Datasets:

Riksarkivet
/

mini_cleaned_diachronic_swe

chunked_text stringlengths 3 3.05k
Och denne svarade, att den fånge hon frågat efter aldrig läste ett bref. Han hade anhållit att slippa alla underrättelser från den yttre världen. Så skref hon icke mer. I stället fortfor hon att arbeta för sin järnväg. Hon vågade knappast nämna om det i Diamante, men likafullt tänkte hon ej på något annat. Hon själf sydde och broderade, och hon lät alla sina tjänare förfärdiga små billiga saker, som hon skulle kunna sälja på basaren. I boden sökte hon ut gammalt kram för tombolan. Hon lät Piero, portvakten, förfärdiga kulörta lyktor, hon öfvertalade sin far att måla skyltar och annonsplakat, och hon lät sin kammarjungfru, Lucia, som var från Capri, göra i ordning korallhalsband och snäckaskar. Hon var dock ingalunda viss om att någon enda människa skulle vilja komma på denna fest. Alla stodo emot henne, ingen ville hjälpa henne. De tyckte ej en gång om att hon visade sig på gatan, att hon talade affärer. Sådant var opassande för en fin dam. Det var då den gamle fra Felice försökte att bistå henne, ty han älskade henne, därför att hon hade hjälpt honom med bilden. En dag, då donna Micaela klagade öfver att hon ej kunde öfvertyga någon om att man borde bygga denna järnväg, lyfte han kalotten från hufvudet och pekade på sin kala hjässa. »Se på mig, donna Micaela,» sade han, »så kalt skall denna järnväg göra ert hufvud, om ni fortsätter, som ni börjat.» »Hur menar ni, fra Felice?» »Donna Micaela,» sade gubben, »vore det ej en dårskap att gå ut på ett farligt företag utan att äga en vän och hjälpare?» »Jag har nog försökt att få vänner, fra Felice.» »Ja, människor!» sade gubben. »Men hvad hjälpa människor! Om någon far ut på fiske, donna Micaela, så vet han, att han kan åkalla San Pietro, om någon vill köpa en häst, så kan han begära bistånd af San Antonio Abbate. Men om jag vill bedja för er järnväg, vet jag icke till hvem jag skall vända mig.» Och det var fra Felices mening att säga, att felet var, att hon ingen skyddspatron valt för sin järnväg.
Säkert är åtminstone, att Svedenborg ej med vett och vilja lånat sig åt några slags intriger, emedan han var upphöjd öfver allt sådant, och hans personliga rättskaffenhet, hans enkla, flärdfria lynne aldrig varit underkastade ens en skymt af misstanka. Svedenborgs hus var beläget vid Hornsgatan N:o 43, icke långt ifrån Adolf Fredriks torg. Der fanns och finnes ännu i trädgården ett lusthus, i hvilket han företrädesvis älskade att arbeta, isynnerhet om nätterna. Det var der han framför allt lärer hugnats med de gudomliga uppenbarelserna och erhållit besök af andarne. Hans städerska trodde sig af hans uppsyn följande morgon med visshet kunna sluta, om det varit saliga eller osaliga andar som under natten besökt honom. Ehuru ett stenhus i senare tider blifvit uppfördt på platsen och till en del innesluter den lilla träpaviljongen, har egendomens innehafvare likväl haft den pieteten att icke röra denna helgedom, utan att omsorgsfullt bibehålla den i oförändradt skick. Så snart Svedenborg fått något af sina arbeten färdigt, reste han vanligtvis till London att besörja dess utgifvande, dels emedan England var det enda land som åtnjöt tryckfrihetens välgerningar, dels emedan han var säker att der träffa en större skara anhängare och beundrare än någon annorstädes, ens i sitt eget fädernesland. Under en sådan resa, år 1771, angreps han jultiden af en sjukdom, nästan hans första, och som isynnerhet derför bedröfvade honom, emedan han derigenom förlorade sina uppenbarelser och fruktade, att Gud öfvergifvit honom. De återkommo likväl, och han dog den 29 Mars 1772 med fullkomligt sinneslugn, och försäkrade dem, som derom tillfrågade honom, att hans lära var sannfärdig och framställd sådan hon blifvit honom uppenbarad. Svedenborg var en af sin tids märkvärdigaste menniskor och ett ännu oförklaradt psykologiskt fenomen. Alla de lyten, brister eller hemliga, mer och mindre orena, motiver man vanligen träffar hos andra andeskådare och teosofer, kunna ej upptäckas hos honom.
Till följd af gjorda anmärkningar, alt det i förslaget N;o 245 till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med förklaring, i fråga om den för de sex äldste Professorerne vid hvartdera af Rikets Universitet beviljade löne-tillökning, af Expeditions-Utskottet införda och i serskildt Memorial, N:o 33, hos Rikets Stander anmälda förtydligande, att ifrågavarande lönetillökning blifvit förunnad de sex i tjensten äldste Professorerne, icke vöre lämpligt, utan att i stället borde införas orden: efter fastställd löneordning äldste; har berörde skrifvelse-förslag blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet återremitteradt , hvaremot detsamma blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet godkändt. Då sålunda trenne Riks-Stånd förenat sig om ofvanupptagne redactionsförändring, som jemväl med motionärens framställning i ämnet finnes öfverensstämmande, har Expeditions-Utskottet i enlighet dermed uppsatt och får härhos vördsamt öfverlemna nytt skrifvelse-förslag i detta ämne, under N:o 268. Stockholm den 12 Mars 1841. Memorial till Rikets Ständer, i anledning af erhållne äterremisser af skrifvelse-för slaget JS:o 253.
H Ä M M A K, 30 Malmskilnadsgatan [176] 1 En ung flicka kunnig i klädsömnad och andra praktiska handarbeten samt konstväfnad önskar plats i familj eller undervisa i skola. Närmare upplysningar meddelas om svar adresseras till » H. F. A. », Jönköping, pöste restante. [484] E n ung anspråkslös 22941x2) [487] A. Företrädesvis magoch hudsjukdomar. Verkställer elektrolytisk behandling af abnormt växande hår, skäggvårtor o. d. Ingen kurs slutas förr än eleverna vunnit nödig färdighet. Vid kursens slut anställes uppvisning med bal för eleverna och deras anhöriga. P r i s: för hvarje elev 15 kr. För två elever af samma familj 25 och för tre 35 kr. EM& PortföljOBS.! Utmärkta referenser finnas. [4 9 7] Fabrik ^ Jiamngataii £ rSf f <s Tillverkar DIVERSE. Undervisningen bedrifves med nit och ulloar och lärarinnan skall beflita sig om att göra sitt institut till ett mönster för JOSEFINE flicka önskar sig till hösten plats i ett bättre hus att gå frun till hända. Sökanden har genomgått ett års kurs i matlagning och bakning; är för öfrigt kunnig i handarbeten och sömnad samt van vid andra inom ett hus förekommande göromål. Svar utbedes godhetsf. under adr. » A. B. », Söderköping, p. r. D o k t o r Förlofvade. g Inackordering med eget rum kan erhållas för ett aktningsvärdt fruntimmer hos en bättre enkefru, der ett gladt, vänligt och angenämt umgänge kan påräknas, Sibyllegatan 12, 2 tr, höger. Ingen annons införes under 1 kr. a PLATSSÖKANDE. (G. Annonspris: L LEDIGA PLATSER. För en duglig o. allvarlig hushållerska finnes plats i ett landthushåll. Skriftlig anmälan till » M. H. » Norrtelge pöste restante. Idun
LandshöfdingeEmbetets i Skaraborgs Län beslut; Åklagarens deröfver anförde Besvär ; LandshödingeEmbetets infordrade Utlåtande, samt Kongl. Majrts och Rikets Götha HofRätts Utslag, i frågan, huruvida Åklagare äro pligtige att förskjuta ersättning lill de af dem inkallade vittnen uti mål, som angå dryckenskap och oloflig Bränvinsminutering. Remitterades till Lagutskottet. Föredrogos å nyo och gillades följande Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets den 2 dennes afgifne, och den 5 derpåföljde på hordet lagde, Betänkanden: N:o 4- Rörande yrkad inskränkning af dagar för Marknaders hållande, och att Auctioner ej må förrättas å dagar, som omedelbart föregå eller efterfölja en predikodag. Rörande väckt fråga om förändradt sätt att insamla Stamboksoch Collect-medel. Före' Den 9 Januari i. 129 Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch EkonorniUlskottets den 2 dennes under N:o 8 afgifne, och den 5 derpåföljde på hordet lagde, Betänkande i fråga om Åsele Lappmarks Församlingars skyldighet, att deltaga uti Allmänna Beväringen. Herr Hjerta, Gustaf: Redan då denna fråga vid sistlidne Riksdag härstädes förevar, afstyrkte jag den af Utskottet föreslagna undersökning; och jag förnyar nu detta afstyrkande, emedan jag anser otjenligt, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t en sådan undersökning begära. Förordningen om Beväringsskyidigheten är tydlig deruti, att Kongl. Maj:t kan, när det befinnes nådigt, sammandraga till vapenöfning äfven Beväringsskyldige i Lappmarkerne. Men jag tror, lika med Herr af Schmidt, att sådant skulle för närvarande blifva alltför betungande för den på en så stor yta spridda Allmogen, som derigenom blef långa tider hindrad från sitt åkerbruk, hvilket följakteligen skulle förfalla. Det ifrågavarande förslaget anser jag derföre vara foster af afundsjuka emellan orter, och icke välgörande för det allmänna bästa.
Verk om po kannors pannerymd må inom samma Brännerilnrättning begagnas, såsom motsvarande tvenne po kannors pannor å hvar sin eldstad; att skatten må så förändras, att 4° R:dr komma att utgöra den åsätta afgiften för 60 kannors panna, under fördelning i successif nedsättning, dock med hela Riksdalers och sk il li ng la 1, sålunda utföre, alt 3o kannors panna erhåller dess nu påförda belopp af 3 R:dr 36 sk., samt fortsattes i enahanda proportion uppföre'å de större pannorne, så att summan af po R:dr belöper å po kannors panna; att beskattningen å den andra po kannors pannan, der den efter nu gällande Författning får begagnas, bl ifver i enlighet med hvad 1824 års Författning derom stadgar; och att beskattningen för Pisloi iska eller andra, medelst arne pannors förening till gemensam afverkning af uti dem båda innefattadt mäske, sammansatte Verk måtte blifva åsatt efter samma grunder, som för begagnandet af 2:ne pannor i allmänhet är stadgadt. Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet och Adeln godkändes, samt anslogs. 248 Den 14 September f. m. Sedan 41» 42» 4^ och 44 §§• i Rid darliusOrdningen blifvit uppläste, börjades Voteringen klockan tre qvart till 1 e. m. Och befunnos vid Voteringens slut klockan tre qvart till 3 e. m., sedan en Voteringssedel blifvit undantagen och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit, sorn följer: Ja — 34. Nej — 91. I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen särskilt förde protocoll blifvit uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet och Adeln således vidtagit det beslut, som i Contra-propositionen innefattas. Upplästes följande från StatsUtskottet inkomne Utlåtanden: N:o 235.
— Herr Munck af Rosenschöld har ansett jemförelsen emellan hemmanen i Ströö Socken af Christianstads Län och Örtofta Socken af Malmöhus Län icke bevisande, emedan stora olikheter i förhållandet hemmanen emellan skola förekomma äfven inom Malmöhus Län. Jag vill icke bestrida delta, men tror likväl, att de största missföihållanderne äga rum inom Christianstads Län, och Herr Munck af Rosenschöld känner säkerligen sjelf en trakt, der ett Säteri finnes vid namn Vankifvai, hvilket har ovanligt dålig jord, men är så starkt roteradt, alt det i stället för 4 eller 5 Soldater, som detta Säteri tilläfventyrs håller, blott borde bafva i. Detta ziffertal är endast såsom exempel upptagit, utan att påstå, att det är det rätta; jag blott försvarar det proportionella förhållandet. Der Växer mycket ljung, och jag hemställer, om en sådan Egendom ens kan jemföras med de bättre trakterne i Christianstads Län, ännu mindre med de bästa i Malmöhus Län. Den oförgätlige Baron Stael von Hollstein, hvars röst alltid höjdes till försvar för medborgares rätt, har i sitt yttrande vid 1818 års Riksdag, då han äfven antog sig Skånska Rolehållarnes sak, visat, att den af Rote - Den ii December e, m. lingsCommissionen antagne princip, att en behållen inkomst af 8o3 R:dr efter Cornmissionens uppskattning, skulle motsvara en Soldat, är alltför högt tilltagen, och attPossessionater, som utlemnat hemman af motsvarande värde på arrende endast mot hälften af denna summa, varit tvungna att återtaga arrendet, emedan Arrendatorerne dermed icke kunde gä ut; hvilket synes mig vara det mest talande bevis, att en lindring i detta Roteringsverk är af nödvändigheten påkallad. Bland dem, som härpå,lidit mest, anser jag Grefve Axel Hamilton, hvilken var utrikes, då den ständiga Roteringen påfördes honom, och icke kunde ana, att hans egendom skulle fråntagas honom ohörd; han bade väl Ombud, men detta Ombud var icke försedt med någon Instructioh för ett sådant fall.
Efter erhållna remisser från samtliga Riks-Stånden å Rikets Ständers åren 1863, 1864 och 1865 församlade Revisorers till trycket befordrade och inom RiksStånden utdelade Berättelser om granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning under den tid nämnda års revisioner omfattat, har Stats-Utskottet genomgått dessa berättelser och tagit närmare kännedom om de omständigheter och förhållanden, hvilka föranledt särskilda framställningar eller yttranden af Revisorerne;. hvarförutan Utskottet genomläst de protokoll, som hos Fullmägtige blifvit förda till och med den 26 sistlidne Oktober, då den berättelse till Rikets nu församlade Ständer, som finnes bifogad Stats-Utskottets Memorial N:o 3, inför Fullmägtige justerades; och får nu Utskottet i ett sammanhang och med bibehållande af hufvudsakligen samma ordningsföljd, som i revisionsberättelserna iakttagits, härmed afgifva sina yttranden öfver hvad Revisorerne i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit eller föröfrigt vid den af Utskottet verkställda granskning förekommit. l:o. Angående sättet för beräknandet af Riksdagskansliernas aflöning. (1863 års Revisions-berättelse sid. 60.) Med erinran, hurusom under 1859 och 1860 års riksdag, likasom under föregående riksmöten, största delen af de ansenliga kostnader och utgifter, som för hvarje Bili. till Ii. St.
M. afgifvit, ej erhållit den med förslaget åsyftade förändring till följd, tager jag mig friheten framställa följande motion: 68 Den i Mars f. m. 1) Såsom grund vid utgörande af såväl Kronotiondeoch Afradsspannmål, som äfven alla andra å hemman och lägenheter indelta räntor, då de icke in natura utgå, antages, att lösningen sker efter det medium af sednaste fem arens markegångspris, sålunda uträknadt, att, sedan årets markegång blifvit satt, hopsummeras samma års markegångspris i Länet med de nästföregående fyra årens markegångspris i samma Län, blifvande femtedelen af denna summa det pris, hvarefter liqviden emellan räntegifvare och räntetagare bör ske. 2) Vid de tillfällen, då löpande årets markegång inom Länet uppgår lill lika belopp eller öfverstiger det sålunda uträknade medium af de sednaste fem årens markegångspris i samma Län, får ingen uppsägning till leverering in natura äga rum, utan skola räntorna ovilkorligen lösas med contant, efter den i irsta punkten stadgade grund. 3) Då den händelse inträffar, att löpande årets markegångspris i Länet understiger medium af sednaste feni årens markegångspris inom samma Län, är det väl räntegifvaren öppet att före Thomae dag tillsäga, om han vill utgöra prestationerna in natura; men i det fallet åligger det honom att vid lefvereringen contant till räntetagaren betala skillnaden mellan löpande årets lägre markegångspris inom Länet och det ofvan stadgade fem-års-markegångspriset. 4) Ehvad lösningen sker med contant eller räntegifvaren lefverera!- spannmålen in natura, skall han till räntetagaren erlägga sexton sk:r för hvarje hel tunna råg och korn, samt tolf sk:r för hvarje hel tunna hafra utöfver det stadgade lösningspriset, svarande mot forsellönen. Motiverna lill och fördelarna af förslaget igenfinnas uti R. St:s und. skrifvelse N:o 435, nfgifven vid sisth Riksdag. Dessa bägge anföranden Jades på bordet. Frih. Palmstjerna, Bror Knut, uppläste följande: Rikets sist församlade
S39 yttranden nog ofta torde salma den redighet och utförlighet, som kunna lemna tillräcklig upplysning uti de skiljaktigheter, hvilka emellan de tvistande uppstått, samt Konungens .Befallningshafvande icke är i tillfälle att sjelf förskaffa sig egen fullständig kännedom af Docalförhållanden med det mera, som skall verka och föranleda till det beslut, af honom bör fattas, blifver han ej sällan satt i nödvändighet att vidtaga detsamma, oaktadt de stridige frågorna mindre noggrannt äro utredda, i hvilket skick saken, vid anförande underdåniga besvär, lägges under Kongl. Maj:ts Kådiga pröfning. Kär nu äfven det mera ofta inträffar, att de vanlige Domstolar uti förekommande tvister om egor och om Storskiften, ehuru egande mera tillfälle, att förskaffa sig de upplysningar, som de finna sig sakna, ej sällan blifva satte i behof att, vid anställande syn, på stället utröna de oupplysta förhållanden , innan de kunna meddela dom deruti, måste det än mera uppkomma svårighet för Konungens Befallningshafvande, som icke eger, eller åtminstone, i anseende till öfriga trägna göromål, ej kan vidtaga berörde utväg, att se sig ega alla erforderliga underrättelser, sorn vid afgörandet af så vigtiga och granhaga ärender, sorn de ifrågavarande, för honom linnas nödige. På sådan grund linna Utskotten sig böra tillstyrka, att, sedan, pa sätt Utskotten här ofvan föreslagit, Storskiftesoch Enskiftes-förrätningarne till enahanda behandlingssätt, eller till en och samma förrättning blifvit sammanförda, alla tvister, som i afseende derå uppstå, 8 4o Lagoch Benviirs-Utsiottcns Betan handel må upptagas och afgöras utaf serekilde inrättade Egodelnings-Rätter , hvilka på det sätt boed® organiseras, att uti hvarje lämpligt
_ Constitutions-Utskottet mätte finna att Den 30 April. till den oinskränkta mag*, det önskar sig äga, denna rättighet ännu felas och som förra Stander icke tilldelt densamma, vill Utskottet förmå närvarande Ständer t II denna uppoffring af deras rätt som Principaler. Men alldenstund Riksens Ständer nogsamt lära funnit, af händelser så väl vid förra som närvarande Riksdag, begärt att genom ökandet af Constitutions Utskottets magt minska Ständernas, och derigenom göra d;-m allt lättare och lättare i Vågskålen, så måste man vara uppmärksam och på sin vagt, samt icke låta öfverrumpla sig. Om anledningen att Constitutions-Utskot4et äfven skulle hafva hemligheter att bevara, hämtas af föreskriften i 29 § Riksdags Ordningen, med hvilka ordalag en anmärkning emot Stats.Rå-'et måste göras, samt att anmärkningen skall förseglad till ConstitutionsUtskottct aflemnas; så får jag upplysa, att detta Stadgande icke hädeder sig derifrån, att Riksens Ständer vid 1809 års Riksdag, an_sågo anklagelser emot S’atsRådet egcnteligen vara hemligheter; utan det sätt och de ordalag, en Ledarr.or af Ririderskapet och Adtln nyttjade år 1309 vid ett till tälle då han .gjorde anmarknii g emot dessa Embetsman, hvaraf en häftig och obehaglig discussion uppstod, föranledde härtill , och då Riksdags-Ordningen antogs, hvilket skedde åtra månader senare än Regerings Formen, infördes deri de föreskrifne orden; detta toidc kunna inhamtas af Adelns Protocoller för den Riksdagen} skul. Den 30 April. 559 le likväl denna händelse vara derur utesluten, så finnas säkert inånga annu här som kunna påminna sig detsamma. Jag hoppas derföre att kommande Ständer , hvilka äga att besluta öfver hvad nu är projecterat, lära taga sig til! vara att icke låta förmå sig göra någon uppoffring af deras rättigheter, hvilka redan äro sä ringa emot hvad de voro 1809 intill den 6 Junii samma år. Herr Påhlman, Otto Fredric-.
Pleno började öfverläggning, rörande Lagsamt Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskottens den 18 sistlidne Julii under N:o ia5 afgifne, samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet lagde; Utlåtan, Deri 30 Augusti e, nii 335 de, Öfver Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, jemte åtskillige enskilte motioner, i fråga om näringsfriheten, samt om förslag till nya Handelsoch HandtverkeriReglementen. 4 .de Artikeln' Om Måfterjhaps vinnande, å Handtverk, Jamt om Handlverks-idkares rättigheter, vid utojningen af deras tiandteringar. Vid §§. 12, i3. och i4. framställdes icke någon anmärkning. §. i5. Herr von Hartmansdorff, August: Mig synes, att stadgandet i denna §. om rättighet för qvinnor, sorn ej åro Enkor, att förestå en näring eller ett handtverk, bordo uteslutas ur författningen. Olika «r förhållandet naturligtvis med en Enka, eiler en qvinna, som blifver myndig förklarad. För sådane undantag, som Kongl. Maj:t särskilt beviljar, må rättighet till handtverks bedrifvande åkven äga rum. Men att genom ett bestämdt lagstsdgande tillåta omyndiga qvinnor, stt sätta sig i spetsen för handtverk, tror jag vara mindre låmpeligt, och för sedligheten skadligt. Derigenom att man gynnar fabriksröreRen, på ha-ndtverkeriernas bekostnad , hindrar man äfven giftermålen, och nödgas följagteligen vara betänkt på någon annan utväg till bergning för de ogifta qvinnorna. Men den ersättning man således vill gifva dem 33$ Den 30 Augusti e, m. för mistningen af deras råtta ställning i samhället) år ganska dålig. Friherre Cederström, Jacob:
Dom eller Utslag, kan det väl synas billigt, att Parter erhålla tillfälle, att, efter inhemtad Kännedom om Domens innehåll besinna sig, huruvida de vilja talan fullfölja eller icke, men detta tillfälle beredes icke säkert genom den af Utskottet föreslagne tid af 20 dagar, enär Parter kunna vara från HofRätt så aflägse boende, att de på denna tid icke hinna få kunskap om Domen och sitt beslut i följd deraf meddela; utan torde lämpeligare ti« den för missnöjes anmälande mot HofRätts dom, om någon ändring skall äga ram, böra bestämmas efter det olika afståndet. Om icke min först gjorde hemställan vin. ner bifall, torde dessa anmärkningar föranleda sakens återremitterande till Lagutskottet. Den i5 Maji <, ». Bilagor till PleniProtocollet för den i5 Maji, eftermiddagen. N:o x. Herr Gijllenhem, .Eric Gujlaf: Tillfälligtvis frånvarande vid sista Plenum under discussionerne öfver Högloft LagUtskottets Betänkande, i fråga om inskränkning i tjenstledighet lör UnderDomare, utbeder jag mig vördsammast att nu få aflemna några till ämnet hörande upplysningar. Det skulle visserligen vara bäst och önsk; ligast om Ordinarie Domrarne alltid sjelfve förrättade sine embeten; men hvad Häradshöfdingarne beträffar, är sådant icke möjligt af flere grundade anledningar; och det torde alltså närmare förtjena att undersökas, om icke de olägenheter som vid deras tidetals inträffande tjenstfrihet öfverklagas, hörröra mera från nödtvungna omständigheter, och från nämnde Embetens närvarande beskaffenhet, än från bristande tillämpning af de härom åberopade FörfattningarFörhållandet emellan andra Tjensteman och Häradshöfdingarne är helt olika. Desse hafva ingen Semestre, som eljest i allmänhet åtnjutes. De kunna icke, såsom många andra, hvarken på längre eller kortare tid, 176 Den 15 Maji e. ni. #fter eget godtfinnande och genom enskildt arrangement, göra sig ledige tran tjensteutöfnin* gen.
Han yttrade sin förvåning öfver att Regeringen, då den framkommit med ett förslag, som tager i anspråk så många milhr, icke ens utvecklat sina motiver till ådagaläggande af behofvet af en så vidtuseende skuldsättning, att det underlåtits att framlägga en tafla öfver det landets tillstånd, som kunde rättfärdiga en sådan åtgärd, att StatsBåds-prot:t befinnes blottadt på all utredning af ämnet i denna del o. s. v. Det synes mig som den värde talaren förbisett, att det icke är Regeringen sorn i detta fall tagit initiativet, utan att det var K. St:r som vid förra Riksdagen begärde framläggande af en fullständig plan till Statens jernvägsbyggnader. Det måste således förutsättas, att frågan om redan var afgjord, och det kunde då icke vara ens passande för Regeringen att underlägga R. St:rs framställning motiver, som redan bort vara pröfvade. Frågan huru, är deremot i den K. Proposm fullt motiverad. I denna skulle visserligen äfven jag hafva funnit åtskilliga jemkningar önskliga; men då jag betraktat förslaget i sitt fullständiga sammanhang med de dermed gemenskap ägande yttre förhållanden, såsom den beräkneliga arbetsstyrkan å särskilda orter, tillgången å erforderliga qvalificerade Ingeniörer, behofvet af vissa vidlyftigare förberedelser för arbetena i den närmaste framtiden, de tekniska vilkoren för materialiers fortskaffande o. s. v., har jag trott att subjektiva meningar böra, då de icke äro allt för maktpåliggande, underordnas angelägenheten deraf, att icke berörde sammanhang rubbas. Inom Utsk. hafva emellertid skiljaktiga meningar gjort sig gällande, hvarigenom den K. Propos. blifvit i vissa delar rubbad, i så måtto, som föreslagna bandelar af Utsk. uteslutits och andra deremot tillkommit. Det är detta förhållande, som framkallat den af mig afgifna reservation, hvilken egentligen endast går derpå ut, att fortsättningen af vestra banan till Hallsberg bordt gifvas företräde framför de bandelar, som Utsk. föreslagit utöfver den K. Proposm. Men ehuru angelägen jag anser denna utsträckning af vestra banan vara, anser jag dock en annan omständighet af ännu större vigt, nemi. att icke skuldsättningen blir alltför stor.
Min bestämda öfvertygelse, och häri kan jag påräkna talrikt medhåll af landsmän inom alla klasser, hvilka studerat historiens lärdomar eller med oförkonslladl omdöme betrakta tidshändelsernas gång, — är likaledes, all en yrkad sparsamhet i delta fall vore så mycket mindre på sitt ställe, som land och folk skulle kunna komma alt vidkännas långt tyngre kostnader och måhända oersättliga förluster, om R. St. nu åtskiljdes utan att lemna Regeringen nödiga medel för Rikets värnande, och landet sedermera tilläfventyrs blefve med krig öfverfallet, eller i den allmänna fejden oförberedt indraget. — Den vetgirighet, som här gifvit sig luft, synes icke heller vara på sitt ställe. Om vi laga i betraktande andra länders parlamentariska förhandlingar samt dervid gängse bruk och plägseder, så finna vi visserligen, att det t. ex. i England är gan ska vanligt, alt representanterna begära upplysningar af Regeringen ang:de de förekommande politiska frågorne i utrikes äreuden ; men om någon af dess ledamöter uttryckligen förklarar, att tidsförhållanderna och landels fördelar icke medgåfvo sådana nplysningars lemnande, har inlerpellanlen alltid måst med detta besked sig ålnöjas. Hvi skulle dä hos oss vidsträcktare förklaringar kunna framtvingas, än Regeringen i så grannlaga hänseenden, som dessa, funnit för det allmänna fördelaktigt atl afgifva? Jag hemställer således vördsamt, alt R. o. Ad. måtte bifalla Utlåt. Ty hvad bör väl vid delta tillfälle utgöra vår önskan? Om ej att vi under nnvande allvarsamma tidsomsländigheter, hvilka lätt kunna blifva hotande, i alla händelser betydelsefulla, mätte få vårt krigsfolk öfvadl, våra krigsförråder fyllda, våra försvarsanstalter ordnade och fnllständigade ?
Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition j angående tillägg uti 25 Cap. 5 §. Rättegång s Balken. S. A. K, Sedan E. K. M., — som, efter öfvervägande af hvad R. St., i Skrifvelse den 16 Mars innevarande år, i underdånighet anfört, angående gränsen för HofRätts skärskådande och pröfning af UnderRätts ransakning och Utslag i så kallade Underställningsmål vid de tillfällen, då en för något af de i a5 Cap, 5 §. RättegångsBalken uppräknade brott anklagad person jemväl är för annan förbrytelse till ansvar fälld, gillat de grunder, hvilka föranledt R, St:s uti berörde Skrifvelse framställda Förslag till tillägg uti nyss åberopade Lagrum, — den8sistlidne September å RiksSalen lemnat R. St. del af de skäl, hvilka hindrat E. K. M. att samma Förslag oför - 174 Exp. Utsi;. Forsing till und. Skrif v. N:o 281,282, ändradt antaga; så har E, K. M., till vinnande af det utaf R. St. åsyftade ändamål, genom Nådig Proposition af den ij i samma månad, till R. St:s pröfning och antagande föreslagit den förändrade redaction af det nödigt ansedda tillägget uti 25 Cap. 5 §. RältegångsBalken, att uti samma §., näst före sista punkten och efter orden: ”så ock delaktighet i thesse missgerningaimå införas följande mening: *Arden , sorn för sculant brotta eller för delaktighet deruti tilltalas, jemväl för annan förbrytelse anklagad, varde Utslaget, i hvad det honom rörer, i hela dess vidd Hof Rätten understälidt.” Denna Nådiga Proposition hafva R. St. antagit; med tillkännagifvande hvaraf, R. St. framhärda etc. 2V:o 282. Uppl. o. gotik, hos Ridd. och Adeln d. 17 Dec. 1829.
» någon ljuflig dröm Om guld och gröna skogar, Ett trefligt bo, en hälft så öm, etc.» Men Fru W., »föreståndarinnan för den frivilliga krans-bindnings-anstalten», ser på det unga paret. Flickan spritter till, fulländar i hast sitt uppdrag och sätter sig helt sedesamt vid bordet bland de andra. Ynglingen vaknar ur sin dröm, tar sin hatt, bugar sig och går. Men nu till de våra. Aurora kom först. Rodnande nämnde hon sitt namn och begärde att få infläta några blad i sin kusins, kandidaten Strömbergs krans. Hon hade knappast hunnit sätta sig, innan Albertine anlände i likartadt ärende, blott med den skilnaden att hon nämnde sin brors namn. De båda flickorna helsade och satte sig bredvid hvarandra. – Det är väl din kusins krans? frågade Albertine med en försåtlig rörelse. – Naturligtvis, och du håller på med din brors? – Det förstås. Hvilken annans? – Hvem vet? Men din är bredare. – Nej, det är din. – Jag tror bestämdt att jag har rätt. – Visst icke. – Får jag se? De bägge flickorna bytte kransar, för att bättre kunna jemföra deras dimensioner, och började betrakta dem mycket uppmärksamt. Hvaraf kommer det sig att deras ögon nu äro lifligare än nyss? Och hvad tänker Aurora på? Hon börjar ju infläta myrtenqvistar i en krans, som ej är hennes kusins. Hon måtte hafva misstagit sig, glömt att kransarne äro ombytta. Och Albertine märker icke förvexlingen. Äfven hon skyndar att sticka in några blad i en krans, som icke är hennes brors. En minut förgår, kransarne äro färdige. De unga flickorna se litet häpna, litet förlägna på hvarandra. Derpå småle de. »Deras hjertan hafva förstått hvarandra.» Engelska parken. Hvad Upsala än lider brist på, icke saknar den promenadplatser. Vi nämna blott: Lilla förderfvet, äfven »Strömparterren» kalladt, som har att skryta med Fyrisån och sin paviljong. Botaniska trädgården med sina snörräta gångar, klippta häckar och pyramidformade granar.
I den händelse att vid innevarande riksmöte fråga skulle uppstå, att ytterligare stegra den redan höga tullen på »Tobaksblad» och »Stjelk», tillåta vi oss alt fästa uppmärksamheten på det oriktiga och för landet i ekonomiskt afseende ofördelaktiga deri, att tuilsatserne å nämnde artiklar, derest de komma att höjas, ställas lika. Skall en förhöjning ega rum, bör den, enligt vår öfvertygelse, bestämmas så. att tullen på blad blifver högre, än den på stjelk. Yi vilja i korthet vidröra de skäl, hvarpå vi grunda denna åsigt. Under tiden från den vid sista riksdagen beslutade högre tullafgiften på tobaksblad och stjelk intills nu, äro endast 2:ne sorter stjelk importerade, nemligen »Kentucky» och »Richmond Virginia». Enligt bilagde originalfakturor kostar den förra sorten H c. och den sednare 2i c. per &, som. om den jemförelsevis obetydliga importen af Richmond-stjelk äfven antages till J af det hela, gifver ett medelpris af 1f c. eller 7 öre per ■&, Af blad äro deremot införskrifna mångfaldiga sorter till högst olika pris — från Havanna-bladet, deraf skålpundet kostar 3 Thaler Louisd’r, eller närmare 9 R:dr R:mt, till Virginia-tobaken, varierande i pris från c. till 9\| c. per ffi, såsom af de bilagde fakturorna inhemtas. Enär det, vid dylika prisvariationer, är svårt alt bestämma ett tillförlitligt medelpris, antaga vi det lägsta möjliga, eller 50 öre för ett skålpund blad. Det visar sig således, att, enligt nu gällande tullbestämmelser, en artikel, hvars primitiva värde är 7 öre, drabbas af lika hög tull som den, hvilken på produktionsorten betingar ett med sexhundra procent öfverstigande pris! Skulle tullen på blad och stjelk nu undergå en ytterligare, lika förhöjning, skall det ofvan anmärkta förhållandet hafva till följd, att importen af blad kommer att ökas på bekostnad af stjelkimporten.
Nu såg han, att hela vägen var full af sådana. Hästarnas hofvar hade sparkat undan det tunna gruslagret och blottat dem. Där låg en hand, hvars fingrar sammanhöllos af svartnande senor, och där en benpipa och där en bröstkorg. — Han började med käppen rota i jorden. Mellan grus och ler fann han kota på kota, skalle på skalle. Det var som om döden sått sitt utsäde med fulla händer på denna mark. Den nya, stolta vägen var fylld med förvittrade människoben. Några veckor senare stod landshöfdingens kalesch och väntade utanför biskopshuset i Visby. Kusken hade medfört ett bref, hvari nådig friherrinnan anhöll, att biskopen skulle komma ut till Roma. Landshöfdingen hade insjuknat och led af svåra fantasier; hoppandes hon nu, att biskopen kunde lugna honom, hvilket väl vore. Den vördige herren satt snart i vagnen, som tungt och rasslande rullade fram öfver Visby gator, förbi de gamla, skrofliga, liksom med järn sargade stenhusen med deras höga trappgaflar; förbi de små låga, svarttjärade träbyggnaderna med de hvitramade fönstren, bakom hvilkas fyrkantiga, gröna rutor de röda blomstren lyste; förbi de små trädgårdstäpporna, som voro fulla af rosor, liljor och doftande kryddor; förbi stora torget och sankt Karin; längs stenmurar och under hvalf, nedför hvilka murgrönan kröp, och så till sist ut genom Österport. Där vände sig biskopen om i vagnen för att betrakta stadsmuren, som här alltid gaf honom intryck af ett moriskt fästningsverk och som tillika med hela det öde, liksom förbrända landskapet påminde honom om en tafla öfver Jerusalem, som han en gång sett. Så fram utåt den soldränkta landsvägen, hvars hvita kalkdamm de tunga vagnshjulen hvirflade upp. I början for vagnen längs grönskande fält med brokiga ängsblommor. Längre fram kantades vägen af mjuka kullar, på hvilka rikt blommande hagtornsbuskar klättrat upp.
Af nu anförde orsaker har äfven brist för Hufvud-Staden uppkommit, ty innan Vintren inföll, hade dess behof bordt vara uppfyldt, och Skånes och ÖsterGöthlands tillgångar voro dertill fullkomliga, ehuru dessa Provincers Jordbrukare ej till vanpris ville sälja sin Säd. Att Stockholm, dit ali Landets Rikedom strömmar, skall någon gång dä det behöfver Spannmål, fordra den till ett pris, tiU.och med lägre än det, hitfördt från andra Europeiska Länder, kan erhållas, är en orättvisa mot hela den öfriga Nationen. För den fattige äger jag 666 Den 30 December. lika omt hjerta, som någon annan, och billigar omsorgen för deras välj men att under omvården för dem, äfven skall inbegripas fördelar för Stockholms rika Innevånare , på bekostnad af Svenska Jordbrukaren, är en lära som aldrig min öfvertygelse kan gilla. I anledning af hvad jag nu haft äran anföra, och till ytterligare stöd för min mening i detta ämne, åberopar jag de skäl, hvarpå Oeconomie-Utskottet grundadt sitt Betänkande, och tror derjemte, att om efter Friherre Focks uppgift, några Län behöfva understöd , kunna behofven fyllas, om ej af tillgångarne innom samma Län, åtminstone med visshet af den, som i andra Provincer befinnas: Med ett nu blifvande Bränvins-Förbud skulle motsatsen af det sökta ändamålet blifva en följd, och den strida Säden, som nu sparas, hastigt användas innan Förbudet hinner atr utfärdas. Vinsten skulle falla på dem , som äga stora Bränvins-lager och på Lönnbrännarne; och förlusten på den redan nog tryckte Jordbrukaren, hvilken i förtröstan på Consequence i Riksens Ständers Beslut, derefter inrättadt sin hushållning. I dessa skäl grundar sig mitt nu uppgifna Yttrande, hvarigenom jag ådagalagdt mig vara lika Vän af mitt Fädernesland , som den , hvilken ifrar för Förbud mot Bräuvins-bränning. Jag anhåller att detta mitt Anförande till Oeconomie-Utskot-, tet må blifva remitteradt. Åtskillige yttrade härtill deras bifall. Begärdes på bordet.
Man har ytterst, mindre emot sjelfva saken än dess närvarande inskränkning, invandt, att det ej särdeles skulle löna mödan göra någon förändring i byggnadsskyldigheternas utgörande, då likvisst så många andra onera återstå, hvilka efter hemmantalet skola utgå. Jag vill ej säga, att detta inkast nog liknar ett tyst begifvande, men otvifvelaktigt synes det mig, att icke detta inkast kan väcka den minsta betänklighet. Menniskan fortskrider, i alla hänseenden, långsamt allenast till fullkomlighetens mål. Sådan är hennes lott, och, om hon skulle försmå, att borttaga en brist derföre, att hon, icke förmår på en gång BeWé ock Ekon. Utsk. Betänkande»; afhjelpa alla, hvad skulle väl blifva deri yttersta följden? Eller kunna väl Riksens Höglofl. Ständer af sina trägnaste hernö, danden och i sitt djerfvaste hopp förvänta något mera, än att minska en eller annan af de olägenheter, som trycka, och att småningom framgå till ett bättra Rättstillstånd. Man har ock sagt, att en jemn fördelning af alla jordbrukets onera skulle säkrast en gång för alla tillvägabringas på det sätt» att de bättre lottade hemman erhölle ve* derbörlig lösen för de förmåner, som de borde försaka. Jag dröjer gerna vid hoppfulla lofvande utsigter: — men är det väl möjligt, att till något allmänt pris uppskatta dessa förmåner, som icke allenast för särskildta hemman äro högst olika, utan äfven derjemte måste mätas efter vevederbörande Socknars och Häraders större eller mindre gemensamma bördor, och derigenom framställa sig i snart >sagdt oräkneliga skiftningar? Är det vidare tänkbart» att, om äfven en eller annan hemmansegare skulle mäkta och villja genom en bestämd lösen befria sig fran en del af de bördor, han Enner tryckande, alla de, som inom Socknen och Häradet innehafva svagare hemman, skulle på en gång vara färdige prestera en slik lösen, och att likaledes alla de, som besitta bättre lottade hemman, skulle vid samma tid vara böjde, att emottaga denna erbjudna lösen — utan hvilken Bes v. och Ehon. Utsh.
Efter sjelfständighetsförklaringen inträdde väl en Unionspresident och en Congress i utöfningen af de hufvudsakliga rättigheter, som förut tillkommo Englands Konung, men de särskilda stalernes grundlagar och representation förblefvo med få förändringar desamma som förut, och för den, som känner litet mer än ytan af detta lands historia, visar det sig otvifvelaktig!, alt den Amerikanska democratiens skönaste och renaste tidehvarf icke varit efter sjelfständighetsförklaringen, utan under den lid, då Nya Englands Stater, erkännande Englands Monark såsom sin Konung, inom sig framvisade den likhet i förmögenhet, tänkesätt och bildning, samt den enkelhet och renhet i seder och lefnadsätt, som utgöra villkoret för de vanligen så kallade republikanska dygderna. I motsats mot de misslyckade försöken, att efter en förment rationel allmän typ ordna samhällen och deras representation, visa sig de, som på nationel grund byggt samhällsförfattningarna, d. v. s. på det folks egna förhållanden, för hvilket den nya lagstiftningen göres. På denna grund bar hvarenda politisk lagstiftning hvilat, som vunnit en framtid och sålunda kunnat uppfylla dess föremål, att grunda slägtens lycka, trefnad och skydd. Bland de inångfalldiga exempel, historien erbjuder, vill jag endast anföra tvänne.
Vi hade sålunda före 1814 fått in i vår Reg:sF:s 28 §, hvilken i väsendtlig mån utesluter utländska män från Svensk medborgarerätt, men ingen syntes erinra sig eller besinna vid unionen med Norge att samband uti de sociala förhållandena är den enda basis, hvarpå en verklig union kan byggas, dels emedan då genast upkommer ett föremål för verklig enhet, ett frö nedlägges som småningom utvecklar sigoch slår rötter för alltid, dels ock emedan det icke kan vara öfverensstämmande med någondera Rikets värdighet att hvad som är folkens ensak skall hero på ansökning af Nådebevisning af Konungamakten. En sådan enhet existerar nu icke, ehuru Regeringen såväl under Högstsal. II. M. Konung Carl Johan som sedermera gjort åtskilliga försök att motarbeta de separatistiska åsigler, som hos Norrmännen gjort sig gällande. Jag erkänner nu alt sedan rätta tiden försummades år 1814, det varit mycket svårt att afhjelpa detta förhållande; ty dertill fordras försl grundlagsförändring i Sverige och sedan grundlagsförändring i Norge emedan ingenting mindre är fullt tillfyllestgörande. Hvad angår den tvekan som försports hos Svenska representationen att befatta sig med denna sak, så tror jag bestämdt att den härleder sig icke från ogenhet mot brödrafolket utan från en felaktig upfattning om medborgarerätteus natur och huru den bör upfatlas i elt konslilutionelt samhälle. Det är likväl ingalunda min mening alt om de båda nationerna genom ömsesidig gåfva af medborgarerätt, trädde in i en fullkomligare och verklig union derigenom skulle kunna lillvägabringas en så beskaffad amalgamation att Norrmännen derigenom skulle hindras från alt stifta sina egna civila och criminala lagar. Detta mål är för närvartde icke ens önskansvärdt och fordrar måhända seklers inflytelse ehuru jag anser att det i tidernas längd kan ske och blifva välgörande lika för båda rikena, men aldrig så framt icke lika medborgarerätt försl banat vägen. Äfven så sent som vid sednaste
Stats-Secreteraren tillstyrkte i underdånighet, det Kongl. Maj:t, angående delta ämne, täcktes fatta och Rikets Ständer till Bil. till K. M. Nadina Skrif v. N.o So. 3r svar meddela sådant Beslut» som innehölls i ett af Sats-Secreternren författadt och härvid uppläst Förslag till Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer. På Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande täcktes Kongl. Maj:t lemna Dess Nådiga bifall till hvad Stats-Secreteraren sålunda i underdånighet hemställt; i följd hvaraf Skrifvelse till Rikets Ständer skulle, i enlighet med det upplästa Förslaget, sådant det finnes-vid detta Protocoll bilagdt, sky ndsa mligen exped ieras. Ex Protocollo CT IV. Riben. I afskrift meddelad Exp.Utsk. d. 23 Sept* 182g. KONGL. MAJ.TS Nådiga Proposition till Rikets Ständer , angående tillägg uti 25 Gap. 5 Rättegångs-Balken; Gifven Stockholms Slott den 11 September 182g. Efter öfvervägande af hvad Rikets Ständer, uti Skrifvelse af den iG:de Martil 32 Kongl. Maj;ts Nådiga Propos. N.-o St. innevarande år, i underdånighet anfört, an* gående gränsen för Idof-Rätts skärs-skådande och pröfning af Under-Rätts Ransakning och Utslag i så kallade underställnings-mål, vid de tillfällen, då en för något af de i 25:te Capitlet 5:te §. RättegångsBalken uppräknade brott anklagad person järnvä] är för annan förbrytelse till ansvar fälld, har Kongl. Majit, som gillat de grunder, hvilka föranledt Rikets Ständers i berörde Skrifvelse framställda förslag till tillägg uti nyss åberopade Lagrum, den 8:de i denna Månad, å Rikssalen lernnat Rikets Ständer del af de skäl , hvilka hindrat Kongl, Maj:t att samma förslag oförändradt antaga; och vill Kongl. Kongl.
I Dm 27 Januari!. 1015 I sammanhang härmed har äfwen hos Riksens Ständer, sräaa uppstätt, huruwida, dä hwarje Medborgare r Riket (t händelse Riksens Ständer härom fattade beslut winner Eder Kongl. MajttS Nädiga Sanction) blifwer berättigad att, förwärfwa fast Egendom och jord ak hwad natur som häldst, Frälseränta med lika stät, som jordägande rätten, mä kunna, genom Laga köp erhällas, Köpebref derom utfärdas och Fastebref meddelas. Harwid och om, i afseende pä pur Frälsejord, der rättighet till räntan är med rättigheten till Jordens besittning och bruk förenad, hwar Swensk man erhåller frihet, ott den samma med full ägande rätt innehafwa och följskteligen att, medelst desi försäljande till Skatte, räntan för sig behälla» fi ina Riksens Ständer, såsom en tydlig följd deras, att, äfwen dä detze rättigheter förut äro fkiijde, den ena» lika sä wäl som den andra, mä kunna af hwar och en färwärfwas.
Utsk. har trott sig med den här ifrågavar. grundlagsförändringen kunna åstadkomma det ändamål att framdeles förebygga de långvariga disputer om rättighet till återremiss af grundlagsändrings-förslag, som vid denna riksdag ägt rum; men detta har ^ej lyckats Utsk., i6S Den iG Maj. emedan ännu quarstår sjelfva tvistämnet, nemi. hvar gränsen är emellan väckta och nya eller icke väckta frågor. Det skulle just vara ett erkännande af denna tvist, om man medgåfve hehofvet af en grundlagsförändring bär, och R. o. Ad. bör således antingen få in sin tanka derom i voter:spropos:n, eller ock låta hela frågan förfalla. Dessutom anser jag det vara oformligt af Ulsk. att nu komma med ett nytt förslag till Ståndet att frångå sitt redan fattade beslut; ty numera måste frågan af förstärkt Constit.Utsk. afgöras. Utsk. ljar väl sagt: ”vi upptaga den ej i vötertspropos:n;” men detta är dock Utsk:s skyldighet. Jag har väl märkt, att R. o. Ad. nyss frångick sin förr yttrade åsigt, då det rörde ett annat RiksSt:s beslut; men nu gäller det 11. o. Ad. sjelfva, och jag hoppas, att man nu ej måtte frångå, hvad man förut beslutat. Kommer det att ske, protesterar jag deremot. Frih. Cederström, Jac.: Utsk:s förslag åsyftar att förekomma onödiga discussioner genom undanrödjande af missförstånd om grundlagens mening, i mom. 56 § Reg.F. gifver anledn. att fatta olika begrepp efter de olika räder, man läser äf detta mom. Ståndet har väl fattat en gemensam tanka i ämnet, som dock icke är något beslut, ty sådana få ej fattas vid första riksdagen; men R. o. Ad. har nu i sin gemensamma tanka intagit åtskilliga nya förslag, såsom t. ex. att förstärkt Constit.Utsk. skulle bestå af 3o ledamöter af hvarje Stånd, hvilken fråga, såsom ej väckt i Constit.Utsk., icke kunde upptagas, och vidare, att K. propos:r skulle hvila till den nästk. riksdagen jemte RiksStms contraförslag i ämnet, — likaledes något alldeles nytt.
Län motion om återvinning från Rikets Ständers Bank af en utaf honom utbetald Bankens fordran i Majoren, Friherre C, Bosses concurs. Den 27 Augusti.. Från Högloft. Ridderskapet och Adeln* S. D. Vid förnyad föredragning af Slals-Ulskottels den 26 dennes på bordel lagda Utlåtande, N:o 10, i anledning af ålerremisser å memorialet, N:o 7, angående aflönings-förskolt, till den hos Riks-Slånden och Utskotten anställda betjening, fann Ridderskapet och Adeln för godt att bitalia berörde Memorial, JN:o 7, med den förändring, sorn uti Utlåtandet, INto 10, blifvit föreslå gen. Prot.-Utdrag, den 27 Augusti 1844' 125 S. D. Föredrogs ånyo och lades till handlingarnc Lag-Ulskollels den 24 dennes e. m. på bordet lagda Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Propositition, angående bestämmande af vissa villkor för vinnande af dispositionsoch jordegande-rätt till de så kallade kyrkohemmanet!, i Halland. S. D. Remitterades lill Stats-Ut skott et: Herr Nordenanckars, Fredric Wilhelm, den 24 dennes e. m. på bordet lagda motion, angående det af Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag af Stats-medlen beviljade understöd lill upprensning af Emni-ån i Calmar Län; tillika med de i anledning deraf denna dag afgifne yttranden; Herr Du RitzJs, Fredric Gustaf, den 24 dennes e. m. på bordel lagda motion, angående fördelningen af anslagen för Flottans underhåll och nybyggnad samt exercis; tillika med ett i anledning deraf denna dag afgifvel yttrande:
Vidare säger Utsk., att då det ”anser sig böra föreslå, att R. Stil göra underd. hemställan om en sådan åtgärd, har Utsk. icke förbisett, att olägenheter, om denna tillverkning inställes, kunna upstå för dem, som beredt sig på tillverkningen och ställt sina hushållsberäkningar derefter”. Deruti instämmer jag med Utsk. Men Utsk. yttrar derjemte, ”att dessa olägenheter torde, i den mån öfvergången till en ny lagstiftning det medgifver, kunna undanrödjas, om bränvinstillverkningen biefve tillåten under en eller tvenne månader efter 1855 års utgång”. Detta är således det remedium, som Utsk. föreslår för den af detsamma antydda olägenhet. Jag anhåller att få fästa R. 0. Ad:s upmärksamhet derpå, att detta remedium icke verkar det ringaste på alla dem, som nu begagna sig af rättigheten att tillverka bränvin enl. gällande författning, utan endast på sådana, som förklara sig villiga alt underkasta sig den nya lagen. Jag är förvissad derom att åtminstone tre fjerdedelar af dem, som nu utöfva bränvinshandleringen, icke skola underkasta sig denna lag, utan komma att Den 1 Maj. 7 nedlägga sin rörelse, och då frågar jag om det är rättvist att föreslå ett så beskaffadt lagstadgande, att många icke vilja eller kunna utöfva bränningen så som gällande författning medgifver. Eller är meningen att tvinga dem, att underkasta sig den nya lagen? Jag tror icke att detta varit Utsk:s afsigt, utan jag är tvertom öfvertygad att denna varit att söka åstadkomma en inskränkning i bränvins-tillverkningen. Jag anhåller nu att få till närmare skärskådande uptaga de blifvande följderna af bränvinsbränningens inställande och de förhållanden, som skulle upkomma, ifall densamma finge fortgå. Ett inställande af bränvinstillverkningen i höst kommer otvifvelaktig! att öka missnöjet med den nya lagen, och att menligt inverka icke blott på bränvinsbrännaren utan äfven på hela jordbruket.
Icke af personlig ömtålighet, utan af skyldig aktning för den Nation, hvars talan jag, såsom Representant, förer, af uppmärksamhet för den bildade Publik, för hvilken den Medborgerlig' hospitaliteten öppnade öfverlaggningssalarne och anvisade platserne, har jag yrkat de kraftigaste Lagstiftnings-garantier emot alla upp. träden, som störa öfverläggningarne. Skulle, efter närvarande tids lugna samiiälls-förhållanden, jag bedöma en osedd, stundande framtid, — jag skulle då anse ali straffbestämmelser, om icke alldeles öfverflöd dige, likväl mindre nödige. Men min åsigt af ifrågavarande Lagstiftning är icke —kan icke vara denna* Sih. till Riht-St. BU■ t• Lagutskottet* Betänkande N.o §5, Jag anser derföre stadgandet i 2 §. af den föreslagna ansvarighetslagen : >'Gor åhörare Rullar eller oljud, eller hommer eljest förargelse ästad, böle ifrån 5 till j 5 R\drv alldeles icke stå i harmonia med de ansvars, och bötes-bestämmelser, med hvilka dels allmänna Lagen, dels serskilda lagstadganden belägga äfven mindre förbrytelser än de ifrågavarande. Jag kan icke tänka mig ett tillfälle då, midt under öfverläggningarne ont Fäderneslandets vigtigaste angelägenheter , ordningen, äfven uppsåtligen och med kall beräkning, skulle kunna storas för de lumpna böterne ifrån 5 till 15 R:dr. Det är JTationens rätt att hnna sin Representatiansförsamling kraftigt och ändamålsenligt omsluten af Lagens hägn. Emot 5 §. har jag reserverat mig. Den innehåller; ”Rikets Ständers Justitice-Qm”budsman, eller den han dertill förordnar, egejatt förbrytelser emot denna Lag vid Vederbörlig Domstol atala,'1 Jag anser denna föreskrift hvarken uttala det bestämda och tydliga språk, sorn bör vara Lagstiftarens, eller förekomma den, af en mångtydig hänvisning uppkommande, ändamålslösaste tvist af alla — den om forum, Det kan väl icke undfalla Lagstiftaren att Sjelf göra Sig reda, hvilken den Vederbörliga Domstol w, dit hans hänvisning syftade, Men det Bil-1.
B i c e: Gnldfjäriln, Mortiboy, å 3 kr. — Rike CD i a CD mnmi m å 3,50. Hngh. C o n w a y: Töcken Mörka och ljus, k 2 kr. — dagar, å 2 k r. T. H James j: r. Amerikanen, å 3 k r. — Donna Quixote, ä 3 k r. [367] r CO CO LO SSSJ " ro 00 CO Annonser mottagas genom S. Gumaelius annonsbyrå locn nos redaktionen till 25 öre pr 4-spaltig petitrad { tidningen kostar endast en (i) krona för qvartalet, befordringsafglften inberäknad. — Fullständig modeoch mönstertidning gratis. § I Drottninggatan 3 tr. upp W * Pzr ~5c Skönfärgeri få härmed rekommen och dera sin nya, Konsttvättning tidsenliga N:r 2 Kungsholmstorg N:r 2. utföres omsorgsfullt enligt nutidens i nllllKnt u u l m v l l Butik [315] fordringar. * M E D STÖRSTA H Ö G A K T N I N G Trefligaste TJULANDER & C:o, J.G. Hammars sommarnöje, Två möblerade rum, med eller utan del i kök samt med eller utan inackordering, kunna erhållas till billigt pris nu genast. Läget ett bland de friskaste o c h härligaste bland Stockholms omgifningar åt Saltsjön. Bästa och lättaste kommunikationer. Alla möjliga beqvämligheter. Vidare meddelas å Iduns redaktionsbyrå, Sturegatan n.r 8 (ingång från Humlegårdsg. Idun Stockholm. Iduns Kungl. Prenumerationspris Fredagen den 8 juli 1898. pr år: Idun e n s a m. kr. 5: — Iduns M o d e t. fjortondagsuppl. » 5: — Iduns Modet., månadsuppl _ » 3: — Barngarderoben > 3: — B y r å: Redaktör och Klara södra kyrkog. telef. Rikstelef. Redaktionssekr. : J. Det nya dramat med de djärfva tankarne, de intresNordling. ll:te årg.
Och hon skulle föraktat sig sjelf om hon i hemlighet sysslat med frågor, dem hon blygts för att uttala. Det var en sådan hederlig liten själ. Hon skulle haft lust att läsa på brudvigseln nu, om det funnits en psalmbok, ty hon kunde den inte riktigt: man skrattade åt flickor, som lärde sig den. Det var liksom en skam. Men hon skulle svara tydligt och bra i alla fall. Pål hade bedt henne inte gråta. Hå, hvad var det att gråta för! Det skulle ju vara en glädjedag. Hm. Den var så lagom glad, tyckte hon. I gången derute hördes steg, – bestämdt var det Richards! Hon rusade till dörren och öppnade den på glänt. Bara så att hon kunde lyssna, inte så att hon syntes. »Richard!» Det kom sakta och skyggt, men i röstens klang låg något af hennes glada förväntning. Han kunde ju säga henne ett ord, om de än icke finge se hvarandra. Det var en hel evighet sedan de råkades, och han hade icke ens gratulerat henne. Men det följde intet svar, endast steg som aflägsnade sig. »Richard!» Denhär gången var det både missräkning och förebråelse. Men stegen voro redan borta, och nu stängdes en dörr. »Och ändå kunde jag slå mig i backen på, att det var han», knotade hon och gick tillbaka till sin plats. Ett ögonblick höll gråten på att sammansnöra hennes strupe, men så betvang hon den. Ändtligen kom »Karna sömmerska» in med middag på en bricka. »Jag skall helsa så godt ifrån allihop», sade hon. »Är pappa der?» »Ja.» »Och Richard?» »Ja.» Karna förde toilettspegeln åt sidan och satte brickan på bordet. »Stackars fröken, som skall sitta härinne!» »Usch ja! Jag tror jag leds ihjäl.» »Och fröken kan tro att vi ha brådt! Salen är snart klädd nu, och den är så vacker så.» »Ah?» »Jo. Men kandidaten går omkring och glor, som om han ätit upp nådåret för räfven.» »Hvarför det?» »Det vet jag inte.» »Är der ingen mer?» »Jo, en del främmande, som kommo med tåget.» Karna beredde sig att gå.
34 DROTSET (höjande sin staf). Hell de tre förenade rikenas konung och drottning! Hell! (Pukor, trumpeter och hurrarop.) KONUNGEN (uppstigande jemte drottningen). Församlade biskopar, riddare, svenner och folk! Den heliga jungfrun har välsignat våra vapen. Utanför Flensburgs murar multna våra fienders ben. Nordpolens isfjellar, Östersjöns, Nordsjöns, Bälternas och Kattegats vågor omsluta lyckliga folk. Äran med sina ljungande åskor bevakar våra gränser! Lyckan med sina gyllene skördar beherrskar våra fält! Guds moder och alla helgon vake skyddande öfver det heliga bandet mellan konungahuset och Nordens trenne förenade mägtiga riken! (Pukor och trumpeter.) CHÖR. Sjungen om stridens &c. (Efter chörens slut utföres en fackeldans af hoffolket.) TRUBADUREN (framträder med sin cittra och bugar sig för tronen). 1. Blodiga strider Flyktat för nya och gladare tider. Tre nordiska land Med eviga band Förenat de väldiga lansar. Vänsäll är hågen; Yrande vågen Mot fredliga stränderna dansar. Länderna bära Skördarens skatter och segrarens ära. Ej vågar en verld Upplyfta sitt svärd Mot eniga hjertan och händer. Helgona skara! Skydda bevara De trenne förenade länder! KONUNGEN. Trubadur! Lefvande och sann är din sång (tager från sin arm ett smycke). Tag detta gyllne smycke såsom ett minne af konung Eriks hof! (Lemnar smycket åt Drotset, som gifver det åt Trubaduren). NIONDE SCENEN. DE FÖRRE. ENGELBREKT (som inkommit under Trubadurens sång och med uppmärksamhet lyssnat dertill.) SVEN ULFSON (som åtföljt Engelbrekt in, döljer sig bland folket). ENGELBREKT (slår Trubaduren på axeln). Mästersångare! när skall den tid komma, då äfven en svensk kunde belöna din sång! DROTTNINGEN OCH BENGT PODEBUSK (orolige för sig) Engelbrekt!
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan öfverläggning uppstått om sättet alt föredraga TJtsk:s betänk., innan han deröfver fått underställa R. o. Ad. något förslag, han ansåg sig böra framställa hvad som af flera ledamöter blifvit yrkadt, nemi., om han riktigt fattat meningen, att Utsk:s nu föredragna memorial skulle företagas punktvis i den ordning Utsk. upptagit ärendena, på så sätt, att först föredroges hufvudfrågorna och sedan redactions-förändringarna till öfverläggning och afgörande; och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. önskade att mern. sålunda skulle föredragas. Hr von Hartmansdorff: Min framställning var icke sådan, som den Hr Frih. o. Landtm, nu gjort. Jag kan icke minnas i hvad ordning Utsk. gjort sina förslag, men jag har Deu ii April f. ra. 203 gjort mina efter den som Ridd.Ordn. sjelf innehåller, börjande med den §, som är den första, nemi. den i8:de, dernäst med den 22:dra och så med den 3i:sta. Någon annan ordning tillstyrker icke jag, oell om Utsk. följt någon annan, så protesterar jag emot en derefter rättad föredragning. Gr. Frölich: Oaktadt jag tror, att Hr Frih. o. Landtm, iiaft för afsigt att föreslå samma föredragn.sätt, sorn det Ur von Hartmansdorff och undertecknad tillstyrkt; så har det blott varit ett ord i början af Hr Frih. o. Landtnäs framställning, nemi. föredragning punktvis, — hvilket jag gissar tillkommit af misstag, — som skulle alldeles förrycka samma grundsats, då Hr Frih. o. Landtm, tyckes i öfrigt varit ense om, att detta mentor, icke kan punktvis föredragas, när man endast vill afhandla de 4 grundsatser, som Hr von Hartmansdorff uppräknat, utan afseende på i hvad nummerföljd de förekomma i förslaget.
Riksdagsordningen, der det står: ”Då proposition , till fattande af ett ”definitift beslut öfver en Konungens fram"ställan, eller ett Betänkande , eller en af ”enskild Riksdagsman väckt fråga är med ’ja och nej besvarad, och anmärkningar i Den 3 April. 135 ”soken, under dis curs erne , gjorde, bör pro”positionen inrättas i enlighet med dem; ”och skulle målet, under discurserne , skiljas uti flera delar , hvaröfver särskilde ”anmärkningar göras, då skall, enär så”dant äskås, proposition öfver hvardera ”delen särskildt anställas. Jag får vördsamt hemställa, om ej detta lagrum äfven är tillämpligt, då ett Betänkande första gången är under öfverläggning. Grefve Frölich, David: I anledning af hvad den sista värda talaren yttrat, skall jag anhålla att få säga min mening om applicationen af den uppläste §. Jag tror nemligen, att den refererar sig till den händelse, då flere serskildte saker förekomma i ett betänkande, och äro af den beskaffenhet att de ej kunna under ett klubbslag afgöras, utan måste hvar för sig till öfverläggning upptagas. Men derföre kan dock icke upphäfvas, hvad i en annan grundlags §. föreskrifves, och som Herr Hjerta ganska rigtigt anmärkt, alt då ett Betänkande första gången förekommer, måste det antingen helt och hållet antagas eller förkastas, eller, om man önskar ändring uti detsamma, återremitteras, utan att kunna partielt antagas eller förkastas; ty en sådan åtgärd, ehuru ledande till tidsbesparing, skulle förorsaka oreda för samtelige Stånden, då deras öfverläggningar ske på fyra serskildta rum, och Expeditions-Ut - 136 Den 3 April. skottet skulle stadna i villervalla vid uppgörandet af Rikets Ständers beslut. Af dessa orsaker måste vi nödvändigt vidhålla den form Grundlagen föreskrifver. Friherre Cederström: Det synes mig som discussion vöre öfverflödig, huruvida ett Betänkande kan med förändringar antagas första gången, eller icke, då orden äro bestämda i 56 §.
Det •är icke blott Skånes rätt, som här är i fråga, det är hela Nationens väl, 8 H. 2 i8 Den äg December f. m. * sorn beror derpå, att Grundlagarnes helgd bevaras, så att deras föreskrifter icke må slutligen förfalla till ett intet, genom tyst antagande och godkännande af prejudikater, som deremot äro fullkomligt stridande. Hvarefter Friherre Wrangel mundtligen tilläde: Då det blef beslutadt, att Skånska Roteringen skulle blifva permanent, var det ej orättvist nog att de hemman, som vanligen utgöra Rotering, tvärtemot lagens helgd, blefvo tvungne åtaga sig en sådan, utan äfven, i brådskan troligen, — jag kan ej förmoda annat, — blefvo i Skåne så väl Prestebol som Säterier roterade, hvilket aldrig på andra ställen äger rum. Jag har blott velat tillägga detta, och anhåller, att det må åtfölja remissen. Friherre af Nordin j Carl Johan t anförde skriftligen: Oaktadt vid flere Riksdagar mycket ordats om Skånska Roteringen, torde det dock tillåtas mig att nämna några ord till upplysning rörande denna frågas närvarande förhållande, och hvarvid jag, för att undgå att åstadkomma en vidlyftigare discussion, skall afhålla mig från allt eget omdöme, öfvertygad alt, då motionen återkommer från StatsUtskottet, denna vigtiga fråga är så utredd, att Ridderskapet och Adeln deröfver kan med fullkomlig sakkännedom fatta dess beslut. Den 29 December f. m. J9 Genom den 1814 och 1815 verkställde omrotering af Skånska InfanteriRegementerne, skulle Provinsen Skåne roteras med 2000 i stället för 2572 man, hvilken minskning borde tillkomma de Roteringsskyldige, sorn ingingo på ett ständigt kneckteliåll.
Riksgälds-kontorets inkomster samt uppbörden af dit ingående bevillningsmed flera medel. S. D. Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Lag-Utskottets Memorial M 62, angående verkställda omröstningar i Förstärkt Lag-Utskott i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående åtskilliga lagfrågor. Från Hederv. Bonde-Ståndet. S. D. Föredrogs punktvis Sammansatta Bevillnings-, Lagsamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets Utlåtande M 9, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å vissa delar af Betänkandet M 5, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, dervid Ståndet godkände såväl hvad Utskottet yttrat under §§ 1, 2, 14, 15 och 32, som äfven det af Utskottet under § 18 afgifna förslag till voteringsproposition; hvarjemte Ståndet lade till handlingarne Utskottets under nämnda § 18 gjorda inbjudning till Preste-Ståndet, äfvensom Utskottets yttranden under §§ 27, 28, 41 i fråga derom att Bonde-Ståndets särskilda mening om oförändradt bibehållande af de i 1 mom. af nämnda § förekommande bötesbestämmelser förfallit och § 45, i hvad angick Utskottets hemställan, att Bonde-Ståndets beslut om bibehållande af nuvarande bötesbelopp i 1 morn. af denna § förfallit, samt Ut skottets under samma § gjorda inbjudning till Ridderskapet och Adeln; och blefvo de af Utskottet under sistnämnda 41 och 45 §§ afgifna förslag till voteringspropositioner till Utskottet återremitterade; i följd hvaraf de under öfverläggningen härom afgifna yttranden skulle Utskottet delgifvas. S. D. Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevillnings-, Lagsamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets Memorial JVS 10, i anledning af RiksStåndens skiljaktiga beslut angående vilkoren för bränvins tillverkning. S. I).
Häraf hafva under åren 1772 och 1773 blifvit i ränteriräkningarne, såsom leverering till åtskilliga personer och afskrifning af omkostnader, afförda 3,359 daler 18 öre, så att vid ! Allt ifrån sistnämnda ända till närvarande tid har detta belopp, år 1776 reduceradt, efter 6 daler på riksdalern, till 13 R:dr 32 sk. 6 rst. riksgälds, nu motsvarande 13 R:dr 68 öre Riksmynt, år efter annat i ränteriräkenskapen inoch utbalanserats. 2:o Beträffande reparationsmedlen för Borgåsunds färja, 444 R:dr 45 öre, så upplyser Kongl. Stats-kontorets skrifvelse till Konungens Befallningshafvande den 17 Oktober 1772, att, sedan till reparation af Strömsholms eller den så kallade Borgås vindbro, på 1771 års länets stat blifvit bestådt 3,000 daler, hvilka ock i det årets ränteriräkning från statstill extra medel, under titel: Borgås vindbromedel, omförts, så har Kongl. Stats-kontoret föreskrifvit, att de år 1769 uti 2:ne poster af statsmedlen förskottsvis utbetalde 333 J daler till reparation af berörde vindbro, skulle å vindbromedlen afskrifvas. hvilket ock i 1772 års ränteriräkning finnes vara behörigen iakttaget, så att i sistnämnde, räkning utbalanserats 2,666 j daler. Detta belopp, år 1776 reduceradt till riksgäldsmynt, nu motsvarande 444 R:dr 45 öre, har från och med 1773 intill närvarande tid till oförändradt belopp i ränteriräkningarne inoch utbalanserats. 3:o Vidkommande uppsättningspenningarne, 67 öre, så hafva, enligt 1785 års ränteriräkning, dessa medel blifvit den 4 Juni samma år af Mönsterskrifvaren Ekström med 32 sk.
En mängd saker, som utgöra qvinnoredskap, kan hon bortbyta på eget ansvar eller på annat sätt använda efter godtycke. När mannen genom byte förvärfvat sig en bit tyg, tobak, socker eller dylikt, lemnar han det oftast till förvaring åt hustrun. Barnen hvarken agas eller bannas, men de äro dock de mest höfviska jag någonsin sett. Deras uppförande i tältet kan fullt jemföras med de bäst uppfostrade europeiska barns i förmaket. De äro kanske mindre yra än våra, men dock begifna på ungefär likartade lekar, som de hos oss på landet brukliga. Äfven leksaker begagnas, t. ex. dockor, leksaksbågar, en tvåvingad leksaks-väderqvarn o.s.v. Om föräldrarne erhålla någon läckerhet, låta de alltid barnen få hvar sin bit, och något gräl om storleken af hvart barns andel ifrågakommer aldrig. Om en sockerbit lemnas åt ett af barnen i en flock, låter det den gå ur mun i mun laget om. Likaså erbjuder barnet mor och far att smaka på den sockerbit eller det brödstycke det erhållit. Redan i barnaåldern äro tschuktscherna ytterst tåliga. En flicka, som föll ned från skeppstrappan med hufvudet förut och härvid fick ett så häftigt slag, att hon nästan var bedöfvad, utstötte knappt ett klagorop. En starkt påpelsad pojke om 3 till 4 år, som föll ned uti ett i isen på skeppsdäcket upphugget dike och till följd af sin oviga drägt ej sjelf kunde resa sig, låg tåligt stilla ända tills han blef bemärkt och upphjelpt af en bland besättningen. Tschuktschernas mest besvärliga lyte är en af ingen sjelfkänsla begränsad benägenhet för tiggeri. Troligen uppväges den af obegränsad gästfrihet och stor inbördes gifmildhet samt betingas kanske ofta af verklig nöd. Men de blefvo dock derigenom verkliga plågoandar, som stälde ej allenast vetenskapsmännens och officerarnes, utan äfven manskapets tålamod på hårdt prof. Den godmodighet, med hvilken de härvid Tschuktschisk docka. 1/8 af nat. storl. bemöttes af våra sjömän, står öfver allt beröm.
Men nämnde summa utgjorde de \|, som bort finnas i metallisk valuta för det utöfver den stadgade proportionen mellan sedelskuld och redbarheter utgifua belopp. Detta steg samma dag till 3,702,045: 34. 0. Men Den 14 Augusti f. m. 153 Men för att ådagalägga liela tillståndet, torde jag nu få framställa det, sådant del, enligt bokslulscommissariens uppgift, var d. 27 sisth Juli, nemi.: sedelskuld £3,677,284: 7. 6. metallisk cassa, 2,987,285: 36. 9. eller i brcosedlar 7,966,095: 18. motsvarande såsom 2 till 5 en sedelstock af .. 19,915,238: 21. — sedelbeloppet utöfver nämnde proportion utgjorde alltså 3,762,045:34. 6. Om härtill läggas lånen bos Riksg.- cont 1,143,750. och af allmänheten 418,000. samt hvad Ur Rosenblad föreslagit nu böra utgifvas 950,000. så skulle uppkomma, ulan motsvarande redbarbeter, ett belopp af 6,273,795: 34- 6. Tillståndet var således vida sämre än jag förra gängen yttrade. Hr Fåhraeus, Olof Imanuel; Då jag af embelsåligganden varit hindrad att här tillstädcsvara, dä R. o. Ad. till Bevilln. Ulsk. remitterade en utaf tlr von Hohenhausen väckt motion, ang:de grunderne för förhöjning af tullen ä vissa större consumlionsartiklar, m. m.; så utbeder jag mig alt nu få yttra några ord i detta ämne. Den åsigt har i ämnet blifvit framställd, alt en öfverdrifven varuinförsel under de sednare åren ådragit oss de linanciella svårigheter, som så mycket öfverklagas, och att det derföre vore nödigt alt för framtiden vidtaga hämmande åtgärder, till inskränkning af denna rörelse.
För att ännu en gång motivera min röst i denna fråga, får jag upprepa att jag, med det mått af bildning jag dels af naturen erhållit dels kunnat under arbete och strid förvärfva, icke mägtar förstå andra raden i 61:sta §:n på annat sätt, än att, då der heter, att afgifterna »skola utgöras», så betyder detta också att de skola utgöras, icke att de möjligen kunna komma att utgöras eller att de, såvidt omständigheterna sådant medgifva. torde få utgöras eller dylikt. Jag hemställer, om icke R. St:r hafva rätt att. om de så skulle vilja, uttaxera medel att dermed försöka fylla S:t Eskils gemak ända upp till takåsen; jag iinskar blott, att de äfven hade förmåga att göra detl När nu It. St:r hafva denna rätt, tror jag icke det vara skäl att skänka bort den! Det är sannt, att allt kan^missbrukas och således äfven denna rätt; det är sannt och jag instämmer i det som Hr Lagerhjelm yttrat, att R. St:r skulle kunna pålägga en för en särskild klass orättvist tryckande beskattning och att det då vore att önska, det K. M:t egde magt att hindra en sådan orättvisa, men sådan grundlagen nu en gång är, anser jag det ännu betänkligare att gifva K. M:t rätt att hvarje halfår utan Ständernas hörande utfärda en ny tulltaxa, genom hvilken fördelar ensidigt tillkomma endast en klass. Det är nemligen under diskussionen af denna fråga, lör att tala med salig Argus, till komplett evidens bevisadt, att största delen af de af Regeringen vidtaana tullnedsättningar kommit, icke konsumenterna, utan endast mellanhandlarne till godo. För min del måste jag fortfarande yrka, att grundlagens ordalydelse ovilkorligen (ages till norm för R. Stms beslut, och får jag af denna grund anhålla, att Bevilln.-Utsk:ts s. k. kläm mätte blifva af R. o. Ad. fastställd, i likhet med hvad tvenne Stånd redan beslutat. Då tiden nu var långt framskriden och 11 ledamöter anmält sig för att i ämnet vidare sig yttra, hemställde Hr Gr. o.
UndervisningsVerken föreslagit, och vore en anstalt till bildandet af skicklige Lärare för FolkScholor åt hela Fäderneslandet, men icke tillkommit blott för Hufvudstaden eller den deromkring liggande Localen , anslaget borde, till det af enskilde Motionärerne föreslagne belopp, 3333 R:dr 16 sk. ari., förhöjas; hvilken Summa, så vida Inrättningen skulle bringas till fullkomlighet, minst erfordrades, ehuru Directionen, innan den ännu efter slutad reparation af llyggnaderne blifvit öfyertygad om otillräckligheten af förstnämnde belopp, inskiänkte sig dertill uti dess Betänkan den, N.'o 240. 173 lios K. M:t gjorde underd. anhållan; hvarjemte, och då det Sällskap, som redan före sista ltiksdag bildat sig lill befrämjande af YexelUndervisningen, genom både nit för saken och uppoffring af egne tillgångar, uppgående till mera än 7000 R:dr, samt derutöfver 2000 R:dr, hvarföre Sällskapet ådragit sig en räntebärande skuld , arbetat för det ändamål hvars kraftiga befordrande R. St:r sjelfve önskat i införandet af Vexelundervisningsrnethoden uti alla Landsorter, den begäran syntes icke vara obillig, att detta ökade belopp af 3333 R:dr 16 sk. matte åtminstone till 10 år utsträckas, enär hvarken skicklige Lärare skulle vilja ingå på så ansvarsfulla förbindelser under så korrt tid som 5 år, eller resultater lill en säker slutsatts öfver Inrättningens fördelar eller brister derunder kunde hämtas; hvarjemte ersättning borde gifvas Sällskapet för de spplånta 2000 R:dr, för hvilka ingen annan tillgång funnes, än de med moda och kostnader beredda Schol-Materialierne i Läse-, Räkneoch Skrif-Tabeller. Uti hvilket anförande Herr Biskopen Doctor Wallin, Biskopen Doctor Faxe samt Professoren Bexell instämt. Hvaremot hos H.
Och sedan dessa bemödanden strandat mot en lycklig resning till nationalitetens bevarande, se vi dock äfven sådane män, hvilka innerligast fasthängde vid fädernas tro och bruk, genomträngda af grekiska idéer, och mången ibland dem förstod blott på grekiska språket läsa sitt folks heliga skrifter. Om de, som af dogmatiska skäl förneka det persiska inflytandet på israeliterna, vore tillgängliga för ett på historiska fakta grundadt förnuftigt resonnemang, så kunde man visa dem, att om den helleniska bildningen djupt inträngde uti och omgestaltade det judiska tankelifvet, så måste den persiska kulturen utöfvat en icke mindre verkan på detsamma, helst dess motståndskraft emot den förra var ojemförligt större än mot den sednare. Under den babylonisk-persiska perioden var först hela nationen, derefter en betydlig del af densamma, förspridd bland ett orientaliskt folk, hvars gudsdyrkan, ja hela tillvarelsesätt egde, vida mer än de polyteistiske vesterländske hellenernas, något befryndadt med judarnes eget. Mot hellenerna åter stodo de, uti lokal mening, i en temligen samlad massa och egde nu – hvad de icke egt under fångenskapen – ett nationalitetsmedvetande, bygdt ej blott på den gemensamma härkomstens, utan än mer på den gemensamma och för dem egendomliga religionens grund samt till följe deraf utomordentligt starkt och frånstötande mot främlingar. Det var nämligen först efter exilen, som den egentliga judendomen bildade sig genom alla främmande elementers stränga afskiljande (så t. ex. upplöstes alla mellan judar och utländska qvinnor ingångna äktenskap, och en lag mot sådane blef inregistrerad i de s. k. mosaiska urkunderna), genom ett högtidligt besvuret samhällsfördrag, genom samlande af de skrifter, som nu utgöra gamla testamentet, och deras upphöjande till auktoritet för tron, genom synagogors inrättande, de heliga skrifternas afskrifning och spridning och andra medel för en allmän nationel folkuppfostran. Denna tanke ligger till grund för emanations-läran, hvilken spelat en så stor roll hos nyplatonikerna, gnostikerna och äfven i den kristna teologien.
§ 75 De årliga markegångstaxorna skall upprättas av deputerade från alla riksstånden. § 76 Utan ständernas samtycke kan inte kungen göra lån, varken in rikes eller utrikes eller riket med ny gäld belasta § 77 Kungsgårdar och andra Kronans egendom får inte säljas, ges bort eller förpantas av kungen utan ständernas samtycke. De skall förvaltas efter de grunder ständerna bestämt. § 78 Ingen del av riket får söndras, genom försäljning, förpantning eller gåva. § 79 Ingen förändring i myntens värde får äga rum utan ständernas bifall. Dock får kungen låta slå mynt. § 80 Krigsmakten till häst och fot samt rotering av båtsmanshållet blir vid de tidigare upprättade kontrakterna och indelningsverket. Ingen ny rotering kan ske utan kungens och ständernas beslut. § 81 Denna regeringsform och rikets övriga grundlagar kan inte upphävas eller ändras utan konungens och ständernas samstämmiga beslut. Sådana frågor skall väckas i konstitutionsutskottet. Ständerna beslutar om grundlagsändringar först vid nästkommande riksdag. Blir stånden ense om ändringen överlämnas förslaget till konungen med begäran om bifall. Vill kungen ha ändring hör han statsrådet och lämnar sin och statsrådets proposition till konstitutionsutskottet, som avgiver sitt utlåtande till ständerna. Tillstyrker utskottet vilar frågan till nästa riksdag. Avslår utskottet avgör ständerna genast propositionen. § 84 Om konstitutionsutskottet avslagit ett förslag till ändring i grundlagen från en enskild person, skall de meddela honom avslaget och låta trycka det så att allmänheten kan läsa. Han ansvarar för innehållet. § 85 Som grundlagar anses: denna regeringsform, riksdagsordningen, succcesionsordningen och tryckfrihetsordningen. § 86 Med tryckfrihet förstås att varje svensk man har rätt att utan hinder av den offentliga makten utgiva skrifter. Han kan endast ställas inför domstol och tilltalas för innehållet. Han straffas om innehållet strider mot tydlig lag. Alla protokoll utom de från statsråden och ministrarna, riksgäldsverken och ärenden som bör hållas hemliga, må ovillkorligen utgivas genom trycket. § 87 Ständerna äger gemensamt med kungen stifta allmän civiloch kriminal samt kyrkolag och även förändra eller upphäva tidigare lagar. § 88 De förklaringar som ges om tolkningen av dess lagar mellan riksdagarna, kan ogillas av ständerna, varefter de inte längre gäller.
Om nu äfven enskildes eller menigheters läkare finge beräkna samma förmån och derjemte åtnjuta bättre löner, såsom händelsen vanligen är, så skulle Kronans tjenster blifva sämst besatta, emedan de skickligaste lakarne sökte sig dit, der de hadej de största fördelarna. Vilja R. St. bibehålla de skickligä läkarne för Kronans tjenst, så böra de icke anhålla hos K. M. om tjensteår för privata läkare. Vilja de deremot låta Staten hålla till godo nied de sämsta, så bör Utsk:s förslag bifallas. En annan utväg finnes dock, nemi. den, om StatsUtsk., som sparat på så mycket annat, vill föreslå högre löner åt läkare i Kronans tjenst och derigenom bereda dem högre eller lika förmåner med enskilda läkare. Men som oundgängligai e behof finnas, åt hvilka StatsUtsk. vägrat anslag, så hemställer jag, att detta betänk, måtte afslås. D c ii 13 Juni f. m. Frill. Cederström: Den siste talarens utlåtande, rör:de ansökningar 0111 competence, hvilka af lakarn stundom blifvit gjorda men lins K. \1. alslagna, ar ett ytterligare bevis på att sådana ansökningar ieke grundat sig på kunskap om medicinal-föi fattningarna och kännedom om befordringsrätlen i denna väg. Hade de baft kännedom derom, så bade de alldeles ieke dermed inkommit, emedan befordi ingsrätten ieke kunde derigenom på något sätt utvidgas. Från den stund doelorei ne blifvit piomoverade ocb aflagt eden, likasom när de tagit chirurgi;e-magistergraden, m. m., från samma stund äga de enl. medicinal-författningarna tur och befordringsrätt till alla möjliga läkaresysslor inom Riket. Jag kan derföre ieke begripa, hvarföre de särskildt skulle bos K.
Deputerades godtfinnande åt Pröfnings-Comileerne uppdraga nämnde befattningar; så lärer den anmärkta kostnaden för Landet, att Deputerade en gång efter hvarje Riksdag sammanträda, föga komma i beräkning, vid betraktande af fördelen, atti de Län, der allmänna sjukvårdens ombesörjande sådant påkallar, årligen flera ofverläggningar derom emellan Landshöfdingarne och Läns-Ombuden kunna ega rum, då ständige Comiteer finnas organiserade; men hvilket ändamål deremot icke vinnes genom Pröfnings-Comiteerne, som endast en gång 0111 året sammanträda; hvadan Utskottet ej heller kan frångå hvad Utskottet i denna del föreslagit. Angående slutligen Herr Modins anmärkning; så, enär J. O, Dahlbergs motion, om anläggning af ett Curhus i Sundsvall, icke utgjort föremål för Utskottets handläggning i annat hänseende, än så vidt den afsåg Curhus-afgiftens användande serskildt, och utan sammanhang med Länets sjukvård på det hela, och något hinder för Curhusets anläggning icke möter genom de af Utskottet, för verkställigheten af Rikets Ständers beslut rörande Curhus-afgiften, föreslagne allmänna stadganden, lärer Herr Modins förenämnda anmärkning lemnäs utan afseende. På ofvanniimnde och de i Betänkandet ]NT:o 8 anförde skäl, föranlåtes Utskottet hos Högh Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. BorgareStåndet desto hellre vördsamt hemställa, att de i nämnde Betänkande föreslagne grunder, i afseende på Curhus-afgiftens fortfarande, måtte oförändrade antagas, som, på sätt Utskottet förut upplyst, detta Betänkande redan blifvit af de öfrige RiksStånden gilladt. Det i 5:te Morn. af de reglementariske föreskrifterne åberopade Rä - 4 Eevitlnin^s-Utskotlcts Utlåtande N\o \f, e iensknps-formulaire varder härhos vidfogndt. Tvänne Ledamöters Reservationer bifogas. Slockholm den ?.S Junii 1834, Reservationer, aj) af Herr iton Hohenhausen.
Till 18to och 1811 årens Räkenskaper och Riks-Stater har Stats-Utskottet, emot 76 §• i Riksdags-Ordningen, nu icke kunnat sträcka sin granskning, såsom dels af Riksens HögloflStänder vid 1812 års Riksdag och dels af Herrar - leo Dtn 2 'Augusti rar Revisorer vid 1813 ars Revision redan öfversedde oell granskade. Angående Öfvérskolten på Bévillningeil,' får Stats-Uukottet tillkännagifva, att desamma icke inflyta till Stats-Verket utan till RiksgäldsContolret, dit liela Bevillnings-Summali ingal-. Vid den Revision af Riksgyldsvferket, sotti StatsUtskottet vid denna Riksdag förrättat, och hvaröfver Ståts-Utskottet till Riksens Höglöfl. Ständef redan afgifvit dess Berättelse, hat StatsUtskottet inhämtat, att Riksgälds-Conloiret för alla dit ihflutna medel visat ordentlig och behörig redogörelse, samt att dfe blifvit efter föreskrifter och till Verkets basta och förmori disponerade; och hafva Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret häröfver redan erhållit Riksens Högiofl. Ständers decharge. För de uren 18x2 och 1813 Stats-Verkét till£lutna1*Subsidie-medel hafva behöriga redogörelser blifvit aflemnude och af Stats-Utskoltet granskade, utvisandes dessa redogörélser , huru medlen blifvit disponerade, och har StatsXJtskottet häröfver till Riksens Högloft. Stäng der redan afgifvit dess Berättelse. Rörande Saltpeter-medlen, så har Kongl.' Stats-Contoiret , till underdånig åtlydnad af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 22 Mars a 811, författat Hufvud-Räkningar öfver Saltpeter upphandlings-fondens tillgångar och ut“_ $ift«-F Dm 2 Augusti gifter ifrån och med ar i g 10 till och med 1813.
De exponerade artiklarne voro af en betydlig mängd, i åtskilliga industriens grenar, och deras beskaffenhet utvisade att industrien inom detta Län, om än icke hunnen till någon ovanligt hög ståndpunkt, dock är på god väg att utveckla sig, och verkligen hunnit längre, än man förut i allmänhet föreställt sig. Af exponerade, till försäljning af ägarne anmälde artiklar, blefvo 156 stycken försålda för ett sammanräknadt penningebelopp af 930 R:dr 30 sk. 2 rst. B:ko. Af dem som besökte expositionen blefvo dessutom beställningar gjorda å tillsammans omkring 125 särskilda persedlar, att tillverkas af 21 ibland dem som exponerat artiklar. Ifrån Jernoch Manufaktur-bruk i Länet, hvilka dels ägas af flere intressenter och dels icke kunde anses erhålla lämplig belöning genom ett ringa penningebelopp, voro åtskilliga artiklar insätta, hvilka ansågos förtjena premium, hvarföre de utsedde prisdomarena, i stället för penningar, föreslogo, såsom premier åt dessa Bruk, Hushållnings-Sällskapets vanliga belöningsmedalj af silfver med särskild passande inskription. Sådane medaljer blefvo, i följd häraf, tilldelade Skultuna, Ramnäs, Surahammars och Jäders Bruk. I öfrigt blefvo premierna fördelade i 4 klasser: den 1:sta a 4 R:dr, den 2:dra å 3 R.dr, den 3:dje a 2 R:dr, och den 4:de å 1 R:dr Silfver Specie. Af första klassen utdelades 4, af den andra 9, af den tredje 18 och af den fjerde 41 premier, tillsammans 120 R:dr Silfvermynt, som, med tillägg af kostnaden 11 för ofvanberörde 4 medaljer, beräknad till 5 R:dr Silfver, svarar emot ofvanberörde af Eder Kongl. Majit beviljade summa. Välmågan har under ifrågavarande period, isynnerhet de tvänne sista åren, märkbart tilltagit, förnämligast ibland allmogen.
Til swar pä Herr Baron kleming yttrade tanka, som synes äspfta, at de, som funnit - 124 Den 8 Julik. nit sig pä detta rum utmärkta, eller som andra pä en ofullständig beskrifning kanske alltför wäl welat igenkänna, bsrde anses härigenom nog straffade, fär jag blott ödmjukast underställa samtelige här waran de Ledamöters ffarpspnta omdöme huruwida detta baft någon werkan pä möjligtwis i fräga warande personer. Grefwe OelL6arcIic, jacob. I 1 7 är har jag haft den tjenst jag nu har och det ilian lön af hwad namn som hälst: aldrig har jag i större eller mindre män haft under min wärd Kronans medel, jag karr således med fullkomlig orvald yttra mig i denna sak, och Högloft. Ridderffapet och Adeln underställa min tanka. Hade jag under min fcrwaltning ägt Kronans medel, jag skulle ej hafwa afwaktadt Riksens Ständers eller nägon individus upfordran för at derföre göra hwad redo som hälst kunnat önskas; mit eget samwcte bade gemensamt med min egen tilfrcdsställelse skolat - mig den älägga; men dä förra Constitution ej älade de ämbetsmän, som härmed ägde göra nägon redo för Ständer, tror jag ej heller at wär närwarande Grundlag i detta fall kan äga någon retroactiv werkan, eller en commission af Riksens Ständer sättas til dest undersökande, annan än hwad som Stats-Utskottet tilhör at wid den allmänna redogörelsen pröfwa, och om de finna den felaktige under behörig Domstol til Lagens beifrande öfwerlemna. Jag anser för min del all annan åtgärd af Den 8 lJulii. af Riksens Ständer ej enlig med de Författningar, bwilka under berörde Ämbetsmans förwaltning warit gällande.
Vid sådant förevetande och då tillförene väckta förslag angående gamla ull-diskontfondens sammanslagning dels med manufakturdiskonten och dels med nya ull-diskonten icke funnits antagliga, hafva Revisorerne, som ansett omförmälda kostnader vara af behofvet påkallade, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å angelägenheten deraf att särskilda medel anvisades till bestridande af den del utaf gamla ull-diskontens utgifter, hvilken af dess inkomster icke motsvarades. Instämmande uti Revisorernes härom yttrade åsigt, har Kommers-kollegium i underdånighet hemställt, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna skäl att antingen af allmänna medel, som kunde för detta ändamål disponeras, anvisa ett årligt anslag till gamla ulldiskontfondens förstärkande eller ock hos rikets nu församlade ständer göra nådig framställning om ett sådant anslags beviljande, dervid kollegium uppgifvit, att en summa af minst 2,000 r:dr årligen kunde beräknas såsom erforderlig för betäckande af skillnaden mellan diskontfondens årliga inkomster och utgifter. För att erhålla närmare kännedom em beloppet och beskaffenheten af nyssnämnde fonds nuvarande tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter, har Utskottet förskaffat sig del af fondens sednast afslulade räkenskaper, jemte åtskilliga andra handlingar rörande föremålen för och anledningarne till de fonden för närvarande ålagda utbetalningar. Härvid har också Utskottet vunnit en ytterligare bekräftelse på det af Revisorerne anmälda och af Kommers-kollegium vitsordade förhållandet, att denna fonds kapitalbehållning I sednswss tider oafbrutet minskats, och att fondens understödjande på ett eller annat sätt är ovilkorligen nödvändigt, så vida icke dess årligen sig ökande skulder inom en föga aflägsen framtid skola komma att öfverskjuta de återstående tillgångarne. Men deremot har, efter hvad Bilt. till /? St. Utskottet erfarit, den under bemälte kollegii förvaltning äfvenledes ställda och för likartade föremål jemväl disponibla fond, h i ken bil at sig genom uppkomna besparingar å manufakturoch extra licentm. fl. medel, under samma tid vunnit en årlig tillökning. Då Kongl. Majit, under den f3 näst!. November, i nåder förklarat
Att frägan bök öfwcrlemnas ät Kongl. Maj:tS Nädiga godtfinnande, pä det i händelse motswarande Lönewilkor kunde upgöras, med desin Kungsgärdar mä förfaras pä det tjenligaste och för Staten förmånligaste satt. Och som desia fyra Ständs beslut synas innehälla lika sä mänga mer eller mindre hufwudsakeliga ffilljaktigheter fär Expcditions-Utffottct hosNiksinsHögloff. Stander »vördsammeligen begära föreffrift, huru härmed bor förhällas i afseende pä Expeditionen, uti hwilken emedlertid ett ruin är lemnadt öppet för införandet af det beslut, hwarom Riksens Ständer benagit lara sig förena. Expeditions - Utffottct får tillika utbedja sig Riksens Högloft. Ständers uppmärksamhet pä de olika besluten angäende Arrendets utgörande af de i andra Clasiens tredje Afdelning uptagne Krono.-Lägenheter, hmarwid Högloft. Riddcrffapct och > Adeln samt Wällofl. Borgare - Ständet ansett andra grunder böra följas än de hwilka Högwördixe Prestc-Ständct och Hederwärda Bonde-Ständet stadgat, warandcs bäda alternativen pä Förflag uti Expedionen infördaStockholm den 12 April igro. Pä Expeditions-Utskottets magnar I. O. Legerkeim. I^uövic Norner. §sm. 2iervoZeI. Anders Olofson. ss, v. ^Vrlsnur - Den 13 April. 367 Utdrag af Riksens Högloft. Stander? ExpcditionsUtstötts Protocoll hällit l Stockholm den 12 April i8io. S. D. Sedan Riksens Högloft.
Då behofvet af ifrågavarande byggnad, hvilken år afsedd att inrymma omkring 50 Kongl. Maj:t eller Kronan tillhöriga vagnar, år i det den nådiga Propositionen bilagda Stats-Råds-protokoll fullständigt utredt, hemställer Utskottet, att Rikets Ständer må till uppförande af ett vagnshus vid Haga Lustslott å Riksgålds-kontoret anvisa ett belopp af 10,645 Riksdaler att under år 1867 i mån af behof utgå; varande, på grund af hvad Utskottet hår ofvan hemställt, å nårlagda tabell, litt. B., uppfördt ett belopp af 106,645 Riksdaler Riksmynt såsom anslag för en gång för tillfälliga behof under denna Hufvudtitel. Stockholm den 24 November 1865. Kongl. Hofstats-anslagen. Kongl. Maj:ts Hofhållning: Nuvarande beloppet 630,000: Hennes Maj:t Enke-Drottningen Josephinas Hofhållning Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland Deruti inbegripna handpenningar för Hans Kongl. Höghets Gemål. Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne: Nuvarande beloppet 36,000: Ved och kol för de Kongl. Sgr Kongl. Slotten. Reparationer å Stockholms Slott med flera för de Kongl. Hofven upplåtna byggnader Brandvåsendet och yttre lyshållningen vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats Drottningholms och Svartsjö Slott Gripsholms Slott Ulriksdals Slott Haga Lustslott och park Strömsholms Slott Sgr Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie För underhåll och vård af möbler och andra, Staten tillhöriga, inventarier i de Kongl. Slotten Kongl. Hofstallets utfodring Polis-, lysoch renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats Rosersbergs slott Hofven Förslag till blifvande Eiks-stat. Förhöjningen å Hufvudtiteln blifver således 187,000 R:dr. 1,417,000 8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
i,5oo - — 17,000 — Summa Inkomster B:co R:dr 67.963\|l5 4J 67,670 \|. 4) Ö9,o5i\|24 1 3! 66>38u M 2 70,804133! 4 \|o2,030(30] 10 Hvarvid till upplysning anmärkes, dels att i Tolagsinkomstens uppgifna belopp ingått ej mindre hvad under denna rubrik från föregående år balancerats, än den intrad, eller omförmälde —35°^:delar, eller, jidel af Stadens allmänna Tolag, som, efter afdrag af uppbördsprovision, verkligen till Fonden för hvardera året influtit, dels och att den olikhet i årligt belopp, hvartill Sublevationsoch Amortissementsmedlen äro utförde bland Stads-Cassans utgifter, å ena, samt Börs-, Brooch Hamnbyggnads-Fondens Inkomster, å andra sidan, härleder sig derifrån, att desse medel på förra stället blifvit upptagne sådane de äro i Stat för året bestämda, men på det sednare åter till så stor del och i den mohn medlen i sjelfva verket hvarje år till Fonden från Stads-Cassan blifvit utbetalte, hvilket dock icke verkar någon olikhet i berörde medels sammanräknade belopp; utan har detsamma, så väl enligt uppgifterne för Stads-Cassan, sorn enligt Räkenskaperne för nämnde Fond, utgjort för all 6 åren 100,000 R:dr, eller i årligt medeltal den anslagne Summan af 16,666 R:dr 3a sk. Banco. — io3 Utbetalningarne af clemia Fond hafva varit : Quaihyggnadens fullbordande vid Carl XIII:s Torg och fortsättning vid Blasieholms-Hamnen har åtgått största delen af de såsom bestridde kostnader för Brooch Hamnbyggnadsarbelen i denna Utgifts-Tableau uppförde
Herr Lagmannen och vice Talmannen C, F. Låndbergs Memorial, örn den från Stockholm, Götheborg och Carlskrona utgående Ovarntulisersättni ng. Bevillnings - Utskottet. Herr Grosshandlaren Jan Lambergs Memorial örn Tu 11-Verket och Tull.Uppbörden. Herr Handelsmannen Jac. Linströms Memorial, om upphörande äf Landt-Tull på inhemsk Tobak Banco Utskottet. Herr Jouveleraren J. Holmers Memorial, om Baned Lån till bitrede vid nybyggnad af af. k brända Städer; jemte dervid gjorda tillägg. Herr Handelsmannen Gust. Stabecks MernoJ rial, om lustruetioner för blifvande BancoFulL magt ige. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 BIHANG till Riks-Ståndens Protokoll vid Urtima Riksdagen i Stockholm 1817 och 181S. lo:de Samlingen, Innehållande Riksens Ständers Expeditions-Utskotts Memorial med Riks-Ståndens deröfver fattade Beslut, och Riksens Stäncftrs underdåniga Skrifvelser till Kongl. Majit, jemte Riksdags-Beslutet. STOCKHOLM, Elmeus och Granbergs Tryckeri, 1818» N:f l, Expeditions Utskottets Memorial om antagandet af ytterligare en Kanslist vid Utskottet* T lil följd af 24. §. 1 Riksdagsordningen hat Éxpeditions-Utskottet, såsom ej organiseradt på Aldelningar, till sitt biträde antagit, jemte Sekreteraren, blott en Kanslist. Då likväl, enligt hvad flera Riksdagars erfarenhet besannat, denna till en enda person inskränkta UndéivBetjening är för de under Riksdagens lopp mer och mer ökade göromålens bestridande alldeles ötillräcklig, får, med anledning af ofvan åberopade Utskottet till Riksens Höglofl. Ständer Vördsamligen hemställa, om icke ytterligare ert Kanslist måtte få af Utskottet tillsättas, och, i sådant fall, det honom tillkommande arfvode eller traktamente beräknas från antagnitigsdagen.
5* och alltså sistnämnde år med 4*232 R:dr 46 sk. 5 rst. öl verskjulande årsanslaget för dylika utgifter, finnas upptagna nedannämnde, sedan flera år tillkomna och årligen fortfarande gratifikationer, nemligen: 184©. ay Enligt Kongl. Brefvet den 24 September iS3i , till Majoren vid Flottans Mekaniska Corps, Wallenstrand, arfvo den för trägen tjenstgöring, j5o: oeh till Kapitenen vid samma Corps, Kronberg, 5o: by Enligt Kongl. Brefvet den 5 Juli 1826, till f. d. Läraren vid Amiralitetets Barnhus-Skola, Sjögren, i5o: — ey Enligt Kongl, Brefvet den 2Ö Januari 1833, till förhöjning i aflöning för Underofficerare oeh manskap å Carlshamns K.astell, , , , , , , « , , , , dy Enligt Kongl. Brefvet den 12 Maj r836, till diverse utgifter för Skeppsgossarnes undervisning i flageolettblåsning, 22$: 24. — «y Enligt Kongl. Brefvet den 12 Mars i836, för blåsinstrumenters underhåll, iqi; fy Enligt Kongl. Brefvet af sistnämnde dag, till Hornblåsares inöfvande , . 480: gy Enligt Kongl. Brefvet den 22 Februari 1834, till Kongl.Örlogsmanna-Sällskapet i Carlskrona 200: —- — 200: hy Enligt Kongl. Brefvet den 27 Februari 183o, understöd till Krigs-VeteuskapsAkademien 20©: Dessa medel böra, i Revisorernes tanka, flyttas till den Hufvudtitel, der 1841. j5o: 5o: e5o: — 220:25. —■ 220: 16. — 199:18. 8. 65: a4- —- 48o; 200: 230 — anslagen för vetenskapliga föremål äro uppförda. t) lill Löjtnanten vid Flottans Mekaniska Corps, Kapiten L. F.
Samma dags afton kommer å Dramatiska teatern att gifvas » Fru Inger till Östråt ». — Fru Mathilda Lindens soaré å k. operan hade naturligtvis samlat en fulltalig publik, som gärna ville hembära d e n framstående konstnä- rinnan sin hyilning. Intresset höjdes ock däraf, att fru L. framträdde i en ny roll, nämligen som Mignon. Att h o n valt denna uppgift, föreföll nog mången redan i förväg egendomligt, och vi k u n n a ej gärna tillskrifva det annat än en nyck. Visserligen kunde man ju m e d hänsyn till fru L:s begåfning vänta sig, a t t experimentet ej skulle alldeles misslyckas; m e n man skulle vara väl mycket öfverseende, om m a n påstode, a t t d e t i allo utföll väl. Redan den yttre figuren lägger h ä r hinder i vä- gen och förtar all illusion, och m a n ser tydligt, att fru L. själf är medveten härom, hvilket åter för med sig, att spelet, trots en uttrycksfull mimik, ofta verkar onatur. Att Mignons sångparti skulle ligga utom fru L:s begränsning, k u n d e man j u lätt tänka sig. Det var ock flerstädes omlagdt. Hennes höga toner verkade ändock nå- got skarpa och beslöjade, och intonationen blef ej alltid ren. Hela framställningen saknade dessutom detta naiva, omedvetna, som m a n alltid vill finna hos Mignon, och hvarförutan det ej blir någon Mignon. Maskeringen var ej heller den bästa. Hvartill exempelvis d e n ljusa långlockiga peruken? Och d e n hypereleganta pagedräkten passade väl föga för Mignon som tjänare hos borgarsonen " Vilhelm Meister. I jämförelse med hvad fru L. bjudit oss undei de senare åren står denna prestation afgjordt efter .. E n stor konstnärinna k a n också h a sin begränsning. Att våra tankar beträffance d e n n u föreliggande prestationen delas af flera, veta vi, och att vi framställt våra anmärkningar kommer sig däraf, att vi sätta fru L.s konstnärsskap för högt för a t t utan invändning k u n n a åse, att därmed onödigtvis experimenteras.
N:o 194, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid behandlingen af Utskottets Betänkande N:o 161, i fråga om del af Kommillerade uppgjorda för slag till Förordning om Kommunal-styrelse i stad. Med frånträdande af förut fattade beslut antog Ridderskapet och Adeln Utskottets inbjudningar rörande § 7 Usta morn., § 10 2:dra morn., § 12 4:de morn., § 15 Usta morn., § 41 2:dra och Salje mom. samt § 78 Usta morn.; och lät Ridderskapet och Adeln bero vid Utskottets yttranden angående §§ 55 och 48 samt lade Memorialet i öfrigt lill liandlingarne. Frän Ilögv. Preste-Ständel. S. D. Föredrogs ånyo Statssamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 41, föranledt af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets Memorial N:o 35, i fråga om skjutsnings-besvärets ordnande. Med afslag å förevarande Utlåtande, så vidt det rörer frågan om postskjutsen, beslöt Ståndet ålägga Utskottet alt uppsätta och lill Riks-Stånden inkomma med förslag till voterings-proposilion i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i sistnämnda fråga. S. D. Vid förnyad föredragning bifölls Slats-UIskotlets Utlåtande N:o 215, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse till Rikets Sländers Stats—ÖLskott, angående kostnaderna lör Deras Majestäter Konungens och Drottningens Kröning. S. D. Föredrogs och remitterades till Stats-Utskollel ett från ExpedilionsUlskoltct under Nio 14 inkommet Memorial, angående arfvoden för flere biträden vid renskrifnings-arbetet inom sistnämnda Utskott. Frän Frol.-Utdrag den 19 Oktober 1860. 865 Frän Välloll. Borgare-Ståndet. S. I).
Mose vände sig, och steg ned af bergena, och hade två vittnesbördsens taflor i sine hand; de voro skrifna på båda sidor. Och Gud hade sjelf gjort dem, och sjelf skrifvit skriftena deruti. Då nu Josua hörde folkens skri, att de jubilerade, sade han till Mose: Ett krigsskriande är i lägret. Svarade han: Det är icke ett skriande såsom af dem der vinna eller tappa; utan jag hörer ett skriande af qvädedansar. Som han nu kom intill lägret, och fick se kalfven, och dansen, förgrymmade han sig i vrede, och kastade taflorna utu sine hand, och slog dem sönder nedanför bergena; Och tog kalfven, som de gjort hade, och brände honom upp i eld, och gjorde honom till pulfver, och strödde det i vatten, och gaf det Israels barnom till att dricka; Och sade till Aaron: Hvad hafver folket gjort dig, att du hafver kommit dem en så stor synd uppå? Aaron sade: Min herre låte sina vrede icke förgrymma sig; du vetst att detta folket är ondt. De sade till mig: Gör oss gudar, som oss föregå; ty vi vete icke huru denna mannenom Mose går, den oss fört hafver utur Egypti land. Jag sade till dem: Den som guld hafver, han rifve det af, och få mig; och jag kastade det i eld, deraf är denne kalfven vorden. Då nu Mose såg, att folket var fritt (ty Aaron hade gjort dem fri, och dermed han dem förhöja ville, kom han dem på skam), Trädde han in i porten åt lägrena, och sade: Kommer hit till mig hvar och en, som Herranom tillhörer. Då församlade sig till honom alle Levi barn. Och han sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Binde hvar och en sitt svärd på sina länder; och går igenom lägret fram och åter, ifrå den ena porten till den andra, och dräpe hvar och en sin broder, frända och nästa. Levi barn gjorde såsom Mose dem sade. Och föll i den dagen af folkena vid tretusend män.
Deras sista samvaro egnades i stället åt ljufva förespeglingar om återkomsten och att uppräkna och uträkna allt hvad Nanny under tiden skulle hafva förvärfvat sig i vetande äfvensom i skicklighet på gitarren, hvilken Gottlieb inryckt i fredskontraktet med sin tant och hvars eganderätt han åter transporterat på Nanny. De unga åtskiljdes således under goda förhoppningar, och den afskedskyss, som Gottlieb utbad sig och erhöll, bidrog ej att bringa Nanny i glömska. Dagen efter den unge mannens afresa ankrade Jon Jonsons skuta i den vik af Venern, dit vår lilla historia är förlagd. SEDNARE AFDELNINGEN. O, när randas den gyllne dag, Då, för sorger och mödor fri, Mig besöker en trofast vän? Stagnelius. I gudars namn, hör upp mitt tålamod att pröfva! Hvad förbehållsamhet, som min förtviflan gör? O, himmel, hör jag rätt månn' örat mig bedrager? Adlerbeth. Sorgen. Nära tvenne månader hade förflutit efter den märkliga dag, på hvilken Nanny bortgifvit den första kyssen och Magda erhållit den kärkomna underrättelsen om Jon Jonssons ankomst. Också stod glädjen högt i taket, då alla Ragnars skatter väl blifvit lefvererade i hennes vård: hon ansåg att allt dermed var bestäldt. Men hur bedrog hon sig ej, den stackars Magda! Det fans en person, den Magda med sin köld ständigt förolämpat, och som, då han led det nederlag vi bevittnat, i afskedstunden gaf henne en blick, hvilken på henne gjorde samma verkan som om hon trampat på en orm det var också på ett slags orm i menniskohamn hon hade trampat. Hon skulle snart få känna det fördröjda stynget. Ännu aldrig hade man hört omtalas något beslag i gamle Lönners hus: de varor, hvarmed han fordom handlade, togos helt enkelt hos köpmännen i Göteborg. Men på sednare tiden var förhållandet annorlunda: den driftige Ragnar fann bättre uträkning vid att sjelf hemföra bidragen till den lilla handeln, och dermed hade han fortfarit år från år. Men säger ordspråket krukan går så länge till vattnet, att hon en gång måste gå sönder...
Z Mom. ast denna Riddarhus-Ordning wärnäs bör; om fåken af ett Utstött stall närmare pröfwas, eller ock alldeles förfalla. Förwises fåken till ett Utstött, stall ett sädant af Tolf Ledamöter sättas, och äge Landt-Marstalken samt den Person hwilken i fräga ar, att Den 22 September. 255 af nämnde Ledamöters antal, hwardera hälften utnämna. Detta Utskott pröfwe genast mälet och lemnc deröfwer till Ridderstapets och Adelns lUenum sitt Betänkande, antingen till befrielse» eller att dermed stall förfaras 'pä sätt 1 Mom. i Regerings-Formens 110 Z. stadgar, eller till uteslutande frän Säte och Stämma pä Riddarhuset för den Riksdagen, hwartill fordras ett lika belopp af röster, som nystnämnde §. för sättande under Laga tilltal bestämmer. 8- 4v. Uti alla sädana mäl, som Personligen rora en eller annan af Ridderstapets och Adelns Ledamöter, böra densammes närmaste Skyldeman , till och med Systonebarn, ingen Stämma äga, utan stola de, sedan sä wäl den sorn saken angär som de sjelfwe, ägt tillfälle töll Protocollet andraga, bwud de nödigt aktadt, jemte honom, när beslut stall fattas, frän Riddarhuset taga afträde. Skulle nägon eller nägre, som pä ofwanberörde sätt befinnas Slägt wara, uti sadan fräga hafwa voterat, ware ban eller de Riksdagsmanna-rätt för den Riksdagen förlustige, och voteringen ogiltig i fall uti nästa dll-näm stvrkes,att voteringen kunnat bero af hans eller deras röster. 8. 41. Enär ett mäl titt flutligt afgörande företages, och ingen fia widare anmäler att nägot till Protocollet anföra, inhämte Landt-Marstalken först Ständets tanka, l-uruwida det anser öfwerläggningen fulländad, bwareftcr Propositionen - 366 Den 22 September. siitonen fram ställes. Blifwer den med allmänt
Jag behöfver då icke anhålla att Utsk. behagade fästa afseende vid densamma och icke så förnämt behandla den, som Frih. Raab, hvilken icke ansett sig värdigt att en enda gång blicka ned på densammas motivering. Hr Adelborg, Anders Otto: Som jag icke var närv:de i Ståndet, då denna motion väcktes, bär jag nu först varit i tillfälle att läsa den, och jag tår bekänna, att den gjort ett högst »sorgligt intryck» på mig; ett intryck af den art jag icke väntade mig att få erfara från något RiksStånd och allra minst från detta. Jag undrar icke på om röster genast höjt sig mot motionens syftning, tvertom skulle det hafva förundrat mig om man dröjt dermed tills den legat på bordet och remiss blifvit bifallen, ty det hade då visat sig att värme och känsla fattats för det framåtskridande i lagstiftningen sorn nu sent om sider blifvit vidtagit genom att Den 8 December. 529 att lägga band på en näring som framför andra i långa tider bidragit till ett stort moraliskt förderf. Vi hafva efter långa års debatter och bemödanden ändtligen kommit derhän att få en lagstiftning för bränvinsbränning. Trots alla spetsfundiga ekonomiska skäl, som talat för bränvinet, hafva vi nu ändtligen hunnit till den slutsats: att den vinst sorn dess tillverkning bereder, på långt när icke svarar mot den förlust i moraliskt hänseende, som genom detsamma för samhället upstår. Man har, som motionären i sin motion ganska riktigt nämnt, kommit till den principen att »hämmandet af bränvinsliUverhningen skulle hämma superiet», men man har äfven till följd af detta initiativ i lagstiftningsväg kommit till en ännu bättre princip, hvilken jag önskar måtte allt framgent komma att inverka på våra näringar och det helas utveckling, nemi. den: att ingen näring bör finnas i ett land, som, ur sann stats-ekonomisk synpunkt, bör anses vara värd att gynnas, äfven om den för ögonblicket är aldrig så vinstgifvande som på samma gång den är moraliskt förderfvande. Denna princip, hoppas jag, skall genom det initiativ, som nu är taget vid bränvins-lagstiftningen, komma att göra sig för alltid gällande hos oss.
Derest den konkurrens, som bestämmes af industriens rätta natur, legat till grund för arbetspriset, så vore ingenting att säga om dagspenningens höjd, hade den ock varit många gånger större; men Staten hade härvid uppträdt såsom den rike mannen, hvilken, utan afseende på arbetets värde, öste ut penningar, obekymrad om beloppet, endast menniskor erhöllos och arbetet fullgjordes. — Detta sätt att utföra allmänna arbeten, att i arbetslönen öfverbjuda industrien till hvilket belopp som helst, utan annan regel än behofvet för Staten af ett visst antal arbetare, kunde icke anses vara klokt eller statsekonomiskt väl beräknadt, emedan Staten derigenom ruinerade den enskilda industrien. Staten borde derföre härvid i främsta rummet använda den arbetskraft, öfver hvilken den kunde disponera och som, då kronoarbets-korpsen vore sysselsatt vid befästningsarbeten, utgjordes af Arméen, för hvilken sådan sysselsättning i flere uppgifna hänseenden vore gagnelig. Om 10,000 man till ifrågavarande arbete af Arméen erhöllos, förmodade motionären att föga mera arbetsfolk dertill behöfdes. Motionären ansåg sig icke genom sin framställning halva gjort något intrång i arbetarnes rätt, utan endast sökt åstadkomma en bättre anordning af arbetet med samma arbetskraft; och kunde för öfrigt Staten, för att i viss mån belordra arbetskonkurrensen, till kanaloch hamn-arbeten m. m. antaga folk på lega i den ordning författningarne stadgade. Motionären har slutligen förklarat sig sammanfatta det af honom sålunda anförda uti en så lydande »motion: att Rikets Ständer ville ingå med underdånig »skrifvelse till Kongl. Maj:t, att Han täckes taga detta vigtiga ämne under Nådig pröfning »och, efter sig företeende omständigheter, med hänseende till de allmänna jernvägsarbetena, »besluta att Arméen dertill lår användas.»
vin med charmant arom ... >, 2.90! ; > J " «t. 0.35 Jduns läsare. Se svar till Phyllis i n:r 13. Vin leverera vi fraktfritt och em-f India Sherry, ljust gol\| ° ' " (ScHumberger . Kr. l. / o - Fästmö. 1) Hvar fjärde vecka. 2) Ja, ofta. ballagefritt vid alla järnvägsstationer den, fylligt, mycket gamP° '. < < » ~ - ~ » f«> I sådant fall höra järnmedel användas. 3) Ja; ljumt vatten. 4) Nej, så vida icke något och hamnar i Sverige, då beställninmalt och oöfverträffligt till enda försäljare i östra och underlifslidande är orsaken. S gen uppgår till minst 50 kronors sitt pris, 3.201 ™ ng % A — - e. Ingnid händerna rikligt med lanolin hvarje kväll och begagna handskar öfver nätterna. värde. i Old Brown Sherry, mörk gol« f, * \ Schlumberger i Wien. Anna T. Nej, det är ej farligt. \| fylligt ° ö§ g? & > " förlora sin arom. naturligtvis öronen efter badet torkas med litet bomull eller dylikt. Dinner Sherry, ett godt bords" ' ' « f^stournel 1886, importerad Vän af Idun. Se svar till Ella i n:r 3. buteljer Kr. Se svar till E. E. i n:r 7. Adress: vin, r * r. i. w Regeringsgatan 26. Sannolikt behöfver Ni ej F. s. t E m! l h n 1 8? Se svar till Veritas I n: r l 2. Golden Sherry, ett fylligt, iRich full-flavoured Port » 1.50 ' Ledsen. I detta fall behöfvas noggrannare smakligt vm » 1.2o l Superior Fruity London Port » 2.00 undersökningar af magsaft, e t c, hvarför vi ej kunna gifva Er något råd.
Att i afseende på UtmätningsAuction å lös Egendom må stadgas, att kungörelser derom skola minst 2;ne Sondagar före Auctionen uppläsas i den Församlings Kyrka, innom hvilken Autionen kommer att verkställas, och i angränsande Sockne Kyrkor, samt att betalningstiden må utsträckas till ea månad efter Auctionen. Detta allt har hos Lagutskottet till förnyat öfvervägande förekommit; och vid besvarandet deraf anser Utskottet sig, i anledning af derom inom Vällofl. BorgareStåndet väckt fråga, först böra upplysa, att den författning Utskottet föreslagit till undanrödjande af de olägenheter vid utmätning och försäljning af fast Egendom, hvartill de uti Motioinerne anmärkte bristande 3:5*5 l.agU/sJtottets BetJnkaiidin, eller obestämde föreskrifter, föranleda, destomindre kan afse någon förändring i hvad angående fast Egendoms utmätning och försäljning i stad, särskildt är stadgadt, som motionerne endast angått fast Egendom å Landet, och Utskottet följaktligen icke egt att nti någon vidsträcktare pröfning ingå'. Utskottet, som anser det föreslagne tillägget af orden: samt pä det, uti första puncten af Utskottets Lagförslag, icke vara af nöden, heldst meningen; Enär fast Egendom blifvit utmätt och i den ordning Kongl. Förordningen den 27 FpriII 1810 , foreskr, ifver j af Utmätningsmannen beskrifven, nogsamt antyder att berörde Kongl. Förordning i desse delar bör tjena till efterföljd; saknar äfven all anledning att tillstyrka de föreslagne åtta dagars anstånd med Auctions Kungörelsens utfärdande. af Konungens Befallningshafvande, efter det anmälan om utmätningen från ExeecutionsBetjcnten inkommit, heldst ehuru denne tid i alla fall borde åtgå innan Kungörelsen hinner utfärdas, det icke vore lämpligtj att genom Lag bestämma ett sådant ytterligare uppskof utöfver det rådrum Gäldenären tinder Lagsöknings och Besvärstiden redan haft tiil penningars anskaffande.
Till den mindre bemedlade arbelsclassen må i detta hänseende räknas gesäller, tjenstedräng;»’ och lärlingar samt allmogens hemmavarande söner, jemte alla de personer, som uppräknas uti 147 § af nya och 166 i gamla BeviIlnings-Förordningen. Slutligen må tillåtas mig en anmärkning. Man skall utan tvifvel finna, att detta förslag, liksom alla andia i samma syftning, liar mångå betänkligheter emot sig och kan obetydligt uträtta för ändamålet. Men härvid må man besinna, att brän vinet är ett så djupt inrotad t och så allmänt utbred t ondt, att intet specifikt medel finnes, som ensamt kan hjelpa. Det är, såsom mycket annat, en moralisk sjuklighet i lefnadssätlet, som endast står att bota genom flere förenade medel, hvilka gemensamt användas. Fosterlandets vänner uträtta, hvad de kunna genom nykterhetsföreningar, genom tal och utspridandet af skrifter i detta ämne; men de behöfva understöd af lagstiftningen, örn de icke skola tröttna. En af staten beviljad lindring uti personlig skatt för dem, som icke förtära bränvin, rimm eller cognac, tillika med en consunrlions-afgift till socknens uppfostrings-cassa för fattige barn, ålagd dem, sorn hafva för sed att supa dylika varor — såväl lindring, som afgift, icke för höga, men ej eller så obetydliga, att de aktades för intet, samt utgående ulan allt äfventyr af angifvelse!' och böter — skulle vara tvänne lagstiftningsåtgärder, som icke störde några mägliga intressen, men kunde kraftigt understödja nykterhelsvännerna i deras bemödanden att åstadkomma en helsosam förändring uti allmänhetens tänkesätt och lefnadsvana!'.” 40 Bevillnings-Utskottets Betänkande> IV. o 12. Vid 14-7 $ i nya Bevillning1;-För slaget. ”Då inom Ilöglofl.
463 §)en 14 September och fastän jag icke är förmäten tro mig äga nog kutt? fkaper granska hela Betänkandets runehäll, täcktes Riddcrskapct och Ädelir tilläta mig yttra, att jag hade ätminftone gjort mig hopp att pä nägot sätt fä mitta anmärkningar af Utskottet wcdcrlagde, men som berta icke skedt, föranlätcs jag att än fortfara tiri mina twiswelsmäl om möjligheten att uppnegociera de af Utskottet päräknade Summor mot s eller 7 procent, och detta mistttocnde grundar jag pä den erfarenhet jag haft intill 40 ärs äldcr, dä först jag erhöll den lilla förmögenhet utaf Adelar, hwilkcn mina Föräldrar Med swett och möda hopsamlat ät mig vch Medarfwingar; en uppgift, som ej cgentcligcn intreherar Riddcrskapet och Adeln, mctt som jag gör till Upplysning för dem som föreställa flg, att jag skulle äga sä öctydclig förmögenhet. Jag anser wärk fatti» ga 3i!ke wada i samma ställning, som en particulicr med smä tillgängar, men nog betydande bchofwcr. Utwägarne för bäda att kunna bestä, äro enahanda och fordras i synnerhet härtill twänne grund-principcr; nämligen i:o att klokt och sparsamt men anständigt Hushälla med stna tillgängar; 2to att dä icke full säkerhet för Län-Summor kan gifwas, wara i högsta nrätto noga wid sina glftta löftens uppfyllande, och dä de innehälla försäkringar om betalning af räntor eller pä Capitalet, precist dem fullgöra.
När han väl var ur sigte, utbrast en af dem: — A * den der konsuln vittig, som går med paraply midt i solskenet. Och der följde en bullrande skrattsalva på detta utrop, och så fortsatte man den afbrutna konversationen, men inte länge, ty Sven Jonssons ordre: till konsul Kihlberg! skingrade qvinnogruppen. Lundström, som anat oråd, kom nu rusande fram. — Har du sålt tjäran till konsul Kihlberg? skrek han. — Ja, sade Sven Jonsson, vände hufvudet åt sidan och gaf hästen ett rapp. — Hvarför väntade du inte, Sven Jonsson, tills vi fatt tala med patronen? gnälde han. — Ah, han hade inte gett så mycket som konsul Kihlberg. — Hur mycket gaf han då? — Tretton riksdaler öfver lag. — Tretton riksdaler öfver lag! Ah, han ruinerar sig, den skojaren! Karavanen uppnådde emellertid Storgatan. De tunga hjulen rasslade så hårdt mot den ojemna stenläggningen, att de goda X-boame, som sofvo de rättfärdiges sömn, vaknade. Vid första gathörnet vek den af till höger. Lundström spottade ut den gamla bussen, tog sig en ny och fortsatte Storgatan rakt fram, svärjande som en turk öfver konsul Kihlberg. När han kom till gästgifvaregården stannade han.Dörren till. krogen stod öppen. Han vidgade nås-borrame och insöp med välbehag den qvalmiga, söta lukt, som slog honom till mötes. Han kände efter, om han hade qvar den der 25-öringen, som konsul D&hlén lemnat till handpengar. * Jo vars, den fans der! Och så klef han beslutsamt öfver tröskeln in i skänkrummet. — En liten » pinne », om jag får be, sade han med * ett förtrollande småleende till jungfrun, som stod bak disken och halfsofvande kammade sitt flottiga hår. Bekymren öfver den misslyckade tjärfångsten ville han dränka i glaset. Gud välsigne » Smithens droppar »! De voro så-oändligt rogifvande.
ha? » invände fröken Anna för att afvända pojkar, som ha liksom herrfasoner, att då hon Den 18 sept. uppmärksamheten från de två andra, som utvarit med dem på segelturer, har hon himlat och slagit sticksmäll med ögonen på samma bytte ett par ord på franska. » Vantar tar hon helst! » svarade mor Helena sätt som mot herrn. Hon är väl rädd att med ett visst eftertryck. » Men det är bäst komma ur tagen, kan tänka. » Fiskaren skrattade tort, jemkade segel och att ej tala om sådant. När en talar om troll skot, tog så åter upp samtalet, utan att låtsa och deras klä ' r, så ä ' di när. » Berättelse för Idun Nu såg Steinerz upp med en snabb blick märka, att ingen svarade honom. af A v e. » Ser jag rätt på den yngre, så är hon ett och mötte fiskarhustruns ärliga, trofasta ögon. ^Forts.) En skugga gled dervid öfver hans ansigte. tjenstehjon, så finriggad hon är, och det för» Kunna vi ej vända, jag är sjuk, båten argar mig, att folk tror herrn om att hänga Jet dröjde dock ej stort längre än en Herrn ^Mi vecka, förr än badsällskapet med en dyker så otäckt! » Fru Klara såg irriterad henne i kjortlarne, med förlof sagdt. viss välvilja antog, att Steinerz förlorat sitt ut, men färgen på kinderna och elden i de har begripligtvis genast sett, hvad de gå för, hjerta till lilla fröken Anna, och detta var trolska ögonen motsade hennes uppgift, att och bara nojsas en smula med dem. Bättre förtjena ej heller sådana fruntimmer. » så mycket mera tillfredsställande, som det ej hon led af sjösjuka. Steinerz kände hvarje fiskarens ord som ett » V i få allt lägga till vid landet derborta hade undgått någon, att den gifta damen allt piskrapp, ty han märkte klart och tydligt, först; det dröjer ej många minuter, » sade ifrån första stunden formligen hade insvept den unge mannen i lågan af sina djupa blå- Halverson med ett visst gäckande drag vid att den okunnige arbetaren hade vägt hvarje ord, innan de uttalades, och att det ej var ett mungiporna. grå ögon.
För öfrigt och på de skäl, som i bifogade protokoll omförmalas, begär Kongl. Maj:t, att reservationerna å anslaget till durchinarche-kostnader må icke allenast, i likhet med hvad Rikets Ständer vid de 2:ne sista Riksdagarna medgifvit, fortfarande anlitas till vidmakthållande af Gardesregementenas matinrättningar, utan äfven få användas till bestridande af underhållskostnaden för de kommenderingar ur indelda armeen, som Kongl. Maj:t finner nödigt beordra till vården och försvaret af rikets fästningar; äfvensom Kongl. Maj:t fäster Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att, till betäckande af de för Statsverket uppkomna kostnader genom Södra bataljonens vid Bohus Läns Regemente förändring tills vidare lill likhet med roteradt infanteri, öfverskottct af de indelningsräntor, som förut ingått ensamt till rusthållarne vid nämnda bataljon, fortfarande ställas till Kongl. Maj:ts disposition; och äskar Kongl. Maj:t härförutan Rikets Ständers medgifvande ej mindre till en behöflig reglering af kommendants-staten, när Kongl. Majus Nåd. Prog. till B. St. 1847. 21 Kongl. Maj:t finnér lämpligt att densamma företaga, än ock dertill, att de löneoch inqvarterings-anslag för armeen, hvilka vid verkställighet af de utaf Kongl. Maj:t gillade förslagen till ordnande af försvarsverket till lands och sjös kunna blifva disponibla, må få användas till löner och inqvarterings-ersättning åt befälet vid de serskilda korpser, som kunna komma alt bildas af sjöbeväringsmanskap, vare sig i förening med redan befintliga sjötrupper, eller utan en sådan förening. Uppå de dels i of vanberörde protokoll och dels i deruti åberopade utredningar och förslag upptagna skäl, finnér Kongl. Maj:t
8th t. ex. dB utof .. cm * c; n af den bildancle konsten varit kvinna ej .samiim s ' krmkor, soln nrfilclrig llgfd och sel~elgamla fordomar al1ti.d reser p A koinnans viig, ngrhelst clennn aldrig s& liteti afviker f r h hemmets rBmiirkea, oclcsfi 1l; ii.r verkat lleimmande p& hennes ntveckl i n g? Hvarje lronstslrolas inre historin liirnna h8rfo.r de ojiifaktigaste bevis. Has inotler sanlina ojiimu~ kamp nlellan f vinnaas fordran p& r5tt till utbilclning, och sainh~llets 118rdnaclracle .v&grau att erkeinna, denna llennes rBtt. VBr tid hxr det clock vasit, fijrunnadt att se dessa oriittvisor hafds, for sB 14dt det rtlr vBrt eget land. YIecl den atorsinnade fordoinsfrihet, son1 ntm8iuker v i m Isgstiftare, db det giillt att & h e n for det svngare konet be red: ^ snmlna bildniagstillf~llen som den svennka staten Bjnder 11val: och en af sina fria medborgare, har gjorts tiUgBnglig eifven for allt sedan Kr! %F ', x7&r koa~td<~idelni den kvinliga konetadegten.
Den 5 Martti. 357 ductPlacatet verkar lill skada eller förmon för Svenska Handeln, och i sammanhang dermed alla författningar om utländska och inhemska fartyg, deras beskaffenhet, storlek och rättighet, att med eller utan laddningar, inhemska eller utländska, inoch utlöpa vid Svenska hamnar, för alt i alla dessa fall föreslå rättelser uti hvad som linnes felaktigt och stadgander uti hvad af Riksens Ständer beror, samt dc ansökningar, sorn hos Konungen i underdånighet böra göras i alla sådane händelser, deruti Han äger ensamt beslutande rätten. Om våra grannar i Danmark och Norrige, genom författningar, som till Landets väl aro bättre afpassade än våra, uppmuntrat och underhållit en nyttig handel, hvarigenom Danmark hemtat medel, att återhjelpa sig till välstånd efter de svåra olyckor det samma undergått, och Norrige kunnat upprätthålla och förbättra sina financer, så må väl ingenting kunna afhålla oss att af samma författningar använda hvad deraf med vår ställning kan öfverensstämma, och hvad sorn kan bidraga till ökad inkomst utan landets betungande eller ock till besparing af sådane utgifter, som genom felaktiga författningar äro utsträckta olver rätta behofvet; ibland sådane författningar, torde isynnerhet böra under; sökas dem, som stadga om beräknandet och uppå börden af till Danmark införande främmande varor. Jag hade önskat att detta amne blifvit behandlat af någon, med mer kunskap än jag äger kan hända, hvilket jag högeligen önskar, att proposition om en lämplig handelsfrihet från Den 3 Marlit. Hans Maj.‘t Konungen under Riksdagen till Ständerne aflernrias, men i okunnighet härom, må det ursägtas mig, att åter hafva gilvit anledning til! undersökning uti frågor, hvilka så directe verka på Fäderneslandets väl.
S. D. Ånyo föredrogos och biföllos Expeditions Utskottets den 2 dennes på bordet laggde memorial: N:o 5, angående ökadt Cancelliebilräde för Utskottet, JN:o 6, angående anslag i och för correcturläsning, in. m. Från Högvördige Prkste-StXndet. S, D. Ståndets Electorer bade i dag till Ledamot i Constitut;onsUtskottet, efter aflidne ConlractsProstcn m. m., Doctor J, M. Svedelius, utsett Biskopen, Pastor Primarius i Stockholm m. m., Doctor J.Q.kVallin. S. D. Ståndets Electorer hade i dag, efter afl. ContraclsProsten ni. na., Doctor J, M, Svedelius, till Ledamot i Hemliga Utskottet, ut sett ContractsProsten och Kyrkoherden i Mogata Mag. Jacob Östberg; Och skulle ExpeditionsUtskottet anmodas, att uppsätta ett förslag till en underdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande häraf. S. D. Föredrogs StatsUtskottets memorial N:o 27, med förslag till sammanjemkning i RiksStåndens skiljaktiga beslut, rörande Ta]män nens ersättning för egna Riksdagskostnader och aflöningen till Ståndens och Utskottens Gancellier. Ståndet, som i öfrigt vidblef sitt fattade beslut, gillade de af StatsUtskottet föreslagna voteringspropositioner och ansåg, på de af StatsUtskottet anförda skäl, frågan om RiddarhusFiscalens aflöning af Riksdagskoslnadsraedlen böra förfalla. S. D. Fröt. XJldr. d. 7 April 1834• 65 S. D. Föredrogs och remitterades till Lag-Utskottet:
JU 4- Reservationer: af Herr Olivecrona, K.: »Emot Sammansatta Utskottets beslut, hvarigenom bränvinsbrännings-skatlen föreslås till 60 öre Riksmynt för hvarje kanna lillverkadt bränvin, får jag mig reservera. Jag anser nemligen denna skatt, som för ändamålet måhända varit lämplig under en bränningstid af två månader om året, nu mera icke kunna leda till syftemålet — bränvinets fördyrande medelst ökad beskattning — då bränningstiden blifvit föreslagen till tre månader under året. Med en utsträckning af bränningstiden bör också otvifvelaktigt följa en höjning af skatten, och derföre har jag, i likhet med hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition M 42 innehåller, röstat för skattens bestämmande till 75 öre R:mt för hvarje tillverkad kanna bränvin, ehuru denna mening icke vunnit pluraliteten för sig inom Utskottet. Likaledes måste jag reservera mig mot beslutet, att arfvodet till bränvinskontrollör föreslås från minst 4 R:dr till högst 8 R:dr R:mt om dagen. Om också minimum kunnat vid t åla någon nedsättning, så bör dock, enligt min tanka, det i nu gällande författning stadgade maximum af 10 R:dr bibehållas, emedan det å somliga orter torde vara svårt att för ett traktamente af 8 R:dr om dagen erhålla fullt skickliga och pålitliga kontrollörer.» af Herr Reutersvärd, P. 0.: »Emot Utskottets beslut att i en blifvande författning, »angående vilkoren för bränvinslill verk ning», borttaga det nu gällande stadgandet om försegling af redskap för bran vinstillverkning, anser jag mig böra nedlägga min reservation. Då det är en bedröflig sanning, alt lönnbränning i alla tider egt rum i vårt land, anser jag alt från lagstiftningens sida bik göras allt, för att, så vidt på densamma beror, undanrödja hvarje frestelse till dylik lag-öfverträdelse.
Hvad. beträffar profbränningar, så har äfven jag haft tillfälle att vara närvarande vid sådane, och kommit ungefärligen till samma resultat, som visade sig på ett ställe nära Slockholm, vid der anställd profbränning, nemi. att det tillverkades mycket mer än hvad Utsk. föreslaget, men frågar man efter förhållandet på landet, så är detta resultat icke det allmänna. Hr von Hartmansdorff: Om jag, i detta hänseende, gifvit anledn. lill något misstag i ordningen, sä ber jag om ursäkt. Men i det förslag, jag skriftligen upgjort och som jag förra gången upläste, när jag föreslog föredragniugsordningen, stå §§:ne 5, 6, 7, 8 och 9 i sammanhang med den 3:dje. Jag skulle således tro att jag äfven omförmält dessa §§, om del än undfallit någon, men efter den erfarenhet jag hittills haft om Ståndets beslut, så befarar jag, att antingen någon § förr eller sednare föredrages, så blifver dock Utsk:s förslag bifallet. Således tror jag icke att ordningen har skadat saken. Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad^ framstälde Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på 40 § icke blifvit yrkad någon annan förändring, än den af Hr von Hartmansdorff föreslagna att afverkningsförmågan på dygnet måtte nedsättas till J i st. f. -§ af pannerymden; och uppå derefter framstäld Propos. bifölls ifrågavar:de § sådan den af Utsk. blifvit föreslagen. Pröfningen af återstående delen utaf förevaride förslag lill förordning upskjöts till eftermiddagens plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m. In fidem protocolli, Albert Munck. Plenum kl. 6 e. m. Justerades pleni-prot. för d. 1 dennes. Fortsattes pröfningen af det vid Serskildta Ulsk:s Betänk. 8 fogade förslag till förordning, ang-.de vilkoren för bränvinstillverkning; och förekommo: § 41. Denna § bifölls.
Emellertid finnes, på sätt här ofvan i beskrifningen, angående länets allmänna beskaffenhet, blifvit uppgifvet, högst betydliga ägovidder, bestående af madängar och kärrtrakter, till flere tusen tunnlands vidd, hvilkas uttorkande och odling vore synnerligen önskvärd både för att derigenom öppna nya näringsutvägar för den talrika befolkningen inom provinsen och för att betrygga skördarne å den redan odlade jorden, hvilken nu, genom inflytelsen från dessa vattensjuka trakter, är utsatt för skada, dels af öfversvämning och dels af frost; men enär delägarne icke förmå, att utan understöd af lån från statens sida verkställa de arbeten, som i nämnde afseende erfordras, och några medel härtill för närvarande icke lära vara anslagne, är föga utsigt för hand, att desamma skola företagas. § 4- Hammarverk. Den till denna berättelse hörande tabell visar, att länets sammanräknade förmedlade hemmantal utgör 1,083; varande naturen af de särskilda hemmanen och af atskillige andre lägenheter likaledes i tabellen upptagen. Sjelfägande jordbrukare utgöra ett antal af 5,968, arrendatorer och brukare af andras jord 468; äfven sedan sista Femårsberättelsen afgafs, har hemmansklyfningen fortgått. Hela antalet af utklufna hemmansdelar, under i mantal, utgör omkring 2,070, bland hvilka 1,040 uro mindre än -,y mantal; dock bör härvid anmärkas, att sådane mindre hemmansdelar ofta nog äro förenade till sambruk med annat större hemman och tillhör samma ägare.
Den är grundad på min öfvertygelse om 79 §:s rätta mening och på hvad som vid sista riksdag tilldrog sig i afseende på myntenhetens bestämmande. Jag bade derföre ej ämnat vid detta tillfälle förnya min redan gjorda framställning; men jag har trott mig, i anledn. af Gr. Cronhjelms yttrade farhåga, att en alltför egenmägtig myndighet i detta ämne skulle öfverlemnas till K. M:, böra yttra några ord. Genom 1664 års myntfot, som i första § af nu gällande myntbestämningslag är åberopad, är vigten på silfver-specie-r:drn bestämd; K. M. kan således icke utan R. St:s bifall ändra denna vigt, eller åt en r:dr specie gifva högre värde, än denna myntfot bestämmer. Hvarje Svensk medborgare äger, sedan hancoluckan blifvit öppnad till vexling, rättighet att för 128 sk. b:co erhålla en sådan silfver-specie-r:dr eller att mot en sådan r:drs insättande erhålla 128 sk. i sedlar. Således kan aldrig under något förhållande, så länge denna Jag består, Svenska silfver-specie-r:drn ökas eller minskas till vigt, utan att begge Statsmagterna derom äro ense. Alla farhågor i afseende på en förändring i dess vigt samt deraf förorsakad förändring i böternas belopp äro således genom denna myntbestämningslag fullkomligen undanröjda. Det är följaktligen snarare en onyttig ordtvist, som i detta ämne uppstått, än någon verklig farhåga för någon inkräktning på Konungamagtens sida. Del är likväl alltid beklagligt, att en sådan tvist skall uppstå, och jag skulle Önska, att den kunde upphöra.
Som titeln anger, behandlar författarinnan inom olika brancher framstående kvinnor, hvilkas namn äro mer och mindre kända af de flesta bildade personer, en m:me de Sevigné, en Jeanne d ' Arc, en Malibran, en Maria; Teresia, den heliga Birgitta ', för Iduns s k o l l o f s k o l o n i å r 1891. Kristina Gyllenstierna, Karin Månsdotter och Ebba Brahe. Det bör således särskildt för Iduns lä- Inkomster: sekrets, som naturligtvis mest utgöres af damer, Förut redovisade Kr. 1152: 4 4 vara af intresse att få något närmare reda på bä- Ytterligare ins. fr. O. C. A., rarinnorna af dessa namn, som historien bevarat Umeå » 1: — och hvilka spridt glans öfver det kvinliga könet, så mycket mera som tecknaren af dessa öden själf Respengar bet. af en del barn » 16: 50 är kvinna och genom sina kunskaper och sin verkKr. 1169: 94 samhet är en prydnad för sitt kön. En lätt, flytande stil, en klar, liflig karaktärsteckning gör för Utgifter: öfrigt dessa biografier till en synnerligt lämplig faOmkostnader för sommaren enl. miljelektyr, hvarför » Märkvärdiga kvinnor » säkert lernnade verifikationer Kr. S92: 40 för många unga skall bli en kärkommen gåfva. Literatur. Slutredovisning 5 * Den i Idun i dag till porträttet meddelade uppsatsen är emellertid af d:r Fries helt och hållet för våra läsarinnors räkning nyförfattad. Red. hvadan uppstått ett öfverskott till nästa år af » Kr. utkomma i färgtryck. I en vrå af världen. BERÄTTELSE FÖR I D U N AF Cecilia Bååth-Holmberg. F ere mil hade vi nu på detta sätt långsamt knogat oss fram i vår vagn, hvars hjul sjönko ned i den lösa, hvita sanden. De höga ljungbevuxna sandkullar, som höjde sig å ömse sidor om vägen, o c h som under hela den sista milen undanskymt all utsikt öfver det fattiga kustlandet, afstucko mörka mot himlen, på hvilken man såg, att sommaraftonen höll på att inbryta.
Här var ungdom i detta det var icke den vanliga steriliteten, reservationen, hopplösheten. Skulle han verkligen ? Hon måste stryka sig lugnande med handen upp och ner på venstra sidan af bröstet; det var som om öfverraskningens glädje skulle kväfva henne annars. En stund derefter satt hon vid sitt skrifbord och skref i sin »stora bok»; hon hade blifvit sin vana trogen: »Förlåt mig alla nykterhetens gudar; förlåt mig gamla bok, som bevittnar alla mina dårskaper och förlåt mig du författare att jag spiller min tid på att skrifva af, hvad jag kunde få läsa i tryck. Men jag kan icke vänta. Jag känner ett ursinnigt begär att få rå om denna bit, att få läsa om den så ofta jag vill, sluta mina ögon och lyssna till dess smekande klang. Ha gudar! så skrifver man icke utan att ha möjligheter att bli konstnär. Jag är icke blind för felen. Inledningen är för lång och för tung; den verkar ansträngd och man ser ansträngningen. Och det om Irland är för skrikande i färgen. Det är sjelfva stämningen som är återgifven med mästerskap.» LYRIK af WILLIAM ZIMMERMANN. Under tunga, stönande suckar förrättar maskinen sitt hårda arbete. Än låter det som ett öfver förmågan lastadt djurs pustande, trött och ansträngdt; än förtvifladt och dock imponerande i sin kraft, som om ett jättelikt vidunder kämpat sin smärtsamma dödskamp dernere. Genom maskinrummets öppna fönster ser man den blankpolerade stålaxeln svinga upp och ner i taktfasta slag. Under hjulhusen skymtas dunkelt de röda skoflarne stora, blodade tänder i ett rofdjurs gap. Vattnet skummar hvitt der de sänkas; och långt sedan ångbåten gått förbi, kokar det och sjuder i en lång, strimma, hvit som mjölk, lik vintergatan en frostklar natt, men med en drömfin nyans i grönt. Himlen är grå i färgen och hänger lågt. Mörka skyar jaga hvarandra i feberaktig strid för tillvaron: lefvande väsen, vexlande former. De slitas i sär och byltas ihop och stormen piskar dem fram; de svepa kring masttopparne, trasas sönder i flakor och svinna hän i luften.
Och sora Riksens Ständer sålunda afgjordt, att de sista Riksdagen lagde grunder för bo klädnadssättet skola fortfara tili nästa Riksdag, likmätigt den derom utfärdade Författningen af den 3o December 1819, kan Utskottet icke frångå dess förra yttrande härutinnan , utan ankommer på Rolhållarxie, alt enligt 2 §. i Förordningen, antingen lill hälften mot Kronan beslå i-6:del af en beklädnads värde årligen, som, efter hvad förut upplyst är, sistlidne år utgjorde 4 R-'dr 25 sk, 5 r:st, eller ock erlägga de i Contractet bestämde Släpklädnadsbidrag, på utslakadt sätt, med deras primi Liva värde, som skulle bestiga till omkring åtta Riksdaler för året, I öfrigt får Utskottet anmäla, alt dess förra Utlåtande är bifallet* af Högvördige Preste-Ståndet den 1 och af Välloflig^ Borgare-Ståndet den 4 sistlidne Augusti; Och varder detta fördyade yttrande vördsamt understäldt Riksens Hög-, lollige Ständers bepröfvande. Stockholm den 20 September 1828. Stat s~U tskottets Be t änka nden. 775 N:o Antom den 97 Sept. 1843- Riksens Högloflige Ständers Statssamt Ali manna Besvärsoch Ekonomi - Ut• skotts Z/tlåtande, i anledning af’ Riksdagsfullmägtigen David Rasmussons A/otion, om utgörandet af Stora Barnhusets i -Stockholm anslagne ÄronoTionde. Genom Protocolls-Utdrng den a8 sistlidne Februarii, har1 Hedervärda Bonde-Sl§nde-Slåndet till Stalssamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottens gemensam - 776 S t a t s-U t siv o 11 e t s Be tänt än dem ma handläggning remitterat ett af Riksdags Fullmägtigen Rasmusson från Skåne ingifvet Memorial, hvartill han, med framställning af det tryckande
3. hvartill komma utgifter : af de till i8i3 och 1814 åvens Krigs-skulders liqvi derande enligt 1816 års RiksStat anslagne medel 7,708: 16. - af öfverskotterne å StatsVerkets Inkomster 42,024: 22. 5. Summa R:dr 10,996,409: 12. 8. varande sådane, på nämnde öfverskott anviste utgifter, som icke ansetts höra ovilkorligen och utan Rikets Ständers bifall å desamma afföras, å en särskild härjemte i underdånighet bifogad Förteckning upptagne, för att, jemte enahanda utgifter för de föregående åren, altifrån år 1827 &c. till ett sammanräknadt belopp af 41 >538 R:dr 33 sk. lios Rikets Ständer till afskrifning anmälas; och blifva dessa utgifter emedlertid uti de årliga Riks-Staterne balancerade, intilldess en sådan afskrifning varder beviljad. Då i83i års StatsUtgifter jemföras emot den gällande Stats-regleringen befinnes att de utfallit med brister, uppkomne derigenom, att utgifter, enligt allmänna Författningar utgående, men på förhand omöjlige att bestämma, uppgått till belopp, som öfverskjuta de af Rikets Ständer dertill anviste Förslags-anslag, hvilket i synnerhet är fallet med anslaget till Fångars skjuts och underhåll, derå en brist uppkommit af icke mindre än 2o3,53p R:dr 49 sk. 9 rst.; och böra sådana Brister af Öfverskotten å Siats-Verkets Inkomster godtgöras, nemi. å Andra Hufvud-Titeln: Minister-Staten, kostnad till anskaffande af Hamb. Banco utöfver det å 128 sk. per R:dr dertill anviste belopp R:dr 22,699: 4* 3* StatsContorets Stat för Chartse-Sigillatas-Verkets utgifter till Papper m. m 9,262: 21. 8.
Vid öfvervägande af hvad i denna till Stats-Utskottet remitterade fråga förekommit, har Utskottet icke funnit annat att dervid erinra, än att det otvifvelaktig! skulle medföra enkelhet och lättnad om ifrågavarande ersättning bestämdes till ett visst belopp i penningar årligen, utan alt den i nåder föreslagna förvandlings-åtgärd behöfde ega rum; och då vederbörandes rätt i afseende på detta ringa vederlag, innefattande både arrende och afgäld, destomindre kan anses derigenom vara trädd för nära, som såväl Chefs-embetet vid bemälde korps som vederbörande boställsoch lönings-direktioner, för sin del, godkänt en sådan beräkningsgrund, får Utskottet alltså tillstyrka Rikets Ständer, att i anledning af denna nådiga framställning bifalla det ifrågavarande, till bostället Westerhus hörande, mark må, vid nuvarande bostälishafvarens afgång, då nämnde boställe kommer att för Hästjägareoch Fältjägare-korpsernas löningsfonds räkning utarrenderas, från bostället afsöndras, emot ett till löningsfonden ingående årligt vederlag af 52 Riksdaler 50 öre Riksmynt, som af anslaget till indelta Arméens vapenöfningar erlägges. Stockholm den 20 Februari 1860. Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. in. Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, i fråga om öfverlåtelse till innehafvarne under full egande rätt, mot erbjuden lösen, af del s. k. Odelska Appreteringsverket i Stockholm. (1 A.) Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift hade, enligt hvad högstberörde nådiga framställning, införd under N:o 45 i lista samlingen af Hillänget lill Riks-Ståndens Protokoller för innevarande riksdag innehålla, Expeditions-Sekreteraren m. m. Anders Gustaf Westberg och Majoren m. m. Carl Johan Westberg, såsom innehafvare af det s. k.
Ex Protocollo Olof Werlin. S. D. I anledning af de hos Höglofl. Bidd. och Adeln samt Vällofl Borgare-Ståndet gjorda anmärkningar vid Allmänna Besvärsoch * OeconomieUtskottets Betänkande af den 1 sisth Juni 115 Den 14 Juli. Juni öfver Väckta frågan, oin Götha Canal Bolags-förpligtande, att, då någon Rote Soldat i och för arbetet vid Götha Canal blifver oduglig till vidare Krigstjenst, ersätta kostnaden till annan karls anskaffande i stället, hade Utskottet , under den 6 innevarande månad, meddelt ytterligare Utlåtande, hvilket nu upplästes; och fann Hedervärda BondeStåndet, med åberopande af sitt i ämnet redan fattade beslut, för godt att dervid låta bero. Ut supra. Ex Protocollo Olof Werlin. S. D. Sedan de öfriga Respeciiva' Stånden redan bifallit Lag samt Allmänna Besvärsuch Oeconomie - Utskottens gemensamt afgifna Betänkande, om rättighet till sandtägt och timmers huggande till väglagning; lät Hedervärda Bonde-Ståndet bero vid samma Utskotts , i anledning af Ståndets återremiss i detta ämne, den 4 Juli meddeldta , sista Plenidag på bordet lagria och nu åter föredragna, Utlåtande. Ut supra. Ex Protocollo Olof Werlin. S. D. t öredrogos åter och biföllos följande, den 6 Juli meddeldta och sista Plenidag på bordet lagda Betänkanden : af Stats-Utskottet, i afseende påen, uti Kongl. Maj:ts till Statsutskott - Den 14. Juli. n&9 Utskottet aflåtna Nådiga Proposition den 1 sistl. Mars, angående Stats-Verkets tillstånd och behof, till afskrifning i Riks-Staten föreslagen summa af 5,283 R Banco, sorn af Stats-Verket blifvit Riksgälds - Contoirer ersatt, för de, till ett lika belopp, utaf BevillningsUppbörden i Stockholms
Då motionärerne sålunda ansåge det vara af synnerlig vigt för jordbrukets och landets förkofran, att åtgärder vidtogos för anskaffning och spridning af en för Jemtland passande fårrace; då de åtgärder, som af Staten till fårafvelns förbättring vidtagits och den hjelp, som till följd deraf för sådant ändamål äfven stöde enskilda orter till buds, icke kunde lända Jemtland till gagn, alldenstund de racer, öfver hvilka Staten för närvarande disponerade, icke vore för Jemtland passande; då likvisst detta landskaps beskaffenhet gåfve en stor betydelse åt fårafvelns förbättring derstädes och då den enskilda eller kommunala omtankan, hvilken under andra förhållanden väl skulle kunna umbära Statens mellankomst för ett sådant behof, dock i Jemtland framför de flesta andra orter, enligt motionärernes tanke, påkallade och försenade en sådan hjelp; hemställde motionärerne, att äfven fårafvelns förbättring i Jemtland måtte i någon mån genom anslag af allmänna medel befrämjas; och Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60 35 hafva motionärerne, på gruud af hvad sålunda blifvit anfördt, framställt det förslag, att till Kongl. Majits disposition måtte anvisas dels 5,000 Ridr till inköp af 4 stycken hingstar, hvilka, till befrämjande af en god afvel arbetshästar, borde stationeras å lämpliga ställen i Jemtlands län, för att till stobetäckning användas, dels ock 5,000 R:dr, till uppköp af tackor och baggar af en för Jemtland passande race, att till fårafvelns förbättring likaledes uppsättas å passande ställen i nämnda län, allt på sätt samt under de vilkor och kontroller, som Kongl. Majit, för de afsedda ändamålens vinnande, kunde finna för godt bestämma. Hvad först angår det äskade anslaget för befrämjande i nämnda län utaf en god afvel af arbetshästar, så, enär de af motionärerne anförda omständigheter synas
För ögonblicket hafva vi dessutom ett serskildt, ett ytterligare skäl att anslå , hvad vi kunna af våra tillgångar för allmänna arbetens bedrifvande: det nemligen, att sysselsätta den del af befolkningen, som, i anseende lill allmän förlägenhet och penningebrist, saknar tillfälle att använda sin arbetsförmåga. Ilan bör visserligen hoppas, att penningeförlägenheten är öfvergående; men emedlertid är den för mångens välfärd förstörande, och om Rikets Ständer låta sine penningeverk idkeligen förkofra sig, utan alt till näringarnes lif återgifva, hvad de från dem årligen uppsuga, så måste i längden deraf följa en benägenhet att aftyna, i stället för att tillväxa. På dessa hufvudsakliga skäl anser jag, att Stals-Utskottet, i den mon Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och i öfrigt tillgänglige upplysningar för närvarande medgifva, hade bordt tillstyrka Rikets Ständer att bevilja anslag och medel till sådane allmänna arbeten och företag, hvarigenom ej allenast transportkostnaderne från de större bergslags-orterne kunnat minskas, utan jemväl möjlighet beredas att från våra rika gruftrakter afföra en flerdubblad* mängd malm eller tackjern till da ställen, der förädling derutaf kan ega rum. Härvid har förekommit: Stats-Utekoltel» Utlåtande, N:o 156. 23 1:0 Frågan ora en canal emellan de betydliga sjöarne Barken och fVessman, saint vidare till Bjärken och Bysjön från trakten af lastageplatsen Smedjebacken lill Grängesbergets malmtrakt. Detta vore en förlängning af Strömsholms canal, hvarigenom de outtömliga förråd af jernmalm, hvilka finnas uti Grangärde socken och orterne derintill, skulle ut»n omlastning kunna från förenämnde sjöar nedföras till Strömsholm för långt ringare kostnad, än deri, de nu vidkännas lör blotta transporten till Smedjebacken, och till ojemnfoi tigt större mängd, än nu, då tillräckligt antal dragare och lolk uti de olinktbara bergstrakterna saknas för forslingeu af den myckenhet, som kunde brytas.
Till beredande af en närmare kännedom om tiden när, och sättat hvarpå Bänkman först utsågos och huru frågan om deras afskaffande vid de senare Riksdagarne blifvit behandlad , har Utskottet låtit, efter förekomne anledningar, ur föregående Riksdagars Protocoller sarala underrättelser i dessa omständigheter och hvarigenom följande upplysningar erhållits: att Ridderskapet och Adelns Protocoller för 1719, redan omtala Bänkmän , hvilkas befatta ning på den tiden egenteligen synes hafva bestått deri, att efter enskild rådplägning med de öfriga Lcdamöterne på samma Bänk, å deras vägnar afgifva yttrande öfver förekommande ärenden, och jemväl, enär olika meningar uppstått, derom ensamme votera: att se dan Ridderskapet och Adeln den 24 Januarii 1719, genom en formelig act upphäfvit den i r 626 års Riddarhusordning stadgade fördelning af Ridderskapet och Adelns Ledamöter i 3:ne särskildta Classer, nemligen Herre , Riddareoch SvenneClasserne, och den på grund deraf införda votering och valsätt Classvis; samt beslutit, att all omröstning från den tiden skulle ske per Capita; så innehåller Ridderkapet och Adelns ptotocoller för den påföljande Riksdagen år 1720, att en Ledamot från hvarje Bänk utsågs att välja Electorer till förrättan - Den n April e, m, de af val till Utskotts Ledamöter, utan att !;kväl af samma Protocoller kan inhemtas det sätt hvarpå dessa personer
Med anledning af desse förhållanden, och för att hejda den allt mer och mer tilltagande fattigdomen, men icke för att klandra hvad som blifvit förordnadt, hemställde motionairen, om icke afvittringen i meranämnde landsort måtte, om ej alldeles upphöra, åtminstone på några år inställas, intilldess mera gynnande omständigheter talade för dess fortgång; dock att i de Socknar eller byalag, hvarest mälningarne blifvit fulländade, delnings-och skattejemknings-åtgärderne, som på afvittrings Domare berodde, skyn dsamt finge gå i verkställighet. Denna motion, sorn StatsUtskotlet ansett böra gemensamt med Allmänna Besvärsoch Oeconomielltskottet behandlas, har af de förenade Utskotten blifvit tagen i öfvervägande, dervid Utskotten inhemta!., hurusom Kongl. Majit, under den 9 Mars 1828, förordnat, att Afvitlringarne i Herjeådalen ofördröjligen borde taga sin början, på det denna Orts invånare skulle beredas de fördelar, som med en säker ägande rätt till jorden äro förenade, och hvilken på. annat sätt ej kunde vinnas, än genom bestämda skillnader i området ej mindre emellan Kronan och Hemmansegarne, än dessa sednare sins emellan; och skulle dervid gälla till efterföljd. Kongl. Majrts för afvittringsverket i Jemtland den 8 December 1820 utfärdade Nådiga Stadga, enligt hvilken Afviltringens föremål äro: att' skilja Kronans marker från enskildes ägor; att af de förra tillägga svaga g SlateSamt Allm. Besv. och Oecon.-Ulsk. Betänkande N:o 3.
Föredrogs änyo och remitterades till Lagutskottet Kgl. Maj:ts den 27 sisth Mars afgifne, samt’ den 28 sisth April e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förmånsrätt för Upsala Academi hos dess Uppbördsmän, i afseende å medel, som af dem för Academiens räkning blifvit uppburne eller förvaltade. Föredrogs ånyo och remitterades till Statsoch BancoUtskotten Kongl. Maj:ts den 10 sisth April aflåtne, och den 28 i samma månad e. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående Landshöfdingen J. A. Wingårds anhållan, om befrielse från ersättningsansvar för de af förre LandsSecreteraren Kleman tillgripne och förskingrade allmänna medel. Föredrogs ånyo och remitterades till Lagutskottet Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den 1 sisth April f. m., på bordet lagde Motion, angående ett Lagförslag, som innefattade ansvar för förskingrandet af ChartseSigillatse-medel. Ånyo föredrogs och remitterades till Lagsamt Allmänna Besvärsoch EkonomiUlskotten Friherre Wrangels, Henning, d. 9 sisth April e. m., på bordet lagde Anfö - Den 4 Maji f. m. rande, innefattande åtskilliga anmärkningar vid den nu gällande Landtmäteritaxan. Föredrogs ånyo och remitterades till Stats-, Bancooch LagUtskotten Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard, den 21 sisth April e. m., på bordet lagde Anförande, i anledning af Kongl. Maj:ts den 3o sisth Mars e. m. till Utskotten remitterade Nådiga Proposition, angående förändring och tillägg i AnsvarighetsLagarne för Rikets Ständers Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoret, samt Directeurerne vid LåneContoren i Götheborg och Malmö.
Vid behandling af detta ärende har Utskottet ansett nödigt att, i den ordning 4a §• Riksdags-Ordningen medgifver, infordra upplysning från Kgl. Stuteri-Öfver-Styreisen, om och hvilka åtgärder som blifvit vidtagne till förbättrande af allmogens hästafvel; och har i anledning häraf Chefen för nämnde Styrelse meddelat: alt försök skett med betäckning af Norrska hingstar, så väl å ston vid Strömsholms Stuteri, som å allmogens ston, utan att resultatet motsvarat hvad man väntat; att, redan hösten iSaä, g hingstar af Norrsk race blifvit stationerade i Småländska Länen, efter hvilka hingstar folio ett ringa antal föl och desse till större delen svage och oproportionerlige, hvadan förtroendet för hingstarne till den grad aftagit, att a:ne af dem de senare åren anlitades till endast arne betäckningar hvardera; att af berörde g hingstar ännu arne qvarstå, som lika litet motsvara åsyftade ändamålet; att Stuteri-Öfver.Styrelsen, i förmodan att mindre godt val af beskällare egt rum, gjort flere fruktlösa försök att från Norrige erhålla en fullkomligt god hingst, men slutligen af en infödd, tillförlitlig hästkännare erhållit det bestämda yttrande, att den förr så välkända Norrska bästracén i senare tider blifvit så försämrad, att en fullgod hingst numera ej kan fås. hvarföre ock hingstar från Strömsholm blifvit begärde i ändamål att förbättra Norriges liästrace; hvarjemte Stuteri-Öfver-Styrelsen i transsumt bifogat Konungens Befallningshafvandes i Östersund tili Kongl Maj:t, den i4 sistl. Februarii, aflåtne underdåniga skrifvelse, deruti jemväl omförmäles, att Norrska, förr godkända, hästracen numera är så försämrad, att en duglig och felfri häst svårligen kan uppsökas, hvaremot Jemtlands hästar för närvarande ega ett inom norra .provincerne okändt företräde; såsom följd af hvilka utredde förhållanden Stuteri-Öfver-Styrelsen yttrat den åsigt, att
Diskontverket skall kunna beredas liqvid för dess fordran, har Utskottet, i betraktande såväl häraf som af öfriga i ansökningen uppgifna 4 Banko-Utskottets Memoriale JV5 50. omständigheter, ansett sig böra. i likhet med hvad Bankodiskont-direktionen tillstyrkt, vördsamt hemställa, att, derest 500 R:dr R:mt inom en månad, efter det Rikets Ständers beslut härom varder sökanden delgifvit, till Diskontverket inbetalas i afräkning å Verkets hos förre Apothekaren C. P. Lidmans egande fordran, utgörande i kapitel 1,367 R:dr 4 öre R:mt, återstoden af samma fordran i såväl kapital som ränta måtte eftergifvas och ur Diskontverkets räkenskaper få afskrifvas, Stockholm den 3 Augusti 1863. N:o ÖO. Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Aug. 1863, kl. 1 e. m. Memorial, angående föreskrifterna i 8:de artikeln af Banko-reglementet. Vid verkställd granskning af nämnde artikel i Banko-reglementet, hvilken omfattar stadganden rörande Bankens pappersbruk Tumba, har Utskottet icke funnit annan förändring af nöden, än att, sedan Utskottet, på derom af Banko-fullroägtige gjord framställan, beslutat att andre bokhållare-befattningen vid Tumba bruk finge indragas, med rättighet för Fullmägtige att af derför anvisade löne-inkomst använda hvad som för den nya regleringen af göromålen erfordrades, §§ 182 och 183 i Reglementet måtte, i öfverensstämmelse med detta beslut, förändras; med iakttagande hvaraf berörda §§:r i blifvande Banko-reglemente skulle erhålla följande lydelse: 1:0. (motsvarar § 182.J Brukets egentliga förvaltning besörjes på stället af en förvaltare, som på förordnande tills vidare af Fullmägtige tillsattes. 5 Förvaltaren skall för den uppbörd, som kan blifva honom anförtrodd, ställa godkänd borgen eller annan säkerhet, till det, belopp Fullmägtige bestämma.
Punkten innehåller hufvudsakligen, att bland utvägarna till cassans bibehålian - Den 08 Juli f. m. de i det skick, R. o. Ad. beslutat, att den skall bibehållas, lånerörelsens minskning eller slutliga indragning må blifva den, som sist af alla användes. Sålunda måste i stället för ordet: proportion, sättas något, som icke strider emot R. o. Ad:s beslut. Men att denna utväg skall användas i sista rummet, det måste väl icke förfalla på grund af något förut fattadt beslut, men väl på grund af öfvertygelse och ett i öfverensstämmelse dermed nu fattande beslut. För min del tillstyrker jag likväl antagande af hvad denna punkt hufvudsakligen innehåller, och anser således äfven, att den bör undergå den nödiga redactionsförätidringen. Gr. Cronhjelm: Jag instämmer med Hr Lefren, ang:de nödvändigheten af redactionsförändringen; men då punkten börjas med dessa ord: ”att af alla de uppgifna utvägarna, ” anser jag äfven ändamålet med dessa utvägar i denna punkt böra uttryckas, nemi. till betryggande af Bankens säkerhet. Likväl lemnar jag derhän, om detta bör stå i slutet af punkten, eller utbytas mot mellanmeningen. Frih. Ehrenborgh: Det har visat sig vid alla dessa punkter, att sedan man börjat att gå från systemet i Utsk:s Utlåt., kommer man vid hvarje punkt uti en liten dilemma för att få en ingress. Det var det jag sökte förekomma genom en allmän ingress; och jag tror, att R. o. Ad. uti ingressen vid y:de punkten uttryckt den mening, att alla dessa åtgärder skulle vidtagas för metalliska cassans förstärkning. Om då 8:de punkten börjas med: ”att af alla de uppgifna utvägarna, ser jag icke, att det behöfver uttryckas annorlunda, än att af alla de uppgifna utvägarna lånerörelsens förminskning är den, som i sista rummet bör tillgripas, och det endast då Bankens säkerhet det ovilkorligen fordrar. Jag ser icke behof af att tillägga ett enda ord för att uttrycka, hvad BancoUtsk. menat. Hr von Hartmansdorff, Aug.:
R:dr. k. st. 1 R:dr sk. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. St. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. R:dr. sk. R:dr. sk. R:dr. sk. rst. Fattigförsörjning. Skjuts. Väghållning. Diverse afgifter, (mera och allmänna besvär. Summa Statsbidrag. Pastorers. Kapetlaners. Kyrkohetjenings. Summa. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. R:dr. sk. rst. R:dr. sk. R:dr. ■sk. R:dr. sk. R:dr. sk. R. von KRdiMER. J. Adolf Carlson. Jon. Kjellin. Uerättelse öfver lpsala län för åren 1843—1847. ) ! i f i i i ' Tabell för Städerne inom Upsala Lan, för åren t§43-i§i7. Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget. Uppskattadt värde. Underhållna Kreatur. Utsäde af Jord. Bevillning efter 1845 års Förordnini Ständiga Räntor. Clereciets underhåll. Efter 2:dra Art, ro1 Q, i. o c > fr Upsala stad och Hongl. Akademi R:dr. Adolf Carlson. t Jon. Kjellin. Berättelse öfver Upsala län för åren 1843—1847. Sammandrag öfver Upsaki Läns Markegångs-Taxor för följande år. Tunna Hvete d:o Råg d:o d:o d:o d:o Mark Korn ... Malt ... Blandsäd, i Korn, i Ilafra Hafra .. Torrt Rågbröd .. d:o ■ Mjukt d:o ...
För öfrigt får icke förbises att de samlingar af konstverk i målning, bildhuggeri, färnsåker m. m., Staten redan eger och hvilka skola i museum inflyttas, äro af ganska betydligt omfång och i ständig tillvext. Det är således synnerligen angeläget att företrädesvis åt dessa samlingar i museum beredes icke blott nödigt utrymme utan ock ändamålsenlig uppställning, som dock svårligen kan ske om byggnaden skall emottaga ett ansenligt bokförråd; hvartill dessutom kommer att i fall Bibliotheket inflyttas i museum, det blir omöjligt att derstädes inrymma en större och konsthistorisk ordnad samling gipsafgjutningar. Afven dessa omständigheter äro af vigt och böra i Utskottets tanke utgöra väsendtliga skäl för den åsigten att från museum utesluta Kongl. Bibliotheket, hvilket, ehuru dyrbart, likväl, såsom komiterade äfven anmärkt, icke i museum kan anses vara på sin rätta plats och som dessutom, med afseende på den genomgripande förändring dermed förr eller sednare måste vidtagas, i anledning af den starka tillökningen, som i dess samlingar är att påräkna, lämpligast bör förläggas till ett ställe, som för en längre framtid lemnar både utrymme ät dess tillhörigheter och tillfälle för erforderlig utvidgning. Då Utskottet derjemte föreställer sig att. genom ofvanomförmälda konstalsters och samlingars förflyttning till musei-byggnaden, tillfälle icke bör saknas att åtminstone för närmaste framtid i några af de lokaler, som på sådant sätt blifva lediga, tillsvidare inrymma nämnda Bibliothek, har Utskottet ansett sig böra till hufvudsakliga delar förorda komiterades sednare alternativförslag, hvilket Utskottet jemväl lagt till grund för sina beräkningar och hemställer, 1 :o. att detta förslag må af Rikets Ständer godkännas. 16 Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 198. Hvad derefter angår frågan om de arbeten och föremål, för hvilka Kongl. Majit. i öfverensstämmelse med komiterades nyssberorda förslag, ansett medel af Rikets
Grefwe körner frugtade att man e) pä de andra Ständen, hwilka i anseende till sin min, dre talrikhet hinna att fortare afgöra ärenderna, att Slägga dem att wara lika länge tillsammans som w>- Herr Grefwen och Ordföranden gjorde derefter proposition att ordet owillkorligen niätte jnfbras, hwilken med Aej beswarades, samt sedan pä hela § med den af Constitutions, Utskottet föreslagna förändring, hwilken Bifölls. Den 2i L>ctober. 4535 Herr o c st I! e I, instämde ! Grefwe Oe !n 6»!äi!8 gjorda anmärk stng att Riksdags-lnälcn i Cistonologisk ordning mätte föredragas och undantag derjsrän göras endast, j högst wigtiga mät. För föredragningen borde wara en regel sä att dcn ej kunde bero .af infall, Grefwe ^förner instämde alldeles i af» sigten med ett sädint stadgande, incn hemstälde on, ändamälet genom den förcflagna förändringen wunnes. Uttryckets högst wigtiga worc obestämdt. När ett Stä d annorlunda fdrordnade, mätte Ständct hafwa nägon anledning till det äskade undantaget, och han trodde kj man borde supponera att ett Ständ skulle ledas blott af infall. Herr k o t kIiest wille ej heller supponera det om ett helt Ständ, men en enskild person kunde fä ett sädant infall, och derigenom föranleda en läng bfwerläggiiing. Friherre Le cl erström: Pröfningen af hwilka mäl, wore högst wigtiga kunde ju lika lätt leda till en widlöftig bfwcrläggning. Grefwe Kl orner instämde häri: Herr Grcfwen och Ordföranden gjorde derpä propspion pä
b) Bären sockras (/ .- kg å 1 kg bär), framför torkad. Färskt plockad, skölkokas andra dagen i den bildade saften, jes och hackas den genast och blandas en matsked kognak tillsättes, fyllas allmed tillräckligt fint bordsalt. — Mycdeles heta i burkar, sköljda med hett ket bra är äfven att röra den färskt vatten, och tillslutas dessa med dethackade persiljan med godt smör och rulla små bollar däraf, hvilka förvaras samma. Stenia. simmande i saltlake. Det har bara Kapris. Akta kapris är rätt dyr. den olägenheten, att laken gärna vill t. Man kan dock samla sitt förråd själf mögla, och man därför ofta bör tillse Stufvad gädda. Stor gädda, fjällas, på våren, då de minsta, ännu hårda och koka om saltlaken vid behof. klyfves, skares i bitar och lägges i vatknopparna af Caltha palustris plockas Stenia. ten med några skedblad ättika, hvilket och uppkokas i starkt saltvatten, som gör, att slemmet lättare går af. Den hälles bort, medan knopparna afdunsta torkas på linne. I en djup kastrull mellan linne. Torra lägger man dem lägges så mycket råskalad potatis man i en förut värmd syltkruka och häller het Fikonkompott af Smyrnafikon, lagad anser sig behöfva med litet salt och ett kryddad ättika på. Om hösten skördar par i skifvor skurna rödlökar emellan. man de späda fröknopparne af Kapuför tillfället, är kanske ej känd af Ofvanpå potatisen lägges hvarfvis fisk, zinerkrassan, tvättar dem, strör salt många. Man låter fikonen, betäckta lök, ett skedblad mjöl och några bitar emellan, aftorkar dem dagen därpå och med utspädd, sockrad madeira, som smör. Slutligen påhälles så mycket packar ned dem i en burk med peppar, blifvit kryddadt med citronskal, » draga » vatten, att det knappt står öfver fisken. nejlikor, dragon och pepparotsskifvor, på svag eld, tills skalet känns mjukt, Alltsammans får nu koka; fisken uppsamt häller kokt kallnad ättika på och serveras kompotten kallnad. Stenia.
Beläget emellan provincerna Wermeland, Westmanland, Södermanland och Westergöthland borde ett i Nerike anlagdt StamSchäfferi blifva gagneligt för alla dessa provincer; Nerike företer dessutom i närvarande ögonblick möjligheten, att kunna förena de önskansvärdaste omständigheter vid anläggningen af ett nytt StamScbäfferi, att med en utmärkt god local äfven kunna påräkna hos förvaltaren en längre tids erfarenhet samt i allmänhet nit och värma för saken; Kongl. CommerceCollegium har redan uti sitt utlåtande omnämnt Schäfferiet på Ullavy, och är det med full kännedom om förhållandet jag i första rummet skulle vilja föreslå detta ställe för anläggningen af ett StamSchäfferi i Nerike, och då Ullavy derjemte är ett på längre tid utarrenderadt Officers 6* - Den 9 Februarii f. m. boställe, som med största lätthet skulle kunna utvidgas till hvad erforderlig storhet som hälst, genom flere utarrenderade boställens förenande dermed, så anser jag, att man ej borde försumma att begagna dessa fördelar, hälst jag ingalunda betviflar, att närvarande arrendatorn af Ullavy Herr Öfversten och Riddaren von Böhnen skulle åtaga sig ansvaret och förvaltningen af ett StamSchäfferi, om det på antagliga vilkor tillbjöds honom; och som en borgen för den lyckliga framgången af ett StamSchäfferi, anlagdt under Öfverste von Bolmens ledning, gör jag mig till en skyldighet, att med full kännedom om förhållandet förklara, det troligen i hela Sverige ej finnes något utarrenderadt militaireboslälle bättre skött och vårdadt än Ullavy, hvilket således äfven torde förtjena en allmännare utmärkelse. Slutligen skulle jag, hvad StamSchäfferier beträffar, vilja föreslå, att den gamla Merinoracen, som ännu finnes vid Näs i Småland, blefve flyttad derifrån till undvikande af all blandning, och skulle må hända Upland vara den bäst passande province att emottaga denna hjord till förberedande af öfvergången till ännu finare och ädlare race. Den Kongl.
Ofullkomligheten och olämpeligbeten af sistomförmälte undsättnings-anstalt, anser jag för min del sä pätagelig, at widare bewisning deraf wore et öfverflödigt företagande; Och sednare tiders, men i synnerhet det nu sist förflutne ärets, förhällande uplyser och witsordar icke allenast, huru som flera private uphandlare hwilka för dräglige priser, utan nägon billig motwerkan gjort betydelige Spannemäls uplag, sedermera längre tid sätt tilfälle begagna en allmänt vfwerklagad Spannemäls - brist för deras 4y4 Den 26 Julik. deras spannemäls-prisers offäliga stegring, ritan ock, at jämwäl uti sjelfwa hufwudstaden Spannemäls - och Mjölpriserne obehindradt fält upstiga til den mest owäntade höjd, samt lälunda fortfarit, intil dest först genom nägon Spannemäls tilförfel frän Utrikes orter de inhemska Spannemäls - Speculanterne sattes uti frugtan för förlust pä deras betydelige förräder, samt dymedelst kommo i nödvändighet, at nedsätta deras förra priser; Hwilket sednare förställande nogsamt ädagalägger, at, om wid Kronans Magaziner funnits någre förräder, som tvid ofwanberörde stegring blifwit til försäljning för billige priser uplätne, meromförmälte och allmänt öfwerklagade boga Spannemäls-oH Mjölpriser icke sätt eller kunnat äga rum.
Jag är äfven öfvertygad att taflan öfver våra jernvägars framtid är hållen i alltför mörk ton. Ännu är ju ingen väg fullbordad, ännu är hvarken hufvudstaden förbunden med vår största handelstad eller vårt rikaste landskap, ännu kunna hvarken våra malmer eller våra än dybarare skogsprodukter framkomma till jernbanan, ännu äro både taxor och driftkostnad för höga, ännu har, framför allt, trafiken icke kunnat ordna sig efter de nya förhållandena. Vi se dock huru hastigt detta pågår. På södra banan t. ex. var trafiken första året 426 passagerare och 1000 cent. gods per dag; 2 år sednare var den 800 passagerare och 2,350 cent. gods. Må man ihågkomma huru förhållandet var på de bästa Tyska banorne de första åren; må man påminna sig Gr. Hamiltons upgift i dag, att de nu så vinstgifvande Belgiska vägarne de första åren endast gåfvo 1 proc., jag tror då att man .188 Den 28 April e. in. utan öfverdrift kan förespå de våra en rätt vacker framtid. De, liksom andra, skola blott långsamt amortera sin anläggningskostnad, det medgifver jag, men annat kan ej heller begäras; statens ränteutgift upväges ju 100-fallt af den utveckling landets tillgångar genom dessa vägar erhålla. Måtte således de förskräckta lugna sig, eller åtminstone ej tillgripa utvägar liknande de Hr Hjerta i sin reservation föreslagit. Han förordar nemligen att vi hädanefter skola bygga mindre väl och åka mindre fort. allt lör att rädda oss från undergång. Detta är åtminstone ett nytt sätt att betrakta saken. I mitt konservativa mörker hade jag inbillat mig, att den som bygger väl, snart får igen den ökade kostnaden genom besparade reparationer; jag hade vidare trott att tid var mera värd än allt annat, att detta just var en af 19:de seklets hufvudsatser, att i vidsträckta länder, som vårt, hastighet var en nödvändighet för att minska de stora afstånden.
Hans rätt att framställa en sådan begäran är obetridIig, men jag har blott velat fästa upmärksamheten pä det oformliga häruti, och hoppas att man ej må understödja en så beskaffad framställning. Ilr Cederschiöld: Gr. Sparres uplysning, att privatbankssedlar mottagas i Kronans upbörd, är för mig en fullkomlig nyhet. Om sådant eger rum, så sker det på upbördsmännens eget ansvar, och jag tviflar på att någon af dem vågar insända dylika sedlar till StatsKont. I anledn. af Gr. Sparres anmärkning om den inconseqvens, som skulle ligga deruti att den som förfalskat en af RiksBankens sedlar å ringa valör straffades svårare än den som förfalskat en PrivatBankssedei å större valör, får jag endast hemställa till Hr Gr:n, om icke samma inconseqvens då äfven finnes deruti att den som förfalskat en PrivatBankssedei (t. ex. å 10 Rdr) straffas Härdare än den som förfalskat en af Hr Gr. utgifven revers å 10,000. Hvad beträffar den siste värde talarens anmärkn. mot mitt förslag, så får jag erinra, att jag icke framställt något yrkande, utan blott hemställt huruvida icke grannlagenheten mot K. M:s Propos. borde anses fordra att, då LagUtsk. framställt ett från denna betydligt afvikande förslag, den förra blefve samtidigt med det sednare upläst. — Om emedlertid R. o. Ad. i detta afseende hyser en annan åsigt om hvad grannlagenheten fordrar, så står det naturligtvis R. o. Ad. öppet att lemna min hemställan utan afseende. Hr Nordenfelt: Jag vill endast nämna några ord med anledn. af hvad som blifvit yttradt om grannlagenhet. Jag tror att till hvarje ledamot blifvit utlemnadt ett exemplar af K. M:s Propos., som är häftad här framföre Utsk:s förslag, och då torde all grannlagenhet, som skäligen kan komma i fråga, vara iakttagen. Jag Dl!II 26 Augusti.
Efter jag har ordet, anhåller jag blott att få svara på de af Gr:n framställda argumenter. Gr:n håller sig egentligen vid den omständighet, att författningen i ämnet utkom sisth år, och att ur den synpunkten det icke vore rikligt att begära förändring uti densamma. Då R. St:r samlas, äro de pligtige att uttala hvad de anse vara för landet nyttigt och ändamålsenligt, samt att åstadkomma sådant, vare sig genom förändring af en redan utgifven förordning eller genom en författning, som bör utgifvas. Om en författning blifvit utgifven, hvilken R. St:r icke anse i en viss riktning nyttig, tror jag icke det vara R. St:r värdigt att hafva en sådan grannlagenhet för författningens nyhet, att man af det skälet icke skulle försöka få densamma förändrad, då sådant vore för landet lielsosammare. Oaktadt Gr. Sparre uti sitt yttrande sjelf erkänt, att, till följe af tidsandan och utvecklingen af nationens krafter, en hemmansklyfning blifver allt mer och mer nödvändig, håller Gr:n sig endast till den grundtanken: vi må icke, eftersom författningen är ny, begära någon förän - Den 24 November. 189 dring af densamma förr, än vi sett dess verkan. Och hvad 1853 ars författning beträffar, si), ehuru den icke lägger några oöfverstigliga svårigheter i vägen för hemmansklyfningar, kan man dock icke förneka att den har för syftning all hålla de större hemmanen lillsammans och söka undvika deras klyfning. Sjelfva de syner, då domare och nämnd skola tillkallas, sorn härvid äro erforderliga, kosta icke, i förhållande lill köpeskillingen, obetydligt, hvilket också onekligen måste framkalla missnöje hos folket. Jag vidblifver mitt förut framställda yrkande. Hr von Koch: En talare har ansett sig tillständigt att apostrofera mig för det att jag, som har äran alt bekläda JustitieCanzlers-embetet, vågat yttra, det jag befarade olyckliga följder af en utaf K. M. nyss ulgifven författning.
Förordningen den 26 April 1861, angående en allmän Riks-hypotheksbank; att de särskilda hypotheksföreningarne i riket tillåtas utgifva egna obligationer och förskaffa provinsjordegare amorteringslån; att tiden för amortering af lån ur hypotheksföreningar må blifva inskränkt till 20, högst 30 år; 2:o af Riksdagsfullmägtigen Carl Anders Larsson fråip Ostergötlands län, angående ändring, i vissa delar, af högstberörda nådiga förordning; 3:o af Riksdagsfullmägtigen Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, om ändring i samma nådiga förordning; 4:o af Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson från Elfsborgs län, hvilken hemställt: att hypotheksföreningarne befrias från det olyckliga förmynderskap, under hvilket man dem satt, och att de återgifvas sin frihet att sjelfva sköta sina angelägenheter, men att, om detta icke kan jordbrukaren beviljas, hypotheksbankens institutioner måtte sålunda förändras, att från denna banks styrelse aflägsnas alla främmande och hämmande elementer, så att banken icke blir en öfverförmyndare för hypotheksföreningarne, utan helt enkelt en verkställare af deras beslut och att den lemnäs fria händer att upplåna penningar på bästa möjliga vilkor, utan alla onödiga begränsningar, enär det är en gifven sanning, som äfven gäller jordbrukaren, att »dyra pengar äro bättre, än inga pengar»; samt att i riket inrättas en jordbruksbank, der penningar kunna få lånas mot återbetalningsrätt under 5 å 10 år, och BiL. till R. St.
Fullmäktige tillika hemställt, att, såsom godtgörelse för framtida utdelning af de, sedan Rikets Ständer åtskiljts, tryckta och till Bihanget för näslföregångna Riksdag hörande handlingar, ett belopp af Sjuttiofem R:dr R:mt måtte, efter hvarje Riksdags slut, enligt Tryckfrihets-kommitténs disposition, på lika sätt som öfriga utgifter för samma Riksdag, få från Riksgälds-kontoret utbetalas för verkställandet af ifrågavarande handlingars utdelning sedan bestyret med desammas tryckning öfvertagits af förrbemälde kommitté. Under åberopande af Rikets Ständers förut i enahanda hänseende fattade beslut, anser sig Stats-Utskotlet böra tillstyrka bifall till hvad Fullmäktige sålunda hemställt, angående arfvodes beviljande för utdelningen af ofvanberörde, Bihanget vid ej mindre sednast förlidne, än innevarande och kommande Riksdagar tillhörande och efter Riksdagens slut tryckta handlingar. Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Dec. 1857, kl. 3 c. m. Utlåtande, angående särskilda arfvodens beviljande får verkställigheten af Riksdag s-kostnadernas betalning, samt granskningen af de å dessa kostnader afgifna räkningar och reqvisitioner. (R:gs-Afd.) Efter det Rikets Stander vid 1828, 1829 och 1850 års Riksdag beslutit, att alla kostnader eller utgifter, som genom Rikets Ständers sammanvaro föranleddes, skulle omedelbart bestridas af Riksgälds-kontoret, hafva, i öfverensstämmelse med Fullmäktiges derom gjorda framställningar, särskilda arfvoden varit al Rikets Ständer beviljade för de tjenstemän vid sagde verk, som haft sig uppdraget att verkställa utbetalningarne utaf Riksdags-kostnads-roedlen ocb upprätta redogörelserna för de till dessa kostnaders bestridande anordnade summor samt granska inkomna räkningar och reqvisitioner å sådana kostnader. Dessa arfvoden bestämdes vid ofvannämnde Riksdag till ett sammanlagdt belopp af 675 R:dr samt vid 1834 och 1835 äfvensom vid 1840 och 1841 års Riksdag till 266

End of preview. Expand in Dataset Viewer.

Dataset Card for mini_cleaned_diachronic_swe

The Swedish Diachronic Corpus is a project funded by Swe-Clarin and provides a corpus of texts covering the time period from Old Swedish. The dataset has been preprocessed and can be recreated from here: Src_code.

Dataset Summary

The dataset has been filtered with the metadata:

Manueally transcribed or post-ocr correction
No scrambled sentences
Year of origin: 15-19th centuary

Data Splits

This will be further extended!

Dataset Split	Number of Instances in Split
Train	352137
Test	7187

Acknowledgements

We gratefully acknowledge SWE-clarin for the datasets.

Citation Information

Eva Pettersson and Lars Borin (2022) Swedish Diachronic Corpus In Darja Fišer & Andreas Witt (eds.), CLARIN. The Infrastructure for Language Resources. Berlin: deGruyter. https://degruyter.com/document/doi/10.1515/9783110767377-022/html

Downloads last month: 66

Size of downloaded dataset files:

480 MB

Size of the auto-converted Parquet files:

480 MB

Number of rows:

420,491

Models trained or fine-tuned on Riksarkivet/mini_cleaned_diachronic_swe

Riksarkivet/bert-base-cased-swe-historical

Fill-Mask • Updated Oct 11, 2023 • 66 • 2