Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

Jag tror det således vara mindre lämpligt att på förhand bestämma det grunden för den nya BevillningsFörordn. skall blifva lika beskattning för alla Det torde vara skäl att vänta med en dylik bestämmelse, till dess att kontroller utfinnas, hvarigenom man från handel och rörelse erhåller hvad dessa böra betala. Från jordbruket'får man naturligtvis denna afgift, så snart ett rättvist jordvärde blifvit funnit. Hr Printzensköld har förordat Utsk:s förslag derföre, att någon tid för arbetets afslutande deri icke finnes utsatt, och anser deremot Frih. Sköldebrands vara oantagligt, emedan arbetets verkställande intill nästa riksdag, enligt hans tanka, vore omöjligt. Jag kan icke fatta detta; visserligen skall K. M. från vederbörande infordra uplysningar, men ingalunda behöfva desse vara så i minsta detalj gående, som Hr Printzensköld förutsatt. Icke behöfver manj för att komma till en rättvis beskattning af den Svenska jorden i allmänhet, upgöra an ordentlig gradering af hvarje jordlapp. Jag tror, alt man under loppet af de tvänne år, som återstå till nästa riksdag, genom nit hos våra Landshöfdingar skall lyckas få en fullt tillförlitlig upgift på jordens jemförliga värde, och detta är allt hvad som erfordras till målets vinnande. Då PresteSt. redan antagit en skrifvelse nära nog lika med den Frih. Skölde brand föreslagit, vågar jag tillstyrka bifall till nämnde förslag. Hr von Troil, Sam. Gust.: I ett föregide plenum har jag redan yttrat den åsigt, att det vore önskligt, om vid denna riksdag R. St. kunde förena sig om rättvisare grunder för upgö rande af en ny Bevilln.Förordn., och jag har derföre yrkat återremiss på betänk, i sin helhet, men hvilken återremiss R. o. Ad:n afslagit. De öfrige Stånden hafva punkt för punkt beslutat öfver ifrågavar:de Btänk. Jag tror således, att den åsigt jag från början hyst, eller att Bevilln.Utskit skulle åläggas omarbeta ifrågavar:de författning, numera icke kan göras gällande.

Men i deras inre gemensamma lif pågick en beständig, tyst strid, ett oupphörligt spionerande på hvarandra, en tvekamp om hvem som skulle bli den segrande – om han skulle draga henne till sig och införlifva henne med sitt väsende, eller om hon skulle lyckas slita honom bort från den verld, der han hittills lefvat, och för alltid afstänga vägen dit. Så kom slutligen den kris, som afgjorde stridens utgång. De hade varit gifta i ungefär ett år, då en af Melchers forna bekantskaper, en framstående fiolspelare, som under en längre tid vistats utomlands, anlände till Stockholm på ett besök. Melcher bjöd honom genast till sig och, drifven af ett slags uppsluppen, trotsig längtan, som återseendet af vännen uppväckt, bjöd han äfven, utan att fråga sin hustru, sitt forna kotteri af musikaliska personer och underrättade henne härom först sedan bjudningen skett. Berta sade ingenting. Det stack till inom henne, och hennes ansigte flammade till, men hon lyckades beherska sig. Hon försökte till och med att vara artig och förbindlig emot sin mans gäster och, så vidt det var henne möjligt inbilla dem, att hon fann dem intressanta och älskvärda. Det var ett par kapellister och åtskilliga af teaterns sångare och sångerskor ibland gästerna, och fastän hennes aristokratiska sinne sjöd af harm, då hon såg hur Melcher krusade för dessa personer, bemödade hon sig likväl att icke gifva sin man efter i artighet. Hon lyssnade tålmodigt på tre fiolqvartetter, som utfördes efter hvarandra, räsonerade om kompositionerna med sin vanliga oförskräckthet och bedyrade de exeqverande, att det varit henne ett stort nöje att höra dem, fastän hon inom sig tyckte, att hon legat som på sträckbänk under dessa timslånga gnidningar på fiolerna. Den första delen af aftonen aflöpte lyckligt, och Melcher sväfvade hänryckt upp i musikens sjunde himmel. Men olyckligtvis fans i sällskapet en sångerska från teatern, en firad aktris, vacker och intagande. Med henne sjöng Melcher en duett ur Romeo och Julia – och härmed gjorde han också slut både på sitt och gästernas nöje.

Rörande Postmedlen, delar jag fullkomligt StatsUtskotlets sätt att se saken, att beräkna eli. lågt tagen behållning, och att lemna alla blifvande öfverskott till Kongl. 1826 „ 1827 „ 1,640,000 1Uessa besse är obe >räknadt 499,000 Rd. I,OoD,000 Ji Spanmålstull. Dep 21 Februari>. Maj:ts disposition, i afseende på Verkets af tidens kraf påkallade reorganisation. Bränvinsbränningsmedien böra kunna afkasta betydligt mer ån hvad som blifvit beräknadt, dels genom en bättre proportion för afgifterne, nemligen mer efter olir ka till verkningsförmåga med olika redskap, dels gepom strängare kontroll vid upgifter-r ne. (Det kan naturligtvis ej annat än förundra, att för år 1826 t. ex. ej flere ärt a3q pannor af 90 kannor blifvit upgifna för bela Riket). Jag tror äfven, att någon ytterligare afgift på denna i så många afse-? enden olyckliga production kunde och borde äga rum, att nemligen vid införseln till Stockholm en afgift af 2 sk. och till Götheborg af 1 sk. B:co per kanna t. ex. bor-_ de erläggas.

Det var en ros, en djupt glödande; dess doft var rik, men på bladen sågos blott några få droppar dagg; så syntes det. Engelns anlete tog ett strängt uttryck: „Känner du mig? det är jag, som afhemtar hvarje tår, gjuten ur djupet af qvinnans hjerta. Deraf blir perlor, med hvilka himmelens salar prydas. Andra englar hemta ock prydnader, rubiner af hjertblod, gjutet för fäderneslandet; smycken af modersvakor och fadersomsorger och mångahanda dyrbarheter för himmelen, hvar och en efter sin art. Men, qvinna, du betalar trögt din gärd. Se huru få droppar synas på rosen. Tider hafva funnits, då äfven du erlade fullt ditt mått, men redan länge har du icke så gjort. Jag har haft tålamod med dig. Qvinna, tror du, att du ensam må undandraga dig? Skynda att fylla äfven ditt mått af tårar. I en skål af demant föllo nu dropparna från rosen, men ack, de nästan försvunno i botten, så ringa syntes de. Qvinnan knäföll i bäfvan. „Himmelens ljusa dotter, var skonsam mot jordens svaga barn; fordra ej strängt din gärd. Skall jag med tårar gälda, att mitt hjerta varit så rikt, att det varit fattigt på tårar, ack då svigtar min själ“. „Se“, sade engeln, måttet måste fyllas, ännu felas mycket“. Än en gång bäfvade qvinnan: „Ljusa engel, låt mig vandra genom tiden, för att söka; låt mig vandra till solens land, till polens is; låt mig söka, kanske finner jag någon tår, som fallit obemärkt, hvarmed jag kan fylla något af måttet. För litet deraf har jag ännu skattat, för att jag ensam skulle förmå att fylla skålen“. Hon blickade upp, för att läsa engelns svar i dess anlete, men då föll solens sista stråle darrande öfver vattnet och nådde hennes öga, och engeln var försvunnen. Men se, hennes hjerta har sökt de gömda tårarna, de obemärkt till jorden fallna. Vill du se en af dem, en stelnad droppe från landet vid polen?

N:o 9g, i anledning af Utskottets Me-» morial, N:o 68, i fråga om tryckning af allmänna Indragnings-Stäten för år 1828, blefvo af Preste-Ståndet, som vidhöll sitt till Utskottets Betänkande, N:o 42 och Memorial N:o 68, den 26 Januarii och den 5 sistlidne månad, lemnade bifall, till handlingarna lagda. S. D. Uagsamt Allmänna Besvärsoch Öeconomie-Utskottens Utlåtanden i N.'o 17, i anledning af väckta Motioner, att den i 24 Gap. Byggninga-Balkerl stadgade skyldighet för hemman å landet, att Brandstod gifva, mätte upphöra j N:o 18, 1 anledning af väckt fråga ont behofvet af en undersökning, till utrönande af grunderne, på hvilka allmänna Brandförsäkrings-Verketä Uandtfond hvilaf m. m, samt Betänkande N:o 20, i anledning af väckta frågor om ändringar uti nu gällande Författningar, angående utmål till grufvor, samt om rättigheten att å andras egor hemta Mytmalm, blefvo, vid skedd föredragning, af Pre® ste-Ståndet bifallne. Prot. Utdrag den 21 April »82gi 79 Från Välloflige BorgareStåndet. S. D. Vid förnyad föredragning, bi föl lös Tjagsamt Allmänna Besvärsoch Oecono»nie-Utskottens Betänkandeti i N:o 19, i anledning af gjord hemställan , att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära del af de Krigs.

R:dr 32 sk. med icke mindre än 15,957 R:dr 17 sk. årligen, men ansett, att, i följd af det nya rese-reglementet, minskning i utgifterne för framtiden torde komma att ega rum, har Utskottet, utan att föreslå någon tillökning 22 Stals-Ulskoltets Utlåtande, Jtf 69. i nämnda anslagssumma, ä bilagda tabell sammanfört ifrågavarande bada anslag med deras förra belopp, tillsammans 7,566 R:dr 32 sk., under titel: reseoch trahtaments-hoslnader, förslags-anslag. 25:o I afseende å anslaget till Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Krigs-lcollegium m. fl. verk samt enahanda anslag för Landtförsvars-Depar~ tementets Kansli-expedition, får Utskottet åberopa sitt här ofvan i l:a punkten afgifna yttrande, i öfverensstämmelse hvarmed dessa anslag blifvit minskade, det förra från 4,500 R:dr till 3,600 R:dr, och det sednare från 2,627 R:dr 43 sk. 8 r:st till 2,327 R:dr 43 sk. 8 r:st; varande likväl detta sednare anslag, som är ett förslags-anslag, för jemnande af Hufvud-titelns slutsumma, å tabellen ytterligare minskadt med 3 R:dr 31 sk. 2 r:st. till 2,324 R:dr 12 sk. 6 r:st. 26:o Uti öfriga till denna Hufvud-titel hörande anslag har någon förhöjning eller minskning icke ifrågakommit; hvadan desamma blifvit å tabellen upptagne till enahanda belopp, som vid sistlidne Riksdag bestämdes, endast med den förändring, som i vissa delar erfordrats i anledning af spanmålens beräknande till 6 R:dr 32 sk. i stället för 6 R:dr per tunna. Stockholm den 14 Mars 1854.

Dessa anmärkningar afse nemligen hufvudsakligen sådana ämnen, angående hvilka uti Storoch Enskiftes-författningarne stadganden antingen icke förcfunnits eller ock varit af bell olika innehåll med de nu gällande 5 i hvilket afseende må nämnas de i Skiftes-stadgan förekommande föreskrifterna om gode mäns utväljande och tillkallande, om gode männens rösträttighet, om häfdebeskrifnings upprättande, om sättet för rågångstvisters anhängiggörande, 0111 serskild gradering al inrösningsoell afrösningsjord, om underställning hos egodelningsrätt i fråga om skifteslotternas antal, om rättegångsordningen i skiftesmål samt slutligen den omständighet, att egograderingen, som enligt Storoch EnskifteslÖrfattningarne skulle vara fastställd innan skiftet verkställdes, i Skiftes-stadgan blifvit undantagen från de frågor, hvilka före skiftes fullbordande skola afgöras. Dä de förutsättningar, hvarpå klandret blifvit grundadt, således befinnas innefatta uppenbara misstag, och den kännedom flera af Utskotteus ledamöter af egen erfarenhet inhemtal om Skiftes-stadgans lämplighet och de välgörande verkningar dess tillämpande medfört till 4 Lagsamt Allm. Besa. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 15. jordbrukets förkofran i Rikets serskilda landsorter, vunnit bekräftelse genom det erkännande af berörde förhållande, som de liesta öfriga motionärers framställningar innehålla, saint, enligt Utskottens omdöme, nämnde stadga är med sådan redighet uppställd och deruti afhandlade ämnen med sådan noggranhet från hvarandra afskiljda, att förändringar, der sådana linnas af nöden, kunna, utan behof af författningens omarbetande, deruti vidtagas, finna Utskotten motionärens framställning om be hofe c t af Skiftes-stadgans omarbetande icke förtjena afseende. Enär så väl Öfver-direktörens lör Landtmäteriel, utaf bemälde motionär åberopade underdåniga förslag, i hvad det angår förändrad organisation af förste Landtmätare-tjensterna, sorn jemväl den del af Riksdagsfullmäktige!!

Det yttrade sig hufvudsakligast i en ständig, sugande, enerverande saknad efter Ingrid. Han som icke var fäst vid någon i verlden med starkare ömhetsband och som alltid varit van att vara sig sjelf nog, gick i flera dagar och kände sig rent husvill och redlös, utan hållpunkt och lifsnerv, bara derför att han ej längre hade den der lilla romaneska brunögda tösen vid sin sida. Han viste icke, huru lycklig han varit under de der dagarna, förr än de redan voro förbi, oeh han hade aldrig trott, att man skulle kunna så hastigt vänja sig in i lyekan och att den kunde lemna en sådan omätlig tomhet efter sig. Till och med arbetet hade förlorat sin lockelse för honom, och han förstod nu mycket väl hvad han aldrig förr förstått, huru det kunde finnas menniskor, som voro liknöjda för sina pligter. Men detta sjukliga tillstånd räckte endast några dagar. Just då det nått sin höjd och han redan funderade på att gifva arbete och pligter på båten och rymma ner till Stockholm hals öfver hufvud, vaknade hans gamla energi ur sin dvala, skakade af sig alla drömmar och ropade till honom: Hvarför hänger du läpp, Jerker "? Jag tror, du har blifvit bortbytt! Du är kär — än se ' n? Laga att flickan blir din, det är alltihop! Har du glömt din devis^ » Hugg i! » Och han högg i. Det vill säga, han satte alla krafter i. rörelse för att skaffa sig den plats han under sin sista Stockholmsresa fått spaning pä. Han skref bref till höger och venster, han som hatade brefskrifning värst af allt i verlden näst bränvin och tévattenspladder; han låg i arbetet från morgon till qväll för att kunna sluta det ett par veckor tidigare och bli så mycket förr ledig att resa ner till Stockholm oeh slå det stora slaget. Ty han egde det lyckliga förtroende till sig sjelf och till ödet, att han aldrig misströstade om möjligheten att uppnå det mål han en gång satt sig före. Han hade hittills haft för stor framgång i alla sina företag för att icke ta det som en gifven sak, att det alltid skulle gå precist som han önskade. Och i detta särskilda fall voro ju alla omständigheter så gynnande.

En tio-årig erfarenhet hade redan bevittnat, att decimal-räkningen icke svarade emot folkets behof, dels derigenom, alt den icke representerade de slags storheter och valörer, som på en gång äro de naturligaste och de vanligaste, dels derigenom, att den för hufyudräknandet utestänger tankeförmågans enklaste operationer, som, ehvad man än må säga om de tio fingrarne, dock äro två, tre och fyrdelningen. För att tillfredsställa dessa nu erkända behof, framkallades ändlligen den fjerde reformen, som sanctionerades genom Decrelet af den 12 Februari 1812. — Enligt detta Decret, skulle väl métre-systemet fortfara alt, såsom det egentligen legala, i alla officiella acter och räkenskaper användas, men för alt tillfredsställa folkets behof i den mindre detalj-handeln, infördes de såkallade mesures usuelles, för hvilka serskildta mått och vigter antogos och tillverkades. Dessa blefvo indelade på följande SS 11 • 1:0 1 Toise ( Derai-boisseau La demi-livre Le quart de livré 1. quarleron Bcsvoch Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 78. Le huitiéme eller demi-quart Le quartd’cnce el. deuxgros Le gros —- Dessa beräkningssält för malt mål och vigt, sorn val hafva metren till basis, men äro helt och hållet skilda ifrån decimal-systemet, hafva ifrån 2812 allt intill närvarande tid varit tillåtna i den allmänna rörelsen: Alen icke engång detta accommodations-försök har kunnat besegra de gamla vanorna. Orsakerna härtill äro flera. Då diciinal-systemet skulle ovilkorligen bibehållas i alla officiella räkenskaper, och den nya indelningen of 18 r 2 icke var påbjuden, utan blott i handeln tillsvidare tillåten, uppkom härigenom en dubbelhet, sora väckte misstroende och underhöll benägenheten för de fordna beräkningarne. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970

A N N A -S T I N A ( torkar sig i ögonen med förklädssnibben ). J a, i v åras så dog hon! 21 A N D E R S . Ho ' var k rassluger hela vintersidan, och så när löfsprickninga k om så bl ef ho' all! ( förnumstigt ) Det ä' alltid v ärst då f ör tocka der k rankingar.. Fars gamla Bl acken dog ve samma tid han, för si han hade fått qvarka i fjol vid Eskilstuna marken! A L B E R T ( till Anna -Stina ). Men nog hade det varit bättre för dig att stanna qvar på l andet! A N N A -S T I N A ( med en blyg blick på honom ). Nej si, jag ville s å gerna opp till Stockholm! A N D E R S . Ja, det var al lri värdt te' få det ur fl inten på'na! Ända sen af ritarn var u te i sockna, så har det aldrig varit nån vån med jänta, ska' j ag li ksom be' te' f å säga! A N D E R S . Det är klara sanninga! I höstase så fria' en af s talldrängarne på Säfstaholm till 'na, men ho' slog baras te åt'en som så .. och det fas t'en hade både sölfverklocka med gul kedja, och 40 riksdaler på sparbanken i Nyköping .. ( med bondslugt leen de ) Så inte vet jag hvad herr afritaren h ar satt för s lag i skalln på'na! Men det var ras ande så sannt det, jag skull' sälja ylletyg i huset breve .. stanna qvar du Anna-Stina tes j ag kommer igen! A N D E R S . Hå körs! afri tarn k änner du fäll, så nog går det an alltid! Adjös så länge! ( bockar sig f ör Albert och ämnar gå , men hejdar sig vid åsynen af mannekinen. ) D et var en förfaslig karl te' stå kaf still .. vo re han inte så granner, så kunde en tro att det vore något otyg!

Jag förstod ej då, hvilket insjuka, tar ungdomsblodet ut sin rätt, det skrattas nerligt förhållande det uppstår mellan denne lä- och skämtas, och då tyckes mig alltid gatan kare och hans många patienter. Sedan begrep lysas upp af deras soliga leenden. Alla mänjag det och log aldrig mer. Det är naturligt, niskor älska nog glädje, men den sjuke väl att hvar och en, med mycket eller litet, efter råd allra mest. För honom blir glädjen hårstrået och lägenhet, vill visa den afhållne en liten hyllhan griper efter, plankan, som skall rädda honing. Och han tycker om att man hyllar honom. nom i den svåraste nöden — melankolien — som Icke denna hyllning, som trumpetas ut på gator ju alltid står på lur att gripa den kroniskt sjuke. och torg, utan hjärtats hyllning är det han vill Följande lilla historia är så betecknande: Om folk hade en aningens aning om hvad en ha. förströelse, ett intryck, hur litet som helst, spelar En Ernst-dag sade en medellös patient till ho» Ack, doktor, alla fira doktorn i dag med för en betydande roll i den ständigt sjukes lif, nom: är jag viss om att de gärna skulle offra litet därnågot, endast jag har intet. » » Håll af mig! » för — men detta tina inre sinne, som kallas blef det enkla svaret. aning, är blott fås egendom. Att sända en bok, Nå, det behöfver då d:r Westerlund minst af en tidning, som är läst och ligger till ingen nytta, alla be någon göra. Men jag tror, att det är all ingen glädje i bokskåpet och samlar damm, till en denna hyllning, all denna kärlek, som han ser sjukling, hur många tänka t. ex. på det? Hur lysa ur de flestas ögon, som gör honom fortfakär är ej en illustration att se på — det tröttar rande ung och segerstolt, och som låter honom ej, men ger dock alltid tanken en annan riktning. kunna bära allt detta stora arbete, utan att slapNå, i Enköping är man nog lycklig att ej vara pas eller tröttna. Att veta sig vara mycket ällottlös i den vägen! Doktor Westerlund förser skad ger alltid kraft och säkerhet. ständigt sitt bibliotek med nyheter, och de stå Skall jag sätta punkt nu? Kanske bäst det, alla till fri disposition.

Maj 145b, utfärdade Privilegier, Stockholms Stad, redan den tiden, af Alder ägt rättighet till Vågpenningars upphäv ander, hvaraf följer, att inrättningen aj Våg i Stockholm ingalunda skett i ändamål att med säkerhet hunna för vägbar t gods bestämma Tulloch Accis-afgifter, hvilka icke. förr än nära 200 år derefter under Konung Gustaf II. Adolphs Regering påbödos ; och som dessutom finnes, att Kronans och. Stadens rätt ansetts lika angelägne att vårda, deraf, att 2 §. i Våg-Ordningen af den. 16 April 1646 innehåller : att vägning skall ske af Stadens vägare i Kronans Tjenares. närvaro, uppå det Kronans, så väl som Stadens Interesse, desto rigtigare måtte iakttagas, hvarf öre Kongl. Maj:t, också, på sådana grunder, ansett Eandt-Tullcirnes af skaffande icke hafva förminskat den rätt till Vågpenningar, sorn Staden äger5 Så har Kongl. Maj:t funnit Stockholms Stad vara berättigad, att, hädanefter såsom hittills, uppBihang till RiksSt. Utsk. Setänkanåen. härn vågpenningar af allt det vågbara gods, sorn till Staden införes till Salu. Och kan Utskottet, tiil följe af allt detta, och de sålunda anförda grunder, icke tillstyrka ändring eller upphäfvande af en rättighet, som i Stockholms Stads Privilegier tydeligen af ålder finnes intagen. Vidkommande sluteligen J. M. Wessings väckta motion om upphäfvande af vissa anora Städers rättighet, att uppbära Vågoch Mätare-penningar för inkommande varor, ehvad de matas eller ej; får Utskottet vördsamligen erinra, det Riksens Höglofl.

De ganska få afvikelser från nämnda förslag, som Utskottet ansett böra ega rum, skola här nedan i hvarje särskildt fall närmare redovisas. De rubba icke i allmänhet det följda systemet, utan innebära fastmera, enligt Utskottets tanke, en något vidare fullföljd tillämpning af detsamma. Endast för vissa betydligare förnödenbets-varor, för hvilka Kongl. Maj:ts förslag upptager fullkomlig afgifts-frihet, har Utskottet, ehuru delande åsiglen att dylika varor, i följd af sin beskaffenhet, helst borde förunnas en sådan frihet, likväl, i betraktande af Stats-verkets närvarande behof, ansett gig böra hufvudsakligen bibehålla nu stadgade afgifter. B ev illnin g s - Ut sko Hets Betänkande Jt? 10. S Då Utskottet, utan att vidare uppehålla sig vid de allmänna grunder, enligt hvilka ifrågavarande lagstiftning, på sätt Kongl. Maj:ts förslag innehåller, synes höra ordnas, öfvergår till förslagets särskilda delar, förekommer i första rummet den genomgripande förändring, som afser att i sjelfva tullsatserna upptaga vissa nu särskildt till staten och städerna vid sidan af tull-umgälderna utgående afgifter, och att för dessa bereda lämplig och billig godtgörelse af tullmedlen. Förslaget härom, sådant dét framställdes af ofvanbemälda kommitterade, bar varit föremål för utlåtande från städernas styrelser och vederbörande embets-verk. Och slutligen har frågan i Statsråds-prolokollet egnats en så fullständig utredning, att Utskottet anser sig hufvudsakligen kunna och böra dertill hänvisa. Fördelarne icke blott af enkelhet och lätthet vid tullbehandlingen, utan ännu mera af handelns frihet att, oberoende af skiljaktiga ort-afgifter, direkte söka de hamnar, som för varu-omsättningen bäst lämpa sig, äro i ögonen fallande. Utom den stats-ekonomiska vinst, som härigenom uppkommer, och i mån af rö relsens utveckling blir af ökad betydelse, samt alltid ytterst inverkar på förbrukarne, utgör denna förändring ett snart sagdt oundgängligt vilkor för möjligheten att i beskattningen å varu-bytet med utlandet göra gällande det system, som i tull-lagstiftningen hyllas. De särskilda afgifter, som sålunda blifvit af Kongl.

Han har alltid hållit på kvinnans frigörelse, och det är det, som fört oss tillsammans. ELISE. Ja, se, om han bara vore poet, skulle han kunna prata bäst han vill, men nu, när han låtsas vara politiker ...! ALMA. Du är ett barn, Elise! ELISE. Naturligtvis! Ju förnuftigare jag talar, desto större barn är jag. Men det måtte vara härligt att förstå honom som du gör, och tala matematik med honom och statistik och kvinnouppfostran och prostitution ... ALMA. Det är inte saker för dig! (Det hörs bjällror). FRU SEGERSTEDT. (in från vänster och går till fönstret) Jag tror det är baron Fredrik som kommer. ELISE. (trycker ansiktet mot rutan) Fredrik kommer! Fredrik kommer! ALMA. (till fönstret) Hvad man blir nyfiken på landet! Men det är visst inte baron Fredrik, – det är bara bror Karl, som kommer och hemtar oss! ELISE. Är det han! Nå då får jag någon att prata med efter min näbb. Vet fru Segerstedt, Alma kan inte numera tala om annat än om samuppfostran och religionsfrihet och emancipation och doktor Segerstedt. FRU SEGERSTEDT. Alma håller på och bli förståndig, fröken Elise. ELISE. Det håller jag gudskelof inte på med, men när jag engång blir det, tar jag inte munnen full af tidningsartiklar och stora intressen för det. Det klär inte häller Alma als! Hon talar om dem bara för att det ska se förståndigt ut, bevars! Då klär det henne bättre att tala om doktor Segerstedt. Alt det där högtidliga om kvinnans låga bildning och mannens förfall har hon lärt sig medan vi varit skilda. Men nu i jul ska jag få henne mindre klok. Hon har alldeles vuxit ifrån mig. ALMA. Du får tids nog själf de där högtidliga intressena. ELISE. Herregud, så hon kan tala som en tråkig bok! Nehej, kära Alma, – det här går ta mig katten inte! Tycker fru Segerstedt värkligen det är roligt? (Det går i tamburdörren. Elise går ut och kommer om ett ögonblick igen med Karl Vahrman, som hon gnider om fingrarna). Han är alldeles förfrusen om fingrarna!

Men likasom jag anser och tror att till lands olika trupper måste finnas, hvartill fordras olika personal och olika öfning (ty man kan icke slå tillsammans infanteri och artilleri och rätteligen icke heller infanterioch jägare-korpser, helst vi hafva alltför få af dessa sednare) på samma sätt är jag öfvertygad derom, att till sjös beböfvas 2 särskilda vapen, ett på de stora sjöarne och ett på de mindre. Det är till detta, som jag anser att man bör bevilja anslag. Hr Brakel säger ang:de det inre försvaret och kustförsvaret, att man bör underhålla allenast ett inskränktara antal slupar och jollar, beröfvade segel, tackling och större delen af årorna, för att endast afses att förtöjas som positionsbatterier. Jag kan dock icke inse hvad nyttan skulle vara, att, innan de blifvit förklarade odugliga, endast använda dem till positions-batterier vid vissa stationer. Jag fattar icke heller, hvarföre de icke kunna få bibehålla sin tackling och sina åror, ty det måtte väl gå lättare att röra dem dermed, än utan dessa tillbehör. Hr Brakel yttrar: »Deremot har blifvit föreslaget ett vidt och obestämdt utsträckt kustförsvar med grundgående fartyg, som är fullkomligt olämpligt på Sverige med sina långt skilda och djupa farleder och hamnar». Något sådant förslag har jag dock icke kunnat upptäcka i K. M:s Propos. I 4:de punkten talar Hr Brakel om att det vore önskligt, om vi hade ett bättre redogörelsesätt, så att man kunde veta hvad hvarje fartyg kostar i nybyggnad och underhåll. Dermed förhåller sig emedlertid så, att 1860 och 1861 års Stats-revisorer gjorde anmärkning derom att man icke af flottans räkenskaper kunde se hvad hvart och ett fartyg kostar, särskildt i nybyggnad och sär - Den 15 November f. m. 67 skildt i reparation. Detta besvarades sålunda af Förvaltningen af Sjöärenderna och befälhafvande Amiralen i Carlskrona, att flottan 1836 fick sig anbefaldt ett nytt redogörelsesätt, sorn uteslöt. de särskilda räkenskaperna för hvarje fartygs byggande och underhåll. Visserligen kunde ett annat sätt vara önskvärdt, men sedan R.

N:o 36. 5W> vre»'entations-förändring; men dä jag får åberopa mig hwad jag i detta afseende dä ocksä nämnde, att jag trodde det sednare endast genom ögonblickets möjligheter kunna bestämmas, torde jag »vidare fä tillägga, att hwad en närmare tillämpning at de nu anförde grundsatser angär, anser jag den höra till sädane detailer, som dels äro mig okände, som dels »vöre alltför »vidlyftigt att här anföra; att h»vad sjelfwa Representations-förändringen angär, kan den icke äga ruin annat än pä twänne sätt: antingen att, som en följd af en pä allmän upplysning grundad allmän önskan, den företages efter ett pä allmänt godkända grunder och pä rigtiga kunskaper och uppgifter stadgadt beslut; eller att Len blir en följd af en sädan wäldsam brytning, dä nägon af närwarande Representationsgrenar »ville undandraga sig Statens allmänna bördor, eller wäldsöra nägon as de andras rättigheter. I det förra fallet wore en förändring en följd as en ntwidgad och längsamt »vunnen erfarenhet, och blott under ett sädant »vilkor skulle jag anse den för »verkligen lycklig, för säkerligen nyttig. I det sednare fallet »vöre den ett nödhjelpsmedel, ound»vikligt, om Samhällets upplösning ej annorlunda kunde förekominas, i längden möjligen gagnande, allt efter sorn det wore mer eller mindre wäl beräknadt, men utsatt för mänga wädor, underkastadt mänga mismöjen. Jag behöfwer säledes ej säga, hivad som är min cngentliga önskan, nemligen att hwad som bör »vara uträknadt till allas högsta fördel, ej »nätte behöfwa nyttjas som ett »värn emot nägras oivilja eller tilltagsenhet.

Sländernes framställningar i förra afseendet höra till deras rättigheter, och kunna icke gerna föranleda till förnärmande af den monarkiska principen; då deremot det nu föreslagna nya påfund, hvaraf någon nytta för folket icke ens af mig kan fattas, uppenbarligen kan i en framtid missbrukas och förvandlas till utväg för en mäktig opposition att tillfredsställa passionerna, ända till att inför Konungen anställa moraliska föreläsningar, och i spetsfundiga ordställningar frambära de bittraste förebråelser. Jag säger icke, att något sådant innefattas i den adress, till hvars antagande vi nu äro inbjudne; och att, då man önskar ett bifall till ^rättigheten att afgifva adressen, hade det också varit bra oklokt, att i första adressens innehåll nedlägga någonting, som kunde verka till afslag; men till hvarje ledamot af detta Stånd hemställer jag nödvändigheten att eftersinna, om den möjlighet är otänkbar, att, i framtiden den rättighet kan missbrukas, hvarom nu är fråga, eller att den kan användas såsom medel alt paralysera 3:dje §:n i Reg.Ftn, som bjuder helgd och vördnad åt Konungens Majestät. Äfven deremot kan man invända, att om så beskaffade adresser blifva föreslagna, bör man förmoda, att de af Ständerna icke antagas; men kan man då äfven glömma, huru mycket våra voteringar bero af conjuncturens makt på sinnesstämningen, eller att, hvad som den ena riksdagen med stor pluralitet förkastas, kan vid en sednare riksdag, med ännu störe pluralitet antagas. Att åt en så vansklig makt anförtro moraliska principens helgd i en framtid, vore i min tanka att bereda dess fall; och jag vågar alltså tro, att om också rättigheten vore i grundlagen medgifven, så vore dock praijudicatet alltför farligt att någonsin begagnas. På alla dessa skäl tiIIslyrker jag, att det Ilederv. Bonde-St:s prot.utdr. må läggas till handlingarna, hvarom jag anhåller om Ilr Frih, o. Landlmrs propos. till R. o. Ad.

Men dessa åtgärder mäste, efter min tanka, vara så beskaffade, att hvar och en tydligen inser hvad de åsyfta, och att ingen kan betvifla, del. raan på fullt allvar vill komma lill målet, ehuru det måste ske småningom och med betänksamhet, utan att på minsta sätt gynna den ena tillverknings-melhoden, under det man söker qväfva den andra, ty det onda skulle annars oförminskadt qvarstå, ehuru i en annan kanske fördei fligare form. Af sådan anledning får jag vördsammast föreslå följande: 1:0 bränvins-brännings-tiden inskränkes till 3:ne månader, nemligen November om hösten, för de möjligtvis frusna potäterna skull, samt Mars. och April, eller April och Maj, om våren, för den mindre foder-tillgång, som då vanligen förefinnes. Med en sådan hrännings-tid blir det icke gerna möjligt för någon alt om hösten och under vintern uppköpa och uppbränna hvad som längre fram på sommaren kan hehöfvas till brödföda, hvilket hittills ej sällan förorsakat förlägenhet och dyr lid på spanmål i alla de orter , som deraf hafva knapp tillgång. Dessutom hafva ju förut många småpannor icke varit anmälda för mera än 3 månader. Denna tid är också visserligen tillräcklig att frambringa långt mera bränvin, än som nyttigt är; men en uppdrifven salubränning med de stora verken skall ofelbart genom en kortare tid i någon moa tyglas; 2:0 afgiften, efter hittills gällande tariff", utgår fördubblad, hvarigenom skallen väl icke blifver så stor för de mindre pannorna, men förhöjningen för alla, både stora och små, blifver dock lika och i samma proportion, som den förut varit.

N:o 29, Rörande dé genom Stora SjöTulls Inrättningen inflytande Bevillningsmedel, blef detsamma, till alla dess puncter af PresteStåndet, bifallet; hvarjemte Ståndet ansåg öfverflödigt, att med den föreslagne Tulbievillnings TarifFen sig befatta, hvilhen efter Ståndets tanka bör till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och godtfinnande, efter nn stadgade grunder, öfverlemnas. S. D. f. m. Då StatsUtskottets förnyade utlåtande: N o 397, Om Medico Theologiska Stipendierna nu åter föredrogs, fann Presteståndet för godt, att bifalla Utskottets i detta ämne, den 9 sistlidne Julii, förut afgifne betänkande, med godkännande af de jernkningar och tillägg utskottet i detta sednare utlåtande tillstyrkt. S. D. f. m. Wid förnyad föredragning biföllos följande från Stats och Ekonomiutskottet inkomne utlåtanden: N o 495, Om återläggande af Herjeådalen till Gefleborgs och af Jemtland till WesterNorrlands Län. N:o 406, Rörande de flere vid innevaran - Trot. Utdr. d. 20 Aug. 1823. 727 de Riksdag väckte Motioner, om nya Post* Contoirs inrättande. N o 4°7» Om nedsättning i beklädnads bidraget vid indeldta Infanteriet. N o /jo8, Om utvägars vidtagande till Communications öppnande med Gellivari Jernmalmgberg uti Luleå Lappmark. LagUtskottets J N:o 145, Förnyadt utlåtande, öfver väckt Motion, om LagmansRätternes afskafFande. Lagoch Ekonomiutskotten. N:o 147» Angående MätningsSättet af Hö och Kol. S. D. f: m. Wid skedd föredragning af LagUtskottets, i anledning af gjorde anmärkningar, förnyade utlåtande:

Jag vill i allmänhet icke att Riks-Banken, genom någon ökning af sina egna låne-fonder, skall utsträcka sin utlånings-verksamhet utöfver de gränser, hvarinom densamma hittills har rört sig, emedan jag tror, såsom jag ock förut har nämnt, det vara vida nyttigare, om enskilda personer och enskilda bolag få befatta sig med att genom hank-inrättningar eller på annat sätt hopsamla och utlåna kapitaler, än att sådant skall ske af staten sjelf och för dess räkning. Men då jag anser den för landets materiella utveckling i hög grad gagneliga depositions-rörelsen icke kunna med fördel drifvas, om icke insättningar och ålerultagningar få göras i för insättarne närbelägna bank-inrättningar, och då jag tror att del i flera afseenden skulle vara för Riks-Banken skadligt, med den styrelse och organisation, som denna bank nu eger, om bredvid densamma skulle i hufvudstaden uppkomma någon, vid mindre stränga former bunden , enskild bank-inrättning, kan jag ej undgå förorda,- att Rikets Ständers Bank må få öka sina äldre rörelse-grenar med cn /tillständig t och vät ordnad dep os itions-rörelse. Angående den detalj-föreskrift i Utskottets förslag om uppoch afskrifnings-rörelsens ordnande, att ränta icke skulle fä beräknas på medel, som mindre än en månad varit i Banken inneslående, nödgas jag anmärka, att ett sådant stadgande, efter min tanke, skulle göra nära nog omöjlig hela den nya rörelse som Utskottet, genom sitt förslag, velat i Banken införa. 3:o. Innan jag slutligen framställer de anmärkningar som jag har att göra i afseende till åtskilliga fel och brister, som, enligt min åsigt, vidlåda Utskottets förslag, angående Filial-bankernes organisation, önskar jag förutskicka den förklaring, att jag fullkomligt gillar Utskottets förfarande, alt under nuvarande förhållanden hvarken utdöma Privat-banker eller Filial-banker, utan hellre vilja, under försök att förbättra begge systemerna, fortfarande bibehålla dem bredvid hvarandra.

Bidderskapets och Adelns Ledamöter ans-tt de mål, som angå ofvanom förndal rit a ämnen, böra betraktas -såsom Police-mål, och att på sådan grund de samma borde höra till Konungens Befallningshafvandes .behandling, men att deremot hos Hedervärda Bonde Ståndet påstående blifvit Vackt, att frågor, angående försummad Håll och Beserv - 77ä Den 7 Juli; Reserve-skjuts äfven endast af Härads - Rätterna må upptagas och afdömas. Då det således nu åligger Utskottet, att ofver omförmälta anmärkningar afgifva utlåtande, får Utskottet, hvad den förstberörde beträffar, förklara , att enär Utskottet icke föreslagit något nytt stadgande i förrberörde ämnen, utan endast sökt ådagalägga, att med Allmänna Uagen och gällande Författningar är öfverensstämmande, det mål, som angå försummad Kronoskjuts och åsidosatt väglagnings skyldighet, för närvarande tillhöra Härads-Rätterna, på hvilken grund, och då motion derom blifvit, vackt samt till Utskottets yttrande remitteradt, att ett härifrån skiljaktigt behandlingssätt af besagde mål skall vara antaget, Utskottet trott sig hafva skäl tillstyrka, att igenom utfärdande författning matte bestämmas , att det redan stadgade förfarande med dessa ärender bör iakttagas, finnér ock Utskottet sig så mycket mindre äga anledning till förändring af berörde utlåtande, som Utskottet icke anser, det något hinder eller uppehåll vid vägalotts innehafvares tillhållande, att fullgöra deras åligganden vid de dem tilldel elta vägstyckens vidmagthällande, deraf kan uppstå, det de för underlåtenhet deraf böra vid Härads-Rätten tilltalas, sorn, enligt 25 Gap. 11 §. Byggniiiga-Bä!- ken, Krono - Betjeningen är berättigad, att då väglotts-ägaren icke inom föresatt dag bättrar dess ogilda vägstycke , låta sådant för lego verkställa och att uttaga kostnaden dervid hos den tredskande. Hva#

Den uti ifrågavar. § af utsöknings-balken stadgade korta preskriptionstid har gifvit och skall, om den får qvarstå, säkerligen ännu gifva anledn. till afskärande af många rättmätiga fordringsanspråk. Så kan t. ex. hända — det har hittills inträffat — att, sedan K:s bef:de hänvist en fordringsägare att slämma till domstol inom natt och år efter dess utslag, men fordringsägaren öfver detta utslag hos hofrätten anfört besvär, så anser hofrätten i utslag, som meddelas efter nämnde tids förlopp, besvären icke kunna till pröfning upptagas, antingen derföre, att hofrätten finner klaganden icke vara behörig fordringsägare, eller af annan anledn. Domaren lärer då icke kunna undgå att anse fordringsägarens derefter genom stämning väckta talan vara för sent anställd, hvarigenom fordringsägaren är sin fordran qvitt. Jag får derföre vördsamt hemställa, att preskriptionsstadgandet uti 2 cap. 5 § utsöknings-balken måtte borttagas; till hvilken hemställan jag tror mig så mycket hellre hafva anledn., sorn lag-comite'n, uti förslaget lill utsöknings-balk, ansett omfömälde preskription icke böra äga rum. I sammanhang med omförmälde preskriptionsstadgande står hvad K. förordnm ang:de vissa omständigheter i lagsökningsoch utmätningsmål d. 28 Juni 1798 uti 7 § innehåller, att då K:s bef:de känner gäldenär skyldig att undergå utmätning, men lemnar honom öppet att vid domstol söka sitt igen, gäldenär bör, inom den tid, 2 cap. 5 § utsöknings-balken stadgar, göra sin återvinningstalan vid domstol anhängig.

Med detta utbyte tror jag, att begge åsigterna skulle vara skäligen belåtna, och jag mäste så mycket hellre yrka något dylikt, som jag i alla delar förenar mig i hvad Hr Edenhjelm yttrat i afseende på deri oformlighet oell collision, som kan uppkomma emellan Konungens Bef:h:des ombuds tillgöranden, och dem, hvartill Konungens Bef:h:de sedermera kan finna sig befogad i ändringsväg. Så länge ordet ”ombud” står qvar, så förutsattes naturligtvis, att landshöfdingen vid förrättningen är närvar., antingen sjelf eller genom substitut. Det är detta som jag anser oformligt och för ingen del behöfligt, ty då besvär öfver mantalslängderna i alla fall dragas inför Konungens Befthtde, så blir han ändock i tillfälle att pröfva dem. I afseende på förrättningens ordentliga gång erfordras således blott en person, som derför är ansvarig. En sådan ansvarighet är alldeles icke oskiljaktigt förenad med mantalsskrifvarens befattning, hvilken verkligen har ett helt annat föremål. Om man således, på sätt jag nyss hade äran nämna, utbytte ordet ”ombud” emot något annat, som uttrycker, att en person af Konungens Befthtde bör utses att stå i spetsen för mantalsskrifningen, eller alt denna sker i hans närvaro och under hans ledning, så är jag för min del tillfredsställd, och jag tror att roan äfven å andra sidan kan vara det. Jag anhåller således, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes, innan punkten i sin helhet blir föredragen till afgörande, låta denna åsigt komma under öfverläggning. Hr von Rosen: Jag kan icke dela den siste värde talarens tanke, att Konungens Bef:h:de icke borde hafva ombud vid mantalsskrifningarna. Jag fäster mig synnerligen dervid, att oro författningarna medgifva honom att der hafva ombud, så har han också rättighet att vara sjelf närvar., om han så nödigt pröfvar. Jag tror det är rätt vigtigt.

Ut Supra. Ex Protocollo Clas Arvedson. Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl. Ridderskapets och Adelns Plenum, e. m. den 27 fuli lg 15. S. D. Den 37 Juft. S. D. U onstitutions-Utskottefs, sedan den dennes på bordet hvilanda, Memorial af den 2>o nästföregående, om en förändrad redaction af 5. §. 1. Mom. i Trye'frihetslagen, föredrogs å nyo och bifölls till den kraft och verkan , sorn 56. §. Regerings-Formen förmår. Ut Supra, Ex Protocollo A. G. Silverstolpe. S. D. Vid fö rnyad föredragning af Allmänna Besvärs och Oeconomie Utskottets, den 12 och 15 sist!. Juni på bordet lagda, Betänkande, af den 6 nästföregående, om rättigheten för Eumpsamlare, att omkringresa i landet, samt om lumpors anskaffande för pappersbrukens behof, blef detsamma af Ridderskape t och Adeln bifallet, med det tillägg, som uti Banco-Utskottets, den 1B dennes deröfver afgifna, och nu i sammanhang dermed äfvenledes föredragna, utlåtande innehålles. Ut Supra. Ex Protocollo A. G, Silverstolpe. S. D. Vid justeringen af Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande lindring i Båtsmans-indelningen i Blekinge Eän, anmärktes, att ej tydlig skillnad deri vore gjord imellan Batsrnans-indelningen och Båtsmans-roteringen, samt att det deruti nvtt - Den 2 7 Juli. nyttjade ordet vargering ej vore anvlindbardf, enär vargering ej hade något sammanhang med Bä tsmanshället.

Jag går på tå bakefter henne och vågar knappt andas; jag vet att minsta buller eller klumpighet kan vålla mig onåd, att denna hvita panna har två skarpa rynkor, liksom ristade med en nålspets mellan de tuschstrecks-artade ögonbrynen, som äro för smala, för lätta och allt för originelt tecknade, för att kunna härflyta annat än från naturens hand; jag vet att dessa klarblå ögon med de stora pupillerna och de korta, ramsvarta ögonhåren äro strängare än alla de bannor jag fått under min på bannor rika lefnad; och jag vet, att den korta utvisningsordern: »gå!» – inte tillåter någon appell. Hvarför hon är i godt humör, anar jag icke. Ingen har nånsin talat med mig hvarken om det eller om något annat, men erfarenheten har lärt mig, att hon är i godt humör när hon packar, så länge det ännu icke är i yttersta minuten och hon fruktar att komma för sent, ty då kan ljungelden slå ner i hufvudet på hvem som helst. – Hon gör inte stort afseende på personen: husets stränge husbonde blir i sådana ögonblick lika hundsvotterad som den, hvars enda uppgift i lifvet tycks vara att taga emot ovett. Jag har stått på tröskeln i den öppna dörren till hennes rum, dit ingen i huset vågar sig utan särskild tillåtelse. Jag har tagit ett skyggt steg tillbaka hvar gång hennes blick snuddat vid mig. – Jag har gjort det af barnslig, genompiskad diplomati, derför att jag vet, att denna ödmjukhet gör intryck på henne. Kryperi stöter henne aldrig. Man skulle få kasta sig på näsan för hennes fötter och kyssa hennes kjortelfåll utan att hon skulle känna det som en förnärmelse. Min list har lyckats och jag har fått komma in. Der fins en oändlig massa härligheter att se på, nu när hon plockar fram ur lådor och askar för att packa. Och medan hon virar papper kring dem och lägger dem ner, alla dessa ting, som en qvinlig elegans behöfver, småpratar hon.

N-o i84- Transport 880: — —» mare, än andra värfvade truppers; att Svea och Wendes Artillerie-Regementen bestrida en betydlig Garnisons-tjenstgöring, och att, efter hvad upplyst blifvit, det i senare lid skall varit omöjligt, att, med det förut bestådda gaget, hålla den fastställda styrkan complett; ty och då ett tillräckligt underhåll för manskapet befordrar ej mindre dess användbarhet i tjensten än stadga i uppförandet, hafva Rikets Ständer, med tillika fästadt afseende på Artillerie-vapnets vigt, bifallit den begärda gagetillökningen, att å Stat uppföras med 6,188: 4* — Vi (Ikorn mande tillökningen i recruterings-penningarne, hvilka vid senaste Stats-reglering anslogos att vid Artilleriet utgå med 4 R:dr 8 sk. per man; så och enär recrnterings-passevolancen vid andra med Artilleriet jemförlige värfvade trupper är bestämd till 5 R:dr, och i händelse recruteringen directe skedde för Kronans räkning, och hvarom fråga af Befälet lärer varit väckt, densamma otvifvelaktigt komme att medföra större utgift, hafva Rikets Ständer likaledes funnit godt bifalla, att recruterings-penningarne må äfven vid Artilleriet höjas till 5 R:dr per man om året, samt att det derigenom uppkommande tillökta årliga anslag må å Stat uppföras med - - 2,5oo: — •— Då i afseende på det, i och för undervisningen vid Artillerie-Regementena såsom behöfligt ansedda anslag af 3oo R:dr till arfvoden för en Informations-Capitaine, en Subaltern-Officer och en Under-Officer, samt af 100 R:dr till anskaffning af Läroböcker, eller tillsammans 4oo R:dr för hvarje Regemente, Rikets Ständer funnit egenskapen af Artillerievapnet fordra, att äfven Under-Befälet och Constaplar ega vissa kunskaper, hvaraf blifver en nödvändighet, att tillgång på undervisning för detta Underbefäl inom Regementet finnes; hafva Rikets Ständer uppfört å Stat nyssnämnde anslag med ett sammanlagdt belopp äf 1,200: Som nyttan af kokinrättningar vid värfvade Regemen Transport 10,768: 4, Transport Expeditions-Utskotlets Forsla» till und.

I sammanhang med förenämnde reform blefvo äfven till den korresponderande allmänhetens beqvämlighet breflådor, i hvilka alla tider på dygnet bref kunde nedläggas, för att genom Postverkets försorg befordras, anbragta ej mindré vid hvarje postkontor och postexpedition samt vid lämpliga ställen å pöstvägar efter kommunernas derom i stadgad ordning gjorda framställningar, än äfven vid serskilda platser i de större städerna, synnerligast i hufvudstaden, der en serskild expedition för sådana lädbref inrättades: och är, såsom bevis till hvilken grad detta lättare sätt attia bref transpörterade såväl till postkontoret sorn till personel; inom staden blifvit af allmänheten anlitadt, anfördt, att sålunda i breflådor inom hufvudstaden nedlagde bref under de sex sista månadernc af år 18’5 utgjort ett antal af 177,948 st. och föt hela året 1856, 483,190 st., deraf 104,873 lbkalbref, eller så<lane, sorn varit adresserade till personer inom’staden och genom Postverkets försorg blifvit dem tillställde. 3:o Under loppet af ifrågavarande 2:ne år hade följande nya post-anstalter blifvit inrättade nemligen: Postkontor i köpingen Örnsköldsvik, i sammanhang hvarmed' blifvit anbefalld flyttning af postkontoret i Bjästa inom Vester-Norrlands län till Ulånger i samma län under förm af post-expedition. Po st-expeditioner vid Åtvidabergs kopparverk och Östra Husby inom Östergöthlands län, i Gamleby köping inom Kalmar län, vid Wittsjö i Christianstads, vid Håkanstorp i Skaraborgs, vid Karlskoga i Örebro, vid Ökne, Sunne och Råda inom Wermlands, vid Norberg i Westmanlands samt i Råneå socken och vid Öfver-Torneå inom Norrbottens län. Po st-stationer på 4 ställen i Jemtland, i sammanhang med här nedan omförmälda nya postgång emellan Österåsen och Gäddede.

Det fordras visserligen en närmare undersökning, hvad orsaken kan vara till desse menliga förhållanden. Ligger ej felet uti inrättningens organisation, så måtte det ligga hos den personal, som till dess förvaltning användes. I alla fall synes det vara riktigast att bifalla Utskottets Betänkande; emedan de åtgärder, som med inrättningen skola vidtagas, först böra från Styrelsen utgå; men skulle »nan likväl besluta en återremiss, så anhåller jag ött mine anmärkningar äfven måtto få densamma åtfölja. Friherre Cederftrom, Jacobi Vid frågan om en allmän Stuteri-inrättning, bör man ej allenast taga kostnaden af de hästar som derifrån årligen utgå, uti beräkning, utan äfven och i synnerhet det inflytande den har på hästaf vein i hela provincen, och den nytta, som deraf kan uppkomma, bör ej lemnäs ur sigte, då Utskottet beräknar kostnaderne. Jag tror det vara gifvet, att Staten behöfver ingå uti kostnader, för att befordra hästafveln, och man behöfver blott kasta ögat på Tullspecialerne, för att se, huru mångå hästar till Sverige införas emot tull, oberäknad! alla, som lurendrågas. Om hästafveln förbättras, kan detta förhållande småningom upphöra. Jag anhåller, att desse anmärk lingar mätte få åtfölja återremiasen. Den 30 Augusti J. m. Herr af Uhr, Guftaf: I anledning af Friherre Cederströms anmärkning, anhåller jng få fästa uppmärksamheten deruppå , att om Strömsholms Siuteri-inråttning gjorde den nytta för håstafveln, som han förmodar, så skulle det vål förnämligast visa sig i de orter, som omgif*, va inrättningen. Likväl år det allmänt kändt, att i andra provinser finner man vida båttre hästar ån i Westmanland der Strömsholm är beläget. Dessutom år det allmänt antagit, i synnerhet i England, att råtta sättet att upphjelpa afveln af husdjur ej år att införskrifva främmande rscer, utan att de, som inom orterna finnas, sorgfälligt vårdas.

Ett sådant förhållande skall onekligt förvärfva det Vällofliga BorgareSlåndet en evig erkänsla af Svenska Folket, men — jag beklagar, att det Hedervärda BondeStåndet bifallit Betänkandet; och jag vill tro, att samma RiksStånd vid det tillfället endast afsett afböjnnde af vådor för enskild säkerhet, söm genom grofva missdådares lösstäppande kunde uppkomma; detta skäl har man vetat, att i förslaget uppgifva, men i8 4 Den 3 F e b r u « r i i e. 111. hvilket jag alldrig skall kunna öfvertygas varit den verkeliga grunden för ett förmodadt hopp om förslagets lyckliga genomdrifvande, utan tror jag helt oförtäckt, att statsfångars hastiga undanrödjande varit motivet för det olyckliga förslaget; och sådant torde undgått det bifallande Ståndets uppmärksamhet och beräkning. Då jag förmodar, att Lagutskottet är sammansatt af i lagskipningen; — i begreppet om menniskans rättigheter och skyldigheter; — i hedömmandet af Lagbestämmelser, passande för Tidehvarfvets lyftning från råhet, slafviskhet och förtryck, till hildning, humanitet och menniskokärlek, bevandrade män; — förvånar det mig, att Utskottet för andra gången tillstyrkt en Lag, hvars tillkomst ménniskoslägtet skulle hata, och hvars stiftare knappt skulle förtjena att minnas. Då likväl det blodiga förslaget ånyo förekommit, vill jag icke afundas LagUtskottets Ledamöter äran af de följder, sorn förslaget medförer, i händelse detsamma bila lies ; men med en hemsk känsla uttalar jag hädanefter ordet Lagutskott. Be offers blod, som skall flyta för de i våldets hand iagde medel till utplånande af hvarje redlig — hvarje sanningsälskares, •— hvarje frihetens försvarares existence, må gerna ropa hämnd öfver dem som vållat biods-scenerne.

Ett sådant partielt införande af några få förändringar bolagsmännen emellan innebär för alfärsmannen icke någon säker ledning för kan - 486 Den 25 Januari e. m. nedomen om bankens ställning och soliditet. Jag tror, att man vöre mera belåten om på bankens conior alltid funnes tillgänglig en fullständig förteckning på bankens delägare. Delta stadgande trodde jag i stället hafva bort i § inflyta, emedan det andra blott tjenar till att partielt tillfredsställa nyfikenheten; men min mening blef af de förenade Utsk:n underkänd. Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Såsom leda mot af BancoUtsk. har jag visst icke något skäl att förlänga discussioncn. Utsk. är redan alltför mycket betungadt af leclur; ty ännu har Utsk. sådant arbete för kanske 14 dagar, om allt fullständigt skall genomgås, innan det hunnit sluta läsningen af discussioncn i samteliga RiksStm öfver financefrågan. Men dä flera talare fästat sig vid denna punkt, anhåller jag blott få göra den observation, att nyfikenheten är väl lemligen billig hos dem, hvilka skola laga emot reverserne såsom penningar, att fä vela, hvilka de Herrar äro, som dem utgifvit. I England finnes en bill, som uttryckligen stadgar, att hvarje förändring, sorn göres i personalen, så väl uti styrelsen öfver, som bland ägarue af privatbankerne, skall lillkännagifvas i tidningarne, dock blott i de orters tidningar, i hvilka banken verkar, hvilket äfven här kunde vara tillfyllestgöraude. Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det åberopade stad gandet i England gäller egentligen banker, hvilka icke hafva så mänga delägare, som det förutsattes att de Svenska skola fä, och som de för närvande äga. Der förkomma således icke sä ofta förändringar som i våra privatbanker, och dessutom är del mycket man gör i England, som just icke är skäl att taga efter i Sverige. Hvad åter angår de anspråk, som allmänheten kunde äga på att få veta hvilka som äro ansvarige för desse bankers sedlar, så synes mig icke dessa anspråk mest grundade i de orter, der banken är belägen, ty der kän hvar och en invexla sina sedlar på bankens conior.

Allt detta beror naturligtvis på granskapet af varma hafströmmar och ett året om öppet haf på ringa afstånd från kusten. August Karlowitsch Ziwolka, född 1810 i Warschau, död 1839 på Novaja Semlja. Efter en pennteckning meddelad af Herr Paul Daschkoff. Med denna olyckliga och, efter hvad det tyckes, mindre väl anordnade resa afslötos de ryska Novaja-Semlja-färderna för en lång tid. Före den norska fångstperiodens början har man nämligen i nordostfärdernas historia att ytterligare anföra endast två ryska sjöfärder. Paul von Krusenstern d. y., född i Reval 1834, död i Dorpat 1871. Den första af dessa föranleddes af ryska örlogskaptenen Paul von Krusensterns önskan att med en honom tillhörig, för tillfället i Petschora befintlig skonare, Jermak, företaga en ishafsfärd för att kartlägga kusterna längre öster ut. Han ämnade sjelf öfvertaga befälet och medtaga såsom underbefälhafvare sin son löjtnanten vid ryska marinen Paul von Krusenstern d.y. Denne sändes förut för att sätta i stånd Jermak, hvilket han med beundransvärd omtänksamhet och duglighet verkstälde, så godt sig göra lät, i en trakt, der då för tiden nästan allt, som behöfdes för ett fartygs utrustning, saknades. Sjelf kunde den äldre v. Krusenstern ej i tid komma till afseglingsorten, hvarföre befälet öfverlemnades åt sonen. Michael Konstantinowitsch Sidoroff, född 1823 i Archangel. Denne lemnade Petschoras mynning den 10 sept./ 29 aug. 1860. Tre dagar derefter kom han till Kariska porten, hvilken var fullkomligt isfri, likasom det öster ut belägna hafvet. Men den sena årstiden, Jermaks bristande utrustning och, efter hvad det tyckes, äfven ordalydelsen i de order han mottagit, tvungo honom att vända, sedan han trängt ett stycke in i Kara-hafvet. Den 19/7 sept. ankom han således, utan att hafva nått sitt mål, åter till Petschora.

355 den ifrågavartde afgiften skall utgå, har jag intet att deremot anmärka likasom icke heller i afseende på afgiftens belopp; men jag trodde, att uttrycket för hvarje plenum skulle tydas så. att om plenum börjas på f. m. och fortsattes på e. m., skulle detta anses såsom ett plenum. Anlages Hr von Hartmansdorff? förslag, vinnes all behöflig tydlighet. Då vi alla synas ense om summans belopp, lärer väl, såsom en talare yttrat, någon återremiss icke erfordras, hvarföre jag anhåller, att vi ,måtte afgöra frågan i enlighet med Hr von Ilartmansdorffs förslag. Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde Hr Gr. o. Landtm., att i afseende pä förevaride Mern. förslag till förändringar, som dock icke afsågo hufvudsaken, utan blott redactionen blifvit framstäldte af 3:ne talare Frih. Stjernstedt, Hr Hjärne och Hr von Hartmansdorff, af hvilka dock den förstnämnde afstått från sitt förslag och instämt med Hr von Hartmansdorff. Hr Hjärne: Jag anhåller att få instämma med Hr von Hartmansdorff. Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att Hr von Hartmansdorff förslag innehöll, alt för hvarje ny vakt, som reqvireras, anslås 1 R:dr 16 sk. biko, hvaraf 16 sk. (ill vaktbefälhafvaren och 1 Ridr till fördelning emellan manskapet, samt hemstälde örn R. o. Ad. behagade bifalla Riddarh.Utskis tillstyrkande, med det förtydligande Hr von Hartmansdorff föreslagit. Ropades Ja. Hr Ribbing, Arvid: Då jag här in pleno inträdde hade R. o. Ad. redan afgjort Betänk, i anledn. af väckte motioner om tillsättande af klockarelägenheter i Skåne, Halland och Blekinge. Jag hade visserligen ämnat, att yttra mig i denna fråga. Nu är det för sent.

1 2 ^V/0 /o. /'/ottco//e^ ö/tb /i>rF^zezrt/e?r, ^a//e^ r»/e> /^ll/r>s Mr/.r ^o/rrzzr^e/t utr »5tat^crz/s^ ä Aoc/:^o/m>r ^/ott c?ezz >5 >/amra?'/ 18^0. I^u, vgnancle: viring Hxeellen8 /u8UUce-8ttt8-lVIini8tti n I^erv 6ie5ve ^o^ezr^/crz/. Ull ju8ttiin,^ett, i olvei-en^Uimmelse me^i 56, ni. settucjd veslut, npp8ett fö,8>eA Ull Lon-;!. Ngj:t, nppä 8lr>tt-8eei etti a> en8 oell 8ttt8-kääett uncjeictäni^a Ull8tv>^r>n, lreiöille 5oi'8lr>A, 8äclnnt rjet l1nne8 cletta ?lotteoII Iiils^äd, i lVäkle, Zilln 8l>mt Izef»ll», ntt, i enlizllet meä äettamma, n8mnäe krojloUUon si^nile i VilnliA o^clninZ ex^eäierg8.

Det gör ej tillfyllest, att Dögste Domstolen, otillgänglig sör all slags sädan inflytelse, som sör Domaren dör vara fremmande, samvetsgrann!, oed dolistalligen tillämpar lagarne. De rättsöliande döra äsven vara okvert^gade derom. Kongl. IVlaj:t tror, att, om Dan devistade Dögste Domstolens sammanträden, sör att deltaga i utredandet ak tvistemål meddorgare emellan, sliulle Dan, längt ikrän att väelia en d^lili öfvertygelse, gifva illviljan ett, eduru pä all sanning dlottadt, tillfälle, att indilla enfaldiga mennislior, att Konungens närvaro under ökverläggningarna insliränlit den kridet, som är nödvändig, kör att samvetsgrann!. afdämma rättsgängsärender. lXär Konungen, omgikven ak sitt 8tats-käd, i nationens namn, utöfvar det ärofullaste ak sina prerogativ» det som dvarje kegent med glädje uppfyller, nemligen denädningsrätten i drottmal, dör mindre afseende göras pä lagens stränga fordringar, än pä de vid dvarje mål särelcommande mildrande omständigdeter. Kördällandet är delt olilia, dä Konungen devistar Dägste Domstolens ökverläggningar. Der dunna mildrande omständigdeter emot lagens destämda dolistak lode tagas i derälining. konungen uppfyller der sin liallelse, da Dan ger sina röster till drottets destralkning; men om sedan, i sitt 8tats-kad, Dan denädar den drottslige, sliola mänga ielie liunna katta, dvarkäre denna denädning ej omedeldarligen egt rum i /(onA/. /!/«/:/5 TVäd/grr 7^.-c> 74.

Herr Rotblleb. Jag har aldrig welat skydda någre olaglighet»; jag har aldrig yrkat nägon olaglig Wargering. Jag har twartom förenat mig uti den önskan Grefwarne Möner och l^övendjelm framsiält, att hos Kongl. Majit skulle anhällas om en sädan undersökning, hwarigenom det fullkomligen kunde utrönas huruwida Skänsta Wargeringen pä ett lagligt eller olagligt satt tillkommit: Hwad Herr Grefwe Nsmitton behagar kalla en afmig meddelad Historifl Berättelse, är icke annat an hwad som hwar och en bör kanna, säsom ägande sin grund i Rikets Grundlagar och innefattande sä tydliga föreskrifter, att ^ag hade trott det man icke skulle behöfwa pä dettä rum anföra nägot till deras förswar. Grefwe Dövenh^elm, Lsrl ^xel. Contraeter mä wara af hwad beskaffenhet som hälst, sä är det ej individa», hwilka kunna stämpla dem olagliga: bäde Grefwe Mörner och iag haswa yrkat, att de skulle underkastas en laglig pröfning och dermed synes allas ratt wara fredad. Hwad ten ro§- i Zldeliga Privilegierne angär, hade jag ej wäntat mig, alt höra den äberopaö och anwandas af liberalt - Den Z Aprr?. H7 beralt tankande Ledamöter af detta Ständ. Jag ager ingen ting, men derföre stall ingen säga mig, att jag har mindre städade begrepp om rättwisa och Pligter, eller mindre kärlek till Fädernesland och Lagar, ali de, som kunna skryta af stora Potzessioner. Grefwe Märner, Ellvik Qörsn. Hwar.ie Landsort har sine särstildta Aneckte-Contracter. Olikheten dem emellan kemisar ej något för eller emot deras rigtighet. Den egentliga frägan wid detta tillfalls ar, huruwida Contra» eterne qm Skänsta Wargering»» äro lagliga eller ej. Jag tror icke nägon kunna pästä att

Beträffande denna fråga hade, enligt hvad Statsråds-protokollet innehåller, Generalfälttygmästaren och Chefen för artilleriet, bland annat, anfört, dels att artilleriets materiel vore, om ordet toges i vidsträckt bemärkelse, af så stor omfattning och att besvarandet af dithörande frågor fordrade insigt i så många olikartade kunskapsgrenar, att man dervid ofta måste vädja till andras erfarenhet, hvilket i mindre stater alltid blefve händelsen, när frågan vore af den natur, att dess lösande på experimentel väg fordrade stora tillgångar; dels ock att, ehuru uppfinningar af värde visserligen numera icke länge kunde undgå att blifva föremål för offentligheten, och så förtjenstfull en del af den utländska militär-litteraturen än ock vore, en på denna väg inhemtad kunskap alltid torde komma att stå tillbaka för den erfarenhet, som vunnes när man vore i tillfälle att på stället undersöka förhållandet; och då, särdeles med hänseende till de stora och hastiga förändringar artilleri-materielen under de sednaste åren undergått, det måste vara af stor vigt, att artilleri-officerare beredas tillfälle att i främmande länder inhemta kännedom om vapnets utveckling, torde derför erforderliga medel böra anvisas; men, enär, på sätt af Statsråds-protokollet vidare inhemtas, utaf den nu begärda summan endast 3,000 Riksdaler beräknats såsom tillgång för resestipendier, under det återstoden, 1,000 Riksdaler, skulle användas i mån af behof, då till följd af inom vapnet inträffade förhållanden sakkunnig person ansåges böra beordras att i särskildt uppdrag afresa till utlandet, har Utskottet, då Kongl.

Ridderskapet och Adeln, Borgareoch Bonde-Stånden hafva ock i denna del bibehållit gällande taxa, men Preste-Ståndet återremitterat densamma i anledning af derstädes framställd anmärkning, att då, till skydd för inhemska husfliten, gröfre släta färgade och ofärgade bomullsväfnader, eller af till och med 88 trådar på tummen i ränningen, voro ända till för några år sedan förbjudne, nedsättningen af detta förbud till 76 trådar på tummen i ränningen verkat ganska ofördelagtigt för inhemska bomullsväfnads-industrien. Med anmälan alt den ifrågavarande bestämmelsen varit gällande sedan tillämpningen af 1835 års Tulltaxa vidtog, eller under nära 10 års tid; och då tre Stånd godkänt Utskottets förslag att idelina del icke afvika från gällande taxas bestämmelser, anser Utskottet sig icke böra den åsyftade ändringen tillstyrka. Vid den nästföljande rubriken ''Corderoy och Cordet, Sam"met och Manchester samt Satin och Jean” hade Utskottet ansett böra tilläggas ”Parcum”, som icke någonstädes funnes uppräknad, men enligt General-Tullstyrelsens förordnande tullbehandlades lika med förslberörda väfnader. Ridderskapet och Adeln har i detta afseende vidblifvit gällande taxas lydelse, samt Presteoch Bonde-Stånden godkänt Utskottets förslag; men Borgare-Ståndet återremitterat rubriken efter derstädes gjorda anmärkningar, att vid densamma ytterligare borde tilläggas dels kanfas, som i saknad af specifikation tullbeliandladcs lika med gaze, och dels jemväl bolstervar ; men som någon villrådighet angående tullbehandlingen af de nämnde väfnadsslagen och de taxe-rubriker, hvartill de böra hänföras, icke försports, samt de ledamöter inom Borgare-Ståndet, som gjort framställning om deras specificerande derifrån inom Utskottet afstått, tror Utskottet sig, vidhållande dess förut afgifna förslag, Rih. lill R. St. Bcvillnin£s~ZJtskoltets Vt låtande, N.-o 2 6. böra tillstyrka, att berörda yrkanden icke må till någon vidare åtgärd föranleda.

Lag fälld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen håfve makt att sådan Dom ändra, Konungen dock obetaget att göra Nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig lill den dömdes återinsättande i Rikets tjenst. R F. J 103 § 122. Vid hvarje Riksdag skall Riksförsamlingen välja RO § 64. Fyratioåtta bland sina ledamöter till en Nämnd, som äge att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förljente alt i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel eller brott, hvarom nästföregående § handlar, likväl kunde anses böra ifrån utöfningen af Konungens Domsrätt skiljas. Denna Nämnd träde, samma dag, den blifvit vald, tillsammans. Pä det sätt, so/n för omröstning inom Riksförsamlingen är i allmänhet stadgadt, röste samtlige Ledamöterne, man för man, öppet, öfver den frågan; skall omröstning anställas lill uteslutande af någon bland Högsta Domstolens Ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de Heste med NEJ, blifve då Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bibehållue. Aro lika mångå JA och NEJ, eller hafva flere besvarat frågan med JA, uppgifve hvar och en af Nämnden de färre eiler flere, dock högst trenne, ledamöter af Högsta Domstolen, hvilka han anser böra entledigas. Den eller de, som af minst Trettiotvå sålunda blifvit uppgifne, anses från Riksförsamlingens förtroende uteslutne och blifve af Konungen, hos hvilken Riksförsamlingen derom skall anmälan göra, ifrån Embelet genom Nådigt afsked skiijde. Dock tillägge Konungen honom eller dem hvardera en årlig Pension till Lönens halfva belopp. § 123. Ej må Riksförsamlingen ingå i någon särskild b., f. 5 104, pröfning af Högsta Domstolens beslut, eller någon allmän öfverläggning derom uti Nämnden förefalla. § 124.

214 finnes intaget i den tryckta revisionsberättelsen ; så fann jag mig föranlåten alt, i egenskap af redaktör af Militär-författnings-samlingen, till K. M. uti underd. skrift af Den 14 December. 205 cl. 5 sisth Mars, ingå med enahanda förklaring öfver Revisorernes ofvan berörde anmärkn., som här nedan meddelas, jemte underd. anhållan, ”alt densamma såsom redak(;ns förklaring måtte få inflyta ”ibland de förklaringar af förvaltande verken, som i sammanhang ”med Revisorernes berättelse genom trycket offentliggöres”. Som likväl denna underd. begäran ieke blef bifallen, på sätt Bil. 2 bestyrker, anhåller jag alt lill II. StalsUtsk:s kännedom och pröfning härmed få öfverlemna samma förklaring, som min ofvan åberopade skrift innehåller, nemi.: Ifrån år 1837, då utarbetningen af en Samling af gällande författningar rörande arméen, dess styrelse och förvaltning i nåder updrogs åt Krigs-rådet och Ridd. C. B. Forsberg, biträdet af 2:no Krigs-coll:i tjenstemän, lill d. 12 December 1849, har Stats-Verket för nämnde arbete fått vidkännas följande utgifter nemi; lfrun ur 1837 till 1 Oktober 1844, eller under den tid Krigsrådet Forsberg ensam dirigerade arbetet-. Af Stats-kont.. utbetald, ersättning till Krigs-colhii Utrcdn:s Afd. för förskjutne arfvoden till Krigs-rådet Forsberg och hans (vänne medhjelpare ifrån arbetets början år 1837 till d, l;sla Januari 1842'. (Se Bil. 3) 12,412: 17. — Af Stats-kont. direkte ulbetalde arfvoden till förenämnde personer ifrån d. 1 Jan. 1842 till d. 1 Okt. 1844. (Se Bil. 3) lfrun d. 1 Oktober 1844 till d. 12 December 1849, eller under den tid Krigsrådet

Der efter hemtade hon flaskan, vadden och en handduk. Denna vred hon i hop till en strut och fäste den med en nål. Der efter intog hon sin plats på soffan, drog ner kjolen så långt hon kunde och ID U N S 44 November 1888 MODETIDNING Mina grannar. kände efter, att tröjan var säkert knäpt vid halsen. Så tog hon hastigt ett stycke af vadden, tog ur korken i flaskan och slog ut en del af innehållet der öfver, hvarefter hon stoppade bomullen i handduken, lade sig på sida och gömde ansigtet i struten. En plötslig motvilja fick makt med henne. Hon kände hostretningar och äckel. Men efter hand gaf det vika. De kroppsliga funktionerna blefvo beherskade, och hon hade endast sitt andliga medvetande i behåll. » Jag vill inte! Jag vill inte! » tänkte hon ropa och resa sig upp. Men munnen var sluten och tungan rörde sig ej. Hon ville slita bort handduken, men kunde ej. Hon underkastade sig med en dof ångest. Utifrån gatan hörde hon buller af vagnar och en gäll hvissling från någon, som kallade på sin hund. Ånger öfver sin handling, sorg öfver faderns sorg blandade sig med de lumpnaste små- saker i en oredig villervalla. Idun Stockholm, Prenumerationspris pr år: Idun ensam kr. Iduns Modet., fjortondagsuppl. » Iduns Modetidn., månad suppl. 1 6, 1 tr. A l l m. telef. Redaktör och Träffas säkrast kl. 2 — 3. • J. Sofi &lt;j] je dagar, då skolans schema endast upptog läsoch skrifämnen, höra nu lyckligtvis till det förflutna. Man kom nämligen rätt snart under fund med, att vår allt mer jäktande tid fordrade icke allenast belästa och undervisade människor; den allt hetsigare blifna konkurrensen — kampen för brödet — nödvändiggjorde framför allt praktisk duglighet. Sedan dessa åsikter arbetat sig in i folkmedvetandet, har uppfostringsarbetet i många stycken förändrats. Detta icke minst, då det gäller den kvinnliga uppfostran.

Igenom de fläste Herrar Revisorernes, pä sätt anfördt finnes, afgifne utlätande blef således dett af Cancellie-Utstottets pluralitet, i förewaranve ämne gjorde hemställan, bifallen; och i sä mätto, Herrar Banco Fullmägtiges åtgärd i afseende pä calculett om reela Fondens förhällande till Banquens utelö» pande sedlar, derigenom godkänd: hwarwid tikwäl de Herrar Ledamöter, som »Mat särskildt tanka, derwih förblefwo. 5:te Punckett af de i Cancellie-Lllffottet till öft tverläggning upptagne ämnen innefatta ve Herrar Banco-Fullmägtiges äkgärv, att i stället för silfwer täta sig nöja Med Wexlar och Hypolheguer. ^err ^yttmästaren ^fllorlparrehade deröfwer sig Yttrat : Föiestriftett ar tydlig, att Banque» skulle hafwa hela sitt silfwersörtäd i sitta hwalf ellet Castor, innan den ftck företaga Realisationettz den Den 14 Aowember. 79 den har likwal nöjt sig med Hypotheker ochWexlar; och desias godhet kan alldrig wara sä giswen som Silfrets. Man kan om det mist ansedde Handelshus icke hafwa positiv kännedom, emedan man ej har tillgäng till desi Böcker och Räkenskaper. Denbokstafweliga föreskriften är desiutom i alla fall icke efterlefivad. Herr Stats-Secreterare» kolenblast, hade ansörr: Herrar Banco - Fulimäglige hasiva i sitt Protocvll anfört sa kraftiga skäl för deras beslut, akt antaga de af Kongl. Majit erbudne Wezlar och säkerheter, att jag, med ali aktning för den dermid gjorde anmärkning, icke annac kan, än denna deras ätgärd godkänna.

Hr Utrikes StatsMinisteru har nyss förklarat, att, enl. hans upfattning; Ständernas ingripande uti önskningsväg i den utrikes politiken på intet sätt kan anses stridande emot vår grundlag. Detta må vara sannt, men lika sannt torde äfven vara, att, då vår grundlag icke vill att i allmänhet den utrikes politiken ens inför det församlade Stats - Den 23 December; Rådet skall bringas, den icke kunnat afse att åt R. St:r, livar» flesta ledamöter omöjligen kunna kiinna de data, om hvilka dock den noggrannaste kunskap erfordras för att ett klokt och välbetänkt beslut må kunna fattas — att grundlagen, säger jag, skulle afsett att åt Ständerna lemna initiativ uti dylika frågor. Man skulle snarare hos grundlagsstiftarne vilja skönja fruktan för en in blandning, hvilken genom obetänkta meningsyttringar kunde för landet medföra de svåraste, de mest olycksdigra följder. Och denna försigtighet tillhörer ieke uteslutande vår grundlag. Den återfinnes åtminstone uti praxis uti alla andra konstitutionela länder. Uti sjelfva England, der ordet inom dess parlament rörer sig friare än inom någon annan representativ församling, vore en resolution, sådan som den med denna motion afsedda, oerhörd. Man uptager der väl ofta till pröfning den politik, som blifvit följd, den hand ling, som är fullbordad, och uttalar deröfver ett klandereller förtroende-votum; man interpellerar väl der äfven Miuistrarne, för att begära uplysning rörande pågående afhandlingar, ang:de den politik de ämna följa; men man ifrågasätter aldrig dessa Ministrars rätt att efter behag besvara sådana interpellationer, eller att förklara att uti det stadium, frågan står, de icke anse sig kunna lemna de begärda uplysningarna; och aldrig, mig veterligen, har parlamentet ansett sig genom ett bestämdt votum uti en förestående diplomatisk fråga böra taga ett initiativ.

Elden i spiseln lyste svagt. Den ena efter den andra af bränderna slocknade småningom och glödde blott i askan där nere, och rummet blef efter hand nästan mörkt. Aftonrodnaden bleknade, skuggorna växte, dimmorna stego upp ända mot gården, dolde träden vid ån och kommo de stora björkarne omkring brunnen att se mörka och underliga ut. Vid Agreens torp, borta i öster, skymtade snart månen fram. Mot natten blef det visst alldeles klart; godt att dimman låg där och skyddade mot frost... När aftnarne voro kalla och vinden stilla som nu, kom den gärna smygande, den ödeläggande, öfver allting fruktade frosten, och lade sig öfver fälten likt en svepduk. »Nu är den välsignade ungen visst mätt», sade Lasse och torkade bort filbunksresterna från sitt präktiga skägg, »lägg honom och gå själf till kojs, jag är sömnig.» Han sträckte på sig och började gäspande kläda af sig. Barnet hade somnat in. Modern lade det sakta i vaggan och tog sig till att småsjungande röra vid meden. Den lille sof lugnt och sundt, modern tyckte sig kunna se på det mörkröda och ännu formlösa ansiktet att det skulle bli vackert och likt sin far. Hennes ögon fingo för ett ögonblick ett sken af modersglädje; för ett ögonblick klappade hennes hjärta af lycka och omedveten stolthet. Hon hade födt detta friska barn till världen och måste ju glädjas... Från fållbänken borta i stugans andra ände hördes djupa andedrag. Alla barnen sofvo djupt. Snart slocknade de sista kolglöden i spiseln. Stugan låg i mörker. »Gå nu och lägg dig», sade Lasse, »hvad sölar du för?» Lotta steg upp. De glada tankarne flögo bort lika fort som de kommit och hon suckade lätt, så lätt att han icke kunde höra det. »Jag är strax färdig», sade hon och tog af sig skorna, knäppte upp kjolen och tröjan ... »strax.» »Det är alltsammans Guds vilja, mumlade hon för sig själf och steg i säng, »alltsammans Guds vilja.» Natt. I ett par år hade de lefvat lyckliga, ända se'n mannen gjorde slag i saken och beslöt upphöra med drickandet.. Men de föregående åren?

Majit i underdånighet anhålla, att de nya lärarebefattningar vid elementarläroverken, för hvilka anslag vid innevarande riksdag blifvit anvisade, må tillsättas endast i den mån fullt kompetente personer derför finnas att tillgå. 23:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk i underdånighet gjort framställning om inrättande i Stockholm af ett nytt femklassigt läroverk, hvilket lämpligast kunde förenas med det nuvarande gymnasium, hvarigenom detta, sorn för närvarande omfattar endast de två öfversta klasserna af ett elementarläroverk, komme att, i öfverensstämmelse med gällande skolstadga, utgöra ett fullständigt sådant, och tillika en besparing i kostnaden kunde vinnas; och har i följd häraf E. K. Majit nu föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt anslag af 10,500 Ridr för ett nytt femklassigt läroverk i Stockholm, till det omfång, som förutvarande läroverk af detta slag derstädes, således med rektor och 7 kolleger, dervid E. K. Majit dock förbehållit sig att efter framdeles skedd pröfning besluta, huruvida detta läroverk skulle blifva fristående eller med gymuasiets redan befintliga högre klasser förenas, med iakttagande att, i sednare händelsen rektorslönen icke komme att utgå samt anslaget således att till 7,000 Ridr nedsättas. Med Expedit), o n s - Ut sko 11. e Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o SI. 9 Med bifall till hvad E. K. Majit sålunda föreslagit, hafva Rikets Ständer, till inrättande af ett nytt feniklassigt elementarläroverk i hufvudstadon, anvisat ett årligt belopp af 10,500 R:dr, under förutsättning att kostnaden för såväl byggnad och underhåll af lärohus sorn bostad åt rektor af kommunen bekostas. 24:o. Till ett nytt treklassigt elementarläroverk i Göteborg har E. K.

Geaom Protocolls-Utdrag af den 3 innevarande månad har Vällofl. .Borgare-Ståndet, jemte tillkännagifvande af dess bifall till Stats-Utskottets aflåtna Betänkande om betalning af f. d. Kongl. Famillens Arfsfordringar , tillika, i anledning af gjord motion, huru hädanefter förhållas bör med de Actier, hvilka tillhört f. d. Konungen, men nu mera äro att anse såsom Statens Egendom, öfverlemrtat detta ärende till Stats-Utskottet, att utlåtande och föreskrift derom till Riksens Ständers Fullmägtiga i Riksgäl ds-Contoiret af^jfva. Enligt Stats-Utskottets under den 30 sistlidtie Juni afgifna Betänkande, angående sådana f. d. Konungen tillhöriga medel, sorn varit stahle under framlidne Herr Presidentens tal m. Friherre Lagerhéims samt Herr StatsCommissarien Wåhlbergs gemensamma förvaltning, äro de nu i frågavarande Actier af 2tne slag, nemligen 53 St. uti Södertelje Canal., hvarå Voro inbelalde, då de till Riksgäld3 Con. toiret aflemnades, Rrd 10,5x1. 32. samt atna Actier uti Trollhätte-Slussverk, hvilka, enligt Riksens Höglofl. Ständers Beslut, skola infordras från Herr Presidenten m. m. Friherre Er delcrants, och uti denar 1 fe09 förrättade upp, teck.

Denna fråga, hvilken väcktes första gången för flera Riksdagar sedan och ånyo blifvit väckt vid hvarje påföljande Riksdag, står likväl ännu på samma punkt som Den 5 Decemner f. m. 95 dä. Detta skulle synas besynnerligt, emedan frågan verkligen är af vigt icke allenast för Stockholm utan för hela riket, så vida det icke föranleddes af en särskild omständighet. Man har nemi. ansett att det icke gick an att uprensa denna kanal, utan att tillika förse den med fästningsverk. Dessa befästningar skulle visserligen icke komma att blifva dyra vid kanal, emedan der redan finnas smärre fästningsverk, som försvara delta inlopp, men man har ansett det vara nödigt att lägga fästningar äfven på andra ställen, och dessa skulle, enl. hvad undersökningarna visat, komma att blifva särdeles dyra. R. St:r lura troligen icke vilja anslå så stora summor till Stockholms befästande, och förr än dessa fästningsbyggnader blifva beviljade, lär denna kanal icke komma till stånd. För min del anser jag dessa fästningsverk icke alls vara af behofvet påkallade; ty lika lätt som man kan uprensa detta inlopp, lika lätt kan man i händelse af fiendtligt anfall försänka detsamma. Jag anser det närvide förhällandet vara mycket farligare i händelse af ett krig med vår östra granne, den ende, med hvilken ett sådant kan komma i fråga; ty då behöfde Ryssland endast stationera några krigsfartyg utanför stora inloppet till Stockholm och utanför inloppet till Södertelje för att afstänga all sjö-kommunikation mellan Stockholm och flera af landets provinser. Deremot om farleden mellan Baggens-fjärden och Stora Wärtan blefve uprensad skulle det erfordras en massa med krigsfartyg, spridda på en sträcka af 30 •sjömil för att hindra en sådan kommunikation. Jag anser således Utsk:s skäl icke vara tillräckliga för att afslå förslaget, men då det är så sent på Riksdagen, och då Statsverkets tillgångar blifvit så hardt anlitade, så vill jag icke påyrka ett nytt obetänksamt anslag, att vi icke i en framtid må få en ökad bevillning till tunga och börda för landet.

St, Prot. 1834• 10 Sami. 1 A/d. aox Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse N.-o Ii5. tes, så fort tid och andra omständigheter sådant medgifva» i Nåder utfärda en förnyad Taxa på arfvode för Landtmäterilörrättningar. Rikets Ständer Framhärda &c. Stockholm den ii September i834* N:o 12 5. Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adeln den i3 Sept. 1834 *). Préste-Ståndet den i3 återr. hos Borgare-Ståndet den i3 godkänd t hos Borgare-Ståndet den ij Bonde-Ståndet den 19 Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående uppJi&f vande af spärrningsanstalterne emot Cholerafarsoten. S. A. K. Rikets Ständer, som alltid anse fäderneslandets väl säkrast beredas, då dess Styrelse och Folkets Representanter med förtroende närma sig till hvarandra, finna sådant i synnerhet af vigt, när stora olyckor hota Riket; och det är derföre Rikets Ständer, i en tidpunkt, då en härjande farsot utbrutit i flera delar af Riket, anse för en dyrbar pligt, att till E. K. M. frambära uttrycken af den djupa bedröfvelse Rikets Ständer känna Öfver den olycka, som sålunda träffat landet, och deras varma deltagande uti de stora bekymmer, som derigenom för E. K. Rikets Ständer, som tillika erfarit, att uti åtskilliga landsorter förskräckelsen för den utbrutna farsoten föranledt dels menigheter dels locafautoriteter, att vidtaga spärrningsåtgärder eller genom quarantainer försvåra gemenskapen emellan serskilda orter, för att derigenom förekomma farsotens utbredande, hafva jemväl önskat att få inför K K. M:s thron yttra deras öfvertygelse derom, att dylika anstalter icke allenast äro för ändamålet otillräckliga och osäkra, utan i flera afseenden för det medborgerliga lifvet och för sjelfva helsotillståndet i landet betänkliga och skadliga.

Herr Grefve Adlercreutz, som, i anseende tili hvad anfordt blifvit, förklarat anledningen till de anstalter, som åren 1812 och 1813 vidtogos , ej mindre om Artillerioch Trosshästars utgörande än en viss frivillig vacance-afgift så väl af Ordinarie sorn Extra Roteringen; 5:0 Herr Eag* mannen Grefve Henning Gyllenborg; att sora det vid denna Riksdag gjorde allmännare yrkande om taxering af all Ext a Roterings skyldig jord, möjligen kunde gifva anledning tiller» så vidt utsträckt tillämpning , att taxeringen äfven borde verkställas i de orter och vid de hemman eller Extra Rotar, emot hvilkas taxering och sammansättning hvarken vederbörande Embetsman eller Rote-Interessenter haft något att påminna, ville Herr Grefven förklara, att han, för sin del, deri icke kunde instämma, enär, bland andra anföida skäl, mariga Extra Rotar, under en förväntad trygghet emot rubbning, för en längre framtid redan antagit och gemensamt underhålla Soldater; men Herr Grefven tillstyrkte att jemnkning i Extra Roteringen och taxering af jord i detta afseende må inskränkas endast till dem, som förment sig blifvit lidande genom nu verkstälda Rotering , och inom viss föreskrifven tid borde anses berättigade deri söka ändring; och skulle i öfrigt Extra Roteringen förblifva sådan i sammansättningen, som den under förflutna krig blifvit prtesterad; samt från Högvördiga Prest-Ståndet, 6:0 1&2Q Dm 20 Juli. 6:0 af Harr Prosten Leffler , som , i anseende dertill att Roterings « skyldigheten skall blifvit alltför olika bestämd för särskilta orter , hvarpå han anfört exempel, önskat, att en ny och mera billig Extra Rotering för tillkommande tider öfver hela Riket måtte företagas; 7:0 af Herr Pro* sten Doctor Stenhammar, att han fullkomligt instämde i den af Herr Prosten Leffler väckta motion, och hoppas så mycket mer en ny öfversigt och jemnkning af Extra Roteringen , som Riksens Höglofl.

Enk.(an) Kerstin i Harstorp såsom hjelp till hennes resa åt Medevi 2 Rdr; de gamle i Skyttestug(an) 1 R. 16 s (sk); oferd.(iga) dottren i Brogtorp och blinde mannen i Löpsjötorp, hwardera 1 Rdr; gamla pig.(an) hos sold.(aten) Gerss, Enkan i Nordenkärr, Enkan Kerstin i Stensjö-stugan, Enkan i Nimtorp, g(amle)skom.(åkaren) i Röstenskrog, Enkan Kerstin i Valla, gl.(amle) soldat i Ramhof, sängligg.(ande) hustru i Myr-hella, Enkan i Näfvertorp, Gubben i Hudviken, Soldaten Hindbergs Enka, hwardera 32 s; Enkan i Hälltorp, oferd.(iga) dottren i Pehrstorp, Enk.(an) Greta i Tible, hwardera 24 s r (skr);Enk.(an) Anna i Kerstinboda, Enk.(an) Brita i Råstock, Enk.(an) Kajsa i Stetin, Jnhyses Eric i Remna, til Catecheser åt barnen, Enkan i Mostug(an), gl.(amla) pig.(an) Anna i Erstorp, enk.(an) Maja i Fårnäs, Gubben i Gatbol, Enk.(an) Anna i Hult, gl.(amle) Renmans Son, Enk.(an) Brita i Kohlstug(an), Enk.(an) Lena i Bjurstorp, Enk.(an) Brita i Oxkälla, Enk.(an) Anna i Nästorp, Enk.(an) Kajsa i Duf(ve)h(olms)hagstug(a), Gubben Lars och Enk.(an) Anna i Djula-grindstuga, hwardera 16 s (sk); tilsammans 19 Rdr, 40 s r. (skr.) In fidem protocolli Carl Fr. Maneck Ärkännes af David Gotth(ard) Hildebrand A:

Jag vill påminna mig, att praxis vid föreg:de tillfällen alltid varit den, att då den ledamot, som begärt votering, sjelf afstår från sin anhållan derom mot något villkor, hvarom Landtm:s åsigt förväntas, så beror den begärda votertn på det svar, som Landtm, lemnar angtde detta villkor. Ingen mer än Gr. Frölich har begärt votering derom, huruvida plenum skall fortsättas och Hr Grefven har sjelf afstätt från denna anhållan, såvida öfverläggningen kommer att fortsättas i morgon. Voteringens företagande beror sålunda på det svar Hr Frih. o. Landtm, täckes lemna på Gr. Frölichs framställning. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ehuru han spänt sin uppmärksamhet så mycket sorn honom möjligt varit, för att fatta Hr Hjertås yttrande, hade han likväl icke deruti kunnat finna något förslag till contra proposition. Frih. Cederström, Jacob: I händelse det villkor Gr. Erölich fästat vid sitt medgifvande alt afstå från votering vore förenligt med 46 §:a Rdisd.Ordn., hade votering Den i Juli e. m. kunnat undvikas; men då 4^ §:n tydligen bestämmer, att anslag till plenum skall vara utfärdadt före kl. 6 dagen förut, så lärer icke Hr Grefvens villkor kunna antagas, utan vi nödgas votera. En mängd af röster i salen hördes anhålla, att Gr. Frölich ville afstå från sin begäran om votering. Gr. Frölich: Jag har yrkat fortsättning af öfverläggningen , så långt jag tror att en man bör yrka öfver en liklig sak. Het vare långt ifrån mig alt vilja störa herrarnes nattro, när jag finner att derpå lägges så mycken vigt. Jag har gjort hvad en hederlig karl bör göra , och afslär från min begäran om votering, då jag finner af det motstånd jag rönt, alt ingenting dermed skulle uträttas i sak. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då Gr. Frölich nu afstått från sin begäran om votering, och lian ej hört någon annan ledamot begära den , ansåg Hr Landtm, den gjorda propostn att åtskiljas vara af R. o.

F ör kapitalister, särskildt fruntiininer, Iiar det länge varit ett önskningsinål a t t kunna ofverlaniiia vården af sina värdepapper och skötseln af sina affärer åt n %gon person eller institution, somdned absolut siikerliet förenade punktligliet och noggrannhet i utförandet af det anfortrodda uppdraget äfvensom prisbilligliet. En siidan institution ä r Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (Lilla ATvgatan WY, expeditionstid 10-4), soin under garanti af Stockliolins Enskild~il Halik åtager sig vård och förvaltning af enskilda ' personers och kassors värdepapper. Om en person Iios Notariatafdelniiigen deponerar obligatiorier, inkasserar Notariatafdelniiigen vid förfallotiderna kuponger och tillliandah8ller deponenten influtna medel. Vidare efterser Notaiiatafdeliiingen utlottningar af obligatidiier och underrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt lämnar försiag till ny placering af det ledigblifna kapitalet. Om inteckniiigar deponeras Iios Notariatafdelningen underrättar Notariatafdelningen gäldeniiren däroin a t t riiiitorna ' å jateckningarna skols till afdelningen inbetalas, livarefter de medel, so111 inflyta, till deponenten redovisas. Vidare tillser Wotariatafdelningen a t t iiiteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade. Oin en hos afdelningen deponerad inteckning genoin iiiiderl %ten ' föriiyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolnis Enskilda Bank därigenoni uppkomnien skada. för å r pi. 1,000 kroiior af depositioneiis värde, dock ' ej under tv&amp; lwonoi .., Försäljningsmagasin sbsoin för Fruntimmersarbeten,: Vafnader, Nationaldragter, Triisniderier, Vadstena Spetsar,. Broderier, Stickade och Virkade arbeten, Barnklader, Dekorationsartiklar, Dockor, Leksaker m. m.. Utstyrslar och alla slags Fruntimmersarbeten föifiirdigas. Märkning ierlcs talles.

Årtkoiri den ii Febr. igaj; Vördsamt MémoHat, atigäende föiökad Betjening. feeäari Allmänna Besvärs» öfch Ekonomiutskottet, till vinnande af erforderlig skyndsamhet i behandlingen af dert mängd olikartade Mål, som till Utskottets åtgärd remitteras; inom sig, i likhet ined hvad vid föregående Riksdägär ékett; utValt Trenhé BeredningstHvisioner; till Målens Utarbetande; innan de till Utskottets slutliga oöipröfvande förekomma; öch Utskottet på Sådah grund; enligt hvad RiksdagsOrdningens 24 §• medgifvet; antagit Trennef Catiéellister; hvilka; hvar och eli uti sin Division, komma att, i egenskap af Notarier^ tjenstgötaj så får Utskottet hös de Respe» Ctive RiksStånden Vördsatnligeh anhålla; att^ då dessa Notariers trägna befattning ické inedgifver dem någon tids Upptagande med tenskrifning; Utskottet mätte tillåtas; Utöfver hvad Riksdagsordningen föfeskrifvér,- äntaga Fyra Cancellister med deremot svarande arfvode, hvilka ega att SeCreterareri öch Notarierna i renskrifningsgöromåleö // Eesv. och Ekon. utsk. Betllnkanden. tillhanda gå. Stockholm den 2 Februari 1823. P& Högh Ridd erska pet på Högt). Presleoch Adelns vägnar, Ståndets Vägnar, Akv.ArviDs.posse. C. F. a f W i n g å r ö. På P allo fl. Borgare' På Hedervärda BondeStåndets vägnar, St&ndets vägnar, And. Fredin. Nils Mansson* A. Fryxel, N:r 2. Ankom den 20 Febr. 1323» Vördsamt Memorial, Svar å BorgareStåndets Aterremiss af föregående. Genom Protocolls Utdrag af den 10 uti innevarande månad, har Vällofl.

Han i dessa beslut icke tagit del. Detta förslag är enl. min åsigt olämpligt. Ett annat förslag har blifvit framstäldt nemi. att besvärsmålen skulle hänskjutas till Högsta Domstolen, som borde förstärkas med en eller (lere divisioner. Är meningen med detta förslag alt en serskild division af denna Domstol skall nedsättas för behandlingen af besvärsmålen, så innebär detta intet annat än hvad Const.Ulsk. föreslagit i fråga om Regerings-rätten. Skillnaden beslår endast i namnet. Är åter meningen, att denne division af Högsta Domstolen skall promiscue behandla såväl vanliga rätts som administrativa frågor, så blifver i ännu högre grad, än som nu beklagligen är fallet, allmänheten utsatt för olika beslut i likartade frågor, hvilket naturligtvis icke kan vara någon fördel för lagskipningen. Det är klart, all ju tlere divisioner inrättas, ju flere olika åsigter och olika omdömen i frågor skola upstå, och derföre anser jag äfven detta förslag icke nyttigt. Då jag således finnér dc under denna öfverläggning framställda förslag oantagliga, men Coust.Utsk:s åter, emot hvilket åtskilliga anmärkntr blifvit gjorda, dem jag i ett eller annat fall är färdig att medgifva, likväl synes mig leda till något bättre, röstar jag för bifall lill samma förslag. Frih. af Ugglas, Curt Guslaf: Dä jag vid förra Riksda gen i Const.Ulsk. deltagit i utarbetande af detla förslag och med min röst understödt detsamma, torde det icke förefalla R. o. Ad. besynnerligt om jag nu anhåller att få yttra mig i denna fråga. Jag älskar i allmänhet icke alt uprepa hvad som förut blifvit ordadt af andra ledamöter, och jag befinner mig i en obehaglig ställning, då jag upträder kort efter Gr. Lagerbjelke och Hr Akerman, hvilka i det närmaste hafva yttrat hvad jag kan hafva att säga. Såvidt jag af discussionen kunnat fatta hafva allas tankar gått derpå ut, att en förändring i nuvar:de förhållanden är önskvärd, och till ytterligare stöd för denna öfvertygelse anhåller jag att i största korthet få inför R. o. Ad. framlägga en tablå öfver de mål, som inkomma till K. M.

At wid stad» gander af sätter at walla 1'LXerwZ8-Lommitteer ne tilläggas: at derest Ledamöterne af nägot Ständ til IrtXerinFS-LommittLen stulle saknas, komme dermed at förhällas lika som törande BeredNings-Lommikteeins är förordnadt. Z. ^rt. i. §. 2. kvlom. wällöf!. Borgare. Ståndet: At orden: af dem pä förra ställer uteflutas. I. §. 2. ^ckom. 12. ?unisten. Högloft. Riddcrskapet, Urstoltet anser denna och Adeln: Atidelta Anmärkning wäl grun» ment matte rörande vi jdad, och tilstyrker altsä, at LtriÄernas storlek tilläggas: cherra tillägg mätte göras Åliggande dock Landshöf«!wid KeUachonen. dingarne at sä indela vi-> Ltriäerns^ at wederböran-I dej gare-Standets ^xering8- Män icke kunde det med-i hinna eller synes oundwikeligen nödigt för Kronans säkerhet, hemställer Utffottet til Högwördige Ständer, om icke denna Anmärkning mä förfalla. Dä Författningen rydeligeN utstakar, huru förhällas bör i den händelse Ledamot wid 1»xering8- Oommitteen möjeligen stulle saknas, anser Utstottet nägot widare stadgande i denna omständighet blist wa öfwerflödig. Hörer lil K-eäLÄionen. -472 Den zo Mars. de ej med för länga resor blifwa beswärade. z. ^rt. i. §. Z. lVlom. wallo fl. Borgare»' Lika med BorgareStändet:

G e n o m att » röta » linet förstör man de öfriga ämnena, så att enda-st lintågorna stanna kvar. Linet är ett styfvare o c h tjockare spånadsmaterial än bomull. A n d r a spånadsämnen af cellulosa äro hampa, hvars fibrer, gröfre o c h längre än linets, ej blekas så väl som dessa, (säckväf, segelduk och repvaror), manilahampa a£ pisangväxten, ljus, stark, glänsande, jutehampa, grof, luddar sig (mattor, kaffesäckar), nässelfibrer från kina ( kokosfibrer, af hvilka sopborstar tillverkas. Cellulosan utgör det ' brännbara ämnet i ved: Andra slag af bränsle äro torf stenkol o c h bergolja. " E t t bränsle, som innehåller mycket väte, producerar mycket värme. E n mindre värmeeffekt åstadkommes g e n o m på syre rikt bränsle liksom g e n o m fuktigt sådant, emedan rnycket värme åtgår till vattnets förgasning. Äfven i goda värmeapparater tillgodogöres endast 50 % af det utvecklade värmet. V i d jämförelse mellan de olika bränsleslagens värmeeffekt finner man, att 1 kg. våtgas förmår uppvärma 45 kg. vatten från 0 gr. till 100-gradig vattneånga, 1 kg. björkved 4 /, 1 kg. 1 2 Stenkolen innehålla m y c k e t väte o c h åstadk o m m a h ö g värmeeffekt, koksen, s o m är föga vätehaltig, sprider mindre värme, m e n smälter ej likt stenkolen vid h ö g temperatur: h o s brunkolen o c h torfven är syrehalten större, kolhalten mindre, vätehalten lika stor s o m hos stenkolen. Cellulosan är rik på syre, hvarför veden, som dessutom, då den är nyfälld, innehåller ända till 57 % vatten o c h, då den är » lufttorr », sällan mindre än 15 %, ej är särdeles bra s o m bränsle. Förvandlad till träkol, producerar den större hetta. G e n o m flottning minskas vedens brännbara ämnen m e d ända till 8 %.

Då Revisorerne af Bancooch Riksgälds* Verken, på sätt redan är anfördt, äro utrustade »ned tillräcklig makt, att rätta större och mindre oordningar, sorn vid desse Verk kunna upptäckas, är svårt att jånna, det kungörandet af sådane upptäckta oordningar, hvilka genom Revisorers egen åtgärd kunna rättas, skulle, efter hvad någre värde Ledamöter yrkat, försätta Regeringen i nödvändighet att sammankalla Riksens Ständer. Att åter anmärkte och uti Revisorers Berättelser kungjorde afvikelser från föreskrifter, som skola gälla till efterrättelse vid de Verk och Inrättningar, hvilka äro ställde under Kgl. Maj:ts Höga inseende, skulle föranleda till Rik•ens Ständers sammankallande; derom lärer väl Stats-Utskottets Betänkanden. aöiQ icke kunna bli någon fråga, då rättelsen beror på Kongl. Majus Eget Höga godtfinnande. Ibland de Verk och Inrättningar, hvilka af Revisorerne granskas, är visserligen Banken det Penninge* Verk, som aldramäst är i behof att söka stöd i allmänna opinionen ! men Rikets Högloft. Ständer hafva likväl icke funnit betänkligt ålägga Revisorerne, att genast genom trycket utgifva de Eerätteiser om Banco-Verket, som af dem till Riksens Högloft. Ständer författas. Och hvad angar Riksgälds - Contoiret, så innehåller 7 §. uti Instructionen för Revisorerne af StatsBankooch Riksgälds-Verken, att Revisorerne skola, vid förrättningens slut, författa o< h genom trycket Allmänheten meddela en Berättelse om Riksgälds Verkets tillstånd och förvaltning, sä att, i anseende till Riksens Ständers egne Verk, alla betänkligheter emot den af Utskottet tillstyrkte tryckning af Revisorers Berättelser redan äro undanröjde. I öfrigt och beträffande Revisorernes möjliga misstag, i anseende till de omdömen, som af dem fållås, så, enär man afser beskaffenheten af de Verk och Inrättningar, hvika äro ställde under Kongl. Majtts

1:0 att silfverutvexlingen skall fortgå; 2:0 att om den afstadnar, äger man vända sig till Hofrätten; 3:o att Bankens grundfond skall blifva orubbad; fao alt publicitet vid Bankens förvaltning skall äga rum, och 5:o att privatbanker skola få existera. Hvem vill väl upphäfva någon af dessa stadganden? Men är det ej möjligt, att R. St., sorn besluta på 4 särskilda kamrar, skulle kunua förbise en eller annan af dessa punkter? R. St. kunde ju möjligen, genom ett beslut på sista dagen af riksdagen, inskränka grundfonden till 2 millioner och lemna reglementet med stadgande härom till fullmägtige, Hvad skulle Konungen i sådant fall göra? Icke kunde han vända sig till fullmägtige och blott säga, alt reglementet är olagligt, utan han blefve nödsakad åter sammankalla R. St.; och för att hindra en sådan olycka, är det gifvet, att Konungen bör äga tillse, att reglementet ej blir olagligt. Således, fastän man sagt, att banklagen är en civillag, så är det dock tydligt, att den efter grundlagen är Den 23 IVIaj. en bestående lag, hvilken jag tror man ej vill återkalla, För öfrigt förklarar jag mig icke vilja inga på PresteSt:s sednare inbjudn., men instämmer med dem, som tro, att frågan ej kati förfalla, Jag anhåller således om den propos., att Utsk, ålägges inkomma med voterfspropos. i ämnet. Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af Hr Cederschjölds yttrande. Under tiden förekom en Deputation från PresteSt., sorn inbjöd R. o. Ad. till ett annat beslut, än hvarå inbjudn. förut från PresteSt. ägt rum. Då denna fråga nu blifvit föremål för discussionen och jag anser den sednare inbjudn. stå i rak strid med grundla gen, nödgas jag begära den på bordet, för att den ej må sammanblandas med den förra, och öfvergår nu till ämnet.

Hermelin, C. A., om beviljande af ett anslag å 50,000 Riksdaler, för att användas till ersättning åt egare af husdjur, som tili förekommande af boskapspestens spridande inom landet blifvit nedslagtade (N:o 36 i Bihanget): I. 97, R. 97; B. III. 516, 518, 532, A. 532; U. V. 427, 440, A. 440; E. IV. 192. — Hr af Klercker, C. A., angående pension åt Majoren Nils Johan Gierlz's enka. — Frih. — Hr Kuylenstjerna, C. J. G., angående upphäfvande af afrads afgilten för tillverkning af de så kallade ädla metallerna, eller åtminstone för koppar-tillverkningen (N:o 122 i Bihanget): I. 122, R. 122; B. II. 164, 203, 215, A. 215; E. V. 547. — Hr Lagercrantz, C. G., om ett anslag å 100,000 Riksdaler till vagbyggnads-arbeten i Jemtlands län, för beredande af arbetsförtjenst åt länets till följd al inträffad missväxt nödlidande innebyggare (N’:o 17 i Bi - — M — 117 hanget): I. 52, R. 52; B. III, 516, 518, A. 518; E, IV. 192.

Sonens sarkasmer tycktes hvarken framkalla vrede eller ledsnad. Hon kastade dem blott ifrån sig med en främmande afvisande stolthet. Men just detta retade. Det var liksom en förödmjukelse för honom i det. »Kan det aldrig bli nog med hyckleri!» utropade han. »Vill du neka till att det var för mig du inredde rummen?» »Nej, jag nekar icke till förbrytelsen», sade hon med en ansats till humor, som dock strax försvann. »Men du vill icke ha dem. Ja – så hyr jag ut dem till någon annan. Voilà tout. Det är ingenting att tala om.» »Och du tror att ett sådant intryck strykes bort lika lätt som det kommer? Om du visste hur vidrigt det är mig – detta att du jemt skall söka draga mig till dig och hålla mig fast! Hvilken motvilja, hvilken leda jag får för dig!» »Är det så? Låt oss då gå hvar åt sitt håll. Den saken är enkel», sade modern i det hon reste sig från bordet med ett lugn som stack alltför bjert af mot sonens bitande bitterhet för att kunna vara naturligt. »Så säger du med munnen», fortfor han i det han förgäfves sökte anslå sin kallt sarkastiska ton. Men rösten darrade. Hennes synbara lugn verkade på honom som en förolämpning – som när man håller en spegel för ansigtet på en menniska när vreden förvridit hennes drag. Han blef besinningslös som en sårad tjur. Han rusade blindt framåt – framåt. Han kände ingenting, tänkte ingenting, hade blott en enda förnimmelse: att han måste rifva henne ut ur detta lugn, som tryckte honom likt en skam. »Men i ditt sinne vet du, att om du inte förifrar dig, om du bara behåller kallblodigheten, så har du ett öfvertag, så har du i sjelfva vårt rent animala förhållande af mor och son ett hemlighetsfullt band öfver mig, som jag inte skall kunna vrida mig ifrån. I ditt sinne ler du öfverlägset åt mina försök att stryka dessa band af mig. Du vet att om du bara inte förgår dig, om du bara är den oåtkomliga, lugna som aldrig tycks begära någonting, som endast är likgiltig, då skall jag inte kunna frigöra mig. Ah, du känner mig!

Han skänkte af egna medel till Upsala, utan alt dertill begära en skilling af Staten. Jag har funnit i Committeens Betänkande, huru en af Ledamöterne der gjort sig möda att framställa, huru frikostigt Gustaf Adolph visat sig emot Upsala, hvaraf samme person velat draga den slutsats, att Staten skulle täfla med Konungamagten i detta fall, och har sagt: ”När Konungen gifvit så mycket Refter en ”lång calcul på huru mycket Staten gifvit), ”hvad har då Staten gifvit?” Det synes således vara nödvändigt, för att litet rectifiera omdömet om hvad som Gustaf Adolphs opinion varit, att erindra, alt lian icke synes hafva utgått ifrån den åsigt, att Staten skulle bidraga med skattemedel till undervisnings-anstalter, utan tvertom med sitt eget höga exempel visade, hvad den enskildta frikostigheten borde välja till föremål. Herr von Hartmansdorff har för öfrigt behagat kalla mig sin motståndare, ehuru jag måste bekänna, att jag, i afseende på Uppfostringsverkens förbättring, icke anser honom vara min. Tvärtom jag erkänner honom såsom en stor medhjelpare; men jag förundrar mig något öfver, att han talar, som vore han en pålitlig organ för de principer, hvilka skola blifva gällande, då förslaget en gång kommer till pröfning. Jag skulle önska, att den tanka, Herr 74 Den i4 Augusti f. m. von Hartmansdorff hyllar, till en stor del skulle blifva det beslut, som Rikets Standar och Konungen komma att fatta; men är jag skyldig förlita mig, att sådant verkligen skall inträffa? Jag vet blott nu, att det ur förklaradt, alt Betänkandet skal 1 hvila; och det kan komma att hvila ganska länge. Jag är ej Säker på, att, då ett beslut skall fattas, Herr von Hartmansdorffs mening blifver den gällande. Om den skulle blifva det i delta Stånd, är det ej sagdt, att den blir det i de 3 öfriga, och att Konungens bifall blifver dermed öfverensstämmande. Då man ej kan med säkerhet motse detta, vet jag således ej, om Ridderskapet och Adeln kan helt och hållet lita på hvad Herr von Hartmansdorff anser vara det rätta.

Ständer såsom magkägande kunna gemensamt med Konungen stifta, uphäfwa och förklara lagar. Huru skola De kunna dä underkasta sig Deras egna EmbetSinänö bedömande? Huru kunna De föreställa parker som äco Högsta waglen, och som wäl böra sölja la, gen; men om De derifräu alwika sä kan ingen hindra Dem derifrån, smeda» enligt sakens natur, i alla Samhällen, sä killsägandes enwäldct någonstädes skall stnnag Med samma skäl hade frägan om recognirions skogarne ocksä bordt till Domarens chröfwande hänskjutas. Frägan om Tull arrende Societetens begärde afdrifning a arrendet likaledes, ja, de fleste ärrender hade blifwir föremäl för Domarens pröfning. De hade således blifwir landets behärskare, och Riksens Ständers magt blifwit ingen. Domare wäldet Ar här i landet starkt nog sörm, det kunde käla inskränkning, men aldeles icke att ulwidgas. Herr krinr^selaolä, ?sul, upiäste till Protokollet ett sä lydande Diktamen. Utaf Högloft. StatS-UtikotletS upläste betänkande befignes, dek UlMtets Herrar Ledamöter, uti - ^ . frägan Dm 28 December. 1627 fragan om sörmägligastc sättet, att tvid inträffande ledigyeter disponera Kungsgardarne, warit af olika tankar i la matto, att en d l anfttt bäst wara, att i likstämmighet med 1799 ärS Kongl Förordning, dessa lägenheter genom auciioner under arrende »plata, samt en annan del trott det i flere afseende» wara bättre att sörw.mdla meranämnde lägenheter kill Kronoskatte hemman samt dem föijaktellgen till skatte forsäll ja; och i anseende kill hwilken lkiijaktighet Högloft. U lksttet behagat ölwerlämna denna sräga till Riksens Högloft. Ständers egir närmare ompröswande och afgjörande.

Jemte förmälan, hurusom i 136 § af det vid sednaste riksdag utfärdade Bankoreglemente den föreskrift blifvit af Rikets Ständer meddelad, att sedlar å 16, 12 och 8 skillingar få tills vidare förfärdigas och från banken utgifvas på samma sätt, som hittills, likasom att det i banken varande förråd af färdiga sedlar å 14 och 10 skillingar kopparmynt må, under tiden, i allmänna rörelsen utlemnas, hafva Rikets Ständers år 1845 församlade revisorer (tryckta berättelsen § 22) yttrat, att då silfvermynt af så låga valörer, som 1/16, 1/8 och 1/4 r:dr präglas och hållas allmänheten tillhanda, torde ifrågavarande slags sedlar icke kunna vara för de dagliga liqviderna inom den mindre rörelsen vidare behödiga, utan lämpligen böra afskaffas och ersättas af det mindre silfvermyntet, hvarigenom de betydliga kostnader, som nu äro förenade med tillverkningen af bankens sedlar, skulle i väsendtlig mån förminskas; hvadan och, enär det vid sistförllutna riksdag mot dessa sedlars indragning hufvudsakligen åberopade hinder, eller att dertill erfordrades ett större belopp af metallisk valuta, än banken, under dåvarande förhållanden, för detta ändamål lämpligen kunde afse, efter den förstärkning bankens metalliska kassa sedermera erhållit, icke vidare förefunnes, revisorerna, som fästat uppmärksamhet derå, att utgifningen af omförmälda sedlar motverkar spridandet af reelt mynt, ansåge sig böra tillstyrka, att, med innevarande riksdag, all tillverkning och utgifning från banken af ofvannämnde slags sedlar måtte upphöra.

Äfven den enkelhet som nu i detta afside förefinnes skulle således genom en dylik anstalt gå förlorad. Jag tror följaktligen icke att dessa förslag skulle medföra någon nytta, utan fast heldre olägenhet; men som jag förut haft äran nämna, äro de i alla fall af mycket underordnad vigt jemförelsevis mot dem, till hvilka jag nu skall taga mig friheten öfvergå. Det ena af dem, som innefattas i offe punkten, består efter hvad hvar och en kan finna, deruti, att icke blott öfversliotlsniedlen skulle i mån af tillgång öfverlemnas till RiksgisKont. utan äfven alla sådana uppbördsmedel, sorn för tillfället kunna utan olägenhet undvaras. Det är af stor vigt att dela på dessa 2:ne olika saker. Hvad öfverskottsmedlen beträffar, så finnes redan föreskrifter i detta afside gifna, hvilka efter min åsigt, innehålla allt hvad som för ändamålet behöfves. Deri stadgas nemi. att i den mån öfverskotten blifva kända, skola de till RiksgisKont. öfverlemnas, äfvensom att härvid sjelfva bokslutet, då dessa öfverskott blifva till siffran skarpt bestämda, Den 2 D ecember. 27 icke behöfver afvaktas, utan att så snart bokslutsarbetet begynt och man deraf kan aproximativt tinna att öfverskott skola upkomma jemte deras belopp, skola de till RiksgtsKont. öfverlemoas. Detta bar också skett, icke allenast så tidigt, som, på sätt nyss nämndes, är föreskrifvet, utan långt dessförinnan, ty ehuru ännu icke ltiksboks-slutet varit påbegynt, har likväl vid flera tillfällen, då på grund af kända förhållanden, t. ex. tuilupbördens storlek, bestämdt kunnat förutses att öfverskotter skulle upkomma, K. M. anbefallt SlatsKont. att förskottsvis öfverlemna betydliga summor till Riksg:sKont. Jag kan således icke finna något behof af ändrade föreskrifter i detta afs:de, så mycket heldre som hela detta förhållande med stora öfverskott väl alltid måste betraktas icke såsom regel, utan såsom undantag. Hvarigenom upkommer öfverskott?

I anledning af det sista yttrandet får jag fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå, att följden af ett föredragande punktevis skulle blifva, att man råkade i en större collision emellan besluten, om möjligt är, än sjelfva detta Utlåtande innefattar. Jag begagnar detta tillfälle, då jag erhållit ordet, för att gifva tillkänna, att jag lill alla delar förenar mig uti Friherre Anckarswärds djupsinniga och viktiga åsigt af ämnet, och anhåller om proposition i enlighet med hvad han föreslagit, med det tillägg Friherre Sprengtporten yrkat. Friherre Anckarswärd: Yid jemförelse Den 14 September f. m. 24S emellan Utskottens Utlåtande och förslaget lill F örfattning, sorn legat på hordöt, mea icke för mig varit tillgängligt, finner jag, att detta Förslag, som icke varit Ridderskapet orh Adeln i allmänhet bekant, innefattar ett uttryck, hvarigenom en anmärkning förfaller, som jag gjort, samt jag föranledes att begära tillstånd alt i den af mig föreslagna contra-proposition få göra det tillägg, att i 4 Artikeln 1 §. den ändring måtte införas, som i förslaget finnes upptagen. Der står: befinnes någon nyttja en eller flere bränvinspannor af sammanlagd större rymd än go kannor utom kokrummet j beräknas böterne för go kannor till trefaldt af giften, på sätt förut stadgadt ärj och till Tio Riksdaler för hvarje kanna derutöfver. Hans Excellence Herr Grefven och LändtMär skalken yttrade, att det visserligen ankom på.

Stats-Kontoret till svar meddelat, att Kongl. Stats-Kontoret, sorn genom aflålet Cirkulär anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtlige Länen, att vid sjöfartens begynnelse innevarande år inkomma med reqvisition å de qvantiteter silfvermynt al de lägre valörerne, hvilka då ansåges behöfliga för de vid Landt-Ränterierne förekommande liqvider och vexlingar, skulle gå i författning derom, alt jemväl dessförinnan från och med detta års början, så vidt förstärk - Pu Depositråkning i Banken innestdende medel. 36 ningar af Landt-Ränteri-kassorne då kunde erfordras eller vexling af förslitna småsedlar från Länen begärdes, någon del af berörda förstärkningsoch vexlingsrnedel blefvé i silfvermynt af meranärfinde valörer till orterne afsäud. §• 43. På Räkningar i Depositions-Äfdelnirigen innestodo den 30 Juni 1847 följande belopp, emottagne på grund af 143 §. uti då gällande Banko-Reglemente: Uukater. R:dr Banko. i:sta Klassen: Medel, som bero af Bankens egen Styrelses disposition —>— 90,231: 3. — 2:dra Klassen: Äldre Creditiv eller förlag utaf Banken 4,531,267: 6. 3. 3:dje Klassen: - Staten samt dess allmänna Verk och Kassor tillhörande medel 676. 2,102,029: 39. 4. 4:de, Klassen: Medel, tillhörandede under Stockholms Stads styrelse lydande Embetsverk och Kassor, jemte åtskilliga allmänna Inrättningar, Välgörenhetsanstalter, Konkursmassor m. fl 1,812,288: 12. 19. 5:te Klassen:

Nio 44* 5 afgifterne derå för alla åren inbetaide; samt en del åter, till et.t sammantaget värde af R:dr 168,000, (hitom Murar och Tomter) försäkrade uti Phoenix-Compagniet i London; att ehuru Skulden blifvit till hälften förminskad, säkerheten uti Egendomarne, genom tillbyggnader ecb förbättringar, skall vara ökad med ett värde af R:dr 32,i5a, sedan Skuld-förbindelsen afgafs; och att Stadens önskan är, att Bankens Inteckning finge dödas uti någre dels försålde, dels nedrifne Trädbyggnader, samt tilläfventyrs uti Sjöhamnen Klippan, hvaraf värdet är uppgifvet till 13,333; 16 sk.; hvaremot Inteckning uti 3:ne nj^byggda Tullhus af sten, hvilka förmälas hafva koslat R:dr 12,1 »3: 22 sk, och vara i Phoenix-Compagniet assecurerade för R:dr 6,000 (utom Murar och Tomter), kunde i dess ställe Banken erbjudas. Efter öfvervägande af hvad i ämnet upplyst och utredt . blifvit, får Banco-Utskottet i anledning af ifrågavarande Motion vördsamt meddela det yttrande: att då Götheborgs Stad icke velat begagna sig af de vid sista Riksdag medgifne, bär ofvan intagne, vilkor för ett lindrigare betalningssätt, samt äfven nu, vid yttrad önskan att dem tillgodonjuta, fastat förbehållet om 6 Bancc-Xätskottets Betänkande. Nio 44. uteslutande af de så länge omtvistade orden : en för alla och alla för en (Se Bih. till Riks-Stånd. Prot. 1828. 6 Sami. i Band. pag.

I likhet med hvad som redan eger rum i flere andra länder torde inom kort äfven hos oss komma att uppstå en kvinlig apotekarkår. Medicinalstyrelselsen har nämligen nu i denna af oss förut omordade sak hos k. m:t hemställt, att kvinna må, på målsmans begäran och med företeende af intyg, att hon efter aflagd godkänd examen kan erhålla anställning så- som elev å apotek, berättigas att vid något af statens allmänna läroverk aflägga sådan examen, som kräfves för uppflyttning till den klass vid läroverket, hvilken erfordras för manlig elevs anställning å apotek, samt att sålunda vitsordad kvinna må lika med yngling kunna antagas till elev å apotek samt efter fullgjord farmaeeutisk tjänstgöring och för apotekare stadgade kunskapsprof erhålla enahanda rättigheter, som tillkomma manliga farmaceuter. I fall, som vi anse oss ha skäl att hoppas, k. m:t biträder medicinalstyrelsens förslag, så blir dock reformens praktiska betydelse i närmaste hand beroende på apoteksinnehafvarnes villighet att mottaga kvinliga elever. Medicinalstyrelsen anser för sin del, att förslaget är förestafvadt af rättvisa och billighet, samt att tillämpningen af det samma icke bör medföra den minsta olägenhet för någon. Och må man då hoppas, att ej enskild motspänstighet skall lägga hinder i vägen. Kanske kunna vi inom ej allt för aflägsen framtid i våra spalter få presentera Sveriges första kvinliga apotekare. # Vår lagstiftning om iiktenskapsslcilnad, hvilken [fråga Idun nyligen hade på tal i samband med fru Wicksells föredrag, utgjorde ämne för diskussion vid ett sammanträde den 6 dennes i Lä- karesällskapets lokal, anordnad af » Föreningen för gift kvinnas eganderätt ». Mötet öppnades af byråchefen grefve Hamilton, som äfven utsågs till dess ordförande samt i några inledande ord påpekade betydelsen af hr Borgs nyligen inom riksdagen fallna motion om fattigvårdsnämdens rätt att i vissa fall förordna om äktenskapsskilnad.

För min del deremot anser jag, att den bör bibehållas, ty det torde enligt min tanke vara både lämpligt och behöfligt, att, sedan man omnämnt tiden för sammankomsten, man i sammanhang dermed äfven ur Grundlagen införer hvad som vid sammankomsten får enligt Grundlagen förhandlas. Detta hindrar ej att man i en sednare § söker närmare bestämma hvad som med R. o. Ad:ns gemensamma angelägenheter bör förstås. Frih. Palmstjerna, Hjalmar: Flera af Ståndets leda möter hafva visserligen ansett, att Gr. Mörners förslag vore för 100 .Deti 7 April e. m. tidigt väckt, men då jag i likhet nied Gr. Mörner tinner stadgandet derom, att R. o. Ad. hvart 3:dje år skall allmänt sammanträda, icke vara lämpligt, tager jag mig friheten förfäkta Gr. Mörners förslag. Jag anser, att man i afseende å R. o. Ad:ns blifvande sammankomster borde forst göra sig reda för beskaffenheten af de frågor, som dervid förekomma till behandling. Dessa frågor kunna, efter mitt förmenande, delas i tvenne klasser, nemi. dels sådana som vid hvarje sammankomst måste förekomma, af rent ekonomisk natur, och dels sådana, som mindre ofta förekomma, såsom ang:de förändringar i R. o. Ad:ns privilegier, försäljning af R. o. Adois fasta egendom och förändring af representationssättet m. m. Hvardera af dessa klasser skulle, i min tanke, bäst tillgodoses, om de erhölle siri särskilda form, så att de allmännaste och enklaste frågorna behandlades under en lätt och praktisk form, men deremot för de angelägnare bibehölles deri gamla formen, äfven om denna-förelölle något lung. Att deremot föreskrifva storartade sammankomster för smärre, ekonomiska frågor, torde icke vara fördelaktigt, ty intresset för dem torde icke vara synnerligen allmänt och en följd deraf blefve, att sammankomsten, hvarvid de skulle behandlas, blefve mindre talrikt besökt samt att derföre slumpen kunde komma att afgöra besluten. Det vore derföre bättre, om besluten i sådana frågor lättades af ett visst antal »fullmägtige».

– Hvilket då? frågar hon oskyldigt och snärtar hårdt till hästen, så att den genast slår in i galopp. Hon kan icke uppfatta hvad han svarar, bryr sig icke häller om det, utan ger hästen fria tyglar och flyger undan faran nyss med en segerstolt och tacksam känsla för att hon åter lyckats hålla deras hemlighet kvar i det bedårande utvecklingsskede, där en vindpust är nog att bryta en förtrollning, som likafullt vidtager i morgon och öfvermorgon igen, hvarje gång hon vågar hvila sin blick i hans eller lämna sin hand åt hans tryckning. Så redo de två framtidens lycka till mötes, medan backsluttningen blef bakom med kullerstenar och skäggiga granar, ekande efter hofslagen och susande obestämdt i alt högre tonarter för den starka middagsblåsten. Göktytan far igen som en slungad sten ner till sitt bo, och ett par feta hästflugor surra eftersinnande fram längs vägen, brummande öfver sitt undansluppna byte. IMPRESSIONISTEN. När man nu till dags talar om impressionister, förstår man gärna en del franska målare, som sträfva efter att i sin konst möjligast noggrant återgifva de intryck de erfarit vid åsynen af ett landskap, en person o. s. v., mera än själfva landskapet och personen. Långt tidigare än impressionismen fans till som skola, hade känsliga nervsystem sina starka förnimmelser och ha det ännu, utan att försöka ställa upp regler, efter hvilka andra, mindre subtila nervsträngar skola läras förnimma såsom de. Innan impressionismen kommit på modet som konstart, bodde vi en sommar, tre unge män, vid en badort och gåfvo oss sken af att sköta vår hälsa. Själen i vårt bolag var Sölfvermarck, känd under det förkortade namnet Marck af alla sina vänner, och det var egentligen de, som utgjorde hans värld. Den öfriga skapelsen låg honom tämligen litet om hjärtat. Han var den gladaste bland den tidens glada studenter, ett rent under af sorglöshet, gladt lynne och sjuklighet, galghumorist ex professo, sysselsatt med humaniora och sitt farliga hjärtlidande, som helt plötsligt lät hans friskt pulserande skämtåder stanna af, just när den flödade som ymnigast.

Då sjelfva stridsfrågan, som angick nödvändigheten af de gamla språkens studerande, såsom förnämsta bildningsmedlet redan i lärdoms-skolans lägsta klasser, nu genom lagstiftande magtens båda representanters sammanstämmande dom snart torde blifva afgjord, hade för mig och andra olika tänkande intet annat återstått, än att i tysthet afbida hvad erfarenheten, vid försökets an - 176 Dea 23 December. ställande, hade att säga; såvida nemi. valet emellan de båda stridiga åsigterna verkligen lemnats fritt åt föräldrar och målsmäm. Men om raan, för att åt andra bereda möjligheten af deras söners vetenskapliga bildning, utan ali de skola behöfva läsa latin och grekiska, betager mig, och de med mig lika tänkande, vår lika naturliga rätt, att i skolan se begagnade dessa samma språk, såsom våra söners första vetenskapliga bildningsmedel; så skulle derigenom ej allenast uppenbart våld varda utöfvadt emot öfvertygelse och naturlig rättvisa; utan äfven något helt annat blifva åvägabragdt, än hvad Ständerna afsett, då de yttrat den underd. önskan, att lärjunge må, på derom af målsman gjord anmälan, varda befriad från tvånget att läsa latin och grekiska. Jag föreslår således, all R. St. ville till K. M. framföra den underd. önskan, att genom en ny skol-ordning undervisningen vid rikets elementar-skolor måtte så ordnas, att likasom de föräldrar och målsmän, hvilka det åstunda, erhålla befrielse för deras barn från de gamla klassiska språkens studerande, eller upskof dermed till en mognare ålder, äfven åt de föräldrar och målsmän, som anse det vara af högsta nödvändighet, att deras barns skol-studier just med dessa språk taga deras början, uti de blifvande skolorna må dertill beredas tillfälle. Begärdes på bordet. Gr. Sparre, Erik, upläste en sålydande motion: Att Lagmansoch Kämners-rätternes indragning skulle föranleda tillökning i Hofrälternes göromål förutsågs redan då beslutet om indragningen hos Ständerne fattades. Tillökningen har likväl blifvit vida större än man då anade.

Med afseende å vigten deraf att 686 Dea 28 Februari e. m. denna centralfästning må kunna, utan allt för lång tidsutdrägt, sättas i det skick att den uppfyllde ändamålet med anläggningen, har K. M:t nu för dessa fästningsbvggnader begärt ett anslag af 200,000 rdr. Utskrt har deremot ansett det så mycket betänkligare att afvika från den ordning, man förut följt vid beviljande af anslag till denna fästning, som byggnadens fullbordan i allt fall fordrade en lång tid, och fästningen således måste genom tillfälliga anordningar sättas i försvarsbart skick, om sådant under tiden skulle af behofvet påkallas, och Utskit har af dessa skäl ansett sig kunna inskränka anslaget till 100,000 rdr. Man kan förklara, huru ett sådant åskådningssätt kunnat uppstå inom ett land, som egt en 50:årig fred och inom hvilket någon fiende, på ännu längre tid, ibke blifvit sedd. Man tror så lätt, hvad man lifligt önskar — och tror derför att vi allt framgent skola få åtnjuta fredens välsignelser. Men en nation, innerligt varm för fredens bevarande, får icke ställa så, att den kan tvingas köpa freden med nesa, om en vinningslysten ovän uppträder med pockande fordringar. Den nation, som invaggar sig i säkerhetens lugn, går förr eller sednare sin undergång till mötes, och jag vill för min del ej bidraga dertill att insöfva Svenska folket i ett så farligt lugn. Carlsborgs fästningsbyggnad har nu pågått i öfver 40 år. Den store fältherre, som beslutade dess uppbyggande, afsåg säkerligen icke att detta skulle blifva ett arbete på lediga stunder, utan han ansåg tvärtom, att det borde påskyndas så mycket som möjligt. Om vi få behålla freden, beror naturligtvis på Honom, som styrer folkens öden, men vi böra dock söka att bevara den genom att alltid vara beredda på kriget.

Ring! svarade Ukko och vände ryggen till, sålunda visande sitt förakt för qvinnokönet, representeradt af hans hustru. Mor Annika skyndade till fähuset. Der bredvid i sin höga rödmålade stapel hängde matklockan, hvars klara malmtoner genast ljödo ut öfver nejden. Vid deras klang slutades arbetet på skördeåkern, männen torkade svetten ur sina ansigten med skjortärmarne, qvinnorna jemkade sina dukar, och allesammans begåfvo sig upp längs ledet till gården. Om en stund vore de i stugan. Tysta och vördnadsfulla nalkades först alla den gamle, nickade halfskygt och stälde sig framför sina platser vid långbänkarne, som voro flyttade på ömse sidor om bordet. Ukko sjelf hade en stol vid bordets smala ända, »äiti»1 deremot satt nederst, sist på bänken. Närmast husbonden stod en tom stol. Men par vid par hade de fyra gifte sönerne tagit plats bredvid sina hustrur; den femte, en tjuguårig ljuslockig bondpojke satt och småskrattade under lugg, han plirade förnöjdt på en rödrosig piga, skyddad nere i skuggan för Ukkos blickar, och när han kom åt, kittlade han henne på hakan med ett rågax, en kurtis, som den tjocka flickan besvarade med att kasta halft ihjelklämda torrokaner rakt i ansigtet på sin beundrare. Sågs der eld i smedjan? frågade Ukko, vänd till sin äldste närvarande son, en mörkhyad man på några och fyrtio år. Inte, svarades honom från flere munnar. Har ingen sett till Ella? frågade gubben ånyo. Man skakade på hufvudet. Har han varit ute ända se'n i middags? ljöd ännu en gång gubbens röst. Farbror Ella gick upp på loftet strax på eftermiddagen, förklarade en liten flicka, som i spiseln stod och slickade gröten från slefven, och der klädde han sig och tvättade sotet utaf. Sedan gick han och tog en stor tulpan i trädgården, och med den gick han in i Toimilas hage, men hvart han se'n tog af, det vet jag inte, för jag måste rensa potatesåkern och hann inte gå efter längre.

Uti det för Artilleri-Staben nu utgående anslag, 4,200 R:dr, är förhöjning af Eders Kongl. Maj:t begärd med 2,200 R:dr, enligt det i Departements-rhefens betänkande framställda förslag och den deruti åberopade aflönings-stat; och hafva Rikets Ständer, som icke funnit något ali erinra vid de i slaten uppförda tillökningar, bifallit att anslaget för nämnde stab må med det äskade beloppet, 2,200 R:dr R:ml, förhöjas. 5:0. I sammanhang med pröfniugen af den i den Nådiga Propositionen äskade an slags-tillökning för Ofver-kommendants-expeditionen i Stockholm, hafva Rikets Ständer, enär staten för denna Expedition upptager rations-ersätlning för tjenste-hästar, funnit sig böia lill behandling företaga de af Eders Kongl. Maj:l, jemlikt Departementschefens betänkande, väckta frågor dels om förändring i grunderna för underhållet af tjenstehästar, der sädane enligt stat skola finnas, dels om ersättning för den, med skyldigheten att hafva sådana hästar, förknippade öfriga kostnad, såsom för stallhyra, hästarnes skötsel och skoning, stalleffekter m. m. Hvad försl angår frågan om tjenstehästarnes underhåll, är upplyst, all, för de Officerare, som skola vara med tjenstehästar försedde, en eller flere rationer, enligt nu gällande grunder, beräknas under lönen efter ett visst pris för hvarje ration, hvilket allmänneligen i slalerne finnes bestämdt till 180 R:dr, men vid Kronprinsens Hussarregemente lill blott 116 R:dr 50 öre R:mt.

Spannmål genom sådan myndighets försorg och under dess ansvar böra uppbäras och redovisas.” 2; §• ”Brännvinsbränningsoch Distillcringsrättigheten uti Stockholm, Götheborg och 938 Riksens Ständers Carlskrona bibehålies, hädanefter som hittills, uteslutande för Kongl. Majrts och Kronans räkning, men bör i Stockholm, så väl som redan länge i Götheborg varit verkstäldt, genom Auction till den mestbjudande, emot ärligt Arrende , upplåtas. Afslutandet af Contract, angående dessa Krono rättigheter jemte medlens uppbärande och indrifvande, torde böra tillkomma Riksens Höglofl. Ständers till Riksgälds-Contoirets förvaltning utsedde Herrar Fullmägtige; samt Kongl. Allmänna Magazins-Directionen till dem öfverlemna alla inventarier, behållningar, inrättningar och byggnader, som till Brännvinsbränning varit nyttjade eller inköpte.” 3. §, ”Inrättningens i Landet utestående fordringar, jemte öfrige tillgångar, hvilka icke kunna anses tillhöra Stats-Werket, böra genom Kongl. Allmänna Magazins-Directionens försorg indrifva? och i Riksens Ständers Bank, för Riksgälds-Contoirets räkning insättas ; men hvad sorn efter år och dag från utredningens början'skulle oindrifvet återstå, torde böra öfverlemnas jemte alla tillhörige Handlingar till bemälde Fullmägtige, likväl icke till större belopp, än att Inrättningens skuld tili Banken derigenom, så till kapital sorn ränta må varda till fullo betald,” 4-.S ”Förvaltningen al den sålunda inskränkta Magazins-Inrättningen torde i samman - Revisorers Berättelse. hang med Stats-Verket böra af Riksens Höglofl. Ständers Revisorer granskas.” 5. §. ”De medel som, på sätt 2 och 3 §. §. föreslå, kunna blifva, i Riksens Höglofl. Ständers Bank insatte på Riksgälds-Contoirets räkning, böra efter Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande användas, på sätt Riksens Höglofl.

Ej må Riksförsamlingens förseglade anordning å sistnämnde summa brytas, eller summan af fullmäktige i riksgäldskontoret utbetalas, förr än riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord. § 64. R. F. § 60. Till Bevillningar räknas tulloch accismedlen, postmedlen, stämplade pappers afgiften, busbehofs-brännerimedlen, och hvad Riksförsamlingen dessutom serskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig åtager. Ej må några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, kunna ulan Riksförsamlingens samtycke förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål allena undantagen. Ej heller må Konungen statens inkomster förpakta, eller till vinning för Sig och kronan eller enskilde personer och korporationer, några monopolier fastställa. § 63. R. F. § 61. Alla utgifter, som Riksförsamlingen under de i föregående § nämnde titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af Riksförsamlingen faststäld varder. § 66. R. F. § 64. Så väl rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omför mäldt är, under namn af extra ordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83. 61 Riksförsamlingen anslås, skola vara under Konungens disposition, att till de af Riksförsamlingen pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas. R. F. § 60. Dessa medel må icke annorlunda användas, än faststäldt blifvit; varande StatsRO. §50. rådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse derifrån ega rum, utan att till mora' 2' protokollet föreställning deremot göra samt anföra hvad Riksförsamlingen i denna del förordnat. § 67.

JVl:s omtanka väl långt i förväg, och anser jag önskningens utsträckning sä långt vara öfverflödig; ty vid della tillfälle kan det i alla fall icke undgå K. M:s uppmärksamhet, om ett vidsträcktare aftal skulle anses erforderligt. Ilr Rå felt: Då jag funnit så litet understöd för min mening, anhåller jag vördsamligeu, det betänk, måtte varda ålerremilteradt; på det att de förenade Litslen mätte komma i tillfälle att laga i närmare betraktande del förslag lill förändrad redaction, som af Ffih. Palmstjerna här blifvit framstäldt. Frih. Raab: Jag har begärt ordet, för att understödja Ilr R a fel Is mening; men jag kan icke se, att den på bättre sätt kan vinnas, än just genom det förslag, som Frih. Palmstjerna här afgifvit. Om lii’ Råfelt hade lika med mig genomläst Frih:s förslag, tror jag hell visst, att Hr Råfelt skulle hafva kommit till denna eonelusion. Jag tillstyrker sålunda, alt R. o. Åd. mätte antaga Frih. Palmsljernas förslag, och instämmer för öfrigt med Frih. Tersmeden tili anhållan, alt R. o. Ad. ville besluta att inbjuda de af RiksSt:n, som beliiuk. bifallit, att sig med R. o. Ad. i dess beslut förena. Dä nu öfverlägguingen förklarades fulländad, yttrade II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., att han, innan propos. framställdes, af den anleda, alt Ilr Rosenblad yttrat, del hau förenade sig med Frih. Palmstjerna i begäran om återremiss, men Frih. Palmstjerna icke framställt uågon begäran om återremiss, vore föranlåten alt begära, det Hr Rosenblad måtte förklara, huruvida lian yrkade återremiss eller instämde i Frih. Palmsljernas mening, alt målet nu må definitivt afgöras. Ilr Rosenblad: I den händelse, att Frih. Palmstjerna sjelf icke har begärt återremiss, vill jag låta min mening förfalla och blott förena mig med Frilen i hvad han föreslagit.

Idun räknar nu minst 35,ooo läsarinnor, spridda öfVer hela landet. B yrå: 8 Sturegatan 8 (idgäng från Humlegårdsg. 19) Annonspris: 25 öre pr petitrad ( Fredagen den 24 februari 1888. •Tidningen kostar TJtgrifningrstid: Redaktör och utgifvare: hvarje helgfri fredag. I endast 1 krona för qvartaiet. FRITHIOF HELLBERG. Sista numret i hvarje månad I Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5. innehåller en postarvodet inberäknadt. A l l m. Telef. Ingen lösnummerförsäljning! Som man är klädd, så blir Frihet och tvång. et är en. rätt egendomlig företeelse, att i en tid, då man så oupphörligt ropar på och fordrar frihet inom det andliga området oeh i alla rent menskliga förhållanden, då man yrkar på det materiellas rätt att blifva beaktadt oeh ytterst hänsynsfullt beaktadt, att man då förbiser den stackars kroppens högst berättigade fordran på en viss frihet och på att icke i vissa delar blifva allt för hårdt behandlad! På samma gång, som man fordrar, att hjertat oeh själen skola fritt få » vidga sig », fritt få » andas ut », snör man ihop den stackars kropp, som innesluter just detta hjerta, som skulle » vidgas af lefnadslust ». På samma gång man fordrar att få vandra på hvilken som helst af lifvets beqvämliga banor, klämmer man ihop sina fötter i skodon, såsom tortyrinstrument ganska utmärkta, men i hvarje annat afseende olämpliga, och hvilkas fortsatta bruk helt säkert skall göra foten oduglig att väl och spänstigt vandra på till och med det slätaste kammargolf. På samma gång man vill lossa alla de band, som trycka anden, sammanpressar man den arma kroppen på ett vis, som helt enkelt är omenskligt. Jag vet, att mången är fiendtligt stämd mot den s. k. » frigörelsen » och » likställigheten » för qvinnan, mången gör gäck deraf och hånar den. Men är det att undra pä?

Memorial till Riksens Ständer, angående Stats-Utskottets anmärkning, i afseende pä f. d. Justitie-Kansleren Nerman beviljade undantag frän författningarna om begrafningshjelps aftjenande. Efter inhemtande utur Riksens Ständers år i843 församlade Revisorers berättelse angående Statsverkets tillstånd och förvaltning, jemte Kongl. Stats-Kontorels i anledning deraf till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtande, hurusom f. d. Justitie-Kansleren, numera Landshöfdingen, Nerman vid tillträdandet af förstnämnde embete blifvit, genom Kongl. Brefvet den i/j September i838, förklarad berättigad att, med befrielse från begrafningshjelps aftjenande> uppbära den för samma embete på stat anslagna lön från och med månaden efter utnämningen, med vilkor, att hans sterbhus icke egde att begrafningshjelp tillgodonjuta, derest han såsom Justilie-Kansler med döden afginge, — äfvensom att, sedan Herr JustitieKansleren, den 28 Mars 1840, blifvit i Nåder utnämnd lill Landshöfding i Calmar Län, Kongl.

Då fråga är om en sockenstämma för flera pastorat, deruti alla röstägande medlemmar ej kunna deltaga, utan der sammanträdet måste ske genom ombud, måste likväl sammankomsten bibehålla sin natur af sockenstämma och en prest följaktligen föra ordet deri. Jag måste ogilla Hr von Roséns förslag, så vidt det åsyftar omförmälandet i denna författning af andra stämmor än sockenstämmor. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. heliade finna, att om icke det sednast upplästa förslaget bhfvc antaget till contra-propos., blefve fråga om ett annat. Frih. Nauckhoff: Jag har ansett mig böra vederlägga Hr von Rosens yttrade förmodan, att ordförande uti sammankomster emellan flera pastorat skulle saknas, om han ej utsåges på sätt talaren föreslog. Uti 8 §:n stadgas nemi. "Ordförande i sockenstämma vare kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller, i händelse af laga förfall för honom , den af församlingens prester, som kyrkoherden dertill förordnar, eller i annat fall den som kyrkoherden i embetet närmast är.” Enligt detta stadgande ser jag ej huru ordförande skulle komma att saknas. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta uppläsa Hr von Hartmansdorffs förslag, deruti frågan om ord för. är utesluten, och endast lalas om skyldighet för Konungens Bef:h:de eller domcapitlet att bestämma stället för sammanträdet. D«n 8 Mar» f. m. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hohenhausens förslag vore i öfverensstämmelse med hvad Gr. Taube i det nfseendet yrkat, att vid slutet af §:n, efter ordet ”socknarne,” skulle tilläggas följande mening: '’pä den tid ”och ort, sorn af Konungens Befthtde eller domcapillet hedsta mines.” Frih. Nauckhoff: Jag anhåller att det nu upplästa redactionsförslaget måtte blifva ena alternativet till contrapropos:n. Hr von Hohenhausen:

Enär för ölrigt det nu i allmänhet gällande beloppet af summa appellabilis är i förhållande till myntoch varu-värdet sa lågt, att icke någon tvist, deruti det omtvistade åtminstone motsvarar den oundvikliga rättegångskostnaden vid de lägre instanserne, afstänges från fullföljd till Öfver-Rätt, tror Utskottet oftanämnde stadganden både lämplige och behöflige; hvarföre Utskottet vördsamligen tillstyrker, det /nätte yrkandet om deras borttagande ej vinna Rikets Ständers bifalL Hvad åter angår Herr Collehs motion; så enär, med afseende å Magistratens och Borgerskapets Äldstes i Staden Fahlun afgifna, här ofvan anmärkta förklarande, antagas måste, alt motionärens framställning öfverensstämmer med samhällets önskan, anser Utskottet något hinder destomindre böra möta för undanrödjande af den afvikelse, som uti ifrågaslällde hänseende för nämnde stad egt rum från Lagens allmänna bud°, som denna afvikelse ej allenast kan medföra olägenheter för innevånarne uti nyssnämnde stad, utan oek för hvar och en annan, som vid stadens Rådstufvu-Rätt kan komma att tvista, samt borttagandet af ett sådant undantagsstadgande dessutom återför den jemlikhet i vilkoren för rättvisans sökande, som i Lagen bör vidmakthållas. Utskottet får således föreslå, att Rikets Ständer för deras besluta utfärdande af en författnings hvarigenom, med upphäfvande af det i Privilegierna för Staden Fahlun af den 3o Oktober iGfi innefattade stadgande, att e/ någon må vädja emot samma stads Rådstufva-Rätts dom, der saken ej stiger till fyrahundra dalers värde, förklaras: att hädanefter, i fråga om vad frän nämnde städs Rådstufva - 6 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 5 A Rätt, kommer allmänna Lagens stadgande att lända till efterrättelse.

Den Svenska näringsidkaren, till hvilka höra jordoch bergsbrukare, erhölle derigenom hvad han egenteligen behöfver, ökad afsättningsförtjenst och arbelslillgångar och erhölle detta förutan ökad skuldsättning. 12:o Som medelst den här föreslagna åtgärden, en betydande tillgång uppstår för bestridandet af publika arbeten och andra allmänt nyttiga företag, kan Riksg.cont:s nu ägande behållning (5,000,000 r:dr b:co) disponeras till annat föremål, såsom belåning af spanmäl, enligt Hr Biskop Agardhs förslag, belåning af andra exportartiklar, och nedsättning af den allmänna bevillningen, med en million om året till nästa riksdag, hvarigenom en direct och betydande lindring tillgodokommer det för närvar, så betryckta Svenska folket. Häruti instämde H. Ex. Hr Frih. Lagerbjelke, Johan. II. Den 18 December f. m. 481 H. Ex. Hr Gr. o Landtm, hemställde, att då flere af de ledamöter, som anmält sig, ännu icke haft tillfälle att yttra sig, öfverläggningen i detta ämne mät,te få uppskjutas till eftermiddagen ; hvilket bifölls. Lades på bordet ncdannämnde från Ulsk:n inkomne betanien, mern. och utlåt., nemi. från Bevill nings-U t skottet: N:o 12, ang:de lullbevillningen. Bevilln.-, Lagsamt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten: N:o 4, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de grunderne och villkoren för tillverkning oell försäljning af bränvin; N:o 5, i anledn. af Hr Gustafssons, uti väckt motion, bland annat gjorda framställning om sättet och villkoren för controllstämpling af inkommande utländskt guldoch silfverarbete; N:o 6, i anledn. af Pehr Mattssons frän Westernorrlands län motion i afseende å handelsoch sjöfarlslractaten med Ryssland; Banco-Utskottet:

»Mins mamma riktigt pappa,» frågade Lina genast. »Om mina pullor ville vänja sig utaf med att fråga och tala på en och samma gång, sade Mathilda, så skulle ni göra mig en stor glädje, ty det är allt för fult och litet grannlaga. Hvilken skall jag nu svara först?» »Intet mig,» svarade Mina, »ty jag frågade just icke, utan sade blott hvad jag trodde.» »Nå väl!» fortfor Mathilda, »det är då Lina jag är skyldig ett svar, som skall för hela din lefnad inpregla i ditt minne att man aldrig kan glömma hvad man en gång fullt och verkligt älskat, af hela sin själ och hela sitt hjerta. Och sådan var den kärlek jag kände för eder bortgångne fader. Jag kan känna mig lugn och nöjd, ja, till och med glad och lycklig, och lika fullt står bilden af hvad jag förlorat, oupphörligt framför mitt minne, och han har lemnat en tom plats i mitt hjerta, som i denna verlden af ingen kan fyllas; och det är icke nog att mitt hjerta bibehåller honom i evig hugkomst, alla mina yttre sinnen hafva äfven fullkomligt behållit minnet af honom. Jag hör, när jag vill, hans goda, glada, hjertliga röst, jag ser oupphörligt hans ädla drag, der ett rent hjerta och en hög själ inristat sin pregel. Ack jag mins och saknar honom hvar stund, äfven i de, då sorgen viker, och en lugn glädje tyckes hugna mig med sin närvaro. Äfven då framtränger den tankan: hur oändligt mycket lyckligare jag ändå kunnat vara, om äfven han vandrat vid min sida.» Barnen hade så oförmärkt saktat sin gång, och på de små runda, rödblommiga kinderne, tillrade små klara tårar, och löfven hvirflade så Oktober-likt omkring de vandrande, och en höstlukt, på en gång angenäm och mjeltsjuk, doftade emot dem, och det började hvina i tallskogen, hvilken de snart voro helt nära, och kråkorne flögo med sitt ängsliga kraksande öfver deras hufvuden. Mathilda gick tyst och tankfull; äfven barnen tycktes intagna af denna ovillkorliga högtidlighet som hösten ingifver.

(Rgs. AM.) Genom remiss af den 11 sisth Maj, har Iiongh Maj:t, för det afseende, härvid förekomna skäl och omständigheter syntes påkalla, lill Siats-Utskottet i Nåder öfverlemnat en af Kronofogdarne S. Wickbom och O. L Hcegg samt •allidne Kronofogden, Assessoren A. F. Bråkenhjelms inka, äfvensom Häradsskrifvare J. G Ekelund, A. M Fagerberg och F. Fagerberg i underdånighet gjord ansökning att, af gunst och nåd, erhålla befrielse från den sökanderne ådömda ersättning af oberäknad bevillning för arbetsfolk inom Tveta, Wista oell Mo, Nirra och Södra Wedbo samt Westra Häraders Fögderier af Jönköpings Län. Al de, genom högstberörde remiss, Utskottet tillställda handlingar, har Utskottet inliemtat, att, sedan Kongl.

Februarii, da vill gifva väckelse åt ett förhastadt företag; men kunde saken, som jag fullkomligen tror, låta sig göra, utan någons förgång, vore det en härlig och Jjriksgagnelig vinst, att fjettra utsväfningarne af denna sjö, att skänka landtb mannen trygghet för sina 6kördar, och göra odlingsbar en massa af angränsande jord, så stor, att för dess ägande folkslagen, mot hvar-: annan ofta anställt förödande krig. N:0 7. Herr von Vegesack, Ernst: Den motion å hvilken jag nu vill söka fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet, synes kanske vara af mindre vigt, än den efter min tanka verkeligen är. Med ganska många skäl torde man billigen kunna föreslå att deposition revisionsskiilingen afskaffas; men för att vara kort vill jag endast anföra några skäl dertill; är det val billigt! och med en naturlig lag öfverensstämmande, att man erlägger eller betalar en viss summa penningar för att få klaga inför Konungen (eller Högsta Domstolen) öfver en kanske ganska ofta orättvis dom: jag säger betalar, emedan med sakens förlust, äfven följer revisionsskillingens, att en förlorande part ytterligare betungas med denna förlust, är efter hvad jag tror högst obilligt; ett ännu kraftigare skäl emot erläggande af revi-. Den 26 Februarii. 82$ sionsskillingen är i min tanka: atti vissa mål, ingen som äger något mer, eller jemt 500 plå^ tårs inkomst, får till Konungen vädja, utan förut nedsatt revisionsskilling. Jag hemställer derföre till Ridderskapet och Adeln, om det ej är oerhördt att någon med denna obetydliga inkomst skall risquera nära hälften deraf för att söka ändring uti en kanske mindre betydlig rättegångsfråga. I alia hänseenden blifver efter min tanke både för den förmögnare och den fattigare, revisionsskillingens erläggande högst orimlig, men i synnerhet för den sistnämnde j och kan jag icke finna någon rigtig grund till, eller nytta af denne deposition; ty såsom surrogat för rättegångskostnaden, är den aldeles icke deponerad, en. dan den icke dertill användas, hälst den förlorande partén’, dessutom måste lösa sin don:.

Ej heller torde, såsom man föreställt sig, någon större skyndsamhet i brottmålsransakningarnes handläggning kunna ernås, om man tager i betraktande alt de sällan kunna afdömas utan målsägandes och vittnens inställelse inför domstolen och att desse, hvilka merendels äro boende i närheten af det ställe der brottet blifvit begånget, sannolikt desto oftare, genom uteblifvande, skola vålla uppskof i ransakningarne ju längre från ransakningsstället deras bostad är belägen. Vid sådant förhållande och då det jemförelsevis är af ringa vigt om sådane ransakningsfångar, hvilka icke blifvit inneslutne i cell, utan alltifrån häktandet i de äldre vanligen med större gemensamma förvaringsrum inredda länsfängelserna varit blottställde för eit förderfligt ungänge med andra fångar, sedermera under transporter komma att fortsätta ett sådant umgänge eller icke, får Utskottet vördsamt tillstyrka, alt ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda. Stockholm den 22 Sept. 1848. Ank. till Exp. Utsk. den 22 Sept., kl. 2 e. m. Betänkande, i anledning af väckt motion om tingspredikas hållande å viss timma. Herr Prosten Arrhenius liar, uti ett hos Högv. Preste-ståndet ingifvet memorial, fästat uppmärksamheten på nödvändigheten alt viss tid varder bestämd för tingspredikans hållande. I 3 § af Rättegångsbalkens 2 Kapitel stadgades visserligen, att Häradshöfding och Nämnd borde (ideliga å tingsstad vara och sist klockan nio om morgonen; men, enligt samma lagrum, kunde likväl Häradshöfdingen ansvarslöst dröja till klockan tolf på dagen. Den prest, som skulle förrätta gudstjensten, vore emellertid skyldig att klockan nio sig inställa, och han blef således icke sällan nödsakad att i flera timmar afvakta domarens ankomst.

50 öre och 4 kr., så kunna dessa fotografier erhållas antingen genom resp. bokhandlare eller på reqvisition pr kontant från Herr N. F. Kjerrström, adr. Stockholm, Tunnelgalan 27. Theodor B l a n c h, Kgl. Ho / konsthandlare. [586] I dessa dagar har utkommit Skriftlig undervisning i stenograf! (Arends ' system) erhålles af skicklig lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Ked. af Idun. [5 ~] Fru Sofia Eklund förfärdigar underkläder. 26 Biblioteksgatan 26 reformerade Stockholm. SS / X) Telefon: på Wilhelm Billes CD xa CD några af dess etiska konseqvenser. Trenne föredrag af SEVED RIBBING, " CO C /) so Professor i praktisk medicin vid universitetet i Lund. ' CO si U J&gt; Til verkar f ^ ~ ^ i Etuier gi&gt; för Smycken, S&gt; Bordsilfver, Schatull, Smyckeskrin, j_Vrg &amp; Syskrin, A b l um m. m, Infattar Fotografier. E3 gxgJ^xg^xg^gygxgxgig^E ' § Monterar Tapisseriarbeten. CD och •ä i p Om den sexuela hygienen &gt; o ^Ny * " o ' o förlag: Pris 2 kronor. EM&amp; Portfölj/ ^ Fatarik ^ jiamngatari å&gt; H KS Tandläkare. Vasagatan 10, Stockholm, [572] CfQ CO §J^f^ Då antalet af upplagan är begränsadt, torde reqvisitioner snarligen insändas. Stockholm i december 1888. att artisten på hvarje exemplar p o egenhändigt skrifvit sitt namn. Barnsjuk[297] &lt;§&gt; timmer önskar plats som sällskap, samt biträda i hushållet hos ensamt fruntimmer eller mindre familj; den sö- kande är kunnig i finare handarbeten. Svar torde sändas till » A. K. », Vesterviks-Postens Tryckeri. t?

Banco Specie till Adcliga Jungfru Stifts-Casan; och det pä de grunder alt, dä Adelskap numera enligt Regerings, Formen af dea 6 Junii 1809 icke är ärftcligt för afkomlingar ä Qwinnosidan, Herr löfwcrstcns Dotter derigenom är betagen de förmäncr, som Högloft. Rid, derfkapcls och AdclnS Oötrrar af delta Stift ätnjuta. Wid dfwerwägande häraf, och dä Dongl Maj.tS Nådiga Lungörelfr af den 10 Augusti 1762 anrsäende wadstena Adeliga Jungfru GtiftS förkofran och bestånd, som stadgar om ofwanberörde ifrägawarande afgift, jcmwäl päbjuder en större Summa, nemligen sOO Dal. Snut till samma Stift, för de Ofrälse Personer, som cryölla Kongl. Resolution pä Adeliga Privilegier, utan att förunna eller medgifwa deras Döttrar någon rättighet till deltagande uti de förmäner, som Stifts-Inrättningen innehäller; sä synes denna senare omständighet, emot de af sökanden uppgifne förmente skäl till befrielse/innefatta en tilräck, lig vederläggning.

Beträffande åter den skillnad af 201 R:dr i3 sk. 9 rst., sorni 1843 och 1844 års depositionsräkningars utoch ingående balanser skulle förefinnas och som af Kammar-Rätten skulle vara förbisedd, så upplyses detta förhållande tydligen derigenom, att af de 334R:dr 15 sk. 2 rst., som ända från år 1715 blifvit i deposilions-räkningarne balanserade, 201 R:dr i3 sk. 9 rst. uti i843 års räkning blifvit afförda, härledande sig derifrån, att vid närmare granskning af räkenskaperna befanns, att det fel i räkenskapsföringen vid förstnämnde tid förelupit, att samma personer, som uppfördes vara skyldiga depositionskassan förenämnde belopp, jemväl voro upptagna såsom ägande samma belopp att fordra; hvilken rättelse blifvit i i843 års räkning iakttagen och med verifikationer, som fullständigt utreda förhållandet, bilagd, på hvilken grund någon balans lika litet förefinnes, som någon anmärkning af Kammar-Rätten derutinnan skulle — 424 — skulle kunnat utfärdas. — Och har i öfrigt, på sätt Revisionsberättelsen antyder, någon anmärkning vid denna räkning för år 1844 blifvit Öfver-Ståthållare-Embetet meddelad.

Grefve Spens: Lika med Utskotten anser jag det vara orätt, att Landtmätare icke skall kunna öfverröstas af Gode Männen, Dea 27 Augusti f. m. 147 men tror att Motionairens stal kunna gifva anledning till ett annat corretif, nemligen att, då denna händelse inträffar, frågan bör hänskjutas till ÄgodelningsRätten, och skiftet tills vidare afstanna, så vidt det af denna fråga beror, om ock den för öfrigt är af den natur, att skiftet kunde fortfara. Jag anser det nemligen först för alldeles gifvet, att hvar fråga, der en af åboerna vet sig ha Landtmätaren på sin sida, i allt fall skall bli dragen till Domstol; för det andra att all den kostnad, som användes till ett skiftes fortsättande på grund af ännu ej stadfästade beslut, i hvilka Landtmätaren är öfver röstad, är med få undantag förlorad. Efter min tanka hör det icke gerna kunna hända, att Landtmätaren blir af Gode Männen öfverröstad, om icke antingen han märker väld hos dem, eller de hos honom; kunna de hägge hysa förtroende för hvarannan, inser jag icke möjligheten, att icke deras åsigter af principfrågorna skola låta hopjemka sig utan omröstning. Om nu Landtmätaren finnér Gode Männen ledde af egennytliga afsigter, är han icke då skyldig sitt samvete, att göra allt hvad han kan för att motarbeta de Advokater, som skulle kunna utverka samma besluts godkännande i Rätten; huru lätt kan han icke då förledas, att drifva till carricatur de grunder, som han finnér orimliga, och stö 39 H. 10* i48 Den 27 Augusti f. m. tande för hans rättskänsla. Förtjenar åter Landtmätaren Gode Männens misstankar, är han, i stället för oväldig Skiftesman, den ena partens cacherade Advokat, bör man icke då äfven frukta, alt han vid det detaille-arbete, som grundas på Gode Männens beslut, drifves utaf samma interessen, och hvartill tjenar då allt, hvad som vid skiftet åtgöres, om icke just att förvilla ÄgodelningsRätten.

Hofpredikanten Hasselroth, Herr Prosten Gellerstedt, vice Talman Svartling samt Riksdags-fullmäktige Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län, Petter Mårtensson från Jönköpings län, Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands län, Hans Persson från Gefleborgs län, Ola Svensson från Malmöhus län och Jöns Andersson från Malmöhus län. af Herr Doktor Thomander: »Höglofl. Banko-Utskottets beslut att på egen hand och utan sammanträde med annat Utskott företaga den väckta frågan om en underdånig hemställan rörande Privat-bankers fortfarande, liar jag icke kunnat biträda, och bör således anföra grunderna för min afvikande mening. När Rikets Ständer 1848 ingingo med en underdånig hemställan att ytterligare oktrojer för Privat-banker icke måtte varda meddelade, var detta ärende förberedt af Lagoch Ekonomi-Utskott i gemensam behandling. Grundlagarna ha sedan den tiden icke undergått någon sådan lörändring hvaraf nu skulle följa, att Banko-Utskottet inträder i Lagoch Ekonomi-Utskottens befattningar. Man har åberopat att frågan omförmäles i Finans-kommiléens betänkande och att denna handling blifvit af Riks-stånden till Banko-Utskottet remitterad. I detta högtvärderade Betänkande förekomma många andra goda saker, hvilka Banko-Utskottet icke på grund af bemälde remiss lär vilja anse sig befogadt att ensamt taga om hand. Siirskildt erinrar man sig härvid kommittéens förslag till Privat-bank-lag, i afseende hvarpå Höglofl. Utskottet vet sig böra med Lagutskottet sammanträda. Det är just i sammanhang med sistnämnde lagförslag som, efter mitt förmenande, frågan om fortfarandet af Privat-banker hade bordt företagas. Först genom en sådan lag, i fall den voteras, blir det bestämdt hvad med Privat-bank egentligen bör förstås; Intill dess vet man icke hvad man tilleller afstyrker när man tilleller afstyrker Prival-bauker. Också har det sin stora svårighet att afgöra, huruvida Höglofl. Utskottet tillstyrkt, eller afstvrkt Privat-banker genom sitt ofvanstående Utlåtande.

Defe onera fortfara, från en fjerdedel af beviUningen efter 1 od) 2 Sitt., nteb utinDre ätt att De på ofvananförbe grunD njutit lindring till Dälftcn från pcrfonela afgiften, Då Dett icfe voiDare Dem efter l Slrt. fan till* goDofomitta. befrielfe till f>ä(ften af fSevillningen efter 1 Slrt. njuta, intill nafla SvifSDag, De af SUlmogctt t VejberbottenS od) Norrbottens famt 3emt* landé Sätt, Drolina, enligt SaperingSmännenS pröfning, anfeS Deraf mara t be* Dof. ©e i öflcrfunDS Stab bofattc borgare, Dvilba Der iDfa rörelfe od) nä* ting, njuta lifaleDeS intill näfta NibSDag, efter ctta!)aiiba pröfning af Saperings* männen, eftergift till ett trebjeDel af DvsaD ^emte (ElajjenS StäDer, efter 2;Dva Slrt. af Denna StaDga, utgöra. §. 168.

Det kunde då väl hända, att straffångarne behöfde någon gång flyttas från ett län till ett annat, men icke att utrymme för sådan flyttning saknades. 72 Jl. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse för dr 1848. klasser af brott) eller ock till mindre genomgripande ändringar af denna lag i dess hela omfång. Hvilkendera af dessa methoder nu bör först vidtagas, har jag förmodat lill en del bero af det afseende, som kan göras på det andra föremålet för de två Ståndens önskan, ordnandet af straffsystemet. Ehuru nemligen ett straffsystem kan uppgöras, oberoende af brottmålslagens hela öfriga innehåll och ulan tillämpning på de lagbestämmelser, som karakterisera sjelfva brotten; kan dock ett straffsystem icke annorlunda sättas i verksamhet, än genom dess användande i en gifven brottmålslag, der alla de brott karakteriseras, på hvilka straffsystemets bestämmelser skola lämpas och der straffen för hvarje fall utsättas. I och med detsamma, enligt de två Ståndens önskan, ett straffsystem ordnades, för att komma i verksamhet, skulle derföre också hela brottmålslagen i detta afseende ordnas. Vore åter fråga icke om straffsystemets realiserande i hela brottmålslagen, utan tilläfventyrs meningen inskränkte sig lill dess användning endast på den klass af brott, för hvilken en särskild författnings utarbetande begäres; så skulle deraf följa ej blott i allmänhet missförhållanden imellan straff' för dessa och dem för andra slags brott, utan ock en särskild olägenhet i de fall, då dessa och andra brott, begångna af en och samma person, skulle på en gång bestraffas. Vid sammanläggning af straff, som icke tillhörde ett och samma system, kunde nemligen ovisshet uppslå, hvilketdera straffet som vore att anse för svårast, i händelse de borde förvandlas till det svåraste slaget (såsom regeln för närvarande är). Genom fastställande af en tariff *) öfver förhållandet imellan de särskilda slraffskalorna skulle imedlertid en allmän regel för lagskipningen i detta ämne kunna blifva att följa. I allt fall, och så framt något skulle vara ulrättadt, borde straffsystemet ordnas; och svårigheten har jag ansett vara att veta, i hvilken syftning sådant borde ske, för att kunna hoppas framgång.

Också beträffande en sådan traktats vederbörliga bemötande, bör det väl ur samma synpunkt finnas, äfven utan detaljbevisning, sjelf kl art, att vårt fattiga och emot det industrielt öfvermägtiga franska så platt vanmägtiga svenska folk, enär det tillförene, i följd af ofta medgifna tullnedsättningar, mod deraf föranledda så väl franska seders som franska sakers allt ymnigare införsel, redan nog mycket från dess allvarligare förfäder vanslägtats, visserligen icke må böra af dess egna ansvariga målsmän blottställas för vådan, att i följd af en fegt tillstadd ännu friare dylik införsel af njutningarnas retelsemedel än ytterligare förvekligas, utarmas och skuldsättas, för att ändtligen under oket af både inoch utländskt penningetyranni varda förslafvadt. Redan är, som man väl vet, för salderandet af öfverimporterade öfverflödsvaror, en ej ringa del af den fäderneärfda fosterjorden pantsatt i utlandet; och den vanliga invändningen att skulden derför bvilar på afnämarne sjelfve, såsom alla, hvar för sig, sjolfmyndige, är väl ej anuat äu en protest emot bebofvet och verkan af all lag och regering. Yore ej i daglig handel och vandel privatmännens sjelfmyndighet esomoftast motsatsen till folkets och Statens, så beböfdes ej hvarken folkrepresentation eller statsstyrelse, än mindre årliga riksdagar. Också derest nu traktaten fastställdes, vore ej, — må väl frågas, — dermed för folk och rike så bestäldt, som funnes här redan intetdera, eller åtminstone intet sjelfständigt, hvarken folkförmynderskap eller riksregemente?“ 7:o. Af Prosten Bergvall. 8:0.

Då Fullmäktige alltså funnit förändringen, hvarför något hinder i Bankens eller Banko-diskont-verkets nu varande organisation icke möter, höra blifva håde nyttig och ändamålsenlig, hafva de likväl förutsatt, dels att vid fondernas sammanslagning åt Diskont-direklionerne må öfverlemnas att med full frihet och följaktligen ulan åliggande att för det ena eller andra föremålet afse någon bestämd summa, kunna, på sätt med Bankens säkerhet i främsta rummet och tillbörligt å de särskilda näringarnes intresse i andra rummet öfverensstämmer, fruktbargöra det afsatta kapitalet; dels ali Fullmäktige må berättigas alt kunna höja räntan till det i lag stadgade högsta belopp och alt åter åtminstone till en viss gräns sänka densamma, när omständigheterne dertill föranleda, och dels att nu stadgade utlåningstid mot pant af jern och vågförda effekter samt tackjern må inskränkas till 6 månader, utan ovilkorlig rätt till lånens omsättning, men med befrielse från den för lån på tackjern nu föreskrifna uppsägning. Öfver dessa af Fullmäktige framställda förbehåll kommer Utskottet att här nedan sig yttra; hvaremot Utskottet, beträffande frågan om och i hvad mån tillökning i förvaltnings-kostnad kan genom jern-lånerörelsens öfverflyttning från Låne-afdelningen till Banko-diskont-verket föranledas, nu får, på grund af Fullmäktiges åberopade utlåtande, meddela, hurusom Bankens Under-styrelse och Banko-diskont-direklionen, i ämnet hörde, förklarat den förra eller Under-styrelsen, att genom öfverflyttaingen någon besparing i Bankens förvaltnings-kostnad icke konime att beredas, och den sednare eller Banko-diskont-direktionen, att som ökade göromål icke kunde Diskontverkets nuvarande tjenstemanna-personal åläggas, blefve ytterligare anslag af nöden, hvilket Direktionen förmodade kunna åtminstone till en början inskränkas till ett belopp, motsvarande inkomsterne för en tjensteman i Bokhållareeller möjligen Kontorsskrifvare-graden.

Brefven den 5 och 30 Sept. 1.743 > såsom belägen på en till Handel ifrån Kronan förbuden ort i nejden imellan Kungsgårdarne Eskilstuna, Sundbyholm, Kongsberg och Räfsnäs, ansedd såsom omistelig för Kronan, samt den vöre kringfluten , beväxt med ung skog, jemväl bestod af äng och högre jordmon, samt hade svarsgått fiske, sä att ett godt hemman der kunde iniättas , så har Kongl. Majit, enligt Riksens Ständers underdåniga yttrande, genom nådigt Bref af den 27 October 1747 förklarat, att Lindön ej kunde till Skatte säljas eller i vederlag för utbyte från Kronan lemnäs, såsom af Säteriegenskap, utan söm för öfrigt var ovisst, huruvida Kronan eller Baron Sack vid det anrnäldta bytet kunde få öfverrenta, innan bytet vöre afslutadt; så ifall det då befinnas skulle, att för honom brast, kom med dess ersättning efter omständigheterna att förfaras, och förordnades derjemte, att Lindön borde refvas och skattläggas, samt att i händelse denna lägenhet, i anseende till dess mindre tjenliga-belägenhet, icke Lunde A bi - 858 Dm 7 Julii bibehållas såsom boställe för Provincial-Scheffern, utan dertill i stället komma att användas det föreslagne hemmanet Kullersta ^ Mantal i Vallby Socken af Öster - Rekarne Härad, borde då varande Scheffern Troilius vid åbo-rättigheten af Lindön bibehållas framföre någon annan, emot de deraf gående utskylder. Till följe af sistnämde förordnande och Kongl. Maj:ts derpå grundade Bref af den 2& Nov. 1747 har Lindön blifvit af Landtmätaren Moin geometrice aftagen och på Charta lagd samt den 26 Aug. 1749 af vederbörande skattlagd till 4- Mantal med iS Hal. 28 sk. 5 p:r silfvermypt grund-renta , hvarmed den ock i Jordeböckerna blifvit upptagen.

Inom Ridderskapet och Adeln hafva nemligen dubbelt så många talare yttrat sig för bördsrättens afskaffande, som de, hvilka endast yrkat en ytterligare inskränkning deraf, och äfven inom Bonde-Ståndet har det öfvervägande antalet af de många ledamöter, som sig yttrat, ansett ifrågavarande tvångsrätt till åtkomst af fast egendom böra alldeles försvinna. Denna märkliga omständighet har Lag-Utskottets Utlåtande M 49. 29 ock utgjort ett af skälen, hvarför Utskottet ansett sig icke kunna såsom sitt förslag upptaga och förelägga Rikets Ständer det af Högvördiga Preste-Ståndet. såsom ofvan är omförmäldt, fattade beslut i ämnet, enligt hvilket blott en inskränkning skulle ske i de till börd berättigade slägtled, men hela institutionen i öfrigt jemte dermed förenade olägenheter qvarstå. En sådan lagförändring skulle ej heller, såsom Utskottet redan i sitt förra betänkande anmärkt, hvila på någon rationelt riktig princip, och en sådan borde väl följas, om, med bördsrättens bibehållande, någon förändring i stadgandena derom borde ske. Det låter sig nemligen icke försvaras, hvarföre t. ex. ett syskonbarn till en säljare af arfvejord skulle presumeras äga mindre kärlek till den sålda jorden än säljarens son, i händelse jorden nyss förut, såsom genom lottning vid arfskifte, tillfallit säljaren efter hans och syskonbarnets gemensamma farfader. Syskonbarnet stöde till och med i detta ingalunda sällsynta fall, så att säga, ett led närmare den försålda arfvejorden än säljarens egen son. Utskottet vågar derföre antaga att Högvördiga Preste-Ståndet, med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt och hvad i de öfriga Riks-Stånden förekommit, skall vara villigt att, med frångående af sitt redan fattade beslut, antaga det förslag, Utskottet här nedan framställer till Rikets Ständers pröfning. Sjelfva redaktionen af detta förslag öfverensstämmer med uppställningen af den utaf Rikets sednast församlade Ständer beslutade och af Kongl. Majit den 21

Mits serkilta Nåd. föreskrifter, har Utskottet uti dess Betänkaude N:o 62 föreslagit de åtgärder som ansetts behöflige med hänseende till förskotts-tagarnes redovisningsskyldighet; men på det äfven beloppet af sådane oredoviste förskotter, malte uti räkenskaperne vara synligt, och den å dem skedde tillkomst eller förminskning må kunna controlleras, har Utskottet ansett lämpligt, att alla sådane förskotter böra särskildt i RiksHufvudboken balanceras, och intill dess vederbörlig redovisning egt rum, betraktas såsom en StatsVerkets tillgång, och finner Utskottet för detta ändamål tjenligt föreslå: att uti RiksHufvudboken matte, f. o. m. för i83o, en särskild GeneralRäkning inrättas, hvilken ej allenast skulle upptaga de från föregående och till påföljande året befintelige oredoviste förskotter, och de sorn under året tillkommit, utan jemväl afföra de som blifvit redovisade eller uterersatte; samt att resultatet af desse förhållanden derjemte mätte uti RiksHufvudbokens CpaitalRäkning jnga. Enahanda Grewera/Räkning anser Utskottet, i öfverensstämmelse med dess af R. 11. St:r redan gillade förslag uti ofvannämnde Betänkande Nio 63, böra uti ^78 Stats-Utskotets RiksHufvudboken finnas öfver g:de IIufvudTitelns ute» stående fordringar, jemte de lån eller förskott som af samma Titels tillgångar årligen må blifva utbetalte eller återlkjviderade, så att det vid hvarje års början oell slut utestående Capitalet blifver synligt och uti Riks Hufvud bokens CapitalRäkning balanceradt; dock utan att någon sammanblandning med Titelns årliga anslagssumma härigenom måtte kunna äga ruin.

I hvad samband den olika arfsrätten stått med det fordna odalsystemet å landet, kan slutas äfven deraf, att i städerne en sådan olikhet icke egt rum; och alt man ej heller i senare tider ansett nödvändigt och gaglieligt att bibehålla denna olikhet, finnes deraf, att, enligt de för presterskapet år i56g ulgifna artiklar, uppå dess egen anhållan, blifvit stadgadt, det söner och döttrar skulle ärfva lika, ehvad egendomen vore belägen i stad eller på landet. Bilt. lill R. St. Man har emot den nu ifrågavarande lagförändringen invändt, alt den skulle minska allmogens besutenhet, och verka derhän , att någon del af den jord Bonde-Ståndet nu innehar, skulle frångå detsamma; men denna föreställning anser Utskottet vara uppenbart felaktig. Om än Jagförändringen å ena sidan medför den påföljd, att bondesonens egen arfslott, då han har syster eller medarfvinge af qvinnokönet, minskas, så kan i det stället hans hustru komma att i boet införa så mycket mera; och på det hela måste förhållandet nödvändigt blifva enahanda, sora hittills. Man har också anmärkt, att lagförändringen skulle föranleda till en möjligtvis skadlig hemmansklyfning; men till bemötande häraf får Utskottet erinra, att då arfvingen till en systerlott är berättigad utbryta densamma, så vida hon derå finnes besuten, måste nödvändigt mindre jordlotter uppkomma efter nuvarande arfslag, än efter den föreslagna nya» För öfrigt är det skäl, man sålunda velat hemta från förmenta olägenheter af för stor hemmansklyfning, helt och hållet oeconomiskt, hvadan correctivet emot dessa olägenheter icke bör nedläggas uti arfslagarne, utan hädanefter såsom hittills har sin rätta plats uti de serskilda stadganden, hvilka om grunderne för hemmansklyfning äro eller varda meddelade; och Utskottet finner icke hinder, att, för den händelse, då broder och syster gemensamt ärfva så liten fastighet å landel, att den ej väl kan delas eller klyfvas, det må vara brödren medgifvet, att systerns del till sig lösa.

En » sak », som mamman båd ' tröttar, plågar, Fast hon ej klagar, nej tiger stilla Och tåligt lider — allt för sin lilla. Hvad åker Olle » så rysligt gärna », Och flickan också, den lilla Berna? Och säg: hur synes » den lilla mannen », Där stolt han åker med lilla grannen? Hvad man skall göra att mager blifva. Ett ord som köpmännen ofta skifva. Ett annat — jag dig till hjälp vill säga, Att ordet fel vi för detta äga. Visst synonyma ä ' dessa båda. Du i din framtid ej klart kan skåda, Men du kan — hvad? att du säll skall vara. Nu ler j u allt, och du hoppas bara. Hur är den platsen, besatt ej blifvit? Hvad tidningsmännen oss ofta gifvit, Fastän man kanske ej bör dem klandra — Man narrat dem, och de narra andra. Man stött på mig och — man mig stötte, Man stödt sig mot mig. Usch, man mig blötte, Ack, men gissa bara — Af många slag kan jag säkert vara. Institution, hvad du än må » tralla », Som många män ' skor har hjälpt att » falla » — De i sitt » fall » drogo andra neder Och föllo så uti långa leder. Hvad man sig bör — för att icke » stöta » För hufvu ' t dem, som i lifvet möta. Hvad bör väl finnas på hvarje stuga? Och finns det icke, hon lär ej duga. Och så ett ord, kan betyda mycket, Men stundom menas » ej hela stycket-. Hvad litet hvar vill till julen göra, Ty smakar bäst hvad man själf fått » röra ». Hvad kan jag nu —? alt du väl har lyckats, Och att mitt hela i bitar styckats? Det låter grymt. Ä ' vi kannibaler? Det stöter nästan uppä skandaler. Men ack, min vän, uti alla länder Det, bildligt taladt, ju ofta händer Att när som nästan har vändt till ryggen Och felen dryftas, han har, » den styggen », Hvar » dra ' r sitt strå ». Det blir många tycken, Och nästan » verkligt » — han slits i stycken. S — m. Icke mitt Man rifvit mig. Hvar liten flinga, fjäderlätt, Som faller ifrån rymden, tätt.

Enär det såsom prejudikat synes Utskottet särdeles betänkligt, om Staten för sådant ändamål skulle, sedan ett med bidrag af allmänna medel linderstedt arbete blifvit verksteldt, lemna ytterligare statsbidrag åt det enskilda bolag, sorn åtnjutit det för samma företag anvisade understöd från det allmännas sida, samt derigenom blifvit satt i tillfälle utföra de arbeten bolaget åtagit sig, och då genom nu ifrågavarande låns meddelande emot den återbetalnirrgs-skyldighet Direktionen derför föreslagit, de lör bolagets förut af Staten erhållna låne-understöd stadgade betalnings—vilkor skulle komma att undergå en väsentlig förändring, anser sig Utskottet böra afstyrka Rikets Ständers bifall till det, enligt ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, samt Herr Wedbergs härom väckta motion, af Nora-Ervalla jernvägs-bolags Direktion sökta ytterligare lån. Slockholm den H i December 1857, Reservation: af Herr R. Montgomery Cederhjelm: »Emot Utskottets med en rösts pluralitet fattade beslut att afstyrka allt låne-understöd till Nora-Ervalla-jernvägen, får jag mig reservera. Vid Riksdagen 1850—1851 beviljades af Rikets Ständer 225,000 R:dr B:ko, hvaraf 75.000 R:dr såsom anslag och 150,000 R:dr såsom lån, för anläggandet af en hästbana mellan Nora och Örebro, med en beräkna d kostnad af 450,000 R:dr. Då sedermera, genom den vid samma Riksdag medgifna ränte-garantien, arbetet med Köping-Hult-banan företogs, blef det olämpligt att bygga en hästbana mellan Nora och Örebro, då man för halfva vägsträckningen skulle haft att täfla med den i samma riktning gående Köping-Hult-lokomotiv-banan. Det beslöts således att anlägga en lokomotiv-bana, med samma spårvidd och konstruktion, som Köping-Hult-banan, från Nora till Ervalla, der den stora linien vidtog; och beräknades kostnaden till 480,000 R:dr, men har uppgått till 500,000 R:dr.