – och tid. Ett oratorium om en okänd framtid. Det var en gång en trio systrar. En såg världen som den var, och blev tidigt uppgiven. En fick för sig att man kan slå sönder tristess med utagerad passion. Den yngsta såg en struktur falla samman, hennes överlevnadsstrategi var att bevisa sin nödvändighet med fysiskt, påtagligt slit. Anton Tjechov blir som mest aktuell när vi anar att tiden står inför stora förändringar, och individen plötsligt ser sin utsatthet: att existentiellt och politiskt balansera ovanför en avgrund. Hur lätt det är att falla. Ett sätt att leva håller på att försvinna, och vi inser vår sårbarhet. Tjechov kan ju spelas på så många sätt, som bitterljuva, folkloristiska vykort från ett förr, som en skildring av hopplös kärlek eller kierkegaardska moraliteter om människor som inte kan välja och lever sina oförlösta liv i en form av limbo. Eirik Stubø drar i stället Tjechov mot Beckett, här blir systrarnas nästan religiösa längtan till Moskva en väntan på Godot. Stubø är en mycket konsekvent regissör som alltid litar på den text han valt, låter den ta sin tid och tonsätter den med eklektisk musik som lägger stämningar och kommentarer. Det oavlåtligt uppkäftiga soundtrack han valt denna gång är värt en egen recension: från slagdängor via jazz till Bob Dylan. Stubø skyr inte det ödsliga. Det glesa spelet på stora scenen är en vandring genom gråskalor – också kostymmässigt – mot en fond av rörliga landskapsfoton. Han rör sig runt depressiva tillstånd: melankoli, tristess, uppgivenhet, leda, och silar det genom ett ensemblespel fyllt av nyanser, och ett slags imploderad energi. Rollerna blir monologer, enskilda entiteter besatta av eviga mantra. Omtagningar. Iscensättningen är på ett sätt traditionell, Stubø lägger inte till några djärva nytolkningar av skeendet – med undantag för att Irina här möjligen älskar dödsbringaren Soljonyj. Systrarna är tydliga: Tova Magnusson som duktiga Olga, Louise Peterhoffs Masja är en spröd flykting från sitt äktenskap med läraren Kulygin som Göran Ragnerstam ger en underbart desperat gapighet. Lillasyster Irina, Carla Sehn, iförd alltmer eleganta kläder, drömmer om att kroppsarbeta. Stubø för fram ironikern Tjechov mot gränsen till det cyniska. Det är en fantastisk grupp aktörer som regissören har att arbeta med. Shanti Roney låter Versjinin vara tystlåtet filosofisk – en total kontrast till Masjas man. Henrik Norlén som systrarnas bror Andrej är ovanligt bitter och klarsynt. Sten Ljunggren, 85 år, gör doktorn till en solitär som försöker pussla ihop en livsmening av tidningsnotiser. Lars Lind, 89 år, är verkligen underbar som clownisk resonör. ”Tre systrar” är en pjäs om tid, och om tider. Stubø låter också allt ta sin tid, använder långsamheten som ett motstånd och verkningsmedel. Uppsättningen är ingenting för den som vill att det ska gå undan. Det enda undantaget är fastlagsfesten som – trots Natasja, mycket väl spelad av Astrid Drettner – blir en tillfällig tempohöjd backanal, ett utbrott av förtvivlad eufori. Jag tycker mycket om att vara bland dessa tragiska ensamheter, inuti det meditativa musikaliska rum Stubø skapar runt dem. Ett oratorium om en okänd framtid.

tre systrar

Recension: Lysande ensemble när Eirik Stubø regisserar ”Tre systrar”

SVD

https://www.svd.se/a/15mr5K/

Gotisk mardrömshow möter epatraktorer och solig dansbandsschlager under Melodifestivalens fjärde deltävling i Eskilstuna. Men finalisterna känns ovanligt självklara – veteranerna Dotter och Danny. Låt: ”Done getting over you” Artist: Albin Tingwall Låtskrivare: Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Joy Deb, Linnea Deb ”Idol”-tvåan tillka tennistränaren Albin Tingwall river av en medelmåttig ”gå vidare”-låt i ettrigt tempo som flirtar med A-has ”Take on me” i refrängen. Men på torsdagsrepet fick han inte alls ihop det här numret. Albins pojkbands-moves är märkligt stela och han tar inte ut ett enda steg, vilket skär sig med den höga energin i låten och får det hela ser amatörmässigt ut. Låt: ”30 km/h” Artist: Lia Larsson Låtskrivare: Axel Schylström, Jimmy Jansson, Lia Larsson, My Söderholm, Thomas G:son Om Fröken Snusks bidrag saknade epadunk så får fansen sitt lystmäte här. ”30 km/h” är alltså fartgränsen för A-traktorer och scenshowen innehåller både nämnt fordon och en animerad kepsprydd förare. Tyvärr sitter inte vare sig sången eller dansen för Tiktok-stjärnan Lia Larsson och hon har svårt att fylla ut scenen. Men visst, nog kommer det skrålas ”hela hjärtat slår i trettio kmh” på dansgolven i sommar. Låt: ”It's not easy to write a love song” Artist: Dotter Låtskrivare: Dino Medanhodzic, Johanna ”Dotter” Jansson Dotter ställer oväntat upp med en midtempoballad där hon kör barfotadans à la Loreen ihop med en flygel. Den börjar avskalat med Dotters lite raspiga röst över en pianoslinga och växer snyggt till symfonisk hjärtekross, på det där svala men ändå smärtsamma sättet som Lana del Rey gjort till sitt signum. Kanske bästa kompositionen hittills, frågan är om numret är tillräckligt direkt för att övertyga brett. Låt: ”Circus X” Artist: Scarlet Låtskrivare: Emil Behmer, Henric Pierroff, Ian-Paolo Lira, Jessica Rachel Chertock, Scarlet, Simon Boustedt, Staffan Amberlind, Thirsty. Gotisk syntrock paketerad som en mardröm med dansande djävlar, mexikanska dödsmasker och en i galenhet tillagande psykedelisk fond. Musiken är smått vansinnig, gör tvära kast i stil och tempo, med en fängslande syntslinga som refräng och inslag av läskig barnvisa. Lite svårbedömt, mer ett nummer än en låt och möjligtvis ett kul avbrott från den vanliga repertoaren. Låt: ”En sång om sommaren” Artist: Lasse Stefanz Låtskrivare: Anders Wigelius, Anderz Wrethov, Robert Norberg En dansbandsschlager om minnen av sol, vindar och om att springa tillsammans på åkrar. Så där som man ju gör. Till detta frejdiga fioler och tävlingens andra vassrugg. Det är faktiskt rätt charmigt och låtskrivarna vill förstås uppnå en ny ”Guld och gröna skogar”, men den här sortens musik har fått allt svårare att ta sig vidare och det sker med största sannolikhet inte i kväll heller. Låt: ”Happy that you found me” Artist: Danny Saucedo Låtskrivare: Danny Saucedo, Kristoffer Fogelmark, John Martin, Michel Zitron Efter två silver och ett brons är väl Danny mer än någonsin inställd på Eurovision. Har han någon chans? Låtmässigt, ja. Det är en väldigt snygg komposition med dynamisk uppbyggnad, smittande melodier som övergår i en lite vemodig dansant refräng, det finns något bitterljuvt här som lockar mig. Men numret känns inte klockrent, och Danny satte inte riktigt tonerna på repetitionen.

dotter

Mello del 4: Veteranerna Danny och Dotter gör upp

SVD

https://www.svd.se/a/nQ8xAm/

Villaägarna vill bromsa nedstängningen av de gamla 2G- och 3G-näten, men att skjuta på nedstängningen vore olyckligt. Moderna nät är en förutsättning för ett smart och säkert digitalt Sverige, skriver Robert Liljeström. I en debattartikel på SvD Debatt 21/2 skriver Villaägarna att nedstängningen av de gamla 2G- och 3G-näten i Sverige bör bromsas. Men förslaget om att skjuta på nedstängningen vore olyckligt för utvecklingen av ett säkert och konkurrenskraftigt digitalt Sverige. Sverige har moderna telekomnät i toppklass med fiber, 4G och 5G. Ny teknik ger en bättre och säkrare uppkoppling som lägger grunden för en digitalisering som främjar konkurrenskraftiga företag, en modern samhällsservice, nya konsumenttjänster och den gröna omställningen. En hållbar digital utveckling kräver dock mer än att bygga nytt. All teknik blir gammal och behöver bytas ut när den inte längre uppfyller samhällets krav. De svenska mobiloperatörerna är mitt uppe i stängningen av 3G-näten och planerar att stänga 2G-näten i slutet av 2025 för att helt ersätta dem med moderna lösningar. De nya näten med förbättrad kryptering och verifiering ger möjlighet till säkrare digital kommunikation och högre it-säkerhet. Att fortsätta koppla upp viktiga samhällsfunktioner som trygghetslarm och övervakning av kritiska infrastrukturer med teknik som byggdes utifrån 90-talets kravbild är inte hållbart. Att fasa ut de gamla näten är också en förutsättning för att ge mer plats åt modern teknik som 5G. I Techsveriges rapport ”Miljarder skäl för 5G” beräknas de positiva effekterna av ett tidigt införande av 5G ge en årlig BNP ökning på 126 miljarder kronor. Ett område som lyfts fram är vård och omsorg där uppkoppling och digitalisering har potentialen att avlasta en ansträngd vård. De nya näten är även upp till fem gånger mer energieffektiva än de gamla. Att ersätta gammal teknik och stänga ned nät som till stor del går tomma är viktigt för att minska energiförbrukningen och klimatavtrycket.   Att ersätta 2G- och 3G-nät är inte unikt för Sverige. I Europa hade i juli 2023 minst en operatör stängt sitt 3G-nät i 11 av 31 undersökta länder och detsamma gällande 2G i Schweiz, Frankrike och Nederländerna. I Nordamerika pågår nedstängningen av 2G och 3G, och USA har kommit längst där alla stora operatörer har stängt sina nät. I Asien är de flesta 2G-nät redan stängda och 3G är stängt eller kommer stängas snart. Villaägarnas påstående att Sverige och Norge sticker ut och att övriga länder i världen avvaktar våra misstag är helt enkelt inte korrekt.  Att byta ut nät som har funnits i över 30 år är inget som görs enkelt. En successiv övergång och god framförhållning är avgörande för att få med alla och minimera onödiga byteskostnader. Sverige var först ut i världen med 4G redan 2009 och fick tidigt väl utbyggda nät vilket gjorde att användningen av de gamla näten sjönk snabbt. Tillsammans med Techsverige kommunicerade mobiloperatörerna 2020 att alla företag, organisationer och konsumenter bör göra sig oberoende av 2G- och 3G-näten inom 5 år. Sedan dess har säkerhetsföretag, kommuner, fastighetsägare, infrastrukturägare och många fler arbetat aktivt med att byta ut sin kvarvarande gamla utrustning till en bättre framtidssäker lösning. Konsumenter har bytt ut gamla telefoner, bredbandsutrustning och uppkopplade saker vilket gett större möjligheter att ta vara på digitaliseringens möjligheter

sverige

Sverige tjänar på att ha moderna nät, skriver Robert Liljeström

SVD

https://www.svd.se/a/5B9WK6/

I Ingela Strandbergs nya diktsamling osäkrar en katts död natten, och mörkret breder ut sig. Sebastian Lönnlöv njuter av det kantigt oslipade. En katt har dött – det är den skenbart enkla utgångspunkten för ”När jag var snö”, Ingela Strandbergs nittonde diktsamling under en drygt femtio år lång diktargärning. Kattkroppen ska förstås begravas, och en jordfästning som väcker tankar även på diktjagets dödlighet, och som i det lilla tycks rubba något väsentligt: Vi gräver graven tillsammans Det outtalade mellan oss djupnar med hålet i jorden Katten kallnar i gräset Inte bara denna för diktsamlingen så centrala katt, utan också dödsdömda kor och grisar ges utrymme i ”När jag var snö”. Vi har att göra med lantbruksdjur på vilka ”Dödscontainrar väntar / Brutna käkar / Söndertrasade kön / Golv brämade av blod och mjölk”. Djur har länge varit viktiga i Ingela Strandbergs poesi, men här är det som om hon har bestämt sig för att verkligen ge alla ekokritiska litteraturvetare något att jobba med. Den snö som är en så viktig beståndsdel i titeln får förhållandevis litet utrymme i själva diktmassan, medan ”mörkersvallet” och nätterna – de som ”står svarta och fumlande i farstun” – breder ut sig desto mer: Kom och var sömnlös med mig i nattens lägsta timmar Vinbärsbuskarna är tomma nu Trastarna har stillnat Den vita floxen lyser som en lampa Det finns en vild och våldsam tystnad som du bör känna igen när du kommer nästa gång Vi befinner oss långt från städerna, nära en natur som människan har försökt forma efter sitt godtycke, men som fortfarande bjuder ett segt motstånd mot hennes krav på total kontroll. Här finns en i Strandbergs diktning återkommande bushållsplats, och till den leder vägar som gudalika kentaurmän lägger asfalt på – men rymden befinner sig också strax intill, som en ständig närvaro av något oändligt större. Vi har att göra med en poet som ser världen i ett korn av sand, men också med ett påtagligt djuriskt – och konkret kroppsligt – universum: ”Hela universum är en tunga”. Och nästan lika mycket som denna diktsamling handlar om en död katt så uppehåller den sig vid diktjagets ambivalens inför att ingå i människors konstellationer. Att vara ett flockdjur eller en ensamvarg – det är en nog så viktig fråga: Ingenstans hör jag hemma Ingenstans blir jag av Det är nåden Det är förbannelsen Ingela Strandberg har länge hört till mina absoluta favoriter i skaran av erfarna svenska poeter. Hon har ett sätt att kombinera humor och allvar, svärta och sken, till en helhet som aldrig saknar nyanser och skalor. Hon kan skriva både vackert och kargt, linda läsaren runt sitt lillfinger för att i nästa stund snärta till ordentligt. I denna sin senaste diktsamling går Strandberg ännu ett steg längre och kostar på sig att vara kantigt oslipad, så som den kan vara som för länge sedan har genomskådat alla standardmålade språkfasader. De poesiläsare som inte redan har bekantat sig med Strandbergs mörka universum, där katten och natten är jämbördiga storheter, bör omgående skaffa sig en bokbiljett dit.

ingela strandberg när jag var snö

Recension: När jag var snö av Ingela Strandberg

SVD

https://www.svd.se/a/GM4LdQ/

PODD | Sympatiska boomers, japanska stridssagor och en massa mode-tv. Tove Norström och Andreas Hörmark dyker ned i det nyaste på streamingtjänsterna. Vad har kåtbockar, samurajer och modedesigners gemensamt egentligen? Och varför är det så mycket haute couture i rutan? Det är frågor som ”Tv-kollen” ställer sig i veckans avsnitt. Andreas Hörmark har nämligen sett SVT:s ”Hotell Romantik” och bjuder på spaningar om Sveriges gamlingar. Tove Norström reflekterar kring eviga frågor om heder och ära apropå den episka samurajsagan ”Shōgun” på Disney+. Dessutom har de sett så mycket tv om haute couture – framför allt Apple TV+-dramat ”The new look” – att Andreas Hörmark vill bli nudist i ren protest. Titlar som diskuteras i avsnittet: ”Life & Beth” (Disney+) ”Hotell Romantik” (SVT Play) ”Shōgun” (Disney+) ”The new look” (Apple TV+) ”Cristóbal Balenciaga” (Disney+) ”Kaiser Karl” (kommer i år på Disney+) ”House of Gucci” (vod) ”Navalny” (HBO Max) ”Ricky Gervais: Armageddon” (Netflix) Lyssna på ”SvD Tv-kollen” ”SvD Tv-kollen” produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler. Du hittar den enklast genom att söka efter ”Tv-kollen” i din poddspelare; eller klicka på länkarna. Producent: Joanna Górecka (Filt) Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

hotell romantik

SvD Tv-kollen: Sex och heder i Hotell Romantik och Shogun

SVD

https://www.svd.se/a/dw6zoj/

Regeringen har inte följt experternas råd att börja samla in data om svenskarnas tillgångar och skulder. På en pressträff om ekonomiska klyftor riktar tidigare riksbankschef Lars Heikensten hård kritik mot ansvarig minister. Hösten 2022 föreslog en statlig utredning att Sverige skulle börja samla in data över hushållens tillgångar och skulder. Tanken var att ge beslutsfattare bättre underlag för att fatta mer välinformerade beslut. Riksbankschef Erik Thedéen, Daniel Barr, generaldirektör på Finansinspektionen (FI) och riksgäldschef Karolina Ekholm har ställt sig bakom förslaget. FI påpekar i sitt remissvar att motsvarande uppgifter samlas in i till exempel Danmark och Norge. Betydelsen av ett svenskt register har också lyfts fram av Internationella valutafonden (IMF). Den statliga utredningen föreslog att nödvändiga lagförändringar träder i kraft den 1 januari i år, men regeringen har ännu inte agerat. Till Dagens Industri sa Niklas Wykman i våras att det finns skäl att göra en översyn kring statistiktillgång. Men han uttryckte samtidigt en rädsla för att en sådan datainsamling skulle bana väg för återinförandet av en förmögenhetsskatt som slopades 2007. ”Det är helt uteslutet att bygga upp infrastrukturen för en förmögenhetsskatt”, sa han då. Nu får ministern kritik från Lars Heikensten, ordförande i Finanspolitiska rådet, vars uppgift är att granska regeringens ekonomiska politik. Enligt Heikensten bör man inte, i en välfungerande demokrati, gynna sin egen politiska uppfattning genom att förtiga fakta. – Det är en generell bild som jag har. Och i det här fallet, att inte införa statistik av den här typen, som ju många andra länder har, det är ju att förtiga fakta, säger han. SvD har gett finansmarknadsminister Niklas Wykman möjlighet att besvara kritiken. Som svar skriver ministerns pressekreterare Victoria Ericsson att regeringskansliet analyserar utredningens remissvar och att de kommer att återkomma när det arbetet är avslutat. ”Samtidigt gäller det som vi tidigare har sagt, det vill säga att det är uteslutet att på något sätt öppna upp för, eller bana väg för en förmögenhetsskatt,” skriver Victoria Ericsson i ett mejl. Jesper Roine, ekonomiprofessor på Handelshögskolan i Stockholm, satt med i utredningen som utformade lagförslaget. På pressträffen upprepade han flera gånger behovet av mer data. – Det är olyckligt när det i vissa diskussioner förs fram att det här är egentligen ett första steg mot en viss typ av politik. Det är inte alls vad jag tycker i alla fall, säger han. Jesper Roine kommenterade även Stefan Ingves utspel i en lång intervju med SvD. I den uppmanade den förre riksbankschefen politikerna att bland annat införa en fastighetsskatt. Enligt Jesper Roine är fastighetsskatten ett bra exempel på en fråga där det vore bra om man hade bättre statistik över svenskarnas tillgångar och skulder. Som exempel lyfter han att två hushåll vars bostad är värda lika mycket pengar skulle påverkas olika av en fastighetsskatt beroende på storleken på deras skulder. – Att ha koll på hur fördelningen mellan olika hushåll ser ut. Det är jätteviktigt för att veta vilken typ av politik som skulle fungera helt enkelt, utan att riskera finansiell stabilitet och annat, säger han. Ämnet för pressträffen var Finanspolitiska rådets rapport om den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. Jesper Roine, som nyligen släppt boken ”Därför är ojämlikheten viktig”, är en av rapportens huvudförfattare. Ökade klyftor och ojämlikhet Enligt honom har klyftorna ökat sedan början av 90-talet. Det största skälet är stigande kapitalinkomster (till exempel räntor och aktieutdelningar), samt realiserade kapitalvinster (till exempel vid försäljning av en aktie eller bostad)

finansmarknadsminister

Tidigare riksbankschef kritiserar finansmarknadsminister Wykman

SVD

https://www.svd.se/a/ve0jBp/

Att vara vid liv när kriget är över är Julia Kotjetovas mål. Två år in i Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är döden hela tiden närvarande. För SvD berättar Anna, Julia och Kateryna om kriget och framtiden. ”Jag fick inte ens kropp att begrava” berättar Anna Kubareva. För Anna Kubareva, 28 år, har kriget varit närvarande i snart tio år. 2014, efter Majdanrevolutionen, togs hennes hemstad Mariupol tillfälligt över av proryska separatister. Kort efter det fullskaliga krigsutbrottet 2022 berättade hon för SvD att hon hoppades att aldrig få höra explosioner igen. När tidningen når henne inför tvåårsdagen säger hon att bomberna fortfarande är vardag, och att hon inte längre kommer ihåg vem hon var innan kriget. – Jag har åldrats obeskrivligt mycket. Det känns som ett annat liv, säger Anna. Hon minns tillbaka till den totala förvirringen som rådde dagen då kriget bröt ut. I dag vet hon hur den ukrainska arméns uniformer och symboler ser ut, men så var inte fallet då – och hon berättar om paniken som infann sig när hon såg ett stridsfordon hon trodde var ryskt utanför sitt fönster. I SvD-artikeln från den 26 februari 2022 berättade Anna om hur hon, hennes pojkvän Valerij och deras nära vän köade för att få vapen och göra motstånd, beredda på att snart uppleva gatustrider. Men Ryssland kom aldrig in i Kiev. Invasionsarmén stoppas i Butja och Iprin. Men även om frontlinjen nu är långt ifrån huvudstaden är kriget ändå ständigt närvarande. För Anna är det omöjligt att planera mer än en dag framåt. – Varje gång flyglarmet går, eller när en raket landar, undrar jag om det är nu jag dör. Hon har varit kvar i Kiev sedan krigsutbrottet. Men de båda männen som hon köade med för att hämta ut vapen gick med i armén, och stred på flera platser vid östfronten innan de skickades till Bachmut. Därifrån kom bara en av dem tillbaka. Den 11 maj 2023 skickade Anna ett meddelande till Valerij som aldrig öppnas. Dagen innan hade han blivit skjuten i benet, och kort efter att han burits in i ett hus för att få vård träffas byggnaden av ett stridsvagnsskott. Huset brann ned. Tre veckor tidigare hade han friat till henne. – Allt jag önskade i livet, alla mina hopp och drömmar, de har försvunnit. Mitt Mariupol är borta, mitt hem är borta. Mannen jag älskade är borta, säger Anna. – Och jag fick inte ens kropp att begrava. På frågan om hur hennes liv har förändrats under de senaste två åren avvaktar hon, letar efter orden. Sedan kommer det korta svaret: “Mitt liv är i spillror”. Det enda som betyder något för henne är att Ukraina vinner kriget. Det hon hoppas på, likt hon gjorde för två år sedan, är att västvärlden fortsätter att förse Ukraina med mer vapen. Anna är noga med att inte framstå som otacksam – som hon ser det skulle frontlinjerna troligtvis vara långt bakom Kiev ifall Ukraina inte fått den stora mängd hjälp från väst. – Men det är bättre att ha lyxen att kunna betala för sin frihet med pengar, för om Putin inte stoppas i Ukraina kommer han fortsätta. Vi måste i stället betala med människoliv. Någon som relaterar till känslan av att ha åldrats för snabbt är Julia Kotjetova. Hon är fotograf, 30 år gammal, men har redan hunnit rapportera från frontlinjer och skyttegravar i tio år. I augusti fotograferade hon för SvD i den uppmärksammade artikeln om svenska Stridsfordon 90 på Ukrainas östfront. Julia poängterar att kriget inte började 2022, utan 2014, då ryskstödda separatister tog över delar av östra Ukraina. Den 24 februari 2022 var hon på uppdrag i Donetskregionen, inte långt från Avdijivka som nyligen intogs av Ryssland

ryssland

Vittnesmål två år in i Rysslands fullskaliga invasion

SVD

https://www.svd.se/a/Q7QbRQ/

Den ukrainska armén är allt mer skadeskjuten och tröttkörd. För att vinna kriget kan vi behöva göra insatser som i dag känns lika otänkbara som artillerisystem och stridsvagnar gjorde den 23 februari 2022. Tjugotvå minuter över nio på kvällen den 23 februari 2022 stod Sveriges tidigare Moskvaambassadör Sven Hirdman i Aktuellts studio. Programledaren Magnus Thorén frågade Hirdman om Ryssland var på väg att inleda en fullskalig invasion av Ukraina. ”Jag tror faktiskt inte det”, svarade han hoppfullt. Drygt sex timmar senare rullade den ryska armén in över den ukrainska gränsen, från söder, öster och norr. Under de kommande dagarna gjorde sig många roliga över Hirdmans aningslöshet. Hur kunde han inte se det uppenbara? Samtidigt var vi många som fick en isande overklighetskänsla av bilderna från Sumy, Tjernihiv, Melitopol och Borodyanka. Och vad speglade den känslomässiga reaktionen, om inte en stark tro på, eller åtminstone önskan om, att de stora invasionskrigens tid var förbi? Två år senare behöver vi fråga oss vilka illusioner vi fortfarande bär på. Två år senare behöver vi fråga oss vilka illusioner vi fortfarande bär på. Till exempel att Sverige inte kan dras in i kriget. Verkligheten är att Sverige och Ukrainas övriga allierade kanske måste dras in i kriget, om det ska kunna vinnas. Någon annan slutsats är i alla fall svår att dra av historikern och underrättelseforskaren Wilhelm Agrells senaste bok ”En tid för krig” (Historiska Media). I den ställer han krigsförloppet i Ukraina bredvid den händelsekedja som först ledde fram till andra världskrigets utbrott, och så småningom till att Nazityskland kunde besegras. Likheterna är slående mellan det tyska och ryska agerandet. Liksom den demokratiska världens önsketänkande och felbedömningar. De militära försöksballongerna för att läsa av västmakternas reaktioner och (brist på) beslutsamhet. De växande och alltmer orimliga maktanspråken. Exploateringen av demokratiernas konflikträdsla. Skenmanövrarna och de skamlösa lögnerna. Utnyttjandet av det försvarsindustriella försprånget. ”Bortom de två eskalerande förloppen finns något allmängiltigt som mer handlar om de angripna än om angriparna, om varför den part som direkt eller indirekt är måltavla för aggressionen har svårt att varsebli och reagera på ett framväxande hot och inte minst hur offret i denna mening kan lockas, manipuleras eller hotas till samarbete, stegvisa eftergifter eller i värsta fall underkastelse”, skriver Agrell. Men efter den fullskaliga invasionen har varken Ukraina eller dess allierade underkastat sig Ryssland, invänder kanske någon. Tvärtom klev Europa, USA och resten av västvärlden fram i stället för att backa tillbaka. Vi har försett Ukraina med pengar, vapen, materiel och militär utbildning i en skala som fortfarande betraktades som otänkbar i början av 2022, och som den ryska regimen uppenbarligen inte hade räknat med. Sverige har gjort en hisnande mental och politisk resa på kort tid, från att skänka fältransoner och hjälmar till att skicka artillerisystem och stridsbåtar. I veckan som gick presenterade regeringen det största militära stödpaketet hittills. Och Ulf Kristersson talar säkert från både hjärtat och hjärnan när han säger att Ukraina ”måste” vinna kriget, och att Sverige kommer stödja Ukraina ”så länge det behövs”. Samtidigt styrs hans och västvärldens agerande i grunden ännu av samma drivkraft som före krigsutbrottet: fruktan. Samtidigt styrs hans och västvärldens agerande i grunden ännu av samma drivkraft som före krigsutbrottet: fruktan. Rädslan för upptrappning

kriget i ukraina

Kriget i Ukraina kan bara vinnas om vi tar initiativet

SVD

https://www.svd.se/a/rlkRvm/

Försvarsaffärer är intrikata. Om jag köper stridsplan av dig, hur mycket pengar investerar du då i mitt land? Det kallas motköp eller offset. Frågan är hur det ser ut nu när Ungern köper fyra Gripen av Sverige. Priset är hemligt när Ungern nu köper fyra nya Gripen C stridsplan av Försvarets Materielverk, FMV. Frågan är hur det blir med motköpen, eller offset, som det också kallas. Det vill säga hur stora summor svenska företag behöver investera i Ungern som tack för affären. – Det råder sekretess gentemot ungrarna, säger Lars Helmrich, chef för flyg- och rymdmateriel vid FMV och ansvarig internt för affärer med Saab. Martin Lundmark, lektor och forskare vid Försvarshögskolan, som tidigare har studerat motköp, berättar att företagen tävlar om att bjuda mest i motköp för att vinna affären mot eventuella konkurrenter. Eftersom EU-kommissionen misslyckades med att förbjuda motköp är sedvanan högst levande. – Kunden brukar säga: Om vi ska köpa nya flygplan, då vill vi ha det här. Och då ska Saab räkna på det och förmodligen komma med en lista som motsvarar 100 procent av själva köpets värde, säger han. – I slutänden brukade det, i alla fall förut, bli 160–200 procent av ordervärdet och jag tror att det är så även i dag, fortsätter han. 7,5 miljarder motköp i Ungern förut Men det är inte FMV som står för motköpen. FMV säljer flygplanen till Ungern, inklusive förlängt logistiskt stöd, löpande uppgraderingar och utbildning, framhåller Lars Helmrich. Flygplanen Gripen C och D är kända för att vara relativt billiga. Ett Gripen C kan kosta ”så lite som 30 miljoner dollar”, alltså 325 miljoner kronor, enligt sajten Aerotime Hub, som listar världens tio dyraste stridsplan. Men den nya affären med Ungern inbegriper alltså mera än själva planen. – De fyra planen som Ungern köper av svenska staten, köper vi av Saab. Samtidigt har Saab tecknat en överenskommelse med den ungerska staten. Saab har samarbeten med olika länders industrier och har även samarbete med ungersk industri. Det är inte vi inblandade i, säger han. Första gången FMV skrev kontrakt med Ungern, 2001, stod Saab för motköpen. Då leasade Ungern 14 Gripen-plan till 2026 och motköpsavtalet uppgick till 110 procent av ordersumman. Motköpen landade, enligt en EU-studie från 2004, på runt 7,5 miljarder kronor. Den här gången har Saab och det ungerska försvarsdepartementet skrivit ett avtal om utveckling av högteknologisk industri och stridsflyg, men vilka summor det rör sig om svarar inte Saab på. ”Låter som offset” ”Saab kommer att samarbeta med den ungerska regeringen och industrin inom ett antal teknikområden och för att stödja Ungerns framtida förmågor kopplade till stridsflyg”, skriver Saabs presschef Mattias Rådström i ett mejl till SvD. ”Avsiktsförklaringen innebär också att vi och våra ungerska samarbetspartners ser över formerna för en etablering av ett kunskapscentrum kopplat bland annat till VR-teknologi för att stödja utvecklingen av Ungerns stridsflygförmåga”, fortsätter han. – Det där låter som offset, säger Martin Lundmark. Han påpekar att det finns olika sorters motköp, offset. – Icke-militär offset kan vara vin och jordbruksprodukter, som när Australien köpte ubåtar från Sverige för länge sedan och vi importerade vin från Australien. Indirekt militär offset kan vara något militärt som inte är kopplat till det centrala köpet. Direkt militär offset kan vara som i fallet Brasilien då Saab lade flygplanstillverkning i Brasilien och ordnade tekniköverföring dit, allt direkt kopplat till försäljningen av Gripen. Martin Lundmark fortsätter: – Vore jag ungrare skulle jag säga att om jag inte får samma villkor som förra gången tänker jag inte köpa

motköp

Fyra Gripen till Ungern: ”Motköp brukar bli 160–200 procent av ordervärdet”

SVD

https://www.svd.se/a/KndRl5/

Vi förespråkar en avsevärt starkare reglering av e-cigaretter och den skadliga industri som nu förstör svenska barns och ungdomars hälsa. Det skriver flera debattörer. Fyra ungdomar fördes nyligen till Sundsvalls sjukhus då de insjuknat efter att ha använt e-cigaretter – eller ”vejpat” med ett annat uttryck. Misstanken är att de inandats någon typ av förbjuden substans via sina e-cigaretter. Det är ännu oklart vilken denna substans är men fallet i Sundsvall kommer inte att bli det sista där vi ser hur unga människor skadar sig själva genom att inandas substanser via vejping. USA upplevde för några år sedan en explosions­artad utbredning av e-cigarett­användning bland barn och unga. Användningen gick på kort tid från några procent till 30 procent bland unga amerikaner. Utbredningen som beskrevs som epidemisk gjorde det amerikanska samhället och dess myndigheter djupt oroade och en utredning tillsattes för att utröna varför detta kunnat ske. Utredningen kom fram till att det berodde på flera faktorer inklusive snabb produkt­utveckling, aggressiv marknads­föring riktad mot ungdomar, ett allt högre nikotin­innehåll, samt smaker som tilltalar barn och unga, exempelvis frukt, godis, kakor och läsk. Flera regleringar genomfördes av marknaden för e-cigaretter i USA. En av dessa regleringar innebar att smaker som tilltalar barn och unga förbjöds. En konsekvens av att så många hittat till en ny plattform för att inandas substanser blev också att unga amerikaner började att experimentera med sin vejping­utrustning. THC (cannabisolja) var en av de substanser som tillfördes e-cigaretten. Kombinationen av THC och E-vitaminacetat , det senare användes för att spä ut cannabisoljan, visade sig bli dödlig när den inandades med hjälp av e-cigarett. Tusentals unga vejpare sjukhus­vårdades med svåra lungskador som de ådragit sig på grund av sin e-cigarett­användning, många av dem i respiratorvård på intensiv­vårds­avdelningar. Över 60 personer dog. I Sverige bevittnar vi samma utveckling som i USA. E-cigarett­användningen bland barn och unga ökar i en explosions­artad takt. Under perioden 2019 till 2022 har användningen bland gymnasieelever ökat från 6 till 24 procent. Bland högstadie­elever har användningen ökat från 7 till 20 procent enligt Central­förbundet för alkohol- och narkotika­upplysnings årliga undersökningar. Det rör sig om en mångdubbling på bara tre år. Särskilt unga kvinnor tillhör dem som är särskilt benägna att prova e-cigarett, hela 60 procent av kvinnliga gymnasieelever har någon gång vejpat. Även i Sverige sker en snabb utveckling med en kontinuerlig tillförsel av nya produkter, smakämnen och ett mycket högt nikotin­innehåll. Marknads­föringen sker på sociala medier där vuxenvärlden har knapp eller ingen insyn alls. Därför kan marknads­förare av dessa produkter nå barn och unga utan vuxen­världens vetskap. Detta sker inte av en slump utan är en medveten strategi av e-cigarett­industrin som vill fånga barn och unga så tidigt som möjligt för att göra dem till trogna kunder genom det starkt beroende­framkallande nikotinet. Tyvärr har myndighets­regleringen av produkterna varit otillräcklig. Liksom i USA kommer en ökad förekomst av vejping även leda till att vejpare experimenterar med sin e-cigarett­utrustning och vad som kan tillföras den. Fallet i Sundsvall är ett exempel på just detta. Utöver cannabisolja är syntetiska cannabinoider (spice), amfetamin och katinoner (aktiv substans i kat) exempel på substanser som kan inandas via en e-cigarett. Det finns ingen gräns för den skada som e-cigarett­användning med dessa substanser kan ge upphov till. Vi förespråkar därför en avsevärt starkare reglering av e-cigaretter och den skadliga industri som nu förstör svenska barns och ungdomars hälsa

e

Debattörer: Skärp lagen kring e-cigaretter

SVD

https://www.svd.se/a/WRn1Qj/

Svenska Konsumentverket var med när EU slog till mot Zalandos miljömärkning. Nätbutiken tar nu bort missvisande påståenden. Zalando har använt sig av vilseledande miljöikoner, som ett löv, ett träd och en hållbarhetsflagga i sin marknadsföring och på bolagets webbutik, utan exakt information om hur det skulle vara bättre ur miljösynpunkt. – Man förstod inte vad själva miljöfördelen var med plagget och då kan en genomsnittskonsument få intrycket av att t-shirten är bra för miljön, säger Anna Gunnarsson, jurist på Konsumentverket. Hon var från Konsumentverkets sida med och ledde den EU-insats som pågått i två år. – Det var flera av konsumentskyddsmyndigheterna runt om i Europa som hade sett misstänkta vilseledande miljöpåståenden hos Zalando. Därför beslutade man att man skulle inleda en EU-koordinerad insats. Det var EU:s konsumentskyddsnätverk, CPC-nätverket, som slog till mot det tyska modebolaget. Nätverket består av myndigheter som kontrollerar att konsumentskyddslagstiftningen efterlevs inom EU. I insatsen mot Zalando ingick Konsumentverkets motsvarigheter i Danmark, Norge och Tyskland. – Vi menade dels att märkningen i sig är ett miljöpåstående och att det inte var kvalificerat, säger Anna Gunnarsson. Ska redovisa mer information Zalando har gått med på att från och med den 15 april visa korrekt information om produkternas miljöfördelar, som till exempel hur stor del av ett plagg som är tillverkat av återvunnet material. Bolaget ska också uppdatera den del av hemsidan som handlar om hållbarhet. ”Vi är glada över att ha nått en gemensam överenskommelse med EU-kommissionen efter mer än ett års intensivt arbete”, skriver Zalandos internationella presstjänst till SvD via mejl. Bolaget vill varken i den nuvarande eller den framtida ”användarupplevelsen” ge kunderna ”intrycket av att en produkt är mer hållbar än en annan”, skriver Zalando. De löv- och trädikoner som tidigare funnits på hemsidan i anslutning till vissa klädesplagg kommer nu att tas bort ”för att undvika eventuella oklarheter för kunderna”. Konsumentverket och dess systermyndigheter har som mål att man som konsument ska kunna lita på marknadsföring om produkters miljöpåverkan, enligt Anna Gunnarsson. ”Måste vara rätt” Eftersom många konsumenter vill göra medvetna val i sin konsumtion i dag så har dessa frågor blivit viktiga för företagens marknadsföring för att locka kunder. – Det är också viktigt att de företag som faktiskt gör bra saker och har mer hållbara produkter ska kunna marknadsföra det, men det måste vara rätt och riktigt, säger hon. Regelverket som finns för att motverka greenwashing genom marknadsföringslagen fungerar väl, enligt Anna Gunnarsson. Men mycket hänger på att myndigheten uppmärksammas på felaktigheter. – Det är ett område som vi kanske inte får in så mycket anmälningar på. Zalando ska också skriva en rapport om vad bolaget har åtgärdat. Sedan ska CPC-nätverket bedöma hur väl företaget genomfört åtagandena. Om Zalando bryter mot överenskommelsen kan nätverket överväga rättsliga åtgärder. Zalando ”stöder en standardiserad tillämpning” av befintliga reglerna kring marknadsföringen, skriver bolagets presstjänst till SvD. ”Vår prioritering är att ge våra kunder det de behöver för att kunna fatta ett mer välgrundat köpbeslut”. Överenskommelsen med CPC-nätverket är, enligt Zalando, ”ett första steg mot att ge branschen klarhet i hur en hållbarhetsupplevelse som uppfyller kraven kan se ut”. Svenska Kinnevik var länge Zalandos största ägare, men investmentbolaget delade ut hela innehavet till sina aktieägare sommaren 2021.

zalando

Zalando backar efter EU-anklagelser om greenwashing

SVD

https://www.svd.se/a/Q7QagP/

Komikern Petrina Solange bryr sig inte om någon blir kränkt. Hennes grova skämt har gjort henne till en stjärna. Men det finns en sak som hon drar sig för. Det tar en sekund. Eller förresten, stryk det. Det tar mindre än så. Petrina Solange har publiken, som det heter, i sin hand redan innan hon går upp på scen. Det räcker med att konferencieren säger hennes namn så ändras stämningen i lokalen. Blir elektrisk, laddad, får puls. Det är kanske inte så konstigt. Spelplatsen är Petrinas egen ståuppklubb, Under Jord, som hon driver tillsammans med Johannes Finnlaugsson och Armann Hreinsson. Mer naturligt habitat kan det knappast bli för en komiker. Här är hon king. Skämten duggar tätt. Skratten likaså. Petrina Solange dödar, som det heter på ståupplingo. Hon konstaterar att hon ser ut som ”en av de bögiga i ’High school musical’”. Vidare skojas det om pedofili, Dumpen och Estoniakatastrofen. Vissa skulle säga att Petrina Solange håller på med grov humor. Hon är till exempel en av komikerna på omslaget till reportageboken ”Provokatörerna” (2020). Hennes stand up-special ”Nu är jag här” är av SVT Play klassad som ”olämplig för barn”, vilket Marika Carlssons och Anis Don Deminas dito inte är. Men Petrina Solange känner inte igen sig i bilden som provokatör. Hon är ståuppkomiker. Punkt. – Mitt mål har aldrig varit att provocera. Jag kan inte hjälpa om någon tar illa upp bara för att jag har valt ett ämne som de tycker är känsligt. Vissa tycker att man håller på med provokativ humor bara för att någon blir kränkt av ens skämt, men jag tycker det beror på vad ens intentioner är. Jag vill inte vara en edgelord, men jag är heller inte rädd för några ämnen. Om jag tycker något är kul så säger jag det. Hon fortsätter: – Det är en sak att peka på en människa och säga ”du är …”, men när man pratar om ett ämne eller en grupp av människor så är det inget personligt påhopp. Därför bryr jag mig inte ifall någon känner sig personligt på­hoppad. Jag kan intellektuellt argumentera för att den inte blev det. Tar varje chans att stå på scen Att Petrina Solange river Under Jord den där kvällen beror inte bara på att hon uppträder på hemmaplan. På kort tid har hon blivit en av Sveriges största och mest älskade komiker. Vilket ju är svårt att kvantifiera, men en fingervisning är att hon blivit utsedd till Årets kvinnliga komiker på Svenska ståuppgalan tre gånger (2015, 2019 och 2020). Redan 2013 – efter att ha hållit på med stand up i bara ett år – vann hon utmärkelsen Årets nykomling på samma gala. Utåt sett framstår det som om Petrina Solanges karriär har gått spikrakt uppåt. Det vill hon nyansera lite, men kan inte heller förneka att det har gått bra för henne. Väldigt bra, rentav. Men ära och berömmelse är inget självändamål, menar hon. – Jag vill kunna leva på stand up, och that’s it. Jag är som en snickare som hellre bygger väldigt många fåtöljer än väldigt stora fåtöljer. Och för att kunna göra det så behöver jag … … Mycket trä? – Ja. Så jag går liksom inte ut och fäller ett jättejättestort träd, utan flera mindre. Sedan vill jag såklart att de där fåtöljerna ska bli vackra och stabila, men huvudsaken är att hålla i gång. Det är fantastiskt att bli rik och känd, men så länge jag får in en vanlig svenssonlön på stand up så är jag nöjd. I dag, efter drygt tio år i humorns tjänst, kan Petrina Solange välja och vraka bland jobben. Ändå tar hon nästan varje chans hon får att stå på scen, även när det knappt är något betalt. – Jag älskar att vara på turné

petrina solange

Petrina Solange: Har tackat nej till att sommarprata tre gånger

SVD

https://www.svd.se/a/dwKxV1/

För den nyseparerade föräldern Anna gav livet i kollektivet gemenskap och lekkamrater till dottern. Möjligheten till kravlöst umgänge är vad som lockar många att bo kollektivt, visar forskning. Att komma hem efter jobbet och ta en kaffe vid köksbordet med en annan vuxen. Eller ett glas vin i soffan. Gemensamma middagar och andra som dottern kunde leka med. Det är vad Anna saknar mest från tiden i kollektiv som ensamstående förälder. I samband med att hon för tio år sedan skulle separera från barnets pappa började tankarna på att bo i kollektiv igen ta form. Anna hade tidigare bott länge i ett studentkollektiv i Gamla stan. – Jag hade nog hela tiden en dröm om att få bo i kollektiv igen. När jag separerade ville jag inte bo själv, jag är ingen person som passar att vara ensam. Så då tänkte jag att nu ska jag passa på, säger Anna. Hittade ”Villa Villekulla-hus” Dottern Lea var då bara några månader och Anna började höra sig för bland vänner och bekanta om intresse fanns för kollektivboende. Men ingen nappade. Istället såg hon en annons på Blocket, en man som också hade ett litet barn och gärna ville bo i kollektiv. Tillsammans hittade de efter ett tag ett stort ”Villa Villekulla-liknande” hus att hyra nära stan. – När jag såg det kände jag med en gång – här vill jag bo! Det var i och för sig i ganska dåligt skick, men med fyra kakelugnar och precis vid vattnet, säger Anna. De annonserade efter fler kollektivintresserade och till sist var de fem personer varav tre hade varsitt barn. Anna och mannen som hon först fått kontakt med stod på kontraktet, medan de andra hyrde sina rum i andra hand. Första året var fantastiskt, beskriver Anna. Kollektivet anordnade stora gemensamma fester och kulturkvällar. Varje vecka hade de möte för att stämma av praktiska saker och annat som behövde diskuteras. Hon tyckte det var skönt att ha andra vuxna runt sig som nyseparerad förälder. – Det fanns alltid andra som kunde hjälpa till med allt från att handla om vi var sjuka till saker som att dela med sig av mediciner. Det märktes också hur bra det var för Lea, hon blev glad när det var andra vuxna där, och jag slapp sysselsätta henne hela tiden. Efter ett tag började Lea att leka med ett av de äldre barnen och de blev kompisar, nästan som syskon, säger Anna. I början hade Anna sin dotter i princip på heltid, eftersom hon fortfarande ammade. När Lea blev ett år började hon att sova över hos pappan, först någon natt i veckan och efter hand mer och mer. Under den här tiden umgicks Anna en del med andra ensamstående mammor och kunde jämföra sin situation med deras. – Det blev tydligt att de hade det jobbigare. Jag hade ändå den här vardagskontakten med andra vuxna. Man är ju ganska trött som småbarnsförälder, speciellt när barnen är bebisar. Då kan man inte vara ute och socialisera så mycket. Men jag kunde bara komma hem efter jobbet och ta en kaffe med en av de andra, säger Anna. Maria Törnqvist är docent i sociologi vid Uppsala universitet och har studerat gemenskap och individualism i kollektiva boenden. I studien medverkade boende i både kollektivhus, där man har egen lägenhet men delar gemensamma utrymmen, och kollektiv, där man bor tillsammans i samma lägenhet eller enfamiljshus. Generellt fanns tydligare gränser vad gäller gemen­samma ytor i kollektiv­hus, samtidigt som där pågick fler kollektiva aktiviteter som att äta middag tillsammans. – De mer småskaliga kollektiven hade mer inslag av en stark och ibland gränslös gemenskap, eftersom de boende ofta tvingades in i varandras liv. Men de hade inte alltid en kollektiv plan för hur de skulle leva tillsammans, säger Maria Törnqvist

barn

Bo i kollektiv med barn? Finns fördelar som ensamstående förälder

SVD

https://www.svd.se/a/Q7Qk1x/

Volvo Cars aktie tappar på beskedet att det behåller delar av elbilstillverkaren Polestar. Men fordonsanalytikern Hampus Engellau spår en ljus framtid för bolaget. Biltillverkaren Volvo Cars meddelade på fredagen att bolaget delar ut drygt 62 procent av aktieinnehavet i elbilsföretaget Polestar till sina ägare. Hampus Engellau, fordonsanalytiker på Handelsbanken, ger tummen upp åt beslutet. – Det är positivt att man separerar bolagen, säger han. Bakgrunden är att Volvo Cars tidigare ägde nästan hälften av Polestars aktier. Det har skapat osäkerhet kring hur mycket pengar företaget måste pumpa in i Polestar – en osäkerhet som nu försvinner. – Osäkerhetsfaktorn kring Volvos framtida kapitalbehov som är relaterat till att man skulle stödja Polestar mer, det osäkerhetsmomentet är borta, konstaterar Hampus Engellau. Han får med håll av Anders Oscarsson, aktiechef på tjänstepensionsbolaget AMF, som är näst största ägare i Volvo Cars. Han menar att Polestar har blivit en börda för Volvo Cars. – Som aktieplacerare så hatar vi ju osäkerhet, säger han. Att Volvo Cars skulle dela ut Polestar meddelades av bolaget redan för två veckor sedan – i samband med resultatrapporten för det fjärde kvartalet. Ändå föll Volvo Cars aktie på börsen på fredagsmorgonen. Vid 15-tiden på eftermiddagen hade aktien fallit med nästan 4 procent, jämfört med Stockholmbörsens OMXS30-index som tvärtom stigit med 0,5 procent. Hampus Engellau tror att fallet beror på att Volvo Cars inte gör sig av med hela sitt innehav utan behåller 18 procent av aktierna. – Det är alltid svårt att förklara varför aktien går ner med enskilda saker. Men en del som skulle kunna bidra till det kan ju vara att man inte helt gör sig av med Polestar-innehavet, säger han. Anders Oscarsson lyfter också en annan möjlig förklaring till aktiefallet. –Man söker ju inte notering på Polestar i Sverige, vilket gör att det kanske finns många som vill sälja sina aktier innan de får de här Polestar-delarna, säger han. Hampus Engellau tror att beslutet att behålla en del av Polestar delvis beror på att företaget kontraktstillverkar Polestars bilmodeller. Bolagen har också gemensamma utvecklingsavdelningar för bilarna, mjukvaror och annat. Anders Oscarsson är inne på samma spår. Eftersom förtagen kommer fortsätta att samarbeta vill Volvo ha kvar en representant i styrelse, tänker han. – Om man har en samarbetspartner, så kanske det är bra att man har en förmåga att påverka den samarbetspartnern. Att Volvo Cars väljer att behålla 18 procent av Polestar och inte en mindre andel kan, enligt Anders Oscarsson, bero att Polestar behöver mer kapital. Eftersom Volvo Cars har sagt att man inte kommer att hjälpa Polestar med mer pengar skulle Volvos ägarandel av Polestar minska. – Man vill ha lite inflytande kvar fortfarande. Men tillräckligt stort för att eventuellt kunna bli utspädda, säger han. Sedan Volvo Cars listades på Stockholmsbörsen 2021 har aktien fallit kraftigt. Bottennoteringen kom förra månaden. Då handlades den för 25 kronor, jämfört med 65 kronor vid börsintroduktionen. De senaste veckorna har aktien dock återhämtat sig något och kostar nu runt 35 kronor Hampus Engellau tror att rekylen delvis beror på att företaget meddelat att det kommer göra sig av med Polestar-aktier. Han spår en ljus framtid för aktien och höjde nyligen aktierekommendationen till outperform – med en riktkurs på 55 kronor jämfört med dagens 35 kronor. Anders Oscarsson tror också att Volvo Cars aktie har mer att ge. Enligt honom har förtaget redan gjort en del som har underlättat omställningen av fordonsparken till mer elbilar. –Jag tycker de har gjort väldigt mycket rätt i den här delen, och de har tänkt till. – De har både produktion i Kina, USA och Europa. De har anpassat sig till den här nya miljön och det tror jag kommer betala av sig, säger Anders Oscarsson

volvo aktie

Analytikern: Ljus framtid för Volvo Cars – trots Polestarbesked

SVD

https://www.svd.se/a/BWov37/

Det konceptuella vilar tungt över ”Tosca” i Karlstad. Men sångarna och en enastående musikalisk gestaltning får Puccinis opera i balans. Det blir inte många nya upptäckter när det är dags att fira 100-årsminnet av Giacomo Puccinis död. Operor som ”La bohème”, ”Madame Butterfly”, ”Turandot” och inte minst ”Tosca” utgör sedan länge basrepertoaren på operahus över hela världen. Men att de spelas så ofta innebär också att de kan vinna på att betraktas med nya ögon. Karlstadoperan har anlitat amerikanske regissören Daniel Kramer, numera bosatt i Irland och bekant för en del tidigare provokativa uppsättningar. Han är inte den som lämnar sten på sten när han får göra sin ”Tosca” till en samtidskommentar. I partituret utspelar sig operan en viss dag under Napoleonkrigen, med händelser som har den största betydelse för handlingen och med scenanvisningar som anger exakt definierade platser i Rom. Dessa förväntningar på realism i tid och rum ersätts av Kramer med en mer vag scenbild, där en oklar konflikt mellan förtryck och opposition äger rum. I operahusets lilla salong har scenografen Carlos Soto (och inte minst ljusdesignern Charles Balfour) lyckats klämma in ett valv av tunna, rasslande kedjor, där det visas en magnifik ljusshow som skulle imponera på en arenakonsert. Mycket dekorativt, men inte särskilt väl fungerande som spelpats. Där finns också några jättelika skulpturer av olika kroppsdelar, som då och då rullas runt. Och en stor uppsprättad gris som ser ut att vara ett konstverk av Damien Hirst. Bland alla samtidsmarkörer kan nämnas att målaren Cavaradossi verkar skapa sin konst på en laptop.  Regissören vill plocka fram det humoristiska i ”Tosca”, har han yttrat i en intervju. Och nog finns här ironi och distansering, som kan ge associationer både till stumfilm och studentspex. Men det konceptuella vilar tungt över denna föreställning. Som tur är balanseras regissörens stränga nit av en enastående musikalisk gestaltning, full av melodisk glädje. Ibland kan det likna två olika föreställningar. Italienska dirigenten Daniela Musca leder orkestern med liv och glöd, utan att spara på det uttrycksfullt melodramatiska. Härlig, vacker klang hos både orkester och kör. En lyckad ”Tosca” är helt beroende av att de tre viktiga solistrollerna är väl besatta; sångerskan Floria Tosca, hennes älskare Mario Cavaradossi och den ondskefulle polischefen Scarpia måste bilda en triangel som det sprakar om. Det har man i Karlstad, men med en lite annorlunda balans än man är van vid. Och ingen dör på det sätt vi förväntar oss! Målaren Cavaradossi, aktivisten, sjungs med stor frenesi av Adam Frandsen. Han tar varje tillfälle att glänsa och tänjer sluttonerna till bristningsgränsen. Men de sitter som en smäck.  AnnLouice Lögdlunds Tosca är den argaste diva man sett, i alla fall till en början. Kramer låter henne få drag av flera stora artister, från Zarah Leander till Marilyn Monroe, vilket innebär en viss personlighetsklyvning. Hon pendlar elegant mellan sjudande vrede och skör sårbarhet. Kosma Ranuer Kroon gör en intressant och ovanlig Scarpia. Han är inte ondskefull på ett hotfullt, överväldigande sätt, utan snarare inställsamt farlig, nästan vek. Mellan honom och Tosca råder ett intressant, ömsesidigt beroende, och ett ögonblick vilar han med huvudet i hennes knä.

tosca karlstad

Recension: Enastående musikalisk gestaltning i värmländsk ”Tosca”

SVD

https://www.svd.se/a/ve0PQV/

Har männen förvandlat kultursidorna till förklädda dejtingannonser? Essy Klingberg går på fest och inser att vi har passerat en farlig brytpunkt. Kulturbidragen slaktas och det är dyrare än någonsin att supa – desto mer uppskattat när Expressen slår upp portarna och erbjuder utvalda kultur­arbetare fri bar. Inte bara kulturarbetare förresten: tidningsfesten lockar såväl politiker som public service-profiler. Kvällens mest omsusade möte var det mellan Romina Pourmokhtari och SVT:s Anders Holmberg, under vilket klimatministern bekräftade sin medverkan i intervjuprogrammet ”30 minuter”. Ett på många sätt klassiskt utfall i det årliga labbexperimentet ”vad händer om man placerar kritiker och politiker, författare och förflackare, refuserade och recenserade i samma rum?”. Mina empiriska studier pekar i en tydlig riktning: kulturarbetare gillar att dricka mer än de gillar att debattera, och låter inte en schism stå i vägen för fest. Men det var inte utan att kulturdebatten lämnade visst avtryck i rummet. Den mest omtalade brandfacklan kastades av journalisten Erik Galli, som kort innan festen skrev en text om dubbelmoralen i att skönhetsingrepp ses som något fult, samtidigt som alla vet att samhället belönar den som lever upp till ett visst ideal – jag tror det var budskapet, det var ungefär så långt jag hann läsa innan replikerna började hagla in. Författaren Daniel Sjölin menar att Galli är snygg på utsidan men ful på insidan, i GP får jag veta att alla älskar snygga men hatar fuskare medan Aftonbladets Erik Rosén tycker hela debatten är ful samt efterlyser en lista över Sveriges snyggaste kulturmän. Det hela har utvecklats till en febrig och manligt kodad version av kultur­kvinnornas skönhetsdebatt för två år sedan. Jag blev inte mer klok av att i vimlet höra spaningar i stil med: ”Varför skrev Daniel Sjölin att han är ful, han är ju jättesnygg?” Härmed lanserar jag kulturdebattens motsvarighet till ”Earth overshoot day” – det datum då mänskligheten förbrukat vad som borde varit den totala årskvoten av resurser. Kulturvarianten kallas ”Culture clout overshoot day”, och markerar tidpunkten då Sverige fyllt sin årliga kvot av att objektifiera kulturmän. Tro mig, det sker mellan raderna: i intervjuporträtt, poddar och gruppchattar. I fjol klarade vi oss till den 25 september innan kvoten maxades av bok­programmet ”Babels” idolskildring av Jonas Hassen Khemiri, som gjorde HD:s Maria G Francke så generad att hon tvingades titta bort. I år klarade vi oss alltså inte längre än till 19 februari. Jag vet, utvecklingen är skrämmande. Men du kan redan i dag dra ditt strå till stacken genom att vägra klicka på dejtingannonser maskerade som kulturtexter. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så hur mår egentligen Kultursverige år 2024? Svaret hittar jag när jag råkar snegla mot dansgolvet. Varje gång jag anländer till festen slås jag av samma tanke: här kommer det absolut inte bli något dansgolv. Det finns inga som helst förutsättningar för det, de potentiella vinsterna är noll och risken för flopp överhängande. Men så, när jag av en slump lyfter blicken några timmar senare, ser jag att kulturmänniskorna kör på, de släpper loss och gör sin grej, till synes obrydda om vem som kollar. En perfekt analogi för kulturens låga: flackande men vid liv. … Roman: ”Antingen eller”, uppföljaren till Elif Batumans ”Idioten”. … Låt: ”I swear i really wanted to make a rap album but this is literally the way the wind blew me this time” med André 3000. … Podd: ”The New Yorker: Fiction” – Tessa Hadley reads John Updike

essy klingberg

Essy Klingberg: Vi har fyllt kvoten av snygga kulturmän

SVD

https://www.svd.se/a/2BEkPG/

När Magnus Granér kom över sin gammelmorfars dagbok bestämde han sig för att gå i hans fotspår. Dokumentären ”Längtan till Áhkká” tar skidfilmsgenrén till en ny nivå. En hundra år gammal dagbok och ett samtal från en okänd släkting blev upprinnelsen till att friåkaren Magnus Granér lämnade streetski-åkningen bakom sig för att ta sig upp på det lappländska fjällmassivet Akkas högsta topp. Granér ingår i skidkollektivet The Bunch, i skidåkarkretsar känt för sina innovativa filmer som vidgat vyerna för friåkning, inte minst filmtekniskt. Med ”Längtan till Áhkká” vill man nå ut till en större målgrupp och nog finns ingredienserna för att locka såväl släktforskare som friluftsentusiaster vid sidan av den vanliga extremskidåkarpubliken. Kvinnan som hörde av sig till Magnus berättade att hans riktiga gammelmorfar hette Arthur Thelin och en av de få saker som fanns kvar av hans kvarlåtenskap var just en dagbok och fotografier från 1921, där den unge Arthur skildrar hur han och en grupp andra män besteg just Stortoppen i Akkamassivet – Áhkká  betyder ”gammal kvinna” på lulesamiska. Thelin var en arbetargrabb som bara hade gått sex år i folkskola, men den stilistiska förmåga han ger prov på i dagboken är definitivt i samma klass som de reportage från den svenska fjällvärlden som Dag Hammarskjöld några år senare nedtecknade för Svenska turistföreningen. Han hade längtat länge, redan som 15-åring skriver han om fjällkedjan som tornar upp sig ”likt en medeltida feodalborg med sina fjorton toppar”. Mer än själva erövringen drömmer han om att stå längst upp och låta sin blick omfamna fjällvärlden runt honom. Magnus Granér delar samma kärlek till de vita vidderna och bestämmer sig för att göra om gammelmorfars resa nästan på dagen ett sekel senare. Ögonblicket när han ringer både sin nyfunna släkting och sin mamma från toppen är oerhört känslosamt. Här känner man på riktigt ekot av historien och kärleken till platsen som löper genom generationer och förstår hur resan på något vis blir ett slags uppvaknande för den då 27-årige Granér. Men färden dit, och hem, är filmtekniskt skakigare i synnerhet för den som inte har sett The Bunchs tidigare filmer, som ”Is there time for matching socks” och ”Many fantasies later”, eller kanske skidfilm i största allmänhet. Fotot är fantastisk, men det är som att filmskaparna vill lite för mycket och har svårt att döda darlingar. Det hade behövts ett kortare intro, en tydligare presentation av expeditionens deltagare och berättarrösten – som i slutet ger sig in i ett klimatkritiskt resonemang – känns överflödig. Men man blir oerhört nyfiken på denne Arthur Thelin, som enligt en intervju med Granér i Östersundsposten dog blott 50 år gammal i en gruvolycka i Porjus. Måtte någon bokförläggare se ”Längtan till Áhkká” och ge ut hans dagbok.

längtan till ahkka

Recension: Längtan till Áhkká är en riktig skidfilm.

SVD

https://www.svd.se/a/kE2JAk/

Unga äter allt mer skräpmat. Godis, pajer, pizza och söta drycker står nu för mer än en tredjedel av svenska ungdomars energi, visar en ny analys från Livsmedels­verket – som siktar på att halvera konsumtionen. Unga äter allt mer skräpmat. Godis, pajer, pizza och söta drycker står nu för mer än en tredjedel av svenska ungdomars energi, visar en ny analys från Livsmedels­verket – som siktar på att halvera konsumtionen. Ungefär 14 000 dödsfall per år hänger ihop med vad vi äter – och skräpmat med mycket socker, fett och salt är en viktig orsak. Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten vill därför minska konsumtionen av energitäta och näringsfattiga livsmedel med 50 procent fram till 2035. Det är ett av de förslag till nationella mål som nyligen redovisats till regeringen. Men det blir en tuff uppgift att vända utvecklingen som enligt nya siffror går åt rakt motsatt håll. Konsumtionen av energität och näringsfattig mat ökar samtidigt som den minskar för frukt och grönt. – Tyvärr ser vi att det går åt fel håll i båda fallen, säger Karin Fritz som är rådgivare och expert på Matsvinn vid Livsmedelsverket. ”Man underrapporterar ofta” Värst är situationen bland unga. Enligt en färsk rapport från Livsmedelsverket äter unga svenskar allt mer godis, bullar, kakor och andra bakverk, liksom pizza, piroger, glass, sockersötade drycker och salta snacks. Hela 36 procent av ungas energi kommer från energitäta och/eller näringsfattiga livsmedel, förkortat ETNF, visar rapporten. Samtidigt har handelns totala försäljnings­volym av dessa varor ökat med 45 procent mellan 2001 och 2022, enligts verkets egna beräkningar utifrån SCB:s statistik. – När vi ställde frågor till människor i samband med att mat­priserna gick upp svarade de att de åt mindre godis, läsk och snacks. Men när vi sedan tittade på handelns försäljnings­statistik så gick den ju åt helt andra hållet. Vi vet att man ofta under­rapporterar när det gäller ohälsosamma livsmedel, så det är inte så förvånande, säger Karin Fritz. Mål: halvera konsumtionen Uppgifterna har tagits fram som underlag i arbetet med de nationella målen, där siktet är inställt på att halvera konsumtionen av skräpmaten. – Det är ett ambitiöst mål. Vi skulle behöva komma ännu längre egentligen, men det är ett mål som vi bedömer är realistiskt eftersom vi vet att det är svårt att få till förändringar. Vi har sedan länge evidens för att vi behöver begränsa energitäta och näringsfattiga produkter av hänsyn till hälsan och det går också i linje med våra kostråd, säger Karin Fritz. I nästa steg är det upp till regering och riksdag att fastställa mål och lämpliga medel. Analysen bygger bland annat på data från den första nationella matvaneundersökningen bland ungdomar i Sverige: Riksmaten ungdom 2016–17. Konsumtionen av energität och näringsfattig mat visade sig stiga något med åldern. Andelen är något högre bland flickor, och bland ungdomar med föräldrar med kortare utbildning. Ungdomar med utländsk bakgrund äter något mindre skräpmat än övriga. Mycket socker, mättat fett, salt Godis och choklad, pajer, pizza och smörgåsar med hög andel mättat fett, sockersötade drycker, kakor och andra bakverk, samt chips och andra salta snacks bidrar mest. Ingen enskild livsmedelsgrupp bidrog med mer än 6 procent av energin men summan av de olika grupperna blir alltså, enligt rapporten, stor. Den här typen av produkter innehåller ofta mycket socker, mättat fett och salt

näringsfattig mat

Skräpmat står för 36 procent av ungas svenskars energi

SVD

https://www.svd.se/a/zEvylr/

Stadshusets rödgröna ledning visste redan för ett år sedan att kostnaderna i det kommunala avloppsprojektet hade skenat – men berättade inget. Ett mörkande som kan bryta mot lagen. Det tillhör knappast vanligheterna att ett brott avslöjas i direktsändning. Men det kan mycket väl ha hänt under kommunfullmäktiges möte i Stockholms stadshus i måndags kväll. Den misstänkta gärningspersonen är i så fall det socialdemokratiska finansborgarrådet Karin Wanngård. Under den direktsända debatten om den närmast ofattbara fördyringen och förseningen av Stockholms stads kommunala avloppsprojekt, framkom det att stadshusets rödgröna ledning redan för ett år sedan kände till att kostnaderna hade skenat med åtskilliga miljarder. Man visste också att det hade tillsatts en extern granskning av projektets ekonomi och tidsplan. Men man berättade det inte för oppositionspartierna. Först i slutet av november 2023 blev Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna ställda inför fullbordat faktum – avloppsprojektet behövde ytterligare runt tio miljarder kronor för att kunna slutföras. Denna upplysning gavs bara dagarna efter att kommunfullmäktige hade fattat beslut om stadens budget för 2024. Under budgetdebatten yppade finansborgarrådet inte en stavelse om den kommande kostnadsexplosionen. Sådant undanhållande av information kan, som Moderaternas oppositionsborgarråd Christofer Fjellner påpekade i måndagens debatt, mycket väl vara kriminellt. Sådant undanhållande av information kan mycket väl vara kriminellt. Möjligen hade han sin tidigare partikollega Elwe Nilsson i åtanke. I början av 2000-talet var nämnde Nilsson trafiklandstingsråd och styrelseordförande i Stockholms lokaltrafik, SL. Han dömdes då till dryga böter av både tingsrätten och hovrätten för brott mot aktiebolagslagen. Detta för att han avsiktligt låtit bli att informera den vänsterpartistiska ledamoten i SL:s styrelse om att delar av bolaget var på väg att säljas till det privata företaget Connex. Sådan ”informationsdiskriminering” får styrelseordföranden i ett aktiebolag inte ägna sig åt. Alla styrelseledamöter har både en kollektiv och personlig skyldighet att, som det står i aktiebolagslagen, ”fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation”. Bryter man mot den förpliktelsen kan man bli personligt skadeståndsansvarig. Därför har styrelsens ordförande ett särskilt ansvar för att förse ledamöterna med den information de behöver för att fullgöra sin lagstadgade uppgift. Detta gäller även Karin Wanngård, som i egenskap av finansborgarråd är ordförande i den kommunala koncernen Stockholms Stadshus AB, SSAB. Ordförandens särskilda ansvar preciseras dessutom i SSAB:s arbetsordning för styrelsen. ”Ordföranden ska svara för att styrelseledamöterna på sammanträdena och där så är lämpligt även mellan sammanträdena får upplysningar rörande bolagets förhållanden, gången av verksamheten och därunder inträffade viktiga händelser”, står det att läsa i det elvasidiga dokumentet. Som Wanngård själv var med att fastställa i maj 2023. Men att Stockholm hade drabbats av ett av de största och dyraste infrastrukturfiaskona i svensk historia ansåg hon, av outgrundlig anledning, inte vara upplysningar som resten av styrelsen behövde ta del av. På de fem ordinarie sammanträden som hölls mellan februari och november 2023, sades inte ett ord om att avloppsprojektet hade sprungit läck. Det råder inget tvivel om att samtliga partier i Stockholms stadshus bär ett tungt ansvar för den skandalösa situationen

stockholm

Karin Wanngård mörkade om Stockholms framtida avloppsrening

SVD

https://www.svd.se/a/y6Q0xE/

En liten, fattig korallö mot den svenska Internetstiftelsen. Striden gäller vem som ska få intäkterna från domännamnet .nu. I mars faller domen i Södertörns tingsrätt. Kampen om de två bokstäverna har pågått i två decennier och nu har den hamnat i Södertörns tingsrätt. I onsdags uppmärksammade New York Times historien i en berättande artikel. Det hela började i slutet av 1990-talet när affärsmannen Bill Semich erbjöd sig att koppla upp den lilla Stillahavsön Niue till internet, skriver tidningen. Allt amerikanen ville ha för tjänsten var kontroll över det domännamn, .nu, som Niue hade tilldelats. Namnet verkade inte lika lukrativt som .tv, som Stillahavsnationen Tuvalu fick, och Niues ledare skrev på, enligt tidningen. Vad öns ledare inte visste var att .nu var värdefullt eftersom det på svenska, danska och holländska motsvarar ordet nu. Tusentals skandinaver registrerade webbsidor med det suffixet. Något som betydde en stadig inkomstström för Bill Semich. Telefonsexsamtal från Japan Ledarna för den ovala korallön, med en diameter på runt 18 kilometer och med cirka 2 000 invånare, kände sig lurade, enligt tidningen. Inkomsterna hade kunnat minska öns beroende av turism och utländska bidrag. ”Den hade tidigare vänt sig till oortodoxa inkomstkällor och sålt frimärken och mynt till samlare”, skriver New York Times. ”Den hade också hyrt ut sitt internationella riktnummer, tills Niues djupt kristna invånare började väckas vid midnatt av egensinniga telefonsexsamtal från Japan”, fortsätter tidningen. Niues ledare bröt avtalet med Bill Semich år 2000 och har sedan dess försökt få kontroll på .nu, som sedan 2013 sköts av den svenska Internetstiftelsen. En stiftelse som främst har hand om Sveriges domännamn .se och beskriver sig som ”en oberoende, affärsdriven och allmännyttig organisation”. Niue vill ha 210 miljoner Målet har skyfflats runt i svenskt rättsväsende, men på torsdagen avslutade Södertörns tingsrätt den två dagar långa huvudförhandlingen. Om Niue lyckas få tillbaka .nu kan ön få runt 20 miljoner kronor i intäkter per år, enligt Pär Brumark, en svensk domännamnsexpert som är Niues regerings så kallade special envoy, speciellt sändebud, i alla internetrelaterade frågor. – Internetstiftelsen har haft domännamnet i tio år och har fått 210 miljoner i intäkter under den tiden, säger han till SvD på telefon strax efter att han kommit från rättssalen. Det beloppet kräver Niue nu i skadestånd från Internetstiftelsen eftersom stiftelsens stadgar, enligt ön, inte tillåter stiftelsen att administrera .nu. Något stiftelsen bestrider. Att intäkterna skulle vara så stora förnekar Internetstiftelsens affärsområdeschef och kommunikationschef Jannike Tillå. Hon påpekar att stiftelsen även har kostnader och hävdar att Internetstiftelsen gjorde ett minusresultat under Niues första yrkande 2013–2019 och en vinst på 8 miljoner under det andra yrkandet 2019–2023. Vad ligger intäkterna per år på? – Jag har inte den siffran, säger hon till SvD på telefon. Domen faller 14 mars Hon tillbakavisar Niues krav. – Vi är bara administratörer av domänen. Vi äger den inte. Det är den amerikanska stiftelsen IUSN som har hand om domänen .nu och har valt den svenska Internetstiftelsen som administratör, enligt Jannike Tillå. – Vi har försökt förklara i rätten att vi inte är rätt motpart, säger hon. Men Pär Brumark håller inte med: – Jag har papper på att Internetstiftelsen har ansökt hos Länsstyrelsen om att köpa domänen, säger han. Domen faller klockan 11 den 14 mars. Sajter som använder .nu väntas inte beröras, även om Niue skulle vinna målet.

niue

Korallön Niue i svensk domstol om domänen .nu

SVD

https://www.svd.se/a/q1Gbyo/

Vladimir Majakovskijs radikala poesi gjorde honom till Sovjets litterära gunstling, men hans eftermäle har snarare kommit att förknippas med motstånd mot statligt förtryck. Det visade sig senast 2022, när två ryska poeter greps för att ha läst vid Majakovskijs monument. Det var vid foten av det stora monumentet över poeten Vladimir Majakovskij (1893-1930) på Triumfplatsen i Moskva som det ryska myndigheter har kallat ”en extremistisk akt” ägde rum på hösten 2022. Två unga ryska poeter, Artiom Kamardin och Jegor Sjtovba, deklamerade sina krigskritiska dikter; ett brott för vilket de nyligen dömdes till fängelse respektive straffarbete. Att aktionen genomfördes just vid denna plats är ingen tillfällighet. Redan vid invigningen av Majakovskijstatyn i juli 1958 inträffade något utöver det vanliga. När de av myndigheterna godkända talarna hade hållit sina anföranden började några åskådare att själva högläsa poesi. Med tiden uppstod här, med dissidenten Vladimir Bukovskijs ord, ”en sorts friluftssalong” där unga människor ”samlades nästan varje kväll för att läsa de bortglömda eller förtryckta författarnas dikter”, däribland verk av Nikolaj Gumiljov (avrättad 1921) och Osip Mandelstam (avliden i fångläger 1938). Men här pågick också ett slags omtolkning av landets officiella poesikanon. I de av regimen sanktionerade poeternas dikter såg man nu inte bara optimism inför det sovjetiska projektet, utan även tvivel och melankoli. ”Ur den kanoniserade poesins döda bokstäver”, skrev en som deltog i sammankomsterna under det tidiga 1960-talet, ”lyste plötsligt dess levande ande och mening åter fram”. I den senare kategorin av poeter, framhåller den kanadensiska litteraturvetaren Chantal Sundaram, ingick inte minst Sovjetunionens officiella mönsterpoet: Vladimir Majakovskij själv. De drömde om ett komplett brott med den befintliga samhällsordningen i vid mening. Som tecknare och versförfattare i den nya statens propagandafabrik, telegrambyrån Rosta, klädde Majakovskij bolsjevikernas terror i en attraktiv språkdräkt. Och i den monumentala hyllningsdikten ”Vladimir Iljitj Lenin”, skriven efter bolsjevikledarens död 1924, skaldade han (övers. Ola Palmær): ”I en sån tid som vår är ordet ’demokrat’ något ur dårens ordfatabur. Ska du slå, gör det, så du väter ned trottoarn. Nyckeln till segern heter järnhård diktatur.” Kanske inte helt oväntat mot denna bakgrund skrev Josef Stalin om Majakovskij, att ”likgiltighet inför hans verk är ett brott”. Men de som samlades vid statyn, eller ”Fyren” (Majak) som den kom att kallas, tog fasta på en annan sida av poeten. Det Ryssland som Majakovskij började verka i kring 1910-talets början var, med den amerikanske historikern Richard Pipes formulering, ”den enda av jordens stormakter [som] varken hade konstitution eller parlament”. Imperiet styrdes av en enväldig tsar med ett godtyckligt polisvälde och vidsträckt politisk censur som sina redskap. På samma gång existerade experimentella konstnärliga miljöer till vilka den unge konststudenten Majakovskij sökte sig. I kretsen av så kallade kubo-futurister, där även mystikern Velimir Chlebnikov och flygpionjären Aleksej Krutjonych ingick, fann han likasinnade som ville skapa ett nytt språk och på så sätt forma en ny värld. De drömde om ett komplett brott med den befintliga samhällsordningen i vid mening. I dikten ”Men ändå” skriver 1914 års Majakovskij (övers. Bengt Jangfeldt och Gunnar Harding): ”Jag gick ut på torget med ett utbränt kvarter på huvet, som en peruk av tegelsten. Människorna grips av fasa – i min mun har dom sett ett halvtuggat skrik sprattla med sina ben

putin

Stalins favoritpoet Majakovskij har vänts mot Putin

SVD

https://www.svd.se/a/APj9OE/

Viaplay gjorde en brakförlust för helåret 2023. Paradise hotel och Robinson är tittarsuccéer. Framöver blir det mer av den varan, för att få ordning på siffrorna. Aktien stiger på börsen. Streamingstjänsten Viaplay ville satsa på internationell expansion. Man köpte på sig stora mängder dyra sporträttigheter och initierade ett stort antal dramaproduktioner. Men det som skulle resultera i nya tittare och stigande intäkter har blivit ett praktfiasko. Investeringarna i innehåll har inte gått att räkna hem och under krisåret 2023 tvingades Viaplay skriva ner värdet på sina tillgångar. Förlusten för helåret landade på 10 miljarder kronor. För att ta sig ur knipan tog företaget i början av februari i år in 4 miljarder kronor. De två största ägarna franska Groupe Canal + och tjeckiska PPF tog då kontroll över 60 procent av bolaget. Parallellt har Jørgen Madsen Lindemann återinträtt som vd, men frågan är vad han kan göra för att få ordning på den krisande streamingtjänsten. Beskedet som gavs i samband med att Viaplay släppte sin rapport på torsdagen var att man skiftar fokus gällande vilket innehåll som kommer att finnas tillgängligt för kunderna. Flera av rättigheterna till Viaplays egna produktioner har sålts till internationella medieaktörer. Storsatsning på nyfilmatiseringen av “Ronja Röverdotter” såldes exempelvis till Netflix. Även ”Veronika” med Alexandra Rapaport, filmatiseringen av Jens Lapidus roman “Paradis City” och den danska serien “Bullshit” med Alba August i huvudrollen har avyttrats. Viaplay ska framöver även minska sitt åtaganden gällande sporträttigheter. Jørgen Madsen Lindemann skriver i rapporten att Viaplay ska gå ”från att fokusera på kostsamma egenproducerade dramaproduktioner till att fokusera på mer populära och lönsamma lokala format och innehåll från Hollywood”. Under ett webbsänt investerarsamtal tar Madsen Lindemann upp dokusåporna Paradise hotel, Robinson och Masterchef som produktioner som varit framgångsrika. Även dokumentären om Peter Mangs var en tittarsuccé, enligt Madsen Lindemann. Framöver kommer tittarna att få mer av ”masstilltalande” och mycket ”kommersiella icke manusbaserade” produktioner. För detta ska en tittare i Sverige betala 699 kronor. I slutet av 2023 chockhöjde Viaplay priserna på nästintill alla marknader. I Sverige uppgick höjningen till nästan 30 procent, från 549 till 699 kronor i månaden. – Det är viktigt att värdet av det innehåll som vi har fullt ut återspeglas i vår prissättning till partners och kunder, säger Jørgen Madsen Lindemann under investerarsamtalet. – Vi har ett tydligt värde-erbjudande. När du jämför kostnaden för att ta med din familj på bio, restaurang sportevenemang eller konserter, om du har turen att få biljetter, så kostar det dig mer än en hel månad med vårt innehåll som finns ”on demand” 24 timmar om dygnet. Alla kunder är inte nöjda med höjningen. Vid årets slut uppgick antalet abonnenter till omkring 6,5 miljoner, en minskning från 6,66 miljoner abonnenter jämfört med kvartalet innan. Viaplays målintervall låg på 6,55 till 6,65 miljoner. Men det är för tidigt att säga något om de långsiktiga konsekvenserna, menar vd:n. Han uppger att grundliga analyser görs innan prishöjningar ”hamras ut”. – Det är lite för tidigt för att dra några slutsatser kring detta. Så länge Viaplay fortsätter att förbättra och öka sitt erbjudande kommer priserna stadigt att öka, enligt vd:n. Resultatet låg i linje med vad Viaplay groups vd Jørgen Madsen Lindemann förväntat sig, skriver han i en kommentar i rapporten. ”Vårt fokus ligger nu helt på att genomdriva de operativa förbättringar som behövs inom verksamheten”

viaplay

Viaplay gör förlust – satsar på mer populärt innehåll

SVD

https://www.svd.se/a/15me8G/

Pensionsspararens rätt att flytta sin pension ska inte kunna sättas ur spel av ett ryskt anfallskrig eller en global pandemi, skriver Mattias Munter, Skandia. De senaste åren har flera förändringar av den så kallade flytträtten gjorts med syfte att förenkla för sparare att kunna flytta sitt pensions­kapital. Förändringarna har på det stora hela taget varit positiva ur ett konsument­perspektiv, samtidigt som våra politiker inte kunnat lyckats presentera en lösning på ett problem som blivit alltmer aktuellt och akut. Dagens lagstiftning tillåter nämligen inte att man flyttar delar av sitt sparande i en pensions­försäkring. Coronapandemins ankomst orsakade direkt stor turbulens på de finansiella marknaderna. Till följd av en period med stor stress på marknaden och en sönderslagen prisbildnings­mekanism blev flera fondförvaltare tvingade att stänga för handel i vissa räntefonder. Åtgärden innebar att sparare varken kunde plocka ut sina fondandelar eller byta sitt fondinnehav. Men för den som valt den handels­stoppade fonden i sin pensions­försäkring så sattes dessutom själva flytträtten ur spel. Utöver det mänskliga lidande och det brott mot mänskligheten som Putins anfallskrig mot Ukraina innebär har kriget även gett upphov till en rysk rävsax för svenska pensions­sparare. De cirka 100 000 sparare som hade någon del av sitt sparande i en Östeuropa- eller Rysslandsfond kunde inte heller i detta fall sälja sitt innehav, byta sina fonder eller flytta sitt pensions­kapital. Fonder har handelsstoppats tidigare och kommer att stoppas även i framtiden. Men de senaste årens händelser har satt ljuset på en viktig brist som det nu är hög tid att åtgärda – det måste bli möjligt att som sparare kunna flytta delar av en pensions­försäkring. Sammantaget kan dagens utdaterade regelverk innebära att flytträtten sätts ur spel för alla sparare till dess att det går att handla med de handels­stoppade fonderna igen. Lagstiftningen kräver nämligen att hela försäkringen måste flyttas. Situationen blir extra besvärlig för de svenskar som står nära pensionering och utbetalning av sin pension. Där kan flytträtten spela en viktig roll för att anpassa och optimera sin ekonomiska plan för ett långt och aktivt liv som pensionär. I dag finns för en hel del fondsparare dessutom en avtalad rätt att flytta till traditionell förvaltning för utbetalnings­perioden, något som omkring hälften av spararna också normalt gör tack vare sparformens inbyggda trygghetsmagi i att stå emot börsoro och kortsiktiga svängningar på de finansiella marknaderna. Problemet med dagens lagstiftning är att minsta exponering mot en handels­stoppad fond sätter flytträtten ur spel för hela sparkapitalet och därmed också den så viktiga pensions­planeringen för spararna. Att det inte går att flytta delar av ett innehav slår alltså hårdast mot dem som arbetat ett helt liv och äntligen ska få börja ta ut sin pension. I en statlig utredning från 2015 öppnade man för möjligheten till delflyttar. Sen dess har ingenting hänt. Det är nu hög tid att finans­marknads­minister Niklas Wykman (M) lägger ett skarpt förslag på riksdagens bord för att svenska folket ska kunna flytta delar av ett pensions­kapital. Det är inte rimligt att världs­despoters anfallskrig eller globala pandemier ska kunna slå undan benen för svenska folkets rätt att kunna planera och spara till sin pension. Mattias Munter pensions­ekonom, Skandia

pension

Mattias Munter, Skandia: Tillåt delflyttar av pensionen

SVD

https://www.svd.se/a/8JyVMG/

Sahlgrenska universitetssjukhuset får uppgifter om att en psykolog tagit sexuell kontakt med patient. Först tre månader senare stängs psykologen av. Nu medger vårdgivaren brister, och att man kan ha ljugit för tillsynsmyndigheten. Vi har skrivit om Jenny som utsattes för ofrivilliga sexuella kontakter från sin psykolog. Fler patienter drabbades, enligt Sahlgrenska universitets­sjukhusets egen utredning. Ändå fick psykologen jobba kvar i månader från att första larmet kom. Dessutom uppgav Sahlgrenska till tillsyns­myndigheten Ivo att det inträffade hade polis­anmälts. Men när SvD vill ta del av de polis­anmälningarna är de försvunna. De misstänkta brotten är grovt sexuellt utnyttjande av person i beroende­ställning, misstänkt olaga hot och misstänkt data­intrång. Brott som vid fällande dom kan ge böter och fängelse. – Det går inte att hitta någon information som styrker att det faktiskt har gjorts någon polis­anmälan, säger Mathias Alvidius, nuvarande verksamhets­chef för psykiatrin på Sahlgrenska universitets­sjukhuset och den som fick ansvar för ärendet i samband med att psykologen sparkades. Väntar två månader med kontakt Det går därmed inte att utesluta att Sahl­grenska ljugit för Ivo. – Om polisanmälningar inte har gjorts där det finns misstanke om brott så har vi som vård­givare och arbets­givare naturligtvis brustit, säger Mathias Alvidius. Pekar någonting för att uppgifterna som ni lämnade till Ivo var korrekta? – Det finns ingenting som styrker det efter de efter­forskningar som vi har gjort, säger han och tillägger att han har svårt att tro att de oriktiga uppgifterna skulle ha lämnats uppsåtligen. Han är även kritisk till senfärdigt agerande i fallet. Enligt en intern­rapport hade enhetschefen svårt att få kontakt med patienten som lämnade de första uppgifterna. Först efter två månader konfronterar enhetschefen psykologen. Inte heller när enhetschefen har två av varandra oberoende anmälningar mot psykologen skiljer Sahlgrenska honom från arbetet. Psykologen jobbar då enligt intern­rapporten kvar i ytterligare sex veckor innan han stängs av från sitt jobb i väntan på beslut om avsked. Psykologen togs ur tjänst Verksamhetschef Mathias Alvidius säger att han fått uppgift om att psykologen ska ha tagits ur klinisk tjänst något tidigare än vad intern­rapporten visar. Men har på vår förfrågan inte kunnat visa något som styrker det. Vi har sökt enhetschefen för att ställa frågor om Sahlgrenskas hantering av ärendet. Hon har avböjt att medverka. Mathias Alvidius anser att den egna or­ga­ni­sationen borde ha agerat direkt. – Om jag får uppgifter om att något otillbörligt har skett mellan personal och patient behöver jag agera kraftfullt och skyndsamt, i princip samma dag eller inom en eller ett par dagar. Detta kan knappast anses vara skyndsamt. Han betonar att för att stänga av personal behöver informationen säkerställas och beslut tas i dialog med HR, men inte heller det behöver ta lång tid. – Jag har varit med om att vi har fattat beslut om en avstängning samma dag som vi har fått information om att någonting har hänt. Drabbades av vårdskada För Jennys del orsakade den sexuella kontakten med psykologen en vårdskada i form av ökat vårdbehov. Efter det inträffade försämrades Jennys mående med förhöjd ångest, ökad stress och tilltagande självmordstankar och själv­mords­försök. Sahlgrenska medger vårdskada

sahlgrenska

Polisanmälningar mot psykolog på Sahlgrenska spårlöst försvunna

SVD

https://www.svd.se/a/5B9QP6/

Ett beslut från Högsta domstolen i Alabama innebär att ett fruset embryo ska betraktas som ett barn. Delstatens största sjukhus har nu stoppat all provrörsbefruktning. ”Det kan få stora konsekvenser”, säger Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet. Universitetssjukhuset i delstaten Alabamas största stad Birmingham meddelar att man kommer att fortsätta ta emot ägg från kvinnors äggstockar. Men samtidigt kommer man stoppa nästa steg i processen, då ägget ska befruktas med spermier, innan implantering i livmodern. Beslutet ska ha tagits av rädsla för att personalen kan komma att åtalas om olyckan är framme. Så skedde nämligen 2020 vid en fertilitetsklinik i delstaten när en patient gått in och hanterat embryona där de förvarades – och tappat dem i golvet. Tre par stämde kliniken för att de fått sina embryon förstörda under brottsrubriceringen otillbörlig död. En lägre domstol har tidigare beslutat att embryon inte ska räknas som individer eller barn, men Alabamas högsta domstol gick nu på de drabbades linje. Domen förkunnade att frusna embryon ska betraktas som barn. I domskälen går att läsa att otillbörlig död innefattar ”alla ofödda barn, oavsett deras plats.” Beslutet har väckt uppmärksamhet, inte bara i USA, utan även i övriga världen. Chefsdomaren Tom Parker skrev överensstämmande med majoritetsutslaget i delstatens högsta domstol: ”Även innan födseln bär alla mänskliga varelser guds avbild. Deras liv kan inte förstöras utan att utplåna hans ära.” Blandade reaktioner Beskedet får dock kritik av sjukhusledningen i Birmingham: ”Vi är ledsna över att det här kommer att påverka våra patienters försök att skaffa barn genom provrörsbefruktning. Men vi måste utvärdera möjligheten att patienter och våra anställda kan bli åtalade eller ställas inför skadeståndskrav.” Läkarförbundet i Alabama skriver i ett uttalande: ”Betydelsen av det här beslutet påverkar alla Alabamabor och kommer sannolikt innebära färre babys – barn, barnbarn, systerdöttrar, brorsöner och kusiner – då fertilitetsmöjligheter begränsas för dem som vill skaffa en familj”, återger BBC. Andra välkomnar domen med budskapet att även det minsta embryo har rätt till lagligt skydd. ”Oavsett omständigheter är allt mänskligt liv värdefullt från och med befruktning. Det här en enorm seger för livet”, säger talespersonen Denise Burke från konservativa gruppen ”The Alliance Defending Freedom”. Kopplas till abortdebatt Domen i sig stoppar inte provrörsbefruktning, men kan enligt experter skapa förvirring om huruvida vissa aspekter av processen är olaglig i Alabama. Om ett embryo ska betraktas som en person kan det även väcka frågor hur kliniker ska tillåtas använda och förvara dem. Den nya tolkningen tangerar även debatten om abortfrågan i USA, sedan Högsta domstolen i en dom från 2022, tagit bort den nationella rätten att göra abort och istället låter varje delstat bestämma. Alabama har redan, utom i undantagsfall, ett totalt abortförbud oavsett stadie i graviditeten. Andra delstater som kontrolleras av Republikanerna har inskränkt rätten till abort medan de som styrs av Demokraterna vidgat möjligheten. Internationella konsekvenser Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet och barnläkare, säger till SvD att den nya bedömningen av provrörsbarn kanske kan lyftas och eventuellt få stora konsekvenser i länder som Polen, Ungern och Malta, men att Sverige och EU generellt inte påverkas. – All forskning om provrörsbefruktning, IVF, skulle vid en förändrad lagstiftning försvinna utomlands, vilket redan skett när det gäller amerikansk stamcellsforskning. Han lägger till: – Även om det här i Alabama rör sig om delstatlig och inte federal lag ska man inte utesluta att någon försöker ta det här till USA:s högsta domstol

alabama

Domstolsbeslut stoppar IVF i Alabama – fruset embryo ses som barn

SVD

https://www.svd.se/a/76bgqK/

3,3 miljoner svenskar har ett riskbruk när det kommer till alkohol, menar Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Men vad tänker folk om de nya riktlinjerna som ligger till grund för undersökningen? Det är full rulle på Åhléns City i Stockholm. Utanför Systembolaget längst ner i huset träffar vi pensionären Lotta som är på väg in för att köpa vin. Till SvD säger hon att de nya riktlinjerna kring alkohol som tidigare kommit från Socialstyrelsen är sunda. — Jag tycker att de nya riktlinjerna är acceptabla, säger hon. Hennes egna alkoholvanor ligger på en relativt låg nivå. — Jag har alltid jobbat så då har det inte blivit något på veckodagarna, utan det blir på helger som man tar och dricker vin. I och med de nya riktlinjerna som Socialstyrelsen släppte i höstas beslutade Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för att göra en undersökning. Studien omfattade cirka 17 000 svenskar som självskattade sin egna alkoholkonsumtion. Nu bör män dricka högst tio standardglas starköl i veckan, en sänkning från de tidigare rekommendationerna på 14 glas. För kvinnor blev det en marginell ökning, det vill säga ett extra glas per vecka och de ligger nu på samma nivå som män. Tror folk kommer göra som de vill En annan pensionär, som vill vara anonym, berättar att hon dricker ungefär en liter vin om dagen sedan hon slutat jobba för 15 år sedan. — Men de nya rekommendationerna är bra ändå, säger hon. Kunderna inne på Systembolaget skiljer sig åt. Två personer som kommer ut har en spritflaska i handen som snabbt dyker ner i en stor jackficka innan de ställer sig på rullbandet upp mot tunnelbanan. Två medelålders kvinnor står alldeles intill butiken med flera flaskor bubbel och en stor papperskasse fylld med chips. Andreas, på besök från Lund, har precis handlat lite alkohol för kvällen när vi kommer fram och frågar om de nya riktlinjerna. Han tycker att det är bra att man har satt lägre nivåer, men att det egentligen inte spelar någon roll. — Folk kommer ändå göra som de vill, men vad är det som har tagits fram? Löper man större risk för att få leverskador är det bra att man tar fram sådana riktlinjer. Men jag tror folk struntar i det ändå, säger han. Tycker inte vi dricker för mycket Vännerna Isolde och Michelle har precis varit inne på Systembolaget och handlat inför helgen. Angående de nya riktlinjerna tycker båda att de är på en hyfsat bra nivå men att det skiljer sig från vad folk gör i praktiken. — Instinktivt tycker jag att det ligger på en låg nivå, säger Isolde. — Jag håller med, säger Michelle. Att det kan bli en del enheter i veckan beror på att de är studenter och då är man ute mer, menar de. — Men vi har ändå inte så mycket pengar att spendera på alkohol så det jämnar ut sig, säger Michelle. — Vi kommer upp till den nivån ganska fort även om man inte är ute hela tiden. Oftast blir det att man hänger på campus och dricker öl, säger Isolde. Pensionären Lotta ska bege sig hemåt efter att ha handlat vin till dagens tjejkväll. Hon tycker inte att svenskarna dricker för mycket utan det är annat som drabbat landet. — Vi dricker inte för mycket utan vi knarkar för mycket i samhället idag. Vi svenskar knarkar för mycket? — Förr knarkade vi ingenting alls.

nya riktlinjer alkohol

Nya riktlinjer för alkoholkonsumtion – allmänheten tycker till

SVD

https://www.svd.se/a/GM424x/

Regissören Andrew Haigh utgår från en japansk spökhistoria för att skildra kärleksrelationen mellan Adam och Harry. Filmen väjer inte för allmängiltiga smärtpunkter. Han är en obotlig romantiker, Andrew Haigh. Oavsett om hans huvudperson spelas av en manlig prostituerad, som i hybriddokumentära debuten ”Greek Pete” (2009), eller av Charlotte Rampling i ett drama om ett äktenskap som rämnar lagom till den 45:e bröllopsdagen (”45 år”, 2015). Den intensiva förälskelsen efter en utekväll i genombrottsfilmen ”Weekend” (2011) är fortfarande knäckande att ta del av. När nu Haigh växlar upp till påkostad genrefilm lockar han fram lika till synes sanna möten ur sina skådespelare, även om några nyanser går förlorade på bekostnad av ett mer förhöjt formspråk. Så jobbar han också med två av de bästa när det handlar om sårbarhet och starka känslor; Andrew Scott (”Fleabag”, ”Pride”) och Paul Mescal (”Normala människor”, ”Aftersun”). Utgångspunkten för denna sublima rysare om längtan och förlust är en spökhistoria av Taichi Yamada, ”Främlingar”. I den träffar en manusförfattare sina föräldrar, som dog när han var elva, och inleder en relation med en mystisk, kvinnlig granne. Haigh låter i stället Adam (Scott) möta en kontaktsökande yngre man, Harry (Mescal). De bor grannar i ett nybyggt höghus som har utsikt över Londons pulserande skyline, men ändå är märkligt isolerat från omvärlden. ”Det är bara vi som bor här, det finns inte ens väktare i huset än”, svamlar Harry när han ringer på hos Adam med en flaska whiskey och försöker bjuda in sig själv. Adam skriver på ett manus som utspelar sig 1987, i barndomshemmet en pendeltågsresa därifrån. En kväll när han besöker det stillsamma villaområdet öppnar sig en portal i tiden. Hans föräldrar (Claire Foy, Jamie Bell) är hemma, allt är som vanligt. Med sagolik logik välkomnar de honom som en jämlike – han är äldre än dem – men ändå med föräldrars omisskännliga stolthet: ”Författare – jag sa ju att det skulle bli något stort av honom!” Adam suger i sig av lyckan över att få se vilka föräldrarna var, med vuxna ögon. Trots den uppenbara krocken mellan hans samtida outsiderblick och deras medelklassigt inskränkta. Nästa gång Harry ringer på hos Adam förför de varandra i hans soffa. Det befriande kärleksruset leder ofrånkomligt till att Adam måste komma ut för sina föräldrar – vilket han aldrig hann göra på riktigt – nästa gång han återvänder ”hem”. Andrew Haigh återvänder också till ett centralt tema, en paradox om man så vill: behovet av berättelser där kärlek bortom heteronormen är det normala, samtidigt som det queera utanförskapet ständigt kräver nya uppgörelser för att kunna bana väg för just det. ”[Heterosexuella] går och ser filmer om flyktingar, mord och våldtäkter, men bögsex? I helvete heller”, som den aspirerande konstnären Glen frustrerat konstaterar i ”Weekend”. Ett drygt decennium senare kan Haigh låta två eftertraktade, manliga arthousestjärnor älska passionerat på stora duken i en produktion som distribueras av Disney. Ja, ”allt är annorlunda nu för tiden!” som Adam tålmodigt förklarar när hans mamma frågar om han inte blir trakasserad på stan som öppet homosexuell. Men minnet av uppväxtens skam manifesteras i ett mardrömsscenario: att bli så ensam att ingen märker om man dör, inte förrän stanken från kroppen tar sig ut i trapphuset. Den sekvensen är inte det enda som för tankarna till David Lynchs identitetspussel ”Mulholland drive” (2001). Vi rör oss ledigt mellan tidslagren

all of us strangers

Recension: Hbtq-dramat All of us strangers med Paul Mescal

SVD

https://www.svd.se/a/BWoBn7/

Astronauten Johanna måste evakuera rymdstationen ISS, men när hon landar på jorden är hon sig inte längre lik. ”Constellation” har alla ingredienser för bra tv. Efter att ha ställts inför galaxens vidrigaste varelser i Ridley Scotts ”Prometheus” (2012) är Noomi Rapace tillbaka i yttre rymden, bara för att mötas av än märkligare fasor när hennes rymdkapsel väl återvänder till jorden. För verkligheten tycks lossna i sömmarna när den svenska astronauten Johanna (Rapace) kommer hem till maken Magnus (James D’Arcy) och lilla dottern Alice (Rosie och Davina Coleman), efter att den internationella rymdstationen ISS träffats av en mystisk projektil och behövt evakueras. Visserligen kan ju nyligen hemkomna astronauter behöva en stunds återanpassning till jordelivet (även om Marcus Wandt ju såg orimligt fräsch ut när han landade bland glåmiga februariansikten på Bromma i veckan), men Johannas familj anar tidigt oråd. ”Verkar jag likadan?” frågar hon maken, som med viss oro observerat henne glömma hur deras Volvo ser ut och släppa porslin i luften, som vore hon kvar i tyngdlösheten. Har mamma blivit lappsjuk där uppe i rymdstationen, eller pågår det en mörkläggning kopplad till kvantfysik-experimenten som utfördes ombord? Den psykologiska thrillern ”Constellation” ser på ytan ut att ha alla ingredienser för en kittlande tv-upplevelse. De påkostade rymdscenerna för tankarna till storfilmer som ”Gravity” och ”Ad astra”, om än med fler Ipad-produktplaceringar. Utöver vår egen närodlade Hollywoodstjärna syns ”Better call Saul”-bekante Jonathan Banks i rollen som skurkaktig ex-astronaut och vetenskapsman med dunkel agenda. Genremixen i gränslandet mellan science fiction, konspirationsthriller och nordisk noir (med övernaturliga inslag) funkar kanske på papper, men blir för snurrig i praktiken. Manuset, skrivet av den Skånebaserade britten Peter Harness (brittiska ”Wallander”), flänger runt i tid och rum mellan yttre rymden, Stjärnstaden i Ryssland och de djupa norrländska skogarna, utan att riktigt få fotfäste någonstans. Efter en lovande start krymper serien i omfång och Rapace går mest runt som en vandrande bekymmersrynka när vi i stället för ett episkt rymddrama får hålla tillgodo med överdramatiskt kökskäbbel. Bortom specialeffekterna blir det smärtsamt tydligt hur det syrefattiga dramat lider av svag regi, uselt tempo och tyngdlösa karaktärer som rätt snart får ner oss på jorden. Kvantfysiken och intrigens invecklade turer åsido, man behöver knappast vara raketforskare för att förstå att det krävs mer än ett nördigt koncept för att bibehålla tv-publikens uppmärksamhet över åtta avsnitt. ”Constellation” väcker många frågor, men inte något vidare intresse att få dem besvarade. Slutprodukten blir en enda stor ”nothingburger” med ungefär samma tuggmotstånd som påsförpackad rymdmat.

constellation

Recension: Constellation med Noomi Rapace på Apple TV+

SVD

https://www.svd.se/a/O8wXXE/

Alectas nya ordförande Carina Åkerström vill inte spekulera i möjliga påföljder av pensionsjättens många dåliga affärer. Men hon säger i en intervju med SvD att förtroendekrisen ”bara den är allvarlig nog” för bolaget. Alectas nya ordförande Carina Åkerström vill inte spekulera i möjliga påföljder av pensionsjättens många dåliga affärer. Men hon säger i en intervju med SvD att förtroendekrisen ”bara den är allvarlig nog” för bolaget. – Vissa investeringar har varit mindre lyckade, det är helt klart, och några borde inte ha gjorts, det är väldigt mycket pengar det handlar om. Men jag är knappt en timme in på nya jobbet, så jag måste få lite tid att sätta mig in i frågeställningarna, säger Carina Åkerström. Hon har just kommit ut från mötesrummet på Alectas huvudkontor i centrala Stockholm. Därinne har ett extra överstyrelsemöte just utsett den tidigare vd:n för Handelsbanken till ny ordförande i Sveriges största pensionsbolag Alecta. Överstyrelsen består av representanter från Alectas ägare, de olika tjänstemannafacken samt Svenskt näringsliv. Läget för Alecta är kritiskt. Åkerström tar över som ordförande efter att Ingrid Bonde i höstas avgick bland annat efter Alectas placeringar i flera amerikanska nischbanker, vilket resulterade i stora miljardförluster. Sedan dess har också Alectas investeringar i fastighetsbolaget Heimstaden Bostad dömts ut av pensionsbolaget egen ledning. Nya vd Peder Hasslev har bland annat sagt att affärerna inte borde ha gjorts – något som den nya ordföranden nu alltså stämmer in i. – Det som har hänt har utan tvekan allvarligt skadat Alectas förtroende. Förfrågan fick Carina Åkerström, som hon själv säger till SvD: ”Väldigt tidigt en morgon i slutet av januari”. – Det är ett jätteviktigt uppdrag, så det är klart att det kändes stort när frågan blev skarp. Frågan hade dock först gått till Lars Rodhe, tidigare centralbankschef i Danmark. Men det förslaget drogs tillbaka i januari, när Rodhe var på väg att föreslås till en styrelseplats i Nordea. Då gick frågan till Carina Åkerström, som vid årsskiftet slutat jobbet som chef för Handelsbanken. Hon beslutade sig snabbt. – Jag var med tidigt i processen. Under resans gång blev jag ganska nyfiken på vad det skulle innebära, så när jag väl fick frågan behövde jag inte så mycket betänketid, det var ett direkt ja. Vad är det första du kommer att göra som ny ordförande? – Det som händer nu är naturligtvis att komma igång med att leda styrelsens arbete framåt, att sätta mig in i verksamheten riktigt ordentligt och ta tag i de frågor som ligger på bordet, inte minst det du just nu nämnde, säger Carina Åkerström. Vad är största skillnaden mellan dig och Ingrid Bonde? – Det kan jag inte kommentera. Inte alls. Hur kommer du att vara delaktig i kapitalförvaltningen? – Investeringsbeslut är i grunden ledningsfrågor, det vill säga operativa frågor. Sedan kommer det att finnas tillfällen då styrelsen behöver godkänna vissa typer av investeringar. Vd är ju redan utsedd, känner du Peder Hasslev och vad tänker du att operativa ledningen ska göra? – Jag känner till honom, men vi känner inte varandra. Min bild av Peder Hasslev är att han har en otroligt bred kompetens och god erfarenhet av att verkligen kunna leda. Jag ser fram emot att få samarbeta tillsammans med honom. Alecta har varit förvalsbolag för tjänstepensionssparare som inte gör något eget val, sedan ITP-upphandlingen började år 2007. Enligt Alecta handlar det om åtskilliga tiotals miljarder i förvaltat kapital som kommer in i bolaget varje år till följd av den statusen

carina åkerström alecta

Alectas Carina Åkerström: Förtroendekrisen är allvarlig

SVD

https://www.svd.se/a/jlo7pA/

Han åtalas för att ha ljugit för FBI om president Bidens familj i ett mycket uppmärksammat fall. Åklagarna hävdar nu att Alexander Smirnov har högt uppsatta ryska kontakter – och att han kan försöka fly USA inför rättegången. Alexander Smirnov, 43, greps den 14 februari i Las Vegas och åtalades för att ha ljugit ihop en historia för att skada Joe Biden och hans son Hunter, som SvD rapporterade om i förra veckan. Enigt åklagarna finns ”starka bevis” för att Smirnov ljög när han berättade för FBI om att far och son Biden begärt 5 miljoner dollar var från det ukrainska energibolaget Burisma. I väntan på rättegång försattes Smirnov på fri fot i tisdags, fast med GPS-övervakning och med sina två pass – ett amerikanskt och ett israeliskt – tagna i beslag. Den åklagare som väckt åtalet mot Smirnov är David Weiss. Han utsågs av justitiedepartementet i augusti 2023 för att utreda anklagelser mot president Bidens son, Hunter. Weiss, som är republikan, har sedan dess åtalat Hunter Biden för skattebrott. Nu försöker Weiss och hans grupp av åklagare få Smirnov återförd till häkte i väntan på rättegång. Orsaken är att de misstänker att han kan försöka fly USA, eventuellt genom att begära ut ett nytt pass från Israel. Det skulle han enkelt kunna göra genom att åka till det israeliska konsulatet i Los Angeles. Smirnov har dubbelt medborgarskap i USA och Israel. Kontakt med utländska underrättelsetjänster I en domstolsinlaga daterad 20 februari som SvD läst skriver åklagarna bland annat att Smirnov har tillgång till sex miljoner dollar i kontanter – ”mer än tillräckligt för att leva utomlands bekvämt under resten av sitt liv”. Smirnov ska ha försökt dölja sin tillgång till kontanta medel och hävdat att han bara hade totalt 6 500 dollar. Men åklagarna hävdar också att Smirnov själv uppgett att han har ”kontakt med flera utländska underrättelsetjänster” och att han, när han greps, hade planerat en ”resa till flera länder” för möte med bland andra dessa kontakter. Weiss och hans åklagarteam befarar att dessa underrättelsetjänster enkelt skulle kunna gömma Smirnov och ge honom en ny identitet, och därigenom hjälpa honom undgå rättvisan i USA. I samma domstolsdokument framgår att de amerikanska åklagarna dokumenterat kontakter mellan Smirnov och ”högt uppsatta” ryska företrädare. I en annan inlaga daterad 21 februari hävdar Smirnovs advokater att FBI och andra amerikanska myndigheter i flera år känt till att han inte var att lita på. Dock fortsatte FBI att använda honom som uppgiftslämnare, enligt advokaterna, utan att rikta några anklagelser mot honom. Advokaterna hävdar att han därmed bör få fortsätta att vara på fri fot, tills hans fall prövas i domstol. Justitiedepartementets krav på att Smirnov bör återföras till häkte ska prövas inom kort av en domare i Los Angeles, Kalifornien, skriver Politico. I en kartläggning om Alexander Smirnov som New York Times gjort framgår att han talar flytande ryska, engelska med rysk brytning, samt att han eventuellt kan ha rötter i Ukraina. Republikaner vill fortsätta utreda Mycket annat om honom är dock okänt. Det har inte hindrat att Republikanerna byggt mycket av sitt försök att ställa Joe Biden inför riksrätt på Smirnovs historia om Hunter Biden och det ukrainska energibolaget Burisma. Hunter Biden satt tidigare i styrelsen för Burisma, samtidigt som Joe Biden var vicepresident under Barack Obama, med ansvar för USA:s Ukrainapolitik. Smirnov ska, enligt åklagarna, dock ha haft kontakt med Burisma först 2017, när Obama och Biden lämnat Vita huset och Donald Trump var president

joe biden

Åklagare: Smirnov – som ljög om Biden – har höga ryska kontakter

SVD

https://www.svd.se/a/GM4Jm6/

PODD| LSD, kokain, ecstasy, psykedeliska svampar, ketamin, marijuana. Listan på droger som Elon Musk uppges använda är lång, och kan snart bli ett problem för hans företag. Det var Wall Street Journal som rapporterade om den utbredda narkotikaanvändningen hos världens rikaste man, vilket i flera fall skulle vara illegal. Något som Elon Musk själv förnekade. Droguppgifterna är en av flera saker som nu kan ställa till det för Elon Musk företag – Tesla, Space X och X. I det senaste avsnittet av SvD Tech brief spår Björn Jeffery att vi kan ha nått ”peak Elon Musk”, och att han snart kan få det tufft med amerikanska myndigheter. I podden tittar även Hening Eklund närmare på Apple Vision Pro, och förklarar varför köpare i USA lämnar tillbaka sina exemplar bara veckor efter den uppmärksammade lanseringen. Med humor och initierade källor tar SvD:s journalister med dig när framtiden skapas. Med Björn Jeffery, Sophia Sinclair, Erik Wisterberg och Henning Eklund. Producent Marcus Morey-Halldin, redaktör Claes Lönegård. Lyssna på SvD Tech brief SvD Tech brief produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”SvD Tech brief” – eller klicka på länkarna.

elon musk

SvD Tech brief podd: Ska drogerna fälla Elon Musk?

SVD

https://www.svd.se/a/RGvjpa/

Meningen med livet är inte en lyckad yrkeskarriär – men temat blir ett meningsfullt, fiffigt uppbyggt drama på Playhouse teater. Bilresor, särskilt amerikanska, har blivit en egen litterär sort. Böcker och filmer beskriver hur människor möter sitt på en gång ödsliga och rika land, men också varandras innersta hemligheter och smärtpunkter. En klassisk roadtrip är livslögner framförda på fyra hjul. Amerikanskan Emily Feldman har skrivit pjäsen ”Vi gjorde vårt bästa” om en liten familj som förlorat en hund, och nu ska införskaffa en ny. Mamman övertalar dottern att följa pappan på resan som inkluderar turistattraktioner och besök hos gamla vänner. Playhouse teater är också en egen sort, där man spelar nyskrivna anglosaxiska pjäser, ofta från off-Broadway. Man fungerar som utsiktspunkt mot ett dramatiskt landskap som sällan når svenska scener. Ofta publiktillvända och som skildrar modern alienation. Feldmans pjäs är fiffig och kalejdoskopisk; till synes disparata scener skapar till sist en bild av en familj som förväxlar meningen med sina liv med (frånvaron av) en lyckad karriär. Hunden blir ett sätt att avleda misslyckanden och katastrofer. Samuel Fröler gör forskaren Lou som letar jobb. Han spelar skickligt en charmig, pratglad man som inte reflekterar över makt, genushierarkier eller sig själv. Ester Claesson gör dottern Ella som ställer upp för att minska hans alltmer desperata jobbansökningar. Ella avstår karriär, lär ut yoga och har skrivit en bok för barn om konsten att kapitulera. Ester Claesson hittar en perfekt ton av solidaritet, oro och revolt. Hon blir central, detta är en pjäs med flera kvinnliga perspektiv. Gunilla Orvelius gör mamman, festfixaren, som ställer sig utanför den tragedi som tornar upp sig. Åke Arvidsson spelar vännen, som verkligen försöker få Lou på banan igen. Johanna Lazcano agerar ett slags regissör som håller ihop berättelserna och hoppar in som bufflig polis, fånig frankofil fru men också en zumbabesatt ung kvinna som visar sig vara nyckeln till att Lou förlorat jobbet. Emily Feldman har liksom slagit sönder en realistisk dramaturgi och leker med en nästan-brechtiansk distansering. Regissören Elisabet Klason får greppet att löpa friktionsfritt genom den enkla scenografin. Två stolar blir en bil, fyra bildar en middagsbjudning. Resan genom USA låter pjäsen snudda vid en rad aktuella ämnen. Feldman har fin känsla för det komiska. Resultatet är en mycket väl spelad moralitet om vad som sker om man väljer yrket som jagbild.

samuel fröler

Recension: Samuel Fröler i välspelad moralitet på Playhouse teater

SVD

https://www.svd.se/a/BWovl9/

Att bli sviken och besviken i kärlek är inte precis något sommarnöje, men Mia Törnqvist låter oss ändå skratta hjärtligt åt människorna i sin nya pjäs ”Att skiljas”. Senaste skilsmässopjäsen jag såg måste ha varit Kristina Lugns ”Rut och Ragnar” där hon själv spelade mot Allan Edwall i hans sista scenframträdanden. Mia Törnqvists ”Att skiljas” är något helt annat, snarare en typisk sommarlovspjäs, där människor som inte brukar ses (längre tid) till vardags skaver mot varandra och mot för höga förväntningar på lycklig samvaro.  Lycklig som sjutton verkar ändå Teresia Petterssons Leyla vara, som i en novell ur Min melodis hjärtebibliotek, fast med litet mer sex. Men så är hennes nya kärlek, mycket yngre än hon, frånvarande och starkt idealiserad. Annika Hallins Karin verkar i alla fall intala sig att hon är och för alltid ska vara lycklig med sin man Richard (Mats Jäderlund). Men han är inte heller särskilt närvarande, fast han i princip är på plats. Detta gör hans (men inte Karins) dotter, spelad av Hanna Loinder Arvidsson, extremt besviken. Hennes man är inte heller med i sommarstugan, och hon tar ut sin frustration genom att tillskriva sin fyraårige son Love allehanda behov, som inte blir tillfredsställda. Grannen Olof, Mats Blomgren, ställer inga personliga krav på livet. Han arbetar med svårt traumatiserade krigsoffer och sätter gärna igång och diskar hos Karin och Richard när stämningen blir spänd.  Allt skulle väl trots vissa spänningar ha lunkat på i sommarstugan om inte Richard och Karin brutit mot var sin relationsregel: lämna inte din mobil obevakad om du har hemligheter; läs inte din makes epost/dagbok om du inte är beredd på vad som står där!  ”Att skiljas” är förmodligen inspirerad av egna smärtsamma erfarenheter men i sin regi drar sig Törnqvist inte för att lyfta fram komiken i det som för rollfigurerna själva säkert gör ont.  Det blir riktigt roligt när Annika Hallin far ut i våldsamma utbrott inför mannens (mycket troliga) otrohetsaffär och ilsket letar efter något att röka. Richard blir skrattretande i sin patriarkala självgodhet och krav på att bli beundrad, och dottern går alltför långt i sina försök att kontrollera en okontrollerbar omvärld. Mindre skrattretande är ändå Leyla, som stegvis tvingas inse att hon byggt upp en rosa drömvärld åt sig, och den välmenande Olof, som inte hoppas på personlig lycka, tills han plötsligt gör det. Mats Blomgren i rollen fungerar som några droppar olja på vågorna samtidigt som hans arbete med riktigt svåra katastrofer bildar kontrast till de något överdrivna katastroferna i folks privatliv.  Richard får bli exempel på den rätt charmige och totalt ansvarslöse och insiktslöse mannen, men det visar sig att kvinnor också kan handla egoistiskt och utan tanke på konsekvenserna av sitt handlande. ”Att skiljas” handlar rätt mycket om självupptagenhet. Och den kan ju vara lustig att skåda, om den utspelar sig på scenen. Särskilt om man slipper få syn på bjälken i sitt eget öga.  ”Att skiljas” har beröringspunkter med Strindberg och Norén och Pleijel, men den slutar i något slags resignerat lugn, besläktat med Tjechovs ”Körsbärsträdgården”. Ensamheten har sina fördelar.

att skiljas ö2

Recension: Mia Törnqvists ”Att skiljas” låter oss skratta på Ö2

SVD

https://www.svd.se/a/RGvX0x/

Den restriktiva politiken för arbets­krafts­invandringen kommer att kosta svensk ekonomi och svenska företag tiotals miljarder. Det skriver Timbros Fredrik Kopsch i en slutreplik. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard upprepar i sin replik om arbetskrafts­invandringen samma argument som tidigare. Arbetslösa i Sverige kan ta jobben, och en restriktiv politik för arbetskrafts­invandringen behövs för att motverka fusk. Men detta finns inte stöd för. Migrationsministern påstår att de 400 000 redan arbetslösa som bor i Sverige kan ta jobben. Redan innan lönegolvet på 27 360 kronor i månaden infördes under förra året var det betydligt krångligare att anställa från ett land utanför EU, än inom landet eller inom EU. Att företagen ändå valde att rekrytera från tredjeland vittnar med all önskvärd tydlighet att den ventilen varit nödvändig för kompetens­försörjningen. Att det nu försvåras ytterligare kommer att skada svenska företag. Om det vore så att arbetslösa svenskar kan och kommer att ta jobben borde vi redan ha sett det med det tidigare lönegolvet. Vilka jobb förväntar sig regeringen kommer att bli lediga för arbetslösa svenskar om lönegolvet höjs till 34 200 kronor, som inte redan blivit det? Att stärka arbetslinjen, med bidragstak, aktiveringskrav och kvalificering till välfärden är välkommen politik. Men att riva upp den modell för arbets­krafts­invandring som tjänat svensk ekonomi och svenska företag väl, med förhoppningen om att framtida reformer kommer att stärka incitamenten för arbetslösa svenskar att ta jobben är att börja i fel ände. Varken bidragstaket eller en ny modell för kvalificering till välfärden kommer att vara på plats inom kort, eftersom båda fortfarande är under utredning. Kompetens­bristen är verklighet för svenska företag just nu, den löses inte med förhoppningar om framtida politik. Det höga lönegolvet har dessutom redan bidragit till fackliga krav om högre löner för svenska anställda. När det blir dyrare för företagen att anställa kan vi förvänta oss att de också anställer färre. Att arbetslinjen stärks är inte tydligt. Självklart ska fusk bekämpas, men det finns betydligt bättre sätt att göra det på än att helt förbjuda arbets­krafts­invandring inom vissa branscher. Som migrations­ministern själv nämner avslås många ansökningar där fusk misstänks. Genom att bryta sekretessen mellan berörda myndigheter skulle kontrollen för polisen, Migrations­verket och Skatteverket kunna bli betydligt mer effektiv. Att förbjuda arbetskrafts­invandring helt inom vissa branscher innebär att skötsamma företag får bära kostnaden. Före valet lovade fler borgerliga partier att man inte skulle återinföra den tidigare stelbenta arbets­marknads­prövningen med myndighets­baserade bristyrkes­analyser och fackliga veton. Nu när utredningen presenterats ser vi att det blev precis så. Den föreslagna modellen är en återgång till gamla idéer, att myndigheter, politiker och arbets­marknadens parter kan avgöra vilka typer av kompetenser som företagen behöver. Men ingen annan än arbets­givaren kan göra den bedömningen. Den svenska modellen för arbetskrafts­invandring har tjänat oss väl, men som alla reformer behöver den justeras över tid. Att helt överge reformen riskerar tiotals miljarder i minskad BNP – det i en situation när Sveriges tillväxt är sämst i EU. Regeringen borde i stället välja att gå försiktigare fram. Ett lönegolv bör inte skilja sig från löner på svensk arbets­marknad i övrigt. Ett försiktigt steg, som dessutom borde utvärderas, är att kräva löner i nivå med rådande kollektiv­avtal, och krav på heltid

politiken

Timbro: Miljardnota för restriktiva politiken kring arbetskraftsinvandring

SVD

https://www.svd.se/a/KndXW4/

Investeringarna i svenska startups minskar – men inte alls lika mycket som i andra länder. Det visar en ny rapport, som pekar ut hållbarhetsprofilen som en viktig anledning. Larmen har avlöst varandra. För startupbolag har det blivit allt svårare att hitta finansiering, och för dem som lyckats tar det längre tid. Samtidigt har värderingarna rasat. Under 2023 har riskkapitalinvesteringarna i startups minskat betydligt, enligt Sweden tech report, som tagits fram av bland andra Business Sweden, Svenska Institutet, Vinnova och Tillväxtverket. I Storbritannien, Frankrike och Tyskland – de tre länder i Europa där mest riskkapitalpengar hamnar – var raset från 2022 mellan 32 och 42 procent. Men i Sverige, som har plats fyra på topplistan, är tappet bara 12 procent. – Tiden med billiga pengar är slut och det har haft konsekvenser för startups globalt. Sverige har ändå lyckats hålla sig kvar som ett av de ledande länderna i Europa, det är en stor prestation i dessa tider, säger Jaani Heinonen, chef för investeringsfrämjande på Business Sweden. Enligt rapporten, som bygger på data från bolaget Dealroom, tog svenska startups in 4,7 miljarder euro under 2023. Detta kan jämföras med 8,3 miljarder 2021, och 5,4 miljarder 2022. Men per capita är Sverige det land i Europa där de klart största riskkapitalinvesteringarna har gjorts under 2023. Framför allt är det stora finansieringsrundor i bolag som H2 Green Steel och Northvolt som drar upp siffran. – Sverige var tidigt in i hållbarhetstänket, och vi har en hel del bolag som är en del av det. Många svenska bolag har satsat rätt i god tid, i svåra tider är det de satsningarna som lönar sig, säger Jaani Heinonen. Men finansieringen är extremt geografiskt koncentrerad. Bolag i Stockholmsregionen fick under 2023 ta del av 90 procent av riskkapitalet. Tar man även med Västra Götaland och Skåne i beräkningen blir siffran 98 procent. – Det är inte någon större skillnad mot hur det ser ut globalt, det finns tech-hubbar i andra länder också. Det krävs någon form av kritisk massa för att hitta finansiärer och globala talanger, säger Jaani Heinonen. Rapporten slår fast att Sverige nu har 41 enhörningar, alltså bolag som är värderade till över en miljard dollar, och att inga nya skapats under 2023. Den sammanlagda värderingen på svenska startups är 239 miljarder euro, vilket är något högre än förra året, men betydligt lägre än 336 miljarder 2021. Under 2024 tror Jaani Heinonen att det blir fortsatt tuffa tider för bolag som vill ta in pengar. – Det internationella geopolitiska klimatet leder till ett tuffare investeringsklimat, och det tar längre tid att få in investeringar. Men den gröna omställningen är fortfarande stark, så det finns potential för svenska startups att klara sig bra inom vissa områden.

svenska dagbladet

Svenska startups står starka i techbranschen trots global nedgång

SVD

https://www.svd.se/a/8JewWQ/

Klarar deadline, bygger till bäst pris och står för risken. Det påstår sydkoreanska KHNP som vill bygga ny kärnkraft i Sverige. Skönhetstävlingen pågår för fullt. De tre bolag i världen som bygger storskalig, konventionell kärnkraft uppvaktar den svenska regeringen. Anledningen är att regeringen har slagit fast att vi ska ha ny kärnkraft motsvarande två storskaliga reaktorer till 2035. Och ny kärnkraft motsvarande tio storskaliga reaktorer 2045. Sydkoreanska KHNP är berett att rycka ut, enligt Seungyeol Lim, vice vd för affärsutveckling utomlands. – Om kontraktet skrivs under 2025 kan vi starta den första reaktorn 2035, säger han via tolk till SvD i en digital intervju. Det skulle ta tre år att börja bygget och sex–sju år att få reaktorerna klara, säger han. Totalt alltså nio–tio år. – Även om jag skulle säga att regeringens tidplan är ganska rimlig, finns möjligheten att vissa misstag, vissa felsteg, kan ske. Så det är viktigt att ha en mycket hög effektivitet i projektledningen. Amerikanerna lovar lika mycket Även amerikanska Westinghouse har sagt till SvD att bolaget kan ha ny kärnkraft igång i Sverige till 2035. Och en talesperson för EDF har tidigare hävdat i ett mejl till SvD att bolaget är redo ”att möta Sveriges efterfrågan på nya kärnreaktorer”. KHNP, Westinghouse och EDF är de tre bolag som i realiteten kan bygga storskalig kärnkraft i västvärlden. De två andra bolagen i världen som bygger storskalig kärnkraft är Rosatom, som ägs av den ryska staten, samt China General Nuclear Power Group, CGN, som ägs av den kinesiska staten och är svartlistat i av USA. Inget av dem lär komma i fråga, även om CGN äger vindkraft i Sverige. Westinghouse har sagt till SvD att bolaget inte tar byggrisken om bolaget skulle bygga reaktorer i Sverige som skulle försenas och fördyras. EDF har inte svarat på om bolaget tar byggrisken. Hur är det med KHNP, kommer ni att ta byggrisken? – Ja, definitivt. Vi kommer att ta all tillhörande risk, säger Seungyeol Lim. Projekt med hemligt pris I Förenade Arabemiraten fick en koalition ledd av KHNP:s moderbolag Kepco kontrakt att bygga fyra reaktorer, av typen APR-1400. Ett bygge som kärnkraftsförespråkare lyft fram som lyckat, till skillnad från alla byggen i nutid i Västeuropa, som har blivit försenade och kraftigt fördyrade. De sydkoreanska reaktorerna i Förenade Arabemiraten blev tre år försenade och tog åtta år att bygga. Men prislappen är okänd. Vad kostade reaktorerna i Förenade Arabemiraten? – Vi har ett sekretessavtal med projektägaren. Hur mycket skulle det kosta Sverige att bygga två reaktorer? – Jag kan inte ge dig ett definitivt svar just nu, men ett är säkert och det är att jämfört med alla andra företag kan vi erbjuda det mest kostnadseffektiva priset, säger Seungyeol Lim. Hur kan det komma sig? – Vi har en mycket robust och väletablerad leveranskedja på hemmaplan i Korea. Vi började bygga kärnkraftverk 1971, och sedan dess har vi aldrig slutat att bygga kärnkraftverk. Högt skuldsatta bolag Han betonar att många är inblandade i ett bygge, som konstruktörer och leverantörer av utrustning. – Det är mycket viktigt att ha en effektiv samordning på plats. Ert moderbolag Kepco har enorma skulder, påverkar det er möjlighet att bygga kärnkraft i Sverige? – Det stämmer att Kepco har det kämpigt finansiellt just nu, men KHNP:s skuldkvot är under 200 procent. KHNP:s kreditbetyg är i linje med Sydkoreas regerings, vilket gör att vi placerar oss fördelaktigt gentemot våra konkurrenter

kärnkraft

Sydkoreanskt bolag utlovar bäst pris för ny kärnkraft i Sverige

SVD

https://www.svd.se/a/ve0ydj/

Ace of Base blir protestmusik, Rod Stewart hatar och älskas i samma omfattning, Swift räddar Japan och en exklusiv konsertrecension – välkommen till popvärlden! Filmindustrins uppföljare på uppföljare och spinoffs på spinoffs har visat sig vara en återvändsgränd, publiken verkar helt enkelt ha tappat intresset för Hulkens syssling eller Ant-Mans farbror. Nu skymtar dock en glimt av hopp, ett nytt koncept som är möjligt att upprepa i all oändlighet har sett dagens ljus. Regissören Sam Mendes planerar att göra fyra spelfilmer om Beatles – en för varje medlem i gruppen. Redaktionen ser nu med spänning fram emot kommande filmer om band och deras medlemmar: • Parliament (37 medlemmar) • Dexy’s Midnight Runners (43 medlemmar) • The Fall (66 medlemmar) • Blood, Sweat & Tears (100+) Ace of Base gör succé på Tiktok och Youtube med den 30 år gamla låten ”Happy nation”. Bandets grundare Ulf Ekberg är överlycklig: – Det är fantastiskt att se hur ”Happy nation” har blivit en enormt vital global företeelse på Tiktok. Det är verkligen otroligt!, säger han till tidningen Musikindustrin, enligt TT. Orsaken till framgången visar sig dock vara att musiken används ironiskt till klipp om våldsamma poliser och korruption. Beyoncés nya låt ”Texas hold ’em” toppar Billboards countrylista vilket gör henne historisk eftersom hon är den första svarta kvinnan som toppar listan, skriver Rolling Stone. • Gillar du punk? • Gillar du pins? • Gillar du toaletter med air condition? Svarar du ja på frågorna ovan är en VIP-biljett till festivalen No Values det du behöver. Kostnaden är endast motsvarande 4 925 kronor. Då får du dessutom en t-shirt på köpet. Festivalen äger rum den 8:e juni i Pomona, Kalifornien. ”Old ginger bollocks” är den åldrande rockstjärnan Rod Stewarts omdöme om den 46 år yngre konkurrenten Ed Sheeran. Stewart, just nu aktuell med sitt 34:e studioalbum, säger sig inte känna till sin rödhårige kollegas musik men ogillar den ändå starkt. En person som älskar sir Rod är den brittiske konstnären Jeremy Deller, känd bland annat för sin dokumentär ”Everybody in the place. An incomplete history of Britain 1984–1992” och för att ha återskapat ”Slaget om Orgreave”, en sammanstötning mellan strejkande gruvarbetare och brittisk polis 1984. Under parollen ”In Rod we trust” har Deller skapat konst och han har dessutom regisserat Stewarts nya video ”Pennies from heaven”. I vår bevakning av världens egentliga härskare kan vi rapportera att Taylor Swifts världsomspännande turné innebär ett ekonomiskt lyft för länderna där hon uppträder. Den nyss avslutade Japanturnén bedöms ha gett ett ekonomiskt tillskott motsvarande nästan 2,3 miljarder kronor, enligt japanska public service-kanalen NHK. Vana läsare vet att I popvärldens musikbevakning i grunden vilar på två ben: Taylor Swift och kängpunk. Men, på sistone har redaktionen halkat efter i bevakningen av nyhetshändelser inom den senare genren. Redaktionen beslöt därför att besöka Mob 47:s spelning i Stockholms slakthusområde föregående helg. Åkersbergabandet, mest känt för singeln ”Kärnvapen attack” som gavs ut 1984 i en upplaga av cirka 475 exemplar på skivbolaget Röj, utnämndes av det amerikanska fanzinet Maximum rock’n’roll som av det årets bästa singlar. Nåväl, här är våra intryck av konserten sammanfattad i punktform: • Halvtomt. Enbart initierade var där. Pluspoäng. Ett utsålt evenemang hade ju kunnat tolkas som att man faktiskt sålt ut. • Dålig stämning. Som en släktträff med världens mest dysfunktionella familj. Beska kommentarer och misstänksamma blickar från de församlade. Pluspoäng. • Otajt förband. Pluspoäng, tajt punk är helt enkelt inte punk. • Mob 47, storartat: snabbt, hårt och effektivt, möjligtvis på gränsen till ekvilibrism vilket ger ett litet minus i betyget

mob 47

I popvärlden: Attack mot Ed Sheeran • Beyoncé historisk • Mob 47

SVD

https://www.svd.se/a/RGvQBx/

Ulf Kristerssons besök i Budapest på fredag förvånar den politiska oppositionen i Ungern. – Det är aldrig meningsfullt att bygga en relation på utpressning, säger Agnes Vadai, försvarsansvarig i landets demokratiska koalition. Den svenska statsministerns annonserade besök på fredag kom som en överraskning för Agnes Vadai, parlamentsledamot sedan 2002. – Det enda vi fått höra i efterhand till beskedet är vaga påståenden om att besöket ska handla om någon form av överenskommelse kopplat till det militära avtal länderna emellan gällande Jas Gripen, som vad jag förstår löper ut 2026, säger Agnes Vadai. Hon är sakkunnig inom försvarsfrågor och säger sig inte fått någon ytterligare information av Ungerns försvarsminister Kristóf Szalay-Bobrovniczky från regerande partiet Fidesz. SvD har utan framgång sökt en kommentar från Fidesz. – Jag vill förstås få kännedom om vilka ekonomiska villkor och industriella beslut som ska tas och hur det kan påverka de ungerska skattebetalarna i framtiden, tillägger Agnes Vadai. Redan på måndag bänkar hon sig bland 199 ledamöter i parlamentet (Országgyűlés) för att rösta om Sveriges medlemskap i Nato. Ärendet står på parlamentets agenda. ”En skamkänsla försvinner” – Då försvinner i alla fall en skamkänsla. Det har varit pinsamt att följa förhalandet i hela den här processen. Jag vet att ett ungerskt godkännande kunde ha kommit mycket tidigare och inte alls var villkorat av Turkiets beslut, som kommunicerats, säger Agnes Vadai. Hon har återkommande kritiserat Ungerns tveksamhet till ett svenskt Natomedlemsskap. I juni 2023 skrev Vadai på Facebook: ”Orbán vill inte rösta om att Sverige ska gå med i Nato nästa vecka heller. Putins tjänare!” Hennes parti DK (Demokratikus Koalíció) grundades 2010 som en utbrytning från det ungerska socialistpartiet (MSZP). Partiet leds av tidigare premiärministern Ferenc Gyurcsany och har 15 säten i parlamentet och fyra i EU-parlamentet. – Mitt parti har hela tiden varit positiva till Sverige och Finland som medlemmar och att två neutrala länder är beredda att stärka östflanken. Det påkallar ödmjukhet från vår sida, säger Agnes Vadai. Hon tillägger att svenskbesöket, där även försvarsminister Pål Jonson ska delta, kommer lägligt för premiärminister Viktor Orbán och regeringspartiet Fidesz: – Det kommer att slås upp stort i media och ta bort fokus från den pedofilskandal som tagit sig ända upp i ledningen, säger hon. ”Kristersson tvingad” Agnes Vadai säger att hon tolkar besöket som att Ulf Kristersson mer eller mindre har blivit tvingad att resa. Det var den 23 januari som Viktor Orbán bjöd in Ulf Kristersson till Budapest. Då var det oklart hur regeringen såg på inviten. Men bara två dagar senare tackade Kristersson ja. ”Jag håller med dig om att en mer intensiv politisk dialog mellan våra länder skulle vara fördelaktig,” skrev Kristersson och nämnde i sitt svarsbrev lämpliga samtalsämnen som Ungerns hyravtal kring JAS Gripen, det kommande ungerska EU-ordförandeskapet samt Natofrågor som allierad med Ungern. Men Agnes Vadai anar ändå att en baktanke om Natomedlemskapet ligger bakom besöket och att Orbán inte vill framstå som isolerad när Ungern nu blir sista land att godkänna Sverige. – Det är aldrig meningsfullt att bygga en relation på utpressning, säger hon.

ungern

Kristerssons Budapestmöte med Orbán förvånar Ungerns opposition

SVD

https://www.svd.se/a/kE2PpX/

Halvledartillverkaren Nvidia slog intäktsförväntningarna och spår ännu högre intäkter första kvartalet. Bolagets aktie stiger kraftigt i torsdagens inledande handel på Wall Street. Nervositeten låg i luften hos Nasdaq hela onsdagen inför halvledartillverkaren Nvidias rapport. Rapporten ”kan stoppa årets AI-eufori om resultaten inte är fantastiska”, skrev Reuters tidigare på dagen, före rapportsläppet. Nvidia tillverkar halvledare som används för att skapa artificiell intelligens. Och bolaget klarade pressen. Det visade sig när siffrorna offentliggjordes på onsdagskvällen svensk tid. Fjärde kvartalet i fjol ökade intäkterna med 265 procent till 22,1 miljarder dollar, jämfört med samma kvartal året innan. Det var mer än den förväntade ökningen till 20,6 miljarder dollar. För det första kvartalet i år spår Nvidia intäkter på 24 miljarder dollar, plus eller minus 2 procent. Även det är högre än analytikernas förväntningar, som låg på 21,9 miljarder dollar, enligt nyhetsbyrån Bloomberg. – Accelererad datoranvändning och generativ AI har nått vändpunkten. Efterfrågan ökar över hela världen i företag, industrier och nationer, säger vd:n och grundaren Jensen Huang i ett pressmeddelande. Aktien har rusat Aktien har rusat 200 procent de senaste tolv månaderna och bolaget är ett av världens högst värderade. Aktiekursen föll på börsen under onsdagen, inför bokslutet. Men när aktiehandeln på Wall Street inleddes på torsdagseftermiddagen rusade aktien. Vid klockan 16 svensk tid stod kursen på plus 14 procent. Nervositeten inför rapporten gällde dock inte bara Nvidias aktie utan hela AI-sektorn. ”Analytiker har varnat för att Nvidias höga värdering kan göra aktien sårbar för kraftiga fall om bolaget levererar något annat än en fantastisk rapport, och även utlösa en bredare försäljning bland teknikföretag som har dragit nytta av satsningar på AI”, skrev Reuters före rapportsläppet. – Nvidia ses som det ledande företaget i AI-revolutionen, sa Rick Meckler, partner vid Cherry Lane Investments i New Jersey, till Reuters före rapportsläppet. – Med de här höga priserna i stora techbolag finns det helt klart nervositet för att det blir någon form av besvikelse. Nvidia behöver verkligen inte bara slå prognoserna , utan också presentera mycket starka framtidsutsikter för att aktien ska ska accelerera uppåt på nytt, fortsatte han. Just så blev det alltså. Sett till de senaste fem åren har Nvidia-aktien stigit över 1 800 procent.

nvidia

Ledande AI-företaget Nvidia slår förväntningarna – aktien rusar

SVD

https://www.svd.se/a/8JeVbd/

Han irriterar kändisar och miljardärer genom att rapportera vart de flyger med sina privatjet. Taylor Swift har hotat att stämma honom, men den amerikanska collegestudenten vägrar att ge sig. Megastjärnan Taylor Swift har hotat att stämma en amerikansk student som följer hennes privatjets flygningar runt världen och lägger ut informationen på sociala medier. Studenten Jack Sweeney har i sin tur anlitat en advokat som hänvisar till att Sweeney endast använder publik information från luftfartsmyndigheten. Det rapporterar flera amerikanska medier, bland annat tidningen The Hill. Till exempel skrev Jack Sweeney den 12 februari på X att Swifts jet flög från Burbank i Kalifornien till Las Vegas i Nevada. En flight på runt 39 minuter som gjorde av med cirka 756 kilo flygbränsle, till en kostnad av nästan 14 000 kronor och med koldioxidutsläpp på runt 3 ton, skrev han. I december skrev Taylor Swifts advokater i ett brev till 21-åringen att sångerskan ”inte skulle ha något annat val än att vidta alla rättsliga åtgärder” om han inte slutade med sitt ”förföljande och trakasserande beteende”, enligt The Hill. I måndags lade Sweeney ut sin advokats svar på X, inklusive textraden: ”Look what you made me do”, en blinkning till en av Swifts hits, skriver tidningen. En studie från 2022 om vilka kändisar som släppte ut mest koldioxid använde sig av Jack Sweeneys data om Swift. Hon visade sig vara bland de kändisar som hade störst utsläpp. Jack Sweeney har i flera år följt celebriteters privatjets, bland andra politiker, kändisar och miljardärer, inklusive Elon Musk. Ofta nämner Sweeney hur mycket koldioxid som deras flighter släpper ut. Elon Musk erbjöd honom nästan 50 000 kronor 2021 för att stänga kontot, har Sweeney tidigare berättat. När Elon Musk köpte Twitter, som numera heter X, 2022 stängdes tillfälligt kontot. Nu säger Sweeneys advokat, enligt The Hill, att han tvivlar på att Swift kommer att ta till rättsliga åtgärder. Taylor Swift är ute på sin ”Eras” tour med nästan 150 uppträdanden runtom i världen. Den startade i mars 2023 och sträcker sig till december i år. Nästa helg ska hon ha fyra shower i Sydney i Australien och sedan ska hon vidare till Singapore. Jack Sweeney har sagt att hans konton på Instagram, Facebook och X, där han bland annat följer Taylor Swift, togs ner timmar efter att han fick brevet från hennes advokater, dock inte av honom, skriver The Hill. Om kontona fortfarande är avstängda är oklart.

taylor swift

Studenten följer Taylor Swifts privatjet trots stämningshot

SVD

https://www.svd.se/a/RGvjLA/

Sista akten i Swedbanks penningtvättshärva inleds snart. Efter fem år närmar sig den amerikanska utredningen ett avgörande. Mörkläggning och regelbrott kan stå banken dyrt. Raden av svenska börsjättar som har fällts för mutbrott av amerikanska myndigheter börjar bli lång. Telia, fick betala drygt 7 miljarder kronor. Ericsson, över 10 miljarder. Snart är det Swedbanks tur att få sin dom. Det var 2017 som Telia fick rekordböter efter härvan i Uzbekistan. Två år senare, 2019, drabbades Ericsson av samma sak. Höga chefer hade mutat och brutit mot redovisningsregler i Asien och Mellanöstern. Det senare fick vd Börje Ekholm att bli förbannad på riktigt: ”Jag blev fullständigt jävla rasande”, sade han i en intervju med SvD. Det återstår att se om vi får höra något liknande från Swedbanks ordförande Göran Persson eller vd Jens Henriksson om banken drabbas av bötesbelopp. Just nu säger man ingenting. Det är locket på när SvD ber om en kommentar från vd eller ordförande. Pressavdelningen skickar ett uttalande om att det pågår tre parallella utredningar rörande Swedbanks penningtvättsaffärer på amerikanska myndigheter; en på Justitiedepartementet, en på amerikanska finansinspektionen och en på New York State Department of Financial Services, DFS. ”Utredningarna pågår och banken för individuella dialoger med myndigheterna tillsammans med våra amerikanska juridiska ombud,” skriver man i en kommentar. ”En giftig kombination” De flesta bankanalytiker räknar med att Swedbank får böter på cirka 10 miljarder kronor. De jämför med Danske Bank som fick betala 20 miljarder kronor efter sin penningtvättskandal, det beskedet kom i december 2022. – Danske bank hade fler transaktioner än Swedbank, säger en analytiker på en investmentbank som vill vara anonym. –  Å andra sidan satte sig Swedbank på tvären inledningsvis och var inte särskilt samarbetsvillig när amerikanska tjänstemän hörde av sig. Sådant uppskattas inte och kan leda till högre böter, säger analytikern. Att utredningen går mot sitt slut är de flesta överens om. Historiskt har det tagit 3–5 år vid liknande fall. Den tidshorisonten har även nämnts av Swedbanks vd, Jens Henriksson, i tidigare intervjuer. Nu har det gått fem år. När Danske Bank granskades i USA satte banken av 22 miljarder kronor för ändamålet. Det räckte för att täcka boten. Swedbank har däremot inte satt av en krona. Peter Utterström är advokat som i många år har jobbat med amerikanska bolag, han är väl insatt i den amerikanska korruptionslagstiftningen och har följt fallet Swedbank. Han betonar att osäkerheten är stor när det gäller storleken på bötesbeloppet. – Men Swedbank har lyckats bryta mot såväl den amerikanska korruptionslagstiftningen, penningtvättlagstiftningen som sanktionslagstiftningen. Det är en giftig kombination i USA. – Men om det leder till 10, 20 eller 30 miljarder i böter är omöjligt att säga. Skandalen bland Sveriges största Det var 2019 som Swedbanks penningtvättshärva avslöjades av SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en av de största svenska bankskandalerna i modern tid. Swedbank gjorde 2020 en egen utredning och hittade då över 500 misstänkta transaktioner värda över 40 miljarder kronor som slussats mellan misstänkta konton i Swedbank och Danske Bank i Baltikum. Samtliga utgjorde troliga sanktionsbrott. Banken har varit självkritisk och i mars 2020 dömde Finansinspektionen ut en rekordstor sanktionsavgift på 4 miljarder kronor. Två år senare åtalades Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen för grovt svindleri och grov marknadsmanipulation. Hon friades på samtliga punkter i januari förra året. – Den stora frågan för Swedbank är om amerikanska myndigheter bestämmer sig för att förbjuda Swedbank att handla i dollar

swedbank

Efter penningtvättshärvan: Swedbank riskerar böter på 10 miljarder

SVD

https://www.svd.se/a/y6ae1J/

Kallsinnig, kappvändare och karriärist – under sin tid som minister har Romina Pourmokhtari fått utstå många hårda ord. Men kritiken från såväl medier som meningsmotståndare rymmer ett särskilt mönster. Jag ser när det händer, mitt i folkhavet under Expressens kulturfest. SVT:s Anders Holmberg byter snabbt några ord med klimatminister Romina Pourmokhtari. Holmberg slukas av minglet. Pourmokhtari står kvar. Verkar glad. Äntligen har hon lovat att delta i SVT:s debattprogram ”30 minuter”. Ett framsteg för en minister som den senaste tiden kritiserats hårt för att ducka för svenska medier. En kort stund av lycka i den golgatavandring som blivit hennes öde. Det handlar om hennes jobb. Men det är också personligt. Redan morgonen efter kulturfesten kommer DN med ett avslöjande. En granskning av regeringens plan för hur Sverige ska nå nollutsläpp innan 2045 visar tydligt: den bygger på ett scenario med en kraftigt höjd reduktionsplikt. Motsatsen till den politik som regeringen driver i dag. Så var det igång igen – den eviga kritiken mot Sveriges yngsta minister någonsin. Om inte från medier (som inte gillar att makthavare duckar för frågor) så miljörörelsen (som inte gillar när regeringen sänker skatten på bensin). Det handlar om hennes jobb. Men det är också personligt. Kritikerna erkänner det nästan öppet. Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima skriver: ”Innan hon blev lockad med en ministerpost i Ulf Kristerssons regering hade hon som ordförande i Liberala ungdomsförbundet markerat kraftfullt mot Sverigedemokraterna. Utan att linda in det kan man säga att Pourmokhtari har sålt sin själ för en hög ministerlön.” Men varför just Romina? I Sverige har vi inte ministerstyre. Politiken är inte bara hennes. Den är konsekvensen av regeringens Tidöavtal med det högerpopulistiska partiet Sverigedemokraterna. Hon är inte ens den enda riktigt stora kappvändaren. Visst, klimatet har inte varit hennes hjärtefråga tidigare. I självbiografin ”Chicken nuggets på krita” nämns ordet tre gånger – lika många gånger som antifascisten Eyvind Johnson. Men ändå – justitieminister Gunnar Strömmer grundade i ett tidigare liv Centrum för rättvisa med uppdrag att stå upp för individens rättigheter gentemot staten. I sin nuvarande roll rullar han i en rasande fart ut frihetsinskränkande reformer. Ändå är det Romina – och inte Gunnar – som är måltavlan. Kanske beror det på vad Jonna Sima och de andra kritikerna säger mellan raderna. Att det handlar om besvikelse. Att ungdomen, den som stod för framtidshopp och skulle få ordning på kaoset tidigare generationer skapat, visat sig styrd av samma drifter som alla andra. Jag tror att det är en för enkel bild. Den utbredda irritationen – som media och opposition tacksamt ser till att använda sig av – beror på mer än så. Nämligen att många av oss ser sig själva i klimatministern – och vi gillar inte det vi ser. Kulturen är sprängfylld av Macbeth-karaktärer. Såna som ger sig ut med goda föresatser, för att efter hand låta sig korrumperas av maktens och pengarnas frestelser. Det är just en sån historia som Romina Pourmokhtari nu får spela huvudrollen i. Den om en hjälte förvandlad till skurk. En roll hon dessutom spelar bäst av alla i regeringen, genom att vara lite förmer utan att bottna i det. Hon gör gärna livsstilsintervjuer med Financial Times men vägrar att prata med tråkiga svenska klimatmagasin. Skryter skämtsamt om att hon smiter från sina Säpo-vakter. Avfärdar DN:s granskning med att säga att det bara är ett sätt att räkna. I kulturen fungerar antihjälte-tropen som ett sätt att möta oss själva. Vi kämpar alla med moraliska dilemman – och de flesta av oss väljer också titt som tätt fel

romina pourmokhtari

Björn Werner: Därför är Romina Pourmokhtari så hatad i Sverige

SVD

https://www.svd.se/a/gE5KM0/

”Minusregnet” faller över Sverige. Regndroppar som kan uppmäta 40 minusgrader har under natten dragit in över landet – vilket fått SMHI att utfärda varningar för blixthalka. Under årens första månader är det allt vanligare med väderfenomenet underkylt regn eller minusregn. Begreppet, som nästan uppfattas som motsägelsefullt, medför ofta stora problem i trafiken. Under det senaste dygnet har SMHI dessutom utfärdat gula varningar för regnområdet som dragit in över stora delar av landet och blixthalka. – När vi har underkylt regn så blir det glashalt direkt på marken, säger Linus Karlsson meteorolog på SMHI. Att vatten fryser vid nollgradigt känns som en självklarhet men minusregn är undantaget till regeln. Vid laborationsförsök har det uppmäts så låga temperaturer som 40 minusgrader i underkylda vattendroppar utan att dessa fryst. – Det kan ju exempelvis bero på vattnet i vattendroppen. Det är inte helt rent vatten. Det kan även finnas annat som smuts, sand, salt och liknande som påverkar fryspunkten, förklarar Linus Karlsson. Men vad är minusregn egentligen? Definitionen för underkylt regn är regndroppar där temperaturen i dem är under noll grader trots att den inte har hunnit frysa än. Detta sker, förenklat, när snö passerar genom flera luftskikt med olika temperaturer. Meteorologen Linus Karlsson förklarar processen steg för steg: – Om det snöar och snöflingorna faller ner genom ett luftskikt med plusgrader smälter dessa till regndroppar. Om dessa då rör sig igenom ytterligare ett luftskikt med minusgrader kyls regndropparna återigen ned, säger han. Han fortsätter: – Regndropparna kan då få en vattentemperatur som är under noll grader. Minusregnet trotsar inte bara ens kunskap kring vattens fryspunkt utan kan även orsaka stora problem. Allt ifrån att det tunga nedkylda regnet lägger sig på elledningar – till att framkomligheten i trafiken påverkas. – Man ska vara beredd på att det kan bli rejält halt är ju under de här situationerna. Det är ju just problematiken med halkan och framkomligheten på grund av trafikolyckor som påverkas, avslutar Linus Karlsson.

smhi

SMHI utfärdar flera varningar för blixthalka efter minusregn

SVD

https://www.svd.se/a/O8wX6w/

Vad som nu rapporteras från Malmö är mångkulturalism i praktiken. Och svaret på den är inte fler ”utbildningsinsatser”, utan en restriktiv migrationspolitik under lång tid. Sydsvenskan stod på tisdagen för årets kanske minst överraskande nyhet: Förskolor i Malmö rapporterar inte misstänkt hedersförtryck till socialtjänsten. Det visar en intern rapport från Malmö stad som Sydsvenskan tagit del av. Från barnomsorgen i staden kommer för få orosanmälningar sett till befolkningens storlek och sammansättning. Från januari till oktober 2023 gjordes en enda anmälan på de kommunala förskolorna – i en stad med 20 000 barn. Detta samtidigt som hedersförtrycket beräknas vara vittgående: Det omfattar var femte niondeklassare, enligt en kartläggning av Malmö stad från 2018. Redan i förskolan är hedersnormerna utbredda. Enligt en annan studie kommer detta bland annat till uttryck i form av att småpojkar säger att de inte vill lyssna på, utan tvärtom vill bestämma över, kvinnlig personal för att de är just kvinnor. Så varför anmäls inte hedersförtryck som det ska i Malmös förskolor? En faktor är att delar av förskolepersonalen inte vill bekämpa hedersnormer eftersom de själva tror på hedersnormer. Det bekräftas i en uppföljande artikel på onsdagen, där Sydsvenskan berättar att många förskoleanställda vägrar att delta i utbildningar om hedersförtryck. Vissa förskolor har tvingats kalla sitt arbete mot hedersproblematik för något annat ”för att inte göra personalen upprörd”, enligt Malmö stads granskning. Naturligtvis drar dessa verksamheter till sig människor som själva drivs av hedersnormer Inte heller detta får komma som en överraskning. Naturligtvis drar dessa verksamheter till sig människor som själva drivs av hedersnormer – även dessa kvinnor ska ju jobba någonstans, och många kan förväntas finnas just i omsorgen. Samtidigt säger detta något viktigt om vad som länge självklart betraktats som en universalnyckel till integration: Svensk integrationspolitik vilar i hög grad på just satsningar på utbildning i svenska normer. Malmö stad har till exempel gjort ovan nämnda utbildningar om hedersproblematik obligatoriska för förskolepersonal, som det givna svaret på tidigare larm om hedersförtryck. Nu påminns vi återigen om hur viktigt det är att ha realistiska förhoppningar på sådana utbildningssatsningar. Djupa kulturella värderingar sitter hårt, och kan väntas vara mycket motståndskraftiga mot påverkan utifrån. Rädsla är en annan faktor. Självklart är anställda i offentlig verksamhet rädda att anmäla misstänkt hedersförtryck, särskilt efter de internationella LVU-kampanjerna. Dessutom är det från början feltänkt att lägga så stora förhoppningar på just denna yrkeskategori, i alltifrån kampen mot hedersproblematik till gängrekrytering. En pedagog eller socialsekreterare, låt oss kalla henne Britt-Marie, vet att staten i dag saknar förutsättningar att skydda henne om klaner eller organiserad brottslighet bestämde sig för att betrakta henne som ett problem. Hennes hemadress finns ett par klick bort, och hon skulle knappast vara den första att utsättas för hot eller våld. En absolut katastrof för Britt-Marie skulle inte vara mer än en dussinnyhet i tidningen om att polisen inlett förundersökning om allmänfarlig ödeläggelse. Det kommer visserligen regelbundet historier om verkliga hjältar i dessa verksamheter, som tar stora risker för att stå upp för det som är rätt och riktigt. Men dessa enskilda historier är inte skäl att utgå från att personalen i välfärden är bäst lämpad att bära ett stort ansvar för att slåss mot samhällsproblem av det här slaget

malmö

Förskolelärarna i Malmö kan inte besegra hedersförtryck

SVD

https://www.svd.se/a/RGv1ad/

Svag krona och stigande inflation har gjort semestern rekorddyr. Men till vissa länder har det faktiskt blivit billigare att resa. Sydafrika, Turkiet och Japan hör till de länder som blivit billigare för svenskar det senaste året, medan Mexiko och Storbritannien blivit dyrare, konstaterar SEB:s chefsstrateg Johan Javeus. – Växelkurserna är en del av bilden, men för att få en klarare bild av köpkraften måste man ta hänsyn till den lokala prisnivån i respektive land, säger han. När kronan stärkts mot ett annat lands valuta blir det billigare för svenskar att resa dit. Men om priserna i det landet samtidigt ökar mer än den relativa stärkningen av kronan, så minskar ändå vår köpkraft. I vanliga fall brukar växelkursen röra på sig betydligt mer än priserna, därför hamnar fokus oftast på växelkursen påpekar Tommy von Brömsen, valutaanalytiker Handelsbanken. – Men under de senare åren har vi sett kraftigt stigande priser (inflation) i många länder, så det har blivit en allt viktigare faktor att fundera på när man väljer resmål. Turkiet är ett bra exempel på ett land som kunde ha varit ännu mer prisvärt för svenska resenärer, men på grund av inflationen har den relativa prisnivån inte sjunkit lika mycket. – Kronan har stärkts jättemycket mot den turkiska liran sista året men priserna i Turkiet har också stigit väldigt mycket. Så även om det blivit lite billigare för oss så är den totala effekten mycket mindre än om man bara ser till valutakursen, säger Johan Javeus. Trots stora förändringar i kronans köpkraft, tror Johan Javeus ändå att kronkursen oftast hamnar rätt långt ned för många när man bestämmer var man ska åka. – Det finns andra faktorer som styr mycket mer var människor väljer att åka, säger han och fortsätter: – Men om det har varit väldigt stora förändringar kan det nog spela stor roll. USA var ju för inte så länge sedan jättedyrt att åka till eftersom dollarn var väldigt stark samtidigt som amerikansk inflation också var hög. Under pandemin bromsade turismen kraftigt, men de senaste åren har den återhämtat sig snabbt. Den globala turismen ökade med 34 procent förra året. – Trots att både inflationen och räntorna är höga verkar det som att många hushåll fäster stor vikt vid att få resa, säger Tommy von Brömsen. I år spås den globala turismen vara tillbaka på samma nivå som före pandemin. Även i Sverige väntas utlandsresandet öka. – Jag tror att den viktigaste orsaken till det är att folk är ressugna efter pandemin, att det finns ett fortsatt uppdämt behov, säger Tommy von Brömsen. Tommy von Brömsen och hans Handelsbanken spår att kronan kommer att stärkas på bred front under 2024 mot de flesta valutor, och att köpkraften för de svenska turisterna därmed kommer att förbättras, nästan oavsett vart dom åker. – Vi ser exempelvis en starkare krona mot såväl dollarn som euron, samtidigt faller inflationen i både USA och euroområdet så sammantaget bör dessa länder bli mer attraktiva ur ett rent köpkraftsperspektiv, säger han och tillägger: – Annars har ju inte inflationen varit särskilt hög i de flesta asiatiska länder, som Kina och Japan, och dessutom har dessa valutor utvecklats svagt, så där har svenskarna fortfarande en stark köpkraft. Ett tips från Tommy von Brömsen är att boka resan och börja spara i tid – och i rätt valuta. – Det kan vara smart att spara i den valuta som man ska använda på semestern. Då är man inte lika utsatt för risken att kronan försvagas fram till resan. I respektive land sedan januari 2023. källa:SEB

resa

Här är länderna som blivit billigare att resa till som svensk

SVD

https://www.svd.se/a/mQOpME/

En svensk McDonalds-restaurang har blivit viral på sociala medier. Restaurangen, som ligger i Sälen, har fått miljonvisningar på när turister beställer mat – med skidorna på. I slalomsammanhang går det ofta att skönja en och en annan bar mitt i backen. Men i Sälen har man sedan 1996 en McDonalds-restaurang där man kan beställa i en så kallad ”McSki”. Anledningen till att restaurangen nu blivit viral beror på att man har fått en stor grupp av utländska turister till skidorten, förklarar Skistars pressansvariga Linda Morell för brittiska tidningen The Telegraph. Kunderna åker fram till en lucka där de betalar och hämtar sin mat. Allt utan att ta av sig skidorna. I ett av klippen som blivit viralt kan man se en kvinna glida fram på en snowboard för att hämta upp sin påse mat. Mustafa Ghannam driver den alpint anpassade McDonalds-restaurangen i Sälen. Han säger till The Telegraph att restaurangen alltid har varit populär, men att intresset nu har exploderat. – Den här säsongen har varit fenomenal på grund av alla utländska turister som besökt oss. Många av klippen som sprids på sociala medier har flera miljoner visningar, säger han. Linda Morell på SkiStar säger till tidningen att det är ett mer gynnsamt läge för turister att åka skidor i Sverige än i till exempel Alperna. – Vi ser att fler turister från utlandet söker sig hit nu när kronan är så låg. Till exempel så har vi rekord i antalet britter som besöker våra anläggningar, säger hon till The Telegraph. En annan Sälen-veteran är den 20-åriga skidläraren Matilda Håkansson som vallfärdat till skidorten ända sen hon var liten. – När jag var liten så var det alltid speciellt att använda luckan på utsidan, säger hon. Hennes kollega, Rasmus Månsson, säger till The Telegraphs reporter att han fått de virala klippen skickade till sig av vänner. – Folk skickade klippen och tyckte att det var väldigt coolt att jag bodde här. Det som får dem att häpna är ju för att det finns inte en sån här McDonalds någon annanstans i världen. Ett av klippen som spridits mest i sociala medier var arrangerat av SkiStar självt, enligt Mustafa Ghannam. – Kreatören är en influencer och var hitbjuden av SkiStar tillsammans med andra nederländska influencers. Det är varför nästan åtta miljoner har sett klippet, säger han till The Telegraph.

mcdonalds

McDonalds-restaurangen i Sälen blir viral

SVD

https://www.svd.se/a/mQOrQO/

Berättelserna i Tove Lifvendahls reportage från Rosengård tål att upprepas: det finns en väg tillbaka från förortens utanförskap. I dag är de före detta stenkastarna socionomer, mellanchefer och lägenhetsägare. Det var beundransvärt och ambitiöst redan då, år 2003. Tove Lifvendahl, då nyligen avgången ordförande för Muf, ville lära sig mer om integrationsfrågorna. Hon gick till roten, och flyttade under fem veckor till det som då var typexemplet på förort – Rosengård (detta trots att området rent geografiskt är en stadsdel i Malmö). Tanken var att hon skulle lära känna miljön, och särskilt det kommunala fastighetsbolaget MKB:s okonventionella metoder för att göra den tryggare. Så blev det inte riktigt. Rosengård, som redan då var vant vid att stå insprängt på löpsedlarna, blev föremål för nya rubriker när tre pojkar kastade sten på en byggarbetare som arbetade på Apelgårdsskolan. Det som skulle bli en kort rapport till Timbro blev, när hon ändå var där, till slut boken ”Vem kastar första stenen?”. I den intervjuar hon eleverna på Apelgårdsskolan, de yngre barnen på fritidsgården, föräldrarna, civilsamhället, politikerna. Hon ägnar sedan bokens andra hälft åt analys och förbättringsförslag. Skatter ska sänkas, svarta jobb bör bli vita, språket är en viktig nyckel. Vissa moderata sanningar har klarat tidens tand. Andra, som tesen att vi ”måste acceptera att människor vill bo i Sverige utan att känna sig svenska”, har det inte. Tio år senare åkte hon tillbaka, denna gång för att prata med ungdomarna som ett decennium dessförinnan hade varit med om stenkastandet. Det resulterade i ”I rörelse. Möten i Rosengård 10 år senare”. Tove Lifvendahl hade inte bara gått till roten, hon hade följt upp ungdomarna och sett att även rötterna från Rosengård kunde ge frukt. ”Nyfikenheten blev för stor”, ger Lifvendahl, nu politisk chefredaktör i SvD, som skäl till varför hon återvänt ännu en gång. I ”Tillbaka till Rosengård” träffar hon sju av malmöiterna hon mötte som tolv- till femtonåringar 2003. Den här gången är förslagen medvetet få, analysen nära obefintlig. Fokus ligger på individerna, deras livsöden och lärdomar. Lifvendahl ska ha en eloge för att hon arbetat så långsiktigt, att hon så konsekvent hållit fast i och följt upp nyfikenheten. Men ibland blir gränsen mellan uppföljning och upprepning för svag. Det är sällan det är positivt att en text är repetitiv. Men i fallet ”Tillbaka till Rosengård” känns det nyttigt och betryggande att få läsa samma sak gång på gång. Kontentan från alla sju som Lifvendahl intervjuat till det hon påstår ska bli hennes sista bok om Rosengård är densamma: det blev bra till slut. Solskenshistorierna upprepar sig – två blev socionomer, andra mellanchefer, de flesta har partner och barn. Alla förutom en, Fatima, har flyttat från Rosengård. Frågorna om hur uppväxten präglat en, om Sveriges styrkor och svagheter, och om vad som påverkar och avgör en människas livsöde upprepas även de. Svaren är övergripande desamma, och dessutom bekant balsam för den borgerlige: Mångfald är en styrka. Sverige är (för) fyrkantigt. Föräldrarna är viktiga, så viktiga. Och lärarna förstås! För att inte glömma drivkraften. Och när vi ändå är igång är det dåligt med skärmar. Samtidigt slår det repetitiva ibland över till det negativa. Citat kan pågå i flera sidor och hela stycken är bara en mening omformulerad

rosengård

Recension: Tove Lifvendahls Tillbaka till Rosengård

SVD

https://www.svd.se/a/2BreJl/

Icas övertagande av tre Hemköpsbutiker i Stockholm ökar kedjans marknadsdominans rejält längs den röda tunnelbanelinjen. I Hornstull innebär skyltbytet att Icas marknadsandel växer från 30 till 90 procent. Tre Hemköpsbutiker i Stockholm har under februari bytt skylt till Ica. Bakgrunden är att de handlare som drivit butikerna har valt att lämna Axfood för att i stället bli Ica-handlare. Lokalt får skyltbytet stora konsekvenser, något som väckt intresse från Konkurrensverket. Icas marknadsandelar ökar markant, visar en uträkning från analysföretaget Prospect Mapping som SvD tagit del av. – Ica får en helt klart dominerande ställning i området, säger Stefan Nordin, vd för Prospect Mapping. Hemköpsbutiken i Hornstull är numera en Ica Kvantum. Icas andel ökar i Hornstull Enligt företagets uträkning ökar Icas marknadsandel i området från nära 30 till 90 procent. Analysen utgår från hur konkurrensen ser ut lokalt, cirka 15 minuters promenadväg från Hornstullsbutiken. – Den här butiken som nu blivit en Ica är stor i jämförelse, ovanligt stor för att vara en butik i innerstan. Säljytan är den största i området, hela tretusen kvadrat. Och läget vid tunnelbanan är bra, säger Stefan Nordin. Butiken har en årlig omsättning på 235 miljoner kronor vilket i sig innebär en marknadsandel på 57 procent i Hornstull. Sedan tidigare hade Ica två mindre butiker, som tillsammans har 32 procent av marknaden. Marknadsandelarna är beräknade utifrån omsättningen hos de olika matbutikerna i området. Av 17 butiker i området har numera 8 stycken Ica-skyltar. Bolaget innehar därmed 70% av den totala säljytan om 13 800 m². Grafik: Liv Widell. Källa: Prospect mapping Vad situationen betyder för matpriserna i området vill inte Stefan Nordin spekulera i. Inte heller går det på förhand att säga något om hur de tidigare Ica-butikernas försäljning påverkas av att områdets största butik numera också är en Ica. Det är inte bara i Hornstull som Ica kapar åt sig av marknadsandelar i Stockholm. Hemköp Telefonplan har blivit en Ica Nära och Hemköp Sjövikshallen vid Liljeholmskajen heter numera Ica Sjövikshallen. Analysföretaget har tagit fram siffror över hur Icas marknadsandelar förändrats med de två nya butikerna, både i området kring Telefonplan och i Liljeholmen. Ica växer även runt Liljeholmen Butiken i Telefonplan ligger strategiskt nära tunnelbanan och omsatte runt 67 miljoner kronor om året när den var en Hemköpsbutik. Utifrån den omsättningen och de övriga butikernas försäljning i området beräknar Prospect Mapping att Icas marknadsandel stiger från 39 till 91 procent. – Det är en hög siffra, säger Stefan Nordin. Så stor del av marknaden får inte Ica i området runt Liljeholmen, även om deras andel växer även där – från 61 till 75 procent, enligt analysföretagets beräkning. De tre butikernas skyltbyte ger ökade marknadsandelar för Ica även om man undersöker ett lite större område. Prospect Mapping har tittat på hur dagligvarujättens ställning förändrats längs med röda linjen – från Hornstull till Telefonplan. Den beräkningen visar att Icas andelar av marknaden går från 47 till 78 procent. – De får en väldigt stark marknadsandel i hela området, säger Stefan Nordin. Ica-handlarna konkurrerar Och jämför man med Icas marknadsandel i resten av Sverige så sticker ovan nämnda områden ut. Enligt siffror från Prospect Mapping delas marknaden av Ica med 49 procent, Axfood med 22 procent, Coop med 19 procent. Lidl har 5 procent och övriga 5 procent delas av andra fristående matbutiker. Kalle Fahlin, chef för butiksnät och etablering på Ica Sverige framhåller i en kommentar till SvD att Ica-handlarna alltid konkurrerar med varandra

ica

Ica tar över Hemköp butiker – ökar dominansen i Stockholm

SVD

https://www.svd.se/a/76b4r9/

Det behövs fler insatser i samhället för att minska lidande och dödsfall bland drogberoende människor. Att införa brukarrum kan vara ett viktigt steg på vägen för den som behöver hjälp, skriver liberala politiker. Narkotikan är utbredd i Sverige, och även om bruket är mindre än i andra jämförbara länder, är dödligheten hög. Antalet dödsfall har även ökat över tid. Bara under förra året dog hundratals människor i Sverige. Varje dödsfall som orsakas av narkotika är en tragedi för den enskilde och dess anhöriga. Den svenska narkotikapolitiken har inte förmått förhindra att människor drabbas hårt och far illa av drogberoende. Det är ett stort misslyckande för hela vårt samhälle. Nyligen presenterades Narkotikautredningen, som föreslår en rad förslag med fokus på förebyggande, skadereducering och god vård vid skadligt eller beroende bruk av narkotika. Liberalerna delar uppfattningen om att skadereduceringen av narkotika och lågtröskelverksamhet måste få ta en större plats inom hälso- och sjukvården men även i samhället i stort. Även den så kallade samsjuklighetsutredningen presenterade liknande föreslag. Det vi gör i dag är inte tillräckligt. Det behövs fler insatser för att minska lidande och dödsfall. Liberalerna har därför föreslagit att en försöksverksamhet ska genomföras med brukarrum i Västra Götaland.  Ett brukarrum är en plats där personer med skadligt beroende kan inta narkotika som de själva köper och tar med. Där kan brukaren använda narkotikan utan att riskera ett polisiärt ingripande. I Oslo har man sedan 2005 ett särskilt brukarrum där utsatta människor får ta sina droger i en trygg miljö. Där har personal kunnat förhindra dödsfall år efter år. Vårt grannland har likt oss ett kriminaliserat bruk och innehav för eget bruk, men det finns skillnader och dessa handlar om brukarrum och en lägre dödlighet. I dag har drygt en tredjedel av EU:s medlemsländer brukarrum. Brukarrum leder inte till ökad användning av narkotika eller risktagande, enligt studier som Narkotikautredningen hänvisar till. Däremot visar forskningen tydliga fördelar med brukarrum: Det minskar överdosrelaterade skador och osäkra användarbeteenden; underlättar för vård och stöd för personer som använder narkotika samt avlastar akutsjukvården. Den som behöver hjälp behöver få vård snabbt och ett brukarrum kan vara ett viktigt steg på den vägen. Den som blir beroende av narkotika förlorar sin frihet och många människor far fruktansvärt illa. Vi behöver tänka om i Sverige. Målet måste vara att rädda liv, förhindra lidande och öka människors värdighet. För vi kan inte fortsätta att se på hur Sverige misslyckas med att rädda liv och ge människor hjälp till en bättre hälsa. Här är brukarrum en viktig insats och en försöksverksamhet kan bidra till att öka kunskapen om skattereducering. Vi behöver en socialpolitik och en hälso- och sjukvård som är grundad på kunskap och beprövad erfarenhet. Det är hög tid för en modern och human politik som kan rädda liv och minska skadorna av narkotika. Pär Lundqvist (L) regionråd i opposition i Västra Götaland Jakob Olofsgård (L) riksdagsledamot och folkhälsopolitisk talesperson

l

L: Sverige bör tillåta brukarrum för narkomaner

SVD

https://www.svd.se/a/8Je7qx/

En ordförande i en bostadsrättsförening undrar hur man ska hantera sambor som äger lägenheter. Vad händer vid separation eller när någon dör? Familjeavdokaten reder ut. Fråga: Vi har i vår bostadsrättsförening flera sambopar som innehar bostadsrätter som bostads­rättshavare och som anmält i lägenhetsregistret att äganderätten i parförhållandet ska fördelas enligt viss procentfördelning till exempel 20/80. I dessa fall har lägenheten i fråga från början anskaffats som parets gemensamma bostad. Vad händer med denna fördelning vid separation eller dödsfall om paret i fråga saknar avtal som anmäler att lagen om sambors gemensamma hem inte skall gälla? Gäller ändå ovan nämnda fördelning eller tar lagen om sambors gemensamma hem över och det därmed blir en likafördelning av den gemensamma bostaden? /Nyfiken ordförande Caroline Elander Knip: Den situation som du beskriver är vanligt förekommande. Det många sambor missar när de skriver in att ägandet till den gemensamma bostaden ska fördelas på annat sätt än med hälften var är dock att följa upp detta med ett samboavtal. När sambor separerar eller då förhållandet upphör på grund av en av sambornas död ska det ske en bodelning mellan samborna. I denna bodelning ska bostad och bohag som är införskaffad för gemensamt bruk ingå, den så kallade samboegendomen. Samboegendom ska i sin tur fördelas lika mellan samborna. I detta sammanhang saknar det betydelse om det endast är en sambo som har betalat för bostaden eller bohaget. Avgörande är om bostaden och/eller bohaget är införskaffat för att samborna ska nyttja dem gemensamt. I de fall där samborna har skrivit in en ägandefördelning avseende bostaden om exempelvis 20/80 men inte följt upp med ett samboavtal, enligt vilket sambolagens regler om likadelning inte ska gälla, innebär det därför att hela bostaden ändock delas lika vid en separation eller dödsfall. Sambolagen tar således över de ägandeförhållanden som eventuellt är registrerade hos bostadsrättsföreningen eller Lantmäteriet. Vill samborna ha en fördelning i enlighet med andra andelar än 50/50 måste de således dels anteckna ägandefördelningen i bostadsrättsföreningens register, dels upprätta ett samboavtal. Vad slutligen gäller sambors arvsrätt ska kort nämnas att sambor inte ärver varandra. Vill sambor att den efterlevande sambon ska ärva den avlidne sambons andel av bostaden efter att bodelning har skett måste de upprätta ett testamente.

miss av

Familjeadvokaten: Vanlig miss sambor gör vid fördelning av ägande

SVD

https://www.svd.se/a/y6Q6GJ/

Han är inte kär nog för att bli ihop. ”Hur kan jag hjälpa oss fram till en relation?” undrar Bunny. Att pressa någon till att uttrycka sin kärlek är aldrig fruktbart, svarar SvD:s psykolog. Fråga: Jag har i snart tre månader träffat en kille som jag har känt i flera år. Det uppstod tycke mellan oss när vi båda var i relationer, men det dröjde fram tills i somras, när vi båda äntligen var singlar, innan det blev något. Sedan dess har det gått snabbt, vi umgås nu varje dag och sover ihop varje natt. Jag har blivit kär, vilket jag har sagt till honom. I och med att vi började umgås bara en vecka efter att hans förra relation tog slut har han från start sagt att han inte är redo för en relation så snabbt. Men när vi gick från att bara ses sent på kvällen till att umgås hela tiden, mer än bara för sex, tycker jag att utgångsläget förändrades. Vi har om och om igen pratat om vår situation, och han menar att han inte är kär ”nog” för att bli ihop, men kär i mig på ”vissa sätt”. Han har tidigare haft lätt att bli kär och gått in i relationer snabbt, och nu säger han att han vill vara mer försiktig. Jag tror också att det spökar att han blivit lämnad flera gånger tidigare. Att han kanske undermedvetet är rädd för det, även om han inte säger det. Hur kan jag hjälpa oss fram till en relation? Kommer det att gå? Det är allt jag vill, men jag är också rädd att hantera situationen fel och minska chanserna för oss. Egentligen har jag inte bråttom, och han säger att han inte vill träffa någon annan. Men något skaver. Vad ska jag göra? /Bunny Jenny Jägerfeld: Jag förstår att det skaver när du är kär i killen du träffar och gärna skulle vilja vara ihop med honom, medan han inte verkar befinna sig på samma nivå av förälskelse och engagemang. En sådan obalans kan vara svår och smärtsam att hantera. Det är så klart begripligt om han inte känner sig redo för ett fast förhållande då hans förra tog slut så pass nyligen, något som han kanske fortfarande sörjer eller bearbetar. Kanske vill han inte lova något som han inte vet om han kan hålla? Och visst kan det vara så att det faktum att han blivit lämnad flera gånger bidrar till att han drar sig för att engagera sig för mycket, på grund av risken för att åter bli övergiven. Om någon eller båda av dina hypoteser stämmer kan det såklart vara så att han, med tiden, kan komma att öppna upp mer för dig och bli mer villig att satsa på er relation. Att pressa någon till att uttrycka sin kärlek eller till att bli ihop är dock aldrig fruktbart. Lättare att lämna förhållandet En sak som kan vara bra att fundera över är om han är intresserad av just dig. När man börjar bli kär i någon brukar man vilja veta allt om den personen. Vad personen känner, tänker, har varit med om och så vidare. Både det bra och det dåliga. Men om en person inte verkar så intresserad av ens förflutna, ens planer och mål, tankar och känslor, så ska man vara lite uppmärksam. Personen är visserligen tillsammans med en just nu, men om hen inte investerar något blir det lättare att lämna förhållandet när som helst. Vissa människor vet att de älskar sin partner mer än vad partnern älskar dem. Somliga accepterar det för att få vara med den de älskar, andra hoppas på att partnerns känslor kan förändras över tid. Hur då kär på ”vissa sätt”? Jag tror dock att det är bra att lyssna till vad han faktiskt har sagt. Han säger att han är kär på ”vissa sätt” men att han inte är kär nog

kär

Att vara kär i någon som inte är kär tillbaka – psykologen svarar

SVD

https://www.svd.se/a/8Jevd2/

En otroligt erfaren och skicklig politiker. Men oprövad som ledare. En sluten person. Men en stark personlighet. Julia Navalnaja tar upp Aleksej Navalnyjs fallna mantel. Frågan är om hon kan leda den ryska oppositionen. Julia Navalnaja är ingen duvunge. Det slår Stefan Ingvarsson, analytiker vid Utrikespolitiska institutet direkt fast. Den mediebild som Aleksej Navalnyj och Julia Navalnaja har visat av sin familj är en pr-kampanj, hävdar han. – Hon spelade en roll på dessa bilder. Hon var hustrun som stod ett halvt steg bakom sin man, gärna med handen på något av sina barns axlar, säger Stefan Ingvarsson, som jobbar vid institutets Centrum för Östeuropastudier. Han fortsätter: – De visade upp en modern rysk familj för att kontrastera mot Putin, där man inte vet om han har en partner och inte vet vilken relation han har till sina barn och barnbarn eftersom han aldrig talar offentligt om dem. Det är ett misstag att stirra sig blind på denna politiska pr, enligt Stefan Ingvarsson. – Där skiljer sig inte Ryssland från USA där Hillary Clinton framställdes som en stöttande hustru i Bill Clintons första presidentvalskampanj. Det är inte ovanligt i andra länder heller att porträttera väldigt kompetenta och välutbildade kvinnor på det här sättet. I stället är Julia Navalnaja en ”otroligt erfaren och skicklig politiker”, enligt Stefan Ingvarsson. – I verkligheten var hon sin mans talskrivare, främsta rådgivare och i vissa lägen hans stabschef. Hon har varit i centrum av den viktigaste politiska oppositionsrörelsen i Ryssland de senaste två decennierna. Han tillägger: – Men hon har inte frontat rörelsen, så som ledare är hon oprövad. Tar upp fallna manteln Alexej Navanyj dog i ryskt fängelse i fredags, enligt officiella källor. I måndags publicerade Julia Navalnaja en video på nätet där hon tar på sig rollen som hans efterträdare. Därmed tar hon stora risker, enligt Stefan Ingvarsson, som tror att Navalnyj och Navalnaja planerade för den här dagen. – Det är väldigt sannolikt att de övervägde alla tänkbara scenarier när han bestämde sig för att återvända till Ryssland. Jag är helt övertygad om att det tal hon lade ut på nätet var ett steg som de hade diskuterat tillsammans, säger han. Om huruvida Julia Navalnaja blir oppositionens ledare återstår att se, påpekar han. – Hon har en enorm potential som politisk ledare. Men vad det blir av detta, om hon lyckas vara en enande figur för alla krafter som strävar efter demokrati i Ryssland beror på hur hon agerar de närmaste åren, säger han. Carolina Vendil Pallin, som leder Rysslandsprogrammet vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, uttrycker det så här: – Jag tror att det är omöjligt att i dag säga om Julia Navalnaja blir oppositionens ledare. Jag tror att oppositionen fortfarande är i chock och tacksam för att hon vill ta en roll. – En viktig del av Navalnyjs rörelse var kampen mot korruption, FBK. Det kan mycket väl bli så att hon tar över den verksamheten till att börja med, fortsätter hon. Väldigt sluten person Det finns många andra oppositionsledare, både sådana som är fängslade i Ryssland och sådana som lever i exil. – Men det är svårt för någon av dem att mäta sig med Navalnaja. Det symboliska värdet av mordet på hennes man ger henne enorm tyngd och trovärdighet, säger Stefan Ingvarsson. Carolina Vendil Pallin påpekar att det är annorlunda att vara oppositionsledare i Ryssland jämfört med inom västliga politiska system. – Den som är i opposition i Ryssland är emot hela det politiska systemet. Insatsen är mycket högre på båda sidor. Det kan ta lite tid innan vi ser vem som lyckas samla motståndet mot dagens politiska system, säger hon. Julia Navalnaja beskrivs av sina vänner som väldigt sluten, enligt Stefan Ingvarsson. Carolina Vendil Pallin betonar att Julia Navalnaja är en stark personlighet, precis som Aleksej Navalnyj var. – De var överens om att återvända till Ryssland. När Navalnyj fängslades deltog hon i protester mot hans fängslande

julia navalnaja

Julia Navalnaja har enorm potential som politisk ledare

SVD

https://www.svd.se/a/69xWaz/

Är personlighet enbart genetiskt betingad? I en ny tv-serie söker psykiatern Anders Hansen svar. I mitt arbete ser jag personlighetens starka roll i hur vi mår psykiskt – och hur den går att förändra. I SVT:s nya serie ”Din personlighet” frågar sig psykiatern Anders Hansen vad som gör oss till de vi är – och om det går att förändra sig. Han intervjuar en rad olika människor som säger sig vara introverta, neurotiska och även personer med personlighetssyndrom som narcissism. Vi får höra David Lagercrantz, Greta Thunberg, Marianne Mörck och flera forskare ge insikter om hur personligheten präglar livet, på ont och på gott. Forskare har sedan länge kunnat konstatera att omkring 50 procent av det som utformar personligheten är genetiskt betingat. Genom studier av miljöfaktorer vet man att vissa aspekter av uppväxten spelar stor roll. En trygg och kärleksfull barndom eller traumatiska upplevelser spelar förstås roll. Länge trodde man att det framförallt var de första 5–7 åren och föräldrarna som var betydelsefulla men senare forskning visar att personligheten fortsätter att formas och att andra miljöfaktorer samt slumpen spelar stor roll. Personlighetens ”Big Five” Det mest välkända personlighetstestet, som haft stort inflytande inom psykologi och psykiatri, är femfaktormodellen som lyfter fram fem tydliga personlighetsdrag – ”The big five”. Men går det verkligen att ändra, säg en starkt neurotisk, personlighet? Vissa drag gör ju onekligen livet svårare och det vore skönt att dämpa dem. Det har gjorts hundratals studier som undersökt effekten av psykologiska behandlingar. Där ses en tydlig trend, oavsett behandlings­metod, som visar minskad neuroticism, i synnerhet minskad känslomässig instabilitet, för de som gått i psykologisk behandling. Narcissist blev ”mer sig själv” Patienterna på mottagningen där jag jobbar, personlighetsprogrammet på Psykiatri Sydväst, försöker ändra på aspekter av sin personlighet eftersom det är där deras problem finns. De har till exempel starka narcissistiska drag eller lider av sina tvära känslokast och har fått diagnosen borderline. De som har bra effekt av den psykologiska behandlingen beskriver ofta att de både fungerar och mår mycket bättre, men jag tror inte att någon av dem skulle säga att de blivit en ”annan person”. En patient med narcissism uttryckte det som att hen var ”mer sig själv nu, när det inte blir lika mycket ilska och konflikter, fler sidor av mig kan komma till sin rätt”. Det är en bra beskrivning. Vi kommer att ha liknande känslor och tankar, men när förmågan att välja hur man agerar på dem ökar och vi börjar bete oss på nya sätt, kan vi upplevas ganska förändrade. Lugnare, bättre på att förstå andra, mer närvarande eller mindre ängsligt undvikande. Svårast ändra det skamfyllda Särskilt utmanande är det att ändra på aspekter av sin person som man skäms för eller inte vill kännas vid. Så är det för de som har tydliga narcissistiska personlighetsdrag – starka tendenser till skrytsamhet, avundsjuka eller förakt, som ofta reagerar med ilska och motangrepp vid kritik. Första utmaningen är att stå ut med idén att ”jag orsakar problem och min personlighet är en del i det”. Den personen får träna på att inte reflexmässigt slå från sig, att inte slå tillbaka eller lösa problem genom att bryta kontakten. Denna typ av förändringar är en av de svåraste saker en människa kan göra. Att behöva vara uppmärksam på sina reaktionsmönster. Att aktivt gå emot känslor och impulser. Att höja blicken i en jobbig situation och tänka ”Oj, vad händer med mig nu? Vad arg jag blev. Vad vill jag göra nu?” Man kan välja beteenden Det går inte att ändra på känslor direkt. Däremot kan man välja sina beteenden

din personlighet

Går det att ändra sin personlighet? – psykiatern reder ut

SVD

https://www.svd.se/a/wAwb3P/

Åklagare har inlett en förundersökning om Sameh Egyptsons kritiserade avhandling om Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige. ”Jag kommer att driva det till Europadomstolen”, säger Egyptson. Avhandlingen ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige” lades fram vid Lunds universitet i februari förra året. Där namngav författaren Sameh Egyptson en rad personer som verksamma i Islamiska förbundet i Sverige eller dess underorganisationer. Den ifrågasatta tes som avhandlingen driver är att Islamiska förbundet utgör en svensk gren av Muslimska brödraskapet - och att politisk islam därmed infiltrerat Sverige. Vissa av de namngivna menar att de namngivits felaktigt. Efter disputationen i februari 2023 kom flera anmälningar till Överklagandenämnden för etikprövning, Önep. Enligt anmälningarna har Egyptsons forskning hanterat ”känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar domar i brottmål”, skriver nämnden och lägger till att forskningen saknar etikprövningstillstånd för att hantera den typen av uppgifter. I november förra året beslutade Önep att anmäla Egyptsons forskning till åklagare. Nu har åklagare Pia Björnsson vid Malmö åklagarkammare beslutat att inleda en förundersökning. Förundersökningen fokuserar på frågan om det fanns tillstånd till forskningen snarare än på innehållet, säger Pia Björnsson till SvD. I sina yttranden till Önep skriver handledaren Mika Vähäkangas och prefekten Alexander Mauritz att forskningen inleddes redan 1999, då nuvarande regler för etikprövning inte fanns. – Det stämmer att vi saknar etikprövningstillstånd. Vi anser att den här avhandlingen registrerades innan lagen utfärdades, säger Sameh Egyptson till SvD. Önep skriver också att det i avhandlingen framgår att Egyptson gav upp sitt första forskningsområde år 2004, och att det år 2013 förvandlades till en helt nytt projekt med nya frågeställningar, även om de till del byggde på samma källor som tidigare. Enligt Alexander Mauritz yttrande är det dock inte ovanligt att revidera sin forskningsfråga. Han skriver också att typen av källmaterial varit detsamma under hela projektet. När det gäller hanteringen av känsliga personuppgifter säger Sameh Egyptson: – Vi anser att om man själv är med i en politisk organisation, själv är en del i det och har styrelseuppdrag, är det inte känsliga personuppgifter. Det anser jag fortfarande och jag kommer att driva det upp till högsta nivån, till Europadomstolen. Det kan jag lova åklagaren. I nuläget finns ingen misstänkt för brott. Om ett brott begåtts är det inte klart vem som är ansvarig, om det är Egyptson, hans handledare eller någon annan. – Det är en del av utredningen, säger Pia Björnsson. När Egyptson disputerade i februari 2023 med doktorsavhandlingen var intresset för den kontroversiella avhandlingen redan stort. Lunds universitet fick flytta från en liten hörsal till en stor aula, och ändå rymdes inte alla. SvD pratade då med ”Omar”, en av dem som menar att han pekats ut felaktigt i avhandlingen. Egyptson medger att Omar fick en felaktig titel, och det felet finns också med i avhandlingens ”errata”. Men enligt Omar var skadan ändå skedd. Han sa till SvD att utpekandet får allvarliga negativa konsekvenser för honom. Till exempel kan det bli problem att resa till länder i Mellanöstern där Muslimska brödraskapet är förbjudet. – Man kan bli gripen, man kan bli torterad, man kan bli avrättad. Vi pratar om länder som Egypten, Syrien och Saudiarabien, sa Omar till SvD. Omar heter egentligen något annat.

sameh egyptson

Förundersökning inledd mot Sameh Egyptsons kritiserade avhandling

SVD

https://www.svd.se/a/Knden7/

Sverige skänker en dryg tredjedel av sina stridsbåt 90 till Ukraina. De ska användas till att säkra handelsrutter och kontrollera kustnära områden, menar experter. Men också till landstigningsräder mot ryssarna på floden Dnepr. På tisdagen presenterade regeringen ett nytt stödpaket till Ukraina. Det är det femtonde i ordningen och hittills största på totalt 7,1 miljarder kronor. Förutom artilleriammunition till ett värde av två miljarder kronor, luftvärnsystem och andra vapen skickar regeringen marina resurser för att hjälpa Ukraina att vinna kriget mot Ryssland. Det handlar om tio stridsbåt 90, 20 gruppbåtar som är mindre snabbgående motorbåtar som också kallas G-båt, samt undervattensvapen. Exempel på det senare kan vara minor, försvarsladdningar, sjunkbomber och undervattensdrönare. Totalt motsvarar det marina stödet drygt 1,1 miljarder kronor. Stödet kommer efter att Ukraina sänkt ryska kryssare, stora transportfartyg och robotkorvetter i Svarta havet. När ryska fartyg trycks längre ut till havs ökar behovet för Ukraina att kunna hålla kontroll över kustnära områden. Där kommer stridsbåt 90 väl till hands, menar Hans Liwång, docent i militärteknik vid Försvarshögskolan och forskare i marina system på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). – De kan ta sig fram på begränsat djup, är tåliga i områden med grunt vatten och kan landsätta personal snabbt. De kan även transportera mindre robotsystem och är lätta att navigera och kommer snabbt att kunna användas av personal i Ukraina, vilket är en viktig komponent, säger Hans Liwång. Underlättar räder mot Krim Även om Rysslands invasionskrig i Ukraina till stor del är ett landkrig, har krigföringen i Svarta havsområdet blivit allt viktigare. Därför är det svenska marina stödet också på sin plats för att kunna bidra till att Ukraina kan säkra handelsrutter. Det menar Peter Haldén, docent och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. – Man vill minska Rysslands möjlighet att blockera viktig export, som till exempel spannmål, från Odessa. Dessutom är Krim ett stort mål för Ukraina. Så även om krigföringen i Svarta havet hamnat lite i skymundan är det en väldigt viktig komponent, säger Peter Haldén. Genom de svenska båtarna ökar Ukrainas möjlighet även till kustförsvar och landstigningsräder mot annekterade Krim, menar han. Dessutom kan de bidra till flodkrigföringen på floden Dnepr där ryska styrkor i nuläget håller sydöstra flanken, vid Zaporizjzja och ner till Cherson. – Med hjälp av de här båtarna kan ukrainarna bevaka områden längs med fronten och flytta personal snabbt från en plats till en annan, säger Hans Liwång. Blir viktigt för Ukraina framgent Att Sverige nu skänker stridsbåtar handlar också om vad svenska försvaret kan avvara. Sverige har 27 stycken stridsbåt 90, enligt siffror från Försvarsmakten. Att Sverige nu skänker drygt en tredjedel av dessa ska ses som ett viktigt substantiellt bidrag snarare än ett problem, enligt Hans Liwång på KTH. – Sverige har byggt upp cirka 150 stridsbåtar som inte är operativa, så det finns fler i statens ägo än de 27. Man kan tänka sig att det är lättare att återta några av dem och avvara dessa tio till Ukraina än vad det är att skänka mer av annat som vi redan skänkt, säger han. Hur stor hjälp är detta för Ukraina? – Jag tror inte det kommer förändra hela läget för Ukraina, men den marina komponenten är en viktig del. Att kunna verkställa operationer med båtar är också viktigt för Ukraina framgent för att kunna hålla sina positioner och kunna agera om de når igenom ryska befästningar.

ryssland

Stödpaket: Svenska båtar ska hjälpa Ukraina i kriget mot Ryssland

SVD