Datasets:

Schibsted

/

svd-seo-title

like 0

https://www.svd.se/a/wAw0mP/

En extremt stark makrotrend för skönhet och hudvård. En extremt välkänd entreprenör. När andra bolag kämpar för sin överlevnad går sminkföretaget Caia mot strömmen. Nu hörs återigen rykten om en försäljning. ”Skönhet är en upplevelse – och människor är besatta av att dela upplevelser.” Emily Weiss, grundaren av skönhetsmärket Glossier, står på scen i Las Vegas. Året är 2018 och en uppmärksam publik vill veta hur hon lyckats slå sig in i den extremt konkurrensutsatta skönhetsindustrin från till synes ingenstans. Och med ett varumärke som först startade som en blogg. Weiss fortsätter med en insikt som låter enkel, men som kommer att beskriva den kommande vågen inom skönhetsindustrin: ”Människor tittar på andra människor och inte experter när de är i fasen av att upptäcka någonting.” Åren som följde blev tuffa för de varumärken som, likt Glossier, sålde sina produkter direkt till sina kunder. Det kallades för DTC – ”direct to consumer” – men en mindre eufemistiskt lagd person skulle kanske kalla det för ”postorder”. Att inte sälja via butiker hade länge låg status, men DTC-bolagen vände upp och ner på den föreställningen. Via pastellfärgade annonser på sociala medier kunde man nu köpa allt från stekpannor till rakhyvlar direkt ifrån en prydlig sajt – och få det hemlevererat. På så vis kunde man kapa kostnader i mellanleden, och kontrollera kundupplevelsen från start till slut. Det fanns bara ett problem med DTC-modellen. Den tjänade sällan några pengar. Företag som Away (resväskor), Warby Parker (glasögon) och Allbirds (skor) tog in miljarder i riskkapital för att bygga sina positioner. Men i takt med att marknadsföringen blev allt dyrare började tillväxten sjunka. Pandemin försvårade leveranser av både råmaterial och produkter, och bolagen led ytterligare. Ovan nämnda Allbirds börsnoterades i november 2021. Aktien har sedan dess sjunkit med över 96 procent. Det finns dock företag som går rakt emot denna trend. Och ett av de starkaste exemplen på hemmaplan heter Caia Cosmetics. Skönhetsmärket med Bianca Ingrosso i spetsen som nu, enligt uppgifter i Breakit, ryktas vara till salu. Bolaget har inte kommenterat ryktet. Caia Cosmetics är även de ett DTC-bolag. Men till skillnad från många andra är de både snabbväxande och lönsamma. Rörelseresultatet för 2023 uppges i Breakits text ligga strax under 200 miljoner kronor. Sedan 2020 ägs Caia till 60 procent av riskkapitalbolaget Verdane. Vad har Caia lyckats med, som så många andra i branschen inte klarat av? Två saker sticker ut. Den första är en extremt stark makrotrend för skönhet och hudvård. Intresset letar sig långt ner i åldrarna, där 11-åringar nu önskar sig ansiktskrämer i julklapp. Kategorin har således expanderat till en större målgrupp, men även blivit mer avancerad. I Tiktok-videor talas det om hudvårdsrutiner med många olika steg, och således många olika produkter. Det blir fler som köper, och de som köper handlar allt mer. Kosmetik följer samma trend. Fenomenet ”GRWM” – ”get ready with me” – är enormt på Tiktok. Det består av videor där unga tjejer visar hur de sminkar sig medan de berättar något om sina liv. Hashtaggen #GRWM har i skrivande stund över 10 miljoner videor. Hur kosmetiken och hudvården används blir till ett slags innehåll som inte primärt syftar till att sälja produkter. Men det är inget stort tankesteg att tro att fenomenet indirekt gör även detta. Smink har blivit till underhållning. Det andra som sticker ut är svårare att återskapa. Det handlar om Bianca Ingrosso själv. En extremt välkänd influencer och nu även entreprenör som underhåller såväl i egna sociala kanaler som i en talkshow på tv

caia

Caia Cosmetics går mot trenden – trumfkortet: Bianca Ingrosso

SVD

https://www.svd.se/a/5B9wJK/

Magdalena Andersson träder med sitt agerande alltmer fram som en utpräglad demagog – en tack och lov ganska udda företeelse i svensk politik. Att det inte går hem hos väljarna får man betrakta som ett sundhetstecken. Det är en nattsvart bild av Sverige som framträder i en debattartikel av Magdalena Andersson i den tyska tidningen Vorwärts (19/2): Genom samarbetet med SD har den svenska borgerligheten ställt landet på randen till ett auktoritärt maktövertagande, menar S-ledaren. Artikeln är ett halsbrytande drag av Andersson, givet att hon själv fortfarande står knädjupt i affären Jamal El-Haj. Säga vad man vill om den svenska borgerlighetens umgänge, men man drar ändå gränsen en bit från jihad. I sin artikel kastar Andersson dessutom än en gång bensin på den pågående desinformationskampanjen mot Sverige, genom att tillskriva Jimmie Åkesson ett felaktigt citat om att alla moskéer bör rivas (han talade om moskéer som sprider extremism). Det har nu ändrats i texten och Anderssons stab har valt att skylla felet på översättaren – trots att Andersson kan tyska. Samma stab valde förra veckan att skylla på DN:s reporter Lina Lund, när Andersson i en intervju insinuerade att den borgerlige opinionsbildaren Henrik Jönsson kunde vara finansierad av Ryssland. Lina Lund hade samtalet på band, och kunde visa att oppositionsledaren verkligen gett sig på en misshaglig röst på det sättet. (Henrik Jönssons verksamhet har finansierats genom eget företagande och crowdfunding.) I Verian (tidigare Sifo) har Andersson tappat en tredjedel av sitt stöd, från 62 procent i samband med invasionen av Ukraina, till 42 procent i dag. Men i Vorwärts larmar Andersson om att representanter för det svenska regeringsunderlaget ”aktivt ifrågasätter journalisters legitimitet, när dessa kritiskt granskar makthavare” – bara dagar efter sitt eget angrepp på Jönsson. Anderssons agerande har på kort tid raserat mycket av det förtroende hon åtnjöt som Sveriges första kvinnliga statsminister. I Verian (tidigare Sifo) har Andersson tappat en tredjedel av sitt stöd, från 62 procent i samband med invasionen av Ukraina, till 42 procent i dag. Tidigare fanns det också en tydlig ”Magdalena-effekt” bland högerväljare, med högt förtroende för S-ledaren särskilt bland borgerligt sinnade kvinnor. Denna effekt är nu så gott som utraderad, noterar analysföretaget Infostat. Magdalena Andersson träder med sitt agerande alltmer fram som en utpräglad demagog – en tack och lov ganska udda företeelse i svensk politik. Att det inte går hem hos väljarna får man betrakta som ett sundhetstecken för den demokrati som Andersson uttrycker sådan oro över.

magdalena

Magdalena Andersson tappar väljarnas förtroende

SVD

https://www.svd.se/a/abgaR5/

Både regionstyret och oppositionen i Stockholm vill snabbutreda det medicinska behovet av intensivvårdsrehabilitering på privata Remeokliniken – vars framtid är hotad. ”Vi vill ha en snabb genomgång av läget just nu”, säger sjukvårdsregionrådet Talla Alkurdi (S). Under tisdagen var den laddade frågan uppe i hälso- och sjukvårdsnämnden i region Stockholm om vad man ska göra angående den uppkomna situationen på Remeokliniken i Stora Sköndal. Beslutet blev att både regionstyret och oppositionens skrivelser gick vidare till förvaltningen för skyndsam hantering. Vänsterpartiets regionråd Jonas Lindberg, som normalt samarbetar tätt med mittkoalitionen med S, MP och C, har annars stuckit ut hakan rejält just i den här frågan. Han var beredd att tillsammans med bland andra Moderaterna rädda ett privat bolag från konkurs. – Det handlar inte om att rädda bolaget utan om vården för svårt sjuka patienter, säger han. De senaste fem åren har Remeokliniken sammanlagt fått över en halv miljard kronor för den intensivvårdsrehabilitering som man sålt till främst Karolinska i Solna och Huddinge. Men nu har beställningarna mattats av och Remeoklinikens framtid är hotad – vilket lett till politisk strid. V och tre av de borgerliga partierna (M, KD, L) har tidigare tagit initiativ till att utreda klinikens framtid både på kort och lång sikt. Ett av utredningsuppdragen handlar om att regionen skriver ett direkt avtal med Remeo. Styret lägger fram nytt förslag Inför hotet att röstas ned under tisdagens möte valde den styrande mittenkoalitionen att lägga fram ett liknande utredningsförslag. Dock med den skillnaden att förvaltningen inte ska undersöka möjligheterna till ett regionavtal med Remeo. – Det skulle vara en direktupphandling som kan vara olaglig. Vi vill att juristerna klarlägger hur vi kan använda oss av kliniken om vi behöver den av medicinska skäl, säger sjukvårdsregionrådet Talla Alkurdi (S). Hon fortsätter: – Det finns ju även andra uppgifter som säger att regionen och Nya Karolinska delvis klarar behovet av platser utan att anlita Remeo. Charlotte Broberg (M) tycker att S spelar bort korten då de inte ser vikten av den livsnödvändiga vård som Remeo bedriver. Det är bedrövligt att S försöker lura stockholmarna på det här sättet, säger Charlotte Broberg (M) och tillägger: - Vi föreslår en direktupphandling, ett övertagande av kostnadsansvar från akutsjukhusen eller en annan laglig modell för att rädda Remeokliniken. Att S försöker skjutsa dessa patienter under mattan och påstå att den här vården skulle finnas på våra akutsjukhus idag är inget annat än lögn och båg, säger Charlotte Broberg (M). SD valde i sista stund att ansluta sig till förslaget från S, MP och C, därmed fanns det egentligen majoritet för den skrivelsen. Men beslutet blev alltså att skicka båda skrivelserna. – Vi har satt tryck i frågan och har nu en enig politik, genom två initiativ, signalerat tydligt att denna vård måste säkerställas så att regionen inte tappar någon intensivvårdskapacitet, kommenterade Jonas Lindberg (V). Kajsa Giesecke är narkosläkare och tidigare verksamhetschef på privata Remeokliniken i Stora Sköndal, som hon var med och startade. I mer än tio år har kliniken avlastat den underdimensionerade intensivvården i Stockholm, vilket inte minst visade sig under pandemin. Här finns 14 vårdplatser för långvarigt kritiskt sjuka, svaga patienter som legat länge på någon av sjukhusens intensivvårdskliniker. Det kallas intensivvårdsrehabilitering och kan exempelvis vara patienter som inte klarar att andas själva, som behöver andningsstöd med respirator. Normalt är kliniken fullbelagd men sedan i november finns det flera lediga sängar, i dagsläget fem lediga vårdplatser. Anledningen är att Karolinska i Solna och Huddinge remitterat färre patienter än vanligt till Remeokliniken

remeokliniken

Nya bud kring Remeokliniken

SVD

https://www.svd.se/a/3Er4nA/

Årets skatteåterbäring förväntas bli rekordstor på grund av höga räntor. SvD reder ut hur mycket du kan få tillbaka på deklarationen, och vad du kan göra för att få pengarna tidigare. Årets skatteåterbäring förväntas bli rekordstor på grund av höga räntor. SvD reder ut hur mycket du kan få tillbaka på deklarationen, och vad du kan göra för att få pengarna tidigare. Snart avslöjar Skatteverket exakt hur mycket som kommer att betalas ut i skatteåterbäring för 2023. – Vi ser ut att gå mot skyhöga belopp i skatteåterbäring i år. Bedömningen kommer från Stefan Westerberg, som är privatekonom på Länsförsäkringar. Han uppskattar att det rör sig om en 70 procentig uppgång jämfört med året innan. Ökningen är en direkt följd av de stigande räntorna. Hushållens totala ränteutgifter för helåret 2023 uppgår till ungefär 185 miljarder kronor, enligt den senaste prognosen från Ekonomistyrningsverket. Skatteåterbäring får den som under fjolåret betalat in för mycket skatt. För det enskilda hushållet beror skatteåterbäringen främst på hur mycket som betalats i räntor, där boräntorna ofta är den största posten men också billån och lån på andra krediter ingår. Hur mycket pengar du kan få tillbaka, eller ska betala in, syns i ditt slutskattebesked. Genom att skaffa en digital brevlåda, till exempel Kivra eller Min myndighetspost, senast den 3 mars går det att ta del av sin deklaration mellan 4 och 8 mars. – Den som skaffar digital brevlåda senare än 3 mars kommer inte få sin deklaration dit i år. Deklarationen kommer dock finnas på Mina sidor på Skatteverket även för den som inte har digital brevlåda 4–8 mars, säger Emelie Köhn, deklarationsexpert på Skatteverket. Därefter går det att deklarera från den 19 mars. I specifikationen till deklarationen finns de koder som behövs för att kunna godkänna deklarationen genom att ringa eller sms:a. Du kan också logga in i e-tjänsten Inkomstdeklaration 1 från den 19 mars. I e-tjänsten kan du göra ändringar och lägga till bilagor. Pappersdeklarationer skickas ut i omgångar mellan 15 mars–15 april. Även den som får deklarationen på papper kan deklarera digitalt. För att få skatteåterbäring i april behöver du godkänna deklarationen digitalt utan ändringar eller tillägg senast den 3 april. Exempel på ändringar och tillägg är om du vill göra ett avdrag eller behöver lämna en bilaga till deklarationen. – Du som inte ska göra några ändringar eller tillägg kan enkelt sms:a, ringa eller använda vår app för att deklarera. Ska du göra ändringar eller lämna en bilaga rekommenderar jag att deklarera via e-tjänsten Inkomstdeklaration 1, säger Emelie Köhn. Runt 9–12 april kan många förvänta sig att få sina pengar utbetalda från Skatteverket. – I de flesta fall brukar man se dem på kontot samma dag men ibland kan det ta någon extra bankdag. För att undvika förseningar i återbetalningen är det viktigt att hålla koll på datumen. Det är viktigt att redan nu kontrollera att alla uppgifter du har fått från arbetsgivare, pensionsutbetalare, banker och andra är korrekta. – Om du upptäcker några felaktigheter, kontakta utbetalaren och begär att de rättar uppgifterna som de har skickat in till Skatteverket. Se till att redovisa korrekta belopp i din deklaration för att undvika att något blir fel, säger Emelie Köhn. Skatteverkets e-tjänster på skatteverket.se kan vara till stor hjälp för att beräkna rätt skatt vid olika situationer, så som försäljning av värdepapper eller uthyrning av bostad. Du kan även använda tjänsterna för att beräkna om du har rätt till avdrag för resor till och från arbetet

deklaration 2024

Deklaration och skatteåterbäring: allt du behöver veta 2024

SVD

https://www.svd.se/a/4oyxxo/

Många varnade för snedvriden konkurrens när kyrkan gav sig in i begravningsbranschen. Nu behöver regeringen gripa in innan det hinner gå för långt. Även de gudfruktiga är människor, och har således också svårt att motstå egenintressets frestelser. Det är kontentan av den skrivelse Konkurrensverket nyligen skickade till regeringen. I den uppmanas regeringen att, via lagstiftning, förhindra att Svenska kyrkan missbrukar sin dominerande ställning på begravningsmarknaden. Bakgrunden är att Svenska kyrkans högsta organ, kyrkomötet, 2022 beslutade att tillåta sina församlingar att starta begravningsbyråer i egen regi. Det hade fram tills dess inte varit tillåtet enligt kyrkans interna regelverk. På goda grunder. Framför allt att Svenska kyrkan inte är vilken verksamhet som helst. Dels har den myndighetsuppgifter. I utbyte mot att staten tar upp begravningsavgift via skattsedeln, ansvarar kyrkan bland annat för att det finns gravplatser, krematorier och lokaler för alla som är folkbokförda i församlingarna. Detta huvudmannaskap betyder bland annat att kyrkan måste förhålla sig neutral till etnicitet och religion, och i kontakten med begravningsbyråer. Dels innebär kyrklig affärsverksamhet stora etiska dilemman. En kyrkoherde som träffar anhöriga i sorg är plötsligt både själasörjare och marknadsförare. En kyrkoherde som träffar anhöriga i sorg är plötsligt både själasörjare och marknadsförare. Inför kyrkomötet varnade kritikerna också för att församlingarna skulle lockas att ge den egna begravningsverksamheten otillbörliga fördelar. Till exempel att boka upp attraktiva tider i sina lokaler, eller använda delar av lagstadgade begravningsavgiften för att finansiera affärsverksamheten. Kyrkomötets majoritet menade dock att de riskerna kunde elimineras med länsstyrelsernas tillsyn och egenkontroller. Konkurrensverket håller inte med. Myndigheten konstaterar att länsstyrelsernas tillsyn är mycket begränsad, och alls inte omfattar konkurrensfrågor.  Dessutom är kyrkans interna råd och riktlinjer till församlingarna varken bindande eller behäftade med sanktioner om de inte följs. Konkurrensverket skriver också att Svenska kyrkan inte ens vet i vilken utsträckning församlingarna alls känner till riktlinjerna. Därför, menar myndigheten, behövs ett ingripande från den världsliga makten i form av lagstiftning. Skrivelsen till regeringen är resultatet av en anmälan till Konkurrensverket, från intresseorganisationen Sveriges Begravningsbyråers Förbund och företaget Fonus. Även de agerar förstås i eget intresse, och försöker slå vakt om sin verksamhet. Men det förhindrar inte att de har rätt.

svenska dagbladet

Ta Svenska kyrkan i örat om begravningarna

SVD

https://www.svd.se/a/BWo67Q/

Tiden är inne för Ukraina att befria landet från rysk ockupation. ”Det måste ske i år”, säger Ukrainas FN-ambassadör i Genève till SvD. Hon tror att dialog med Ryssland är möjligt – på ett villkor. GENÈVE Efter månader av hårda strider tvingades den ukrainska militären dra sig tillbaka från staden Avdijivka i helgen. Det anses vara det hårdaste slaget mot Ukraina sedan Ryssland tog staden Bachmut i maj 2023. – Det var ett professionellt och välinformerat beslut. Ett tillbakadragande var nödvändigt för att rädda livet på våra soldater, säger Ukrainas FN-ambassadör Yevhenija Filipenko i Genève. Trots utmaningar på slagfältet, brist på vapen och soldater hyser Ukraina hopp om att kunna vinna kriget, säger hon. – Vi har inget annat val. Vårt folk väntar på att armén ska komma och befria dem. Det måste ske snart, vi kan inte vänta längre. Men hur är det möjligt, vad talar för att Ukraina kan lyckas ta tillbaka ockuperade områden? – Vi har en ny arméchef och militär ledning och hoppas snart även få stridsflygen F-16 som kommer att göra skillnad. Men vi behöver mer stöd från omvärlden med fler långdistansvapen och luftförsvar. Det har sedan en tid diskuterats att USA är berett att överge Ukraina, och inte skicka mer stöd till landet. Det amerikanska stödpaketet på 60 miljarder till Ukraina har fastnat i amerikanska kongressen, något som SvD tidigare har rapporterat om. FN-ambassadören tror att USA:s stöd fortsätter även om Donald Trump vinner valet. – USA är vår största supporter. Stödet lär fortsätta även om Trump vinner valet. Det är omöjligt att USA vänder Ukraina ryggen. Det är inte helt klarlagt hur Trump kommer att ställa sig till framtida stödpaket till Ukraina om han vinner valet i november. Men han och hans allierade har tidigare uttryckt stöd för Ryssland snarare än Ukraina, och sagt att han kan få slut på kriget på 24 timmar. Hur kan du vara säker på att Trump stöder Ukraina? – Amerikanerna i stort står på vår sida och det blir Trump tvungen att förhålla sig till. Om västvärldens stöd ändå sinar – finns någon sorts kompromiss? – Vi kommer aldrig att kompromissa om vårt land och vårt folk. Vi har inget annat val än att slåss för vår frihet. Allt ockuperat land ska tas tillbaka. Inga samtal med Ryssland innan dess? – I dagsläget visar ryssarna genom att vräka missiler över Ukraina att de inte är redo för några samtal. De vill bara förstöra mer. Vi är beredda att ha dialog med Ryssland – på villkor att de lämnar ockuperad mark. Den ukrainska regeringen har upprepat att det övergripande målet är att ta tillbaka alla ockuperade territorier. Bedömare, exempelvis den amerikanske statsvetaren Daniel Warner, har sagt till SvD att Ukraina inte kan fortsätta kräva att allt ockuperat territorium ska tas tillbaka från Ryssland. – Nej, det kommer inte på fråga. Vi måste ha tillbaka allt, vi har inget val. FN-ambassadören säger vidare att Ryssland redan förstört 40 procent av den ukrainska ekonomin och minerat en tredjedel av landets yta. – Men vi vägrar att bara vara offer. Folk försöker behålla sina jobb och företag, regeringen arbetar stenhårt för att ekonomin ska fungera och vi förbereder samtidigt för att flyktingar ska kunna återvända hem. FN-ambassadören hoppas att ett globalt fredsmöte om Ukraina som planeras i den schweiziska huvudstaden Bern under våren kan bli början på någon sorts krigsslut. Ryssland har redan förklarat att landet inte deltar i mötet. Vad kan det då resultera i? – Vi hoppas att Kina kommer till mötet och kan spela en roll, kanske i kombination med andra länder. Kinas och Ukrainas utrikesministrar möttes häromdagen för att tala om fredsmötet, vilket ger hopp. Kina har uttryckt stöd för Ryssland sedan kriget började, hur kan landet anses vara en oberoende part i konflikten? – Ja, det är komplicerat

ryssland

Ukraina är beredda på dialog med Ryssland om de lämnar Ukraina

SVD

https://www.svd.se/a/0QP3k6/

Oregon var först i USA med att avkriminalisera innehav av små mängder narkotika men bara fyra år senare vill en majoritet återinföra kännbara straff. På gatorna i Portland dör rekordmånga av överdoser. Antalet dödsfall till följd av överdos ökade med en tredjedel i Oregon från 2019 till 2020 och med ytterligare 44% under 2021. Grafik: Liv Widell. Källa: Oregon Health Autority Framför butiker, trendiga restauranger och hotell hukar slitna och halvt frånvarande missbrukare samtidigt som de suger i sig metamfetamin och andra droger. John Hood, en 61-årig drogmissbrukare, är en av dem. – Hela sommaren var det helt öppet. Du behövde inte vara paranoid längre, du behövde inte oroa dig för polisen, berättade han för nyhetsbyrån Reuters i förra veckan. En del missbrukare drog pliktskyldigt filtar över huvudet medan andra inte ens orkade dölja vad de höll på med. – Det var som att röka cigaretter, fortsätter han. Du gjorde det bara, och du behövde inte oroa dig för det. I november 2020 röstade Oregons invånare fram en lag som avkriminaliserade innehav av små mängder av nästan alla sorters tunga droger, inklusive kokain, heroin, LSD och metamfetamin. Det var den mest liberala droglagen i USA i en delstat som länge tillhört de i landet med mest utbredda drogproblem och som samtidigt satsat minst på olika sorters behandling. Tanken var att spara på kostnader för fångvård och samtidigt dra in hundratals miljoner genom att beskatta cannabis, pengar som kunde kanaliseras till beroendevård. Nu rapporterar amerikanska medier om den akuta misären i Portland i Oregon. Och både medborgare och politiker har börjat fråga sig om det här har varit rätt väg att gå. – Nu börjar de slå ner på det igen. De vill göra det olagligt, säger John Hood. Medicinsk marijuana legaliserades i Kalifornien redan 1996 och andra stater följde efter. Idag tillåter hälften av USA:s delstater medicinsk marijuana. Colorado och Washington blev sedan de första delstaterna att legalisera rekreationell marijuana 2012, och även då följde andra delstater efter. Men liberaliseringsvågen har på senare tid mött allt starkare kritik och orsaken är framför allt det skenande missbruket och att satsningen på förbättrad beroendevård till stora delar slagit slint. År 2021 överskred det totala antalet dödsfall på grund av överdoser för första gången 100 000 i hela USA. Och förra året ökade dödsfallen till följd av överdoser till mer än 109 000. I Oregon avled 956 människor till följd av överdoser av opiater under 2022. En ökning med 241 procent sedan 2019. Även 2023 var den procentuella ökningen tvåsiffrig. Enligt nuvarande liberala regler i Oregon är det i stort sett helt riskfritt att inneha och använda små mängder av tunga droger. Ingen arresteras och polisen utfärdar istället böter på 100 dollar, vilket är i nivå med en parkeringsbot. Samtidigt lämnar polisen numret till en beroendemottagning och den som ringer dit får boten avskriven. De som inte betalar böterna drabbas inte av några konsekvenser och uppföljningar visar att bara 4 procent ringer hjälptelefonen. Följden är att opinionen nu vänt. En majoritet av invånarna vill upphäva lagen helt och hållet, och två av tre ställer sig bakom att den åtminstone ändras. Demokraterna, som är i majoritet i delstatsparlamentet, driver på för att mindre innehav av droger ska kunna straffas med upp till 30 dagars fängelse, med möjlighet att söka behandling istället för att åtalas. – Drogkrisen i Oregon är för närvarande oacceptabel. Vi kan inte gå tillbaka till det misslyckade kriget mot droger men vi har människor som dör på gatorna av överdoser. Vi måste ta fram en plan som snabbt ökar tillgången till behandling, säger delstatssenatens majoritetsledare Kate Lieber (dem) till Anchorage Daily News

oregon

Knarket blev lagligt i Oregon – rekordmånga dör av överdoser

SVD

https://www.svd.se/a/4oM6lg/

Senaste gången en brittisk monark drog sig tillbaka från offentligheten föll stödet för kungahuset. Nu finns en oro – vad betyder kungens cancerdiagnos för monarkin? Men brittiska medier drar sig för att rapportera om ”Operation Menai bridge”. LONDON ”Man måste se mig för att tro på mig.” Drottning Elizabeths ord har upprepats flera gånger i brittiska medier under den senaste tiden. Det hör ihop med en oro över vad som ska hända med kungafamiljen eftersom två av de viktigaste medlemmarna är sjukskrivna. ”Britterna är inte vana vid att ha en sjuk monark”, skriver den kungliga experten Stephen Bates i The Guardian. Kung Charles har dragit sig tillbaka från offentligheten på obestämd tid på grund av sin cancerbehandling. Prinsessan Catherine är sjukskriven till påsk efter en stor bukoperation. De kommande månaderna beskrivs därför i medier som de tuffaste för kungafamiljen sedan drottning Elizabeths död. Kungen Charles uppges vara vid god hälsa, men eftersom britterna inte fått några närmare uppgifter om hans cancerdiagnos – eller vård – spekuleras det nu flitigt kring vad det här innebär för huset Windsor. Vad händer om kung Charles blir svårt sjuk? Robert Hazell, professor på University College London och expert på Storbritanniens konstitution, har myntat uttrycket ”mjukt regentskap”. Ett så kallat regentskap innebär att andra kungligheter officiellt tar kungens plats om han inte längre har möjlighet att arbeta. I sådana fall är det en ställföreträdande riksföreståndare som skulle ta över. Det är frågan om drottning Camilla eller de följande fyra personerna i successions­ordningen som är äldre än 21 år: prins William, prins Harry, prins Andrew och prinsessan Beatrice. Prinsessan Anne och prins Edward har också lagts till på listan av kungen. Det uppges däremot inte vara troligt att det blir tal om Harry, Andrew eller Beatrice. Harry avsagt sig sina kungliga uppdrag och bor i Kalifornien. Prins Andrew har tvingats dra sig tillbaka från offentligheten efter anklagelserna som hör ihop med hans bekantskap med sexförbrytaren Jeffrey Epstein. Prinsessan Beatrice har aldrig varit en arbetande medlem av kungafamiljen. Enligt Robert Hazell är det inte rimligt att spekulera om ett officiellt regentskap i det här skedet. Däremot är det möjligt att Storbritannien får det han kallar ett mjukt regentskap om kungen är sjukskriven under en längre tid. Det skulle innebära att kung Charles fortsätter att sköta konstitutionella uppdrag som att ge lagar kungligt godkännande. Men att majoriteten av hans andra uppdrag utförs av en annan medlem av kungafamiljen – högst troligt tronarvingen prins William. Det skulle inte vara första gången i modern tid något liknande inträffat. Familjen Windsor är liten och gammal Kung Charles själv hoppade in för sin mor, drottning Elizabeth, under hennes sista år – bland annat under parlamentets statsöppning. Ett regentskap är däremot mer ovanligt. Den senaste gången det inträffade var 1811. ”Det finns inga problem med konstitutionen eller lagstiftningen kring vad som skulle ske om kungen blev sjuk”, skriver Robert Hazell och tillägger: ”Däremot märker vi nu att kungafamiljen krympt och det är möjligt att det visar sig vara ett allvarligt problem.” Det handlar alltså om att britterna vill se och höra sin monark. ”Den enda gången i vår historia då monarken blivit djupt impopulär och det fanns en stor republikansk rörelse var när drottning Victoria drog sig tillbaka efter sin make, prins Alberts död”, fortsätter Robert Hazell. Året var då 1861. Och det uppges ha varit drottning Victorias barnbarn George V som moderniserade monarkin och föreslog att kungafamiljen skulle börja träffa folket – något som hans barnbarn, drottning Elizabeth, framgångsrikt gjorde under hela sitt liv. För fem år sedan hade huset Windsor femton familjemedlemmar som kunde utföra uppdrag i offentligheten. Nu är antalet tio och sex av medlemmarna är över 70 år

kung charles

Kung Charles sjuk – så påverkar det brittiska kungahuset

SVD

https://www.svd.se/a/KndaeG/

Den högerpopulistiska nyhetssajten Samnytts ansvarige utgivare Mats Dagerlind döms till fängelse för förtal och grovt förtal, rapporterar Expo. – Domen är felaktig, vi har inte pekat ut någon, säger Mats Dagerlind. Stockholms tingsrätt dömer nyhetssajtens ansvariga utgivare, Mats Dagerlind, för två fall av yttrandefrihetsbrottet förtal och ett fall av grovt förtal. Han döms till en månads fängelse och 20 000 kronor i skadestånd, rapporterar Expo. Bakgrunden är en rad artiklar där nyhetssajten publicerat uppgifter om en person som ingått i den numera nedlagda ideella föreningen Näthatsgranskaren. Föreningen arbetade under sin aktiva tid med att minska hatbrott och kränkningar på internet och har genom åren polisanmält ett stort antal inlägg i sociala medier. Artiklarna har enligt domen handlat om att beskriva personen som klandervärd och brottslig. Det är andra gången Mats Dagerlind döms i ett förtalsmål. I december 2022 dömdes han i Högsta domstolen för grovt förtal efter att ha pekat ut en journalist på Dagens Nyheter som ”misstänkt jihadist”. Samnytt har även återkommande klandrats av Mediernas etiknämnd. Senast var mars 2023. Innan dess, i januari samma år, lämnade sajten det medieetiska systemet efter cirka två år som anslutna. Den hade då anmälts 18 gånger och klandrats vid sex tillfällen, skriver Expo. Carl Söderlund är juridiskt ombud för den utsatta personen som verkat på Näthatsgranskaren. Söderlund säger att hans klient är nöjd med utfallet i domen. – Vi var tämligen säkra på vår sak i och med att han tidigare var dömd för ett liknande brott. Mats Dagerlind själv nekar till brott. – Domen är felaktig och innebär allvarliga inskränkningar av yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen i Sverige om man inte kan bevaka rättegångar och bedriva journalistisk. Vi har inte själva pekat ut personer, vi har bara rapporterat vad som förekommit i andra rättegångar, säger han. Nils Funcke är författare och journalist som har skrivit flera böcker om tryck- och yttrandefrihet. Han menar att det är viktigt att det juridiska inte blandas samman med det medieetiska systemet som bedömer publicitetsskada. – Det är ovanligt med fängelsestraff. Det ska reserveras för de allra grövsta fallen, men om detta är ett sådant är jag inte beredd att uttala mig om, säger han.

mats dagerlind

Samnytts ansvarige utgivare Mats Dagerlind får fängelse för förtal

SVD

https://www.svd.se/a/RGvaqx/

Det känns kanske inte så, men våren kan faktiskt redan ha kommit till landets södra delar. SvD gav sig ut på jakt efter de första vårtecknen. Gråa, fuktiga moln ligger som en våt filt över Malmö. Isvinden från Öresund är obarmhärtig denna måndag i februari. Ändå är det något som känns annorlunda. Kanske är det ljuset som ökar varje dag. Inne på Gamla kyrkogården vid Gustaf Adolfs torg är det många som stannar till. Vintergäcken breder ut sig som en gyllene matta, och intill gravarna har snödroppar kommit upp. Ljubov från Ukraina sätter sig på huk och tar fram telefonen för att föreviga blomsterhavet – I Charkiv, där jag bodde hade vi också vintergäck men där kom våren lite senare, säger hon och ler. – Jag längtar så efter den. Våren är utan tvivel den mest efterlängtade årstiden. Bort med mörker, snuva och vinteroveraller och in med varm sol på kinderna, en tunn jacka och en natur som börjar vakna. John går sin förmiddagspromenad inne på kyrkogården med den franska vallhunden Izzy. Han följer naturens skiftningar varje dag året runt. I år tycker han att våren i södra Sverige verkar komma lite senare än vanligt. Men han säger att han på morgnarna hör fågelkvitter när han går ut på dagens första tur och att det skänker en smula hopp. – Nu får våren gärna komma, vi kan det här nu, säger John innan Izzy drar honom vidare. För Amanda Jensen som försöker få den åtta månader gamla sonen Abel att sova, känns våren långt borta denna måndag. Annat var det i lördags då solen värmde från en blå himmel. Men mer ljus och mer fågelkvitter är något som hon noterat de senaste veckorna. För att hon ska känna att det är vår, krävs det mer värme. – Våren har kommit när man kan byta jacka. Nu är man så trött på tjocka ytterkläder. Om vårens ankomst å ena sidan är väldigt individuell, så finns det regler för en meteorologisk vår enligt SMHI. Då krävs att dygnsmedeltemperaturen ska ha legat över 0 grader sju dygn i rad. Våren kan dock aldrig infalla före den 15 februari.  När SvD ringer till vakthavande meteorolog på SMHI, Emma Härenstam, krävs det lite olika uträkningar för att få klarhet i hur nära Malmö är en meterologisk vår. Minusgraderna lördag kväll gör det hela lite osäkert. Men efter överläggningar med klimatologen kan Emma Härenstam ändå göra en prognos.  – Det kommer högst troligt vara så att den meterologiska våren anlände till Sverige och Malmö den 15 februari. Men vi kan först bekräfta det helt säkert på torsdag. I Malmö promenerar vi in i Kungsparken och vidare till Slottsträdgården. Ute i kanalen paddlar en kanotist förbi, en bofink kvittrar på en gren. Bakom de höga häckarna ligger Malmö stads stora växthus. Här inne driver man upp de många växterna som om några veckor ska planteras ut på gator och torg.  På de stora blomsterborden har det börjat grönska på allvar. De anställda går längs raderna och tar bort blomknopparna, så växterna inte blommar för tidigt. För Tya Persson, arbetsledare på Blomsterprogrammet i Malmö stad har våren helt säkert anlänt. I alla fall på jobbet. Det gör den varje år när man under vecka sju börjar plantera om alla blommor man drivit upp från frö. Runt 60 000-70 000 växter brukar det bli. Men redan i höstas gjorde man en insats för våren. – Vi satte 100 000 lökar runtomkring i Malmö. De är på gång nu.   En bit därifrån, utanför Malmö museer, kommer Tanja och Michael Martell promenerande. De har åkt till Köpenhamn från Liverpool men tagit sig en tur till Malmö över dagen

våren

Experterna: Högst troligt att våren redan är här

SVD

https://www.svd.se/a/69x5n8/

Skyfall och veckolånga regn skapar svåra problem utmed vattnets väg. Tydlig lagstiftning är ett måste för att hantera vattenrelaterade kriser, skriver Pär Dalhielm och Peter Sörngård på Svenskt Vatten. Översvämningar till följd av skyfall blir allt vanligare i takt med klimat­förändringarna. Vi ser redan effekterna på ett flertal platser i Sverige och allt tyder på att frekvensen ökar samtidigt som konsekvenserna blir allvarligare. För Sveriges kommuner är klimatanpassning i stor utsträckning en fråga om vatten. I takt med den globala uppvärmningen kommer stora delar av landet allt oftare behöva hantera översvämningar medan andra behöver lagra vatten. Det förändrade klimatet innebär en enorm utmaning för landets kommuner, som till stor del ansvarar för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna. Förutsättningarna för en ensam kommun att klara av utmaningen är dåliga med nuvarande lagstiftning, särskilt när det gäller översvämningar och följderna av skyfall. Rör och diken i en tätort för att leda bort dagvatten från normalregn kan aldrig skydda oss när allt fler onormala skyfall och veckolånga regn faller och vattnet rinner över alla bräddar. Flera regeringar, utredningar och myndigheter har under åren föreslagit hur olika beslutsnivåer i samhället ska motverka översvämningar och konsekvenserna av skyfall. Nuvarande ordning med otaliga strategier och planer blandat med specifika investeringsstöd för klimatanpassning skapar stor byråkrati och otydlig ansvarsfördelning. Vatten tar ingen hänsyn till hur vi valt att organisera samhället utan rinner snabbt över politiska områden, myndighetsuppdrag, kommun- och tomtgränser. Vem som ansvarar för vad och vem som betalar notan för åtgärderna är fortfarande öppna frågor. För att effektivt motverka och hantera allt större vattenflöden behöver lagstiftningen utgå från vattnets färd; från källa till hav. När åkermark, en väg eller källare översvämmas beror det på att de som bor uppströms lyckats bli av med vattnet genom att skicka det vidare nedströms. För att undvika detta måste kommuner samt mark- och fastighetsägare uppströms vidta och bekosta åtgärder som de som bor nedströms tjänar på. Incitamenten för att vidta sådana åtgärder är idag svaga – med eller utan statliga bidrag. Sveriges kommuner behöver en gemensam finansiell lösning för att tillsammans kunna motverka översvämningar vid källan. För det behövs ny lagstiftning. Svenskt Vatten föreslår därför att regeringen inom ramen för klimat­anpassnings­strategin utreder en vattenresurslag. Den behöver ge kommuner möjlighet att bilda vattenkollektiv utifrån vattnets färd mot havet. I kollektiven ska kommuner tillsammans med mark- och fastighetsägare, i och utanför tätorter, definiera acceptabla risknivåer och utifrån dessa gemensamt finansiera klimatanpassande åtgärder där de gör störst nytta för att fördröja, leda bort, ställa och lagra vatten. Det finns flera fördelar med en sådan lagstiftning; En vattenresurslag kommer inte att kunna förhindra att vattenrelaterade kriser uppstår, men genom att utgå från vattnets färd mot havet och identifierade risker kan den ge Sveriges kommuner goda förutsättningar att förbereda sig och agera förebyggande. Det vinner vi alla på. Pär Dalhielm vd, Svenskt Vatten Peter Sörngård expert, Svenskt Vatten

svenskt vatten

Svenskt Vatten: Lagstiftningen måste utgå från vattnets färd

SVD

https://www.svd.se/a/gE5P45/

När skildringar av Förintelsen – likt bioaktuella ”The zone of interest” – flyttar perspektivet från offren till förövarna uppstår alltid en risk för förförisk inlevelse. Är alla infallsvinklar fritt användbara eller borde somliga undertryckas av moraliska skäl? Förintelsen var en mänsklig katastrof bortom alla gränser för moral, känsla och vår förmåga att begripa. Den innebär en utmaning för varje människa och varje kultur som inte bara vill se bort: hur ska massmorden skildras, hur får de skildras? Är alla historiskt belagda fakta och infallsvinklar fritt användbara eller bör somliga undertryckas av moraliska skäl? Nu i februari 2024 ställs utmaningen på sin spets av Jonathan Glazers ”The zone of interest”, femfaldig Oscarskandidat och spelfilm på svenska biografer: vad anser jag om att få ”Förintelsen förpackad som reality-tv” (Jan Söderqvist, SvD 8/2), om att se Auschwitz-kommendanten Rudolf Höss som ”en djurvän, make, flerbarnsfar och respekterad kollega” (Sebastian Lindvall, DN 8/2)? Dessa recensenter såg ett stort värde i filmen. Men tog de alltför lätt på invändningen att dess intimisering av Höss är förkastlig, särskilt som den utesluter de avvikande och relativiserande perspektiven i Martin Amis romanförlaga (2014)? Eller hör en mänskligt sympatisk Höss ofrånkomligen till en komplex verklighet som vi bör ta oss an? Min tanke studsar rådlös mellan de två svaren. Jag försöker placera in frågan i ett vidare, förhoppningsvis klargörande koordinatsystem. Vår kulturella bearbetning av Förintelsen handlar till en del om ren faktaförmedling. Då sträcker den sig från en mycket omfattande historisk forskning till populariseringar såsom Skolverkets digitala undervisningsmaterial. Men därutöver fyller film och skönlitteratur en betydande funktion. Det beror uppenbarligen på den paradoxala förmågan som konsten har att uppamma två olika inställningar. Å ena sidan erbjuder den en filtrerande distans: skådespelare som står för verkliga personer, romankaraktärer som är klart fiktionaliserade eller helt fiktiva. Just i fallet Förintelsen är kanske den distansen ibland nödvändig för att vi ska orka möta verkligheten. Å andra sidan uppstår i konsten en emotionell närhet genom att vi följer personerna här och nu på ett sätt som är dokumentären förmenat. Även detta är en fördel. Rena fakta kan inte moraliskt och emotionellt förmedla det engagemang som Förintelsen förutsätter. Äkta fotografier av mördade eller utmärglade människor gör det på sätt och vis, men med en chockverkan som kan blockera en djupare förståelse. Så kan en konstnärlig gestaltning vara stark men inte överväldigande och möjliggöra såväl hållbart engagemang som djuplodande reflektion. Inte för inte utnyttjas detta i ett stort antal romaner och spelfilmer om Förintelsen. En välkänd typ förlägger perspektivet till de människor som drabbades. Där återfinns Primo Levis självbiografiska ”Är detta en människa?” (1947) och Imre Kertész roman om en tonårspojke, ”Mannen utan öde” (1975). Upphovsmännen hade egna lägererfarenheter men även en senare författare kan på basis av research välja detta perspektiv, som Steve Sem-Sandberg gjorde i ”De fattiga i Łódź” (2009). Bland filmer framträder i denna grupp Roberto Benignis ”Livet är underbart” (1997). Den är rentav en komedi som inte blir smaklös: för att lugna sin lille son låtsas en far att allting i koncentrationslägret är en lek, bland annat en kurragömmalek för pojken. Vi förstår att den lille vid upptäckt riskerar döden och mot den fonden blir helheten berörande

the zone of interest i närheten av stockholm

”The zone of interest” går en farlig balansgång

SVD

https://www.svd.se/a/Kndby6/

I Storbritannien ekar te-hyllorna ödsligt tomma. Bristen på nationaldrycken beror på attackerna i Röda havet. Britter konsumerar dagligen omkring 100 miljoner koppar te, enligt U.K. Tea and Infusions Association. Nu står de inför en brist på favoritdrycken. Anledningen till att många te-hyllor i brittiska livsmedelsbutiker gapar tomma beror främst på att flera fraktfartyg attackerats i Röda havet, rapporterar The Telegraph. I området passerar årligen omkring 17 000 fraktfartyg. Sainsbury’s, den näst största butikskedjan i Storbritannien har varnat sina kunder. I några kedjans butiker sitter skyltar som förklarar att det råder en nationell brist på svart te med bakgrund av fraktproblemen. Attackerna i Röda havet har pågått sedan den 19:e november 2023 och genomförts av jemenitiska huthirebeller. Hittills har de utfört omkring två dussin angrepp mot fartyg med hjälp av bland annat drönare och missiler. Angreppen är ett svar på kriget i Gaza och huthirebellerna ska enligt BBC själva gått ut med att de fokuserar på fartyg med kopplingar till Israel. Men fartyg utan sådana kopplingar har också drabbats. Som SvD tidigare rapporterat har USA och Storbritannien svarat på huthirebellernas angrepp genom att attackera ett flertal mål i Jemen. Tvingas ta en omväg Många företag, har på grund av detta, beslutat att ta en omväg. Istället för att åka via Röda havet, vidare mot Suezkanalen väljer flera att istället ta sig runt Afrikas horn. Med den nya rutten tillkommer inte bara ytterligare kostnader utan resan förlängs dessutom med upp till två veckor. Men bristen på britternas nationaldryck ser ut att bli kortlivad. Tom Holder är talesperson för branschorganisationen British Retail Consortium, som respresenterar 200 återförsäljare av bland annat livsmedel. Till New York Times säger han att attackerna skapat förseningar men att han inte förväntar sig att att de ska fortsätta under en längre period. Han tror istället att företag inom kort kommer justera sina ordrar och då ta den förlängda leveranstiden i beaktning. Tom Holder säger också till tidningen att situationen förmodligen förvärrats av att konsumenter köpt på sig te i panik.

storbritannien

Brist på te i Storbritannien efter huthirebellernas attacker

SVD

https://www.svd.se/a/69x57Q/

Aktiespararnas dom efter den avblåsta skolaffären är hård. Många av organisationens medlemmar har förlorat pengar, säger vd Joacim Olsson till SvD. På Academedia däremot pustar man ut. Den senaste veckan har varit omtumlande. Efter en försiktigt positiv reaktion bland många anställda i den vinstdrivande skolkoncernen växte tveksamheten. Roger Akelius kom med fler och fler uttalanden. – Vad menar han? – Det var min och många andras reaktion när han började likna svenska skolor med tyska skolbaracker och att pedagogiken i skolan inte hade förändrats så mycket de senaste 4 000 åren, säger Paula Hammerskog, kommunikationsdirektör på Academedia. Men det var ändå inte det som fick störst uppmärksamhet internt. Det handlade om något annat. – Det var när han började prata om att vi skulle kunna starta privatskolor, alltså där rika människor får betala för att sätta sina barn. Det går emot hela den svenska modellen och allt vad vi tror på. Det vill säga en skola för alla, oavsett om du är rik eller fattig, säger Paula Hammerskog. Roger Akelius redogjorde bland annat för tankarna i DN: ”Eftersom utbildning blir allt dyrare och kommunerna kan spara hela skolavgiften för ett antal elever, är jag övertygad att politiken kan tillåta att en del elever får lära sig enklare och roligare. De rika får betala allt för sina barn, då kan Academedia tjäna pengar”, skrev han. Paula Hammerskog välkomnar Mellby Gård tillbaka som huvudägare i Academedia. Nu finns det tid att pusta ut. Hon tror inte att förtroendet för Mellby Gård har skadats nämnvärt och hon beskriver relationen mellan huvudägaren och Academedia som fortsatt god. Men om den övergripande reaktionen på skolkoncernen är lättnad är det mer ilska som präglar organisationen Aktiespararna. Joacim Olsson är vd: – Jag tycker det är taffligt hanterat från början till slut, säger han. – Och det är förstås förkastligt att det finns medlemmar som har sålt i panik i förra veckan och har förlorat pengar på turerna fram och tillbaka. Joacim Olsson är – tvärtemot Paula Hammerskog – övertygad om att den avblåsta skolaffären kommer skada Mellby Gård. Hans känsla är att de inte har gjort sin hemläxa ordentligt innan de signerade affären – även om han ger vd Johan Andersson en eloge för att han medger sitt misstag och skrotar alltihop. Johan Andersson på Mellby gård sa till SvD på söndagen att ”Någonting som ursprungligen var tänkt att det skulle bli väldigt bra blev väldigt dåligt helt enkelt”. – Och då får man göra om och göra rätt. Roger Akelius har å sin sida sagt att han inte är ledsen över vad som hänt, men förvånad. Och att han inte ångrar sina uttalanden om pedagogiken. Joacim Olsson är rädd för att händelsen kommer påverka den vinstdrivande skolsektorn. – Roger Akelius uttalanden kommer säkert användas av dem som är kritiska till vinstdrivande skolor. Som att utdelningar är negativt och att det är dåligt att göra vinst på skattefinansierad välfärd. – Slutsatsen av allt det här är att filantropi, välgörenhet, inte hör hemma på börsen.

aktiespararna

Aktiespararna efter avblåsta Academediaköpet: ”Taffligt”

SVD

https://www.svd.se/a/q1GV1g/

De kolsvarta balladerna på El Perro del Mars ”Big anonymous” påminner om att verkligt angelägen popmusik alltid har haft närmare till Bergman än till Abba. Det övergår mitt förstånd att Sarah Assbring inte är en betydligt större nationalklenod. Eller, nej, jag förstår väl dessvärre precis varför det förhåller sig så. I två decennier har hon under artistnamnet El Perro del Mar följt en alldeles egen ambitiös stig i en internationell popmarginal där popmusik, text, konst, mode och teater tillsammans bildar en gränsöverskridande helhet.  Hon tillhör en av de där få svenska artisterna det verkligen är värt att följa genom livet, på samma sätt som man lojalt och nyfiket följer författarskap eller modeskapare.  Assbrings ställning i svensk musik är inte helt olik Jay-Jay Johansons. Deras musikaliska uttryck må vara djupt omaka men i det kroniskt epa-dunkande raggarlandet Sverige utgör de udda och underskattade fåglar av snarlika skäl; mondäna kosmopoliter som lever stillsamt anonyma familjeliv i varsin Stockholmsförort men – utan inhemska fanfarer – samarbetar med modehus som Balenciaga och Europas mest intressanta fotografer och stylister.  Båda skapar de musik som lever egna liv långt, långt borta från både vardagar i Midsommarkransen eller Sundbyberg som från ”Så mycket bättre”  Det är i sammanhanget ganska talande hur både Assbrings och Johansons svenska Wikipedia-sidor fortfarande innehåller skvalpande länkar till uråldriga MySpace-konton, till skillnad från de minutiöst uppdaterade engelskspråkiga.   El Perro del Mar fungerar 2024 också som en påminnelse om hur Sverige så bryskt avintellektualiserade popmusiken som konstform när Svenska Exportrådet annekterade den och – till synes för gott – devalverade musik till blott en handelsvara.  El Perro del Mar ger i dag ut sin musik på anrika tyska indie-etiketten City Slang, går visningar för Vetements och porträtteras snarare i italienska Vogue än i ”Efter fem”.  ”Big anonymous” är El Perro del Mars första regelrätta album på åtta år och är baserat på en – för övrigt alldeles strålande – föreställning Assbring skapade för Dramaten 2019. El Perro del Mar debuterade i en tid när den experimentella kompositören Hans Appelqvist tilldelades priset för Årets Pop på P3 Guld för allkonstverket ”Bremort”. En ytterst kort era då folkbildning tilläts trumfa populism.  Det var snart tjugo år sedan. Exklusiv smak var uppenbarligen just då något eftersträvansvärt, nästan folkligt, och inte bara synonymt med högsta möjliga prislapp. En eteriskt skev tolkning av The Drifters tidiga 1960-talsballad ”Please stay” är det enda på Assbrings återkomst till albumformatet som, rent musikaliskt, minner om hur hon inledde sin karriär på ett uppdaterat David Lynch-fundament av doo-wop och Brill Building-melodier.  ”Big anonymous” utspelar sig på floden Styx, pendlandes medels minimalistisk elektronika mellan Hades och de levandes värld. Med den amerikanska poeten Anne Sextons sorgligaste lyrik som en tydlig referens framför Assbring kolsvarta ballader om död, saknad och sorg. Sångerna behandlar dess skrämmande anonymitet; rädslan för den kompletta och eviga tystnaden. Men de gör det i omlott med djupt romantiska viskningar och rop om en sista livsbejakande kyss. I musikalisk maskopi med Petter Granberg och Jacob Haage – och i visuellt samarbete med den avantgardistiska stylisten Nicole Walker – är ”Big anonymous” intellektuellt krävande och modern popmusik med poetiska förtecken av Hägerstens David Sylvian. Eller kanske Scott Walker? Assbring räds inte skyhöga pretentioner i sitt sorgespel om nödvändigheten i att acceptera döden som en del av livet när hon bokstavligen kommunicerar med bortgångna familjemedlemmar och förbannar sitt nedärvda inre mörker

el perro del mar

Recension: Andres Lokko om El Perro del Mars Big Anonymous

SVD

https://www.svd.se/a/O84W3E/

Bokrean är en chans att fynda årets läsning. SvD:s litteraturredaktör Josefin de Gregorio tipsar om titlarna du inte bör missa. Det här är hjärtat Bodil Malmsten Albert Bonniers Förlag Den har några år på nacken, den här diktsamlingen, men vad gör väl det när den är en så fulländad pärla? Bodil Malmsten beskriver som ingen annan hur ful och gräslig sorgen är – men hur den ändå kan skapa stor konst. En bok som behöver stå i varje poesihylla och livsbibliotek. Trilogin Jon Fosse Albert Bonniers Förlag Ett tillfälle så gott som något att läsa 2023 års vinnare av Nobelpriset i litteratur. En vindlande kärlekshistoria på kompakta 190 sidor – funkar fint som introduktion till ett författarskap som både tokhyllats och sågats som snömos. Sniglar och snö Agneta Pleijel Norstedts Agneta Pleijels självbiografiska roman tog kritikerna med storm när den kom. Det är en fantastiskt skriven berättelse om en kvinnas resa genom både karriären och vardagslivets utmaningar. Det tredje riket Karl-Ove Knausgård Norstedts I den tredje, fristående delen av sviten som inleddes med ”Morgonstjärnan” mördas ett satanistiskt rockband under mystiska omständigheter. En berättelse spännande som en deckare men med större filosofiskt djup. Ankor, Newburyport Lucy Ellman Albert Bonniers Förlag ”Ägna minst en månad åt den här boken”, föreslog SvD:s recensent. 1 045 sidor postmodern amerikansk tegelstensroman som minner om både James Joyce och Virginia Woolf – och handlar om en namnlös hemmafru i Ohio. Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika Andreas Cervenka Natur & Kultur Hur fick högskattelandet Sverige så många miljardärer? Det försöker ekonomijournalisten Andreas Cervenka svara på i sitt Augustnominerade reportage från inkomstklyftornas värld. I Sverige blir man rik på tillgångar, inte arbete, konstaterar han. Februari 33: litteraturens vinter Uwe Wittstock Nirstedt/litteratur Över en natt förändras allt i Tyskland. Uwe Wittstock har beskrivit Weimarrepublikens fall och Nazitysklands framväxt genom en mosaik av öden. ”Svettigt spännande” tyckte SvD:s recensent. Jag är himmel och hav. En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser Jonna Bornemark Volante Jonna Bornemark är en av Sveriges mest intressanta moderna filosofer, och hennes bok om graviditet är både modig och utmanande. Särskilt för den som intresserar sig för frågor om livets gåva och gräns, och den svenska abortlagstiftningen. Prästerna Gunnar Wetterberg Albert Bonniers Förlag En spränglärd, faktaspäckad resa genom det svenska prästerskapets historia, lättillgängligt skriven. ”Prästerna” gjorde SvD:s recensent lycklig och nominerades till Stora fackbokspriset. Konsten är vi Mårten Arndtzén Fri Tanke När konstnären Lars Vilks hösten 2021 omkom i en tragisk bilolycka blev det slutet på en många år lång saga om konstens förutsättningar och yttrandefrihetens gränser i Sverige. Journalisten och konstvetaren Mårten Arndtzén har skrivit en långessä om den kontroversiella rondellhund som kostade Vilks hans frihet.

bokrea 2024

Boktips: Bästa böckerna på bokrean 2024

SVD

https://www.svd.se/a/KndGde/

I helgen tvingades ukrainska styrkor att dra sig tillbaka från Avdijivka. En avgörande orsak till nederlaget är det sinande stödet från väst, enligt tankesmedjan ISW. Efter flera månader av blodiga strider meddelade Ukraina på lördagen att man tvingats dra sig tillbaka från orten Avdijivka. Det är – enligt flera experter – den största militära framgången för Ryssland i Ukraina sedan man tog över Bachmut förra våren. En avgörande orsak till händelseutvecklingen är försenat stöd från de allierade länderna i väst, skriver den amerikanska tankesmedjan ISW (Institute for the Study of War).  ”Den kritiska ukrainska bristen på västerländsk utrustning samt oro över att USA:s militära stöd ska upphöra har tvingat ukrainska styrkor att hushålla med materiel över hela fronten”, skriver man. Tankesmedjan bedömer att Ukraina har begränsats främst av försenade leveranser av artilleri och luftvärnssystem. Enligt ISW har detta troligen stärkt Rysslands militär, som inlett offensiva operationer på flera platser längs frontlinjen. ”De här ryska offensiverna kommer sannolikt att hindra ukrainska styrkor från att förbereda personal och utrustning till framtida motanfall”, skriver ISW. Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant, gör samma analys. Bristen på artilleri, ammunition och luftvärnssystem har spelat en betydande roll i striderna. Han anser inte att förlusten av Avdijivka har någon större taktiskt betydelse, men nederlaget kan bli en hård smäll för den ukrainska motivationen. – Det finns en risk att man tappar suget när det gäller motståndet mot Ryssland, att motståndsviljan påverkas negativt. Sedan kan det också påverka förtroendet för presidenten och den nye överbefälhavaren i negativ riktning, säger han. Dessutom finns en risk att debatten kring fortsatt västligt stöd till Ukraina återintensifieras i många länder. – En sådan debatt kommer utan tvekan att bli föremål för rysk informationspåverkan, säger Jörgen Elfving. Det militära stödet till Ukraina har sviktat i en rad västländer de senaste månaderna, framförallt i USA. Republikanerna har gång på gång blockerat ett nytt miljardstöd till Ukraina. Flera ukrainska befälhavare som AP har pratat med uppger att bristen på utrustning har blivit värre sedan hösten. De uttrycker också oro över att andra orter kommer att falla i ryska händer om militärstödet uteblir. Trots det ansträngda läget bedömer ISW det som osannolikt att Ryssland ska kunna fortsätta göra ytterligare framryckningar kring Avdijivka. Ukraina har stärkt upp med nya, relativt fräscha, enheter i området, vilket talar för att man ska kunna etablera och behålla sina defensiva linjer i närheten av orten. Den ryska offensiven i området har troligen ”kulminerat”, skriver ISW. Jörgen Elfving håller med – och tror att Ryssland blickar mot andra delar av fronten härnäst. – Mitt intryck är att man nu satsar på Chersonriktningen för att försöka tränga tillbaka de ukrainska styrkorna från den terräng som man tog i samband med motoffensiven som inleddes i juli, säger han. Hur ser förutsättningarna ut för en sådan offensiv? – Jag uppfattar det i dag som att Ryssland inte har förmågan att genomföra en storskalig offensiv utan det vi kommer att se är strider av samma karaktär som i anslutning till Avdijivka. Det innebär lokala anfall och begränsade terrängvinster. För Ukrainas del ligger i nuläget allt fokus på att behålla sina positioner. Och om utökat stöd från väst uteblir kommer man tvingas att fortsätta föra en försvarsstrid mot upprepade ryska angrepp. – Då ska man ha klart för sig att både tiden och resurserna ligger på den ryska sidan, säger Jörgen Elfving.

isw

ISW: Bristande stöd bakom tillbakadragande i Avdijivka

SVD

https://www.svd.se/a/GM4xR6/

Den historielektion som Putin bjöd på i intervjun med Tucker Carlson var i mångt och mycket en repris av en essä från 2021, som med facit i hand kan läsas som hans motsvarighet till Hitlers ”Mein Kampf”. En anledning till att historien plötsligt har blivit så viktig stavas Vladimir Medinskij. Den amerikanske videobloggaren och tidigare Fox News-profilen Tucker Carlsons drygt två timmar långa intervju med Rysslands diktator Vladimir Putin den 6 februari är en av de största internationella mediehändelserna hittills i år. Uppmärksamheten var massiv både inför och efter intervjun, och bara några dagar efter att den publicerats på X noterades 200 miljoner visningar. Efter intervjun var Carlson enligt egen utsago chockad, i synnerhet över Putins ”svar” på den inledande frågan varför Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022. Carlson ville uppenbarligen höra sin egen verklighetsbild bekräftad från hästens mun – att det var hotet från USA och Nato som tvingade fram invasionen. Men trots Carlsons trugande ratar Putin betet och avfärdar i praktiken att ett sådant hot förelåg. I stället far Putin ut i en över 30 minuter lång historieföreläsning. Carlson gör några tappra försök att locka Putin tillbaka till fållan, men förgäves. Putin tycks besatt av att framföra sin mytologiserade historieskrivning, som i hans huvud uppenbarligen rättfärdigar invasionen. Intervjuaren gör några lovvärda journalistiska ansatser, men de frågor som har lite vassa kanter mals ner av Putins svada. Och i de fall han bemödar sig att svara är Carlson allt för dåligt påläst för att reagera på uppenbara övergrepp på sanningen, i stället verkar han i allt väsentligt köpa Putins verklighetsbeskrivning. Med sitt framträdande ger den ryske diktatorn ”mansplaining” ett ansikte, och den källa han öser upplevda oförrätter ur tycks outsinlig. Men han ger också prov på utstuderad slughet. Till exempel faller han skickligt in i det deep state-narrativ som utgör själva syret för Donald Trump och hans Maga-rörelse. Detta genom att redogöra för samtal med några av de amerikanska presidenter som han råkat på under sitt snart 25-åriga maktinnehav. Han låter förstå att det har funnits tillfällen då dessa har varit välvilliga till hans förslag, men styrts i en annan riktning av rådgivare, tjänstemän och CIA. En ögonbrynshöjare är när Putin drar en parallell mellan Rysslands situation inför kriget i Ukraina med Nazitysklands 1939. Polen, hävdar han, startade andra världskriget genom sin ovilja att ge efter för Hitlers krav, vilket då tvingade Tyskland att invadera. Även om Putin inte säger det rakt ut är det svårt att inte förstå det som att han håller Ukraina ansvarigt för den ryska invasionen på samma sätt, genom att inte böja sig för Kremls ultimatum. I Putins värld trumfar den starkes rätt internationell rätt. Om Tucker Carlson hade jobbat lite mer med researchen hade han inte behövt fråga sig vad han just varit med om efter intervjun. Mobiliseringen och revideringen av det förgångna är nämligen en av Kremls mest uthålliga och framgångsrika påverkansoperation, inledd långt innan den fullskaliga invasionen 2022. Putins och Kremls grundpremiss för invasionen av grannlandet är att ukrainsk kultur, det ukrainska språket och ukrainare inte existerar. Och som bevis har Putin återkommande åberopat historien. Rysslands historiska rätt till stormaktsstatus var faktiskt en retorisk figur redan under Putins första presidentperiod. Hans främsta prioriteringar var dock ekonomiska reformer och att göra landet till en pålitlig partner internationellt. Politiken präglades också av att ”liberaler” från Jeltsinåren innehade nyckelpositioner. På hemmaplan ökade välståndet i takt med stigande oljepriser, och stora delar av befolkningen kunde känna framtidstro för första gången på mycket länge. Följaktligen åtnjöt presidenten en växande popularitet

tucker carlson

Därför fastnade Putin i historien i intervjun med Tucker Carlson

SVD

https://www.svd.se/a/BWoMnG/

Inflationstakten kommer öka igen, spår ekonomer inför måndagsmorgonens statistik för januari. Men uppgången väntas bli tillfällig. Marknaden är på helspänn. Klockan 8 på måndagsmorgonen släpps nya siffror för hur mycket svenska konsumentpriser steg i januari. Efter flera månader med avtagande prisökningar spår storbankernas ekonomer att inflationen återigen tog fart i januari. Enligt Infronts sammanställning av ekonomers prognoser spås inflationstakten, mätt som Riksbankens huvudmått KPIF, ha stigit med nästan en hel procentenhet förra månaden – från 2,3 procent till 3,1 procent. Carl Nilsson, ekonom på Swedbank, beskriver i bankens veckobrev uppgången som en teknisk effekt av hur elpriserna har utvecklats det senaste året. ”KPIF-inflationen studsar tillfälligt upp i januari till följd av lägre jämförelsetal från elpriserna i fjol,” skriver han. Eftersom statistikmyndigheten uppdaterar korgen av varor och tjänster som inflationsutfallen baseras på brukar januari-inflationen vara svårare än vanligt att förutspå. Högre hyror väntas enligt Swedbank Swedbanks prognos är dock att högre hyror, avgifter för vatten och avlopp samt bostadsrättsföreningar väntas lyfta KPI med ett par tiondelar. Uppgången motverkas något av ändrade skattesatser på bland annat alkohol, snus, el och drivmedel samt sänkt reduktionsplikt som totalt sett väntas dämpa inflationen. Torbjörn Isaksson, chefsstrateg på Nordea, spår också att tjänsteinflationen steg förra månaden på grund av diverse avgiftshöjningar på bland annat kollektivtrafiken. Även matprisinflationen väntas ha stigit i januari, skriver Torbjörn Isaksson i en kommentar inför inflationssiffran. Riksbanken tittar på ett annat mått Den senaste tiden har Riksbanken tittat ovanligt mycket på ett annat inflationsmått, KPIFXE som tar bort effekten av volatila energipriser. Enligt det här måttet spås inflationen istället ha fallit kraftigt förra månaden – från 5,3 procent till 4,4 procent. Framåt spår både Nordea och Swedbank att inflationen kommer att tappa ytterligare fart, oavsett inflationsmått. ”Vi ser att KPIF-inflationen svävar runt 2 procent i början av året och under målet från och med mitten av 2024, klart under Riksbankens prognos från november,” skriver Torbjörn Isaksson. ”Även om riskerna är balanserade för vår januariprognos, är riskerna på nedsidan längre fram.” Risk att inflationen blir högre än väntat Swedbank spår också lägre inflation framöver. Carl Nilsson påpekar att det finns risk för att inflationen blir högre än väntat om till exempel kronan utvecklas svagare än bankens prognos. Men huvudspåret är ändå att KPIF-inflationen sjunker under Riksbankens tvåprocentsmål till sommaren och förblir där under resten av prognosperioden. ”Just Sverige är dessutom väl positionerat för en jämförelsevis snabb nedgång i inflationen eftersom löneökningarna är små och hushållens köpkraft svag, vilket begränsar möjligheten till nya, stora prishöjningar,” skriver Carl Nilsson. Både Swedbank och Nordea tror att inflationsnedgången tvingar Riksbanken att sänka räntan kraftigt de närmsta åren. Swedbanks prognos är att räntan börjar sänkas i år. I slutet av nästa år spår banken att räntan ligger på 2 procent, jämfört med 4 procent idag. Nordea tror att Riksbanken stannar vid 2,50 procent.

inflation sverige

Prognos: Svenska inflationen ökar igen

SVD

https://www.svd.se/a/BWoG07/

Den övergripande inriktningen att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring är feltänkt. Den borgerliga regeringen bidrar till att tillväxten dör i tysthet. När ett samhälle stagnerar sker det ofta ordnat och förutsägbart. Få noterar exempelvis en företagsexpansion som uteblir för att det inte går att få tag på rätt kompetens. Ljudet av drömmar som spricker är inget som hörs. Tvärtom. De redan etablerade företagen kan lugnt tuffa på, utan att utmanas av obekväma konkurrenter. Tillväxten dör i tysthet. Åtminstone till en början. Konkurser sker, som Ernest Hemingway formulerat det i ”Och solen har sin gång”: först långsamt, sedan plötsligt. Jan Jörnmarks böcker om ”övergivna platser” är fulla av bilder av och berättelser om de ruiner som återstår av svenska företag som en gång varit anrika bastioner av trygghet för hela landsändar. Först i efterhand saknar man dynamiken, och först då brukar tankarna kunna formuleras kring allt man borde ha gjort annorlunda. Regeringen är i sin strävan efter ”ordning och reda” dessvärre på väg att föra oss mot stagnationens bedrägliga lugn. Ett exempel är den utredning om ”Nya regler för arbetskraftsinvandring mm” (SOU 2024:15) som presenterades i torsdags. Långtifrån alla förslag i denna utredning är dåliga. Här finns välkomna förenklingar som gör att forskarutbildade, nyexaminerade och annan högkvalificerad arbetskraft från länder utanför EU ska ha lättare att jobba i Sverige. Likaså välkomna anpassningar av försörjningskrav för den arbetssökande som tar med familjen. Men den övergripande inriktningen att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring är feltänkt, liksom förslaget att bara tillåta företag att rekrytera utomeuropeisk arbetskraft till jobb med lön över medianlönen (idag 34 200 kronor i månaden). Som demografin ser ut i Sverige och Europa, med en stigande andel pensionärer, kommer bristen på arbetskraft att bli mer kännbar framöver. Och det är långtifrån bara högkvalificerad personal som behövs. Som exempelvis Teknikföretagen syrligt påpekar i en kommentar till utredningen, byggs inte fabriker av enbart forskare och ingenjörer. Bland andra grupper som behövs finns flera som ligger under det högt satta lönekravet. Allt detta vill utredningen, efter regeringens direktiv, lösa genom möjligheter att göra undantag. Migrationsverket ska föreslå ytterligare yrkesgrupper där rekrytering av utomeuropeisk arbetskraft kan tillåtas i en process där arbetsmarknadens parter ska få yttra sig. Sedan ska regeringen fatta beslut. Detta blir som alla förstår betydligt krångligare än dagens process, där företag som konstaterat en brist och sökt arbetskraft i Sverige och EU kan gå direkt på rekryteringen. Ett sådant förslag slår hårdast mot de yngsta och piggaste företagen. De noterar och drabbas av brist på arbetskraft först av alla eftersom de behöver kunna starta och växa. Detta sker innan bristen noteras generellt i hela branschen. Och garanterat långt före myndigheter och parter uppnått konsensus om att så är fallet, och regeringen därefter fattat ett beslut. Unga och expansiva företag blir de första att stagnera i tysthet i detta trögare system. Som ett enskilt undantag hade utredningens förslag kanske inte varit så farliga. Men redan samma dag som betänkandet om att försvåra arbetskraftsinvandring lades fram, beslutade riksdagen om id-kontroller på fartyg, tåg och bussar. Ännu ett illa genomtänkt förslag som hotar att förlänga restiderna och därmed försvåra pendling och följaktligen personalförsörjning och jobbmöjligheter i Öresundsregionen och andra gränstrakter. Detta följer på ett 2000-tal som har präglats av en påtaglig brist på liberaliseringar

sveriges regering

Regeringen tänker fel som vill försvåra för arbetskraftsinvandring

SVD

https://www.svd.se/a/O8M5VO/

Från konståkare till muskelknippe – och nyhetsankare. TV 4-profilen Filip Stiller Borowicz gymmar fem dagar i veckan, men tillåter sig också äta sin älskade skräpmat. Hur ser din träningsvecka ut? – Jag tränar styrketräning fem dagar per vecka, och en dag i veckan kör jag konditionsträning. Tidigare tränade jag tre–fyra dagar per vecka, men det senaste året har jag ökat på lite och tycker att jag har blivit starkare. Det har faktiskt inte varit så mycket jobbigare, man kommer bara in i en annan rytm. Hur behåller man formen efter en karriär som konståkare? – Jag tror inte man kan ha som ambition att behålla samma form, utan att man i stället behöver hitta en ny vardag man trivs med. Själv började jag att gymma samma vecka som jag lade av med konståkningen. Det var rätt skönt att gå från att träna på is två gånger per dag till att träna på gymmet tre dagar i veckan. Tricket är att göra något som man tycker hyfsat mycket om. Bästa träningstipset du någonsin fått? – Att sikta på att alltid göra en repetition mer av varje pass. Och när man har ökat på repetitionerna några gånger, testa att öka på vikten och se vad som händer. Hur tränar du när du bara har 15 minuter? – I så fall skulle jag göra något med skivstång tror jag. Men jag är skitdålig på att träna snabbt, jag avsätter alltid minst en timme för träning. När var du skadad senast? – Har haft problem med att jag får ont i nacken då och då. Därför har jag tagit bort alla övningar som innebär att pressa över huvudet. Tidigare kunde det hända att det knäckte till och så kunde jag inte lyfta armarna. När det var som värst kunde jag inte träna alls på några dagar. Men sedan kunde jag komma igång efter hand. Vilket är ditt hemliga trick som får dig att komma ur soffan och iväg till träningen? – Tricket är att göra något som man tycker hyfsat mycket om. Om jag inte tränar känner jag mig också lite missnöjd. Vad tillåter du dig själv att fuska med? – Det kan hända att jag inte klarar antalet repetitioner jag borde göra, och det är okej om det händer någon gång. Åh, jag älskar ju snabbmat, som pizza och hamburgare och sådant. Träningspryl du inte kan vara utan? – En triggerboll, den är så himla bra att trycka ut knutor med när man har lite ont. För man får ju alltid ont någonstans. Mest inspirerande platsen att träna på? – Jag gillar gym med en öppen planlösning, som inte har en massa våningar och olika rum utan som består av ett enda stort rum, så att man har överblick över allt. Vad har du för musik i lurarna på passen? – Låtar som jag går igång på, det kan vara allt från svensk rap till pop och house. Gärna något glatt eller melodiskt, så man kommer igång. Bästa träningsmaten? – Kyckling med ris och fetaoströra. Kan du se att dina träningsvanor någon gång haft ohälsosamma inslag? – Jag har haft perioder där det har varit väldigt strikt med kosten, det var en period när jag kände att jag nästan hade gått över gränsen. Då började jag träna med en personlig tränare som lade om mitt träningsprogram och som lärde mig att vara mer tillåtande med maten, och det hjälpte faktiskt väldigt mycket. Vad gör du när du blir en riktig slacker? – Åh, jag älskar ju snabbmat, som pizza och hamburgare och sådant. Så då tillåter jag mig att äta precis vad jag vill.

tv4

TV4:s Filip Stiller Borowicz blev muskelknippe – tillåter sig pizza

SVD

https://www.svd.se/a/abg39A/

Det blir ingen affär. Mellby Gård drar tillbaka försäljningen av sina aktier skolföretaget Academedia till Akelius foundation. Academedias aktiekurs stiger på måndagen efter beskedet. Nyheten att en stiftelse ägd av miljardären Roger Akelius skulle köpa en stor post i skolkoncernen Academedia har skapat stor turbulens i veckan. Aktiekursen har rasat och flera storägare kritiserat affären. På söndagskvällen tog allt ännu en vändning. Mellby Gård har ändrat sig och vill inte längre sälja sina aktier. Kerstin Engström är ordförande i Akelius Foundation. Hon svarar kortfattat på SvD:s frågor men är uppenbart besviken över att affären nu rivs upp. – De approcherade oss och ställde frågor om de kunde få kliva av. Efter vissa funderingar har vi kommit fram till att vi accepterade deras fråga. Blev ni förvånade av hans approcherande? – Ja, det blev vi. Det låter som du tycker det är tråkigt? – Det är ju mina personliga känslor. De är ganska ovidkommande i det här sammanhanget, säger Kerstin Engström. Roger Akelius själv är mer avslappnad. – Det känns härligt faktiskt. Det innebär att Akelius kan ge pengar till andra projekt istället. Men han uttrycker samtidigt förvåning över att det blivit som det blivit. – Först var jag oförstående, för jag hade fått en massa positiva brev och flera som jobbat med pedagogik ville bli anställda. När Johan ringde förstod jag att han hade fått helt andra kommentarer från de som ville tjäna pengar på utbildning. Därför tog det mig ett dygn innan jag svarade ja på Johans fråga. Det var i tisdags kväll som Mellby Gård, familjen Anderssons investmentbolag, offentliggjorde att man sålt aktierna i skolkoncernen Academedia till fastighetsmiljardären Roger Akelius. Mellby Gård ägde knappt 25 procent av aktierna och köpeskillingen uppgick till 1,7 miljarder kronor. Offentliggörandet följdes av en minst sagt turbulent vecka. Roger Akelius deklarerade ganska omgående att han ville dra tillbaka utdelningen, vilket fick aktiekursen att sjunka med 15 procent på onsdagen. Senare under veckan dryftade Roger Akelius sin syn på alltifrån pedagogik till betyg, vilket fick såväl medarbetare på Academedia som flera andra ägare i bolaget att reagera. Johan Andersson fick kalla fötter och kontaktade i helgen Roger Akelius för att häva affären. – Vi bad om att få bryta avtalet och Akelius gick med på det. I lördags var vi muntligt överens och idag formaliserade vi det hela, säger Johan Andersson när SvD når honom på söndagskvällen. Tiden sedan offentliggörandet har varit omtumlande. – Det har varit en speciell vecka, lite av en berg-och-dal-bana. Han tillägger att det känns skönt nu när beslutet är fattat och kommunicerat. – Någonting som ursprungligen var tänkt att det skulle bli väldigt bra blev väldigt dåligt helt enkelt. Och då får man göra om och göra rätt. Så är det. – Jag är väldigt tacksam för att vi kom till den samsynen så fort helt enkelt. Hur gick tankarna hos dig inför samtalet med Roger Akelius? – Jag tyckte att problemen hade eskalerat under veckan. – Jag vill betona att jag har stor respekt för Roger Akelius, jag tycker att han är en otrolig filantrop. Han vill väldigt väl och att han har ett otroligt gott hjärta. Men Roger Akelius uttalanden kom ut fel, menar han. – Det är klart att när medarbetare på Academedia får sin skola beskriven för sig på ett sätt som inte stämmer med verklighetsbilden, om tyska baracker och utbildning som inte har förnyats på 4 000 år. Det är klart att många tar det illa vid sig och ser det som provocerande. – Jag är också själv en stor försvarare av den svenska modellen

akelius foundation

Affären avbruten – Roger Akelius får inte köpa Academedia av Mellby gård

SVD

https://www.svd.se/a/l3BOoy/

Han ska betala över 4,5 miljarder kronor i böter – vilket smärtar även för någon så rik som Donald Trump, enligt bedömare. Samtidigt ger sig ex-presidenten nu in på en ny marknad: skor. Är det ett nödrop? Dagen efter bedrägeriboten mot Donald Trump på 355 miljoner dollar – 3,7 miljarder kronor – klev han upp på en scen i Philadelphia för sin nya affärssatsning: ”Trump Sneakers”. Hans ilskna utrop i fredags om ”häxjakt” och en ”korrupt domare” byttes i lördags till förhoppningar om ”en stor framgång”. Skorna är skinande guldiga. Den amerikanska flaggan skymtar på sidorna. Trots prislappen på nästan 400 dollar sålde de tusen exemplaren snabbt slut på hemsidan. – Domaren kallar honom bedragare och hans totala böter börjar närma sig en halv miljard dollar. Det skadar bilden av honom enormt, så då vill han skapa sig positiv uppmärksamhet. Ett sätt är väl att sälja guldskor, säger Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet. Han beskriver de höga böterna som ett ”mycket hårt slag” – även för en man som Donald Trump. – Det finns en oklarhet hur mycket pengar han just nu har på banken, säger Dag Blanck. Donald Trump har funnits skyldig till att ha blåst upp värdet på familjeföretagets tillgångar och fastigheter, vilket lett till bland annat lägre låneräntor. Sedan tidigare har ex-presidenten, som återigen siktar mot Vita huset, också dömts att betala 83 miljoner dollar i ett förtalsfall. Översatt till svenska kronor handlar det om totalt över 4,5 miljarder – och ännu mer med räntekostnader. Förutom böter får Donald Trump tre års näringsförbud i New York. Det höga bötesbeloppet visar, säger Dag Blanck, hur allvarligt rätten ser på bedrägeriet. – De menar att han i åratal systematiskt har framställt sig som mycket rikare än vad han är för bankerna. Sedan har han underdrivit tillgångarna visavi skattemyndigheterna. Trump väntas överklaga fredagens dom. Han måste dock föra över ett slags garantisumma medan överklagandet behandlas. – Får han inte fram pengarna kommer myndigheterna att beslagta hans tillgångar, fastigheter och sådana saker, och tvinga fram en tvångsförsäljning, säger Dag Blanck. Så – kan han betala? Den tidigare presidenten hade 2023 en förmögenhet på 2,6 miljarder dollar, enligt Forbes – ungefär 27 miljarder kronor. Åklagarmyndigheten i New York bedömde att den 2021 låg på omkring 2 miljarder dollar. Utifrån det skulle den senaste boten kosta Donald Trump omkring 15 procent av sin förmögenhet. Ovanpå det kommer den tidigare bötesdomen – och ett allt högre berg av rättegångskostnader i flera fall där han är misstänkt. Enligt bedömare som BBC har talat med kan summan överstiga det Trump har tillgängligt. De pekar dock på flera alternativ. – Han måste tänka på vad han ska göra med sina tillgångar, hur han kanske kan likvidera företag för att få fram pengarna, säger Sarah Krissoff, tidigare federal åklagare, till BBC. Kanske är det inte en skokollektion som räddar honom från det hårda slaget mot plånboken. Trots sina rikedomar har han tidigare gjort sig känd för en del dåliga affärer. Till exempel floppade hans satsningar på kött och vodka – genom ”Trump Steaks” och ”Trump Vodka”. – Han har ju tillgångar, framför allt knutet till fastigheter, som han kan sälja. Men det skulle vara en nesa att behöva sälja av skyskraporna, kasinona och bostäderna, säger USA-experten Dag Blanck. Oavsett väg kan en ekonomisk huvudvärk vänta. – Trump, även med felaktiga representationer och lögner om sitt välstånd, är en förmögen person. Men de flesta har inte 400 miljoner dollar liggandes, säger William Thomas, professor i affärsjuridik vid Michigans universitet, till BBC. Enligt Dag Blanck finns ytterligare trångmål för ex-presidenten

skor

Ska Donald Trumps skor rädda honom?

SVD

https://www.svd.se/a/WRnRkr/

Den uppfordrande tonen om det kommande parlamentsvalet står mig redan upp i halsen. Mitt försök att använda ett mystiskt system – AI – för att förstå ett annat – EU – slutade i Kalle Anka-ilska och Swexit-krav. Hur påverkar den svenska inrikespolitiken Europaparlamentsvalet? Det känns som en klämkäck gymnasieuppsats på temat – ”Därför är det viktigt att rösta i landstingsvalet!” – men det var titeln på ett föredrag jag ombetts hålla.  Frågan skulle kunna ses som en ”prompt”. Alltså den uppmaning man ger till ett AI-system. Att det nu existerar konstgjord intelligens som på sekunder kan förvandla världens pågående informationskaos till begripliga meningar skapar, för oss journalister, en blandad känsla. Det var ju vårt jobb! Nu ombeds vi kroka arm med de tänkande apparaterna och marschera tillsammans in i denna nya sköna värld. Med gott mod skickade jag in den breda frågan om hur svensk inrikespolitik påverkar EU-valet till den namnkunnigaste AI:n, Chat GPT. Ut kröp mening efter mening fylld av totala banaliteter. Om att en valrörelse påverkas av vilka frågor partier väljer att prioritera och hur de kommuniceras. Vilket fick mig att landa i en spännande blandning av lättnad (AI:n tar inte mitt jobb) och frustration (varför är den så dum? Är det jag som är dum? Jävla aspartam-intelligens som lämnar mig en brännande metallsmak i munnen!). Lätt lurad på AI-löftet om produktivitetsökning fick jag helt enkelt göra det jobb jag har betalt för själv. Min första tanke: Svensk inrikespolitik ska inte påverka junivalet är det tänkt. Rent normativt är ju tanken att EU-valet ska handla om just EU-frågor. Om den handlar om säg sjukvårdskrisen är det ett misslyckande för det har EU ingenting med att göra. Det är fullt naturligt att väljarfavoriter i riksdagsval, som migration eller klimatet, även dominerar EU-val eftersom frågorna till stora delar avgörs där. Dock har dessa områden i stora delar fått sina EU-lösningar under den nuvarande mandatperioden. Vilket minskar relevansen för kandidater att kampanja på frågor som redan är avgjorda. Eller hur avgjorda är de egentligen? SD:s toppkandidat Charlie Weimers säger att han vill riva upp klimatpaketet Fit for 55. Det pratas överlag mycket om en kommande högervåg och vad den skulle innebära för unionen. Skulle EU-parlamentet kunna bli något slags Bryssel-Tidö där kontinentens konservativa och kristdemokratiska partier väljer bort mittensamverkan med eurosossar till förmån för nationalistisk radikalhöger? Motargumentet är att detta är vänsterns hjärnspöke som ska skrämma väljare. För även om en tredjedel av mandaten i parlamentet skulle besättas av tidigare pariapartier efter höstens val så är parlamentet i sig bara en tredjedel av EU-makten. De andra är ministerrådet – de nationella regeringarna – och kommissionen med sin mäktiga byråkrati. Med fattade beslut är unionen som en frodig äldre tant. När EU väl satt sig så kommer hon inte upp i första taget. Ett annat sätt att tänka kring vad som står på spel för svenska väljare är att vi ska välja 21 av 720 platser i ett parlament som alltså delar makten med två andra institutioner. Rent matematiskt har hela den samlade svenska delegationen av ledamöter runt 0,97 procent av inflytandet i EU. Ur det perspektivet är det närmast ett under att hälften av svenskarna bryr sig om att rösta. Eller så tänker man lite mer som en ”halvfullt vattenglas”-person att det verkligen spelar roll vilka vi skickar till Bryssel. För en enskild ledamot kan med rätt förutsättningar få väldigt mycket gjort – som Isabella Lövin (MP) visade med sin torsklagstiftning

ai

Henrik Torehammar: Att förstå EU genom AI slutar i Swexit-önskan

SVD

https://www.svd.se/a/76b0JB/

Det är rimligt att Sverige lånar för att finansiera energi- och infrastruktur­investeringar under en viss period framöver. Men vi bör inte se det som ett mål i sig att låna pengar, skriver Klas Eklund. I snart 30 år har Sverige haft ett årligt överskottsmål för de offentliga finanserna. Sedan fem år har vi också ett mål för den offentliga skulden, ett ”skuldankare”. Flera skäl talar för att detta ramverk för finanspolitiken bör omprövas. Några reformatörer vill se ett ”underskottsmål” i stället för ett överskottsmål och ett högre skuldankare. Motdebattörer hävdar att detta riskerar att öppna för oansvariga politiska beslut. Själv delar jag synen att ramverket bör omprövas – men jag ogillar begreppet underskottsmål som leder tanken fel. Låt oss bena upp problemen. Överskottsmålet kom till i en helt annan tid; därom kan jag ge besked, ty jag var med. Det infördes samtidigt med nya regler för budget­processen – uppifrån och ned, med treåriga ramar – och syftade till att staga upp budgeten, som led av både osystematiskt besluts­fattande och höga räntor på en växande statsskuld. Det nya ramverket fick önskat resultat, kontrollen blev bättre och skuldökningen bröts. Nu, 30 år senare, är situationen helt annorlunda. Den offentliga skulden är bland de minsta i Europa. Sverige har högt kreditbetyg. Samtidigt finns växande offentliga investerings­behov i energi­produktion, elnät, VA-nät, järnvägs­underhåll och vägnät. Bygg- och bostads­sektorn är i kris. Dessutom måste vi bygga ut rättsväsendet, försvaret och förbättra kvaliteten inom vård och skola. I den meningen är det rimligt att slopa överskotts­målet, tillåta en viss upplåning under en period och acceptera en högre skuldnivå. Detta i synnerhet som överskotts­målet inte längre är förenligt med skuldankaret; fortsatta överskott ger en skuldnivå klart under den önskade. Den senaste långtids­utredningen (SOU 2023:85) presenterar en genomarbetad analys som landar i just dessa slutsatser. Samtidigt finns en poäng i att både bredda och nyansera debatten. Frågan är mer komplicerad än bara ett simpelt val mellan över- och underskott i den offentliga budgeten. Olika svar på de här frågorna ger olika slutsatser rörande den offentliga sektorns storlek och eventuella upplånings­behov. Andra viktiga frågor rör de ekonomiska framtids­utsikterna: vilket realt ränteläge (räntan i förhållande till inflationen) kommer att råda? Hur förhåller sig räntan till den ekonomiska tillväxten (som ju avgör samhällets förmåga att bära ränte­kostnaderna)? Hög ränta och låg tillväxt skulle tala mot ökad upplåning. Låg ränta och god tillväxt öppnar tvärtom för högre upplåning. Kalkylen påverkas naturligtvis också av hur ny upplåning används. Förenklat uttryckt brukar ekonomer säga att upplåning är fruktbar om den finansierar investeringar som ger god samhälls­ekonomisk avkastning, till exempel genom att förbättra energi­försörjning och transport­system. Löpande konsumtion bör med detta synsätt inte lånefinansieras. Det leder till nästa uppsättning frågor. Vad ska definieras som investeringar respektive konsumtion? Många goda krafter ser sin egen verksamhet som en viktig investering för framtiden – ”Investera i utbildning! Investera i kultur! Investera i folkhälsa!” – även då det är näst intill omöjligt att beräkna ”avkastningen”. Ett nytt ramverk måste därför innehålla riktlinjer vad för som kan lånefinansieras och vad som måste finansieras på annat sätt, i praktiken via skatter

klas eklund

Klas Eklund: Underskottsmål kan leda oss fel

SVD

https://www.svd.se/a/bgR7pA/

Det finns inte några alternativa realistiska placeringar för en ny begravningsplats i Järva. Det skriver Svante Borg, Kyrkogårdsförvaltningen Stockholm Stad, i en replik om nya begravningsplatsen i Järva. Hösten 2024 får stockholmarna en ny begravningsplats. En helt unik plats i Järva. Nätverket Låt parken leva hävdar felaktigt att begravningsplatsen inte behövs (SvD Debatt 9/2). Alla har rätt till en plats att begravas på. Många anhöriga vill ha en plats att gå till för att minnas och sörja. Tillgången till gravplatser är en viktig del i stadsplaneringen. En plats att begravas på är en del av livsvillkoren. Att bygga en ny begravningsplats ska ses i ett perspektiv på flera hundra år. Redan i slutet av 1960-talet, innan Tensta och Rinkeby byggdes, fanns idéer om att bygga en begravningsplats i Järvaområdet. Planerna påbörjades i början av 2000-talet och i januari 2021 började bygget. Under tiden har kostnaderna för projektet ökat. Det beror främst på förseningar i kombination med dramatiskt ökade priser för att bygga. Projektet har fullt fokus på att minimera kostnaderna men inflationen är något som ett enskilt projekt inte kan påverka. Nu är det mindre än ett år kvar tills Järvaborna får den begravningsplats som många efterfrågar. En plats i närområdet där de kan begrava sina anhöriga.  Låt parken leva vill stoppa bygget. Det har aldrig varit aktuellt.  Låt parken leva vill placera begravningsplatsen på andra sidan Granholmstoppen. Det har aldrig varit aktuellt. Redan 2008 fattade Stockholms stad beslut om att använda området vid Granholmstoppen. Sedan dess har det inte funnits och det finns fortfarande inte några alternativa realistiska placeringar.  Debattörerna låter påskina att det på kommer att krävas gigantiska belopp för att färdigställa begravningsplatsen. Förvaltningen delar inte den bilden utan gör bedömningen att 108 miljoner kronor i utökad projektbudget är vad som behövs för att göra klart första etappen. Det är angeläget att begravningsplatsen blir färdig i år. Det är också angeläget att förutsättningarna i Järvaområdet förbättras. Stockholm stad gör därför den gemensamma satsningen Fokus Järva som syftar till att jämna ut livsvillkoren i Stockholm. Begravningsplatsen i Järva är en viktig byggsten i det arbetet.  Svante Borg förvaltningschef, Kyrkogårdsförvaltningen Stockholm Stad

s

Kyrkogårdsförvaltningen: Begravningsplatsen behövs i Järva

SVD

https://www.svd.se/a/jloPqn/

Det blev ett herrans liv när polisen och riksdagsledamoten Martin Melin (L) påpekade ett samband mellan fejk-Guccikepsar och gängkriminalitet. Nu har han ångrat sig. Han kommer med ett stort leende. Rutig skjorta, modest nedtonad kavaj och håret bakåtstruket. Ingen mössa, trots minusgrader. Ingen keps, särskilt inte en fejkad modell av lyxvarumärket Gucci. – Jag försöker anpassa min klädsel efter vad jag ska göra och det blir ofta så här lite tjänstemannamässigt uppklätt. Tystnad. Han anar vart detta ska leda. Hade poliserna lämnat dig ifred i en visitationszon? – Det beror på vad man letar efter förstås, men inte av den anledning som du åsyftar. Martin Melin, polis, Robinsonvinnare, riksdagsledamot för Liberalerna och partiets talesperson i polisfrågor. Nyligen stod han på en presskonferens med blågula flaggor i bakgrunden tillsammans med en utvald skara tunga Tidö-politiker i syfte att berätta om lagförslaget gällande säkerhetszoner – det som tidigare hette visitationszoner. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) inledde med en lång drapa om syftet. Polisen ska kunna införa zoner där personer kan visiteras utan konkret brottsmisstanke. Allvaret var närvarande. En fråga från åhörarna besvarades av Martin Melin. Den om huruvida en klädstil förknippat med ett brottsligt gäng kan vara skäl nog att visitera en person. ”Alla som går runt med Guccikopiakepsar är inte gängkriminella, men många gängkriminella bär Guccikopiakepsar”, svarade han. Justitieminister Strömmer visste det som även Martin Melin snart skulle bli varse. Att debatten i den sekunden kantrade för att framåt i huvudsak handla om huruvida ett enskilt klädesplagg kan vara tillräcklig grund för visitation, eller inte. Och att allt ljus skulle riktas mot polisen Melin. Vad sa Gunnar Strömmer till dig efteråt? – Han sa ingenting, men jag tror inte att han var nöjd. Martin Melin är inte rädd för att sticka ut hakan, något han menar är ett personlighetsdrag. – Jag är tävlingsmänniska som gillar utmaningar och då får man inte vara rädd för att få en smäll. Just smäll var vad han fick. Hur snacket gått internt inom Liberalerna vill han inte gå in på men S-toppen Ardalan Shekarabi reagerade med att posta en manipulerad bild på honom på Instagram där Melin ses ”läsa” förslaget upp och ned. I poddar, tv-soffor och på åsiktsplats i media har detta med okulära utpekanden sedan stötts och blötts. Ångrar du din kepsreferens? – Ja, alltså, med facit i hand så ångrar jag det. Jag tycker fortfarande inte det är konstigt att jag svarar på hur olika grupperingar klär sig, men uppenbarligen så kan man inte det. ”Jag vet hur det fungerar på gatan” Skärmytslingen med Ardalan Shekarabi är både död och begraven, efter att S-toppen personligen bett om ursäkt. Men Martin Melin konstaterar ändå att inlägget var skapat för att dum- och idiotförklara honom, något som han menar följt hans karriär. Vi återkommer till det för att först ta vägen via det som en gång kallades ”politiska broilers”. Ett epitet som klistrats på politiker som saknat annan yrkeserfarenhet än att via partiernas ungdomsförbund ta spjärn i maktens korridorer för att sedan stanna där till pensionen. Det Martin Melin bidrog med där på podiet när det omdebatterade lagförslaget skulle presenteras är kanske mer än något annat ”snuterfarenhet”. 33 år i uniform i närkontakt med buset. Bland annat utsänd för att hantera Malmös dåvarande gängkonflikt. – Jag vet hur det fungerar på gatan, där är det ingen annan politiker som slår mig på fingrarna. Och jag håller polisens rygg, för deras talan och jag har bara fått positiva reaktioner från kåren

martin melin

Martin Melin ångrar uttalandet om Guccikepsar och gängkriminalitet

SVD

https://www.svd.se/a/zEv431/

Anhöriga har ännu inte fått se Aleksej Navalnyjs kropp – men den ska finnas på ett bårhus och uppvisa blåmärken, enligt uppgifter i ryska medier. – Myndigheterna är skyldiga att genomföra en obduktion, men jag tror aldrig vi får reda på dödsorsaken, säger Rysslandskännaren Stig Fredrikson. Anhöriga har ännu inte fått se Aleksej Navalnyjs kropp – men den ska finnas på ett bårhus och uppvisa blåmärken, enligt uppgifter i ryska medier. – Myndigheterna är skyldiga att genomföra en obduktion, men jag tror aldrig vi får reda på dödsorsaken, säger Rysslandskännaren Stig Fredrikson. Den resa som Aleksej Navalnyjs 69-åriga mamma Ludmila gjort till den avlägsna regionen Jamalo-Nentsien nästan 200 mil nordost om Moskva har ännu inte givit något svar på hur hennes son, den fängslade, världskände aktivisten, dog. Dödsbudet på fredagseftermiddagen från straffkolonin i staden Charp, som byggdes upp av Gulagfångar under Stalintiden, är fortfarande inte kompletterat med någon orsak till Aleksej Navalnyjs frånfälle. Enligt nyhetsbyrån AP blev mamman med en följelagare från sonens nätverk hänvisad till ett bårhus i regionens huvudort Salechard. Men inte heller det gav någon ny information utöver den tidigare förkunnelsen om ”plötslig död” som inträffat under en promenad. På söndagen publicerade tidningen Novaja Gazeta en artikel där en ambulansförare, som först transporterat kroppen till ett lokalt sjukhus, säger sig ha sett blåmärken på Navalnyjs kropp, men att de inte behöver vara ett resultat av misshandel, utan upplivningsförsök alternativt krampattacker. Den icke namngivne ambulansföraren tillägger att två poliser ska ha hållit vakt utanför det rum som kroppen fördes till, vilket väckte misstankar. ”Det är uppenbart att de ljuger och gör allt de kan för att undvika lämna över kroppen. De kör runt oss i cirklar för att täcka sina spår”, skriver Navalnyjs talesperson Kira Jarmysh på X, enligt AP. Fängslad sedan 2021 Navalnyj var fängslad sedan januari 2021 då han återvände från Tyskland efter att ha överlevt förgiftningsförsöket under en flygresa mellan orten Tomsk och Moskva sensommaren 2020. Han dömdes senare tre gånger, den sista domen rubricerades extremism och löd på 19 år. ”Jag förstår att det är en livstidsdom, som kan mätas både mot längden av mitt liv och mot livslängden på den här regimen”, sa då Navalnyj. Tvivlet från västvärlden kan sägas vara kompakt: – Han framträdde ändå på länk så sent som i torsdags och körde sin ironiska stil då han drev med domaren och sa att denne kanske skulle kunna ta från sin feta lön och hjälpa till med att betala böter, säger Stig Fredrikson, Rysslandsveteran och tidigare SVT-korrespondent i Moskva. Han konstaterar att det alltid är svårt med spekulationer. Likväl är det där i ovissheten omvärlden söker ledtrådar när den sibiriska permafrosten omsluter Aleksej Navalnyjs sista vila. – Det går att tänka sig någon sorts långsam och plågsam försvagning av hela kroppen. Han led uppenbarligen av sviterna efter nervgiftet novitjok och fick inte adekvat läkarvård. Det var i sig en dödsdom att flytta honom dit upp i sitt försvagade tillstånd, säger Stig Fredrikson. Flyttades norrut i juletid Det var vid juletid som det framkom att Navalnyj flyttats norrut, efter flera dagars tystnad då hans advokater inte visste var han förvarades. – Myndigheterna är skyldiga att genomföra en obduktion, men jag tror aldrig vi får reda på dödsorsaken. Historien upprepar sig. På Stalintiden fick politiska motståndare plötsligt hjärtattack, tillägger Stig Fredrikson

navalnyj

Osäkert om vi får veta orsaken Aleksej Navalnyjs

SVD

https://www.svd.se/a/gEbVla/

Den dansanta ensemblen på Backa kämpar med både berättande och berättelser i virvlande, högljudda, underhållande turer i en ny version av Homeros nära 3 000-åriga epos ”Odysséen”. Homeros levde troligen på 700-talet före Kristus, men han skrev inte den vindlande historien om Odysseus starkt försenade hemresa från kriget i Troja. ”Odysséen” gestaltades först muntligt, troligen olika varje gång. Och sedan dess har historierna vidarebefordrats och omvandlats under seklerna, som en del av vår inofficiella västerländska kanon. Nu har Magnus Lindman gjort en bearbetning som tagits om hand av Örjan Andersson tillsammans med skådespelare och dansare på Backa teater. Där handlar det lika mycket om själva berättelserna som om berättandet, sättet att gestalta det som många redan känner till. Allt börjar med att Gunilla Johansson Gyllenspetz gudinna kommer tuffande i en liten blomsterprydd vagn och inleder ett högtidligt deklamerande. Hon blir snabbt avbruten och återförd till en helt vardaglig värld, där en pojke, Telemachos, saknar sin far, som bara dröjer och dröjer och dröjer med att komma hem.  Och sedan handlar det bara om varför han dröjer. Signalfel, obehöriga på spåret och nedisade tåg är intet mot vad Odysseus och hans män måste kämpa med: fruktansvärda, blodiga episoder, som vi lyckligtvis bara hör talas om, slipper se. Trots att resan slutar med att alla dött utom Odysseus berättar både Homeros och ensemblen på Backa med gott humör. Iklädda långa blåflammiga klänningar dansar de med ormlika eller knyckande rörelser till suggestiv musik och dramatiska ljud- och ljusförändringar. Till deras hjälp finns öar av sand, vindmaskiner och en stor rörlig havsfond.  Alla delar broder- och systerligt på rollerna: det finns en Odysseus i var och en. Han kommer med listiga motdrag mot glupska jättar och monster. Han ger goda råd: öppna inte säcken med alla världens vindar, ät inte upp en ko! Men alla som hört sagor vet hur det går med den saken. Ove Wolf klagar över att behöva berätta om lotusätarna. De gör ju inget! Bara slappar och äter lotusar! (Ni känner till typen.) Även om händelserna är groteska och bortom vår erfarenhet ryms där konflikter som vi kan relatera till: hur ska vi undvika sirenernas förföriska och dödliga locktoner, hur ska vi undvika både Skylla och Karybdis när vi seglar genom ett trångt sund? Efter en spännande, underhållande och i grunden djupt tragisk färd kommer Odysseus äntligen tillbaka. Men här innebär hemkomsten bara förvirring och antiklimax. Slutets totala kaos av snabbt förbiilande referenser till ”Alice i underlandet”, Kalle Anka och mycket mer får jag inget grepp om. Inte heller den lugnt rituella avslutningen. Men ändå: ett riktigt rackarns äventyr!

odysseen backa teater

Recension: ”Odysséen” blir ett virvlande äventyr på Backa teater

SVD

https://www.svd.se/a/76b7qB/

Ukrainakriget går mot sitt tredje år – blir 2024 året då kriget tar slut? Chansen till vapenvila och någon sorts samtal har ökat, anser internationella bedömare. Men ryssarna har ett särskilt mål i sikte, anser en rysk bedömare. GENÈVE Ukrainas konflikt har fastnat i skyttegravarna. Amerikanskt miljardbidrag är i farozonen och Ukraina behöver en halv miljon soldater. Är det dags för förhandlingar? – I dag finns inga utsikter till förhandlingar. Men det finns en öppning inom det närmaste året, säger Daniel Warner. Han är analytiker specialiserad på amerikansk politik samt tidigare biträdande chef vid ansedda Graduate Institute i Genève. Scenario 1 – fredsförhandling i år Ukraina kommer att tvingas till förhandlingsbordet om man inte vill förlora mer av landets territorium, menar han. Troligast är att Ukraina måste ge upp Krimhalvön samt ockuperade områden i östra och södra Ukraina. – Ryssland har inget tillträde till hav förutom i Murmansk. Därför kommer de aldrig att ge upp Krim och tillträde till hamnar i Svarta havet. Ryssland lär också behålla de fyra ockuperade länen Luhansk, Donetsk, Cherson och Zaporizjzja, tror han. – Om Ryssland ordnar folkomröstningar där kommer många sannolikt att rösta för att tillhöra Ryssland. Ett högt pris för Ukraina, medger Daniel Warner. Men president Zelenskyj är pressad och har inte längre samma medvind som i början av kriget 2022. – Då var Zelenskyj årets person i världen, sågs som hjälte och höjdes till skyarna som befriare. Nu är Taylor Swift årets person och Zelenskyj måste resa jorden runt för att påminna människor om att Ukraina fortfarande är i krig. Han kan inte fortsätta kräva att Ukraina ska ta tillbaka allt ockuperat territorium från Ryssland, menar Daniel Warner. – Någon måste få Zelenskyj att inta en mer kompromissvänlig attityd. I gengäld får Zelenskyj fred och miljarder till återuppbyggnad av Ukraina. EU-medlemskap är möjligt på sikt men Ryssland kommer aldrig att acceptera att Ukraina blir Nato-medlem, säger Daniel Warner. Det finns enligt honom en möjlig förhandlare – Kina kan komma att spela en viktig roll, eftersom landet vill ha en viktigare geopolitisk position. Men frågan är om väst skulle acceptera Kina som fredsmäklare. Jussi Hanhimäki, professor i historia vid Graduate Institute, tror att det snarare blir en grupp länder som intar en medlarroll. Han nämner Indien och Turkiet i kombination med något västland eller FN. En annan syn ges av en rysk bedömare med tidigare hög position, som inte vill uttala sig med namn. Han tror att två nyckelspelare får nya ledare under året: USA och Ukraina. – Med Trump vid makten kommer pressen på Zelenskyj att öka. Om han inte gör som USA vill tvingas han bort och ersätts av någon oligark snarare än en militär person. Då skapas en ny dynamik, säger han till SvD. Scenario 2 – Ryssland vinner på slagfältet Ryssland kan ha fortsatta militära framgångar på slagfältet. Landet har lärt av sina misstag, enligt bedömare. Man har förnyat sin militära taktik, fyller konstant leden med män och har övergått till en krigsekonomi. Vapen kommer från Iran och Nordkorea. – Ryssland har ett enormt övertag är det gäller vapen och soldater, konstaterar Daniel Warner. I vissa militära kretsar i Ryssland vill man fortfarande att Kiev och resten av Ukraina ska attackeras och bli ryskt, säger den ryske bedömaren. – Ryssland anses ha förlorat kriget så länge vi inte har tagit Kiev. Men vi kan nöja oss med östra och centrala Ukraina. Vi behöver inte ta västra delarna som gränsar till Polen, säger han. Ryssarnas stridsmoral stärks ytterligare av vetskapen att omvärlden, särskilt USA, har fokus riktat åt annat håll, säger Daniel Warner. – Uppmärksamheten är vänd mot det amerikanska valet, USA:s södra gräns och Mellanöstern. Ukraina kommer först på fjärde plats för USA

ukraina

Ukraina: Tre år av krig – så kan det avslutas

SVD

https://www.svd.se/a/kElO9k/

En tejpbit över munnen när man tränar och sover, för att prestera bättre. Men det finns ett enklare knep än näsandning för att öka kväveoxiden i kroppen. En tejpbit över munnen när man tränar och sover, för att prestera bättre. Men det finns ett enklare knep än näsandning för att öka kväveoxiden i kroppen. Fotbollsstjärnan Erling Haaland gör det. Norska skidskytten Ingrid Landmark Tandrevold och världsettan i tennis Iga Swiatek likaså – tejpar munnen i syfte att prestera bättre. Teorin är att näsandningen syresätter blodet mer, vilket gynnar alla som vill topprestera i konditionsidrotter. Muntejp har spritt sig som en löpeld på sociala medier, där vanliga motionärer och influerare i hälsobranschen visar upp sina igentejpade munnar under hashtagen #mouthtape. Det finns två varianter av fenomenet. En del tejpar munnen medan de sover, medan andra tränar med tejpad mun. Funkar muntejpning vid träning? Men vad är det som skulle göra näsan överlägsen som syresättare? Jon Lundberg är professor i farmakologi på Karolinska institutet och var tidigt ute när det gäller att studera näsandning. – Vi gjorde en studie för 23 år sedan där vi upptäckte att gasen kväveoxid, NO, bildas i bihålorna och att den sugs ner i lungorna när man andas in genom näsan. Eftersom kväveoxid vidgar blodkärlen, ville vi ta reda på om det också påverkade blodflödet och syresättningen, säger Jon Lundberg. Det gjorde det. Dessutom visade forskningen att lungans kapacitet utnyttjas på ett bättre sätt då kväveoxiden hjälper till att även vidga kärlen upptill i lungan, vilket ger ett jämnare blodflöde i hela organet. – Det är bra på många sätt. Att kväveoxid bildas i bihålorna kan vara rent evolutionärt. När vi reste oss på två ben hamnade lungorna ofördelaktigt gravitationsmässigt: Det mesta av blodet rinner ner i lungorna. Med kväveoxid från näsan som kärlvidgare vidgas kärlen uppe i lungan, säger Jon Lundberg. Dricka rödbetsjuice effektivare Men effekten är inte särskilt stor. För en vanlig motionär är skillnaden i prestation försumbar. Då är det bättre att äta nitratrik kost. – Att dricka rödbetsjuice är ett enklare och mer effektivt sätt att få i sig och dra nytta av kväveoxiden. Då begränsas effekten av gasen inte bara till blodkärlen i lungorna, utan påverkar fler ställen i kroppen, förklarar Jon Lundberg. Martin Söderberg är före detta långdistans­löpare på elitnivå. Han är utbildad tränare, har en Master of science i Idrotts­vetenskap och arbetar som elit­koordinator på Högskolan i Blekinge. Under sina år som aktiv har han sett träningstrender komma och gå. – På min tid fanns inte internet och sociala medier. Då var det ganska hemligt hur folk tränade, säger Martin Söderberg. Effektivt mot köldastma I dag finns det hur många tvärsäkra träningscoacher som helst online, som mer än gärna förespråkar olika träningsupplägg. – Folk hoppar på allt möjligt märkligt och fokuserar gärna på små detaljer, när det är mycket bättre att titta på hur du tränar, äter och återhämtar dig. Först när du har koll på de tre grundbultarna kan du börja finslipa detaljer, säger Martin Söderberg. Däremot tycker han att man kan använda näsandning av andra skäl än för att nå bättre resultat. På vintern är det till exempel ett bra knep för att värma upp kall luft. Många konditionsidrottare har stora problem med köldastma. Näsandning kan också vara ett bra sätt att hålla koll på sitt tempo. – Eftersom man inte får i sig lika mycket syre är man tvungen att sänka hastigheten lite grann, säger Martin Söderberg

rödbetsjuice

Rödbetsjuice effektivare än muntejp – forskare om näsandning

SVD

https://www.svd.se/a/9z5qLl/

Anna Politkovskaja. Alexander Litvinenko. Sergej Magnitskij. Boris Nemtsov. Aleksej Navalnyj. Döda för att de vågade utmana Putins autokrati. Journalisten Anna Politkovskaja var verksam vid tidningen Novaja Gazeta. Hon rapporterade från de två krigen i Tjetjenien för att visa den bild som inte förmedlades i officiella ryska kanaler. 2004 blev hon under en flygresa till Beslan förgiftad, men överlevde. I oktober 2006 sköts hon till döds i hissen i sitt hyreshus i Moskva.  Samma år avled Alexander Litvinenko i London. Litvinenko hade en bakgrund både i KGB, den civila delen av underrättelsetjänsten i Sovjetunionen 1954–1991, och FSB, den ryska säkerhetstjänsten, men hade öppet kritiserat FSB för att vara en ”banditorganisation”. Litvinenko fängslades men lyckades ta sig till Turkiet 1999. 2000 emigrerade han till Storbritannien och publicerade den regimkritiska boken ”Blowing up Russia”. Litvinenko hann bli brittisk medborgare innan han förgiftades med det radioaktiva ämnet Polonium-210 i London 2006. Från sin sjuksäng gjorde han, två dagar före sin död, ett uttalande som anklagade Vladimir Putin för förgiftningen. Sergej Magnitskij var en rysk revisor och visselblåsare som avslöjade omfattande korruption vid det ryska företaget Hermitage Capital. Hans 37-åriga liv slutade i Butyrkafängelset den 16 november 2009, efter ett år av psykisk och fysisk tortyr i fångenskap. Boris Nemtsov hade en framgångsrik politisk karriär i regionen Nizjnij Novgorod och blev dess guvernör. I början av 1990-talet samlade han in namnunderskrifter för att stoppa det första kriget i Tjetjenien. I mars 1997 utsågs han till förste vice premiärminister i Ryska federationen, med ansvar för reformeringen av energisektorn. Hans popularitet gjorde att han sågs som en tänkbar presidentkandidat till valet 2000.  2004 var Boris Nemtsov en av undertecknarna till artikel i tidningen Nezavisimaja Gazeta med titeln ”Ett upprop till Putins majoritet”. I den varnades för farorna med Putins diktatur. Han grundade också tillsammans med flera liberaler, däribland schackspelaren Garri Kasparov, en paraplyorganisation för den ryska oppositionen. 2010 publicerades manifestet ”Putin måste avgå” på nätet. Nemtsov blev fängslad under en kortare tid för att ha organiserat en olaglig demonstration. I februari 2015 sköts han ihjäl i Moskva. Sergej Skripal var dubbelagent för Storbritanniens säkerhetstjänst MI6 och en före detta officer i GRU, Rysslands militära underrättelsetjänst. 2004 arresterades han av FSB och dömdes för högförräderi. 2010 tilläts han emellertid att bosätta sig i England. 2018 fick han besök av sin dotter Julia. Far och dotter hittades livlösa på en parkbänk utanför ett shoppingcenter i orten Salisbury. Deras liv kunde räddas på sjukhuset, där det konstaterades att de båda fått i sig nervgiftet novitjok – ett ryskt preparat som utvecklades på 70-talet och är dödligt även vid mycket små koncentrationer. En skyddsling till Boris Nemtsov, Vladimir Kara-Murz, har varit verksam som journalist, affärsman och politiker. Han är rådgivare till Raoul Wallenbergs center för mänskliga rättigheter. Vid två tillfällen har Kara-Murza undvikit döden efter förmodade förgiftningar. Det första tillfället skedde 2015, det andra 2017. Efter livsuppehållande insatser överlevde han även då. Ingen polisutredning har gjorts. Aleksej Navalnyj var en rysk aktivist, oppositionsledare, regimkritiker och bloggare. I början av 2000-talet var han medlem i det liberala partiet Jabloko men blev utesluten 2007 på grund av samröre med nationalistiska grupperingar. Han deltog även i Ryska marschen fram till och med 2011, en årlig manifestation på den nationalistiska högerkanten. I samband med Georgienkriget 2008 stod han på Rysslands sida. Han har också sagt att han inte skulle återlämna Krimhalvön till Ukraina om han blev president

vladimir putin

Aleksej Navalnyj vågade utmana Vladimir Putins makt

SVD

https://www.svd.se/a/Q7QPbW/

Världsstjärnan Paul McCartneys ikoniska fiolformade basgitarr återfanns av en tvåbarnsmamma i Sussex efter att ha varit på villovägar i 54 år. Nu uppskattas basen vara värd 132 miljoner kronor. Paul McCartney, 81, med sin fiolformade basgitarr av märket Höfner 500/1 var en välkänd bild för alla som var med på den tiden popgruppen Beatles slog igenom och Beatlemanian svepte över världen. Basen var strängad för den vänsterhänte McCartney och användes på Beatles två första album med hits från 1963 som ”She Loves You” och ”All My Loving”. Senast den såg offentlighetens ljus var på gruppens historiska avslutande spelning på taket vid Savile Row i centrala London år 1969. I oktober 1972 stals den ur en bil i stadsdelen Notting Hill och har sedan dess varit försvunnen, tills nu. Förra året inledde tillverkaren Höfner på Paul MacCartneys uppmaning en global jakt efter basen som beskrivits som ”alla tiders mest ikoniska försvunna instrumentet”. När tvåbarnsmamman Cathy Guest, 52, som bor i Hastings på Englands sydkust hörde talas om efterlysningen tog hon kontakt och överlämnade instrumentet som legat på hennes vind i många år. Med skickade hon en lapp där hon berättade hur hon slet med ekonomin för att klara av att finansiera barnens studier i hopp om en belöning. Hon väntar fortfarande på svar, ”men är medveten om Pauls tacksamhet.” – Den är en del av rock n roll-historien och det är inte så att det är ett litet band, säger hon till The Sun. Tjuven hade sålt basen till en lokal pubägare i utbyte mot några pint öl och denne hade sedan sålt den vidare för en mindre summa och i god tro. Så småningom hade Paul McCartneys bas hamnat hos hennes nu avlidne man som ärvt den av sin bror och den hade sedan blivit liggande på vinden i 20 år. – Min man älskade musik och hade ingen aning om varifrån basen kom, säger Cathy Guest. ”Gitarren har autentiserats av Höfner och Paul är otroligt tacksam för alla inblandade”, säger McCartneys talesperson på popstjärnans hemsida. Basen var komplett med originalfodral . Den uppges ha fått en del smärre skador men ska ganska enkelt gå att återställa i ursprungligt skick. Paul McCartney köpte elbasen för 30 pund i Hamburg år 1961 och har sagt att han omedelbart blev kär i den på grund av dess form. Han använde den sedan regelbundet på scenen i början av 1960-talet och basen med den speciella formen blev starkt förknippad med bilden av gruppen. Idag uppskattas värdet till omkring 10 miljoner pund, vilket motsvarar 132 miljoner kronor. Den skulle i så fall bli världens hittills i särklass dyraste gitarr, dubbelt så dyr som Kurt Cobains gitarr som såldes för 65 miljoner kronor på en auktion år 2020. År 2015 såldes en gitarr som stals från en annan ex-Beatle, John Lennon, för motsvarande 25 miljoner kronor vid en auktion i Beverly Hills.

paul mccartney

Paul McCartneys gitarr återfunnen efter 50 år

SVD

https://www.svd.se/a/0QPB56/

UNRWA bör inte fortsätta i sin nuvarande form. Organisationens lokalanställda har en stark förankring till Hamas. Det har stormat rejält kring UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar i Gaza, sedan det framkommit israeliska anklagelser om att UNRWA har anställda som varit inblandade i Hamas terrorattack mot Israel i oktober förra året. Dessutom hävdar Israel att 10 procent av FN-organets anställda stödjer Hamas. Anklagelserna har lett till att de 16 största bidragsländerna, däribland Sverige och SIDA, pausat biståndet till UNRWA. Förra helgen upptäckte den israeliska militären omfattande tunnlar, gemensam elförsörjning och en hemlig Hamasdatacenter direkt under UNRWA:s högkvarter i Gaza. De specifika bevis som Israel delat med biståndsgivarna bygger på underrättelseinformation, dokument och identifieringskort som togs i beslag under striderna i samband med terrorattacken den 7 oktober. Enligt denna dokumentation (Channel 4, 5/2) har Israel nu identifierat ytterligare 190 terrorister från Hamas och Palestinska islamiska jihad som är anställda av UNRWA, utöver det tiotal som deltog i terrorattacken. Och över hälften av alla 13 000 UNRWA-anställda i Gaza anklagas för att vara medlemmar i antingen Hamas eller Palestinska islamiska jihad (PIJ), eller ha släktingar som är aktiva där. I ett utpräglat klansamhälle som Gaza är sådana familjeband i regel av stor betydelse. Medan UNRWA aktivt uppmanar länder att återuppta finansieringen har nya avslöjanden tillkommit. Förra helgen upptäckte den israeliska militären omfattande tunnlar, gemensam elförsörjning och en hemlig Hamasdatacenter direkt under UNRWA:s högkvarter i Gaza. Dessa upptäckter komplicerar de två pågående utredningarna som har inletts av FN:s generalsekreterare António Guterres. Medan FN:s kontor för intern tillsyn (OIOS) granskar anklagelserna om att personal från UNRWA kan ha varit inblandad i attackerna den 7 oktober, har Guterres också tillsatt en oberoende grupp för att bedöma om UNRWA har gjort tillräckligt mycket åt de allvarliga anklagelserna . Denna utredning förväntas vara komplex, med tanke på att UNRWA vid flera tillfällen under många år av trovärdiga källor anklagats för antisemitiska läromedel och för skolor där palestinska barn uppmanas till hat mot judar och även får militär träning. UNHCR, som är det FN-organ som hanterar alla andra flyktingsituationer i världen, bör ta över det humanitära uppdraget från UNRWA. Låt oss tala klarspråk. UNRWA bör inte fortsätta i sin nuvarande form. Organisationens lokalanställda har en stark förankring med Hamas. Dessutom är UNRWA det enda flyktingorgan som fokuserar på en enskild folkgrupp och tillhandahåller en flyktingstatus som ärvs i generationer. Något motsvarande har inte funnits för de judiska flyktingar som fördrivits från arabvärlden efter Israels tillkomst, och som i dag utgör Israels största befolkningsgrupp. Antalet palestinska flyktingar har ökat dramatiskt, från 750 000 år 1948 till nästan 6 miljoner i dag. Att ge alla dessa palestinier rätt att återvända skulle i praktiken innebära en utplåning av den judiska staten Israel. Detta faktum är väl känt för både israeler och palestinier och utgör ett allvarligt hinder för en tvåstatslösning. UNHCR, som är det FN-organ som hanterar alla andra flyktingsituationer i världen, bör ta över det humanitära uppdraget från UNRWA. Detta skulle också kräva att länder som Libanon, Jordanien, Egypten och Syrien river befintliga flyktingläger och i stället bygger permanenta bostäder för palestinska flyktingar samt ger dem fullt medborgarskap i respektive land, som en del av en större regional lösning. När diskussioner om sådana lösningar kommer på tal, avslöjas arabvärldens sanna ansikte. Ofta har dessa länder inte något verkligt intresse för den palestinska frågan förutom att använda den som ett verktyg för att bibehålla en kontinuerlig konflikt med Israel

magnus ranstorp

Ranstorp: Dags att sätta stopp för UNRWA

SVD

https://www.svd.se/a/eJA5WK/

Navaljnyj var övertygad om seger och i Ryssland har alla som störtat en regim först varit dess fångar. Men hans kalkyl visade sig vara felaktig, skriver författaren Michail Sjisjkin efter oppositionsledarens död. Lågan spred åtminstone lite ljus i det putinistiska mörkret. Nu har de blåst ut den. Enligt det officiella meddelandet ”avled” han. Skillnaden mellan ”avlida” och ”mördas” är ett helt land. Mitt land existerar inte längre. Ryssland, som på detta sätt förgör sina bästa barn, kan inte vara ett land för människor. I människornas värld finns det ingen plats för denna banditregim. Den här staten, som kallar sig Ryska federationen och bringar död och ondska till hela världen och sin egen befolkning, borde helt enkelt inte existera. Diktaturen kräver att folket tiger, att det jublar så fort ledaren yppar ett ord. Regimen uppfattade Navalnyj som ett hot och försökte tysta honom genom att döma honom till över 20 års fängelse. De försökte förgifta honom – men misslyckades. Nu har de nått sitt mål. I Ryssland finns det officiellt inget dödsstraff. Men här är det ändå, och detta är bara början. För den kriminella makten spelar det ingen roll vem den dödar – ukrainare, sina ungdomar som mobiliserats till ”köttstormar” eller politiska fångar. ”Det röda hjulet”, som Solzjenitsyn skrev, om rullar vidare. I dag, efter två års blodbad i Ukraina och en fullständigt krossad opposition i Ryssland, är det svårt att föreställa sig att Navalnyj för bara några år sedan kunde delta i presidentvalet och tala på valmöten över hela landet. Hur hade han blivit som president? Jag vet inte. Kanske utmärkt, kanske usel. Det finns bara ett sätt att pröva sådant: genom fria val, där han kunde ha vunnit. Men för fria val behövs fria medborgare. Demokrati börjar med individen som känner sig som en medborgare. Demokrati börjar med mänsklig värdighet. Vad känner majoriteten av Rysslands befolkning i dag? ”Aleksej, jag gillar hur talar och vad du säger, jag gillar dig. Men först måste du bli president, sedan ska jag rösta på dig.” Jag kommer aldrig att glömma hur någon kom fram till Navalnyj efter ett av hans valmöten i en småstad i den ryska provinsen och sa: ”Aleksej, jag gillar hur du talar och vad du säger, jag gillar dig. Men först måste du bli president, sedan ska jag rösta på dig.” Varför återvände Navalnyj till Ryssland? Alla undrar varför han återvände till Ryssland, med tanke på att han visste att han skulle fängslas där? Ja, han visste. Han var en kämpe, en fighter. Han visste att han måste löpa hela linan ut. Men det var inte ett offer för offrets skull, han trodde inte på undergång, han trodde på framgång. Han var övertygad om seger och smittade alla omkring sig med sin tro – både nära och fjärran. I Ryssland har alla som har störtat en regim alltid först varit dess fångar. Så var det vid revolutionen 1917, så var det vid Sovjetunionens fall. Sovjetregimen, som tycktes fullständigt orubblig, föll under tyngden av den före detta fången Solzjenitsyns böcker. För en rysk politiker är lägererfarenheten alltid ett plus: den som har genomlevt lägret står alltid närmare den inhemska ”väljarmassan” vars hela liv är impregnerat av ”fängelsekulturen”. Navalnyjs politiska kalkyl visade sig vara felaktig. Jag tror att han skulle ha blivit en bra president för landet, men var hittar man det Ryssland där han kunde ha blivit president? Ett sådant Ryssland existerar inte. Aleksej kände egentligen inte det land åt vilket han ägnade sitt liv

navalnyj

Därför återvände Aleksej Navalnyj till Ryssland

SVD

https://www.svd.se/a/zEaBL4/

Modern 1970-talsdisco, quirky godispop och en Hollywoodfrus märkliga cowboyshow. I Växjö har det blivit dags för Melodifestivalens tredje deltävling och en sak är säker: i kväll dominerar kvinnorna. Låt: ”Effortless” Artist: Jacqline Låtskrivare: Dino Medanhodzic, Jacqline Mossberg Mounkassa, Jimmy Jansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son Den tidigare Idol-tvåan Jacueline debuterar med supersnygg, discodoftande pop som känns väldigt modern och samtidigt 1970-tal. En stensäker Jacqeline ger vibbar av både Beyoncé och Irene Cara och numret är läckert paketerat med röda dansare i en lika röd ram. Bakom kompositionen finns bland andra Cazzi Opeia, som därmed borde tävla med sig själv om en av kvällens finalplatser. Låt: ”Aldrig mer” Artist: Clara Klingenström Låtskrivare: Bobby Ljunggren, Clara Klingenström, David Lindgren Zacharias  Med sin hyllade debut för två år sedan överraskade Clara Klingenström med en nerv och direkthet, som om publiken fick se rakt in i hennes hjärta. Den effekten är svårare att uppnå en andra gång. Här har vi en tydlig uppföljare, glödande rockig revanschpop – med gitarren i händerna – om att lämna något destruktivt bakom sig och blicka framåt. Men refrängen når inte riktig ”Behöver inte dig i dag”-nivå. Låt: ”Take my breath away” Artist: Kim Cesarion Låtskrivare: Albin Johnsén, Christoffer Johansson, Kim Cesarion, Mattias Andréasson, William Segerdahl Kim Cesarion och hans falsett hade en hit med ”Undressed” 2013 och detta ska vara något slags comeback – tyvärr med ett intetsägande ”har hört allt förut”- bidrag vad gäller såväl text och låttitel som melodi, arr och uttryck – dessutom tråkiga kläder. Denna souliga EDM-pop är ju på intet sätt dålig, men alldeles för anonym. Plus dock för snygga syntloopen. Låt: ”För dig” Artist: Klaudy Låtskrivare: William Schenberg, Åke Olofsson Tänk dig en blandning av (om än inte i paritet med) Kents ”Utan dina andetag” och Victor Leksells ”Svag”. Klaudy sjunger en klassisk svensk popballad, av någon anledningen stående i en vasstuva. Kan inte riktigt med hans manierade sätt att sjunga, men melodin är vacker och ahhh-refrängen drabbande. Får jag välja ett svenskt bidrag denna vecka så blir det ändå tveklöst fördel Clara.   Låt: ”I won’t shake” Artist: Gunilla Persson Låtskrivare: Fredrik Andersson Årets wildcard, Hollywoodfrun som alla älskar att hata, kan konsten att överraska. Vad sägs om ompa ompa-western, lila berg och skuttande cowboys, saxofon-solo och så en stel och svengelsksjungande Gunilla som tronar i mitten. Det är lika knäppt som underhållande. Snälla, kan vi inte bara skicka detta till Malmö och visa att vi inte tar oss själva på så förbannat stort allvar? Låt: ”Give my heart a break” Artist: Cazzi Opeia Låtskrivare: Ellen Berg, Jimmy Jansson, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son  Härliga Cazzi Opeia! K-popdrottningen var en av mina favoriter 2022 och även denna gång bjuder hon på underbar, quirky pop med luftigt lekfulla Laleh-stråkar och en medryckande melodi som är trevligt självklar, men ändå egen. Med det godisinspirerade numret och Cazzi själv som en rosaglittrig mashmallow tilltalar hon förmodligen även den yngsta publiken.

cazzi opeia

Mello del 3: Cazzi Opeia möter Gunilla Perssons cowboyshow

SVD

https://www.svd.se/a/XbKxBB/

Det ser förbluffande lätt ut när akrobaterna i ”Tipping point” utför sina konster. Men balans och struktur rubbas lätt, vilket är temat i Cirkus Cirkörs musikaliskt stämningsfulla verk. Ställningar, strukturer, cirkelrörelser och avancerade balansakter där samarbeten visar sig vara helt nödvändiga för att de ska vara genomförbara är bara en del av Cirkus Cirkörs nya uppsättning. En annan är musiken som framförs live på scenen av musikern Axel Fagerberg, vars följsamma men ibland lätt retsamma lyhördhet gentemot de som genomför sina akrobatiska nummer binder ihop helheten på ett imponerande sätt. Ytterligare en viktig del är humorn och den lite vemodiga stämningen som präglar den halvannan timmer långa förställningen. Och där spelar, som sagt, musiken en stor roll i den atmosfär som skapas i ”Tipping point – balancing in a time of change”. En stämning som kan variera från mer ödesmättat och allvarstyngt till musik som med sina melodiska synthslingor skulle kunna vara hämtad från någon europeisk tv-show från slutet av 70-talet eller början av 80-talet. Till det sammanhanget hör också Axel Fagerbergs replik, i stil med ”WTF! That was so close I could have died”, som uttalas efter att en stor metallställning rullat oroväckande nära båset med alla instrument och annan musikutrustning. Att utropet sedan mynnar ut i en låt med distad sång blir till en lika allvarsfylld som charmigt lättsam påminnelse om de risker som finns när samarbeten fallerar och balansen plötsligt rubbas. Även Quentin Dubot sätter sina akrobatiska övningar och uppvisningar på kinesisk påle i ett nytt sammanhang med sin höga och ljudligt klingande sång med en tydlig dragning mot det sakrala. Så kallade tensegrity-modeller eller snarare strukturer monteras, balanseras och dras ihop med rep för att i ett senare skede falla isär eller förändras. Överhuvudtaget är samspelet mellan de skapade strukturerna och de medverkande aktörernas kroppar påtaglig. Det som faller samman byggs på ett eller annat sätt upp igen. Kanske inte likadant men med gemensamma krafter. Som publik är det lätt att fascineras av och uppslukas av de enskilda nummer som ”Tipping point” består av när allting ser att vara så lätt utfört. Vilket naturligtvis är en synvilla. Men även om man inte riktigt förstår hur svåra eller närmast omöjliga många moment är, finns det en påtaglig poetisk kvalité i själva utförandet som gör att till exempel den italienska cirkusartisten Delia Cerutis luftakrobatik hängande i sitt hår blir lika graciöst luftig som häpnadsväckande. Samma sak gäller paret Sebastién Klink och Morgane Stäheli sätt att fånga och lyfta varandra i trapetsen. Överhuvudtaget består hela ensemblen av utpräglade personligheter som alla bidrar till helheten och som man skulle vilja se lite mer av. Speciellt gäller det vighetsartisten Kalle Pikkuharju som precis före premiärföreställningen på fredagskvällen olyckligt skadade sig så pass att man i pausen mellan de båda akterna blev tvungen att meddela att hans nummer och insats i det spektakulära balansnumret – som bland annat syns på omslaget till nyutkomna SvD Scenvår – tyvärr fick utgå. Istället för att vika sin kropp på sätt som borde vara fysiskt omöjligt sätter han sig vid ett tillfälle på en avsatts och blickar på ett oslagbart teatraliskt sätt mot publiken. Som om han vet att snart kommer både han och balansen i hela förställningen att vara återställd.

cirkus cirkör

Recension: Skickliga akrobater i Cirkus Cirkörs i ”Tipping point”

SVD

https://www.svd.se/a/y6QzGA/

Navalnyjs död sänder chockvågor - inte bara genom oppositionen utan också genom makteliten, säger Rysslandexperten Margarita Zavadskaya som har djup insyn i motståndet mot Putin och mot kriget. BONN Var Aleksejs Navalnyjs död planerad, ett mord på uppdrag av Vladimir Putin? Det är fortfarande oklart - och det spelar egentligen ingen större roll för utvecklingen i Ryssland, tror Margarita Zavadskaya vid utrikespolitiska institutet i Helsingfors. – Det avgörande är att alla ska veta att förändring är omöjlig. Den signalen uppfattar i dag alla i Ryssland. Också de som sitter i administrationen och som undrar vad det är som händer. – Det är människor som hatar risker och som nu upplever situationen som oklar. Känslan är att vem som helst kan drabbas. Hur det kommer att påverka presidentvalet den 15–17 mars är oklart. Att Vladimir Putin kommer att vinna står enligt alla bedömare redan nu fast. ”Ryssland är ingen demokrati och val ska inte ses som ett väljarna utslag ”, säger Margarita Zavadskaya. Den ryska oppositionens strategi har därför varit att rösta strategiskt. Inte för att få Putin att förlora men för att föra ut tankar i samhället som har potential att underminera förtroendet för regimen. Strategin är att samlas kring populära utmanare till Vladimir Putin. Men den möjligheten har försämrats av att Boris Nadezjdin eller Jekaterina Duntsova, båda motståndare till kriget i Ukraina, inte har tillåtits ställa upp. Framför allt Boris Nadezjdin visade sig vara oväntat populär. Tiotusentals köade framför hans kampanjkontor för att skriva under namnlistor för hans kandidatur. Han fick också stöd av Aleksej Navalnyjs hustru Julia och rockstjärnan Jurij Sjevtuk, liksom exilpolitikern Maxim Katz och affärsmannen Michail Chodorkovskij. Nu står oppositionen utan både Aleksej Navalnyj - motståndets centrala symbolfigur - och presidentkandidater som vänder sig mot kriget och mot Putins styre. Vad kan oppositionen nu åstadkomma? – Det kan bara röra sig om små signaler. Små symboliska motståndshandlingar. Sett utifrån är det inte mycket. Men i ett samhälle präglat av förtryck och ständig rädsla är det viktigt att visa att oppositionen är vid liv och att den är solidarisk, säger Margarita Zavadskaya. Redan på fredagen, berättar hon, kunde hon se tecken på detta i de sociala medierna och bland vänner i Ryssland när människor lade ner blommor vid monumenten för de sovjetiska fångarna som uppfördes under töväderperioden efter Sovjetunionens sönderfall på 1990-talet. – Jag tror att vi kommer att få se fler sådana här symboliska motståndhandlingar. Inte minst under valet då demokratigrupper kommer att gå och rösta prick klockan tolv - som i en tyst protest. En annan del av oppositionsarbetet är att samla bevis för regimens blodiga förtryck. Som en förberedelse inför en tid då Putin inte längre sitter vid makten - utan kommer att hållas ansvarig för både kriget och repressionen i Ryssland.

navalnyj

Efter Navalnyj – så ser oppositionens framtid ut i Ryssland

SVD

https://www.svd.se/a/Q7G5LV/

Bröd-Jon, Lök-Emma och Hans Erik Häst samlas för att grilla, dansa och sjunga i Linus Gårdfeldts senaste diktsamling. Jesper Olsson golvas av det burleska och frodiga. Bröd-Jon, Lök-Emma och Hans Erik Häst samlas för att grilla, dansa och sjunga i Linus Gårdfeldts senaste diktsamling. Jesper Olsson golvas av det burleska och frodiga. Vad med hankar sig människan fram? I vardagen, genom historien. Ett stalltips från långt blickande antropologer och paleontologer lyder: händer och mun. Dessa har inte bara hjälpt oss käka och böka runt i och ordna materien, inte sällan med olika verktyg, utan därtill orkestrerat sociala och symboliska aktioner. De två organen har också bildat en återkommande, sonderande, dynamisk duo i Linus Gårdfeldts poesi alltsedan debuten med ”Men golvet har ingen mun” (2009). Hans (oftast) fåradiga dikter har rört sig genom en sinnligt vibrerande värld, där palperandet av ting och varelser, hårda som mjuka, kantiga som rundade, har åtföljt det sångande och språkande som kallas poesi. Också i hans senaste bok, ”Den råttan” (2019), som bitvis böjde av mot det dekreativt pratiga – ”antipoesi” som Viktor Malm kallade det i sin recension i Expressen – bjöds händerna in redan på första sidan: de händer som också skriver, ”det som går att skriva”, som den trevande upptakten i novembersnön betonade. Nu kommer Gårdfeldt med en ny samling, hans sjätte i ordningen, med den medryckande och lagom obegripliga titeln ”Brorsan, Krabban & Lädret”. Eller ja, versalerna låter ana att det rör sig om tre namn och, ska det visa sig, märkliga gestalter, vilkas liv och sysslor vetter åt det burleska och frodiga, men inte desto mindre också blottlägger en sårighet och ömhet inför den ändliga jordetillvaro som också ur ett vidare perspektiv befinner sig i antropocent skymningsläge. Och visst, munnen är där, liksom händerna, som denna gång inte bara gräver sig ned och sträcker sig ut i ett närliggande rum av rävar, råttor, viadukter, vattenpölar, barrträd och barn som ska kläs på sina overaller på väg till dagis och skola, utan också in i en djupare tid som sätter här och nu i relief: Människohänder blåser i spiraler och cirklar I cirklarna tidsrep genom tidsögat insvept Med tanke på handen som varit så nära Men allting försvinner när detta försvinner Denna dikt, med den talande titeln ”Lascaux II”, fungerar på flera sätt som en resonanslåda genom att lyfta fram skapandet, minnet och förgängligheten: tre saker som med ett klingande, krängande, knådat språk besvärjs boken igenom. Det som läsaren får avlyssna är närmare bestämt Brorsans låtar och rim. De framförs på en scen som är lätt att lokalisera. Ett Värmland av skog och röjsågar, eldstäder och avlägsna hus – natur och kultur i skiftande kombinationer – är nu som tidigare ort för den platsens poesi Gårdfeldt skriver. Och den frammanas med ojämnt fördelade doser av Fröding, Erik Beckman och Smala Sussie (samt inslag av jäderlundska ordgobelänger). Här samlas Krabban och Lädret, men också Bröd-Jon, Lök-Emma, Hans Erik Häst och många andra till skratt, sånger, supande, grillande, dansande, kännande, grubblande och glömska: Och inåt gled glömskan om kvällen Med berken som skallran av träm Se solen och droften gå samman Han skratta och burka upp kräm Exakt vad som i varje stund händer i denna ordens och kropparnas fest är inte alltid lätt att avgöra. Men det händer och svänger och sprakar. Och även om lekar med dialekt och jargonger kan bli fåniga eller exotiserande är det inget som bekymrar mig här

brorsan krabban och lädret

Recension: Brorsan, Krabban & Lädret av Linus Gårdfeldt

SVD

https://www.svd.se/a/69xP4L/

PODD | Tv-kollen dyker ned i den senaste tv-veckan – och förkovrar sig framför allt i det skvallertäta ”Feud. Capote vs the swans”. Skarpa sanningar, elakt skvaller och dräpande skämt var karaktärsdrag som gjorde den amerikanska författaren Truman Capote populär i New Yorks societetskretsar – men de ledde också till hans fall. Andreas Hörmark och Tove Norström djupdyker i den nya säsongen av HBO:s antologiserie ”Feud. Capote vs the swans”. Serien skildrar hur Truman Capote hängde ut alla sina vänninor och deras djupaste hemligheter i boken ”Answered prayers”, vilket startade en mångårig och sårig konflikt. Men är verkligen skvallerbytta det allra värsta man kan vara? Eller är det snarare ett väldigt mänskligt drag? Titlar som diskuterats i avsnittet: ”Feud. Capote vs the swans” ”En runda till” ”Saltburn” ”Fair play” ”Söndag med” ”Lover stalker killer” Lyssna på ”SvD Tv-kollen” ”SvD Tv-kollen” produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler. Du hittar den enklast genom att söka efter ”Tv-kollen” i din poddspelare; eller klicka på länkarna. Producent: Joanna Górecka (Filt) Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

feud capote vs the swans

SvD Tv-kollen: Stjärnspäckade Feud. Capote vs the swans på HBO

SVD

https://www.svd.se/a/abgb6a/

Flera veganprofiler kommer ut som köttätare – av hälsoskäl. Minskad ”fundamentalism” bland veganer kan vara ett sundhetstecken. Men att börja frossa i kött är heller ingen bra idé. Veganism har under många år haft hög status. Det har ansetts vara en både hälsosam och klimatmedveten kosthållning, inte minst i en tid då industriell djurhållning står för en betydande del av växthusgasutsläppen. Men för många har veganism varit mer än en kosthållning, det har snarare varit en livsstil, ett etiskt ställningstagande och en identitet. Därför är det kanske inte så förvånande att veganinfluerare som Sheila Arnell och Rachel Bråthén fått starka reaktioner från sina följare när de gått ut med att de börjat äta kött. I intervjuer i SvD och DN har Sheila Arnell och Rachel ”Yoga Girl” Bråthén uppgett att de lidit av näringsbrist och att de därför övergått till att äta entrecôte och dricka köttbuljong till frukost. På Tiktok, Facebook och Instagram sprids liknande berättelser under hashtaggarna #recoveringvegan och #antivegan. Betyder detta att veganismen är på väg bort? Och hur påverkar det i så fall klimatet och hälsan? Minskad försäljning av veganmat I Storbritannien har det rapporterats mycket om att försäljningen av veganprodukter minskat under lågkonjunkturen och att veganska produkter försvunnit från sortimentet. Utvecklingen förklaras dels av ökade levnadskostnader. Men vissa experter menar också att många tidigare veganer insett att det inte behöver vara allt eller inget, alltså att man kan vara en person som i huvudsak äter vegetabilisk kost men ibland äta kött och fisk. Utifrån ett hälsoperspektiv kan det finnas fördelar med detta skifte. Forskare har i upprepade studier visat att Medelhavsdieten är den kosthållning som är förknippad med bäst hälsoutfall.¹ Denna kosthållning kännetecknas av rikliga mängder grönsaker, bönor, olivolja och fisk, mindre mängder ägg och mejeriprodukter samt begränsat med rött kött. Veganism har också kopplats till minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt metabolt syndrom, men samtidigt innebär denna kosthållning också en risk för brist på vissa näringsämnen.² Blandkost rekommenderas Det är också värt att notera att veganer ofta har bättre socioekonomisk nivå och en hälso­sammare livsstil än genomsnittet. De ägnar sig också mer åt fysisk träning och röker mindre än icke-veganer, vilket gör det svårt att isolera effekterna av veganism i vetenskapliga under­sökningar. Det finns också forskare som studerat hur världens befolkning bör äta utifrån ett kombinerat hälso- och klimatperspektiv. Enligt en omfattande rapport som publicerades 2019 bör svensken öka sin konsumtion av bönor, linser, nötter och grönsaker samt minska köttkonsumtionen från i genomsnitt cirka 700 gram kött per vecka till 0–200 gram.³ Rapporten förespråkade inte specifikt en vegansk eller vegetarisk kost, utan beskrev snarare en blandkost som inkluderade ungefär två portioner animaliska livsmedel per dag. ”Extrem veganism” Att överge en huvudsakligen växtbaserad kost för att frossa i kött är knappast en god idé, vare sig för klimatet eller hälsan. Men den minskade vurmen för veganska livsmedel kan också vara ett sundhetstecken som vittnar om minskad ”fundamentalism” bland veganer. Rachel Bråthen säger att hon själv tillhört ”den extrema sidan av veganismen”, och sagt till andra hur de skulle leva sina liv. Om veganismen ses som en mästrande och extrem rörelse kan detta förmodligen ha en avskräckande effekt på många icke-veganer och kanske till och minska viljan att övergå till en mer växtbaserad kost

emma frans

Emma Frans: Minskad fundamentalism bland veganer sundhetstecken

SVD

https://www.svd.se/a/MoOPL5/

I USA inspireras fängelser av nordisk kriminalvård, medan Sverige rör sig mot en amerikansk syn på straff. Fångarna på det ”skandinaviska” fängelset i Philadelphia varnar Sverige för att överge det som fungerar. PHILADELPHIA – Jag är dömd att dö i fängelse. Joe Spinks sitter för mord och har varit inlåst i 33 år. Han har varit på Chester i Philadelphia de senaste 22 åren och här på Little Scandinavia hör han till ”The initial six” – de sex första fångar som flyttade in på avdelningen. – När vi öppnade kom min mamma hit, och gick till min cell. Hon sa att det var ju riktigt trevligt och bekvämt, inte som hon hade sett på tv. Chester är ett av flera fängelser i USA som prövar nya metoder hämtade från de nordiska länderna. San Quentin i Kalifornien är USA:s mest berömda fängelse, där fångar som Charles Manson och Caryl Chessman varit inlåsta. Det var där Johnny Cash, till fångarnas öronbedövande jubel, sjöng ”San Quentin, I hate every inch of you”. Nu håller den liberale guvernören Gavin Newsom på att göra om fängelset till ”San Quentin Rehabilitation Center”. Med mer inriktning på just förberedelser på livet efter fängelset. ”Får inte bli för bekvämt” Det är långt ifrån självklart i USA. När jag kommer till Chester plockar receptionisten av mig mina mobiler och säger sedan att det skandinaviska projektet är bra, ”men det får inte bli för bekvämt, så de vill komma tillbaka”. Hon tänker en stund. ”Det är ju bara min åsikt”. Men det är också ett uttryck för en traditionell amerikansk syn på fängelser: det är ett straff att vara inlåst, men själva tillvaron på fängelset ska också vara ett straff. Gavin Newsom vill alltså ändra på det, och liknande projekt som tittar på Sverige – och ännu mer Norge – pågår i North Dakota, Oregon, Washington, Missouri och alltså på Chester i Pennsylvania. Det är inte bara ett uttryck för att en del amerikanska politiker har börjat ändra uppfattning. Det handlar också om att de nordiska länderna, jämfört med USA, har betydligt färre som återfaller i brott, och det får budgeteffekter. Framgångsrik rehabilitering kan spara pengar. Åkte in för mord 1987 På Chester visar Richie gärna upp sin egen cell, en viktig förändring är att fångarna på Little Scandinavia slipper dela sin trånga cell med en annan fånge. Här har cellen ett privat utrymme. Andra ”skandinaviska fördelar” är den lilla tv:n och kylskåpet, medan bikinikalendern nog är mer traditionell fängelseinredning. Ovanför britsen finns en väggmålning, med en väg som löper genom ett ökenlandskap med texten Road to redemption – vägen till försoning. Vid vägkanten står en skylt med årtalet 1987. Jag och Richie är lika gamla och han fungerar som avdelningens journalist, han gör radio och tv för fängelset och skriver ett nyhetsbrev – en häftad tidning – om avdelningen. Jag frågar honom om vägskylten på målningen. – Det var 1987 jag åkte in. Jag sitter för mord. Sneglar på Sverige Den transatlantiska ironin är att när flera stater i USA nu hämtar inspiration från svensk kriminalvård, är Sverige på väg att röra sig bort från det som har utmärkt de skandinaviska länderna. Delar – fortfarande små delar – av USA:s fängelsesystem vill alltså bli mer svenskt, medan svensk kriminalvård blir mer amerikansk. Martin Gillå är chef för Kriminalvårdens internationella enhet och i ett tal i somras sa han så här om läget i Sverige: ”Man kan hävda att vi är på väg i en riktning, mer lik utvecklingen och situationen i delar av USA”. Regeringen Kristersson har bett Kriminalvården om en prognos för hur verksamheten kommer att påverkas, när Tidöavtalet genomförs. Sverige i nivå med Turkiet Svaret vore dramatiskt för vilken verksamhet som helst. I en privat bransch skulle det kallas för bonanza eller boom

fängelse

Brott och straff: Fängelse i USA ser Sverige som förebild

SVD

https://www.svd.se/a/RGvjg5/

V, M, KD och L: Unik sjukvård för sköra intensivvårds­patienter riskerar att försvinna från Stockholm. Nu krokar vi arm för att förhindra att denna livsviktiga vård läggs ner. På Remeo i Sköndal i Stockholm finns ett tiotal vårdplatser för intensivvårds­rehabilitering. Här får patienter som av olika anledningar legat länge med respirator en chans till ett bättre liv tack vare olika typer av rehabilitering och ett stort personal­engagemang. Sjukdoms­bakgrunden kan vara allt från influensa eller en bilolycka till cancer eller TBE. Det patienterna har gemensamt är veckor, ibland månader, i sjukhussäng med andnings­hjälp. Vården som bedrivs är den enda i sitt slag i Region Stockholm och unik i Sverige. Nu hotas kliniken av nedläggning eftersom regionens sjukhus har slutat skicka patienter, vilket är Remeos huvudsakliga intäktskälla. Det skulle innebära att ett decennium av erfarenhet och unik kompetens kring en mycket utsatt patient­grupp försvinner. Det kan vi inte acceptera. Därför kommer vi på hälso- och sjukvårds­nämndens nästa möte den 20 februari att lägga ett förslag med syftet att säkra intensivvårds­rehabiliteringen i Region Stockholm, på lång och kort sikt. Förhoppningsvis kan vi nå bred politisk enighet i den här viktiga frågan. Remeos vårdplatser räknas sedan länge in i de siffror för iva-platser som Region Stockholm rapporterar till Social­styrelsen, och kliniken står för ungefär 10 procent av de totala platserna i regionen. Remeo har dessutom ett uppdrag inom nationell högspecialiserad vård, som riskerar att försvinna om kliniken tvingas lägga ner. Under pandemin drog företaget sitt strå till stacken och avlastade sjukhusen med behandling av covid­patienter. I ett läge då alla politiska partier är överens om att vi behöver höja beredskapen och rusta samhället för kommande kriser har vi helt enkelt inte råd att se vårdplatser av den här typen gå upp i rök. Men intensivvårdsrehabilitering är inte bara viktigt under pandemier. Sjukvården blir hela tiden bättre på att rädda liv. Fler och fler överlever både cancer och hjärt- kärlsjukdomar, men rehabilitering och omhändertagande av patienter som gått igenom svår sjukdom har halkat efter. Det är precis det Remeo arbetar med. Att lyckas koppla ur respiratorn på en patient som annars hade fått leva med assistans dygnet runt resten av livet är en enorm framgång, både för individen och för samhället. Det är ingen hemlighet att vi som skriver under den här artikeln sällan håller med varandra i politiken. Men ibland måste man lägga sina menings­skiljaktigheter åt sidan för att få igenom viktiga beslut. Det här är ett sådant tillfälle. Det vore förödande för både patienter och för sjukvården i hela regionen om vården som Remeo bedriver försvann. Det är vi helt överens om. Charlotte Broberg (M) andre vice ordförande hälso- och sjukvårds­nämnden Region Stockholm Jonas Lindberg (V) oppositionsregionråd Region Stockholm Désirée Pethrus (KD) oppositionsregionråd Region Stockholm Amelie Tarschys Ingre (L) oppositionsregionråd Region Stockholm

remeo

V, M, KD och L: Därför sätter vi ner foten om Remeo

SVD

https://www.svd.se/a/76bPQB/

Aleksej Navalnyj var världens mest kända Putin-kritiker. Hans orädda kamp mot Kreml har gjort honom världskänd, inte minst hans välbevakade återtåg i Moskva – som blev början på hans slut. BERLIN Det är en scen som har blivit världsberömd. Med hjälp av journalistnätverket Bellingcat tog Alexej Navalnyj reda på vilka hemliga agenter som nästan mördade honom med nervgiftet novitjok på ett flygplan mellan Tomsk och Moskva 2020. Vad gjorde Navalnyj med informationen? Han ringer upp agenterna i fråga, låtsas vara deras överordnade – och lurar dem till att erkänna vad de gjort. På många sätt ett typiskt agerande för Navalnyj. Han missade aldrig en chans att häckla Putins kadrer, gärna i bästa sändningstid, oavsett hur farligt det var för honom själv. Allt dokumenterades i filmen ”Navalnyj”, som regisserades av kanadensaren Daniel Roher. Han följde Aleksej Navalnyj, Rysslands kändaste regimkritiker, från avgiftningen i Berlin till landningen på Sjeremetevo-flygplatsen i Moskva. En resa som nu ser ut att ha blivit början på slutet för den 47-årige politikern. Navalnyj klev in i politiken år 2000, samma år som Putin blev president, genom att gå med i det liberala partiet Jablonko. Det stora genombrottet kom ungefär ett decennium senare, i samband med protesterna efter parlamentsvalet 2011, då han myntade begreppet ”skurkarnas och tjuvarnas parti” om Putins Enade Ryssland. Putin vägrade säga hans namn Samma år grundade han ”Antikorruptionsstiftelsen”, en organisation som granskade Putin och hans bundsförvanters korruption och hyckleri, som tagit sig allt större proportioner. Den ryske presidenten vägrade i sin tur ta Navalnyjs ord i sin mun. Han fick heta ”bloggaren” och senare ”fången”. Under 2010-talets senare hälften blev Aleksej Navalnyj ett allt större namn även utanför Rysslands gränser, och sågs som landets främsta oppositionspolitiker. Hans organisation kom med en strid ström av avslöjanden om Putin, den tidigare presidenten Dimitri Medvedev och andra toppars berikning och lyxfastigheter i västländer. Deras nog kändaste avslöjande handlade om ett enormt palats utanför Sankt Petersburg, som Vladimir Putin ska ha låtit bygga för sig själv med korruptionspengar. Samtidigt lyckades Navalnyj samla tiotusentals ryssar till demonstrationer mot styret i Moskva. Giftangrepp i Sankt Petersburg Under åren gjorde Kreml många försök att tysta honom, ofta med hjälp av rättsystemet. 2013 dömdes Navalnyj själv för förskingring, i en dom som få bedömare tog för sann. Navalnyj fick även utstå mer handgripliga attacker, som när ett giftangrepp i Sankt Petersburg 2017 gjorde att han nästan förlorade synen på ena ögat. Vissa västerländska tyckare har haft en kluven inställning till Aleksej Navalnyj, på grund av hans ultranationalistiska kopplingar. Han stödde Georgienkriget 2008, och uteslöts ur partiet Jablonko 2007 på grund av sitt samröre med nationalister. I maj 2020 bröt stora demonstrationer ut i Minsk, mot den belarusiske presidenten Aleksandr Lukasjenka, som har tajta band till Vladimir Putin. Navalnyj gav sitt stöd till protesterna och sa att något liknande kunde hända i Ryssland. Det var i kölvattnet av det som han under en flygresa mellan staden Tomsk och Moskva fick ett anfall inne på toaletten. Förgiftades med novitjok Planet nödlandade, ryska myndigheter viftade bort det som en allergisk reaktion, men efter internationella påtryckningar evakuerades Navalnyj till Charitésjukhuset i Berlin. I Tyskland konstaterade man att han förgiftats med nervgiftet novitjok. Ungefär där kunde hans politiska historia slutat med att han gick i exil som andra regimkritiker, till exempel oligarken Michail Chodorkovskij. Men Aleksej Navalnyj beslutade sig alltså för att med allas ögon på sig återvända till Ryssland, och en möjlig dödsdom

putin

Världens mest kända Putin-kritiker Aleksej Navaljnyj död

SVD

https://www.svd.se/a/gEqqX5/

Om teatern ska fortsätta att vara en betydelsefull konstart behövs nyskriven dramatik. Efter pandemin uppstod köer av ospelade pjäser. Nu står teatrarna inför ett svångsremsår med urholkade kulturanslag. Sju aktuella dramatiker ger sin syn på läget. Sara Stridsberg, aktuell med ”En grav för två”, urpremiär på Teater Galeasen den 4 mars. ”Svindel”, urpremiär på Dramaten den 22 mars. Hur mår svensk samtidsdramatik? – Jag tänker mycket på filmen just nu, varför den känns så död, industriartad och slocknad. Häromkvällen såg jag ”Fanny och Alexander” och då var det som om jag plötsligt förstod. Att det är ju teater de spelar där! Jag blev så glad när jag kom på det, då tänkte jag att teaterns kraft är starkare än någonsin, den där elektriciteten som går genom rummet, att man får lite svindel, det där vilda ögonblicket av levt liv, att dramat verkligen pågår där. – På teatern känns det ofta som om något okänt går genom rummet, en massa gamla roliga och hemska spöken. Det jag är mest rädd för är väl att den där spökkänslan ska gå upp i rök i vår samtid som älskar förklaringar och ordning så mycket. Att det konstiga, skitiga, oborstade ska dö. Berätta om din aktuella pjäs. – ”En grav för två” handlar om en dotter som söker en fristad för sin pappa. Jag har alltid varit intresserad av Antigone som den hon var innan hon blev vår tids Antigone, den Antigone som vi brukar se på en teaterscen annars, revolutionären eller terroristen. Här möter vi henne när hon fortfarande bara är en tonåring och flackar omkring med sin far Oidipus, när hennes dåd eller uppror eller statskupp ännu ligger och vilar i framtiden. Om ”Svindel”: – Det var skådespelaren Ingela Olsson som läste min roman ”Kärlekens Antarktis” och sa att ”jag tror att det bor en pjäs i den här boken”. Om romanen var en ensam monolog så är ”Svindel” en värld fylld av människor som dyker upp hos den döda i minnen och drömmar. Jag brukar tänka att ”Kärlekens Antarktis” är den enda bok jag skrivit som har ett lyckligt slut och det är samma med pjäsen. Gertrud Larsson, aktuell med ”Änglarna, finns dom?”, urpremiär på Göteborgs stadsteater den 16 februari. Vice ordförande i Dramatikerförbundets styrelse. Hur mår svensk samtidsdramatik? – Pandemin fick långtgående negativa konsekvenser för dramatikerkollektivet och nu kommer nästa smäll: ekonomisk kris och stora nedskärningar i kulturbranschen. Min förhoppning är att svenska teatrar inte bara förlitar sig på klassiker och ”säkra kort” utan att de fortsätter beställa nyskriven dramatik. Det är viktigt inte minst för återväxten. – Jag är övertygad om att det finns ett sug hos publiken efter att se nyskrivet och föreställningar som skildrar den tid vi lever i. Det verkar finnas en utbredd uppfattning om att folk vill ha något de redan känner till, men det tycker jag är att underskatta publiken. Berätta om din aktuella pjäs. – Från början var min utgångspunkt IFK Göteborgs guld i Uefa-cupen i maj 1982. Så upptäckte jag att Nordiska fredsmötet ägde rum i Göteborg samma månad. Det är den största fredsmanifestationen i Norden någonsin. Hundratusen människor demonstrerade för en kärnvapenfri zon i Norden och ett kärnvapenfritt Europa. Via en familj vävs dessa två händelser ihop. Den utspelar sig både i dåtid och i vår samtid då Sverige är på väg in i kärnvapenalliansen Nato. Mia Törnqvist, aktuell med ”Att skiljas”, urpremiär på Ö2 Södermalm i Stockholm den 21 februari

dimen abdulla

Sara Stridsberg och Dimen Abdulla har nya pjäser på gång

SVD

https://www.svd.se/a/3EyoJ0/

Att axla rollen som Stig Helmer i Lars von Triers tv-serie ”Riket” är en utmaning, tycker Nils Dernevik. Samtidigt tror han att livekonstformen teater kan ge berättelsen ännu mer övernaturliga dimensioner. Lars von Triers tv-serie ”Riket” gjorde succé när den kom 1994. Inte minst i Sverige där huvudrollen som den uppblåste överläkaren Stig Helmer spelades av Ernst-Hugo Järegård, oförliknelig i sitt sätt att spottande utropa den numera episka smädelsen ”danskjävlar” om vårt grannland. Så sent som 2022 fick serien en uppföljare, ”Riket exodus” (Viaplay), då med Mikael Persbrandt som Stig Helmer jr, Stig Helmers son. Nu blir Helsingborgs stadsteater först med Sverigepremiären på denna övernaturliga kultserie som teateruppsättning, utspelad på danska Rigshospitalet som ligger på en gammal mosse där man blekte tyg, och i vars kulvertar det ruvar både död och hemligheter. För regin svarar Malin Stenberg. Stig Helmer spelas här av Nils Dernevik, senast aktuell i familjeföreställningen ”Bröderna Lejonhjärta” på samma teater. Att frigöra sig från Järegård och Persbrandt har varit svårt, säger Nils Dernevik. – Jag ångrar att jag såg om serien inför rollen, för då fick jag bara Ernst-Hugos röst i huvudet. Persbrandts tolkning, däremot, rann av fortare. För att hitta sin egen Stig Helmer har Nils Dernevik istället försökt att angripa uppgiften som ett vanligt rollarbete. Bland annat genom att undersöka vilka underliggande krafter som driver Stig Helmer – och vilka strategier han har för att nå dit. – Det är en riktig studie i härskarteknik. Han lyssnar ju inte på någon. Bara att hans första replik är ”Helvete, mitt namn är Helmer, Överläkare Helmer”, säger allt! Vem är då Stig Helmer? Nils Dernevik anar en man utan självdistans. – Det som gör honom så rolig är att han tar sig själv på 110 procent allvar – och det finns inget roligare än män som gör det. Därmed kan han inte heller tappa ansiktet. Som när han har råkat operera ett barn så det blir ett kolli, och sedan går upp till pappan och fjäskar för att inte bli anmäld. Hade du någon relation till ”Riket” innan du fick erbjudandet om rollen? – Ja, jag var väl 14 år när tv-serien kom och vi var ett gäng som samlades varje vecka för att se den. Det var väl det övernaturliga som var lite spännande då. Men jag gillade också att den var en grotesk komedi! När jag blev äldre hade jag en flickvän som bodde bredvid Rigshospitalet. Ibland sprang jag in där bara för att få insupa känslan. Vad skulle du säga att den handlar om? – Lars von Trier har sagt att han skrev den för att skildra tro kontra vetenskap. Det är också vad vi tar fasta på. Att vetenskapen numera är satt på undantag. Då får teorier som att det är bra att dricka blekmedel mot covid lätt fäste (Donald Trumps uttalande under coronapandemin, reds anm). – Stig Helmer tar istället hem zombiegift från Haiti, i syfte att ”zombiefiera” läkaren Krogshøj som han hatar. Hur kommer ”Riket” att se ut på scen och vad kan teaterformen tillföra som inte tv kan? – Här blir den en livehändelse! Sedan kommer det att vara sådant som seanser och annat på den vridscen som visar hospitalet i flera våningar. Att vara där på riktigt kan – på gott och ont kanske – ge en mer fysisk och klaustrofobisk känsla! Riket Helsingborgs stadsteater Premiär 23 mars

riket helsingborg

Helsingborgs stadsteater sätter upp Lars von Triers ”Riket”

SVD

https://www.svd.se/a/0Q5Kyg/

I mars blir den danska Oscarsvinnaren ”En runda till” pjäs på Scalateatern. SvD möter delar av ensemblen när de precis börjat repetera. En sårbar, lekfull och öppen tid, enligt Sverrir Gudnason. I Scalateaterns foajé är det varmt och ombonat. En glimrande julgran står i ena hörnet och i baren förbereds det för fullt inför kvällen. Skådespelaren Christopher Wagelin är några minuter sen. – Det är för att han alltid ska promenera överallt, skämtar Sverrir Gudnason. Det är en regnig eftermiddag i slutet av december när SvD träffar de två skådespelarna och regissören Lisa James Larsson på Scalateatern i Stockholm. Här ska succéfilmen ”En runda till” bli scenuppsättning, med premiär i mars. Thomas Vinterbergs omtalade film hade premiär 2020 och tilldelades året därpå en Oscar för bästa utländska film. I huvudrollen ses Mads Mikkelsen som den livskrisande historieläraren Martin, som tillsammans med sina tre jämngamla – och likaså krisande – lärarkollegor snubblar på en eventuell lösning på deras trista vardag. Enligt en norsk teori är människan nämligen född med en halv promille för lite i blodet. För att uppnå högre kreativitet och välbefinnande provar därför kvartetten att helt enkelt börja supa dagligen, både på arbetstid och fritid. Till en början håller de sig inom ramen för den norska teorin, men snart eskalerar både alkoholintaget och tillvaron för de fyra vännerna. En sårbar och lekfull tid När historien nu sätts upp som pjäs i Stockholm är det en stjärnspäckad kvartett som syns i rollerna. Sverrir Gudnason spelar historieläraren Martin, Björn Kjellman är idrottsläraren Tommy, Christopher Wagelin gestaltar filosofiläraren Nikolaj och Martin Wahlström porträtterar musikläraren Peter. Första repetitionsveckan har flugit iväg. Skådespelarna har tillsammans med rörelsecoachen Imogen Knight, som tidigare arbetat med den uppmärksammade HBO-serien ”Tjernobyl”, dragit igång processen med att hitta sina karaktärer, med utgångspunkt i kroppen. Dans, sång och rörelseworkshop har stått på schemat, ett tillvägagångssätt regissören Lisa James Larsson flitigt arbetar med. – Skådespelarna har lärt känna varandra under tre dagar i en fysisk workshop. I studion har de börjat utforska sina roller genom att dansa, spela fulla och börja leva sig in i sina karaktärer och relation till varandra. Att starta med kroppen är ett effektivt arbetssätt för att inte fastna för mycket i huvudet, utan istället låta karaktärerna växa från insidan, säger Lisa James Larsson, där hon sitter mellan Sverrir Gudnason och Christopher Wagelin i en röd sammetssoffa. – Det är en sårbar, lekfull och öppen tid, säger Sverrir Gudnason. – Vi har gjort saker den här veckan som jag är väldigt glad att ni inte var med på och dokumenterade, det är inget omvärlden ska behöva se, tillägger han med ett skratt. – Att arbeta med kroppen på det här viset bryter ner barriärer och snabbar på processen för oss skådisar att bli helt bekväma med varandra, vilket är otroligt viktigt som ensemble, inflikar Christopher Wagelin. Inspiration från djurriket Hela gänget har också besökt Skansen där de har pratat med en biolog och studerat djur, deras rörelsemönster, instinkter och beteenden. Något som de menar kan vara behjälpligt i karaktärsbyggandet. Inte minst när det gäller att spela full. – Människan har på många sätt slipat bort sina primala instinkter. Men när alkohol kommer in i bilden kan man komma i kontakt med dessa, vare sig man vill eller inte. Hierarkier kan bli tydligare, aggressioner, rädslor eller fortplantning, säger Sverrir Gudnason. Kollegan Christopher Wagelin instämmer

en runda till teater

Oscarsvinnaren ”En runda till” blir pjäs på Scalateatern

SVD

https://www.svd.se/a/3Eyz0d/

En segerturné – det kallar artisterna Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez sitt samarbete i ”Nomad”. Samisk och romsk kultur flätas samman när de gläntar på dörren till en tillvaro där det bofasta inte är norm. Hisingen i Göteborg ligger inbäddat i ett frostigt dis denna krispiga vinterdag. Snön reflekteras i reklamskylten bredvid busshållplatsen – ”Historien om Sverige” står det, med underrubriken ”Den stora berättelsen om vårt land.” Ett stenkast därifrån, på House of possibilitas i gamla q-märkta Backa Folkets hus, repeteras just nu en annan berättelse än SVT:s jättesatsning, en som sällan får plats i historieskildringarna. Uppsättningen ”Nomad” bygger på samtal mellan den samiska artisten och skådespelerskan Sofia Jannok och den romska skådespelerskan, sångerskan och flamencodansaren Salamanca Taikon Gonzalez. Texten vävs ihop med musik ackompanjerad av flamencogitarristen Robert Svärd, med rötter både från Indien och Ingermanland – det historiska landskap söder om Finska viken vars befolkning tvångsförflyttades under andra världskriget. Pjäsens röda tråd är en tillvaro där det bofasta inte är norm. – På samiska har vi ett talesätt – vi säger inte ”borta bra, men hemma bäst”, utan ”det är bättre att vara på flytt än att vara fast”, säger Sofia när de precis har slagit sig ner vid scenens lägereld – en mdf-bräda med eldsflammor i svartvitt. Rastplatsen inramas av ett rörsystem som bär upp profilsågade symboler – en orm, en ripa, ett öga, ett fjäll... Här ska världar mötas och gränser suddas ut. Via monologer kommer huvudrollsinnehavarna ge glimtar från sina respektive liv. Som hur de båda hittade scenen i unga år – Sofia via sången och jojken, Salamanca via flamencon och sedan teatern. – Just nu ser scenbilden så rå ut men sedan kommer den att belysas så att rören blir till ådror eller rötter… Allt kommer att kunna skifta färg, säger regissören Anna Ulén när repetitionen tar en paus. Hon visar in bakom kulisserna där Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez under en tidig workshop fått måla varsitt gigantiskt självporträtt. De fick inte titta på varandras skapelser, ändå speglar de varandra. Centralt i Sofias bild sitter en risku, en rund samisk silverbrosch som påminner lite om en snöflinga. Salamanca har ritat det vagnshjul som återfinns i den romska flaggan – en symbol för att alltid vara på väg, och som även kopplar bakåt i tiden till romernas vandring från Indien längs Sidenvägen på 900-talet. Varför folkgruppen gav sig av vet man inte, kanske på grund av religiösa motsättningar, kanske på grund av fattigdom. – Vår intention med föreställningen är inte att säga att alla minoriteter är likadana, men vi har hittat jättemycket som stämmer överens. Från början tänkte jag ”vad kan vi ha för likheter?”, säger Salamanca Taikon Gonzalez och Sofia Jannok håller med: – Exakt, förutom att båda folk har marginaliserats trodde jag inte att det skulle vara särskilt många. De hittar paralleller just i resandet, om det så handlar om att följa familjens renar mellan sommar- och vinterviste, eller sin familj på husvagnsturné mellan olika norska byar och marknadsplatser. Men likheterna finns också i hur kristendomen har påverkat bägge kulturer vilket i sin tur har medfört att traditionella yttringar har fått stå tillbaka. – Romer fick inte döpas eller vigas i svenska kyrkan, men för trettio år sedan öppnade Pingstkyrkan dörren. Och i samband med det blev det syndigt att spå – idag förnekar till och med vissa romer att det hör till vår kultur, säger Salamanca Taikon Gonzalez som är en av landets få kvarvarande spådamer. Sofia Jannok nickar och säger att det var likadant med svenska kyrkan och jojken

riksteatern

Sofia Jannok och Salamanca Taikon möts i Riksteaterns ”Nomad”

SVD

https://www.svd.se/a/ab6LMO/

Kulturen går på knäna, men på lilla Konträr – en experimentell scen för samtida teater – är drömmen om att bli Sveriges viktigaste plats för internationella gästspel högst levande. Det känns exklusivt och utvalt att vara på Konträr, som att hamna på en klubb. Ungefär som Forum på Sigtunagatan när det begav sig, men utan sexuella trakasserier. En förebild de själva nämner. ”Det handlar väl om att skapa den där platsen för samarbeten över konstgränserna”, säger Linda Forsell när vi ses tillsammans med Jenny Möller Jensen, Freja Hallberg och Froste Myrin på Östgötagatan 33 på Södermalm i Stockholm. Väggarna är kleinblå, liksom spiraltrappan upp och de platsbyggda bokhyllorna i foajén på övre plan. Känslan är en sober lounge på ett boutiquehotell snarare än en teater. Bakom inredningen – med detaljer av glas, neonljus och keramik – står designkollektivet Navet. Totalrenoveringen bekostades av en välvillig bostadsrättsförening efter det att gruppen skrivit på ett tioårskontrakt, något som gav dem möjlighet att också påverka utformningen. Nej, på Konträr brusar inga avloppsrör i taket. Här säljs inget rödtjut i vingliga plastmuggar, med publiken inklämda på stapelbara plaststolar. Bortsett från Judiska teatern på Djurgården – som drevs och finansierades av finansmannen Robert Weil fram till att den lades ned 2013 – har jag inte sett en så genomdesignad frigruppslokal. Konträr – Stockholms kanske yngsta nytillskott som fyllde ett i november – är alltså i flera bemärkelser just au contraire, ett mot alla odds-projekt som har valt bort administrativa utgifter till fördel för konsten, som endast kommunicerar med sin publik via nyhetsbrev (därför att ”Facebook är helt dött numera”) och som är av den uppfattningen att ”folk ska bilda sig en egen uppfattning” om konsten de bjuder in till. Det känns både uppiggande och hoppfullt att träffa hjärnorna bakom denna nytänkande motkraft i ett annars ganska dystert kulturklimat, med hårdbantade budgetposter och skenande hyror. Här vilar (fortfarande) ett slags nybyggaranda, med drömmar om att trots ett kritiskt ekonomiskt läge fortsatt programmera experimentell och samtida teater i världsklass på vad som är en spin-off till Potato Potato, moderscenen i Malmö som de startade 2008. Men givetvis är även Konträr drabbat av inflation och världsläget: innanför entrén hänger en korg med ”stödstrumpor”. Genom att swisha 300 spänn kan publiken bidra till att gruppen fortsatt kan kurera samtida teater och internationella gästspel, visionen i en stad som har få scener att erbjuda för just det. Ändå har frågan diskuterats livligt i över ett decennium, alltsedan förslaget om att området kring gasklockorna i Hjorthagen skulle bli ett scenkluster lanserades 2010. Några år senare var det själva Gasklockan som skulle bli just en påkostad internationell gästspelsscen. ”En kultursatsning i världsklass” som Stockholms stad kallade den 2014. Prislappen? 530 miljoner kronor. Så sent som 2020 var frågan åter på tapeten. Nu var Stockholms stad beredd att gå in med en miljard i stöd. I jämförelse kan Konträrs småskaliga gästspelsverksamhet, i en före detta nattklubbslokal på Söder, synas vara en futtig investering att bidra till. I dagsläget får de visserligen 800 000 kronor i stöd av Stockholms stad och 2023 gav Kulturrådet bidrag för internationella gästspel, då kom bland annat det välkända tyska scenkonstkollektivet Rimini Protokoll. Men i år avslogs ansökan hos kulturrådet. Det sätter framtiden på prov för denna grupp vars visioner är större än bara Stockholm: målet är att också sätta svensk samtida teater på den globala kartan. Stödstrumporna behövs

konträr teater

Scenen Konträr på Söder satsar stort i kämpigt kulturklimat

SVD

https://www.svd.se/a/RGWEJW/

I ”Bröderna Mozart” bråkar ensemblen om allt med stor passion. Nu ska kaoset i Suzanne Ostens kända 1980-talsfilm bli teater. Om att bryta mönster och kämpa för konsten. Det går bra för Folkteatern i Göteborg. Förra året dubblerades publiksiffrorna och teatern har efter turbulenta hyresförhandlingar och stort folkligt stöd säkrat sin plats vid Järntorget för åtminstone tio år framåt. Konstens och kulturens värde kan förstås skildras på helt andra sätt. Som i den sprudlande filmen ”Bröderna Mozart”– som gjord att sätta upp som teater. Det insåg regissören och Folkteaterns konstnärliga ledare Frida Röhl när hon av en slump såg om den häromåret. – Jag tänker inte i termer av att sätta upp ett filmmanus på scen utan jag fastnar för om här finns en bra idé. ”Bröderna Mozart” är en rolig, sorglig, häftig berättelse om en konstnärlig process – den har så mycket liv, säger Frida Röhl som 2018 gjorde teater utifrån Lars von Triers film ”Dogville”. Den som sett Suzanne Ostens guldbaggebelönade kultfilm från 1986 lär minnas Etienne Glaser i rollen som Walter. En experimentglad, manipulativ demonregissör som i en hierarkisk, stelbent operavärld försöker få gehör för sina djärva idéer i arbetet med Mozarts ”Don Giovanni”. Man kan se ”Bröderna Mozart” och dess kaotiska repetitioner som ett både underhållande och sårigt försvar för skapandets villkor. Något som inte minst äger giltighet inom scenkonstens värld. – Jag blir berörd av att den handlar om människor som vill så mycket. Alla är passionerade, alla figurer blir distinkta. Det finns också något symboliskt i att det blev den sista film Olof Palme såg innan han mördades. Politik är ju att vilja och här finns en berättelse om viljan att bryta invanda normer, strukturer och mönster, konstaterar Frida Röhl. – Att bryta igenom våra filter så att vi vågar blotta oss och visa oss för varandra, det är vackert och berörande. Jag vill gestalta det komplexa, de bra och dåliga krafter som finns hos var och en av oss. Den här berättelsen landar fint i en samtid där allt annars ska gå så fort och vi snabbt ska välja sida. Ett försvar för konsten? – Ja, den har ju en annan uppgift än journalistiken, forskningen eller politiken. Konsten kan stå för att göra saker obegripliga. Samtidigt är ”Bröderna Mozart” komisk. – Ja! Jag skrattar så mycket. Det pretentiösa blir roligt. Det är något slags neuros som frigörs, allvaret vidrör något. Suzanne Osten, Niklas Rådström och Etienne Glaser skrev filmmanuset delvis inspirerade av Glasers erfarenheter när han satte upp ”Don Giovanni” på Stora teatern i Göteborg. I Kristian Hallbergs och Magnus Lindmans scenbearbetning är den konstnärliga processen i fokus, och ibland glider den ihop med ”Don Giovanni”. En opera om en notorisk förförare som har vissa likheter med regissören Walter, på Folkteatern spelad av Magnus Krepper. – Visst finns det mycket som är svårt att förhålla sig till i ”Don Giovanni” och andra operaklassiker, säger Frida Röhl. Men den diskussionen för vi inte här, även om Mozart får gå runt som en vålnad på scenen. Jag funderar mer på frågor som: Vad är konst? Vad ska vi ha den till? Kan du som regissör känna igen dig i Walter? – Haha! Inte som en Don Giovanni, men i situationen att vilja få med mig människor i en process. Det kan vara jättejobbigt och plågsamt att vara i en repetitionsprocess men också underbart. Ändå går vissa projekt lyckligt i hamn. Frida Röhls uppsättning av ”Pappas födelsedag” av Alejandro Leiva Wenger, som spelas till den 21 februari på Dramaten, förenar komik med allvar – och viss gåtfullhet. – Det gör mig väldigt glad att du säger det! Det är svårt att balansera komik och tragik utan att något tippar över. Även ”Bröderna Mozart” är väldigt rolig men det betyder inte att intentionen inte kan vara allvarlig

bröderna mozart folkteatern

Folkteatern sätter upp Ostens kultfilm ”Bröderna Mozart”

SVD

https://www.svd.se/a/veLp3m/

En mor dör och lämnar sina barn med ett svårt uppdrag. För regissören Gorki Glaser-Müller är Wajdi Mouawads pjäs ”Bränder” en thriller om hur krigets grymhet påverkar även den generation som vuxit upp i fred. – I tider av krig behövs det berättelser som ger andra perspektiv. Som visar att konflikter har olika sidor – och vilka skador som kan drabba nästa generation. Jag önskar att publiken ska lämna salongen stärkt och tänka att man borde engagera sig lite mer, även om man inte kan förändra världen. Det här är ingen orgie i blod utan en stark thriller. Det råder ingen tvekan om att skådespelaren och regissören Gorki Glaser-Müller, mest känd för den prisade dokumentären ”Children of the enemy” från 2021, är djupt engagerad i den pjäs han nu ska debutera med som teaterregissör på Malmö stadsteater. ”Bränder” av den libanesisk-kanadensiske författaren, skådespelaren och regissören Wajdi Mouawad (i original ”Incendies” från 2003) har fått ny aktualitet i och med de eskalerande konflikterna som dominerar nyhetsbevakningen och som åter visar hur civilbefolkningen drabbas i krig. Här skildras en kvinna, Nawal, som bär på fruktansvärda familjehemligheter. När hon dör efterlämnar hon ett uppdrag till sina barn, tvillingarna Janine och Simon: att åka tillbaka till hemlandet och leta efter en bror de inte visste att de hade och en far de trodde var död. Även om Libanon inte nämns i pjäsen, så ekar dramat av ett våldsamt inbördeskrig. Men också av familj, arvsynd och kärlek. – Det är som ett grekiskt drama, som Oidipus. Stor epik. Det handlar om makt och överlevnad, om vad kriget gör med oss. Och så välskrivet, med ett generöst språk som känns sydländskt, säger Gorki Glaser-Müller. Han upptäckte pjäsen via Denis Villeneuves film ”Nawals hemlighet” som kom på svenska biografer 2011. – Jag gjorde research och upptäckte att den bygger på en pjäs. Sedan dess har jag velat sätta upp den. Det som fångar mig är att den handlar om svåra existentiella beslut. Här blir politik till kött och blod, rollfigurerna är riktiga människor samtidigt som dramat har bibliska dimensioner. – Genom att vilja rädda sina barn från krigets fasor överför föräldrarna ett arv, en lögn, som gör att barnen knappt kan leva vidare. Gorki Glaser-Müller kom själv till Sverige som 13-åring 1986 från diktaturens Chile. Hans föräldrar var med i motståndsrörelsen mot Pinochet, men Gorki tänkte först inte att han själv kunde ha likheter med tvillingarna Janine och Simon i Mouawads pjäs. – Mouawad sätter fingret på något som jag tror att många även i Sverige kan känna igen, att föräldrarna överfört något som gör att din mentala hälsa står på spel. Men föräldrarna vill bara glömma och gå vidare, inte tala om det som varit. I Gorki Glaser-Müllers egen familj talade man inte om kampen, hotet och flykten till Sverige. Men han ville veta för att kunna komma vidare i livet – ett faktum han bearbetade i sin personliga dokumentär ”Gorki versus Pinochet”, 50 år efter statskuppen i Chile då Salvador Allende störtades. – För mig är det självklart: det finns ingen framtid om vi inte har en dåtid att minnas och försöka förstå. Hans ingång i pjäsen ”Bränder” blev också påverkad av upplevelserna under inspelningen av ”Children of the enemy”. Gorki Glaser-Müller följde Patricio Galvez färd till IS-fånglägret i Syrien där denne skulle rädda sina sju barnbarn vars föräldrar dött när kalifatet bröt samman. – Det blir lätt en floskel att säga ”konst på liv och död”, men att följa den här människans resa till Mellanöstern gjorde att även pjäsen ”Bränder” fick en helt annan dimension för mig

gorki glaser muller

Gorki Glaser-Müller regisserar Mouawas thriller ”Bränder” i Malmö

SVD

https://www.svd.se/a/bgpPMl/

I Eirik Stubøs regi blir ”Tre systrar” en uppsättning som skildrar en brytpunkt, ett slags limbo mellan det som varit och det som komma skall – och som påminner om vår tid. I Eirik Stubøs regi blir ”Tre systrar” en uppsättning som skildrar en brytpunkt, ett slags limbo mellan det som varit och det som komma skall – och som påminner om vår tid. Det står en oputsad samovar på bordet med rekvisita. Lite undangömd bakom ett svartvitt familjefoto och en chokladtårta i papier-maché. – Grynet Molvig, som till vår glädje spelar husan, är väldigt intresserad av den. Hon tycker den är roligare än en tekanna, men jag är inte så säker, säger Eirik Stubø skrockande när jag möter honom efter dagens repetition av ”Tre systrar”. Nej, Ryssland verkar inte ha en särskild central roll i Stubøs uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern, hans tredje i ordningen av mästaren på myllrande detaljrikedom, Anton Tjechov. Här är det istället de mellanmänskliga relationerna som står i centrum, och som Tjechov är så bra på att skriva fram. Repetitionerna verkar gå i samma dialogiska anda. Den scen jag just har fått ta del av liknar mer ett mingel än traditionell regiteater. I ett hörn sitter Louise Peterhoff (Masja) – även bioaktuell med hyllade ”100 årstider” – och talar privat om jultröjor med Linus Troedsson (kapten Soljonyj). I fonden ligger Adam Pålsson på golvet och stretchar medan Eirik Stubø, klädd i jeans och grå polotröja, hänger vid flygeln tillsammans med Carla Sehn (Irina). De är försjunkna i ett förtroligt och halvt viskande samtal som verkar handla om huruvida Adam Pålsson roll ska vara patetisk och bortskämd eller en ung man som hellre vill jobba, full av seriösa visioner om framtiden – allt till en matta av jazziga toner, de som blivit Eirik Stubøs signum. Arbete är också det tema i ”Tre systrar” som förebådar den världsfrånvända överklassens död och Sovjetunionens gryning i denna ruinromantiska pjäs som skrevs sexton år innan ryska revolutionen bröt ut 1917. Titeln till trots innehåller pjäsen ett myller av roller, här totalt tretton som ska närvara på scenen under hela föreställningen. Men det är systrarna och deras längtan bort till storstaden och ett mer meningsfullt liv som är pjäsens nav, spelade av Tova Magnusson (Olga), Louise Peterhoff och Carla Sehn. Hur ser då systerskapet ut? Är det egentligen en särskilt central konflikt i handlingen? Trojkan systrar säger sig inte ha tänkt på den så. Louise Peterhoff ser däremot ett slags systerlig ömhet växa fram mellan dem på scenen. – Jag tycker så mycket om att de har någonting ihop. Man förenas ju av att ha varit med om någonting smärtsamt, som att förlora en förälder så tidigt (mamman). Men där finns också det mer råa syskonskapet. Tova Magnusson nämner Irinas scen där hon drömmer om att arbeta, bland annat som herde, varpå hennes två systrar börjar ”asgarva”, som Tova uttrycker det. – Eller som när vi förenas i en syskonkropp som retar brorsan. Det finns vissa saker där wow – vi blir som ett! Det finns något skoningslöst mellan syskon som kan visa sig just så. Att det blivit just Tjechov på Kulturhuset Stadsteatern hela tre gånger för Eirik Stubø, som tidigare har satt upp ”Onkel Vanja” och ”Körsbärsträdgården” här, tror han beror på husets långa tradition av ensembleteater. ”Tre systrar” hör till de mer flitigt spelade av den ryske teatergigantens pjäser. Stubø nämner den tjeckiske stjärnregissören Otomar Krejčas bejublade uppsättning 1983, liksom Alexander Mørk-Eidems mer alternativa tolkning 2008, placerad i 1970-talets Norrland. Någonting lockar alltså alltjämt regissörer att ta sig an Tjechov, trots att han ibland anklagas för att vara lite tråkig

tre systrar stadsteatern

I Eirik Stubøs regi skildrar Tjechovs ”Tre systrar” en brytpunkt

SVD

https://www.svd.se/a/RGvRRA/

Nordiska museets nya permanenta utställning ”Nordbor”, om vardagsliv under 500 år, är storartad. Här kan man fördjupa sig i näver och lyx, barnporträtt och Bellmans dödsmask. Nordiska museet har en och en halv miljon föremål i sina samlingar. Det är väldigt mycket. Av dem har museet valt ut ett par promille till sin nya basutställning. Det är också väldigt mycket, det blir besökaren snabbt varse. Överväldigande är ordet. ”Nordbor” är museets största utställning någonsin, och har tagit fem år att färdigställa. Den upptar hela det översta planet i den pampiga byggnaden, och berättar i stiligt scenograferade avdelningar om hur människor har levt här uppe i norr under de senaste 500 åren. Upplägget följer olika parallella spår, men som förstagångsbesökare har man nog mest glädje av det kronologiska. Det börjar i 1500-talet med sådant som näverföremål från finnskogarna, rävskinn, skidor, ackjor och teckningar av Nils Nilsson Skum och Johan Turi. Nu hör ju varken Skum eller Turi hemma i 1500-talet, men deras bilder bidrar till att sätta de samiska föremålen i ett sammanhang. En av innovationerna i ”Nordbor” är just att de samiska föremålen inte visas separat utan är infogade i den samlade berättelsen. I myllret av föremål finns för övrigt ännu ett som i förstone ser ut att ha hamnat i fel århundrade, nämligen en liten stenåldersyxa – också på 1500-talet gjorde man fornfynd. Hur förstod man dem? Förmodligen trodde man att de hade fallit ner från himlen, för yxorna kallades åskviggar. I 1600-talsavdelningen berättas, bland mycket annat, om framväxten av städer och borgerskap. Här kan man också begrunda en gripande samling porträtt av små barn, både levande och döda. Det som föreställer lilla Sigrid Oxenstierna kan man titta lite extra på. Det är placerat intill det broderade röda klänningslivet som hon bär på porträttet. Och i en liten film kan man höra kronolänsman Mats Erson Nohrman från Mora berätta om sin samvetsnöd när han måste tvångsrekrytera bondpojkar till armén. Texten är baserad på hans dagbok som finns i museets digra arkiv. I utställningen finns ett tjugotal sådana små filmiska gestaltningar av arkivmaterial, alla knutna till historiska personer. I 1700-talsavdelningen tar exempelvis Linnélärjungen och tryckfrihetsivraren Peter Forsskål och barnmorskan Catharina Koberg till orda. Här kan man förstås också se ett antal museala klenoder som Linnés käpp och Bellmans dödsmask, och i ett ljust och elegant rum berättas om 1700-talets ökande utrikeshandel som erbjöd samhällets välbeställda lyxiga nymodigheter som kaffe och te. Mer oväntat är ett mycket litet föremål som visas i en mörkare monter – en dödskalle, inte större än en tumnagel, snidad i ben. Den var bevismaterial i en rättegång mot en romsk kvinna som stod anklagad för att ha utövat ockulta konster mot betalning. Den är, enligt museet, det äldsta kända föremålet i världen som kan knytas till romsk magi. 1800-talsavdelningen berättar om jordbrukets utveckling, befolkningsökning och emigration, men här finns också en del udda föremål som ansågs kuriösa redan i samtiden. Ta till exempel den skräckinjagande hundselen, gjord på 1820-talet i Ljusdal. Den är försedd med långa, vassa järnspetsar, som skulle göra hunden bättre rustad vid vargattacker. Så rullar det långa 1800-talet på med industrialisering, folkrörelser, demokratisering och kafékultur. Här visas en rad av August Strindbergs målningar – det var ju Nordiska museet som tog hand om hans kvarlåtenskap – och porträttkonst från åren omkring förra sekelskiftet

nordbor nordiska museet

Recension: Nordiska museets utställning Nordbor är storartad

SVD

https://www.svd.se/a/l3GELy/

Ett gäng nervklena vilar ut i Alperna medan omvärlden rustar för krig. Regissören Staffan Valdemar Holm lockas av det subversiva i ”Hotell Vita hästen” när han begår operettdebut på Folkoperan. Vi var nog flera som lyfte ett ögonbryn när nyheten kom att regissören och tidigare Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm skulle ta sig an operett. Nu repeterar han ”Hotell Vita hästen” på Folkoperan. Ensemblen är suveränt namnkunnig med skådespelarna Stina Ekblad, Jonas Karlsson, Lennart Jähkel, Magnus Roosmann och Magnus Ehrner samt operasångarna Elin Rombo, Richard Hamrin, Alexandra Büchel, Klas Hedlund med flera. Jag träffar regissören, Jonas Karlsson och Elin Rombo den andra repetitionsdagen och undrar vad som i all fridens dar fick Staffan Valdemar Holm att göra tyroleroperett? – Handlingen utspelas före första världskriget, men hade premiär i Berlin 1930 i en tid av depression, kapprustning och växande missnöje. Det finns något subversivt i ”Vita hästen”. Och en känsla av att något är förbi. Den förebådar katastrofen med desperat munterhet och desperat nostalgi, säger Staffan Valdemar Holm. – Det är en svanesång över något som inte längre finns. I mörka tider föds längtan efter underhållning. Det finns starka paralleller till den osäkra tid vi lever i nu, med krig, våld och förtvivlan. Som vi inte riktigt orkar med, utan ofta stänger av. Regissören ser trådar till Bertolt Brechts och Kurt Weills ”Tolvskillingsoperan” från 1928, aktuell i en uppsättning på Dramaten. Upphovsmännen bakom operetten, med originaltiteln ”Im Weissen Rössl”, ingick i de tyskspråkiga intellektuella och kulturella kretsarna. Och de av judisk härkomst fick liksom Brecht fly från Tyskland i samband med kriget. Operetten bygger på ett lustspel skrivet 1896 och det finns en mängd textversioner. Översättaren Magnus Lindman har fått göra ett närmast arkeologiskt arbete. Staffan Valdemar Holm är noga med att ta texten på allvar. Att ironisera över genren vore att slå in en öppen dörr: – Vi lever inte i en tid för satir. Jag tror teaterkonsten nu måste handla om att uttrycka känslor och glömma jaget. På värdshuset, som här blivit hotell, i Salzkammergut utspelas kärleksförvecklingar till öronsmekande melodier av Ralph Benatzky. Jonas Karlsson är helt ny i operettgenren: – Men den här chansen gick inte att säga nej till. När jag förstod att Stina Ekblad och andra från teatern skulle vara med kändes det tryggare. Jag älskar klassisk musik och har tagit några sånglektioner för att känna mig för. Nu nynnar jag hela tiden.  För Elin Rombo, som gjorde en bejublad Hanna Glavari i Kungliga Operans friskt samtidsuppdaterade ”Glada änkan” 2017, är operett ett barndomsminne: – Min mormor älskade operett. Hon sjöng melodierna när jag var liten. Sångerna fastnar, de är uppbyggda med vers och refräng och därför förhållandevis lätta att sjunga. Jag har längtat efter att göra den här musiken, den har en sådan nerv. De talar om hur musiken går rakt in i hjärtat, inte minst de medryckande valserna. Båda ser fram emot att inspireras av varandras konstnärliga uttryck. I ”Vita hästen” är texten och musiken likvärdiga. Jonas Karlsson säger att det är underbart att vara så nära musiken. Elin Rombo talar med respekt om textgestaltningen. Operetten är också en kombination av operans bundna musikaliska dramaturgi och den mer flexibla talteatern. Här finns både musiken och friheten att leka med formen. Jonas Karlsson spelar kyparen Leopold, som vid urpremiären gjordes till en paradroll av Max Hansen. Rollen har sedan spelats av folkkära artister och komiker, som Stig Grybe, Nils Poppe, Thore Skogman, Jan Malmsjö och Claes Malmberg. Staffan Valdemar Holm talar entusiastiskt om möjligheten för framstående skådespelare att få bredda och visa hela sitt register

vita hästen folkoperan

Staffan Valdemar Holm sätter upp ”Vita hästen” på Folkoperan

SVD

https://www.svd.se/a/3EAPnv/

Med ”Tipping point” vill Cirkus Cirkör visa att svindlande konster i trapetser också kan spegla hela samhällskroppen. Hur lätt vi hamnar ur balans – och hur viktigt det är att samarbeta. Allt faller samman, allt byggs upp igen … När Cirkus Cirkör nu gör en ny uppsättning, den första egna produktionen på drygt fem år, är det den första utan Tilde Björfors som ytterst konstnärligt ansvarig. Det är också en show som ställer kroppar mot metall, teknik mot människor och sönderfall mot konstruktivt byggande av något nytt. Något vackrare. Något där varje komponent, varje människa, får finnas i egen rätt och i förtröstan om att alla de andra också finns och går att luta sig mot. – Om vi agerar tillsammans kommer vi någonstans, men det känns nuförtiden som att det är så mycket polarisering och vi kommer ingen vart, säger den spanskfödde regissören Alexander Weibel Weibel som länge arbetat med Cirkör både som artist och regissör. Han befinner sig i något slags stadium av sammanbiten men vänlig koncentration, tre veckor före premiär när vi ses i en av salarna i Riksteaterns lokaler i Stockholmsförorten Hallunda. Så mycket ska stämma när ”Tipping point – balancing in a time of change” för första gången ska möta en publik. Inte bara konstnärligt, också tekniskt. Inte bara för publikens skull, också för artisternas säkerhet. Att allt sitter som en smäck är en fråga om ren överlevnad, bokstavligt. – Det gäller att vara på tårna för om jag sätter på ett lager av musikalisk intensitet för tidigt kan ju någon tappa greppet och ramla, säger musikern och kompositören Axel Fagerberg, som inte bara komponerat musiken direkt för uppsättningen utan också står på scenen och spelar live. Med hembyggda trummor framför sig och syntar som han styr med fötterna via pedaler, och med en oerhörd koncentration på vad som sker på scenen, han styr cirkusartisternas kroppar, deras kroppar styr hans musik. Den estetiska visionen är att skapa ett ljudlandskap där hårt och mjukt möts. – Jag leker med kontrasterna och jobbar med inslag som knappt är musik utan ljudeffekter. Det är roligt att gå mellan saker som är väldigt tonala och tydliga och saker som är organiserat kaos.  Just så som hela föreställningen bygger på krocken med, eller samverkan mellan, de konstruktioner i metall som byggts upp utifrån Alexander Weibel Weibels grundidé och cirkuskropparna. Det handlar om strukturers uppgång och fall och den brytpunkt som vi befinner oss i just nu. När det gamla skakar och tycks vara på väg att gå sönder och ingen riktigt vet vad som kommer att uppstå ur askan. – När jag började tänka på det så kom jag att tänka på en strukturell princip som jag är väldigt intresserad av som heter tensegritet, berättar Alexander Weibel Weibel och springer för att hämta en liten modell som visar denna princip, en sorts boll av trådar och stänger som håller samman ett virrvarr av metallbollar. – Det är strukturer som är i balans genom att vissa komponenter är utsatta för spänning och andra för tryck. Han drar i en spänd gummitråd och visar hur hela bollen då ändrar form. – Det skapar en struktur som är anpassningsbar och stark och som kan förändras. Jag har länge känt att jag vill göra något med den och och när jag började fundera över tematiken i showen så insåg jag att det är en väldigt bra metafor för det vi vill prata om. Alexander Weibel Weibel var först violinist men sen klippte han sig och påbörjade en redig yrkesutbildning, till ingenjör. Det var inte riktigt hans grej ändå så efter tre år hoppade han av och påbörjade den utbildning till cirkusartist som nu landat honom i registolen på Cirkus Cirkör i Hallunda. Men intresset för teknik, för hur saker är konstruerade och fungerar, det har han tagit med sig

cirkus cirkör

Cirkus Cirkörs ”Tipping point” är ett slags metafor för demokratin

SVD

https://www.svd.se/a/5B9pae/

Sverige och resten av Europa behöver nu leverera handfast stöd till Ukraina i form av mer ammunition innan det är för sent. Det skriver Magdalena Andersson och Peter Hultqvist, Socialdemokraterna. Rysslands hänsynslösa invasion av Ukraina har nu pågått i nära två år. I två år har vi haft krig i Europa. Putin utmanade hela den europeiska säkerhets­ordningen när hans styrkor invaderade Ukraina och satte den starkes rätt före länders nationella själv­bestämmande. På sikt äventyrar detta den stabilitet som gynnat fred, säkerhet och utveckling och som varit särskilt viktigt för små länder som Sverige. Rysslands aggression i Ukraina utmanar därför på sikt säkerheten för Sverige och hela Europa. Så när det ukrainska folket försvarar sin frihet – då är det inte bara deras kamp. Det är också vår kamp. Striderna i de ukrainska skytte­gravarna handlar inte enbart om Ukrainas frihet – det är en kamp mellan demokrati eller autokrati. Ryssland får inte vinna. Men om detta ska vara möjligt så måste världen göra mer för att stödja Ukraina. Den ukrainska försvarsviljan är imponerande och även motstånds­kraften i dess civilsamhälle, men när kriget drar ut på tiden och leveranser försenats från USA och EU så tryter nu ammunition och materiel. Rapporter i närtid visar nu på att ukrainska styrkor ransonerar eller får slut på ammunition vid frontlinjen. I det läget så behöver världen klara av att fortsätta backa upp Ukraina – både i ord och handling. Vi måste hålla i vårt stöd även när tiden går och det kostar på. För utan vapen och ammunition kommer Ukraina i förlängningen att förlora. Vi socialdemokrater vill att Sverige som land ska bidra mer än tidigare. Sverige med vår starka och högspecialiserade försvars­industri ska göra vår del av jobbet. Vi vill därför upprätta svensk direkt­produktion av ammunition till Ukraina. Med statliga garantier i botten. Här behöver staten, försvaret och försvars­industrin gå samman och agera tillsammans, i Sverige och i andra europeiska länder med försvars­industri. Annars kommer vårt stöd inte vara tillräckligt mot Ryssland som ställt om hela sin ekonomi till en krigsekonomi. Sverige skulle på detta sätt kunna bidra med mer ammunition till Ukraina så att landet får bättre möjlighet att stå emot de invaderande styrkorna. Det är därför beklagligt att Sverige­demokraterna och regerings­partierna röstat ner vårt utskotts­initiativ om statliga garantier för tillverkning av ammunition specifikt till Ukraina. För Ukrainas skull behöver regeringen tänka om och skyndsamt agera i linje med det förslag vi lagt. Frågor rörande svenska säkerhets­intressen förtjänar breda samarbeten. Rysslands attacker sker också på fler platser än vid frontlinjen i Ukraina. För Ryssland vet mycket väl att Ukraina är beroende världens stöd. Så nu när både USA och EU nu närmar sig val kommer Ryssland göra allt landet kan för att försvaga världens stöd till Ukraina. Helgens oacceptabla uttalande från Donald Trump om Natosamarbetet skickade också en signal till Ryssland som ökar incitamenten för Putin att påverka valutgången i USA. På samma sätt kommer Putin leta efter svagheter i Europas enighet. Vi vet att Ryssland kommer att försöka splittra oss och påverka valen. Vi får inte låta det ske. Vårt budskap denna helg vid säkerhets­konferensen i München till Europas ledare är därför om vikten av att Europas länder nu stärker sitt säkerhets­samarbete och växlar upp sin produktion av vapen och ammunition. Det krävs för att stödet till Ukraina ska kunna vara starkt och beständigt – men även för att garantera Europas säkerhet. Sverige och svenska folkets säkerhet påverkas starkt av vår förmåga att göra det som krävs i Europa

s

S: Sverige bör göra mer för Ukraina

SVD

https://www.svd.se/a/P4KgAz/

Piratspelet ”Skull and bones” har varit på gång i över tio år. När det nu äntligen släpps har det sina stunder – men präglas av kaos. I dagarna släpps världens mest påkostade piratsimulator: ”Skull and bones”. Plundra holländska kompaniets dignande laster? Javisst. Smuggla olagliga dyrbarheter med tullen hack i häl? Förstås. Jaga mytologiska sjöodjur? Det borde vara episkt. Så varför har jag då så tråkigt? Tio år har det tagit. Stora delar av många grafiker och programmerares karriärer som vigts åt detta: att mejsla fram en 620 kvadratkilometer stor gestaltning av Stilla havet som det tedde sig under 1600-talets mitt. Världen är enorm. Afrikas ostkust, Madagaskars täta djungler och sydostasiens vulkanöar – i ”Skull and bones” är världen ditt ostron. Det står dig fritt att navigera ditt tidstroget återskapade piratskepp från en världsdel till en annan. Visst är det ibland en magnifik upplevelse att forsa fram över den blå oceanen. Oftare känns det dock mest platt och själlöst. Efter bara några timmar märker jag att alla nya platser man kommer till i princip bara är lätt omsminkade kopior av varandra, utan särart eller egen personlighet. Billiga snabblösningar som skvallrar om ett oinspirerat arbete. Som om ingen riktigt brytt sig, egentligen. Så är det nog också. Det är ingen hemlighet att den långa produktionstiden på elva år inte berott på en stark kreativ vision och oändliga resurser, utan på att spelet blivit ett digitalt svar på Västlänken. Ett havererat byggprojekt. Tanken var egentligen inte alls att ”Skull and bones” skulle ta över ett decennium att göra klart. När arbetet drog igång 2013 var det spelstudion Ubisofts krassa försök att slå mynt av en oväntat succé. Försöket att kombinera deras episka lönnmördarepos ”Assassin’s creed” med sjörövarlivet visade sig nämligen vara ett genidrag. Spelarna älskade det. ”Skull and bones” blev nästa logiska steg – nu skulle drömmen att få färdas på de sju haven och panga med kanoner göras till en helt egen spelserie. Men så blev det inte. I stället kantrade arbetet. Hela första utkastet skrotades och man började om. Nya chefer togs in. Enligt envisa rykten är en stor del av skälet till att spelet över huvud taget nu släpps att spelstudion, som ligger i Singapore, råkat lova staten att göra det för att få fortsätta vara verksam. Att det gått igenom ett arbetsmässigt kaos märks. Att axla rollen som pirat i ”Skull and bones” känns ofta mer som att vara en arkeolog som tar sig igenom olika lager av spelbeslut. Olika i sig potentiellt roliga men kombinerat osammanhängande spelupplägg och designval ligger staplade på varandra. Är det ett rollspel med en tydlig story? Eller en så kallad sandbox där du kan göra vad du vill? Eller kanske till och med ett utpräglat multiplayer-RPG? Lite av varje. Eller inget av dem. Det mest besvärande av dessa tre är att spelet är byggt för att vara ständigt uppkopplad mot andra spelare. Det skulle kunna vara roligt – men i detta fall fungerar det exceptionellt dåligt. Illusionen av att befinna sig på sin egen resa från rags to riches bryts konstant när någon tolvåring med smeknamnet ”Predator24042” envisas med att segla runt mig i cirklar. Spelmakarna kan heller inte låta bli att ständigt påminna mig om hur evigt online jag är. Skärmen flimrar av så många uppdateringar att det känns mer som att jobba som daytrader än piratkapten. Med det sagt har spelet sina stunder. I vissa ögonblick är jag trots allt där, som en fruktad kapten på de sju haven. Hissar seglen, fångar vinden och rider ut rasande stormar. Kommer ikapp en galär fylld med rikedomar, som jag efter en hård kanonstrid slutligen bordar. Det är mäktigt. Uppslukande

skull and bones

Recension: Multiplayerspelet Skull and bones till PS5 och Xbox

SVD

https://www.svd.se/a/5B9GyX/

För två år sedan förbjöd president Biden offentliganställda att ladda ner Tiktok på statliga telefoner. Nu har han startat eget konto. Virala trender och tjuvnyp mot Donald Trump står i fokus. I en filmsnutt står den amerikanska presidenten i ett vardagsrum med händerna i fickorna. En röst bakom kameran ställer tvåvalsfrågor som presidenten ledigt svarar på. Trenden har blivit stor på Tiktok och heter ”this or that”. Den går ut på att man ska välja mellan två alternativ. Chiefs eller Niners?, lyder första frågan till presidenten. Match eller reklam? Sista frågan han får är – ”Trump eller Biden?” – Skojar du med mig? Biden, svarar presidenten skrattande. Klippet har fått över nio miljoner visningar och blev startskottet för Joe Bidens närvaro på Tiktok. Kontot lanserades i samband med finalen i amerikansk fotboll, Super Bowl, i söndags, under namnet @bidenhq. Nyheten har mötts av blandade reaktioner på sociala medier där många reagerat på presidentens profilbild. Den föreställer ett svartvitt porträtt av Joe Biden där hans ögon ersatts av röda laserstrålar. Alter egot kallas för ”Dark Brandon”, en blinkning till en meme som skapats om presidenten. Enligt den amerikanska nyhetssajten Vox kommer namnet Dark Brandon av att högerns ”f-ck Joe Biden” i en ”felhörning” blev ”Let’s go Brandon”. Det senare fortsatte användas av högern som skällsord. Så småningom började Joe Biden och hans anhängare anamma ”Brandon” på sociala medier, i ett försök att ta kontroll över namnet. Kontot har väckt uppmärksamhet, inte bara för sina inlägg, utan också för att Biden-administrationen tidigare varit kritisk till den populära kinesiska appen. “Biden-administrationen tror på att vissa länder, inklusive Kina, försöker utnyttja digital teknologi och amerikanska invånares data på sätt som utgör oacceptabla risker för nationell säkerhet [..]”, sa Saloni Sharma tidigare talesperson för nationella säkerhetsrådet till Washington Post. Även FBI-chefen Christopher Wray uttryckte sin oro i den amerikanska kongressen 2022. – Jag är extremt bekymrad över Tiktoks verksamhet i USA, sa han då. – Det handlar om möjligheten för den kinesiska staten att använda Tiktok för att samla in data om miljontals användare. Eller kontrollera rekommendationsalgoritmen, vilket skulle kunna användas för påverkansarbete här om de så vill. Eller för att kontrollera mjukvaran på miljoner enheter, vilket ger dem möjlighet att potentiellt påverka personliga enheter tekniskt. USA övervägde att förbjuda appen eller att tvinga fram en tvångsförsäljning av den, men så blev det inte. Senare samma år förbjöd dock Joe Biden offentliganställda att ladda ner Tiktok på statliga telefoner. Kinesisk spionapp Trots oron har Joe Biden nu gjort sin närvaro känd på Tiktok, något som väcker viss förvåning hos Måns Jonasson, internetexpert på svenska Internetstiftelsen. – Det blir absolut lite pikant när man å ena sidan säger att appen är en gigantisk säkerhetsrisk. Å andra sidan startar man ett konto för presidenten. Användare delar med sig av data till företag som Facebook, Instagram och X. När det gäller Tiktok tillkommer en dimension som Måns Jonasson menar påverkar inställningen. – Bara själva misstanken om att kinesiska staten skulle ha tillgång till data gör ju att många drar öronen åt sig, säger han. Presidenten publicerade ett inlägg om nyheten på X och bland de tusentals kommentarerna är det flera som pekar på Bidens nya inställning till Tiktok. ”Jag trodde att det var en kinesisk spionapp?”, skriver en användare. ”Ett bra sätt att nå ut till unga väljare men ville inte Joe Biden förbjuda Tiktok tidigare”, skriver en annan. ”Jag älskar det här! Biden är så rolig!” , skriver en tredje användare.

tiktok

Joe Bidens Tiktok-konto väcker kritik

SVD

https://www.svd.se/a/9z5k69/

Just när Kristdemokraterna ska dra igång sin valrörelse får partiet en vilde i Europaparlamentet i Sara Skyttedal. Men partiledare Ebba Busch säger att partiet har större förutsättningar för ett gott valresultat jämfört med i höstas. Dagen efter att Sara Skyttedal i en intervju med Expressen meddelade att hon lämnar Kristdemokraterna och blir vilde i Europaparlamentet samlades partiets fullmäktige. Enhälligt beslutades att låta Alice Teodorescu Måwe toppa partiets EU-lista. Strax innan artikeln publicerades på torsdagen kontaktade Sara Skyttedal Ebba Bush och meddelade sitt beslut. – Hon hörde av sig några minuter innan artikeln publicerades och informerade om att hon lämnar partiet. Jag beklagar det och partisekreteraren har uppmanat henne, som brukligt är och som hon också lovat i kandidatförsäkran, att lämna sina uppdrag. Efter intervjun förtydligar Mia Widell, presschef hos Ebba Bush, att det i partiets kandidatförsäkran inte uttryckligen står att kandidaten ska lämna platsen i Europaparlamentet om denne lämnar KD. Men innebörden i försäkran är att värna partiet. I oktober valdes Sara Skyttedal till partiets toppnamn, trots att hon tidigare förlorat mot David Lega i partiets provval, och inte hade placerats i topp av partiets nomineringskommitté. Men i januari petades Sara Skyttedal efter ett beslut i partistyrelsen, för att hon haft kontakter med Sverigedemokraterna. Nytt toppnamn blev Alice Teodorescu Måwe, som följs av andranamnet Ella Kardemark. Och nu blir Sara Skyttedal alltså vilde. – Mitt fokus är inte på de ordväxlingar som hon väljer att stå för, utan mitt fokus som partiordförande ligger på att värna rörelsen och fullfölja det uppdrag som jag fått från svenska folket. Och nu ligger vårt fokus i och med partifullmäktige i dag på att förtjäna stöd för två mandat i EU-valet, säger Ebba Busch. Berömde Skyttedal i tal KD-ledaren säger att turbulensen kring vem som ska vara toppkandidat just när valrörelsen ska dra igång inte tycks ha påverkat Kristdemokraterna. – Jag förstår att det kan låta märkligt, men det är mer enighet och större uppslutning och bättre förutsättningar för ett gott valresultat i och med partifullmäktige idag jämfört med i höstas. Hur tror du att turbulensen påverkar väljarna? – Det återstår att se, men jag är fast övertygad om att vi har förbättrat våra förutsättningar till ett starkt valresultat med Alice Teodorescu Måwe och Ella Kardemark i toppen. I sitt tal efter partifullmäktiges beslut berömde Alice Teodorescu Måwe Sara Skyttedal för hennes arbete för att stärka Europas säkerhet. – Hon har varit både framgångsrik och modig på många sätt och det hoppas jag att jag också ska kunna vara. Det hoppas jag att jag har visat under de 15 åren som jag har varit opinionsbildare, att jag också är en orädd person som tycker om att tänka efter före.

ebba busch

Busch om Skyttedals besked att bli politisk vilde: ”Beklagar det”

SVD

https://www.svd.se/a/nQ8L9J/

Konspiratoriska insinuationer när oppositionsledaren angrep Henrik Jönsson. Magdalena Andersson hade ett jobb. Partiordföranden för Socialdemokraterna, tillika oppositionsledaren och före detta statsministern, skulle varna för två högst påtagliga problem: Rysk desinformation och försök att uppvigla opinioner i väst, samt risken för att högerpopulistiska och främlingsfientliga partier växer i det kommande EU-valet. Magdalena Andersson framför alltså ogrundade och konspiratoriska insinuationer mot en opinionsbildare som varit kritisk mot socialdemokratin. Målet var vidöppet. Denna oro finns både hos de egna väljarna och långt in i det borgerliga lägret. Ändå slutade den intervju som Magdalena Andersson gav i DN (15/2) i ett totalt haveri, med så gott som unison kritik från vänster till höger. ”Under all kritik i sin klantighet”, skriver Johannes Klenell i Arbetet (16/2). ”Det här är inte anständigt av en före detta statsminister”, konstaterar ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (Expressen 16/2). För att bara nämna två av otaliga exempel. Magdalena Andersson kunde nämligen inte hålla sig till ämnet. I stället för de allvarliga hot hon började i, valde hon att fara ut i vildsinta anklagelser mot entreprenören och youtubern Henrik Jönsson. ”Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det här. Var kommer pengarna ifrån?” spekulerade Andersson, trots att det är välkänt att Jönsson samlar donationer från sina många följare och dessutom blivit rik på framgångsrikt företagande. Magdalena Andersson framför alltså ogrundade och konspiratoriska insinuationer mot en enskild, namngiven opinionsbildare som varit kritisk mot socialdemokratin – insinuationer hon ser till att upprepa flera gånger. Detta i ett intervjusammanhang där hon tidigare har pratat om ryska påverkanskampanjer. Det är både osakligt och synnerligen omdömeslöst. Andersson suffleras dessutom av sin pressekreterare Mirjam Kontio som etiketterar Henrik Jönssons youtubevideor som ”hatpropaganda”. Henrik Jönsson är en vän, så mitt eget omdöme om hans filmer och framträdanden som pedagogiska och lätt humoristiska kan läsaren ta lätt på. Men få som bildat en egen uppfattning ser något ont uppsåt hos den artige skåningen. Inte ens Aftonbladets Anders Lindberg instämmer i partiledarens försök till karaktärsmord, utan beskriver Jönsson som ”trevlig”. Så lyckades Magdalena Andersson falla från sin egen höga häst. Den här gången blev anklagelserna så grova och vildsinta att inte ens de mest partilojala kunde annat än att sparka bakut. Turerna som följt hade kunnat vara roande, om inte bakgrunden varit så allvarlig. För Magdalena Andersson tycks dessa faror och hot bara vara retoriska redskap. Ryssland bedriver krig i Europa och nyheten om korruptionsavslöjaren Aleksej Navalnyjs död i fängelse är en brutal påminnelse om hur oppositionella röster i landet behandlas. Hotet från denna imperialistiska diktatur är på riktigt. Även högerpopulismens frammarsch i Europa är bekymmersam för vänner av samarbete, framsteg och frihet. Särskilt som många av dessa partier är svaga för Putins Ryssland och Viktor Orbàns auktoritärt korrupta styre i Ungern. Men för Magdalena Andersson tycks dessa faror och hot bara vara retoriska redskap, som hon omdömeslöst svingar mot alla politiska meningsmotståndare. Förra året hävdade Andersson melodramatiskt på DN debatt (12/5) att den borgerliga regeringens politik var ”i linje med hur auktoritära högerregimer agerar runt om i världen. Där opposition, medier och akademi tystas”, och att det pågick en strid om ”vårt lands själ”. Detta är samma regering vars politiska förslag knappt mött några invändningar i sak från socialdemokratiskt håll

magdalena

Magdalena Andersson ägnar sig åt smutskastning

SVD

https://www.svd.se/a/Knd3OE/

Artificiell intelligens spås ersätta mängder av jobb med maskiner. Just därför är det lite av ödets ironi att först ut att drabbas – kan vara hjärnorna som utvecklar tekniken. ”Googlers, I have some difficult news to share.” Googlers är vad Google-anställda kallar varandra. Och nu hade den högsta Googlern av dem alla – vd Sundar Pichai – dåliga nyheter att dela med sig av till kollegorna. Det var januari 2023 när Pichai bestämde sig för att säga upp runt 12 000 anställda. Den ekonomiska verkligheten hade kommit ikapp dem, och den närmast oändliga tillväxten såg ut att ha ett slut. Det lät dramatiskt. Men vad Pichai inte sa var att mängden anställda hade ökat med runt 55 000 personer sedan 2020. Och att Google överlag hade ökat sin personal med 10 procent – varje år – sedan 2013. Skälet är att Google behöver investera i sina ”stora prioriteringar”. Och med det menar Pichai två enkla bokstäver: AI. Investeringarna som behöver göras är främst i hårdvara – chip och kapacitet för att bedriva storskaliga AI-tjänster. Det är ingen hemlighet att OpenAI:s framfart har satt press på Google. Och vd Sam Altman har nyligen åter fått rubriker. Altman vill ta in 70 000 miljarder svenska kronor – och har en plan för att ta fram egna chip. Även Google investerar i egna chip i ett försök att särskilja sig från marknadsledaren Nvidia och de som använder dess produkter. Att kostnaderna för AI ökar är i sig inget skäl att säga upp personal. Men det sker samtidigt som tillväxten börjar avta i Googles kärnaffär. Under 2022 och 2023 sjönk tillväxten till ensiffriga procent. Den faktiska ökningen i dollar är fortfarande mycket hög – runt 250 miljarder kronor mellan 2022 och 2023 – men procentsatsen blir ändå relativt låg, jämfört med tidigare år. Flera techjättar har samma utmaning. Hur mycket tillväxt kan man uppbringa år efter år, när startpunkten är så hög? Apples intäkter sjönk exempelvis något under 2023. Kostnaderna ökar alltså för techjättarna, och tillväxten ser ut att börja avta. Men det finns ytterligare ett skäl som talar för att antalet anställda kommer minska framöver. Det är själva AI-tekniken i sig. Techjättarna sitter på första parkett för att se vad AI-tekniken kan komma att göra. I framtidsscenarios förutspås att kundtjänstjobb och liknande kan försvinna i hög skala när AI rullas ut i samhället. Men troligen kommer även utveckling av mjukvara påverkas väldigt mycket. I Silicon Valley kostar en genomsnittlig programmerare omkring 1,5 miljoner kronor per år. Lägg till alla andra discipliner som skulle kunna effektiviseras. Det krävs helt enkelt inga enorma nedskärningar för att besparingen ska bli betydande. Redan idag sitter programmerare i hela världen och kodar med Chat GPT eller Githubs Copilot. Silicon Valley är alltså – ännu en gång – där utvecklingen ligger i absoluta framkant. Och när det gäller AI är den är driven av de största företagen. Att de själva inte skulle nyttja den till de effektivitetsvinsterna som finns förefaller orimligt. Det är dessutom den rådande kulturen i Silicon Valley att göra just det. Uttrycket som används är “dogfooding” – att använda tjänsterna man själv utvecklar. Kan vi ha nått ”peak techarbetare” hos techjättarna? Kommer de största bolagen aldrig att ha fler anställda än de har just nu? Det finns en hel del som tyder på det. Mängden techarbetare överlag kan dock fortfarande komma att öka. Organisationen Techsverige har en rapport som visar att 18 000 specialister inom tech behövs årligen ända fram till år 2028. Att ha kunskap och förståelse om vad teknik kan åstadkomma behövs, i synnerhet i takt med att digitaliseringen av samhället fortgår

ai

”Dogfooding” är ett tecken på ödets AI-ironi för techjättarna

SVD

https://www.svd.se/a/abg7OE/

Expressens kulturchef vill bilda folket med ett klassiskt ”ragebait” och social­ministern föreslår fasta som svar på sänkt lön. Johannes Klenell undrar hur samtiden mår egentligen. Expressens kulturchef Victor Malm avslutade förra veckan med att fråga sig om man kan tala om en tilltagande offentlig enfald. Anledningen till detta? Att kultursidorna missat statsvetaren Bo Rothsteins bok ”Grundbulten”. Som bitter kulturman över fyrtio ligger tesen om människors eskalerande dumhet mig såklart väldigt varmt om hjärtat. ”Enklast får man syn på den genom att under en vecka se vilka tankar och idéer som diskuteras i svenska medier, och sedan jämföra dessa med vilka som skapar engagemang på sociala medier. Oftast är skillnaden svår att se”, skrev kulturchefen. En offentlighet som fortsätter på inslagen väg går en dyster framtid till mötes får vi lära oss. Relevant poäng. Den här veckan rivstartade därför Expressen Kultur ett nytt, mycket klokare, offentligt samtal genom att publicera ett så kallat ragebait, signerat SVT:s påläggskalv Erik Galli, med rubriken ”Erkänn: Ni hatar vackra människor”. Samtidigt, i DN Kultur, skriver Jakob Forssmed – landets enda hyfsat harmlösa kristdemokrat – i samband med askonsdagen om det viktiga med fastan. ”I vår sekulära selektion har festen, eller i varje fall dess attribut, bestått provet, medan fastan och väntan avskaffats.” Vi förlorar tiden för självreflektion när fastetiderna uteblir. Jag förstår såklart att det kan kännas som att Sverige befinner sig i dekadent baluns-läge om man är socialminister i Ulf Kristerssons regering. Statsministern firade trots allt sin sextioårsdag i en månad med final på Sagerska den 24:e januari – årets fattigaste dag. Kristersson måste snart ha gått på fler mingel än Leif Pagrotsky. En oerhörd bedrift. Men. I övriga Sverige har fastetiderna pågått sedan i somras. Finansminister Elisabeth Svantesson har sagt att svångremmen fortsätter dras åt under våren. Då kommer Forssmed här och berättar att glaset är halvfullt. Blev boendet för dyrt när räntorna gick upp? Andas. Blicka inåt. Se inflation och reallönesänkningar som tid för kontemplation i livets eviga grisfest. Vad hade Jesus gjort? Höjt styrräntan! Forssmed har gjort Tidöstyrets konsekvenser andliga. Någon dag innan Malm skrev om fördummade offentliga samtal satt jag i Eskilstuna och lyssnade på Mats Caldeborg, en av de två ansvariga för konsthallen Norra Kvarken i Nordmaling. Deras projekt ”Konst för fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar” fick dryga miljonen av Kulturbryggan 2019. Det orsakade ett ramaskri i den borgerliga offentligheten. Moderaten Richard Herrey, en man med betydligt större kunskaper om gyllene skor än om termen ”ministerstyre”, krävde kulturministerns avgång om hon inte tog ansvar. Ett fruktansvärt fördummat offentligt samtal, helt enkelt. Richard Herrey är i dag vd för kulturhuset i Kiruna. När jag satt där och hörde Caldeborg berätta om Norra Kvarken kände jag Forssmeds inre frid. Deras senaste konstprojekt är tydligen att man får lyssna på en död björk. Det är värt varenda skattekrona. Veckans musik: Helt klart inom genren ”mörk druid”. I februari lyssnar man på Fields of the Nephilim och Type O Negative. En inre röst lockar en att köpa cowboyhatt och skinnrock. Sen skärper man sig. Veckans insikt: Att Nick Hornbys ”High Fidelity” är den snälla killens ”The game”.

expressen

Johannes Klenell: Så löser Expressen problemet med dumhet

SVD

https://www.svd.se/a/XbP6Pr/

I ”Bastarden” befinner vi oss i Danmark år 1755, och krigsveteranen Ludvig Kahlen har fått i uppdrag att bruka den karga jorden. Mads Mikkelsen är som klippt och skuren för rollen. Året är 1755 och på den karga, öde Jyllandsheden gror ingenting. Krigsveteranen Ludvig Kahlen försöker övertyga den danska kronan om att han kan bli den första som lyckas odla och bygga koloni på heden. I belöning vill han ha en adelstitel. Kungens rådgivare accepterar hans villkor, förvissade om att han ändå aldrig kommer att lyckas. Men Kahlen, som är oäkta son till en köksa och jobbade som trädgårdsmästare innan han tog värvning, har en plan och är mer trägen än de kunnat ana. Mads Mikkelsen spelar ett slags dansk Gary Cooper – stilig, stark och tystlåten – i ”Bastarden”. Filmen är delvis ett kostymdrama, men med sitt nybyggartema och den kärva naturen som landskap – samt det något problematiska förhållningssättet till en minoritetsgrupp – hade filmen nästan lika gärna kunnat utspela sig i den amerikanska västern. Men i stället utspelar den sig alltså på Jylland, och man får ändå säga att det är riktigt härligt att se så storslagen film från Norden. Filmen ser ut att hämta sin inspiration från flera olika håll: förutom en stark västerninfluens tycks estetisk inspiration ha hämtats från ”Barry Lyndon”, i sitt lågmält luxuösa foto med naturalistiskt ljus, kostymer och miljöer. En kort sekvens verkar vara en hyllning till David Finchers ”Gone girl” (även om det vore för mycket av en spoiler att förtälja vilken scen det rör sig om). Kahlen möter många hinder på väg till drömmen om sin adelstitel. Den vindpinade, lynniga heden är det första: marken består mestadels av ljung och sten och vill inte låta sig betvingas så lätt. Han möter också mänskligt motstånd, främst från den nästan komiskt onda och hänsynslösa skurken de Schinkel, en godsägare i närheten som vill behålla heden för sig själv. ”Bastarden” handlar inte bara om Kahlens envisa ambitioner och hans kamp mot naturen – även om det räcker en bit, jag inte kan komma på senast jag tyckte att det var så rafflade att få se någon vänta på att potatis ska gro – utan lika mycket om hans gradvisa, om än sparsamma, mjuknande och om kärlek i stort. Kärleken skildras mestadels utan överdriven sentimentalitet: den finns inte där som en självklarhet, utan som utväg, som tröst, och som räddning. Mads Mikkelsen har en magnetisk närvaro; med sitt fårade ansikte och sin lågmälda intensitet är han som klippt och skuren för rollen, och det är oklart om någon annan skulle kunna bära ”Bastarden” som han gör. Men för att det är han, för det vackra fotot och för berättelsens höga tempo och många vändningar, är ”Bastarden” ett nöje att se.

bastarden

Recension: Mads Mikkelsen gör danska Bastarden till ett nöje

SVD

https://www.svd.se/a/0QPB7G/

Den ryske regimkritikern Aleksej Navalnyjs död är en konsekvens av Kremls agerande, säger Rysslandsexperten Martin Kragh. ”De har försökt krossa motståndet och nu har de också fysiskt eliminerat Navalnyj”. Det finns ingenting naturligt med dödsfallet. Det säger den ansedde Rysslandsexperten Martin Kragh till SvD efter uppgifterna om att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj dött i fängelset. – Vi vet ännu inte exakt vad som har skett, men den frågan är egentligen sekundär. Oavsett vad som har skett specifikt så är Navalnyjs död en konsekvens av den ryska politiska ledningens agerande. Martin Kragh, biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet, säger att han ”mycket väl” kan ha förgiftats. – Det kan också ha varit konsekvenserna av den tidigare förgiftningen. Sedan han sattes i fängelse har han förvägrats den vård han skulle behöva, han har haft flera kända problem. Hur han än dog så var det konsekvensen av behandlingen han utsattes för. ”Var medveten om risken” Aleksej Navalnyj har varit fängslad i Ryssland sedan 2021 och den senaste tiden på den sibiriska straffkolonin IK-3. Under 2020 utsattes han för ett mordförsök med nervgiftet novitjok, och Kreml har mot sitt nekande anklagats för att ligga bakom förgiftningen. Han fick vård i Tyskland och överlevde ”genom ren tur”. Navalnyj satt fånge i ett fångläger i staden Kharp. – Trots det valde han att återvända till Ryssland för att trotsa Putin och makten. Han fängslades omedelbart och utsattes under ett antal år för ohyggliga umbäranden med isoleringscell och fysiskt och psykiskt nedbrytande terror, säger Martin Kragh. Trots detta fortsatte han i rättssalar och i kommunikation till omvärlden att kämpa mot president Vladimir Putin och det ryska toppskiktet. – Han var medveten om de oerhörda riskerna med att återvända till Ryssland. Han var medveten om exakt den här risken, att han också skulle kunna dö, men han valde trots det att fortsätta stå starkt i sin opposition mot makten. Och det är det som har kostat honom livet. Kan ifrågasättas efter sin död Martin Kragh beskriver Aleksej Navalnyjs död som ett ”oerhört starkt slag” mot de krafter i Ryssland som vill se en demokratisk utveckling. – Navalnyj var den starkast lysande kraften i den här rörelsen. Han har haft en mycket stor betydelse för uppbyggnaden av oppositionen som en organisation över Ryssland, och han var också en symbol för motståndet. Steg för steg under flera års tid har man på alla sätt man kan försökt krossa det motståndet och nu har man också fysiskt eliminerat Navalnyj som ett potentiellt hot mot Putin. Under 2021 bröt protester ut runt om i Ryssland mot gripandet av den ryske oppositionsledaren. Enligt Martin Kragh kan det inte uteslutas att människor nu tar sig ut på gatorna – men samtidigt menar han att mycket talar emot några större demonstrationer. – Det är i dag behäftat med oerhörda risker för enskilda att delta i protester. Människor som har satt upp en lapp om att de är emot kriget har dömts i Ryssland till 10 eller 20 års fängelse. Det är en enorm nivå på förtrycket. Det är osäkert om sanningen om dödsorsaken kommer att komma fram. Martin Kragh tror att ryska myndigheter kommer att delge så få detaljer som möjligt. – Vad vi får utgå från är att man från ryskt officiellt håll kommer att minimera och möjligtvis till och med smutskasta eller ärekränka Navalnyj i hans död. Till exempel genom att öppet ifrågasätta betydelsen av hans gärning eller ifrågasätta olika fakta som kan komma fram om hans död.

navalnyj

Martin Kragh: ”Kreml har till slut eliminerat Navalnyj”

SVD

https://www.svd.se/a/abgO3O/

Den fängslade ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj, 47, har dött i fängelset, uppgav ryska myndigheter på fredagen. Kort efteråt höll hans fru ett tal i München. ”Jag vill att Putin och alla runt om honom ska veta att de kommer att hållas ansvariga”, sa hon. Den fängslade ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj, 47, har dött i fängelset, uppgav ryska myndigheter på fredagen. Kort efteråt höll hans fru ett tal i München. ”Jag vill att Putin och alla runt om honom ska veta att de kommer att hållas ansvariga”, sa hon. Dödsorsaken är fortsatt oklar, men håller på att utredas, skriver de ryska nyhetsbyråerna Tass och Ria på Telegram. Enligt Rysslands kriminalvård började han må illa under en promenad och tappade medvetandet kort därefter. Personalen ska utan framgång ha genomfört livräddande insatser. Regimkritikern Aleksej Navalnyj har suttit fängslad sedan 2021 då han dömdes för bland annat förskingring och domstolstrots. I augusti i fjol dömdes han till ytterligare 19 års fängelse för extremism. Putinkritiker har hävdat att målen mot Navalnyj är fabricerade och politiskt motiverade. Hans talesperson Kira Jarmysj skriver på X att hon ännu inte har fått dödsbeskedet bekräftat. Men Kremls talesperson Dmitrij Peskov har gjort ett kort uttalande om att ”alla åtgärder vidtas” och att läkare ”bör fastställa dödsorsaken”. Enligt Peskov har Putin informerats om dödsfallet. Bara en kort stund efter att uppgifterna om Navalnyjs död spreds över världen klev hans fru Julia Navalnaja upp på scen och höll ett tal under en säkerhetskonferens i München. Hon möttes av en stående ovation från åskådarna. – Jag vet inte om jag ska tro på de här hemska nyheterna eller inte, sa hon. Sedan riktade hon sig mot regimen i Ryssland. – Om det är sant, vill jag att Putin och alla runt om honom ska veta att de kommer att hållas ansvariga för allt de har gjort mot vårt land, mot min familj. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj anklagar också Putin för Navalnyjs död. – Han dödades uppenbarligen av Putin, precis som tusentals andra som torterats på grund av honom. Putin bryr sig inte om vem som dör, så länge han får behålla sin position, säger Zelenskyj i ett uttalande enligt den ukrainska public service-kanalen Suspilne. Han får medhåll från Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M). ”Fruktansvärda nyheter om Aleksej Navalnyj. Mina tankar är med hans familj och vänner. De ryska myndigheterna, och president Putin personligen, är ansvariga för att Navalnyj inte lever längre”, skriver han på X. Även utrikesminister Tobias Billström (M) kommenterar uppgifterna på X: ”Om rapporterna om hans död i det ryska fängelset är sanna så representerar det ännu ett fruktansvärt brott av Putins regim. Hänsynslösheten mot Navalnyj visar återigen varför det är nödvändigt att fortsätta kampen mot auktoritära styren”. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg kräver svar från Ryssland. – Vi behöver fastställa all fakta och Ryssland har allvarliga frågor att besvara, säger han. Navalnyjs innersta krets har flera gånger de senaste åren larmat för att hans hälsa har försämrats kraftigt i fängelset. Så sent som i december fick hans medarbetare inte kontakt med honom på nästan tre veckor. Anledningen var att han i hemlighet hade flyttats till en annan straffkoloni i orten Charp i de nordligaste Uralbergen i nordvästra Sibirien. ”Det är nästan omöjligt att ta sig till den här kolonin, det är nästan omöjligt att skicka brev dit. Det här är den högsta möjliga nivån av isolering från omvärlden”, skrev Navalnyjs chefsstrateg Leonid Volkov på X i samband med flytten

navalnyj

Uppgift: Ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj är död

SVD

https://www.svd.se/a/vea18B/

Bilan Osman omskrivs som kontro­versiell och i alternativmedier har hon fått epitet som ”vänsterextremist” och ”islamist”. Men inte ens en misshandel och kritik från de egna vänsterleden tycks stoppa henne. Tanken är att vi ska göra intervjun hemma hos Bilan Osman. När jag tagit t-banan till hennes stadsdel ska jag ringa henne för att få vidare instruktioner. Sin adress vill hon inte lämna ut vare sig över telefon eller mejl. Dagen före intervjun ändrar hon platsen till ett kafé i närheten av hemmet. Men när jag väl sitter på t-banan får jag ett sms. Kan du hoppa av en hållplats senare? − Ursäkta allt strul. Jag vill inte hamna i ett läge där adressen kan råka spridas för då behöver jag flytta. Det har hänt en gång tidigare, berättar hon en liten stund senare när vi sitter längst inne i hörnet på ett kafé i en stadsdel utanför Stockholm city. Bilan Osman är klädd helt i svart, från kängorna till hijaben som hon då och då drar bakom öronen. − Jag har barn varannan vecka så jag behöver vara superförsiktig. Det är väldigt få som vet var jag bor och jag skriver aldrig ner min adress någonstans. Det låter så konstigt att säga, men det har blivit en normal del av vardagen. Det är mest att man kan tycka att det är lite krångligt. Framför sig på bordet har hon en kopp kaffe och en snusdosa, Kaliber plus. Lutad mot en stol står en krycka. Den är en av anledning­arna till att hon ser 2023 som sitt hittills värsta år i livet. På grund av sitt arbete som journalist och opinionsbildare kring frågor som rör antirasism och feminism har Bilan Osman haft skyddad identitet i över fem år. Hon beskrivs ibland som kontroversiell och i alternativmedier ger man henne epitet som ”vänsterextremist” och ”islamist”. Själv har hon svårt att förstå på vilket sätt hon skulle vara kontroversiell. − Folk har ofta beskrivit mig som en aktivist. Men jag har aldrig varit aktiv i någon aktivistisk verksamhet, det är sällan jag går på demonstrationer. Det är inga sjuka grejer jag säger, bara typ att muslimer förtjänar samma rättigheter som andra eller att vissa politiska rörelser är antidemokratiska. Men i ett samhälle som är väldigt högerlutat så blir det kontroversiellt att säga basic saker. Oftast är det personer högerut som retat sig på Bilan Osman. Som mest stormade det kring henne 2020 när hon på sin egen Facebooksida publicerade en text om afroamerikanske George Floyd, som dog på grund av polisvåld i samband med ett ingripande. Några rader blev särskilt sprängstoff: ”För var dag som går så pallar jag inte med vita människor.” Hon anklagades, framför allt från höger, för rasism mot vita. Själv ångrar hon inte det hon skrev. − Det var en ganska lång text, men som ingen verkar ha läst, man lyfte bara ut några rader ur sitt sammanhang. Texten handlade om bristen på civilkurage. Ja, jag skrev bland annat att jag var trött på vita och er oförmåga att skydda mig. Men jag tror ju inte på ras, jag är ingen rasbiolog. Jag använder vita som ett begrepp och i den kontexten var det en diskussion om privilegium och att vi har ett ansvar gentemot varandra. Men det landade lite fel. Kritiseras för att ”gulla med nassar” Bilan Osmans föräldrar kommer båda från Somalia men träffades i Sverige. Bilan föddes i Göteborg 1992 och växte upp i Partille, en plats och en tid som kommit att prägla henne. − På den tiden var Partille något av ett fäste för skinnskallar och extremhögern. Man var typ ensam svart unge i området. Så det i kombination med att jag kommer från en familj som pratar mycket om sådana här ämnen gjorde att jag tidigt blev intresserad av frågor som rörde antirasism

bilan osman

Bilan Osman: Var trött på vita och er oförmåga att skydda mig

SVD

https://www.svd.se/a/9zPG1W/

David Bowies enda musikal ”Lazarus” blir en suggestiv studie i galenskap och brustna drömmar. Musikaldebutanterna Tove Styrke och Simon J Berger gör starkast intryck och musiken lyfter. ”Lazarus” var den första musikal som David Bowie skrev. Det blev också den sista då han avled en månad efter premiären i New York 2015. Musikalen, som han skapade tillsammans med dramatikern Enda Walsh, är att se som en kryptiskt fristående fortsättning på Walter Tevis ”The man who fell to earth”, en science fiction-roman som blev film 1976 med den enigmatiska David Bowie själv i huvudrollen som utomjordingen Thomas Jerome Newton. När musikalen nu får sin svenska premiär, i regi av Stefan Larsson som tidigare satt upp den i Norge, möter vi Newton (Linus Wahlgren) 40 år senare. Uppdraget att skapa förutsättningar för evakuering av befolkningen på den av svår torka drabbade hemplaneten har kraschlandat. Nu sitter han isolerad i sin svenskt sunkiga lägenhet på andra avenyn i New York, gravt alkoholiserad och med ett brustet hjärta är han dömd till evigt liv och en diet på Kalaspuffar, kokosbollar och gin. Strandsatt på jorden och med röster i huvudet som gör honom galen. Det är i detta elände vi möter honom och det är i samma elände vi lämnar honom. Eller? Det är inte så lätt att veta. När Newton tillsammans med Flickan (Tove Styrke) – möjligen en ängel som kommit för att rädda honom – framsjunger ”Heroes” som en vackert mjuk hymn i slutscenen anas en slags positiv öppning. Nej, det är ingen feel good-musikal detta. Snarare en suggestivt iscensatt studie i galenskap, utsatthet och brustna drömmar. En hallucination där vi som publik gör bäst i att släppa taget och bara hänga med. Regissören Stefan Larssons grepp att låta musikalen till största delen utspela sig på den transparenta filmduk som täcker scenen är inte oproblematiskt. Till en början är det ett spännande grepp, sedan irriterande: det var väl ingen film vi skulle få se? När filmen till slut, lite för sent, dubbelexponeras med de livs levande skådespelarna på scen faller bitarna på plats. På samma sätt som lägenheten som det mesta utspelar sig i bokstavligt talat snurras runt, pendlar föreställningen på ett inte helt igenom lyckat sätt mellan Newtons plågade själ och hjärna och humoristiska replikskiften som liknar folkslustspel. Newtons assistent Elly (Lisa Larsson) är som en älskansvärd figur direkt från Vallarnas Filuftsteater i Falkenberg, medan kärleksparet Ben (Björn Bengtsson) och Maemi (Charlotte Zettergren) skulle kunna vara från valfritt sketchprogram. Vad den extremt störiga snubben Ben fyller för funktion i musikalen övergår mitt förstånd. Linus Wahlgren gestaltar den plågade Newton klanderfritt men det är de musikaldebuterande Tove Styrke och Simon J Berger som gör starkast intryck. Styrke har en rättfram charm och Berger gör dödsängeln (?) Valentine till en riktigt obehaglig typ. Hans sneda leende och menande blickar ut mot oss i publiken sänder kalla kårar längs ryggraden. Skådespeleriet i all ära, det är ändå musiken som lyfter musikalen. Alla sjunger mycket bra. Christopher Wollter (Michael), som tyvärr bara gör en mindre roll, är lysande i ”The man who sold the world” och kompbandet levererar lika finkänsligt som tungt.  Då mitt förhållande till David Bowie är okomplicerat – gillar många låtar men har aldrig fångats på djupet av hans teatraliska persona – har jag inga problem med att höra svenska röster framföra vare sig Bowie-klassiker som ”Life on Mars?” och ”Changes” eller de mer obskyra och nyskrivna sångerna som inkluderats som en bonus. Snarare är det överraskande att hans musik så smidigt låtit sig översättas till ett mer musikalljudande idiom utan att dess kärna förvanskats.

lazarus musikal

Recension: Musiken lyfter David Bowie-musikalen ”Lazarus”

SVD

https://www.svd.se/a/dw64bA/

En huvudpunkt i Republikanernas försök att riksrättsåtala Joe Biden kollapsar när en korruptionsanklagelse mot presidenten och hans son Hunter Biden kan visa sig vara fabricerad. Personen som lämnade uppgiften till FBI åtalas för att ha ljugit ihop historien. Den särskilda åklagaren David Weiss väcker nu åtal mot en informationslämnare till FBI, den federala polisen. Att ljuga för en federal agent är ett brott. Weiss, som är republikan, utsågs av justitiedepartementet för att utreda brottsanklagelser som riktas mot Hunter Biden. Alexander Smirnov, 43, anklagas enligt åtalet för lögn när han berättade för FBI om Hunter Bidens dåvarande styrelseuppdrag i det ukrainska energibolaget Burisma, skriver Fox News och New York Times. Smirnovs historia gick ut på att Joe och Hunter Biden ville ha 5 miljoner dollar var från Burisma, i utbyte mot löftet att de skulle sätta stopp för Ukrainas chefsåklagare, Viktor Shokin. Vittnesmålet är centralt i Republikanernas pågående riksrättsutredning mot Joe Biden. Enligt åtalet mot Alexander Smirnov ljög han i juni 2020 när han lämnade informationen om familjen Biden till FBI. Smirnov ska ha haft kontakter med Burisma under 2017, när Obama och Biden lämnat Vita huset. När det stod klart att Biden skulle utmana Trump i valet 2020 använde Smirnov sina kontakter med Burisma för att skapa historien om ett korruptionsupplägg för att skada Biden, hävdar åklagarna. Smirnov greps i veckan av polis i Las Vegas och hördes i en inledande förhandling på torsdagen, rapporterar AP. Det var inte omedelbart klart hur Smirnov ställer sig till anklagelserna. Demokraten Jamie Raskin i representanthusets granskningsutskott kräver sedan åtalet släppts att det republikanska försöket att ställa Biden inför riksrätt avslutas, skriver AP. Härvan runt Burisma och Hunter Biden går flera år tillbaka i tiden. Den var även underlag till det första riksrättsåtalet i december 2019 mot dåvarande president Donald Trump. Hunter Biden lät sig väljas in i Burismas styrelse samtidigt som hans pappa Joe Biden var vicepresident, med ansvar för USA:s Ukrainapolitik, efter att Ryssland olagligt annekterat Krim och östra Ukraina 2014. USA, EU, IMF och andra organisationer krävde skärpt kamp mot korruption i Ukraina. Chefsåklagaren, Viktor Shokin, avsattes visserligen – men inte för att han utredde korruption i Burisma och andra ukrainska företag, utan för att han inte gjorde det, enligt europeiska och amerikanska myndigheter. Chefsåklagaren avsattes efter en omröstning i Ukrainas parlament i mars 2015. Året efter vann Trump presidentvalet. Trump ringde inför valet 2020 till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för att få honom att utreda familjen Biden – till stor del med Shokin-historien som grund. Republikaner har hävdat i flera år att familjen Biden ser ut att ha tjänat privat på Hunter Bidens Burismauppdrag, delvis med Alexander Smirnovs vittnesmål som grund. Granskningsutskottets ordförande, republikanen James Comer, säger enligt AP att riksrättsutredningen mot Joe Biden ska fortsätta och viktar ned betydelsen av åtalet mot FBI:s uppgiftslämnare på torsdagen. – Utredningen baserar sig på en stor samling bevis, inklusive information från banker och vittnesmål, säger han. Enligt torsdagens åtal ska Smirnov ha upprepat delar av den påhittade historien om far och son Biden när han förhördes igen av FBI-agenter i september 2023. Fälls han riskerar han upp till 25 år i fängelse. David Weiss, den särskilda åklagaren som åtalat Smirnov, har sedan tidigare åtalat Hunter Biden för vapen- och skattebrott. Det målet är inte avgjort. Hunter Biden förnekar brott sedan en plan med åklagaren där Biden skulle erkänna skuld för skattebrott kollapsade under 2023.

hunter biden

Huvudvittne åtalas för lögn om Hunter Biden

SVD

https://www.svd.se/a/3Erp1P/

Magdalena Andersson (S) ifrågasatte agendan hos högerdebattören Henrik Jönsson – och undrade vem som finansierar honom. Nu får hon hård kritik. SvD:s politikkommentator reder ut turerna. Varför undrar Magdalena Andersson vem som betalar Henrik Jönssons lön? Alla som intervjuat Andersson vet att man själv får frågor, hon känns ibland mer som en redaktör som ger en ett jobb av typen ”detta vore väl en spännande vinkel att följa upp?”. Just samtalsklimatet och vilka aktörer det är som är drivande är frågor kretsen kring Andersson tycker är viktiga. Men att i en intervju som ska handla om ryskt inflytande plötsligt ta upp en av motståndarsidans mest framgångsrika opinionsbildare Henrik Jönsson kan liknas vid ”Putin-smetning”. Det snällaste man kan säga är att Andersson och hennes stab tänker högt och fritt – men att det är odisciplinerat. Varför reagerar folk? Det är inget styrketecken att ge sig på en person och så tvivel om dess motiv istället för att ge sig på argumenten. Henrik Jönsson tillhör ett mediefenomen som vänstern har svårt att greppa och framför allt att skapa sin egen version av. Då verkar S-ledningen resonera att det enklaste är att försöka underminera dessa. Men Henrik Jönsson är ingen 12-årig TikTokare utan en medelålders entreprenör med ett brett kontaktnät som inte ser honom med Anderssons ögon. Oppositionsledaren medger för övrigt att hon aldrig tittat på hans kanal. Att detta blir en så stor grej just nu handlar om att media och motståndare kan lukta sig till svaghet – och det är det vad Magdalena Andersson osar nu. Varför går det så trögt för Magdalena Andersson? Efter att i månader ha förlorat värdefull medietid på att svara på frågor om Jamal El-Hajs framtid har Andersson, efter att partiet klippt banden med riksdagsledamoten, fått fortsätta svara på frågor om den numera politiska vilden. S har inte lyckats berätta varför Andersson la ner så mycket tid på att försvara honom, för att till sist släppa honom. Annars har det sett ut som att Socialdemokraterna har hittat ett politiskt fokus kring det man framgångsrikt döpt till ”sjukvårdskrisen”, regionala uppsägningar i inflationens spår. Men efter statsminister Ulf Kristerssons (M) besked om mer pengar minskar den konfliktytan drastiskt. Tanken var väl att Andersson, vars höga förtroendesiffror har sjunkit en del på sistone, med en intervju i DN inför säkerhetskonferensen i München skulle visa upp sig som en trovärdig ledare som vågar tala om viktiga hot. Men hon lyckades inte hålla fokus på Ryssland utan pratade om det hon och S verkar frukta mest – högerns Youtube-stjärna och och moderata twittrare.

henrik jönsson

Magdalena Andersson tappade fokus när hon ifrågasatte Jönsson

SVD

https://www.svd.se/a/rlkl6e/

Vinflaskor för 17 miljoner kronor har försvunnit från en anrik restaurang i Paris. ”Det har länge funnits gäng som stjäl fina Bordeauxviner”, säger advokat Maître Julien Plouton till The Times. La Tour d’Argent är en Michelinrestaurang i Paris som var inspiration till Disneyfilmen Ratatouille. Där erbjuds sådant som anka, crépe och viner från en vinkällare där nästan 300 000 flaskor ryms – den anses vara en av världens finaste samlingar. Men i januari upptäcktes att något inte stod rätt till, det rapporterar The Times. 83 flaskor saknades, med ett totalt värde av 1,5 miljoner euro. Nära 17 miljoner svenska kronor. Restaurangen har inte hittat några spår av inbrott. Mycket pekar därför mot att stölden var ett insiderjobb. Vinflaska för 400 000 År 2009 tillsåg vinexperten Aymeric de Clouet en auktion där 18 000 av restaurangens flaskor auktionerades ut. Han har pratat med The Times och tror att tjuvarna – eller tjuven – drabbades av girighet när de kom ned i den stora källaren. Bland de stulna flaskorna fanns en Domaine de la Romanée-Conti, ett vin från regionen Bourgogne. En sådan flaska, med årgången 2009, är värd dryga 400 000 kronor. Flaskan som La Tour d’Argent hade kan ha varit äldre än så och därmed betydligt dyrare. Det är ofta svårt att upptäcka vilka vinflaskor som finns på svarta marknaden. Men den här restaurangen numrerar alla sina flaskor –något som kan göra flaskorna lättare att upptäcka. ”Ett ställe man inte ska sno flaskor från är La Tour d’Argent”, säger Aymeric de Clouet. Säljs på svarta marknaden Tjuvarna föredrar vinkällare framför banker, det hävdar en parisisk advokat och menar att den här typen av brottslingar inte stjäl vinflaskor för att själva få dricka dem dem. De vill sälja dem vidare för att tjäna pengar. Advokaten är Maître Julien Plouton, och har försvarat flera misstänkta som anklagats för stora vinstölder. ”Det har länge funnits gäng som stjäl fina Bordeauxviner”, säger han till The Times och tillägger att vinstölderna har ökat sedan 2019, som en följd av en allt starkare efterfrågan på den asiatiska marknaden. Särskilt i Hong Kong och Kina. I några av fallen som han har jobbat med har det handlat om välorganiserade kriminella nätverk med stor kunskap om viner, då de stulna vinflaskorna också har varit vinkällarnas allra finaste och dyraste. Antalet vinstölder ökar I Paris har vinstölder blivit allt vanligare och vinexperten Aymeric de Clouet tror inte att det handlar uteslutande om restauranger. Han menar att var tionde flerbostadshus i staden haft inbrott i sina källare, av personer som är på jakt efter just vinflaskor. Enligt honom säljs de sedan vidare till stadens restauranger men också på internationella marknader. Det finns en annan marknad som kan komma att tjäna pengar om man känner oro över att sina vinflaskor ska bli stulna. I Paris finns flera professionella vinkällare som övervakas med kameror eller av vakter vid ingången. Där kan man hyra plats för sina viner. Väntlista på vinkällare En av aktörerna är Les Caves des Montquartiers med 210 vinkällare som rymmer totalt 2 miljoner vinflaskor. Deras kunder är både restauranger och privata vinälskare, skriver The Times som talar med bolagets ägare Gerard Trouvé: När tjuvar strövar omkring i Paris källare, på jakt efter vin, finns nu en väntelista för att få plats i våra vinkällare. Det återstår att se vem som stulit flaskorna från La Tour d’Argent. Själva misstänker de att stölden ägde rum under en inventering av vinkällaren för fyra år sedan.

mystiskt

Vinflaskor värda miljoner mystiskt stulna från lyxrestaurang

SVD

https://www.svd.se/a/kE20ak/

Magdalena Andersson (S) får kritik för sitt ifrågasättande av högerdebattören Henrik Jönsson. ”Det här är omdömeslöst. Hon borde be om ursäkt”, säger Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, till SvD. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson varnar i en intervju med Dagens Nyheter för ryska påverkanskampanjer inför EU-valet i juni. I samma intervju säger Andersson att det pågår en annan sorts kampanj mot hennes parti. Hon nämner bland annat inlägg i sociala medier på temat ”Arga Andersson”, där S-ledaren framställs som ilsken och maktlysten. S-ledaren nämner även högerdebattören och youtubern Henrik Jönsson som i flera program riktat kritik mot Socialdemokraterna. – Vem finansierar honom?, frågar hon flera gånger i DN-intervjun. Hennes pressekreterare Mirjam Kontio inflikar då. – För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda. På en fråga från DN om Magdalena Andersson tror att Henrik Jönsson sprider hatpropaganda om henne och Socialdemokraterna säger hon: – Nej, inte mot mig. Jag tittar inte på honom. Men mot Socialdemokraterna. Min fråga är bara vem finansierar honom? Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det här. Var kommer pengarna ifrån?, säger Magdalena Andersson. Hennes uttalande har mött stark kritik från både höger och vänster. – Jag tycker att det är en helt oerhörd sak av en före detta statsminister och oppositionsledare att på det här sättet ge sig på en enskild debattör och försöka solka ner vederbörande med insinuanta frågeställningar, säger Sveriges minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin till SvD. Han säger att Magdalena Andersson inte klarar av ett göra distinktionen mellan en annan uppfattning i sakfrågor och hatpropaganda. – Jag tycker att det här är anmärkningsvärt och omdömeslöst från Anderssons sida. Det enda raka vore naturligtvis att hon bad om ursäkt för detta, säger Carl-Oskar Bohlin. Socialdemokraten och statsvetaren Ulf Bjerled riktar även han kritik mot uttalandet. ”Jag förespråkar största möjliga transparens kring finansiering av politisk opinionsbildning. Men att komma med svårtolkade antydningar utan att ha belägg skadar det politiska samtalet”, skriver han på X. Henrik Jönsson skriver själv på X att han är helt finansierad av frivilliga donationer, huvudsakligen från privatpersoner som swishar. Han understryker även att han bara uttrycker sina egna åsikter och drivs uteslutande av ett ”autentiskt samhällsengagemang”. ”Det är anmärkningsvärt att toppolitiker ger sig på en enskild medborgare och privatperson”, skriver Jönsson. I P1 Morgon på fredagen får Magdalena Andersson flera frågor om sitt uttalande. Hon säger att hon var tydlig i intervjun med DN att hon inte kopplar ihop rysk desinformation med den delen där hon pratar om den svenska splittrade debatten och Henrik Jönsson. – Jag säger bara att jag tycker att det är viktigt när man vidarebefordrar information att man också har koll på vad som är grunden till det. Det är inte en enskild debattör hur som helst, statsministern har varit med i hans program, så det är en högprofilerad debattör, säger Andersson och fortsätter: – Min poäng är att det sprids väldigt mycket information på sociala medier och att det finns många olika plattformar och aktörer och att det är viktigt att fundera kring hur de finansieras. SvD söker Magdalena Andersson.

henrik jönsson

Magdalena Andersson ifrågasatte Henrik Jönsson – får skarp kritik

SVD

https://www.svd.se/a/5B9G3K/

Svenskar undviker i hög grad att uttrycka sin mening i känsliga frågor. Och det gäller särskilt dem som står till höger politiskt. Det bekräftar en ny studie. ”Men det får man väl inte säga i det här landet.” Så lyder en sarkasm som började upprepas av vänsterdebattörer och liberaler under 00- och 10-talens migrationsdebatt. Det var en knepig tid att vara kritisk till den dåvarande invandringspolitiken. Att säga sitt hjärtas mening offentligt var förknippat med överhängande risk för social skam och utstötning. Men när debattörer till höger framhöll detta – att det fanns sociala mekanismer som ledde till självcensur – hade meningsmotståndarna ett alldeles utsökt skenheligt och översittaraktigt svar på det också: Visst fick man säga vad man ville, man skulle bara vara beredd på kritik i sak. Nu finns det en ny studie att tillgå om hur det egentligen ligger till med den saken. Forskarna Sten Widmalm, Thomas Persson och André Casselbrant har studerat i vilken utsträckning människor i Sverige upplever att de behöver undvika att uttrycka sina åsikter av rädsla för att väcka anstöt. Studien ”Talande tystnad” bygger på enkätsvar och kommer från Eso, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som är en oberoende kommitté under Finansdepartementet. Studenter tycks ha blivit allt mer rädda att säga vad de tycker. ”De uttrycker sig mer ursäktande, försiktigt och nästan underdånigt” jämfört med tidigare. Rapportförfattarna har funnit omfattande självcensur bland sina respondenter. Bland alla svarande, alltså oavsett politisk hemvist, uppger över hälften att de inte öppet kan uttrycka sina åsikter eftersom andra kan tycka att det är stötande. Författarna konstaterar att det handlar om en ”påfallande återhållsamhet i medborgarnas sätt att yttra sig i centrala politiska spörsmål”. Den miljö där man framför allt ägnar sig åt självcensur är sociala medier. Nästan fyra av fem svarande uppger att de ofta eller alltid avstår från att uttrycka sina åsikter i politiskt kontroversiella frågor online. Det är på sätt och vis förståeligt – en tweet kan trots allt ta fart och hånas eller angripas av tusentals. Men en påfallande självcensur finns också i mer slutna sammanhang som borde vara fora för öppen och frimodig debatt. En av rapportförfattarna, Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, intervjuades i SvD:s podd Ledarredaktionen förra veckan. Han berättade då att han själv kunnat se hur kulturen förändrats i undervisningen. Studenter tycks ha blivit allt mer rädda att säga vad de tycker. ”De uttrycker sig mer ursäktande, försiktigt och nästan underdånigt” jämfört med tidigare. Denna bild bekräftas också i studien: Drygt hälften av respondenterna svarade att de ofta eller alltid brukar avstå från att fritt uttrycka sina åsikter om politiskt kontroversiella frågor i skolan eller på universitetet, eftersom de kan väcka anstöt. Det är ett illavarslande resultat. Hur lär man ut ett demokratiskt sinnelag i en miljö där de flesta upplever att de inte fritt kan uttrycka vad de tycker och tänker? Och det man oftast självcensurerar kring är fortfarande migrationsrelaterade frågor. Påfallande är också att det verkligen är till höger som man i högst grad ägnar sig åt självcensur. Bland SD-sympatisörer uppger över 80 procent att de inte öppet kan uttrycka sina åsikter. Motsvarande andelar för Kristdemokraterna och Moderaterna är cirka 65 respektive 55 procent. Och det man oftast självcensurerar kring är fortfarande migrationsrelaterade frågor. Här uppstår den svenska paradoxen. Vi har huvudsakligen varit fria från statlig censur sedan tryckfrihetens införande 1766. Det handlar om en lång och stolt tradition av yttrandefrihet

paulina neuding

Neuding: Självcensuren är Sveriges paradox

SVD

https://www.svd.se/a/eJAEbM/

PODD Kryptobörsen Goobits tidigare vd Pär Helgosson svarade inte på mejl från banken. Konsekvensen: bolaget stämde honom – på 25 miljoner kronor. Men nya dokument visar att sista ordet inte är sagt. SvD Tech brief djupdyker i ett ovanligt svenskt rättsfall, som tagit en oväntad vändning. På andra sidan Atlanten är Open AI:s vd Sam Altman på jakt efter 70 000 miljarder kronor. Vad ska Altman göra med det rekordstora beloppet? Kommer han ens att lyckas få in pengarna? Och har han hybris? Björn Jeffery har tittat närmare på Sam Altmans nya äventyr – och ser en likhet med japanska Softbank. Dessutom har vi hittat personen med Silicon Valleys starkaste självförtroende. Med humor och initierade källor tar SvD:s journalister med dig när framtiden skapas. Med Björn Jeffery, Sophia Sinclair, Erik Wisterberg och Henning Eklund. Producent Marcus Morey-Halldin, redaktör Claes Lönegård. Lyssna på SvD Tech brief SvD Tech brief produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”SvD Tech brief” – eller klicka på länkarna.

open ai

SvD Tech brief podd: OpenAI:s Sam Altman jagar miljarder

SVD

https://www.svd.se/a/MozL8J/

SvD:s reporter Johan Hellekant nomineras till årets upplaga av det prestigefulla Olle Bengtzon-priset för sin rapportering om den svenska bygg- och bostadsmarknaden. Arwidssonstiftelsens journalistpris till Olle Bengtzons minne uppmärksammar journalister som beskrivit, granskat och ökat intresset hos allmänheten för bland annat bostadsfrågor och samhällsbyggnad. I sin motivering skriver juryn att Johan Hellekant – med sin ekonomiska kunskap som bottenplatta – bevakar bygg- och bostadssektorn på längden och tvären. ”Han beskriver inspirerande och begripligt hur systemet sitter ihop och vilka strukturer som leder till den nuvarande situationen”, skriver juryn i sin motivering. Enligt juryn riktar Johan Hellekant inte minst fokus på bostadsrätten. ”När stora skulder och höga räntor påverkar både privatpersoner och börsjättar har bristen på ekonomisk hållbarhet blivit högaktuell och många bostadsrättsföreningar hamnat i gungning”, skriver juryn. Johan Hellekant har arbetat på SvD sedan 1994, och började skriva om bostads– och fastighetsmarknaden för drygt tio år sedan. Han säger att han är glad för nomineringen och att de här viktiga frågorna uppmärksammas, både av juryn och SvD:s läsare. – Det är jätteroligt att det finns ett pris som uppmärksammar stadsbyggnation och som inte bara fokuserar på arkitektur utan även ekonomiska aspekter. Det är ett väldigt roligt ämne och man känner i läsarmötet att det är väldigt viktigt, säger Johan Hellekant. Louise Andrén Meiton som är chef för SvD Näringsliv är både stolt och glad. – Få reportrar har som Johan Hellekant, år efter år, nagelfarit den svenska bostadsmarknaden. Det är väldigt välförtjänt att han är nominerad och nu håller jag såklart tummarna, säger hon. De andra nominerade är Frida Grönholm, journalist på Sveriges Radio, som nominerats för sitt reportage om hur bristande underhåll ökar risken för översvämningar. Johanna Färlin och Elin Sandow på Uppsala Nya Tidning nomineras för sin rapportering om visionerna och konfliktlinjerna när Uppsala ska växa. Vinnaren får 75 000 kronor. Olle Bengtzon-priset premierar journalistiskt arbete i hans anda. Bengtzon (1919-2009) var själv journalist och är mest känd för sin tid på Expressen där han skrev om just samhällsbyggnadsfrågor.

s

Johan Hellekant en av de nominerade till Olle Bengtzon-priset

SVD

https://www.svd.se/a/9z5KQM/

Med en pistol mot huvudet – om han tvingas välja – så blir det Biden. Sverige­demokraten Mattias Karlsson har fått nog av republikaner, Trump och ”Make America great again”. Mattias Karlsson sitter i fiket. Han är deprimerad. I förrgår kom han hem från Washington, och där är ingenting roligt längre. – Det är fruktansvärt illa ställt. Han tar en snus. – Ingen vet var det ska ta vägen. Det känns som att vad som helst kan hända med USA och med det republikanska partiet. – Men, säger jag, gillade inte du den amerikanska rörelsen, gillade inte du ”Make America great again”? – Jag vet inte. Hans blick är nere i bordet. – Jag vet inte vad den här rörelsen är längre. Jag tänker på 2016. När Trump valdes till president fanns det ett par sverigedemokrater som öppet sympatiserade med honom. Mikael Jansson, den förre partiledaren, som satt i försvars­utskottet och Gustav Kasselstrand, som nyss varit ordförande i ungdomsförbundet. Jansson försvann snart också från partiet. Många svenskar förfärades sedan över vad Trump gjorde och sa som president. Fast då blev fler och fler sverigedemokrater nyfikna. Han som så länge har kallats för partiets chefsideolog blev rentav imponerad. Jag har aldrig trott på Trump som person, jag tål inte karln. När Trump skulle återväljas, 2020, sa Mattias Karlsson i SVT: – Jag stöttar den republikanska sidan därför att det är två världsbilder som står mot varandra, och det är viktigare än de här två personerna som det pratas så mycket om. Han sa: – Det är en reell konflikt som man kan se över hela västvärlden. Det handlar om nationell suveränitet kontra mer globalism, om patriotism kontra mångkulturalism. Nu byter han snus. Det är en trött onsdagseftermiddag i riksdagsfiket. – Jag har aldrig trott på Trump som person, säger han, jag tål inte karln. Men jag trodde på rörelsen och på positionsförflyttningen. Republikanerna lämnade neoliberala ekonomiska teorier och aggressiv utrikespolitik, partiet fick ett mer kommunitärt drag. Jag gillade det. Att man ville ha in arbetarklassen i ett konservativt projekt, landsbygden, vi var alla ”somewheres” och mot globalism. Det fanns en bra grund för en enad rörelse. – Och nu? – Det blev splittring redan under coronan, det dök upp en massa konspirationsteorier. Och nu är det geopolitiken, och där är det nästan revolutionär kursomläggning. Stora delar av den amerikanska högern har släppt idén om sig själv som demokratins banerförare, den har släppt idén om väst. – Väst? – Ja? – När började du bry dig om väst? Han skrattar. – Det var inget centralt begrepp i min idévärld när jag började i politiken. Det har väl växt fram. Jag läste Roger Scruton, vi som parti började resa mer. Sverigedemokraterna är ett parti som länge inte hade någon utrikespolitik. Ett parti vars första internationella partner hette Le Pen. Ett parti där människor avskydde USA, eftersom det var ett invandrarland med mångkultur. Sverigedemokraterna har aldrig varit ett transatlantiskt parti. – Vad är väst för dig, Mattias? frågar jag. – Det är en uppsättning filosofiska idéer som går tillbaka till Rom och Grekland. Kristendoms­arvet. Klassisk musik, klassisk arkitektur, konst. I viss mån delade högtider och traditioner. – Är det geografiskt? Det finns ingen annan allians som försvarar väst. – Jag ser det inte så primärt, men om vi som parti från början bara tog in Norden så har vi sedan gått längre. Vi är en del av västerlandet och västerlandet är Europa och USA. – Är Turkiet en del av väst? – Nej, det skulle jag inte säga. – Så varför vill du gå in i en försvarsallians med Turkiet? – Det finns ingen annan allians som försvarar väst. Det är något konstigt i det här samtalet, tänker jag

trump

Torbjörn Nilsson: SD:s Mattias Karlsson väljer Biden, inte Trump

SVD

https://www.svd.se/a/EQOanK/

Israel motiverar stormningen av Nassersjukhuset i Khan Yunis på torsdagen med att Hamas gisslan eller kvarlevor ska ha funnits där. Påståendet påminner om det som gjordes i november då sjukhuset al-Shifa i Gaza City också belägrades. I väntan på den förmodade offensiven mot gränsstaden Rafah, där 1,5 miljoner palestinier hukar under krigets bördor, har israeliska specialstyrkor under ett par dagar riktat in sig på Nassersjukhuset i staden Khan Yunis, cirka tio kilometer nordost om Rafah. Redan för en månad sedan uppgav en frigiven kvinna ur gisslan för nyhetsbyrån AP att hon tillsammans med ungefär två dussin människor hållits fången på sjukhuset och att hennes man fanns kvar. IDF:s talesperson Daniel Hagari säger att trovärdig underrättelseinformation låg bakom att Israels specialstyrkor nu slog till mot Nassersjukhuset. Han beskriver militäroperationen som ”begränsad” och att man även misstänker att medlemmar ur Hamas gömt sig här. Redan i tisdags forcerade en bulldozer sjukhusets norra grind. Människor inne i sjukhuset ombads evakuera. Enligt Läkare utan gränser ska fem personer dött och tio skadats under beskjutning i närheten av sjukhuset under veckan. Skottlossning inne på sjukhuset Tidsfristen för evakuering var satt till klockan sju på torsdagsmorgonen. Under torsdagsförmiddagen forcerades även den södra ingången till sjukhuset, innan soldater stormade in och skottlossning utbröt. Rökfyllda videor på sociala medier uppges visa hur skadade människor täckta av damm bärs bort på bårar. The Guardian publicerar en video där en läkare går runt till ljudet av skottsalvor i det allmänna kaoset där tidigare 2 000 palestinier uppges ha tagit skydd. Enligt Al Jazeera ska människor som var på väg att lämna sjukhuset ha beskjutits från en quadcopter, en slags helikopter med fyra rotorer. De skadade ska blödande ha förts söderut till Kuwaitsjukhuset i gränsstaden Rafah, dit runt en miljon flyktingar bedöms ha flytt Israels bombningar norrut i Gaza. Några dödsfall från den senaste stormningen har inte rapporterats, men sjukhuset ska vara strömlöst. Liknar tidigare sjukhusattack Grävskopor uppges ha påbörjat sökandet efter döda kroppar i marken. IDF hade vid denna artikels publicering inte dokumenterat någon bevisning om förekomst av gisslan eller Hamas. Attacken påminner om den som Israel utförde mot al-Shifa sjukhuset i Gaza City den 15 november. Utöver upptäckta schakt till tunnlar kunde man inte presentera några bevis på att sjukhuset tjänstgjort som kommandocentral för Hamas eller härbärgerat gisslan. Cirka 130 individer beräknas återstå av gisslan som togs den 7 oktober, varav ungefär en fjärdedel tros vara döda. Lisa Macheiner, koordinator i Gaza för Läkare utan gränser, säger enligt AP att människor ställts inför ett omöjligt val om var att ta vägen: – Stanna på Nassersjukhuset mot Israels inrådan och bli ett potentiellt mål eller lämna området för ett apokalyptiskt landskap där bomber och evakueringsorder är en del av det dagliga livet. Sjukhus borde inte kunna evakueras över huvudtaget, tillägger hon. Inga svenska läkare är kvar Catinka Agneskog, pressinformatör på Läkare utan gränser, uppger för SvD att inga svenska läkare från organisationen finns kvar i Gaza. En av de sist kvarvarande läkarna på Nassersjukhuset, Khaled Alserr, säger till AP att sju av patienterna som skadades under torsdagsförmiddagen redan behandlades för tidigare blessyrer. Enligt Gazas hälsoministerium, som kontrolleras av Hamas, ska samtliga läkare och patienter på Nassersjukhuset beordrats flytta till en äldre byggnad, inte fullt utrustad. – Många som amputerats och fått allvarliga brännskador kan inte gå, säger talespersonen Ashraf al-Qidra till Al-Jazeera.

gaza

Israel stormar sjukhus i Gaza i jakt på gisslan och Hamas

SVD

https://www.svd.se/a/4oy7de/

Tv-serien ”The new look” kretsar kring rivaliteten mellan Coco Chanel och Christian Dior – och deras förhållanden till nazismen. Paris, 1955, efterkrigstidens glada dagar. Kameran klipper raskt mellan å ena sidan Christian Dior och å andra Coco Chanel, där den förste ska tala inför studenter på Sorbonne och den andra snackar skit om sin kollega inför den församlade pressen. Monsieur Dior är en tråkig bög som gör tråkiga kläder, oförtjänt av sina framgångar, säger Chanel (Juliette Binoche) och sippar på cigarettmunstycket inför de skrockande murvlarna, medan kameran klipper till Dior (Ben Mendelsohn) som bävar inför att gå ut i universitetsaulan. Och jodå, studenterna sätter tänderna i honom direkt. Kan han förklara varför han sydde kläder till fienden under andra världskrigets naziockupation medan Chanel minsann stängde ner verksamheten? Som garvad dramakonsument misstänker man nu en biopic vinklad i madame Chanels favör, men serieskaparen Todd Kessler backar bandet till 1943 och drar snabbt upp en egen väg i det grundligt genomtrampade nazistoffet, med fokus på Diors och Chanels komplicerade relationer till ockupationsmakten snarare än till varandra. Chanel, redan etablerad, bor under kriget på Parishotellet Ritz som också är hemvist åt ledande nazister. Dior är däremot fortfarande bara en anställd skräddare hos Lucien Lelong (John Malkovich), ett modehus som syr kläder åt nazistfruar för att överleva som företag – pengarna Dior tjänar ger han dock till sin syster Catherine som är verksam i motståndsrörelsen. Chanels kontakter med nazisterna kommer snart att inkludera en romans med nazihöjdaren Spatz (Claes Bang) och en bisarr – men faktiskt sann – underintrig där hon skickas till Madrid för att fredsförhandla med Churchill. Samtidigt blir Catherine Dior fånge hos nazisterna och skickad till koncentrationslägret i Ravensbrück, vilket driver hennes timide bror att muta nazister med siden och söka hjälp hos svenske generalkonsuln Raoul Nordling för att få tillbaka henne. Skildringen av Chanel är den mer komplicerade av de två, och Juliette Binoche spelar henne som en charmig opportunist där hon utan att tveka åberopar såkallade ariska lagar för att slippa sina delägare, ett judiskt brödrapar, samtidigt som hon riskerar livet för att få loss sin brorson ur nazistisk fångenskap. I en snygg scen tar hennes naziälskare med henne till en lägenhet där det bott judar och säger åt henne att hon får ta vad hon vill, eftersom judar inte får äga något. Chanel är först förfärad och mumlar något om hur människors värde bara är kopplat till status och förmögenhet, men får strax syn på en antik telefon och skiner upp över fyndet. Efter kriget hävdar hon envist att hon aldrig var medlöpare utan bara gjorde vad som krävdes för att överleva, en hållning som effektfullt gestaltas parallellt med Catherine Dior som överlevde både tortyr och koncentrationsläger. I dag, 2024, har Chanels nazistkopplingar för övrigt krympt till en fotnot i modehusets historia – och vill man vara kritisk kan man säkert hävda att ”The new look” ägnar sig åt mer revisionism i förhållande till Chanel än vad som är rimligt. Som dramaserie fungerar den dock bra, med sitt fokus på det mellanmänskliga snarare än de stora händelserna, där både Dior och Chanel skildras som vanliga människor med bitvis svajigt omdöme snarare än som de ikoner de förvandlades till. Synd bara att det handlar såpass lite om modet – inte förrän i avsnitt åtta glider till exempel Glenn Close in som legendariska Harpers Bazaar-redaktören Carmel Snow. Tur att scenerna där hon återförenas med John Malkovich – en snygg blinkning till ”Farlig förbindelse” – är värda att vänta på.

the new look

Recension: The new look – varken Dior eller Chanel blir ikoner

SVD

https://www.svd.se/a/wAwAen/

Sara Skyttedal lämnar KD och fortsätter som politisk vilde i EU-parlamentet, rapporterar Expressen. Hon ”litar inte på ett ord” av vad partiledare Ebba Busch säger längre. Efter många turbulenta turer lämnar Sara Skyttedal nu Kristdemokraterna, berättar hon för Expressen. Hon stannar dock kvar i Europaparlamentet som politisk vilde. Sara Skyttedal har inte längre förtroende för partiledare Ebba Busch. – Nej. Verkligen inte. Jag känner inte att jag litar på ett ord, säger hon till tidningen. För snart en månad sedan blev det känt att Sara Skyttedal petas som toppnamn på partiets EU-vallista. I stället föreslogs högerdebattören Alice Teodorescu Måwe som förstanamn. Det hade då framkommit att hon fört samtal med Sverigedemokraterna. Enligt uppgifter till SvD ville Skyttedal toppa SD:s EU-vallista och ska ha pratat om att utföra konsultuppdrag för SD. Partiet ska ha sagt nej till båda delarna. Ebba Busch beskrev då agerandet som förtroendeskadligt. – Det här beslutet baserar sig på kontakter hon haft med annan part. Och också på sättet hon valt att redogöra, eller snarare inte redogöra, för de här kontakterna visavi partiet, sa partiledaren. Sara Skyttedal säger nu till Expressen att hon och partiledaren har uppfattat situationen på olika sätt. – Det är en ganska märklig situation, att jag varken har fått bli hörd av den styrelse som fattat det här beslutet och sedan inte ens fullt ut fått reda på skälen till varför man har landat där man har gjort. Det är en situation jag inte riktigt känner att jag kan befinna mig i, säger hon. Sara Skyttedal förlorade i höstas en rådgivande medlemsomröstning om att bli KD:s toppnamn i EU-valet. Ändå beslutade partifullmäktige i oktober att hon skulle bli förstanamn på EU-vallistan. Efter petningen i januari ska KD i morgon, fredag, ha extra partifullmäktige för att spika sin EU-vallista. EU-valet i Sverige hålls den 9 juni i år. Skyttedal sitter kvar i Europaparlamentet till mandatperiodens slut, och säger att arbetet pågår till och med april. Hon är övertygad om att KD kommer uppmana henne att lämna sin stol. – Men jag känner en större skyldighet gentemot väljarna att förvalta det förtroende som jag har fått, säger hon till Expressen. SvD har sökt partiledare Ebba Busch och partisekreterare Liza-Maria Norlin.

sara skyttedal

Sara Skyttedal lämnar KD – blir politisk vilde

SVD

https://www.svd.se/a/eJAKMy/

När en av Carla Nowaks elever anklagas för stöld tappar hela skolan kontroll över skeendet. Tysklands Oscarbidrag ”Lärarrummet” hyllas av SvD:s kritiker. Vad är bevis och vad är bara ett antagande? Skolfröken Carla Nowak (Leonie Benesch) försöker lära sina elever att veta vad som är vad och skilja det ena från det andra. Antingen vet man hur det ligger till, och kan leda sin slutsats i bevis, eller också så tror man bara och bör i så fall antingen fortsätta samla in information eller också skärpa sitt resonemang kring den information som finns tillgänglig. Vilket låter sig sägas, naturligtvis. Men i praktiken kan man hamna i situationer då man kanske inte riktigt vet vad som är vad. Man tror sig veta, och tycker sig vara tvungen att agera på det man har. Med rätt eller fel. Carla satsar på ett mått av stränghet i kombination med rättvisa. Hon frågar barnen efter deras åsikt, men kör över den när hon finner det lämpligt. Ska alla få sina betyg på senaste provet uppskrivna på tavlan så att de flitiga får känna sig duktiga och de underpresterande får känna sig misslyckade? Carla låter klassen rösta, men har aldrig en tanke på att genomföra projektet. Hon är vuxen och barnen är barn. Carlas skola är blandad snarare än snobbig, men inte stökig i nivå med debattböckernas (som ”Brottsplats: skolan” av Vesna Prekopic) bild av situationen i Sverige. Inget våld, inga hot, inga spottloskor eller förolämpningar mot lärarna. Det finns strukturer på plats och hierarkier som håller. Men alldeles problemfritt är det inte. Någon fuskar, någon annan skolkar, inga konstigheter. Men det stjäls också. Kontanter försvinner. Lärarna försöker utreda gemensamt, Carla tycker att de går för burdust fram, att en invandrarkille blir utpekad utan tillräckliga skäl och att priset för det blir för högt. Själv gillrar hon en fälla i lärarrummet, riktar datorns kamera mot sin egen innerficka och trycker på record. En blusärm med distinkt mönster fastnar i bild och plånboken är länsad. Bevis eller antagande? Carla konfronterar expeditionskvinnan med blusen, som tvärnekar. Carla tar saken vidare. Hon tycker att hon vet, att hon har bevis. Och det är nu filmen sätter igång på allvar. Skeendet får sin egen dynamik, utom Carlas kontroll. Hennes elever kliver och/eller sugs in i processen i och med att den utpekade kvinnan har en son i klassen, en smart liten kille som inte stillatigande tänker se på när hans mamma blir utskämd och uthängd. Och plötsligt är vi mitt inne i en tät thriller där fröken Carla befinner sig under hård press från både undersökande skoltidningsreportrar och misstänksamma föräldrar, samt från harmsna kollegor som menar att hennes kamerainspelning kränkte deras integritet. Kritik och motstånd överallt, samtidigt som insatserna snabbt har blivit oerhörda. Det handlar om någons anställning och försörjning, om någons goda anseende på sin arbetsplats, om lojalitet och konkurrens inom klassen. Det handlar, framför allt, om att vara innesluten i respektive utesluten från en trygg gemenskap och det pris som denna gemenskap betingar. När blir kompromissen ett svek? Carla är ny på skolan, dessutom av polsk härkomst. Spelar det någon roll? Är det inte bara en fråga om rätt eller fel? Eller kan man möjligen göra rätt men ändå ha fel, hamna fel? Kavata Carlas principfasthet prövas hårt. Hon kämpar i motvind och folket är fegt och trendkänsligt. Och plötsligt är skolan en hård och fientlig plats där ingen förlåtelse finns att uppbringa. Och saken är inte längre en fråga om bevis eller antagande, utan om opinionsbildning. Här finns hallucinatoriska drömsekvenser som alls inte behövs

lärarrummet

Recension: Oscarsnominerade Lärarrummet är en tät thriller

SVD

https://www.svd.se/a/abg777/

Han presenterar en rejäl vinst för tredje kvartalet men bommar ett viktigt skuldsättningsmål. Det gillade inte aktiemarknaden. Nu berättar Embracers vd Lars Wingefors om ett ”stentufft år”. Dataspelsbolaget Embracer med huvudkontor i Karlstad är småspararfavoriten som har fallit över 80 procent sedan toppåret 2021. Det som länge var en börssuccé och en förvärvsmaskin har blivit ett krisbolag med 120 000 missnöjda aktieägare. Skulderna är på tok för höga och kassaflödet för lågt efter alla bolagsköp. Vd Lars Wingefors försöker inte skönmåla läget. –  Det senaste året har varit stentufft. Och personligen har jag nog kravlat lite i dyn. Jag har fått några ganska rejäla smällar, säger han utan att verka tycka särskilt synd om sig själv. – Det är så här det är att driva företag ibland. Det är bara att bita ihop och acceptera. Jag är långsiktig och när vi är klara med vårt omstruktureringsprogram hoppas jag det blir tillfälle att berätta om de spännande projekt vi har på gång i bolaget. Uppsägningarna har blivit vardag Det är inte bara Embracer som kämpar i motvind. Hela den globala spelbranschen är under press. Under de goda åren köpte man på sig alldeles för många bolag samtidigt som skulderna sköt i höjden. Nu har man ställt sig på bromsen. Uppsägningar, nedskrivningar och en kraftfull konsolidering, det vill säga sammanslagningar, har blivit vardag. – Men branschen är fortsatt lönsam och den växer på många håll. Det finns ingen data som säger att spelande i världen kommer att minska, tvärtom. Men investeringarna har varit för stora, säger Lars Wingefors. Backar från tidigare målet Rapporten för det tredje kvartalet i år (brutet räkenskapsår) innehöll flera ljusglimtar. Omsättningen var rekordstor, 12 miljarder kronor, något bättre än vad analytikerna hade räknat med. Rörelsevinsten landade på 2,1 miljarder, i linje med förväntningarna. Men det var ändå inte det som hamnade i fokus. Sedan i juni förra året pågår ett större besparingsprogram i bolaget, bland annat har man sagt upp 1 300 medarbetare. Det kommer bli fler under kommande kvartal. En avgörande del i programmet är också att få ner nettoskulden och det gör man genom att sälja verksamheter. Det mål man har kommunicerat är att skuldsättningen ska vara nere i 8 miljarder till den 31 mars i år. Förra kvartalet låg den på drygt 14 miljarder. Men det målet backar man nu från. – Vi konstaterar att vi troligtvis inte kommer att nå det målet. Vi har ett par säljprocesser igång, men när de kommer att gå i mål vet vi inte riktigt. Jag vill inte stressa fram några dåliga affärer, säger Lars Wingefors. Är du optimistisk när det gäller möjligheten att nå målet under 2024? – Jag vill inte ge några närmare kommentarer till det, utan konstaterar att vi sannolikt inte når skuldsättningsmålet till den 31 mars. Lovar för mycket – levererar för lite Att Embracer skjuter på sitt mål väcker oro på aktiemarknaden och är huvudskälet till att aktien i Embracer är ner 20 procent efter lunch. Enligt en kommentar från den amerikanska investmentbanken Citi har dataspelsbolaget dessutom en historik av att lova för mycket och leverera för lite. "Det här är inte nödvändigtvis en stor besvikelse i den bemärkelsen att både Citi och konsensus räknat med att Embracer inte ska nå målet /…/ men givet bolagets historik av att lova för mycket och leverera för lite när det gäller försäljningar och samarbeten väntar vi oss en viss skepsis på den här punkten", skriver Citi.

embracer

Spelbolaget Embracer fortsätter rasa – vd:n: ”Har kravlat i dyn”

SVD

https://www.svd.se/a/P4K37J/

Marknaden fick skrämselhicka efter tisdagens inflationssiffra i USA. Men i Sverige tror bankekonomer fortsatt att huvudspåret är snabbt avtagande prisökningar och att Riksbanken svarar med flera räntesänkningar. Det breda amerikanska börsindexet Dow Jones Industrial Average upplevde den värsta dagen på nästan ett år i tisdags. Skälet var nya inflationssiffror från USA. Inflationen föll visserligen i januari, men fallet var mindre än väntat: 3,1 procent jämfört med prognosen på 2.9 procent och en bit från centralbankens mål på 2 procent. Den tröga inflationsnedgången reser frågan om vad som kommer hända med inflationen i Sverige. Robert Bergqvist, senior ekonom på SEB, tror att inflationen kommer att fortsätta att falla. Han radar upp ett antal skäl. Ett är att producentpriserna – alltså priset som producenter tar betalt för sina varor – har fallit den senaste tiden. I Sverige uppgick fallet till nästan 8 procent i december jämfört med samma period föregående år. – När företagen börjar märka att priserna faktiskt har sjunkit och man bedömer att det här kanske är uthålligt, då bestämmer de sig för att inte höja sina priser, säger Robert Bergqvist. En annan faktor som talar för lägre inflation är att svenskarnas löner bara väntas öka måttligt i år. Enligt Robert Bergqvist är avtalade löneökningar på drygt 3 procent i år förenliga med att svensk inflation kommer att falla till Riksbankens 2-procentsmål det här året. En tredje förklaring till varför inflationen kommer att falla är att svensk ekonomi har försvagats den senaste tiden. En första skattning från Statistiska centralbyrån (SCB) visar att ekonomin krympte förra året. Det har bara hänt fyra gånger tidigare sedan millennieskiftet. – Vi har en konjunktur som håller på att bromsa in, säger Robert Bergqvist. Utvecklingen förklaras bland annat av pressade hushåll som på grund av stigande priser, räntor och arbetslöshet, samt sinande sparbuffertar, håller hårdare i plånboken. Hushållen har också blivit mer prismedvetna och bättre på att shoppa runt för bra priser. – Jag kan bara gå till mig själv. Man springer runt i butiker och jagar priser. Det är ett ändrat beteende som vi inte sett tidigare. Resultatet blir att företagen får svårare att höja priserna. Bilden stämmer överens med Robert Bergqvists intryck när han träffar företag runt om i Sverige. – De säger att det blir väldigt små prishöjningar och att det är väldigt svårt att höja priserna i det här konjunkturläget. Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, tecknar en liknande bild. – Jag träffar inga företag som säger att de höjer priserna mer än vad de behöver. Det är borta sedan länge, säger hon. Annika Winsth påpekar att vissa företag nu istället sänker priserna. Hon nämner bland annat Ikea som nyligen aviserade att de erbjuder lägre priser på en fjärdedel av sitt svenska sortiment. Elbilstillverkaren Tesla har också sänkt priserna och nyligen sa även matjätten Ica att man investerar runt 1 miljard kronor för att butikerna ska göra sina varor billigare, alternativt behålla redan låga priser. – Det är ett helt annat sentiment, säger Annika Winsth. Enligt henne viker inte bara efterfrågan på varor. Detsamma gäller efterfrågan på diverse tjänster vars priser tidigare hållits uppe av ett uppdämt konsumtionsbehov efter pandemin. – Nu viker ju även tjänsteefterfrågan, både globalt och i Sverige. Det talar för att det inte kommer vara samma prisökningar där heller, säger Annika Winsth. Slutsatsen är att Riksbanken börjar sänka styrräntan redan i maj eller juni, och att den sedan sänker räntan vid varje möte under resten av året. Senast i början av nästa år har räntan sänkts från dagens 4 procent till 2,5 procent

inflationen usa

Ekonom om inflationen: Tesla och Ikea visar vägen

SVD

https://www.svd.se/a/KnwEzy/

Överallt syns barnen: de som vrålar och springer med paddan i släptåg – utan att någon vuxen säger ifrån. Men föräldrarnas konflikträdsla kan stå barnen dyrt senare i livet, skriver Ann Heberlein. Pojken rör sig som en osalig ande fram och tillbaka i tågvagnen. Han är i sexårsåldern och stannar då och då upp för att stirra på någon av oss andra passagerare, alltmedan han gräver djupt i sin näsa. Han kommunicerar med sin mamma genom att vråla olika befallningar mycket högt samtidigt som fånig musik och hurtiga röster strömmar ur paddan som han håller i ett krampaktigt grepp. Redan när jag klev på Öresundståget tidigare samma dag kände jag viss bävan. I famnen bar jag min tio månader gamla dansk-svenska gårdshund och på ryggen en ryggsäck packad med tuggpinnar, en leksak, hundgodis, vattenflaska och en rosa babyfilt. Resan mellan Malmö och Göteborg tar strax över tre timmar och jag kände på mig att det kunde bli tre långa timmar i sällskap med en hund i slyngelåldern. Stina, som hon heter, har åkt kollektivt sedan hon kom över bron i somras, men aldrig så länge som tre timmar. Det är ett problem – inte för mig eller andra som irriterar sig på de störiga barnen, utan för barnen. Jag lade filten i knäet, tog upp hunden, gav henne en pinne att tugga på och se, min lilla vovve skötte sig alldeles utmärkt. Hon höll sig snällt i mitt knä, var föredömligt tystlåten och sov en lång stund. Jag lyckades till och med läsa några sidor i min pocket (John Ajvide Lindqvists ”Skriften i vattnet” – rekommenderas!) och kunde konstatera att min hund uppförde sig bättre än de flesta barn vi mötte på vår resa. Pojken på tåget är bara ett av otaliga exempel på barn totalt renons på fostran och förståelse för hur man för sig utanför hemmet som jag stött på sista tiden. I affären, på restauranger, i kyrkan och på museer möter jag barn som skriker i stället för att prata, springer i stället för att gå och inte lärt sig att respektera andras behov av fysisk integritet. I släptåg har de lama föräldrar som, i motsats till sin avkomma, inte förmår höja rösten, som inte kan sätta gränser och som – felaktigt – tycks tro att resten av världen tycker att deras barn är supercharmiga. Det gör vi inte. Vi tycker att era högljudda barn med rinnande näsor och klumpiga rörelser är förfärliga. Det är ett problem – inte för mig eller andra som irriterar sig på de störiga barnen, utan för barnen. Alla vill nämligen bli omtyckta (lex Jens Liljestrand, som skildrat sin egen strävan efter gillande och popularitet i Expressen). Föräldrar som inte förmår fostra sina barn så att de kan vistas bland folk misslyckas med den kanske viktigaste uppgiften en förälder har, nämligen att göra sitt barn älskvärt och lära barnet hur man blir en person som andra gillar. Livet är orättvist – en del är vackra, andra är fula, några är intelligenta och slagfärdiga medan andra är trögtänkta och trista – men alla kan lära sig att vara människor som andra gillar, eller i alla fall inte ogillar. Moderna föräldrar verkar måttligt intresserade av att tillrättavisa sina barn. Mer populära är metoder som lågaffektivt bemötande: det handlar om att undvika att konflikter med barnet uppstår, snarare än att hantera situationen när den väl blossat upp, att avleda snarare än att bestraffa. I USA ansluter sig en del föräldrar till metoden gentle parenting som går ut på att vara lyhörd inför barnets vilja och låta det styra relationen, snarare än att sätta ramar och ha förväntningar. Utgångspunkten är att personer med problemskapande beteenden ofta har svårt att reglera sina känslor – och att barn tenderar att spegla andras beteenden

ann

Ann Heberlein: Föräldrars konflikträdsla kan stå barnen dyrt

SVD

https://www.svd.se/a/rloyae/

Ultraprocessad mat skadar vår hälsa men göder storindustrin. Det hävdar forskaren och BBC-profilen Chris van Tulleken i sin nya bok. ”Stora företag har flera gånger försökt köpa min tystnad.” Ultraprocessad mat skadar vår hälsa men göder storindustrin. Det hävdar forskaren och BBC-profilen Chris van Tulleken i sin nya bok. ”Stora företag har flera gånger försökt köpa min tystnad.” Chris van Tullekens ögon skiner upp när han får syn på den lilla bruna plastflaskan med Coop kalvfond. Vi befinner oss i ett rum på Albert Bonniers förlag och har just dukat upp ett urval av svenska ultraprocessade matvaror. Kalvfonden med 0,4 procent kalv utsågs nyligen till ”Årets matbluff” av föreningen Äkta vara. – Jag älskar att upptäcka lokala exempel som jag aldrig stött på tidigare! Han har besökt en hel del länder det senaste året. Chris van Tulleken är läkare, BBC-profil och forskare vid University College London, där han i tio år studerat hur den ultraprocessade maten påverkar både vår hälsa och miljö. Genom sin nya bok ”Vad vi äter” har han tagit plats som en av de främsta kritikerna av dagens globala livsmedelssystem. Ultraprocessad mat orsakar fetma För drygt tio år sedan blossade debatten upp kring e-märkta tillsatser i maten. I boken ”Den hemlige kocken” gick SvD:s förre redaktionschef Mats-Eric Nilsson till attack mot företag som lurar sina kunder genom att byta ut dyra ingredienser mot billigast möjliga substitut. För att få en vara som liknade originalet krävdes – och krävs – ofta mängder av artificiella tillsatser som emulgeringsmedel, aromer och smakförstärkare. Konsumenterna drog nitlotten när de betalade för vaniljglass utan vanilj, kassler fylld med bindmedel och vatten eller påstådd majonnäs som var något helt annat. Bevisen är lika starka som när myndigheter började begränsa tobaksrökningen. Den globala debatten kring ultraprocessad mat kan ses som en fortsättning. Men nu adderas hälsorisker och skadliga effekter på klimat och miljö. – Vi har mer än 80 studier av olika slag som inte bara kopplar ultraprocessad mat till sjukdomar och förtida död, utan också visar att det orsakar fetma. Bevisen är lika starka som när myndigheter började begränsa tobaksrökningen, säger Chris van Tulleken. Vad är ultraprocessad mat? Till stöd för detta pekar han i sin bok på studier som kopplat ultraprocessad mat till ökad risk för fetma, typ 2-diabetes, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och även depression. Samtidigt lockar produkter som fryst pizza, nuggets, flingblandningar, proteinbarer och veganska köttsubstitut ständigt allt fler kunder genom att vara bekväma, njutbara och billiga. Självklart i USA och Europa – men den stora tillväxten sker i folkrika länder i tredje världen. Så vad är ultraprocessad mat? Nova-systemet som oftast används delar in all mat i fyra nivåer, från färska råvaror till ultraprocessade. Men systemet har kritiserats för att vara luddigt och svårt att använda. – Det där är helt fel. Är det inslaget i plast och har ingredienser som du inte använder hemma i köket så är det ultraprocessat. Sedan finns det en lång definition som riktar sig till forskare, men för en vanlig konsument är det jätteenkelt, säger Chris van Tulleken. Ultraprocessad mat ofta torr Medan vanlig mat innehåller en hel del vatten är ultraprocessad mat ofta torr. Skälet är att det förlänger hållbarhetstiden – men det gör samtidigt produkten extremt energität. Eftersom ultraprocessad mat samtidigt kännetecknas av att vara spröd och snabbt bli mjuk i munnen, så blir följden att vi lätt stoppar i oss på tok för mycket. – Det är från början amerikansk skräpmat som sedan spridit sig över världen

ultraprocessad mat

Chris van Tulleken kopplar ultraprocessad mat till sjukdom och förtida död

SVD

https://www.svd.se/a/O8wpzq/

Sinnesutvidgande dokumentärer, kulturmagasin utan duktighetskomplex och perfekt sportlovslyssning för familjen. SvD:s Alex Dominici guidar till poddvärldens guldkorn. Ännu ett återuppståndet SR-program! Inte långt efter att helgshowen ”Söndagsmorgan” i P4 lades ner förra året startade programledarna Morgan Larsson och Erika Hedman Bergström podden ”Morgansoffan”. En gång i veckan släpper de ett avsnitt som är förinspelat men låter live. Telefonsamtalet till en kille som Hedman trånade efter under skoltiden är precis en sån kittlande radiounderhållning som poddvärlden har för lite av. Det är klyschigt att prata om ”radioröst” men nog har Morgan Larsson en av Sveriges allra mest ikoniska? Podd: Morgansoffan Medverkande: Morgan Larsson och Erika Hedman Bergström Längd: cirka 1 tim Avsnitt: Släpps på torsdagar Produktion: Under produktion En av mina favoritpoddar har just dragit igång en ny säsong efter en lite för lång paus. ”Café Bambino” är ett kulturmagasin som, till skillnad från många andra i genren, inte lider av duktighetskomplex. Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson och skribenten och författaren Tone Schunnesson programleder tillsammans och har hittat en ton där de sömlöst kan röra sig mellan tyngre och lättare ämnen: Thomas Pikettys ekonomiska forskning blandas upp med Kardashianklanens maskeradkläder. De flesta avsnitten innehåller en gäst, senast nu Henrik Schyffert, men frågan är om det egentligen behövs? Det är kemin och det retsamma munhuggandet mellan Pettersson och Schunnesson som får mig att vilja ha mer. Podd: Café Bambino. Finns både som video och ljud. Medverkande: Karin Pettersson och Tone Schunnesson med gäster Längd: cirka 1 tim Avsnitt: Släpps på onsdagar Produktion: Aftonbladet Sveriges Radio har satt familjedrama på sportlovsmenyn. En klassiker av Astrid Lindgren framstår kanske för vissa som ett säkert kort, men det är samtidigt en ganska djärv satsning att stöpa om och dramatisera en berättelse som är så älskad i sitt originalformat. ”Mio, min Mio” har här brutits ner till nyckelscener som tar lyssnaren hela vägen från Bo Vilhelm Olssons pojkrum till riddar Katos tronsal. Barnskådespelarna Miller Morris och Sami Fagerström som gör Mio och Jum-Jum håller samma klass som resten av den stjärnspäckade rollistan med bland andra Jonas Karlsson (Konungen), Livia Millhagen (Tant Edla) och Gerhard Hobersdorfer (Kato). Två timmar som gjorda för att dra igång när man fyllt bilen med ungar och ska gasa iväg mot fjällen. Podd: Mio, min Mio Medverkande: Miller Morris, Sami Fagerström, Jonas Karlsson, Livia Milhagen, Gerhard Hobersdorfer, Maria Sid, med fler. Längd: 1 tim 55 min Avsnitt: Släpps den 18:e februari i SR Play-appen. Även i P4 söndagar kl. 10.45-11.00 med start 18 februari. Regi: Eva Staaf Dramatisering: Daniel Karlsson Sökande och sinnesutvidgande dokumentära berättelser i kortformat är en hyfsat korrekt beskrivning av BBC:s ”Short cuts”. Varje avsnitt utforskar ett koncept eller en hel föreställningsvärld, som exempelvis begreppet ”krononormativitet”, en beskrivning av den linjära tidslinje som de allra flesta människor förhåller sig till när de organiserar livet. Men i vissa sammanhang, på vissa platser kan vårt sätt att räkna tid bli obsolet eller kontraproduktivt. Låter det flummigt? Det är det (och den suggestiva ljudläggningen förstärker den känslan ännu mer). Detta är en podd som vill tränga djupt in i lyssnarens medvetande – och ofta lyckas! Podd: Short cuts Medverkande: Josie Long m fl Längd: 30 min Avsnitt: Släpps sporadiskt Produktion: BBC

morgansoffan

SvD:s poddtips: Short cuts, Morgansoffan och Mio, min mio.

SVD

https://www.svd.se/a/JQkoj4/

Debattörer: Den tvångs­anslutning av de små VA-systemen som kommunerna ägnar sig åt försämrar Sveriges beredskap och är motsatsen till hållbar utveckling – ekonomiskt, miljö­mässigt och socialt. Debattörer: Den tvångs­anslutning av de små VA-systemen som kommunerna ägnar sig åt försämrar Sveriges beredskap och är motsatsen till hållbar utveckling – ekonomiskt, miljö­mässigt och socialt. Debattörer: Den tvångs­anslutning av de små VA-systemen som kommunerna ägnar sig åt försämrar Sveriges beredskap och är motsatsen till hållbar utveckling – ekonomiskt, miljö­mässigt och socialt. Utan vatten klarar vi oss inte mer än tre dagar. Utan mat i tre veckor. Efter att vi tagit del av en rad utredningar och rapporter om vår livsmedels­försörjning och vår beredskap frågar vi oss; har utredarna glömt vårt viktigaste livsmedel – rent dricksvatten? Nyligen presenterades den statliga livsmedels­beredskaps­utredningen (SOU 2024:8) som kom med en omfattande genomgång av vår beredskap inom detta livsviktiga samhälls­område. Utredningen omfattar 364 sidor där vattnets roll i utredningen framför allt handlar om dess betydelse som kritisk insatsvara i animalie­produktionen och i livsmedels­tillverkningen. Men vatten i sig självt är ett livsmedel. Trots vattnets livsviktiga roll i vår livsmedels­försörjning ser vi att Havs- och vatten­myndigheten och flera svenska kommuner slår ut viktig dricks­vatten­försörjning i Sverige. I Rysslands krigföring gentemot Ukraina sker samma sak. Skillnaden är att Ryssland gör det i grannlandet Ukraina som de invaderat, medan flera av Sveriges kommunala vatten- och avlopps­bolag gör det mot sin egen befolkning, där man utan bevis utsett fastighets­ägare med enskilda avlopp till lagbrytare och tvångs­ansluter dem till kommunernas VA-anläggningar. Detta trots att det inte är kostnads­effektivt och att bevis saknas för att dessa avlopp rent generellt skulle skada miljön. När vattnet tas in i våra vattenverk jämställs detta med livsmedel enligt livsmedels­lagstiftningen. För inte så länge sedan fastställde Högsta domstolen ett unikt domslut där invånarna i Kallinge i Blekinge vann mot det lokala vattenverket. Under en lång följd av år hade Kallingeborna druckit vatten som innehöll stora mängder PFAS-kemikalier – även kallat evighets­kemikalier – och i skadestånds­rättslig mening drabbats av personskada. En rad svenska vattenverk kommer därför att behöva byggas om efter att EU nyligen skärpt kraven på minskade halter av PFAS-ämnen i dricksvatten. Fortfarande dricker således många svenskar förgiftat dricksvatten. Eftersom den storskaliga dricksvatten­försörjningen är beroende av elförsörjning, renings­kemikalier och råvatten av god kvalitet kan vi lätt hamna i en försörjningskris vid större samhälls­störningar. Under pandemin hade vattenverken svårigheter med att få fram renings­kemikalier för att rena vårt dricksvatten. Av ovanstående anledningar är det mycket beklagligt att de 700 000 fastighets­ägare i Sverige som har eget vatten och egna brunnar, samt egna renings­anläggningar för avlopps­vattnet, håller på att drabbas av kommunala tvångs­anslutningar. Detta i en tid när vi kanske som mest behöver detta unika systembygge som är väl utspritt över landet; detta trots att regerings­partierna – inklusive SD – under valrörelsen lovade dessa fastighets­ägare att man inte skulle behöva tvångs­anslutas till det kommunala VA-nätet. Nu kräver många kommuner dessa fastighets­ägare på ohemula anslutnings­avgifter för något man inte beställt, inte behöver och inte vill ha

beredskap

Debattörer: Tvångsanslutningar av avlopp sänker beredskapen

SVD

https://www.svd.se/a/WRwnad/

Truman Capote svek alla sina vänner med den skvallertunga romanen ”Answered prayers”. I HBO-serien ”Feud: Capote vs the swans” skildras denna utdragna fejd – som inte hade några vinnare. Men vad hade de väntat sig, de avundsvärt vackra och rika societetskvinnor, gräddan av New Yorks grädda, som beklagade sig i högan sky över att deras smutsiga underkläder nu hängde ute till allmän beskådan i tidningskiosken? Detta var vad Truman Capote frågade, eller låtsades fråga sig själv. Han var ju författare, och författare skriver om vad de iakttar och snokar reda på. Litteratur är ju ingenting annat än en förfinad form av skvaller, det var hans bestämda åsikt. Vad var Prousts ”På spaning…” och Tolstojs ”Anna Karenina” om inte processat överklasskvaller? Plus att de alla visste vilken sladdertacka han var, att han glatt svek allas förtroenden på lunchdejter och middagsbjudningar över hela stan. Och på kryssningar i Europa. Det var så han trollband en publik. De hade ju med skräckblandad förtjusning lyssnat till hans infernaliska skvallrande om alla andra. De visste. Men det här var någonting annat. Det handlade om ett kapitel ur Capotes ständigt pågående work in progress ”Answered prayers”, romanen som enligt honom själv skulle bli ett epokgörande mästerverk men som aldrig ville bli färdig, som han i olika omgångar hade plockat ut mer än en miljon dollar (i 1970-talets penningvärde) i förskott för, till vilken 20th Century Fox hade köpt filmrättigheterna för 350 000 dollar (i dag cirka 2,65 miljoner), bara baserat på författarens eget skryt. Fanns det alls något skrivet? Många i Capotes omgivning undrade, inte minst hans societetsväninnor, hans ”svanar”, som han kallade dem. Så lät han bomben brisera, kapitlet ”La Côte Basque 1965”, som han publicerade I tidskriften Esquires novembernummer 1975 mot en ersättning av 25 000 dollar (i dag 140 000). Och det är bara sida efter sida med snask och snusk. Romanens berättare, en havererad författare som försörjer sig på prostitution, lunchar på den lyxrestaurang i Midtown som har givit texten dess titel och avhandlar övriga gäster, den ena efter den andra. Otrohet, hjärtesorger, skilsmässor, socialt klättrande, till och med ett mord… Och alla som inte figurerar med sina riktiga namn var lättigenkännliga för dem som alls brydde sig. De övriga två kapitel av ”Answered prayers” som faktiskt visade sig existera till slut går i samma stil. Det är en mycket speciell läsupplevelse. Om denna praktskandal handlar den läckert luxuösa HBO-serien ”Feud: Capote vs the swans” i regi av Gus Van Sant, baserad på Laurence Leamers läsvärda studie i ämnet, ”Capote’s women”. Capote sviker deras intima förtroenden, de utestänger honom från de vänskaper och det umgänge som helt fyllde hans liv när han inte längre orkade skriva på allvar. Han var inte längre det vackra folkets maskot och kelgris; han var en paria. Serien är en studie i socialt självmord. Capote är otröstlig när Babe Paley och de andra svanarna inte längre vill veta av honom. De var så nära så länge. De öppnade sig för honom och han för dem. Men vad hade han själv då väntat sig? Han visste att fasaden var allt. Och även om Proust och andra hade ägnat sig åt processat skvaller, så hade han själv supit bort förmågan att just processa. Det blev bara skvaller. Efter den exempellösa framgången med bästsäljaren ”Med kallt blod” blev det mer berömmelse och framför allt mer sprit och droger än vad som var nyttigt för såväl arbete som omdöme. I fejden mellan Truman Capote och svanarna finns det inga vinnare.

feud capote vs the swans

HBO:s Feud: Capote vs the swans – en studie i socialt självmord

SVD

https://www.svd.se/a/3ErJPq/

Roger Akelius är miljardären som brinner för pedagogik. Han hade kunnat köpa Sveriges alla grundskolor några gånger om. Det är en före detta lektor på Chalmers som nu på allvar ger sig in i svensk skola. Roger Akelius är mest känd för sina vältajmade fastighetsklipp och sin omtalade skatteråd­givning, men han började karriären som föreläsare på Chalmers och lärare i programm­ering vid IBM. När han upptäckte att det saknades kursböcker, började han skriva egna läroböcker, något som blev en lukrativ affärsidé när han senare skrev böcker för allmänheten om skatteplanering. I dag har Roger Akelius hunnit bli 78, och det är över 50 år sedan han var lektor. Men på sätt och vis är det en cirkel som sluts när han på nytt engagerar sig i skolvärlden. Köper in sig i Academedia Det var på tisdagskvällen han meddelade att han genom sin stiftelse Akelius Foundation gått in som huvudägare i den börsnoterade skol­koncernen Academedia, i dag med skolor för 100 000 elever i Sverige, Norge, Tyskland och Nederländerna. Roger Akelius har i flera år engagerat sig för utbildningsfrågor, inte minst genom betydande bidrag till skolverksamhet för FN. ”De miljarder jag har tjänat ska gå till utbild­ning, oberoende av när jag dör. Jag tror att människor mår bra av att hjälpa varandra”, sa Akelius senast i november då han rullade ut en ny kampanj tillsammans med bland andra Unicef. Det var så många svarta svanar på väg att landa. Det var en hel svansjö på väg in Liksom många gånger förr lovade Roger Akelius att dubblera allt som samlades in. ”Min dröm är att fixa tusen skolor, flest i flykting­läger, för att ge en miljon barn möjligheten att klara motsvarande högskoleprovet i matematik”, sa Akelius. När Akelius Foundation nu betalar 1,7 miljar­der kronor för att bli huvudägare i ett börs­bolag med 800 skolor är det förstås en stor investering. Men det är ändå bara en bråkdel av Roger Akelius tillgångar. Faktum är att han lyckades mobilisera en lika stor summa 2022 efter Rysslands invasion av Ukraina. Även då sporrade han andra till insatser genom löftet att att dubblera gåvor på upp till 10 miljoner kronor. Därmed blev det 1,7 miljarder kronor till humanitära insatser också i Ukraina. Akelius Foundation sköt till 700 miljoner. Sensommaren 2021 fyllde Roger Akelius på kassan rejält genom en storaffär som inbringade 92 miljarder kronor. Fastighets­bolaget Akelius Residential Property, som Roger Akelius äger till 85 procent, sålde då hela sitt fastighetsbestånd i Norden och Tyskland till norska Heimstaden. De låga räntorna hade drivit upp fastighets­värdena till toppnivåer som bara kunde falla, löd hans resonemang. ”Det var så många svarta svanar på väg att landa. Det var en hel svansjö på väg in. Jag tänkte: Hur ska jag hinna innan de svarta svanarna landar?”, berättade Roger Akelius i en SvD-intervju om hur han efter att ha byggt upp sitt fastighetsinnehav under ett kvartssekel plötsligt valde att lämna Nordeuropa. Han hyllades i DI och Fastighets­världen för sin näst intill perfekta tajming. Det gick bara några månader innan räntorna steg och fastighets­priserna föll. Akelius Residential Property äger efter affären fastigheter i främst Nordamerika, England och Frankrike, totalt cirka 20 000 bostäder i tio storstäder. Stor skogsägare Miljarderna från Heimstaden placerade Akelius i dollar, har han berättat för SvD. Det gav jackpot när kronan föll 2022. Pengarna använde han för att köpa in sig i fastighets­bolaget Castellum där en annan känd fastighets­profil, Rutger Arnhult, fick lämna efter finansiella problem. Roger Akelius inledde sina stora fastighetsaffärer på 1990-talet

roger akelius

Roger Akelius har råd köpa alla landets skolor

SVD

https://www.svd.se/a/GMpvgQ/

Pedofilskandalen som skakar Ungern har tvingat presidenten att avgå i vanära – och kan försena Sveriges inträde i Nato ytterligare. Det uppger källor med insyn i ungersk politik. BRYSSEL I stället för att ratificera Sverige Natoansökan kan det ungerska parlamentet nu komma att ägna hela sin februarisittning till att välja en ny president. Den 21 februari ska premiärminister Viktor Orbán meddela dagordningen för sittningen, och enligt politiker i Budapest kan den svenska Nato-ansökan då ha fallit bort inför sittningen, som inleds fem dagar senare. – En försening (om Nato) är överhängande. Det finns många ursäkter för att fördröja Nato-ratificeringen, säger Márton Gyöngyösi, från det ungerska extremhögerpartiet Jobbik, till tidningen Euobserver tidigare i veckan. – Hela den här avgångsaffären kommer att ta tid för Orbán från Nato, eftersom detta nu är det heta ämnet på hemmaplan, säger Zsuzsanna Végh, från tankesmedjan German Marshall Fund i Berlin, till samma tidning. Benådade pedofil – tvingades bort President Katalin Novák avgick från sin post i lördags, efter att det kommit fram i ljuset att hon i april förra året benådade en man som var fälld för sin roll i en pedofilhärva. Nyhetssajten 444 avslöjade den 2 februari att den benådade mannen arbetat på ett statligt barnhem. Han hjälpte sin chef, barnhemsföreståndaren, att gömma uppgifter och bevis om sexuella övergrepp som denne begått mot barn och ungdomar på hemmet. Han ska bland annat ha försökt tvinga barnen att ta tillbaka sina vittnesmål mot föreståndaren. Det var i samband med att påve Franciskus besökte Budapest som Novák benådade mannen och ytterligare 26 fångar – det är en kutym i den katolska världen att benåda fångar just vid påvebesök. Men presidenten har ingen skyldighet att tala om vilka personer som benådas eller varför, vilket hon inte heller gjorde. Efter avslöjandet anordnades demonstrationer mot presidenten i Budapest. Utanför presidentpalatset lade ursinniga demonstranter leksaker som dockor och mjukisdjur – några med tejp för munnen – på marken. En talesperson för den ungerska regeringen har på sociala medier understrukit att Vatikanen och påven inte hade något med benådningen av mannen på barnhemmet att göra. Medgav: ”Jag begick misstag” I helgen som gick återvände Novák i hast hem från en resa till Qatar, för att meddela att hon avgår i ett känsloladdat tv-sänt tal. – Jag utfärdade en benådning som förvirrat och oroat många människor… Jag begick ett misstag, säger Novák i klippet. Det råder föga tvivel bland politiska observatörer i Ungern att Novák, som tidigare var familjeminister i Orbáns regering, petades snarare än avgick på eget bevåg. Andra frågor kring skandalen bakom hennes avgång, som vem som förespråkade att personen i fråga skulle få benådning, är fortfarande oklara. Oberoende medier letar febrilt efter band mellan den benådade mannen och Fidesz-partiet. Katalin Novák har fortfarande inte förklarat sitt beslut. Pedofilskandalen har krävt fler skalper. Bara timmar efter presidentens avgång meddelade en annan av Fidesz kvinnliga toppolitiker, Judit Varga, som i vår skulle leda partiets valkampanj i EU-valet, att även hon lämnar alla sina politiska uppdrag. Hon hade skrivit under presidentens benådningslista förra året, då hon var justitieminister. Vargas man, företagsledaren Péter Magyar, anklagade i en intervju som snabbt fick miljontals tittare på sociala medier Viktor Orbán för att skrämseltaktik och korruption, och för att försöka välta över skandalen på kvinnor i partiet. – Jag vill inte för en minut vara en del av ett system där de verkligt ansvariga gömmer sig bakom kvinnokjolar, sade Magyar

ungern nato sverige

Sverige i Nato kan dröja på grund av pedofilskandal i Ungern

SVD

https://www.svd.se/a/5BxQpe/

Det orsakade ramaskri när Anna Odell och NUG gjorde entré på konstscenen, men de fick också ett varaktigt genomslag. Otto Ruin ser hur dagens idébaserade konstverk blir brickor i kulturkriget. När Anna Odell en vinterkväll i januari 2009 iscensatte ”Okänd kvinna 2009-349701” visste hon inte vad reaktionerna skulle bli. Ingen kunde nog heller gissa att det var början på en av de mest intensiva konstdebatterna i modern tid. Bara veckor senare blev det ramaskri när graffitikonstnären NUG:s ”Territorial pissing” visades på konstmässan Market i Stockholm. Dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gick ut i medierna och frågade sig: ”Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar?” 15 år senare är Odell och NUG åter aktuella med var sin utställning i Stockholm. Ett sammanträffande som ger skäl att fundera över deras mediala genombrott. Hade det varit möjligt i dag? Både Odells och NUG:s verk följde vad som kan betraktas som en vedertagen kanoniseringsprocess. Först uppröra, sedan väcka debatt om konstens gränser. Sedan, när tiden är mogen, erkännas för att ha belyst frågor vi inte vågat ställa. I den alltmer polariserade samhällsdebatten har idébaserade konstverk blivit medel för politiska konflikter. Sedan dess har flera andra konstverk väckt uppståndelse i medier: Makode Lindes blackface-tårta, en svastika på Sjöfartsmuseet i Göteborg eller Mattias Norströms slokande flaggstång på Sergels torg. Eller för att nämna ett exempel som ligger ännu närmre i tid: ”höstens hetaste konstdebatt” om Sadaf Ahmadi på Borås kulturhus. Medan mycket skiljer konstverken åt finns det två saker som förenar dem: de har alla upprört utifrån idéerna de tillskrevs – och inget av dem har lämnat något större avtryck. På så vis skiljer sig också debatterna om verken från responsen på Odell och NUG. Ju mer deras verk debatterades i pressen, desto mer erkändes de nämligen som betydelsefulla och komplexa. Vad har då förändrats sedan 2009? Först och främst: i den alltmer polariserade samhällsdebatten har idébaserade konstverk blivit medel för politiska konflikter. De uppmärksammas alltså beroende på hur relevanta de är i relation till större politiska konflikter, och blir spelbrickor i kulturkriget bara för att glömmas bort när stormen blåst förbi. När konstens värde avgörs utifrån relevans finns inte längre något behov att särskilja kvalitet från uppmärksamhet. Konstverket förblev mer än en relevant social kritik av tvångsvården. Det är intressant att jämföra med den skepsis som fanns 2009 från kritikerkåren om Odell och NUG. Vissa ansåg att de bara var två i raden av banala ”konstchocker” som fick medial uppmärksamhet i början av 2000-talet. Det ansågs viktigt att skilja medieuppståndelse från kvalitet. Detta ledde till att kvaliteterna i deras verk avseende metod, estetik och syfte dryftades i pressen. I Odells fall bidrog det till den allmänna förståelsen av ”Okänd kvinna”. Konstverket förblev mer än en relevant social kritik av tvångsvården och när stormen hade lagt sig hade fler förstått innebörden av konceptkonst än innan. Förutsättningarna för konsten i det offentliga samtalet har förändrats sedan dess, men kanske kan vi lära oss något av detta. En konstdebatt som diskuterar metod och form, som vågar fråga om kvalitet och inte bara politisk och social relevans, kan göra konstverk både mer komplexa och mer tillgängliga. Och relevanta i mer än bara en mediecykel.

anna odell konstverk

Skulle Anna Odell slå igenom i dag?

SVD

https://www.svd.se/a/EQOodo/

SJ gjorde en halv miljard i vinst 2023. Men för resenärerna var det ett tungt år med stora störningar. I en intervju med SvD varnar SJ:s vd Monica Lingegård för att en ny svår vinter kan ställa till stora problem igen. Det statliga tågbolaget SJ hade ett ekonomiskt förhållandevis bra år under 2023. Rörelsevinsten steg med 19 procent till en halv miljard kronor medan försäljningen låg kvar på oförändrad nivå. Men en stor del av SJ:s kunder ser knappast 2023 som ett bra resandeår. Mängder av tåg ställdes till exempel in mot slutet av året när vintervädret slog till över hela landet. – Vi har haft två väldigt utmanande vintermånader. Det har gjort att våra resenärer drabbats av inställda avgångar med mycket kort varsel och det är jag inte nöjd med, säger Monica Lingegård vd för SJ. Enligt SJ-chefen var november och december de svåraste på tio år och det orsakade mer skador än vanligt på tågen. Det gjorde i sin tur att verkstäderna inte hann med, bland annat för att det tog lång tid att först isa av tågen. – Vi kunde inte ens köra tågen till Skåne för att tina av. För det var kallt där också, säger Monica Lingegård. Personalbrist i verkstäderna Effekten blev att under fjärde kvartalet var det endast 66 procent av SJ:s långdistanståg som kom fram i tid. Och i december och i januari var det bara drygt 50 procent av långdistanstågen som nådde slutstation med högst fem minuters försening. – Bedrövligt. Men en stor del av den bristande punktlighet som drabbar SJ:s resenärer ligger utanför vår kontroll, säger Monica Lingegård och pekar bland annat på fel som uppstår på spåren som sköts av Trafikverket. Fast läget förvärrades ändå av att SJ själva inte har tillräckligt med kapacitet i sina verkstäder. – Det vi saknar är verkstadspersonal, både hos oss och våra underleverantörer. Nu ska vi bygga verkstadskapacitet bland annat i Hagalund. Nu blir det ju svåra vintrar i Sverige ibland. Kan ni inte ha tåg i reserv för att klara det? – Det kostar stora pengar att ha en tågflotta i reserv och jag tror inte att svenska folket vill betala för det. Och om det återigen blir mycket snö och kyla redan till nästa vinter, då blir det problem igen, varnar Monica Lingegård. – Blir det en extremvinter till, ja vi hinner inte lösa det här problemet på ett år. Osäkert när nya tåg kan vara i drift På sikt kan det möjligen bli bättre. Bland annat för att SJ nu lägger totalt 19 miljarder kronor på att köpa in nya tåg och modernisera en del av de gamla. Bland annat blir det 25 nya snabbtåg för sju miljarder kronor från franska Alstom. – Vi gör en historisk satsning på nya fordon och då ska vi se om vi kan behålla några gamla tåg i reserv när de nya kommer. Det kan alltså bli lite fler tåg som kan sättas in under nya svåra vintrar. Frågan är bara när de tågen kommer. – Enlig avtal ska tågen anlända 2026. Men jag har lärt mig under mina tre år i branschen att det finns inget europeiskt tågföretag som får sina fordon i tid. Så det finns säkert risk för förseningar, säger Monica Lingegård som under sin vd-tid fått jobba med många av de problem som tågen ständigt verkar drabbas av. Störningarna beror inte minst på att underhållet av järnvägen, precis som vägarna, är kraftigt eftersatt. Det skapar stora problem för SJ och andra tågföretag när växlar, signalsystem och andra delar inte fungerar. Nästa år kan det dessutom bli nya stora störningar när Trafikverket ska byta ut kontaktledningarna på en del av stambanan mellan Stockholm och Göteborg. Det gör att under 2,5 år finns det bara plats för hälften av tågen. – Jag är orolig för hur alla människor då ska komma fram

sj

Risk att SJ-tågen fortsätter försenas vid ny svår vinter

SVD

https://www.svd.se/a/P4K3Lb/

193 ryska sajter sprider desinformation i väst – och avslöjas nu i en fransk rapport. ”Det är skrämmande att folk kan få sin världsbild från en algoritm, men svårt att komma åt”, säger en forskningsingenjör. Det kallas ”Portal Kombat” och är ett ryskt nätverk av desinformation. Dess syfte är att sprida positiv propaganda från Kreml för att påverka allmänhetens opinion i flera västländer. Den franska cybermyndigheten Viginum ligger bakom avslöjandet. Utredningen utfördes av geopolitiska experter och tekniker under fyra månader i höstas. De fann minst 193 sajter som spred falska påståenden, som att Rysslands krig mot Ukraina är en legitim militär operation, och som kritiserade länder i väst. Rapporten pekar också på att Ukraina konsekvent svärtas ner i rapporteringen. De länder som främst utsatts ska vara USA, Storbritannien, Polen, Schweiz, Spanien, Tyskland och Frankrike. Gemensam IP-adress i Ryssland EU:s utrikeschef Josep Borrell har konstaterat att ”fenomenet inte är en bomb som dödar, men ett gift som kan kolonisera hjärnor”. Sajterna har ofta ordet ”pravda” i sin domän och liknar ryska sajter som riktat sig till en rysktalande publik i Ukraina, till exempel i Cherson och Mariupol. Alla sajter har en gemensam IP-adress vid en server i Ryssland. De innehåller text som har kopierats från proryska konton på sociala medier, ryska pressmeddelanden och lokala sajter med automatiserad översättning. Innehållet består enligt den franska myndigheten Viginum även av kontroversiella ämnen och frågor som kan påverka invånarna i ett land. En prorysk kanal på appen Telegram i Frankrike uppges publicera kontinuerligt med upp till nio artiklar i timmen. Här finns även falska påståenden om franska trupper i afrikanska Gabon och Niger. Del av ryska krigföringen Forskningsingenjören David Lindahl vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har mångårig vana av påverkanskampanjer. – Det den franska myndigheten nu avslöjat kan beskrivas som en del av den ryska krigföringen. Man vill vända opinionen om Ukraina och få länder i väst att sluta skicka vapen, säger David Lindahl. Han påpekar att det kan vara svårt för vanliga människor att kontrollera korrektheten i meddelandena. – Många konton sprider budskapen som en reklammakare gör. Enligt David Lindahl är källkritik en förutsättning för att komma åt fenomenet, men han tillägger att det är ansträngande för folk att dubbelkolla allt. Hur går det annars att bekämpa? – En metod skulle vara att de som delar och gillar inlägg blev tvungna att följa journalistiska krav om återgivande av källa. Samtidigt går det inte att komma åt spridningen på plats i Ryssland där vi inte har någon jurisdiktion. Han säger att internet och dess sökmotorer inte vill missleda människor – tvärtom. Men det är lätt för de som vill sprida desinformation att missbruka internet. Qanon känd påverkanskampanj Resten sköter algoritmen genom att ta fram sökresultatet. – Man ändrar vad som är normalt och förskjuter mittpunkten till en ny norm. I det defaultläget blir det allt svårare att ta till sig motargument för den som inte söker upp den ursprungliga källan, säger David Lindahl. Det finns fler exempel på påverkanskampanjer. Facebookskandalen där den brittiska konsultfirman Cambridge Analytica utan samtycke hämtade in personliga data för politisk annonsering är ett. David Lindahl nämner också att den högerextrema rörelsen Qanon, med hjälp av Donald Trump, för en hemlig kamp mot ”den djupa staten”. Huvudbudskapet är att alla ljuger och att det inte är lönt att vara hederlig. Med stora val under 2024, främst i USA, kan påverkanskampanjer få stor betydelse. – Det man klickar på stämmer med förvalda nyheter och stödjer den givna världsbilden, tillägger David Lindahl.

ryska

Ryska propagandasajter avslöjade – har pravda i domänen

SVD

https://www.svd.se/a/pQ7Lwo/

Till skillnad från vad som varit fallet under socialdemokratiska utrikesministrar, var Tobias Billströms utrikesdeklaration tydlig och fokuserad. Utrikespolitiken har blivit provinsiell, menade Socialdemokraternas talesperson Morgan Johansson under onsdagens utrikesdebatt i riksdagen. Med det avsåg han att politiken nu i högre grad än tidigare utgår från svenska intressen och är tydligare inriktad på Sveriges närområde. Som om det skulle vara en dålig sak. För till skillnad från vad som varit fallet under socialdemokratiska utrikesministrar, var Tobias Billströms utrikesdeklaration tydlig och fokuserad. ”Regeringen prioriterar” löd budskapet redan i deklarationens inledning. Det gäller såväl i utrikes- som i biståndspolitiken. En stark kontrast mot exempelvis Ann Lindes uppläsning för tre år sedan, då åhörarna togs med på en riktningslös jorden runt-resa med snabba stopp i allt från Chiles nya konstitution till jämställdhetsarbete i Afrika. Inte nödvändigtvis oviktiga frågor, men med högst diffus relation till Sveriges nationella intressen. Sveriges närområde har högsta prioritet eftersom det har globala dimensioner 2024 är Sveriges allt annat överskuggande intressen att, på egen hand och via EU-samarbetet, bistå Ukraina i försvaret mot Rysslands mordiska övergrepp och stärka Europas egen motståndskraft. Det är på slätterna i sydöstra Ukraina som framtiden avgörs för den regelbaserade världsordningen. Sveriges närområde har högsta prioritet eftersom det har globala dimensioner, som Billström uttryckte det i sitt anförande. Mot detta har oppositionen egentligen föga att invända, och gjorde det inte heller i riksdagsdebatten. Men förutom nationella intressen finns också partiintressen. Det var nog framför allt de sistnämnda som motiverade Morgan Johansson att helst diskutera Israels krigföring och situationen i Gaza: här finns en konfliktyta S vill dra nytta av. Men även här har Billström ordning på prioriteringarna. Israel har en obestridlig rätt att existera som stat. Hamas har angripit Israel, som nu utövar sin legitima rätt att försvara sig. Den humanitära krisen i Gaza måste lösas, men utan att hjälp kanaliseras genom aktörer som direkt eller indirekt ger stöd åt terrorism eller antisemitism. Inte heller detta borde det behöva råda oenighet om.

tobias billström

Att Tobias Billström prioriterar Sverige är en bra sak

SVD

https://www.svd.se/a/15mk2W/

Det österrikiska bolaget Isi group köper delar av cykelhjälmsbolaget Hövdings konkursbo, skriver konkursförvaltaren i ett pressmeddelande. Det konkursade bolaget Hövdings teknik, patent och andra immateriella tillgångar ska få en ny ägare. Det österrikiska Isi group vill dock inte ha företagets lager, inventarier eller den befintliga verksamheten som sådan. ”Isi group inser värdet och potentialen i Hövding Sverige AB:s tekniktillgångar, med strategiska avsikter att fortsätta och vidareutveckla segmentet för bärbara krockkuddar”, står det i pressmeddelandet. Köpet planeras genomföras under februari månad. Hövding ansökte om konkurs bara några dagar innan julafton, den 21 december förra året. Det efter att Konsumentverket beslutat om ett permanent säljförbud mot Hövdings enda produkt Hövding 3. Konkursförvaltaren Johan Klåvus har sedan övertagandet av bolaget letat efter en köpare. Isi group väljer alltså att inte köpa det lager av Hövdingar som Johan Klåvus bland annat till Sydsvenskan tidigare uppgett hade varit värt omkring 50 miljoner kronor, om produkterna fick säljas. Isa beskriver sig i pressreleasen som ett privatägt industriföretag. Gräddsifoner och krockkuddar, liksom gasflaskor med syre och helium, hör till produkterna som det österrikiska företaget tillverkar idag. På bolagets hemsidan kan man även läsa hur bolagets gas-produkter används i diverse säkerhetsutrustning. SvD har sökt de nya ägarna, via mejl, för att ställa frågor om deras planer och hur de ställer sig till Konsumentverkets kritik, men de har inte återkommit.

hövding

Österrikiska Isi group köper Hövdings teknik

SVD

https://www.svd.se/a/P47xj0/

Fastighetsmiljardären Roger Akelius tar över som ny huvudägare i Sveriges största friskolekoncern Academedia. Nyheten gav börsen hicka. Kursen i Academedia föll kraftigt efter Akelius entré. Han har en dröm. Och den här gången handlar det inte främst om att tjäna pengar. I alla fall om man får tro honom själv. – Jag vill att Sverige ska hamna högt i Pisa-undersökningen. Fler elever ska slippa mobbing och elever ska få moderna lokaler både i kontorslandskap och utomhusaktiviteter, säger Roger Akelius i skriftliga svar på SvD:s frågor. Han är en av Sveriges rikaste personer. Fram till för någon månad sedan har det framför allt varit en bransch han har associerats med, fastigheter. Men nu, på ålderns höst (Roger Akelius fyller 79 i vår) satsar han stort på skola och utbildning. – Utan utbildning ingen framtid, skriver Roger Akelius, från sin lägenhet i Fuengirola i Spanien. – Jag ser alldeles för många akademiker som inte skriver korrekta meningar. Beskedet att han blir ny huvudägare i börsnoterade Academedia offentliggjordes på tisdagskvällen i ett pressmeddelande. Academedia är Sveriges största skolkoncern, bolaget har cirka 100 000 elever och 700 friskolor i Sverige och i norra Europa. Han köper Mellby Gårds hela innehav i Academedia, cirka 25 procent av aktierna, och blir i ett slag den i särklass största ägaren. Prislapp: 1,68 miljarder kronor, vilket kan jämföras med anskaffningsvärdet på cirka 1,2 miljarder. Familjebolaget Mellby Gård har varit huvudägare i skolkoncernen sedan 2016. Köpeskillingen innebär en premie på över 20 procent jämfört med stängningskursen på tisdagskvällen. – Vi hade inga planer på att sälja men så dök Roger upp med en propå i början av året. Han kom med ett bra bud och vi har sedan dess träffat honom flera gånger. Han är långsiktig, kompetent och passionerat intresserad av utbildningsfrågor. Då blev beslutet ganska lätt, säger Johan Andersson, vd för Mellby Gård där hans far, Rune Andersson, är ordförande. Roger Akelius är en färgstark företagare som har tydliga åsikter i många frågor. En av dem handlar om betyg. – Endast de två bästa i klassen njuter av betyg. Jag har aldrig gillat betyg. Föräldrar är oförskämda mot lärare angående sina egna barn. Bättre med kunskapsnivå modell körkort. Då kan elever prestera i sin egen takt. Roger Akelius menar att den svenska skolan har två stora problem. Hur hanterar vi de som är bäst i klassen och vill rusa vidare och hur agerar vi mot de som har trauman, de som har missat och är sämst i klassen? Enligt Akelius är det viktigt att eleven får möjlighet att lära sig i sin egen takt med hänsyn till intresse för ett specifikt ämne. – Det är inte ett axiom att alla trettonåringar samtidigt ska lära sig Pythagoras sats. Det viktiga är att eleven förstår principen och hur den kan användas, inte tidpunkt, inte grupptryck. Hur var din egen skolgång? – Jag hängde med, var bra i matte, fysik och kemi men urdålig i alla bollsporter på grund av dåligt vänsteröga. Hur stora förändringar är att vänta med dig som ny huvudägare? – Jag vill att vi ska se ur kundens, det vill säga elevens synpunkt, inte leva kvar i det militärsystem som fanns för 150 år sedan, säger Roger Akelius och lägger till. – Fråga eleven; Vill du sitta still i fyrtio minuter på en träbänk med trettio andra i samma rum eller vill du lära dig genom att i en liten grupp med vänner härma hands-on ute i naturen? Han levererar också ett budskap till Academedias elever idag: – Jag ska genast donera över hundratusen lättlästa klassiker som Anne Franks dagbok, Skriet från vildmarken

roger akelius

Roger Akelius köper Academedia

SVD

https://www.svd.se/a/rloveR/

Arbetskraftsinvandringen är viktig för regeringen. Nu tittar vi på åtgärder som motverkar fusk, utan att äventyra kompetensförsörjningen. Det skriver Maria Malmer Stenergard (M) i en replik. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro, att regeringen måste backa om lönegolvet. I stället vill Timbro att heltid och kollektivavtal ska gälla.  Låt oss backa bandet. Tidigare gällde ett lönekrav på 13 000 kr för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU. Den 1 november 2023 höjdes lönekravet till 80 procent av medianlönen (27 360 kr). En utredare har fått i uppdrag att titta på ett lönekrav motsvarande medianlönen, men lönekravet ska inte vara utan undantag och utredaren ska även titta på åtgärder som främjar högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Utredningens förslag presenteras inom kort. Låt oss först ge frågan lite proportioner. Sverige har i dag en arbetskraft på över 5 miljoner personer. År 2023 beviljades närmare 21 000 förstagångsansökningar om arbetstillstånd. Det motsvarar mindre än 0,5 procent av arbetskraften. Samtidigt har vi över 400 000 arbetslösa som redan bor här. Bland de största grupperna som får tillstånd ingår högkvalificerade yrken: IT-arkitekter, civilingenjörer och systemtekniker. Här är behovet av kompetens stort, men de tjänar vanligtvis mer än medianlönen och kommer således inte att påverkas. Andra stora grupper är snabbmatspersonal, bärplockare, växtodlare och städare. Trots att denna kompetens och arbetskraft borde finnas i Sverige ser vi i dessa branscher alltså en hög arbetskraftsinvandring men tyvärr också fusk och utnyttjande. Det högre lönekrav som regeringen låter utreda skulle främst påverka de senare branscherna. Regeringen bygger samtidigt ut arbetslinjen. Genom reformer som bidragstak, krav på aktivering och kvalificering till välfärden ska drivkrafterna öka för personer som redan bor i Sverige att ta jobb som annars besätts av mer lågkvalificerad arbetskraft från utlandet. Och det behövs. Sverige uppvisar i dag tredje störst skillnad i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda i Europa. Enligt Timbro är det redan i dag svårt att rekrytera och få arbetslösa att ta jobben. De pekar även på att reformen kommer att kosta skattebetalarna fem miljarder. Regeringen är mycket väl medveten om de problem som finns med kompetensförsörjning, och har därför gett utredningen i uppdrag att också titta på behovet av undantag i branscher där lönekravet skulle slå på ett orimligt sätt. Eftersom utredningen inte presenterats, vet Timbro rimligen inte heller vilka förslag som läggs för att faktiskt främja högkvalificerad arbetskraft. De 43 miljarder kronor som artikelförfattaren menar är arbetskraftsinvandringens bidrag till BNP består dels av de IT-tekniker och andra som uppfyller kraven och därmed kan fortsätta att komma till Sverige och arbeta, dels av de jobb där det finns arbetslösa i Sverige som skulle kunna ta jobben. Först om ingen av dessa grupper utför jobben uppkommer bortfall av BNP. Framför allt nämner de inte alls den kostnad som företagen och skattebetalarna får bära när 400 000 står utanför arbetsmarknaden. Arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU är viktig, men eftersom den utgör en begränsad del av den totala arbetskraften måste vi också bli bättre på att öka sysselsättningen här och i högre grad nyttja arbetskraft från EU, där den totala arbetskraften uppgår till närmare 200 miljoner personer. Att Timbro och Fredrik Kopsch, som tidigare motsatt sig lägstalöner och varit gigekonomins främsta försvarare, nu sätter sin tillit till kollektivavtal och heltidsarbeten är något anmärkningsvärt

maria malmer stenergard

Maria Malmer Stenergard: Missvisande siffror från Timbro

SVD

https://www.svd.se/a/Kno6w5/

”Teshne” betyder törst på persiska, och begäret får fritt spelrum i Nioosha Shams poesidebut. Sebastian Lönnlöv läser en diktsamling som inte känns riktigt färdig. Nioosha Shams debuterade 2020 med den rättmätigt bejublade ungdomsboken ”Om det regnar i Ahvaz”, där den häftiga och plötsliga kärleken stod i centrum. Vid sidan av sin verksamhet som skrivarlärare och kulturskribent har hon länge skrivit poesi, och när hon nu debuterar som poet är det med en diktsamling betitlad ”Teshne” – persiska för törst och väldigt passande för dessa dikter, som så tydligt kretsar kring begäret. Även här och var i dikterna glimmar det till av persiska ord, och jag uppskattar det faktum att Shams inte beredvilligt översätter dem. Vi som har majoritetsspråket i vår nation som modersmål kan behöva påminnas om alla de många språk vi inte talar – och om hur centralt just språket är i erfarenheter av exil och migration. Med Shams egna ord: ”jag vill säga dig så att du FÖRSTÅR men av alla mina språk är svenskan det fattigaste” Och, i en annan dikt: ”mamma fick höra att det fanns palmer i helsingborg men till vår besvikelse var de planterade de hade inte ens rotsystem de hade inte ens språk” Det som mest skiljer ut ”Teshne” från mängden av diktsamlingar är varken de persiska inslagen eller det ungdomligt populärkulturella tilltalet, där både spliffar och vanliga cigg röks, tuggummi tuggas och Bredängs centrum besjungs. Nej, det är den rent språkliga tonaliteten som bara påminner mig om en enda svenskspråkig poet – och då ingen mindre än Eva-Stina Byggmästar, som med sina glädjefyllda utrop har splittrat poesipubliken i flera decennier. Ibland måste jag blinka mot sidan och påminna mig om att det faktiskt inte är Byggmästar som står på lur bakom rader som dessa: ”vad jag vill i livet? jag vill kärlek, ljus och mer!” Men där Byggmästar först på senare år har exploderat i explicit erotik, blommar Shams kroppslighet och hungriga kärlekskult ut för fullt redan i debuten: ”å, tjejerna på sommaren! / & deras lår i solen!” Och där Byggmästar håller fast vid sin ton som om den vore en ryggrad, genom såväl diktsamlingarna som författarskapet, varierar Shams sig betydligt mer. Hon går från vardag till extas och från glädje till nedstämdhet, lika sekundsnabbt som den som är akut förälskad. Dessa skiftningar blir i förlängningen både en rikedom och en spretighet, för även om omväxling kan förnöja så bidrar den inte till känslan av ett sammanhållet verk. Liknande ambivalenskänslor genomsyrar också hela min läsning av ”Teshne”. Jag uppskattar att Shams sopar rent bord med mycket av den poetiska tradition som annars skulle riskera att tynga ner hennes egen röst, men många av dikterna verkar inte riktigt färdigslipade. Särskilt slutraderna känns ibland som smitvägar. Det är på många sätt orättvist, men också ofrånkomligt att jämföra med den alldeles fulländade debuten. Även om detsamma inte kan sägas om ”Teshne” så tror jag att Shams är något stort på spåren – och att hon i sina kommande diktsamlingar kan bidra till en välbehövlig vidgning av den svenska poesins ibland alltför sönderpinkade revir.

teshne

Recension: Teshne av Nioosha Shams

SVD

https://www.svd.se/a/9zPjLE/

Inser alla hjärtans dag-firarna att de beter sig som Paolo Macchiarini? SvD:s Christian Daun förklarar varför han vägrar uppmärksamma kärlekshögtiden. Dörren är förstås vidöppen för oss skenheliga hatare. I går, på fettisdagen, rådde det inget tvivel om att semlorna skulle goffas. Barnen fick var sin också, trots att de har uttryckt ett högst ljummet intresse för bakverket. Själv är jag hårdför traditionalist. ”Det är ju fettisdagen för bövelen!” Och så någon oombedd pappa-utläggning om Ture Sventon och hetvägg på det. Men i dag firar jag minsann inte. Inte nog med det. Jag spottar och fräser på ”Valentine’s”. Marknaden får inte diktera när eller hur jag utövar romantik, aldrig i livet. Främst bottnar min aversion nog i hur kärleksdagen år efter år hyllar det torftiga 1A-uppvaktandet. Jag fick vatten på min kvarn när jag såg ”Bad surgeon. Love under the knife”, Netflix-dokumentären som avhandlar den vanärade kirurgen Paolo Macchiarinis manipulationer, inte bara de som försiggick i operationssalen utan också de i sängkammaren. Globetrottern Macchiarini, som enligt dokumentären höll sig med inte mindre än sex ”jobbtelefoner” (varningsflagg!), hade inte oväntat en flicka i varje hamn. Och dessa kvinnor överöste han förstås med laviner av generisk kärleksdyrkan. Gondolfärder i Venedig. Dyra middagar och smycken. Videomeddelanden med pärlband av ömt viskade banaliteter. ”Good morning, my love.” I en särskilt otäck scen ber Macchiarini sin blivande fru att blunda. ”Nu. Nu kan du titta,” säger han. Så tänds lampan på lyxsviten och kvinnan, hans amerikanska, får syn på rosenbladen som leder fram till sängen. Givetvis är det i detta ögonblick hon genomskådar honom. ”Din sjuke jävel! Har du läst dig till ditt kavaljerskap i någon Casanovahandbok eller?” Önskar jag att hon hade sagt alltså. I själva verket är det långt senare hon inser att mannen hon är förlovad med är en sliskig manipulatör. Tyvärr beter sig många män som Macchiarini på alla hjärtans dag. I stället för att göra något personligt, något som faktiskt knyter an till den kärleksrelation man har, så gör man det förväntade. Och detta på dagen då det förväntas. Vuxna män som idkar slavisk lydnad. Slavisk lydnad och romerska bågar. Middag med tända ljus och så någon kärleksförklaring i stil med ”Din pappa måste ha varit tjuv …”. För en sådan som jag, som inte anser storvulna gester vara romantiska, har det gjort direkt ont att konstatera att den sortens uppvaktning alltjämt går hem. Den som följer reglerna anses vara romantiker, vi som tjurar anses snarast vara förbittrade incels. Världen är en tuff plats för oss skeptiker. Men även vi belackare bör idka självkritik. Är vi hårdnackade vägrare med integriteten intakt, eller blott slappa satar som inte ens när marknadskrafterna trycker på som hårdast orkar fira den person vi älskar? Upp till bevis alla årets andra dagar, i dag idkar vi bojkott.

paolo macchiarini

Alla hjärtans dag är för amatörer – därför funkar Macchiarinis tricks

SVD

https://www.svd.se/a/0Q5eLG/

En delvis svensktillverkad minirobot kan göra skillnad för Ukraina samtidigt som nytt vapenstöd från USA fastnat i kongressen. En stor fördel med projektilen är att den även kan avfyras från raketartilleriet Himars – en plattform som finns i Ukraina. Det är i samarbete med det amerikanska Boeing, världens näst största leverantör av försvarsmaterial, som försvarskoncernen Saab har utvecklat GLSDB (Ground Launched Small Diameter Bomb). Den cirka två meter långa roboten väger cirka 270 kilo, varav stridsspetsen utgör 93 kilo, fylld med 16 kilo lågkänslig ammunition som kulor och splitter. Vapnet är en hybrid av Boeings GBU-39, utformad för beskjutning från flygplan, och M26-raketen, som gör att den utöver från plattformar på fartyg även kan avfyras från markbaserade system som raketartilleriet Himars – med kalibern 227 millimeter. – Det gör det möjligt att nå längre in på ryskt territorium som ett komplement till andra robotar, säger Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant som följer kriget på daglig basis. Han tillägger: – En avgörande detalj för framgång är hur störningsfast den är, det vill säga hur svår den är att störa ut eller skjuta ner. Vapentillskott från väst är enligt president Volodymyr Zelenskyj essentiellt för Ukraina. Visserligen röstade USA:s senat sent på måndagen igenom ett jättepaket fördelat på stöd även till Israel och Taiwan, men pengarna väntas stoppas i representanthuset som kontrolleras av Republikanerna. Senaste vapenleveransen i december Enligt flera källor till den amerikanska nyhetssajten Politico är GLSDB redan i bruk i Ukraina. Enligt Pentagons redovisning ägde den senaste vapenleveransen till Ukraina rum den 12 december i fjol. Talespersonen Pat Ryder sa i januari att vapnet ger Ukraina kapacitet som innebär att landet i bästa fall kan återerövra ockuperat territorium. Saab skriver på sin hemsida att GLSDB är ammunition med lång räckvidd och precision som möter de ständigt växande behoven för väpnade styrkor. – Saab i Sverige ansvarar för utveckling, produktion och integration av avfyrningsplattformen. Sammansättningen görs i USA. Vad gäller frågor om kontrakt eller användning så hänvisar vi till myndigheterna i USA, säger Saabs presschef Mattias Rådström till SvD. Liksom med Himars har roboten ett eget drivsystem och är gps-styrd, vilket ger en träffsäkerhet inom en kvadratmeter. Räckvidden uppskattas till någonstans mellan 130 och 150 kilometer. Roboten har förmågan att täcka 360 grader, vilket möjliggör attacker i runda svängar, mot mål till exempel dolda i bergen. Längre räckvidd med Himars Med raketartilleriet Himars, som har stor rörlighet, hög maxhastighet på hjulplattformen samt möjlighet till flygtransport med Herculesplan, kan raketerna nå upp emot dubbelt så långt. Samtidigt kommer uppgifter om att även Ryssland använder nytillverkad ammunition i kriget. Av desto grövre kaliber. Oleksandr Ruvin, chef för Kievs vetenskapliga institut, påstår att den hypersoniska roboten 3M22 Zircon användes då fem personer dog och över 50 skadades i förra veckans attack mot huvudstaden Kiev. ”Bevisen från de komponenter, vrakdelar och fragment från värmeisoleringsmaterial vi hittat tyder på att det är den här typen av robot,” skriver Ruvin på Telegram. Vetenskapsmannen tillägger att andra spår från jetmotorn och styrmekanismerna har specifika markeringar och visar att roboten är byggd i närtid, 2023. Påstående om hypersoniska robotar Kreml har tidigare också uppgett att hypersoniska robotar introducerades i den ryska vapenarsenalen i fjol. De kan nå upp till 1 500 kilometer, färdas i nio gånger ljudets hastighet och har en stridsspets på 400 kilo. Något som Oleksandr Ruvin ifrågasätter: ”Vi kan redan säga att vapnet inte uppfyller de taktiska och tekniska egenskaper som fienden deklarerat,” tillägger han på Telegram

saab glsdb

Saabs minirobot GLSDB skickas till Ukraina

SVD

https://www.svd.se/a/5B1mkO/

Med Trump som president kanske inte USA lämnar Nato. Men övriga medlemsländer behöver agera som om så är fallet. Europa är angripet på två fronter. I öster från Ryssland, och i väster från Donald Trump. Under ett kampanjmöte i South Carolina häromdagen återgav Trump ett samtal han påstod sig ha haft med ledaren för ”ett stort land” i Europa. I detta ska ex-presidenten, enligt egen utsago, ha framfört att Ryssland får göra what the hell they want mot Nato-länder som inte lever upp till försvarsalliansens gemensamma förpliktelse att lägga minst två procent av BNP på sitt försvar. Trumps kritik mot Natos ekonomiska fripassagerare är varken ny eller felaktig, och han är inte den förste amerikanske presidenten som haft synpunkter på sina europeiska bundsförvanters prioriteringar. Uttalandet är, oavsett sanningshalten i berättelsen, ett bombangrepp mot förvarsalliansens bärande konstruktion Men uttalandet är, oavsett sanningshalten i berättelsen, ett bombangrepp mot förvarsalliansens bärande konstruktion – den ovillkorade solidariteten i händelse av angrepp mot ett medlemsland. Vilket det än är. Den kollektiva utfästelse som den nuvarande presidenten Joe Biden förra året sammanfattade i frasen ”vi kommer försvara varje tum av Natos territorium”.  Precis som tidskriften The Economist skriver i en ledare (12/2) kan inte Trumps uttalande viftas bort som tillspetsat eller ett sätt att öka trycket på Europa att få fart på sin upprustning.  Avskräckning är en av Natos kärnuppgifter, och den fungerar enbart om det kollektiva försvaret är absolut och entydigt. Genom att så tvivel om det har Trump i praktiken redan uppmanat Ryssland (och andra fientliga stater) att pröva den västerländska sammanhållningen. Vilket allt mer talar för att Ryssland kommer att göra. I en uppmärksammad intervju i tidningen Jyllands-Posten (9/2) menar till exempel Danmarks försvarsminister Troels Lund Poulsen att Ryssland numera inte bara har en vilja att angripa Nato, utan också avsikt och förmåga. En liknande varning kom häromdagen också från Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.  Lund Poulsen bedömer att Ryssland inom tre till fem år kan komma att utmana Nato-fördragets femte artikel och försvarsalliansens solidaritet. Den bedömningen bygger på att Putin i praktiken ställt om landet till krigsekonomi. I år går 40 procent av den ryska statsbudgeten till krigsmakten. Den industriella kapaciteten att producera militär utrustning har ökat mångfalt.  En omställning som är smärtsamt tydlig på slagfältet i Ukraina, där den ryska överlägsenheten i eldkraft och manskap blir allt mer påtaglig. De ryska förbanden avfyrar till exempel ungefär fem gånger så många artillerigranater per dag som de ukrainska. President Zelenskyjs odödliga ord från krigets första dagar – ”jag behöver ammunition, inte skjuts” – är tyvärr ännu mer giltiga nu än då. I grunden är Europa överlägset Ryssland i ekonomisk och industriell styrka. Vi behöver inte ställa om till krigsekonomi för att bistå Ukraina och bygga vårt eget försvar starkt. Men vi måste likafullt ställa om, i smått som i stort, både praktiskt och mentalt. Det gäller allt ifrån att befria den svenska Försvarsmakten från de missanpassade miljöregler som förhindrar den från att öva när den behöver, till att rusta Nato med manskap och materiel för att klara sig utan USA. Vi måste likafullt ställa om, i smått som i stort, både praktiskt och mentalt. Det sistnämnda gäller dessutom oaktat om Donald Trump när han återvänder till Vita huset – vilket är tämligen sannolikt – har avsikt eller förmåga att formellt ta USA ut ur försvarsalliansen

usa

Donald Trump visar varför Nato måste klara sig utan USA

SVD

https://www.svd.se/a/2BEnoR/

Under tisdagskvällen riktades ett bombhot mot akuten på Södersjukhuset i Stockholm – polisen kunde senare konstatera att hotet sannolikt var oseriöst. Patienterna på Södersjukhuset på Södermalms akutmottagning fick under tisdagskvällen evakueras eller hänvisas till andra sjukhus på grund av bombhotet. – De patienter som inte kan gå har förflyttats till andra delar av Södersjukhuset, säger Nanna Wedar, kommunikationschef på Sös. Om även personalen evakuerats känner Wedar inte till. Polisen larmades till platsen vid 21.30 och hotet har sedan dess bedömts av polisen som oseriöst. – Någon har ringt in ett hot till Södersjukhuset, men vi bedömer samtalet som oseriöst, vi har inte påträffat något farligt föremål i lokalen, säger polisens presstalesperson Nadya Norton till SvD. Polisen är under kvällen kvar på platsen i trygghetsskapande syfte. Polisen har upprtättat en anmälan om olaga hot mot grupp, om det finns någon känd misstänkt är i däremot oklart. Sös ligger intill Tantolunden på Södermalm i Stockholm.

sös akuten

Bombhot mot Sös – akuten har utrymts

SVD