Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 24

Majit, i enlighet med förbemälde petitionärers derom framställda begäran, åt Chefen för Statens jernvägsbyggnader uppdragit att, till frågans fullständiga utredande, låta på deras bekostnad verkställa undersökningar om möjligheten att, utan allt för stora svårigheter med hänseende till terrängens beskaffenhet, öster om sjön Sommen anlägga en jernväg i kortaste sträckning från sjön Salen till staden Linköping. Sedan, med anledning häraf, ifrågavarande undersökningar blifvit verkställda, hade bemälde Chef uti memorial af den 6 Oktober sistlidet år till E K. Majit inkommit med ett af plankartor och profdriluingar åtföljdt utlåtande i ämnet, hvaraf hufvudsakligen inhemtades, att den östra linien väl skulle blifva något öfver £ mil kortare, än den vestra, men att, i anseende till de å förstnämnda linie förekommande betydligt längre lutningar och stora antal krökningar, den tidsförlust, som i fiiljd häraf skulle uppkomma för trafiken, blefve större än den tidsvinst, sorn bereddes derigenom, att väglängden vore kortare, hvarjemte materielen korinne att å en efter den östliga linien utlagd bana mycket hastigare förslitas, äfvensom trafiksäkerheten å denna linie skulle jemförelsevis blifva mindre, än på den vestra linien, der terrängförhållandena vore vida gynnsammare. Beträffande åter kostnaden för den ena eller andra sträckningen, skulle denna ökas med 547,142 Ridr, om banan droges öster om Sommen; men dä härjemte loges i betraktande att banan från Falköping öfver Jönköping och Tenhult måste, för att anträffa en östligare anlagd hana, förlängas med 1 mil 10,000 fot, motsvarande en utgift af omkring 820,000 Ridr, komme den verkliga prisskilnaden, till fördel för vestra linien, alt blifva 1,367,142 Ridr, hvarförutan, om denna linie bibehölles, besparing i underhållsoeb driftkostnad skulle vinnas för nära en mil.

Jag inser vis«erligen, att för jordbrukarens beqvämlighet, måhända äfven för dess moralitet, en förändring bör tillvägabringas uti nuvarande sätt, att hos oss fortskaffa resande genom skjutsning. Detta behof skall likväl icke förvilla mig, eller draga mig allt för långt ifrån den ursprungliga bestämmelsen med Skjutsinrättningarne inom vårt land. Dessa hafva tid efter annan fått den fullkomlighet, att intet land Den i7. Augusti f. m. i den civiliserade verlden näppeligen kari jemföras med vårt, så väl uti säkerhet för färden, oaktadt de glesa bygderna* som äfven uti det lindriga pris, hvarmed man hittills blifvit fortskaffad, Man kan således icke betvifla, alt, genom dessa förträffliga inrättningar, communicalionerne blifvit lättade, både för den utländska och inländska trafiken, onekligen till samhällets gemensamma ekonomiska fördel. Borttager man i hast dessa communicatiohsmedel, eller försvårar man dem, och uppställer andra af tiden icke pröfvade, tror jag, att mera än på ett sätt olägenheter skola vid-* kännås, hvilka sedermera icke så lätt kun** na afbjelpas, Tiden måste följaktligen bär verka förändringen, och en blodstörtning vöre måhända mera skadlig i detta fall, äji uti många andra, der man önskar ganda institu-* tioners upphäfvande. Man bar förnämligast ansett den nu existerande Hålloch Reserv-skjutsen mest onerös för Rikets allmoge — det vill säga för bönderne. — Man bar äfven v.ylat med en slags skam låta bönderne förslå, ”att de, ''sorn här utgöra ett RiksStånd, äro, efter ”hemkomsten ifrån riksvårdande ärenderaf ”alla slag, pligtskyldiga, att på Hållkarlens ”uppbådning genast begifva sig i skjuts, och ”efter Den 1a Augusti f. m. "efter ett par rails färd, med blott en Riksdaler i förtjenst, rida barbacka hem."’

Domstolen icke utgöres af flere än Tolf Ledamöter, samt, jemlikt 22 §. i samma Grundlag, minst sju skola döma öfver vigtigare saker, och ej flera än åtta på en gång vara tjenstgörande, anser Utskottet häraf uppenbart följa, att en så beskaffad förändring af Högste Domstolens organisation ej kan tillvägabringas, utan ändring af Grundlagen, hvartill Lag-Utskottet icke har att uppgöra förslag. Vidkommande åter den väckta frågan om arbetsordningar för så väl Högste Domstolen som Hof-Rätterne och Juslitiae-Revisionen; så emedan lag och författningar redan innehålla sådane stadganden i afseende på rättegångsordningen, hvilka ega allmän tillämplighet, och Rikets Ständer ieke lära kunna antagas ega den närmare kännedom om förhållandena vid hvart och ett af berörde Embetsverk serskildt, hvilken fordrades för uppgörandet af de specielare föreskrifter eller arbetsordningar, hvarigenom, utan mehn för rättvisan, göromålen derstädes må kunna påskyndas; samt i händelse en större långsamhet i rättegångsverken , än som af sakernas beskaffenhet föranledes och med de rättsökandes billiga fordran är förenlig, verkligen skulle ega 111m, hvilket förhållande dock icke vitsordas af de officiela meddelanden Utskottet erhållit rörande lagskipningens gång. Kongl. Lag-Vtikotlets Bit. N'.t 5 Majit ej lärer underlåta att derå fästa Nådig uppmärksamhet, och, så* vidt det felaktiga finnes kunna genom förändringar i arbetssätten aflijelpas, sådane förändringar, efter vederbörandes hörande, anbefalla; finner Utskottet icke skäl att motionerne i denna del understödja. För öfrigt tror Utskottet sig böra, i anledning af hvad Herr Santesson anfört om saknad instruetion för Justitias-Revisionen, uj plysa, att en sådan inslruclion är af Kongl. Majit i Nåder utfärdad under den 3 Augusti 1809. I afseende på Herr Santessons anmärkning vid i3 §. i 3o Cap.

Hvar, som i egenskap af Syssloman Vexel upphandlar, och vili vara fri från ansvar för densammas inlösen, läte ställa Vexeln på sin hufvudman, och vare då endast i ansvar derföre, att valuta till Vexelgifvaren erlägges: låter deremot Sysslomannen ställa Vexeln på sig sjelf, blifve då, sedan han densamma öfverlåtit, för inlösen af Vexeln lika ansvarig, sorn haele han upphandlat den för egen räkning. lil. Cap. Om Vexehis godkännande. 10. §. Hvar, som Vexel om bänder fått, alt derå söka godkännande, vare, om lian en sådan förrättning sig påtagit, skyldig att, så fort ske kan, uppvisa Vexeln för honom, på hvilken den är dragen, samt äska hans uttryckliga förklarande, om han den godkänna vill, elier ej: försummas det, och förefaller emedlertid något lill dens förfång, som Vexeln öfversända vare den försumlige skyldig gifva skadestånd. 11 §. Är Vexel ställd att betalas å viss tid efter uppvisandet, då bör densamma lill godkännande uppvisas, inom tre månader från utgifning5- dagen. 8 Kongl. Nådiga Proposition Nio 79. 12 §. Den, sorn godkänner Vexel, ikläder sig derigenom skyldighet att densamma infria; och må efteråt ej kunna undandraga sig betalningen, om än Vexelgifvaren skulle finaas hafva kommit i concurs-tiilstånd, innan accepten meddelades, *3 §. Godkännandet af Vexel utlryckes medelst påskrift af ordet godkännes elier accepteras, samt namnets undertecknande. Accepten bör, oin Vexeln är ställd på viss betalningstid efter uppvisandet, dateras, vid påföljd, att eljest betalning för Vexelu kan fordras, å den deri bestämda lid, räknad från ulgifningsdagen. *4 §• Drages Vexel på tvänne eller flere personer, såsom Bolagsmän, då bör godkännandet ske medelst Bolagets namnteckning: gifves eljest

Jag för min del fann den uti nämnde yttrande tipslällda analogien emellan Sveriges och andra länders transportmedel något dunkel och obestämd och skulle hafva velat finna det uttryckligen bestämdt, huruvida andra länders varumängd förhåller sig till Sveriges varumängd, som andra länders transportmedel förhåller sig till Sveriges transportmedel, eller också huruvida persontransporten i andra länder förhåller sig till befolkningen derstädes, som persontransporten i Sverige förhåller sig till dess folkmängd och slutligen en sammansättning af dessa båda analogier. Jag vill icke vidare uplaga Ståndets tid utan slutar med att fortfarande yrka återremiss af utlåt. ^ Frih. Klinkowström: Den nu pågående öfverläggningen i denna fråga har hittills hufvudsakligen sökt åstadkomma bevis och motbevis rör:de jernvägars nytta i allmänhet och deras ändamålsenlighet serskilt för vårt fädernesland. Mycket vore att i dessa hänseenden säga, men jag tror alt dylika meddelanden ligga på sidan om sjelfva föremålet för vår öfverläggning, enär nu blott är föredragen lista punkten af de uti StatsUtskis utlåt. N:o 340 föreslagna vilkor och bestämmelser för Statens garanti i afseende å ifrågaställde jernvägsanläggning. Således får jag 1111 endast förklara, att jag hufvudsakligen instämmer i Frih. Palmstjernas vid utlåt, fogade reservation. Men skulle under den fortgående öfverläggningen frågor åter ledas till betraktelser öfver ämnet i dess allmänhet, skall jag icke undandraga mig att meddela de uplysningar jag i sådant hänseende kunnat förskaffa mig. Dessa uplysningar äro dessutom så vidlyftiga alt det skulle fordras veckor för att anföra desamma och deraf draga behöriga slutsatser, och när dertill kommer, att Konung och Ständer redan vid förra riksdagen beslutat, att jernvägar skola anläggas i Sverige och frågan nu endast hvälfver sig kring den garanti som Staten för sådant ändamål bör ikläda sig, finnér jag ytterligare skäl att icke taga Ståndets lid alltför mycket uti anspråk.

Holmbergs eflerlemnade enka Ajtotl. Wilhelmina Holmberg, född af Uhr, uti ingifveo skrift med öfverlemnande af ett transsumt af den efter hennes aflidne man hållna bouppteckning, utvisande, att skulderna, hvaribland till Banko-diskonl-verket för återstående kapital och upplupna räntor, uppgående efter beräkning till 31.641 R:dr 61 öre Riksmynt, skulle med 36,561 R:dr 22 öre öfverstiga boets tillgångar, anfört, ali, alldenstund Baukodiskont-verkets fordran befunnes stå i sådant förhållande till sterbhusets tillgångar, att dess utkräfvande ovilkorligen skulle medföra de efterlefvaudes ekonomiska obestånd samt enkan nödgas att för sig och sina Irenne barn, af hvilka två döttrar voro oförsörjda, söka urarfva-förmån, några af hennes aflidne mans vänner erbjudit sig att, så vida befrielse vunnes från riinteskuldens erläggande, bereda henne utväg att liqvidera det återstående kapitalet, hvaraf hon förklarat sig villig att erlägga ena hälften om 3 månader och den andra om 6 månader från den dag, Rikets Ständers bifall till ansökningen blifvit henne meddeladt. Uti häröfver infordradt utlåtande liar Direktionen öfver Banko-diskonl-verket upplyst, att aflidne Stadsmäklaren Holmbergs sterbhus lill Banko-diskonten hällar för l:o tviinne af Isac Uhr & K:i emot Holmbergs borgen upptagna lån, nemligen:

Öfver dessa åtalade ordres och föreskrifter, hade Kongl. Götha Hof-Rätt, genom Utslag den 17 Januarii nästlidetår, dömt, att alldenstund, på sätt Landshöfdingen Flach andragit, Banco-Utskottet vid sednast hällne Riksdag, i anseende till oredan i penningväsendet, redan den 10 Martii 1818 och således innan åtalade ordres om utmätningsauctionernes inställande, utgåfvos, föreslagit, hvad ock Rikets Ständer godkänt, att nemligen Disconternes gäldenärer skulle eg a rättighet, att emot vissa bestämda vilkor omsätta sina lill betalning förfallne lån, för hvilka de, om vilkoren uppfylldes, blefvo frie från kraf, men desse gäldenärer likväl icke kommit att begagna en slik förmån, derest deras i mät tagne egendom blifvit försåld , innan de till deras bispringande vidtagne anstalter hunnit göras kunnige; fördenskull och då Landshöfdingen Flach till utfärdande af dessa ordres dessutom kunnat ega anledning af Kongl. Majrts, genom Justitiae-CancellersÄmbetets skrifvelse den 29 October 1817, tiilkännagifne Nådiga önskan, att gäldenärer, i anseende till uppkommen oreda i allmänna penningerörelsen, måtte skonsamt behandlas , samt ifrågavarande ordres, genom Herr Landshöfdingens don 3 derpåföljde April lemnade förklaring, icke kommit att förnärma andre 2 Sami. 2 B.

Uppgift om beräknadt värde ä utförda och införda varor åren 1844—1851. Beräknadt värde af ifrån Sverige utförda varor. R:dr Banko. Beräknadt värde af till Sverige införda varor. R:dr Banko. Utfördt silfver för R:dr Banko. Infördt silfver för R:dr Banko. / Silfver inbegr. Silfver inbegr. Införsel afdragen. Utförsel afdragen. Utförsel af Spanmåf. Införsel af Spanmål. Summa af Utförsel. Summa af Införsel. År. Hvete. Råg. Korn. Hafre. Hvete. Råg. Korn. Hafre. Alla slag. Alla slag. T:r. T:r. T:r. T:r. T:r. St. Skrifvelse, N:o 40. ; Uppgift ä beloppet af laxerade Brcinvinspannor, från och med år 1829, dä antalet var störst, till och med år 1850. Antalet Pannor. Uppgift ä antalet taxerade Bränvinspannor af till och med 20 kannors rymd, för åren frän och med 1829 lill och med 1850. Antal Pannor. Skrifvelse, N:o 40. Uppgift å beräknad och influten Bränvinsafgift, för åren från och med 1829 till och med 1850. R:dr. Räkenskaperna upptaga behållning till riks-staten. Anteckningar om Bränvinsbränningen i Norrige. Enligt lagen af den 17 Augusti 1848, jemförd med lagen af den 14 Augusti 1851, ega följande bestämmelser rum i afseende på tillverkning och omdistillering af bränvin. Hvar och en, som har burskap i städerna, eller på landet eger eller brukar särskildt skattlagd jord, är berättigad att tillverka bränvin, äfvensom att omdistillera tillverkadt bränvin. Härifrån undantagas Amtman, Domare, Prester samt Tulloch Polis-tjenstemän, äfven då de ega eller bruka jord. Under tidrymden ifrån och med den 1 Maj till och med den 30 September (d. v. s. under fem månader af året) må tillverkning och omdistillering af bränvin icke företagas.

De skäl, Motionairen härföre anfört, äro väsendtligen: att, tid efter annan, äfven här i Sverige, flera, under veckan inträffande, helgdagar blifvit afskaffade, hvarföre också de af honom anförde kunde och borde dela samma öde: alt dylika helgdagar ofta leda till oordning bland den arbetande klassen och äro menliga för moraliteten; och slutligen, att, genom indragningen eller förflyttningen, flera tusen dagsverken, som nu gå förlorade, skulle besparas för landet. Då emedlertid denna motion, såsom de bifogade handlingarne utvi & ihan g till R. St. I 12:e II:t. a B?sv. och Oecon. Utsk. sa, inom Riddarhuset vackt den lifligaste oro, har Molionairen gifvit vika för den allmänna rösten, och, med bibehållande af det öfriga, återtagit sitt förslag om förflyttning af Långfredagen. Genom denna sistnämnda inskränkning, har Molionairen åtminstone besparat Utskottet den obehagligheten att yttra sig öfver ett, i ett Christeligt land, så oförväntadt förslag. Långfredagen och de minnen den återkallar utgöra på en gång den dogmatiska och historiska kärnan af Christendomen, det är hjertat af den tro, vi alla bekänna, det är högaltaret i den Christna kyrkan. Äfven den, som icke vill offra der, som i Christendomen endast ser en moralisk verlds-anstalt, utan något omedelbart inflytande af Gudomen , måste ändå vörda denna dag såsom en mensklighetens segerdag, som en minnesfest af den högsta, den ädlaste, den mest rörande sjelfuppoffring, som verldens häfder veta att omtala. Men det folk, hvars heligaste Religions-känslor hvälfva sig kring denna mjrstiska dag, såsom kring sin medelpunkt, som på den händelse, han återkallar, byggt sin tröst i lifvet och sitt hopp i döden, det måste äfven, och med rätta, anse dagen fridlyst och betrakta dess förflyttning foga annorlunda, än som ett helgerån. En Besv. och Oecon. Utsk. Bet.cle.

Sa» dan hor i alla tider Jngenieur-Corpfen eller Fortifica» tions-Stalenö bestämmelse warit, och som jemte kännedom af alla wapen förenar en grundad kunskap i Artillerst - wettenskapm och de aplicara belarne äf Mathematiken, hwarigmom Ingenieurernes befattning wid be Topvgraphiska görowälen under» lättas. Fsrtlfications-Tvrpfen under 6 »liat ctoipKsochOLri X. 6ulisks tider, dä Swerige gjorde de wiqtigaste och största Krig, med stora eröfrmgar, bidrog lill dcha Krigs lyckliga utgäng, och ifrän denna EorpS har mänga stora Generaler hämtat sina första principer, fäfom lorlienlon, Lsnä, Oxentijrna, Dslilderg, LronNcch, W>e6e» ost) k:!,reritvgs6 m. fl. Denna Corps som i Pommerska Kriget under sramledne Generalen och General-O.warte>.mästaren m. m. von bibins befäl, med sä mycken distttctwn utförde Topogrepdilka görymälrn, jemte sine östiga yrken, ädagaladr 908 Den 20 Januari,'. dä, att ett wapen, som ostyckadt fick werka, lemn-ive eli jwagl Fädernesland ersäicning genom ett ratt bruk at locaten, för hwad bet t manbar lstyrka icke förmädde w^ra små mägtiga fiender motswarigt. Sistnämnde Generals af trycket ulkomue arbete, vm en Fomfications-Officers stpldighetrr i fält är ett dems, och ännu ett rättesnöre som icke ka» förkastas.

inom utgången hvaraf vederbörande Direktioner borde till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till de ändringar eller tillägg i reglementena, hvartill den under tiden vunna erfarenhet kunde föranleda. Med anmälan om hvad sålunda förekommit, får Utskottet, enär ifrågavarande läroanstalter obestridligen äro alltför inskränkta, lör att motsvara hvad med dem afses, samt deras utvidgning och förseende med förökade lärarekrafter alltså måste anses vara oundgängligen behöfligt, tillstyrka, Stats-Utskotlels Utlåtande, Nio 73. 27 att, i enlighet med hvad Kongl. Majit äskat, anslaget för Veterinärinrättningen i Stockholm må ökas med 2,750 Ridr, samt ett nytt anslag för Skara Veterinär-Inrättning med 1,400 Ridr å Stat uppföras. Vaccinationens befrämjande. 50:o. Kongl. Maj:t, som vid pröfning, i sammanhang med uppgjordt förslag till förnyadt reglemente för Skyddskoppympningen. i riket, af Sundhets-Kollogii anmälan om behofvet af bkade anslag för vaccinationens befrämjande, funnit ett årligt belopp af 1,200 R:dr vara för ändamålet erforderligt, har derföre föreslagit, att detta belopp måtte varda å Stat uppfördt. Af ett vid den Nådiga Propositionen fogadt Statsråds-Protokoll af den 29 September nästlidet år inhemtas, att, sedan Rikets sednast församlade

Jag instämmer med Hr Gr:n deruti, att det skulle vara en stor orättvisa, om en näringsidkare skulle kunna, såsom förut egt rum, afdraga från sina inkomster lefnadskostnaden; men jag talar blott om kapitalet, som man skall beskatta och som understundom kan komma att användas för familjens lefnadskostnader, men hvilket ändock skall beskattas. Kan ett sådant stadgaude vara rättvist? Jag hemställer till hvar och en bland Eder, M. Hrr! om så är förhållandet. Gr. Mörner: Det var blott med anledning af Gr. Lager bjelkes upgift, att det för närvarande skall vara ett högst vanligt förfarande af handlande eller näringsidkare i städerna att afdraga Den 22 Augusti e. m. 213 lefnadskostnaden för sig och familj samt sålunda stidla så till, att ingen återstod blir att beskatta, som jag begärde ordet. Ett sådant förfarande är nemligen fullkomligt stridande emot 18:de §;n i nu gällande Bevilln.förordn. Har detta missbruk icke förthy kunnat ske under nuvide författning, så har man icke mycken förhoppning, att det skall uphöra blott derföre att §:n blir omskrifven. Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har helt och hållet missförstått mitt yttrande. Jag har nemi. sagt, att fordom var det ett ganska allmänt missbruk, att man tillät afräkning af lednadskostnaden ; men på sednare tider, så lydde mina ord, har man likväl genom nya föreskrifter sökt motarbeta detta missbruk, och dermed afsåg jag just den § i nu gällande Bevilln.förordn., som af Gr. Mörner åberopades. Beträffande Hr Printzenskölds anmärkning, att jag skulle hafva talat om inkomsten, då han afsåg kapitalet, så förfaller äfven denna anmärkning, då man besinnar, att inkomst af kapital, lika väl som all annan inkomst, beräknas efter år. Har kapitalet under året, till följd af ökade lefnadskostnader, minskats, så följer ju deraf att beskattningen också blir mindre. Jag anhåller om bifall. Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propus. , blef Utskrts förslag bifallet.

Få vi behålla den lyckliga ställning, hvaruti vi nu befinna oss, så är det mer än troligt, alt vi, under det de hamnar i Svarta hafvet och Östersjön, som förut lemnat spaumål, äro bloekerade, skola kunna få sälja vår spanmål lill utländningen och således i utbyte mot densamma få silfver i st. för bränvin. Och jag frågar eder, mina Hrr, om icke ^etta vöre vida fördelaktigare, än att vi egde ofantliga bränvinslager, af hvilka landet icke skulle erhålla den ringaste vinst. Ett annat skäl, som talar för den af Utsk. föreslagna åtgärden, är det, att om icke från R. St:rs sida något steg tages att inskränka brän v i n sbränn i n gen under innevande år, så skulle K. M. icke ega någon anledn. att bifalla Utsk:s förslag ang:de bränvinsbränning under vintermånaderna 1855, äfven om skörden blifver god oell landet derigenom får stora förråd af säd och potatis. Detta har varit ett af hufvudskälen, hvarföre Utsk. velat tillstyrka R. St:r att lill K. M. ingå med en underd. skrifvelse af förevarrde innehåll. Jag har nämnt, att jag inom Utsk. talat emot denna åtgärd, dels af det skäl, att jag icke ansåg det rätt, att till K. M. ingå med en skrifvelse, byggd på en grund, som icke finnes till; dels ock derföre, att jag anser hvarje sådan inblandning af R. St:r obehörig i ämnen, der det är K. 51. öppet att ensam besluta, allt eftersom omständigheterna föranleda. Ty K. M. är, genom sina rådgifvare och genom tillgången på uplysningar från alla håll, ändock bäst i tillfälle att kunna bedöma dessa omständigheter. Då således, såsom jag nyss hade äran nämna, detta förslag är bygdt på en grund, som icke finnes till, så anhåller jag vördsamt om Betänkrs återremitterande. Hr Hjärne, Harald: Vi se af Utsk;s ifrågavande Betänk., att redan inom motions-tidens slut, voro till Utsk. inkomne flera motioner, som föreslå detsamma, som Utsk. nu hemställer. Det "

Den som känner hvilka ansträngningar det fordras för att kunna med hopp om framgång möta en anfallande fiende, som är försedd med alla de hjelpmedel, nutidens krigskonst lemnar, den torde med skäl rygga tillbaka för tanken att grunda vårt försvar på tillfälliga anordningar, hvilka ej skulle vidtagas, förrän fienden vore i antågande. Att h. o. h. godtgöra den tidsutdrägt, som vållats derigenom att de anslag, hvilka beviljats till Carlsborgs fästning, varit alltför otillräckliga, låter sig visserligen icke göra, men man bör åtminstone minska följderna deraf, och påskynda det återstående arbetet; jemte det vi förkorta den tid, som Utsk:t synes afse för arbetets afslutande, vinnes en ganska betydlig minskning i kostnader för faux frais. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. ville, med ogillande af lltsk:ts motivering, bifalla K. Mits Propos. Hr af Kleen: Utskit har här afslagit den förhöjning i anslag från 100,000 till 200,000 rdr årligen, som K. M:t i sin Nåd. Propos. äskat till Carlsborgs fästningsbyggnad. Jag ämnar icke här utbreda mig öfver angelägenheten att så snart som möjligt ernå ett visst stadium uti försvarbarheten af denna plats, ämnad att utgöra basen för hela landets försvarssystem; eller det mindre hushållsaktiga uti att bedrifva ett arbete af detta omfång med ett anslag, som icke dertill står i något slags Den 28 Februari e. m. 687 förhållande, enär jag nog inser att förhöjdt anslag icke lärer denna gång stå att erhålla. Men jag kan deremot icke undgå att desto iner fästa mig vid den motivering, hvarpå detta alslag grundar sig, såsom innehållande så stora misstag att de icke böra få qvarstå i detta Betänk., för att möjligen vid ett annat tillfälle åter upptagas, utan att nu gendrifvas. Der förekommer nemligen: »l)å dessutom en icke aflägsen tid —». Jag har hört 2:ne grundsatser användas af motståndarne till våra försvarsanstalter. Det ena låter så här:

Hvad Om artiklarna Hampa, Lin, Ull och Stenkol blifvit föreslaget, tror jag för min tiel i hufvudsaken vara alldeles riktigt. Nödigt är emedlertid att T u 11 fö r,h ö j n i n g a r n e ske succestve och med den varsamhet, att de Näringar, som af nämnde Rudimaterie!' bero, och hvilka äro bland devigtigare, såsom Skeppsfarten och KlädesManufactureina in. 11., icke deraf förnärmas. Hvad deremot fruustälies om artikeln Ved, motstrider min öfvertygelse. Hutvudstaden har icke ett förment, utan ett verkligt behof af omkring ioo,ooo famnar Ved årligen. Må vi bespara våra Skogar så länge det kan ske, och icke gifva anledning till mindskning ii t: det biträde, vi i denna del från Finland erhålla. Man torde kunna fråga ii varjeomtänksam Landthushållare i Riket , om han ej i allmänhet fördelaktigare kan använda sina Skogs producter, än att upphugga dem till Ved och transportera den till Stockholm, för att der försäljas till det pris, hvartill denna vara nu i hamnarna levereras; och det oaktadt den tullfria införsel, hvartill han så mycket mindre behöfver någon ny tillåtelse, som, hvilket icke bort vara obekant, någon Tull afgift för inhemska produeter icke mera äger runi. (se pag. 65). I anledning af hvad som blifvit anfördt om importen af öfverflöd:; varor sorn tillhöra vällefnaden, och i sammanhang dermed 0111 Tullstyrelsens - IV* Deni 28 Junu 5?? styrelsens förändring m. m., får jag den aran förklara, ätt jag anser ämnet i den framställd* omfattningen af för mycken vigt och betänklighet, att deröfver nu våga fullständigt yttra mig. I min föreställning hade jag hoppats och trott, att national espriten skulle kunna rigtas till sjelfvilliga beslut om de töremål, som man genom prohibitiva författningar nu vill vinna.

Jag delar visserligen med Utskottets öfrige Ledamöter öfvertygelsen , att alla de intrader Staten kan få, äro högst behöfliga, men jag kan derför icke medgifva, att de sorn grundas på omoralifkci handlingar, böra bibehållas och fortfara. Äfven jag yrkar således återremiss af Betänkandet. Grefve Cronhjelm: För att besvara en värd Ledamots yttrande angående den nya Lagtheorie, han tyckt sig finna hos dem, som ansett Statens inkomster icke höra grundas på moralitetens bekostnad och den jemförelse han uppställt, imellan Statens intrader af böter och af NumrnerLotteriet; får jag blott förklara, att dessa efter min öfvertygelse icke på något sätt kunna vara i samma Kzchegorie utan att tvärtom mellan dem förefinnes en hufvudsaklig olikhet, den nemligen, att böter icke uppmana till omoraliska gerningar, inen att detta åter är fallet med NumrnerLotteriet. Ben 6 Juni i f ms Frih;rre Boija, Det försvar för Lotteriet, som en Ledamot af Lotterie-Directionen framställt , förtjena? sannerligen en serskild uppmärksamhet. Han förklarar, att om Directionen skulle betagas rättigheten att förbjuda vissa numror, till bespelning, så skulle spelet ej bära sig för Staten : men gifves väl ett skäl mera starkt, mera talande mot inrättningen, än just detta ? Hvad är väl ett spel , der den spelande betages probabiliteten att vinna? Jag afhålier mig att besvara frågan, som får 6itt rum i hvarje ärligt 6inne. Def nästan skämtsamma försvar sorn Herr Hjerta framställt, bevisar icke heller mycket. Visserligen kan man kalla Lotteri-Inrättningen en straffanstalt för de spelande ; men den skiljer sig dock ifrån andra straffanstalter,' derigenom att de andra hafva ingenting med sig som tillika inlåckar i brottet, då deremot LotteriDirectionen icke underlåter att, genom vin. sternas utsättande i Avisorne hvar tredje vecka, locka allmänheten in ä spelet, för att göra det så begärligt sora möjligt. Herr Dankvardt, Carl-.

Om nu fri smidesrätt inom Bergslagen äfven medgifves, qvarstår icke vidare något af vilkoren för privilegiernes åtnjutande, och då är det blott en rättsfordran att privilegierne skola upphöra; men då, på sätt som blifvit anmärkt, svårigheter äro att förutse för åstadkommande af ett medgifvande härtill på en gång för en 20 Allm.. Besv.- och. Ekon.-Utskottcts Betänkande, N;o 140. hel Bergslag, anser Utskottet sig böra tillstyrka den förändring af sitt förr afgifne förslag, att för hvarje hyttelag serskildt, som afstår från bergslagsprivilegierne, smidesfrihet må, under för öfrigt föreskrifne vilkor, medgifvas; och som skiljaktighet emellan delegare i hyttelag troligen ofta torde vid fråga om en sådan afståelse uppstå, blifver en lagstiftning nödig för urskiljande af sådane tvister, hvartill serskildt förslag skall af Lagsamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskotten gemensamt afgifvas. I öfverensstämelse med. livad sålunda blifvit yltradt, får Utskottet föreslå: att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om följande stadganden, rörande jernförädlingen i Riket: 1:0

Bor gare Ständer ingifne och derifrån den 27 ststlidne Julii til Utskottet remitter. lcle hwaruki föresiäs, ar den under Krigs-rider pä Regeringens befallning 8-xiue8tre,-3ci.- Fienden tilhörige egendom af hwad beskaffenhet som hälst, äfwensom nägon wis; andel af Skepp och Gods, /om af Kongl. Majus och Kronans Orlogs - Flottor upbringas, mätte efter försäljningen och beloppers nedsättande i Riksens Ständers Länoförryckt til handa hallas de Swenffe undersåtare, hwilka wid Krigets utbrott - z;6 Den 8 Mars brott antingen i Fiendens Hamnar eller genom upbringningar något förlora, samt at Lonvo/-LomlM8La!utt6t kunde updragas besättningen med sadane ärender. Wid öfwerwägande af detta amne har Utskottet nogsamt insett den stora stada och osäkerhet Handeln och Sjöfarten i allmänhet tilstyndas genom de förluster, som oskyldigt drabba manga Medborgare, för hwilka, wid utbrottet afet Krig, deras bortawarande Skepp och Laddningar ga förlorade; och Utstottet har således funnit bade nyttan och billigheten päkalla en författning, hvarigenom sadane förluster för enstildte göras mindre kanbare.

— i synnerhet de mera framstående — syntes komma att representeras, var det tvifvelsutan föga gagneligt för akademien «att i sin katalog sakna Gellerstedts namn. Och ehuru man lyckades anskaffa tvenne af Wahlbergs landskap, hade det vål icke varit annat än i sin ordning, om Holm äfven i någon annan egenskap än kommissarie medverkat. Men egendomligast af allt var det, att bland de utställande sakna Kronberg. Det var icke länge sedan han, under de för akademien kritiska förhållandena, derstädes mottagit professorsvärdigheten, och antagligen hade aka-mien förmodat, att han nu skulle. vara beredd att visa någon erkänsla för den ära, akademien åt honom förlänat, antagligen önskade man intet högre än att få sätta någon duk af vår enligt mångas mening förnämste målare på jubelexpositionen. Men deraf blef intet. Den nye professorn lät bedja sig förgäfves, sannolikt till mycken bedröfvelse för sina nya bundsförvandter. Om akademien alltså ej af sina egna tromän vann all den hjelp, som kunde varit att önska, så hade den något bättre tur bland motpartiet, der man synes hafva arbetat med den trägnaste flit på att göra proselyter. » Det varder mer glädje i akademien öfver en opponent, som sig omvänder och bättrar, än öfver sju som allaredan akademiske äro », skulle man kunna säga om flere bland de till akademiens utställning värfvade opponenter, först och främst om Fagerlin, hvars holländska interiör, af den akademiskt välsinnade kritiken förliknad både vid Meis-sonnier och de gamle holländske mästame, säkerligen beredde akademien en ogemen fagnad. Det var nog också med stor fröjd man såg sig i stånd att med benäget biträde pressa den populäre Tömå till deltagande i expositionen.

Under dylika omständigheter kan någon capitalersättning. derför icke ifrågakomma; men, då, enligt det aftal med Silfververkets delegare, som ligger till grund för berörde beslut, är förutsatt, det Staten eger att, derest så lämpligt finnes, återtaga dispositionsrätten öfver de under Arrendet inbegripne räntorna, 95 sä snart den fond, som borde bildas, lemnade Silfververket en behållning af 1,100 Tunnor Spanmål, lärer det icke kunna bestridas Staten rättigheten att verkställa berörde indragning, om deremot, intilldess fonden genom årliga afsättningarne och ränteinkomslerne vunnit den derför nödiga tillväxt, Silfververket tilldelas omförmälde spanmålsqvanlitet eller ersättning derför elter årlig markegång, med afdrag likväl af det till Statsverket utgående arrende, helst, enligt hvad nyss nämndt är, denna ersättning, vid öfverenskommelsens ingående, antagits motsvara fördelen af räntedispositionen. För att icke till en obestämd och aflägsen framtid uppskjuta verkställigheten af omförmälde indragning och emedlertid låta innehafvarne af de hemman, hvarifrån räntorna utgå, fortfarande vidkännas alla dermed förenade olägenheter, anse Comiterade så mycket heldre skäl vara för handen att en sådan åtgärd vidtaga, som, enligt ofvanomförmälde beräkning, de ifrågavarande räntornas markegångsvärde kan antagas fullt motsvara värdet af nyssnämnde spanmälsqvantitet. Serskildt hafva ock Comiterade i sammanhang härmed ansett sig böra underdånigst upplysa, att, jemlikt 6 punkten af KammarCollegii förutnämnde contract, äfven mantalspenningarne af de sex nedre Socknarne ”lill vidare öfverenskommande framdeles” äro Bergslaget under arrende upplåtne, emot skyldighet att dem efter de årliga MantalsLängdernes innehåll betala, med undantag likväl af mantalspenningarne af de Upsala Akademi förlänte hemmans åboer med barn och tjenstefolk, såsom varande Akademien anslagna.

Jag är visst icke emot upphäfvandet af de särskilda styrelserna för städer, som äro så små, att de ej kunna dein underhålla; men detta hör ej hit, ty stadsmannaprivilegier och skråordningar behöfvas lika val, antingen staden styres af en borgmästare eller en ordningsman eller en häradshöfding. Deremot ber jag att få erinra, att enligt i8j3 års förslag skulle gesäller ställas under tjenstehjonsstadgan. Månne man upphöjer näringarna, hvilket skulle åsyftas, då man nedsätter idkarne? Man säger, att i de mest civiliserade länder finnes en obe. gränsad näringsfrihet. Jag får då fråga, om icke Cityn i London hörer dit, och likväl äro skräna der bibehållna. Det påstås to. m., att Londons, det vill nästan säga verldens, bästa handtverkare bo de)1. Hvad Preussen angår, har äfven jag vistats der under 4 år, men ingalunda kommit till samma erfarenhet som Hr Rosenblad, utan dels sett stora undantag från handtverkares näringsfrihet, dels stora olägenheter af densamma. Man har sagt, att BorgareStis motstånd i denna fråga har sina skäl, nemi. Ståndets skada. Månne icke samma skäl gälla för de öfriga Stånden? Ty nog lärer BorgareSt. säkrast förstå sitt eget bästa, och det ena Ståndet bör icke vilja undergräfva det andra. Det vore smickrande, om, i händelse af åtérremiss, mitt yttrande kunde, såsom en talare tyckts befara, föranleda Utskrn att ändra deras tillstyrkande. I alla fall är jag öfvertygad, att om Ständerna gå för långt, skall dock icke Konungen göra det; och hvad som är orätt skall, ehvad som än må ske, dock förr eller senare återgå. Jag är således öfvertygad Den 22 December e. m. om denna återgång; men jag bör söka förekomma den skada, sorn genom förhastade beslut kan dessförinnan förvållas. Jag yrkar återremiss. Hr Dalman:

Att — med uphäfvande af 12 g i E. o. Ad:s privilegier d. 16 Oktober 1723, K. Förordn. d. 19 Augusti 1762 ang:de utvidgad testamenträtt efter stadsrätt samt 17 kap. A.B:n, och nu gällande 8 kap. J.B:n, må erhålla följande förändrade lydelse: Ärfda Balken. 17 Kap. § 1. Ej må någon genom testamente bortgifva mer än hälften af sin qvarlåtenskap der bröstarfvinge lefver efter. Andra hälften falle bröstarfvinge till: Den hälft kallas bröstararfvinges laglott. § 2. Finnes ej bröstarfvinge, då må man all sin egendom genom testamente bortgifva. § 3. Ar efter testamentgifvare omyndigt barn, och kan det ej af sittarf eller annan tillgång njuta underhåll och upfostran, då skall af egendom, som i testamente gif* ven är, så mycket aftagas, som Rätten pröfvar barnet, efter stånd och villkor, nödigt hafva, till dess det kan sig sjelft nära, dock ej för längre tid, än till dess barnet fyllt 21 år. Ar barn efter testamentsgifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta tillräckligt underhåll; då skall ock af egendom, som i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll nödigt pröfvas, så länge behofvet fortfar. g 4. Testamente må ej tagas af bo oskifto, utan af dens del som gifvit häfver. g 5. Gifver någon mer, än hvad lag säger, varde då testamentet rättadt efter lagen, och gälle i allt öfrigt. Jorda Balken. 8 Kap. g 1. All egendom, ehvad den är ärfd eller förvärfd, må af egaren bortgifvas. § 2. Kommer gifvaren i nöd, så att han sig ej försörja kan, vare då gåfvotagaren skyldig, att, efter thy som han förmår, till gifvarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga.

Då Dircctionen uti dess underdåniga framställning ådagalagt lord el arne af, att de återstående arbeten utföras på en kortare lid, än som skulle erfordras, om man endast hade att använda de årlig a inkomslerne, äfven med tillägg af hvad Kongl. Majrt skulle kunna behaga likasom lii L ti Is anslå till desse företag från Strömrensnings-anslaget, under hvilket längre lids arbete kostnaden bletve vida dyrare, och de påräknade allmänna fördelar deraf för många år aflägsnnde, har Directionen med det framställda förslaget, alt återstående kostnadsbehofvet kunde bestridas medelst ett upptagande Lån af 400,000 R:dr, och fondens egna tillgångar förslå till ränta och arnortissement derå, tillika afsett den allmänna fördel, att det anslag lill strömrensnings-arbeten och vattencommunicationers beredande, sorn Rikets Ständer nu, med anledning af Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition, beviljat, hädanefter icke alls af Götha Elf-fouden komme att. ålitas, och derigenom skulle blifva desto bättre tillräckligt för de mångå öfrige andelsökande i detta anslag. Då sålunda, hvad i den Kongl. Propositionen blifvit begärdt, icke allenast afsett ett allmänt högst vigtigt ändamål, utan ock inskränker sig lill den begäran af Staten, att Rikets Ständer genom deras Verk endast skulle träda emellan med sin Credit för upptagande af ett lån, till hvars ränta och amortissement hädanefter ensamt enskilde orters medel, men icke det ringaste från Statens sida ifrågakommer, samt. Statens bidrag för dylika ändamål deremot besparas odelad lill andra dylika arbeten, synes väl knappt hvarken någon mera billig begäran hos Rikets Ständer tili lättnad för de näringar och rörelser, som kunna begagna farten å Götha Elf, eller något mera skäligt påräknande af Rikets Ständers bifall kunnat framställas, än hvad den nu af Utskottet afstyrkta Kongl. Propositionen innefattar och föranleder.

Denna ”sophögen” med sin thron och sin kung på, och detta ”titta i ä–n”, har här gjort mycken lycka: för den träffande, här alltid högst tillämpliga, sanningens skull. – Men dock, hvad det är svårt att skrifva väl! så, att färg och teckning göra en ren och hel skönhet. Jag längtar efter M. N. Herres vidare reflexioner. Den i de tvenne sista brefven omnämnda nya boken, hvaraf Thorild hade öfversändt ett exemplar, var första delen af hans förnämsta vittra oppositions-skrift: det ryktbara, i tre (små) delar utgifna verket ”En Kritik öfver Kritiker. Med utkast till en Lagstiftning i Snillets verld.” Bland StockholmsPostens annoncer för detta år träffas den första gången anmäld den 10 Augusti (N:o 182), såsom till salu befintlig i Arboréns boklåda, för tolf skillingar, häftad. Andra delen utkom i October samma år, och i begynnelsen af 1792 den tredje; som anmäldes första gången den 14 Januari (N:o 14), med det tillägg, att den ”slutar med en original och fundamental afhandling om Försmädelsen i allmänna lefvernet”. Genast efter detta sålunda fullbordade verk utgaf han, lockad af ett ämne hvarom i de dagarne återigen skrefs kors, tvärs och ändalångs, en skrift af stats-ekonomiskt och politiskt innehåll; hvilken han kallade: ”Det Enda Nödvändiga för ett rikes Financer, eller Principen i det stora ämne, hvaröfver man nu tvistar; satt i den klaraste dag, genom Englands Öde”. Det är på denna sednare, som ett ställe i nästföljande skrifvelse syftar. Till. Tham. Stockholm den 5 Februari 1792. — Jag brinner af otålighet att höra, huru M. N. Herre nu mår; i den dubbla faran af flussar och vinter. – Det sista, med sina inneslutna riksdalrar, fick jag rigtigt. Herre är i hela verlden den ende, mot hvars ädelmod jag behöfver göra en erinran: huru längesedan är jag ej betald för allt, hvad jag någonsin kan göra!

Med de öfriga Riks-stånden förenade sig PresteTStåndet uti godkännande af det i 1 morn. omförmälda och af Utskottet föreslagna stadgandet, angående tullbehandlingen af ”fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar, boas m. «i.” 1 afseende på Utskottets hemställan i 2 mom. biföll Ståndet, med frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut, att införsels-tullen å ”messing, oarbetad, latun och trådband inbegripne’’'’ må nedsättas till 16 R:dr 32 sk. per skepp, stapelstadsvigt. Utskottets hemställan i 3 morn., angående tullbehandlingen af rör utaf ”jern eller annan metall”, bifölls. Beträffande 4 och 5 morn., angående dels ifrågasatt förändring af rubriken å ”råsocker’, dels införsels-tullen å art. ”tobak”, vidblef Ståndet sina i berörde frågor fattade beslut och lade Utlåtandet i dessa delar till handlingarne. Vidhållande sin i 6 mom. omförmälda mening, rörande införsels-tullen å art. ” Fm”, beslöt Ståndet uppskjuta bestämmandet af denna tull, intilldess tullbestämmelserna angående art. ”Bränvin och Sprit”, blifvit pröfvade och afgjorde. 7 mom. lades till handlingarne med förklarande, att Ståndet vidblifver sitt beslut i afseende på den å rubriken ”ylleväfnader, andra slag, alngods, valkade, två- och flerskäftade”, föreslagna gemensamma tullsats. b) Tarifen för utförsels-tullen. Med ogillande af Utskottets förslag till den i utförsels-tarifen under art. ”Sparrar” intagna anmärkning, vidhöll Preste-Ståndet den lydelse, som Ståndet åt berörde anmärkning gifvit, äfvensom sitt beslut i afseende på utförsels-tullen för ifrågavarande artikel. c) Tarifen för kredit-upplaget och transito-afgiften.

Lasaretlsläkarne att med sina berörda befattningar lorena andra; men uti en blifvande instruktion för dem, komme sådant sannolikt att förbjudas, hvarförutom ökade göromål på lasaretten förhindrade ulöfvandet af enskild praktik. Häraf löljde åter, all Lasarettsläkarne icke kunde samia någon förmögenhet att dermed betrygga sin ålderdom; och när härtill kom, att de icke eller hade någon pensionsrält, måste de för sitt uppehälle qvarstå vid sina tjenslebefattningar intill sena ålderdomen, då den Iramåtgående vetenskapen redan lemnat dem långt bakom sig samt altagande kroppsoch själskrafter gjort dem oförmögna alt nöjaktigt fylla sina platser. Väl hade Rikets sednast församlade Ständer förklarat, att billigheten onekligen påkallade, det Lasarettsoch Kurhusläkare, likasom öfrige i Statens tjenst anställde Läkare, mätte komma i åtnjutande af pensionsrält, äfvensom beslutat ali den då gjorda framställningen skulle delgifvas den Komité, som arbetade å pensionsväsendets ordnande, för alt komma under pröfning vid uppgörandet af det förslag i delta hänseende, som del ålåg nämnda Komité att utarbeta; men emedan det torde draga ut på tiden, innan Ko~ miléens utlåtande kunde vinna Kongl. Maj-.ts pröfning och varda af Sländerna godkändt, samt det anmärkta missförhållandet påkallade skyndsam hjelp, har motionären föreslagit, att Lasarettsläkare, hvilka efter 25 års tjenstgöring och fyllda 60 lefnadsår afgå från sina tjenste)1, måtte, intilldess deras pensionsrält kan blifva annorlunda bestämd, på allmänna indragnings-staten få åtnjuta en årlig pension af 750 R:dr Riksmynt. d) en i Presle-Ståndet (under N:o 17) af Domprosten Björling väckt motion, uti hvilken Doktor Collén, Prostarne Sondén, Palmlund och Lundholm samt Kyrkoherden Wennerström instämt.

Men, man må med allt skäl hata brän-vinsbränningens missbruk, man må beklaga, att så många skickliga och verksamma jordbrukare i vårt land förspilla en betydlig del af deras verksamhet pä en näring, som icKe frambringar annat än en skadlig produkt och som i allmänhet gör landet stor skada; men när denna näring är genom lagar lofgifven alt blifva ulöfvad, sä anser jag för min del, alt sä länge hagarne tillåta en sådan näring, att bedrifvas, så bölden ega samma skydd, som hvar och en annan lofgifven näring. Del har tydligen visat sig att K. M:s mening med Kungörelsen af den 13 Juli sisth år, var att inskränka bränvinsbränningen på grund af den svaga skörden, men jag befarar att om icke något vidare tillägg till denna kungörelse blifver gjordt, så vinnes icke det åsyftade ändamålet; ty såsom af en annan talare har blifvit antydt, K. M:s Nåd. afsigt kan motverkas af litte §:n i bränvinsbrännings-förordningen, om den skulle i hela sin vidd begagnas, synnerligen som bränvinspriset är högt och otvifvelaktig!, ju närmare vi komma våren och sommaren, skall stiga ännu högre. Detta höga pris blir då en alltför stark frestelse för dem, som hafva brännerier, att söka pä hvad sätt som helst, som icke är uppenbart olagligt, att åter sätta sina brännerier i verksamhet. Jag kan likväl icke neka, att Doktor Sandbergs motion är ett sådant medel, som icke är rätt, att f. n. tillgripa, emedan förhållandena icke ännu äro sådana, att man, genom ett våldsamt ingrepp i bestående förhållanden kan rättfärdiga den beskyllning, som vi då skulle med skäl göra oss sjelfva, att hafva fordrat att K. M. skulle bryta ett gifvet löfte.

Ministéren åligga, synes anse det ovilkorligen tillhöra Ministéren, att icke blott uppgifva, utan äfven i detaille utarbeta alla förslag till ändringar och förbättringar i Samhällets angelägenheter, efter som behofvet af de öfver flere sådane angelägenheter tillsatte Comittéer anses bevisa de tillvarande Styrelsemakternes oförmåga eller otillräcklighet dertill. Det lärer vara få, som icke betrakta detta anförande såsom ett bevis på böjelse, att äfven genom origtiga slutsatser bereda sig tillfälle till klander å Ministérens förhållande. Är det väl med den för Regeringsärenderne nu stadgade behandling möjligt för Ministéren, att i serskildte grenar af förvaltningen, deri hvar och en af Ministéren ej kan äga tillräcklig kännedom, uttänka allt, utarbeta allt både i plan och detaille, och är det icke en oundviklig nödvändighet, likasom af en obestridlig nytta för saken, att här såsom i andra Constitutionella Stater, åt serskildte duglige personer lämnadylikeuppdrag, i hvars utförande likväl merendels någon afMinistérens Ledamöter deltagit. Men Herr Friherre Anckarsvärd frågar vidare, hvad resultat har väl Ministéren dragit af de fleste af desse Comittéers arbeten? Herr Friherren menar förmodeligen intet resultat, men hvarmed bevisar han det? Månne med den påföljande frä— 392 Ben 17 April e. m. gan, ”Har Minifteren ens v'fat fä mycket fan/man han^r i åtgä'd, att den uti åst nu till Rikfens Ständer framUmnade Förfag till Styre feverkens argali j atio n jr ani tägt ett af St yr eif en prnfvadt och gilladt Förfag eller vore det, efter hvad Herr Friketren före flät! dt fig blott ett Comitt ef öfter, hvara nu af Rik fan Ständer bör arbetas , utan anledning huru eller till hv id del fjelfva grundprincip erne kun. na af Styrelfen vara godkände eller ej.

Antager man då möjligheten af en inflytelse, utgående frän Styrelsens högre organer, på den magt, 58 Sil. lill Constit. Uisk:s Memorial N.o 5i. som har att döma öfver Tryckfrihetens rätta bruk och missbruk; så synes mig, just genom fastställande af trenne permanenta Domstolar, vägen för denna inverkan vara allt mer banad och jemnad. Försökelsen har i sådant fall sina gifna bestämda mål: genom deras fåtalighet blifver dess kraft snart sagdt concenfrerad: och den kan fördenskull både lätt och med odelad styrka i rigtriingen åt dessa brännpunkter verka. — Men örn Domareniagten, eftergifven för sådana frestelser, dukar under , om den uppoffrar sin sjelfständighet, och blir i detta enda afseende beroende, är det icke fruktansvärdt, att den snart i flera andra nedsjunker till samma beroende? 4:0. Från de olägenheter, sorn härflyta från förslaget. Hans Excellence, Herr Grefve Lagerbielke har sjelf insett , att af denna anledning åtskilliga invändningar kunde göras emot Öfver-Domstols omedelbara befattning med Trycklrihetsärender , och derföre icke underlåtit att möta dem , dels genom medgifvande af locala undersökningar, synnerligen i Landsorterne, dels genom erinran om fördelen af en besparad instans. Mot det lörra tillägget låter sig anmärka, att det splittrar rättegångssattet och vittnar nästan om en erkänd brist. Den senare anmärkta vin - Bil. till Constit. Utsk‘,s Memorial Nio 5i. 5g ningen, fruktar jag åter, skall i de flesta fall kännas såsom förlust. Ty onekligen blir det för den tilltalade vida mer betungande, att sjelf bevaka sin sak inför en aflägsen HofRätt. — Jemväl dessa Öfver-Domstolar skola , såsom jag föreställer mig, finna sig föga hugnade af denna nya tillökning i deras derför utan nog förökade göromål. Redan är deras tid träget uptagen ; deras arbetstimmar många.

Det är dessutom så mycket mera skäl till bifall, som det är bekant att Kongl. Maj:t ej nekar dispence till desse giftermål, och då orsakas derigenom blott onödig kostnad och omgång, H err Ehrenborg, Casper: Då LagUtskotfets Betänkande förra gången förevar, hade jag den äran gifva tillkänna min öfvertygelse, att om ock de betänkligheter mot förslaget, sorn blifvit anförde, kunde förfalla, vore lagförändringen dock icke af den angelägenhet, att den partielt borde beslutas, di en allmän lag före - Ben i4 Augusti J. m, slår, helst den agde sammanhang med flere andra stadganden uti lagen. Jag har ock af Utskottets Betänkande icke blifvit öfvertygad, att icke samma slägtförhållanden, som legat till grund för börd å jord, äfven föranledt till de stadganden , som finnas om lägersmål emellan närmare beslägtade personer. Utskottet säger väl, att det icke finner ett sådant sammanhang mellan dessa omständigheter; men har ej derföre anfört några skäl. Jag finner det likväl så mycket mera , som man i afseende på jäf uti lagen hänvises till Giftermålsoch JordaBalkarne. Lika med Grefve Spens, anser jag den förändring, Utskottet föreslagit uti 58 Cap. MissgerningsBalken, icke vara lämpelig. Att derupptaga detserskilta förhållandet emellan syskonebarn, då man ej stadgar något serskildt förhållande, vöre efter min tanka till det minsta öfverflödigt, likasom åtskillige andra stadganden, borde utur lagen uttagas samma stund som äktenskap tillåtas mellan nära beslägtade personer och 6kyldskapsbandet uppbäfves. Jag vågar upprepa, att jag ej tror denna lagförändring vara af den vigt, att ej dermed kan anstå, tills den nya lagen blifver fastställd , och anhåller derföre, äfven med afseende å Herr Ribbiogs särskilta mening, att Herr Grefven och LandtMarskaiken täckes göra proposition till afslag å Betänkandet i hela dess vidd. Herr Stråle, Nils Wilheim'. För min del, instämmer jag med Herr Ehrenborg.

FIr Dalman inskränkte nemi. sin begärau om ett förtroende-votum till criminallagförslaget, under tillkännagifvande, att han derföre icke Den 32 Apri 1, 3 31 utsträckte sitt yrkande till civil-lagförslaget, emedan han icke i alla delar godkände detsamma. Då nu, såsom bekant ar, begge förslagen, i deras närvar, gestalt, äro utarbetade af samma personer, men Hr Dalman endast för det ena, som lian utan reservation godkänt, yrkat ett förtroendevotum, men ej för det andra, hvilket han förmält sig ej oinskränkt godkänna; så har han bestämdt antydt, alt den auctoritet, hvarpå han grundade sin fordran af ett fortroendevolum, icke var lagförslagernas författare, utan Hr Wilhelm Fredrik Dalman sjelf. Med all aktning för de anspråk, som möjligen kunna tillkomma den personlighet, som af della namn uttryckes, tillstår jag dock min okunnighet om de djupa studier , den skarpsinniga forskning och den mogna erfarenhet i den vigtiga lagstiftnings-veltenskapen, som kunde berättiga Hr Dalman, att vid frågan om en ny lags antagande för Sverige anses för en auctoritet. Jag skulle derföre ödmjukeligen till Hr Dalman hemställa, om han icke, för underlättande af det önskade förtroende-votum, täcktes för denna gång åsidosätta sin kända blygsamhet och behagade meddela, hvar och på hvad sätt han ådagalagt sig besitta de förutnämnda villkoren för rättigheten att i närvar, fråga anses för en auctoritet. Hr Stråle, Nils Wilh.: Det är nu i3 år sedan civillagförslaget först förekom lill granskning uti Högsta Domstolen, ehuru icke något prot. fördes, förrän år i832. Redan då fattade jag min öfvertygelse om sättet, hvarpå man, efter min tanke, borde gå tillväga och yttrade densamma till prot. Jag var ensam om min tanke, och har således icke mycket hopp, att den nu skall kunna göra sig gällande, men anser mig ändock böra framställa densamma, ifall någon uppmärksamhet derå skulle fästas. Jag yttrade, att då lagförslaget innefattade väsendtliga förändringar i nu gällande lag, så hemställde jag, att K.

Utom det att bruket af en fastighet kräfver ett rörelsekapital, som gifver sin ränta, så måste tagas i betraktande den arbetskraft, som egaren nedlägger på sin jord. En daglönare kan i våra tider förtjena en dagspenning, som uppgår till flera hundrade rdr om året, och den som arbetar på sin egen jord, förrättar icke heller ett lönlöst arbete. — Till de i förslagets motiver anförda skäl, hvarföre emellertid strecket för fastighetsegare blifvit satt något lägre än för andra, skulle kunna läggas, att de vådor, som af en alltför långt utsträckt valrätt af många befaras, — såsem kommunism och socialism — enligt erfarenheten vida mindre äro att härleda från fastighetsegare, än från de rörliga arbetarne. Den 18 Man f. m. 217 Så vida man icke antager, att den sjelfständige jordbrukaren tillhör en andra menniskor underordnad klass, kan jag icke medgifva giltigheten af reservanternes påstående, att jordbruksintresset är gynnadt på bekostnad af alla andra intressen. Att öfvervigten kommer att tillhöra de jordbrukande, beror derpå, att Svenska folkets modernäring är jordbruket. Men förslaget medgifver rösträtt för stadsfastighet för enahanda värde, som fordras å jordbruks-fastighet, och låter halfva folkmängden i stad väga minst lika mycket som dubbla folkmängden på landet. Förslagets stadgande, att de städer, som ega mindre folkmängd än 10,000, skola ordnas i valkretsar, som ega en folkmängd af minst (>000 och högst 12,000, har af reservanterne ansetts innefatta ett hinder för elt sådant ordnande, alt en stad med t. ex. 7000 innevånare förklarades ensam utgöra en valkrets. Jag kan icke finna annat än att detta är en misstydning. Reservanterna sammanställa åtskilliga städer med ringa folkmängd, för att visa, huruledes valen i dem, förenade till en valkrets, lätteligen kunna utfalla så, att en eller flera städers mening blir alldeles undertryckt. Men i hvilket valsätt är icke detta minoritetens öde? Ren anmärkta olägenheten, att aflägse från hvarandra boende måste sammanföras i en valkrets, kan icke förnekas.

Om det äfven skulle vid ett eller annat tillfälle lyckas motionärer att få sådane frågor att gå igenom, så bör väl ej derföre den slutsats dragas, att principen, såsom varande en gång oriktigt tillämpad, alltid bör fullföljas i samma skefva riktning. Jag förenar mig derföre med Gr. Lagerbjelke i anhållan om afslag å förev:de af Utsk:t framställda förslag. Frih. Åkerhjelm: Jag ber att i R. o. Ad:ns minne få återföra att man ej alltid följt den af Gr. Lagerbjelke framställda grundsatsen i afs:de å pensioners utgående från statsverkets sida. Jag vill som exempel blott anföra att Ständerna vid ett föreg:de tillfälle beviljat en pension af 200 rdr åt Språkläraren Carlstedts enka. Hvad särskildt Hr Spanier beträffar, så har han icke blott som språklärare utmärkt sig, han har äfven inrättat det första handelsinstitut i riket och på det sättet i väsendtlig mån gagnat det allmänna, så att enl. mitt förmenande finnas ganska goda skäl för bifall till den nu af Utsk:t föreslagna pensionen, och får jag på det lifligaste önska att R. o. Ad. ej motsatte sig förenämnde förslag. Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts Utlåt., framställde H. Exc. först propos. på bifall till detsamma, dervid svarades många nej jemte några ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande. Föredrogs Sammans. Statssamt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 2:dra dennes bordlagde Mern. N:o 33, med förslag till voter.- propos. i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut rör:de Utsk:ts Betänk. N:o 33, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.

B:dr 5 — Andra Dito , . 3 __ Tredje Dito a — GäStgifyerier på Landet utföra Bevillning efter Värdet, lika med öfrige Hemman och Lägenheter, men taxeras för Näring och Rörelse efter belägenheten, utom Bränvinsminuteringsafgift, i Atta Classer: Första Classen . Rdr 30 —■ Andra Dito , , g o __ Tredje Dito , . 15 — Bihang till Riks. St.Brot. igi?-igig. g:te Sami. N:r 2.6,2?* XgS BevillningsUtsi. Betänkanden, io — 5 — 3 — 2 — i 16 iet mellan flere lika med dem i Städerne. Fjerde Dito Femte Dito Sjette Dito Sjunde Dito Åttonde Dito På de ställen, der Gästgifve är fördeldt, delas äfven ofvanstående afgift , emellan dem alla , efter den andel de i Gästgifveriet äga. Hemmansoch Boställsinnehafvare samt öfrige Jordägare, betala efter denna Artikel, såsom redan stadgadt är. Hofmästare , Hushållerskor , Hus Predikanter-, se dem i Städerne. Hästhandlare ; se Afgift och Controll för dem i Städerne. Inspectorer , Frälse och Gårdssamt Casseurer, Bokhallare , fogdar , Pactorer och Skrifvare i Privat tjenst på Landet , taxeras efter betydenheten af den Egendom de förestå, samt den befattning och lon de Glassér: Första Classen . Rdr Andra Dito Tredje Dito Fjerde Dito Femte Dito Sjette Dito Sjunde Dito Åttonde Duo Den, som vid annans Egendom och Landt« bruk har Öfverinseende eller hufvud-befattning, f£ivad Egendomen på ett eller flere ställen är hafva , i Atta 40 30 20 15 II 6 3 a BeviltningsUtsk.

Pä bordet lagda Motion, att Stats - Utskottet måtte anmodas upplysa, huruvida Rikets Ständers Beslut, angående vardén och Förvaltningen afKyrkornes fastigheter och medel samt granskning af redogörelsen derföre,blifvit i verket staldt m. m. 3:0 Herr Hjertås, Gustaf, den 15 dennes f. m. på bordet lagda Motion, angående upplysning, huruvida Rikets Ständers vid sista Riksdag beslutade underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående ändring af Kongl. Förordningen den 8 8 Julii 1803 om Tiondeoch Räntegifvares samt Räntetagare* ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, föranledt någon Regeringens Kungörelse. 4:0 Herr Hjertås, Gastaf, den 15 dennes f. m. på bordet lagda Motion, att Statsutskottet måtte undersöka, huruvida indragningen af det så kallade Af - 336 Trot, Hulr. d. a Dee. ig tgl räknings. Gontoret kunnat föranleda till mindre fullständighet i Controllen » Räntekammaren, samt i sådant fall vidtaga nödiga åtgärder till en dylik Controlls återinförande. 5:0 Herr Hjertås, Gustaf, den T5 dennes f. m. på bordet lagda Motion, angående uppställningen af de så kallade Inkomsts och Utgifts Betänkandena. 6:0 Herr von Hartmansdorff}, August , den 15 dennes e. m. på bordet lagda Motion, angående granskning af de såkallade Lappmarks Ecclesiastique-Me* dels förvaltning. 7:0 Herr von Hartmansdorffs, August, den 15 dennes e. m. på bordet lagda Motion, angående Controll å Stats - Contorets Assignering på Banken och RiksgäldsContoret. g:o Herr von Hartmansdorff} , August, den 15 dennes e. m. på bordet lagda Motion, att Rikets Ständers Stats-Utskott och Revisorer måtte hädanefter inventera Rikets Regalier, och efterse, huru de af vederbörande vårdas. g:0 Herr Netherwood*, Wilhelm, den 15 dennes e. m. På bordet lagda Motion, örn Vrot, Utclr. d. sg Dac.

Jag finner uttrycket: smärre brännerier vara ganska obestämdt, och tydningen deraf beroende af dens omdöme, som verkställer förseglingen. Om denna exception bibehålies, skulle jag önska, att den förtydligades genom antagande af en viss pannans kannerymd, såsom utgörande gräns&n emellan smärre och större brännerier. Men med kännedom af den olägenhet, som är förenad med, och en följd af afkylnings-redskaps oftare uttagande ur kylfatet, skulle jag tro all erforderlig säkerhet vore vunnen, om afkylningsredskap i allmänhet, förseglad , får qvarblifva i egarens vård. Med Herr Tottie förenar jag mig uti dess reservation och anser de i 45 §• föreslagne böter för oloflig bränvins-försäljning böra förhöjas till 29 ll:dr första gången och, vid itererad förbrytelse, efter undergången dom och bestraffning, till 4o R:dr. 53 §. förekommer mig, såsom rättsvidrig, ganska eftertänklig. Det lärer ej kunna nekas, att bränvins-minutering, efter dertill i föreskrifven Ordning vunnet tillstånd, är för innehafvaren ett lagligt näringsfång, ehuru — jag medgif^er — af de minst aktningsvärda. Men minuteuren är deck en Statens medborgare, hvilken, så väl för sin minuteringsrätt, som i öåigt, måste till Staten erlägga contributioner. Det måste bero af dennes, så väl sorn af hvar och en annan säljares, fria val, att föryttra sin vara mot eontant betalning eller på credit. Om detta ej kan förnekas bränvins minuteuren, Ber.-, Lagsamt Allm. Ber,v.- och Oecon. - Uts1c:s Utlåtande IS:o 8. 5” minutören, synes mig i högsta måtto orättvist, att förneka honom 'b ene fida juris till utbekommande af betalning för sin utborgade vara, och i detta fall ställa honom, så tilt sägandes, utom Lagen. Man har trott att genom detta stadgande bränvins-supandet skulle försvåras och minskas. Jag tror icke på detta palliativ; skälen för denna tro äro för vidlyftiga att här upprepa, de erbjuda sig sjelfmant för eftertankan.

Elin såg på modern och följde tanklöst hennes rörelse, när hon lade biffarna i pannan och flyttade på dem med knifven. Och hennes ögon fingo en fuktig, drömmande glans, och en liten glimt af ett leende flög då och då öfver hennes ansigte. Och medan Elin satt i soffan, gled blicken från moderns gestalt och bort till fönstret. Hon såg en flik af den blå himlen och topparne af ett par kvistiga popplar, som stodo ute på gården, och där borta ett par svarta tak och ur en skorsten röken, som i tunga tappar trängde sig fram genom den fuktiga vårluften. Där nedanför låg staden, den stora staden, dit hon fått gå i bland, när modern hade skickat henne något ärende, eller när hon eljest kunnat komma ifrån, och där hon brukade stå och betrakta alla de granna sakerna i butikfönstren, halsdukar och klädningstyger och smycken och hattar, där hon brukade se på vaktparaden, när den gick öfver Norrbro, och höra på musiken, som klang så stolt, när det bar af uppför slottsbacken. Där hade hon en gång i sitt lif fått gå på operan och sett riddare i lysande drägter med hvita trikåer och en flicka, som sjöng så vackert om, att hon mördat sitt barn, och som satt vid en spinnrock och spann, och krigare i kyller och kragstöflar och dansande flickor i skärt och hvitt med mjuka, hvita sidenskor och långa fladdrande slöjor af tyll och midt ibland alt detta en rödklädd riddare med ett underligt namn, som hon aldrig kunde komma ihåg. Han var den onde själf, ty han talade så styggt och ville göra alla illa och skrattade så hemskt, medan det gröna skimret blänkte omkring honom. Och så log hon igen och gungade sakta med den ena foten öfver den andra, när hon kom att tänka på honom, tapetseraregesällen, som bodde midt öfver gatan, som brukade passa på henne i porten om kvällarna, och som bjudit henne på teatern den där kvällen i julas. Hon tänkte på alt, hvad han talat vid henne om, och hon såg åter alvarsam ut. Fredrik var en underlig kortväxt ung fyr, som bar sitt hufvud för sig och var olik alla andra, tyckte Elin.

Han upphann honom icke förr än vid Etseri pass, tre ¾ mil från Alavo, nedgjorde 24 man, samt tog 3 officerare och 42 man, jemte något proviant och en mängd slagtboskap. Utom major Ehrenroth utmärkte sig fendriken Gregory Aminoff, som derföre erhöll svärds-ordens medalj. Den i alla afseenden duglige och genom sin tapperhet förtjente major Ehrenroth, fick intet; men utnämdes omsider, den 24 October 1808, till riddare af svärds-orden med stora korset, sedan han vid Oravais blifvit sårad. Ryska hären vid Alavo hade ernat retirera åt Töysä och Etseri, dit den sändt sin tross, och hvarigenom den kunnat förena sig med de vid Lintulaks stående Ryssar; men hindrades af general Gripenberg, som med sin brigad skickades på Töysä vägen, före träffningens början. Ryssarne nödgades derföre återtåga åt Wirdois, dit de blefvo förföljde af öfverste Palmfelt med första brigaden. Den 21 Augusti utförde Palmfelt det uppdrag han fått, att från Wirdois pass fördrifva fienden. Detta verkställdes hufvudsakligen sålunda, att en del af truppen afgick på båtar för att taga fienden i ryggen; ty så snart Ryssarne blefvo varse båtarne, flydde de genast med största skyndsamhet, och Wirdois pass, 4½ mil från Alavo, intogs af oss. Samma dag Wirdois pass af oss anfölls och intogs, blef på ett annat ställe, eller vid Karstula, grunden lagd till det återtåg, som hädanefter af oss måste företagas. Brigad-chefen Sandels hade flere gångor erinrat general-befälet, om nödvändigheten att skicka en större styrka på denna väg, hvilken låg emellan honom och stora arméen, och som var den genaste för Ryska från Savolaks ankommande förstärkningar.

Kommando-expedition, Sjöförsvars-departementets sid. 92. Kommerse-kollegii , expensmedels-råkning » 165. 339. Bilagan litt. Z. vid » 164. Kommissariatet, Konvoy» 57—59. 305—306. Kommissionen, Statistiska Tabell» 154—155. 337—338. Se reservationen å sid. 270. Kommittéer, förskottsvis utbetalda kostnader för. Bilagan litt. G. vid » 9. 283—284. Tabellen vid » 346. Konsistoriernas räkenskaper » 197—245. 343—352. Se reservationen å sid. 281. Kontanta behållningen. Bilagan litt. A. vid » 4. Kontroll-byrå, Civil-departementets, redovisning af » 256—257. Kontrollen å bränvinstillverkningen, kostnaderna för » 14—15. 286—289. Se reservationerna å sid. 270. Kontroll-verket » 30-31. Konvoy-kommissariatets räkenskaper » 57—59. 305—306. Koppar, Kronans behållning af » 27-28. Kopparbergs läns afvittringsverk » 157. Bilagan litt. Y. vid » 159. Kopparskiljemynts-tillverkningen » 29. Krig s-akademien på Karlberg » 82—83, 93. 60. 314-317, 322,332, Bilagan litt. N. vid » Krig sarkiv-fonden Krig sförvaltningen och krigsmaterielen ... » » 75. 59-81. 307—314. Bilagorna litt. M.. N., 0., P., Q. och R. vid » 60, 66, 77. Krigs-kollegii förvaltning och räkenskaper B 59—77. 307—314.

När bakelserna skola serveras, skär man af ett lock och fyller dem med vaniljgrädde och socker samt pålägger åter locket. Elin F. Fraspannkaka. 1 ägg vispas väl, därpå tillsättes 65 cl. mjölk samt 2 näfvar mjöl, till sist 8 cl. skiradt smör. Gräddas i vanlig pannkakspanna. Elin F. Huskurer. Medel mot ömkyla. Kåkar man nog illa ut att kyla ansiktet eller händerna, är bäst att så fort som möjligt därefter ingnida det frostbitna stället med senapssprit. Bore. bokhandeln på HASSE Forlofnings-, vigsel-, födseloch dödsannonser, förlag: USMODERNS RÅKENSKAPSB (T Annonser böra, för att kunna inkomma i veckans nummer, vara inlemnacle senast t i s d a g. S. k. små- annonser, som beräknas efter 10 stafvelser pr petitrad, böra vara åtföljda af likvid, platsannonser efter 25 öre, öfriga annonser efter 35 öre pr rad. Blumenbergs metertäbeller för detaljhandel i hvarje ex. — Denna nya hushållsbok torde vara den enklaste och mest praktiska som utkommit. Pris för hvardera 1 kr. Hvardagar |3 — - 14. Behandlar företrädesvis Barnsjukdomar. lofnings-, vigseloch födelseannonser är 1 kr. 50 öre pr st; för dödsannonser beräknas priset efter det antal rader annonsen uppD r o t t n i n g g a t a n 2 2 5, 2 tr. Professor Key-Åberg tager. LEDIGA PLATSER. (&. 25958) I j ^ I L Tandläkare vid en mindre hushållsskola i Örebro hlifver ledig att tillträda 1 nästkommaude april. Ansökningar inlemnas före januari månads utgång till Prostinnan Edlund, Örebro, som ock lemnar närmare upplysningar. Ett L _ K A N D I N A V I E | _ meddelar [3017] medelålders fruntimmer, helst barnlös enka, erhåller genast a n - ställning hos en enkeman m e d 2 barn att sköta huset på egen h a n d. Biträde till bak, tvätt och skurning lemnas. Den sökande bör vara barnkär, snygg och ytterst ordentlig samt kunnig i matlagning och något hemmastadd i sömnad.

Derföre, utan att kunna medgifva att den nu till ändring föreslagna lagparagrafen står i egentlig strid med 16 §:n i Reg.- F:n, ty ett är det ”alt ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion”, och ett annat, att låta hvar och en, ansvarslöst eller med ringa an svarspåföljd, löpa öfver ifrån den allmänna statskyrkan och sin religion till en annan, hvarigenom i mer eller mindre män samhällets lugn störes och förargelse åstadkommes; och icke heller kunnande medgifva, att den tolerans, som egnar ett fritt och upplyst folk, får utsträckas lill liknöjdhet i religionssaker, anserjag, lika med den värde motionären, hvars rena afsigter jag icke misskänner, väl landsförvisnings-straffet böra utur den citerade 3 §:n utgå, dels såsom väckande ett onödigt uppseende och ofördelaktiga omdömen utom riket, dels emedan jag icke tror det öfverensstämma nied allmän folkrätt att den ena staten kastar på den andra det ogräs den vill vara af med, då icke särskilta konventioner dertill berättiga; men deremot vågar jag yrka, att förlusten af arfsrätt och borgerlig rättighet, eller hvad man under medborgerligt förtroende förstår, må i densamma qvarstå: det förra derföre, att den, som afsäger sig sitt andeliga arf, gör sig ovärdig att åtnjuta arfvet i verldsliga fördelar; det sednare, eller förlusten af medborgerligt förtroende, emedan förtroende i statens oell medborgerliga värf icke med skäl kan lemnäs den, som, efter brutna heliga löften, öfvergifvit statens allmänna troslära för en annan, som är stridande mot statens institutioner. Undantag från ansvar efter lag synas mig dock derjemte böra bestämmas för möjligen förekommande öfvergång från den evangeliskt lutherska till den evangeliskt reformerta trosbekännelsen, emedan desse begge, med samma ursprung, stå hvarandra så innerligen nära.

Ack, så öfverger förståndet sin boning, då den vanhelgas och det heliga förnuftet ställes i det ondas tjenst. Daniel, Daniel, du lät icke varna dig, utan gick förräderiets orena vägar. Du skulle bli stor, du skulle bli rik! Hvad är du nu, en fängslad dåre i lumpor och slagen i bojor lik ett vilddjur, för att icke skada andra menniskor. Sådan är guldets demoniska makt, då det beherskat oss, och vi ej förstå att fängsla den gyllne draken och det röda lejonet." Mäster Sigfrids tjenare inträdde varsamt och sade att en fru, som sade sig heta fru Metta Liljeholm, begärte att få tala vid mäster Sigfrid, och icke gaf sig till tåls, ehuru han invändt att hans herre vore sysselsatt med sina lärda beräkningar. "Moder till den unga jungfru Sigrid förmodligen", sade mäster Sigfrid. "Bed henne stiga in och sitta ned i den yttre kammaren. Jag har redan slutat mitt arbete och vill blott ställa det undan, emedan jag i dag ej mera ernår återtaga detta. Sedan skall jag genast uppvakta henne." Snart trädde mäster Sigfrid ut ur sitt arbetsrum, och frågade hvad fru Metta åstundade. Denna svarade, sedan hon kastat en litet misstänksam blick på ett par underliga käril, som stodo på ett skåp: "Mäster Sigfrid, den som väl gör blir ofta sökt. J hafven vänligen hjelpt min unga dotter i hennes förlägenhet, när hon ville rädda sin trolofvade. Nu tänker jag, att J väl ock viljen hjelpa henne att komma till sin rätt. Bättre än någon annan kunnen J veta, hvad hon för honom gjort. Och nu har den menediske menniskan skickat henne ringen tillbaka. Är jag väl skyldig att se mitt barn lida och sörja? Kunnen J säga det, mäster Sigfrid? Mycket god och hjelpsam hafven J varit emot min stackars dotter, då hon hade så mycken svårighet att få denne samme herr Enevald till lifs, och att få honom vårdad. Derföre beder jag eder ock nu: hafven J gifvit bröd, så gifven ock smöret dertill, hafven J hjelpt henne då, så hjelp nu ock, att hon må få rätt!

Då, enligt Rikets sednast församlade Ständers föreskrift, omförmälde åligganden, så vidt lämpligen och utan men för andra göromål ske kunde, vid blifvande ledighet borde förklaras tillhöra någon af de på Riksgälds-kontorets ordinarie aflöningsstat uppförda tjenstebefattningar, har Slats-utskottet, som af Fullmäktiges protokoll inhemtat, att dessa åligganden ansetts icke kunna öfverflyttas på (vänne, under nästlidet år ledigblifna och tillsatta, tjenster vid Kommissariatets expedition, infordrat upplysning från Fullmäktige, huruvida desamma, utan hinder för tjenstgöringen, kunde förenas med någon annan af de vid Riksgälds-kontoret nu befintliga sysslor; hvarjemte Utskottet, för den händelse, att serskild vedergällning för meranämnde göromål ansåges oundvikligen erforderlig, anmodat Fullmäktige uppgifva det årliga belopp, som i sådant afseende syntes böra bestämmas.

Nädiga provositivn, angående huruvida Instruction mä wara af nöden för Riksens Ständers Fullrnägckge elleweoerbörande Embetsman, hwilka, i frågor om eftergift af ädömde ersättningar, som tillhöra Riksens Ständers Penninge-Werk, Staks-Werket eller de under Collegiernes och sarffilte DirectioNers Styrelse w«rande Caflor, böra wara hörde; Sä haswa HöZivördige Presie-Sländet och WDofl. Bor. za» Den 2l Zebruarii. ieZr gare-Ständet under den Z och y Januarii detta äe Stats Utstoltels »."ätande bifallit; hwaremot deisamma ifrän Högloft. Ridderstaper och Adeln samr Hedermärda Boude-Ständet blifwit ärerremitleradr med anmärkningar. Sä wäl hos Högofl Ridderstapet och Adeln son: uti Hederwärda Bonde-Ständet har blifvit anmärkt, mr Konungens framstälda Nädkga proportion rörer blott den fräga, om någon Jnstruction anses nödig för Riksens Ständers Fullmägtige och Embets» män, hwarpä deras utlätande stall grundas, dä af särdeles ömande och bewekande stal och omständigheter eftergift ffulle komma af någon att sökas i ädömd ersättning för allmänna medel; Och som denna fräga decisifr bordt beswaras med Jr elfer Nej; stall det obestämda yttrande, Stats-Utstotle deröswer meddelt, dels öfwerffridit gransen af propositionen, dels föranleda lill en swärare följd, än Ulstvttet pä grund af dest anförde öma tänkesärr äsyfrat.

Jag föreslår derföre, det Rikets Ständer måtte af statsmedel anslå årligen 30,000 R:dr R:mt, för att användas till vård och underhåll å Stockholms allmänna sjukhus af sådana från landsorten ankommande fattiga personer, som måste på dessa sjukhus intagas. Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott af denna motion. Stockholm den 15 November 1865. A. F. Ulfsax. Af Herr Lagergren. Anders, om tillsättandet af en generalinspektör öfver samtliga gymnastik-inrättning arne i riket, utom Stockholm. Sedan Pehr Henrik Ling här i hufvudstaden grundläde den inrättning, som bär namn af Gymnastiska Central-institutet, hafva mer än 50 år förflutit, och hans, till en början af få uppburna, af mängden hånade och förlöjligade ideer, ej min - 288 Motioner hos Eidderskapet och Adeln 1865. N:o 145. dre i afseende på gymnastikens inflytelse på det uppvexande slagtets fysiska styrka och utbildning jemte deraf beroende andliga helsa och kraft, än ock beträffande aktiva och passiva rörelsers verkan till botande af flerfaldiga kroppslidanden — dessa idéer hafva rönt ett allt mer utbredt erkännande och tillämpning, så inom som utom fäder landet. Utan tvifvel är denna sakens framgång i främsta rummet att härleda ifrån den lyckliga omständighet, att den man, som med snillets hänförande magt förmådde för sina idéer elektrisera så väl härföraren på thronen som hvarje lifligt ynglingahjerta, fick i 26 år qvarstå såsom vårdare af sin skapelse, och dernäst att, när döden slutligen besegrade den viljestarke kämpen, han kunde öfverlemna denna skapelse till fortsatt utveckling och vård af den mest bepröfvade bland sina lärjungar, samt att denne jemväl i nära ett fjerdedels sekel kunde bibehålla ledningen af så väl den theoretiska undervisningen som de praktiska öfningarne och den medikala sjukbehandlingen, hvarigenom andans enhet inom denna disciplin i det längsta bevarats. Under tiden hafva samtliga de högre elementarläroverken kommit i åtnjutande af statsanslag för gymnastiklärares aflöning, och de fleste äro jemväl med sådane lärare försedda.

Denna coiuroll wore likwäl östren nu mera nog sörftvagad, theda» flere parker Socker, som as Tull-Bekjenke i Landsorterne i anledning af Oswer-Direckcurens dem meddeldte ordres att noga efterse hucuwida ankommaiide Sockertoppar wörö behörigen stämplade, bliftvit wid saknad af hwilstämplar anhällne och constscakion dera hos Accis Nätterna wun« nen, likwäl sedermera bliftvit ukas Eder Kongl. MajttS Commcrce-Collegium derifrän löögisne, l anseende till g odsägarncs förcgiswande, att hwitstämplarne skulle affallit, äfwen som uplyst ffnllc warit, akt ett wisst Sockerbruk här i Staden, som ett äp isrän Martn månad lill September icke stämplat mer än 1200 toppar kill s,ooc> tz:ds wigt, hade under samma lid oberäk» nadt, hwad här i staden bliftvit för faldt till Landsorterne sörpassadt Zooo ^ och ända ägt Z2g toppar i behäll. I öfrigt stöde det cj i Tull Veljeningens magt att hindra Sockerbnks-Idkaren isrän försäljning af aldeles ostämpladt Socker, utc-n hade O!wer-Directeuren all anledning att tro, der största delen as det Socker som till Sockerbagare, Wärdshus-Jdkare och Kryddkrämare försåldes more ostämpladt och hade det endast warlt af tilftälliahet, dä Tullbecjeningen nägon gäng an* träffat dylikt Socker pä gatan och dek anhällit. Det - Den 21 December. i;;i Till förekommande af alt underslef i denna wäg kände Of.ver-Dikecteuren ej mera än 2:ne sätt.

Fröt. 1847 och 1848■ 4 Sami. 1 Afd 24 Baft. 2 10 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78. saknaden af en egentlig hufvudräkning syntes grunda sig på ett missförstånd at fullmäktiges härom meddelade föreskrift; att uppgiften, det meranämnde räkenskapen icke blifvit för hvarje år afslutad, motsades af det utaf revisorerne vitsordade förhållande, att sammandragen voro afslutade; att några inoch utgående balanser för hvarje serskild, af Kongl. Maj:t anvisad, anslagssumma icke utan allt för stor vidlyftighet kunnat upprättas; samt att dylika balanser voro öfverflödiga, enär af räkenskapen med lätthet kunde ses huru mycket af hvarje anslag vid årets början eller slut vore uttaget och hvad deraf återstode. I anledning af anmärkuingen angående den i hufvudboken uraktlåtna anteckning af hvarje anslags ursprungliga samt dess före årets början uttagne belopp, har kommissariatet uppgifvit, att ofvanberörde sammandrag blifvit hufvudböckerna bilagde, just för att undvika sådane anteckningar å hvarje serskild konto, de der icke egde något sammanhang med sjelfva räkenskapen; och har kommissariatet slutligen, såsom orsak hvarför någon afskrift af den så kallade hufvudräkningen icke bilagts 1845 och 1846 års hulvudböcker, anmält, att kommissariatet ansett denna hufvudräkning, såsom omfattande åren 1845, 1846 och 1847, böra bilogas hufvudboken för sistnämnde år, efter hvars utgång densamma först skulle blifva fullkomligen afslutad.

Denna fråga, för hvars behandling förberedande åtgärder blifvit vidtagna, har ännu icke hos Kongl. Maj:t till pröfning förekommit. angående utskrifning af Registratur, som bort från Statsdepartementen aflemnas till Riksarkivet (101). I likhet med hvad, i anledning af Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständers enahanda framställning, blifvit den 4 Juni 1841 nådigst förklaradt, har Kongl. Majit vid underdånig föredragning den 24 Februari 1845 funnit nu ifrågavarande hemställan icke för det närvarande påkalla någon åtgärd; börande dock framdeles till öfvervägande komma, huruvida nådig proposition om medels anslående för ofvannämnda ändamål må vid nästa riksdag till Rikets Ständer aflåtas. 229:o angående inköp af boslälle åt en kapellpredikant i Undenäs (120). Sedan Kongl. Majit häröfver infordrat underdåniga yttranden från Konsistorium i Skara stift och församlingen, hvilken antagit det vid anslagets beviljande fästade vilkor, har Kongl. Majit den 12 Februari 1846 anbefallt Konsistorium att vidtaga åtgärder för tillsättandet af Predikanls-beställningen i Undenäs kapell. angående grufägares åläggande att deltaga i församlingarnes fattigvård (126). Efter det alt Kammaroch Bergskollegierna inkommit med häröfver infordradt gemensamt utlåtande, har Kongl. Majit den 25 Maj 1847 förklarat, att då Dess samma dag utfärdade nådiga Förordning angående fattigvården i riket innefattar nödiga föreskrifter i förevarande fråga, Rikets Ständers framställning icke föranledde till någon särskild åtgärd. S31:o an gående utvidgande af apologistklassen i Falu högre lärdomsskola (119). Efter vederbörandes hörande, har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers underdåniga hemställan, den 4 Augusti 1845 i nåder förordnat, att en andre apologist skall vid ifrågavarande skola anställas. 23£:o angående ändringar i Stadgan rörande folkundervisningen i riket af den 18 Juni 1842 (133).

RegeringsFormen, vill jag endast till Protocollet hafva anmärkt, att det just är på grund af ordalydelsen i denna § som jag icke anser lämpligt att vidtaga en förändring, som ej ens tillkomme Konungen, eller att ålägga Banken kära vid annan Domstol, än den, hvarunder Banken rätteligen, enligt dess stiftelse, lyder. I öfrigt får jag anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes uppgifva, huru han funnit, att pluraliteten besvarat den sist framställde propositionen. Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade, att Hans Excellence af de afgifne svaren icke kunnat tillförliteligen uppfatta det sätt, på hvilket Ridderskapet och Adeln behagat afgöra ifrågavarande ärende. Herr Bråkenhjelm j Pehr Reinhold: I fall ProtocollsUtdrag från de andra RiksStånden ankommit rörande det sätt, hvarpå Betänkandet af dem blifvit afgjordt, anhåller jag vördsamt, att Herr Grefven och 2l8 Den 17 Augusti f. m. LandtMarskalken täcktes låta meddela oss upplysning derom. Undertecknad Riddarhus-Secreterare: Ännu har icke något ProtocollsUtdrag rörande detta ämne från de andra RiksStånden ankommit. Hans Excellence Herr Grefven ock LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum, komme klockan half till 6 i eftermiddag att fortsättas. Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken framställde derefter följande Voteringsproposition: Den som bifaller Bancooch LagUtskottens Betänkande angående upphörande af Bankens rättighet, att med egna käromål draga sina vederparter från deras lagliga Domstolar, voterar Ja; Den det ej vill, voterar Nej; Vinner Nej, anses Bancooch LagUtskottens berörde Betänkande hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit. Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet och Adeln godkändes samt anslogs.

Alt Kronans i tjenst varande manskap, på statens bekostnad, förses med matportion in natura öfverenssiäinmer med den åsigt, Rikets Sländer i della ämne förut ullalal, och, efter hvad Rikets Ständer inhemta!, är numera bestämd ulspisuings-stat ej mindre för de å stationerna uppfordrade båtsmän, än ock för flottans öfriga trupper af E. K. M:l under den 22 December 1851 NAdigst fastställd. Vid sådant förhållande hafva Rikeis Ständer lunnit sig böra bifalla, alt del ej mindre för de särskilda korpserne, än äfven för de till årsoch sommar-ljensl uppfordrade båtsmän belöpande natura-portionsvärdcl, lämpadt efter dessa korpsers numnier-slvrka, må sammanföras i en anslags-summa, hvilken, såsom förs lags-1 t it s In g, under benämning "Gemenskapens vid Flottans korpser nalura-underhåll,” upptages under 5:1e Hufvud-lilelns Afdelning för "Diverse anslag”. 8:o Flottans Marin-n gamania har E. K. M:l, såväl i afseende å antalet Officerare som numnier-slvrka, ansett böra oförändradt bibehållas. Då emellertid regementet blifvit föreslaget alt fördelas pä 8, i stället för 10 kompanier, hafva åtskilliga förändringar inom de olika befäls-graderua ifrägakommil, på sätt i Departemenls-ehefens betänkande omförmäles. Beträffande manskapets aflöning är af E. K. M:l föreslaget, alt, jemte del hvarje tjenstgörande karl förses med underhåll in natura, beräknadl efter 25 öre om dagen, all al’ särskild! anslag utgå, lian tillika i gage, under benämning portions-penningar, må erhålla ett visst belopp, alt kontant utbetalas och för dag bestämmas lill (i öre per man; och skulle tillökningen i anslaget för delta regemente, enligt E. K.

Konung och Storthing under den 18 September 1881 oktrojerade och med en grundfond af 2 millioner R:dr försedda Hypotheks-banken, utkom den äfven af båda Statsmagterna antagna »Loven angaaende Forrettigheder for Hypothekforeninger, hvis Planer af Kongen ere stadfcestede. Den nya stats-institutionen ansågs således här kunna cga bestånd i bredd med medtäflare från den enskilda företagsamheten. Statsmagterna böra, i min tanke, gå ganska varsamt till väga vid beviljande af privilegier; det har sig lätt att bevilja sådana, men att blifva dem qvitt, när man börjar inse deras skadliga inverkan, är ingen lika lätt sak. II. När stora kredit-inrättningar, sådana som de närvarande Hypotheks-föreningarne, i ett eller annat hänseende blifvit satta ur stånd att röra och utveckla sig i öfverensstämmesle med deras ursprungliga ändamål, bör man noga undersöka grunden till ett sålunda uppkommet ofördelaktigt förhållande och för en ny likartad inrättning söka undvika de klippor, hvarpå föregångarne gjort haveri. Granskar man de för Hypotheks-föreningarne utfärdade reglementen äfvensom föreningarnes förvaltning, så skall man lätt finna, alt hufvudgrunden till föreningarnes iråkade betryck får sökas i saknaden af ett stadgande, som förbjuder föreningarne att utlemna förbindelser, vare sig till ränta eller förfallotid, annorledes beskaffade än de föreningarne emottaga af sina delegare. Den solidaste affärsman, med tillgångar vida utöfver sina skulder, kan blifva satt ur verksamhet, så framt de förra först efter längre tid kunna indrifvas, men de sednare inom kort lid förfalla. Grunden till Hypotheks-föreningarnes iråkade betryck ligger just i ett sådant förhållande. De hafva utgifvit förbindelser, uppsägbara efter ett eller annat år eller ändå kortare tid, men deras fordringar inflyta först småningom under loppet af 40 år. Damoclessvärdet hänger öfver föreningarne, så länge de ej lyckats förvandla sina uppsägbara obligationer uti å Iångifvarens sida ouppsägbara. Ett positivt stadgande i nu antydda syftning anser jag vara af öfvervägande vigt för Hypotheks-bankens framtida solida bestånd.

Uti infordradt underdånigt utlåtande har derefter Justitie-kanslersembetet på grunder enahanda med dem, hvilka af samma embete blifvit anförda i fråga om gamla länshäktets i Umeå öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare och finnas upptagne i den derom till Rikets Ständer under denna dag i nåder aflåtna Proposition, afstyrkt bifall till nu ifrågavarande hemställan och förslag; men med afseende derå att Ångermanlands innevånare bekostat uppförande af gamla länsfängelset vid Hernösand, hvilket nu vore för fångvården umbärligt, hemställt om icke Kongl. Majit skulle täckas göra frågan om öfverlåtande till Ångermanlands innevånare af byggnaderna och tomten, med den rätt Statsverket dertill egde, till föremål för nådig Proposition till Rikets Ständer. Vid underdånig föredragning af detta ärende den 17 Maj 1864 har Kongl. Majit, med afseende å hvad beträffande frågan om eganderätten till ifrågavarande fängelsebyggnad blifvit upplyst, väl förklarat den gjorda framställningen om afträ - 32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. dandet af samma byggnad jemte uthus och plank samt den tomt, hvarå dessa byggnader äro uppförda, icke kunna i ärendets nuvarande skick bifallas; men på de af Justitie-kanslersembetet anförda skäl vill Kongl. Maj:t likväl härigenom föreslå Rikets Ständer, att nämnda byggnader och tomt, med den rätt Statsverket dertill eger, måtte få öfverlåtas till Wester-Norrlands läns* innevånare^ och har Kongl. Maj:t emellertid tillåtit lånets Landsting att byggnaderna för Ångermanlands innevånares räkning begagna tills vidare och intilldess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Är och dag som ofvan. CARL. Louis De Geer. Transsumt Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. 33 Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen den 31 Oktober 1865.

E n högre Aldersgrad fordras ock af ' en lärarinna för ~ q p f o s t ~ a af n andras barn och detta borde galla ännu mera, d& friiga är om egna. Afven plivisades de missförhållanden, som kunna uppst&, då en enka - flera år före myndighetsiildem erhaller full myndighet öfver person och egendom, såväl i f d g a om sig själf som om sina barn. Icke heller förbigicks under tystnad de faror för hvilka .den alltför unga, andligt och kroppsligt ouixecklade modern utsattes, samt att det mPctt af sorgfri iingdomsglädje som beskäres den helt unga husmodern blir a l l a s ringa, helst der ekonomiska omständigheter stalla stora fordringar p i hennes omtanke. Enhällig blef förkastelsedomen öfver den nuvarande lagen om 15 år och vid bestämmandet af en annan & Idersgräns uttalade majoriteten sig för 21 år; minoriteten önskade 19. Då det p& goda skäl kan antagas, att motionen ett följande Ar skall återkomma, enades man om den ilsigt, att om ock icke en lag om 21 %r d& skulle blifva antagen, hvasje ändring i syfte af äktenskapsålderns höjande för kvinnan vore önskvärd. Det andra mötet, hvartill Föreningens medlemmar allmänt genom annonser i tidningarne blifvit kallade, hade uteslutande till disk~~ssionsamne civiZaktsnska~~eb. Ordf. inledde iörhandlingania med en historik öfker föregående reforuifös slag, visande huru dessa afsett dels obligatoriskt, dels fakultativt civiläktenskap, samt afslutade den sakrika framställningen med en önskan att grundlagens b ~ ~ ningens d: samvete skall tvingas ", blefve något mera än en död bokstaf. Den derpå följande diskussionen blef af synnerligt intresse, främst genom motionärens, hr Waldenströms deltagande deri. Han trodde att den allmänna meningen ännu ej vore mogen för införandet af obligatoriskt civiliiktenskap, och att detta ännu flerstiides betraktades, låt vara fördomsfullt, som nagot oheligt, något mindre ärbart.

Haeffner foPt erfåttning för innefjafb Ion; 7:0. angåenbe af jbftverfien C. Silfversköld ytterligare fåft erfåttning för accorb, m. m.; 8:0, ben ? ?0?arå, angåenbe arrenbatorerneå af ^ytbelar utaf ©orforf ^rono#?avfifFe unberbåniga anfofning om eftergift i Srajran för 3:110 år, m.m.; 9:0. angåenbe af Mjölnaren Eric Wissell foFt nebfått# ning i arrenbet för Carl ©ujlafå ©tabå ^rono#tullqroarn; 10:0. ben (5 Slpril, i onlebnmg af ^ongl.

Hvarje Chef, eller, om man så vill, Minister, uppstod då, och, tillika med sitt Coilegium, aliade Räkenskap för sin förvaltning, hvilken af Konungen alltid sjelf pröfvades. RiksEmbetena, med deras Collegier, voro således ursprungligen icke annat, än hvad man nu För tiden kallar Ministerial Departementer. Vid öfverläggningar i fullsutet Idad inför Konungen, voro Serskildta Utskottets Bctankanden. 661 alja Ministrarna (CollegialCheferne) på en gång tillstädes, och händelser nämnas, då alla fem Collegierne sammankallades att rådgöra. På detta sätt vanns den enhet och helhet i Styrelsen, sorn merändels är förenad med Ministerialförvaltning. Hvar och en Styrelsegren hade i Rådet sin man, som fullkomligen kände dess tillstånd och således kunde med en blick öfverskåda hela dess sammanhang med alla de öfriga grenarne, vid de otaliga frågor, i hvilka den ena oundvikeligen mäste hafva inflytande på den andra. Man behöfde då icke befara, att, genom Rescripter till det ena Collegium, gripa in i det andras verkningskrets. Detta Administrationssätt, ifrån hvilket man, under tidernas längd, allt mer och mer aflägsnat sig, med bibehållande af en skenbar likhet i benämning och form, är i grunden detsamma, som gäller inom de flesta vår tids val organiserade Stater, och låter ganska val förena sig äfven med de liberalaste Constitutioner, hvarpå England redan länge, och Frankrike efter dess regeneration, gifvit i ögonen fallande exempel. Att historiskt utveckla, huru i Sverige det nyssnämda aflägsnandet från den ursprungliga inrättningen bragt StyrelseVerken i deras nu allmänt öfverklagade skick, anser Utskottet för öfverflödigt.

Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet; att en fördelning af båtsmanshållet skulle ega rum emellan flottan och skärgårdsartilleriet; så att en del af båtsmanskompanierna skulle anvisas till den förra och en del till det sednare, samt att vissa kompanier skulle, såvidt Rikets Ständer dertill gåfve sitt begifvande, på en tid af tjugofem år öfverflyttas till landtförsvaret, men att med bestämmandet af hvilka båtsmanskompanier borde tilldelas det ena eller det andra af dessa vapen skulle anstå intill dess frågan derom, efter föregången öfverläggning med Chefen för Landtförsvars-departementet, rörande det väckta förslaget om en del af båtsmanskompaniernas öfverlåtande till arméen, kunde, jemte denna, fullständigt beredd, Kongl. Majits nådiga pröfning underställas; att, enligt berörda föi’slag, till flottan borde anvisas, bland andra, tredje, fjerde, femte och sjette kompanierna i Blekinge samt första, andra och tredje kompanierna i Södra Möre härad samt första och andra kompanierna på Öland; att till skärgårdsartilleriet skulle indelas, jemte andra, första och andra kompanierna i Blekinge, samt att till landtförsvaret borde öfverflyttas, bland andra, första och andra Gotlands samt Norra och Södra Hallands kompanier. Ehuru Utskottet, hvad båtsmanshållet angår, fortfarande är af samma tanke, som vid sednaste riksdag, finner Utskottet dock, att en indragning eller förändring i båtsmansstyrkan nu skulle rubba grunderna till den nya organisation af sjöförsvaret, som Kongl. Majit, på sätt nämndt är, för Sin del gillat, men hvilken Rikets Ständer ännu icke varit i tillfälle att pröfva; och anser sig Utskottet derföre böra tillstyrka: Sammans.

Här kari ej fråga vara om något sådant, jag bör endast framställa några få, mera markanta uppgifter och anmärkn:r, härledda ur en af deras officiella höcker, som jag händelsevis kommit öfver, och från egen erfarenhet eller redan försporda tilldragelser; hemställande till H. R. o. Ad. att deraf draga behöriga slutföljder, och sträcka sina forskningar längre. Jag tror, att t. o. m. redan i Stockholm, det ej skall blifva svårt vinna högst besynnerliga upplysningar om hvad sig uti proselytmakeriväsende och t. o. m. förargelser inom familjer tilldragit; och 0111 hvad som i allmänhet än mera ifrigt och oupphörligt eftersträfvas. Månne uppmärksamheten ej äfven bör fästas på det sätt, hvarpå insamlingar bedrefvos och lockades lill sammanskott till byggnaden af metodist-kyrkan, i trots af beslående författningar. Jag bör först och främst anmärka, att det förekommer mig, som om 16 §:n Reg.Ftns uttryck: ”'skydda hvar och en "viden fri utöfning af sin religion," blifvit nog fritt tolkadt, och alt denna tolkning ingalunda kan öfverensstämma med den sanna meningen. Mig åtminstone förefaller det klart och ovedersägligt, att intet proselytmakeri derunder inbegripes. Ett sådant kan på intet vis sammanslå med hvad våra lagar stadga 0111 vår egen Lutherska kyrkas helgd, eller nied andra gällande kyrkodisciplins-författningar.

Stockholm den 30 Juni 1815- På Höglofl. Biddersk. På Högv. Prest-Ståndets och Ad. Bedamöters .Ledamöters vägnar vägnar Joh. Hen. Gyllenborg. E. A. Almqvist. På Vällofl. Borgare, På Hederv. BondeStåndets Ledamöters Ståndets Ledamöters vägnar Vägnar Glist. D. Wilcke. Olöf Bruhn. G, Heisingius. Uppläst hös Höglofl. Ridd. och Ad. den i. Juli. Högvörd. ■ Prest-Stånde: den a Vällofl. Borgare-Ståndet den 3 Hederv. Bonde . Ståndet den 1 Vördsamt Memorial! Samtelig' Kespéctive Stånden hafva gendrn Utdrag af Protocollet under den 50 och ?i i denna taåtiad till Banco-TJtskotfets skyftdesämmä. utlåtande Den a Juli. 1*3 utlåtande remitterat Riksens Höglofl. Ständers Siats-Utskotts Betänkande angående åtskilliga omständigheter som äga sammanhang med Regleringen af Rikets penninge-väsende. Ibland hufvudgrunderna för de af Höglofl. Stats-Utskottet föreslagna åtgärder, framställes. Att Banken bör betraktas egenteligen såsom ett Depositions-Verk, hvars föremål måste vara, att bringa sina Sedlar uti ett fullständigt förhållande till en réél Fond. Att Riksgälds-Contoiret deremot bör förvalta Inoch Utländska Riksgälden, hålla Credit-Myntet och allmänna Fonderna i värde, samt observera och befordra en förmånlig verkan deraf på näringarna. På dessa, jemte flera anförde grynder, har Höglofl. Stats-Utskottet föreslagit: 1:0

M:t lör islåndsättande af Flottans materiel äskade anslag af 1,000,000 R:dr, af ofvan omförmälda Statsräds-protokoll samt dervid fogade förteckningar och uppgifter, inhemta!, ali under loppet af åren 1852, 1853 och 1854 en betydlig del af Flottan blifvit och Olifver i fullt tjenstbart stånd försatt, samt att, genom beviljande af nu äskade anslag, kompletteringen af återstående delen utaf do Flottan tillhörande fartyg kan lillvägabringas så snart, att den befintliga materielen vid 1857 års utgång varder fullständigt iståndsatt. Detta ändamål, eller Flottans skyndsamma försättande i det skick, att den vid ett utbrytande krig kan ulan dröjsmål användas till fäderneslandets lörsvar, är af så maktpåliggande beskaffenhet, att, för dess ernående, äfven de största uppoffringar böra göras; Och som ostridigt är, att en dylik malerielens komplettering icke later verkställa sig i behofvets stund, samt alt ju fortare densamma kan ske, desto mindre blifva de dermed förenade kostnader, hafva Rikets Ständer, som redan anvisat dels till komplettering af linieskeppen Guslaf den Store och Dristigheten med 376 Expedilions-Vtskoitets Förslag till anderd. Skrifvelse, ,V.-o 443. inventarier m. m. 124,148 R:dr, dels ock till kostnader för extra arbetsbiträde vid dessa linieskepps kompletterande 12,000 R:dr, eller tillsammans 136,148 Hulr, nu för ofvanberörde ändamål, utöfver dessa 136,148 R:dr, beviljat, för innevarande år, ytterligare 113,852 R:dr och för hvartdera af nästkommande 3 år 250,000 R:dr årligen, att från Riksgälds-kontoret utbetalas.

Det föreslås derföre, att öfverläkaren vid Stockholms stads och läns curhus må å stat uppföras till en professorslön vid Carolinska institutet af 1000 r:dr b:co årligen, med skyldighet att meddela såväl klinisk undervisning i de syphilitiska sjukdomarnes igenkännande och behandling, såsom ock att derjemte öfver desamma hålla offentliga föreläsningar. Det reglementariska i och för en dylik kliniks inrättande öfverlcmnas åt K. M. att, efter hörande af K. Carolinska institutet och Stockholms stads och läns curhusdirection, närmare bestämma. Om remiss härå till H. StatsUtsk. anhålles vördsamt. Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har visserligen icke tänkt eller bort under denna riksdag understödja en motion om anslag, som icke är utgången ifrån Regeringen; men särskilda om ständigheter göra, att jag mäste, och det på goda skäl, i hänseende till denna, ändra min föresats. Det är sant hvad som uppgifves, att ifrågavar. curhus skötes utmärkt väl och kan till större delen uppfylla den bestämmelse, som motionären åsyftar. På denna grund vill jag understödja förslaget. Frih. Hamiltons nu uppläste motion jemte Gr. Horns i aulcdn. deraf afgifne yttrande remitterades till StatsUtsk. Upplästes och bifölls BevilIn.Utsk:s meni. N:o 1, om antagande af en cancellist utöfver den i Riksd.Ordu:s 24 § bestämde personal. II. R. o. Ad. åtskildes kl. f lill 11 e. m. Iii fidem protocolli, Albert Munck. Lör - Den 17 Augusti f • fn Lördalen den 17 Augusti 1844. Plenum kl 10 fm. Justerades 5 prot.utdr. för d. 14 dennes e. m. Upplästes till justering och godkändes pleniprot. för d. 10 dennes. H. Ex. II r Gr. Löfvenhjelm, Gustaf: Jag föreslår, att pä de af våra fästningar, der fångar förvaras, äfven malte tillsättas civila Fängelsedirecteurcr, och eommendanternes befattning med fängelsernes inre förhållanden alldeles upphöra.

M. vägrade dock sin sanction till nämnda beslut, såsom icke öfverensstämmande med de grunder, på hvilka åtskilliga andra delar af vår representation hvilar. Att förhållandet äfven är sådant, synes mig ostridigt, äfvensom olämpligheten, att, ulan tvingande behof, för ett särskildt fall rubba en eljest allmänt gällande princip. — R. 0. Ad. representerar på grund af en genom födseln dem förlänad rättighet. Föreskriften i Riksd.Ordn;s 3g §, som bjuder: ”1 alla R. Sirs Utsk. förer den af R. o. Adrs när”var. fullmäktige ordet, som, enligt Ridd.Ordn., dertill berättigad är,” hvilar äfven på principen af elt åt den ärftliga, eller åt adelsvärdigheten lemnadt prerogativ. Del synes mig då vara en alltför stor motsägelse, om R. o. Ad. vid riksdrs-förhandlingar gemensamt med de öfriga Stånden skulle endast i anseende till dem fordra ett på ärftlighet och börd grundadt företräde, under det R. 0. Ad. inom sig förnekade samma princip. Detta torde vara nog för att vi_ a36 Den ii April e. m. sa inconsecjvensen. Hvad åter nytlan beträffar, torde det tunna ifrågasättas, huruvida den föreslagna förändringen, som afser att mrd större lätthet kunna invälja de skickligaste i Utsk., lemnar någon tillfyllestgörande garanti för vinnande af detta ändamål. Det skulle nemi. kunna hända, att R. o. Ad:s electorer framdeles hlefvo besvärade af manga nya nu okända considerationer, och möjligtvis kunde en annan, mera obestämd rangordning vilja göra sig gällande, kanske lika besvärlig, men mindre än den nuvar. öfverensstämmande med principen för vår representation. Men antingen en sådan rangordning efterträdde den upphäfna, eller den förutsättningen inträffade, att man genom särskildta val skulle lyckas att alltid utse de mest passande ordförande!’; så uppstår i begge fallen den frågan, huruvida icke någon ledamot af de öfriga Stånden borde, i följd af förmenad större skicklighet eller anseende, företrädesvis erhålla förtroendet.

Det är eget nog, att, sedan Norrige på Sveriges bekostnad fått alla småsinnets fordringar till fullo uppfyllda, det motsätter sig en begäran ifrån Sverige att gemensamt med ombud från Norrige få de unionela angelägenheterna bättre ordnade i sådana punkter, uti hvilka dels oegeutligheter, dels oklara, dels inga bestämmelser förefinnas, och detta med tillägget af Storthingets uttryckta öfvertygelse: »Att ingen Norsk man, sorn aktar sitt fäderneslands rättigheter och sin egen ära, skall deltaga i revisionen på andra vilkor, än på den i Riks-akten framställda grundval, 172 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 64. nemligen rikenas lika berättigande och hvartdera rikets sjelfbestämningsrätt i alla ärenden, hvilka icke äro angifne såsom unionela.» Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De Geers redan åberopade yttrande uti sammansatt Svenskt och Norskt Stats-Råd af den 9 April 1861, har ända ifrån den tiden i allmänt tryck varit för allmänheten tillgängligt, och jag har åtminstone icke deruti kunnat spåra något, som antyder den ringaste hänsyftning till intrång uti »Norriges lika berättigande lill Sverige, eller uti hvartdera rikets sjelfbestämningsrätt i alla ärenden, hvilka icke äro angifne såsom unionela.» Svenska riksdagens underdåniga begäran af den 2 April 1860 om nådigt förfogande att genom en Kommitté, sammansatt af Svenske och Norske män, få Riksakten reviderad, likasom Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De Geers till sammansatta Stals-Råds-protokollet afgifna yttrande afser ju endast, att få tydligt bestämdt, hvad som förstås med unionela frågor, och att på så sätt få aflägsnade alla anledningar till missförstånd i sådant hänseende de båda rikena emellan.

Huru var det emellertid borta vid Svinesund, detta smala vattenband, inklämdt mellan sina skyhöga, skogiga fjäll, hvilket här skiljer Norge från Sverge? Ifrågavarande position, eljest under gränskrigen så vigtig, hade under nu pågående fejd icke haft någon särdeles betydelse, med undantag af åtskilliga skärmytslingar; och icke var det att förmoda att just denna dag skulle utmärka sig genom något djupare minne. Men så blef det dock. En parlamentering egde rum. Appellen var slagen å svenska sidan, men, såsom det påstås, ännu icke besvarad från norrmännens sida, då löjtnant Oxenstjerna trädde framåt vägen. Som han var jurhafvande officer, bar han för tillfället den vanliga lilla silfverbrickan på bröstet, och åt denna farliga fläck riktades från ett fönster midtöfver sundet en fältjägares gevärspipa. Det var en förvånande säker hand, men ett förrädiskt skott, och då det brann af – en fläck för norska vapnen – träffade det otaliga svenska hjertan, ehuru blott ett upphörde att slå. Detta enda var den ädle Oxenstjernas ... Den unge hjelten föll på stället. Nära stranden finnes ännu i ett klipphörn inhuggna initialerna till hans namn, A. O., jemte ett † samt dödsdagen, den 29 i sjette månaden 1808. Varmt älskad och begråten af förmän och kamrater, tillslöt ynglingen sina ögon, innan han sett slutet af den stora mörka dram, som då spelades emellan Sverges konung och dess undersåter .. Sent om aftonen, då min mor redan många gånger stuckit hufvudet utom fönstret, for det en gång häftigt tillbaka. Hvad var det hon såg? En bår, som, buren af soldater, nalkades huset ... Hvad var det hon hörde? Ett doft mummel af officerare och manskap ... Och nu stannade de vid förstugudörren. Hon flög ut. Hennes första blick föll på den blodfläckade kappan, som höljde den för alltid slumrande. Och här hörde hon allt. Genom den långa mörka gången tågade en hemsk procession, upplyst af några i hast utburna ljus, hvilkas lågor fladdrade hit och dit i luftdraget.

Im går att låta Kröna sig till Norriges Konung. Den enda belöning, Ed. Kongl. Maj:t äskat, och den enda.värdiga gärd vi kunna gifva, är vår orubbliga kärlek för E. K. M. och Dess Höga afkomlingar. Den är lika fast med de klippor, hvilka omge oss, och skall, som de, oförändrad gå till vå-' ra efterkommande. Denna kärlek, vi äro öfvertygade derom , skall fullkomligen delas af Brödra-folket; och Svenskar och Norrmän skola, ännu i aflägsna tidehvarf, med samma djupa och heliga vördnad minnas Stamfadren för deras nya Konunga-ätt, som hvarje Svensk Man med förtjusning erinrar sig den Odödlige Konung, hvilken genom kraft och visdom , i stormiga tider , gaf Sverige friheten och det anseende som det sedermera under flere omväxlingar i 3:ne århundraden bibehållit. Riksens Ständer utbedja sig att alltid i Eder Kongl. Maj:ts dyrbara Nåd få vara inneslutne och framhärda &Cc - N:r 206. Uppl, och gödkänd hos Ridd. och Ad. d. 20 Juni 1818, — Frs*t-Ståjadet d. 20 — —- Underduniga Skrifvelse!'. 483 ■— BorgaréStåudct cl. So 1— Bonde-Ståndet d. 22 — Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse angående Tabell-Verket under sednaste Qinnqvenniuni samt föres/agne ändringar och förbättringar i 'Tabellernes inrättning. Jemte Nådig Skrifvelse den 7 nasti. April liar Ed. Kongl. Maj:t. till Bikseris Ständer öfyerlemnat Dess öfver Tabell-Verket i Riket förordnade Kommissions underdåniga Utlåtande af deri 23 förutgårigne Januari rörande detta Tabell-Verk för sednaste qvinqvennium eller ifrån och med åc 1811 till och med ar 181 5 , samt Tabellernes t i yckning och föreslagne ändringar och förbättringar uti deras framtida inrättning.

Ej må dock handräkning till arfvodets utbekommande landtmätare lemnäs, utan lian derjemte styrker, det arfvodes-räkningen, på sätt och i den ordning i 20 §:n sägs, blifvit upprättad och jordegarne tillställd; hvarförutan, om handräkning begäres till erhållande af ett sådant förskott, sorn omnämnes uti föregående §, serskildt iakttages: att jordegare lemnäs tillfälle att få en dylik räkning granskad af förste landtmätaren i länet; att, der en sådan granskning föregått och med förste landtmätårens bevis styrkes att räkningen finnes uti en eller annan del felaktig, jordegare ej må kunna åläggas att utbetala mer än trefjerdedelar af det godkända beloppet, med afdrag likväl af granskningskostnaden, hvilken i sådant fall medelst afräkning å arf vodes - Expedilions~Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2f/i 553 vodes-beloppet bör jordegaren ersättas; skiftesmannen dock obetaget att, i fall han så åstundar, intaga den stridiga delen af arfvode! i den sluträkning, som delegarne tillställes. § 24. Éruot de förskottsräkningar, som skiftesman, under förrättningens fortgång, tillställer jordegare, må klander inför domstol icke väckas förr än efter skiftets slut; men så snart skiftesförrättningen blifvit fulländad, åligger det skiftesmannen att, på sätt 20 § bestämmer, tillställa jordegarne fullständig läkning öfver kostnaden för hela förrättningen, hvarefter den jordegare, som vill samma räkning i ett eller annat afseende klandra, eger derom efter stämning föra talan, å landet vid Häradsrätt och i stad vid första laga domstol, inom ett halft år från det räkningen, på sätt förrberördt är, jordegare tillställd blifvit; och eger den, som med nämnda domstolars beslut i dessa mål linner sig missnöjd, att besvär i vederbörande Hofrätt anföra; hvarefter målet, utan nedsättning af revisions-skilling, må hos E. K. M. i Justitierevisionsexpeditionen besvärsvis fullföljas.

att vid hvarje Riksdag hos Rikets Ständer göra anmälan om den förändring i Båtsmansregleringen, hvartill omständigheterne kunna föranleda, tillstyrka Utskotten, att,— med förnyande af den å förra Riksdagen gjorda underdåniga anhållan om Kongl. IVJaj:ts Kådiga bifall dertill, att, utan afseende å de för Stockholm, Carlscrona, Wexiö, med flere af Rikets städer meddelade Kongl. Resolutioner, antingen till befrielse helt och hållet, eller till ett blott inskränktare deltagande i Båtsmanshallet, en ny allmän reglering och fördelning städerne emellan af deras Båtsmanshåll måtte verkställas, med rättighet för städernes invånare alt, efter serskilda förekomne förhållanden, inom sig fördela den för hvarje stad faststälda anpart af Båtsmanshallet, ■— Rikets Ständer jemväl ville för sin del besluta, alt städernes Båtsmanshåll skall på deras innehafvande jord, på hus och tomter, och på borgerlig rörelse efter Bevillningsgrund fördelas, samt att regleringen derefter må vid hvarje Riksdag kunna förändras, på sätt Kongl. Majit i Dess Kådiga Skrifvelse föreslagit; dock med den skilnad, att de 5'år hvilka böra tagas till grund vid Bevillningens beräknande i medeltal, må, i likhet med Rikets Ständers beslut å förra Riksdagen, blifva åren 1828 till och med l83a, såsom närmare den lid, då den nya regleringen af Båtsmanshållet kommer att ske. Hvad härefter angar frågan om interimsregleringen af städernes Båtsmanshåll, få Utskotten, på de skäl, som i den Kådiga Skrifvelsen anföras, hemställa, att denna fråga måtte förfalla. Sedan Utskotten nu meddelat Utlåtande 1 de delar af denna fråga, sorn i Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse innefattas, anse Utskotten sig böra t;ll pröfning upplaga de förvaltande Verkens afgifne yttranden rörande de öfrige grunder, sorn för en blifvande reglering af ifrågavarande onus, äro Statssamt Oecon.-Vtsk, Betänkande

Frågas då hvad är det som i systemet ingår af beskaffenhet, att det beror af och sammanhänger med sammanbindningsbanan mellan Sala och Orebro; såskall det genast visa sig, att detta är hvarken mera eller mindre, än Stockholms kommunikationer i norr, vester och söder. Det är nemligen tydligt, alt om landets allmänna intresse fordrar att en sammanbindningsbana, annan än den genom Stockholm, måste förena det norra och södra landet, såsom Utskottet redan vidgått, och om den af Utskottet föreslagna sammanbindningsbanan är olämplig just derföre, alt den går genom ödsliga och obebodda bergstrakter, förbindelsen mäste sökas mera i öster, der slättlandet möter, hvaraf åter följer, att denna bana måste närma sig Mälaren så mycket, att det måste blifva fråga om att sätta den i förbindelse med den kommunikation, som nämnde sjö erbjuder mera omfattande och vidsträckt än en jernbana; äfvensom alt i sammanhang dermed omedelbart förbinda denna föreningsbana mellan norr och söder med den östligaste punkten Stockholm; hvarigenom föreningsbanan i sjelfva verket blir hvad den bör vara, en hufvudbana, med en grenbana lill Stockholm, gemensam för de banor, som leda norrsamt vesteröd] söderut i landets riktning från nordost till sydvest; och om man derefter, lika med Utskottet, anser, att det icke är eller kan vara angeläget, med afseende å landets närvarande industriella utveckling, att nu anlägga och underhålla 2:ne vesterut Bil. till Ståts-Utskottets Utlåtande M 62.

Hon lekte, skrattade, inte för att roa, utan därför att det var roligt, och sprang i kapp med »hjälpen», lill-Stina, sedan hon likväl först läskat sig med att stoppa jäntungen så full av gotter, att hon knappt kunde röra sig. Sedan läskade Margit sig med att låta Bolla, skällkon, få behålla sin nyfödda kalv. Alla — alla skulle vara glada och nöjda! Moderns dödsrop trängde inte hit upp; ingenting trängde hit upp — annat än lyckan. Vart Margit gick, följde kreaturen efter. Satte hon sig, flåsade de med sina mjuka mulor i hennes nacke; stod hon, nappade de i hennes röda kjol, som om den varit en väppling. Och så märkvärdigt tänjsamma dagarna voro, se’n! Riktiga vardags-söndagar allesammans: det tunga arbetet alldeles som flög en ur händerna. På så vis fick Margit tid över för fiolen, ty Margit var av spelaresläkt, fast hon inte fick spela, så folk hörde det, efter sådana funnos, som ansågo det vara mot bibeln att låta kvinnor röra vid strängaspel — dessutom opassligt för kvinnor. Bäst tyckte hon om att sitta i döda forsen och spela om kvällarna för »storfolket» — för dem, som inte synas! Spela bland störtande fall av blånad luft med skum av fradgig mossa och vitgrå lavar! Här nere var alltid mörkt och fuktigt. I den tomma vattenrännans botten glänste stenarna som blankslipade benknotor; strandbäddarna voro sönderslitna, som om vattnets jättar under färden ner till Storlängssjön lyft sig upp på armbågarna för att titta, huru det såg ut på land. Under brådskan hade vattenfolket också störtat ned klippor, ryckt upp trän, rusat igenom berg och borrat djupa kittlar. I de kittlarna bodde storfolket. Margit hörde huru de sorlade och sjöngo. Ja, ett par gånger såg hon till och med sjöjungfrun dansa i de blå luftvågorna — men då höll hon igen ögonen, ty hon visste, att storfolket inte var att leka med, om människorna försökte få se för mycket av deras hemligheter. Till Margit kom så ofta drömmar, att hon var den döda forsens förstenade näck, som fått löfte att spela sig till liv igen!

Vidare ångrar han sig djupt, jag märkte detta af den oro, som hela aftonen gömde sig under hans konstlade nervösa glädtighet. Tro mig, Ivar är mycket obetänksam och lättrogen samt har uppfört sig med klandervärdt lättsinne; men han har i grunden ett godt hjerta, som under er kloka ledning inom kort skall förinta de ogräsfrön, som hållit på att uppspira der. – Och hvad råder ni mig till nu? – Att skänka honom er förlåtelse att börja med. – Ack den har han redan. – Men låt honom veta det, res dit eller skrif till honom. Bäst är att han stannar i E–tuna, der han är skyddad för hufvudstadslifvets frestelser. Låt honom sjelf få försörja sig, var god men icke för efterlåten mot honom, se der mitt råd. Ni behöfver icke frukta, att han återvänder till det forna glada lifvet. Han har fått en kraftig varning som han alltid skall minnas. Nu dricker han; men detta derför, att han ej har någon att anförtro sig åt och behöfver något som döfvar de tärande samvetsqvalen. – Men tänk, om han redan lemnat E–tuna! – Nej, han är qvar och han skall stanna der. – O, hur skall jag kunna tacka er för hvad ni gjort för min skull? – Inga tacksägelser, jag ber, dessutom har jag redan fått min belöning. Jag fick öfvervara en präktig eldsvåda, och det var rätt intressant. Kanhända jag reser tillbaka dit i ett annat ärende redan i dag. Får jag då framföra en tröstande helsning till er son från er? – O, ja, ja! Säg honom att jag sjelf kommer i morgon, blott jag får hvila ut och riktigt i bönen bereda mig på att handla till hans bästa. – Tack, min fru! Och nu, farväl! Hos konsul Felix Brauner. Från enkefru Granberg begaf sig Fridolf Hammar till Esplanaden, der han trädde in i ett ståtligt nyligen färdigbygdt hus. I bel-étagen residerade herr konsuln, hvarom ett å dörren anbragt vapen från en sydamerikansk stat samt en dyrbar namnskylt: »generalkonsul Felix Brauner» närmare upplyste.

Oaktadt den på sednare åren ökade jernskeppningen på Amerika, anses stadens utrikes handel, i det hela betraktad, icke hafva varit lönande; hvaremot fraktfarten emellan utrikes orter någorlunda bibehållit sig, och stundom beredt stadens skeppsredare någon förmån, samt således bidragit till underhållandet af stadens betydliga handelsflotta, hvilken eljest i mångå år öfverstigit behofvet för dess activa handel, inrikes handels-kom. munikationen anses i sednare tider hafva något tilltagit. Bland olägenheter, som särskilt besvära Gefle stads sjöfart och förstadens handlande försvåra möjligheten, att täfla med de sydligare stapel-städernes, förekommer, utom det större afständet från afsättnings-orterne, den omständighet, att om våren, is från Bottniska viken, af den under nämnde årstid vanligen uthällande nordostliga vinden, indrifves i den vik, som bildas af den utanför stadens inlopp belägna Gräsön, och derstädes ofta en längre tid qvarligger och stänger inloppet, så att seglationen frän Gefle stundom icke kan börjas förr än 3 till 4 veckor sednare än Stockholms; såsom exempel hvarpå kan anföras, att farten från Gefle år 1828 icke blef öppen förr än den 26 Maj och år 182g icke förr än den 2g i samma månad. En annan olägenhet, likaledes af mycken vigt, är den — 29 mer oell iner tilltagande uppgrundningen af stadens hamn, hvartill orsaken är dels den sand oell de öfriga ämnen, hvilka Gefle-ån medför oell vid sitt utlopp i Gefle-viken afsätter, dels bottnens lösa beskaffenhet i sjelfva viken, hvarigenom bankar lätt bilda sig oell minska djupet. Följden häraf är, att ehuru betydliga utgifter årligen användas på muddringar, större fartyg likväl icke kunna börja sin lossning eller sluta sin lastning inne i hamnen, utan måste ligga ute på redden, på omkring en half sjömils afstånd från bryggan; hvarigenom arbetskostnaden naturligtvis mäste ansenligen ökas. Anstalter till hamnens förbättrande hafva derföre i Gefle länge utgjort ett angeläget föremål för omsorg. I handtverkerierne hafva under de sistförflutna fem åren några anmärkningsvärda förändringar icke ägt rum.

Proposition N:o 21. och sådane af häradsboerne utsedde uppsyningsman hittills fått biträda skogsbetjeningen, icke allenast vid allmänningarnas bevakning och fredande från åverkan, hvartill den oftast inskränkta skogspersonalens tillgörande merendels varit otillräckligt, utan ock med uppsigt vid fållning och afförsel af det utsynade virket, med mera, samt, efter hvad flera länsstyrelser upplyst, häradsboernes så beskaffade biträde i icke ringa mån befunnits för skogsvården gagneligt, har Kongl. Maj:t funnit hinder för ett sådant deltagande från allmännings-intressenternas sida i vården och tillsynen å dö till häradet hörande allmänningsskogar icke möta, hvadan Kongl. Maj:t pröfvat skäligt att till Rikets Ständers underdåniga hemställan i denna del lemna nådigt bifall, dock att deputerade icke må ega inblanda sig i den vetenskapliga skötseln och behandlingen af skogen, hvilken hädanefter såsom hittills kommer att utaf den förvaltande personalen af skogsstaten, enligt instruktion och de vid hvarje allmännings reglering meddelade särskilda föreskrifter, handhafvas; börande i öfrigt, på sätt Rikets Ständer jemväl hemställt, den utaf häradsboerne för deras deputerade utfärdade instruktion alltid underkastas granskning af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på hvilken det sålunda ankommer att, då behof deraf göres, densamma jemka och rätta till öfverensstämmelse med hvad, rörande deputerades befattning, nu är vordet stadgadt, och hvar om föreskrift skall inflyta i den nya skogsordning, som, efter dertill af Kammarkollegium uppgjordt förslag, framdeles kommer att af Kongl. Majit utfärdas.

Första punkten handlar om indragningen af ett Dagblad. Måhända kan det invändas, att vi famla i mörker om sjelfva corpus delicti, då vi sakna uppgift, på hvilket nummer af den indragna Tidningen , Conversalionsbladet, och hvilken artikel deri ansetts för brottslig; men för mig, är det öfverflödigt. Jag kan, för min del, ingalunda antaga, att anmärkningens qvalification —- frågan om ett Dagblads indragning, med eller utan skäl — upphinner j i vigt och värde, den qvalification af förbrytelse, sorn 107$. RegeringsFormen förutsätter; och jag beli öfver således icke veta, hvad det indragna Tidningsbladet innehållit. Jag kan ej fatta * att en upplyst Constitutions-förfal tares uppsåt skulle hafva varit, att då han böd, det Rikets väl skulle kräfva straffets tillämpning; — att, säger jag, då han satte ett så högt vilkor i qvalificationen, för tillämpligheten; han skulle kunnat däruti inbegripa ett felsteg af så ringa egenskap, af en sådan lappris påföljd, sorn den af ett, utan tillräckligt skäl, indragit Dagblad. Ingen magt bör missbrukas, och således icke eller indrägningsmagten; men då missbruket icke visar en föresatts att förnärma folkets rätt, att äga en tryckfrihet —och en sådan beskyllning kari bär icke göras, då ibland nio indragningar, icke mera än en enda kunnat ogillas — så, huru obetydlig är icke hela frågan? Eller Den 18 Ju lii e. m. 351 hvad annan olägenhet hav väl deraf följt, än att Redacteurn haft besväret uttaga ett nytt tillståndsbref, och derefter fortsätta sitt yrke? Deröfver kan larmas mycket; och bäst vöre, kan hända, likväl ej efter min mening, utan deras, som äro af den motsatta, att inga band funnos för Tidningsutgifvare; att

Den norra stambanan, som är ämnad att, utgående ifrån Stockholm, sträcka sig genom det inre af landet för att slutligen anknyta sig till Gefle-Dala jernväg, skulle enligt de redan verkställda undersökningarne upptaga en väglängd af omkring 20 mil. Inom de provinser, denna bana komme att genomskära, äro landets vigtigaste näringar, jordbruket och bergshandteringen, särdeles framstående, och 1859 års jernvägsundersöknings-komité har också framställt såsom varande al vigt, att denna bana dels genomskär midten af det spanmålsproducerande landet, hvars alster på densamma sålunda kunna fortskalTas till de platser der förnämligaste afsättningen kan vinnas, dels underlättar nedförandet af bergsbrukets produkter närmare till skeppningsorten. Det är af synnerlig vigt att fasthålla dessa den norra banans uppgifter, för att icke förledas att fästa allt för stort afseende på omständigheter, som, i och för sig sjelfva af vigt, likväl måste underordnas det än större och vigtigare syftet. Förbindelsen emellan Upsala och Stockholm har ansetts ega den betydelse, att den icke bort vid bestämmandet af den norra bansträckningen förbises, och i det förslag, K. M. aflåtit till R. St:r, har också afseende blifvit derå fästadt i den män sådant ansetts kunna stå tillsammans med den norra banans hufvudsakliga uppgift i öfrigt. På de skäl, som äro anförda uti 1862 års jernvägs-komités utlåt., har K. M. föreslagit vägen vester om Sigtunafjärden, och dessa skäl hafva blifvit ansedda 206 Den !1 Maj f. m. såsom tillfvllestgörande, med förbigående af det nu allt hjertare framträdande strategiska skälet emot att öster om Siatunafjärden förlägga hufvudstadens enda jernvägskomrniin kation med det vidsträckta landet norr om Mälaren, en komunikalion, som utur militärisk synpunkt eger det vietiga svftet alt befordra skyndsamt framförande af trupper ifrån det inre al landet till hufvudstadens försvar.

för rilisclagen .. X. m: t uppclrog i stället 1891 & t Nya lagbereclningen a t t iitarbeta ett förslag o111 eiilclme foimer för bosldlnacl sanit om insl; i.äiikancle ellei ~ipphäf~wicle af 1iiisti: ~uis sliylclighet att betala gäld, som maniien bdiag: it boet. Detta förslag ldef & cligt 1893, men liar ännu ej fi-amlagts iiiför riksdagen. Frigrwi om förbättrande af deii gifta kvinnans stä1hing liar alltseclm 1.884 bef~iiinit sig i ett högst ogynnsamt kg-e. Det liar ti1ll; omiliit regeringen att taga initiativet till reformer, Ich i spetsen. för justitiedel~artementet har seclan 1.889 s t i t t en intm, som icke i aI.linaiihet är Iiä11d för någon stor refoimifver, och 11vil.ken. särs1iil.dt anser ma8i-ineris ~i-~hI.s~iiaiisl~a~~ öf~rer Iziistriiii och. ~genc~omsgeiiieiisl~ai~e~i inellan inakaima - soni ett conditio siiie qua, ii.011 för ett 1ycIdi.gt aiCtensliap. Ej häller iiioin rikstlageiis niiijoritet ha, reformstrafi7anclena pk detta oinrkrle haft a t t rälmin pH 1i8p-a syiiipatier. ~ e s s s ogyiisaiiuii.a förh&l.landen ha, einellertid icke afskräckt enskilcla motioniirer a t t tid efter milan fi-an~stalla förslag till iner eller miii dre uicltg5,eii de lagändriiigar i äninet.

Men Herr Hegardt får ursäkta, att jag ej blifvit öfvertygad af honom. Obligationerne utgå mot sedlar, som åter ingå, och de sedlar, som utlånas, gå åter in inom korrt tid. Herr Hegardt kunde hafva något skäl för sin mening, om dessa sedlar blefvo ute lång tid, men de utlånas blott på en ganska korrt tid. Af 3 procentsräntan uppstår äfven en verklig vinst för Banken. Men det är Nationalvinsten, genom fördelen af ett ökadt RörelseCapital, som härvid i synnerhet bör afses, på det äfven Sverige måtte erhålla ett tillräckligt penningeförlag för handel och näringar. Jag bekänner öppet, att det är ett sådant vinglerisystem, såsom Herr Hegardt behagar kalla det, som jag är tillgifven, emedan det är rådande i alla länder, der bandel och näringar kommit till någon höjd, såsom i Frankrike, England och Norra America m. fl., då deremot lia udel och näringar, i följd af ett motsatt strypsystem, fast man endast skyller på dryga skatter eller myntets vacklande värde, hos 28 Den 2 December f. m. oss ej blott Icke förkofrat sig, utan betydligen aftagit, oaktadt en tilltagande folkmängd, och Sverige längre, än de fleste andre länder, njutit ett ostördt fredslugn, varit längre tid nästan utan utländsk skuld, samt äger flere och solidare natur-resourser till basis för ett credit-system, än de fleste andra länder. — Man talar om våra Capitalisters plundring, och jag medger, att något dylikt ägde rum år 1809, då största delen af krigskostnaderne indirecte lades på Capitalisterne och penningelöntagarne. Men denna tid är längesedan förbi, och om nian nu skulle godtgöra denna orättvisa, kunde det ej ske utan att begå en ny ännu förderfligare mot ett tusendefallt större antal medborgare. Faslighetsegarne, som i allmänhet äro skuldsatte, skulle härigenom få ännu större skäl till klagan än penningemännen den tiden, ty desse hafva dock baft någon ersättning i den i Sverige höga lagliga räntan, oell hafva sedan 1812 oftast ingen bevillning för sine capitaler erlagt. —-

Jag pakallar hwarje kännares »vittnesbörd om i ds bägge indelce Cawallerierne i Skans finnes ioo ukländjke hastar, alle de andre äro dels fallne wid Fiyjnqe, dels rinder hingstar därifrån eller af Stoén som där bstfwit berackte, hwilken förmän för Skånska Hisiafweln akt ständigt derstädes aga säkert hopp rist förbättring, och hwilken allmän besparing för k'.det, för hwarje Rusthållare att ej behöswa införsk liwa uiländsta hästar, och derigenom ännu mera öka de redan nog dryga afgi ter f'm widiada Rusthäll : jag wägar salst-es pa vet högsta tillstyrka bibehållandet af Stuteriet »vid Dahlby och Flyinge af dek skai att mi > fulla öfwertygetse är, det denna inrättving är/ emot den kostnad tom rätt wärdad och handhafd bör göra Staren, af en stor och wäsentelig nytta: min kanka ar lik,väl aldrig akt hushållnin gen eller arrendet bör wara mdant dek nu är, utan kror jag Stais - Utskottet bär drröswer inkomma med För - Den z Jammrli Förslag till Ständernes pröfning och fastställande se, dan nu först priliminoire frggan blifwit afgjord.

Men för dem , sorn hafva detta syftemål , vöre det likgiltigt hvad sorn är rätt, hvarföre de endast söka , huru de sjelfva och tleras vänner ina fä rätt. Då nu dylika personer vore de, sorn troligen snarast blefve i Förliknings - Domstolarne invalde , måste mari frukta både dem och Domstolar» ne, hvaraf de blefve medlemmar, helst om man besinnade den liknöjdhet och lättsinnighet , som i allmänhet utmärker vår tid. Om åter uti ifrågavarande Domstolar invaldes personer, som , ehuru hederlige oell rättskaf» fens tänkande , icke kände något af Lagen } så påtrugades folket Domare, de der komma att döma om det de icke förstå, och således svårligen kunde undvika att blifva verktyg för de lagslugare. På detta sätt skulle FörJiknings-Domstolarne blifva anstalter till befor* LagUnliniun Betänkande N:o 158. 11 drande af orättvisa , i stallet för rättvisa ; och dä något annat medel till förekommande deraf icke funnes, än att till Ordförande i dessa Domstolar sätta lagkunnige män, men detta äter endast vore att med en ny inStantie öka förut mer än lillräcklige Domstolar, borde motionen destomindre bifallas , sorn de föreslagna medlemmarne i Förliknings Domstolarne svårligen kunde anses be. laina med ett rum på rangordningen, O1'ämpligt vore dessutom att föreslå Söndagarne till rättegångsdagar. Annorlunda hade forntidens Lagstiftare tänkt , dl de till och med från de vanliga rättegångsdagarne undantagit så mycken tid, som erfordras för gudstjensts firande vid början af Domstolens sammanträden.

Tackjernstillverkningen bar under ifrågavarande fem åren drifvils vid 33 hyttor eller masugnar, belägne inom bergslagen och det derintill gränsan - 16 de Uddeholms brnks-distrikt. De tvänne i andra delar af länet befintliga masugnar, nämligen den ena vid Lyred i Gunnarskogs socken af Jösse härad och den andra vid Lennartsfors i Traukils socken af Nordmarks härad hafva, för deras brist på malm, icke varit i flera år till tackjernsblåsning begagnade, utan kunna anses nedlagde. | För en af förstnämnde masugnar eller Elfsjöhyttan, hvilken, ehuru belägen i Gåsborns socken af Philipstads bergslag, dock tillhör nya Kopparbergs bergmäslaredöme, saknas uppgift om tillverkningen. Uti öfriga 32 hyttor äro 137 blåsningar verkställda å de tider, som nedanstående tabell utvisar och med åstadkommande af de deri jemväl upptagna tillverkningar: År 1843 » 1844 » 1845 » 1846 » 1847 Masugnar i gång. Blåsningstid Fridygn. Tillverkadt tackjern S7ctt Tillverkadt gjutgods. Tiondetackjern. dygn. timmar. I afseende på det tekniska i denna handtering hafva framsteg ostridigt ägt rum och förbättringar blifvit införda. De gamla biåsverken äro tned få undantag utbytta mot tackjerns-cylindrar, och varm-apparater finnas på de flesta ställen inrättade. Vid de större hyttorna bedrifves malmrostningen i ugnar, och vid Dalkarlsjö samt Långbanshyttor begagnas dertill gas ur masugnen. Krossverk 17 Krossverk för malmen äro äfven vid flera hyttor anlagde. Handteringens idkare söka alltså att tillegna sig och begagna alla kända medel för att minska tillverkningskostnaden och vinna den bästa produkt; och nu mera anses äfven tackjernet till sina egenskaper betydligen förbättradt. Den vid Tackjernshyttorne arbetande personal har utgjort:

Herr Friherre Sprengtportens förslag, att Utskottet, så vida detsamma icke ansåg sig compelent att behandla frågan i hela sin vidd, borde, för densammas fullständiga handläggning, sammanträda med StatsUtskottet, har Utskottet ej heller ansett sig kunna efterkomma, en edan Utskottet, på sätt förut är aufördl, ansett endast den delen af motionen, som angår den föreslagne accis-afgiflen å bränvin tillhöra Bevillningsutskottets behandling; och då denna fråga redan blifvit besvarad och kommer att förfalla, derigenom alt två Stånd stannat emot två, återstår nu endast den delen af motionen, som innefattar framställning af byggnadsföretagens nytta och behöflighet, hvilket torde böra af annat Utskott pröfvas, enär, i händelse Rikets Ilöglofl. Ständer skulle gilla Motionaireus förslag i denna del, medlen dertill lära komma alt, i likhet BeviUnings-U Iskot tels Memorial Nio 2J, i med öfrige statsutgifter, på någon af Riks-Statens Hufvud-Tillar uppföras? och förmodar Utskottet sig så myckel mindre med skäl kunna förebrås någon uraktlåtendet af de skyldigheter, som detsamma ålegat, sorn Utskottet, genom att icke pröfva denna sistnämnda del af motionen, ber edt Mo tionairen tillfälle, att, på grund af 56 §. Riksdags-Ordningen, utan i förväg lagdt hinder, kunna gora denna fråga hos Rikets liÖglofl. Ständer anhängig.” Med Hr Grefve Fersen förenade sig Herr Prosten Öhrnberg', Herr Prosten Urlander, Herr Doctor Grenander, Ide.ir Prosten Risberg, Herr Prosten Edvall, Herr Prosten Bruzelius, Herr fVijk och Herr Grapengiesser. 2:0 af Herr von TI oh e nh ausen, M. S.; Den med gällande former, i min tanka, mindre enliga behandling, som Friherre Sprerigfportens motion ifän början rönt uti Bevillnings-Uiskottet, har föraoledt lill det, som mig synes, grundlagsvidriga förslag, Utskottet nu framställer till Rikets Ständers antagande.

Jag känner mig också förvissad, att den Svenska konstnärinnan ej förgäfves skall vädja till rättskänslan hos nationens nu församlade Ombud, då hon söker ett kostnadsfritt tillträde till konstens lärosalar, söker delaktighet i de förmåner, hvilka länge kommit de manliga konstnärerna allena tillgodo. Vi kunna med skäl känna en glad tillfredsställelse öfver de landsmaninnors framsteg, hvilka bidragit att äfven i främmande land göra den Svenska målarekonsten känd och värderad; må vi derföre ej utsätta oss för förebråelsen, att vägra skyldig uppmuntran åt anlag, hvilka, rätt utvecklade och ledda, kunna frambringa konstnärer, som måhända skola blifva en prydnad, en heder för fäderneslandet. Om jag trodde mig behöfva citera exempel från utlandet för att väcka ett lif - Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. 563 ligare intresse för den sak, hvars förespråkare jag är, skulle jag kunna nämna, att i Paris finnes en särskild Akademi för quinliga konstnärers undervisning, och att qvinliga elever alltid tillåtas deltaga i priställingen vid 1’Academie Impériale. Afven The Royal Academy i London, hvarifrån qvinnor länge varit utestängda, har sedan år 1860 för dem öppnat sina lärosalar, sedan den bästa teckning, som detta år inlem nats för erhållande af en elev-plats, befunnits vara gjord af qvinlig hand. Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att Rikets Ständer behagade besluta, dels en underdånig anhållan hos Kongl. Majit, att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom åt qvinnor kunde beredas kostnadsfri undervisning vid Kongl. Akademien för de fria konsterna samt åtnjutande af de förmåner, som dermed äro, enligt Stadgarna för denna Akademi, förenade, dels bevilja ett årligt anslag af 4,000 R:dr R:mt, att af Kongl. Majit disponeras för ifrågavarande undervisnings lämpliga anordnande. Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt. Stockholm den 50 November 1862. K. Olivecrona. -51 »iiiulnr, LMs-iinlii/afl 'Sif mO HT;o 335.

Vid första påseendet faller detta icke i ögonen, ty Oddrúnargrátr vill vara en episod i sagan om Sigurd Fafnersbane och gjukungen Gunnar. Alla forskare äro emellertid enige om, att ämnet, som Oddrúnargrátr behandlar, är hemtadt ur någon annan saga, och att dess införlifning i Sigurdsångernas cykel är ganska löslig, men förorsakat grundlig förvirring i densamma. Men, såvidt jag vet, har, trots denna enighet, ingen uppställt frågan, hvilken denna andra saga är. Borgnys fader är enligt Oddrúnargrátr konung Heidrek. Hvad detta namn angår, förekommer det i de isländska urkunderna såsom uteslutande tillhörigt en konungaslägt i Reidgotaland, samma land, som är Rökstenens hjältars hemland. I de stamträd, som Isländingar i den kristna tiden uppgjorde åt ätter, hvilka ville gälla för lodbrokider, är reidgotakonungen Heidrek Ulfham genom sin dotter stamfader till Ragnar Lodbrok. Heidrek Ulfham har i samma genealogi en son Heidrek, som är stamfader till den Högne, som är den ene hufvudfiguren i hjadningarnes spökstrid. Att denna strid ursprungligen är en episod i Lodbrokssagan, och att Vilmund spelat en roll i den skall bevisas nedanför. Den andre hufvudfiguren är Hjarrandes son Hedin. I Hegelingssagan är den underbare harpolekaren Hjarrande (Horand) jarl hos den gamle hegelingkonung, hvars son älskar Oddrun (Ortrun). Namnet Heidrek tillhör således Lodbroks slägtsaga.6

hvarest meranämnde stambana, oni den, i enlighet med Jernvägskommittéens förslag, komme att gä norr 0111 Mälaren, skulle anläggas, i anseende till bördighet, industri, befolkning och lokala förhållanden, egde afgjordt företräde framför de orter, genom hvilka samma bana, i händelse af dess anläggning söder om Mälaren, komme att ledas; — ali landels för en jernbane-anläggning mindre gy 11.samma beskaffenhet på Mälarens södra sida samt den genom vägens starkare lutning förorsakade minskning i fartens hastighet skulle tillintetgöra fördelarne af den förkortning i vägens längd, som vestra stambanans anläggande der komme att medföra; — samt att det skulle i väsendtlig mån underlätta rörelsen och befrämja de med stambanornas anläggning afsedda syftemål, om den bana, hvarom 1111 vore fråga, på flera punkter sammanträffade med landels mest begagnade inre vallen-kommunikationer. b) Norra stambanan. Vid framställandet af förslaget angående norra stambanans ledning vester 0111 Sigtuna-!järden, oaktadt denna bana, genom dess anläggning öster om nämnde fjärd, skulle blifva kortare och, i anseende till den gynsamma terrängen, mindre kostsam, liar Jernvägs-kommiltéen utgått från den åsigt, att, till besparing af den kostnad, som norra och vestra stambanornas ledning från Stockholm i särskilda riktningar komme all medföra, hegge banorna borde till en början sammanfälla i en gemensam linie; men Komtniitéen har dock ej ansett denna gemensamma linie böra fortgå ända lill Upsala, emedan den vestra banan derigenom skulle förlängas med 2| mil och den större trafiken mellan vestra orterna och hufvudsladen häraf hafva stor olägenhet. Dessutom har Kommittéen erinrat om olämpligheten ur militärisk synpunkt af ifrågavarande stambanas ledning på Sigluna-fjärdens östra sida, enär densamma, i sådant fall, lätteligen kunde ockuperas af en från (ister ankommande fiende, hvarigenom jeinvägs-lörhindelsen mellan de norra ocii vestra landskaperna samt hufvudsladen blefve afbruten. Deremot skulle Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.

Hvad åter SöI)aItern'Officerarne beträffar, Dm 6 November, anser jag lika som Författningen , att deras Boställen böra utarrenderas, ty, att ålägga en från Carlberg utgående Cadett eller annan ung Officer till och med Lieutenant, att emottaga jordbruk med alla dess olägenheter, skaffa inventarier och bosätta sig ensam på landet, kan ej annat än vara skadligt, så för tjensten som för honom sjelf. Dessutom inträffa ofta i de lägre graderna så väl befordringar, som isynnerhet transporter från det ena Compagniet till det andra, och skulle desse genom ständigt förnyade ombyten al boställen och deraf följande Fardagar, tillika medföra Boställens fullkomliga vanhäfd och således i alla afseenden vara skadlige. Den af 180y års Författning stadgade princip, att de äldre Officers-graderne bibehålla sina boställen och de yngres utarrenderas, anser jag äfven lämplig på Unders-Officers graden, hvaraf Fältväblar och vederlikar böra bibehålla sine boställen , men det yngre Under-Befälets utarrenderas, hvilket dessutom nu redan till större delen är fallet vid Infanteriet, hvars yngre Under-Officerare, enligt 1812 års Organisation , blott äga dubbla Rotelöner, och således inga Boställen. Vid Cavalleriet torde några undantag från den generela regeln böra äga rum , äfven som vid Jemtlands och Vesterbottens Regementer, hvilkas Subaltern-Officerare och Under-Officerare, i afseende å dessa Regementers vidsträckta läge och obebodda trakter, icke gärna kunna vara lörutan Boställen. Den 6 November f. m. 97 Hvad nu åter cjvestio r/vo modo eller lämpligaste sättet att utarrendera dessa Boställen beträffar, framte sig 3:ne alternativer.

En tredje dass utgöres t. ex. af landtinätares intyg om kartor vid frågor, som röra milt och ditt, och äfven i criminella mål, såsom t. ex. 0111 någons råmärke vore flyttadt eller icke. Att tillåta landtmätaren rättighet att först (låga domaren hvilken följden blir, om den mening uttalas att råmärket är flyttadt eller icke ur flyttadt och låta sanningen bero af landlmätarens godtycke, det vore att förrycka allt begrepp 0111 eli förnuftig rättegångsordning. Nu träder juryns yttrande iu i jemförelse med dessa 3 förenämnda slag. Juryn skall enligt Svensk lag yttra sig om ett factum, och får icke begära att på förhand få veta följderna af sitt yttrande, om de blifva så eller så, för alt kunna dagtinga med sitt samvete och uttala oidet fri eller skyldig allt efter större eller mindre Menlighet i åsigter å ena sidan eller grymhet å den andra. Dessa anmärkntr synas mig bevisa huru orimligt förslaget är i sin grund. Det andia förslaget går ut på att åklagaren skall få ett insteg öfver domaren, och är det förra fullkomligen likt. Skall domaren icke vara fri att tillämpa lagen sedan lian fått lör sig uppgifvet att ett factum inträdt, som skall bedömmas, då få vi taga afsked af det hittills tillfredsställande begreppet, att Svensk domaremakt är fri på sin domstol från alla andra impositioner än sitt samvete och Svenska lagens uttalade bokstaf. Jag tillstyrker alt R. o. Ad. ville sorn sin gemensamma lanke förklara, att förslaget är olämpligt och icke af behofvet påkafladt. Frih. Boye, Fredr.: J.ig vill icke vidare uppehålla discussionen, utan förenar mig i allo med Gr. Spens, Jag har sjelf flera gånger varit juryman och vet i hvilken obehag lig belägenhet man kommer, derigenom alt ilian skall domina en menniska, ulan alt egentligen veta hvartill man dömmer honom, ty man liar så stora alternativer. Actor frågar: är den och den personen skyldig eller oskyldig efter den och deri §:n?

— Om denna min vördsamma hemställan bifalles, anhåller jag, att de andra Stånden måtte inbjudas att i Borgare-Ståndets beslut instämma och att, innan val af Deputerade företages, motionen jemte Ståndets beslut blifver remitterad till Stats-Utskottet, för bestämmande af det arfvode, som Rikets Ständer kunna finna lämpligt att åt dessa Deputerade anslå;” från Bonde-Ståndet af den 21 i oftanämnda månad, — utvisande detta Protokolls-ntdrag dels att Ståndets vice Talman Ola Svensson från Malmöhus län i detta ämne afgifvit en så lydande motion: ”Då det är bekant att Norges Stor-Thing utsett 12 Deputerade att bevista Deras Majestäters Konungens och Drottningens kröning härstädes i nästa Maj, och motioner redan blifvit väckta inom de öfriga Riks-Stånden med förslag det Sverige måtte visa samma uppmärksamhet mot Brödrafolket och dymedelst utse ett lika antal eller tre Deputerade af hvarje Riks-Stånd, att å Rikets Ständers vägnar bevista Deras Majestäters kröning i Trondhjem samt Ridderskapet och Adeln redan fattat sådant beslut i ämnet, får jag, under förutsättning att BondeStåndet delar lika tänkesätt, hemställa det Ståndet måtte för sin del fatta enahanda beslut;” och dels att Hedervärda Bonde-Ståndet, vid föredragning af nu anförda motion jemte Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets i ämnet gjorda inbjudningar, till Stats-Utskottet remitterat sagde motion, för att i sammanhang med de uti nyssnämnda Riks-Stånd gjorda framställningar behandlas; — under förklarande derjemte, ”det Ståndet ville, i likhet med respektive Medstånden, utse Deputerade för berörde ändamål, samt framdeles utsätta dag för dessa Deputerades väljande.”

Sverige behöfver han knappt känna annat språk än sitt modersmål för att kunna umgås med bildade personer, hvaremot Svenskar, som företaga utländska resor, måste känna de länders språk, som de besöka. Således ligger bevisningen om lärostolens obehöflighet på min sida. Jag förnyar ytterligare min anhållan om afslag å förev:de puukt. Gr. Björnstjerna: Det kan icke annat än glädje mig att språkkunskapen är så utbildad inom KammarRätten, men jag ber den siste talaren tro att så ej är förhållandet inom det yrke jag tillhör. Jag vädjar till här närv:de kamrater. Då intet eller nästan intet göres hos oss för inherntande af fremmande språk, måste de officerare, hvilka önska lära sig dessa, på egen bekostnad resa utrikes. Inom andra Europeiska arméer är förhållandet i sanning helt olika. Frih. Cederström: Jag vågar icke föreställa mig, att genom bifall till Utsk:s förslag det mål skulle upnås, som Gr. Björnstjerna antydt. Förmågan att obehindradt och ledigt samtala med utländningar, tror jag icke så mycket vinnes genom åhörande af föreläsningar, utan snarare genom samtal med språkmästare, R. o. Åd:n har förut afslagit motioner om inrättande af professioner i utländsk Lingvistik, och det borde således icke väcka förundran, om hos en ledamot tanken upstått derom, hurula det K. Förslaget bör bifallas eller icke. Vid föreg:de tillfällen har jag instämt i den åsigt, Hr Printzensköld nu uttalat, att en dylik profession icke bör inrättas; men vid detta tillfälle ämnar jag likväl begära bifall till Utsk:s hemställan. Man har nemi. nu tagit saken mera grundligt och omfattande, då man föreslagit, att professionen skall omfatta Ny Europeisk Lingvistik, Modern Litteratur och Estetik, och anser jag Utsk. hafva i detta hänseende förfarit på ett tillfredsställande sätt. Ehuruväl jag således ej ser saken ur den synpunkt, som Gr. Björnstjerna, förmodar jag anslaget böra blifva i annat afsule gagneligt; jag tillstyrker alltså Utskis förslag, dock så att lönen blir 4,500 Rdr. Nödvändigheten eller nyttan af den utaf II. Exc. Gr.

Skrifvelse, I\.-o '122. af de efter annan grund beslutade afgifter, samt upptaga: hvarje skattskyldig lill bostad och namn; de honom enligt § 58 åsätta fyrktal, särskildt för i mantal satt jord, särskildt för annan jordbruksfastighet och särskildt för öfriga beskatlningsföremål; antalet af de hos honom skattskrifna personer; och de honom särskildt för hvarje af ofvannämnda klasser eller efter annan grund påförda kommunal-utskylder. Till bestyrkande af upphörden, skall längden slutligen innehålla särskilda kolumner för anteckning om inbetalningen och restantier.“ Stadgandet angående röstminimum vid kommunalstämma, hvarom i 9 § omförmäles, torde jemväl i sammanhang med den föreslagna förändrade lydelsen af 58 § höra undergå någon jemkning Genom bestämmelsen i sistnämnda §, på sätt den är vorden föreslagen, kan i allmänhet antagas, att IVrkens värde blifvit fördubbladt; i följd hvaraf det nu stadgade röstminimum af tio fyrkar lärer böra nedsättas till fem. Minimum, bestämdt till fem fyrkar, komme således, enligt nu gällande Bevillningsförordning, att såväl beträffande jordbruksfastighet som annan fastighet motsvara ett taxeringsvärde af 1,000 R:dr. Derest röstminimum bör finnas, torde det ej kunna sättas lägre, då det i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade röslminimum af En R:dr bevillning enligt 2 art. förutsätter ett fastighetsvärde af 2,000 R:dr. Hvad angår löntagare och näringsidkare, för hvilka det föreslagna minimum af 5 fyrkar motsvarar 50 öre bevillning, så är väl deras rösträtt oberoende af delta minimibelopp lill följd deraf att Bevillningsförordningen bestämmer En R:dr såsom minsta bevillningsafgift lör icke fastighetsegare; men denna omständighet synes dock ej höra föranleda till särskild eller förändrad bestämmelse för inkomst af kapital eller arbete.

Banken vid försäljning af silfver i omyntad form efter dittills bestämda pris en förlust af omkring 9/10 procent; hvaremot någon förlust för den trafikerande icke kunde uppkomma om han för omyntadt silfver erlade betalning efter det i Hamburg verkställda prof å silfrets fin-innehåll och det af Hamburger Bank antagna pris af 2 7 Mark 12 sk. per mark finsilfver, Ivölnisk vigt, emedan det omyntade silfrets värde vid liqviden å utrikes ort komme att enligt berörde grunder bestämmas, och det alltid måste vara fördelaktigare för den trafikerande att utbekomma silfver i plants, än myntadt silfver, enär det sednares transport medförde ökad kostnad, oberäknadt att, som Svenskt mynt i allmänhet icke vore gängse å utrikes ort, nedsmältningen deraf åtföljdes af utgifter, som drabbade afsändaren. På dessa grunder och i enlighet med Banko-Utskottets tillstyrkande, fastställde Rikets Ständer de 2:ne alternativa pris för försäljning af silfver i omyntad form, som, sedermera bibehållna, i 97 § 2 mom. af nu gällande Banko-Reglemente finnas intagna; och har, allt efter detta hesluts fattande, hvarje sådan försäljning i Banken skettjefter Hamburger-prof och vigt. Angående den skiljaktighet i priset vid försäljning af omyntadt silfver, som med tillämpning af det ena eller andra alternativet uppstår, torde upplysning häst vinnas genom anförande af ett exempel. Enligt Myntverkets meddelade attest å plantsen N:o 1,678, innehållande i fint silfver 70 skålpund 81 ort 47 korn Svensk v. v. eller 128 mark 13 44/18 lod Banko-Utskottets Utlåtande N:o 28. 5 Kölnisk vigt, eger Banken att för berörda plants, vid skeende utmyntning deraf, då slag-skatten, 3/4 procent, tillfaller Myntverket, erhålla .

Derföre tror jag , att Utskottens betänkande ej bör afslås, utan bifallas, samt Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att vid tråk. tatens förnyande , all uppmärksamhet måtte fästas deruppå, att en stor del af de varor, sorn nu ifrån Finland införas, kan inom Sverige pro» jjen 9 September f, m 333 duceras, och att om dessa varor i början skulle blifva något dyrare för Stockholm, det dock skall blifva en vinst för hela landet, och varorna i längden åter falla till deras rätta pris; Detta tror jag böra vara den enda grunden, i afseende på handeln med inhemska varor, och jag anser att man skadar det hela, om man vill gynna en del. Jag har ej varit mäktig att omfatta, eller äger kanske ej kunskaper nog att förstå, hvad den värde Talai’en yttrat om handelssystemer. BevillningsUtskottet och jag hafva tydeligen visat min mening varit, att handeln bör vara så fri som möjligt, men med correctif uti en lämpelig Tulltariff. Jag tillstyrker bifall å betänkandet, samt vill blott tillägga, att BevillningsUtskottet ej förnekat sig äga rättighet, att till Kongl. Maj;t framkomma med underdåniga önskningar, utan blott sagt, att det enda som egenteligen tillkom detsamma vore tullfrågan , och att det andra egenteligen tillhörde OeconomieUtskottet. Herr Hegardt: I anledning af Herr Lefréns yttrande får jag den äran anmärka, att han sjelf erkänt olämpligheten af det exempel han anfört, enär han medgifvit det vara extravagant. Det torde således ingenting bevisa mot den handelsfrihet jag yrkat. Om det kunde antagas, att man icke förstode, att till grundmur för byggnader begagna gråstenen i våra närbelägna berg, så måste man väl hämta den från något annat ställe, der den kunde erhållas i utbyte för andra producter. Detta utbyte vore äfven i alla fall förmouligt, om, och så länge det kostade min - 334 &en 9 September f, rn' dre capital och arbete, än som skulle erfordras, för att utbryta och till byggnader använda gråsten utur de omförmälte bergen.

Ansågs, såsom obehöflig, böra utgå. § 74. Inbjudningen antogs, så lydande: ”Magistraten åligger att, efter samrådande med Stats-nämnden ocb med ledning af från Drätsel-kammaren infordrade upplysningar, årligen uppgöra ett utgiftsoch ett inkomst-förslag, samt uti det förra upptaga etc.” Mom. a, b, c och d, angående utgifterna och mom. a, b, c och d, angående inkomsterna, godkändes, enligt Kommitterades förslag, och dernäst beslöts införande af ett nytt moment af denna lydelse: ”Förslaget skall i öfrigt uppgöras, med afseende på de särskilda bestämmelser, som kunna vara stadgade för inkomsternas användande och utgifternas bestridande.” Sista momentet antogs, enligt Utskottets förslag. § 75. Antogs, enligt Utskottets lörslag, med förändring af månads-bestämniugen Oktober till December. Godkändes. § 78. Antogs, så lydande : ”Debiteringsoch Uppbörds-längden skall upptaga hvarje skattskyldig till namn och bostad, den grund, efter hvilken stadsutskylder blifvit beräknade, och den utskyld, som blifvit påförd, samt i öfrigt vara inrättad, i enlighet med de föreskrifter, Magistraten, efter Stads-nämndens hörande, meddelar.” Andra momentet antogs, enligt Kommitterades förslag. §§ 79 och följande lill och med 84, enligt Kommitterades, samt §§ 85 och 86, enligt Kommitterades med förändringar, enligt Utskottets förslag. Godkändes. § 87. Antogs' enligt Koriimitterades förslag, med ett tillägg, så lydande: ”Öfver anmärkningar, angående andra, än af Kommunen sammanskjutna medel, tillkommer Magistraten pröfningsrätt.” § 88. Antogs, enligt Kommitterades förslag, med införande uti mom. litt. a emellan orden annat och laga af ordet dylikt. § 89. Momentet l antogs, enligt Kommitterades förslag, med införande efter orden: på förekommande fall tillämpas af orden: så vida i dessa beslut ausvars-förbindelsen innefattas;” och att slutet skall lyda sålunda: rplaner för hushållningen med Stadens donerade jord.'1''

PresteSt. har antagit Utsk:s förslag, att införseltullen å sill borde bestämmas till 32 sk. t:nan; hvaremot R o. Ad. samt BorgareSt. bestämt denna tull till 4o sk., och BondeSt. till 24 sk. Då någon sammanjemnkning af dessa tre olika meningar icke lärer komma att äga rum, tror jag icke, att något skulle vinnas derigenom, att R. o. Ad. frångår sin mening, emedan votering i förstärkt Utsk. i alla fäll kommer att företagas; och jag tillstyrker således, att R. o. Ad. vidblifver sitt beslut samt godkänner voler:spi’opos:na, R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut, samt godkände den i8:de voter:spropos:n. Utsk:s yttrande rör:de de olika besluten om tullbestämmelserna för väfnader. Hr von Troil: Jag kan, i afseende på formen, icke godkänna den af Utsk. föreslagna voter:spropos., epär Utsk. deruti sammanställt en mängd väfnader af helt olika slag. Det skulle ju kunna hända, att man t. ex. ville bifalla de af R. o. Ad. bestämda tullbelopp å siden, men deremot biträda de öfriga Ståndens mening i afseende på ylleväfnader, eller tvärtom. Jag tror derföre, att Utsk. bort åtskilja de olika varuartiklarna uti olika voter:spropos:r, och yrkar således återremiss af Utskrs förslag i denna del. Gr. von Fersen: Jag får medgifva, att Hr v. Troil till någon del kan hafva rätt uti sitt påstående, att voter:spropos:n är något lång; men Utsk. har trott sig böra undvika alltför många voter:spropos:r, samt mot hvarandra ställa de ang:de väfnader fattade olika beslut i sin helhet. Ehuru jag icke vill motsätta mig den begärda återremissen, Den a4 Janu ari c. ro. hemställer jag likväl, huruvida det skulle leda till någon åtgärd, enär de öfriga Stånden redan godkänt den föreslagna voter:spropos:n.

Ständer uti den Tull-Taxa, som nu kommer att utfärdas, icke kunna bestämma annan Tull å varor än den, sorn efter närvarande omständigheter bäst försäkrar Statens inkomst, och med Statens interesse öfverensstämmer; men det på KongL. Majit endast ankommer, att, i afseende på utländska Magter, bereda en för Svenska handeln förmonlig reciprocitet, Rikets Höglofl. Ständer behagade i underdånighet anhålla, det Kongl. Majrt i Nåder må vidtaga alla de mått och steg, som, i afseende härpå, med landets bästa äro förenliga, samt, för befrämjande häraf, öfverlåta till Kongl. Maj:t rättigheten alt minska eiler nedsätta den i Tullbevillnings-taxan utsatta Tuli. Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.o 27. 71 Slutligen får Utskottet, med öfver-(y lemnande af 1826 års tull-taxa, som, manuscript på motsidan innehåller del\ j? nya förslaget till tull-bestämmelse, re-/ p dovisa. 4:o För grundernas tillämpning i Tull-Taxan. Yid detta tillfälle har Utskottet trott* sig böra framlägga resultatet af de föreslagne förändringarne; och på det Rikets Ständer må kunna taga kännedom af deras detailér, utan att behöfva genomgå hela förslaget, har Utskottet uppfattat samma förändringar uti 2:ne Ta-]f^ bleauer N:ris och 15, utvisande höjningen och minskningen å till Riket inkommande eller härifrån utgående varor, samt uti specificationerne N:ris 16 och iSq 17, innehållande: den förra, sådane artiklar, hvilka förut icke varit i tull-taxan intagne, och den senare, sådane, hvilka för det närvarande äro till ineller ut-\ försel förbjudna, men af Utskottet blifvit föreslagne att beläggas med skyddstull. — Det är med hänvisande till dessa Bilagor, som Utskottet förmodar sig kortast och tydligast kunna ujjpfylla sin redovisande pligt i det hela, då Utskottet behandlar hvar och en för sig.

Ingen må erhålla lån af annat Diskont-verk, än det, inom hvars låne-distrikt han är mantalsskrifven, med undantag likväl för ledamöter i Direktionerne vid Låne-konloren och dervarande tjenstemän, på sätt § 78 bestämmer; äfvensom låntagare, hvilken, efter att vid ett Diskont-verk hafva lån erhållit, till annat lånedistrikt. afflyttat och vid dervarande Diskont-verk lån upptager, må vid omsättningsrätten bibehållas. Morn.. 3. Vexel-, förskrifningseller invisnings-utgifvare, acceptant, endossent eller löftesman må kunna antagas, äfven om han ej tillhör lånedistriktet. 29:o Mom. 1. Hvarje reversal, ehvad det utgifves för nytt lån eller omsättning af redan erhållet, skall, derest de derå såsom låntagare eller löftesmän tecknade personers vederhäftighet ej är af Direktionen känd, eller den erbjudna panten icke, ensam för sig, anses innefatta fullgod säkerhet, vara försedt med antingen officielt intyg af Länsstyrelsen, eller, å landet, af Domhafvanden i orten, eller, i stad, af Magistraten eller Borgmästaren, den sednare å embetets vägnar, eller ock med af enskild man, för hvilken Direktionen hyser fullt förtroende, utfärdadt bevis om hvardera personens vederhäftighet för det sökta lånet, och, i fall personen förut för låneelier borgens-förbindelse lill någotdera Diskont-verket häftar, jemväl för beloppet af sådan äldre förbindelse. I öfrigt åligger det Direktionen att, med afseende å hvarje sökt iånebelopp, pröfva antagligheten af de derför erbjudna lånehandlin gar samt med uppmärksamhet och noggrannhet tillse, att Verkets säkerhet genom desamma betryggas; och må Direktionen icke underlåta att, för vinnande af detta ändamål, förskaffa sig alla de upplysningar, som kunna inverka på omdömet om lånsökandes ställning och förmåga att i allo uppfylla ingångna förbindelser.

Ad., frångående bestämmandet af 'en proportion emellan reella fonden och sedelstocken, antagit en miniinicassa, hvarunder silfverfonden icke får bibehållas, kan jag icke underlåta att tillkännagifva den öfvertygelse, att jag anser all proportion uti förevar, afseende obehörig och oriktig. Jag anser io:de och urte punkterna helt oell hållet böra utgå och bestämmelserna, rör:de sedelemissionerna, lämpligen kunna uppgöras i sammanhang med stadgandena för lånebankens functioner, emedan det då bäst visar sig, hvad som bör belånas; börande belåningen ske Utan afseende på någon proportion emellan silfvercassan och sedelstocken, men endast med afseende å de panter, sorn Ranken får till sin disposition. Jag anser det oformligt att limitera Bankens functioner genom bestämmandet af en dylik proportion. Jag hyser visserligen intet hopp att kunna göra denna mening gällande, emedan det låter inom huset, som om den önskan vore rådande att förqväfva näringarna. Jag vill blott förklara, att jag reserverar mig i afseende på följderna af ett beslut om en sådan proportion, hvilket beslut jag med min röst icke kan biträda, likasom jag förklarar, att då jag å ena sidan icke skall med min röst biträda sådana sedelemissioner, hvarigenom någon våda för Banken kunde uppstå, jag å andra sidan ej heller vill understödja sådana inskränkningar i afseende på lånerörelsen, hvaraf näringarnas förqväfvande skulle blifva en ovilkorlig följd. Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius:

Med den öfwertygelse att Sjö-Tullen päätjkillige dels utgående dels inkommande waror täl nä» gon päökning, hafwa Utskotten projecterat den i wid» fogade calculen N:v z uptagne förhöjning ä flere articlar, hwarigenvm, jemte öfwerflpttande af en del Landt» 294 Den 5 Zebruarir. Landt-Tulls och Stämpebafgifter till utgörande wid stora Sjö-Tullen hädanefter, och öfrige päräknadc tillgångar, samt deribland Rankan ä Köpeskillingen för Tullhus och Staqveler, med mera, som Utskotten funnit böra försäljas, Landt-Tulls-ersäktnings-Summan säkert kan förminskas till 150,002 R:d. Genom Landt-Tulls-Betjeningens asgäng eller befordran, antingen wid Sjö- och Gränse-Tull samt Kust-bewakningen, eller wid andre sig yppande för dem passande befattningar, upkomma wäl snart besparingar'af nämde Betjenings-Löner, men Utskotten hafwa dock för närwarande icke päräknar någon afkortning derföre, utan endast trott wara kämpeligt arr förbehäll göres, der de belopp af Tull-Statens aflöning, som intill nästa Riksdag kunna besparas, insättas i Rikets Ständers Banque, likasom angående -^fwerskolt ä den allmänna Bewillningcn är tillstyrkt, hwarefter wid Riksens Ständers nästa sammankomst widare härom kan blifwa sörordnadt. Sedan ifrän nysinämde Summa 152,022 R:d° blifvit afvragne dels Qwarn-Tmlen, som i Stockholm, Götheborg och Carlscrona i stället för mantals-penningar utgått och således af detze Stader särskildt bör godkgöras, dels husbehofs och Salu-Acciserne, för hwilka sainlelige Städerne ansvara, finnes återstoden af ersättningsbeloppet utgöra 122,222 R:d.

Då härefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge nödigt att ordet ”Kanslisterne” i Utsk:s förslag utbyttes emot den i nu gällande Instruktion förekommande benämningen Riddarhusets Kansli-betjening, ropades starka nej blandade med ja, hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s förslag, i så måtto att benämningen Kanslisterne bifölles, samt efter denna propos:s besvarande med ja och nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande. Frih. Cederström: Jag anhåller att få veta hvilket beslut R. o. Ad. skall anses hafva fattat, på del jag må kunna begära votering i händelse svaret på Hr Frih. o. Landtnäs propos. utfallit på eli sätt, som strider mot min önskan. I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., det han förklarade sig anse, att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat den framställda proposm till bifall å den af Utsk. föreslagna benämningen för Kanslisterne. Sedan Frill. Cederström härvid begärt votering, uplästes och godkändes följande förslag till votenspropos. Den, som bifaller del i 42 § af Ridd.Utsk:s förslag till Instruktion för Ridd.Direkt, och Riddarhusets tjenstemän gjorda utbyte af benämningen ”Riddarhusets Kansli-betjening” emot ordet ”Kanslisterne,” voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej; vinner nej, anser R. o. Ad. benämningen ”Riddarhusets Kanslibetjening” böra bibehållas. Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer Ja — 9. Nej - 7. §§ 43 till och med 5fi. Biföllos. § 57. Frih. Stjernstedt: Den §, som nu uplästes var den 57:de, men i nu gällande Instruktion, likasom i förslaget, hänvises till den 49:de. Jag anhåller om uplysning huruvida ej här något misstag eger rum. Den gamla 49:de §:n svarar mot den 47:de i förslaget. 166 Den 26 Maj.

Sedan Herr Lagmannen Engeström uti häröfver afgifven förklaring bland annat anmärkt, att så vidt lian kunde erinra sig, hvarken Westholm eller någon annan företett vederbörlig fullmakt till i fråga varande penningars lyftande förr, än den dag Herr Lagmannen desamma af egna medel utbetalt; så har Kongl. Hofrätten för målets utredande låtit genom Konungens Befallningshafvande i Södermanlands län affordra Jacob Johansson skriftligt yttrande, om han åstundade, att ofvanberörde ersättningsanspråk fullföljdes, samt i sådan händelse velat lemna honom tillfälle att med sitt påstående i ämnet inkomma; hvarigenom den upplysning vunnits, att merbemälle Jacob Johansson rätteligen hetat Jacob Andersson och varit boende inom Kronobergs län, derifrån Konungens Befallningshafvande öfverlemnat Kronofogden Hasselgreus skrifvelse af innehåll, att Jacob Andersson, på sätt ett skrifvelsen bilagdt prestbetyg utvisade, redan den 29

Och de påtryckningar, regeringen fått vidkännas af de så kallade petitionerna, hade sannolikt icke framkallat ångestropet »försent», om regeringens tid medgifvit henne att undersöka petitionernas ursprung och petitionärernes oskuldsfulla medvetslöshet i allmänhet, i hvad som rörde deras egen uttryckta begäran. Om äfven genom mångåriga agitationer den nuv:de reformfrågan i och för sig fått ett utseende af en national-önskan, så torde sjelfva frågans natur anvisat regeringen den ställning af medlare, hon bort intaga; ty att uppträda såsom omstörtare kan en regering endast då göra, när hon har i sin makt att bestämma öfver framtiden. Och hvem vet om icke den brandfackla, som regeringen nu utkastat, blifver just den våda för regeringssättet, hvarom H. Exc. Hr Justitie-Ministern i sina motiver ordar. Eller föreställer sig regeringen, att den hyllning och det smicker, som nu på henne flödar, kommer att räcka längre, än till dess hennes lofsjungare hunnit hopplocka sisla grandet af den makt, regeringen så godvilligt synes wilja anförtro i deras händer. Man behöfver i sanning ej mycken statsmanna-erfarenhet, för att inse, att ingen konstitutionel regering kan hafva någon varaktighet, utan att hon eger varaktiga vänner inom representationen; — likaså, att den politiska vänskapen är stark i den mån de kontraherandes intressen sammanfalla med hvarandra. — Men hvarest uti det nya förslaget finner man detta för regeringsmakten, för ordningen i samhället så nödvändiga stöd? — Inom första kammaren vill man säga; — men på hvad stödjer man detta förutsägande, då den politiska karaktären hos de personer, som skola tillsätta denna kammare, är lika litet känd, som hos dem, som blifva valda. Om regeringen ämnar hemta sitt stöd uti den »aristokratiska» känsla, som förmodas skola uppstå hos första kammarens ledamöter, genom den större förmögenhet de antagas komma att ega, så har regeringen illa tjenat den så kallade frihetens sak, hvars förkämpe regeringen blifvit, enär det för en hvar är bekant, att penninge-aristokraten är den mest förtryckande af alla. H. Exc. Hr Justitie-Stats-Ministern yttrar, att regeringens förslag icke kan anses komma »för tidigt».

—Anhållandesatt denna min särskilda tanka eller reservation må med Betänkandet till Respective RiksStånden åtfölja.” Härmed förenade sig Herr Docloren Fornander och RiksdagsFullmägtigen Fehr Bengtsson. Ut Supra. Ex Protocollo, Joli, Jac. Kleman. Lagutskottets Betänkandets, 1303 N:o 188. Ankom den 28 Oct. 1823. Betänkande ofver Herr Jacob Linströms Memorial, angående bestämmande af lika ansvar för Lands Secreterare och ConsistoriiNotarier som förskingra Allmänna eller enskifta medel, med hvad Lagen uti 45 Cap. Miss ger ningsBalken stadgar för uppbörds?nän. Vällofl. BorgareSlåndet liar till Lagutskottet reihitteradt ett Memorial af Herr - Jacob Linström, deruti andrages, att utom de egenteliga Uppbördsmännen af Kronans intrader, äfven gifvas andre personer, som hafva publika medel om händer, såsom LandsSecreterare, i afseende på alla handräckningsmedel och både publika och enskilda skuldfordringar, som genom Promotorial eller eljest directe genom Konungens Befallningshafvandes åtgärd utsökas, och Auctionsmedel, somför å Landscancellierne försåld fast Egendom af dem uppbäras, samt ConsistoriiNotarier, för stamboks och andre publike medel, som af DomCapitlet emottagas och redovisas; och sorn för pröfningen af desse Ämbetsmäns förhållande, i desse delar af deras tjenst, in - 1304 LagVtskottets Bctänkandcn. gen bestämd

o 3lt tl)eoretiffa ttnbertoidntttgen toib ftationerna fjär egnatö all bett ttp^ntärffantitet, font befi flora tnftytaitbe på perfoitalettö utbildning påfallar; od) f)ar t fåbant affeenbe åt färfftlbe fomiterabe itppbragité att utarbeta förflag till förbättrab organifatioit af ^lolland unbertoid* ningdanftalter, o åttgävber för 3 ättbautål att toib nt)bt)ggnab af ftörre 3lngfartt;g för ^ottand fäimcbom om bel)of funna, t tillämpliga betar, begagna bett uti (Ingland od) $ranf É benna @tat ävo för närtoaranbe ttppförbe: 3 féontmenbeurer, 6 Cfommenbeur SSJleb attlebnittg af l)toab DTifetö febitaft förfamlabe ©tanber, toib Snbragita Sontre*2tmi* anmälan om regleringen af utgifterna imber 9ftte Kiligar jamt toubtitel, tottrat i affeenbe nå antalet af be a 0tat ba befumtga vlutt Ijörattbe få toäl militäre font cioile 0tater od) ©otpfer, bertoib 9)tarin SBibfommanbe berentot befläbitaben för be båtdmätt, fttjretfe fig tittbragit febait fifta Oiifdbag, 33 btoilfad rotar, titt ett nu dterfidenbe antal af eitbafi 87, etter emtring en fertiofemtebel af t)eta bätdntanbt)ättet, ännu tefe meb bronan ingått fontraft om beftäbnaböbeft^retö öftoertaganbe, få blifioa i affeeitbe bera förut gältanbe föreffrifter fortfaranbe titlämpabe.