Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

B e t ä n k a n de n, N:is 4i3, 4^4* 5o5 Ehuru Utskottet i allmänhet gillar förslaget, kan Utskottet likväl icke instämma med Motionairen, i afseende på tiden och sättet för R:gsSedlarnes indragning, enär Utskottet anser några brådstörtande åtgärder i detta hänseende mindre tjenliga. Utskottet föreslår alltså: a) Att med samma dag, som Banken öppnas för utvexling af Silfver mot BancoSedlar, all tillverkning af RtgsSedlar inställes. U) Att de, vid berörde tid, i förråd varande och utelöpande R:gsSedlar, må uti R:gsContoirets Cassör på vanligt sätt utoch invexlas, så länge de icke äro förslitne. c) Att, i afseende på prescriptionstiden, det öfverlemnas åt R. St:r vid nästa Riksdag, att, efter då varande förhållanden, härom besluta. Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss på Utskottets Betänkande N:o 383, angående sättet för upptagandet af det Lån, R. St:r, genom bifall till Utskottets Betänkande N:o 382, beslutat. Då Utskottet nu går, att besvara de anmärkningar, som inom Höglofl. Ridd. och Adeln, Vällofl. BorgareStändctj samt Hederv. B ondeSlandet emot förrberörde, af Högv.

Hvad angår den stad, hvars ombud jag har äran vara, så anhåller jag få nämna, att helt nära derintill finnes i tvänne krutmagasiner för närvarande vid pass 1,200 centner krut förvaradt, utan att numera, oaktadt af stadsfullmägtige derom gjord framställning, en enda skildtvakt vid dessa magasiner är posterad, till aflägsnande åtminstone af de vådor, som genom okynne eller lättsinne samt våld och inbrott möjligen kunna föranledas. Förut har dock vid dessa kruthus funnits ständig bevakning, men detta försigtighetsmått har nyligen blifvit indraget. I krigstid torde det i våra dagar, då artilleriets skjutkraft blifvit så betydligt förökad, kunna blifva vådligt nog, att på ett enda ställe så nära kusten hafva hela det till Gotlands försvar afsedda krutförrådet förvaradt, Bilt. till R. St. Besvärsoch Ekonomi-Utekottets Memorial N:o 4. hvilket der af projektiler från fiendtliga fartyg lätt kan antändas, i hvilket fall explosionen af ett så stort krutförråd befaras blifva den närbelägna stadens totala ödeläggelse, på samma gång som den tillintetgör möjligheten af öns försvar medelst eldvapen: och denna fara skulle genom krutförrådets delning och flyttning kunna aflägsnas, och kostnaderna derför böra anses ringa, när det gäller tusentals menniskors trygghet och välfärd, lif och egendom. Af ofvananförda skäl får jag vördsamt föreslå, att Rikets Ständer behagade bifalla Herr Witts ifrågavarande motion af Herr Grenander. i\:o 4. Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1865, kl. 2 e. m. Memorial, med återlemnande af motion, angående rättighet att i lagsökningsmål vända sig till domaren i orten, hvilken skulle, lika som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, ega meddela qvarstadsoch utmåt ningsbeslut.

Grytor, Kittlar, Kakelugnar, Gallerverk, samt apterade Stolpar och Ledstänger dertill och Slussportar med 24 R:dr värde per Sk® St. v., 6 R:dr införselstull och tullfrihet vid utförsel; samt den andra: Hällar af 1 ‘ tums tjocklek och derunder till och med 1 turn, Lod och Lödjor till vigter af i Sk®ds vigt och derunder, lill och med \ Sk® med 10 R:dr värde per Sk® St. v., förbud mot införsel och 2 R:dr utförselstull. Som Presle-Slåndet stadgat samma värdesoch tull bestämmelser för bägge rubrikerna, men, vid sådant för hållande, beslutet, hvad angår fördelningen i 2 rubriker, såsom lill någol ändamål icke ledande, torde böra förfalla, kommer, i händelse hvarken bemälde Stånd frånträder skiljagtighelen, i afseende å inoch utförsels-bestämmelserna, eller Borgare-Ståndet afstår från dess beslut om såväl fördelningen af rubriken som om värden och tullafgifter, omröstning att anställas, dervid först blir nödigt att afgöra, hvilkeldera af sistberörde bägge Stånds beslut bör utgöra contra-proposition, för hvilket ändamål" Utskottet föreslår följande voteringssätt: 139:0. Den, som anser, alt contra-propositionen i hufvudvoteringen om ifrågavarande artikel bör utgöras af PresteStåndels beslut, att Jern: gjutet: Grytor och Kittlar, Hällar aj t\ tums tjocklek och derunder, Kakelugnar, Lod och Bevillnings-Utskotlets Memorial, JV:o 41. 71 Lödjor till vigter af till och med 1 Skit' vigt stycket, Stolpar till Gallerverk och Ledstänger dertill samt Slussportar bör åsätlas R:dr värde, förbud mol införsel och sk. införselstull Sk® St. v., voterar Ja; den, det ej vill, voterar

Ständers Allmäna Lag - Utskotts den 24 nästlidne October afgifne Utlåtande öfwer de hos HögloflRidderskapet och Adeln, samt Preste-Släu« det gjorda anmärkningar wid Utskottets förur aflätne Betänkande, angående tvifla i afseende pä Äktenskap förbudna Skyldoch Swagerskaps - leder, fann Siandet för sin del skäligt att bifalla, de af Utskottet söreflagne änäringar uti Z och 6 §. Z. 2 Capiklet Giftermäls-Balken, äfwen som de ändringar uti 58 och Zy Capirlet Mitzgärnings - Balken , samt ig Capitlet RäiregängS-Balken, hwilka, med förstnämnde 2:ne Lagens rum stä i oikiljaktigt sammanhang. Men hwad deremot angar Utskottets försiag kill ändring uti Giftermåls - Balkens 2 Capikel Z §- har Preste - Ständer ansett Lagens stadgande deruti böra oförändrat förblifwa. Hwilket, härigenom skulle de Respcctive Med - Staude» samt Lag-Utskotttt wördsamt och wänligcn meddelas, hit supra. S. D. Den i4 November. 109 SD. Efter uplasande of Herrar B:co Full» mägkiges igenom Banco-Utskottet infordrade förklaringangäende deras under nästledit är kemnade bifall dertill, an Diskont-Jnrättuingarne i Götheborg, Malmö och Abo, flngo af Riks-Discont-Werket, xjll förfallne löpande Reversers infriande bilradas med oumqängeliae kemporaire Länfummor, blef Herrac Baneo-Fullmägkiqes äswanbcrörde ätgjärd af PresteSländet gillad, hwarom be Respective Med-Ständen samt Banco-Ulffottet ffnlle wördfaml och wall» ligen nnderrällaS. 8uxra. kkx krotocokko .'

Vid det outredda skick, hvaruti den af Herr Rooth väckta fråga om stals-anslag för det af honom upp - 30 StatsU ts ko Itets Utlåtande N:o 458. gifna föremål således blifvit för Rikets Ständer framställd och för närvarande sig befinner, hemställer Utskottet, 22:o. att motionen härom måtte varda lernnad utan vidare afseende. Förnyande en under sednaste riksdag af staden Falkenbergs då varande ombud, rörande samma ämne, gjord framställning, har Herr A. M. Lundberg, genom en inom Borgare-ståndet afgilven motion, väck fråga om beviljandet af ett lån å 20,000 R:dr och ett anslag utan återbetalningsskyldigbet å 2.). 1)00 R:dr B:ko för hamnbyggnad vid nämnde stad enligt t. f. Chefens i södra Vägoch Val lenbyggnads-dislriktet, Kaptenen A. Remmers, i slutet af 1853, uppgjorda plan och förslag, dervid kostnaden för detta företag beräknades till 58.400 R:dr sagde mynt. Till stöd för den sålunda, ä samma stads vägnar, nu ånyo framförda anhållan om statsbidrag för beredande af en förbättrad hamn derstädes, har motionären hufvudsakligen anfört följande, i Kapten Remmers derom afgifna betänkande omförmälda, förhållanden: Nyttan och behofvet afen nödhamns bildande vid Falkenberg för den farliga seglationen utanför Halländska kusten, o o o 7 hvarest, på den 10 mil långa öppna kuststräckan mellan Warberg och Hallands Väderö, hamn saknades för dem, som icke borde eiler kunde inlöpa i Hahnstads-bugten, erkändes allmänt och hade redan för mer än 20 år sedan officielt vitsordats. Anläggningen af en säker hamn midt på nämnde kust, ej långt från Westergöthlands och Smålands skogsbygd, komrrie, äfven ur kommerciel och national-ekonomisk synpunkt betraktad, att utgöra ett företag af stor och obestridlig nyfla.

Om Officeraren sjelf bor hos Arrendatorn, eller kan resa till Bostället, och påse, detta är dock den fläck, som tillkommer mig att försvara , skulle detta verka fördelaktigt på den militairiska andan, ehuru jag nog känner, Dun 6 November f. m. 101 att inga andra band för Svenske krigaren beliöfvas än känslan för det hela. Hvad Boställenas häfd beträffar, lärer något hvar veta, att de i allmänhet ej äro bättre skötte nu än före i8o5, med några få undantag blott, der kostnad blifvit nedlagd och förbättringar skedt. Sådant var likväl äfven-förhållandet förut. När Bostället var väl skött, fick Arrendatorn vanligen, oaktadt ombyte af Indelningshafvare, sitta qvar äfven före i8o5. Derföre har jag bi träd k Utskottens Förslag, att när arrendena upphöra, Boställena måtte upplåtas åt indelningshafvarne. Riksens Ständer hafva sjelfva, på sätt Friherre Björnstjerna anmärkt, väckt fråga om en löneréglering inom indeldta Armeen. En sådan åtgärd, anser jag ock nödvändig. Den kunskapsfulle man, som näst Konungen sjelf, med så mycken förmåga ledt Armeen, bar i detta afseende uppgjort ett Förslag, som jag haft tillfälle att se, och hvilket jag anser för så rigtigt, att det bör bifallas, då det en gång till pröfning förekommer. Jag tror emellertid så mycket mindre, att detta Förslag motverkas deraf, att Subaltern-Ofiicerarne sjelfve bruka sina Boställen, sorn Friherre Björnstjerna sjelf i Förslaget nämnt, att om Boställena ej kunde med förmån utarrenderas, borde Subaltern-Oflicérarne öfvertaga dem. Ändamålet med denna framställning bar icke varit att hindra återremiss, ulan endast 102 Den 6 November f. m. att redovisa motiverna till förslaget. Må hända ser jag saken ur en gammalmodig synpunkt; men åtminstone har jag menat väl håde med Fäderneslandet och de enskilde. Herr Hjerta} Gustaf:

Hvar och en bör hafva rättighet att bosätta sig hvar lian behagar, blott han är ordentligen förpassad från den ena församlingen till den andra; och 0111 han kom att i någon församling anlita fattigvården, tidigare än de 10 år tilländagå», hvarefter han skulle hafva infödselsrält, borde den församling, hvarifrån han kommit, bidraga till hans underhåll i förhållande lill de år, hvarunder han vistats i de olika församlingarna; så att, om han efter 2:ne års vistande i en soc - Den 9 September f, m. ken föll fattigvården till last, skulle af denna församling endast betalas T% af bidraget till hans underhåll, och den församling, hvarifrån han kommit, finge betala T80. Detta skulle i min tanke vara öfverensstämmande med deu fullkomligaste rättvisa och billighet. Man kan väl säga, att det blefve ett vidlyftigt och svårt bokhålleri öfver de flyttande; men något besvär måste man väl underkasta sig för att afhjelpa ett stort ondt. Utsk:n tyckas i 16 §:n hafva erkänt riktigheten af den princip, att ingen skall kunna hindras att flytta hvart han behagar. Der står nemi., ”att ingen må, i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga, inskränkas i rättigheten att välja vistelseort;” men hvad allvar Utskm haft med detta stadgande kan man bäst se i 6 och 7 §§:na, hvarest Utsktn stadgat strängt äfventyr för den, som mottager någon som blir fattig i sitt bus eller på sina ägor. Kär således ingen vågar mottaga den som synes kunna blifva fattig, i anseende till det svåra äfventyret, hvarföre han blottställer sig; hvartill gagnar det då att förklara den fattige berättigad att bo hvar han behagar? Det är blott, 0111 jag så får säga, att smeta bouoin om munnen med något, som man ej vill gifva bonoin att verkligen förtära.

Deremot ville jag, för beredande af den åsyftade fördelen och beqvämligheten för jordbrukare, som idka bränvinsbränning, och dä jag, utan att befara någon så kallad öfverproduktion, anser bränvinstillverkare kunna och böra berättigas att utöfva rörelsen under hela den i 1 mom. bestämda tid, föreslå följande förändrade lydelse af 2 mom. i samma §: Bränvinstillverkare ege att under alla ofvannämnda terminer eller under en, en och en half, två, två och en half, tre eller Sammans. BevillningLagsamt Allm. Besv.- och JEkon.-Dtsk. Bet. 2. 23 lyra terminer handteringen utöfva, dock icke under kortare tid än en termin; och må bränvinstiliverkning jemväl börjas den I November kl. 12 på dagen samt fortsättas till den 1 eller 15 December vid samma timma. Ifall detta mitt förslag skulle godkännas, torde 9 § böra lörändras sålunda: Vill den, sorn till bränvinstiliverkning under en eller flera, men icke alla terminer sig angifvit, sedermera tillverkningen under en eller flera påföljande terminer fortsätta, eller vill någon, efter att hafva för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit, densamma för en eller flera terminer utvidga; gore erläggas bör. Vill han åter från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid med en eller flera terminer inskränka, eller uppgifvet till verkningsbelopp för en eller flera terminer minska; an mäle — tillverkningsafgift. Hvaremot 20 g skulle blifva oförändrad. Det synes mig äfven vara mindre lämpligt att, pä sätt Utskottet i ett föreslaget tillägg till 21 § uti ifrågavarande förordning tillstyrkt, medgifva bränvinstillverkare att med posten till Konungens Befallningshafvande insända tillverkningsafgiften, jemte två R:dr Itänt såsom ersättning till Räntmästaren för det han skulle till bränvinstillverkaren öfversända qvitto. Ett sådant förfaringssätt vid liqvid af kronoskatter är hos oss ovanligt och har mig veterligen icke varit tillåtet, samt torde ej heller uti nu ifrågavarande fall böra medgifvas.

Const.Utsk:s förslag är uppgjord, tror jag man har föga anledn. att befara, att icke den portion till valen detta BondeSt. hittills haft, skall få en ganska tillräcklig öfvervigt, inom åtminstone den ena kammaren. Jag tror att äfventyret för BondeSt. skulle komma att visa sig ganska ringa. Hr von Hohenhausen: Med afseende å hvad Gr. Mörner sednast anfört, att i det från förra riksdagen hvilande förslaget till representationsförändring, som vid denna riksdag af BondeSt. antogs, synes, alt detta Stånd icke varit emot de samfällda valen för Utsk:sbildningen, så kommer sådant sig af det enkla skälet, att genom nämnde representationsförslag tillkom Ståndet de droit att tillsätta nära två tredjedelar af hela representationen, och det berodde således på Ståndet sjelf alt handla och göra hurti det behagade med Utskm. När man känner, att i vissa Stånd en särdeles stor förkärlek visats vid utväljande af nämnder, tillsättande af revisorer och fullmäktige m. m. hvilket allt nu skulle efter Gr. Mörners förslag komma att ske på ett gemensamt sätt, utan alt de särskilde Stånden ägde att för sig decidera, så utgör detta för mig ett så mycket större skäl att afstyrka ett sådant beslut, som nyttan och behofvet deraf endast kan genom en längre erfarenhet i de nya kamrarne visas. Når nu Utsk:s förslag, med de svårigheter i verkställigheten, som deruti förekomma, dock lemnar öppet att härutinnan förfara på sätt bäst synes vara, är det mera än troligt, att i vissa Utsk. vissa Stånd företrädesvis skola insätta sina ledamöter. På dessa och öfrige skäl, som blifvit anförde, kan jag ej annat än afstyrka Gr. Mörners förslag. Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H. Ex. Hr Gr o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. behagade såsom sin gemensamma tanke antaga Gr. Mörners ifrågavarande förslag. Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå Ii. Ex. lillkännagaf, att han trott sig finna, alt denna propos. blifvit med öfvervägande nej besvarad.

Men med detsamma blef han för Emelie en helt annan människa än nyss. Han var inte längre den där barske herrn, som hon så länge gått och varit rädd för, och hvilkens storhet verkligen hade sjunkit en smula på sista tiden. Han var åter deras gamle, käre doktor, som ägnat dem sin bästa omtanke under så många år, som hjälpt dem så många gånger, och i hvilkens samvetsgranna händer de så tryggt lämnat vården om sin hälsa. r Och denne deras redbare, gamle doktor hade de misskänt så svårt, smugit för och velat föra bakom ljuset! Så fort han var ute, sprang Emelie öfver golfvet, som om hon varit alldeles frisk igen, ryckte upp dörren till tamburen, tog ner hans rock från hangaren och hjälpte honom få den på, trots alla protester, och sedan letade hon fram hans galoscher och ställde dem framför honom. Hon hade helst velat ligga på knä och äfven hjälpa dem på. Hon ville göra sig så liten och ödmjuk inför honom, deras stackars, käre, gamle redlige doktor, mot hvilken de burit sig så illa åt. Och då hon sedan låg i fönstret och såg efter hans bortrullande vagn, tyckte hon, att hon åter skulle kunna anförtro honom sin hälsa och sitt lif. Han hade fått sin storhet igen. de löddriga skimlarne. Ur kransen slita de blommen och kalla från himlarne döden och domen. Hvem blef vår störste? som bäst knöt Månne men som en svag och lumpen satt lägst på han, tankenätet, man roddarsätet — som gärna såg, att gisslet bet, fast själf som narr betraktad? Behåll hans verk och ära det, C ' o men vare han ' föraktad. Om ur personlighet och lif hvart andens blomster M e d vignett af V. Andrén. gif spruckit, oss personligheten, gif det lif, som blomman druckit. Nu hänger det is från bommar och stag. Den lära skall dock lättast Hvar förfryser som står på lifvets droppe på seglet och morgonstjärnan fladdrande på isade däcket svag Räck lyser. tros, fötter. oss ej blott en präktig men visa stjälkens ros, rötter. Hör sjöarnes slag! De bita grinande om ståfvens ketting och sprötet.

Men så öfverhalkande framskymta slika fläckar och så vanmäktigt mot det helas behag, att de genom detta genast bringas till glömska: särdeles om vi härvid (såsom billigt är) mest tänka på dem af hans qväden, som tvifvelsutan inför både hans eget och hans insigtsfullaste vänners omdöme gällde högst. Utom Dalin, har näppligen någon annan svensk skald varit i så fullständig besittning af alla sitt modersmåls tillgångar; och han liknade deri många rika män, att han stundom misshushållade med sin rikedom, eller använde den slösaktigt och obetänkt. Det är en motsvarighet till det bruk, som han gjorde af sina snillegåfvor öfverhufvud. Vi påminna här om Kellgrens bud: ”Säg icke, kalle, läsande man! detta är fel mot språket, smaken ... Äg skaldens känsla, äg ynglingens hjerta, älska, drick, sjung; och du skall se dessa fel förvandlas till snilledrag; eller skall du ej se dem”. Att så förhåller sig med de flesta, skönjes lätt; men så ofta, som vi fatta i sigte det hela, se vi ock de öfriga försvinna i dess odödliga glans. Verkligen? torde nu mången utropa. Också de talrika oanständigheterna, så i ord som i sak? den skara af grofva tvetydigheter, af till och med ohöljda plumpheter, hvaremot alla andra stilens olater äro ingenting? Kan allt detta ursäktas genom det humoristiska snillets rättigheter, och genom den allmänna satsen, att Bellmans poesi är mindre gjord att läsas och granskas, än att sjungas och höras? Frågan är, i sjelfva verket, längesedan besvarad; kanske fordrar dock tydligheten ännu ett tillägg.

Sedan den vunne erfarenheten nu mera be* sannat, hvad jagsista Riksdag, förgä/ves anmärkte, att nemligen den med skäl öfverklagade penningeförlägenheten och Hemmansägares aftynande förmögenhet, hämta sin grund hufvudsakligen ifrån de, i flera vägar, högt uppdrifne allmänna utskylderne, äfvensom att rättvisans och försigtighetens fordran ovilkorligen påkallar nedsättning och förändring i de allmänna förbindelser, de skattskyldige åligga att uppfylla; anser jag mig icke sakna anledning tillstyrka de förberedande åtgärder i detta ändamål af Höglofl. StatsLJtskottet, som jag nu får framställa till Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta bepröfvande I den mörka tafla, som framställer Hemmansbrukarens nu varande belägenhet, visar sig utskylder af tvenne slag, en del sådane, som ehuru högst betydande, äro likväl mindre bemärkte, emedan de måste vidkännas af Hemmansbrukaren allena, utan deltagande af andra medborgare, och åt hvilka derföre, icke i allmänhet, lemnäs en förtjent uppmärksamhet; såsom rust-; ningsoch roteringsbesvären, skjutsnings* väghållningsoch inqvarteringsonera med flere, och då, för utgörande af desse förbindelser, Hemmansbrukaren ofta beklagligen saknar bestämda föreskrifter, har stundom embetsmannatydningen deraf gifvit en utsträckning som man icke ens förmodat och beredt ett betungande för Hemmansbrukaren, som flere tryckta beräkningsafhandlingar upplysa, och i 556 Den lä Februarii, detta afseende få åberopas, såsom, till utvecklande af ämnet, förtjenande en närmare uppmärksamhet. En annan del af allmänna utskylderne äro åter bestämde att utgå i penningar, och det är, i öfverdrift, ökade belopp, af sådane utgifter, i jemförelse till ett sist förflutet århundrade, som nu är föremål, i synnerhet för min uppmärksamhet.

Beslutet är redan taget, och Ståndens anmärkntr innehålla då, huru Constit.Utsk. då dermed skall förfara; och då återstår för Constit.Utsk. icke annat än att uppgöra redactionen i enlighet med de afgifna anmärkningarna. Det är således icke annat åläggande, som kommer i fråga för Constit.Utsk., än att blott ställa sig till efterrättelse tydliga föreskriften af 56 § Reg.F. Jag förbigår alla ytterligare anmärkntr, hvilka blott skulle leda till förlängande af en redan långt utsträckt discussion. Jag tror icke, att vi böra komma till ett sådant resultat, som Hr v. Hartmansdorff föreslagit, och jag bekänner ärligt, att jag bar för mycken aktning för de ledamöters fasta öfvertygelse, som äro af olika tanke med mig inom Constit.Utsk., för att tro, att dessa Hrr skulle vilja låna sig till en sådan hand - 358 Den 18 December e, m. ling, sora man möjligtvis kunde leda sig till, nemi. att man skulle så förvrida frågan, att den lomme alt förfalla, och att således elt läggande till handkna skulle vara planmessig!. Ehuru jag skulle önska, att R. o. Ad:s electorer icke misstoge sig sä mycket örn sitt åliggande, att de välja till ordförande i Constit.Utsk. en person, som högtidligen protesterat mot Ståndets beslut i grundlagsfrågor, kan jag likväl icke annat än lemna honom min aktning för hans orubbliga öfvertygelse, om den äfven skulle vara aldrig så oriktig. Jag förnyar min anhållan, att R. o. Ad. måtte instämma uti PresleSUs beslut. Hr Cederschjöld: Jag ber om ursägt, att jag förlänger denna diseussion med en liten digression. En värd talare har menat, att jag ådagalagt mig icke kunna förstå Svenska språket, då jag af ordalydelsen i 56 § Reg.F. dragit den slutsats, att Stånden kunde förändra en Konungens propostn. Jag skall derföre utbedja mig att få aflägga elt litet examensprof derpå, att jag kanske icke är så alldeles utan förstånd i detta afseende.

För Jemtlands framtid är det en lifsfråga att vinna lättade kommunikationer med kusterna. Till elen Norska är målet snart uppnått. Till den Svenska måste uppnåendet med all kraft bedrifvas, så vida Jemtland icke skall återhållas i sin utveckling och tvingas att helt och hållet öfverflytta sin rörelse på Norge, äfven då sådant eljest icke vore af naturliga skäl påkalladt. Ett väl utarbetadt förslag till ny kommunikationsled emellan Bräcke i Jemtland och Sundsvall, förmedelst ny landsväg till Torp i Medelpad, derifrån kanalisering af Ljungan till Stöde och slutligen omkring 2-1 mil jernväg till Sundsvall blef mot slutet af sista femårsperioden underställdt Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, men ansågs då, i anseende till riksdagens snara afslutande, icke kunna öfverlemnas till Rikets Ständers behandling. Till binäringar kunna vidare räknas kolning till bruken, jagt och djurfångst, fiske, bössesmide, tillverkning af tobakspipor af jernbleck samt tobaksdosor af messing, salpeterberedning, tillverkning af laggkärl, tegelslageri m. m., samt till husslöjd: ullspånad och tillverkning af vadmal, golfmattor, klädningstyger m. m. 20 Jemtlands län. Jagt. Fiske. Fiskodling. Bränvinsbränning. Statsinkomster. Enligt de upplysningar, Hushållnings-sällskapet för år 1860 införskaffade, beräknades den samma år foryttra.de tjäder (tupp eller höna) räknas för 3 och en orre för 2 hjerpar. Fisket bedrifves allmänt i de många vattendragen och lemnar ett ganska väsentligt bidrag till folkets föda. I synnerhet är det i Ströms mer än 12 mil långa vattendal samt i Frostvikens fjellsjöar, som fisket af öring, rör och harr m. fl. utmärkta fiskslag såsom väsentligare näring idkas, ehuru på senare tider mindre än fordom, då saltad fjellfisk utgjorde en betydlig handelsartikel på Ströms vintermarknad.

StatsUtskottets Betänkande, IV 1, s 342 — 345, bif. af PresteStåndet, IX s 90, af BorgareStåndet, IX s 92, af BondeStåndet, IX s g5, af Adeln, IX s 97. Anförande i BondeStåndet, med anledning af beslutet, remitt. lill Exped. Utskottet, IX 3. s 312, 314- Lurendrägerioch Tullförsnillning. Konungens Nådiga Skrifvelse jemte Förslag till Författning mot, I 1. s 726—768, remitt. till Bevillnings-, Lagoch Ekonomi Utskotten, II s 1264, 1266, 1266. 1324, i325, i3a6. Underd. Lyckeby KronoQvarnar, om verkstäld reparation af, II s 837. i83 Lyckeby KronoQvarnar, 0111, 11,000 R:dr förskjutna af MagazinsDireclion. Anmärkning, III s 135, 146. StatsUtskottets Betänkande, IV 2. s 1059, 1060, bif. af PresteStåndet, IX s 343, af BorgareStåndet, IX s 349, Adeln, IX s 365, Lysning, bestämmande af tid till hinders anmälande mot. LagUtskottets Betänkande, VII 1. s 9—14, återremitt. af Adeln, IX s 79, af PresteStåndet, IX s 83, bif. af BondeStåndet, IX s 96, af BorgareStåndet, IX s io3. Ytterligare Utlåtande, YII 1. s 471 — 475, bif. af PresteStåndet, IX. s 386, lagdt till Handlingarne af BorgareStåndet, IX s 38q, af BondeStåndet, IX s 393, afsl. af Ådeln, IX s 4°4‘ Underd.

Statens skyldighet att bekosta inqvarteringen för garhisonerande trupper, föreslår, att kostnaden derför måtte af Staten öfvertagas, deremot att, till lindringför landet i det hela, inqvarterings-tolag, hädanefter icke linge af någon stad uppbäras; hvarjemte yrkades, att, derest detta förslag icke vunne bifall, städerna Malmö och Ystad måtte befrias från återbetalningen af deras återstående skulder lill Riksgälds-Gonloiret för upptagna lån lill caseinoch stal 1- byggnader; af Herr Lagergren, P., som, i anledning af Herr Hallings nyssnämnde motion, i hvad den angår inqvarlerings-lolagens upphörande, under åberopande af 6:te punkten i Kongl.

Proposit. ler Skrifvelser. Motioner inom Riks-Stånden. 'Elfte Samlingen.) CO ti s 3 *3 Afdelning. eller Memorial. Utlåtande, Betänkande Riks-Ståndens Beslut. Underdånig Skrifvelse. 00 etsa 7$ 05 w a OJ N:o N:0 N:0 Sid. Ridd. o. Adeln. PresteStåndet. BorgareStåndet. BondeStåndet. N:0 § Motioner: il:o från Lag-Ufskottet till Bonde-Ståndet. om efterskänkande af kronans rätt till ekeskog . — 7 1 11 — 27 Dec. 21 Jan. 3 Jan. 27 Dec. l2:o från d:o till Borgare-Ståndet, om förändring i stadgandena angående edgång — 7 1 13 — 3 Jan. 7 Jan. 7 Jan. 3 Jan. 13:o från Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet till Borgare-Ståndet, om förslagsanslag till aflöning åt instruktörer, i militära öfningar vid städernas läroverk — 8 — 2 — 5 Dec. 8 Dec. 10 Dec. 10 Deo. I4:o från d:o till d:o, om dels förändrade vilkor för lärares vid elementar-iäroverken uppflyttning i högre lönegrad, deras pensionering m. m., dels ock rättighet lör läraren i teckning vid Skara högre elementar-läroverk

Ljuset genom de höga målade fenstren ger en egen högtidlig dager i dessa resliga hvalf. England är rikt på monumenter af göthisk byggnadskonst, många väl bibehållna, andra sköna äfven i sina ruiner, omslingrad, som denna förgängelse är, af murgrönans svällande rankor. Du kan ej tro hur väl det ser ut. Det är den vackraste krans kring ålderns hjessa. Vi blefvo i Exeter öfver Påskhelgen, och gjorde derifrån en utflykt till Dawlish, ett badningsställe af den vackraste belägenhet, som under de nästförflutna åren blifvit en tillflyktsort för lungsigtiga. På kyrkogården sågo vi flera enkla minnesvårdar efter dem, som fallit tidiga offer för denna sjukdom. Consumtion (lungsot) är den mask, som så ofta gnager ungdom och skönhet i England. Kyrkogården var omgifven af lummiga träd, en bäck sorlade i deras skugga. Vid stranden är en promenad utmed de höga sandstensklipporna. Den lösa stenarten har af vågen blifvit formad i underliga skepnader: den har gräft hvalf och rest pelare. Min reskamrat var förordnad att njuta Devonshires milda luft vid något badställe å kusten. Vi valde Sidmouth, för få år sedan en fiskareby, nu en liten nätt stad i en täck dal, för sitt vackra läge och sina sjöbad mycket besökt. Vi blifva här någon tid – i temlig enslighet; ty den egentliga badtiden begynnes först med Juni. Vi bo ej fyrtio steg från sjön. Fiskare, som laga sina nät eller sätta ut sina båtar, barn, som roa sig på stranden, äro nästan det enda, som ännu upplifvar utsigten. Jag betraktar ofta dessa barn, som leka med hafvet. Deras lek är att springa efter och fly för den ömsevis på den släta stranden stigande och tillbakafallande vågen. Hvar och en sådan omvexling utmärka de med ett stort anskri och finna den högst nöjsam. Äfven här firas den 1 Maj, ehuru ej med eldar på höjderna, såsom i vissa trakter af Sverige. Men Majstången, som man hos oss först blomsterpryder midsommars-afton, hör här verkligen till den 1 Maj. Barnen bära omkring små majstänger, klädda med blommor.

Nåder pröfvat det så mycket hellre böra emedlertid förblifva vid E. K. M:s den 21 Nov. 1827, rörande interims-roteringen derstädes fattade beslut, som ali anledning vore att förvänta , det afvittrings verket kunde afslutas inom förrberörde tid af 8 år, räknadt från och med år 1828, samt emedlertid tillagt rusthållarne i ruslningsbördan ett understöd till belopp af 1,000 R:dr årligen, alt från och med 1832 till och 3<)8 Expedllions-VtsJwltcls Förslag till und Skrifvelse, N.o l8t. 1834 af Stats-medlen utbetalas och i nion af bördan vederbörande tilldelas; hvarefter E. K. M:s Befallningshafvande, i följd af erhållen Nådig befallning, uti underdåniga skrifvelser den 1 Februari och 14 Augusti 1833, hemställt, att vid omförmälde förslags upprättande måtte få hafvas afseende på hemmanens godhet, grundränta och utskylder, deraf hemmansvärdet säkrast utröntes, samt att icke allenast taxerings-värdet, utan äfven Härads-Rätternes uppbuds-förteckningar för flere år, hvilka utvisade det pris, hvarföre hemmanen frivilligt såldes, borde undersökas, då ett medium af det hemmansvärde, hvarföre en soldat eller ryttare hålles i Rikets öfrige 23 Län, borde utgöra grunden för bestämmandet af roteringen i Jemtland, så att en soldat eller ryttare derefter borde hållas för samma hem mans-värde, som det medeltal utgjorde, hvarföre soldat hålles i Rikets öfrige provinser; hvaremot Krigsoch Kammar-Collegierne, uti häröfver afgifne underdåniga Utlåtanden af den 13 Maj och 21 October 1833, på anförde skäl, icke ansett sig kunna dela Landshöfdingen åsigter.

Gårdagens gröna kokard utbyttes mot en blå och röd, då grönt äfven var den hatade hertigens af Artois färg. Blått och rödt var åter staden Paris ’ farg. Nationalförsamlingen hade härunder förklarat sig permanent, fordrat truppernas afmarsch och upprättande af en borgarmilis, uttalat sitt ogillande af Neckers afsked och gjort konungens rådgifvare af hvad rang det vara månde ansvariga för allt som händt och kunde inträffa. Hofvet förstod ej att begagna sig af situationen, utan lät tiden gå sig ur händerna i afvaktan på ytterligare truppförstärkning. Så upprann den ständigt minnesvärda dagen, den 14 juli. Folket trängde in i Invalidhotellet, bemäktigade sig der 28,000 gevär och några kanoner. Ett stort antal soldater af olika regementen öfvergick till folket. Och så ljöd ropet: till Bastiljen. Bastiljens garnison var föga stark: 82 invalider och 32 schweizare var alltsammans, men genom sin konstruktion och sina försvarsmedel, som dess hatade guvernör, Delaunay, sista dagarne ytterligare förstärkt, var fästet desto starkare och tycktes hånfullt le åt all tanke på angrepp af den parisiska befolkningen såsom åt det vanvettigaste infall, som kunde upprinna i någon menniskohjerna. Kring Bastiljens väldiga murar samlade sig en stor,ständigt växande folkmassa, och ropet: » nous voulons la Bastille » steg hotande mot skyn. Valmännens permanenta komité i Hötel de ville, som insåg, hvilket förfärligt hot för hela Paris låg i Bastiljens kanoner, sökte genom sina delegerade till guvernören förebygga alla sammanstötningar. Folket följer dock numera endast sina egna instinkter. Men då kommer en annan delegerad till guvenören, en advokat vid namn Thuriot, en djerf och beslutsam man. Han kommer som delegerad för det till Bastiljen närbelägna distriktet St. Louis.

Korn 2,705 — 3o 3i kap:r — Hafre 15,078 — 6 — —« 5-—12 — —Blandsäd5,i 19 — 2 —- — 1—26 Ärter i,5i8 — 1 17 —- —Potatoes 17,601 — 14 6— 9 —- S:a Utsäde 62,407 tunnor 3o kap:r, eller på helt Mantal, Spannemål, i5 T:r 3okap:r och Potatoes 6 — 9 — Tillsammans 22 T:r 8 kap:r hvarefter medelafkastningen, sedan utsädet blifvit afdraget, anses utgöra : Af Hvete 44^2 T:r 22 kap:r, eller på hemmanet i medeltal 1 T:a igkapir — Råg 111,482 — 4 —' — ^9 T:r 25 Korn 12,705 — 4j 4 — J9 — —- Hafre 5o,852 — 24 18 — 5 Blandsäd 22,418 — 20 8 Ärter 5,878 — 24 2-— 3 Potatoes 104,101 —• 12 37 — 4 — S:aAfkastn:g 3i 1,900 T:r 14 kap:r, eli. på helt Mant., Spannemål, 74 T:r 7 kap:r och Potatoes 87 — 4 — Tillsammans 111 T:r ? 1 kap:r eller i korntal beräknad, af Hvete, Råg och Potatoes, Sjette, och af Korn, Hafre, Blandsäd och Ärter, Fjerde kornet.

M:t föreslagit, ty om man nu beslutar alt detta anslag skall från Riksslaten utgå, så skulle det möta svårigheter om man sedermera, på grund af det Utlåt., som det sammansatta Utskrt kommer att afgifva med anledning af nämnde återremiss, skulle vilja hafva ett sådant anslag uppfördt på 7:de Ilufvudtiteln. Till följd häraf anser jag alt man icke bör vidtaga någon annan åtgärd med den nu föredragna punkten, än att återremittera den. Hr von Kocb: Jag är hufvudsakligen förekommen af den siste värde talaren och ber endast att få tillägga att, när det samrnmansatta Utsk:ts omnämnda förslag återremitterades, så yrkades af (lere talare, alt de 70,000 riksdalerna mätte användas på sådant sätt, alt postdiligenserna hädanefter blefvo fortskaffade genom ackord och icke genom vanlig gästgifvarskjuts, på det att icke dessas förskaffande mätte öka tungan för de skjutsskyldige. Jag anhåller om återremiss. Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej. och sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades. Utsk:ts hemställanden biföllos. Föredrogs ånyo Bevilln.-Utslcts den 27 och 30 sistlidne Maj på bordet lagde Betänk. N:o 9. ang:de allmänna bevillningen, och i sammanhang dermed, jemlikt B. o. Ad:s den 18 sistl. Februari fattade beslut, den del af Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 11 och 14 i sistnämnde månad bordlagde Betänk. N:o 59, som alsåg en af riksdagsfullmäktige!) Per Persson väckt motion, ang:de beskattning å enskilda banker. Gr. Mörner:

Herr Friherre Gripenstedt, Grefve von Platen, Lagerstråle, Malmsten, Thyselius, Bredberg, Thulstrup och Reuterskiöld. Slutligen uppläste Departements-chefen Statsrådet Thyselius till justering af honom, i öfverensstämmelse med af Kongl. Majit uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyr - 16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90. kande förut fattade beslut, uppsatta förslag tilli följande trenne nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen: l:o angående rättighet för professorerna och öfrige lärare vid Carolinska medicokirurgiska institutet till pension å rikets allmänna indragningsstat, enligt de för civile embetsoch tjenstemän i sådant afseende stadgade grunder. Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, berörda förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner af den lydelse bilagorna Litt. C. till detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer expedieras. Ex protocollo A. J. Bruzelius. Arik. tiil Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. in. Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående rese-ersätlning och dagtraktamente till Ordföranden och ständige Ledamöterna uti de Nämnder, åt hvilka reglering af presterskapets aflöning, i enlighet med nådiga Förordningen den 11 Juli nästlidet år anförtros, samt om anslag till skrifbiträde åt dessa Nämnder; Gifven Stockholms Slott den 13 Mars 1863.

Utskotten medgifvit att omsättning får ske, inom 2:ne månader efter förfallo-dagen; men den som sig af denna rättighet begagnade skulle likväl inom Sex månader efter förfallo-dagen åter omsätta, och således oundvikligen förlora 2 månader af de i Discont-väg allmänt brukelige sex månader, hvilken tid på sådant sätt endast skulle inskränkas till 4 månader; då en dryg öfverränta drabbar en låntagare för de 2:ne månader han försummat omsättning, bör han väl å andra sidan, njuta en förmån, något när svarande mot denna uppoffring. Jag hemställer derföre om icke rättigheten att omsätta Discont-lån, borde utsträckas till 6 månader efter den dag, då sista omsättningen skett. Om enskilda gäldenärer med accuratesse fullgjorde deras förbindelser, kunde man äfven på bestämd dag afbörda sina skulder till Disconterne; men då sådant i närvarande conjunctur icke är af de enskildte att förvänta, vn~ iDcn 5 Mai 'tit. re det obilligt, att inskränka omsättnings-rättiglieten till den af Statsoch Banco-Utskotten nu föreslagne tid, Jag yrkar derföre, att Utskottens Betänkande må återremitteras och anhåller att desse mine tankar få åtfölja återremissen. Friherre Boije, Ludvig, Med tillfredsställelse har jag afhördt ett Betänkande, mycket billigare än man hade sagt mig att det var. Också skall jag blott framställa några anmärkningar emot det reglementariska af förslaget. Sraffräntan, 12 procent, begär jag ma afskaffa®. Det tillhörde systemet att först bereda en allmän penuinge-sfälloing, sådan, att Gäldenären derigenom betogs förmågan att anskaffa penningar, och sedan straffa gäldenären för brist i förmåga. Nog är det sannt att man indrager mera genom 12 procent än genom 6; men skall väl ännu indragnings-principen gälla mera, än Statens pligt att vårda rättvisa oell billighet? Vi klandra procentarens blodsugeri, men vi tillåta likväl att Staten öfvar det emot egna medlemmar: och i hvilken tid? Jo, då, när penningebristen utgör föremålet för Ständern.es allmänna klagan.

Han utnämndes till konungens munskänk och till Norsk ländeman, d. v. s. mottog af Norges konung en förläning. Omsider vände han åter till Island på ett skepp, som han jemte andra stora gåfvor fått af Skule jarl. Deremot hade han måst förbinda sig till att sända öfver sin son, att man skulle hafva honom vid hofvet som gisslan för fadrens trohet. Alle Isländare voro dock ännu icke af samma mening, allraminst de som hade på något sätt förbrutit sig mot Norrmän, ej heller gjorde Snorre något för att infria sina i Norge gifna löften. Deremot var han mycket upptagen af egna angelägenheter, låg i ständiga strider med sina anhöriga och sökte på allt sätt styrka sin egen makt. Han byggde till och med några kastaler eller borgar, till värn mot sina fiender. Och under allt detta skref han på sitt stora historiska verk. Svar på frågan SVAR PÅ FRÅGAN: Om ålderdomen är, efter naturens inrättning, ett tillstånd af förlorad sällhet, eller blott ett tillstånd af ombytta föremål derföre? AF Herr GUSTAF REGNÉR, PROTOKOLLS-SEKRETERARE I KONGL. UTRIKES EXPEDITIONEN. Skrift, som vunnit Stora Priset i Svenska Akademien 1802. Den sol som nedergår, ännu sin skönhet har. Leopold, Skaldestycket Predikaren. Det är ett sällsamt rön i allmänna tänkesättets historia, att ibland de många vigtiga mål, som till denna domstols ompröfvande höra, finnes knappt något så obestämdt som värdet af menskliga lifvet. Generationers erfarenhet, som frånärft hvarandra njutningen deraf, börjad med seklerna, lemnar ännu oafgjord den angelägna frågan om dess sällhet. Att filosoferne bevist satsen och motsatsen, må förlåtas dem, ty hvad bevisa ej filosoferne? men det praktiska begreppet, detta oumbärliga stöd för vårt sinneslugn, borde ej finnas vacklande.

Revisions-arbetet bör vara verkstäldt och afslutadt uti Bankodiskonten inom sex veckor, uti Lånekontoren i Götheborg och Malmö inom en månad samt uti Låne-kontoret i Wisby inom åtta dagar. Revisorerne skola taga en noggrann kännedom om verkets styrelse och förvaltning, samt granska det föregående årets afslutade räkenskaper, kassabehållning, handlingar, lånedokument, dervid sorgfälligt tillses: att lånen blifvit inom fastställda tider antingen till fullo betalda, eller, med erläggande af föreskrifna kapitalafbetalningar, omsatta; att förskottsoch öfverräntor, riktigt beräknade, kommit verket tillgodo; att lagsöknings-ärendena blifvit med all erforderlig skyndsamhet och nit handlagda och bedrifna samt verkets rätt och bästa, genom nödiga bevakningars anställande, med noggrannhet iakttagna. Finna Revisorerne under förrättningen sådana förseelser eller afvikelser från gifria föreskrifter vara begångna, antingen af Direktionen eller af verkets embetsinän och betjening, att åtal derå loija bör, ega Revisorerne, i förra fallet, att derom omedelbart hos vederbörande göra anmälan, och, i sednare fallet, att mot den eller de felaklige åtal anbefalla. Revisorerne vare förbjudet att ingå något slags disposition af verkets medel, under hvad titel och till hvad behof det vara må, utöfver de anordningar, som här nedan i 7:de och 8:de punkterna omnämnas. Vid förrättningens slut meddela Revisorerne, om anmärkning ej förekommit, Direktionen decharge, hvilken dock, hvad Låne-kontoren beträffar, kommer att till Banko-fullmäktiges godkännande öfverlemnas, samt låta författa och Banko-fullmäktige tillställa berättelse öfver det verkställda revisions-arbetet och verkets dervid 672 Exp e di tio ns-Utskottets Förslag till tind, Skrifvelse, N.-o 200. befunna ställning, åtföljd af alla dithörande protokoll, Tor alt, genom Banko-fullmäktige, ailemnas till Rikets Ständers Revisorers öfver Stats-, Bankooch Riksgälds-verken närmare granskning.

Till bordläggning anmäldes jemväl ett från Riddarh.Ulsk. inkommet under N:o 18 afgifvit sålynda Vördsamt Memorial. Sedan, uti en till Riddarh.Direktm ingifven skrift Hr Kammarherren och Ridd. Nils Tersmeden, i egenskap af utredningsman i aflidna Fröken Charlotta Gyllenbååls bo, hos Direkt, anhållit att Direkt, måtte under sin vård taga och förvalta en af bemälda Fröken donerad fond å 2000 r:dr b:co, hvaraf, sedan åtskilliga i Donationsbrefvet nämnde personer aflidit, räntan å 5 proc. skulle, enl. Riddarh. Direkt:ns bestämmande, utgå till något behöfvande Adeligt fruntimmer, helst med Fröken Gyllenbååt beslägtadt och hvars behof af understöd styrktes genom intyg af tvenne välkända Adelsmän; så har Direkt., enär något afdrag för fondens förvaltningskostnad eller möjliga räntenedsättningar eller förluster icke blifvit förutsatt, ansett sig icke utan hemställan till R. o. Ad., kunna emottaga det ifrågavande kapitalet med förbindelse att ansvara för utdeluing af pensioner efter en till 5 proc. oafkortad årligen ä kapitalet fixerad ränta; hvarföre Direkt, hos Höglofl. Ståndet anmält ärendet med tillstyrkan, alt Direkt, må lemna Hr Kammarherren Tersmeden det svar, att Direkt, emottager förvaltningen af de ifrågavande medlen endast på följande vilkor. 1:0 att säkerheten af den till Direkt, i afskrift öfverleranade Revers å 2000 r:dr b:co skall före aflemnandet i vederbörlig ordning granskas och godkännas; 2:o att Direkt, icke förbinder sig att i pensioner från denna fond utgifva större belopp än som, enl. den för föreg:de året afslutade räkenskap och sedan erforderliga förvaltningskostnader blifvit godtgjorda, befinnes hafva utgjort det donerade kapitalets behållna afkomst. Lika med Direkt, finner Utsk. det vara nödigt alt, till undvikande af utgifter för Riddarh.kassan, de serskilda

Hos mig hade anmärkning derom förekommit, att vid Rådstugurätten i Wexiö ransakningar med häktade personer .blifvit genom uppskof uppehållna från den 19 Juni till den 1 Juli, från den 8 till den 22 i samma månad, samt från den 29 Juli till den 10 Augusti allt år 1846, från den 9 till den 23 November, från den 30 i samma månad till den 14 December, från den 21 i sistnämnde månad äfvenledes år 1846 till den 4 Januari 1847, från den 11 till den 25 i samma månad samt från den 1 till den 15 Februari sistnämnde år; och då Rådstufvurättens tillförordnade Ordförande och Ledamöter icke begagnat det af mig dem lemnade tillfälle att utreda anledningarna till sådana uppehåll; har jag funnit mig nödsakad att — 76 — till vederbörligt åtal öfverlemna de sålunda förekomna anmärkningarna; vid utförande hvaraf hos Kongl. Göta Hofrätt Advokatfiskalsembetet jemväl funnit anledning att vända talan emot Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län för fördröjd underrättelse till Rådstugurätten om ransakningslangarnes häktande samt underlätet påfordrande af ransakning, hvilken fått bero på Stadsfiskalens anmälan. Efter vederbörandes hörande och vunnen upplysning om förhållandet har Kongl. Hofrätten häröfver genom utslag den 21 Okt. 1851 sig yttrat, att beträffande först åtalet mot Konungens Befallningshafvande, en vidtagen åtgärd för erhållande af upplysning om rätta målsägaren till den från ena fången anhållna stulna silfverask och om stället, der stölden deraf skett, funnes hafva varit af behofvet påkallad, innan ransakning hos domstol kunnat påfordras, och något obehörigt dröjsmål hvarken vid berörde upplysnings infordrande eller, sedanden vunnits, i afseende på anmälan hos Rådstugurätten om ransaknings företagande med samma fånge kunna föras Konungens Befallningshafvande till last; hvadan Advokatfiskalsembetets mot Konungens Befallningshafvande rigtade ansvarsoch ersättningspåstående ogillades af Kongl.

Borgenärer blifvit förnöjde eller ock contant tillgång härtill finnes afsatt, skall det då vajande contanta öfverskott, jemte alla Discont-Verket rörande Handlingar, genast till Bolaget öfverlämnäs, 17:0 Hvad som erfordrades till de ifrågavarande 3:ne Disconters utredning på det sätt och i den ordning, nu stadgadt blifvit, förskjutes af Rikets Ständers Bank; och hvaröfver ordentlig och serskild Liqvidation imellan Banken och Riksgälds - Contoiret hvarje år upprättas. 18:0 Det nu antagne Liqvidations-sätt för Utredningen af Götha Canal - BolagsMalmöoch Götheborgs Discont-Inrattningar förklaras genom Konungs och och Ständers gemensamma Beslut såsom en till allmän efterrättelse gallan* de Författning. 19:0 Till Låntagares beqvämlighet inrätta» Liqvidations-Contoir i Götheborg och Malmö, hvilka komma att stå under Fullmägtiges i Riksgälds-Contoiret inseende: Skolandes så v'äl härom som hvad i öfrigt angår Controlleme på Utredningen, föreskrifter uti Reglementet meddelas. Det ena och andra underställes vördsamligen Rikets Höglofl. Ständers granskning och bedömande. Flere Ledamöters serskilda meningar bifogas. Stockholm den 23 April 1818, Statsoch Banko-Utskottens Betänk anden. 1147 Litt. A. Götha Canal-Bolags Discont-Verks Skulder den 31 Mars 18x8: yteldpande Assjgnationer 567,686: 36. 5- Jnrxesiående Medel på Afs k r i f n i n g s Bäkningen 1,468,465:40. 10.

Riksgälds-kontoret skall uppgifva antalet saint numrorna och beloppet af de inköpta eller infriade obligationer, som under samma år blifvit annullerade; att om, efter tio års förlopp, obligationernas allmänt gångbara pris uppgår till eller öfverstiger det i dem förskrifna kapital, och tillfälle sig icke erbjuder att under pari inköpa de obligationer, med hvilka lånet bör enligt planen årligen amorteras, skall utlottning af obligationer å ett motsvarande belopp inför Fullmäktige verkställas sista helgfria dagen i September månad hvarje år; att sålunda utlottade obligationer till betalning förfalla 6 månader derefter; att Riksgälds-kontoret efter den 30 Mars 1871 äger rätt till inlösen uppsäga större eller mindre del af då utelöpande obligationer, dervid genom utlottning bestämmes hvilka obligationer af de särskilda serierna sex månader derefter komma att inlösas; att resultatet af ntlottningen samt andra lånet rörande förhållandea skola kungöras i Sveriges officiella tidning samt minst tvenne andra dagliga tidningar; att Fullmäktige skulle söka bereda Kongl. Maj:ts nådiga bifall till förfallna räntekuponers mottagande i uppbörden samt inlösen i Ränterierna; och äroi öfrigt föreskrifter lemnade i fråga dels om obligationernas öfverförande på viss person, dels om förlust af rättigheten till liqvid för obligationer och kuponer, som icke inom viss tid sedan de förfallit företes, dels om den säkerhet för kontraktets fullgörande, som af låneöfvertagarne borde lemnäs, samt slutligen om kontraktets hemlighållande intill början af sistlidne Juli månad. Enligt hvad Revisorerne inhemtat, har hela beloppet af ifrågavarande lån, efter stadgade afdrag, numera blifvit till fullo inbetaldt å följande terminer och med nedan stående belopp hvarje gång, nemligen:

Besvärsoch Ek on.U t s ko 11 en : N:o 104, i anledn. af väckt fråga om befrielse för rusthållare från skyldigheten alt under krig rekrytera, remontera och ersätta förlorade persedlar, emot en årlig afgift till Staten, m. m ; N:o io5, i anledn. af väckta motioner, dels om upphörande af postföringsskyldigheten, dels om lindring i detta besvär, m. 111 ; N:o io6, i anledn. af väckt motion om vidtagande af åtskilliga förändringar uti postförfattningarna, m. m.; !S':o 107, i anledn. af väckt motion om öppnande af direct postgång emellan Falköping och Mariestad; K:o 108, i anledn. af väckta frågor, dels örn upphörande af kronobrefbärings-skyldiglieten, och dels örn ersättning för dess utgörande, m. 111.; j\T:o 109, i anledn. af väckt fråga om förhöjd skjutslega vintertiden emellan Grisslehamn och Eckerön, samt skyldighet till fiirjpenningars erläggande för posterna, som färdas öfver Ortala-viken, m. m.; BevillningsUtskottet: N:o 35, angrde stämplade pappersafgiften; BancoUtskottet: W:o i34, till svar å ett RiksStts återremiss å Utsk:s betänk. A':o 101; Allm. Besvärsoch Ekon. Utskottet: N:o 127, i anledn. af anmärkn:r vid Ulsk:s betänk. N:o 8t, om brooch quai-afgifter för målbara våta varor, som till Stockholm sjöledes inkomma; N:o 128, i anledn. af motion om reglering af pastoraten på Gottland och föreskrifter 0111 syn å prestegårdsbyggnader derstädes. IL R. o. Åd. åtskiljdes kl. \ till 12 om aftonen. In fidem protocolli, F. O. Silfverstolpe* Dcu ai December f. m. Måndagen den 21 December t84o. Plenum kl. 10 f. m.

I 119 § stadgas, att, om någon tjensteman antingen vid mindre förseelser i Rensten ej låter sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelse och varningar eller ock beträdes med verklig vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring, förmannen skall anmäla förhållandet hos Fullmägtige, som bestämma huruvida sådan anmälan bör till åtal föranleda, och i 120 § bestämmas de straff, hvilka, efter anstäldt åtal, må för försummelse eller fel i tjensten eller ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet få tillämpas, sålunda att sådan tjensteman första gången antingen erhåller inför protokollet en allvarsam föreställning, eller ock afhålles på längre eller kortare tid, med förlust af större eller mindre del af lönen, från tjenstgöring, och att, om han sedermera varder till ny förseelse förvunnen, han antingen, liksom i förra fallet, suspenderas eller ock skiljes från sin tjenst, Uti dessa bestämmelser hafva Fullmägtige föreslagit ändring i den syftning att, sedan sådan anmälan, som i 119 § omförmäles, hos Fullmägtige skett och Fullmägtige ansett densamma böra till åtgärd föranleda, skall den såsom felaktig anmälde lemnäs tillfälle till förklaring och upplysningar i saken inhemtas, hvarefter, om tjenstemannen finnes beträdd med försummelse eller fel i tjensten eller annan oordentlighet eller ock med ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet, det skulle ankomma på Fullmägtige att antingen gifva honom föreställning, eller suspendera honom, eller ock genast skilja honom från tjensten. Såsom skäl för denna förändring hafva Fullmägtige anfört följande: ”Då Banko-diskonten inrättades, fanns det ändamålsenligt eller måhända till och med nödvändigt att stadga, det tjenstemännen kunde från tjensten skiljas, då styrelsen fann verket icke kunna vara med dem belåtet; och ganska säkert har anledning aldrig förekommit till klagan öfver missbruk af den magt, som var anförtrodd en styrelse, hvilken sjelf är beroende af förtroende för bibehållande af sitt hedrande uppdrag. Knappast tänkbart är det ej eller, att någon skulle kunna äfventyra, att blifva med orätt skiljd från sin tjenst och sin timliga välfärd, då bedömandet tillhör en korporation, så sammansatt som Fullmägtige.

Rikets Ständer hafva visserligen funnit, alt en löne-förbättring för statens embetsoch tjenstemän i allmänhet är af behofvet högt påkallad, äfvensom att, sedan den under de sednare åren inträffade betydliga stegring i prisen å de flesta Iefnads-förnödenheter och behofs-arliklar ofördelaktigt inverkat på lön-tagarnes ställning, mäste rättvisa, billighet samt det allmännas egen fördel fordra att staten genom sin mellankomst söker att afhjelpa den förlägenhet, hvaruti lönlagarne såmedelst råkat; men härvid har dock bordt tagas i betraktande, om denna pris-stegring må anses vara tillfällig och ölvergående, eller om anledning förefinnes till antagande, alt densamma bli Iver af varaktig beskaffenhet. 1 det förra fallet synes nemligen löne-förhöjningeri behöfva endast för tillfället beviljas, då deremot i den sednare händelsen kan ifrågasättas, om icke densamma bör blifva fortfarande. Erfarenheten har dock visat, att en hastig stegring i varupris stundom förr inträffat, men att det normala förhållandet snart åter inträdt, sedan de tillfälliga omständigheter, hvilka framkallat pris-stegringen, upphört. Då derföre icke med någon visshet kan antagas, alt nuvarande varupris och penninge-förhållanden komma att blifva beståndande, synes det icke heller lämpligt, att staten för längre tid ikläder sig förbindelser, hvilka kunna hafva till följd, att den skattdragande finge äfven framdeles, när värden på egendom, produkter och arbete tilläfventyrs falla, fortfarande till statens embetsoch tjenstemän utgifva hvad desse under tillfälliga behof fått sig anvisadt, hvadan och enär härtill kommer, alt en definitiv löne-reglering skulle i väsendtlig mån lägga hinder i vägen för de förändrade organisationer af åtskilliga em - ExpeditionsUtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 208. 215 betsverk, som framdeles konna ifrågakomma, Rikets Ständer ansett, att ifrågavarande löne-lörhöjningar icke böra beviljas i den form, E. K.

Vid indelningen till postförseln af berörde hemman har afseende blifvit gjordt på det besvär och tidsutdrägt ifrågavande skjutsningsskyldighet medförde och huruvida den vore motsvarande andre skattehemmans skyldighet alt utgöra hålloch kronoskjuts. I mån derefter hafva ock serskilda friheter blifvit beviljade åt posthemmanen, hvilka friheter äro dels för sådane hemman samfälda, dels endast en del af dem tillerkände, såsom ränteoch roteringsfrihet. Då denna indelning efter berörde grund verkställdes, hade emellertid ännu icke de förhållanden inom Riket inträffat, hvilka nu mera föranleda till en betydligare brefvexling och till en derigenom förökad lyngd af postväskorna. I mån Den 22 December'e. m. 21 af denna förökning uti postväskornas tyngd, i förening med den för postens behöriga bevakande i sednare tider vidtagne åtgärd att låta den åtföljas af postiljoner, bar således gång efter annan, postföringsskyldigheten blifvit allt mer oell mer försvårad, utan att poslförarne fått några synnerligare förmåner sig tillagde, utom en ringa förhöjning i postskjutslegan. Men sedan tidningsbladen, emot en högst ringa afgift lill Staten, äfven få med posten afsändas och reqvisitionerna lill landsorten af sådana blad stigit ända derhän, att postväskorna af tidningspapper upfyllas till ett så ofantligt belopp, att posten numera vanligen icke kan framskaffas med det antal hästar, som innehafvarne af posthemmanen äro skyldige att till postförseln utlemna; bar, såsom hvar man lätt kan inse, postföringsbesväret blifvit alldeles odrägligt och är för det närvarande så öfver höfvan tillökadt att posthemmanen nu draga en vida större tunga än andre hemman. Något stadgande, hvad tyngd en postväska bör få innehålla, då den föres på ett åkdon med en eller flere hästar, finnes, mig veterligen, icke, och man behöfver blott betrakta volumen af de från Stockholms postkont. afgående postväskor för att finna, det gästgifvareordningen åtminstone vid dessas pålastning å postvagnen, icke (ages i betraktande.

Efter undanrödjande af dessa grunder, återstår af dem, hvilka nu hos oss gälla, blott en, nemligen f^al, hvilken Utskottet för sin del anser böra utsträckas derhän, att ingen hädanefter, utan serskildt val, bör i national-representationen vinna inträde. Då Utskottet här genast uttalar den öfvertygelsen, att hvarje medborgare, med sin bestämmelse för evigheten, har lika heliga anspråk på Staten, sorn denna, med sin genom tiden längre fortfarande tillvaro, har Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 38. 19 på honom följaglligen ock rätt att, i mon af sin förmåga, sjelf vaka öfver, att dess anspråk i Statens lagar iagitagas, föijer häraf ock, att Utskottet icke kan anse valet af naiionens representanter såsom några stånds eller classers, ulan såsom hvarje medborgares angelägenhet, och således anser det vara håde en rätt och pligt for hvarje medborgare, som lemnar den borgen för insigt och oberoende, sorn Slaten både för hans och sin skull eger fordra, att deltaga i val af de representanter, hvilka ega att å folkets vägnar vaka för allmänt väl. Ett strängt iagttagande af denna regel skulle fordra en pröfning af hvarje enskildt fall: en pröfning, som icke blott skulle omfatta frågan, huruvida en person eger vissa, såsom för valrätten i allmänhet, nödiga ansedda egenskaper, i ett visst mått, utan ock huruvida ett högre mått af den ena kunde ersätta ett mindre af den andra. Då en sådan undersökning i flera hänseenden är omöjlig, återstår således blott att, med ledning af erfarenheten, bestämma vissa yttre kännetecken, såsom bevis på dessa egenskaper, eiler alt, i stället för den inre borgen, som egentligen sökes, nöja sig med en yttre, för ett värdigt ulöfvande af den valrätt, som här är i fråga.

Då Utskottet emedlertid deraf ansett otvifvelaktig^ att af Diskont-medlen endast vinsten, sedan Aktie-egarne undfått 5 procent, bordt till Canal-byggnaden användas, och arbetet följakteligen, enligt den stadgade Allmänna Planen besörjas af de vid beräkningen öfver kostnaden gjorde anslag, utan vidare ålitande af Diskonten , hvars redan egande fordran hos Arbets-Kassan småningom och efterhand skulle liqvideras; så lärer ock böra medglfvas, att ett deremot stridande, och för fordrings-egares rätt menligt förhållande, ej bort af Utskott et lemnäs obemärkt. Att åter hänvisa frågan till behörig undersökning vid laga Domstol, hade ej af Utskottet kunnat bero; Äfvensom Utskottet ej häruti funnit någon underlåtenhet å Herrar Banko-Fullmägtiges sida, hvilka i detta afseende ej haft några föreskrifter sig gifne Den af en värd Ledamot inom H ig lofl. Kidderskapet och Adeln serskildt väckte motion om en dylik undersöknings anställande, har af den anledning icke kunnat i sammanhang med ofvanberörde anmälan besvaras, att Utskottets Betänkande redan undergått slutlig justering innan Remissen häraf till Utskottet inkom ; Och, då' nämnde motion i öfrigt blifvit remitterad till Statsoch Banko-Utskotten, der ilen tili gemensam handläggning förekommer, lärer något utlåtande deröfver af Banko-Utskottet ensamt, nu icke eller kunna anses lämpligt.

Margaretha brefvet; men besinnande sig att ej lemna det kära budets bärare utan lön, sade hon: „kom upp till herregården och hvila, käre Pekka, du är väl trött. Men aldrig har du väl sprungit med detta ända hemifrån.“ Pekka tittade åt höger och venster under sin lugg, innan han svarade; men tog sig ändå till slut mod uppå och sade: „nej, jag fick åka mer än halfvägs med far, som for till Myllymäki. Mor bad mig skynda tillbaka, så kan jag få åka hem igen, när far kommer med toma kärran, om jag bara fick råka fröken ensam först.“ Den lille budbäraren lät ej öfvertala sig att komma upp till gården, och efter några frågor af Margaretha om mor och far och syskon, dem gossen behändigt och numera utan blyghet besvarade, sökte Margaretha i sin kjolsäck en liten hvit slant, den hon gaf åt gossen, som öfverlycklig af sin rikedom i fullt traf satte af tillbaka utåt landsvägen, utan att akta huru han flög förbi det fremmande herrskapet, som nu hunnit få betydligt försprång. När Margaretha såg sig sålunda blifven ensam, bröt hon brefvet och ögnade, under det hon gick framåt vägen, på några rader här och der, men stack det snart åter hos sig och skyndade på sin gång, för att upphinna de båda andra och tillika påminna dem om att vända om, för att ej försumma middagstimmen. Snart efter det de kommit hem fick Margaretha tillfälle att läsa sitt bref, det andra inom två år! „Margaretha, mitt hjertas utvalda och lefnads maka! Står din kärlek ännu fast, och är du ännu i hjertat min? Ja, jag vill dig aldrig ens i min innersta själ för falskhet misstänka, ty tron på dig har varit det ljuset, som mig i detta mörkret lyst, och i denna bedröfliga skilsmessan tröstat.

Riksdagsordningen, 204. — om Remiss till sistnärimde Utskott af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om ett Additament till RiksAkten emellan Sverige och Norrige, dito. 237 PfotocollsUtdrag, Ridderskapets och Adelns, om Remiss till BancoIItskottet af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående beviljande af ett Lånebiträde af 200,000 R:dr Banco TransportSedlar till understöd för Götheborgs Stad, 204. — om Remiss till Lagutskottet af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om en Lag angående vidtagande anstalter för att anhålla och tilltala sådane Personer, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade Riken Sverige och Norrige, samt derefter afvika till det andra, 2o5. — om bifall till SlatsUlskottets Betänkanden, angående 1:0 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, en del af Kongl. HofStatens öfvertagande på Rikets Allmänna In~ dragningsStat; bidrag af Staten för ElementarScholan i Askersund, och 3:o i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, reglering af Postverkets AflöningsStat, 286. — om bifall till Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskottets Betänkanden, angående så väl TabellFormulair för Landshöfdingarnes Berättelser om årsväxten m. m., som rörande den af Kongl. Maj:t i Nåder anbefallda delning af Ölands Allmän ningsmarker, 38j.— om Återremiss till BancoUtskottet af dess Betänkande, angående lånebiträde af Banken till Götheborgs Stad, för att i sammanhang med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i samma ämne, sig utlåta, dito. — om Återremiss till StatsUtskottet af dess Betänkanden, rörande 1:0 Öfverstelndelningens vid f. d. östgötha CavalleriRegemente, användande till aflöning för en Fältmarskalk eller General; 2:0 Svenska Theaterns underhåll, och 3:o så väl om fördelningen af arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer af Stats-, Bancooch RiksgäldsVerken, som skyndsam tryckning af dessa Revisorers Bei’ättelser, 288.

Troil anmärkt innefattar den föreslagna förklaringen af 1812 års leghte en verklig förändring af detsamma, och jag skulle pä det högsta beklaga, om denna förklaring komme att af Konungen bifallas, emedan den försätter alla upbördsmän i en högst obehaglig ställning, som icke länder K. M. och kronan tili någon båtnad, men deremot i förvaltningen åstadkommer trassel och oreda, hvilka här icke kunna upräknas. Jag förnyar min tillstyrkan af återremiss af föredragna punkten, och är öfverlygad, att om Utslct närmare öfvcrväger de förhållanden, som här blifvit anförda, och skiljer emellan afskrifningsproc. och öfverskottcr, skall Utsk:t ledas lill ett helt annat resultat än det nu föredragna förslaget innehåller. Hr Liljehöök, Carl Berthild: I hufvudsaken är jag af den åsigt, att inga andra öfverskott äro lagliga än de, som tillkommit genom behållna afgångsproctr och jag hemställer till Hr Printzensköld, om någonsin de upbördsmän, hvilka under sin värd hafva icke blott persedlar utan äfven consumtions-artiklar, tillerkänts såsom sin egendom de blifvande öfverskotten i magasinerne. KammarR:n har också alltid anbefallt, alt dessa vid inventeringar befunna öfverskott skolat ingå i upbörden, utan alt redogöraren fått åtnjuta annan ersättning än afgångsproc:n. I anledn. af Hr Bildts yttrande, att 1841 års författning emanerat till följd af serskilda förhållanden vid flottan, nemi. att upbördsmännens provision blifvit för högt beräknad, får jag anmärka att så icke är händelsen, utan 1841 års författning, som är ett sammandrag af alla dittills utkomna författningar, utgör ett serskildt kapitel i boken De n 7 Januari. 23 och icke ett serskildt stadgande. 1 öfrigt gillar jag Utsk:s förslag. Gr. Lagerbjelke, Gust.: Talaren näst före den siste har enl. mitt förmenande obestridligen rätt i sitt påstående, alt denna fråga sönderfaller i 2:ne delar nemi. afskrifningsproc:n och öfverskotten.

Skola föräldrarne växa med barnen in i deras intressen och framtid, så skola också barnen då och då hejda sig litet och besinna, om det också går väl framåt, när det går fort. Och om, såsom tingens ordning väl fordrar, den unga, den växande tiden kommer med mycket, som är nytt, skola dess barn komma ihåg, att den gamla har sofrat det, som en gång också var nytt, och behållit det bästa. Det är därför erfarenheten är lika god som den nyupptäckta visheten, och det är därför de unga skola hedra de gamla, äfven där dessa icke kunna fullt följa med i den raska farten. Där den unga, ifriga kraften och viljan tillgodogöra sig den lugna erfarenheten, lyssna till välbetänkta råd, hejda sin uppbrusande häftighet, undvika att öfverskatta sin förmåga och sina förvärfvade kunskaper, där måste resultatet blifva en harmonisk utveckling, en gagnande och kraftfull verksamhet. Och när kärlek och öfverseende så enas, och kärlek och vördnad å andra sidan äro det band, som förenar autid och framtid, de gamle och de unga, föräldrarne och barnen, då skola heller aldrig hvarken föräldrarne behöfva klaga, att barnen växa ifrån dem, eller barnen öfver, att föräldrarne med föråldrade fördomar stänga de ungas väg. Mathilda Langlet. D e n n y a tjänarinnan. Skiss af för Idun Ib. jet var på flyttningsdagen; klockan hade redan längesedan slagit tolf, och den lilla familjens enda tjänarinna hade ej försummat att profitera af sina rättigheter för att njuta af den så ofta prisade och kanske ännu oftare missbrukade friheten, som friveckorna erbjuda. Frun hade själf nödgats laga middagen, och barnen hade hjälpt att torka disken och sätta in sakerna, och nu såg det helt tomt och ödsligt ut i det stora köket, sedan den förra jungfrun gått och låtit af hemta sin fina byrå med den stora spegeln, ljusstakarne, vaserna, porträtten ocb alla små porslinsfat och gubbar. Men tomrummet skulle ännu samma afton fyllas, och barnen gladde sig redan på förhand åt att få se en ny byrå med en ny spegel, nya stakar och nya vaser, porträtter, fat och gubbar, under det frun däremot med en viss spänning motsåg stunden, då den nya tjänarinnan skulle komma.

Vår tid prisar förälskelsen såsom kärlekens egentliga blomning; det sextonde seklet betraktade kärleken såsom en frukt af äktenskapet. Först äktenskap och sedan däraf alstrad kärlek! Alldeles såsom uppfattningen var i Norden under hednatiden. Detta sakförhållande stod i nära samband därmed, att flickorna i allmänhet trolofvades vid mycket ung ålder. I tid måste föräldrar och målsmän se sig om efter den blifvande brudgummen, enär — enligt tidens tankegång — det stred emot all sund beräkning att inskränka kretsen af brudgumsämnen endast till dem, som tillfälligtvis kunde vara en gång till äktenskap lediga, IDUN när flickan omsider var vuxen. Hvad det unga manliga släktet beträffar, tänkte man som så: en rik flicka stod lättare till att vinna, när hon var späd till åren och endast hade arf i sikte, än när hon redan var i besittning af all sin egendom. Detta allt gjorde, att flickorna trolofvades eller » bortfästes » vid synnerligen unga år, såsom seden redan var för handen under vikingatiden. Sålunda var det ej något ensamt stående fall, då unionsdrottningen Margareta endast elfva år gammal äktade konung Håkan och från och med sitt fjortonde år lefde med honom som hustru. Ett ännu bjärtare exempel gifver den danske hertigen Hans den yngres andra hustru Agnes Hedvig på 1500-talet. Visserligen var också hon fjorton år, då hon med honom ingick i äkta ståndet, men hon var den gången allaredan änka, i det hon vid tretton års ålder mist sin förste man, kurfursten August af Sachsen. Tretton år gamla trolofvades: Karina Krausse med Fredrik Friis, Anna Brahe med Sten Malteson, Elsa Ramel med Christian Barnekow. Hak TJlfstand lät » ärligen bedja om den tolfåriga Pernille Goye att hafva till hustru med stort afseende på hennes höfviskhet, takt och goda låter ». Pernille Oxe var endast elfva år, när hon äktade riddaren Otto Rud. Tio år gammal blef, enligt en likpredikan af år 1624, högadliga jungfrun Kristine Munk trolofvad med Erik Rosenkrandz, herre till stora gods. Till och med hos det på den tiden lägsta ståndet, bönderna, följdes samma sed.

Härvid får Utskottet vördsamligen anmäla, att då Tre RiksStånd redan godkänt detta förslag till behandling efter 5,5 §, RegeringsFormen, Utskottet ser sig alldeles ur stånd satt, att sammanjemka meningarna för bibehållandet af momentet modificeradt, med dem för momentets fullkomliga uteslutande. Om således Högvördiga PresteStåndet icke skulle täckas foga sig efter Resp. MedStånden, förväntar Utskottet derom benäget svar, för att sedan kunna taga i öfvervägande, huruvida de oförenliga skiljaktigheterna må under - 152 ConstitutionsUtskottets Bctänkandcn. ställas Riksens Ständer, för afgörande genom Constitutions-Utskottet förstärkt, hvartill likväl, i ett fall sorn detta Grundlagen icke synes lemna nog nyttig anledning. Stockholm den lo Junii 1825. N:o Ankom d. 50 Junii 1Ö23. Betänkande till Riksens Ständer, i följd af Stats Ruds-Protocollens fulländade granskning. Inför Riksens HögloJfl. Ständer får Deras Constitutions-Utskott vördsamligen framlägga de qvarstående resultaten af den Utskottet i 105, 106 och 107 §.§. Regeringsformen uppdragna allmänna granskning af Konungens Rådgifvares och Föredragandes Ämbets-åtgärder. Genom en constitutionel författning, törhända ensam i sitt slag, ville Svenska Folket och Dess Representanter fästa ett osvikeligt ljus omkring Konunga Thronen, och förbehöllo sig att vid hvarje Riksdag undersöka, huru vida detta ljus kunde hafva - Constitutions-Utskottets betänkanden, 153 va trutit eller försvagats. I en sådan pröfningsrätt skalle inbördes förbinda sig sorgfälligheten örn Majestätets glans och den om Nationens frihet, begge oskiljagtiga frän Samfundets sällhet och bestånd, begge lika heliga, lika grannlaga och ömtåliga.

I en lavaström af förbrännande ord strömma hans hjärtas förtviflan, baktankarnas och misstrons anklagelse, det svikna hjärtats förbannelser fram, och först med ett afsked, högtidligt och oförglömligt som en troendes besvärjning, är det, han till henne riktar sitt sista farväl: Je te bannis de ma mémoire reste d’un amour insensé, mystérieuse et sombre histoire quï dormira dans le passé! Et toi qui jadis d’une amie portât la forme et le doux nom. L’instant suprême où je t’oublie doit être celui du pardon. Pardonnons-nous; – je romps le charme qui nous unissait devant Dieu. Avec une derniére larme reçois un éternel adieu. Hvilken har mäktigare och stoltare brutit en passions sista länk? Men ännu flera år därefter kan blotta mötet på en gata med George Sand hos denne slocknade man, förödd af dryckenskap och ett söladt lif, än en gång låta diktens flöde springa fram inom honom med en bergskällas djup och klarhet, som i dikten Minnet (1841), där han håller sig fast vid sin ungdomskärlek till henne, som vid vittnesbördet om, att han en gång varit en annan människa, ett söndagsbarn, en Fantasio med silfvernycklarna till de vackraste trädgårdarne i sin hand. Så omspänner namnet George Sand Mussets hela lif. Det som sålunda var hufvudkrisen i Mussets existens blef blott en episod i George Sands. Däri ligger redan skillnaden i deras dram och deras karakterer. Men också hos henne hade deras två gemensamma år af lycka och kval satt oförglömliga märken trots hennes starka, lätt läkbara natur.

Men motinären har i alla fall icke sagt, att den för hvarje län föreslagna summan ovillkorligen skulleder användas lill sitt fulla belopp; han har endast föreslagit, att förmånsrätt skulle länet tillkomma för densammas erhållande, om K. M. finnér de uppgifna företagen af den beskaffenhet alt de förtjena detta understöd. Hr von Hohenhause n, Mich. Silvius: I afsende på Hr Nordenanckar ifrägavar. motion, anser jag mig på visst sätt pligtig att säga ett par ord till ursäkt — om jag får begagna det ordet — för denna motion. Motionären och jag hafva vanligtvis varit jemna motståndare, och i synnerhet inom BancoUlsk. uti frågan om privatbankerne. När jag, förvånad öfver denna motion, frågade honom oin orsaken dertill, svarade han mig; jag måste resa fiån riksdagen; jag befarar, att det kominer att gå vid denna riksdag såsom vid den förra, såvida något beslut icke fattas alt på annat sätt än i låneväg disponera våra öfverskottsmede), nemi. att medlen anslås lill utlåning, och sedan när R. St. nästa gång sammanträda, och vilja använda bancovinsten, måste då blifvande BancoUtsk. svara dem, såsom vi nödgats svara de nuvarande R. St.: vi kunna icke laga igen de utlänta penningarne, ty man skriker om en allmän nöd och brist på penningar; derföre har jag väckt denna motion. Del är visserligen sant och tyckes slä väl tillsammans med föreskrifterne i bancolagen och reglementet om dispositionen af bancovinsten, och jemväl med den åsigt, som hittills alltid blifvit följd, nemi. att R. St. äga rätt att disponera de öfverskoltsmedel Banken kunnat samla; således äro tillgängliga och icke blott väntas alt utfalla för de kommande åren, såvida nemi. det icke varit behötligt för consoliderande af Bankens egen ställning. I denna syftning hafva åtminstone besluten fattats vid de sednare riksdagarne sedan realisationen beslutades. Om man än icke skulle anse sig bunden häraf, är det i ailä fall obestridligt, såsom de fleste talare här yttrat, att motionen blifvit för tidigt framställd, innan R.

Ett bevis, att man icke önskar vidhålla denna banas byggnadssätt, inhemtas deraf, att vid liniens fortsättning från Gent öfver Ecloo och vidare antagits den allmänna större spårvidden. Således vill man, ehuru exemplen och fördelarne af elen smalspåriga banan borde ligga så nära till hands, icke fortsätta med den äldre spårvidden och det äldre byggnadssättet. Jag anser mig äfven böra fästa Afdelningen uppmärksamhet på det i Öfverste-löjtnant Beijers rapport intagna meddelande, att vid ombyte af utslitna delar å banan, har man, — för att, så vidt kunnat ske, föistärka densamma, — i stället för de äldre 13 ^is räler, inlagt 16x/i ®; och vid en förekommande total ombyggnad torde man kunna antaga, att både spårvidd och materiel förändras. Till denna banas historik bör dessutom, att densamma till en början mellan Antwerpen och Nikolas anlades af en enskild person, med små tillgångar, och fortsattes och fullbordades sedan af ett bolag, och då naturligtvis med de mindre dimensioner och efter det byggnadssätt, som lill en början blifvit af den enskilde mannen anordnadt. Stockholm den 29 Januari 1863. N. Ericson.» Den vid förestående skrifvelse logade, af Herr Öfversle-löjtnanlen Beijer af~ gifna rapporten hade följande lydelse: »Till Chefen för Statens jernvägsbyggnader. Sedan Chefen lör Statens jernvägsbyggnader anbefallt mig att under min resa till Hamburg äfven besöka den emellan Antwerpen och Gent anlagda jernväg med mindre spårvidd, får jag, efter att på stället hafva tagit närmare kännedom om ifrågavarande anläggning, vördsammast deröfver afgifva följande berättelse: Stats-Utskoltels Memorial M <?7. Jernvägen emellan Antwerpen och Gent utgör en längd af 50 kilometer eller •4,68 Svenska mil, dess ändstation är belägen på venstra stranden af Scheldefloden midt för quaie S:t Michel i Antwerpen, hvaremellan kommunikationen sker med äng båtar. Jernvägen är härifrån anlagd genom städerna S:t Nikolas och Lokeren i nära rätlinig rigtning till Gent.

Nu innehåller Presterskapets privilegier i 4 §: ”Alle Biskoppar, Superintendenter, Theologue Doctores, Professores, Prcepositi Pastores i städer och på landet, Lectores i gymnasierna, Rectorer och Conreclorer i skolorne, och alle Prester i gemen, skola oförändradt behålla efter gammal häfd, sine Biskopsstift, prsebende-socknar och hemman, prestegårdar i städer och på landet, indelnings-stommar vid deras annexer, tompter, capellans-hemman och boställen, klockare-bord, utjordar, ängstegar, torp, bergsbruk, och qvarnställen, med alla tillhörigheter, ehvad namn de hafva kunna, som anten urminnes häfd är på, eller af andre laglige skäl kunna.bevisas dertil lyda, livilke äger och tilläger Presterskapet skal til sitt underhåll skäloch lagligen, utan ardras förfång, bruka och häfda, eller häfda låta til vatn och land”. R. o. Ad. behagade således finna att sedan PresteSt. bifallit Utsk:s Betänk., hvilket afslår all förändring i frågan, så kan i denna sak vid innevande Riksdag icke någonting, på sätt Frih. Raab och de med honom liktänkande, önska, nu åstadkommas. Öen 23 M a rs e. m. 491 Jag anser mig nu således på sätt jag förut har sagt icke böra uptaga tiden längre med bevisning emot de värde talarnes åsigt utan anhåller om propos. pä bifall lill Betänk. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Hr Adelborg bar yttrat att då olikhpter i aflöning mellan det lägre Presterskapet och Biskoparna är så stor, skulle reglering deraf vara nödvändig. Onekligt är likväl att en skilnad i lönevilkor bör förefinnas emellan Adjunkten och Biskopen. För min del anser jag den 1111 icke vara större än den som förefinnes mellan Under-Officern och Generalens aflöning. Hr Adelborg säger att själavården skulle omsorgsfullare skötas om pastoraternas storlek vore mera lika.

Ständer, vid den år 1S44 började urtima Riksdag å nyo läckts lemna mig det utmärkta förtroende att vara Deras Justitie-ombudsman, får jag härmedelst, \ id nu föreslående lagtima Riksdagen, inför Rikets Höglofl. Ständer vördsamt framlägga den allmänna redogörelse angående Embetets förvaltning, som i Grundlagen och särskildt fastställda Instruktionen anbcfalles. Da, tillförne vid tvänne Riksmöten, Rikets Höglofl. Ständer, efter föregången granskning, behagat gilla de af mig ang ilna åsigter och grunder, i öfverensstämmelse med hvilka Em betet under förflutna tidskiftena blifvit 4 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse den 15 No v. 1847. utöfvadt, har del varit min pligt och utgjort milt fortsatta bemödande att dervid bibehålla samma åsigter och grunder äfven under sednaste tidskiftet, hvilket, kortare än hvartdera af de förra, dels derföre och dels i följd af andra omständigheter, företer ett jemförelsevis mindre antal redovisningsämnen. Regeringsformen och ofvannämnda Instruktion, som bestämma föremål och gränsor för Justitie-ombudsmannens embetsverksnmhet, lemna i allmänhet åt hans egen urskiljning att densamma tillbörligen iakttaga och fullgöra; men de utmärka tillika, den förra i 106 § och den sednare i 5 och 12 §§, de fall, då särskilda förordnanden eller uppdrag dertill erfordras eller kunna förväntas. Det ena och utan tvifvel vigtigaste, hvarom i Regeringsformens 106 § och Instruktionens 5 § förandes, det nemligen, då Rikets Ständers Konstitutions-utskott beslutar anställande af åtal emot Konungens Rådgifvare, hade, efter hvad bekant är, vid hvartdera af de begge förutgångna Riksmötena inträffat, men deremot vid det sislförflutna icke ägt rum.

En eller annan Biksdagsman kunde visserligen hafva både lid och lust att, när de komma hem, studera sig in i Komité- o. Utsk:.,Betänk:det; men troligen är deras antal ganska ringa. Den enskilde Biksdagsmannen behöfver i allmänhet att hemma egna sin tid åt helt andra saker, och jag väntar mig således deraf icke något stort resultat. Detta förslag liar nu blifvit granskadt af 48 ledam:r i 1 Bevilln:s-Utsk:t, hvilka vid denna riksdag haft bättre tillfälle att ingå i undersökningar än vid en kommande sannolikt kan ske. Utsk:t har ock varit lyckligt nog att nu bland sina ledamöter räkna många särdeles sakkunnige och specielt i detta ämne erfarne män. Huruvida man vid en kommande riksdag kan på - Den 9 Maj f. m. 29 räkna detsamma, är tvifvel nnderkastadt, och dessutom är möjligen, då intresset för saken mycket mindre än nu. Varu det långt ifrån att jag vill antaga att den talare, som här yrkat uppskof, dervid skulle hafva någon arriére-pensée, eller att jag vill hänföra honom till någon af de kathegorier, sorn antingen önska förändra allt eller också blifva qvarstående vid det gamla. Men da sädane torde finnas, må det tillåtas mig att nu yttra några ord med afseende härpå. Är man missnöjd med allt och vill hafva nya grunder, så tror jag att det är bäst att man uttalar, hvilka dessa gruuder äro, sä att mun må lu tillfälle att diskutera dem och pröfva, om de äro bättre än Utskits eller Komiterades förslag. Dessa grunder äro hufvudsakligen öfverensstämmande med dem, som redan linnas. Dessutom tror jag att förslaget innefattar hvad som vid sednare riksdagar blifvit mest allmänt uttaladt ang. bevillnm, och att dess syftning är i enlighet med opinionen. Är det åter icke nya grunder, man vili hafva, utan blott förkasta un del deraf, sä lat oss pröfva hvar sak för sig, och borttaga hvad som är felaktigt och antaga något annat eiler förblifva vid det gamla.

Vare dock ej förment att af arfvegods på lifstid förläna något hemman åt den, som trogen tjenst gjort häfver, der ingen aflingejord är. För - Lag-Utskottet» Betänkande, N.-o 63. värfd fastighet, så i stad som på landet, må man gifva hvem man vill. Om medgift, morgongåfva och testamente skiljs i Giftermålsoch Ärfda Balka rne.” Öfver dessa serskilda förslag har Lag-Utskottets utlåtande blifvit infovdradt. Efter pröfning af samma förslag anser sig emedlertid Utskottet icke kunna understödja någotdera. Emot Herr Dalmans förekommer nemligen att detsamma skulle till sina väsendtligaste grundvalar rubba det i vår lagstiftning gällande odaleller arfvejordssystem, enär rättigheten, att bortgifva arfvejord å landet står i uppenbar strid deremot, en rubbning, hvilken, så vidt Utskottet varit i tillfälle erfara, ej skulle af allmänna tänkesättet gillas. En sådan rubbning afser deremot väl icke det af Herr Sundin framställda förslag; men tvifvelaktigt är dock huruvida lagstiftningen bör uti ifrågaställde hänseende utbildas på den väg bemälde motionär anvisat. Det är visserligen sannt, att lagstiftningen i afseende på testamentsrätten för stad och land derigenom komme att bringas till närmare öfvei’ensstämmelse; men den blefve i allt fall olika för begge. En sådan likhet torde ej eller kunna vinnas utan ett totalt upphäfvande af det rådande arfvejords-systemet; och ett dylikt upphäfvande har äfven blifvit tillstyrkt af Lagberedningen, hvars principer i afseende på testamentsrätten torde vara de, som företrädesvis böra tillämpas, om lagstiftningen i denna del skulle förändras. I följd häraf, och då båda motionärernas förslag dessutom gå ut på en utsträckning af bördsrätten, anser Utskottet tillfyllestgörande skäl förefinnas till det vördsamma tillstyrkande, att icke någotdera af ifrågavarande serskilda förslag måtte vinna Rikets Ständers bifall. Stockholm den 25 Augusti 1851. 0 Lag-lltskotlets Uttänkande Ko 6i.

Hon bar sedan varit på åtskiliga ställen, och är nu åter i Berlin, der hon af Konungen i Preussen, utom andra agrementer, har 5ooo R:dr årligen, och det villkor att ej stå under Capellmästaren Spontinis befäl. Herr LefrenJohan Pehr: Jag, anser mig ej kallad att på Svenska Riddarhuset ingå i Recensioner öfver Svenska Theaterpjeser, eller deltagande i en discussion om Mamsell Sontag och hennes öden. Det är blott för det olämpliga yttrandet, att det skulle vara ett sjelfsvåld af Grefve Puke, att begära detta Betänkande ytterligare på bordet, som jag begärt ordet. 4ö;de §. i Riksdagsordningen stadgar, att ett Betänkande får för andra gången läggas på bordet, antingen derom varit discussion, eller ej, i fall flere personer förena sig om en sådan begäran. Till fullgörande häraf förenar jag mig nu med Grefve Puke i dess begäran, att detta Betänkande mätte ytterligare få hvila på bordet. Hans Excellenee Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade, att, då 4,9 §• Riksdagsordningen innehöll, att en fråga, 12* i8o Den 22 Junii e. m. sorn frän Utskott återkommit, och en gång blifvit bordlagd, kunde vid nästa föredragning, ebvad öfverläggning egt rum, eller ej, på flere Ledamöters förenade begäran, åter hvila; ansåg Hans Excellence Grefve Pukes af Herr Lefrén understödde begäran, att EkonomiUtskottets ifrågavarande Betänkande måtte ytterligare få hvila på bordet, icke kunna förvägras. Upplästes följande från Hedervärda BondeStåndet tid efter annan ankomne ProtocollsUtdrag: Af den 12, 17, 20, 21, 22, 24 och 28 sistlidne November, innefattande: 1:0 Remisser till ConstitutiojisUiskottet: Af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, i frågan om rättigheten till utnämning af BondeStåndets Notarier. StatsUtskottet: Af följande Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner: Om StatsVerkets tillstånd och behof; om fortfarande af det vid sednaste

Da denne Medborgare, om ej uppfinnare i det hela, dock wäckt allmänna uppmärksamheten härpå, samt derigenom atergifwit arbetsförmågan ät flere hundrade Landets innewänare — och ehuru ersatt för fine förste kostnader — dock för det närwarande är utan någon Systia eller annan förmohn af Staten, samt möter sin framtid utan utsigt för sina behoswer, i det Samhälle, hwars tillgångar han pä ett mera egennyttigt sätt kunnat begagna, sa kan jag ej annat än äswen, inför detta upplysta och Patriotiska Stand, anmäla min wördsamma önskan, alt denna Herr Os be eks uppoffring och tjenst emot wär Nation, ej länge ma sakna sin belöning. Härutinnan anhäller jag att de öfrige Rikets Högloft. Ständer matte äfwen inbjudas. O. (valleen. Stats-Utssottet har tvid förehafwande af detta amne funnit det Chirurgie Magistern Osbeck genom det han wändt uppmärksamheten pä anwändandet af isrägawarande Cur,method och den till ett allmännare bruk befordrat, beredt sig Nationens er, känsla och gjort sig berättigad till den belöning som Stats,Werkets tillgångar och mängfalldige utgifter kunna medgifwa; hwarföre Utskottet till Riksens Högloft. Ständer »vördsammeligen hemställer, det Osbeck ma af allmänna medel ärligen fä uppbära zzz Riksd. 16 st.; deremot honom dock äligga bör att wid någon af de i Stockholm warande eller tillgörande Inrättningar för Veneriske Sjukdomars botande förrätta tjenst; Och kommer Osbeck att åtnjuta berörde Sunrma intill dek han kan erhälla nä - Den 9 Julii. »4" någon tjenlig Systia med motswarande

Angående väckt Motion derom, att SnöplogningsAccorden måtte uppgöras till Landtmannens största möjliga lättnad; N:o 74 Angående väckt Motion om återförandet till Statsverket af detsamma frångången inkomst, genom förarrendering af Bränvinsdistillerings - rättigheten inom Ilufvudstaden; N:o t5. I anledning af yrkade förändringar till vinnande af lindring i Bevärings-skyldighelens fullgörande. Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 24 sistlidne Februarii under N:o 69 afgifne, samt den 5 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande, angående anslag af medel till fullbordande af de i Hufvudstaden anlagde Correctionslnrättningar. Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag för min del instämmer fullkomligen i StatsUtskoltets Utlåtande ända till den sista meningen, alt nemligen Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande Den 13 Mars e. lil. af nödige Författningar , hvarigenom de personer, som sakna bestämdt och godkändt näringsfång, må allvarligen tillhållas att söka tjenst. Jag tycker mig finna allt för stort spelrum lemnadt åt godtycket genom föreskriften af bestämdt och godkändt Näringsfång. Jag anser, för min del, att den, som vill och kan arbeta, behöfver ej hafva något annat bestämdt näringsfång, än bruket af sina armar. Han bör få vara fri, så länge lian intet ond t gjort, och det bör få bero på honom sjelf att dagsverka eller taga årstjenst. Det är naturligt, att de besutnas behof af tjenare är inskränkt till en viss personal. Alla de, som vid folkstockens tillväxt voro ur stånd att kunna erhålla årstjenst, skulle således vara liksom födde till arbetshusligt slafveri. Men orättvisan häraf är ögonskenlig, och jag kan ej inse, hvarföre den obesutne, så länge han intet ondt har gjort, ej skulle njuta högarnes skydd så väi som andra;, jag kan dessutom ej förstå, att i ett fritt, lagbundet Rike, någon skall behöfva annat försvar än sin egen oförvitlighet.

Henning Gyllenborg, E. A. Almqvist, Gust, D. Wilcke, Gustaf Larsson. G. HelsingiuS. Uppläst hos sani tel i ga Riks - Stånden d. 2 Augusti, Vördsamt Memorial! Till Riksens Högloft. Stäbdets ompröfrung för Banco Utskottet vördsamt framställa de grunder, Utskottet så väl taed afseende på Bankens nödiga säkerhet, sorn de i öfrigt åsyftade ändamål, ansett bora iakttagas Vid användandet äf den summa, som, Uti Memorial af den 30 sistlidne Juni, i anledning af Höglofl. StatsXI t skot tets Betänkande blifvit föreslagen, att af till Banken inflytande betalningar Utgifvas, så» sorn Lån, mot lindriga vilkor, till understöd för nyttiga företag i Odlingsväg. l)å fonden för denna utlåning till oell med år l&ito icke kail uppgå till högre belopp än / embring 600,000 R:d, Ilar Utskottet ansett densamma föga kunna blifva att påräkna för sådana vidt omfattande företag, sorn ehuru af högt värde och medförande de vigtigaste resultater, ej utan kraftigare understöd kunna i betydlig mån befordras; hvaremot detta biträde torde verksamt och någorlunda allmänt kunna underhjelpa - Den 2 Augusti hjelpa den idoga Jordbrukarens och mindre förmögna Landtmannens bemödanden, alt förbättra sin jord, genom lämpliga och lönande Odi lingsföretag. Da för ändamålet med så beskaffade lån,1 en lag renta och lindriga betalningsvilkor äro oundgängeligen nödiga; får Utskottet i allmänhet föreslå, att reinan må till 2 procent för året beräknas; att Lånen under de 3:00 första åren få begagnas mot erläggande af blotta rentan, men att derefter, utom rentan, ^ af capitalet ärligen inbetalas, hvarigenom ett erhållit Östlings.Lån är efter åtta års förlopp återbetaldt..

Donationsfonden, förordna, att af räntan å det gifna kapitalet, som under namn af Silfverstolpeska Donationen bör gemensamt med Stiftskassan förvaltas, en extra Stiltspension å 50 R:dr R:mt skall inrättas och efter i vanlig ordning skedd kungörelse tilldelas någon fattig Stiftsfröken, som ännu icke erhållit ordinarie pension, för att af denna åtnjutas intilldess hon blifvit i den ordinarie pensionsklassen uppflyttad. Den förändrade lagstiftning rörande ogift qvinnas myndighet, som till följd af Kongl. Förordningen den 16 November 1863 med innevarande års början trädt i verksamhet, har gifvit Direktionen anledning att till Ridderskapet och Adelns pröfning hänskjuta en inom Direktionen uppkommen fråga om rätta tillämpningen af ett utaf de testamenten, som utgöra Stiftelseurkunderna för största delen af de i denna § omnämnda fonder. 1 afseende å användandet af de medel, som framlidne Majoren Fredrik Wulfcrona genom testamente den 28 September 1797 ställde under Direktionens förvaltning, finnes i samma testamente föreskrifvet, att af den behållna räntan skulle vid hvarje års slut utdelas pension å dels 33 R:dr 16 sk. och dels 16 R:dr 32 skillingar till sådana fattiga Officerares enkor af Adel och deras omyndiga barn, som icke ega någon annan pension eller ressurs; hvarjemte stadgas, att »fattiga faderoch moderlösa Officerares barn af frälse ståndet hafva rättighet att vinna dessa pensioner, till dess de blifva myndiga».

A. 814. X. E. 262. Grundskatternas successiva kapitalisering under loppet af 12 år och de härigenom inflytande kapitalens användande till uppbyggande af Statens jernvägar. I. 409, 456- R. 468. A. 814. X. E. 262. Gråda kanals omläggning, angående begärd ersättning af stats-verket för jordförlust, förorsakad genom uppdämning vid företagande af. VIII. B. 106. Gudhems härad i Skaraborgs län, i fråga om a ('stående af f. d. profossboställe vid Westgötha Regemente, Backabo N:o 5 Thorbjörnsgården till boställe åt en särskild Länsman i vestra distriktet af. V. 281, 342. R. 343. VIII. B. 175. A. 194. IX. E. 249. Gudstjenstsoch Skollokaler för Garnisons församlingen i Stockholm, om beredande af. III. B. 45. 108, 115 A. 116- E. 233. Guld, angående antagande hädanefter af sådant såsom utgörande del af Rikets gångbara metalliska mynt. I. 35 R. 52 III. B. 505, 613, 657. A669- Jfr äfven Banko-Utskottets Bet. N:o 15. — och silfver om belåning af, i Rikets Ständers Bank och dess Lånekontor. XI. B. 151. 266 278- A. 280- Gunnarskogs Socken i Wermlands län, om rättighet för denna att efter tio års medelrnarkegångspris lösa den af socknen utgående rotefrihets-afgift för oroterad jord. VII. B. 520 A. 536- Gunther, H. Excellens Claes Ephraim, yttranden: III. 447.

Den 17 Mar« c. m. Votering begärdes; oell sedan Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf först hemställt, huruvida K. o. Ad. till kontrapropos. vid "voteringen antoge återremiss af punktens förevide del, hvartill svarades nej, och sedermera löreslagit, att alslag å samma del skulle utgöra kontraproposui vid voteringen, hvilken propos. med ja besvarades; uppsattes och justerades följande voteringspropos.: »Den som bifaller sednare delen af 10:de punkten i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskrts Betänk. N:0 56, hvilken del börjar med orden: att lärjunge må etc., röstar Ja; Den det ej vill, röstar, Nej; Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna del af förev:de punkt.» Voteringen företogs härefter och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda: Ja — 28. Nej — 32. 11 :te punkten. Utslcts hemställan bifölls. 12:te punkten. Frih. Alströmer: Vid sednaste riksdag beslöto R. St:r, att, förutom den s. k. egna kassan, hvilken består af inskrifningsafgiften och användes till inköp af ljus och ved, aflöning åt vaktmästare samt tryckningskostnader, skulle inom elementarläroverken bildas en s. k. terminsafgiftskassa till anskaffande af undervisningsmateriel. Nu har Utsk:t föreslagit, att, enär det ofta visat sig, att den s. k. egna kassan varit otillräcklig för de dermed afsedda behof, det måtte tillåtas Läroverks-Collegierna att fylla hvad som kan brista från den andra för undervisningsmaterielen afsedda kassan. Jag tror icke, att detta förslag är välbetänkt, ty obestridligen är skolornas undervisningsmateriel så ofullständig, att det är nödvändigt, att de medel, som upptagas till dess kompletterande, icke förryckas till andra ändamål; om icke den s. k. egna kassan är tillräcklig, torde det väl vara rättast att förhöja den afgift, hvaraf den bildas.

Af räkenskaperna inhemtas, att, utom ordinarie stats-anslaget till värfvade arméens underhåll, under revisions-åren följande belopp af andra medel för nämnde ändamål varit anvisade, nemligen: År 1855. till Lif-gardet till häst, Kronprinsens Hussar-regemente, Svea och Andra Lif-gardes-regementena: r 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar ... 6,743: 20. 11. » det vid 1853 —1854 års riksdag utaf Rikets Ständer beviljade extra anslag af 10,000 Rdr — - 5,000: Svea, Götha och Vendes artilleri-regementen: Af Artilleriets besparingar 14,353: 42. 9. 5,470: 2. — V ofvannämnde utaf Rikets Ständer vid 1853 —1854 års riksdag beviljade extra anslag 5,000: — —• Dessa summor äro visserligen betydliga, men utgöra dock jemte manskapets på ordinarie stat anvisade aflöning endast 7 å 8 sk., brödet oberäknadt, för hvarje utspisad portion. Revisorerne tro sig här böra omnämna, det de besökt gardes-regementenas matinrättningar och funnit äessa ändamålsenliga samt utspisningen motsvarande manskapets billiga fordringar, åtminstone vid de regementen, der soldaten har tillfälle till någon extra arbetsförtjenst. § 13. Angående nedannämnde, uti sednaste revisions-berättelse omförmälda, till år 1854 inbalanserade, äldre fordringar hafva Revisorerne ur räkenskaperna inhemtat följande upplysningar: Af anslaget till b ev äring s-manskapets vapenöfningar. Fordringarne hos aflidne Regements-qvartermästaren vid Westerbottens regemente, Kaptenen C. A. von Essens konkursmassa, 146 R:dr 34 sk. 5 r:st, samt hos aflidne Landt-räntmästaren i Wester-Norrlands län E. G. Harlins konkursmassa, 397 R:dr 43 sk. 6 r:st, voro ännu vid 1855 års utgång beroende på konkurs-utredning. Af anslaget till försvarsverket i allmänhet.

De väsentligaste fodertillgång arne för kreaturen bestå i höskörden å de med röd och hvit klöfver samt timotej besådde vallarne samt i hafreoch råghalm. Under tre af de ifrågavarande fern åren eller 1856, 1858 och 1860 har höfångsten varit god, men de 2:ne öfrige, 1857 och 1859, ringare än medelmåttig; hvarföre ock fodertillgången befunnits knapp, och foderbrist på några orter visat sig under de på dessa begge sistnämnde år följande vintrar, dock ej i den mån, att det föranledt någon anmärkningsvärd minskning af kreatursantalet. Spanmål och rotfrukter användas äfven alla år till kreaturens utfodring, till större qvantiteter de år, då höskörden mindre väl utfaller. Till Finans-Komitén är uppgifvet, att 143,999 tunnor spanmål årligen åtgå till kreaturen, hvarvid likväl får anmärkas, att detta ungefärliga tunntal består icke endast af säd, utan, såsom församlingarnes uppgifter äfven antyda, till betydlig del af potates och rofvor. Landsh.-Emb. uli Wermlands län und. ber. för åren 1856—1860. 2 10 Wermlands län. Priser å ladugårdsalster. Stängsel. Jordbruksarbetare och dagsverkspriser. Utom det att ladugårdsprodukter vid alla årstider, ehuru i mer eller mindre myckenhet, föras från landet till länets städer och der föryttras, uppköpas af Norrmän på landtmarknaderne och i gränsorterne lefvande kreatur och smör, och sker äfven understundom någon utförsel från länet af sistnämnde vara till andra orter i riket; hvilket berättigar till det antagande, att ladugårdarne lemna en större afkastning, än innevånarn e förbruka, om än öfverskottet ej kan vara stort.

Inom Ilöglofliga Ridderskapet och Adeln har Herr Olivecrona, August, ali vackt och till Sammansatta Statssamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottet remitterad motion anfört, hurusom det ofta blifvit sagdt och åberopadt såsom ett skäl emot möjligheten att kunna utrusta en linieskepps-flolta af någon betydenhet, att i landet ej funnes dugligt folk (ill bemanning och att handels-flottans matroser, såsom till stor del frånvarande och ej hugade att taga tjenst på Kronans fartyg, ej vore mycket alt påräkna. Denna sednare åsigt hyllades äfven af motionären. Det vore derföre på enrollering af skärgårdsfolk, som voro fiskare till yrke, som en stam för flottans matroser borde grundas, utan att derför rubba båtsmansroteringen, som utgjordes, visserligen icke af sjömans-ämnen, efiersom Rotehållarne icke voro förpligtade att uppsätta en matros, utan en vanlig bonddreng, som holle vissa dimensioner på tumstocken, samt i öfrigt vöre fri från kropps-lyten, men detta folk hade andra ganska goda egenskaper Sammansatta Staissamt Allm. liese - och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 39. 3 hvilka gjorde denna fasla trupp dyrbar för flottan, och hvars fysiska krafter voro nödvändiga för att fylla besältnings-styrkan å Kronans fartyg. Då Konung Carl XI organiserade flottans stamtrupp genom indelnings-verket, på samma sätt som för arméen, gjorde man föga afseende på sjömanskap om bord på örlogsfartyg, hvilket bäst bevisades af valen utaf Skepps-chefer och öfver-befäl uuder hans sjö-krig. Officerare af kavalleriet och infanteriet, rådmän och till och med källarmästare biefvo utsedda till Skepps-chefer samt en duglig och tapper Fältherre ansågs kompetent till öfver-befälet. Att fordringar på Sjömanskapet igenom de öfriga graderna ända till gemene man biefvo i proportion härefter, kunde med fullt skäl antagas.

Jag får i anledning häraf upplysa, att, uti Elfsborgs Län, hvilket förut varit mig i Nåder anförtrodt, största delen af Bevillningen under sista Krig utgått för Arméens räkning, och att Räntmästaren derå icke erhållit något Remiss-Lage. Jag instämmer fullkomligen med Grefve Mörner uti den Anmärkning, att Räntmästarne qvarstadna och Den 17 Febru&rii. 409 gråna uti sina sysslor, samt ofta lemna efter sig en talrik Farnlle, alldeles medellös. Jag hade visserligen önskat, att Stats Utskottet kunnat bereda dessa Tjenstemän ett större vedermäle af Riksens Ständers välvilja, men då sådant för närvarande icke ansetts möjligt hoppas och anhåller jag, att åtminstone den tillökning Stats-Utskottet föreslagit, mätte såsom öfverensstämmande med den största billighet och rättvisa, varda af Högloft. Ridderskapet och Adeln bifallen. Herr Grefven och LandtMarsialken hemställde å nyo, om icke Ridderskapet och Adeln behagade gilla Stats-Utskottets Betänkande. Ropades starka J<z, blandat med några Nej. Herr Berghman: Då det blifvit satt i fråga, att Remiss-Laget uti åtskillige Län, icke skall uppstiga till så stort belopp jag uppgifvit, får jag å nyo åberopa mig de i KammarRätten befintelige Landsböcker, samt anhålla att målet må till Utskottet återremitteras, med anmodan att, i afseende å Landt Räntmästarnes serskildte lönings förmoner, från Vederbörande infordra fullständige upplysningar. Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf, att som den af honom nyss framställde Proposition blifvit med betydlig Pluralitet af Ja besvarad, ansåg han någon vidare öfverläggning i ämnet icke kunna komma i fråga, 4io Den Ij7 Februarii. utan ägde de som voro af annan tanka än pia* raliteten, att emot beslutet sig reservera. Företogs till pröfning Stats - Utskottets den 4 dennes afgifne samt den 13 i samma

Den siste värde talaren slutade dermed att man icke borde göra några undantag ifrån handelsgrundsatser, i anseende till den menliga verkan deraf på näringarne. En annan talare har förut yttrat detsamma, men gjorde likväl det kloka tillägget, att någon gång måste sådana undantag dock ega rum. Om de någonsin skola ske, så är det väl under sådana omständigheter, då hungersnöd i annat fall är att befara för den fattigare befolkningen. Allt annat kan man fördraga; men att svälta ihjäl underkastar man sig ej, ty dermed vore allt slut. Derföre kan ingen Regering motstå dylika anspråk, som skulle göras i händelse den bränvinsbränning, hvilken i nästa månad kommer att ega rum, får förstöra de tillgångar, man eljest skulle ega för folkets framfödande intill nästa skörd. Man påstår ingen fara vara å färde, och att större tillgångar finnas än man tror. Hvilka bevis mot sädens dyrhet haiman derpå? Man säger att spanmålspriseu fallit på vintern. Det är vanliga förhållandet under upbördstiden, emedan en mängd landtbrukare, serdeles de smärre, då måste sälja till hvad pris de erhålla för att kunna betala sina kronoutskylder. Men sedan dessas uphörd är förbi och handeln åter tager sin vanliga gäng, stiger priset. Sådan är nu händelsen efter de upgifter Gr. Lewenhaupt fått ifrån sitt län, och enl. de underrättelser, Utsk:s ledamöter i allmänhet erhållit om prisstegringen i landsorterna. En talare har uprepat hvad som förut här blifvit yttradt, då fråga om bränvinsbränningen var för handen, nemi. att de höga prisen i landet icke betydde brist, utan endast utvisa att prisen i andra länder vore höga. Om spanmål finnes i landet, men är så dyr, alt de fattige ej kunna köpa honom med sin arbetsförtjenst, så är han för dem lika oåtkomlig, som om han icke fun - 304 Den 18 Mars e. m. nes. Det är således efter min tanke nödvändigt att landets Regering tillser att äfven Rikets fattigare innebyggare kunna lefva. Man har sagt att om priset i Ryssland är lägre än här, så kan man likväl icke hoppas på någon införsel derifrån.

Till och med volymerna bakom bokskåpets glas harmonierade med det öfriga bohaget – idel stamtrupper ur gamla gardet med ärliga, solida skinryggar – Leopold, Fielding, Cederborgh och Knigge, och på förmakets divansbord lågo Thomas af Kempis, Scrivers »Själaskatt» och Bunyans »Kristens resa». I dessa gamla rum, der hvarje enskildhet sålunda bidrog att förflytta en till gångna dagar, voro nu ortens honoratiores samlade – äkta tarfligt nutidsfolk, och middagen var redan i full gång. Från ena ändan af våningen till den andra genljuder det af en måltids slamrande, skallrande sorl. Sällskapet har ordnat sig vid små bord, och mellan rummen bära söndagsklädda pigor med en viss landtligt provinciel fernissa öfver sig brickor, fylda med mat. Samtalet växer, tynar af och öfverdönas stundom af bullret af knifvar, gafflar och skedar. I salen sitta fröken Halling, kyrkoherden och några andra vid ett gemensamt bord, och efter mycket besvär lyckas det värdinnan att vid rostbiffen leda samtalet in på sitt älsklingsämne »de eviga straffen», och med munnen full af legymer måste kyrkoherden för hundradeförsta gången utveckla sin åsigt härom. I ett annat hörn spisar klockaren samman med ett par rödbrusiga arrendatorer och gamla Litsche, föreståndaren för Holmlunds tegelbruk, en hetlefrad, gråsprängd Mecklenburgare, hvilken för åtskilliga år sedan måst begifva sig öfver till Sverge på grund af delaktighet i något mystiskt slag af »demagogische Umtriebe». De båda arrendatorerna flina af full hals åt gubbens grofkorniga, med eder uppspäckade anekdoter, hvilka blifva dubbelt tokroliga genom berättarens platt tyska brytning. Men klockarn bara tiger och äter, äter och tiger, och för hvarje gång någon bricka kommer i hans närhet, anhåller han den. Inne i ett sidorum sitter ungdomen vid ett trefligt litet spelmansbord – teologen och fröken Beda, den unga lärarinnan och Holmlunds informator – Kurt Hjort.

Förestriften i denna tz. har, enligt min ranka, endast afseende ä den under Riksdagarne nödige extra betjening, med hwilken Riddarhusets ordinarie Tjenstemän icke böra sörblandas;och fär jag således ödmjukast anhälla om Hr LandlMarstrlkcnspro position - 726 Dell 15 Augusti. position till afflag ä denna del af UtstoltetS betänkande, Zerr Lerzsntköiä yttrade, att han såsom Ledamot i Riddarhus-Ut flottet bidragit till isrägawarande betänkande, och da hwad deruti blifwit anfördt, af någon ansetts, wara stridande mot Riksdags ordningen, kunde han ej undgå förklara, att han taflade med hwarje ledamot bland Ridderflapet ech Aoeln i nit för grundlagarnes helgd. Man kunde aldrig säsom grundla gsfräga anse det under ventilation waranhe ämne eller hwilka af Riddarhusets Cankzlie betjening böra undfä sin aflöning bland de i Riksdags-ordningen nämnde fyra Cantzlister, till hwilka arfwoden af Starswerket utbetalas, Han rrodde, att genom antagande af hwad Riddarhus-Ukflottet föreslagit-, Riddarhusets ordinarie Cantzlister flulle erhälla bättre wilkor. under Riksdagen än derest de aflönas af Riddarhus-caffan hwars tillgångar icke synas i en framtid kunna bestå sä stora arfwoden som Statswerfet, och att RiddarhuKcasianjemwäl härigenom kunde besparas, dä exrraCantzlisterne antagas med det wilkor, att i-mohn af deras arbete och caflans tillgängar bekomma sin gratification; och hwad angick Herr kotliliebs anmärkning att frägan härom borde wid hwarje Riksdag bestämmas, sä ansäg han att dä pä ntgängen deraf berodde extra betjeningens mer eller mindre förmänliga »vilkor, syntes det angeläget, akt sadank wore wid deras antagande kändt.

Min öfvertygelse är deremot att hvar och en, som läst betänk., bör finna hvad meningen varit med denna skrifvelse, och att en sådan tvetydighet, som till återremiss skulle föranleda, deruti icke finnes. Hvad Hr von Harlmansdorffs anförande beträffar, så synes mig detsamma vara lämpligt att afgifvas vid en kommande riksdag, derest Ständerna då skulle förorda införandet af ett sådant medelporto, som motionärerna föreslagit. Vid denna riksdag synes det mig vara något för tidigt, enär afsigten med den underd. skrifvelsen endast är att få en utredning af de med motionernes syftning förenade alla omständigheter, hvilka omöjligen Ständerna kunna ensamt utreda. Derföre hafva Utsk:n ansett sig böra så till vida tillstyrka motionerna, att Ständerna skulle hos K. M. anhålla det K. M. läcktes låta verkställa denna utredning och sedan till Ständerna aflåta nådig propos. i ämnet. Att i skrifvelsen intaga att propos. i ämnet endast skulle afgifvas derest R. M. skulle godkänna sjelfva saken, anser jag alldeles öfverflödigt, enär, om icke K. M. aflåter någon propos., så lärer vara säkert att K. M. aflåter en skrifvelse till Ständerna, uptagande alla de förhållanden, som hafva härtlulit ur denna utredning, och sedermera yttrar sig med tilleller afstyrkande deraf. Ändamålet är likaväl vunnet, äfven om K. M. skulle afstyrka det, ty då hafva Ständerna fullt skäl för att afstyrka sjelfva förslaget. Jag får således för min del anhålla om propos. till bifall af Ulsktns förslag oförändradt. Frih. Bonde, Knut Philip:

Och jag nödgas än en gäng förklara mig wara och bluma af ben tankan, att bein i annor händelse sker vrättwisa, samt att Lagen dfwcrträdes; kunnandes jag ingalunda fälla nägot omdöme derom, hivad mer eller mindre lefs werantörerne wuiinit, eller till och med om nägon wunnit aldrig sä mycket, de ifrän hämta minsta stät till aswikelse ifrän Lagens stadgander angäcndc doraH. Wcrkeliga rätt.. Och hwab angär be Lcfweran-törer som till äfs wcntyrs pä god tro och förhoppning om betalning, efter wahranS lcfwcrcring, icke betingat sig wist bctalnings-tid; sä,pch sm sädana finnas» mrdgttwer jag wäl att ben af mig äberopade första delen af ofwannämde Lagrum, icke till alla delar är, till desse fsrdringS-ägare lämpclig; men jag finner ock tillika ä den andra sidan att dea sednare delen af samma Z icke eller kan lämpas till fbrhäAandet med desse fordrjugs-ägare; ty denna delen af H imdgifwer fordrings-ägarcn att genonr.

Stockholm den 3 Februari i845. Ank. till Exp.-Utsk, d. 4 Febr. kl. 11 f. m. Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående rättighet för Tierps socknemän att till allmänna behof erhålla nödigt byggnadstimmer från Kronoparken Tierps Norra Allmänning. Cl. A.) Jemte förmälan, hurusom invånarne uti Tierps socken af Upsala Län, serdeles dem, hvilkas hemman saknat skog, sedan urminnes tid varit medgifvet att från den inom socknen belägne vidsträckta och skogrika kronopark, Tierps Norra Allmänning kallad, efter utsyning afhemta stängselfång och byggnadstimmer, hvarförutan nämnde park fått till mulbete begagnas, men att deremot, efter det genom Kongl. Maj:ts den 3 Maj 1790 gifne Dom, egandeoch nyttjande-rätten till berörde kronopark blifvit Kongl. Maj:t och Kronan ensam tillagd, allt skogsfång derifrån under sednare tider varit socknemännen förnekadt, har Riksdagsfullmägtigen Per Olsson från Up - Stals-Utskottets Utlåtande, N'.0 IjS. 9 Upsala Län hos Bonde-Ståndet vacht en till Stats-Ufskottet remitterad motion, innefattande hemställan, att Tierps socknemän måtte berättigas att, till begagnande vid allmänna byggnader, såsom Kyrka, Tingshus, m. fl, få efter utsyning å ifrågavarande kronopark afhemta nödigt byggnadstimmer och sågvirke, hvilken rättighet syntes desto heldre af billighet påkallad, som de fleste hemman inom berörde socken saknade tillgång på dylika skogs-eflecter. Uti ett den 27 Augusti 1828 aflåtet Nådigt Bref, deraf afskrift blifvit motionen bifogad, har Kongl. Maj:t gifvit Kammar-Collegium tillkänna, att som den så kallade Tierps Norra Krono-allmänning genom Kongl. Maj:ts Nådiga Dom af den 3 Maj 1790 förklarats vara af krono natur och en Kronans enskilda tillhörighet, derå Tierps socknemän icke utan serskild Nådig tillåtelse kunde utsyning tilläggas, Kongl.

En af hans drängar, sade han, hade dagen förut fått en liten beskedlig handskmakare att dricka med sig ur stora dryckeskannan på “Gyllene Råttan”, och då detta, förstås, hade ansetts nedsättande för hela skrået, hade drängen af höga rätten dömts till dugtig bastonad. Nu tyckte han, att han i sin tur kunde visa sig rar. Det torde likväl vara sällan, som en föresats hålles, när det vattnas i munnen för ölet, som skummar i fylda stop. Hur det var tyckte mäster Hvittlock snart att Fibiger lemnade en väl rymlig plats på bänkhörnet. Justitiesvärdet, som dinglade i en rem om halsen på honom, flyttades helt oförmärkt till en spik på väggen och snart frågade han icke efter, om det var öl eller mumma, som räcktes honom. Samtidigt med mäster Hvittlock hade Anders Barberare inträdt i rummet och tagit plats för sig sjelf vid ett ledigt bord. Hans bleka ansigtsfärg och bandet kring pannan tydde på, att han ännu icke var fullkomligt återstäld från det sår, han fått af korpral Tistels bardisan, den qvällen, då Elsa fängslades. Samtalet mellan borgarene, hvilket han till en början icke tycktes fästa sig vid, vardt småningom allt högljuddare. — Så mycket du vet, rödgöling, — skrek Fibiger, — att tar du den gången miste, råkar du mine näfvar! — Förstår du det? — Och mine också! — skrek Jonas Värme, i högsta diskant. — Nå, nå, go' vänner, — sade mäster Hvittlock undfallande, — skulle jag säga ut min innersta mening, ville jag helst slippa från det der lilla kräket, ty sällan, ska' jag säga, har jag haft en så'n räddhåga. — Ser man på bara! — skrek Fibiger och torkade med rockärmen bort ölfradgan ur skägget, — har man icke der redan prof då satans spel. Få se om inte något sattyg sker, innan dygnet gått om. — Alldeles som att hugga i blåner, — återtog mäster Hvittlock med ett hemlighetsfullt grin. Han sänkte nu rösten och beskref, som det tycktes för Anders, någonting af synnerligt intresse. — Alldeles som i blåner, — återtog han derpå högt.

Hvad, som mest bidragit att bevara denna allmänna landssed, att barnen undervisas i deras hem, befordrades genom tvänne omständigheter, egna för Norden, nemligen boningarnes afskiljda läge i de flesta trakter, samt årstidernas egna beskaffenhet, såsom vintrarnes och vinter-aftnarnes längd, hvarigenom familjerne blifva allt mera slutne inom sig och barnens läsning blifver nära nog ett behof för hela familjen. Huru urgammalt detta behof varit i Norden, derom vittna ännu qvarlefvande af Rune-iilteraturen. Det finnes ett folk, härstammande från Skandinavien, och som flyttat ännu nordligare, på hvilket således dessa förhållanden varit ännu mera inverkande: Isländarne. Det är bekant, alt läsning är för dem ett ovillkorligt behof; att, när Catholicismen utsläckt all fri utveckling af själsförmögenheterna i det öfriga Skandinavien, de genom tvånget af dessa natur-förhållanden bibehöllo och bevarade en rik och herrlig litteratur; och att slutligen ännu i dag utgör den, den mest bildade allmogen i verlden. Då Engelsmannen Henderson tillägger, att orsaken dertill är, att de icke hafva några Skolor, bör man erinra, att hvarje stuga är der en Skola, som uppstår af sig sjelf. Statssamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5. Dels genom uppkomsten af en gift dagsverkarehop utan husbönder , dels genom uppkomsten af en obesuten del af allmogen förmedelst hemmansklyfningens öfverdrift, med ett ord genom prolitarers uppkomst på landsbygden, brötos dessa förhållanden i Sverige. Inom familjer, der uppehället för dagen utgjorde det uteslutande behofvet och ett bekymmer, som upptog alla andra, uppväxte en mängd barn, som icke åtnjöto tillräcklig föräldra-undervisning, hvarigenom försvann småningom den fordna kunskapen bland denna dagsverksklass, slägte efter slägte.

gifvit vackra prof Till Kamraten e t t år s e d a n var det skref fölsjälf: utkonstnärer o c h skalder, o c h vi skola icke vara den framtid, talang hon af s o m g a f rika löften är sin o c k förh o n tecknade en b l o m m a, en mänskligt anlete, ju hvar känhade ungo c h där röjdes som Dock drömmerskans Men en mjukhet ner bäst luckorna i formades måla var för o c h en själf dikter, utmärkelsen täflingspris. små ha publicerats i Kamraten litterära i ord: begåfning, den dessa unga artist! Sjutton år ha sedan den oktoberafton, då jag gjorde mitt inSom rära ett prof begåfning liten dikt, sedan. år! Och på d e n skördade ungas meddela som Hon ett var hon då vj skref här redan inappast ä n starkare, e t t till littesist för t v å fyllda en år sjutton än vemodigare I taga VID PIANOT. sakta, men själf. » Ja, » frågade — ha är redan för när hon fick » Bevars, och reda när förlofva mästarinna! äran, har Hon gaf Jag den Jaså, nom, berätta? » sak, få ett allt är O, som en gifta oss så på, o c h bröllopet 24 september. N u är det odrägligt! honom gränslöst? » härom dagen, då frågade » D u älskar v ä l mig Anna och sade: » H v a d d u ser l u g n ut, E l l e n lilla, det ty men är bra, d å äro rest, har tagit fästman! längre känner, att öfver kommer j a g fått ett hela s o m m a r e n varit som nu Ack, älska tager du lilla dig så sådan » trofast m e d u p p till b r ö l - moderlösa, högt som för h v a d måtte vill o c h du förlorat! så du kan ej m ö t a eller f ö r d o m, men D u har j a g har en lefver utan kanske har s o m förr att hjärta?

I alla Europas större arméer är också detta iakttaget för sjukvården, och samma corps, som besörjer denna under krig, qvarstår äfven under freden med alldeles samma slutna och från statens öfrige sjukvårdsväsende fristående krigsorganisation. I dessa arméer, der trupperna äro stående, lörlagde i garnisoner och kaserncrade, stundom med ständig omflyttning, således i ständigt behof af egna läkare, hvilka derigenom hafva full sysselsättning och praktisk utbildning i sitt yrke, är denna ordning ganska riktig och till och med nödvändig. 1 vårt land med våra egna förhållanden och med vår kringspridda indelda armée, boende 16 blandad med den öfriga befolkningen, kunna militärläkarne endast vid våra få värfvade trupper stän digt besörja sjukvården, men vid de indelda blott då de äro till möten och kommenderingar sammandragne. Huruvida derför äfven hos oss en dylik fristående militärläkare—organisation skulle under fred vara lämplig, har varit föremål för olika åsigter. Under sista Pomerska kriget inrättades 1806 en militärisk fältläkare—corps, med en inför konungen ansvarig chef, som hade rättighet att förfoga öfver corpsens hela personal. Denna organisation, som äfven var afsedd för freden, upphörde likväl straxt efter krigets slut 1810; fältläkare-corpsens chef entledigades och den militäriska sjukvården ställdes under samma myndighet som har inseende öfver den civila, eller under det nuvarande sundhets-kolle gium, och hvars militära disciplin blef den s. k. extra-ordinarie fältläkare-corpsens (stipendiaters och pensionärers) egentliga chef. Först då krig utbröt, skulle förordnas särskild chef för arméens sjukvårdsväsende, hvartill måste tagas en till dylika bestyr ovan regements-läkare, och som derigenom frånträdde sin förra beställning. Den 1839 nedsatta komité för militär-sjukvårdens ordnande väckte fråga om anställande af en särskild chef lör arméens sjukvårdsväsende jemväl under freden, och afgaf i denna riktning ett förslag, som af sundhets-kollegium understöddes och vid 1850 års riksdag, i följd af det nämnda kollegiets framställning, blef Rikets Ständer meddeladt, utan att likväl då hos dem vinna åsyftad framgång.

Banco innehållas förskottsvis af hvarje Leverant, 16 sk. per Lispund, så att ej mer än 1 R:d 8 sk hädanefter utbetalas, under vilkor likväl, att för de inflytande Medlen behörig redo göres inom hvarje Län. 7:0 Sfäder ne i Riket, i mån af deras jordägor och hemmantal, skola vara förbundne att från a 816 års början, lika med Landet och emot samma pris och vilkor, till Kronan utgöra Saltpetter in natura, och kunna de om tillverkning deraf samt om Saltpetter-Ladors upprättande antingen sjelfve föranstalta, eller derom med en eller flera nästgränsande socknar sig förena. Vore vissa hemmantal Städernas Jord ej åsatte, så bör Landshöfdingen i Länet, efter inhämtade upplysningar om Jordagornes beskaffenhet, låta, enligt Ortens undervisning och Skattläggnings-Method jorden och ägorna uppskatta, ägande Kammar-Gollegium att Den 8 Murs. S*3 att sedermera fastställa det Hemmantal, h varefter Saltpetter-skatten kommer att utgöras. 8:0 Det må vara Städerna och Landet tillåtet att Inrikes, när sorn helst, och Utrikes efter 1816 års slut, afyttra den Saltpetter, luttrad eller oluttrad, som utöfver deras åliggande Saftpetter-skatt, Jean af detn tillverkas, hvarvid dock, då utförseln sker till Utrikes Orter, innehållet af de med främmande Magter slutna förbund, angående hvilka varor äro för krigsförnödenheter att anse, noga iakttagas bör. 9:0 Kongl. Majus Nådiga Författning af den 3:dje Mars 1812, om Saltpetter-tillverkningen i Småland och Göinge Härader af Christianstads Län, som härigenom ingen ändring undergått, kommer att derstädes till efterrättelse fortfara. a0:0 Om Beloppet af Hedian på det Lån • 2,000 Rid.

2Bib fanering af ffattlagbe 2ttj6lqroarnar, ebmab be brifmas af eib, matten eder minb, få i ©tdberne forn pd Sanbet, bör beraS mdrbe, lifa forn för 23ruf, SOlanufacturier ocf; anbra bplifa Smrdttningar utrönas, t förbådanbe tid ben affomjl, be gifma fine dgare, bmarmib Cimarnar» nes beldgenbet i mer eder minbre fdbeSrifa orter, mib flörre ederminbrc betpbliga ©tdber, D-marnflenarnes antal ocf; gdng, antingen för bela året, flörre eder minbre bel beraf, beloppet af ben tud, forn tages, ocb be§ pdrdfnabe drliga intdgt, böra i protocodct anmdrfas cd; mdrbet ber» efter, i förf;dilanbe tid örtens gdngbara pris, BefldmmaS. Gunnanbo inga anbre Omarnar imber ©genbomsmdrbet innefattas, dn be, forn unhcr ©årbenS ffattldggning dro uttrpcfligen begripne, eder i febnare tiber fdfom buSbebofSinrdttnirtgar tidfomne. §. 69* 2Bdrbet d giflerier, forn utgöra fdrffilbe i ^orbebof upptagne Sd» genbeter, utan att mara i femmanen* ffattldggning inbegripne, eder bafma ingått i beras uppjfattningsmdrbe, befldmmes fdlunba, att BebÄff» ne affaflningen utrdfnas tid Capital genom gern procent.

Och båda kände, att från detta ögonblick voro de fiender för lifvet. – Hvad är det du har skrifvit? – Jag har skrifvit ett genmäle på dina sofismer, sade Grane kort. För öfrigt är jag ej skyldig dig någon redogörelse, för hvad jag har skrifvit. Men att jag skrifvit, ville jag själf tala om för dig, så att du inte sedan skulle komma och beskylla mig för att hafva handlat bakom din rygg. – Jaså. Randers skrattade kort och gick tillbaka till spegeln, där han med borsten likgiltigt strök utmed sitt hakskägg. Han hade återvunnit väldet öfver sig själf, och rösten lät kall och lugn. Grane fortfor: – För resten kan du gärna få veta, hvad jag har skrifvit. Jag skulle möjligen ha kunnat göra en psykologisk utredning af den sinnestämning, som föranleder ett dylikt skrifsätt, och jag skulle möjligen däri kunnat inskjuta ett och annat, som hade gjort skriftställaren bekant, så som han förtjänade. – Och du skulle därigenom ha kunnat skära vackra lagrar äfven inom skandalskrifveriets nu så högt uppburna fack. Af en person med dina åsigter hade det varit en konsekvens, som man kunnat vänta sig. – Jag har icke gjort det. Grane höjde rösten, och hans läppar darrade. – Men om jag inte gjort det, så har det därför inte varit af någon skonsamhet emot dig. Men jag vill det inte. Jag föraktar det. Kan du komma dig upp i verlden på det sättet, så gärna för mig. Jag är dig egentligen tacksam. Ty hade inte du varit, skulle jag sannolikt ej fått energi nog att säga, hvad jag nu har sagt. – Nå, hvad är det då för märkvärdigt du har sagt? – Det är ingenting märkvärdigt als. Men det har varit nyttigt för mig. Ty det har skaffat mig luft, och det var hvad jag behöfde. Det är du och dina likar, som ha satt min galla i gång. Och det tycks, som om entusiasmen i våra dagar hade sitt säte i gallan. Randers hade satt sig och såg nu med ett retsamt smålende upp på Grane: – Jag vill göra dig uppmärksam på, att man inte brukar komma upp till en person på hans rum för att öfverösa honom med personliga grofheter. – Grofheter?

Embetsberättelse den 15 Nov. 1847. ny vederbörlig indelning af Bergsbrukens 5 val-distrikter enligt 1846 ars tillverkningsvärden, såsom ibland annat synes af Kongl. Kollegii den 15 Juli till Kongl. Statskontoret aflålne bref angående hegardt meddelande, ”så fort ske kunde”, af en del för rösträttighetens beräknande nödige prisuppgifter; och var det tillika i omedelbart sammanhang härmed, som dels tillförlitlige upplysningar ifrån vederbörande i Stockholms jernvåg infordrades om 1846 års gängse priser å jern-manufaktur af alla slag samt å vissa andra brukseffekler, dels ock, genom Kongl. Kollegii Ledamöters försorg, måste ifrån de fleste Bergmästare, eller andre vederbörande, förmedelst brefväxling, anskaffas åtskiilige uppgifter antingen örn sådane Bruk, som nyligen hade ombytt ägare, eller a ngaende flere andre särskilda på ägarnes valrnannarätt inverkande förhållanden, hvilka i Bergmästarnes, vid början af året upprättade, förteckningar öfver Bruken samt deras ägare icke behörigen observerats, eller dä af dem icke ens kunnat, för bristande kännedoms skull, meddelas. Sedermera, och enär Borgare-Ståndets Kanslidirektion, uti ankommen skrifvelse, hade gifvit Kongl. Kollegium tillkänna, att bergsbrukens fjerde valdistrikt också vore i ordningen att inom sig utse en Revisor till den statsrevision, som blifvit utsatt att den 15 innevarande September taga sin början, fann Kongl.

Sjökaptener och Styrmän af handelsflottan, hvilka under krigstid såsom befäl eller underbefäl å Flottan användas, äfvensom till maskinislofficerare befordrade maskinister skola under tjenstgöringstiden erhålla lön och dagtraktamente, i likhet med deras vederlikar å Flottans ordinarie stat, samt dessutom, till anskaffande af uniformspersedlar m. m., i ekiperingspenningar ett belopp, motsvarande tre månaders lön. Öfrige å flottan såsom sjöbeväring anställde maskinister skola erhålla sjöaflöning och månadslön; öfvermaskinislerna såsom flagg-underofflcerare och undermaskinisterna såsom underofficerare af lägsta grad, så vida de icke heldre önska tjenstgöra för månadshyra, i hvilken händelse de erhålla aflöningsförmåner till lika belopp med hvad de å enskildes ångfartyg bevisligen sednast åtnjutit. § 35. Allt beväringsmanskap befrias i krigstid från erläggande af personel bevillning och mantalspenningar för det år, hvarunder det gör minst tre månaders garnisonseller fälttjenst; äfvensom detta manskap skall ega lika rätt lill gratialer och pensioner, som ordinarie soldater och sjömän i lika belägenhet. De af landtoch sjöbeväringen, som varit i egenskap af befäl eller underbefäl använde, skola jemväl åtnjuta samma förmåner i anseende till gratialer och pensioner, som tillkomma Ärméens eller Flottans eget befäl och underbefäl inom mot svarande grader. § 36. Beväringsmanskapet skall njuta den sorgfälligaste omvårdnad till bibehållande af helsa och krafter; äfvensom de, hvilka genom håg och fallenhet för krigareyrket, ordentlig lefnad och god vandel under tjenstgöringen sig utmärka, skola ihågkommas till lämplig vidare befordran inom krigareståndet. Allmänna bestämmelser. § 37. Af de i g 15 omförmälda afgifter skall, under benämning: ”Allmänna Beväringsfonden” bildas en särskild tillgång, att, efter Kongl. Maj:ts disposition och emot vanlig redovisning användas till bevärings-inrättningens ytterligare utbildande. § 38. Den stående

Proposition, N:o 59. i möjligaste matto bestämda grunder för deputerades åtgärder, söka, så vidt ske kan, göra desamma oberoende af personernes enskilda åsigter, och detta ändamål torde otvifvelaktig! till stor del också kunna vinnas, så snart man utgår från den grundsats, som redan blifvit i underdånighet föreslagen, att persedlarnes lösningspris icke skall bestämmas efter det värde, de för året anses ega, utan efter det medelvärde, som å dessa persedlar, under de sista 10 åren, verkligen varit gällande. Åtgärden förvandlar sig derigenom från ett bemödande, såsom för närvarande är fallet, att, på grund af endast ofullständigt kända förhållanden, söka förutse hvad, som skall blifva årets allmänna priser (hvilket naturligtvis, äfven med den bästa vilja, måste vara ganska svårt och osäkert] till en enkel efterforskning af ett gifvet faktum —•. eller att finna hvad, sorn under en viss förfluten tid verkligen utgjort det allmännast gällande priset på de persedlar, som komma att i markegångstaxa!) bibehållas, och till ledning härför torde alltid tillfyllestgörande och tillförlitliga uppgifter kunna beredas. Det årspris, som sålunda skall sökas och bestämmas och hvilket kommer att vid beräkningen af de sednaste 10 årens medelpris ingå i stället för det litte årets pris, som uteslutes, bör likväl, enligt min underdåniga tanka, icke föreställa det pris, sorn kan anses vara ett medium för hela det sista året, utan bör uttrycka det pris, hvartill de skattdragande sjelfva verkligen kunna beräknas hafva fått afyttra sina effekter, i allmänhet sker likväl detta, till den ojemförligt största delen, under de första 6 månaderna efter skördens inbergande, eller under tiden från och med början af Oktober till och med slutet af Mars, och jag anser derföre, att endast de pris, som under dessa 6 månader egt rum, böra tagas i betraktande vid bestämmandet af det årspris, sorn skall ingå vid uträkningen af medelpriset.

Delta ojemna förhållande har Molionairen sökt att få afhulpet; men de sammansatte Utskotten hafva, på anförde skäl, Lagsamt Allm. Besv. och Oecon. Ulsfc. Utlåtande No 10. 7 deremot icke ansett sig kunna tillstyrka bifall dertill. — Dessa skäl kan jag dock, för min del, icke gilla, emedan de, efter min tanka, lätteligen kunna undanrödjas. Sannt är det väl, alt besväret är lika stort, vid utfärdandet af omnämnde bevis, för egendom af mindre eller högre värde; men då fråga icke är eller bör vara derom, att i det bela minska arfvodet eller lösen, för elén person, soni utfärdar dem, utan blott, såsom redan liämndt är, att fördela detta arfvode emellan dem, som det utgöra, efter d^ras förmåga dertill, lärer häraf intet hinder kunna uppstå emot den föreslagna billigare förändringen uti Expeditions-Taxan. Hvad åter angår det Taxerings-bevis, som de Högloft. Utskotten uli Betänkandet omtala, såsom erforderligt, i fall Expeditionslösen korame att utgå efter egendomsvärdet, så, då fråga nu är om stadsegendom, blifver det lätt att af Debetsedlen för det föregående året utröna, till hvad värde den ifrågavarande egendomen blifvit till Krono-bevillnirtg upptagen. Denna Debetsedel borde den, som gra va lions-be viset begärer, vara förbunden att ovilkorlig! medhafva och uppvisa för utfärdaren deraf. Då de Iiöglofl. Utskotten emedlertid funnit för godt att föreslå ett maximum af ic» Udr., hvaröfver ofta omtalade lösen icke borde få gå, om ock beviset utfärdades för flera stadsegendomar på en gång, skulle jag anse det vara lika billigt, att äfven ett minimum utsattes; och jag tror, alt detsamma borde antagas lill i K dr. för egendom af 5oo Rdrts värde och derunder.

Ny utvidgad hägnad är åter på den skoglösa orten nästan overkställbar, och man finner häruti sjelfva stötestenen, till följe hvaraf en stor del af landels bördigaste, af naturen eljest gynnade landskap i denna stund förete ej blott ett stationärt, utan, hvad värre är, ett sig årligen undergräfvande tvåskiftesbruk, då i stället å samma sträckor, under bättre ordnade egofrids-förhållanden, ett för samtid och efterkommande mera båtande åkerbruks-system säkert redan skulle gjort sig gällande.” ”öian tvifvel har sednare tiders skiftes-verk varit ett af de mest afgörande och inflytelserika steg, som från lagstiftningens sida varit tagne till jordbrukets utveckling; men stegel är, hvad slättbygden angår, ej mera än halft, så länge den genom skiftesålgärden mångdubblade slängselskyldigheten pä det mest tryckande sätt der motverkar jordbrukarens åsyftade frihet att, oberoende af alla grannskaps-förhållanden ordna och lyfta sin hushållning till ett bättre och mera vinstgifvande skick. De olägenheter och kostnader, ett laga skifte medför, borde icke eller ökas genom skyldighet för delegarne att kringgärda sina egor, en kostnad desto mindre gagnande, som på många orter hela vinsten af ett laga skifte varit ökade hägnader.” ”Då byarne lågo oski flade, voro deras egor" delade i två gärden, af hvilka det ena besåddes och det andra låg i träde lill gemensamt bete. Byarne skiftades och hvarje delegare skilje sig nu icke allenast från sina grannar, utan delade äfven sin jord på gamla viset i två lika delar, för att vexelvis gagnas lill gärde och träde med bete; och hela fördelen af skiftet blef således ökadt stängselbesvär. Så länge man bibehåller denna indelning, hvilken möjliggöres och betingas af hägnaderna, kan ett rationelt jordbruk icke upstå.

För öfrigt skulle jag tro, att man härvid ej bör vara så noga i nuanceringen af ordalagen, ty hufvudsaken är, att K. M. måtte inhemta den opinion från R. St , att de icke anse spärrningarna mot cboleran böra gå så långt som hittills skett; och jag tror, att man till K. M. bör öfverlemna att i öfrigt vidtaga sådana mått och steg, som omständigheterna påkalla, utan några speciella föreskrifter från R. St:s sida, genom hvilka man dessutom blott föranleder lill sådana olikbeter i besluten, att medelst tidsutdrägten föga vinnes i sjelfva saken. Frih. Boye, Ludv.: Då jag nu hört den siste talaren inskränka den af honom motionerade und. skrifvelse!! till sådana generella ordalag, att man borde till K. M. öfverlemna att efter omständigheterna göra någon ändring i den vidsträckthet, spärrningsanstalterna hittills haft, förenar jag mig med motionären. Jag hoppas, att K. M. då icke skall fråntaga de städer, som hittills vetat bevara sig från sjukdomen, de medel, sorn dertill bidragit. Posten i dag vittnar, att i Lidköping, genom hvilken stad en af de största stråkvägarna emellan de cholerasmiltade orterna går, har man, genom vakt vid tullarna, dock utan att hindia communicationerna, utan endast medelst den vaksamhet att följa resande för att hindra dem från all beröring med stadens invånare, hittills bevarat sig. Jag bor sjelf i Norrköping, och samma utväg har der blifvit begagnad med samma framgång. Jag kan derföre ej tänka mig en hårdare olycka, än örn Konungen af den und. skrifvelsen, i fall den affattas i så generella ordalag, som nu här blifvit föreslaget, kunde hänföras att fråntaga dessa städer den utväg, hvarmed de hittills skyddat sig. Frih. Ehrenborgh, Gasp. Willi.: Jag förenar mig desto hellre i Gr. Frölichs nu gjorda förändring af sin motion, som jag tror, att K. M. redan i den sist utfärdade författningen om cboleran gifvit den säkraste ledning för sakens rätta bedömande.

Deremot yttrade jag då detsamma som nu, att åklagarernagten bör lyda under .Just.ministerium, fastän Just.rninistern derföre icke sjelf borde utföra aetoraterna; men borttager man Just.ministerns attribution af högste domare, tror jag, att man bör gifva honom tillsyn öfver domarecorpsen. Hr von Troil: Alla tyckas derom vara öfverens, att Just.cancellefsbefattningen icke bör tillhöra någon departementschef, men att deremot den person, som får sig en sådan befattning uppdragen, bör lyda under något departement. Frågan är dä: under hvilket? Och då Just.cancelleren vöre skyldig att verkställa befallningar af hvilken departementschef sorn helst, synes det ock vara likgiltigt, under hvilket departement han särskildt placeras. Tvenne synas dock vara dertill isynnerhet lämpliga, antingen Just.departementet eller det för den allm. ordningen. För min del skulle jag vilja föredraga det sistnämnda; men om fördelarna äro större vid att uti ifrågavar. hänseende bestämma Just.departementet, komme sådant troligen att ske, utan att något särskildt derom förordnas i grundlagarna, och det är detta jag åsyftar. Hr vou Hartmansdorff: Förhållandet blefve verkligen sådant, som Hr v. Troil uppgifvit, att nemi. hvar och en af departementscheferna komme att anlita de allmänna åklagarne, på samma sätt som hvar och en af statsseereterarne nu vänder sig till landshöfdingarna. Likasom dessa likväl nu anses närmast lyda under Kammarexpeditionen, på hvars föredragning de tillsättas och afskedas, samt äfven skulle framdeles närmast lyda under ett visst departement, likaså böra jemväl de allmänna åklagarne hafva en viss chef, hvilken jag anser lämpligast böra vara chefen för Just.departementet. Jag anhåller således om propos. till R. o. Ad. att antaga denna mening såsom Ståndets gemensamma tanka. De, som icke dela den, kunna i contrapropos:n införa deras mening. Hr Lefre'n:

Detta ändamål skall vinnas, i händelse R. St. ingå till K. M. med nnderd. anhållan om tillsättande af en comité'af sakkunnige, oväldige, och i saken ointresserade män, som uppgöra förslag till en ändamålsenlig nationalrepresentation. Förrän eli sådant förslag kommer ifrån Regeringen eller från en comité', som, p"i salt nämndi är, består af sakkunnige män, föhr tror jag icke all något förslag kai) tillvägabringa;, som varder först af Ständerna oell sedan nf Konungen anlaget. Jag anhåller således, all, med afslag å Ulskts, endast genom en rösts pluralitet, tillkomna betänk., R. o. Ad. måtte instämma i den reservation, sorn Ur Aminoff vidfogat betänk., och uti hvilken flere ledamöter inom Ulsk. sig förenat. Denna reservation upptager grundligen de skäl, som böra utgöra ett stöd för 1\. St:s skrifvelse, äfvensom conclusionen i densamma är så bestämd, alt R. St. deruti, utan alt på något sätt träda förstärkta Coust.Ulskrs förslag för nära, endast skulle anmäla behofvet att få ytterligare upplysningar meddelade, till stöd för det beslut båda statsmakterna i en framtid skola i ämnet fatta. Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Man kan med skäl säga, att representationsfrågan, denna för Svenska nationen högst vigtiga angelägenhet, redan från riksdagens början vissle sitt öde. Det tyckes, efter mitt förmenande, som frågan fallit i händerna, dels på män, hvilka lefva i thcorierna, och dels på sådana, som vilja göra gällande deras egna sjelfkära författareåsigter. Det synes mig derföre, att frågan från början icke blifvit upptagen såsom den bort, icke med den opartiskhet, som R. St. kunnat hafva rätt att vänta.

Dec. 9Z7- — Se widare härom Mars 97g. 975c Skogsbuvhällningev/ allmänna» Lecrytcring till uppfyllande af vacancer sä wid Cavalleriet som Infanteriet och Bätsmanshället, omunderdänig anhållan hos Konglu Ma>j:t art densamma genast mä inställas, Sept. 78b. Redomisning, angäende," för allmänna medlens förwaltning sedan i«oo ärs Riksdag, Jun. zgi. 4;6. Iul. n§» — 126. igg. 166. Dec. -oz. — Stats-Utstottcts utlätandc, rörande sättet att densamma werkställa, Aug. 8l5- roog. 1004. n;9. Sept. 22g. — Stats-Utsiottets anmälan om Ständens siiljaktiga beslut deröfwer rc., Gct. (4202.) . 424a. 4Z25. 4g47- t^tov. 298. — Expeditions-Utstottets anmälan att twä Ständ stadnat emot twä uti deras härom fattade beslut, Aebr. ZH. 900. Apc. 628. 72Z. 827. — Stats-Utskottets "anmälan om den i anledning deraf sörctagne omröstning af det förstärkta StatsUtstottet, Mars goll. Apr. b6z. 748. 862. — erp!>:'Mars 109g. Se Ltrigv-redogörelse. '^ .s'': 7'.' c" Refning och Skattläggning, om en allmän ä all jord öfwer hela Nirot, Jul. ;7. — 4;. 91. 94. ng. Ian. ?bb. Mars 124g. Regerings-Formen, H. K. H. Riksföreständarens fvrr klarande i anledning af irriga rykten om afsigt att ^ genom surpris? och utan öfwerläggning päls,ra Riksens Ständer en r»st, Maji 45. Hans Kongl. .Register.

ProtocollsUtdrag af den 16 dennes, af innehåll, att BorgareStåndet bifallit StatsUtskottets nyssnämnde Utlåtande, samt inbjudit de öfrige RiksStånden, att i samma beslut deltaga. Hans Eoccellence Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde, oni Ridderskapet och Adeln behagade förblifva vid dess i detta ämne förut fattade beslut. Ropades Nej. Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition till gillande af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande. Bifölls. Föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets den 24 sistlidne Octo - Ben i8 November f. m. 99 her under N:o 164 afgifne, och den 2 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets under N:o 131 förut meddeldte Betänkande, angående väckt fråga oni undnnrödjande af hinder för enskilte Theatrars inrättande i Stockholm och Rikets öfrige Städer. Herr von Hartmansdorff j August: Jag anhåller att få veta, huru de andra RiksSlånden afgjort detta Utlåtande. Undertecknad Riddarhus-Secr eter are: De andra trenne Stånden hafva bifallit detsamma. Friherre Cederström_, Jacob: Jag får fråga Herr RiddarhusSecreteraren, om icke RorgareSlåndels bifall är åtföljdt af något vilkor. Undertecknad Riddarhus - Secreterare: Enligt den oflicieia uppgift, som från BorgareStåudels Cancellie erhållits, har BorgareStåndet bifallit Utlåtandet tyst och stilla. Friherre Royej Ludvig: Ridderskapet och Adeln har vanligtvis ej plägat taga föreskrifter af de andra Stånden. Ridderskapet och Adelil torde derföre äfven nu uttala sin egen opinion i ämnet; med ali aktning för de andra Ståndens beslut, tror jag att Riderskapets och Adelns omdöme i denna fråga icke bör anses för det minst upplysta. So It. j * IOO Den 18 November f. m.

Emot brofogdens förhållande i sin tjenst, hade ingen at påminna; äfvensom denne ej heller angaf några oringade svinkreatur. 3o. Ingen ibland sexmännen sökte afsked. Anmälte sig sockenskomakaren Eric Ersson, såsom den der ärnade flytta utur församlingen och nu följaktligen sökte avsked; hvilket vil-ligen bifölls. 5o. Bevilljade församlingen åt enkorna Ingrid Olsdotter i Davidstorp Äfvensom Stenqvists enka hos sold. Pihl skulle undfå 1 skålpund mjöl af fattig förrådet, i händelse vid Andersmässotiden något af det i fjol sammanskjutna mjölet vore öfver. 6o. Socknemannen Jonas Pehrsson i Nimtorp anmälte till församlingens behjertande den olyckliga belägenhet, uti hvilken hans svåger vargerings soldaten28) Anders Tubb (hvilken uti ena knäet svårt blesserad, hemkom i Julii månad) sig nu befinner; Och emedan Jonas Pehrsson vidare till-kännagaf, at Tubbs blessure ännu ej vore läkt, thy skulle man hos Lands Höfdinge-Embetet anhålla om hans intagande på lazarettet till bots sökande, om möjeligt är. Om verkställandet häraf lofvade undertecknad v. Pastor at besörja. Till skjutspänningar åt den, som skjutssar Tubb till Nyköping skulle utur fattigcassan lemnas 1 Rdr Banco. 7o. Anmälte Klockaren Hellberg, at till reparation å brunnen, hvilken kyrkobetjeningen och fattighjonen gemensamt nyttja, fordrales några lass sten och öhr; Och skulle framskaffandet deraf ske utaf dem, hvilka stå i tour till utgörande af kör-dagsverken till kyrkan. Efterfrågade Anders Ersson i Gribäcken, hvad utslag hade fällts å den i 10 § af socknestämmo protocollet för r. 13 Maij detta år nämnde ansökning om underhåll af hospitals-medlen för sold. Berggrens barn? hvartill ordföranden svarade at något sådant ej ännu ankommit; och lofvade at genom förfrågan å lands-cancelliet, göra sig om saken underrättad.

l:sta punkten, ang:de Bergs-collegium. Hr F åhl-seus, Olof Immanuel: Såsom betänk, uplyser, aflat K. M. vid sisth riksdag nåd. propos. om förändrad organisation af Bergs-colhni. Enl. de hufvudgrunder, som i min tanka böra Den 24 April. 71 gälla för alla dylika organisationer, afsåg förslaget i första rummet att åt förvaltningen bereda största möjliga enkelhet och kraft, dels genom ett behörigt afvägande af tjensternas förhållande lill hvarandra, dels genom inskränkning af dessas antal derhän, att innehafvarne blefve fullt sysselsatte men ock derför skäligen vedergällde. Besparing afsågs, och jag tror med rätta, endast för sä vidt den kunde förenas med upnäendet af dessa vilkor. Ehuru R. St. tillförene uttalat deras önskningar om åtgärder till central-embetsverkens reorganiserande vann förslaget icke deras bifall. Emedlertid och innan en förändring hunnit, hvad Bergs-colhm angår, bringas i verket, har en och annan ledig tjenst inom colhm förblifvit o tillsatt, med hänsigt att underlätta den til lämnade regleringen. Af denna omständighet har StatsUtsk. hemtat anledn. alt föreslå en nedsättning i statsanslaget med 3,504 r:dr motsvarande presidentslönen. Mig synes det vara en alldeles bakvänd ordning att först bestämma summan af löneanslagen och sedermera tillse huru organisationen derefter kan inskränkas. Om ändamålet med en förbättrad organisation kan vinnas endast genom indragning af en eller annan tjenst, ■—• hvilket ingalunda kan tagas för afgjordt, — så är det icke derföre gifvet, att just de tjenster, som f. n. äro lediga, lämpa sig bäst lill en sådan indragning. Det blifver då nödigt att invänta andra ledigheter; men under tiden kunna icke löneanslagen för de lediga tjensterna umbäras.

Del är således icke blott Staten, som, vid det nya systemets införande, får med sina tillgångar betala lärpenningar, 238 i Den 2S April. utan det är äfven fångarne sjelfva, sorn med förståndet, om ej med lifvet, få plikta för misstagen. Det kunde således hända att sjelfva brottslingarne, om hvilka man är så öm, blefve offer för försöken. Om så är, kommer jag åter till påståendet, alt det vöre bättre göra sina rön i mindre scala. Annu återstår en bufvudafdelning af ämnet, nemi. domrarnes godtycke. Innan jag sjelf inlåter mig i några betraktelser deröfver, anhåller jag, att R. o. Ad. ville höra hvad en särdeles lagfaren man, llr Kammarrådet Theorell, säger derom enl. sid. 80 uti reservationerna vid comiléens lagförslag. Jag anhåller, att en Ridd.cancellist malte få uppläsa den delen af reservationen, medan jag hvilar mig något. I anledning häraf upplästes ur den åberopade reservationen följande: ”En lagstiftning, som med flit mångdubblar användandet af obestämda och alternativa straff, beträder således en rakt motsatt bana mot den, hon borde gå, arbetar på en ändamålsvidrig, i st. f. en ändamålsenlig utbildning af lagen; och^.denna omvändning af dess riktning är i mina ögon af så fiirderflig verkan, att jag redan deri skulle finna ett fullgilltigl, skäl att framför en sådan lagstiftning bibehålla en redan be O O fintlig, om än för öfrigt vida underlägsen, men som vore vänd i den motsatta riktningen, eller åtminstone ännu hunnit vida mindre långt i den tillbakagående.” — ”De fördelar, man väntar af latitudssystemet, måste beslå deruti, att straffen må kunna lämpas efter brottens mångfaldiga nuanser med vida större noggranbet, än lagens bokstaf någonsin kan komma alt innehålla. Om det endast är på detta sätt, som man kan draga full fördel af goda domares beprisade företräde framför god lag; så gäller det viii ock att göra sig reda för vigten af en sådan fördel, och de villkor, hvarunder den kan verkliggöras.

Johan [bomärke] Grund Carl [bomärke] Andersson i Österåsen i Svedje. Häggenås kyrkoarkiv, vol. K I:1, ej pag., ÖLA. Protocoll hållet i allmänn sockenstämma med Häggenås socken den 24 julii 1831. § 1. Den på förra året började öfverenskommelsen om pastoraliernes utgörande under nuvarande pastors tid, hvilken för åtskilliga orsaker ej då blef fullkomligt afgjord, bestämdes nu och till alla delar lika med hvad Liths och Kyrkås socknemän ingått uti, afgjordes och underskrefs. § 2. En af kyrkovärderne, Jon Johansson i Lungre, på egne och åtskillige andre Kyrkåsboers vegnar till Konungens resp. befallningshafvande ingifven förnyad ansökning att genom bemälte auctoritets åtgärd af Häggenås socken utbekomma ersättningen, stor 26 r.d:r b:co utom räntor och lagsökningskostnad för det år 1826 till Östersunds-brons reparation för Häggenås socken af de lagsökande lefvereradt virke, upplästes nu jämte derå teknad communications resolution, och beslöto socknemännen att hos herr krono-befallningsmannen E. Dalén anhålla, det han måtte till resp. landshöfvdinge-embetet ingifva socknens svaromål i denna saken. Datum ut supra. In fidem N. Feltström. Häggenås kyrkoarkiv, vol. K I:1, ej pag., ÖLA. Häggenås sockenstuga den 4 september 1831. S. D. Till underdånigt följe af Kongl Maj:ts nådiga kungörelse af den 9 sistl. julii om hvad iagttagas bör, i händelse farsoten cholera skulle inom riket yppas, utsågos och valdes till ledamöter i sundhets nämnden följande, nemligen:

Fyra procent årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning. Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför utgöras Sex procent årlig ränta, till dess samma belopp vederbörligen inbetalas. § 81. Å det under sistförflutna riksdag för byggandet af en jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg med grenbana till sjön Lillsoan anvisade lån å Femhundratusen StatsUtskottets Memorial J\s 125. 39 R:dr, hvaraf under år 1864 lyftats hälften eller 250,000 R:dr och under år 1865 en lika summa, skall, sedan lånet fått räntefritt innehafvas i Två år, derefter å lånebeloppet inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen, årligen inbetalas Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 Den 24 JulL isöt närvarande tidpunkt, och till bestyrkande hväc«s af åberopas Kongl. Maj.'ts den 6 sistl. MärS till Riksens Ständer afgifna berättelse, om hvad sedan sista Riksdag t Rikets Styrelse sig tilldragit; samt första häftet af Kongl.

" Ja, jag gör väl det ", svarade Martinson tämligen torrt. " Ja, SA, få vi ta ' ett rörande farväl der då. " ' Ja, vi fil det. " Martinson var så indignerad öfver hans uppträdande, att ej ens hon hade en tår för honom. Han uppfattade klart hennes misstämning och njöt deraf. " Älskad på gatan, hatad i hemmet ", sade han och slank ut genom dörren. Agda hade knappt flyttat sig från sin plats vid fönstret. Hon stod qvar der, dit han gick förbi. Han såg henne och knackade p&amp; r ii t an. " Lycka till! " ropade han. " Till hvad? " " Att bli af med mig. Präktig affär! ' Hon log spotskt. Hade han lust att inbilla sig, att det var för att blifva af med honom, som hon lät honom resa, så hvarför inte? Men som hon nyss sade gamla Martinson, det var den enda räddningen för honom själf; nien hur skulle han kunna begripa det! * * * Det var på qvällen den dag Harald rest. I Agdas rum innanför butikeri firades den bortfarnes minne med en splendid tillställning. Gamla Martinson var visserligen den enda gästen, men hon njöt så mycket mera af vinet, frukten, tårtorna och konfekten. Hon satt alldeles tyst, åt och drack och strålade af belåtenhet. Agda Törne rörde hvarken vinet eller sötsakerna. Hon halflåg i sin mors gamla länstol, höll fötterna på en annan stol och händerna bakom hufvudet. Hon tog sig präktigt ut och var själfsvåldigt yster och uppsluppen. Hon pratade oupphörligt om sina framtidsplaner och om sig själf. Gamla Martinson hörde p l henne med en beundrande min. ' Ser du, Martinson, det är ju ej så mycket att vara hattsömmerska, men om man är ärelysten och har pengar - och nu när Harald är borta, får jag snart godt, riktigt godt om pengar - så kan man ändå förmå stora ting. Till en början utvidga vi nu affären här, du, 119 och flytta från vår gamla ruskiga butik till den nya i Lundbergska huset vid torget. Har du sett den butiken, Martinson?

Sill krossan^g af »lia skadliga eller onyttiga bppd LtgUtskottets Bttänkanäcn? fcl» Dti samhållsinrättningen j men må det forlåtas mig, om jag icke anser, såsom en allmin yttring af tids* andan, det högljudda klander af SkråOrdningsr och HandtverksReglementen, som tinder den sistförflut* na tid, af åtskilliga, blifvit för allmänheten framstlldf. Det är ru ungefär leo år sedan ett lika beskaffadt språk fördes vid den Svenska Riksdagen ; SkråOrdningen var då blott 3 å 4 år gammal, mea redan hade han fått mägtiga ovänner ibland dem, som i allmänhet icke voro älskare af någon ord* ning. Ett starkt parti sökte genomdrifva dess störtande: detta parti segrade och Frimästarskapen inrättades. Men ifrån den Riksdag, då dessi fingo den största möjliga utsträckning, eller dea af 172.7, hanno ej val fyra år förflyta, förr In Riksens Ständer, med erfarenhetens dyrköpta låror, oc.h sedan Handtverkerierna blifvit allt trier och mer försämrade, funno sig nödsakade, att hos Regeringen anhålla, om Frimästerskapers upphåfvande och SkråOrdningens återsärtande i full gällande kraft. Hvad som en gång håndt, kan än ytterligare hända; och en af förhastande för vida sträckt eftergifvenhet för vidt utseende projecter, kan möjligtvis år 1S23, ådraga det allmänna lika stora olägenhet! r, som de åtgärder, hvilka år 1723 vid* togos. Af de Hufvudgrunder, Utskottens Rered* ning nu uppgifvit, finner jag isynnerhet tvänne . som böra med mera uppmärksamhet åu de öfriga be» Jragtas och öfvervågasj nemligen om Handtverks - i,n. LagUtskottets Betänkandes. Ämbetenas afskaffande, och BorgareSocieteters inrättande i deras ställe, samt om den öfverallt nedsatta, nästan efterskänkta lärotiden för blifvande Handtverkslarlingar och Gesäller. Så länge

Nu tror man, att alla svårigheter i detta fall skulle un danrödjas, om Tumba bruk äfven blir egare af detta hemman; hvilket synes mig likväl vara underkastadt något tvifvelsmål. Om mjölqvarnen är alldeles oumbärlig för orten och skall till dess behof bibehållas med sä många par stenar, för hvilka den är skattlagd, så lärer den val icke blifva mindre oumbärlig för orten eller det här omförmälda förhållandet upphöra derföre att Tumba bruk blifver egare af det hemman, hvarpå qvarnen är belägen. Tvisten om qvarnverkets drifvande äfven under knappare vatten-tillgång synes icke heller derigenom vara afgjord. Och om så är, förlorar det enda hufvudsakliga skälet för den tillstyrkta åtgärden sin vigt. Frågan om den kostsamma ka - Banko-Utskottets Memorial JM S3. 7 nal-grafven för qvarnens skull kan äfven sedermera återkomma och man har ingenting hufvudsakligt vunnit för det åsyftade ändamålet. Men en annan betänklighet synes ock vara förenad med det föreslagna utbytet af ifrågavarande krono-hemman, hvilket väl kommer att erfordra långvariga undersökningar och manga omvägar, äfvensom icke obetydliga kostnader å Bankens sida, om det någonsin skall kunna genomföras. Lagmans-bostället Näsby, 1| mantal, är nu ledigt att utarrendera på 30 år för Kronans räkning. Tumba JVs 2 är komministers-boställe och utgör ? mantal, deraf räntan af ? är Komministern anslagen och af £ mantal Kronan behållen. Om Tumba bruk blifver egare deraf, skulle väi hela räntan för hemmanet naturligtvis utgå till Kronan, åtminstone till dess bruket kunde få detsamma skatteköpt. Af Lagmans-bostället Näsby skulle en del, motsvarande Tumba JY2 2, blifva komministers-boställe och för den öfriga delen af Näsby skulle väl räntan tillfalla Kronan.

Ständers Statssamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskotts Ui - l\ :de Sami. 5 B a n d. 54 870 S ta l s-U t s k o 11 e t s Betänkande n. låtande, i anledning af äterremissen utaf sistnämnde Utskotts, under N:o 172, afgifne Betänkande, rörande nedsättning af Lotsoeh Båkafgifterne för Ångfartyg i allmänhet samt andre, Inrikes orter emellan, seglande fartyg, under Sex fot djupgående. Utaf Hög] oflige Ridderskapet och Adeln samt Välloflige Borgare-Ståndet har Ekonomi-Utskottets ofvanberörde Betänkande Blifvit återremiltera.dt med anmodan derjemte ifrån liögloflige Ridderskapet och Adeln, att, enär förevarande fråga innefattade förslag lill minskning af en Bland Stats-Verkets inkomster; Ekonomi-Utskottet vid ärendets förnyade Bandläggning, måtte med Stats-Utskottet sammanträda samt gemensamt med nämnde Utskott utlåtande afgifva. I följd häraf hafva nu Statsoch Ekonomi-Utskotten gemensamt till prof - S t a t s - U t s k o 11 e t s E e t ii 11k a n d c n. 8^ i liing företagit de i timnet gjorde anmärkningar, hvilke finnas liufvudsakligsn vara riglade dels emot ärendets behandling såsom öns k nili "smål af Ekonomi-Utskottet ensamt, dels ock emot den för Svenska Ångfartyg tillstyrkte befrielse från Lotsoch Båkafgifter. Hvarförutan någre Ledamöter talat för en lindring i dessa avgifter fastän stadgad på andra grunder, än de Utskottet föreslagit.

I detta ändamål har Herr Prosten Backman föreslagit Stadgande af nesliga straff för fylleri och ^ sträng uppsigt å Krog arna, hvilkas antal i EfSVi och Ekon. Utsk. Betänkanden, filg möjligaste måtto borde inskränkas, och Herr Professorn Agardh yrkat, att så väl Krogarna, som ännu mera Källare, der utländska drycker och Likörer till salu hållas, borde försvinna. Men med afseende på nyttan och nödvändigheten deraf, att ett någorlunda jemnt gpannemålspris inom Riket befordras, föreslår Herr Professorn, att SpannemålsDireCtionen genom en bestämdare organisation och större utvidgning må försättas i tillfälle att åstadkomma den välgörande verkan på Jordbruket, som bör vata dess egentliga och hufvudsakliga syftemål, 14:0, 15:0, 16:0, 17:0, 18:0, 19:0. Dels Uti Memorialer, dels och uti Anföranden till Protocollet hafva utaf VäUofl, BorgareStåndets Herrar Ledamöter följande yttranden i frågan om det reglementariska vid Bränvinsbränningen blifvit afgifna, nämligen af Herran Forssell och Nyberg, hvilka gemensamt yrkat, att Bränvinsbränningen icke borde få med större än 50 kannors Panna verkställas, men Herr Nyberg serskildt, att KronoBrännerierna måtte försvinna, och Bränningsrättigheten förblifva lika i Städerna sorn på Landet, deruti Pierr Thunell ock instämt; af Herr Eckhoff hufvudsakligast, att han forsin del ansåge till Landets väl bidragande, om Transport af Bränvin från en Province till en annan förbjödes; eif Herr Arfvidson, att något förnyande af Riksens Höglofl. Ständers stadgande i afseende på utöfningen eller inställandet af Bränvinsbränningen icke vora af nöden, utan. endast, att i följd af dessa S2» Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande». stadganden, en underdånig anhållan om inställning på längre eller kortare tid, då Landets gagn sådant kräfde, borde till Kongl. Maj:t framföras: af Herr Lindberg, J.

Bra n ds t o d sfi) reningar äro på landet före detta allmänt ingångne dels liäradsvis, dels pastoratsoch socknevis, samt hafva hittills mer eller mindre motsvarat det dermed åsyftade ändamålet. Men sedan ett för Länets landsbyggd gemensamt brandstodsbolag blifvit stifta dt och af Eders Kongl. Majrt med reglemente försedt samt vid slutet af år 1841 trädt i verksamhet, hvilket bolag tillförsäkrar delegare ersättning för förluster genom eldskada å fast så väl som lös egendom, lära val de gamla brandstodsföreningarne komma att efter hand upplösas. Det nya brandstodsbolagets ansvarssumma utgjorde vid början af delta är 5,345,130 R:dr för hus och 4,172,490 R:dr för lösören, eller tillhopa 9,517,620 R:dr Banko. Anstalterne till rofdjurs utödande bestå nu mera nästan ensamt uti de öfverenskommelser, som dels förut, dels ock i följd af Kongl, brefvet den 19 Juni 1830 blifvit ingångne antingen liäradsvis eller pastoratsvis om för - 40 böjde skatllöners ut gifvande, dertill så väl hemmansbrukare som andre på landet boende krealursegare förbundit sig sammanskjuta nödiga medel. Dessa öfverenskommelse!', som i allmänhet afslutades för fem år, äro nu åter förnyade för andra fem år och hafva redan vunnit IS ådig stadfästelse för sådan ytterligare tid. För öfrigt anställas både mindre och större skallgångar, när omständiglielerpe göra sådane nödvändige och de af någon orts invånare begäras. I afseende på ordningen vid gästgifverierne äro erlorderlige föreskrifter, i öfverensstämmelse med allmänna författninga ine, gifne och kungjorde samt i dagböckerne intagne. Oberäknadi gästgifvaregårdarne, som i allmänhet åtnjuta näringsfrihet och betala afgifter derför, finnas på landsbyggden allenast 13 och i städerne 25 tillåtne krogar och näringsställen.

Då emellertid Utskottets pluralitet ansett sig böra afstyrka detta förslag på skäl, som anföras i Betänkandet, torde äfven minoritetens mening i denna för Riks-bankens soliditet och förmåga att inom omfånget af sin rörelse underlätta cirkulationen ganska vigtiga fråga böra framställas till Rikets Höglofliga Ständers kännedom. Emellan den redan införda uppoch afskrifnings-räkningen och räkning för penning-depositioner mot ränta finnes, såsom kändt är, ej någon annan väsentlig skillnad, än i fråga om tiden för uttaget. Dä insättaren på den förra räkningen är berättigad att genast vid anfordran utbekomma så stort belopp af sitt saldo, han önskar, eger insättaren på deposit-räkning ej rätt att af sitt saldo utbekomma något förr, än efter det en viss på förhand genom aftal, eller annor - Banko-Vtskottcls Utlåtande N:o 48. 19 ledes, bestämd tid från anfordringen förlupit. Insättningar på deposit-räkning kunna derföre med desto större fördel af Banken placeras uti dess rörelse, som här någon ögonblicklig återbetalning icke kan ifrågakomma; och någon högre ränta kan derföre ock för sådana insättningar beviljas, än för medel på uppoch afskrifningsräkning, hvilka när som helst kunna återfordras. Bestämmes räntan å deposit-medel något så när i naturligt förhållande till den, Banken pä de i dess rörelse placerade medel erhåller, skola, utan tvifvel, icke obetydliga kapitaler pä denna räkning inflyta, och Banken, som på denna väg, likasom äfven i uppoch afskrifningsväg, får tillbaka sina inom sedelstockens maximi-belopp förut utgifna sedlar, försättes derigenom i tillfälle: att ånyo, utan att öka sin sedel-emission, utskicka dem i den allmänna rörelsen, från hvilken de eljest, måhända, till större eller mindre del blefve undanhållna, och att sålunda, utan något anlitande af sin metalliska valuta, konsolidera sin sedelstock på samma gäng dennas fruktbärande kraft förökes och förstärkes. Det vill synas, som skulle dessa fördelar af en deposit-räknings öppnande inom Banken förtjena större afseende, än de nu vunnit.

Hwad den förra omstädigheten i detta anföran» de angar, jä dä den motwerkan som sä tydcljgen för» märkts emot redowi^ninqen haft den framgänq att dä det nu leder till Riksdagens Slut all förhoppning derom kan anses wara förswunnen; sa har jag hufwudfakeligen omnämt den, för att i Protocollet sören framtid bk» till bedömmande as mitt tänkesätt förwa - ov i § x^. rr . o r -r - r-» -or L L o 55 N L >- IQ et» 0-I eo r-» ZO» Ä O -> o>> co V2 ^t >-> » k^- I^> ro o> r« O »-» »or <^- r-» o 8 o *2) K <r § « 2 O Q K .2 « ^r> 55 er L r-» .77 o — 55 L5 ^ Z.s r-. <-» K ^2» VQ '§ V> c^ <^r '7^ < r5 o ^-1 o 8 ä er . T »rQ I N D F2> Z V» 55 rr V) D rr ^2> er »o L O ^8 ^1 sr^- o s r Z L V» ^ 55 0 -_. 01 "O i—. "-— er ^ o 2 ^ ^ - KKD L ! I ! vr 55 55 c XX 8 estz ^ 2 «-. L A .R '-: ZLZ rZ - « 12- b V. <r 8 ^2> 0 N GZZ AZZ 1 ^i_«, or or ^ Oi OV oj or - or 0 ^ oo ^ ^ 3 ro «- — O ^ «r c7 ^ N K ^ * . 2 M « OO 2V o> OO ^>1 G i ^ - >v ^tro -> O O) « ro O >-»- o <o c> oo OI o> eL 72- ^Q O O V0 20 r-.

Enligt Förordningen af år 1811 skulle Den 11 Maji. 75 GrundRäntan å ett RecognitionsSkogshemman bestämmas och utsättas efter Ortens Skattläggningsmethod; enligt den senare Förordningen åter af år 1824 får icke denna method följas, utan skall hvad Kongl. Maj:t och Kronan tillförene af Skogarne åtnjutit, håde under namn af Skogsöhren och Bevillning för Kohlningsfrihet, läggas till grund, för den Ränta, som bör åsättas, hvarigenom GrundRäntorne å desse nja Skogshemman blifva mångfaldigt högre, än om de skattlades efter Orternes method. (Se Bil. N:o 1}. I förra händelsen kunde det vara billigt, att de å en Recognitions-skog uppkommande hemman genast deltogo i alla de Skyldigheter och Besvär, som Kronooch Skattehemman åtfölja, såsom Piotering, Skjuts, Väghållning m. m.; i sednare händelsen åter, då Räntorne å de nya hemmanen blifva så betydligt större i jemförelse till GrundRäntan å andre hemman i samma ort, torde rättvisan fordra, att, åtminstone för någon tid, frihet eller lindring i utgörande af nämde Besvär dem förunnas, i synnerhet som någre sådane Onera hittills icke ålegat desse Skogars innehafvare. Jag skulle derföre anse lämpeligt, att, sedan de å RecognitionsSkogarne i Riket nu befindtlige odlade Lägenheter blifvit till hemmantal skattlagde med nödigt utrymme i Skogsmark, desse nya hemman eller hemmansdelar derefter genast deltogo i alla så kallade extra Onera 76 Den 14 Maji. och Besvär utan undantag; hvaremot sådane Hemman, som komma att bestå endast af Skogsmark utan Åbo, fingo åtnjuta vissa frihets-år, för att uppmuntra till odling i en framtid. Vid Skogars skattläggning i allmänhet, torde det vara nödigt att hafva afseende å de olyckshändelser, som ofta å dem inträffa. En härjande

Hvadan alltså samma stadgande, enligt sistnämnde redaction, kominer att i Reglementet intagas. BanCo-Uiskotlets Memorial N:o i36. 3 Då 3.'ne Riks-Stånd bifallit det af Utskottet i fade punkten föreslagna stadgande, ”att till Fullmäktiges ompröfvande öfver lemnäs j huruvida ej vid inträffande ledighet, åtminstone en Bokhållaren jernt må kunna indragas /’ anser Utskottet sig böra inbjuda Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, att om samma stadgande jemväl sig förena; men antages ej denna inbjudning af någotdera RiksStåndet, torde omröstning i förstärkt Banco-Utskott böra anställas öfver följande proposition: Den som anser, att i nu upprättande Banco-Reglemente bör intagas ett stadgande, hvarigenom ”till Fullmägtiges ompröfvande öfverlemnas, huruvida ej, vid inträffande ledighet, åtminstone en Bokhållare-tjenst i Banco-Disconten med 55o R:drs lön och it© R:drs gratification må kunna indragas;” röstar Ja; Den det ej anser, röstar Nej, Vinner Nej, kommer att i Reglementet intagas den föreskrift, att en Bokhållare-tjenst med 55o R:drs lön och 110 R:drs gratification ovilkorligen indrages vid en af de närvarande bägge äldste Bokhållarnes afgång. Emedan ett så beskaffadt tillägg, hvarigenom åt Fullmäglige öfverIcmnades, att reglera tjenstemanna-personalen i Banco-Discont-Verket, till sammansällning, antal och aflöning, innefattar en ny föreskrift, hvilken allenast Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet för deras del beslutat, mäste detta tillägg i hufvudsaken förfalla, sedan öfrige a:ne Riks-Stånd afslagit den till dem gjorda inbjudning att för deras del berörde tillägg antaga. Vid sådant förhållande, och då ej mindre Högv.

Nu har Högh Utskottet ansett nödigt att, till förekommande af de obehagliga följder, som kunna upstå af ovarsamma och främmande magter förnärmande uttryck i Dagblad och Veckoskrifter, föreslå förändring af definitionen på Tryckfrihet. Då således denna grund ändras i nyssnämnde afseende, har jag i egenskap af Ledamot i det Stånd, som så ofta och så högtidligen yrkat en föregående granskning af theologiska skrifter, trott min skyldighet vara att till Högloft. Utskottets ompröfvande öfverlämna, om icke, så väl i likhet med nu antagne förslag om Dagblad, som i öfverensstämmelse med yttrande om läroböcker och religions-tal, kunde föreslås: att »alla smärre theologiska afhandlingar, till exempel under 6 ark, böra före deras utgifvande öfverlämnäs någon bestämd tid från boktrycker ier ne till Dom-Capitlet, om det finns i staden, och der Dom-Capitel icke är, till HofCanzler ens ombud ». Jag nämner smärre theologiska skrifter af den anledning, att Högvörd. Prest-Ståndet anmärkt, att desse, som lättare kringspridas och för mindre kostnad anskaffas än de större arbeten, skulle hos den mindre uplyste allmänheten bereda tvifvelaktige, oroande och skaddige följder både för samvetslugn och sedernes renhet. Om de innefatta verkeliga villomeningar, om de bestrida sanningen af sjelfva den bibliska christendomens hufvudsakliga trosstycken eller ock af de moraliska grunder för sann dygd, som Jesu lära yrkar dem, våra för allmänheten påbudne läroböcker i sammandrag innehåller, och hvilka af vår allmänhet läras och måste läras, månne det vore nödigt, nyttigt och vårt tidehvarf hedrande att tillstyrka deras utgifvande eller bereda obehindradt tillfälle för deras utspridande? Jag öfverlämnar till hvarje ömsint, erfaren och redlig medborgares omdöme, om det står väl tillsammans med vårdandet af det samhällslugn, som man af så många anledningar har ordsak önska och befordra. Högloft.

Enligt Kommittéens åsigt förtjenade alltså Nässjölinien företräde såväl ur det allmännas synpunkt som särskildt för det på kommunikationer vanlottade landskapet Småland, hvarföre Kommittéen har ansett sig böra förorda att södra stambanan måtte bestämmas att dragas från Finjasjön öfver Elmhult, förbi sjöarne Möckelö och Salen, vester om sjön Algunnen till Nässjö, och vidare öfver Tenhult genom Jönköping till sjön Stråken och Falköping; åberopande Kommittéen, i afseende på de högre anläggnings-kostnaderna för denna linie den vid jernvägsbyggnader i allmänhet vunna erfarenheten, att en vid första undersökningen svårare befunnen terräng alltid lemnade tillfälle till större förbättringar och derigenom förminskad kostnad vid verkställigheten. än en lättare.