Datasets:

Schibsted

/

svd-seo-title

like 0

https://www.svd.se/a/EQV6vo/

En förälder som avvisar, inte tröstar eller är instabil kan vara förödande för barnet. Nu finns psykologen Lindsay Gibsons succébok om känslomässigt omogna föräldrar på svenska. När Lindsay Gibsons klienter berättar om föräldrar som inte visat närhet, blivit otillgängliga när de borde ha tröstat och inte bett om ursäkt för sina utbrott – då skulle hon aldrig säga: ”Din mamma verkar vara narcissist” eller ”din pappa är ju psykopat”. – Det blir en så fruktans­värd anklagelse. Istället brukar jag tala om föräldern som ”känslo­mässigt omogen”, säger Lindsay Gibson, amerikansk psykolog och terapeut. 2015 lanserade hon begreppet ”emotionally immature parents” i en bok som fortfarande är en bästsäljare i USA. Nu har den översatts till svenska: ”Vuxna barn till känslo­mässigt omogna föräldrar” (Akademius förlag, 2023) med undertiteln: ”Så läker du efter en uppväxt med avvisande eller själv­upptagna föräldrar.” ”Förvirringen hindrar oss” För att ha en mamma eller pappa som blir som en treåring när andra behöver dem kan vara förödande, förklarar Lindsay Gibson i video­samtal från Virginia Beach på USA:s östkust. De hon träffar som klienter i vuxen ålder är deprimerade och har ångest, håller tillbaka sig själva och känner skuld för att de inte tar vara på sina förmågor. Sedan barn­domen har en känsla av förvirring, skam och ensam­het följt dem – och de har alltid trott att det berott på dem själva. – Om de kan inse att det inte var deras fel blir de mindre förvirrade, säger Lindsay Gibson. Förvirringen hindrar oss från att växa. Föräldrarna har själva hämmats För klienterna beskriver hon deras föräldrar som ”känslomässigt omogna” som egentligen inte kan rå för hur de reagerar i nära relationer. Anledningen, förklarar hon, är förmodligen att de själva hämmats i sin utveckling under uppväxten. – De är fast i sina egna ouppfyllda känslomässiga och psykologiska behov från barndomen. De kan inte relatera till barnet på annat sätt än genom dessa icke tillfredsställda behov. En sådan förälder kan ena dagen ge beröm, andra dagen kritisera och vara elak. Eller anklaga barnet för att inte respektera eller älska föräldern, fast barnet gör det i allra högsta grad. Eller se ut som ett stenansikte när barnet behöver tröst eller hjälp att lugna sig. – Det här beteendet går inte ihop för barnet. Oförutsägbarheten när någonting inte stämmer blir väldigt oroande för barn, säger Lindsay Gibson. ”Barnet vill vara till lags” För att känna sig tryggare brukar barnen bli duktiga på att hitta strategier för att hålla föräldern stabil. De som har en tendens att internalisera tar ofta på sig skulden och anklagar sig själva. – Barnet vill vara till lags och frågar sig ”vad gjorde jag som fick mamma så ledsen” eller ”hur ska jag göra så pappa inte blir arg på mig”, säger Lindsay Gibson. Barn som externaliserar agerar oftare ut sina reaktioner, anklagar andra och blir impulsiva. I boken skriver du att barnen känt en tomhet och ensamhet hela uppväxten. Varför blir det så? – Barn som behöver sin förälder söker efter en respons, tecken på anknytning. När en förälder inte svarar med ögonkontakt eller inte sätter sig på huk, uteblir det känslomässiga stöd och den kontakt som barnet just då behöver. Det skapar en existentiell ensamhet som jag skulle säga blir förvirrande på en ännu djupare nivå. Ingen är moraliskt skyldig att göra vad föräldern vill. Om barnen finns till för att ”läka” föräldern kan de bli djupt intrasslade i föräldrarnas omogna känsloliv, berättar Lindsay Gibson

vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar

Lindsay C Gibson om barnen till narcissistiska föräldrar

SVD

https://www.svd.se/a/y6P8aA/

Vad utgör egentligen en traumatisk händelse, och varför är det bara vissa som får men för livet? Synen på posttraumatiskt stressyndrom har varierat kraftigt, och fortsätter att väcka kontrovers – nu senast genom införandet av diagnosen ”komplex PTSD”. Människans väg genom tillvaron har alltid kantats av fruktansvärda händelser – trauman. Vissa har utvecklat långvariga psykiska besvär efter sådana händelser. Det har dock visat sig svårt att förutspå vilka, och vad det beror på. I våra dagar har innebörden av ordet trauma kommit att inkludera sådant som obönhörligen hör livet till. Samtidigt håller den moderna psykiatrins spöke – Sigmund Freud – på att ta form i en ny skepnad när diagnosen komplex PTSD nu införs. I boken ”PTSD: A short history” (2018) redogör sociologiprofessorn Allan Horwitz för historien om diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). De kontroverser som alltid kretsat kring dessa företeelser är fortfarande aktuella. För hur ska man förklara att bara vissa utvecklar psykiska besvär, men inte andra? Riskerar erkännandet av besvären genom diagnostisering eller möjligheten till ersättning att göra problemen mer kroniska? Och i vilken mån är det terapeuten eller den omgivande kulturen som bidrar till att symtomen tar den form de gör? Soldaterna i det amerikanska inbördeskriget hade inget medicinskt ramverk att förankra sina upplevelser i. Psykiska symtom tolkades som feg- eller svaghet. Ett försök att klä tillstånden i medicinsk skrud kom från läkaren Jacob Da Costa, som formulerade diagnosen irritabelt hjärta, eller soldathjärta. Symtomen var hyperventilering, kraftiga hjärtrusningar, andnöd och hög puls. Orsaken förlades till en irritation av hjärtmuskeln. Med en fysisk förklaringsmodell undvek Da Costa den känsliga frågan om psykologisk skörhet och diagnosen accepterades av både soldater och militärledning. Järnvägens utbyggnad förde med sig många tågolyckor, och vissa personer utvecklade trötthet, sömnsvårigheter och ryggsmärta efter en tågkrasch. Det uppstod en spänning mellan dem som menade att symtomen orsakades av en skada på ryggraden och dem som hävdade att de drabbade hade sårbara personligheter. Symtomen liknade hysteri, men den diagnosen var kvinnligt kodad och gick inte hem hos de i huvudsak manliga tågresenärerna. I stället blev järnvägsryggrad en etablerad diagnos, och det fanns en förövare att söka ersättning från – tågbolagen. Här väcktes misstankar om att kompensationen i sig förstärkte en typisk symtombild. Det fanns en paradox i att de som utvecklat symtom inte hade påvisbara skador. Det var läkarna som stod för det största bidraget till den senare PTSD-diagnosen. Jean-Martin Charcots lära låg inbäddad i 1800-talets biologiska synsätt på psykiska sjukdomar om att bara sårbara individer riskerade att utveckla symtom efter en händelse. Vissa befarade emellertid att Charcot omedvetet påverkade patienterna så att de uppvisade det som de trodde att Charcot ville se. De professionellas förmåga att förstärka symtom skulle underskattas in i våra dagar. Sigmund Freud bröt med Charcot genom sin teori om att bortglömda sexuella händelser under barndomen kunde orsaka psykiska besvär senare i livet hos vem som helst, inte bara hos de sårbara. Likheterna mellan granatchock och hysteri var besvärande för det manliga sammanhanget. När första världskriget bröt ut hade trauman blivit en accepterad orsak till psykiska besvär. Militären noterade en epidemi av hysteriska symtom. Teorierna om järnvägsryggrad omarbetades till att innefatta de förmodade skadorna av en exploderande granat. Diagnosen granatchock uppstod och erbjöd en medicinsk förklaringsmodell som förlade orsaken till explosionen snarare än till inre sårbarhet. Men det blev snart uppenbart att symtomen kunde uppstå även hos någon som aldrig varit i närheten av en explosion

komplex ptsd

Traumadiagnoser från ”soldathjärta” till ”Komplex PTSD”

SVD

https://www.svd.se/a/KnokyX/

Över tre miljarder upp i rök. Svenska staten och skattebetalarna tillhör de stora förlorarna när krisade SAS stöps om, skulder skrotas och nya ägare gör entré. I ett mejl från finansdepartementet till SvD skriver regeringskansliet att det i nuläget finns två olika lån till flygbolaget. Ett på 2,5 miljarder kronor. Ett annat på 1,5 miljarder. Totalt 4 miljarder kronor. Beskedet kommer mindre än 24 timmar efter att SAS har gått ut med ett pressmeddelande där man berättar vad de olika långivarna har att förvänta sig när det gäller att få tillbaka pengar i det amerikanska konkursförfarandet som pågår (så kallade Chapter 11). Och det är inga goda nyheter. Beroende på vad det är för typ av lån får de olika borgenärerna en viss procentsats återbetalt i steg ett. Några lån har bättre villkor, andra något sämre. Det rör sig om 2–10 procent av det belopp man ursprungligen lånade ut som kommer att återbetalas i kontanter, enligt pressmeddelandet från SAS. I ett andra steg kan ytterligare ett mindre belopp återbetalas. Så mycket förlorar svenska staten Det är sammantaget ett snårigt upplägg och för att få en uppfattning om summorna har SvD räknat på ett schablonbelopp – 15 procent av skulden, vilket är generöst räknat. I så fall skulle svenska staten gå miste om 3,4 miljarder av de totalt 4 miljarder kronor som man har lånat ut. På regeringskansliet är man fåordig. – Vi följer utvecklingen av bolagets pågående rekonstruktionsprocess noga, men har inte några kommentarer till SAS pressmeddelande, skriver finansdepartementets pressekreterare till SvD. Regeringen har tidigare varit tydlig med att man inte betraktar sig som någon långsiktig ägare i SAS men att man kommer att agera ansvarsfullt för bolagets bästa i den akuta situationen. Svenska statens engagemang i SAS har utvecklats till något av en mardröm. Det är inte bara stora andelar av de utbetalda lånen som ser ut att gå upp i rök, även aktiekapitalet har pulveriserats. När den senaste räddningsplanen presenterades i början av oktober förra året föll aktiekursen handlöst, ner 80 procent. För den svenska staten, med ett ägande på drygt 20 procent, innebär raset en förlust på omkring 377 miljoner kronor på en förmiddag. Idag kostar en aktie i SAS ett (1) öre. Även övriga aktieägare har förlorat pengar. SAS var varit tydlig med att det inte kommer att finnas kvar något värde för nuvarande ägare. SAS samtliga stamaktier förväntas bli indragna och avnoterade, troligtvis under det andra kvartalet 2024. Bolaget har i dag runt 255 000 aktieägare. Räddningsplanen SAS räddningsplan innebär att ett nybildat konsortium går in med nya pengar i bolaget. Totalt cirka 13 miljarder kronor. Konsortiet har fyra medlemmar: Danska staten, den danska finansmannen Henrik Lind, kapitalförvaltaren Castlelake och Air France-KLM. De två största ägarna blir Castlelake och danska staten med vardera 32 respektive 26 procent av aktierna. Men räddningsaktionen är långt ifrån i hamn. Mycket är oklart, både när det gäller ersättning till långivare, och processen att tillföra nya pengar. SAS kommer att lämna in sin nya plan för hur långivarna ska ersättas till den amerikanska konkursdomstolen i New York, som ska ta ställning till uppgifterna. Förutom att svenska staten på sikt vill lämna SAS, tycks även Wallenberg vara på väg bort från bolaget. Historiskt har de i många decennier varit en avgörande ägare i SAS men i det nya konsortiet finns de inte med. De har visserligen inte helt stängt dörren för framtida engagemang, men vill i nuläget inte kommentera händelseutvecklingen

sas nyheter

Miljarder förloras när SAS ska räddas

SVD

https://www.svd.se/a/jlEA3q/

En ny lagändring gör det möjligt för företag att helt skippa fysiska bolagsstämmor. Nu höjs ett varningens finger: ”Det kan vara frestande att kalla till en helt digital bolagsstämma för att slippa möta aktieägarna öga mot öga.” Vårens årsstämmor i aktiebolag står snart inför dörren, med en viktig förändring. Från och med den 1 januari 2024 kan aktiebolag som har tagit in en bestämmelse i bolagsordningen om att hålla helt digitala bolagsstämmor, utan möjlighet för aktieägarna att delta fysiskt, göra det. Att ta in bestämmelsen i bolagsordningen var möjligt från den 22 november 2023, efter att Riksdagen beslutade om en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2024. Hittills har ett antal aktiebolag tagit in bestämmelsen, enligt Bolagsverket. Johannes Wingborg, ägaransvarig Länsförsäkringar Fondförvaltning, befarar att flera styrelser i börsbolag kommer att lägga sådana förslag i kallelsen till vårens bolagsstämmor. – Tyvärr hamnar vi då och då i en situation där ett börsbolag kör i diket och aktieägare som förlorat kapital är missnöjda. Då kan det vara frestande att avvika från Svensk kod för bolagsstyrning och kalla till en helt digital bolagsstämma för att slippa möta aktieägarna öga mot öga när kritik är befogad, säger Johannes Wingborg. Han anser att börsbolag inte behöver ändra bolagsordningen för att tillåta helt digitala bolagsstämmor, bland annat eftersom lagen redan medger att en helt digital bolagsstämma kan genomföras vid extraordinära omständigheter, som en ny pandemi. Fram till nyligen hade företag enbart möjlighet att genomföra hybrida bolagsstämmor, en kombination av digitala och fysiska möten. Pandemin ledde dock till temporära åtgärder som tillät helt digitala, eller rena poströstningsstämmor, för att minska smittspridningen. Lastbilstillverkaren Volvo AB valde till exempel en ”pappersstämma” 2020, där ingen kunde ställa frågor till bolagsledningen. Detta tillsammans med Volvos pågående kostnadsbesparingar ledde till kritik från bland annat Aktiespararna, som ansåg det vara en betydande försämring för aktieägarnas inflytande och insyn. Äldre vill gå på fysiska stämmor Även inför övergången till helt digitala bolagsstämmor kommer kritik från Aktiespararna. Oron för att lagändringen kan skapa avstånd mellan företagsstyrelser och ägare delas av remissinstanser som Institutionella ägares förening (IÄF), FAR och Fondbolagens förening. – Det finns en äldre generation som inte känner sig bekväma med det digitala formatet och som föredrar att gå på stämma, för att ställa sina frågor eller få en känsla för bolaget och bolagets ledning, säger Joacim Olsson, vd Aktiespararna. Enligt Joacim Olsson tycker många att den fysiska stämman är en viktig mötesplats och att den inte kan ersättas helt av det digitala. Han anser att båda delarna behövs, i form av hybrida stämmor. – Är man till exempel aktieägare och bor i Kalix så är det lite svårt att åka till stämman på arbetstid i Stockholm. Digitaliseringen av stämmor är viktig för att fler ska kunna nyttja sin rösträtt och det inflytande man får som aktieägare. Digitala stämmor undantagsfall Däremot tror han inte att så många börsbolag kommer att utnyttja möjligheten att ha helt digitala stämmor. – Nej, det tror jag inte. Kollegiet har, som respons på lagändringen, uppdaterat koden och sagt att för att följa god sed ska man erbjuda fysisk närvaro på stämman. Sedan kan den fysiska närvaron kompletteras med en digital. De stora bolagen vill följa koden, och om de väljer att inte göra det måste de tydligt förklara varför, säger Joacim Olsson. Han tror därför att rent digitala stämmor kommer att vara undantagsfall under lång tid framöver

digital bolagsstämma

Fysiska bolagsstämmor kan ersättas med digitala stämmor

SVD

https://www.svd.se/a/69LdVL/

Hovrätten friar de anställda vid HVB-hemmet där en femårig pojke dog. Personalens agerande var förvisso en anledning till dödsfallet, men oaktsamheten når inte upp till den nivå som krävs för att de ska kunna hållas ansvariga. En oväntat sträng dom. Så beskrev jag i SvD det tidigare avgörandet i tingsrätten mot två anställda på ett HVB-hem som åtalats för vållande till annans död. Bakgrunden var att en femåring rymt från hemmet och därefter drunknat. Åtalet för vållande till annans död grundades på att de anställda enligt åklagare inte hade haft tillräcklig uppsikt. Oaktsamheten bestod bland annat i att de anställda lät barnen vistas i ett rum med en stängd dörr, som gjorde att de inte kunde se om något av barnen avvek. Tingsrätten instämde med åklagaren i denna del och de två anställda fälldes. I skadeståndsdelen var det dock inte tingsrättens resonemang som överraskade. Men det fanns en annan aspekt av domen som förvånade mer än utgången i prövningen av åtalet. De anställda ålades att betala skadestånd till de efterlevande. Det var förvånande eftersom man som anställd vanligtvis är skyddad från skadeståndsansvar för skador som man orsakar inom ramen för jobbet. Tanken är att sådana skador ska bäras av arbetsgivaren, som kan skydda sig mot risken för skadeståndsansvar genom att skaffa försäkring. I skadeståndsdelen var det dock inte tingsrättens resonemang som överraskade utan att de åtalade kvinnorna hade accepterat att betala skadestånd vid en fällande dom. Saken blev senare föremål för en diskussion i hovrätten när huvudförhandlingen inleddes. De båda dömda hade ändrat inställning och ansåg att ett eventuellt skadeståndsansvar skulle ligga på arbetsgivaren, Humana. Arbetsgivare har nämligen ett så kallat principalansvar för sina arbetstagares vårdslöst orsakade skador. Humana kan dessutom hållas ansvariga om företaget förfarit oaktsamt vid utseendet av eller i instruktionerna till arbetstagarna. I hovrättens dom friades de åtalade nu helt. De höll med om tingsrättens bedömning att den omdiskuterade dörren varit stängd och att barnen därmed lämnats utan tillsyn i vardags­rummet en kort stund. Genom att låta barnen vara ensamma bakom den stängda dörren möjliggjorde personalen att pojken kunde rymma och ta sig till vattnet där han drunknade. Agerandet var därmed en anledning till pojkens död och lagens krav på orsakssamband var uppfyllt. Det är i denna del hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten. Ansvar för vållande till annans död kräver att handlandet varit oaktsamt. Oaktsamheten ska bedömas utifrån risken för utgången – inte så att säga i största allmänhet. Det innebär att de anställdas agerande måste innebära att de oacceptabelt riskerat att orsaka pojkens död. Det är i denna del hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten. Även om domstolen framhåller att det med facit i hand kan konstateras att situationen innebar en fara och att de anställdas agerande i viss mån var oaktsamt så var det inte tillräckligt för att det skulle nå upp till den nivå som krävs för straffrättsligt ansvar. Hovrätten ansåg att barnens vistelse i vardagsrummet inte var en sådan särskilt riskfylld situation som ofta är fallet när regeln använts. De anställda hade inte avvikit från någon tydlig eller specifik instruktion för arbetet, även om de kände till att pojken behövde punktbevakning. Situationen var inte heller sådan att den typiskt sett riskerade att få en dödlig utgång . Sammantaget konstaterades att handlandet inte avvek från det aktsamma ”i sådan grad att det kan läggas till grund för straffrättsligt ansvar

hvb hem hagfors

Mårten Schultz: Därför frias personalen på HVB-hemmet i Hagfors

SVD

https://www.svd.se/a/dwyP8J/

USA är på väg att överge Ukraina. Det är osäkert om Washington alls skickar något nytt stort stödpaket till Kiev i år. En händelse den här veckan gör att 60 miljarder dollar i militär finansiering är längre bort nu än det var före helgen. Vad handlar detta om? USA är överlägset största bidragsgivare av militärt stöd till Ukraina. Mellan januari 2022 och sista oktober 2023 sände Washington nära 44 miljarder euro i militärt stöd till Kiev, enligt sajten Ukraine Support Tracker som följer stödet. USA skickade även 25 miljarder euro i finansiellt stöd under samma period. EU som grupp har skickat en högre totalsumma, och Tyskland landar en andraplats vad gäller militärt stöd med 17 miljarder. Men ingen är i närheten av det amerikanska militära stödets storlek. Fram till nu, åtminstone. Regeringen vill att kongressen klubbar ett nytt paket värt 60 miljarder dollar. Men nu är det osäkert om det blir några ytterligare pengar från Washington. Det handlar om uteblivna vapen, ammunition, stridsvagnar och drönare som Kiev behöver för att driva kriget vidare. Vad har hänt? USA:s militära stöd till Kiev är involverat i ett komplicerat, och vissa skulle hävda cyniskt, spel i kongressen. Där har stödpaketet klumpats ihop med immigrationskaoset längs gränsen mot Mexiko. Antalet illegala immigranter som försöker ta sig in i USA har ökat till siffror som inte skådats på minst 20 år. Ny lagstiftning krävs för att få ordning på oredan, hävdar både republikaner och vissa demokrater. Men en lösning för båda problemen – mer pengar till Ukraina och minskad illegal immigration – ser nu ut att vara skjuten i sank. Hur hänger det ihop? Sedan slutet av 2023 har republikaner i kongressen krävt att USA inte kan fortsätta skickar miljarder dollar till Ukraina, om man inte även hanterar läget vid gränsen mot Mexiko. En reform av immigrationspolitiken skulle alltså öppna för mer amerikanskt stöd till Ukraina, samt även till USA-allierade Israel. Därför ägnade tre senatorer från båda partier månader åt att förhandla fram en immigrationsreform. Innehållet i den avslöjades på söndagen. President Joe Biden sa att han skulle underteckna den så fort kongressen skickat den till honom. Immigrationsreformen får stöd av både Wall Street Journals konservativa och Washington Posts liberala ledarsida. Båda tidningarna analyserar reformen som den bästa republikaner kan hoppas på, detta dessutom under ett valår. Men innan detaljerna ens blivit kända uppgavs reformen vara dödförklarad. Och därmed fortsätter USA:s stöd till Kiev att hänga löst. Detta trots att pengarna till Kiev till stor del spenderas inom USA:s gränser, visar granskningar, när materiel som skickats till Ukraina måste ersättas med nya inköp. Varför föll allt ihop? Talmannen i representanthuset, republikanen Mike Johnson, är nära allierad med Republikanernas sannolika presidentkandidat Donald Trump. Johnson har sagt i intervjuer att han löpande diskuterar immigrationskrisen med Trump. Det bedöms inte vara någon överdrift att säga att Johnson rent av tar order av Trump, som ser kaoset vid gränsen som en bra valfråga inför november. Muren mot Mexiko var hans mest kända vallöfte inför valsegern 2016 och Trump uppges vilja driva kampanj på att allting fungerade bättre när han var president. I ett inlägg på Truth Social på måndagen dömde Trump ut reformen som ”löjlig”. Trots att republikanska politiker kämpat i flera år för att få till just en sådan reform, slår nu även Johnson fast att den är ”dead on arrival” i representanthuset. Det anses vara troligt att talmannen inte ens släpper fram förslaget till omröstning. Det kombinerade reformpaketet för Ukraina och gränsskyddet tog sig inte ens igenom senaten vid en omröstning på onsdagen. Vad innebär det för Ukrainastödet? Vita huset godkände 250 miljoner dollar i militärt stöd till Ukraina i december. Det var den sista omgången som sändes under de stödpaket som kongressen beslutat om tidigare

usa stöd ukraina

USA är på väg att överge Ukraina – inget nytt stödpaket färdigt

SVD

https://www.svd.se/a/mQAWvv/

Sverigedemokraterna lyckas skapa intresse för den institution de ogillar. Sittande EU-parlamentarikern Johan Nissinen petas nu efter ett utspel i transfrågan. Men Dick Erixon kan i stället bli SD-bögarnas nya affischnamn. Som sista parti meddelade Sverigedemokraterna vilka som föreslås bli toppkandidater till årets Europaparlamentsval den 9 juni. Partiernas lansering av namn har liknat Melodifestivalens långsamma läckande av deltagande artister. En del säkra namn (Socialdemokraternas Heléne Fritzon och Moderaternas Tomas Tobé), en del återvändare (Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Miljöpartiets Isabella Lövin) och en del jokrar (Anna Maria Corazza Bildt – nu i ny Libaralpartist-förpackning!). Och vad vi nu ska kalla det Kristdemokraterna sysslat med. Den optimala mediala twisten hade såklart varit om SD – efter att bidragit till att avsluta hennes karriär – opportunistiskt plockat upp Sara Skyttedal och placerat henne bredvid det förväntade toppnamnet Charlie Weimers. Men SD tyckte det räckte med en före detta kristdemokrat i förarsätet och bredvid Weimers placeras nu riksdagsledamoten Beatrice Timgren och debattören Dick Erixon. Allt spektakel kring toppkandidaterna har nog ökat uppmärksamheten kring ett val som bara drygt hälften av svenskarna röstade i förra gången. Jimmie Åkesson må kalla SD för det mest Europavänliga partiet för att man respekterar kontinentens olikheter men det är glosan ”Sveriges mest EU-kritiska” man oftast lever upp till. Här i ligger en paradox. För hur övertygar man väljarna om att den största protesten inte är att strunta i att rösta? För trots att många spår att SD:s ideologiska syskonpartier ska öka kraftigt i valet är det osäkert om denna lösa gruppering kommer att hitta samarbeten i Europaparlamentet. Eller om man skulle få makt, vad man skulle göra med den. För nationalistiska partier är det ju grundproblemet, att EU sätter sig över nationell suveränitet. Om Bryssel levererar socialkonservatism kommer den ju ändå smaka Bryssel. Att söka mandat för att nedmontera systemet inifrån kan vara svårsålt, och framför allt inget som systemet kommer att passivt acceptera. Trots partiets kluvna inställning till EU som maktsfär vill man inte lämna walk-over. Kandidatkvalitén har för SD varit varierande. Peter Lundgren fick lämna partiet efter att ha dömts för sexuellt ofredande. En historia som rullades upp av den partikollegan i parlamentet, Kristina Winberg, som också släppte bandade samtal med offret i fråga. Hon som lyckades bäst, Jessica Stegrud, plockades tillbaka till Sverige inför riksdagsvalet. Då kom Johan Nissinen in, och SD fick en av av sina mest profilerade öppet homosexuella företrädare. Nissinen var affischnamnet i SVT-serien “SD-bögarna” där Björn Söder presenterades som empatisk partikamrat i stället för den rikshomofob vissa velat måla ut honom som. SD fick en tunn regnbågsfernissa till skydd mot anklagelserna om intolerans. Men när Nissinen inför SD:s landsdagar föreslog ett antal åtgärder under namnet ”HBT+ är varken vänster eller höger. Det tillhör oss alla” blev partikamraterna betydligt mindre empatiska. “Dummaste jag hört på länge. Seriöst - vad håller du på med?” twittrade SD-profilen Kent Ekeroth och motionen kom aldrig ens upp till omröstning. Det verkade som Nissinen helt enkelt saknade koll på stadgar och partilandskap. SD-källor menar att han skulle petats även utan utspelet, att han helt enkelt inte höll måttet. Nissinen står nu på plats tolv på listan. Rent teoretiskt skulle partistyrelsen kunna ändra ordningen när de möts nästa vecka, eller så skulle Nissinen kunna använda resterande del av mandatperioden åt personvalskampanjande. Men de som argumenterar för att SD nu har avslöjat sin homofobi måste då hantera partiets något överraskande tredjenamn – Dick Erixon

torehammar

Henrik Torehammar: SD-bögarna får ett nytt affischnamn

SVD

https://www.svd.se/a/WRwWMg/

Donald Trump inte är immun mot åtal för misstänkt valfusk, slog en domstol fast på tisdagen. Utslaget var väntat – och Trumps advokater överklagar till högsta domstolen. Donald Trump kan åtalas för misstänkt valfusk i samband med valet 2020. Det slog en appellationsdomstol i Washington fast på tisdagen – och gick därmed emot Trumps advokater som hävdat att en president har absolut immunitet. Juridiska experter ansåg det osannolikt att domstolen skulle gå ex-presidenten till mötes. ”Vad det angår det här brottsfallet så har ex-president Trump blivit medborgaren Trump,” skriver domstolen i ett 57-sidigt utlåtande, enligt Wall Street Journal, där det slås fast att någon immunitet för en tidigare president inte existerar. Utslaget på tisdagen var alltså väntat, men höjer ändå temperaturen, särskilt i det federala åtal som väcktes i fjol av den särskilda åklagaren Jack Smith. Det handlar om Trumps försök att behålla makten efter valförlusten 2020, inklusive hans anhängares stormning av kongressen och försöket att skicka falska elektorsröster till Washington. Trumps advokater kommer överklaga tisdagens domstolsbeslut till högsta domstolen, Supreme Court. De nio domarna där ska den här veckan dessutom höra argumenten i ett annat högprofilerat mål som rör Trump. Det rör delstaten Colorados beslut att stryka ex-presidenten från valsedeln inför valet i november. Det är inte givet att högsta domstolen väljer att även ta upp målet om immunitet. Det som rörde tisdagens mål avgjordes av tre federala domare, två av dem utsedda av Joe Biden och en av republikanen George H W Bush. Ett rättegångsdatum om misstänkt valfusk sattes 2023 till i början av mars i år, men domaren som har hand om målet, Tanya Chutkan, tvingades häromdagen stryka det datumet. Huruvida högsta domstolen tar upp fallet eller inte väntas nu kunna avgöra om en rättegång hinner komma igång före presidentvalet i november. Trump är även åtalad för valfusk i Georgia, samt för bland annat spionage vad gäller de hemligstämplade dokumenten han förvarade i Florida. Dessutom finns ett separat åtal i New York som handlar om misstänkt bokföringsbrott.

trump åtal

Domstol slår fast: Trump kan åtalas

SVD

https://www.svd.se/a/MoKMAK/

En misslyckad författare ska skriva färdigt en misslyckad roman, och förr eller senare misslyckas varenda en av personerna i Tony Samuelssons nya bok. Måns Wadensjö läser en berättelse som väcker stora frågor. På våren år 2010 får John Forsman en oväntad och märklig förfrågan från Sveriges största förlag: kan han möjligen ta på sig att skriva klart ett ofärdigt manus av en äldre och mycket framgångsrik författare, som under arbetet drabbats av en stroke? Varken sjukdomar som drabbar hjärnan eller ofärdiga manus är främmande för Forsman. Han jobbar deltid i äldrevården, och har själv en avbruten författarbana bakom sig; efter två hövligt mottagna romaner refuserades hans tredje och mest personliga bok överallt. Han ”kom inte igenom”, som han själv uttrycker det, och nu är drömmen om att bli den nya generationens proletärförfattare på väg att blekna bort i en vardag fylld av brödjobb, studiecirklar och samboskap i söderort. Skulle uppdraget som spökskrivare kunna bli den elektriska stöt hans författarskap behöver för att vakna till liv – eller innebär det snarare att en gång för alla ge upp tanken på att åstadkomma något betydelsefullt på egen hand? Han bestämmer sig för att anta erbjudandet – och det gör ”Kungen av Nostratien” till berättelsen om en serie misslyckanden. En misslyckad författare ska skriva färdigt en misslyckad roman, och förr eller senare misslyckas varenda en av de personer som är inblandade i processen med att få de andra att förstå vad de menar. Misslyckandet kan bero på sviterna efter en stroke, på helt vanlig mänsklig feghet eller på att språket inte räcker till för vad de vill ha sagt – men hos dem väcker det en känsla av skuld över att ha sagt något annat än de borde, eller skrivit något annat än de föresatt sig. Finns det verkligen inget sätt som de kan kommunicera med varandra på? Eller kan de till slut ”komma igenom” och hitta ett gemensamt språk där det går att göra sig förstådd? Det låter som svåra frågor, och det är de också. Men i Tony Samuelssons händer är de för det mesta väl gestaltade och inbäddade i en realistisk vardag – och i den här romanen finns det mycket som är lätt att tycka om. Här finns en inkännande skildring av smärtan över att förlora sitt språk, och över att ge upp drömmarna om vad man ska göra med det. Både söderort och Stockholms innerstad framträder i ett levande och bara lätt romantiserat ljus, och man behöver inte ha rört sig i litteraturvärlden för att skratta gott åt bokens persongalleri. Här finns de stränga redaktörerna som är mer lojala mot texten än författaren själv, de osäkra men storhetsvansinniga författarna och de jovialiska, manliga förläggarna som gärna slår an en vänskaplig ton, men i sista hand alltid får igenom sin egen tolkning av förlagets intressen och marknadens krav. Tillsammans försöker de släta över sina motsättningar medan de i snudd på hysteriskt tempo trycker i sig småkakor och kanelbullar – och fast de kanske inte når hela vägen fram till varandra lyckas de till slut producera en bok som gör avtryck i världen. Så är det kanske varje gång en bok blir till, och som författare med viss erfarenhet av misslyckanden – det har vi alla – drabbas jag ibland av misstanken att strukturen i ”Kungen av Nostratien” är resultatet av just en sådan process; den innehåller flera lager av romaner inneslutna i varandra, och uttrycker en av allt att döma djupt känd sorg och frustration över språkets och materiens motsträvighet. Trots det kommer den igenom till slut – men när det väl sker, spiller den en hel del bläck och energi på språkvetenskapliga spekulationer som är både väl frimodiga och ganska grundläggande

kungen av nostratien

Kungen av Nostratien: En misslyckad spökskrivare roar

SVD

https://www.svd.se/a/xgaX9Q/

Daniel Eks musikjätte har gjort sig av med nära var femte anställd. Nu redovisar Spotify en förlust på drygt 850 miljoner kronor – vilket var mindre än väntat. Runt hörnet väntar en miljardvinst. Sommaren 2023 hade Spotifys vd Daniel Ek fortfarande spenderbyxorna på. Streamingjättens toppchefer reste då till Franska rivieran. På ett eget område, kallat ”Spotify beach”, skulle plattformen marknadsföras under reklamfestivalen Cannes Lions. Stämningen var lättsam, vilket Ek speglade med sitt klädval på scen: korta shorts, svart t-shirt och solglasögon. Förändringen till mörka december blev total. Daniel Ek tvingades då meddela att 17 procent av de anställda, över 1 500 personer, skulle bort. ”Många smarta, talangfulla och hårt arbetande människor kommer att lämna oss”, skrev han i ett meddelande till personalen. Syftet? Att Spotify skulle kunna nå sina finansiella mål. Vid lunchtid på tisdagen släppte företaget sin första kvartalsrapport efter nedskärningen. Rörelseresultatet skrevs till minus 75 miljoner euro under det fjärde kvartalet 2023, motsvarande drygt 850 miljoner kronor. Förlusten var mindre än väntat. Spotifys nedskärning gjordes i form av erbjudande om avgångsvederlag till berörda anställda. Enligt rapporten kostade detta 1,6 miljarder kronor under kvartalet. Utan denna engångskostnad hade Spotify varit lönsamt sett till rörelseresultat. Rapporten innehöll även en nyhet som skakade om aktiemarknaden. Spotifys nya prognos för det första kvartalet i år, då sparpaketet sannolikt hunnit slå igenom brett på kostnadssidan, visar att bättre tider väntar. Rörelsevinsten ska landa på drygt 2 miljarder kronor under årets första tre månader. ”Vi ser företaget som välpositionerat för att leverera förbättrad tillväxt och lönsamhet”, skriver Spotify i rapporten. Aktiemarknaden tycktes hålla med. Spotifys aktie rusade i den så kallade förhandeln på Wall Street. 15 minuter efter att rapporten offentliggjordes var aktien upp 9 procent. När New York-börsen öppnade blev uppgången också 9 procent. När Daniel Ek mötte analytikerkåren talade han om ett nytt ”modus operandi”. Fokus framöver ska visserligen fortfarande vara på tillväxt, men inte till varje pris. – Det är en balansakt. I stället för ”tillväxt, tillväxt, tillväxt” jobbar vi hela tiden för att optimera saker i företaget, sade han. På hemmamarknaden Sverige har det stormat rejält kring plattformen. SvD:s granskning i höstas satte fokus på hur gängkriminella utnyttjar Spotify för penningtvätt, genom att köpa falska lyssningar för svarta pengar i hopp om att generera vita utbetalningar från företaget. Nyligen plockades musik av Fröken Snusk och Rasmus Gozzi ned. Bland annat försvann låten ”Rid mig som en dalahäst”, en av Spotifys mest spelade spår under 2023 i Sverige. Förra veckan uppmärksammade P3, DN och SvD ett nytt fall av misstänkt manipulation. Ett helt instrumentalt spår låg plötsligt etta på den svenska topplistan, innan det plötsligt försvann. Daniel Ek nämnde inte med ett ord något om nya investeringar för att bekämpa streamingfusket. Han talade däremot om en annan viktig framtidsfråga: kampen mot Apple. EU:s nya lag DMA börjar gälla skarpt i mars. Kortfattat tvingar den Apple att införa en rad lättnader i affärsvillkoren för appar till Iphone. Spotify bedömde initialt att det skulle öppna nya möjligheter för bolaget. Men när Apple offentliggjorde exakt hur App Store ska förändras blev besvikelsen stor hos Daniel Ek. Under analytikersamtalet betonade Ek att han ännu inte vet hur frågan kommer att landa. – Apples inställning är en fars. På ytan ser det ut som de följer lagen, men de gör allt för att skapa en oattraktiv lösning som ingen vettig utvecklare kommer att vilja ha

spotify aktie

Spotify: Spår miljardvinst i rapport – aktien rusar

SVD

https://www.svd.se/a/bgEeqk/

Frågan om huruvida Unrwa-anställda har brutit mot FN-organisationens regler ska utredas. Klart är hur som helst att Unrwa bryter mot svenskans uttalsregler. En organisation som varit på tapeten i kölvattnet av evighetstragedin i Gaza är Unrwa, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar. Den inte alldeles inställsamma förkortningen ska utläsas som United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East. Det är bara det att många svenska nyhetsuppläsare inte pratar om [ɵn*ɾv*a], utan om [ɵn*vɾ*a], alltså som om organet hade stavats Unwra. Det gör det alltså inte, även om jag, och kanske en och annan med mig, från början trodde det. Ska det då vara så förbålt svårt att läsa innantill, kan man undra. Nej, själva läsandet går nog bra, men uttalandet är en annan sak. En svensk stavelse kan sluta på [ɵn] (som i mun) eller börja på [va] (som i vass), men med en sådan stavelseindelning av Unrwa finge vi ett stackars övergivet r-ljud kvar i mitten, och det kan inte ensamt utgöra en stavelse. Försök att tvångsansluta det till någon av de befintliga stavelserna skulle ge antingen [ɵnɾ] eller [rva], av vilka ingen följer svenskans uttalsregler. Det som annars skulle ha varit den normala försvenskningen av förkortningen blir alltså outtalbar på just det språket. I brist på bröd får man äta kakor, och en annan strategi får sökas. Hellre än att amputera något av de ingående ljuden (vilket de flesta av oss gör i grekiska lånord som psalm och psyke) väljer vi uppenbarligen, om än kanske omedvetet, att kasta om ordningen på dem för att göra dem uttalbara. Både [p] och [n] är visserligen konsonantljud, men den senare är något lite mindre konsonantig. Det som är en smula intressant med detta är att vårt språk ingalunda är ensamt om den här preferensen. Tvärtom utgör den ett exempel på något som är högvilt för lingvister, nämligen utsagor som gäller språk i största allmänhet. I detta fall kallas generaliseringen sonoritetshierarkin och innebär att språkljuden inte bara kan indelas i vokaler och konsonanter, utan även kan rangordnas i en glidande skala av vokallikhet. Både [p] och [n] är visserligen konsonantljud, men den senare är något lite mindre konsonantig, och har alltså vissa egenskaper gemensamma med vokaler. Likaså är såväl [i] som [a] vokaler, men den sistnämnda är snäppet mer sonor, alltså ännu vokaligare. Typiskt gäller att de vokaligaste ljuden finns i mitten av stavelsen, och att sonoriteten avtar mot dess periferi, och på det stora hela gäller detta över hela världen. Men riktigt glad får man tydligen aldrig vara, för det går att hitta undantag lite här och var. Ett svenskt ord som rymt är alla tiders enligt sonoritetshierarkins principer, medan rytm bryter mot dem. Trots detta envisas det med att existera. (En händelse som ser ut som en tanke är att även det är ett grekiskt lån.) De värsta syndarna är vi dock inte. Talare av nuxalk i British Columbia tycker att sc’qc tx låter toppen (och att det betyder ”det där är mitt fett”), och för berberfolk i Nordafrika framstår ord som gwdm (”vända upp-och-ner på”), ssrksxt (”jag gömde honom”), tqssf (”den krympte”) och xzr (”titta förebrående på”) som fullt rimliga. Vi svensktalande kan åtminstone trösta oss med att vi inte är ensamma om att rynka på näsa och tunga – det där är ovanligt. Och även om den inte är absolut åtlydd, så är åtminstone sonoritetshierarkin sådan att den gäller för de flesta ord i de flesta språk. Och det är inte så illa det.

unrwa

SvD:s språkspalt: FN:s UNRWA är högvilt för lingvister

SVD

https://www.svd.se/a/q1jP0O/

Ett kontroversiellt motorförbud splittrade Tidöpartierna till den grad att frågan fick avgöras på partiledarnivå. Jimmie Åkesson förlorade – men nu öppnar KD för en vändning. Ett utkast till gemensamt valmanifest har läckt till flera internationella medier. Det kommer från EU-parlamentsgruppen EPP, där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. I texten står det att en av EU:s mest kontroversiella klimatåtgärder bör rivas upp. Det handlar om förbudet mot förbränningsmotorer som träder i kraft 2035 och i praktiken innebär att det blir otillåtet med nyförsäljning av bensin- och dieselbilar. Förbudet klubbades förra året – efter stor dramatik. Den tyska regeringen försökte stoppa beslutet, men gick sedan med på ett förbud som undantar så kallade syntetiska e-bränslen. Även i Sverige skapade frågan konflikt. Sverigedemokraterna motsatte sig förbudet, men gav med sig efter förhandlingar på partiledarnivå. Både KD och M röstade ja till beslutet i EU-parlamentet. Energiminister Ebba Busch (KD) ledde förhandlingarna mellan EU-länderna i ministerrådet. Hon har kallat uppgörelsen för ”en viktig signal om att den gröna omställningen är här för att stanna”. SvD har sökt Alice Teodorescu Måwe, föreslagen att toppa KD:s lista inför EU-valet, men har i stället fått prata med partiets andranamn Ella Kardemark, i dag kommunalråd i Halmstad. – Man måste vara beredd att ompröva beslut, säger hon. EPP:s valmanifest fastställs senare under våren, men Ella Kardemark är positiv till skrivelsen om att revidera eller riva upp förbudet. – Jag tycker inte att det ska finnas ett förbud mot en viss teknik. Tvärtom ska vi välkomna alla innovationslösningar som bidrar till minskade utsläpp. Målet om att EU ska nå klimatneutralitet senast 2050 ska ligga fast, anser Ella Kardemark. Men hon tycker att det behövs en större öppenhet för hur vägen dit ska se ut. – El är bra, men det är dumt att låsa sig fast vid en teknisk lösning. Vi ska inte vara innovationsfientliga. Det finns flera sätt att nå våra mål, även förbränningsmotorn kan vara en del av omställningen, utifrån att den kan drivas med e-bränslen. Moderaternas toppnamn Tomas Tobé säger att han står fast vid att förbudet är rätt. Redan vid omröstningen var EPP:s linje att säga nej. – Men vi valde att gå emot det och rösta utifrån vad vi tyckte var rätt. Han spår en intensiv diskussion inom EPP, inför att valmanifestet ska klubbas. Men Tobé ser ingen anledning att riva förbudet. – Ur ett svenskt perspektiv och för vår industri så ser vi att det här är fullt rimligt. En del, också i Moderaterna, tycker att det är fel med den här typen av förbud. Varför håller du inte med? – Jag har viss förståelse för den argumentationen och själv tycker jag egentligen inte heller att årtal och förbud är mest avgörande. Viktigast är att säkerställa omställningen.

eu förbud förbränningsmotorer

KD vänder om EU:s förbud mot förbränningsmotorer

SVD

https://www.svd.se/a/2BQy8y/

Matpriserna rör sig uppåt igen, visar siffror från Matpriskollen. Utvecklingen överraskar. ”Vi räknade inte med den här uppgången”, säger Erik Glans på Konjunkturinstitutet. Konjunkturinsitutet, KI, har enligt sin prognos räknat med att maten ska bli billigare i år. Nya siffror från den oberoende sajten Matpriskollen visar hittills på en motsatt utveckling. Prislyftet i januari låg totalt på 0,5 procent mot månaden före, vilket innebär en prishöjning på 4,2 procent i årstakt. Erik Glans, nationalekonom på KI, säger att han är överraskad. – Det är oväntat i förhållande till vår prognos. Vi räknade inte med den här uppgången, säger Erik Glans. KI: Vi har haft fel förut En stärkt växelkurs och fallande råvarupriser är två nyckelfaktorer som KI tog för intäkt att matpriserna skulle falla tillbaka i år. I prognosen som kom i december räknade myndigheten med att matpriserna skulle backa 1,8 procent helåret 2024. – Vi har haft fel förut, så det är inte omöjligt att vi har fel igen, säger han. Varför har priserna gått upp, tror du? – Det är vissa råvaror som stigit, exempelvis olivolja, även kakao. Det drar upp priserna. Vi kan ha underskattat vissa enskilda produkter, säger Erik Glans. Ulf Mazur på Matpriskollen säger till SvD att den senaste månadens prisuppgång framför allt förklaras av att en av matbjässarna i oligopolet – Axfood – har varit snabba med att höja priserna. Och det menar Mazur talar för att övriga aktörer – Coop och Ica – också höjer sina priser den närmsta tiden. – Det finns ett underliggande tryck på att höja vissa priser, säger Ulf Mazur. Han nämner socker, som ett exempel. Även läsk har ökat i pris, vilket kan förklaras av det dyrare sockret. – Även om världsmarknadspriset på socker gått ned senaste veckorna, så hinner man inte med den typen av snabba rekyler i branschen. Det är sega processer för prisändringar. Priserna förhandlas två gånger per år Han förklarar att en stor del av sortimentet i en matbutik består av varor där priserna mellan leverantör och butikskedjan förhandlas två gånger per år. Och förändringar som nu slår igenom är priser som har förhandlats någon gång under hösten, kanske så långt tillbaka i oktober. – Då hade vi en svag valuta, och man hade inte höjt priserna sedan i mars. Så både vissa leverantörer och butiker har känt att de vill få igen tappade marginaler, säger Ulf Mazur. William Lindquist som är analytiker på HUI ser inte Matpriskollens siffror som ett tecken på att matpriserna kommer att skena. Snarare tror han på en modest uppgång under året. Konsultbolaget, som ägs av branschorganisationen Svensk Handel, har en prognos om att matpriserna ökar 1,5 procent under helåret 2024. – Jag ser ingen anledning att revidera vår prognos nu. Den är gjord med vetskapen att priser mellan vissa livsmedelsgrupper kan vara volatila mellan vissa enskilda månader. Det är vad Matpriskollen ger indikation om i dag, säger William Lindquist. Räkna inte med billigare mat Konsumenterna ska dock inte förvänta sig prissänkningar. Att sänka priserna är bland det svåraste som finns, enligt Ulf Mazur. Ett skäl är att ett nytt pris som förhandlas fram mellan leverantören och butikskedjan ska hålla över tid. Och ingen vill riskera att ta för lite betalt och riskera krympande marginaler. Den höjda räntan spelar också in för matpriserna, säger Ulf Mazur. Även om bönderna kan glädjas åt lägre drivmedelspriser och billigare konstgödsel, så är den inhemska produktionen också påverkade av ränteläget. – Jordbruket är investeringstungt

matpriserna

Därför rör sig matpriserna uppåt igen, visar Matpriskollen

SVD

https://www.svd.se/a/pQ3996/

Centerstudenter: Varför sker inget med ränteavdraget trots att regeringen vet att avdraget gör stor skada? Svaret ligger i svenska politikers största rädsla: att uppröra medelklassen. I förra veckan presenterade regeringen ett åtgärdspaket mot överskuldsättningen bland svenska hushåll. Elisabeth Svantesson (M), Andreas Carlson (KD) och Niklas Wykman (M) säger att blancolånen har ökat och att det kan förklaras med att hushållen tar blancolån för att få ihop till en kontantinsats. Därför remitterar de nu förslag om utfasat ränteavdrag för lån utan säkerhet, exempelvis blancolån, och höjt bolånetak från 85 till 90 procent. Under denna presskonferens ignorerade dock ministrarna elefanten i rummet. Det uppenbara policyförslaget för att åtgärda problemen på lånemarknaden stavas att sänka ränteavdraget – inte bara för den snäva kategorin som regeringen förordar, utan för samtliga lån, däribland även för bolån. Ränteavdraget innebär att 30 procent av ränte­kostnaderna (upp till 100 000 kronor, därefter 21 procent) går att dra av på skatten. Kostnaden i statsbudgeten har länge pendlat mellan 20 och 30 miljarder kronor, men beräknades uppgå till 56 miljarder kronor under föregående år enligt Ekonomi­styrnings­verket. Det motsvarar ungefär 4 procent av utgifterna i statsbudgeten. Det stora problemet med ränteavdraget är att det sänker kostnaderna för lån, vilket ökar efterfrågan på dem. Det finns inget tvivel om att ränteavdraget har bidragit till de senaste årtiondenas skenande bostadspriser. Resultatet är en bostads­marknad där vi yngre generationer får harva runt på den ständigt sämre fungerande hyres­marknaden i andra och tredje hand, bo kvar hos våra föräldrar, eller ta ett blancolån för att få ihop en tillräckligt stor kontantinsats. Med andra ord hade ett sänkt ränteavdrag tagit sig an grund­problemet, i stället för att lappa och laga ett i grunden trasigt system, som regeringen nu gör. De negativa konsekvenserna stannar dock inte inom sfären för den ägda delen av bostads­marknaden. Genom att driva upp efterfrågan och öka bostadspriserna sätts incitamenten mellan hyresrätter och bostadsrätter ur balans. Det är helt enkelt så lönsamt med bostadsrätter relativt hyresrätter att byggherrar hellre bygger ägda lägenheter, samtidigt som befintliga hyresrätter omvandlas till bostadsrätter. Därmed spär ränteavdraget på den akuta bostadsbristen för unga och andra som av olika skäl inte vill eller kan bo mer långsiktigt, som är beroende av hyres­marknaden. Det finns även en rättviseaspekt i det hela. Varför ska den som äger sitt boende skattegynnas framför den som hyr sitt boende? Varför ska de som råkade födas på sjuttiotalet premieras framför de som föddes för sent för att hinna ta sig in på en mer tillgänglig bostads­marknad? Med tanke på den problembild som finns är det uppenbart att ränteavdraget måste sänkas. En lämpligare utformning av ränteavdraget, givet dagens skattesystem och en önskan om harmoni i detsamma, vore en sänkning till omkring 20 procent. Finans­inspektionen har räknat på en sådan sänkning och funnit långsiktiga positiva effekter på den finansiella stabiliteten. De stora besparingar i statskassan som skulle kunna göras genom att sänka ränteavdraget skulle vara välkomna för samtliga demografiska och politiska grupper. Sverige är i behov av stora infrastruktur­satsningar, höjda löner för diverse offentligt anställda och breda tillväxt­skapande skatte­sänkningar

ränteavdrag blancolån

Centerstudenter: Sluta fega – fasa ut ränteavdraget

SVD

https://www.svd.se/a/abmyQE/

Storbritanniens kung Charles III har diagnostiserats med cancer, rapporterar BBC. Han kommer nu att skjuta fram alla sina offentliga uppdrag. Cancern upptäcktes i samband med att den 75-årige kungen behandlades för förstorad prostata. Buckingham Palace vill inte uppge vilken cancer det handlar om, men skriver att det inte är prostatacancer, rapporterar BBC. Det brittiska kungahuset uppger att kungen ”är positiv till sin behandling och ser fram emot att återgå i full offentlig tjänst så snart som möjligt”. ”Hans majestät har valt att dela med sig av sin diagnos för att undvika spekulationer och med hopp om att det ska hjälpa allmänhetens förståelse för de som drabbas av cancer runtom i världen”, skriver Buckingham Palace i ett uttalande. Kungen har påbörjat behandling och har på läkarnas inrådan ställt in sina offentliga uppdrag. Han fortsätter att agera som statschef, men andra kungligheter kommer nu att ta över delar av hans arbetsuppgifter. För konstitutionella frågor där statsöverhuvudet måste närvara kan bara drottning Camilla, Charles son prins William samt hans syskon prinsessan Anne och prins Edward hoppa in som ersättare. Prins Harry ska nu resa till Storbritannien för att träffa sin pappa, rapporterar Sky News med hänvisning till källor. I ett uttalande skriver Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak att han önskar kungen ett snabbt tillfrisknande. ”Jag tvivlar inte på att han kommer tillbaka med full styrka på nolltid och jag vet att hela landet kommer att önska honom lycka till”, skriver Sunak. I mitten av januari meddelade det brittiska kungahuset att kung Charles skulle opereras för förstorad prostata. Operationen genomfördes den 26 januari och han kunde skrivas ut tre dagar senare. Kung Charles väntades då bli borta i en månads tid efter operationen. Hur länge han blir borta efter det senaste cancerbeskedet är än så länge oklart.

kung charles

Kung Charles III har cancer – får besök av prins Harry

SVD

https://www.svd.se/a/nQpO1x/

Publiken kan fortfarande räkna med israeliska författare på Kulturhusets internationella författarscen. Det svarar Athena Farrokhzad, efter kritik från den israeliska journalisten David Stavrou. I mars kommer den palestinska författaren Adania Shibli till Kulturhuset i Stockholm. Hennes roman”En oansenlig detalj” handlar om en beduinflicka som våldtas och mördas av israeliska soldater i Negevöknen 1949. I Tyskland har vissa anklagat henne för ett antisemitiskt narrativ. Adania Shibli skulle ta emot ett prestigefullt litterärt pris på bokmässan i Frankfurt i oktober, men prisceremonin ställdes in. Adania Shibli kommer till Kulturhusets internationella författarscen, inbjuden av författarna Athena Farrokhzad och Ida Linde som är programansvariga. Kulturhusets kalendarium de närmaste månaderna innehåller inga israeliska författare, konstaterar den israeliska journalisten David Stavrou som är bosatt i Stockholm. I ett debattinlägg i SvD påpekar han också att Athena Farrokhzad tidigare undertecknat ett upprop om att ”vi måste avstå från israeliskt deltagande i kulturutbyten” i samband med Eurovision i Israel 2019. David Stavrou skrev sitt debattinlägg efter att han förgäves försökt få en intervju med Athena Farrokhzad. I en intervju hade han blanda annat velat fråga henne om hon fortfarande driver samma linje som 2019, men nu i sitt arbete på kommunala Kulturhuset. ”Med andra ord: är israeliska författare numera bannlysta från Kulturhuset? Kommer stockholmare som är intresserade av att möta författare som David Grossman eller Dorit Rabinyan inte att kunna göra det längre?” David Stavrou menar också att Athena Farrokhzad jämfört den nuvarande konflikten med Förintelsen, och att hon är inblandad i det han tolkar som antisemitiska kampanjer. SvD har sökt Athena Farrokhzad, som svarar per SMS: ”Får jag fortfarande komma till Kulturhuset? Eller är judar inte längre välkomna?” Så skriver David Stavrou i Svenska Dagbladet, med anledning av mitt personliga engagemang mot kriget i Gaza. Att frågan bara ställs till mig och inte min kollega Ida Linde, som tillsammans med mig är programansvarig för litteraturen på Kulturhuset Stadsteatern, säger något om den lätthet med vilken människor med bakgrund i muslimska länder misstänkliggörs i den svenska offentligheten. Svaret på frågan är oavsett mycket enkelt: Varmt välkommen att ta del av våra och husets övriga program!” Athena Farrokhzad skriver också att publiken kan räkna med att möta israeliska författare framöver, och att Kulturhuset inte har någon principiell hållning när det gäller de medverkandes bakgrund. ”Vi bjuder in en mängd författare från världens alla hörn att presentera sina texter och tankar om litteratur. Gemensamt för dem alla är att de har något relevant att säga om konsten och vår samtid. Ett av höstens stora evenemang var till exempel den ryska författaren Maria Stepanova på Internationell författarscen den 26 oktober. Hon besökte oss i samband med att hon tilldelades Berman Literature Prize, ett av världens främsta pris till ”en författare som oavsett bakgrund eller genre verkat i den judiska traditionens anda”. Athena Farrokhzad och Ida Linde är sedan augusti 2022 gemensamt ansvariga för Kulturhusets internationella författarscen. De delar på ett konstnärligt förordnande till halvårdsskiftet 2024, med erbjudande om två års förlängning.

athena farrokhzad israel

Athena Farrokhzad svarar på kritiken mot Kulturhusets författarscen

SVD

https://www.svd.se/a/dwyj4o/

Det stormar på nytt kring den tidigare lyxbyggaren Oscar Engelbert och hans bolag. En ny stämning på 100 miljoner kronor ligger i Stockholms tingsrätt. Stämningen innehåller grova anklagelser. Turerna kring Oscar Properties fastighetsaffärer fortsätter. Några av de fastighetspanter på över 2 miljarder kronor som bland annat DNB krävde in i julas, ingår i en förut okänd konflikt som under lång tid pågått i det tysta. Bakom den nya stämningen från den 1 februari står fastighetsbolaget Pefab och dess vd Peter Eriksson som 2021 sålde fem fastigheter i Västberga till Oscar Properties. Pefab uppger att man då underlättade affären genom att låna ut 100 miljoner mot borgen. Fastigheterna sålde Oscar Properties nyligen vidare till Erik Selin Fastigheter, och Pefab kräver nu tillbaka 100 miljoner plus ränta. Man pekar på att man har ett aktiebrev som säkerhet för lånet. Samtidigt beskylls Oscar Engelbert för urkundsförfalskning eftersom det – enligt stämningen – finns en felaktig dubblett på aktiebrevet hos DNB. Båda uppges vara undertecknade av Oscar Engelbert den 30 april 2021 men ett av dem är enligt stämningen falskt. Det framgår att säljaren Pefab och banken DNB fanns i samma lokal den 30 april 2021 men att de ska ha mött köparen Oscar Engelbert var för sig i olika rum. Enligt Pefab har urkunden fått ett tillägg hos DNB så att Pefab hamnar efter DNB i förtur till pant, något som enligt stämningen inte var avtalat. Hos Stockholms tingsrätt begär Pefab även att Oscar Engelberts privata bolag Parkgate AB försätts i konkurs. Pefab uppger att man i februari 2023 aktiverade ett optionsavtal som skulle ge 40 miljoner – något som Parkgate inte har betalat trots anmaning i december. Men enligt Oscar Engelberts juridiska ombud är stämningen helt felaktig. ”Fullständigt befängd”, kommenterar ombudet Filip Rydin till Expressen som låter förstå att en motstämning på ett ännu större belopp än 100 miljoner är på gång. – Det som påstås att Oscar Engelbert skulle vara skadeståndsskyldig på grund av brott tillbakavisas. Processen kommer utvisa att han inte gjort sig skyldig till brott, säger Rydin. Klart är att Oscar Properties sålde totalt 21 fastigheter i mitten av januari i år, varav de fem nu aktuella fastigheterna som hade köpts 2021 från Pefab. Lite överraskande var det fastighetsmagnaten Erik Selin som kom till Oscar Properties undsättning och löste bolagets akuta finansiella knipa genom ett bud på 2,2 miljarder på de 21 fastigheterna – tillräckligt för att täcka fastighetspanter hos DNB men också hos Erik Selins egen bank Norion, fd Collector. Men i Stockholms tingsrätt hävdar Pefab att Oscar Properties under 2023 gjorde omstruktureringar i koncernen som Pefab aldrig godkände, och att man fortfarande har avtal som säkrar förstapant. De fem fastigheterna i Västberga fick Oscar Properties köpa för 745 miljoner av Pefab våren 2021 – en tid då fastighetsvärdena i Sverige stod på topp. Fastighetsvärlden uppger att Pefab då borgade för att hyrorna skulle betalas under tre år, och att Oscar Properties kunde vänta med att betala 100 miljoner kronor av köpeskillingen. Men det blev enligt Fastighetsvärlden tidigt bråk och ”juristcirkus” mellan parterna, bland annat för att Pefab valde att inte betala de garanterade hyrorna i Västberga. SvD har tagit del av Pefabs stämning som rymmer en ansökan på 22 sidor med 148 punkter. Den riktas mot Oscar Engelbert personligen. Till anklagelserna hör urkundsförfalskning, bedrägeri och oredlighet mot borgenär. Det finns också en mängd sekretessbelagda bilagor. SvD har förgäves sökt Oscar Engelbert. Så sent som förra veckan gick Oscar Properties ut med att bolaget just nu låter advokater ta fram en samlad plan för hela koncernen om hur samtliga skulder ska betalas

oscar engelbert

Oscar Engelbert stäms på 100 miljoner

SVD

https://www.svd.se/a/dwyrAA/

Att Internationella domstolen i Haag tagit upp Sydafrikas anklagelse mot Israel om folkmord är en propagandaseger för Hamas – en terrorrörelse som snarast själv kan anklagas för folkmordsplaner. På senare decennier omkom tre miljoner i regimframkallad svält i Nordkorea. Hundratusentals syrier gasades, bombades, torterades till döds av Assadregimen. Lika lite som Stalins Holodomor och Pol Pots Kambodja har Nordkorea och Syrien anklagats för folkmord vid Internationella domstolen i Haag. Det har Israel. Folkmord definieras som handlingar utförda i avsikt att förgöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk eller religiös grupp som sådan. Israel har svurit att utplåna Hamas, men inte palestinierna. Om Israels avsikt vore folkmord, skulle man inte riskera sina soldaters liv eller släppa in humanitär hjälp från Egypten utan i stället döda palestinier överallt såsom nazisterna en gång mördade judar eller hutu dödade tutsi i Rwanda. Hamas är däremot en folkmordsrörelse som kräver Israels undergång och manar muslimer att döda judar varhelst dessa ”gömmer sig bakom stenar och träd”. Hade Hamas inte hejdats den 7 oktober, skulle de ha fortsatt. Från krigets början har Hamas haft ett dubbelt syfte: att döda så många judar som möjligt och att vålla palestiniers lidande och död för att väcka internationell sympati och diplomatiskt gehör. Att få domstolen i Haag att lyssna är en propagandaseger för en terrorgrupp som stolt filmade hur den mördade barn. Det är uppenbart att Israel brukat överdrivet våld i Gaza och inte förmått skilja på Hamas och civila. Men begreppet folkmord innebär att judarna betraktas som de nya nazisterna, skyldiga till mänsklighetens värsta brott. Skulle domstolen uttala sig om Israel som folkmördare, menar jag att det vore ett ödesdigert utslag av antisemitism. De sista överlevarna från nazismens dödsläger lämnar oss nu. Nu lämnar oss de allra sista överlevarna från nazismens dödsläger. På nytt har judar utsatts för ett våld som inspirerats av samma avsikt till folkmord. De som överlevt massakern delar en erfarenhet bortom de vanliga. Tillsammans med dem är vi ansvariga för att sådant fanatiskt judehat inte får glömmas. Så till något personligt och kanske irrelevant. På mödernet hör jag till en judisk släkt. Jag minns andra världskriget och hur anförvanter från Hamburg på min morfars bekostnad i sista stund lyckades ta sig till Sverige och slapp gömma sig för SS-patrullerna. Deras vänner och släkt försvann i Förintelsens våg utan att förstå varför just de, varför några alls, skulle pekas ut som jordens överflödiga. Det minnet lämnade dem aldrig i deras nya hemland. De ställde den eviga frågan: varför just vi? Judar i länder där de inte decimerats av Hitler fortsatte att skapa och delta i vetenskapliga framsteg – i Europa, Israel och främst USA och det i en utsträckning långt över deras numerär, kanske i vetskap om sitt öde som ständigt ifrågasatta. Och de vågade dansa i en glädjens musikfestival tills deras jubel och hopp än en gång avbröts den 7 oktober 2023.

folkmord gaza

Per Wästberg: Övervåld i Gaza är inte folkmord

SVD

https://www.svd.se/a/kElBzA/

Är det sant att franska affärsmän drar lott för att slippa ta möten med ”obildade” svenska affärsmän? Jag kontaktar anekdotens upphovsperson, som nämner en detalj som verkar ha försvunnit med åren. Det var det kokande stämningsläget under det franska statsbesöket som fick anekdoten att flyta upp till ytan ännu en gång. Stora delar av kommentariatet hade vridit sig i genans över den hälsning på Instagram som Ulf Kristersson sände till Frankrikes president Emmanuel Macron. Det svenska mindervärdeskomplexet gentemot det kultiverade Europa flammade upp igen, och därmed också den gamla anekdoten. DN nämnde den, och Aftonbladet. Den kommer från artisten Tomas Andersson Wij. Första gången han berättade den offentligt var för över tio år sedan, sommaren 2011 på Twitter. Sedan dess har han fått se den växa honom ur händerna. Läsaren har säkert hört den förut. Den utspelar sig en dag i början av 1990-talet, när Andersson Wij semestrade i Paris. Av en gemensam vän hade han presenterats för en bankman och de tog en lunch tillsammans. Bankmannen, skrev Andersson Wij 2011, ”berättade att de drog lott om vilka som skulle träffa svenska affärsmän. Ingen ville, för svenska affärsmän har inte läst nåt, inte sett nån konst, de har ingen religion. ’De kan bara prata pengar och golf’”. Vad Andersson Wij inte visste var att musikskribenten Jan Gradvall såg historien i flödet, och att den fäste sig i hans minne. Den svenska underlägsenheten gentemot de eleganta fransmännen är gammal. Hösten 2011 granskade så Expressen friskolekoncernen Jensen Education. Trots stora vinster struntade de i att ha skolbibliotek. Vid samma tid fanns skolor där elever lockades med gratis laptops men helt kunde välja bort ämnen som bild, filosofi och språk. Gradvall, krönikör på Dagens Industri, drog sig till minnes Andersson Wijs anekdot. Han kände sin målgrupp. ”När får kulturlöshet även konsekvenser för möjligheten att göra affärer?”, skrev han i november 2011, och inledde texten med historien om vad bankmannen i Paris sagt. Det märktes redan då. Något slog an. ”Den krönikan blev min kanske mest spridda någonsin”, skrev Gradvall några år senare. ”Den citerades på ledarsidor, i tal i Almedalen. Jag inbjöds till och med att tala om den under en temadag om utbildning i riksdagen.” Den svenska underlägsenheten gentemot de eleganta fransmännen är gammal. Vi har ältat den Marseillebördiga drottningen Desiderias ord om staden i norr dit hennes make Jean Bernadotte inbjöds för att bli kung, staden hon sedan flydde så snart hon kunde: ”Säg ordet Stockholm och jag får snuva.” Och nu, när Ulf Kristersson skämde ut sig inför alla, påmindes vi om det. Man föreställde sig lunchen mellan honom och Macron. ”In Sweden we have fika…” Som ett brev på posten steg Andersson Wijs historia upp ur minnet. Den var bra, för bra till och med, tyckte Expressens kulturchef Victor Malm, som i en lite raljant tweet ifrågasatte dess sanningshalt. Det fick mig att skriva till Andersson Wij och fråga: hur gick det egentligen till när du hörde den där historien? Han återberättade den, och den här gången inkluderade han en detalj jag inte förut hört. Alltid när jag föreställt mig scenen har bankmannen varit en fransman som suttit och fnyst i Andersson Wijs ansikte. En representant för de överlägsna. Men han hade i själva verket varit svensk, en landsman, och anekdoten hade varit självspäkande – men förenande. Precis som den berättats sedan dess. Mitt intresse gjorde Andersson Wij misstänksam. Påstod jag att det var en vandringssägen? Ett påhitt? Han hade ju själv varit med om det. Och det här är ju inget osannolikt, sade han. Det finns säkert tusen andra anekdoter som vittnar om samma sak. Jag instämde, men tillade: det är inte någon av alla dem vi sprider, utan just din

jack werner

Är svenskar tråkiga? Jack Werner granskar virala storyn

SVD

https://www.svd.se/a/69LVKQ/

Beskedet har sänt chockvågor genom landet – det berömda lyxvaruhuset Kadewe, en av Berlins turistmagneter, har gått i konkurs. Det är det senaste i raden av krisande tyska detaljhandelsbolag, som får det allt svårare i den kärvande tyska ekonomin.  BERLIN Det var en svårsmält nyhet som damp ner hos berlinarna förra veckan. Det 116 år gamla varuhuset Kadewe, omnämnt i turistguider på hundratals språk, det forna Västberlins lyxiga skyltfönster mot kommunisterna i öst och en symbol för det tyska ”ekonomiska undret” hade gått i konkurs. Denna grå februarifredag är det förhållandevis tomt inne i shoppingmeckat. Kanske för att Berlins tunnelbane- och bussförare lamslagit staden med en strejk. En hel del av kläd- och inredningsavdelningarna är stängda, avspärrade med röda sammetsband eller svart tejp. Precis som på NK eller Åhléns i Stockholm hyr många företag sina platser i varuhuset. – Mina grannar ska nog sälja sin plats här, säger en expedit apropå varför grannavdelningen, tillhörande ett nederländskt klädmärke, står obemannad och avspärrad. Smyckesmärket Thomas Sabo har redan tagit steget och varor packas ner i flyttkartonger. – Vi älskar Kadewe och hade gärna stannat kvar, men nu har vi beslutat att flytta härifrån. Orsaken kan man fundera på, säger handelschefen Linda, som inte vill ha med sitt efternamn i SvD. Handlar det om konkursen? Linda är tyst, gör en grimas. – Vi hade gärna stannat kvar här, som sagt. Men vi finns på andra ställen i Berlin. Varuhusets ägarbolag Kadewe-Gruppe – som även innehar de motsvarande lyxinstitutionerna Alsterhaus i Hamburg och Oberpollinger i München – skickade in sitt konkursbesked i slutet av januari. Inne på Alsterhaus ska avdelningar också vara avspärrade, enligt Die Zeit. Kadewe en ”era” för Tysklands stadsliv Nyheten sände chockvågor genom landet. Jürgen Kaube, utgivare på tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung, skrev att en era för shopping och tyskt stadsliv har nått sitt slut. Kadewe är Europas näst största varuhus, efter Harrods i London, och ligger på shoppinggatan Tauentzienstrasse. Det är en riktig turistmagnet, berömd inte minst för den så kallade finsmakaravdelningen på våning sex. Byggnaden öppnade 1907 och heter fullt ut Kaufhaus des Westerns (Kadewe), alltså ”västs varuhus”. Bakgrunden till konkursen är att företaget Signa-Gruppe, som äger 49,9 procent av Kadewe Group, gick bankrutt i fjol. Den österrikiska storkoncernen Signa-Gruppe växte i snabb takt i Tyskland under 2010-talet, med en affärsmodell som gick ut på att separera ägandet av fastigheterna och detaljhandeln. Lite förenklat kunde de på så vis höja värderingarna på sitt bestånd, belåna sig kraftigt och expandera. Men när den tyska fastighetsmarknaden mer eller mindre kraschade i fjol visade sig strategin inte vara särskilt hållbar. I dag har bolaget skulder på över åtta miljarder euro. Detaljhandelskoncernen Galeria Kaufhof Karstadt, som också ägs av Signa-Gruppe, har även de hamnat i obestånd – och kan behöva stänga många av sina över 90 filialer i Tyskland. Även det franska lyxaffärshuset Galerie Lafayette har fått stänga sin filial i Berlin. Inflation och besvikelser Den tyska ekonomin hackar ordentligt. Landet lyckades med nöd och näppe undvika en recession i fjol, men står inför strukturella problem som inte ser ut att lösas i närtid. De har stora svårigheter med energiförsörjningen, den viktiga bilindustrin har halkat efter amerikanska och kinesiska konkurrenter och många industriföretag har svårt att sälja sina produkter på exportmarknaden

kadewe berlin

Lyxvaruhuset Kadewe i Berlin i konkurs

SVD

https://www.svd.se/a/8J2JWW/

Poddaktuella författaren Linda Skugge tränar helst två gånger om dagen och ser gymmet som en fristad från ”vidriga” sociala grejer. Men hon gör ett kardinalfel. Hur ser din träningsvecka ut? – Just nu försöker jag att träna bara en gång om dagen. Men annars kör jag två pass per dag. Då springer jag fem kilometer varje morgon, eller åker skidor som nu på vintern. Sedan går jag hem och äter lite, och efter det till gymmet och tränar antingen ben eller armar, alltid mage. Hur tränar du när du bara har 15 minuter? – Det är för lite egentligen, men om jag var tvungen skulle jag gymma. Vilket är ditt hemliga trick som får dig att komma ur soffan och iväg till träningen? – Jag har sådan tur att jag inte behöver det. Snarare behöver jag tricks för att stå ut i det vanliga livet, möten och sociala grejer är det vidrigaste jag vet. Men med gymmet och att springa är det noll startsträcka för mig, det är bara underbart från början till slut. Varje kväll när jag lägger mig längtar jag till nästa morgon när jag ska få träna. Gör inte vissa gymövningar. Det är ju kardinalfel. Vad tillåter du dig själv att fuska med? – Det finns vissa gymövningar jag inte gillar, och då gör jag inte dem. Det är ju kardinalfel. Som till exempel baksida lår. Och den här benpressen, när man sitter och trycker fram lårmuskeln. Trots att den är så skonsam och perfekt för mig gör jag den inte, för den är tråkig. Kan du se att dina träningsvanor någon gång haft ohälsosamma inslag? – Ja, nu när jag är lite trött i december efter att ha haft corona känner jag ju att jag borde vila mer. Men jag har väldigt svårt att inte köra mina dubbla pass. Och det är ju inte bra, jag borde köra bara ett pass om dagen. När var du skadad senast? – Det var förra hösten när jag skulle visa mina barn att jag kunde gå ner i en pistol squat (avancerad enbensböj där du går ner djupt, sträcker fram ett ben och båda armarna, reds anm). Då skadade jag lårmuskeln, jag fick en bristning som gjorde att jag inte kunde jogga på tio veckor. I stället fick jag gymma. Jag gillar inte crosstrainer eller rodd­maskin men fick köra det ändå, det var så hemskt. Vad har du för musik i lurarna när du tränar? – Jag lyssnar väldigt mycket på skvalpop. Min lista är nog bara typ Beyoncé. Det är inget fel på henne, hon är cool. Bästa träningstipset du någonsin fått? – Det var någon som sa ”Var inte korkad”. Det är det här med att träna smart och att inte överträna. Om du känner att det här inte känns riktigt bra, sluta och gå hem. Du får inte vara korkad, då får du problem. Då lägger jag mig och bara sover, jag älskar att sova. Vilken träning har du slutat med? – Yoga och pilates, det gav ingenting. Vad gör du när du blir en riktig slacker? – Jag har en dag i veckan när jag inte tränar, det är påtvingat. Då lägger jag mig och bara sover, jag älskar att sova. Någon favoritbok om träning? – Boken som Anders Szalkai skrivit om löpning, när han inte kunde springa gjorde han sjuka grejer som att svepa in sig i ett skinn från något särskilt djur. Det funkade ju inte, men jag förstår den där besattheten han har, men vill ju inte behöva lägga ner. Och Arnold Schwarzeneggers träningsböcker från 1970-talet, det är från honom jag lärt mig att alltid träna magen.

linda skugge

Linda Skugge följer alltid Arnold Schwarzeneggers träningstips

SVD

https://www.svd.se/a/O8vLll/

Efter att Saudiarabien tonat ner den stränga wahhabistiska läran, har dess mer renläriga anhängare tagit sin tillflykt till extrema grupper som al-Qaida och IS. En ny bok om wahhabismens historia säger allt som behöver sägas i detta fortfarande kontroversiella ämne. Liksom andra religioner och ideologier kommer islam i många vitt skilda skepnader och varianter. I islams hus bor milda världsfrånvända sufier – mystiker – som inte vill göra ens en fluga förnär. Där finns en stor majoritet som dyrkar sin gud på fastslagna tider, ger sina allmosor och, om resurser finns, företar en pilgrimsfärd till Mecka. Denna stora grupp blir inte arg utan snarare ledsen och besviken när den ser provokatörer bränna Koranen. Sedan har vi en grupp som brukar kallas kulturella muslimer – det är muslimer utan alla starka religiösa övertygelser men som känner sig hemmastadda i islams kulturella sfär och dess sedvänjor. Olyckligtvis finns det också andra betydelsefulla riktningar inom islam som inte passar in i någon av ovanstående kategorier och som inte alls skulle hålla med om att islam är ”a religion of peace”. I stället manar man till heligt krig – jihad – mot avfällingar, otrogna, och alla som inte till punkt och pricka följer en ofta självutnämnd imams eller muftis tolkning av de heliga urkunderna. IS är ett nutida exempel på hur islam kan se ut när den är som värst. Vissa apologeter hävdar att IS är en vrångbild, ett enda stort missförstånd, medan andra menar att nej, IS kan härledas ur en rimlig men kanske inte tvingande tolkning av Koranen och de så kallade haditherna, mer eller mindre sanna berättelser om vad Guds budbärare har sagt och gjort. Helt klart är, som den framstående islamologen Michael Cook har visat, att islam lättare lånar sig till en radikal politisering än vad som är fallet med till exempel kristendom och hinduism. Det är kanske inte så anmärkningsvärt eftersom Muhammed visserligen började sin bana som visionär profet i Mecka men slutade som mäktig politiker i Medina. I det mångskiftande och inte så lite motsägelsefulla landskap som islam har utgjort sedan dess intar wahhabismen en särställning och det av åtminstone två orsaker: dess dogmatiska extremism och dess politiska inflytande. Så det är inte konstigt att det vid det här laget finns ganska gott om avhandlingar av skiftande kvalitet om denna fundamentalistiska muslimska rörelse – alltifrån rena skrämselpropagandan till försök att få wahhabismen att framstå som en fredlig och tolerant rörelse. Vi kan lägga åt sidan det mesta som hittills har skrivits om wahhabismen för nu finns en bok som som nästan i övermått säger allt som behöver sägas i detta fortfarande kontroversiella ämne: ”Wahhabism: The history of a militant Islamic movement” (Princeton University Press) av Cole Bunzel som är verksam vid Hoover Institution i Stanford. Författaren har inte bara läst det som har tryckts om denna gren av islam utan också grävt i arkiv där han har kunnat konsultera ganska så obskyra manuskript. Det är en imponerande forskningsinsats vi har att göra med här om än en inte särskilt lättläst sådan. Det vimlar av för de flesta okända namn. Wahhabismen har fått sitt namn efter sin upphovsman Muhammad ibn Abd al-Wahhab som föddes 1703 i vad som i dag är centrala Saudiarabien och dog 1792. I början av århundradet började han dundra mot vad han menade vara avarter av islam; denna människans naturliga religion hade förfallit och blivit ett tillhåll för avgudadyrkare och månggudadyrkare. Allsköns irrläror hade spridit sig och Ibn Abd al-Wahhab såg det som sin uppgift att ställa allt till rätta genom att vrida klockan tillbaka till början av 600-talet. Redan tidigt kom han att ha nära kontakter och finna stöd hos den saudiska familjen som skulle komma att erövra stora delar av den arabiska halvön. Det är viktigt att påpeka detta

wahhabism

Wahhabismen har intolerans som moraliskt ideal

SVD

https://www.svd.se/a/y6WeAg/

För sju år sedan firade Storbritannien att sjukdomen utrotats. Nu har London och Birmingham drabbats av de största mässlingutbrotten på 30 år. Läget uppges förvärras av två trender i Storbritannien. LONDON. Läkare uppmanas nu att ”tänka mässling” när sjuka barn dyker upp på akutavdelningarna i Storbritannien. I landets näst största stad Birmingham uppges 50 barn ha tagits in på sjukhus på grund av sjukdomen under de senaste fyra veckorna. – Det kan handla om upp till sju fall per dag. Tidigare var det kanske ett fall per år, säger läkaren Chris Bird som arbetar på en akutavdelning i Birmingham, till The Times. Han har tacklat sjukdomen förut då han arbetade för Läkare utan gränser i Afrika. Men många av hans yngre kollegor aldrig tidigare sett ett enda fall av mässling. Antalet fall uppges nu stiga kraftigt i Storbritannien. Enligt experter är det frågan om det största utbrottet på 30 år. Enligt WHO stiger fallen av mässling kraftigt också på andra håll i Europa. Men det brittiska hälsovårdssystemet, som redan är hårt pressat, uppges vara särskilt utsatt. Smittspridningen uppges dessutom eldas på av att många i Storbritannien inte vaccinerats mot sjukdomen. Det oroar läkare i landet, eftersom sjukdomen smittar lätt. Mässling mycket smittsamt Reproduktionstalet för mässling, alltså hur många personer en person som insjuknat väntas smitta, är mellan 12 och 18. Reproduktionstalet för covid-19 är mellan ett och två. – Vi har en mycket stor grupp barn som kan smittas av sjukdomen, säger Andrew Pollard, ordförande för regeringens arbetsgrupp för vaccin till The Guardian. I England har 3,4 miljoner barn under 16 inte ha fått MPR-vaccinet som skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund. Den första dosen ges då barnet är ett år och den andra dosen vid tre års ålder. Omkring 85 procent av alla barn som börjar i lågstadiet i England och Wales har fått vaccinet. Enligt WHO krävs 95 procent för att nå flockimmunitet mot mässling. I vissa delar av London har bara drygt hälften av alla barn under fem fått två doser av vaccinet. En studie av den brittiska folkhälsomyndigheten UKHSA uppskattar därför att ett utbrott i huvudstaden kunde leda till över 160 000 fall. Men enligt experter är det för enkelt att skylla ökningen på vaccinmotståndet efter pandemin. Grupper med vaccinmotståndare Läkare varnar att en stor grupp som inte fått vaccin är personer som föddes mellan 1998 och 2004. Då fick läkaren Andrew Wakefields teori om att MPR-vaccinet orsakar autism stor uppmärksamhet och många britter valde att inte vaccinera sina barn. Flera studier har senare visat att Andrew Wakefield hade fel och han förlorade sin läkarlegitimation. Men inom vissa befolkningsgrupper i Storbritannien lever hans teorier och rädslan för vaccin vidare. Även andra vaccin beskylls inom vissa grupper. Shale Ahmad, representant för invandrare från Bangladesh i Birmingham säger till The Times: – Så fort någon har hälsoproblem, smärta eller hjärtproblem, får covidvaccinet skulden inom vår befolkningsgrupp. Diskussionen handlar nu om hur man når befolkningsgrupper där det finns ett vaccinmotstånd, där inte alla talar engelska och det också finns en viss misstro mot myndigheter. Men det finns en enkel lösning för att öka vaccinupptaget, anser en del experter. Skottland sticker ut Till skillnad från den kraftiga ökningen av antalet fall av mässling i England och Wales uppdagades bara ett fall i Skottland 2023. Orsaken uppges vara att ännu fler vaccinerade sina barn mot mässling under pandemin än under tidigare år. Enligt forskare på University of Edinburgh steg antalet vaccinerade barn eftersom föräldrar hade mer flexibla arbetstider och kunde arbeta hemifrån. "Det största problemet är inte anti-vaxxare, det är logistik", skriver Devi Sridhar, professor i folkhälsa, i The Guardian. En undersökning från 2022 visade att 90 procent av alla småbarnsföräldrar i Storbritannien anser att vaccin fungerar och är ofarliga

mässling storbritannien

Mycket smittsam mässling i Storbritannien ökar

SVD

https://www.svd.se/a/nQpGAd/

Opålitliga gymnasiebetyg tvingar Handelshögskolan att ändra antagningssystem. Det som omtalas som ”betygsinflation” behöver ses för vad det är – korruption som går ut över ungas livschanser. Förra året larmade rektorn för Handelshögskolan i Stockholm, Lars Strannegård, om att studenters gymnasiebetyg inte längre speglar deras faktiska meriter och förmåga. Man har helt enkelt kunnat se att studenter kommer in på utbildningen på betyg de inte förtjänat. På torsdagen meddelade Handelshögskolan att man till följd av detta inför ett nytt behörighetskrav för blivande studenter. Från och med nästa år kommer man att kräva ett resultat på minst 1,25 på högskoleprovet, oavsett slutbetyg från gymnasiet. Det handlar snarare om att sortera bort vad som på pappret är A-studenter, men som i själva verket inte står sig i konkurrensen. Det är ett vällovligt initiativ och samtidigt en allvarlig signal: Betygssättning i grund- och gymnasieskolan är myndighetsutövning. Men nu konstaterar alltså ett av landets tyngsta lärosäten att man uppfattar denna myndighetsutövning som så rättsosäker och otillförlitlig, att den inte längre är tillräcklig som grund för antagning. Handels behöver, som man uttrycker det, ”kontrollbesiktiga” betygen. Att Handelshögskolan väljer att sätta ribban så lågt som till 1,25 på högskoleprovet säger också något om problemets art. 1,25 är långt från maxresultatet 2,0. Här handlar det alltså inte om ett nytt krav för att vaska fram den yttersta eliten bland de sökande. Det handlar snarare om att sortera bort vad som på pappret är A-studenter, men som i själva verket inte står sig i konkurrensen. Det vi talar om som ”glädjebetyg” eller ”betygsinflation” är snarare en form av korruption, och måste betraktas som sådan. Denna betygskorruption är en följd av en illa genomförd friskolereform, som gett skolor incitament att sätta högre betyg än eleverna förtjänar. När jag träffade Lars Strannegård förra året berättade han närmare om vad det är för problem man har upptäckt på Handelshögskolan. Studenter, ofta från gymnasier som uppfattas som ”elitskolor”, kommer in på Handels på uppblåsta betyg som inte motsvarar deras förmåga. Han varnade för att vi riskerar att hamna i ett slags förmodernt tillstånd där man inte kan lita på systemet och betyg blir en handelsvara. Det är ett viktigt perspektiv. Det vi talar om som ”glädjebetyg” eller ”betygsinflation” är snarare en form av korruption, och måste betraktas som sådan. Denna betygskorruption är en följd av en illa genomförd friskolereform, som gett skolor incitament att sätta högre betyg än eleverna förtjänar. Högre betyg för mindre arbetsinsats har helt enkelt blivit ett sätt för skolor att locka till sig elever och deras medföljande skolpeng. Det har lett till uppblåsta betyg både i privata och kommunala skolor. Det hela är också en fråga om meritokrati och rättvisa i en annan mening: Till Handels råder starkt söktryck från några av den handfull mytomspunna skolor som uppfattas som Sveriges ”finaste”. Inom den svenska socioekonomiska eliten vet man mycket väl vilka dessa skolor är, och man är mån om att tidigt sätta sina barn i kö till dem eller på annat sätt hjälpa dem dit. Men skolor som attraherar det mest resursstarka klientelet är inte detsamma som elitskolor i akademisk mening. När jag talade med Strannegård nämnde han särskilt Östra Real, Lundsberg och Campus Manilla som skolor vars betyg man har haft skäl att fråga sig om man kan lita på. Det kan inte vara upp till en enskilt lärosäte att ta strid mot en sådan rättsosäkerhet.

handels antagningspoäng

Neuding: Handels nya krav ett underbetyg till ”elitskolorna”

SVD

https://www.svd.se/a/BWO9Xe/

Vänsterpartiet och över 1 000 artister kräver att Israel portas från Eurovision song contest i Malmö. Stadens högsta politiker lägger sig inte i – och hoppas på fina dagar. Efter Loreens vinst i Liverpool förra året kommer musiktävlingen till Sverige. Mellan den 7 och 11 maj hålls deltävlingar och finalen för Eurovision song contest i Malmö. Evenemanget skapar redan stor debatt. Totalt 1 005 svenska artister har krävt att Israel portas från tävlingen. Däribland Robyn, Eric Saade och Malena Ernman. Anledningen är kriget och den humanitära katastrofen i Gaza. ”Den Internationella domstolen i Haag har nyligen beslutat att gå vidare med processen där Israel anklagas för brott mot folkmordskonventionen”, skrev artisterna i Aftonbladet tidigare i veckan. Från politiskt håll har Vänsterpartiet krävt att Israel ska portas och det isländska public service-bolaget RÚV har meddelat att det är osäkert om Island kommer att delta. – 10 000 personer här på Island har skrivit under ett upprop som kräver att vi bojkottar Eurovision om Israel deltar. Det är såklart något vi måste ta med i beräkningarna, har RÚV:s chef Stefán Eiríksson sagt till SVT. Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman, har sagt att uppropet mot Israel är en ”present till terroristerna i Hamas”. – Det pågår ett krig i Gaza, och självklart dör människor på båda sidor i krig. Det här är varken ett krig vi startade, eller ett krig vi vill ha, sa han till SVT Kulturnyheterna i veckan. När Tv4 Nyheterna frågade 1016 svenskar i en mätning i helgen svarade 37 procent att Israel borde uteslutas från tävlingen. 34 procent svarade nej och 29 procent svarade tveksam, vet ej. Till SvD säger kulturminister Parisa Liljestrand (M) att frågan ligger hos europeiska radio- och tv-unionen EBU, som arrangerar tävlingen. – Beslutet om vilka länder som deltar i Eurovision song contest fattas varken av Sveriges regering eller av riksdagen. Inte heller Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, vill blanda sig i beslutet. – Jag har stor respekt och förståelse för alla som höjer sina röster kring Eurovision. Malmö är värdstad men inte arrangör av själva tävlingen, och det är EBU som äger beslutet om vem som får medverka. – Malmö stads roll är att se till att besökarna och Malmöborna får så bra och fina dagar som möjligt. EBU, som 2022 kastade ut Ryssland på grund av den fullskaliga invasionen av Ukraina, har sagt att det inte är aktuellt att porta Israel. ”Det är en tävling för programföretag – inte regeringar”, har EBU skrivit.

katrin stjernfeldt jammeh

Eurovision i Malmö: Katrin Stjernfeldt Jammeh om Israels deltagande

SVD

https://www.svd.se/a/jlROgo/

Den svenska nationalsporten som förklarar varför så många inte ser det komma. Om man ska tro svenska mediehus, heter det inte tidningar längre för nu gäller att ”digitalt kommer försten”. Och digitalt, det finns det överallt.  Trots det finns det människor som för sin dagliga mediedos fortfarande föredrar redigerade textsidor. Vi som gillar redaktörer, kan man också kalla det. För nytillkomna: med redaktör menas en person som har språkkänsla, allmänbildning och gott omdöme. AI:s motsats alltså. För oss som är på redaktörens sida står det alltmer klart vad livet som vi lever här beskrivs som i medierna. Livet, det är framför allt kroppen. Sen, i någon mån, knoppen. Med det förbehållet att knoppens välbefinnande i princip undantagslöst beskrivs som avhängigt kroppens. Säg mig vad du (inte) äter och jag säger dig vem du är.  Förr hette det, berätta vilken tidning du läser så ska jag berätta vem du är. Så för oss gamla – till både kropp och själ märk väl – kan det hända att livet handlar om lite andra saker. Eller inte.  Kroppen har gjort enorma framsteg på sistone. Från hur sjuk man kan bli av att vara elitidrottare (varför har ni inte sagt något?) till den politiska kroppen. Den som säger ”Vi såg det inte komma” antyder nedsatt syn, vi råkade titta åt annat håll och kräver implicit – skyll inte på oss, det var inte vårt fel, vi råkade kolla åt andra hållet. Man skyller symboliskt på kroppen. Det är intressant. Ingen kan anklaga en synnedsatt skytt som inte träffar målet. ”Vi såg det inte komma” har ju visat sig klara sig ganska bra som bortförklaring? Såg det inte komma? Nej… men ni lyssnade ju inte heller. Jakt är sen gammalt en favoriserad verksamhet i Natursverige. Att man i Sverige också bedriver jakt på visselblåsare är mindre känt. Frågan är om inte just den nationalsporten är en delförklaring till att så många varken hört eller sett något komma.

susanna popova

Susanna Popova: Jakten på visselblåsare

SVD

https://www.svd.se/a/rlwooa/

Efter att det populistiska Lag och rättvisa-partiet förlorade makten i Polen har drastiska förändringar ägt rum på kultur- och medieområdet. Förtroendet för institutionerna ska byggas upp igen – men går den nya regeringen för fort fram? WARSZAWA Sändningen börjar om en kvart. Redaktör Maciej Czajkowski och redigerare Jan Czupial pillar med det sista, men det är något som inte funkar. De lyckas inte byta ut ett namn i eftertexterna. Jan Czupial springer i väg till ett annat rum. – Jag kanske är överdrivet nojig, men det finns många tekniker kvar här från tidigare som kan gå in i systemet och sabotera för oss, säger Maciej Czajkowski. Föreställ dig att följande inträffar på SVT: Ett politiskt parti vinner valet med stor marginal. De beslutar att ersätta alla tv-chefer med personer de själva valt. Med tiden utvecklas public service-kanalen till ett propagandaorgan för regeringen, som driver det ledande partiets agenda och sprider lögner om oppositionen. Åtta år senare tar en blocköverskridande koalition tillbaka makten, och sparkar i sin tur ut alla SVT-chefer som den förra regeringen tillsatt. Hur ska då det nygamla SVT övertyga folk om sitt oberoende? Ungefär där är polska TVP i dag. Maciej Czajkowski var den första som blev uppsagd när det populistiska Lag och rättvisa-partiet, PIS, fick absolut majoritet 2015. – Jag var faktiskt med i ett SVT-program om det! Jag tror att det hette ”Korrespondenterna”. Programledaren hette Lena någonting. Lena Scherman? – Ja, precis! Det var ett inslag om demokratins framtid. Nu har han anställts för att vara med och bygga upp TVP igen. – Det här är ett historiskt ögonblick, som efter kommunismens fall 1989, säger han. Anklagar regeringen för censur Det är inte bara public service som upplever stora förändringar. Sedan Donald Tusks breda ”medborgarkoalition” vann valet i fjol har kulturpolitiken stöpts om i snabb takt. Jag har varit i kontakt med flera polska journalister och intellektuella som, precis som Maciej Czajkowski, drar paralleller till uppgörelsen med kommunismen. Den stora frågan är: går regeringen för fort fram? Riskerar de att polarisera landet lika mycket som den förra? Ett av PIS-regeringens sista drag innan de förlorade makten var att godkänna konstnär till 2024 års upplaga av Venedigbiennalen. Temat för biennalen är ”Utlänningar överallt”. Janusz Janowski, den PIS-nära chefen för det nationella konst­galleriet Zachęta, tyckte att Polen bäst skulle representeras av den nationalistiske målaren Ignacy Czwartos, vars alster kretsar kring hur Tyskland och Ryssland förtryckt polackerna genom århundradena. De flesta konstkritiker har kallat hans konst undermålig. Många ifrågasatte också vad den hade med temat att göra. Det var drastiskt. Men allt som hände under PIS-regeringens åtta år var drastiskt för mig. Efter valet fick Janowski lämna posten som museichef, och i allra sista stund valde den nytillträdde kulturministern Bartłomiej Sienkiewicz att stoppa Ignacy Czwartos. Han ersattes med en ukrainsk performancegrupp, Open Group, som nu kommer att representera Polen på biennalen när den öppnar i april. Czwartos menar att det är statlig censur. Han hade ju redan valts ut och alla papper var undertecknade. En som befinner sig mitt i allt detta är Michał Suchora, en ung gallerist som även är kulturpolitisk talesperson för Polens gröna parti, Zieloni, vilket tillhör medborgarkoalitionen. Han är på glatt humör när jag besöker honom på galleriet BWA, beläget i det trendiga området Śródmieście. – Vi lyckades precis sälja ett verk till Moderna museet i Stockholm! berättar han. Miljöpartiet Zieloni styr inte över kulturministeriet och hade ingen makt över beslutet, men Michał Suchora ställer sig helhjärtat bakom det. – Det var drastiskt. Men allt som hände under PIS-regeringens åtta år var drastiskt för mig

drag i polen

Public service stöps om i Polen: Som efter kommunismens fall

SVD

https://www.svd.se/a/4o9nde/

Hur någon kan ställa sig på Elon Musks sida i hans antifackliga och odemokratiska strategi är helt obegripligt. Han är en demokratisk fara, skriver tidigare fackordförande Martin Linder. Den som tror att Teslas agerande i Sverige för att inte teckna kollektivavtal har med Sverige och de svenska facken att göra behöver ta av sig skygglapparna. Tesla och Musks fackfientliga linje är global, konsekvent och aktiv. Man följer inte regler, man vill ändra regler. Det finns en stor risk att man lyckas med detta i USA. Självklart måste det bjudas motstånd mot detta också i Sverige. Att Tesla lägger ner mycket jobb på att inte teckna kollektivavtal i Sverige har nog inte undgått någon. Även i Tyskland rapporteras det om ett aktivt arbete från Teslas sida för att motverka facklig organisering på den stora fabriken utanför Berlin. Och i USA går man ännu längre. Att agera mot staten och myndigheter som man gjort också i Sverige följer ett tydligt mönster. Elon Musk och hans bolag går väldigt långt för att skriva om regler i stället för att följa dem. Det är inte bara är det svenska samhälls­systemet som Elon Musk och Tesla anser sig stå över, man accepterar inte heller det amerikanska rättssystemet. Den federala myndigheten National Labor Relations Board (NLRB) har till uppgift att värna och skydda de anställdas rättigheter. Rättigheter om att gå samman för att förbättra löner, villkor och andra anställningsförhållanden. Lagstiftningen, The National Labor Relation Act, förbjuder arbetsgivare från att hindra anställda att utöva dessa rättigheter.  När NLRB slår fast att en arbetsgivare har gjort sig skyldig till sådant brott är det vanliga att företaget med en axelryckning accepterar påföljderna. Det förekommer visserligen att företag väljer att starta rättsprocesser, men dessa är kostsamma jämfört med att acceptera de ganska svaga påföljder som NLRB kan döma ut.  Det som beskrivits ovan är hur det typiskt fungerar men det finns inget med Elon Musk som är typiskt. Det är inte heller så att Elon Musk vill dölja sin kamp mot fackliga rättigheter. 2018 hotade han sina anställda på Tesla i USA med att de skulle bli av med sina optioner på aktier i företaget om de organiserade sig fackligt. Detta kommunicerade han på Twitter: NLRB beslutade att Musk i och med hade detta brutit mot lagen, en appellationsdomstol bekräftade beslutet och beordrade att Musk skulle ta bort tweeten. Elon Musk köpte istället Twitter, döpte om det till X och lät meddelandet ligga kvar. Ärendet ligger fortfarande kvar för prövning i det juridiska systemet. I ett annat aktuellt fall har NLRB startat ett ärende som rör ett annat av Elon Musks bolag, Space X. Där fick åtta anställda på felaktiga grunder sparken. Orsaken var att man skriftligen protesterade mot Musks olämpliga och nedsättande kommentarer av sexuell art på Twitter/X. Fallet ska upp i domstol i mars. Det Musk och Space X då gör visar tydligt att man inte anser att demokratiska spelregler gäller dem själva. Space X lämnade den 4 januari i år in en stämningsansökan mot NLRB. I stämningsansökan anför man att det är en myndighet som inte är organiserad enligt den amerikanska konstitutionen. Det här är alltså en myndighet som grundades för snart 100 år sedan, år 1935, som Musk nu ifrågasätter legitimiteten för. Skälen som anförs är att domarna är Administrative Law Judges och som sådana kan de inte avsättas av presidenten. Vidare säger stämningsansökan att man anser att kongressen inte kan delegera denna rättsutövning till en oberoende myndighet. Just det argumentet avslog Högsta domstolen redan i slutet på 1930-talet. Men Högsta domstolen är ju idag sammansatt på ett annat sätt, så idag skulle utfallet kunna bli ett annat

martin linder

Vi måste förstå vad Musk är ute efter, skriver Martin Linder

SVD

https://www.svd.se/a/4o96eq/

Både orkester och kör visar sig från sin allra bästa sida när Malmö opera sätter upp Puccinis ”Turandot”. Franska sopranen Anne Derouard är oavbrutet fängslande i titelrollen. I år är det hundra år sedan den store Puccini dog, och vilket verk kan passa bättre för att fira honom än ”Turandot”, som förblev ofullbordat och hade premiär ett par år efter hans död. Malmö firar honom med skönhet. Scenografin tar andan ur publiken och utnyttjar elegant den svårbemästrade jättescenen i Malmö med en stor trappa. Blommande körsbärsträd reser sig mot himlen, och rosa blommor dalar som snö mot den svarta rymden. Det är bländande vackert, och det insmickrande balanseras av kostymerna, som mest är vardagligt grå och bruna. Till och med prinsessan Turandot har en ganska alldaglig pyjamas under sin skinande vita skrud. Hon är ju en människa som vi alla. Historien om den kinesiska prinsessan som låter avrätta sina friare kan lätt hamna i det alltför högtravande, men regissören Sofia Adrian Jupiter ser till att förankra det schematiska hos huvudpersonerna i deras inre liv. En psykologisk realism bryter igenom det stiliserade. Berättelsen om den kallhjärtade prinsessan Turandot har rötter både i Kina och Persien, men det är den italienske 1700-talsförfattaren Gozzi som är den närmaste källan för Puccini och hans librettister. De tre figurerna Ping, Pang och Pong har rötter i commedia dell’arte-världen och står för komiska och avväpnande inslag i en historia som annars är på dödligt allvar. Jonah Spungin, Per Lindström och Conny Thimander är en fin trio, som lyckas göra dessa pappfigurer trovärdiga. Genom att förlägga dramat till en kinesisk miljö placerade Puccini det på betryggande avstånd för sin tids europeiska operapublik. I dag betraktar vi det kanske genom en modern tids syn på kulturell appropriering, men för Puccini var det exotiska ett sätt att eftersträva distanserad allmängiltighet, och han var noga med att de musikaliska tongångarna skulle vara äkta. När Puccini skrev ”Turandot” i början av 1920-talet var det efterkrigstid (att det skulle bli en mellankrigstid visste man ju inte då). Verket visar ett skoningslöst samhälle där människorna är utsatta för krafter de inte kan rå på; krig och död ekar i körens blodtörstiga rop. Men kören talar också om medkänsla och böner om nåd, och den uppblossande kärleken tränger till slut genom människornas cyniska och hårda skal. Det är en fröjd att följa Turandot och Calàf på den knaggliga vägen mot kärlek. Bägge framför sina bravurarior med imponerande skicklighet men också en tilltalande enkelhet, som tränger igenom det teatrala i deras rollfigurer. Franska sopranen Anne Derouard som Turandot är oavbrutet fängslande. I sin stora aria ”In questa reggia” blandar hon det storslagna med ett nästan vädjande tonfall, när hon förklarar sitt motstånd mot männen med det övergrepp hennes anmoder en gång utsattes för. Daniel Johanssons Calàf är full av manlig kraft och fint nyanserad. Han sjunger ”Nessun dorma” med en mjuk och innerlig ton, sittande på en trappa, uppfylld av en kärlek så stark att han vågar sitt liv för den (stämningen bryts dock något av publikens dånande applådåskor). Medan den som verkligen offrar livet är slavinnan Liù, som i Solen Mainguenés gestalt är en ovanligt bestämd, stark kvinna. Allt det banala som lurar i denna historia hålls stadigt i schack av dirigenten Daniel Carter, som elegant och obevekligt för operan i hamn. Både orkester och kör visar sig från sin allra bästa sida.

turandot malmö opera

Recension: Malmö operans ”Turandot” är bländande vacker

SVD

https://www.svd.se/a/xgnWQB/

Norrlandsoperan får till en riktig hit med ”Stolthet och fördom”. Daniel Nelsons musik skapar ett dansant förlopp och romanens känslor flyttas över till rösterna i ett fint ensemblespel. Det är bara att gratulera Norrlandsoperan som huggit en uppsättning med en i förhand entusiastisk publik. Jane Austen har haft en trofast och ihärdig läsarskara lång före internet kunde etablera fans till författarskap som regelrätta subkulturer. Operan ”Stolthet och fördom” hade urpremiär 2011 på Vadstena-Akademien, där tonsättaren Daniel Nelson även var aktuell i somras med sin spiritistfuturistiska ”Andefabriken”. För Norrlandsoperan har ”Stolthet och fördom” kortats ner från tre akter till två och byggts ut från en trettonmannaorkester till full symfoniorkester. Det blir även ett repriserande av det konstnärliga teamet där Clara Svärd återkommer som regissör och David Björkman står för den musikaliska ledningen. Den brittiska landsbygden har på Norrlandsoperan förvandlats till en balsal med åtta paneler med målade draperier i olika färger – en färgskala som även återkommer i dräkterna i moderniserad regenttidstil. Panelerna är flyttbara och försedda med snurrdörrar, som på kongenialt sätt används för att gestalta alla relationella turer och miljöer i vilka familjen Bennet står i centrum.  Men först är det bal, till fru Bennets stora lycka. De fem döttrarna från boken har nu blivit tre, men likväl är ett bortgifte med ett gott parti av främsta prioritet när det inte finns någon manlig arvinge till familjens egendom. Sofia Fredéns libretto har kokat ner romanens händelseförlopp rejält och istället uppenbaras ett destillat av relationer och deras bevekelsegrunder, läs kärlek och pengar. Fru Bennets (Susanna Levonen) ystra längtan att få gifta bort sina döttrar går stick i stäv med Lizzies (Jessica Elevant) ursprungliga vägran att ingå äktenskap, detta även speglad i den högfärdige Mr Darcy (David Risberg). Väninnan Charlotte (Amie Foon) har en mer pragmatisk hållning. Materiella ting, ja visst, men att vara husfru till en egendom ger även ett visst utökat handlingsutrymme. Kärlek är sekundär, vilket visar sig när hon accepterar den sliskige Mr Collins (Martin Lissel) frieri. Det älskande paret med förhinder, äldsta dottern Jane (Amanda Liljefors) och den förmögne Mr Bingley (Clifford Lewis), tycks både förena den romantiska kärlekens ideal med det ekonomiska. Yngsta dottern Lydia (Ingrid Berg) och Mr Wickham (Fabian Düberg) förenar sig i den rena lusten som kan vara både förgörande och förlösande – med visst pengabistånd från Mr Darcy. Med Daniel Nelsons musik blir det ett flödande och dansant förlopp som bryts av med talade partier och en del svängiga kupletter. Musiken balanserar ofta på gränsen till banal, som i en dussinmusikal med lidelsefulla stråkar och valstakter, men det bryts på finurligt sätt av med dissonanta blinkningar och illustrativa musikaliska infall. Sällskapslivet, ledan i hemmet och de lantliga miljöerna lever ut genom musiken. Likaså transponeras det austenska känslolivet till rösterna, med allt från bröströstregister till falska falsetter och ironiska koloraturer. Det här ytterst sett ett ensemblespel, musikteater med stark betoning på båda orden, musik och teater. 

stolthet och fördom norrlandsoperan

Recension: Grattis Norrlandsoperan till ”Stolthet och fördom”

SVD

https://www.svd.se/a/GMpMGV/

Dokumentär om Killinggänget, AI-version av ”Seinfeld” och ”Mean girls” i ny­tappning. Kulturvärldens fixering vid det förflutna kommer inte att sluta bra. Vilket år är det här egentligen? Jag har precis tittat på tre timmar Killinggänget-dokumentär på SVT. Läst ett stort reportage om tidningen Pop här i SvD. Överallt sköna killar, som Anina Rabe skriver i Expressen. Helsingborgs stadsteater utannonserar samtidigt glatt att de gör en iscensättning av Lars von Triers tv-seriehit ”Riket” från 1994, för ”just nu är 1990-talet hetare än någonsin inom populärkulturen”. Skallas daterar explosionen av remakes till mitten av 2010-talet. Inte bara Sverige är drabbat av nostalgivågen. Hollywood går på tomgång av episka proportioner. Vi har nyligen fått genomlida en live action remake av ”Den lilla sjöjungfrun” och en nyinspelning av millennialklassikern ”Mean girls”. Strax dessförinnan ”Ghost busters” i nytappning. Chris Rock regisserar en amerikansk version av danska ”En runda till”. Oändliga superhjältefilmer går upp på bio. Star wars i ständigt nya iterationer, prequels, sequels och spinnoffer. ”Fargo” som tv-serie. Den redan från början kvalitetsmässigt tveksamma spionrullen ”Mr & mrs Smith”, en gång med Brad Pitt och Angelina Jolie, nu med Donald Glover i huvudrollen. Och när en AI ska göra en tv-serie blir det... ”Seinfeld”. Abba- och Kiss-avatarer turnerar runt på arenorna. Och i tv-spelsvärlden dundrar den blåa igelkotten Sonic fortfarande fram. ”Nostalgia for nostalgia itself”, skriver en användare på X. Nostalgi, visst – men även det fenomen som av den amerikanske författaren och advokaten Paul Skallas fått namnet ”stuck culture”. Skallas daterar explosionen av remakes till mitten av 2010-talet. Det hände en del då: Youtube lanserades 2005, den första Iphonen började säljas 2007. Facebook fyller 20 i år. Twitter föddes 2006. Internet, skriver Skallas, började krympa. Google blev snart den enda sökmotorn som någon faktiskt använde. Och 2007 började Netflix med streaming. Vidare, noterar Skallas, har det sedan 00-talet blivit allt svårare att skilja decennierna åt. 1970-, 80- och 90-talen hade alla sin egen estetik, kläder, musik och kulturella uttryck. I dag får subkulturerna aldrig någon chans att växa till sig innan de mals ner av Tiktok-kvarnarna, får tio sekunder i rampljuset och sedan raskt försvinner. Ungdomarna är fortfarande emo, punkare, hiphopare eller raggare, om än i lätt uppdaterade kostymer. Gammal musik dominerar den amerikanska musikmarknaden. Kidsen återupptäcker Nirvana och Fleetwood Mac. Men varför? Paul Skallas har två teorier: förändringar i medielandskapet samt algoritmernas inträde. Han citerar en X-användare som beskriver hur algoritmen fungerar: den rekommenderar nytt material baserat på vad du konsumerat (och tyckt om) tidigare, vilket skapar en ”oändlig kulturell loop”. Resultatet blir, menar Skallas, att ny kultur helt enkelt inte skapas, den existerande bara kureras och presenteras för oss om och om igen på lite olika sätt. Att denna trista trend sammanfaller med sällan skådade neddragningar i kultursektorn är förstås rejält illavarslande. I tidskriften Jacobin är forskaren Leif Weatherby inne på samma spår. Han skriver om det han kallar för ”streaminghålet”, ett fenomen där algoritmerna lurar oss – de lovar oss individanpassat innehåll, personliga rekommen­dationer, men egentligen får vi precis samma rekommendationer som alla andra, och tittar på precis samma saker. Chat GPT och Open AI kan förvärra situationen – för AI skapar ju inget nytt, utan remixar den input den fått. Det är inte kreativitet, det är mer som en hushållsmixer. New York Times-skribenten Kyle Chayka har en bok på gång i ämnet, ”Filterworld. How algorithms flattened culture”

stuck culture

Stuck culture – fixeringen vid det förflutna är förödande

SVD

https://www.svd.se/a/VPmx24/

Hur tätt inpå träningen måste man fylla på med protein? En ny holländsk studie slår hål på flera etablerade sanningar om kroppens proteinupptag. Ät direkt efter träningspasset! Eller åtminstone inom ett tidsfönster på fyra till sex timmar, enligt de mer liberala. Det har länge varit den etablerade uppfattningen att den som tränar kan maximera tillväxten av muskler genom att äta i anslutning till träningen. Vilket skapat en kultur där många skyndar att få i sig en proteinshake eller proteinbar, och sedan fyller på med flera små doser protein under dagen. Formeln för framgång har beskrivits som fyra gånger 20–25 gram protein per dag. 20 gram protein motsvarar 70 gram kött. Tidigare studier har kommit fram till att den som äter mer än så åt gången inte vinner något eftersom kroppens förmåga att tillgodogöra sig proteinet därefter planar ut. Den som stoppar i sig 80 gram på en gång har i tidigare studier fått en sämre total effekt än den som delar upp proteinet på 3–4 måltider. Proteinfönstret fördubblades Men i en studie som nyligen publicerades i tidskriften Cell rapporterar forskare vid universitetet i Maastricht resultat som vänder upp och ner på resonemanget. De holländska forskarna gav tre grupper av testpersoner alternativt 0, 25 eller 100 gram vid ett och samma tillfälle, och följde sedan upp detta noga. Bland annat togs blodprover varje timme och muskelbiopsier var fjärde timme. Resultaten visade att upptaget i musklerna fortsatte att öka oavbrutet i tolv timmar, vilket var så länge studien pågick. Det var dubbelt så lång uppföljning som i tidigare studier. I ett slag hade tidsfönstret för när proteinet ger bäst effekt dubblats. ”Proteinsyntes i tolv timmar” Bakom studien står bland annat Luc van Loon, som är professor i fysiologi, motion och nutrition och en topprankad forskare inom området. Han har tidigare själv publicerat slutsatser om nyttan av att äta protein nära träningstillfället, som nu alltså motsägs av hans egen forskning. – Det viktigaste resultatet var att vi nu kunde visa att proteinsyntesen var förhöjd i tolv timmar efter måltiden utan att nå en platå. Det blir ingen minskad effekt för den som väntar några timmar med att äta efter träningen, säger Luc van Loon till SvD. På motsvarande sätt kan det protein som äts föregående kväll bidra till att bygga upp muskler för den som tränar följande förmiddag, förklarar han. Fyra gånger 20–25 gram bättre Luc van Loon betonar dock att det rör sig om en studie som utformats för att testa den biologiska mekanismen, där det länge funnits oklarheter. Hänsyn har inte tagits till vad som är praktiskt genomförbart eller hälsosamma kostvanor för den enskilde utövaren. – Jag råder ingen att börja äta 100 gram protein vid en enda daglig måltid, vilket motsvarar nästa fyra hekto kött. Det tidigare rådet om att äta 20–25 gram vid fyra måltider är fortfarande att föredra om man väger in alla aspekter. Men det gör alltså inget för själva proteinsyntesen om mellanrummen blir större, säger Luc van Loon. De nya resultaten motsäger också den rådande uppfattningen att en allt större del av proteinet oxiderar och förstörs vid stora intag. Kött bidrar till växtupptaget Under den långa uppföljningen gjordes även ett annat intressant fynd. Det tycks nämligen finnas en köttfaktor som bidrar till att förbättra upptaget även av växtprotein. Den grenade aminosyran lysin spelar en nyckelroll för att bygga muskler av aminosyror. Lysin gav mycket riktigt en kraftig anabol effekt under de första fyra timmarna av försöket. Därefter sjönk nivåerna av lysin i plasma, men trots detta fortsatte proteinsyntesen i musklernas celler i oförminskad takt

protein efter träning

Ska man äta protein efter träning? – ny forskning slår hål på myt

SVD

https://www.svd.se/a/BWgGKw/

Polestar blir starkare med en närmare koppling till Kina. Det hävdar Polestars ordförande Håkan Samuelsson samtidigt som han pekar på att bilvärlden splittras alltmer mellan Europa, USA och Kina. Att Volvo Cars släpper sitt ägarskap av elbilstillverkaren Polestar är bara bra. Det hävdar Håkan Samuelsson samtidigt som Polestar visar upp sina två nya elbilar Polestar 3 och 4 på elbilsmässan Ecar Expo i Friends Arena. För Polestar blir de två bilarna ett välkommet tillskott. Det ekonomiskt hårt pressade bolaget har under lång tid bara haft en bil att sälja eftersom Polestar 3 blivit kraftigt försenad. Men nu utökas skaran samtidigt som det i torsdags stod klart att det blir stora ägarförändringar i Polestar. Volvo Cars, som äger halva Polestar, skiftar sannolikt ut sina Polestaraktier till Volvos aktieägare medan kinesiska Geely kliver in som ny stor ägare i Polestar. Visserligen kontrollerar Geely även Volvo Cars, men Håkan Samuelsson, ordförande för Polestar och tidigare vd för Volvo Cars, ser ändå omgörningen som en fördel. – Det nya som inträffat de senaste åren är att kineserna har blivit väldigt starka när det gäller elbilar. Med den här ägarstrukturen på Polestar kommer vi att få tillgång till all utveckling som sker i Kina, säger Håkan Samuelsson. Behöver 13 miljarder från investerare Dessutom ser han det som en fördel att investerarna nu kan välja om de vill äga aktier i ett nytt elbilsbolag som Polestar eller i en etablerad biltillverkare som Volvo Cars. Tidigare fick Volvos aktieägare halva Polestar på köpet. – Polestar är en startup som växer upp. Vi har hela tiden varit förberedda på att vi behöver lämna huset och att våra föräldrar inte skulle ge oss mer pengar, säger Thomas Ingenlath, vd för Polestar. Han pekar på att Polestar nu behöver dra in omkring 13 miljarder kronor från andra investerare för att klara sig fram mot 2025 när bolaget beräknas bli lönsamt. Målet är att då också sälja omkring 160 000 bilar. Det är ungefär tre gånger fler än vad Polestar lyckades sälja under 2023 när försäljningsprognoserna fick dras ned efterhand, när kunderna inte la några nya beställningar. – Elbilsmarknaden är lite tuffare än vi räknat med. Men det handlar mer om att hela marknaden är lugnare än att Polestar haft problem, säger Håkan Samuelsson. Fast en del problem har det onekligen varit. Förutom att försäljningen gått trögare än väntat har också Polestar tvingats dra ned på anställda och nyligen varslades omkring 15 procent av personalen. Som ordförande är Håkan Samuelsson ändå optimistisk kring bolaget. – Jag ser en väldigt positiv framtid för Polestar som ett starkt elbilsbolag i premium- och prestandaklassen. Nu är utmaningen att sälja Polestar 3 och 4 och flytta bolaget upp i prisklasserna, säger Håkan Samuelsson. Ska bli en variant av Porsche Målet är att göra Polestar till en variant av prestigemärket Porsche. Polestar 3 och 4 är också klart dyrare än nuvarande Polestar 2. Kommande Polestar 5 och 6 förstärker den trenden ännu mer. Men även om Polestar gärna blickar mot Porsche så är det uppenbart att mycket av fokus på elbilsmarknaden nu riktas mot de kinesiska bolagen. Under fjärde kvartalet gick till exempel kinesiska BYD om amerikanska Tesla och blev världens största tillverkare av elbilar. Vid sidan av BYD finns också mängder av andra kinesiska uppstickare. Det syntes även tydligt på elbilsmässan i Stockholm där bolag som Xpeng, MG, Zeekr och GWM finns med. – Det har gått snabbare än jag trodde för de här bolagen. De har uppenbarligen inte tappat tempot under pandemin utan de har jobbat på. Nu ser vi vilken enormt stark ställning de kinesiska tillverkarna fått inom elbilar, säger Håkan Samuelsson

håkan samuelsson

Polestar presenterar nya elbilar – Håkan Samuelsson vill flytta upp i prisklasserna

SVD

https://www.svd.se/a/GMpPRm/

Det är fullständigt oacceptabelt att en svensk myndighet som Sametinget kan tillåtas att vara dysfunktionell. Regeringen måste säkerställa att skattebetalarnas pengar hanteras korrekt, skriver SD-politiker. Sametinget, en central förvaltningsmyndighet under den svenska regeringen med folkvalt styre, har i över 30 år haft det angelägna uppdraget att främja kultur och språk samt de senaste femton åren även att hantera myndighetsutövning och frågor rörande rennäring. Denna roll är inte bara viktig för att upprätthålla och berika den samiska kulturen, utan även för att bevara en viktig del av Sveriges kulturella arv. Nyligen släppte Statskontoret en rapport om Sametinget, med syfte att analysera dess ledning, styrning och uppföljning. Av rapportens slutsatser framgår att Sametinget i många avseenden inte är en fungerande myndighet. Myndigheten fallerar på punkter som budget, verksamhetsplan och delegationsordningar. Det här är bara en av flera granskningar där Sametinget får kritik för att man inte klarar av de mest basala delarna av myndighetsstyrning på ett tillfredställande och lagligt sätt. Både Riksrevisionen och Justitiekanslern har tidigare riktat kritik mot Sametinget för bland annat bristande styrning, undermåliga budgetäskanden och allvarliga brister i diarieföringen. Att svenska myndigheter upprätthåller höga standarder för transparens och laglydighet är grundläggande för demokratin och för att bibehålla allmänhetens förtroende. Här fallerar Sametinget, gång efter annan. Rennäringen som sektor sköts via olika ekonomiska föreningar, kända som samebyar. Dessa samebyar, som består av totalt cirka 5 000 samer, hanterar renbetesmarker som täcker nästan en tredjedel av Sveriges yta. Den faktiska rennäringen drivs dock av endast cirka 200 renägare, vilka livnär sig på denna verksamhet. Flertalet renägare har således ett begränsat antal renar som en del av sitt kulturella arv och tradition. Sametingets ansvar inom denna sektor inkluderar beslut om renmärken, utbetalningar av stöd och ersättningar, vilka alla är kritiska uppgifter som kräver noggrannhet och rättssäkerhet. Det finns rapporter om problem inom Sametingets hantering av dessa ansvarsområden, inklusive jävssituationer och brister i beslutsfattandet. När sådana frågor uppstår är det inte bara en fråga om administrativ effektivitet och rättssäkerhet utan också om förtroende. Många samebyar och rennäringens intresseorganisation förespråkar att myndighetsutövningen ska flytta till annan instans för att öka rättssäkerheten. Det är därför av yttersta vikt att regeringen tar dessa rapporter på allvar och agerar för att säkerställa att Sametinget kan uppfylla sitt mandat på ett förtjänstfullt sätt. Jäv och beslut som inte fattas på rätt grunder får inte förekomma på svenska myndigheter. Andra uppgifter vittnar om att Sametinget har upplevt interna konflikter. Detta visar på ett behov av starkare ledarskap och tydligare strukturer. Anklagelser om korruption och missförhållanden understryker behovet av ökad öppenhet och ansvar. Medarbetare på kansliet ska ha larmat både kulturdepartementet och arbetsmiljöverket om missförhållanden, men inga konkreta åtgärder förutom dialoger verkar ha genomförts. En av kansliets chefer har till och med anmält Sametinget för korruption.  Det låga valdeltagandet i Sametingets val, endast 6 000 av totalt 9 226 röstberättigade, är därtill en indikation på att många samer inte känner sig representerade eller engagerade i Sametingets verksamhet. Att öka medborgarnas deltagande och engagemang är avgörande för att säkerställa att Sametinget verkligen representerar och tjänar de samiska samhällenas intressen

sametinget

SD: Regeringen måste styra upp Sametinget

SVD

https://www.svd.se/a/76eXgo/

Semesterresan till Iran blir början på månader av tortyr och fångenskap. Men Johan Floderus öde hålls hemligt i 500 dagar – innan tystnaden bryts. Frågan kvarstår: Hur blev den svenske EU-tjänstemannen en avgörande bricka i ett storpolitiskt spel? I taket lyser de starka lamporna 24 timmar om dygnet. EU-tjänstemannen Johan Floderus befinner sig i en kal cell, isolerad från de andra fångarna. Han har tappat känslan för vad som är natt och dag. Den oupphörliga ljustortyren orsakar sömnsvårigheter och ångest. Och varför har han ens hamnat på det ökända Evinfängelset i Tehran? Troligen för att han är en dyrbar bricka i ett intrikat politiskt och diplomatiskt spel, men det vet han inget om. Det är april 2022 och Johan Floderus har varken haft kontakt med sin familj eller svenska myndigheter. Han vet inte vad han står anklagad för. Han hålls i den upplysta isoleringscellen i tre veckor, skriver Amnesty International. Först över 500 dagar senare får allmänheten reda på vad som har hänt med svensken. Då sprids nyheten att Johan Floderus, som bland annat arbetat nära Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson (S), sitter fängslad i Iran. Han greps på flygplatsen i huvudstaden Tehran när han skulle lämna landet efter en semesterresa tillsammans med vänner. ”I dag borde Johan fira sin 33:e födelsedag med familj och vänner. I stället sitter han sedan mer än 500 dagar fängslad i Iran utan juridisk process i strid mot mänskliga rättigheter och internationell lag”, skriver hans familj i ett uttalande. I månader och åter månader har svenska utrikesdepartementet (UD) ägnat sig åt tyst diplomati för att få honom frigiven – men utan framgång. Till slut bryts tystnaden. Tortyren i iranska fängelset Under tiden som förflutit har Johan Floderus utsatts för tortyr, långvarig isolering och annan illbehandling, enligt Amnesty International. Fångarna i skräckfängelset har bara tillgång till naturligt ljus och frisk luft tre gånger i veckan under 30 minuter. De bor vanligtvis i celler på cirka 30 kvadratmeter med plats för 10–15 personer eller celler på runt 15 kvadratmeter med plats för sex personer, säger den tidigare fången Thomas Kjems till SVT. För Johan Floderus dröjer det till den 20 februari 2023, över tio månader efter gripandet, innan han får sitt första telefonsamtal med familjen. Han har hungerstrejkat flera gånger i protest mot att han nekats regelbunden kontakt med nära och kära. Och efter nästan ett år i fångenskap informeras han för första gången om att han åtalats för brott mot den nationella säkerheten, vilket både han och hans familj förnekar. EU och utrikesdepartementet bedömer också att Floderus sitter frihetsberövad utan grund. ”Han är godtyckligt frihetsberövad och ska därmed släppas omedelbart. Detta har framförts med all önskvärd tydlighet på olika nivåer till iranska myndigheter”, skriver UD. Men Iran tros ha diplomatiska snarare än juridiska skäl till att ha låst in Johan Floderus. I november 2019 greps den iranske bödeln Hamid Noury av svensk polis på Arlanda. Han åtalades senare för grovt folkrättsbrott och mord till följd av massavrättningar av politiska fångar i ett iranskt fängelse 1988. Domen föll i tingsrätten i juli 2022: livstids fängelse. Den fastlogs av hovrätten några dagar innan jul året därpå. Iran har kallat domen för ”fundamentalt oacceptabel”. – Det är beklagansvärt att domstolen, utan hänsyn till principer om en rättvis rättegång, beslutat sig för att fatta ett så förgörande domslut, sa iranska utrikesdepartementets talesperson Nasser Kanani till AFP i december

johan floderus

Johan Floderus reste till Iran – kan dömas till döden

SVD

https://www.svd.se/a/MoOjKJ/

Uppgifter om att Zelenskyj tänkt byta ut Ukrainas försvarschef har cirkulerat ett tag men officiellt är inget sagt om vem som i så fall tar över. ”Ett väldigt viktigt beslut som kommer att ha stora konsekvenser”, säger Ilmari Käihkö, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Det har i flera dagar cirkulerat uppgifter om att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är på väg att byta ut landets högste militär, försvarschefen Valerij Zaluzjnyj. Men uppgifterna har tillbakavisats av den ukrainska politiska ledningen. Försvarschefen ska också ha sagt nej till förslag om att han i stället ska utses till militär rådgivare eller bli ambassadör i Storbritannien. Nu uppger en källa till tidningen Washington Post att det ännu inte är klart vem som blir ersättare. Däremot uppger två källor, som tidningen hänvisar till, att Vita huset ska ha fått information om att det blir ett skifte på försvarschefsposten. – Vi talar om en person som leder Ukrainas militära strategi så det här är ett väldigt viktigt beslut som kommer att ha stora konsekvenser, säger Ilmari Käihkö, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Det finns flera uppgifter om att president Zelenskyj och försvarschefen har olika syn i viktiga frågor. Försvarschefen ska till exempel ha krävt att landet mobiliserar ytterligare en halv miljon soldater och satsar mer på högteknologisk krigföring. Zelenskyj har ifrågasatt mobilisering Men president Zelenskyj ska ha ifrågasatt försvarschefens strategi och beskrivit den som omöjlig att genomföra eftersom Ukraina saknar tillräckligt med soldater, vapen och ammunition. – Det är ett svårt läge. Men så blir det ofta i krig och det ligger i sakens natur att det blir spänningar mellan den politiska ledningen och militären. Det har vi sett i Ryssland också, säger Ilmari Käihkö. I november talade general Valerij Zaluzjnyj även om att kriget var i ett dödläge. Det var ett dystert besked för alla som hoppats på ett snabbt ukrainskt genombrott. – Zelenskyj anser kanske att försvarschefen därmed gick över sitt mandat. Presidenten måste ju hålla modet uppe. Inte minst i västländerna eftersom han är beroende av stöd därifrån, säger Ilmari Käihkö. Syrsky och Budanov möjliga efterträdare Det spekuleras även i att det kan finnas politiska skäl bakom konflikten. Valerij Zaluzjnyj är överlag väldigt populär och har i opinionsmätningar fått högre förtroendesiffror än presidenten. I ett kommande presidentval kan Valerij Zaluzjnyj därmed bli ett hot mot Volodymyr Zelenskyj. – Men Valerij Zaluzjnyj har aldrig visat någon ambition att bli politiker. Det är framför allt två tänkbara efterträdare som pekas ut. Dels handlar det om arméchefen generalöverste Oleksandr Syrsky som bland annat ledde försvaret av Kiev. Den andra är den betydligt yngre generallöjtnant Kyrylo Budanov som är chef för Ukrainas militära underrättelsetjänst. Han uppges av medier stå presidenten nära. – Arméchefen är inte populär bland soldaterna och om han blir försvarschef kan det skapa interna konflikter. Det är en stor skillnad mot Valerij Zaluzjnyj som tillhör den generation militärer som har stor respekt för de underställda. Han har även bra kontakter med militären i väst, säger Ilmari Käihkö. Det finns med andra ord risk för att den militära moralen och motivationen påverkas om soldater och officerare upplever att de får en sämre militär ledare. – En sådan här konflikt höjer knappast moralen. Man kan undra om Zelenskyj verkligen tänkt igenom det ordentligt. Just nu är Ukraina i en svår situation där de saknar både vapen och manskap samtidigt som de måste hitta en ny strategi, säger Ilmari Käihkö.

valerij zaluzjnyj

Zelenskyj uppges peta Ukrainas ÖB Zaluzjnyj – de kan ta över

SVD

https://www.svd.se/a/bgAMad/

En framgångsrik ledare är inte nödvändigt en bra ledare, enligt Arash Gilan, vd och poddprofil. När han väl hade accepterat sin muskelsjukdom tvingades han också omvärdera sitt ledarskap. ”Ditt ena ögonlock faller ned.” Påpekade en kollega. Arash Gilan satt kvar sent på kontoret. Företaget där han är vd hade presterat sitt bästa år hittills. Han tittade sig i spegeln och visst var det så. Om och om igen försökte han öppna ögat men det höll sig bestämt stängt. – Jag åkte hem förvirrad och orolig. Tänkte att det kunde vara en stroke, berättar Arash Gilan. Under året som följde blev kroppen allt mer besvärlig. Det var inte längre bara ögonlocket som han tappade kontrollen över utan flera delar av överkroppen. I bland frös ansiktet i konstiga miner och då var det svårt för omgivningen att höra vad han sa. – Folk trodde att jag var dyngrak när jag inte druckit, inte ett enda glas. Det kändes bisarrt. Han gjorde flera läkarbesök som mynnade ut i ett antal utredningar. Samtidigt styrde Arash sitt företag som vid den här tiden var i en snabb tillväxtfas. 2017 hade varit ett rekordår och personalstyrkan närmade sig hundra anställda. 2019 fick han sin diagnos, myastenia gravis (MG), grekiska för muskelsvaghet. En kronisk sjukdom som påverkar impulsöverföringen från nerv till muskel. Symtomen varierar från dag till dag, från en förlamande trötthet till förlorad kraft i musklerna. Som 25-åring började Arash Gilan som anställd på en liten nystartad marknadsföringsbyrå i Uppsala. De var få på byrån och Arash blev snabbt delägare och vd. Efter några år gick byrån ihop med en annan och blev till det som i dag är Viva, ett medieföretag med fokus på marknadsföring. Som medgrundare och vd driver Arash Gilan byrån som har kontor i Uppsala, Kalmar, Malmö och Oslo. Omsättningen för fjolåret beräknas landa på 216 miljoner kronor med 11 miljoner i vinst. – Media handlar i grunden om kommunikation. Att beröra och inspirera, det älskar jag. Förutom jobbet som vd driver han också VD-podden där han intervjuar företagsledare och pratar om ledarskap. – Många samtal om ledarskap är ytliga och kretsar bara kring framgång. Jag ville föra mer djupa samtal, säger Arash. Han inleder varje avsnitt med frågan: Vad är meningen med livet? – Många gör saker utan att tänka på varför de gör som de gör. Men just ”varför” är vad jag är mest nyfiken på, och jag tycket att den frågan fångar det. Vad är meningen med livet, Arash? – Jag tror det är resan mot att hitta sin gåva för att sedan ständigt ge bort den. Arash arbetsdagar är ofta långa men just nu är hans sjukdom i ett skov. Efter diagnosen fick han mediciner. De hjälper men tar inte bort symtomen helt. Ibland har han svårt att svälja, äta, prata och le. – Jag hade aldrig tagit ut en sjukdag innan sjukdomen slog till. När sjukdomen var ett faktum fanns en rädsla för att inte vara behövd. Han beslutade sig för att hålla sin diagnos hemlig för sina kollegor. Men symtomen syns och hörs, så för att övertyga kollegorna om att allt var som vanligt började han övermedicinera, en typ av cellgift och kortison. Under ett tag fungerade det bra. Han fortsatte gå till jobbet varje dag och ingen utanför hemmet visste hur sjuk han egentligen var. – Jag tappade min identitet i sjukdomen. Kommunikation, att prata med folk, betyder så mycket för mig. Jag vägrade acceptera läget. Men kroppen klarade inte av all medicin och en morgon föll han ihop. – En krasch. Helt och hållet. Arash blev sjukskriven i ett halvår. Han var tvungen att acceptera det faktum att han var kronisk sjuk

arash gilan

Arash Gilan öppnade upp om sjukdomen: ”Fick vara ärlig”

SVD

https://www.svd.se/a/EQ70Lj/

Konfettiregn, 1970-talets folkscen och en smäktande ballad möts när Melodifestivalen river av sin första deltävling i Malmö. Bara ett av bidragen känns som en klar finalist. Låt: Supernatural Artist: Adam Woods Låtskrivare: Adam Woods, Calle Hellberg, Jonna Hall, William Segerdahl Förra året var han en doldis som överraskade med den stabila sångrösten, som fint harmoniserade mot Jon Henrik Fjällgrens jojk. När Adam Woods nu står ensam på scen sällar han sig till skaran unga, tvålfagra killar som sjunger generisk EDM till fräsigt ljus. Dessutom småfalskt på repet. Lite festligare än så hade man kunnat starta det som brukar kallas för ”hela Sveriges musikfest”. Låt: ”Hela världen väntar” Artist: Samir & Viktor Låtskrivare: David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Matsson Tycka vad man vill om Samir och Viktor, men de har ändå kommit att skapa något av en egen mello-genre. Inga fans (finns de?) lär bli besvikna på återkomsten som innehåller ”ojojoj”, ”Vi ska bada nakna”-drop och konfettiregn. Medan övriga artister sjunger om monogam kärlek erkänner dessa båda herrar att världen brinner. Lösningen? Festa hela natten förstås. Låt: ”Min melodi” Artist: Melina Borglowe Låtskrivare: Andreas Mattsson, Melina Borglowe, Thomas G:son. Debuterande Melina har fått med sig underbara Popsicle-Andreas som låtskrivare och medan uttrycket andas 1970-talets folkscen hör vi en musikalisk korsning av Laleh och Lars Winnerbäcks ”Ingen soldat”. Texten lite väl mycket högstadiepoesi, men överlag ett charmigt och säkert framfört nummer. Riskerar dock att försvinna bland övriga bidrags pyroteknik och konfetti. Låt: ”Forever yours” Artist: Elisa Lindström Låtskrivare: Elisa Lindström, Erik Bernholm, Henric Axelsson, Henrik Sethsson, Thomas G:son Dansbandssångerskan Elisa i halv klänning sjunger tvättäkta euforisk schlagerpop framför en jättesnäcka. På referenslistan finns Charlotte Perrelli och Abba och även om genren envist vägrar inse att den slutade ha något att säga till om runt 2001 så blir jag ändå på lite gott humör. Låt: ”Awful liar” Artist: Lisa Ajax Låtskrivare: David Lindgren Zacharias, Sebastian Atas, Victor Crone, Victor Sjöström  Veteranen Lisa Ajax hamnade – i mitt tycke – orättvist i botten i sin deltävling förra året. I år står hon på scenen med ett säkrare kort; en modern, svulstig midtempo-ballad om hjärtekross där rösten får briljera och titelfrasen hamras in till smäktande stråkar. Kvällens starkaste sånginsats (imponerande magstöd trots gravidmage) med en – tyvärr – medioker låt. Låt: ”Heroes are calling” Artist: Smash Into Pieces Låtskrivare: Andreas ”Giri” Lindbergh, Benjamin Jennebo, Chris Adam Hedman Sörbye, Jimmy "Joker" Thörnfeldt, Joy Deb, Linnea Deb, Per Bergquist Efter förra årets skräll är syntrockarna tillbaka som publikfavoriter med ett snarlikt bidrag i allt från låtuppbyggnaden till tv-spelsestetiken. Men där ”Six feet under” hade något lite avigt över sig är årets låt rakare, mer publiktillvänd – till och med en barnkör! – och därför också aningen tristare. Plus för Bomfunk MC-introt och till final kommer de helt klart.

mello deltävling 1

Deltävling 1 i Melodifestivalen: Festligt, folkligt, småfalskt

SVD

https://www.svd.se/a/BWgR3g/

Leif Holmstrand är en multibegåvad konstnär, och en vars verk alltid förankras i det personliga. Det löper risk att stänga konstpubliken ute – men Christine Antaya finner något öppet och köttsligt i de nya verken. I katalogen till Leif Holmstrands utställning på Malmö konsthall finns en fantastisk text av poeten Hanna Hallgren, ett kärleksbrev som omdefinierar vad en katalogtext kan vara. I vi-form allierar hon sig med konstnären: ”[…]någon, t ex samhället, glömde att påpeka för oss hur fina vi var. De glömde säga det på TV. I radio och tidningar. Så skolan fick ingen information.” Hon beskriver Holmstrands verk som ”fina, vackra, och precis så som de ska vara”. Utställningen i sig kan läsas som ett kärleksbrev: till konsten som sysselsättning, som svar på världen, något som öppnar upp för en queer sensibilitet, med utsuddandet av materiella hierarkier, ibland bokstavlig suddighet, kroppar som definieras och omdefinieras, framhävs och döljs. Det är även ett kärleksbrev till konstnärskollegor och till familjen. Leif Holmstrand är en multibegåvad konstnär och författare med en praktik som har kallats en av de mest produktiva i Sverige. I Malmö är flera verk nya, men betoningen på virkade skulpturer och performancekostymer är bekant för den som följt konstnären. Presentationen inbegriper även verk av konstnärer som på olika sätt varit viktiga för Holmstrand. De visas på en vägg i ett hörn av konsthallen i en salongsliknande hängning. Visst ser man kopplingarna, allra mest i den japanska konstnären Pyuupirus fantastiska garndräkt vars uttryck har självklara resonanser i Holmstrands, men även i de olika fotografiernas och teckningarnas fokus på kropp och det groteska. Jag hade dock hoppats att den här utställningen skulle särskilja sig genom inkluderandet av de andra konstnärerna, att man skulle ha hittat en mer uppfläkt utställningsform som kunde illustrera hur influenser skär in och ut, att det är så för alla. Hos Holmstrand förankras verken alltid i det personliga. Här får istället det uppfläkta bokstavlig form i enstaka skulpturer: i det monumentala titelverket har en mängd personlig kvarlåtenskap – böcker, foton, köksgeråd – blandats med dussintals barnvagnar, Holmstrands signaturobjekt, och staplats i ett berg kring en av konsthallens pelare. Allt inlindat i virkat garn. Den återkommande avlagda barnvagnen framstår i Holmstrands praktik som en symbol för icke-fortplantning, i ljuset bland annat av ”Breeder covers”, en serie svarta garnskulpturer på väggen, där ”breeder” (avelsdjur) är en nedsättande benämning på heterosexuella. Vi kan bara observera, inte känna samma sak. Barnvagnen har också en mer kuslig underton. Jag påminns om den amerikanska konstnären Nari Wards installation ”Amazing Grace” (1993) med hundratals slitna barnvagnar som vid tillblivelsen var en kommentar på crackepidemin och aids-krisen i New York. Men hos Holmstrand förankras verken alltid i det personliga. Längre bort i konsthallen är två fåtöljer och sängar som tillhört konstnärens nyligen avlidna föräldrar hopsurrade med garn och fluffigt tovad till kompakta skulpturer. Man får anta att dessa är otroligt laddade objekt, men för en konstpublik fungerar de egentligen på samma sätt som de andra inlindande verken som återkommer i många skepnader här: ett inlindande som är både omsorg och kontroll. I en närliggande monter ligger ett nedklottrat brev från Skatteverket om dödsboet. Dessa materials personliga betydelse är omöjliga att överföra till publiken, vi kan bara observera, inte känna samma sak. Även i de mindre uppenbart personliga verken vill jag ha mer direktkontakt med materialet, utan att behöva gå omvägen via konstnären

leif holmstrand malmö

Leif Holmstrand på Malmö konsthall – som ett kärleksbrev

SVD

https://www.svd.se/a/0Q5n1E/

Det finns mycket att tycka om i ”Dotterdottern”, men berättelsen om en svenskfinsk flickas uppväxt i Skellefteå och flykt ut i världen saknar en sammanhållande kraft, tycker Jenny Aschenbrenner. Katherine är döpt efter Katharine Hepburn och hennes mamma Greta efter Garbo. De må vara arbetarbarn, men glamouren lever – och det är en sådan träffsäker liten detalj som det finns gott om i Susanna Alakoskis bokserie om fyra generationer kvinnor, som inleddes med ”Bomullsängeln” 2019. Kvinnor som rör sig över Bottenviken, från Finland till Sverige som fabriksarbeterskor, men också rör sig ut i Europa, rör sig framåt med samhällsbygget och nedåt och uppåt i klasshierarkin. Det är romaner som lever på just sina detaljer, men saknar något avgörande: en gestaltning som bär hela vägen igenom. Nu kommer den tredje boken ”Dotterdottern”, och den handlar om Katherine som föds i Skellefteå på 1960-talet, som slänger med luggen och ålar sig in i de omänskligt tajta jeansen liggandes på golvet. Men också om mamma Greta som hamnat i en textilfabrik precis som sin mamma, trots att hon valde världen och drog till London. Nu är hon ensam med tre döttrar och mannen har dött i en trafikolycka som nog inte var en olycka. Boken handlar också om mormor Hilda, kvar i Vasa, märkt av ett långt liv av arbete, men med den starka integriteten intakt. Barnet Katherine hatar allt det finska och vill vara ett vanligt svenskt barn. Tonåringen ägnar sig åt att freda sig från tafsande fingrar och försöka förstå om man kan bejaka kåtheten utan att bli utnyttjad, men ingen omkring henne har några som helst svar, bara tidens skorrande dubbelmoral. Hon skolkar och vantrivs och flyttar till Göteborg och upptäcker att hon visst vill plugga. Hon drar i väg för att lifta genom Europa men plockas upp av en lastbilschaffis som vill ha sällskap hela vägen till Bagdad, och så dras hon in i ett äventyr, en färd genom länder som nästan ingen besöker. Hon tillbringar dagar i köer till gränskontroller men får också magiska möten med främmande städer. Det är detaljrikt realistiska skildringar av det sena 1900-talet ur ett svenskfinskt perspektiv som Susanna Alakoski skriver fram, med fokus på de många finska migranterna som tvingades till Sverige av den finska efterkrigsnöden. Samtidigt som hon vill skapa en intimitet genom halvt utsagda associationer och ett strösslande av referenser och påhittade ordsammansättningar. Och ja, det funkar på så sätt att det placerar berättelsen i den tid som berättas: I 1970-talet med sin paradoxala mix av näbbstövlar och playboy, sedan i 1980-talets Göteborg med sina rivningskontrakt och alternativa kultur. Men det blir också ofta tillkämpat, ett manér mer än en genuin kontakt mellan material och språk. Och det är något som går förlorat, linjer som inte hinner utvecklas eller fördjupas. Katherine förblir märkligt svårgreppad, då lever både Hilda och Greta på ett annat sätt, i egen rätt, också här där de får stå tillbaka i berättelsen. Men jag är förtjust i ambitionen i hela bokserien och i mycket av det som får sticka fram mellan raderna. Immigrantens kluvna relation till sitt ursprung, inte minst när ursprunget stigmatiserats i det nya landet så som finländare hånats och förminskats i Sverige. De starka band som ändå, eller kanske just därför, förblir intakta mellan dotter, mor och mormor. Alakoski skildrar också fint hur klasskampens förkämpar inte på mycket länge lyssnat till de som är verkligt exponerade för skiftningar i kapitalistiska preferenser. Det finns några träffande, tragikomiska scener när Stockholmsaktivister kommer på besök för att de ska skriva en pjäs om de norrländska textilarbeterskornas kamp för sina jobb, och hur deras svartvita människobild krockar med verklighetens komplexa nyanser

dotterdottern alakoski

Recension: Dotterdottern av Susanna Alakoski är för manierad

SVD

https://www.svd.se/a/zEnWy1/

På Kulturhuset Stadsteatern blir ”Gengångare” ett klaustrofobiskt kammarspel. Kjersti Horns regi moderniserar Ibsen så att spelet om begär och livslögner talar till oss i dag. Ibsen – ständigt Ibsen. Anledningen är inget mysterium, eller någon trend. I dessa 1800-talsbundna femaktspjäser bultar en kärna av aktualitet: bråddjupet mellan social yta och mänskliga drifter och beroenden samt hur vi på djupet bedrar varandras karaktärskonstruktioner och bekymmerslöst utsätter våra nära för känslomässig utpressning. Idag stryker Ibsenregissörer bort omständlig dialog runt det provokativa: en medelklass fylld av syfilis och korruption. Ibsen drar undan mattan för en religion som styrt och ställt. Han visar människor som söker mening bortom marmorsvulstigheten hos en Thorvaldsen. Norska Kjersti Horn, flitig gäst på Kulturhuset Stadsteatern, gör detsamma men behåller många ibsenismer: kasten mellan över- och underlägen, smutsen hos übermoralister. Olyckliga sociala arv. Det börjar helt dionysiskt. Oswald Alving har kommit hem från Paris, från sina konststudier, till sin mor som har byggt ett barnhem för att ära en bortgången, uppburen äkta man. I kalsonger dricker, dansar och spyr Oswald – som en djupt ironisk prolog till allt tal om livsglädjen som han så småningom kommer till. Scenen är en avlång, instängd plexiglaslänga med en soffa och ett utanför där det ständigt regnar. Scenerierna består av avstånd eller närhet via filmiska, intima inslag. Sven Haraldsson (även aktuell med ”Lille Eyolf” på Dramaten) har skapat en effektivt symbolisk scenbild. Erik Hedin har lagt en suggestiv musikalisk matta till skeendet. Pjäsen är en uppräkning av roller som alla har cyniska beräkningar kring framtiden – med undantag av mamma Alving som i stället försöker dölja det förflutna. Det att maken, samhällstoppen, varit ständigt, maniskt otrogen. Bredvid fru Alving, som till på köpet blivit kvinnosakskvinna, står nu Johannes Kuhnkes pastor Manders – tolkad som ängslig karriärist – som förfasar sig över sambopar, utomäktenskapliga barn och att Oswald vill bli konstnär. Själv har Manders dock, nästan, haft en affär med fru Alving och blir erigerat attraherad av hembiträdet Regine som visar sig vara Oswalds halvsyster. Kjersti Horn flyttar skeendet till nu, men behåller värderingar, summor och indignation. Ett grepp som påstår att även om den pekuniära inflationen ökat så har den det inte, rent moraliskt. Ensemblen spretar men imponerar. Helena af Sandeberg visar skickligt hur fru Alving lärt sig att odla sin livslögn till fulländning. Sonen Oswald spelas av Emil Johnsen, svenskutbildad norrman som låter sin roll färgas av lätt accent men också av en antydd effeminerad gestik, åt det just ”konstnärliga” hållet. Jag tycker mycket om det, liksom den förslagenhet Gerhard Hoberstorfer ger snickaren Engstrand, och hur Matilda Ragnerstam surmulet tolkar ”dottern” Regines planer. Uppsättningar spelas på drygt två timmar utan paus. På 1980-talet tolkades texten som en pendang till aidsepidemin. I dag kan den åter spelas som ett kammarspel om det eviga behovet att snickra yta på snikenhet, begär och egoism. Horn har skapat ett drama där publiken helt enkelt får mycket Ibsen för pengarna.

gengångare stadsteatern

Recension: Ibsens ”Gengångare” blir samtida på Kulturhuset Stadsteatern

SVD

https://www.svd.se/a/Q71nkR/

Det blir flera metalager när Marie Göranzon och Gunilla Nyroos ska repetera Strindbergs ”Dödsdansen”. Här handlar det om livets erfarenheter och skådespelarens yrke. På en röd sammetssoffa i nyrokoko sitter de mitt på den mörka scenen, kapten Edgar och hustrun Alice. Eller Marie Göranzon och Gunilla Nyroos. Eller Marianne och Gun som de heter här. ”Du tycker inte om min repertoar!”, snäser Alice/Gun. ”Och du inte min”, hugger Kapten/Marianne tillbaka. Och så är den verbala vendettan igång.  Lolo Ambles fria version av August Strindbergs ”Dödsdansen” leker med fiktion och verklighet. Här blir den en uppsättning om hur två erfarna skådespelare repeterar detta äktenskapsinferno som utspelas på en isolerad ö, i en djävulsdans där de varken kan leva med eller utan varandra. Pjäsen fick sin urpremiär på Altes Theater i Köln 1905. Den svenska premiären ägde rum på Strindbergs Intima teater först 1909. På senare år satts upp här som dansteater 2021 och för tio år sedan i fin regi av Görel Crona. En episk uppsättning är Lars Noréns regidebut på Dramaten 1993, då med Marie Göranzon som Alice och Jan Malmsjö som kapten. Här blir den grunden för ett samtal om livet, relationer – och inte minst hur jobbet lätt blir livet, tankeutsvävningar som varvas med originalrepliker. För någon riktigt dödsdans blir det nu inte. Så dyker regissören heller aldrig upp. Kan de ta repet på zoom istället? frågar hon en bit in i föreställningen. Istället börjar Marianne och Gun sväva ut i egna berättelser, från sina liv som skådespelare. Det blir både rörande och dråpligt. Och dialogen böljar så lekande lätt de två dramadrottningarna emellan att den nästan känns improviserad, liksom uppfunnen i stunden och nära dem själva. Det är en flickaktigt fnittrade Marie Göranzon vi möter som Edgar/Marianne, utan poser eller maner. Och en ampert pragmatisk Gunilla Nyroos som Alice/Gun i Anna Petterssons lekfulla regi, med musik av Gustave Lund som placerar uppsättningen i samtiden. Med Marianne i gammal uniformsjacka och Gun i plym blir de två snarare ett slags Gertrud Stein och Alice B Toklas, fastlåsta i en absurd Beckettpjäs som ”Lyckans dar”. Eller som Edgar också säger här: ”Men du Alice, glöm inte att vi också haft glada dagar!" Mitt i det anekdotiska finns också kritiken, den mot avsaknaden av roller för kvinnor över 50, något Marie Göranzon i en intervju kritiserade redan för 30 år sedan. Nu står hon här som kapten, i sitt esse. En levande motståndsrörelse. En seger i sig, för dem båda.

gunilla nyroos

Recension: Marie Göranzon och Gunilla Nyroos möts i ”Dödsdansen”

SVD

https://www.svd.se/a/RGkG68/

Viktor Orbán är veckans förlorare sedan han tvingades vika ner sig om EU:s Ukrainastöd. Men i Ungern är premiärministern en person det är lönsamt att stå nära. Hans vänner och familj har blivit märkligt rika. Klippet är lika underhållande nu som då. Året är 2015, det är toppmöte i Bryssel och EU-kommissionens dåvarande ordförande Jean-Claude Juncker står redo att hälsa stats- och regeringscheferna välkomna på röda mattan. – Här kommer diktatorn, säger Juncker när den ungerske premiärministern närmar sig. Han höjer handen i en hälsning och utbrister glatt ”Diktatorn!” när Viktor Orbán väl kommer fram. Elaka tungor undrade genast vad Juncker druckit till lunch, och om han inte förstod – eller bara struntade i – att tv-kamerornas mikrofoner kunde höra honom. Men varför ta upp den gamla historien nio år senare? Jo, för även om Orbán till sist föll för trycket och gav upp motståndet till Ukrainas stödmiljarder på EU-toppmötet i torsdags – ett möte som enbart hölls på grund av Viktor Orbán – så säger händelsen mycket om synen på honom i resten av unionen. Och att det är åsikter som funnits ett tag. Irritationen finns även i Nato där det nu bara är Budapest som står i vägen för ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen. Sedan Orbáns parti Fidesz kom till makten 2010 har Ungern blivit allt mer auktoritärt. Rättstaten har urholkats och landet är nu det mest korrupta i EU enligt Transparency international. Det har fått EU att frysa flera hundra miljarder kronor i stöd till Ungern – och kräva att de genomför reformer. Korruptionen är också något som syns tydligt i Orbáns hemby Felcsút, några mil väster om Budapest, som är Ungerns rikaste samhälle. Jag var där för ett drygt år sedan och det anmärkningsvärda är inte så mycket den fotbollstadion som den erkänt fotbollstokige premiärministern låtit bygga ett 20-tal meter från sitt hus. En påkostad katedralsliknande arena som vunnit pris för sin vackra arkitektur och som har plats för 3 900 personer – i en by med 1 800 invånare. Det är inte heller att Viktor Orbán har en egen parkeringsplats vid arenan, med namnskylt och allt, trots att hans hus alltså ligger på krypavstånd. Nej, det som sticker i ögonen är den uppenbara rikedomen i Felcsút. Och att det dessutom finns två projekt, finansierade med EU-pengar, som är rätt galna. Det ena är en smalspårsjärnväg, byggd för ”pendlare”. Men tåget – som påminner om ett modelltåg – går bara på helgerna och dessutom enbart till nästa EU-projekt, några kilometer bort. Det är en konstgjord damm, med en konstgjord ö, som nås av en bro i form av en stilistisk svan. Officiellt är det en reservoar för regnvatten. Lämpligt nog ligger det en restaurang i en glaspaviljong intill och det ska finnas roddbåtar att hyra för den som vill. I själva byn Felcsút är de asfalterade gatorna i perfekt skick. Det står lyxiga bilar utanför många av husen och i ett av dem bor Ungerns rikaste man, Lőrinc Mészáros. Enligt ungerska medier gick affärsmannen från konkursmässig till miljardär på bara ett decennium. Mészáros råkar dessutom vara barndomsvän till Viktor Orbán, något han erkänner har hjälpt honom. – Att jag har lyckats komma så långt beror på Gud, tur och på Viktor Orbán, lyder ett av Lőrinc Mészáros mest kända citat. Och det är inte bara barndomskompisen som har blivit rik

viktor orbán

Viktor Orbán: Varför protesterar inte ungrarna mot korruptionen?

SVD

https://www.svd.se/a/xgaAQR/

Vem kontrollerar USA:s gräns mot Mexiko? I gränsstaden Eagle Pass har federala vakter stängts ute i en infekterad kontrovers mellan Texas och Bidens regering i Washington. Trump stödjer Texas – och striden leder rakt mot presidentvalet i november. Eagle Pass i Maverick County, södra Texas, ligger närmare Mexiko än det mesta i USA. Gränsen mellan länderna går mitt i Rio Grande. Floden rinner stillsamt förbi småstaden med knappt 30 000 invånare. Många jobbpendlar över gränsen. Det spanska arvet har präglat området i decennier, vissa skyltar är på spanska. På sommaren blir det ibland 40-45 grader varmt. Men i en park i staden – döpt efter en sydstatsgeneral, Orville Shelby – har en kris exploderat sedan ett par veckor. Den har gjort Eagle Pass till centrum för en storpolitisk och konstitutionell juridisk strid mellan delstaten Texas och Bidens administration i Washington. Huvudfrågan: vem kontrollerar gränsen, och därmed de immigranter som ideligen försöker ta sig över till den amerikanska sidan? Texas delstatsregering – eller den federala staten i Washington? Läget vid gränsen är låst En talesperson för Texas republikanska ledning, Renae Eze, deklarerade den 10 januari enligt Fox News: – Texas håller linjen vid vår södra gräns med miles av extra taggtråd och barriärer för att trycka tillbaka de rekordhöga nivåerna av illegala immigranter som bjudits in av president Bidens oansvariga politik med öppna gränser. Striden är redan en del av valrörelsen inför presidentvalet i november. Texas republikanska guvernör Greg Abbott, påhejad av Donald Trump, driver delstatens rätt att kontrollera gränsen. Sedan i januari har delstatliga soldater ur Texas militära styrka National Guard spärrat av ett fyra kilometer långt gränsavsnitt vid Shelby Park längs Rio Grande. USA:s federala gränsvakter, Border Patrol, är utestängda. Abbott går emot domstolen Washington hävdar att USA:s gräns är en federal, statlig angelägenhet. President Joe Bidens administration bad högsta domstolen avgöra vem som har tillgång till Shelby Park. Domstolen beordrade i januari Abbott att släppa in den federala statsmakten. Abbott vägrade. I stället gav han order om mer taggtråd. – Om du frågar alla invånare här i Eagle Pass så säger de att de vill att allt ska återgå till det normala, säger Carlos Herrera som bor i närheten av parken till Texas Tribune. Snabbt har striden polariserat stora delar av USA. Abbott får stöd av guvernörer i hälften av USA:s 50 delstater. Särskilt republikaner lyfter immigration till den viktigaste valfrågan inför november, ihop med ekonomin. Stoppar stöd till Ukraina Från gränsstriden i Texas går en rak linje till kongressen i Washington. Där har Trumptrogna republikaner, inklusive talmannen Mike Johnson i representanthuset, i månader förhalat en möjlig reform av USA:s immigrationspolitik. Det har gjort att även finansiellt och militärt miljardstöd till Ukraina och Israel kört fast sedan slutet av 2023, eftersom paketen länkats samman med immigrationsreformen. En lösning ser till slut ut att vara på gång under februari. Men demokrater beskyller republikanerna för att medvetet blockera lagstiftningen i syfte att ge Trump möjlighet att i höstens valrörelse hävda att Biden inte får någonting gjort. Talmannen Johnson uppger i intervjuer att han ofta diskuterar saken med Trump. Utöver bråket om parken och USA:s immigrationspolitik så konstaterar juridiska experter att bråket innebär en sorts konstitutionell kris. Vem har den absoluta makten över amerikanska gränser, delstaterna eller den federala staten? – Det har blivit vanligt för den federala staten att hamna i politiska dödlägen med delstater över immigrationspolitik. Men vad vi ser i Eagle Pass är utöver det vanliga, säger juridikprofessorn och advokaten César Cuauhtémoc García Hernández till Texas Tribune. Han syftar bland annat på beslut av republikanska guvernörer sedan Bidens makttillträde 2021 att flyga immigranter vidare norrut till delstater som Demokraterna kontrollerar. Texas tar kontroll över gränsen Situationen i Eagle Pass eskalerade den 10 januari. Statlig Border Patrol-personal skulle placera övervakningskameror inne i Shelby Park

texas

Eagle Pass – gränsstriden i Texas för att sänka Biden

SVD

https://www.svd.se/a/gEobm0/

Blickens är etnografens men rösten författarens när Ingeborg Arvola skriver kvänernas historia. Abram Martina Lowden deltar i en långdans av frejdiga barn, plågade kvinnor, muntra män och plirande åldringar. Året är 1859. Trettiofem år gammal lämnar den ogifta modern Brita Caisa Seipajærvi sin hemort Sodankylä tillsammans med sina två söner. Hon hör till ett folk av ”barkbrödsuppfödda, skinnklädda nordfinnar, qvener kallas vi, kväner, det folk som alltid har funnits i norr”. Från sin morfar har hon ärvt förmågan att hela sjukdomar och skador, men hon förenar sina övernaturliga färdigheter med praktiska kunskaper i sårvård och insikter om hygienens betydelse för hälsan. Utöver att vara helbrägdagörare arbetar hon också som piga, barnmorska och veterinär. Vid Ishavets kust i nordligaste Norge hägrar målet: äktenskap med en präktig fiskare. Vägen dit blir dock allt annat än rak. Många behöver hennes hjälp – och någon vinner hennes hjärta, en man som dessvärre redan är gift. Fullkomligheten hos denna hårt arbetande, hett älskande och ömt omvårdande hjältinna blir ibland påfrestande för mitt tålamod, inte minst när Brita Caisas livsglädje och renlighet kontrasteras mot andras smuts och depp. Och att hålla reda på vem som är vem i den långdans av frejdiga barn, plågade kvinnor, muntra män och plirande åldringar som drar genom romanen är inte lätt, men inte heller nödvändigt. För snart förskjuts mitt fokus från vilka de är till hur de lever. Ingeborg Arvola tecknar ett otal bilder av vardagens arbete, som skiftar med platsen och årstiderna. Det slaktas, stickas och steks blodpannkakor; bastas, tvättas och binds björkkvastar; harvas, slåttras och planteras potatis; mjölkas, fiskas och plockas hjortron. Stundtals blir det tid för nöjen också: dans, dragspel och rövarhistorier. Kristendom och folktro samexisterar. Det är lika viktigt att hålla sig väl med småfolket som att söka vägledning i Bibeln. Ord har makt och måste därför hanteras med varsamhet; talar du om döden bjuder du in honom till ditt hus. Och ge akt på naturens tecken! Fågeln du ser kan vara en vänlig hälsning från osynliga makter, medan klöverbladen på kåtans tak röjer att samma makter är ute efter ditt barn. Men farligare än Gud och de underjordiska är överheten: prästen, länsman och domaren. Kyrkan skildras främst som en dömande instans. Brita Caisa har själv fått stå ”till spott och spe” inför församlingen fyra söndagar i rad. Brott får hårda straff; den som döms för vedstöld kan förlora allt han äger när rättegångskostnaderna ska betalas. Förslagna handelsmän med komplicerade bokföringssystem utgör en annan fara. Om Arvolas blick ofta påminner om etnografens eller historikerns är rösten ändå en författares. Ömsom mässar den suggestivt, ömsom drar den åt det omsorgsfullt redogörande. Prosan fruktar inte vackra ord, hur storvulna eller blankslitna de än är. Talrika satsradningar och korta kapitel skapar en känsla av andtrutet tempo även i romanens långsammare partier. Norge gjorde inget dumt val när de nominerade ”Kniven i elden” till Nordiska rådets litteraturpris 2023. Priset instiftades trots allt för att öka intresset inte bara för grannländernas författare, utan också för ”den nordiska kulturgemenskapen”. Jag tvivlar på att något av de nominerade verken kan ha uppfyllt det kriteriet lika väl som Arvolas ambitiösa roman, första delen i en trilogi. Med stor detaljrikedom skildrar den människors liv och vandringar. Hur de reser, stannar och bryter upp igen

ingeborg arvola

Recension: Kniven i elden av Ingeborg Arvola

SVD

https://www.svd.se/a/gEoBgq/

Frånskilda kvinnor vandrar genom den franskkanadensiska författaren Lise Tremblays noveller. Ibland blir det lite för mycket feelgood-känsla, tycker Hanna Johansson. Sedan ungefär ett år följer jag slaviskt ett tv-program om opererade kvinnor som skriker på varandra, ”Real housewives of Miami”, där det i centrum för dramatiken har stått en kvinna som blivit lämnad av sin man. Exmaken är plastikkirurg, och hon är, eller var – det här är hennes egna ord – ”hans bästa skapelse”. Vem är hon då utan honom? Det är inte förlusten av kärleken som är det mest otäcka med en skilsmässa, slår det mig när jag ser henne kämpa med att besvara denna fråga, utan förlusten av illusioner. Med den förlusten brottas också kvinnorna i den franskkanadensiska författaren Lise Tremblays novellsamling ”Driftens väg”, hennes femte bok på svenska i översättning av Elin Svahn. Berättarna, samtliga kvinnor över 60, rör sig i eller möjligen någonstans i utkanten av den kulturella och akademiska världen i fransktalande Kanada. Språket är konsekvent stramt och sakligt. Namnen på mannen, barnen och väninnorna varieras, detaljerna skiljer sig åt, och samtidigt liknar kvinnorna varandra nästan intill förväxling, som om ett och samma inre liv stöpts i fem kroppar. Alla förhåller de sig till skilsmässan – som har ägt rum för länge sedan, alldeles nyss, eller ännu är på väg att bli verklighet – vilket i deras fall också innebär att de har konfronterats med sin egen dödlighet, med ”den fruktansvärda innebörden av meningen jag har bara ett liv”, som Annie Ernaux uttrycker det i ”Åren”. ”Mitt liv har varit uppdelat i tre delar: min franska barndom, mitt äktenskap och livet efter min skilsmässa”, reflekterar en döende kvinna i novellen ”Det gamla Frankrike”. I ”En saga” börjar en annan kvinna gå i terapi för att få bukt med den mördande skamkänsla som drabbat henne efter att hon blivit lämnad. I titelnovellen besöker en tredje kvinna sin mans exfru, som berättar att hon länge hoppats att hon, den nya kvinnan, skulle lämna honom. ”Inte för att jag vill ha honom tillbaka”, säger hon, ”nej, bara en fantasi om att han ska få lida. Och nu känner jag mig bara ledsen.” Exfrun är konstnär. Hon har blivit det som av en slump, i medelåldern: hon väver tavlor av det hon ser genom fönstret i det lilla flodsamhälle dit hon flyttat efter skilsmässan. ”Färgerna gick i lager på lager, ofta nyanser i beige, grått och vitt”, skriver Tremblay, och man ser framför sig någonting i stil med vävarna Andreas Eriksson visade på Skissernas museum för ett par år sedan. Ibland påminner läsningen av ”Driftens väg” om att röra sig genom rum efter rum fyllda med sådana vävar, smakfullt och liksom återhållsamt vackra – ja, novellerna är så, som rum man stiger in i för att snart lämna dem igen, ledsagad av Tremblays mycket klara och följsamma stil. Samtidigt gör följsamheten, de där behagliga nyanserna av beige, grått och vitt, att ”Driftens väg” stundtals löper risk att bli liksom lite bekvämt sentimental. I samlingens avslutande novell lämnas läsaren med bilden av en kvinna som med trevande tillförsikt flyttar in i en ny lägenhet, i ”ett Montréal i höstskrud”, där hon kan börja åldras. Det är praktiskt taget en feelgood-premiss, mysigt och fint, nästan som om Tremblay ger efter för en impuls att trösta läsaren

driftens väg

Recension: Lise Tremblays Driftens väg

SVD

https://www.svd.se/a/dwyJpq/

Vår tids uppmaning till beredskap saknar helt det som tidigare var viktigt: symboler, känslor och mänsklig närvaro. Sverige vill fred. Så inleds informationsbroschyren Om kriget kommer från 1961. Orden är riktade till Sveriges medborgare, och avsändare är inga mindre än kungen och statsministern. Om krisen eller kriget kommer (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, 2018). Så lyder den mer omständliga titeln på vår tids motsvarighet. Den är instruktiv och lättläst. Men den saknar något som finns i de äldre versionerna: symboler, känslor, mänsklig närvaro. Om man lägger de äldre versionerna bredvid MSB:s version framträder två helt olika sätt att närma sig frågan om krig och beredskap. Om krisen eller kriget kommer talar till hjärnan. Om kriget kommer talar till hjärtat och hjärnan – med den tyngd det ger att utgå från Gustaf VI Adolf och Tage Erlanders personliga hälsning. Vår tids broschyr inleder i stället i passiv form: ”Den här broschyren skickas till alla hushåll i Sverige på uppdrag av regeringen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ansvarar för innehållet.” Då var det två människor som tog sig an läsaren, nu välkomnas man av två institutioner. Det saknas sannerligen inte praktiska instruktioner i de äldre versionerna, tvärtom. Men de väcker också känslor. Här finns både logos och patos, tillsammans med insikten om att retorikens tredje del, etos – den svårfångade blandningen av auktoritet och förtroende – blir tydligare om den bärs av levande människor i stället för abstrakta institutioner, som en kung och en statsminister. Känslan blir särskilt framträdande när vi rör oss bortom listorna med filtar och batterier, till den mer undflyende mentala beredskapen, vad man kallar ”motståndsanda”. Här fylls sidorna av bilder som inte står sagan efter. Minsta barn kan förstå dem. En pojke blåser på en fjäder som förvandlas till en höna, bredvid uppmaningen att inte sprida rykten. Bakom bilden av radiomannen döljer sig en ondskefull skugga – var vaksam! Ett uppslag täcks av en stor spindel i ett nät vars trådar löper in överallt, i röda små stugor såväl som storskaliga kraftledningar. Och så en svensk tiger – förstås. MSB arbetar nu med hur en ny version av broschyren skulle kunna se ut, enligt uppgift till Ekot i ”skarpare” form för att spegla det säkerhetspolitiska läget. Riktigt skarpt vore kanske att lära av hur man tänkte förr? Att beredskapsanda inte bara kan informeras fram, och kanske förutsätter något för vår tid så provocerande som oroskänslor – som inför bilden av en stor spindel vars nättrådar tar sig in överallt? Och det finns säkert goda skäl att samla information om kris och krig i samma broschyr, kostnadsmässiga till exempel. Men en viktig dimension går förlorad när man buntar ihop kris och krig: blixtbelysningen av det existentiella undantagstillstånd som ett krig innebär, där ”krisen” är skapad av verkliga människor som vill verkliga människor illa. Även om både krisen och kriget ställer krav på termosar och vevradio, kräver kriget så mycket mer. Kanske är det rentav så att kriget förtjänar en egen skrift, en med både hjärna och hjärta: Om kriget kommer?

barrling

Katarina Barrling: Glöm inte känslan av vad krig innebär

SVD

https://www.svd.se/a/abmled/

Medan bomberna faller över Gaza har många opinionsbildare – som i vanliga fall vältaligt försvarar mänskliga värden – tystnat. Det skriver Mustafa Can, som varnar för att språket förstörs när det används till försvar av det oförsvarbara. En massaker på 1 200 kvinnor, barn och gamla och hundratals civila kidnappade likt mänskliga troféer kräver tvivelsutan ett rättmätigt svar. Men Israels nödvändiga respons på Hamas våldsorgie den 7 oktober förra året har förvandlats till en ohämmad attack på Gaza. Fyra månader av bombmattor bär vittnesbörd om att ödeläggelsen av Gaza inte bara kan handla om att förinta Hamas. Israels svar har blivit ett angrepp på ett folk och allt som en stat består av. Bostäder, förskolor, skolor och universitet, lekparker, fotbollsarenor, barnteatrar, museer, kulturhus, historiska monument, kyrkor, moskéer, begravningsplatser, bagerier, kaféer, sjukvårdsinrättningar, busshållplatser, fabriker, butiker, ambulanser, brandbilar, gascentraler, kontor, jordbruksfält, olivlundar, vattenkällor… Medan Gaza blir till en mäld av allt sprängt, bränt, krossat och dött är det fascinerande att läsa och titta på intervjuer med israeliska företrädare och talesmän; ordvalen är desamma, retoriken likaså. Dödssiffror och vad som ser ut som rena avrättningar av palestinier – kvinnor, barn, gamla – som viftar med vit flagg medan de korsar gatan ifrågasätts och besvaras med att ”händelsen undersöks”. Att Israel fällt inte enstaka utan hundratals av sina ”mest destruktiva” 1 000-kilosbomber i områden som man uppgett vara säkra besvaras med: ”Frågor av det här slaget kommer att undersökas i ett senare skede.” I den stora amerikanska kanalen MSNBC frågar den brittiske programledaren Mehdi Hasan den israeliske premiärministerns seniorådgivaren Mark Regev: ”Du accepterar att ni har dödat barn [i Gaza]? Eller förnekar du det?” Svaret: ”Nej, det gör jag inte. För det första vet du inte hur de människorna dog, de barnen.” Ett besvärande antal israeliska regeringsföreträdare och högerextrema politiker med messianska drömmar fortsätter att uttala ambitionen om folkfördrivning. Eufemismen ”frivillig emigration” likställs vid en ”moralisk akt”: ”Det är humant, det är logiskt, de är i alla fall flyktingar. Bättre att vara flykting i Kanada än flykting i Gaza”, är den liberale Knessetmedlemmen Rami Ben Baraks motivering. Språket utgör ett nästan lika kraftfullt vapen på slagfältet som bomber, stridsvagnar och maskingevär. Det är med ord gränser förskjuts – eller stängs. Det är språket som mobiliseras för att vinna moralisk legitimitet över handlingar inför både det egna folket och omvärlden. Orden kan tona ner omfattningen av en stor och grym händelse, trots att allt utspelar sig framför våra ögon. Med orden förvandlas det oförsvarliga långsamt men säkert till försvarligt. Den obalanserade maktrelationen mellan palestinier, som länge varit fast i förtryck, fattigdom och ockupation, och Israel, som omtalas som en västerländsk demokrati och ljuset i ett i övrigt diktaturbelastat Mellanöstern, uppenbarar sig tydligt i valet av språkbruk. Den kollektiva bestraffningen att svälta ett folk blir till uttryck som det passiva ”svältkatastrof hotar i Gaza”. Ord som ”slakt” och ”massaker” har nästan uteslutande reserverats för israeler. Medan palestinier sägs ha ”dött” så ”dödades” 1 200 israeler. Det förra är passivt – som om drygt 27 000 människor (enligt Palestinska myndigheten) av misstag råkar ha dött av bombningarna. Att ”döda” människor, däremot, är en aktiv handling

mustafa can

Mustafa Can: Svenska opinionsbildare tyst om dödandet i Gaza

SVD

https://www.svd.se/a/on0GXa/

Är det politikernas verkliga åsikter som sipprar fram när de av misstag namnger personer efter terror­organisationer eller tycks tala om ”rätt till folkmord”? Freud kan ha varit något på spåren, men ändå haft fel. När det stormade som värst kring socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj – som deltagit i en palestinsk konferens med påstådd Hamas-koppling – försvarade partiledaren Magdalena Andersson honom med darrande röst i riksdagens talarstol. Men samtidigt råkade hon kalla honom ”Jamal El-Hamas”. Inte långt därefter filmades Ulf Kristersson på en öppen frågestund där han sa: ”Sverige och EU står enat i att Israel har rätt till folk...”, innan han rättade sig och fortsatte med ”… till försvar inom ramen för folkrätten”. En del tolkade Kristerssons uttalande som om han var på väg att säga att Israel har rätt till folkmord, och ett klipp med en felaktig översättning började spridas utanför Sverige. Finns freudianska felsägningar? Båda dessa grodor har uppmärksammats som exempel på freudianska felsägningar – där Anderssons och Kristerssons verkliga åsikter oavsiktligt skulle ha kommit fram. Men finns det belägg för att våra felsägningar är annat än innehållslösa misstag? Freudianska fel­sägningar syftar på oavsiktliga misstag i tal, som avslöjar något om ens under­medvetna tankar eller önskningar. Begreppet är döpt efter psyko­analysens grundare, Sigmund Freud, som i boken ”Vardags­livets psyko­patologi” från 1901 beskrev och analyserade ett stort antal fel­sägningar som han refererade till som ”Fehlleistungen”. Freud ansåg att sådana felsägningar inte var slump­mässiga, utan att de var ett sätt för det omedvetna att uttrycka förbjudna eller undertryckta tankar, önskningar eller begär. Freuds psykoanalys är i dag starkt ifrågasatt inom det vetenskapliga samfundet, men hans teorier om felsägningars betydelse har inte helt förkastats.¹ Experiment med elektrisk stöt En välkänd studie från 1979 av forskarna Motley och Baars gav stöd till att felsägningar inte sker helt slumpmässigt och att vissa situationer ökar risken för specifika typer av felsägningar.² I experimentet blev manliga testdeltagare slumpmässigt indelade i tre grupper och ombedda att läsa ord där de inledande bokstäverna hade bytts ut. Orden var antingen av sexuell natur, relaterade till elektricitet eller neutrala. I dagens digitala värld har varje offentlig person blivit mer sårbar. Deltagarna visade sig vara mer benägna att läsa fel på orden som hade kopplingar till elektricitet om de var anslutna till elektroder och informerade om att de skulle få en elektrisk stöt. Gruppen ledd av en kvinnlig testledare klädd på ett sexuellt utmanande sätt gjorde fler felsägningar med sexuellt relaterade ord, men inte andra ord. Försöksdeltagarna i den neutrala gruppen (manlig testledare, inga elektroder) var generellt mindre benägna att göra fel. Liknande slutsatser drogs i en studie från 2002 som utfördes av Köhler och Simon.³ Stress leder till felsägningar Det finns också teorier till varför vi gör verbala misstag som är relaterade till hur våra hjärnor bearbetar språk. Vi människor redigerar våra ord i huvudet innan vi talar, och övervakar oss själva för felaktigt eller olämpligt språk.⁴ Felsägningar kan därför ses som ögonblick där denna process misslyckas, och ett misstag slinker ut innan hjärnan lyckas fånga och redigera det. Enligt denna förklaringsmodell är felsägningar en oundviklig del av livet, och vi ska inte tillskriva dem någon särskild betydelse. Risken för denna typ av misstag kan dock öka i vissa situationer, till exempel när vi är stressade, distraherade eller lider av sömnbrist

emma frans

Finns freudiansk felsägning? – Emma Frans vetenskapskollar

SVD

https://www.svd.se/a/0Q59GA/

Bästa sättet att förbättra för civila i Gaza är att sätta tryck på Hamas. Det säger Jimmie Åkesson, nyss hemkommen från Israel. ”Jag fick ett gott mottagande”, säger partiledaren. Men officiellt vill landet inte ha kontakt med SD. Den sverigedemokratiska delegationens resa i veckan var Jimmie Åkessons första besök i Israel. Detta trots att han sedan 19 år leder ett parti som vill vara Israels vän. För enligt den officiella hållningen i Israel är vänskapen obesvarad – landet har inga kontakter med SD på grund av partiets rötter i nazistiska rörelser. Men nu blev alltså Jimmie Åkesson inbjuden av premiärminister Benjamin Netanyahus parti Likud. – Jag kände mig väldigt välkommen, säger Jimmie Åkesson, väl hemkommen i Sverige igen. ”Bra nivå på mötena” I Israel träffade SD-delegationen två Likudministrar, ledarmöter i parlamentet Knesset och representanter för civilsamhället. Mötet som gjorde störst intryck på SD-ledaren var det med en pappa till en av de israeler som hålls som gisslan av Hamas. Sverigedemokraterna har länge kämpat för att Israel ska ändra hållning. I maj förra året när Sverigedemokraterna Rickard Jomshof, riksdagsledamot, och Charlie Weimers, EU-parlamentariker, besökte landet var det flera parlamentariker som avbokade sina möten eller bad om att få vara anonyma, rapporterade Expressen. På den här resan var Jimmie Åkesson nöjd med mötena. – Jag tycker det har varit en bra nivå, för att vara partiledare för Sveriges näst största parti. Jag fick ett gott mottagande. Att en delegation från Kristdemokraterna, utan partiledaren Ebba Busch, på en resa fick ett möte med Benjamin Netanyahu är inget Åkesson lägger någon större vikt vid. – Jag vet inte om vi har bett om att få träffa honom heller, säger Åkesson. Spelar det någon roll vad deras officiella hållning är när SD ändå får träffa ministrar och släpps in i Knesset? – Nej, i praktiken har det ingen som helst betydelse. Det betyder bara att jag får prata om deras officiella hållning i stället för saker som kanske är viktigare. Det har ingen betydelse för de relationer vi har byggt upp och fortsätter att bygga upp. Möjligheten att träffa högt uppsatta personer i det officiella Israel finns uppenbarligen ändå. Högt uppsatta ville inte möta SD Men enligt David Stavrou, Sverigebaserad journalist som rapporterat om SD:s Israelresa i israeliska Haaretz, är det tydligt att den officiella policyn att inte ha kontakt med Sverigedemokraterna är oförändrad. Det står också klart, enligt Stavrou, att Åkesson inte fick samma bemötande som utländska partiledare brukar få. Enligt honom försökte SD också få till möten med flera högt uppsatta personer som tackade nej. Det finns en högerfalang inom Netanyahus högerregering, som också splittrar Likud. Falangen har i åratal strävat efter att Israel ska knyta tätare band med högerpopulister i andra länder, snarare än med kristdemokratiska, liberala och socialdemokratiska partier. Det är härifrån inbjudan kom, enligt Stavrou. Politiker som kommer till Israel får generellt ett officiellt besök i Förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem, anordnat av israeliska UD. Också Sverigedemokraterna besökte museet – men inofficiellt som vanliga turister. – Det känns inte som att statsapparaten i Israel har ändrat sig. De har fått möten med två ministrar som söker uppmärksamhet, säger Stavrou. SD träffade israelisk ”extremhöger” Sverigedemokraterna mötte kulturminister Miki Zohar och diasporaminister Amichai Chikli. David Stavrou beskriver dem som extremhöger eller populister. Båda deltog i en konferens i söndags av organisationer som vill se bosättningar i Gaza efter kriget

jimmie åkesson

Jimmie Åkesson träffade ministrar i Israel: ”Fick ett gott mottagande”

SVD

https://www.svd.se/a/zEpLlr/

I dag är jorden utforskad ner till minsta skrymsle, medan satellittagna fotografier av vår glob bidrar till känslan av överblickbarhet. Den uråldriga drömmen om att upptäcka och kartlägga världen tycks ha gått i uppfyllelse – men var den värd sitt pris? I kortnovellen ”Om noggrannhet i vetenskapen” (1946) beskriver den argentinske författaren Jorge Luis Borges en kartritare så besatt av verklighetstrogenhet att hans kartor till slut blir lika stora som det område de ska avbilda: ”kartan öfver en enda provins täckte en hel Stad och kartan öfver Imperiet en hel Provins”. När man läser Borges 2024 är det lätt att associera till Google Earth, fast, som Timo Menke skriver i tidskriften Verk, med omvänd innebörd: ”istället för att kartan ritas lika stor som territoriet det beskriver, ryms jorden i en fickdator”. Ja, mycket har hänt inom geografiforskningen sedan Scipio i Ciceros ”De re publica” (54–51 f Kr) drömde om ett ensamt litet jordklot svävande i världsrymden. Men hos Scipio finns fröet till vad rymdfilosofen Frank White över 2 000 år senare kallade för ”översiktseffekten”. Den beskrev hur astronauter kände sig efter att ha sett jorden ovanifrån: ”Den drabbade insåg plötsligt att vår planet är en skör värld, skyddad av en livgivande men papperstunn atmosfär i ett ogästvänligt universum.” I stället för hybris erfor astronauterna förbrödring och ömhet. Språnget ut i rymden fick dem mest av allt att tänka på den jordliga hemvisten, den ”bleka blå pricken” som astronomen Carl Sagan skulle kalla den i en kommentar till det foto som rymdsonden Voyager 1 tog av oss innan den försvann ut ur solsystemet för gott. Staffan Bergwiks bok ”Terranauterna. Om människans dröm att upptäcka och kartlägga världen” (Norstedts) är ett slags den mänskliga överblickens historia, från 8 000 år gamla väggmålningar till gps:er i omloppsbanor, via luftballonger och flygfoton. Bergwik är professor i idéhistoria och har tidigare forskat om bland annat genusstrukturer i naturvetenskap. Ett ambivalent förhållande till den västerländska kunskapstraditionen präglar den (oerhört rikt och vackert illustrerade) föreliggande volymen; människans längtan efter att överblicka är intimt sammankopplad med hennes vilja att dominera. Den som ritar kartan kommer strax försöka lägga världen under sig, ”kartlägga naturresurser” och ”bygga industriella samhällen med ekonomisk tillväxt”, nästan alltid på miljöns och de fattigas bekostnad. Här talar Bergwik med såväl den franske filosofen Bruno Latour som den amerikanska feministiska vetenskapsteoretikern Donna Haraway. Latour är känd för sin kritik av det västerländska överblicksperspektivet, som han menar har ”förgiftat vårt tänkande” och drivit oss till att exploatera jordens resurser. Haraway, som identifierat den geografiska dominanssträvan som specifikt manlig, lanserade i slutet av 80-talet begreppet ”gudstricket”. Det ”bestod i att inta en position som man påstod var ingenstans, men från vilken man ändå ansåg sig kunna se allt”. Sanningarna som formulerades där blev således ”oberoende av tid, rum och sammanhang”; det gick ”att betrakta utan att själv behöva bli förklarad eller förstådd”, och vetenskapen hade plötsligt ”trollat bort sin egen utgångspunkt”. Donna Haraway hade en poäng. Seendet är inte neutralt, särskilt inte det som föregick fotografiet

terranauterna

Recension: ”Terranauterna” av Staffan Bergwik

SVD

https://www.svd.se/a/pQ3dn6/

Vårt land blir medskyldigt till att palestinier i Gaza inte får tillgång till humanitär hjälp. Det går inte kalla detta något annat än kollektiv bestraffning och det är en chockerande handling, skriver Helena Lindholm och Nina Gren. Vi har i dagarna nåtts av beskedet att Sida stoppar det humanitära biståndet till FN-organet UNRWA. Detta efter Israels anklagelser om att flera palestinska anställda deltog i terrorattacken mot militäranläggningar och civila den 7 oktober 2023. Trots att Israel inte har presenterat några bevis för att de namngivna FN-anställda har deltagit i attacken tycker biståndsminister Johan Forsell att beslutet är bra. Detta innebär att svenska myndigheter och regeringsföreträdare accepterar kollektiv bestraffning av palestinier utan någon vidare bevisbörda. Hjälporganisationer så som Oxfam och norska Flyktinghjälpen (NRC) har klargjort att beslutet att stoppa nödhjälpen kommer att få förödande konsekvenser för människorna i Gaza eftersom UNRWA är det organ som har absolut bäst kapacitet och struktur för att på ett effektivt sätt distribuera nödhjälp. Den hungersnöd som redan existerar i Gaza kommer ytterligare att förvärras. Som om det mänskliga lidandet inte vore nog så är Sidas beslut också ett brott mot internationella konventioner. UNRWA är mer än en organisation som står för humanitärt stöd. Förkortningen står för the United Nations Relief and Work Agency for Palestine Refugees in the Near East och är det FN-organ som registrerar och bistår palestinska flyktingar i Palestina men också i Jordanien, Syrien och Libanon. UNRWA står för bland annat grundläggande hälsovård, skolgång, infrastruktur och humanitärt stöd till de palestinska flyktingarna som alltjämt lever i flyktingläger. Idag beräknas mer än en tredjedel av den palestinska befolkningen på Västbanken och en majoritet av befolkningen i Gaza vara flyktingar registrerade hos UNRWA. I Gaza är hälften av dessa flyktingar bosatta i läger och på Västbanken en femtedel, medan övriga bor utanför flyktinglägren. Det palestinska flyktingskapet är ett resultat av Al-Nakba 1948 och fördrivningen av cirka 750 000 palestinier från deras hem. UNRWA bildades i slutet av 1949 för att ge akut hjälp till de palestinska flyktingarna eftersom varken Israel eller arabländerna ville ta ansvar för de bortdrivna palestiniernas öde. Mer än 70 år efter grundandet förkroppsligar organisationen ett unikt internationellt engagemang dedikerat till palestinska flyktingars välfärd. UNRWA är också en stor arbetsgivare i Mellanöstern; inte minst anställer UNRWA lokala palestinska flyktingar som lärare, socialarbetare, sophämtare, sjuksköterskor, läkare och administratörer.  Eftersom UNRWA är det enda FN-organ som skapats för att hjälpa en viss flyktingbefolkning har UNRWA ett nära och långsiktigt engagemang för befolkningen man avser att hjälpa. Det finns en enorm kunskapsbas och kontextuell förståelse hos UNRWA. Detta gör det möjligt för organisationen att arbeta effektivt och att snabbt anpassa sig till flyktingarnas behov, men närheten har också lett till anklagelser om att organisationen är för nära flyktingarna och att UNRWA tar hänsyn till och accepterar palestinska politiska anspråk. Detta är inte första gången som UNRWA attackeras av Israel och USA och anklagas för att inte vara tillräckligt opartiska i sitt uppdrag. Även om anklagelserna att FN-anställda varit delaktiga i attacken den 7 oktober visar sig stämma utgör alltså sådana anklagelser ett mönster av att misskreditera UNRWA bland parter som helst vill att den palestinska flyktingfrågan ska glömmas bort. Utan att vara alltför konspiratoriska kan vi också notera att anklagelserna mot UNRWA kom väldigt lägligt för Israel, nämligen dagen efter ICJ:s första uttalande om folkmordsåtalet mot Israel

kollektiv bestraffning

Sverige bidrar till kollektiv bestraffning, skriver Helena Lindholm och Nina Gren

SVD

https://www.svd.se/a/2BQ93q/

H&M-aktien rasade på det oväntade vd-bytet och ett svagare resultat än väntat. Ambitionen att nå 10 procent rörelsemarginal 2024 kvarstår, men det har inte gått i rätt riktning under andra halvåret 2023. Trots det ändrar Affärsvärlden fot och rekommenderar nu köp i aktien. Det blir Daniel Ervér som tar över som ny vd för H&M efter att Helena Helmersson meddelat att hon önskar lämna posten. Budskapet ska ha kommunicerats i december till ordförande Karl-Johan Persson som med kort varsel lyckats övertyga den nya efterträdaren som tillträdde direkt i samband med bokslutet. Ervér har jobbat i koncernen totalt 18 år, senast som ansvarig för varumärket H&M som är det klart största jämfört med koncernens övriga som COS, Monki, Weekday, &Other Stories och Arket. Det blir också han som nu får ta över målet att nå 10 procent rörelsemarginal vilket är ambitionen för 2024. Utvecklingen under andra halvåret 2023 har dock inte gått helt i rätt riktning. De ”externa faktorer” i form av bland annat fraktkostnader, råvarupriser och valutakurser som plågat H&M under en tid har förbättrats kvartal för kvartal under 2023. I takt med det har rörelsemarginalen lyft från bottennivåerna kring dryga 1 procent till senaste kvartalens 7-8 procent. Trenden under tredje och fjärde kvartalet har dock varit något svag. Tillväxten har blivit sämre än tidigare bedömningar, bruttomarginalen inte riktigt lika hög som väntat, och rörelsekostnaderna har stigit trots ett pågående kostnadsprogram som ska spara 2 miljarder kronor på årsbasis. Under året var rörelsemarginalen som högst det andra kvartalet på 7,5 procent. Därefter har den fallit tillbaka till 6,8 procent (Q3) respektive 6,7 procent (Q4). Andra kvartalet har dock historiskt varit det säsongsmässigt starkaste så kanske är det ändå i sin ordning. Utsikterna från bolaget är att de externa faktorerna fortsätter förbättras in i det första kvartalet. Detta till trots ser det svårt ut att nå 10 procent rörelsemarginal, och i kvartalet tonade bolaget ned skrivningen från att vara ett ”mål” till att bli en ”ambition”. Det är också talande att inte en enda av det dussin analytiker som lagt färska estimat efter bokslutet tror att bolaget kommer nå dit. Spannet för 2024 är en rörelsemarginal på mellan 7,0 procent och 9,2 procent. Vi har skissat in en rörelsemarginal på drygt 7,5 procent så som bolaget redovisar, vilket exklusive leasingeffekter blir ungefär 7,0 procent för 2024. Inte heller kommer det bli lättare av att tillväxten nu tycks ännu trögare än vanligt. Det är länge sedan H&M var någon snabbväxare, men under 2023 saktade tillväxten i lokal valuta ned till 1 procent. Siffran för fjärde kvartalet var minus 1 procent. Och under december och januari – det vill säga de två första månaderna av första kvartalet för 2024 – föll omsättningen med 4 procent i lokal valuta. Positivt är dock att varulagret fortsätter minska. Från 42,5 miljarder föregående år till 37,4 miljarder kronor vid utgången av november. Som andel av försäljningen var varulagret 15,8 procent vilket är en av de lägre siffrorna på flera års tid. Bolagets finansiella nettokassa är fortsatt stor kring 9,3 miljarder kronor, vilket ger stöd åt den bibehållna utdelningen på 6,50 kronor per aktie trots att vinsten bara blev 5,35 kronor. Nu är dock ambitionen att öka investeringarna från omkring 9 miljarder under 2023 till 11-12 miljarder kronor under 2024. Det ska bland annat gå till butiksnätet och fortsatta investeringar i teknik. Särskilt mycket nya butiker verkar dock inte stå på agendan, planerat är en nettominskning på 60 butiker under året

hm aktie

Efter det stora raset – nu rekommenderas köp i H&M-aktien

SVD

https://www.svd.se/a/jl4odo/

Hur ser egentligen en borgerlig kulturpolitik ut – är det platt-tv-höger eller klassiska bildningsideal som gäller? Stina Oscarson har brottats med frågan sedan budgeten presenterades – nu svarar kulturminister Parisa Liljestrand. Jag sitter vid ett litet runt bord i regerings­kansliets bibliotek och väntar på kulturministern. Hon har suttit i drygt ett år och jag har bestämt mig för att göra ett försök att förstå vilken ideologisk inriktning det egentligen är på kultur­politiken nu när vi fått en borgerlig regering. Visst har det redan varit ett par strider som vållat rubriker på kultursidorna. Men då har det främst handlat om enskilda exempel, som den lokala politiken i Norrköping eller när SD med jämna mellanrum får för sig att demonstrera sin makt över bibliotekens sagostunder. Men på statlig nivå? Frågan är, tänker jag, om inte Sverige där egentligen alltid har haft en social­demokratisk kulturpolitik. Mer eller mindre. Och det är kanske inte så konstigt. På det hela taget handlar det om så lite pengar att ingen riktigt funnit det värt att ta striden mot ett röststarkt kulturliv som ständigt verkar längta tillbaka till den tidigare kulturministern Bengt Göransson. Så någon tydlig idé om vad en borgerlig kulturpolitik skulle innebära har jag inte. Därför har jag spanat efter tecken. Nöjd med budgeten Går vi mot en nyliberal slakt av det offentliga eller mot en bildad borger­lighets omsorg om bildning och institutioner? Budgeten brukar hur som helst vara en nyckel och jag väntade därför med spänning på presentationen i slutet av oktober. Men jag blev ärligt talat bara mer förvirrad. Exakt klockan 14.15 kommer hon. Och jag väljer att börja intervjun just där, i presentationen av budgeten, och frågar Parisa Liljestrand om hon var så nöjd som hon verkade. – Ja, jag är nöjd med budgeten. Men jag ser ju min roll kanske lite annorlunda än vad många andra gör. Det kan lätt bli en föreställning, att jag är branschens företrädare i regeringen, men jag ser ju mig själv som medborgarnas kulturminister. Och om man har det perspektivet, då är det ganska lätt att se att jag är nöjd med en budget som i det stora hela svarar mot de problem som vi har i Sverige i dag. Där vi trots ett svårt ekonomiskt läge ändå klarar av att lägga mycket höga anslag, både på försvaret och polisen och samtidigt värnar kulturen genom att hålla fast vid de anslag vi har. Vilket i praktiken blir en minskning med tanke på inflationen. Och en direkt följdfråga blir då om du slogs för att få mer pengar? – Alltså jag tror att man måste ha en annan ingång in i den frågan… Ja, fast jag undrar det.  – Då skulle jag vilja svara så här, att för mig handlar det inte om att vi är 24 statsråd med 24 portföljer som slåss. Utan för mig handlar det om att vi är en regering, och det är en budget som den här regeringen presenterar.  Men hade du velat ha mer pengar?  – Det vore förnämt av mig att säga att jag inte ville det. Då vore jag nog fel person för uppdraget.  Kultur på flera ben Jag frågar därför att om man pratar klassisk borgerlig politik så kan man ju också ha den uppfattningen att kulturen inte ska ha mer pengar utan i högre utsträckning stå på egna ben. – Jag tycker ju att kulturen ska kunna stå på flera ben, där det offentliga måste vara ett.  Men tycker du att den bör stå på mer självständiga ben än vad den gör i Sverige i dag? – Låt mig börja med att slå fast att en viss typ av kultur kommer alltid behöva vara offentligt finansierad. Den delen är liksom en del av vår demokratiska struktur. När man sedan har sagt det, då tycker jag att det är fullt legitimt att prata om att vi också måste kunna titta på hur kulturen kan vara mer oberoende och då tror jag att man behöver hitta fler finansieringskällor

parisa liljestrand

Kulturminister Parisa Liljestrand om kritiken: Visst är det galet?

SVD

https://www.svd.se/a/RGk6er/

The Last Dinner Partys raketkarriär har fått många att avfärda bandet som en ”skivbolagsprodukt” men debutalbumet skingrar snabbt alla sådan tankar. Det här är självsäkerhet och fullfjädrad jäkla swag! Det är ingen nyhet att rockmusiken befinner sig i ett rasande uselt skick.  2024 betraktas den mest som en angelägenhet för åldrande raggare i sina husvagnar på Sweden Rock.  London-kvintetten The Last Dinner Party bryr sig inte det minsta om detta. Med sångerskan Abigail Morris och gitarristen Emily Roberts i spetsen bildades det fem unga kvinnor starka rockbandet med stort R i slutet av covid-pandemin.  Bandets ursprungstanke var att deras namn skulle föra tankarna till en hedonistisk bankett och det är en sådan de iscensätter på sitt debutalbum.  I sitt hemland är de omtvistade för att vara en ”skivbolagsprodukt”. Ett led i bevisföringen var att de bjöds in som förband till The Rolling Stones i Hyde Park nästan ett år innan de ens gett ut sin debutsingel.  Och långt innan debutalbumet har de redan besökt Sverige två gånger, förra sensommarens Way Out West och som förband till den irländska invasiva trubaduren Hozier på Avicii Arena. Nej, dessa föregicks inte av någon försynt turné i en halvtrasig van och en potentiellt framtida mytomspunnen spelning inför 29 betalande på, säg, Melodybox i Hägersten. The Last Dinner Partys ”Prelude to ecstasy” inleds med en instrumental symfonisk ouvertyr. Ansatsen är pampig och anspråksfull. De försöker uppnå det både svåraste och viktigaste ett popband kan göra; att skapa en egen värld, ett unikt popuniversum, en subkultur med egna klädkoder. Inför tidiga konserter uppmanade de till och med konsertbesökare att klä sig viktorianskt eller som något ur en Bröderna Grimm-saga. Kanske bör man förbehållslöst älska ”Game of Thrones” eller ha växt upp med Harry Potter för att fullt ut kunna tillgodogöra sig deras fantasy-cosplay och estetik. Men precis som deras look är musiken grandios och djupt teatral. Tankarna går spontant till Queen och metal-ironikerna The Darkness via – i sammanhanget oundvikliga – Florence & The Machine. Men också en smula till italienska Eurovision-bandet Måneskin. Få band har i modern tid påvisat hur det nedärvt dogmatiska regelverk som alltid dikterat rockmusikens coolhetsnormer plötsligt var betydelselöst och ersatt av en helt bekymmerslös tolkning där det ena (säg, The Velvet Underground) högst hälsosamt inte längre betraktades som finare än något annat (säg, The Scorpions eller, för den delen, Bette Midler). Ställt jämte samtida kritiker-omhuldade brittiska indie-band som hemlighetsfulla bar italia eller politiska Benefits är det relativt knepigt att acceptera hur The Last Dinner Party ens kan kategoriseras som ”indie”. Detta är ju snarare noggrant och skickligt regisserad symfonirock, från första stund redo för världens allra största arenor. ”Prelude to ecstasy” beter sig som en fysisk invasion av alla ens sinnen; det är musik som trycker på alla knappar – och drar upp alla reglar till elva – samtidigt. Djupt sentimental hjärtesorg samsas under loppet av en och samma sång med Xena Warrior Princess-rock, en feministisk swag, gitarrsolon och försiktigt avantgardistiska ambitioner, i snett nedstigande led från både, säg, Sparks och Kate Bush. En varningstext på omslaget skulle till och med lyda: kan innehålla spår av King Crimson.  Tycker jag om dem? Jag vet inte riktigt. Det är heller knappt en speciellt central fråga. Det bombastiska anslaget gör mig åksjuk. Som om jag efter både sockervadd och popcorn motvilligt tvingas upp i bergodalbanan på Gröna Lund. Men det gör nu inte The Last Dinner Party till en, rent popteoretiskt, mindre fascinerande skapelse. Tvärtom. Jag har ju enormt kul vid anteckningsblocket i deras sällskap.  The Last Dinner Party är också något av ett storbolagsexperiment för att se vad som sker om man behandlar – och marknadsför – ny ung rockmusik som vore den en ny tv-serie i fantasy-miljö

last dinner party stockholm

Recension: Lokko om Last Dinner Partys Prelude to ecstasy

SVD

https://www.svd.se/a/l363lk/

Efter hajpen på sociala medier tömdes apoteken på bantningspreparat. Det gynnade danska Novo Nordisk som i veckan blev andra europeiska bolaget att nå ett börsvärde på 500 miljarder dollar. Läkemedelsjätten har nått stora framgångar de senaste åren speciellt inom obesitasvården med läkemedel som Ozempic och Wegovy. Nu blir bolaget det andra europeiska företaget att nå ett börsvärde på 500 miljarder dollar, cirka 5000 miljarder kronor. Det andra är den franska lyxjätten LVMH som bland andra äger varumärkena Louis Vuitton, Bulgari och Dior. Novo Nordisk är världsledande tillverkare av läkemedel för behandling av diabetes och övervikt. Under förra året blev dessa omtalade på sociala medier som ett effektivt verktyg för viktnedgång. Detta genom att medicinerna hämmar aptiten. Företagets försäljning för helåret steg med 38 procent till 215 miljarder danska kronor. Företaget har också ökat antalet anställda med omkring 6 000 personer 2023. Det danska läkemedelsbolaget har en lång väg att gå för att mäta sig med världens allra största företag när det kommer till börsvärde. För att sätta det hela i perspektiv hade de stora techbolagen Apple och Microsoft den 1 februari ett börsvärde om 2 870 respektive 3 000 miljarder dollar. Men i jämförelse med Stockholmsbörsens största bolag, AstraZeneca, även det ett läkemedelsbolag, är Novo Nordisk en jätte. Nästan dubbelt så stort som sin svenska branschkollega, som har ett börsvärde på drygt 200 miljarder dollar. I ett litet land som Danmark sticker Novo Nordisk ut. De senaste årens snabba tillväxt har gjort att bolaget plockas ut när landet beräknar BNP, för att siffrorna annars blir för snedvridna. Efterfrågan har skapat problem. Diabetesförbundet gick i somras ut med en varning då en medlemsundersökning visade att nästan var tionde medlem stod utan medicin. I samma undersökning fastställdes också att var fjärde medlem varit med om att deras medicin varit slut på apotek. Före jul gick även Läkemedelsverket ut och uppmanade läkare att enbart skriva ut medicinen till diabetespatienter. För att möta den höga efterfrågan meddelade Novo Nordisk att de ska utöka tillverkningskapaciteten. För att förverkliga detta investerades 8,7 miljarder dollar förra året.

novo nordisk

Novo Nordisk når milstolpe på börsen

SVD

https://www.svd.se/a/jl4RJb/

Gustav har lärt sig allt han vet om sex från kvinnor vars namn slutar på .jpg. Adam Svanell har skrivit en roman om en ensam killes resa från menlös till något mycket värre – och den väcker obehag. I ”Brev till en ung poet” skrev Rilke till den aspirerande poeten Franz Kappus att den svåraste av alla uppgifter var att älska, ett arbete som allt annat bara var förberedelse inför. Unga människor, som är nybörjare i allt, vet inte hur man älskar någon annan: de måste lära sig det. Den Guldspadenominerade och Stora journalistpris-vinnande journalisten Adam Svanells debutroman ”Vildsvinet” utspelar sig i denna mellanfas, tiden då man har förmågan att älska någon annan utan att förstå vad man bör göra med denna känsla. Romanen kretsar kring den 31-årige Gustav, en ”för snäll” kille vars bästa vän Samuel nyligen tagit livet av sig. Trots att Gustav inte är en oskuld (vilket han upprepar för sig själv) och har ett bra jobb som pr-konsult har han aldrig lyckats ha en verklig relation. Han är någon som sig lärt allt han vet om sex från kvinnor vars namn slutar på .jpg, vars Pornhub-sökningar består av fake agent, casting, och stepmom. På Samuels begravning träffar han skådisen Julia – varpå en kärleksrelation försiktigt börjar blomstra. Det går sådär: Gustav kan inte acceptera att någon tycker om honom, frågar sig ständigt vad Julia ser i honom och blir alltmer svartsjuk medan Julia pendlar mellan Madonna och Hora. Ja, en omogen mans första relation kort och gott, man vet ju hur de brukar gå. ”Nånstans handlar ju allt det här ändå om att manligheten är i kris,” säger en romanfigur om SD:s ökade relevans i det svenska samhället, en mening som skulle kunna figurera som sammanfattning för hela denna roman, men vari består denna kris egentligen? Det är väl inte att unga män känner sig allmänt vilsna vad gäller relationer, det om något lär vara sammankopplat med moderniteten, men kanske är den beroende av den digitala infrastruktur som förstärker ens känsla av orättvisa, som möjliggör att man håller sig fast i en identitet man säger sig hata. Som Gustav tänker när Samuel i en flashback frågar honom kring relationer: ”De senaste åren hade det förändrats. Folk pratade om att vi fanns. Vi hade fått ett namn och det namnet var överallt.” Gustav behöver inte hänga på incel-forum för att ha incel-männens olika frustrationer puttrande inom honom, för att känna att incel är just det han är. Som psykologiskt porträtt är ”Vildsvinet” trovärdigt, och jag uppskattar särskilt hur Svanell tar sig an den digitala kommunikationens olika fallgropar och manipulationer: text komponeras i antecknings-appen innan de klistras in i chattfönstret så att den andre parten inte kan se hur lång tid det tar att skriva, meddelanden markeras som lästa långt innan de besvaras. Möjligheten att mogna, att bli en bättre version av sig själv, ter sig allt svårare när ens historik finns dokumenterad online, när vi är såväl tillgängliga som offentliga 24/7. Som Ivan Chtcheglov nästan skrev: överallt har unga människor fått välja mellan kärlek och smartphonen. Överallt har de valt smartphonen. Det huvudsakliga problemet med romanen är dock en formfråga: i skildrandet av Gustavs utveckling från menlös kille till något mycket värre redogör Svanell för varenda dejt med Julia, varenda öl Gustav tar med vänner: det är en 200 dagar lång relation som skildras på 350 sidor. Dialogen är naturalistisk, vilket som effekt kan fungera då och då, en förankring av berättelsen i en igenkännbar värld. Men man vill inte ha hela utekvällar med vänner korrekt transkriberade, de flesta av oss skulle nog dö av skam om någon satt och skrev ner allt skit man snackade med sin partner

vildsvinet adam svanell

Recension: Adam Svanells Vildsvinet – kan en incelkille älska?

SVD

https://www.svd.se/a/VPmO91/

En gång i tiden försökte det franska spelbolaget sätta stopp för sin svenska konkurrent genom att fängsla dess vd. Nu vill man köpa bolaget för 29 miljarder kronor. Vd:n Stéphane Pallez vill att bolaget blir störst i Europa. I förra veckan la den franska speljätten FDJ bud på Kindred. Men bolagen har en historia som sträcker sig längre tillbaka i historien än så. Då av en helt annan karaktär. År 2007 polisanmälde FDJ Kindred, som vid den tidpunkten hette Unibet. FDJ var då ett statligt spelmonopol, likt Svenska Spel, Unibet en svensk uppstickare som dragit nytta av digitaliseringen och kringgått spelmonopolet i Europa genom att skaffa sig spellicenser på Malta. För 17 år sedan stod de statliga europeiska spelmonopolen ännu starka och FDJ såg inte med blida ögon på Unibets framtåg. Droppen var när Unibet bestämde sig för att sponsra ett cykellag i cykeltävlingen Tour de France, en sport och ett lopp där FDJ var vana att synas. Satt fängslad i Schipholfängelset Unibets dåvarande vd Petter Nylander greps på fransmännens begäran när han var på besök i Amsterdam. Han satt häktad i två dygn. – Jag blev fråntagen rubbet: skosnören, vigselringar – allt. Efter några timmar fördes jag till en liten cell i det berömda Schipholfängelset, berättade han då för Aftonbladet. – Det var tufft, jag fick sitta med tungt kriminella och folk skrek oavbrutet. Jag kände en enorm ovisshet och maktlöshet. Jag fick inte prata med min familj. Det hela kändes som ett stort rättsövergrepp. Jag försökte kura ihop mig och sova lite, säger han. Men bara några år efter det avskaffade Frankrike sitt monopol för onlinespel. EU-kommissionen reagerade starkt mot franska statens försök att skydda sitt monopol, och i slutändan kom arresteringen snarast att snabba upp den franska avregleringsprocessen. FDJ vill växa utanför Frankrike Marknaden öppnades för konkurrens 2010 och 2019 börsnoterades Group FDJ med ett tydligt mål att växa globalt. Samma bolag vars vd en gång arresterades vill FDJ nu köpa med ett bud på 130 kronor per aktie. Ett totalvärde på 29 miljarder kronor. – Marknaderna har mognat sedan häktningen, säger Stéphane Pallez. Hon är vd på FDJ och landade i Sverige i tisdags tillsammans med president Emmanuel Macron, som en del av Frankrikes näringslivsdelegation. – Vänta, jag måste bara sätta på mig lite färg, säger Stéphane Pallez med franskbruten engelska och tar fram ett rosa läppstift från Chanel. Snart kan hon bli vd för det näststörsta spelbolaget i Europa. Men för henne handlar det inte om ”kanske” utan snarare ”när”. – När vi tar över Kindred blir det vårt stora steg ut i världen, säger Stéphane Pallez. Är noterat på Stockholmsbörsen Hon vill att FDJ ska växa utanför Frankrike, det är ingen hemlighet. I somras förvärvades irländska Premier Lotteries för omkring 4 miljarder kronor och under hösten som följde köpte man franska Zeturf för strax under 2 miljarder kronor. – Kindred blir dock ett enormt steg in på den europeiska spelmarknaden, säger Pallez. Kindred äger spelsajter som svenska Maria Casino och Unibet, brittiska 32Red och finländska Kolikkopelit. Det är noterat på Nasdaq Stockholm och en av Europas största aktörer. Slås de samman med FDJ blir det den näststörsta spelaktören på den europeiska marknaden. Efter att FDJ presenterade sitt bud rekommenderade Kindreds styrelse aktieägarna att tacka ja till budet och samma dag rusade bolagets aktiekurs, plus 16,7 procent vid börsstängning. Var ett statligt spelbolag Ägare motsvarande 27,9 procent av aktierna har accepterat budet, bland annat franska Premier Investissement SAS och Nordea. De resterande procenten har fram till den 19:e november på sig att acceptera budet. Dröjsmålet beror på att affären kräver myndighetsgodkännanden

fdj

Franska FDJ försöker köpa spelkoncernen Kindred

SVD

https://www.svd.se/a/15Ko2q/

Under ”Mello” beter sig hela Sverige som en svärmors­dröm som svassar in och är ”trevlig”. Christian Daun saknar diskbänksrealismen i årets startfält. Förra året stod Uje Brandelius och hans låt ”Grytan” för en komplott mot Melodifestivalen. En vardagspoetisk ballad om en gryta som bränner fast. Innerlig, uppriktig. En droppe diskbänksrealism i ett hav av verklighetsflykt. En korpsvart sanningssägare i Green room. Doktor Kosmos-sångaren blev förstås toksist, vilket han också själv hade förutspått. I efterhand framstår Brandelius medverkan som vänligt subversiv. Det var ju aldrig ett försök att pissa på lägerelden, snarare ett försök att mata lågorna med livsluft. Det framgick när SVT, julen till ära, sände ett uppsamlingsprogram. Förvånande nog var det Brandelius, den vresiga och skäggige, som fick agera värd när mer käcka artister som Kiana och Marcus och Martinus sammanstrålade för att prata Mello-erfarenheter över just den gryta på älg och kantareller som Brandelius låt avhandlade. Var detta TV4-gull-gull ett försök att råda bot och bättring från Brandelius sida? Ville han visa att han trots allt accepterade de glättiga Mello-premisserna? Att han inte var någon deppröv? Inte alls. I andningshålen mellan grytkok och kanelbullsbak stack han in små kluriga frågor och funderingar. Varför är alla så glada i Mello hela tiden? Borde inte ett brett underhållningsprogram kunna spegla hur livet faktiskt är? Finns det inte plats för skilsmässor och vinterkräksjuka i ett sådant program? Grytor bränner ju faktiskt fast ibland. Gissa om det blev tryckt stämning. Gissa om jag jublade över detta hemma i tv-soffan. Je suis Uje.  Ända sedan barnsben har jag blivit illa till mods av underhållningsprogram som ”Doobidoo”, ”Så ska det låta” och ”Mello”. Och det handlar inte om något elitistiskt ryggmärgsförakt mot allt folkligt, det handlar om sorg över överenskommelsen om vad det folkliga tillåts vara. Så fruktansvärt befriande att höra Brandelius ondgöra sig över Panetoz orimliga glädje. Han erkände att han gömde sig i logen för att slippa springa in i det ständigt dansande killgänget. Det hade jag också gjort. ”Då kanske du tycker att vi är för glada också,” frågade Marcus och Martinus vettskrämt. Ja, svarade Brandelius. Jag tycker faktiskt att ni är lite för glada. Under Mello beter hela Sverige sig som en sociopat. En sociopat till svärmorsdröm som svassar in och är ”trevlig” – och det värsta av allt är att sociopatens inställsamhet går hem. Det är en skymf för alla anhängare av uppriktighet. Fjolårets programledare Jesper Rönndahl hade licens att pika den heliga kon, vilket han också gjorde. Bland annat genom en attack på låtskrivaren Thomas G:sons hitformel. Han var uppmuntrad att göra det, ”hellre övertramp än undertramp” löd beställningen. Ändå drog en kritikstorm av Ingunns magnitud in över landet. Och den bedarrade inte förrän blott ja-sägare återstod. Redan valet av Carina Berg skvallrar om vilket ”Mello” SVT vill ha 2024. Glatt och spralligt. Oförargligt med skrattgropar. Mello ska vara en fredad zon, en fristad dit världens oro och ÖB:s krigslarm inte når. Artistuppropet där drygt 1 000 svenska artister motsätter sig Israels medverkan i Eurovision är förstås oönskat grus i maskineriet för Mellos grindvakter. Aftonbladet nöjeskrönikör Torbjörn Ek avfärdade upproret som ett sätt för kreddartister att håna Mello och Eurovision. ”Varför ska ni ge er in och diskutera och ha åsikter om den tävling som jag och så många andra i Sverige älskar”, skrev Ek

carina berg mello

Valet av Carina Berg skvallrar om vilket Mello SVT vill ha

SVD

https://www.svd.se/a/wA1MJ4/

Lorcas pjäs ”Yerma” är som en tragisk dikt. På Dramatens stora scen iscensätter gästande regissören Lisaboa Houbrechts ett ritualiserat och vackert triangeldrama – som också skapar distans. Federico García Lorcas ”Yerma” slutar med ett hedersmord, men inte i gängse patriarkal mening. ”Jag har dödat mitt barn” är hennes sista sjungande replik efter att ha strypt maken Juan och frigjort sig från det tillstånd av icke-fullbordande som hennes barnlöshet stämplar henne med. I det belgiska registjärnskottet Lisaboa Houbrechts bearbetning av Lorcas poetiska drama är det inte denna gärning som sätter punkt, utan hon parafraserar avrättningen på Lorca själv som skedde i händerna på spanska fascister under spanska inbördeskrigets början. Lorcas politiska vision med teatern har aldrig varit lika handgriplig som hos till exempel hos Bertolt Brecht, utan ligger snarare i drivkraften att gestalta det allmänmänskliga – kärleken, livet, döden – ofta med en inramning som knyter an till det folkliga livet: sång, dans, det rituella. ”Teater är poesi som lyfter från boksidorna och blivit människa” har han sagt. I ”Yerma” uppenbarar sig detta mänskliga genom den ofrivilligt barnlösa titelfiguren (Yerma betyder ”ofruktbar”) som befinner sig i ett kärlekslöst äktenskap och ser kvinnorna i sin omgivning gå enligt naturens ordning. Figuren Victor finns också, en kamrat till maken och antydd älskare till Yerma. Här är han iklädd rollen som Lorca som, liksom sin verkliga förlaga, är poet och homosexuell. Här utkristalliserar sig således, jämte barnlösheten, ett triangeldrama mellan Yerma, Juan och dennes älskare Lorca. Relationen till väninnan Maria (Elle Kari Bergenrud) bjuder på homoerotiskt laddad jämvikt under inledningen. Det står även klart att det inte är Yermas livmoder som är förtorkad. Detta signaleras genom den runda scenupphöjningen med en vattenkropp i mitten som belyses av symmetriskt anlagd ljussättning. Det är ett fuktigt, fruktbart sköte i vilket Nina Zanjanis förryckta Yerma ger uttryck för sin sexuella och emotionella frustration gentemot Christoffer Svenssons kylige Juan. I periferin betraktar Lorca dem, han med bläcket i sina ådror, och lockar ut Juan med den kärlek och lust som i äktenskapets säng förblivit oförlöst. De andra kvinnorna i byn, iförda moderniserade allmogekläder, passerar som otillförlitliga karaktärsvittnen gentemot Yermas väsen och skvallrar och fördömer, medan andra försöker att lindra hennes plågor genom bön och frierier. Det är en vacker föreställning, men det är också som att människorna i Lorcas brokiga, pastorala miljöer aldrig riktigt materialiserar sig genom Houbrechts regi, utan de uppehåller sig i det ogripbara och distanserade, som en mandalamålning vars symmetriska linjer blir urskiljbara först på avstånd. Det finns ett ritualiserat grundanslag här, med den droniga musiken med folkliga inslag och de koreograferat stiliserade rörelserna hos skådespelarna och ett näst intill liturgiskt kalibrerat flöde av människor in och ut på scen. Det är som att teatern även ger människor plats att bli poesi.

yerma dramaten

Recension: Lorcas pjäs ”Yerma” blir ett vackert triangeldrama på Dramaten

SVD

https://www.svd.se/a/APev1q/

De blandar allt – men det låter ändå bara som Dina Ögon. Låtarna på nya albumet är inte lika omedelbara som på de föregående skivorna – men de smyger sig på och växer sig starka. För nästan exakt ett år sedan släppte Dina Ögon sitt andra album, ”Oas”. Att det tredje, ”Orion”, kommer redan nu kan tyckas överraskande snabbjobbat men är historiskt sett inte mycket att orda om. Tvärtom faktiskt: på 60-talet betraktades det snarast som konstigt om popgrupper inte släppte nya album årligen. Och en drös singlar däremellan. Dina Ögon hade sitt finkalibrerat grooviga och eklektiska sound fixat och färdigt redan på den självbetitlade debuten från 2022 och gör inget avsteg från den upptrampade stigen på detta nya album. Det är alltså fortfarande lika knepigt att genre- och tidsbestämma musiken när den egensinnigt svävar omkring mellan softpop och jazzfunk utan att kunna bestämma sig för om den ska landa i den brasilianska populärmusiken eller den mjukaste 70-talssoulen. Så det får bli allt på samma gång. Och lite till. Fast på ett eget vis. Det mjuka handlaget och den luftiga ljudbilden är intakt. Likaså det intrikata samspelet, med alla beståndsdelar tydligt redovisade: Christopher Cantillos exakta kantslag på virveltrumman, Love Örsans mjukfunkiga basgångar, Daniel Ögrens skimrande gitarrspel, Anna Ahnlunds på samma gång distanserade och varma sätt att sjunga på. Rösten må vara i fokus – det blir väl alltid så – men är påtagligt integrerad med instrumenten. Det är på gott och ont: jag gillar hennes svävande artikulation och lite okonventionella sätt att rytmisera textraderna på, men det gör att texterna blir svåra att uppfatta (vilket kan vara en av flera anledningar att köpa albumet på vinyl, där de finns tryckta på inneromslaget). Det ligger en spännande motsättning i musikens ljusa lätthet och texternas mestadels mörka och mer svårtolkade innehåll. Anna Ahnlund sjunger bedrägligt vänt om ”en doft av brända ångerfulla krav” och om att ”bli jord åt det som kommer upp” – det finns brutalare formuleringar – men det sker till en musik som gör en glad och upplyft. På liknande sätt skaver vissa mer aviga melodislingor medvetet mot ackordens harmonik. Det är kanske inte uppenbart men bidrar förtjänstfullt till dynamiken. Det finns mycket att hitta i Dina Ögons mångbottnade låtar. De öppnar sig inte omedelbart – till en början var jag lite besviken på detta tredje album – i stället smyger de sig på och växer sig starka. Som musikkritiker kan jag inte hålla mig från att nördigt notera alla mer eller mindre uppenbara – kanske inbillade – referenser. Det är ju ett sådant band. Jag hör ju jazzgitarristen Pat Metheny i den flitigt förekommande sitargitarren, och fångar upp Bosse Hansson-vibbarna som kommer ur orgeln i ”Firad”. Och noterar förtjust att ”Tomma lådor” låter som en sydamerikansk folkmelodi, minus panflöjter, och att titelspåret skulle kunna bli Sly & Robbie-reggae. Till sist. Vilka andra samtida popband – för vi måste väl ändå enas om att Dina Ögon är ett popband – har alltid med en instrumental låt på sina album? Denna gång heter den ”Mellan de sju fjällen” och låter som en sömndrucken hybrid mellan Fleetwood Macs ”Albatross” och Otis Reddings ”(Sittin’ on) The dock of the bay”.

dina ögon

Recension: Orion av Dina Ögon

SVD

https://www.svd.se/a/5B1E4E/

Räntan har vänt, men bostadspriserna pressar bostadsbyggarna. ”Det tar många, många år innan vi är tillbaka på toppnivåer i byggandet”, säger Peter Wallin, vd vid Bonava. Bostadsbranschen är särskilt känslig för räntan. Kundernas köpkraft är för närvarande så låg att bostadsutvecklaren Bonava inte byggstartade några bostäder alls i Sverige under fjärde kvartalet 2023. Man hade vid årsskiftet bara 180 bostäder i pågående produktion och av dem var knappt en fjärdedel sålda. Dessutom stod nästan lika många bostäder osålda i det som redan var färdigbyggt. Peter Wallin, vd vid Bonava, kommenterade Riksbankens besked om en oförändrad ränta i samband med att bolaget på torsdagen släppte sin rapport för det fjärde kvartalet. Byggandet förblir lågt Han säger att Riksbankens nya räntebesked är stabiliserande, men att byggandet förblir lågt en längre tid både för Bonava och generellt för Sverige. – Vår bransch är väldigt räntekänslig. Räntenivån är helt avgörande när bostadsköpare räknar på att köpa ny eller större bostad. I veckan vittnade även JM:s bokslut om hur tuff bostadsmarknaden har blivit för bostadsutvecklarna. I Stockholm byggstartade JM bara 98 bostäder i fjärde kvartalet, att jämföra med normalt flera hundra. JM:s vd beskrev Stockholmsmarknaden som ”all time low”. Och nu på fredagen skriver även jätten Peab i sin rapport att ”när det gäller bostäder startas det för närvarande knappt några nya projekt på marknaden”. Aros Bostad och Besqab är ytterligare två bostadsutvecklare som talar om tuffa marknadsutsikter. De meddelade på onsdagen att de ville gå samman, och såg det som ett bra sätt att hantera den tuffare marknaden. – Ambitionen är att vi är redo att möta marknaden när den är väsentligt mycket bättre. Vi har en situation där byggstarterna har fallit kraftigt och vi kommer att ha ett lågt utbud av nyproducerade bostäder 2025 och framåt, sa Aros Bostads vd Magnus Andersson till DI. Svårt att sälja bostadsrätter Bostadspriserna i Sverige fortsatte falla under fjärde kvartalet 2023, vilket gjorde det svårt att sälja bostadsrätter även om de är inflyttningsklara. Och i onsdags kom nya beska besked från Danske Bank. Ny statistik visar att bostadsrättspriserna sjönk under januari i Stockholms kommun för femte månaden i rad. Nedgången är också mer påtaglig än tidigare. ”Bostadsrätter i Stockholms kommun visar att priserna i januari återigen sjönk jämfört med föregående månad. Nedgången är visserligen marginell på -0,1 procent men en mer rättvisande säsongsjusterad beräkning visar på ett betydligt större prisfall på 1,3 procent”. ”I januari föll priserna i alla storleksklasser, allra mest för lägenheter på 100 kvadratmeter och över. Lägenheter mellan 40-80 kvm är de som klarat sig bäst”, skriver Danske Bank.  Ljusare prisutveckling i januari hade dock Sverige som helhet. På fredagen rapporterar SBAB att lägenhetspriserna steg med 3,5 procent och villapriserna med 2,7 procent. Det är alltså fortsatt tufft i Stockholms stad, men ett litet glädjeskutt på många andra håll. – Större delen av uppgången kan dock tillskrivas en normal säsongseffekt, konstaterar SBAB:s chefsekonom Robert Boije. Hos SBAB avvek Storstockholm, dock utan prisfall i januari så som Danske Bank visat för Stockholms kommun. JM:s vd Johan Skoglund tror att det tar minst två år innan de kan trycka på gasen igen. – Förhoppningsvis 2026

bopriser

Fallande bopriser pressar branschen

SVD

https://www.svd.se/a/RGkzJ8/

Det finns en grupp att värna i grunden, nämligen de individer som föds med oklar könsidentitet. Men det innebär inte att staten ska göra det enklare att byta juridiskt kön. Snart kan det bli betydligt enklare att ändra juridiskt kön – det vill säga det kön som anges i ID-handlingar. Hittills har detta krävt både medicinsk utredning och ett godkännande från Socialstyrelsen, vilket är en process som kan ta flera år. Enligt ett nytt förslag ska i stället den enskildes självidentifikation bli avgörande, och åldersgränsen sänkas från 18 till 16 år med vårdnadshavares medgivande. Bara två partier motsätter sig den nya lagen: Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. (Även S-kvinnorna och dess ordförande Annika Strandhäll har tagit ställning mot – något som ska ha väckt ”stor irritation” inom moderpartiet.) Trots splittringen i regeringen har Moderaterna och Liberalerna valt att gå vidare med förslaget, men på ett mycket ovanligt sätt: I stället för att låta frågan beredas i regeringskansliet går M och L via riksdagen. Och i riksdagen har L och M en majoritet med sig. Vi föds till man eller kvinna, inte till hen. Att ändra lagen så att den vilar på självidentifikation kan låta tolerant och vidsynt. En självklarhet för den som inte är fobisk eller inskränkt. Så bör den dock inte betraktas. Det finns en grupp att värna i grunden, nämligen de individer som föds med oklar könsidentitet. Under det gångna halvseklet har också runt 6 000 svenskar som diagnostiserats med transsexualism fått byta juridiskt kön. Men detta innebär inte att människan generellt är en hermafroditisk art. Vi föds till man eller kvinna, inte till hen. Som Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, sammanfattar i Expressen: ”Principen att man kan bestämma sitt kön själv strider mot vetenskap och erfarenhet. Könet kodas av kromosomer som finns i varje cell i kroppen. Att ett fåtal personer upplever att de har ett annat kön än vad biologin säger, kan inte ändra vetenskapliga fakta.” Men samhällsdebatten domineras av en ideologisk föreställning om att kön i första hand är något som individen avgör själv. Denna föreställning har sannolikt haft stor betydelse för att allt fler unga söker behandling för könsdysfori. Flickor, särskilt med autismspektrumsyndrom, har dykt upp som en ny patientgrupp. Normal pubertetsångest tolkas som att vara ”född i fel kropp”. Och transvården har redan skakats av ett antal skandaler där unga farit mycket illa. Under en tid fanns en förväntan om att människor skulle tala om ensamkommande ”barn” även när det uppenbart rörde sig om vuxna. Nu ställs människor inför samma förväntan att säga sig se en kvinna när de i själva verket har en man framför sig, och vice versa. Vi har varit med om liknande situationer förut, med liknande ideologiska fenomen: Både vad gäller de apatiska och de ensamkommande barnen blev en sanning starkt dominerande, just eftersom den uppfattades som den enda anständiga. Konsekvensen blev att sårbara barn råkade illa ut. Det finns ytterligare en likhet: Under en tid fanns en förväntan om att människor skulle tala om ensamkommande ”barn” även när det uppenbart rörde sig om vuxna. Nu ställs människor inför samma förväntan att säga sig se en kvinna när de i själva verket har en man framför sig, och vice versa. Sådana påbud, där den enskilde ska göra våld på sitt eget samvete och omdöme, är något som fria samhällen ska vara mycket vaksamma mot. Sverige har, tack och lov, inte varit mest progressivt i transfrågan. I Norden är Sverige det enda landet som ännu kräver omfattande medicinska utredningar för att byta juridiskt kön

paulina neuding

Neuding: Underlätta inte juridiskt könsbyte

SVD

https://www.svd.se/a/76W0dK/

En diffus känsla har jagat henne i en hel månad. Först i mötet med sin barndoms mobbare förstår Maria Maunsbach innebörden. Januari har velat mig något. Det började utanför Sagrada Familia där jag fick syn på kvinnan mitt ex envisades med att kalla för ”den som visat honom vad kärlek egentligen är”. Hon är brittisk, bor i England, och jag har egentligen bara sett henne på internet – men där stod hon. Livs levande framför både mig och evighetsbygget. Jag stirrade som en idiot och det jag såg var: en helt vanlig kvinna som närmar sig fyrtio. Varken mer eller mindre. Men eftersom jag är trögfattad förstod jag inte vad januari ville med detta och därför, någon vecka senare, hamnade jag bredvid min barndoms mobbare på krogen. Han kände igen mig, men mindes uppenbarligen inte att han plågat mig med öknamnet PADDAN i flera års tid. Jag sade inget om det utan pratade om andra saker.  Han berättade om olika killar vi kände i Höör, anekdoter om storslagna slagsmål, och deras tragiska dödsfall. ”Ja, du vet hur det var i Höör” sade han ”men jag minns de ljusa stunderna”. När han kom in på sin barndom – en tillvaro präglad av våld och fattigdom – spelades ”Don’t look back in anger” i bakgrunden. Då förstod jag vad januari velat hela tiden. Det är dags att släppa taget och förlåta.  Jag har följt den danska influencern – och före detta litteraturkritikern – Katherine Diez så länge att jag hängt med under tre av hennes kärleksrelationer. Först var det änkemannen, en dubbelt så gammal musiker vars fru dött bara någon månad innan de träffades. Sedan blev hon ihop med Danmarks dåvarande miljöminister, för att abrupt lämna honom och finna den stora kärleken hos Adam Price (mannen bakom både ”Borgen” och ”Spise med Price”). Diez har gjort sig ett namn på en grogg bestående av en romantisk fäbless för litteratur och klassisk kultur, långa texter om feministiska frågor – där den viktigaste för henne varit att man kan vara en intellektuell kvinna och ändå ha ett mycket feminint utseende – samt att själv se ut lite som Barbie.  Hon har ofta hamnat i blåsväder, som när hon gjorde reklam för en maskin som påstods bränna enorma mängder fett, men inget har varit värre än det hon nyligen råkat ut för. Ett gäng användare på Reddit har sett över hennes texter på Instagram och upptäckt att hon ganska ofta snott dem. Skandalen granskas i allt från Politiken till danska Se og Hør, och Berlingske, där hon tidigare skrev litteratur­kritik, har startat en utredning för att ta reda på om det är så att hon även plagierade när hon arbetade för dem. Med allt detta sagt, jag håller tummarna för att den svenska litteraturvärlden kan uppbåda något liknande – det hade piggat upp. Den tårta som jag tänkt på som Min Tårta, som min mor, från det att jag var ett litet barn fram till i dag, bakat på min födelsedag har börjat dyka upp på receptsidor. Bland annat lade konditorn Tea Malmegård upp receptet och benämnde tårtan något i stil med ”Min mosters tårta”. Jag har reagerat på detta som en sur unge, obe­nägen att dela med mig. Helt ointresserad av att andra ska ha känslor inför Min Tårta. Jag förstår förstås vad det är som hänt – maktfaktorn Buffé och Allt om mat har varit i farten igen. Den plats där man ska verka om man på riktigt vill arbeta med emotionell påverkan. Trettio år efter ett recept figurerat där har receptmakaren all makt över de nu vuxna barn som vuxit upp med maträtten ifråga. Bara genom att visa att deras tårta inte är enbart deras blir de förlamade av chock. Program: ”Gogo for the gold”.  Tårta: Daimtårta. Instagram-mormon: @ballerinafarm

maria maunsbach

Maria Maunsbach: Då förstod vad januari ville mig

SVD

https://www.svd.se/a/Kn0pvE/

En skeptisk hållning till drickande, utan att bli nykterist, det tror alkoholläkaren Sven Andréasson på. ”Ibland fyller alkohol en funktion och därmed bör man ha en öppen dörr för det”, säger han. Sven Andréasson är professor emeritus i socialmedicin vid Karolinska Institutet och har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt frågor kring alkohol och beroende. I höstas kom han ut med boken ”Att dricka mindre” (Hjalmarson & Högberg) där han bland annat lyfter fram ”sober curious”-rörelsen som handlar om en nyfikenhet på det nyktra alternativet, men utan att alltid avstå från alkohol. Begreppet lanserades av den brittiska författaren Ruby Warrington som skrev en bok med samma namn, ”Sober curious” (Harper One) för några år sedan. – I boken frågar hon sig själv: Är det här värt det? Att dricka när det stökar till livet på så många olika sätt? säger Sven Andréasson. ”Alkohol invävt i samhället” Warrington kommer fram till att drickandet berövar många människor ett harmoniskt liv. Och att de betalar ett högt pris för sin berusning. – Men hon konstaterar sam­tidigt att det är en stor ut­maning att avstå eftersom alkohol har vävts in i vårt sociala sam­hälle, och förväntas och uppskattas nästan överallt, säger Sven Andréasson. Själv gillar han öppen­heten inom sober curious-rörelsen. Att fokus ligger på att vara en kritisk konsument som värderar för- och nack­delar med alkohol. – Nackdelarna med att dricka är i all­mänhet mycket större än för­delarna, men ibland fyller alkohol en funktion. Det kan vara trevligt att ta ett glas på en fest och man kan vara öppen för det. Därmed är man inte ”sober sober”, utan ”sober curious”. Vill inte sluta dricka helt Det förhållningssättet ligger i linje med hans egen forskning kring alkohol där befolkningsstudier visat att det finns en stor grupp människor med alkoholberoende som inte nås av vården. I snitt har 4–5 procent av befolkningen ett alkoholberoende (enligt ICD10) vilket motsvarar ungefär 300 000 personer i Sverige. Men väldigt få av dem hade sökt, eller fått vård. Bland annat för att de inte visste vart de skulle vända sig. Den vård de kände till var riktad till personer med grava problem och det här rörde sig om ”vanligt folk”, som levde vanliga liv med familj och arbete. – Men som har det här tillståndet med alkoholberoende som naturligtvis utgör ett hot på sikt mot hälsa och det sociala livet. Förordar inte total nykterhet Ett viktigt skäl till att många i studierna inte ville ha med vården att göra, var att de inte ville sluta dricka helt. – Utan de ville dricka mindre, och det trodde de inte att de kunde få hjälp med, säger Sven Andréasson. Det är den forskningen som gör att han i dag inte förordar total nykterhet för alla. Uppföljande studier visade också att flertalet som en gång varit beroende, tre år senare inte längre var det. – Det är inte möjligt för alla, men för många, säger Sven Andréasson. För dem kan idéen med sober curious leda till ett minskat drickande eller nykterhet. Fler sober curious-alternativ Han poängterar att det finns en ”tyngre grupp” där det verkligen är motiverat med en bra beroendevård. För dem är det mycket svårt att dricka måttligt. – Men risken att man skulle locka någon i fördärvet genom sober curious är mycket liten, anser Sven Andreasson. Han ser hur sober curious-alternativen dyker upp på alltfler ställen i samhället. Exempelvis hos Stockholm 12. En mötesplats som välkomnar såväl beroende och nyktra. Ett annat exempel är dryckesföretaget Oddbird som grundades av tidigare socionomen Moa Gürbüzer med syftet att ”utmana den rådande alkoholnormen” med vad hon kallar ”alkoholbefriade alternativ”

sober curious

Professor gillar ”sober curious”-rörelse: Alkohol fyller funktion

SVD

https://www.svd.se/a/xga8BG/

Den mordmisstänkte 19-årige svenske medborgaren som frihetsberövats i Bagdad kommer inte att begäras utlämnad till Sverige. Svensk polis vill inte få hem mannen och har delat uppgifter med irakiska kollegor, enligt uppgifter till SvD. Det har snart gått fyra veckor sedan den 34-årige gängledaren Mustafa ”Benzema” Aljibouri sköts ihjäl i Bagdad. Den som misstänks ha hållit i vapnet är en svensk 19-åring som greps kort efter dådet. Han är dömd för narkotikabrott och har förekommit i en mordutredning av en gängrelaterad dödsskjutning. Att mannen är svensk medborgare innebär däremot inte att han kommer att utlämnas till Sverige. Det skulle kräva en konkret brottsmisstanke på svensk mark, enligt kammaråklagaren Christer Sammens, som varit inkopplad i tidigare fall som omfattar 19-åringen. – Som åklagare måste vi ha ett ärende eller någon anledning till att man ska begära honom utlämnad från Irak till Sverige. Men det finns inte, säger Sammens. Handlingar som SvD tagit del av visar att 19-åringen i tidig ålder började sälja narkotika och drogs in i den kriminella miljön. Han har beskrivit sig själv som en impulsiv person utan konsekvenstänkande. Nu står han inför en irakisk rättsprocess. Om rätten finner 19-åringen skyldig till mordet riskerar han dödsstraff. Ytterligare två svenska medborgare har frihetsberövats misstänkta för inblandning i mordet. Det rör sig om en 23-årig man och en 25-årig man, enligt uppgifter till SvD. 25-åringen är skriven i norra Sverige och har suttit häktad för grova krigsförbrytelser och mordförsök, men friades i båda fallen. Han är däremot dömd för flera våldsbrott. 23-åringen är hemmahörande i Stockholm och har tidigare dömts för medhjälp till utpressning och rattfylleri. Irakiska myndigheter har inte begärt att Sverige ska bistå utredningen av mordet. Det har däremot funnits kontakt med svensk polis som delat underlag och underrättelser med kollegor i Irak, enligt uppgifter till SvD. Begränsat med information ska ha gått i motsatt riktning. Irak har tydligt markerat att de vill sköta fallet själva. Det är något som svensk polis inte ”ligger sömnlös” över, säger en poliskälla med insyn. – Vi har försökt hjälpa till så mycket vi kan. Samtidigt är vi tydliga med att det är ett brott som skett i Irak. Vi kommer inte starta någon förundersökning i Sverige. Vem som ligger bakom mordet i Bagdad är inte klarlagt. Klart är däremot att Aljibouri månaderna före mordet hade skaffat sig många fiender. När det kriminella nätverket Foxtrot splittrades under hösten, allierade sig Aljibouri med ledaren Rawa Majid – mot rivalen Ismail Abdo. Under våldsvågen som följde utsattes Aljibouri och anhöriga till honom för flera mordförsök. I slutet av förra året bröt Aljibouri även med Rawa Majid. Han började istället figurera som ledare för ett eget gäng och hetsade mot både Majid och Abdo på sociala medier. Efter att skotten fallit i Bagdad firade personer kopplade till olika kriminella nätverk mordet på sociala medier. Den mordmisstänkte 19-åringen har kopplingar till falangen som leds av Abdo, enligt uppgifter till SvD.

19 åring irak

19-åring inför rätta i Irak – kommer inte utlämnas till Sverige

SVD

https://www.svd.se/a/eJ3ld9/

Är Putin i allt väsentligt en ny Hitler? Var 2022 vårt 1939? I sin nya bok sätter Wilhelm Agrell ljuset på de många parallellerna mellan de omständigheter som ledde till andra världskriget och dagens geopolitiska instabilitet. Efter Rysslands angrepp på Ukraina i februari 2022 har försvars- och säkerhetspolitik fått förnyad aktualitet runtom i Europa. Det gäller som vi märkt även i Sverige. Med några få undantag är dock debattörernas tidshorisont begränsad, oavsett vilket parti eller intresseorganisation som de representerar. Till exempel lämnade statsminister Ulf Kristersson inte den nära samtiden under sitt tal på Folk och försvars rikskonferens för några veckor sedan. Den utveckling som han tecknade hade sin startpunkt vid motsvarande konferens i januari 2018. Kontrasten var slående när Maimo Henriksson, Finlands ambassadör i Sverige, äntrade talarstolen. Förvisso uppehöll hon sig, i likhet med Kristersson, huvudsakligen vid det ryska anfallet mot Ukraina samt Finlands och Sveriges Nato-ansökningar, men alltid mot bakgrund av de många finsk-svenska ansatserna till försvarssamarbete under de senaste hundra åren. Oviljan att blicka bakåt är ingalunda ny i Sverige, och den har varit särskilt påtaglig i just försvars- och säkerhetspolitiska sammanhang. Efter Berlinmurens fall, kalla krigets slut och Sovjetunionens kollaps dominerades den politiska diskussionen av uppfattningen att konflikter i närområdet hörde till en svunnen era. En konsekvens av förändringarna var beslutet 2009 om att avskaffa värnplikten till förmån för en yrkesarmé: de omfattande stridskrafter som förut skulle kunna bekämpa en invasionsmakt ersattes med ett begränsat insatsförsvar. Att denna nyordning innebar en fortsatt nedrustning stod, om inte förr, klart år 2013, då Fredrik Reinfeldt benämnde försvaret ”ett särintresse”. Underförstått kunde skattemedel som förut gått till inköp, konstruktion och underhåll av kanoner, stridsvagnar och flygplan i stället fördelas på vård, skola, omsorg och andra liknande ändamål. Argumentationen hade föregångare, men i ett annat parti. Socialdemokrater som Per Albin Hansson och Ernst Wigforss menade i första världskrigets efterföljd att det inte existerade någon nation som kunde tänkas gå till attack mot Sverige. De förespråkade att resurser som nyligen plöjts ner i försvarsanslag skulle göra bättre nytta i andra sammanhang. I den nyutkomna ”En tid för krig. Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022” (Historiska Media) tar historikern och underrättelseforskaren Wilhelm Agrell sin utgångspunkt i en notering i Astrid Lindgrens krigsdagbok. Redan under konfliktens första dag såg hon vad som komma skulle i form av en helt ny och omvälvande tillvaro. Samtidigt funderade hon över det vardagliga och triviala, såsom körförbud för privatbilister och huruvida det skulle vara möjligt att handla kakao framöver. Lindgren var långt ifrån ensam om att blanda stort och smått. Medan löpsedlarna basunerade ut att ett nytt krig brutit ut fick personalen vid den brittiska underrättelsetjänsten Secret Intelligence Service nya förhållningsregler för inköp av kontorsinventarier och möbler. Det sistnämnda exemplet sätter tonen. Visserligen är boken en i väsentliga avseenden konventionellt upplagd historisk redogörelse, med betoning på de händelseutvecklingar som ledde fram till det tyska anfallet på Polen 1939 respektive det ryska angreppet på Ukraina 2022. Men Agrells poäng är inte i första hand att bidra med (ännu) en bok om modern historia i största allmänhet. I stället syftar de omsorgsfulla skildringarna av politik och diplomati under mellankrigstiden och efter murens fall till att påvisa både skillnader och (inte minst) likheter

en tid för krig

Recension: ”En tid för krig” av Wilhelm Agrell

SVD

https://www.svd.se/a/abmbJL/

”Mr & Mrs Smith” med paret Brangelina från 2005 har fått en nyversion i form av en tv-serie. Den är full av relationsproblem och samtidssatir – och farsartad action. Många saker kan få en att känna att man åldras. Att se sina barndomsfilmer göras om som remakes innan man hunnit fylla 30 är en av dem. I ”Mr & Mrs. Smith” från 2005 gestaltade Doug Liman ett gift men uttråkat yrkesmördarpar, spelade av Brad Pitt och Angelina Jolie, som fastnat i en medelklassig tillvaro där sexlusten dött ut i takt med gardininköpen. Franscesca Sloanes och Donald Glovers adaption i serieformat för Prime Video delar inte många likheter med förlagan annat än namnet. Maya Erskine och Donald Glover spelar två personer som får i uppdrag att flytta ihop och under täckmantel agera som det gifta paret John och Jane Smith. De gör ett avtal: tjäna multum med pengar, inte ha sex och sen gå skilda vägar när uppdraget är slut. Man behöver inte vara CIA-agent för att kunna gissa vad som sker istället. Seriens relationskonflikter lyckas få in några skarpa samtidssatiriska minuter per avsnitt men det kompenserar inte för åtta timmar av farsartad action och en hemlig chef som delar ut morduppdrag över ett chatGPT-liknande program som snarare hade platsat i ”Spy kids”. Phoebe Waller-Bridge, skaparen av ”Fleabag”, var ursprungligen med i produktionen men hoppade av projektet med hänvisning till att ”kreativa samarbeten är som äktenskap och vissa äktenskap fungerar inte”. Vilken riktning serien hade tagit med henne ombord kan man bara spekulera i. I filmen från 2005 bodde Brad Pitt och Angelina Jolie i en ljust inredd förortsvilla utan några andra kulturella markörer än rödvin och välstekt rostbiff. De uppfyllde drömmen om det perfekta paret som skulle kunna smälta in var som helst. Dagens John och Jane är däremot 2020-talets uppdaterade dröm om en urban medelklass med eklektisk men välputsad smak. Hemmet utrustas med storslagna målningar och etiopisk jazz spelas ur högtalarna. John blir svartsjuk på grannen som delar Janes intresse för Khalil Gibrans bok ”Profeten”. Men kulturen är inte bara dekorativ utan tvärtom konstant laddad och till skillnad från Brangelina är dagens Smiths inte neutrala i något rum. När ett uppdrag ska utföras på en lyxig konstauktion bestämmer sig John för att smyga in med servitörerna för att inte väcka uppmärksamhet i den homogent vita miljön. Att kombinera arbete och kärlek har dock sina nackdelar och John och Jane uppsöker därför en parterapeut. Jane är bland annat arg för att John skämtat om hennes japanska bakgrund inför några afroamerikanska gangsters med målet att vinna deras förtroende. Det finns en självsäkerhet i serien som vågar skapa humor av terapeutens budskap att ”vissa sätt att kommunicera inom ramen för en grupp är tillåtna” men att på sin frus bekostnad bonda genom rasistiska skämt är inte okej.  Yrkesmördarpremissen är överdriven och samtidigt perfekt för att ta sig an problemen som ett par av skilda etniciteter ställs inför när de tvingas anpassa sig efter olika sociala rum. Men relationen och berättelsens helhet faller till slut på att detta är och förblir Glovers show. Han är en av seriens exekutiva producenter och får de bästa scenerna och replikerna, inklusive de mindre smickrande. Det skapar en obalans som inga kulsprutor under diskbänken kan åtgärda. Borde Glover ha fått mer inflytande att fullfölja sin vision eller skulle han ha lyssnat mer på de andra kreatörerna? Jane berättar i första avsnittet att det var ryska KGB som uppfann metoden med att agenter arbetar bäst i par. Om det talar för eller emot att serieskapare ska göra detsamma får förbli en öppen fråga.

mr and mrs smith

Recension: Mr & Mrs Smith – actionfylld remake på Amazon Prime

SVD

https://www.svd.se/a/76W3rK/

Elbilsmarknaden hackar men Volvo Cars tänker inte ändra strategin. Snart är det bara elbilar som gäller. Det gör vice vd Björn Annwall klart i en intervju. Däremot släpper Volvo elbilstillverkaren Polestar. Volvo Cars fick en strålande torsdag på börsen. Aktien steg som en raket efter att Volvos ledning sagt att de siktar på att avveckla sina aktier i Polestar och inte tänker skjuta till några ytterligare pengar till bolaget. Vid 15.30 var den upp 27 procent. Beskedet togs emot med lättnad av investerarna. Volvo Cars, som äger hälften av Polestar, har redan lagt in mycket pengar och det förlusttyngda bolaget väntas snart behöva nya tillskott. Polestar har kort sagt blivit ett sänke för Volvo och nu blir det i stället kinesiska Geely, som kontrollerar både Volvo och Polestar, som får skjuta till framtida pengar. Något som också märktes när Polestars aktie började handlas i New York på eftermiddagen svensk tid. Den föll med 14 procent i den inledande handeln. Björn Annwall, vice vd och kommersiell chef för Volvo Cars, gör samtidigt klart att Polestar, som också har sitt huvudkontor i Göteborg, har spelat en väldigt viktig roll för Volvo. Försäljningen av elbilar ökar inte lika snabbt som tidigare. Det har fått stora bolag som Tesla, Volkswagen, Renault och GM att omväxlande sänka priserna och dra ned på produktionstakten. Dessutom skärps konkurrensen ytterligare när kinesiska tillverkare som BYD, MG, Nio och Xpeng försöker slå sig fram på den europeiska marknaden. Hur har det påverkat era egna elektrifieringsplaner med hälften elbilar till 2025 och bara elbilar från 2030? – Det är mycket prat om att tillväxttakten avtar och att det är väldigt dåliga marginaler. Men Volvo har lyckats växa och leverera starkare marginaler, säger Björn Annwall. Han förklarar skillnaden mellan Volvo Cars och många andra tillverkare med att elbilsmarknaden består av två delar. De mer påkostade bilarna i premiumklassen och massmarknadsbilarna. – Vi är ju i premiumdelen och där har kunderna mindre bekymmer med inflation och höga räntor. Vi har också varit noga med att vi måste få ned kostnaderna för en elbil till samma nivå som för en förbränningsmotorbil. Det är svårare att klara för de som riktar in sig på massmarknaden. Men det går väl trögare på elbilsmarknaden överlag än vad ni hade räknat med? – Nej. Men de som trodde att man bara skulle kunna smälla ihop en elbil, trycka ut den på marknaden och göra lite reklam på nätet. De får ju tänka om. De kinesiska tillverkarna då, hur påverkas ni av att de kommer till Europa? – Det förändrar inte konkurrensbilden just i vårt segment. Ska du sälja en premiumbil måste du också bygga upp ett varumärke, ha ett återförsäljarnät, service och ett bra andrahandsvärde. Det kommer att ta tid innan de kinesiska biltillverkarna lyckats bygga upp det, säger Björn Annwall. – Men över tid kommer det att finnas kinesiska tillverkare som kommer in i Europa och gör det bra. Precis som japaner och koreaner redan har gjort. Men det kommer att ta tid. Polestar är en ren elbilstillverkare och erfarenheterna från att bygga upp det bolaget har Volvos ledning kunnat utnyttja när de själva försöker ställa om från en traditionell biltillverkare till ett elbilsbolag. – Genom att vi haft Polestar har vi fått hjälp att bli snabbare och mer precisa i vår egen omställning. Så Polestar har spelat en jätteviktig roll i Volvos utveckling och kommer att fortsätta göra det, säger Björn Annwall. De båda bolagen ska fortsätta samarbeta när det gäller utveckling av nya bilar och produktion i Volvos fabriker. Polestar och Volvo delar även tekniska plattformar för sina bilar samtidigt som det finns en viss konkurrens mellan företagen som båda säljer bilar i de högre prisklasserna

polestar

Volvo Cars släpper Polestar – rusar på börsen

SVD

https://www.svd.se/a/VP0qMV/

Ebba Busch föreslår att SVT borde ställt fler kritiska frågor till KD-kollegan Sara Skyttedal. ”När ni gjorde om i tablån, avsatte ett extraprogram och flög ner till Bryssel”, säger hon till SVT. Det var förra veckan som SVT-programmet ”30 minuter” for till Bryssel för en extrainsatt intervju med EU-parlamentarikern Sara Skyttedal. Skyttedal hade plötsligt petats som Kristdemokraternas toppnamn inför det kommande EU-valet, för att i stället ersättas med högerdebattören Alice Teodorescu Måwe. Orsaken till petningen var att Sara Skyttedal i höstas tog kontakt med Sverigedemokraterna för att erbjuda någon typ av tjänst. Vid tidpunkten såg hon inte ut att bli KD:s toppkandidat. Skyttedal berättade att hon hela tiden varit öppen med sin kontakt med SD och att partiledaren under lång tid haft kännedom om vad som inträffat. Men i en ny intervju med ”30 minuter” berättar Ebba Busch att det tillkommit ny information i omgångar. SVT-journalisten Anders Holmberg frågar vad det är för ny information som kommit Ebba Busch till kännedom. – Är det relevant? frågar partiledaren. – Spelar det någon roll om man har rätt att uppbära förtroende för ett parti, anser du Anders Holmberg, om man har sökt någon typ av kontakt med annat parti medan man fortfarande är folkvald? Ebba Busch passar under intervjun på att rikta kritik mot ”30 minuter”, vars intervju har sålts in som en partiledarutfrågning inför EU-valet. – Nu sitter vi här och pratar i SVT om en person som inte kommer företräda oss i det här valet, i stället för att ge utrymme åt frågor som hjälper väljarna göra välgrundade val, säger hon till SVT.

ebba busch svt

Ebba Busch ryter ifrån i SVT om anklagelserna från Skyttedal

SVD

https://www.svd.se/a/zEnRGr/

Mycket går rätt för den extremt lönsamma kasinojätten Evolution. Men vd Martin Carlesund är inte nöjd med investeringstakten: ”Man måste vakna på nätterna och ifrågasätta sig själv.” Det är Sveriges största techbolag sett till börsvärde. Runt tionde störst totalt, större än både H&M och Ericsson. Aktien är dessutom en av Sveriges mest handlade – och den som gett allra bäst avkastning på Stockholmsbörsen under de senaste fem åren (plus 1 100 procent). Och när nätkasinoleverantören Evolution nu redovisar siffrorna för det sista kvartalet 2023 ökar omsättning och vinst rejält. Vinstmarginalen landar på 59,5 procent, och aktien stiger på torsdagsförmiddagen med över 5 procent. – Jag är nöjd. Vi ökar expansionstakten, under 2023 har vi anställt nästan 2 200 personer, säger vd Martin Carlesund. En liten bom var investeringarna i den egna verksamheten, som under hela 2023 uppgick till 94 miljoner euro. Bolagets prognos var 120 miljoner. – Det handlar om organisk tillväxt genom att bygga studior, rekrytera, bygga programvara. Det är inte pengar som är begränsningen, utan att man ska få människor att göra rätt saker och på rätt ställe. Vi är lite långsammare än jag velat under 2023, säger Martin Carlesund. Han har varit vd sedan 2015, samma år som Evolution gick till börsen. I dag hamnar han på plats 33 på listan över de största ägarna, vilket innebär att han äger aktier värda nära 900 miljoner kronor. Vd:n pekar ut den egna tekniken för videodistribution som nyckeln till framgången. Den möjliggör för en croupier att sitta i Georgien och visa ett kort för någon spelar i Sverige, nästan utan fördröjning. – Vi har lyckats behålla hungern och drivkraften som finns i ett litet bolag och se till att varje dag försöka bli lite bättre än vad vi var i går. När så många personer gör det, då blir det ett enormt momentum. Hur gör man det när bolaget är så stort, och utspritt geografiskt? – Det är jättesvårt. Framför allt så måste man vakna på nätterna och ifrågasätta sig själv, är jag rätt person att göra det här? Du kan inte förvänta dig någonting från någon annan, som du inte gör själv, säger han. – Det handlar om att göra lite bättre varje dag. Det kan du inte lära dig på någon managementkurs. Vaknar du på nätterna och tänker på det? – Ja. Jag tänker väldigt mycket på det som jag gjort dåligt och väldigt lite på det jag gjort bra. Jag tror man ska vara självkritisk. Vad är du mest självkritisk över? – Jag borde ha expanderat snabbare 2023, och tagit bättre fart för det under 2022. Men det är lätt att vara efterklok. Framöver tror Martin Carlesund att den snabba tillväxttakten som bolaget haft kan bli svår att upprätthålla. – Det är klart att det inte riktigt går att växa med samma procenttal varje år när bolaget är så stort. Men vårt mål är att växa snabbare än onlinekasinomarknaden, och det tror jag är möjligt. Han tar upp Svenska spels stängningar av Casino Cosmopol i Malmö och Göteborg som ett tydligt exempel på utvecklingen. – Nu stängs landbaserade kasinon för att folk inte går dit. Men globalt är 80–85 procent av allt kasinospel landbaserat. Och vi är övertygade om att online kommer att bli den stora delen. Samtidigt som Evolution hoppas på att fortsätta vara en storspelare lanserar flera konkurrenter liknande tjänster. Men det är inte Martin Carlesunds största huvudvärk. – Jag är alltid oroad, man vill hela tiden öka avståndet och springa fortare. Men konkurrensen har varit ganska konstant under min tid som vd, och det är ganska många år. Jag vaknar inte på natten på grund av våra konkurrenter

martin carlesund

Evolution: Martin Carlesund om tillväxten och framtiden för onlinekasino

SVD

https://www.svd.se/a/wA1j5G/

Konstnären Anna Odell blev gravid med en skötare när hon tvångsvårdades – i strid med både lag och etik. Oförlåtligt av vården, kommenterar psykiater Peder Björling. Livräddande, enligt Odell själv. Omtumlad lämnar jag utställningen ”Rekonstruktion – Psyket” av Anna Odell. När Odell var inlagd med psykiatrisk tvångsvård för psykos på 1990-talet blev hon förförd av en mentalskötare och fick barn med honom. Verket undersöker ett tabu, när vårdpersonal utnyttjar en patients underordnade ställning i strid med både lag och etik. För vem är i ett mer utsatt läge än den människa som både är psykotisk och under tvångsvård? Odell hävdar dock att hon ville detta, att relationen, graviditeten och barnet var det som gjorde att hon kunde återvända till livet. På utställningen hör vi Odells rekonstruerade telefonintervjuer med sina vårdare. De beskriver att de verkligen brydde sig om henne. Att de därför gick utanför de professionella ramarna i hållning och ibland handling. De verkar åtminstone i efterhand förstå att detta inte var okej. Samtidigt sägs det att den vårdare som deltog i denna tvångsvård förförde Odell och höll det hemligt för kollegerna i flera månader. Då relationen avslöjades fick vårdaren lämna arbetslaget. I övrigt verkar inget ha hänt. Överträdelsen varken anmäldes eller journalfördes. Ann Heberlein, som själv har erfarenhet av sluten psykiatrisk vård, beskriver utifrån Odells verk, patientens utsatta situation som inlåst och underkastad vårdens regler och välvilja. Vårdens uppdrag är att skydda patienterna. En sexuell relation mellan personal och patient är alltid fel. Hon avslutar med att påtala att psykiatrin är ett låst rum och man behöver fråga vad som händer där inne egentligen. Jag ställer mig samma fråga. Hur kan sådant ske? Även den gränslösa omtanken är skadlig. Jag har arbetat som läkare inom psykiatrin i drygt 20 år. Jag har då och då hört om relationer eller rena övergrepp som patienter utsatts för av vårdpersonal. Jag har också några gånger träffat patienter som varit med om det, allt från flörtande vid enstaka tillfällen till övergrepp. I samtliga fall har det varit mycket skadligt för patienten. Konsekvenserna är flera: minskad tillit till vården, självtvivel, skam, skuld och andra problem. I en vårdmiljö, där den utsatte är sjuk och har sökt hjälp, blir konsekvenserna av övergrepp extra allvarliga och det blir en så kallad vårdskada. I en undersökning i Belgien för några år sedan framkom att drygt 3 procent av psykoterapeuterna haft något sorts sexuell relation med en klient. Just nu söker Stockholms universitet terapeuter för en studie om erotisk överföring i terapi, vilket inte är detsamma som att något fysiskt skett förstås. Trots detta pratas det sällan i vården om att någon skulle vara för nära en patient eller att man misstänker en relation. Kanske är det ett problem, att det är så otillåtet att det inte kan pratas om och därför kan inte medarbetarna hindra att det sker? Vi måste våga se och prata om det för att hindra att det sker. Även den ”gränslösa omtanken” är skadlig. Ofta finns en outtalad eller uttalad önskan från patienten: Bryr du dig på riktigt? Tror du på mig? Kan du tycka om mig? Svaret från oss i vården måste dock alltid vara professionellt och bygga på patientens behov, inte våra egna. Att patienten uppfattar sin behandlare som engagerad och lagom varm är viktigt för bra resultat i behandlingen, det är tydligt visat i forskning. Många patienter kan beskriva hur otroligt viktigt det var med sjuksköterskan som höll om dem då de hade ångest en kväll på avdelningen. Andra patienter skulle må dåligt av samma handling. Återigen belyser Odell vårdens ofullkomlighet

anna odell

Hur kunde tvångsvårdad Anna Odell bli gravid med en skötare?

SVD

https://www.svd.se/a/gEb7GJ/

Elly Conway skriver spionromaner om agenten Argylle – men när handlingen i böckerna blir verkliga dras hon in i den kriminella världen. Det blir inte särskilt spännande. Innan ljuset släcks och pressvisningen tar sin början ber filmbolaget församlingen i bänkraderna att inte avslöja för mycket i sina recensioner. Som om det faktiskt fanns något att avslöja. Det finns en författare, Elly Conway (Bryce Dallas Howard), som skriver spänningsromaner om en överdängare till superspion, Argylle (Henry Cavill). Ja, eller också finns det en verklig värld av farligheter och hemligheter, frammanad av Elly Conways magiska superförmåga att skåda in i det allra mörkaste skumraskets fördolda, en spionvärld i vilken hon blir indragen just på grund av sin förmåga att sanndrömma. Eller också… tja, saken är dessvärre den att det spelar ingen som helst roll. Vad som helst är möjligt; de döda återuppstår och såväl identiteter som lojaliteter flyter omkring likt diffusa klimpar i en sockrig saftsoppa. Och då har man gjort själva intrigknåpandet ganska enkelt. Man placerar sina gestalter i de mest infernaliska knipor, och sedan trollar man litet grann. Hoppsan, knäpp med fingrarna och en total rockad utspelar sig inför allt mindre vantrogna ögon. Vilket kanske kan låta skojigt, men resultatet blir ju ofrånkomligen noll och ingen spänning. Man lär sig hur det funkar. Actionscenerna är bara spex, som vore de tecknade. Ingen tyngd, ingen svindel, ingen intensitet á la ”Mission impossible”. När Bryce Dallas Howard trycker fast knivblad under skosulorna och åker skridskor över utspilld råolja samtidigt som hon eliminerar ett helt kompani av fiendesoldater i någon sorts hårdkoreograferad cirkusrutin, passeras en gräns för grov obscenitet och det knastrande som hela tiden anas under det skrälliga musikspåret är helt enkelt ljudet av pengar som brinner upp. Det ligger nära till hands att tro att det utrerade pajasvåld som alltmer etablerar sig på vita duken, liksom i tv-serier som ”Reacher”, härstammar ifrån spelkonsolerna. När vår avatar med bara nävarna enkelt klarar av tjogvis med tungt beväpnade men illa siktande skurkar, är det mindre raffel än bröl och skrål som eftersträvas. Det är närmast omöjligt att förstöra spänningen i de övningar som heter ”Argylle”, men jag ska ändå försöka. Här kommer det: fler skurkar än du kan räkna stryker med. Så, nu vet du. Nu kan du själv fatta ett informerat beslut beroende på hur mycket tid du har att fördriva.

recension argylle

Recension: Actionfilmen Argylle är full av pajasvåld och bröl

SVD

https://www.svd.se/a/rlolzm/

En redan upptagen kvinna reser till sin sommarstuga och faller för sin snygga snickare. ”När Sophia mötte Sylvain” är en film om passion – som ändå når fram till verkliga smärtpunkter. I bröderna Coens ”The big Lebowski” (1998) visar Julianne Moore en porrfilm för Jeff Bridges. Intrigen går ut på att Peter Stormare – eller Karl Hungus, som hans rollfigur heter – knackar på hos en lättklädd Tara Reid – Bunny – och frågar om det är hon som har problem med kabel-tv:n. ”Jag är en expert” intygar Karl Hungus med kraftig tysk brytning medan han fingrar på sitt snickarbälte och sneglar vällustigt på Bunny. I sin tredje långfilm leker den kanadensiska skådespelerskan och regissören Monia Chokri (mest känd från landsmannen Xavier Dolans filmer) också med klichébilden av den heta hantverkaren. Han som dyker upp och erbjuder allehanda tjänster till sexuellt utsvultna kvinnor. Det hintas även till ett mer klassiskt verk, D H Lawrences ”Lady Chatterleys älskare”. För det är mitt ute i skogen, vid den nyinköpta sommarstugan, som Sophia (Magalie Lépine Blondeau) först ser honom, stående i motljus som en halvgud: Sylvain Tanguy (Pierre-Yves Cardinal), den lokala snickaren som ska hjälpa henne och sambon att få ordning på torpet. Sophia har åkt dit ensam; sambon (efter tio år tillsammans har de skilda sovrum) är på konferens med forskarkollegor i Ottawa. Det dröjer inte länge förrän det säger klick, eller snarare pang, som från en älgstudsare. Monia Chokri laborerar lustfyllt med musik och foto så att kärleksscenerna får en fläkt av Harlequinroman över sig. Parallellt med det fysiska ruset drabbas båda av känslan av att ha hittat sitt livs kärlek. Trots att Sophia, som leder kvällskurser i filosofi för seniorer i väntan på en lärartjänst på universitetet, är väl insatt i Schopenhauers teori om att romantisk kärlek egentligen bara är ett uttryck för sexuella instinkter. Varningsklockorna ringer men kontrasterna – hon kommer från akademikerkretsar, han från bullrig arbetarklass på vischan med viss skepsis mot invandrare – intensifierar bara attraktionen. En ganska lättsam ton till trots hittar filmen fram till verkliga smärtpunkter. Marie-Ginette Guay är rörande som den jagsvaga svärmodern som babblar om barnbarn och inte känner av den förestående separationen. Den yviga, intellektuella vänkretsen, inklusive porträtt av föräldragenerationen, är fint fångad och påminner om den i debuten ”Jag och min bror” från 2019. Skildringen av arbetarklassen är däremot lite tillkämpat välvillig, klassperspektivet tvingar uppenbart Chokri ur hennes bekvämlighetszon. Det är å andra sidan det som ger liv åt berättelsen.

när sophia mötte sylvain

Recension: När Sophie mötte Sylvain skildrar intensiv passion

SVD

https://www.svd.se/a/veMkgX/

Han har inte ställt upp på en intervju på 30 år. Men i SvD:s nya poddserie berättar Johan Lundberg, affärsmannen som äger Villa Söderås, för första gången sin historia om den mytomspunna lyxvillan som stått tom i tio år. Chanserna för en intervju är ”mikroskopiska”, meddelar Johan Lundbergs talesperson när SvD:s Lars Berge först hör av sig. Den hemlighetsfulle affärsmannen har inte talat med en journalist på 30 år. Men i sista avsnittet av poddserien ”Lyxvillans hemlighet” sker det faktiskt. Lundberg tar emot på en exklusiv medlemsklubb i London och ger sin version av vad som skett med Villa Söderås på Lidingö – och kommenterar sina egna påstådda band till Ryssland. ”Lyxvillans hemlighet”, en följetong från SvD:s dokumentärpodd Blenda, berättar historien om Villa Söderås. Huset på östra Lidingö har blivit känd i medierna som ”Sveriges dyraste hus”. Det har varit till salu i snart tre år utan att bli sålt och stått tomt i över tio år. Under tiden har det spridits rykten om vad som pågår i huset. I SvD:s podd lägger Lidingöbor fram teorier som att villan ska bli Vladimir Putins sommarställe, att den köpts av Bruce Springsteen och att den varit tänkt som en plats där oligarker och andra affärsmän kan ses och göra upp korrupta affärer I intervjun avfärdar Johan Lundberg alla dessa idéer, som han kallar för ”spekulationer och dumheter”. Hans vanligaste svar på frågorna är: – Du hör ju själv hur galet det låter. Ska man tro Lundberg finns det inget spännande svar på frågan vad som pågått i huset. – Det finns ingen story. Det enda vi har gjort är att restaurera en fastighet som har blivit oerhört vacker, säger han. En del av ryktena har utgått från att Lundberg ansetts ha kopplingar till Ryssland, han har bland annat varit bosatt där och hyrt ut en bostad till Rysslands ambassadör. Men själv vill han inte kännas vid att han skulle ha någon särskild relation till landet. – För det första har jag lämnat Ryssland sedan länge tillbaka. Sedan har jag varit i 76 länder och haft förmånen att besöka och lära känna olika kulturer. Så Ryssland är inte det enda landet jag historiskt jobbat i. Däremot bekräftar han något annat som flera av SvD:s källor uppgett: att det fanns planer på att göra Villa Söderås till en ambassad. – Det är en möjlig potentiell köpare, säger han.

johan lundberg villa söderås

Villa Söderås ägaren Johan Lundberg svarar på ryktena i Blenda

SVD

https://www.svd.se/a/APePXx/

Stormen Ingunn har dragit in över Sverige och fört med sig rekordvindar. I orten Klimpfjäll har Kjell Bertil Fjellström, 55, varit ute och röjt snö sedan tidig morgon. ”Vi måste pröva att gräva fram byn”, säger han. Den norska stormen Ingunn drog in över Sverige under natten mot torsdag. Vid mätstationen i Stekenjokk i Jämtland, nära gränsen till Norge, uppmättes på morgonen medelvindar på 51,8 meter per sekund. Om siffran verifieras av SMHI innebär det ett nytt rekord. Det nuvarande rekordet, på 47,8 meter, uppmättes också i Stekenjokk i januari 2017. SMHI har utfärdat orangea varningar för vind i stora delar av nordöstra Sverige. På torsdagsmorgonen gick man dessutom ut med en röd vindvarning i Norrbotten. Och ovädret har slagit hårt mot orter i området. I Klimpfjäll, cirka två mil från Stekenjokk, har Kjell Bertil Fjellström, 55, varit ute med traktorn sedan tidig morgon för att röja undan snö från vägarna. – Vi sitter i traktorerna och skottar hela tiden. Vi måste pröva att gräva fram byn, säger han. Han har bott i Klimpfjäll hela sitt liv och sällan upplevt något liknande. – Det är jättelängesen som det har varit något sånt här. Förut så kanske man inte mätte och man hade kanske inte någon större koll på vindhastigheten. Men det här är som ett gammaldags styggväder, säger han. Snöröjningen går framåt trots att arbetsförhållandena knappast är optimala. Under morgontimmarna var det hårda vindbyar på upp emot 30 meter per sekund på orten, enligt SMHI. – Du ser ingenting framför allt. Det är jättebesvärligt och du har ingen sikt, säger Kjell Bertil Fjellström. Han bedömer ändå att ”delar av byn” har kommit fram. – Men inte hotellen och näringarna. De är fortfarande insnöade. Det är gatorna som måste upp först, säger han. Vad väntar härnäst? – Lite kaffe och sen fortsätta sitta i traktorhytten. Veronica Rossi Boije, 44, arbetar på hotellet i Klimpfjäll och även hon anser att ovädret sticker ut. Hon fick använda en plogbil för att överhuvudtaget kunna ta sig till jobbet. – Det tog en timme att skotta sig fram för att ta sig ut i morse och ta sig till jobbet. Jag har bott här i fem år och jag har aldrig varit med om något liknande, säger hon. Men hon njuter trots allt av situationen. – Jag är väl sjuk, men jag älskar det här. Jag tycker det är jättehärlig känsla när det bara nyper i, säger hon. Gästerna på hotellet får hålla sig inomhus och skjuta fram skoteråkning och andra aktiviteter. Vaktmästaren har varit ute med snöslungan för att de som bor i stugorna ska kunna ta sig in i värmen i den stora byggnaden. Hur ska ni ta er an dagen? – Embrace it. Vi tänder en eld här inne och myser på, lagar lite god lunch och sånt, säger Veronica Rossi Boije. Framåt eftermiddagen och kvällen kommer ovädret att röra sig norrut. Från och med 12 på torsdagen börjar SMHI:s röda varning gälla i västligaste Norrbotten. Vindarna väntas orsaka en hel del bekymmer, bland annat i Kiruna. – Det kan bli lite begränsad framkomlighet, förseningar i kollektivtrafiken, risk för elavbrott i luftburna elledningar och även skador på byggnader och människor, om man väljer att vistas ute vilket vi inte rekommenderar, säger Angelica Lundberg, meteorolog på SMHI. Kommunen i Kiruna har beslutat att stänga skolorna, rapporterar NSD. – Vi har bett våra verksamheter se över hur de kan lösa sina situationer. Skolbarnen går hem nu klockan 12, för att inte riskera att någon blir kvar på skolan över natten, säger Susanne Hägglund, tillförordnad kommundirektör, till tidningen

stormen ingunn

Stormen Ingunn når Sverige – rekordvindar

SVD

https://www.svd.se/a/q1jAg1/

Trafikanter får vika undan för fler potthål än vanligt den här vintern. De rejäla väderskiftningarna har ställt till det på vägarna. ”Jag tror att det kommer att fortsätta ett tag till”, säger Bengt Olsson på Trafikverket. Det är säsong för potthål på vägarna och i år är det värre än normalt. Huvudorsaken är de kraftiga temperaturväxlingarna kring nollstrecket. Dels skapas hålrum under vägytan som bilarna trycker ner. Dels handlar det om att vätska och fukt tränger ner i asfalten. När det sedan blir minusgrader fryser vattnet och expanderar, och spränger upp håligheter på vägen. – Vi brukar ha det varje år, men det brukar huvudsakligen vara omkring mars. Men det har kommit tidigare i år och vi har haft betydligt fler än tidigare, säger Bengt Olsson, presschef på Trafikverket. Antalet inkomna trafikskadeärenden som Trafikverket har registrerat under rubriken ”grop” talar också sitt tydliga språk. De två senaste åren har det skett en markant ökning. I december och januari har Trafikverket fått in 390 ärenden – drygt fyra gånger fler än samma månader vintern 2021–2022. I fjol inkom 259 anmälningar. Bengt Olsson befarar att det kommer att fortsätta på samma sätt den närmaste tiden. – Men det hela beror lite grann på hur naturen behagar att uppträda. Om det fortsätter att vara nedfrysningar och upptiningar om vartannat, det är en utmaning, säger han. Det blöta och kyliga vädret orsakar inte bara potthål. Det försvårar även arbetet med att åtgärda problemen. När det är fuktigt och kallt går det inte att göra lagningar som håller över tid. Under vinterhalvåret handlar det främst om att varna trafikanter och fylla igen hålen tillfälligt. Större underhållningsarbeten genomförs i stället på våren och sommaren. Trafikverket gör så gott man kan med att hålla efter vägarna, anser Bengt Olsson. – Det kommer aldrig att vara perfekt. Det är naturens lag som gäller, säger han och fortsätter: – Det kommer alltid finnas potthål som inte vi har hunnit hantera eller fått information om att de existerar. Vi måste ha hjälp av bilförarna själva som har koll på och ser det här. Kritiska röster har höjts, bland annat på sociala medier, om att problemen beror på bristande vägunderhåll snarare än vädret. I en intervju med SVT Sörmland är Tony Gunnarsson vid Riksförbundet M, tidigare Motormännens riksförbund, inne på samma sak. Bengt Olsson håller inte med. – Det har inte ett dugg med vägunderhåll att göra. Det har med väder, vind och vatten att göra, säger han. Han nämner samtidigt två andra faktorer som kan vara bidragande orsaker: mer trafik och överlag tyngre fordon. – Sådant påverkar också, och det är klart att det blir ett tryck på vägytan på många olika sätt. Men det är en kombination med temperaturskiftningarna, fukten och vattnet, säger han.

potthål trafikverket

Fler potthål än vanligt – Trafikverket om varför

SVD

https://www.svd.se/a/q10zE0/

Ibsens drama ”Lille Eyolf” handlar om sorgen efter ett avlidet barn, men också om förlust av självbilder. Stefan Larsson skapar åter närbildsteater på Dramaten men uppsättningen når inte fram. Henrik Ibsen låter nästan alltid en strid flod av sexualitet rinna genom/under sina pjäser, ofta symboliserad av just vatten – ibland dold, ofta mycket tydlig. Hav, forsar, sjöar. Det är en obeveklig kraft, gärna buren av kvinnor, den drabbar ofta barn. ”Lille Eyolf” från 1894 är en sådan pjäs, tämligen sällan spelad – delvis eftersom den mytologiska Råttjungfrun är ett sådant lätt bisarrt inslag, men också för att den, om man så vill, handlar om ett barn som tar sitt liv och är en tung tragedi gestaltad av ett par makar ridna av så grandiosa, nästan absurda livslögner. Här ekar ”Vildanden”, ”Hedda Gabler” och ”Gengångare”. Regissören Stefan Larsson gör på Dramaten som Lars Norén kom att göra 2006 på Riks Drama. Han har översatt, strukit och skrivit till repliker till en 1,5 timme lång moralitet där Larsson än en gång konsekvent använder filmkamera och närbilder som projiceras på scenografin: ett hammershøiskt sparsmakat vardagsrum och ett badrum. Ett utanpå och ett inuti. På ett plan handlar ”Lille Eyolf” om sorg efter ett avlidet barn, men egentligen – åter, om man så vill – om förlust av självbilder. Iscensättningen på Dramaten skildrar vad som händer när rollerna på allvar tvingas möta sig själva och sina illusioner. Mamman Rita är rik och besatt av fysisk kärlek, och ointresserad av sitt barn, handikappad för livet efter att han föll från skötbordet medan föräldrarna hade sex och glömde sitt barn. Maken Alfred lever på sin frus pengar och försöker skriva en pjäs, vilket inte går särskilt bra. Nu ska han i stället, som nytt projekt, göra en duglig Man av Eyolf. Alfred har en starkt incestuös relation till sin syster Asta som han mycket uppenbart åtrår. Äktenskapet med Rita är här ett sätt att skaffa dem båda ekonomisk frihet. Ibsen har också lagt till en ingenjör, här arkitekten Per, som fungerar som en icke-neurotisk kontrast med äkta känslor. Hannes Meidal låter rollen förtvivlat stå och banka på denna härva av halva uppoffringar, orimliga krav och skuld. Iscensättningen på Dramaten är estetisk. Det sätt på vilket kamerabilderna faller på scenografin av Sven Haraldsson är subtilt. Helheten påminner med sina närbilder om något bergmanskt, särskilt som rollerna här är så envist, endimensionellt och abstrakt besatta av sina trauman. Just där uppstår problem med tolkningen. Det som är kvar av originalet visar roller som är så absurda att ingen av dem – frånsett arkitekten Per – framstår som rimliga, igenkännbara eller ens möjliga att känna med. Det spelar ingen roll hur mycket bejakad hud, blod och tårar ensemblen delar med sig av: deras grund, deras existenser framstår som parodier. Livia Millhagen gör Rita nästan ond, komplett ointresserad av sitt barn – men sexuellt besatt av sin man som inte alls älskar hustrun. Erik Ehn låter Alfred vara en förvirrad man utan riktning som här verkligen fysiskt älskar sin halvsyster/icke-syster Asta. Jo, Ibsen lägger till flera komplikationer till deras relation. Karin Franz Körlof låter Asta vara på flykt, från alla. Larsson skickar texten genom tiden, men på vägen tappar den verklighetskontakt och blir ett visserligen snyggt hantverk, men en snabbfil genom Ibsen som inte berör. En övertydlig abstraktion där känslor, panik och skam inte når mig.

lille eyolf

Recension: Stefan Larsson gör närbildsteater i ”Lille Eyolf” på Dramaten

SVD

https://www.svd.se/a/xga8KB/

Riksbanken lämnar styrräntan oförändrad på 4,00 procent – men öppnar för en räntesänkning under våren. ”Styrräntan kan därför troligen sänkas tidigare än vad som indikerades i prognosen i november,” skriver Riksbanken. Beskedet lämnade Riksbanken på torsdagsmorgonen och beslutet stöttades av samtliga av av bankens fem beslutsfattare. ”Riksbankens räntehöjningar har bidragit till att den tidigare så höga inflationen har sjunkit,” skriver Riksbanken i ett pressmeddelande. Sedan Rysslands invasion av Ukraina har Riksbanken höjt räntan från 0 procent till 4 procent för att pressa tillbaka den höga inflationen som bland annat orsakats av utbudsproblem, stigande energipriser och en svagare krona. Men en kursändring är möjlig inom kort. ”Om utsikterna för inflationen fortsätter att vara gynnsamma är det inte uteslutet att styrräntan kan sänkas under första halvåret i år,” skriver Riksbanken. Räntebeskedet ligger i linje med förhandstipsen. Samtliga storbanker prognostiserade att räntan skulle lämnas oförändrad på 4,00 procent – vilket är den högsta räntenivån på över femton år. Det är andra gången i rad som Riksbanken väljer att lämna räntan oförändrad, och strax före jul sa riksbankschef Erik Thedéen att bankens bedömning var att det inte krävs några ytterligare räntehöjningar för att nå inflationsmålet. Riksbanken är inte den enda centralbanken som fattat räntebeslut de senaste dagarna. I förra veckan lämnade den Europeiska centralbanken (ECB) sin ränta oförändrad på 4 procent, och på onsdagskvällen valde också den amerikanska centralbanken Federal Reserve att lämna styrräntan oförändrad på intervallet 5,25–5,50 procent. Marknaden tror att både Fed och ECB kommer att börja sänka räntan under våren, följt av fler sänkningar senare under året. Riksbanken spås också sänka räntan. Storbanken Nordea tror på flest sänkningar. Vid slutet av året tror bankens ekonomer att Riksbankens styrränta kommer att vara 2,50 procent jämfört med dagens 4 procent. I torsdagens pressmeddelande betonar dock Riksbanken att det finns risker som kan göra att inflationen stiger igen. Riskerna inkluderar nya utbudsstörningar till följd av geopolitisk oro och att företagens prissättningsbeteende ännu inte normaliserats. En annan risk är om kronan försvagas kraftigt. Det skulle kunna spä på inflationen genom att göra svensk import dyrare. Det senaste året har svensk inflation fallit kraftigt – från drygt 9 procent till 2,3 procent, mätt med Riksbankens favoritmått KPIF. Det senaste utfallet är bara tre tiondelar över Riksbankens inflationsmål på 2 procent. En stor anledning till inflationsnedgången är kraftigt fallande energipriserna. Rensat för dessa är inflationen drygt 5 procent. Riksbanken noterar i sitt pressmeddelande att inflationen fortsatt är för hög och att det finns risk för bakslag. ”Penningpolitiken behöver därför anpassas med försiktighet för att säkerställa att inflationen varaktigt stabiliseras kring målet. Ny information och hur den bedöms påverka konjunktur- och inflationsutsikterna är avgörande för hur penningpolitiken kommer att utformas,” skriver Riksbanken. Riksbanken meddelade på torsdagen också att den ökar försäljningstakten av sina statsobligationer, från 5 miljarder kronor till 6,5 miljarder kronor per månad. Obligationerna köptes under tidigare år, bland annat för att få upp inflationen som då var under Riksbankens 2-procentsmål. ”Som ett led i normaliseringen av Riksbankens balansräkning har direktionen även beslutat att utöka försäljningarna av nominella statsobligationer,” skriver banken. Robert Bergqvist, senior ekonom på SEB, beskriver beskedet som ett ”stort fotbyte” av Riksbanken. ”Räntan är kvar på 4 procent men plötsligt tar man ordet sänkning i sin mun

riksbanken räntebesked

Riksbanken: Styrräntan kan sänkas våren 2024

SVD

https://www.svd.se/a/Knoy2o/

Att bekämpa brott handlar inte om att stifta så mycket nya lagar som möjligt. På onsdagen aviserade regeringen åtgärder mot den kriminella ekonomin, vilket också blev en repetition av alla förslag regeringen nu genomför och låter utreda. Mycket är välkommet. Framför allt kriminaliseringen av utförsel av stöldgods ur landet, något som internationella stöldligor relativt obekymrat kunnat ägna sig åt. Sverige och tullen har varit besatta av att hindra migranter och narkotika genom omfattande kontroller av människor och transporter in i landet, men grovt eftersatt kontrollen av stöldgods som kunnat lämna landet. Med ökade befogenheter växer också riskerna för godtycke och maktmissbruk. Välkommen är även gårdagens nyhet att kommuner, a-kassor och berörda myndigheter kan samköra uppgifter vid misstanke om oegentligheter. Även när det gäller utbetalning av skattemedel har kontrollen varit eftersatt. Samtidigt finns en aningslöshet i den nuvarande strategin, som blev tydlig också på den senaste pressträffen. Ulf Kristersson återkom flera gånger till en målkonflikt mellan brottsbekämpning och värden som integritet, enkelhet och tillit. Som om nya lagar vore ett enkelt reglage som ger mer av det ena och mindre av det andra. Verkligheten är mer komplex. Enkelhet, tillit och integritet kan absolut missbrukas av kriminella. Men det kan också ökade myndighetsbefogenheter. Särskilt när gängen har medhjälpare på insidan, eller med tillgång till registeruppgifter. Delad registerinformation är förmodligen önskvärt, men innebär också större risker. De kriminella behöver då bara ta sig in i någon myndighet för att komma åt flera myndigheters samlade information. Med ökade befogenheter växer också riskerna för godtycke och maktmissbruk, och varken poliser eller myndighetsanställda är några änglar. Förslaget att förverka brottsvinster kan rätt infört vara en tillgång, men har återkommande missbrukats av polisen i USA. Av samma land kan vi också konstatera att fyllda fängelser inte tömmer ett land på narkotika, tvärtom. Sverige är inte USA och reformer av nuvarande lagar behövs. Men att låta staten göra mer är långtifrån alltid bästa sättet att bekämpa ett problem. Det gäller också för brottsbekämpningen.

brottsbekämpning korsord

Brottsbekämpning är mer än en målkonflikt

SVD

https://www.svd.se/a/on5dva/

Han utmanar Vladimir Putin, vill stoppa kriget – och har oväntat stort stöd inför valet. Boris Nadezjdins popularitet ses som ett tecken på ett jäsande missnöje som kan få Putin att agera, enligt en Rysslandsexpert. Vad innebär det? BONN De köar i timmar framför Boris Nadezjdins valkontor, på många håll i isande köldgrader och tungt snöfall. Från Kamtjatka i öst till Sankt Petersburg och Kaliningrad i väst, överallt samlas namnunderskrifter in. På Boris Nadezjdins hemsida ser man hur de tickar in i region efter region: 7 700 i Moskva, 4 200 i Novosibirsk, och 2 250 i Sacha vid Norra ishavet i Fjärran östern. Sammantaget långt mer än de 100 000 namnteckningar som behövs för att bli godtagen som kandidat av valmyndigheten, varav minst 2 500 i varje region. Stöd kommer också från kända oppositionella. Som den fängslade Aleksej Navalnyjs hustru Julia som den 24 januari skrev under i en av Nadezjdins kampanjlokaler. Eller från rockstjärnan Jurij Sjevtuk, liksom exilpolitikern Maxim Katz och affärsmannen Michail Chodorkovskij. – Stödet har varit oväntat stort, säger Rysslandsexperten Margarita Zavadskaya vid Utrikespolitiska institutet i Finland. – Det har kommit som en överraskning för Putin, tror hon. Oppositionella ryska medier som Meduza tecknar en något annorlunda bild. Orsaken till radikala budskapet Enligt Meduzas källor i bland annat maktpartiet Enade Ryssland ska Putins närstående kretsar redan i mitten av förra året ha diskuterat att tillåta en liberal kandidat i presidentvalet. Tanken var att denna skulle få några få procent – och för omvärlden demonstrera att de ryska väljarna inte har mycket till övers för liberala idéer. Andra delar av Putins maktapparat var enligt Meduza definitivt emot. Argumentet var det inte lönar sig att försöka bevisa något för allmänheten i väst och att det inte heller fanns några inrikespolitiska fördelar. När så Nadezjdin dök upp var debatten i praktiken över. Det fördes samtal med honom, men Kreml sa varken ja eller nej. Detta bristande stöd ska enligt Meduzas källor ha varit orsaken till Nadezjdins allt mer radikala budskap som i sin tur fått allt fler oppositionella att sluta upp bakom honom. – Det är inget som på allvar hotar Putin. Men det oroar förmodligen, säger Margarita Zavadskaya. Inte för att Nadezjdin skulle ha ens en tillstymmelse till chans att vinna eller få höga röstsiffror. – Putin kommer att vilja ha omkring 90 procent i valet och administrationen har alla möjligheter i världen att säkerställa detta. Kan det trots detta vara början på något större? Margarita Zavadskaya tvekar. – Det finns en potential. Det skulle kunna vara embryot till strukturer och till någon form av organisation som behövs för att organisera en opposition. Men hon betonar att systemet kring Putin fortfarande är stabilt, även om det i delar av befolkningen finns ett jäsande missnöje. Margarita Zavadskaya räknar med att minst en fjärdedel av befolkningen inte stöder Putin och kriget. Uppåt 30 procent är övertygade – och resten är osäkra och föredrar i dagsläget att tiga. Oklart är om Boris Nadezjdin över huvud taget kommer att tillåtas ställa upp i valet. I december 2023 avslog valkommissionen Jekaterina Duntsovas ansökan om att kandidera. Motiveringen var att det vimlade av formella fel i hennes ansökan. Duntsova hade ett politiskt budskap som liknade Nadezjdins, med bland annat krav på att stoppa kriget i Ukraina. Men en skillnad är att Boris Nadezjdin har det högerliberala partiet Medborgarnas plattform i ryggen medan den tidigare tv-journalisten Jekaterina Duntsova ställde upp som oberoende kandidat. Boris Nadezjdin är också en politisk veteran med stor erfarenhet av maktspelet i rysk politik. Han satt i underhuset, statsduman, 1999 till 2003 för dåvarande Högerkrafternas union och har sedan dess bytt parti flera gånger

boris nadezjdin

Boris Nadezjdin utmanar Putin i ryska valet

SVD

https://www.svd.se/a/q1jAPe/

I podden ”Klassikern” dammar Sveriges Radio av gamla klassiska verk men korar också nya, i ett format som aldrig blir tråkigt. Bland Alexander Dominicis poddtips finns också ett underhållande brittiskt fynd. Insomnade satirprogrammet Tankesmedjan i P3 har fått en spinoff-podd. Det är tidigare redaktionsmedlemmarna Charlotte Wandt och Sebastian Nowacki som har dragit igång “Veckans ord”, där de tar upp aktualiteter från veckan som gått, rubriksatt med ett nyckelord som har mer eller mindre långsökt koppling till ämnet. I premiäravsnittet är det orden ”påse” och ”sexköp” som leder oss till spaningar om ett röda mattan-reportage från statsministerns födelsedagskalas och en hemsökt massagesalong i Skåne. ”Veckans ord” har potential att bli både spänstigare och roligare att följa än sin föregångare. Podd: Veckans ord Medverkande: Charlotte Wandt och Sebastian Nowacki Längd: 23 min Avsnitt: Släpps torsdagar I ”Ekstedt sport” pratar profilerna Jesper Ekstedt, Olle Palmlöf och Mats Strandberg om saker som på något sätt har med idrott att göra. Den nyligen bortgångne sportkommentatorn Arne Hegerfors står i fokus i ett avsnitt från den 30 januari. Först känns den extremt raka, för att inte säga hårda, tonen lite bekymrande: Är det verkligen okej att öppet prata om eventuella karaktärsbrister hos någon som precis dött? Till slut landar jag i att det ändå är uppfriskande och lite emblematiskt för podcastgenren att så personliga åsikter kan vädras på ett sätt som inte hade skett i en dagstidning eller på radion. Ekstedt sport, med värdar som har koll på saker bortom idrottsvärlden, sticker ut i den annars jämntjocka skogen av sportpoddar. Podd: Ekstedt sport Medverkande: Jesper Ekstedt, Olle Palmlöf och Mats Strandberg Längd: 40–60 min Avsnitt: Släpps oftast måndagar Produktion: Jesper Ekstedt Häromdagen ramlade jag över en tiktok-video där två eleganta poddvärdar sitter och pratar om kändisbarnet Brooklyn Beckhams halvlyckade karriär som entreprenör. Kanske var det till stor del duons tjusiga brittiska uttal som fångade mig, men efter att ha letat upp podden som klippet kom ifrån känner jag mig säker: ”The rest is entertainment” är något av det trivsammaste och mest underhållande man kan lyssna på just nu. Två gånger i veckan släpps en dryg halvtimmes nöjesbevakning i dialog mellan komikern Richard Osman och reportern Marina Hyde, som snabbt kan skifta från elak satir till insatta och seriösa spaningar om vad som händer i mediebranschen. Podd: The rest is entertainment Medverkande: Richard Osman och Marina Hyde Längd: 20–45 min Avsnitt: Släpps två gånger i veckan Produktion: Goalhanger Podcasts Ursula K Le Guin är en av science fictions-genrens pionjärer. Genombrotts­boken ”Mörkrets vänstra hand” från 1969 utspelar sig på planeten ”Vinter” och har senare uppmärksammats för sitt, för den tiden, ovanliga sätt att ställa könsroller och föreställningar om genus på ända. I Sveriges Radios ”Klassikern” (som också finns på SR Play) får vi höra Anna Tullberg som också sätter verket i en nutida kontext. ”Klassikern” är ett briljant kortformat som lyckas bilda lyssnare utan att det hinner bli tråkigt. Avsnittet från förra veckan om hur bra tv-serien ”The crown” är visar också att klassikerbegreppet inte är reserverat för saker som producerats under tidigare sekel. Podd: Klassikern Medverkande: Medlemmar från SR:s kulturredaktion med gäster Längd: 9 min Avsnitt: Släpps på söndagar Produktion: Sveriges Radio

ekstedt sport

Poddtips: The rest is entertainment, Ekstedt sport, Veckans ord

SVD

https://www.svd.se/a/abmPBA/

Den anonyma sabotören har ett tydligt mål: att förstöra så många fartkameror som möjligt. Poliser som jagat maffialedare har satts in för att knipa åt gärningsmannen. I Italien ses ”Fleximan” nu som både hjälte och bov. Kvar på platsen för ett nyligen utfört dåd lämnades en handskriven lapp: ”Fleximan är på väg”. Den mystiska vandalen har härjat i norra Italien i flera månader. Personen, eller möjligtvis gruppen, har gjort det till sitt uppdrag att såga ned fartkameror längs vägarna. Nu försöker en särskild insatsstyrka från polisen ihop med fyra olika åklagarkontor få fatt i den skyldiga. Flera av poliserna uppges, enligt The Times, tidigare ha jagat maffialedare och terrorister. – Vi jobbar på alla fronter, utan att bortse från minsta detalj. Vi samarbetar med kolleger från andra provinser och lokalpoliser, säger Michele Cucuglielli, befälhavare i provinsen Padua, till italiensk press. Fleximan har hittills lyckats slå till minst 15 gånger, rapporterar BBC. Den senaste kända attacken skedde den 24 januari i Padua i Venetoregionen i nordöstra Italien. Smeknamnet kommer från verktyget som Fleximan ofta använder, en flessibile på italienska, som i internationella medier beskrivs som en vinkelslip eller cirkelsåg. Det är fortfarande oklart om Fleximan är en person eller flera. Polis i den nordvästra regionen Piemonte har gripit en man i 50-årsåldern som misstänks för två av dåden. Samtidigt har flera kameror också sågats ned i Veneto och Lombardiet längre österut. Attackerna kan möjligtvis ses som ett tecken på en tilltagande frustration över de många fartkamerorna i landet. Italien har nämligen det högsta antalet i Europa, enligt BBC – uppskattningsvis fler än 11 000, spridda över landet. Det kan jämföras med 7 700 fartkameror i Storbritannien eller 4 700 i Tyskland. Allt fler italienska fortkörare har bötfällts de senaste åren. Fleximans gärning har spridits som en löpeld i sociala medier och blivit en nationell supersnackis. Italienarna är delade i två läger. Många lyfter fram sabotören som en hjälte, andra ser densamma som en bov. Och det märks på flera sätt. Bland annat har en graffitikonstnär i Padua ägnat sitt senaste verk åt Fleximan. På målningen syns Uma Thurmans rollfigur i filmen ”Kill Bill” med ett svärd i ena handen och en förstörd fartkamera i den andra. Samtidigt dras Italien med stora problem när det gäller säkerheten på vägarna. Och många dör i trafiken. Antalet dödsfall i trafiken per miljon invånare låg år 2022 på 54 i Italien, enligt Europeiska rådet för transportsäkerhet. I Tyskland var motsvarande siffra 33, i Storbritannien 26 och i Sverige 22. Den italienska journalisten Paola Di Caro, vars 18-årige son kördes ihjäl av en fortkörare i Rom, har tagit strid mot Fleximan. Hon tycker att det är skamligt att sabotören, med en historia om att stå upp för folkets frihet, hyllas. – Jag vill att Fleximan ska känna, bara för en dag, hur jag känner när jag lägger blommor där min son dödades, säger hon till BBC.

fleximan

”Fleximan” förstör fartkameror och splittrar Italien

SVD

https://www.svd.se/a/wAaE7A/

Forskningsresenär, frimärkssamlare, bågskytt, bergsklättrare, godsherre – och nazist. En ny biografi över Eric von Rosen blir en påminnelse om avståndet mellan mellankrigstidens konservativa nationalister och dagens marknadsliberala borgerlighet. På sätt och vis börjar historien med upptäckten av en uråldrig skinnbit i en grotta i Patagonien. Det var naturgeografen Otto Nordenskjöld som under sin expedition till Eldslandet 1895–97 gjorde fyndet vilket inspirerade kusinen Erland Nordenskiöld att lämna sina studier av Östersjöns mollusker till fromma för utforskandet av skinnbiten som suttit på ett utdött jättetrögdjur, en mylodon. Nordenskiöld företog sålunda en utgrävning av fyndplatsen i södra Chile år 1899 vilken blev en liten pusselbit i förståelsen av Sydamerikas försvunna megafauna. Fast ännu viktigare, åtminstone för Nordenskiöld själv, var att han på kuppen blev trollbunden av Sydamerika. Två år senare, 1901, är det dags igen. Man kunde kanske ha trott att Erland Nordenskiöld ryckts med av den väldiga uppståndelsen kring mylodonen; en sensationslysten press eldade nämligen på med fantasifulla idéer om att jättetrögdjuret ännu strövade omkring någonstans i Patagoniens ogästvänliga inre – och ansenliga summor utlovades till den som upptäckte kreaturet. Nordenskiöld hade emellertid andra planer och gav sig i stället iväg mot högslätterna i nordvästra Argentina samt Gran Chaco och Pilcomayofloden i Bolivia. Den så kallade Chaco-Cordillera-expeditionen bestod av en handfull svenska deltagare med Erland Nordenskiöld som ledare. Robert Fries ansvarade för botaniken, Gustaf von Hofsten insamlade fåglar, och Eric von Rosen utsågs slutligen till expeditionens arkeolog och etnograf. Den lika förmögne som äventyrslystne Eric von Rosen hade ingen akademisk bakgrund och skulle heller inte komma att sträva efter någon karriär inom universitetsvärlden. Han var dock skolad av Hjalmar Stolpe, Kungen av Birka som han kallades, och därmed väl införstådd med nya tidens arkeologiska metoder. Det handlade inte om hänsynslöst rovgrävande och skattjakt på måfå, utan om ett mer systematiskt beaktande av på varandra följande kulturlager vilka i bästa fall kunde ge en förnimmelse av förgångna världar. Avgörande för Nordenskiölds beslut att ta med von Rosen på expeditionen var i realiteten den senares beredvillighet att betala för sitt eget deltagande samt även täcka utgifterna för ytterligare medlemmar som han själv fann för gott att ta med på resan till Sydamerika. Och inte nog med det, von Rosen skulle fortsätta att frikostigt skjuta till medel för att främja etnografins ställning i Sverige. Inte minst gällde det arbetet med att flytta de etnografiska samlingarna från Riksmuseet och etablera ett självständigt etnografiskt museum. För von Rosen innebar resan till Sydamerika att hans trängtan efter våghalsiga strapatser samt passionerade föremålssamlande hädanefter kunde inrymmas i ett vedertaget och allmänt accepterat sammanhang. Antropologen Christer Lindberg har i sin forskning särskilt intresserat sig för den tidiga etnografins utveckling i Sverige. Han har bland annat biograferat Erland Nordenskiöld vilken må ha inlett sina studier med mollusker och skinnbitar, men som med tiden kom att bli en hängiven kännare och välartikulerad försvarare av Sydamerikas urfolk. Tack vare öppnade personarkiv har Lindberg nu kunnat fortsätta sitt arbete och med den nya, ståtliga biografin ”Eric von Rosen. I en förgången värld” (Bokförlaget Stolpe), läggs ytterligare bitar till fältet. Titeln alluderar på von Rosens påkostade bok ”En förgången värld” som utkom 1919 och innehöll de arkeologiska resultaten från Chaco-Cordillera-expeditionen 1901–02

eric von rosen

Recension: ”Eric von Rosen. I en förgången värld” av Christer Lindberg

SVD

https://www.svd.se/a/O8v77b/

Kreml klassar hbtq-personer som en ”samhällsomstörtande organisation”. I Putins Ryssland har avvikelser från ”traditionella familjevärderingar” blivit en variant på det som hette ”klassfiende” i Stalins Sovjet. Häromveckan hade det gått hundra år sedan den sovjetiske revolutionären Vladimir Lenin avled. Den regering som kom till makten 1917, och som han under några få men intensiva år ledde, hade fört en omfattande politisk terror mot motståndare och oliktänkande. Under hans efterträdare, Josef Stalin, skulle förtrycket enbart öka. Fiender till Sovjetmakten ansågs gömma sig på alla möjliga nivåer av samhället. Sin personliga diktatur till trots uppdagade Stalin ständigt nya konspirationer. Den som motsatte sig – eller påstods motsätta sig – den förda politiken kunde enkelt pekas ut som ”folkfiende”. Fiender ansågs i sin tur ha olika skepnader: trotskister, mensjeviker, vitgardister, hemliga representanter för det brittiska storkapitalet. Ingenting lämnades åt slumpen. Arkivdokument som blev tillgängliga på 90-talet visar hur Stalin personligen identifierade olika komplotter, och därtill styrde sin säkerhetstjänst för att uppnå önskvärt resultat. Utvecklingen var ingen anomali. En säregen aspekt av sovjetisk rättspraxis var att den inte enbart straffade verkliga fiender till makten, utan därvid också potentiella fiender (som sålunda inte själva visste att de var fiender). Politikens rent instrumentella syfte var att säkra kommunistpartiets ohotade maktinnehav. Först med Stalins död 1953 skulle förtrycket komma att bedarra, om än inte försvinna helt. Nygamla vindar blåser genom Kremls borggård. Den 10 januari förbjöds en tidigare okänd men likafullt samhällsomstörtande organisation – den så kallade ”internationella hbtq-rörelsen”. Det enda kruxet? Någon sådan rörelse existerar inte. Vad som i praktiken förklarats ”extremistiskt”, och sålunda nu klassificeras som en potentiellt kriminell handling, är alla handlingar och yttringar som av ryska myndigheter kan finnas misshagliga. Åter igen rör det sig om en påstått västlig komplott. Det ryska justitieministeriet har förtydligat att den ”internationella hbtq-rörelsen” utgör ett led i en amerikansk kampanj för att ”hota Rysslands demografiska situation”. Vidare att rörelsen underminerar landets ”tusenåriga traditioner” och dess ”traditionella familjevärderingar”. En undersökning av oberoende ryska nyhetsmedier kunde visa hur flera av justitieministeriets resonemang hämtats från den högerextrema miljön, däribland den konspirationsteoretiskt drivna hemsidan Zavtra. Angreppen måste betraktas i sitt vidare sammanhang. Sexuella minoriteter har i över ett årtionde utmålats i rysk propaganda som ”femtekolonnare” och avvikare från landets ”traditionella värderingar”. President Vladimir Putins uttalanden om att ryska soldater i Ukraina strider mot ”Satan”, utrikesminister Sergej Lavrovs retorik om att barn i väst får lära sig att Jesus var ”bisexuell”, allt detta är ett led i ett statligt sanktionerat kulturkrig. Det finns ingen anledning att förminska betydelsen av den hatretorik som vuxit i intensitet sedan Rysslands invasion av Ukraina. Homofobin har blivit en aspekt av maktens algoritm. Attackerna handlar om att skapa en syndabock, ett försök att avleda det politiska ansvaret för Kremls alla misslyckanden. I december genomfördes räder mot flera klubbar och barer, tidigare fristäder för ryska hbtq-grupper. Vittnesmål talar om ökade trakasserier samt avskedanden och hot om vräkningar. Föräldrar i samkönade relationer riskerar att förlora vårdnaden om sina barn. I vad som kan ses som ett lackmustest för all högre utbildning har den ryska vetenskapsakademins institut för filosofi satts under tryck

martin kragh

Martin Kragh: Bögen är Putins variant på Stalins klassfiende

SVD

https://www.svd.se/a/GMpal9/

Både den AI-genererade Taylor Swift-porren och nyveresionen av Bergmans ”Persona” ställer viktiga frågor om den nya AI-tekniken. I dagarna spreds en serie grovt pornografiska bilder på Taylor Swift som en löpeld på internet. Det är Taylor Swifts ansikte, och det ser ut som fotografier, men bilderna är falska: det är AI-genererade bilder, gemensamt framfantiserade av en flåsande internetanvändare och en artificiell intelligens. Swift överväger enligt uppgifter att stämma företaget som tillhandahåller AI-bilderna, och på internet ställer sig många frågan: är det Taylor Swift som till slut ska stoppa AI-inblandningen i konsten? I Göteborg satt en halvfull salong på filmfestivalen i söndags och väntade på en visning av Ingmar Bergmans ”Persona”. Filmen är gjord 1966, men den visades här i en ny form. Göteborgs Filmfestival har skapat en AI-version som fått titeln ”Another persona”. Det är en spänd stämning på anrika biograf Draken när filmen börjar. När Liv Ullmann dyker upp är hon först välbekant och oförändrad, men någon sekund senare går ett sus genom salongen: ansiktet förvrängs på det mest groteska vis och plötsligt är det inte längre Ullmanns ansikte, utan Alma Pöystis (”Tove”, ”Höstlöv som faller”). Inte hennes riktiga ansikte heller, förresten, utan en datorgenererad Alma Pöysti-mask. Det är djupt bisarrt. Den förvrängda varelsen på bioduken skapar ett starkt obehag i mig – det är en ”kusliga dalen”-känsla av något vandött, något livlöst. Tekniken fungerar förvisso som den ska – men något skaver. AI:n kan inte förstå mänskliga känslor, den kan bara imitera uttryck: blicken är mekanisk, ambivalensen är bortblåst. Filmen slutar och eftertexterna börjar rulla i fullständig tystnad. Man kan höra en knappnål falla inne på Draken. Det börjar komma tveksamma applåder (och något burop). Alma Pöysti – som likt resten av publiken just sett filmen för första gången – välkomnas upp på scenen och hon tycks lite skärrad, och skrattar nervöst när hon får mikrofonen: ”Hi! I’m sorry!” Visningen var ett experiment: filmen fick bara visas en gång – ingen fotografering eller videoupptagning tilläts – och ska nu förstöras. Den syftade till att väcka frågor kring AI inom film, och det gjorde den sannerligen. Det finns de inom filmindustrin som ser AI som ett hot. Maskinerna kan aldrig mäta sig med mänskligt skapande på ett konstnärligt plan – däremot på ett ekonomiskt. En dator kräver ingen lön, bara rätt inmatning. När det storstrejkades i Hollywood i höstas var det delvis för att skådespelar­förbundet krävde hårdare reglering för AI-användnigen inom film. Ett skräckexempel var hur filmbolag kunde betala en billig engångssumma för att skanna en skådespelares kropp och sedan få rättigheterna till att använda det hur de vill, så länge de vill, i vad de vill. Frågan om hur AI ska användas inom film – för användningen av det kommer troligtvis bara att öka – är inte bara en teknisk sådan, utan också en etisk. I Taylor Swifts fall är bilderna skapade i förnedringssyfte, och de är enkla att fördöma, men även i mindre solklara fall behöver frågor ställas kring agens och ansvar. Alma Pöysti blickar ut över Fårö – men hon har i själva verket aldrig satt sin fot på ön. Hon är skådespelare, men kan inte kontrollera sin prestation i filmen. Vem är det som skådespelar? Är det Pöysti? Är det Ullmann? Är det programmeraren som matat in kommandot om att utföra ansiktsbytet? Är det AI:n själv? Frågorna är som sagt många, och i takt med utvecklingen kommer de som använder AI-tekniken att bli svar skyldiga

ai porr

Taylor Swift-porr och AI-Bergman väcker frågor

SVD

https://www.svd.se/a/Ll2AWq/

Daniel Ervér är ny vd för klädjätten H&M. Är han rätt man för det utmanande jobbet? ”Modeintresserad och resultatinriktad” säger de som jobbat med honom. H&M:s nya vd för tankarna till Centerpartiets Lennart Daléus. En man som länge verkat bakom kulisserna, men som ingen vet vem det är. ”Det här är Lennart”, var budskapet som prydde centerns valaffischer när han blev ny partiledare. Det här är Daniel Ervér: Han är en 42-årig man som arbetat mer eller mindre hela sitt vuxna liv i H&M-koncernen. Som 24-åring sommarjobbade han som praktikant och något år senare blev det jobb som business controller på kontoret i Stockholm. Han hade då tagit en civilekonom-examen på Göteborgs universitet, med inriktning mot finans och tagit en master i företagande och strategi på ESSEC Business School, en knapp timme norr om Paris. Efter det första jobbet går förflyttningarna inom bolaget i en rasande takt, ibland sidledes, ibland uppåt, alltid med nya utmaningar. Daniel Ervér blir efter bara något år försäljnings-controller i Tyskland innan han två år senare flyttar till New York och blir chef för merchandising i USA. Därefter har han haft en rad olika roller i Sverige, bland annat som Sverigechef, nu senast kom han från rollen som ansvarig för H&M:s varumärke. H&M är inte känt för att uppmuntra anställda att vara frispråkiga i medierna, men med det i bakhuvudet är de som jobbat med honom positiva till utnämningen. ”Jag är inte förvånad över att det är han som tar över. Han har gjort ett bra jobb för H&M-brandet”, lyder ett internt omdöme. En modeintresserad sifferkille. ”.. duktig på att samarbeta, bra energi, vill framåt och driver mot mål och resultatet”, säger en annan. Lojal är ett annat ord som nämns. Daniel Ervér sägs vara en person som är kulturellt och värderingsmässigt linjerad med H&M. Något som är nog så viktigt i ett familjestyrt företag. Det är alltså han som ska axla jobbet som vd och det är ingen enkel uppgift. Det har gått ett tag sedan Erling Persson, i september 1947, öppnade sin första Hennes-butik på Storgatan i Västerås. Då en, enligt lokalpressen, ”läcker liten Västeråsbutik”, i dag ett globalt företag med 4 369 butiker i närmare 80 länder. Det gör kanske jobbet som vd mer spännande, men också långt mer utmanande. På onsdagen sa vd Helena Helmersson upp sig efter 26 år i bolaget. Omvärldsfaktorer har varit en bidragande orsak. Pandemin, Ukrainakrig och bistra ekonomiska tider. Till utmaningarna för den nya vd:n kommer sedan allt som hör H&M och klädindustrin till. Hur fortsätter man att leverera ”mode och kvalité till bästa pris”, när man pressas från ännu billigare konkurrenter som brittiska Primark och kinesiska Shein? Kunderna är illojala och har nya köpmönster. En oljetanker som H&M bör vara snabb som en motorbåt i svängarna för att hänga med. Utöver ekonomiska utmaningar finns miljörörelsen. Klädförsäljningen är enorm, den globala omsättningen 2022 uppgick till 1 530 miljarder dollar, och förväntas fortsätta stiga fram till 2027, enligt Statista, men hur mycket kunderna än må älska att handla så ökar kraven på en mer cirkulär och hållbar produktion. Mode är en av de mest förorenande industrierna i världen och bidrar med 8–10 procent av de globala koldioxidutsläppen, enligt FN. Hela affärsidén är under press. Och Aftonbladets granskning i fjol, som visade att återvunna kläder byggde klädberg i länder som Ghana, visar hur hårt kritiken kan slå. Även i det politiska landskapet måste modejättarna gå rätt. För en vecka sedan tvingades H&M ta tillbaka en kampanj i Australien efter att användare på sociala medier anklagat H&M för att sexualisera barn

daniel erver

Är Daniel Ervér rätt man för det utmanade jobbet som vd på H&M?

SVD

https://www.svd.se/a/Ll20yV/

Envisa rykten om en personkonflikt mellan president Zelenskyj och landets högsta militära ledning surrar över Ukraina. ”Ryssland tar varje chans att haka på med informationspåverkan”, säger militärexperten Jörgen Elfving. Likt en hotfull drönarsvärm har påståenden om meningsskiljaktigheter mellan president Volodymyr Zelenskyj och överbefälhavare Valerij Zaluzjnyj hovrat över Kiev en längre tid. Konflikten ska ha sitt ursprung från försommaren 2023 då den ukrainska motoffensiven inte fick önskvärd effekt. Med i ekvationen fanns det amerikanska rådet om att Ukraina bara skulle kraftsamla i en riktning och inte som man sedan gjorde – både mot Cherson och Bachmut. Zaluzjnyj ska ha förordat ett mer försiktigt angreppssätt medan Zelenskyj ville att man skulle slå till snabbt för ett avgörande. I den vevan förbjöd presidenten Zaluzjnyj att uttala sig om kriget. När sedan överbefälhavaren i höstas intervjuades av The Economist och deklarerade att något ”storartat, ståtligt genombrott på krigsfältet inte är i sikte” uppfattades utspelet om dödläge av Zelenskyjs stab som att Zaluzjnyj spred panik i väst. Drog parallell till andra världskriget Presidentens stabchef Andrij Jermak gick så långt som att i en intervju med Politico dra en parallell till andra världskriget med uttalandet: ”Om Storbritannien hade känt krigströtthet år 1939 skulle Polen kanske inte finnas i dag.” Enligt källor till Financial Times vill Zelenskyj ersätta Zaluzjnyj med den ukrainska arméchefen Oleksandr Syrskyj eller underrättelsechefen Kyrylo Budanov. Beskedet ska ha kommit efter ett möte i måndags. Det har bestämt dementerats i ukrainska medier. Något som även Washington Post återberättar via Zelnskyjs talesperson Serhiy Nykyforov. Men snöbollen kan vara i rullning. – I den senaste opinionsundersökningen jag sett fick Zaluzjnyj 80 procents gillande mot Zelenskyjs 62 procent. Och ryska källor tar förstås varje chans att haka på med informationspåverkan, berättar tidigare överstelöjtnanten Jörgen Elfving, som följer kriget på daglig basis. Han tillägger att det amerikanska Ukrainastödet, som fastnat i kongressen, är en pusselbit i sammanhanget. I intervjun med The Economist säger överbefälhavare Zaluzjnyj även att man skulle behöva något nytt för att bryta dödläget – som när krutet en gång i tiden uppfanns. – Flera bedömare säger att luften kommer att gå ur Ukraina redan i februari om inte nya vapenpaket från Pentagon röstas igenom. Det vore förbaskat tragiskt, säger Jörgen Elfving. Små taktiska framgångar för Ryssland Han tillägger att Kreml tar varje chans att förstärka den påstådda ledarkonflikten med sin informationspåverkan: – Ukraina har inte råd med det här, det tar kraft från kriget. Tiden och resurserna ligger på den ryska sidan i det utnötningskrig som det utvecklat sig till. Ryssarna prioriterar riktningen mot Kupjansk som kan leda upp till Charkiv. Men det handlar om små taktiska framgångar, räknat i blott hundratals meter, säger Jörgen Elfving. Peter Haldén, docent i statsvetenskap och lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, konstaterar att det är vanskligt att avgöra substansen i uppgifterna om den interna konflikten i Ukrainas toppskikt och hur djupgående den är. – Det är så här det fungerar i dagens strategiska narrativ. Det är väldigt svårt att göra en bedömning som inte i sin tur tar en ny form av berättelse. Olika åsikter förekommer i alla organisationer. Det kan vara sunt. Sedan kan storyn vara planterad. Folket för den vidare och effekter uppstår, säger han. ”Zaluzjnyj trotsade en order” Kollegan Ilmari Käihkö vid Försvarshögskolan framhåller en politisk aspekt: – Zaluzjnyj trotsade en order när han uttalade sig i artikeln som dessutom fick så stor uppmärksamhet

ukraina ryssland konflikt

Rykten om konflikt mellan Zelenskyj och Ukrainas militära ledning

SVD

https://www.svd.se/a/5B16pK/

Daniel Ervér blir ny vd i H&M. Miljöfrågorna pressar men han tror på tillväxt. ”Det kommer alltid finnas ett behov för människor att klä sig och uttrycka sin personliga stil”. Utanför H&Ms butik på Drottninggatan spelas hög musik. En grupp människor ligger orörliga på marken. Det är aktivister från organisationen Extinction Rebellion som spelar döda i protest mot H&M:s ohållbara snabbmode. Hundra meter därifrån håller H&M presskonferens. På scenen står bolagets avgående vd Helena Helmersson och hennes efterträdare Daniel Ervér. Kort efter att han presenterat sig säger han: – Jag tycker att H&M:s kunderbjudande mode och kvalitet till bästa pris på ett hållbart sätt aldrig har varit mer relevant än nu. Kontrasterna kan knappast vara större till budskapet som aktivisterna vill förmedla. Och det märks tydligt att Daniel Ervér är en internrekryterad långvägare. Han har arbetat 18 år i olika roller i bolaget, framförallt inom försäljning och kommer senast som ansvarig för varumärket H&M, som är det största inom koncernen. – Jag tror på H&M. Jag tror på vår affärsmodell, säger Daniel Ervér till SvD när tidningen får en intervju med honom efter presskonferensen. Men har snabbmodet verkligen en framtid? – Det kommer alltid finnas ett behov för människor att klä sig och uttrycka sin personliga stil, säger han. Målen ligger fast Han tillägger att H&M ständigt måste förändras och säger att en storspelare som H&M behöver ta ett stort ansvar i en nödvändig grön omställning som hela industrin behöver göra. – Det är viktigt att fortsätta jobba med våra hållbarhetsambitioner integrerat i vår affärsstrategi, säger han. Vilken är H&M:s största utmaning? – Hela branschen är i förändring, både utifrån geopolitiska skiften vi sett, utifrån en hållbar transformation som behöver ske och utifrån ett nytt konkurrenslandskap med nya digitala konkurrenter. Vilka då? – För fem, sex år sedan var det Asos och Zalando. Nu ser vi Shein, Temu och det kommer säkert att komma fler. Med digitaliseringen blir vissa tidigare hinder små och det skapas möjligheter för nya varumärken. Både han och avgående Helena Helmersson intygar att H&M:s nuvarande mål ligger fast. Bolaget ska växa i samtliga delar både H&M-varumärket och portföljbolagen, som exempelvis COS, Other Stories, Weekday med flera. Helena Helmersson beskriver sin fyra år långa tid som vd med orden ”stundtals väldigt krävande”. Hon hänvisar till den långa pandemin som bland annat innebar butiksstängningar, ryska invasionen av Ukraina som inneburit att H&M lämnat en viktig tillväxtmarknad och ovanpå detta makroekonomiska utmaningar. – Vi har gått igenom saker som vi aldrig har behövt hantera tidigare, säger hon till SvD och beskriver perioden som väldigt turbulent. Är det en tuff arbetsmiljö på H&M? – Nej, det är ett stort fokus, ett jättehårt jobb såklart med ambitiösa mål. Men med helt fantastiska kollegor, och med det stöd jag har haft från Karl-Johan och styrelsen har jag känt att jag har människor runt om som hjälpt till och som jag kan bolla med. Rekryteringen tog månader Hon förklarar att hennes energi för att leda bolaget till nästa nivå inte är tillräcklig, men att det inte går att peka ut något specifikt som fått henne att fatta beslutet om att avgå. – Jag har haft en bra dialog med Karl-Johan ( styrelseordförande Persson red anm) och landade i det här beslutet. Det känns rätt, säger hon. Hon säger att processen har tagit ett par månader och Daniel Ervér säger att han fick en sonderingsfråga om rollen vid en eventuell förändring i december. Den formella tillsättningen skedde på onsdagsmorgonen

hm vd

H&M:s nya vd Daniel Ervér om rollen

SVD

https://www.svd.se/a/5B16jb/

Nyutexaminerade lärare kommer ut i arbetslivet utan att veta hur man lär ut läsning. Trots att det är välbelagt i forskning vilken metod som fungerar bäst. Vi vet hur barn bäst lär sig att läsa. Det är numera väl belagt i forskning att det är metoden ”phonics” som fungerar bäst – att barn lär sig ljuda bokstäver och sätta ihop dem till alltmer komplexa ord och meningar. Ändå får lärare inte tillräcklig vägledning kring detta på lärarutbildningen. Det konstaterar Linda Fälth och Anna Eva Hallin i rapporten ”Så löser vi läskrisen på lågstadiet” från Näringslivets skolforum (oktober 2023). Linnea Lindquist, rektor på Hammarkullenskolan, bekräftar rapportförfattarnas bild och ger en interiör från skolvärlden: ”Jag brukar fråga lärarstudenter som kommer till min skola om de känner sig trygga med läsinlärning. Det är inte en enda student som svarat mig att de fått lära sig hantverket. Man får lära sig vad och varför men inte tillräckligt konkret: hur. Vilken metod som är bäst ska läraren tydligen klura ut själv.” (Expressen 28/1) Här sluts något slags postmodern cirkel: Eleverna ska själva hitta sin kunskap, under ledning av lärare som ska hitta sin egen undervisningsmetod. Enligt metoden ska eleverna memorera bilder av ord och utifrån sammanhanget resonera sig fram till om det ord de söker är ”apa” eller ”pappa”. Läsinlärning som utgår från kopplingen mellan språkljud och bokstav kan låta som en självklarhet. Att man börjar med ”far är rar” är sedan länge traderad kunskap, numera också vetenskapligt underbyggd. Ändå har phonics haft stark konkurrens av betydligt mindre effektiva metoder. I USA har ”whole word approach” trängt ut phonics på många skolor – något som avslöjades av journalisten Emily Hanford i samband med pandemin. När undervisningen skedde via Zoom, upptäckte många föräldrar att deras barn inte kunde läsa ordentligt eftersom de undervisades enligt en metod som byggde på märkliga gissningslekar (podden Honestly 11/2 2023). Enligt metoden ska eleverna memorera bilder av ord och utifrån sammanhanget resonera sig fram till om det ord de söker är ”apa” eller ”pappa”. Konstigt? Mycket. Men phonics är alltså inte självklart i den svenska skolan heller. Därför måste metoden få en tydlig plats både i den svenska lärarutbildningen och den nya läroplanen.

phonics svenska

Neuding: Inför phonics i läroplanen

SVD

https://www.svd.se/a/eJ9WJa/

Trots kritik och varningar kommer ett brittiskägt bolag snart ta över trafiken i Stockholms tunnelbana. Det är dags att vi på allvar börjar ifrågasätta rimligheten i upphandlingar av den här storleken, skriver Lina El Yafi (V). Nu är det klart att det nystartade bolaget Connecting Stockholm tar över Stockholms tunnelbana efter MTR. Bolaget vann det elvaåriga kontraktet, värt ungefär 40 miljarder kronor, efter en process präglad av extrem sekretess. Budkriget för att få köra tunnelbanan har kallats världens största ickemilitära offentliga upphandling. MTR har inte ett rykte om sig att vara en fantastisk arbetsgivare, för att uttrycka det milt. Men det tog inte många timmar efter beslutet innan rapporteringen om en av Connecting Stockholms ägare, det brittiska bolaget Go-Ahead, kom igång. Det visar sig vara Storbritanniens mest utskällda transport­bolag. Det har handlat om undanhållen skatt och mängder av inställda tåg. Det gick så långt att Storbritannien tog verksamheten ifrån bolaget och åternationaliserade järnvägs­nätet. Redan 2021 skickade ett fackförbund i Storbritannien ett varningsbrev till svenska politiker om Go-Ahead, med rubriken ”låt inte oseriösa företag ta över kollektiv­trafiken i Sverige”. Tunnelbanan är en samhälls­kritisk funktion. Det blev inte minst tydligt under pandemin när många som inte kunde arbeta hemma behövde den för att ta sig till sig till sina jobb. Under det senaste året har trafik­kaoset på pendeltågen gjort det smärtsamt tydligt hur problem i kollektiv­trafiken drabbar stora delar av samhället. Vi lever i en osäker omvärld. Då behöver kollektiv­trafiken bli mer robust, inte mer sårbar. Beslutet om vem som ska köra tunnelbanan togs i Region Stockholms trafiknämnd förra tisdagen. Vi politiker hade inte fått se varken själva avtalet eller upphandlings­dokumenten innan vi förväntades ta beslut. Dessutom omfattades hela ärendet av en extrem sekretess. Vi politiker fick veta om att ärendet skulle komma på nämnden så sent som två timmar innan mötet. Vänster­partiet deltog inte i beslutet, då vi redan i början av processen motsatte oss att upphandla tunnelbanan och i stället ville ta tillbaka verksamheten i egen regi. SL har nu köpt grisen i säcken, och i värsta fall är vi fast med ännu en skandal­omsusad operatör, när vi i stället hade kunnat ta över tunnelbanan i SL:s egen regi. Nu har den möjligheten gått förlorad. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att kollektiv­trafiken ska bedrivas av regionen, för att vi ska få kontroll över verksamheten och rätt förutsättningar att ge den bästa trafiken till invånarna. Upphandlingar drabbar också personalen som får utstå stor psykisk påfrestning på grund av osäkerhet och försämrade arbetsvillkor när ett nytt privat bolag tar över. Tyvärr stödjer fortfarande en majoritet av partierna det här systemet trots haveriet med MTR och pendeltågen, som visar att stockholmare är trötta på hur illa trafiken bedrivs. På samma sätt som vi har börjat ta tillbaka kontrollen över sjukvården är det hög tid att Region Stockholm också återtar kontrollen över kollektiv­trafiken från marknaden. Resultatet av tunnelbane­upphandlingen bör bli en väckarklocka för hela samhället. Lina El Yafi (V) ledamot i trafiknämnden i Region Stockholm

upphandling tunnelbana stockholm

Lina El Yafi (V): Chansa inte med tunnelbanan i Stockholm

SVD

https://www.svd.se/a/l36AVy/

Vilka tävlar i Melodifestivalen 2024, vilken är startordningen, vem är programledare och vilka tider sänds ”Mello” i SVT? Här är allt du behöver veta om årets Melodifestival. Här är artisternas startnummer för finalen av Melodifestivalen på lördag 9 mars. 1. Maria Sur – When I'm Gone (från deltävling 2) 2. Jay Smith – Back to my roots (från finalkvalet) 3. Lisa Ajax – Awful Liar (från deltävling 1) 4. Smash Into Pieces – Heroes Are Calling (från deltävling 1) 5. Cazzi Opeia – ”Give my heart a break” (från deltävling 3) 6. Annika Wickihalder – Light (från finalkvalet) 7. Marcus & Martinus – Unforgettable (från deltävling 5) 8. Dotter – It’s Not Easy to Write a Love Song (från deltävling 4) 9. Medina – Que sera (från deltävling 5) 10. Liamoo – Dragon (från deltävling 2) 11. Jacqline – ”Effortless” (från deltävling 3) 12. Danny Saucedo – Happy That You Found Me (från deltävling 4) Ett finalkval avgörs direkt efter att resultatet av deltävling 5 är redovisat. Där deltar de som slutat 3 och 4 i deltävlingarna. Två av de som kvalade gick till finalen. I tävlingen fick artisterna behålla sina röster från första deltävlingen, sedan röstar tv-tittarna på nytt under kvällen. Dessa tävlade i finalkvalet: • Elisa Lindström – Forever Yours • Adam Woods – Supernatural • Dear Sara – The Silence After You • Fröken Snusk – Unga & fria • Klaudy – För dig • Gunilla Persson – I won't shake (La la Gunilla) • Albin Tingwall – Done Getting Over You • Scarlet – Circus X • Annika Wickihalder – Light • Jay Smith – Back to my roots (från finalkvalet) Till final gick Annika Wickihalder och Jay Smith. Fröken Snusk fick lika många poäng som Jay Smith men eftersom Smith fick fler poäng under den andra omröstningen tog han finalplatsen och Fröken Snusk blev utslagen. Många uttryckte besvikelse över SVT:s nya upplägg. Eurovisionworld.com uppdaterar regelbundet oddsen från olika spelbolag. Enligt sidan har den norska duon överlägset störst segerchans där man nu beräknar det till 57 procents säkerhet att Marcus & Martinius vinner Melodifestivalen. Veckan före första deltävlingen gav gav Bet365 2,75 gånger pengarna för en seger Marcus & Martinus. Inför finalen har alla spelbolag sänkt oddsen rejält och nu står norska duon i 1,35 gånger pengarna för seger. Danny Saucedo var oddstvåa inför finalen, nu rankas Jacqline som tvåa i stället, med 9 procents segerchans, och Danny som trea med 8 procents segerchans. Övriga finalister: 4. Liamoo (5 procent) 5. Maria Sur (5 procent) 6. Medina (4 procent) 7. Dotter (4 procent) 8. Smash Into Pieces (3 procent) 9. Annika Wickhialder (2 procent) 10. Jay Smith (1 procent) 11. Cazi Opeia (1 procent) 12. Lisa Ajax (1 procent) Carina Berg är programledare för Melodifestivalen i år. – Jag känner mig så hedrad och glad att jag ska få programleda hela självaste tjottaballongen. Nu är jag gärna hela Sveriges bästis. Jag vill rycka med mig alla och försöka se till att de får en så himla härlig stund som möjligt, sade hon. Carina Berg har lett ett stort antal program i radio och tv: Berg flyttar in, Idol, The Voice, Morgonpasset i P3, Förkväll, Lilla Vi, Stjärnor på is med flera. Björn Gustafsson är sidekick till Carina Berg. Finalen avgörs i Friends Arena den 9 mars i Stockholm och sänds i SVT 20.00–22.15. I år är det fem deltävlingar, jämfört med fyra som det har varit de senaste åren. Det som brukade kallas ”andra chansen” och förra året hette ”semifinal” är nu borta. I varje deltävling tävlar nu sex bidrag i stället för sju. Du röstar antingen genom att hjärtrösta i en av apparna (Melodifestivalen eller Mello United) eller genom att ringa. Så gör röstningen till i deltävlingarna: Röstning omgång 1: Det går att rösta på samtliga sex bidrag. Det bidrag som får flest röster går direkt vidare till final

melodifestivalen 2024: artister

Guide till Melodifestivalen final 2024: Artister och startordning

SVD

https://www.svd.se/a/kE7q4j/

Att svenska artister vill bestraffa Israel är ett groteskt hån mot de som överlevde massakern. Dessutom finns det starkare skäl för Israel att bojkotta Eurovision än tvärtom. Det var en årlig fest för livet, för frihet och för rätten att vara vem man vill. Alla dansade med alla. Flaggor i regnbågens färger. Tusentals lyckliga och leende människor förenade av kärleken till musik. Några timmar senare var 364 av dem döda. Slaktade. Sprängda i småbitar av handgranater och automateld. Att se den nyutkomna SVT-dokumentären ”Massakern på musikfestivalen” är en obarmhärtig påminnelse om varför Israel befinner sig i krig. Och varför kriget mot Hamas, i grunden, är både nödvändigt och rättfärdigt. Blodbadet på dansfestivalen Nova var en regelrätt pogrom. Blodbadet på dansfestivalen Nova var en regelrätt pogrom. Palestinska terrorister som likt rovdjur ringade in sina byten i flock för att förnedra och döda dem. I dokumentären berättar två unga kvinnor om hur de i nio timmar låg knäpptysta på golvet i en stinkande toalett. I deras vittnesmål är det omöjligt att inte höra ekot från en annan tid när judar tvingades gömma sig under golvplankor och i latriner för att hålla sig vid liv. Den gången misslyckades de flesta att undkomma döden. Det gjorde också många av ungdomarna på Novafestivalen. Och överlevarna måste nu leva med samma trauma som plågat deras förfäder – varför fick jag leva vidare, men inte mina vänner? Men utöver att utstå detta, tycker 1 005 svenska artister och kulturutövare att israelerna förtjänar ytterligare bestraffning. I en debattartikel i Aftonbladet (29/1) kräver de att Israel, på grund av kriget i Gaza, kastas ut från Eurovision Song Contest i Malmö senare i vår. Kravet är, som kulturjournalisten Hynes Pallas kallade motsvarande utspel från Vänsterpartiet, inget annat än ett hån (Expressen 24/1). I första hand mot dem som överlevde slakten den 7 oktober. Men också mot många av artikelförfattarna själva, vilkas kunskaper i Mellanösternfrågor möjligen sträcker sig till att kunna peka ut Israel på en blindkarta. Den intellektuella förolämpningen blir knappast mindre av att uppropet bland annat är undertecknat av rapartisten Yasin. Han har av polisen pekats ut som medlem i det kriminella nätverket Shottaz och som häromåret dömdes till fängelse för att ha förberett en kidnappning. Dock inte till Gaza. Sanningen är att det finns starkare skäl för Israel att bojkotta Eurovision, än för Eurovision att portförbjuda Israel. Redan 2010 utfärdades en särskild varning för judar att resa till Malmö, på grund av den utbredda antisemitismen i staden. Ändå var det dit den judiska sångerskan Moran Mazor, under stort säkerhetspådrag, tvingades åka för att framföra Israels vinnarbidrag 2013. Också då hade SVT förlagt Eurovision till Sveriges mest antisemitiska stad, med hänvisning till att ”mångkulturella Malmö är idealiskt för det här internationella evenemanget”. Det finns starkare skäl för Israel att bojkotta Eurovision, än för Eurovision att portförbjuda Israel. Den mångkulturella staden välkomnade den israeliska delegationen med propalestinska demonstranter som krävde att israelerna skulle skickas hem. Och när delar av Israels team skulle ta sig till sitt hotell blev de överösta av antisemitiska glåpord från den arabisktalande taxichauffören. Ungefär samtidigt genomförde programledaren Petra Mede sitt sångnummer ”Swedish smorgasboard” om landet där det finns room for everybody.  Det var också i Malmö som massakern på oskyldiga israeler firades med fyrverkerier och en triumfatorisk bilkortege genom staden. Tidningen Sydsvenskan rapporterade om hundratals inlägg i sociala medier från skånska ungdomar som hyllade Hamas mordorgie. ”Vi gör gäda för det som händer i Palestina”, skrev en 17-åring flicka från Malmö och fick tiotusentals visningar

bojkotta eurovision

Det är Israel som borde bojkotta Malmö och Eurovision

SVD

https://www.svd.se/a/ab6mzE/

Sverige lovar kulturutbyte – men bjuder på fika och bearnaisesås till pyttipannan. Ylva Lagercrantz Spindler trängs med Stockholms kulturelit som tar emot presidentfru Macron på Moderna museet. På Moderna museet i Stockholm har den svenska kultureliten samlats för att få en skymt av Drottning Silvia och Madame Brigitte Macron, gift med Frankrikes president Emmanuel Macron. Det pågår ett fint franskt statsbesök i Stockholm, det första sedan år 2000 efter att det 2023 ställdes in, till följd av ett säkerhetspolitiskt osäkert läge. Och som en del av detta har ett seminarium om kulturutbyten arrangerats. Vikten av just kulturutbyte mellan länderna är också vad kulturminister Parisa Liljestrand understryker i sitt inledningstal, med hänvisning till sitt första möte med den rika kulturen i Paris som 14-åring. Men om ett sådant ska existera mellan Sverige och Frankrike måste det finnas kultur att utbyta. På närliggande Nationalmuseum stänger de numera klockan 14.30 tisdagar. Av besparingsskäl. Madame Macron kommer alltså inte att hinna se Batavernas trohetsed om hon vill göra det efter seminariet. Nu när den är räddad av en mecenat och allt. I morgon blir det i stället pyttipanna med bearnaisesås, i Lund. Rena kulturmatsmordet verkar kocken Leif Mannerström tycka som rasar. Welcome to kultur-Sverige, presidentparet Macron. Eller i varje fall på fika. För det har ju statsminister Ulf Kristersson ändå lovat i det välkomsttal på Instagram som blev viralt i går, och som innehöll två hot. Det ena just på temat svenskt fika (”If you try to skip this opportunity... there will be serious consequenses”). Det andra om vad som händer om du tränger dig före i en svensk kö (”we might write you an arg lapp – an angry note”). ”Skämskudde” och ”AI-humor?” står det bland annat i de över tusen kommentarer som inlägget hittills har genererat. Ja, det är lätt att känna stor skämskudde när man ser Ulf Kristersson som inte ens spelat in det på franska. Herregud, Sverige är ändå ett land som har värnat det franska kulturarvet alltsedan Gustav III:s dagar. Därtill har vi en kungafamilj av fransk härkomst, Bernadotte. Men Kristersson väljer alltså att tala om fika. Och köer. Och som inledning på videohälsningen skickar han med ett litet råd till president Macron: ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder ”, utbrister han klämkäckt. Och Monsieur Le President Macron svarar faktiskt hövligt på just detta : ”I arrive well-prepared, warmly dressed”, skriver han i en kommentar under Kristerssons inlägg. Om inte påbylsad så var hon i varje fall välklädd, Madame Brigitte Macron när hon anlände till Moderna museet i ärtig dräktjacka. Så är hon känd för att vara modemedveten. Därtill något av en stilikon som motiverar sitt klädkonto som presidenthustru med att hon marknadsför franskt mode. I synnerhet Louis Vitton, enligt Svenska Yle. Brigitte Macron, ett kulturarv i sig. Och fint folk kommer som bekant sist. I uppåt 30 minuter fick pianisten Love Derwinger därför spela franska Erik Satie på repeat. Förhoppningsvis kommer nu det franska presidentparets besök generera i andra diskussioner än fika och varma kläder. Men hallå, undrar du nu. Satie? Varför inte passa på att marknadsföra svenska kompositörer som Sven-David Sandström i stället? Återigen, det där med kulturellt utbyte. Förhoppningsvis kommer nu det franska presidentparets besök generera i andra diskussioner än fika och varma kläder. Som varför den svenska kulturbudgeten ligger på cirka 9 miljarder 2024, det vill säga endast utgör 0,67 procent av regeringens totala budget, samtidigt som vårt kulturarv vittrar sönder (att jämföra med Frankrikes kulturbudget på runt 127,5 miljarder kronor). Med det inte sagt att Macron för en bra kulturpolitik. En vän som jobbar som kulturproducent både i Sverige och Frankrike påminner mig om hur franska kulturaktörer bråkar mycket mer med det politiska etablissemanget

brigitte macron

Welcome to kultur-Stockholm, Macron

SVD

https://www.svd.se/a/8Jg3jx/

Med vackra ord och ömsesidig försäkran om vänskap ska Sverige och Frankrike nu fördjupa samarbetet vad gäller försvar, innovation och kärnkraft. Det blev resultatet av president Emmanuel Macrons två dagar långa statsbesök. Det var ”cher Ulf” och ”käre Emmanuel” när Frankrikes president och Sveriges statsminister mötte pressen under statsbesökets första dag. Då hade Emmanuel Macron redan varit på slottet och träffat kung Carl XVI Gustaf, ett möte där de båda betonade de starka banden mellan länderna. Pressträffen med Ulf Kristersson (M) fortsatte på samma vis. – Jag sätter ett mycket stort värde på det tidiga och tydliga stöd för Sveriges Natomedlemskap som Macron personligen har visat oss, sa Ulf Kristersson inledningsvis. Varpå Emmanuel Macron i sin tur hyllade såväl Kristersson personligen, som Sverige. – Ni är ett inspirerande land. När det gäller innovation, när det gäller hur ni moderniserar ekonomin, ert sätt att hantera sociala frågor, sa den franske presidenten. Detta handlar besöket om Rent konkret handlar statsbesöket till stor del om det partnerskapsavtal som Kristersson och Macron skrev under på tisdagen. Avtalet är en fördjupning av det som Stefan Löfven, Kristerssons socialdemokratiske företrädare, slöt med Frankrike redan 2017. Det rör sig om ett ”förnyat strategiskt innovationspartnerskap för hållbara, digitala och motståndskraftiga samhällen”. Ett som statsministern konstaterade ”lite omständligt namn”, men där Frankrike och Sverige är överens om att fördjupa och utveckla samarbetet inom allt från att fasa ut koldioxid till forskning och byggandet av ny kärnkraft. Frankrike är en av världens ledande kärnkraftsnationer och i Emmanuel Macrons delegation på resan ingår också flera företrädare från franska kärnkraftsbolag. De hoppas få en del av kakan när den svenska regeringen nu vill underlätta etablerandet av ny kärnkraft Men det fördjupade samarbetet gäller även försvar, säkerhetsfrågor och rymdforskning. – Vi är ju två länder som är väldigt viktiga och betydande när det gäller rymdforskning. Båda två kan skjuta upp satelliter till exempel, och våra rymdcenter kommer att fortsätta utveckla ny teknik, sa Macron. Den franske presidenten konstaterade också att såväl Frankrike som Sverige har väldigt starka försvarsindustrier. Att vi ”självklart är konkurrenter när det gäller vissa produkter”, men att det är viktigt att Europa står självständigt och att länderna måste samarbeta. – Jag tänker specifikt på luftvärnssystem samt stridsvagnsmateriel som vi kommer att teckna specifika avtal om, fortsatte presidenten. Han syftade bland annat på det avtal om en ny generation pansarvärnsrobotsystem som Saab och franska MBDA ska sluta, ”inom de närmaste dagarna” enligt fransk press. Emmanuel Macron har i flera år talat om vikten av ”strategisk autonomi” för Europa. Alltså att de europeiska länderna kraftigt måste minska sitt beroende av USA och börja stå på egna ben, inte minst när det gäller just försvarsfrågor. Macron började använda begreppet strategisk autonomi under Donald Trumps tid i Vita huset, när den dåvarande amerikanske presidenten öppet ifrågasatte nyttan med försvarsalliansen Nato och huruvida USA skulle komma till Europas undsättning om vi skulle bli anfallna. På presskonferensen i Stockholm upprepade president Macron budskapet om europeisk självständighet när han talade om stödet till Ukraina, och vikten av att Europas länder nu visar enighet. – Det är självklart tur för oss att ha en allierad i USA som är så engagerad, vi hoppas att han stannar vid vår sida. Men om USA skulle välja att minska sitt stöd [till Ukraina], så får det inte påverka vad som händer på marken, sa Macron och lyckades på ett elegant sätt att prata om president Joe Biden och Donald Trump utan att nämna de båda vid namn

macron sverige

Macron: Sverige är ett inspirerande land

SVD

https://www.svd.se/a/4o9n0o/

Riksbanken borde sänka räntan till 2,5 procent för att inom ett par år få fart på byggandet. Det menar JM:s vd Johan Skoglund. JM har tvingats rea ut svårsålda bostadsrätter. På ett år har landets näst största bostadsbyggare mer än halverat sina byggstarter. I Sverige startade JM bara 829 bostäder 2023, trots att målet är en bit över 2 500. Därmed har två tredjedelar av JM:s normala byggande i Sverige gått upp i rök. JM likaväl som Peab, Obos och praktiskt taget alla andra bostadsbyggare har just nu omvärlden emot sig. Kostnaderna för att bygga i Sverige har på ett par år stigit med 20 procent medan priserna på bostäder har fallit med 10 procent. Då blir det nästan normalt att inte tjäna pengar.  – Hela 2023 har präglats av en sällsynt svag marknad. Vi får gå tillbaka till början av 1990-talet för att hitta jämförbara utmaningar, säger Johan Skoglund. Hur mycket lägre ränta behöver JM för att bygga som förr? – Långsiktigt en boränta på cirka 3,5 procent. Så det skulle motsvara en styrränta på 2,5 procent. Det behövs en nedtrappning från Riksbanken som sedan ger stabila räntor igen, säger Johan Skoglund.  I det förut urstarka Stockholm har JM på sistone tvingats rabattera bostadsrätter. Tisdagens delårsrapport från JM visar att prissänkningarna i Stockholm kostat hela 60 miljoner kronor i fjärde kvartalet. Och JM:s rörelsemarginal som under de goda åren ofta låg över 20 procent i huvudstadsregionen har blivit negativ. Johan Skoglund står mot en solid tegelvägg med JM:s emblem när han berättar om det tuffa läget för uppkopplade analytiker och investerare. JM:s presentationer sker numer webbsänt från huvudkontoret i Solna.  –  I Stockholm är det ”all time low”, säger Skoglund, ett mycket ovanligt budskap från en vd som bevisat att han vanligen levererar lika pålitliga projekt som stora vinster. Suttit som vd i 22 år Det är efter 37 år i JM, varav 22 som vd som Johan Skoglund nu lämnat sin 84:e kvartalsrapport. Det är hans sista årsbokslut i koncernen, eftersom han meddelat styrelsen – och AMF som är huvudägare i JM – att det är dags att gå i pension. När SvD ringer upp strax efter rapportpresentationen är Johan Skoglund tillbaka på sitt vd-rum där hans perspektiv är lika vida som vyerna. Från kontoret i Frösunda ser han Brunnsviken breda ut sig, just nu med såphala isar och kanske slukhål, lika förrädiska som på bostadsmarknaden. Det nya marknadsläget har slukat pengar, JM har skrivit av stora förluster i vissa projekt. Och nödvändiga prissänkningar i  Stockholm har gällt färdiga bostadsrätter som utan extrapriser inte hade hittat köpare. När du började som vd hösten 2002 hade Riksbanken en styrränta på 4,25 procent, alltså 25 punkter högre än idag. Ändå kunde JM bygga många fler bostäder på den tiden. Varför? – Därför att det inte märktes samma kostnadsökningar som idag. Det fanns inflation men folk hade också stora löneökningar. Det speciella nu är att förändringarna har gått så fort att det påverkar stabiliteten, svarar Johan Skoglund som fortsätter: – Räntan är viktig men det allra viktigaste för våra kunder är att inte behöva oroa sig för jobben.  Är i god form finansiellt Finansiellt är JM i god form. Börsbolaget har likvida medel på 1,6 miljarder. Totalt uppges dessutom övervärden på 5,6 miljarder finnas i den stora portföljen av byggrätter som utgör mark för cirka 39 000 framtida bostäder. Men samtidigt växer bördan av osålda lägenheter

jm vd

Räntan för hög – JM:s vd Johan Skoglund om kvartalsrapporten

SVD

https://www.svd.se/a/Kn0Q9E/

Hennes öde har gäckat världen sedan 1937. Flygpionjären och världskändisen Amelia Earhart skulle sätta rekord genom att flyga jorden runt – men försvann spårlöst mellan Australien och Hawaii. Nu tror sig en dykentreprenör ha hittat planet. På förmiddagen den 2 juli 1937 lyfte Amelia Earhart och navigatören Fred Noonan i deras tungt lastade Lockheed Model 10-E Electra från den lilla flygplatsen Lae på östra Papua Nya Guinea. Flygpionjären Earhart var på väg att sätta rekord genom att flyga jorden runt. Efter sin tidigare ensamflygning över Atlanten 1932 hade Earhart hyllats med parad genom New York City. Earharts och Noonans tänkta destination: den lilla obebodda ön Howland Island mitt i Stilla havet, och därifrån vidare till Hawaii. De kom aldrig fram. 87 år efter försvinnandet tror sig den amerikanska piloten och dykentreprenören Tony Romeo nu ha hittat planet. – Det här är kanske det mest spännande jag gör i mitt liv. Jag känner mig som en tioåring som går på skattjakt, säger Romeo till Wall Street Journal. Norsk undervattensrobot tog bilderna Romeo är från Charleston, South Carolina, och har tidigare jobbat som underrättelseofficer i amerikanska flygvapnet. Han sålde fastigheter för 11 miljoner dollar för att finansiera sökexpeditionen efter Earharts plan. Bland annat köpte han en dyr undervattensdrönare från norska Kongsberg, säger han till tidningen. Flera liknande expeditioner har genom åren misslyckats med att hitta någonting. Men i december fann Tony Romeo en formation på 5 000 meters djup inte så långt från Howland Island som han hävdar måste vara Amelia Earharts plan. Bilderna är otydliga och han planerar att återvända till platsen för att skaffa bättre. Andra experter är inte helt övertygade. – Innan man kan ta en fysisk titt på det så är det svårt att veta säkert vad det är, säger undervattensarkeologen Andrew Pietruszka till Wall Street Journal. Romeos grupp på 16 personer granskade Earharts planering för jordenruntflygningen från 1937. De försökte resonera sig fram till hur hon och navigatören bör ha resonerat när de zoomade in på den möjliga nedslagsplatsen. Deras undervattensrobot skannade av 13 000 kvadratkilometer innan de fann vad de tror är flygplansvraket, enligt tidningen. När hon försvann spårlöst var Earhart en världskändis. Hon dödförklarades två år efter den förmodade kraschen. – Att hon bara skulle försvinna var helt enkelt otänkbart. Föreställ dig att Taylor Swift bara skulle försvinna idag, säger Tony Romeo som liknelse. ”Börjar få slut på bränsle” Det fanns från början ledtrådar som tydde på att något gått snett. För att Earhart och Noonan skulle kunna hitta Howland Island och landa hade USA:s kustbevakning sänt kuttern USCGC Itasca till ön. Tanken var att Itasca skulle guida Earhart till landningsplatsen via radio. Ombord på fartyget hörde radiooperatören Earhart tydligt. Men i flygplanet verkar de i sin tur aldrig ha hört fartygets anrop. Noteringar i Itascas radiologg antyder att Earhart börjat få slut på bränsle. ”Gas is running low”, rapporterade flygpionjären. Itasca inledde sökning runt den förmodade nedslagsplatsen. Sökinsatserna pågick utan resultat till den 19 juli 1937. Ekolodsexperten Tom Dettweiler var en av de experter som fann Titanics vrak i Nordatlanten 1985. Han är avundsjuk på Romeos förmodade fynd, säger han. – Det är det enda i min karriär som jag letat efter och aldrig funnit. Fann platsen efter en månad Tony Romeos expedition inleddes i september 2023. Det tog runt en månad för gruppen att hitta vad de tror är Earharts Lockheed Electra. Några andra kända försvinnanden av flygplan i det området finns inte, enligt Romeo. – Det blir svårt att övertyga mig om att det är något annat än ett flygplan på bilderna, för det första. Och för det andra att det inte är Earharts plan, säger han till NBC News

amelia earhart

Amelia Earhart kraschade flyg kan ha hittats

SVD

https://www.svd.se/a/pQzJ4V/

Jimmie Åkesson (SD) åkte till Israel och träffade flera ministrar. Aron Emilsson (SD) kallar besöket en seger. Men Israels officiella hållning, att inte ha kontakt med SD på grund av nazistiska rötter, är oförändrad. Jimmie Åkesson, vars parti länge strävat efter att bygga en relation med Israel, har rest till landet på inbjudan av regeringspartiet Likuds råd för internationella relationer, vilket Expressen var först med att rapportera. SD-delegationen består av partiledaren, riksdagsledamöterna Aron Emilsson och Linda Lindberg samt EU-parlamentarikern Charlie Weimers. Gruppen har bland annat träffat diasporaminister Amichai Chikli i israeliska parlamentet Knesset och kulturminister Miki Zohar på kulturdepartementet. Båda tillhör premiärminister Benjamin Netanyahus parti Likud. Sverigedemokraterna har länge befunnit sig på Israels lista över utländska partier landet inte har kontakt med på grund av kopplingar till nazism, och strävar efter att suddas bort från den och knyta kontakter med Israel. Men när Charlie Weimers och SD-toppen Rickard Jomshof besökte Israel i maj förra året var det kontroversiellt. Enligt Expressen ställde flera israeliska parlamentariker in bokade möten med Sverigedemokraterna och andra bad om att få vara anonyma. Aron Emilsson säger till SvD på telefon från Israel att det är första gången en Sverigedemokratisk delegation får träffa ministrar i Israel. Förutom ministrarna har de träffat representanter för civilsamhället och anhöriga till människor som tagits som gisslan av Hamas. Aron Emilsson kallar resan ”historisk”. Är det en seger för Sverigedemokraterna? – Ja, det är det i mångt och mycket. Dels att visa att Sverigedemokraterna är ett av de mest proisraeliska partierna i både riksdagen och Europaparlamentet, och att vi är förenade i kampen mot antisemitismen och terrorn. Men inbjudan kom inte från Israels regering. Tidigare har Israels Sverigeambassadör Ziv Nevo Kulman sagt till SvD:s ledarsida att linjen är klar: – Vi har inte kontakt med SD eller några liknande partier i Europa med en tydlig nynazistisk bakgrund. I SD:s fall är det inte bara partiets rötter, utan också mer sentida avslöjanden om företrädare som uttryckt sig antisemitiskt, rasistiskt och islamofobiskt, skriver Haaretz. Den israeliska tidningen rapporterar också att den officiella hållningen är oförändrad, trots ministermötena. På måndagen sa den israeliska utrikesministern Israel Katz om SD, enligt Haaretz: – Det är ingen förändring i policyn mot partiet. Aron Emilsson säger att det är naturligt att ett parti blir inbjudet av ett annat parti och inte av regeringen. Mötet med Miki Zohar skedde på måndagen, dagen efter att kulturministern deltagit på en kontroversiell konferens som anordnades av organisationer som vill se israeliska bosättningar i Gaza när kriget är över. Inför konferensen uppmanade Zohar i en video människor att delta, skriver Times of Israel. Zohar sa att konferensen kommer att förklara: ”varför bosättning är viktigt, varför det är viktigt att förebygga etableringen av en palestinsk stat.” Israel ockuperade tidigare Gaza och hade bosättningar där. Men 2005 lämnade både militären och bosättarna landremsan. Benjamin Netanyahu har sagt att man inte planerar någon permanent närvaro efter kriget. Aron Emilsson säger att han inte vill recensera Miki Zohars uttalanden, men att Sverigedemokraterna är för en tvåstatslösning. – Sen handlar frågan, som många utryckt här, framför allt om vilka steg som behöver tas för att det målet ska nås och vilken långsiktighet vi talar om. Där har vi framför allt försökt lyssna vilka ingångsvärden man har från regeringen här. Sverigedemokraterna vill också att det svenska erkännandet av Palestina ses över och återkallas

sd i israel

Jimmie Åkesson träffar det israeliska partiet Likud

SVD

https://www.svd.se/a/8Jge3d/

En videohälsning från Ulf Kristersson till Emmanuel Macron väcker reaktioner. ”Dear Ulf, tack för informationen”, svarar den franska presidenten. ”Jag tror att fler känner till besöket nu, tack vare filmen” säger statsministerns pressekreterare. På sitt konto på Instagram har statsministern publicerat en skämtsam hälsning till Frankrikes president Emmanuel Macron, som besöker Sverige under tisdagen och onsdagen. I videoklippet växlar Ulf Kristersson mellan engelska och svenska när han berättar om ett flertal svenska företeelser för att förbereda Macron på hans vistelse. Däribland betydelsen av fika och vikten av att stå i kö. – In Sweden, we have a saying that goes: ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”, säger Kristersson. Ett initiativ med glimten i ögat, enligt statsministerns pressekreterare Siri Steijer. "Vi ville välkomna president Macron och uppmärksamma det första franska statsbesöket i Sverige på 24 år. Vi valde att göra det på ett lite skämtsamt sätt, med glimten i ögat. Jag tror att fler känner till besöket nu, tack vare filmen", skriver hon till SvD. Videoklippet har fått stor spridning i sociala medier och flera har kommenterat statministerns hälsning med hånfull ton. En av dem är Centerpartiets toppnamn inför EU-valet, Emma Wiesner. – Jag tycker det är bra att man uppmärksammar president Macrons statsbesök, men sättet Ulf Kristersson gör det på är rent av löjligt. En annan som reagerar är PR-konsulten Paul Ronge. Till Aftonbladet säger han att Kristerssons videoklipp är ”lättviktigt i överkant” och ”inte så respektingivande. – Det är möjligt att han gör det för den svenska publiken men då undrar jag om det är inte är lite väl klatschigt gentemot en av de viktigaste maktfaktorerna i EU. Emmanuel Macron själv har svarat den svenska statsministern på Instagram. ”Kära Ulf, tack för informationen. Jag kommer väl förberedd, varmt klädd! Ser fram emot att dela en fika!” Inför besöket har Kristersson och Macron skrivit en gemensam artikel i DN Debatt, i vilken de berättar att de vill stärka samarbetet mellan länderna på tre områden. Stödet till Ukraina, energipolitiken och det ekonomiska samarbetet. ”Om Sverige och Frankrike nu gör gemensam sak i de riktigt stora framtidsfrågorna stärker vi inte bara oss själva, utan hela Europa”, skriver de i debattartikeln. Statsministerns hälsning gav även riksdagsledamoten Anders Ygeman (S) luft under vingarna. På Instagram kablade Ygeman ut en egen variant av klippet där han rackar ner på regeringen Kristersson. – He forgot to mention the sjukvårdskris, säger Ygeman. Därefter följer några strofer där han kritiserar regeringslinjen i frågor om skatter och välfärd.

ulf kristersson vader

Ulf Kristerssons videohälsning till Macron på X hånas

SVD

https://www.svd.se/a/gEoaz9/

Evakueringen av svenska medborgare från Gaza kan ha fördröjts av andra orsaker än att så många ville lämna. SvD kan nu avslöja att UD och Säpo flaggat flera personer som sedan aldrig evakuerades ut ur krigszonen. Mitt i allt finns ett dött barn. Svenska Aya och hennes familj hade väntat på hjälp från Sverige i två månader när deras hem på Gazaremsan träffades i ett raketangrepp. De hoppades fortfarande på evakueringsbesked från svenska utrikesdepartementet (UD) när deras hus exploderade. Hela familjen skadades. Ett av barnen, som är i lågstadieåldern, dödades. Ingen av dem visste att de tagits bort från evakueringslistorna. UD hade strukit deras namn utan att säga något, enligt en källa med insyn i evakueringsprocessen. Orsak: Säpo hade försett Aya och en släkting med en flaggning. Minst ett tiotal namn ska ha försetts med sådana markeringar, enligt uppgift till SvD. Och de som hölls utanför evakueringslistorna har inte fått veta det själva. Deras anhöriga hemma i Sverige har inte heller informerats. – Vi har gång på gång frågat svenska UD om det är något som hindrar Aya och familjen från att komma ut. Finns det något som vi inte vet? Finns det något vi kan göra? säger Ayas syster Jamila, som bor i Sverige. 500 svenskar ville lämna Gaza En månad efter raketangreppet har familjen fortfarande inte återhämtat sig, berättar Jamila och hennes mamma. De har bett att få vara anonyma i artikeln och heter egentligen något annat. Aya, som är kvar i Gaza, fick ryggskador och vårdas hemma hos bekanta. Hennes make och de överlevande barnen behöver fortfarande sjukhusvård. Aya är svensk medborgare. Hon flyttade utomlands för mer än ett decennium sedan efter att hon träffat sin nuvarande man. Familjen bosatte sig i Gaza och har velat lämna den omstridda landremsan sedan krigsutbrottet 7 oktober förra året. De väntar fortfarande på besked från UD. Att ta sig ut från Gaza efter krigsutbrottet visade sig vara svårare än många förstått. De första svenskarna kunde evakueras den 10 november. Då hade omkring 500 personer med koppling till Sverige hört av sig och bett om hjälp att lämna Gaza, uppgav UD för SvD. USA och Frankrike började evakuera sina medborgare en vecka före Sverige. Enligt Svante Liljegren, chef för UD:s konsulära enhet, berodde det på att Israel och grannländerna prioriterade större länder först. – Vår lista har varit väldigt lång, och det är sannolikt en faktor som har bromsat oss lite grann, sa Svante Liljegren till SvD i mitten av november. Ville inte ha med familj på UD:s lista Han påpekade även att UD avrått svenskar från att resa till Gaza de senaste tio åren. Men enligt SvD:s källor var listan över människor som ville evakueras alltså längre än vad UD medgav officiellt. Aya och hennes familj hörde till dem som tagits bort, enligt uppgifter till SvD. – UD valde att inte ha med familjen på listorna, säger SvD:s källa. Beslutet uppges ha fattats efter avstämning med Säpo, innan listorna färdigställdes. Totalt ska ett tiotal personer med anknytning till Sverige ha försetts med en flaggning av Säkerhetspolisen och strukits på samma sätt som Ayas familj, uppger en källa. De plockades bort innan listorna som sammanställdes i Sverige skickades vidare till Israel. Sverige hämtar inte själva ut medborgare ur krigsområdet. Namnen sänds till COGAT, som är en myndighet under Israels försvarsdepartement. Förkortningen står för Coordinator of Government Activities in the Territories. Myndigheten är Israels officiella representant på Västbanken och i Gaza. Det är COGAT som avgör vilka som får lämna Gaza. Ofta via gränsövergången Rafah i Egypten

säpo

Säpo flaggade Gaza-svenskar – ströks från evakueringslista

SVD