Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 23

DEN GER DEN SNÅLE LIKA OFTA 1 I JAG EJ DESS MINDRE TILL MIG HELT ATT EGEN FULLKOMLIG HVEM EJ SIG VÅRT HVAD MINST MEN SKALL BESTÅ. a in DELAR M I N HISTORIA DET AR OCH TY OCH HVAD UTAN UTI HVEM FRÅGA KRIGARN KAN I KAPP HVAD I HVAD OM DET, N, 5) MIN6) KEMISK BENÄMNING PÅ ELT 7 STÄLLFÖRE8) TRÄD, 9) NÅGONTING M E D LJUSET Begynnelsebokstäfverna NA I SOLFJÄDERNS BOKSTÄFVER, SKAFT * * * * * U P P EN BORSTIG HJÄSSA, to * M E D BOKSTAFVEN BEGYNNELSEBOKSTAF, P Å DROTTNINGS (7) I CENTRUM GIFVA NAMRESIDENS. ORD GÅTA. vema PÅ ÉN STOR ORDEN 3) 6) a S 1 L E — 2 1 — L Y OCH ORDNA 2 N — DEM I EN KVADRAT, SÅ ATT D E, LÄSTA FRÅN STER TILL HÖGER SAMT VÄNUPPIFRÅN OCH NED, BILDA S A M M A ORD. » Finska ». OCH 4) HISTORIESKRIFVARO, MYCKET NAMNET Korfskinn. Teolog. Prisse. Länkgålan: 1) R i s, 2) is, 3) så, 4) år, 5) ro, 6) o k, 7) k o l, S) olja, 9) j a, 10) j a m. FÄDERNESLAND.

Detta Departement hor en Civil Fördelning för Underhälls - och RäkenskapsWerket wid KrigSAkademirn, som allksä älergär till samma För» wallning chwilken innan Letz infiytknmg l KrigsCol» gium ägde rum. AdministrarionsFZrdelningeu. KrigsMinistern befordrar de courant» ärendena Armeen fördelas pä sex Divisioner, som längre fram närmare sommer ali utmeckias - 6l4 Den ro Janna lii. na till werkställighet genom twenne Departement, nemi. ctt General2ldjucai'.cs-DeparceiNLttr, och e!t GeneralIiitendenks-Depat remene. i.o GeneralAd/ueantcn hss NrigsMuitstern ärLdef för föestnäinda Departement Derkitt höra atla sad ura egentestgt militära mäl,som nu ge» nom Konungens tjenstgörande GeneralAdjukant svrArmen expedieras, rch söredeagcr filrdes GeneralAdjutanten hos KrigsMinistern olla mäl lom rö^a Droppars upobrott och rörelse, och expedierar olla Order som röra Armens operctromr, ware sig i krig eller fred. Till detta Departement ingä olla Förslag och Rapp Mer, Mönsterwerk 06) andra handlingar, som h siva sammanhang med Droppar» nas tjenstbarhet och kommendeung«r. GencralAdiukanten har twenne underlpdande Kontor, som förestäs af rweime Ofwer2idjntan. rer, den ena för Swea, den andra för Götha Rikes militär Cowmando mål. Hmardera Kontoret deljenee as en mindre KansliSkat. Mönstringar och Inspektioner inom Armän förrättas genom de af KrigsMmistern särssilt dertill kM-menderade GeneraiÄdjutantec, hwilka sedan till GrueralAdjutaiits-D^partement.t deröfwer inlemna sina rapporter. De ämjuta under deras embetsförräktnjngar Traktamente enlig!

Ständers förväntade Beslut, istället för interims-stal lärer förvandlas till ständig; så vore Motionairens syftning med sin framställning, att de dubbla tjenståren böra försvinna, så snart desse förhållanden inträdt, hvilket vid de ofvannämnda nya Skolorna bör genast ske och vid de gamla successivt: att hvad de utom Läroverken befintlige dubbla tjenstår beträffar; så enär de förmodligen tillkommit i anseende antingen till trägnare tjenstgöring, eller såsom surrogat för sämre lön, men det torde vara nogsamt kändt, att Presterskapet, serdeles i större församlingar, har lika ansvarsfullt och mera träget arbete, än mängden af Regements-, Bataillonsoch Hof-Predikanter, Docenter, Amanuenser, Skolmästare, Slottsoch Fångprester, Vice-Pastorer och Comministrar i Hufvudstaden och annorstädes, Cantorer, Lärare vid Söndags-skolor, m. fl., sorn räkna dubbla år{ samt det icke kan vara med rättvisa öfverensstäm - Allm. Besv.- Och Occon.-Utsk. Betankande N.o 93. 7 mande att församlingarnes Presterskap skall, genom minskning i befordringsrätt, ersätta hvad i andras lönevilkor brister, och dymedelst uppoffra det dyrbaraste en Tjensteman eger till deras fördel, som böra njuta vedergällning af dem, sorn draga nytta af deras tjenstebefattningar;—■ borde, i likhet med hvad Kongl Läroverks-Comiteen föreslagit, alla dubbla meriter vid tjenster utom Elementar-Läroverken, under hvilken benämning som helst, vid första inträffande ledighet, försvinna.

Här har blifvit anmärkt, att utsträckning af arrendetiden till 5o år skulle blifva skadlig i anseende till ornbytligheten af Ekonomiska författningar. Med bästa vilja, att uppfatta premiss och conclusion har det icke varit för mig möjligt, att finna hvad samband det ena har med det andra. Är ombytlighet i Ekonomiska författningar skadligt i det ena fallet, är det äfven händelsen i det andra, eller ock tvertom, och för mig är det icke fattligt, hvad den värde talaren härmed velat bevisa. Att enskild man icke på längre tid än 3o år vanligen utarrenderar sin jord, vill jag icke bestrida, ehuru denna regel icke är allmän, men äfven detta bevisar ingenting, ty Staten måste hafva till ögonmärke det helas förkofran, hvaremot den enskilte ofta får taga i beräkning föränderligheten af den ekonomiska enskilta ställningen, utan afseende på hvad som skulle kunna föröfrigt vara det nyttigaste. HerrMunck af Rosenschöld: Det synes som flera Ledamöter äro af den tanka, att speculanter icke felas, hvilka äga penningecapital till det belopp, som erfordras för att både utbetala städjan, köpa inventarium och behörigen sköta bostället. Så - Den 18 November f. m. 83 dana tror jag likväl höra till undantagen. De, som speculera på arrende af mindre jordegendomar, hafva åtminssone icke större capital, än att de få skuldsätta sig för inventarium m. m. om de skola genast erlägga en betydlig penningestädja. De, som hafva större capitaler, köpa heldre egne hemman på utmätnings-auetioner, som å sådana nu mera äfven oftare förekomma, än arrendeauetioner. Jag ber om Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå, att säkerheten för arrendets utgörande beror äfven på säkerheten hos borgesmännen, och att man icke blott bör söka denna säkerhet i städjan, utan ock i boställets bättre skötsel, hvartill fordras ett penningeförlag, sorn arrendatorn kan blifva beröfvad genom erläggande af städjan.

Såndet, som godkänt öfverflyltningen, beslöt att förslags-anslaget till Lappmarks Ecclesiastik-verk må uppföras till det enligt sista stats-regleringen bestämda beloppet af 7,000 R:dr. 3:o Universiteten. a) Beviljade Ståndet fortfarande utgåendet af de vid sistlidne Riksdag till Universitetens materiella behof beviljade 4,000 P:lr för hvartdera, eller sammanlagdt 8,(X)0 R:dr, alt på stat uppföras. Likaledes biföll Ståndet för samma behof ytterligare 2,000 R:dr åt hvartdera af Universiteten i Upsala och Lind, att på stat uppföras; uppgående 554 Prot. TJtdr. d. 12 dug. 1840. således anslaget till materiella behof för hvarje af Universiteten till 6,000 R:dr. b) Beviljade Ståndet den af Kongl. Maj:t äskade tillökningen uti Universitcts-lärarnes löner af tillsammans 3,300 R:dr för hvartdera Universitetet, alt å stat uppföras. c) Biföll Ståndet, alt 4 nja löner å 1,600 R: Ir må å stat uppföras för 2:ne Professorer vid hvaitdera Universitetets verldsliga faeulteter, deraf minst en i den juridiska, samt Utskottet föreslagit i afseende på löneturen emellan de redan varande och de nu blifvande nja Professorerna. Derjemte ansåg Ståndet, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t framföra den önskan, det läcktes Kongl. Maj:t i Nåder meddela föreskrift, att föreläsningar öfver Rikets grundlagar och constilutionella institutioner må vid Rikets Universiteler hållas.

Men då Staten af deras löuer återtager en del deraf uti Statsbidrag och således embetsoch tjenstemännen tillhöra öfrige skattdragande medborgare så tinner jag det till och med uteslutande utur denna synpunkt, vara rättvist och billigt att tillerkänna både valrätt och valbarhet åt embetsoch tjenstemännen, utan afseende på huruvida de äga eller icke ega jord eller fastighet på landet eller i städerna. Svårigheten är visserligen på hvilket eller hvilka af de 4 redan be - Den 27 Maj i', m. 185 fintliga Stånden de böra insättas. Jag har i detta afseende tagit mig friheten uti mern. till H. Const.Ulsk. af d. 16 sistl. Januari göra ett förslag grundadi efter mill förmenande, på den naturligaste grundprincipen för all klassifikation. Ett folk indelas naturenligast i 3:ne Stånd, eller stora hufvudklasser, hvilka representera de mest skil jagtiga intressen: nemi. Landets, Städernas och intelligensens. Till våra Bondeoch Zforg-areStänd, rätt representerade, vore således tillräckligt lägga ett 3:dje Stånd, representerande intelligensen; men då Adeln, såsom Stånd, ännu synes behöflig för den ärftliga monarkien, och riktigheten att åt Kyrkan äfven bibehålles eli rum uti representationen icke eller kan underkännas, ehuru detta rättast borde finnas inom det Stånd, som representerar intelligensen; så har jag, med bibehållande af Adelns och Kyrkans representationsrätt, låtit R. o. Ad. samt PresleSt. förblifva uti deras nu varande förhållande till de 2:ne andra Stånden, samt sökt inrymma de förut orepresenterade på de redan befintliga Stånden. Jag vidhåller visserligen ej uteslutande mitt förslag, hvilket väsendtligast öfverensstämmer med Hr Gr. Lagerbjelkes; utan anser jag alt detta, såsom mycket annat, som kan vara villrådighet och olika meningar uriderkastadt, bäst öfverlemnas åt H. Const.- Utsk:s uplysta pröfning, att sammanjemka. Jag tror endast att rättvisa, billighet och äfven klokheten bjuda, att icke utesluta ifrån representationsrätten embetsoch tjenstemän äfvensom läkare.

Dessutom är denna Inrättnings framtida bestånd icke grundadt på insamlandet af eni stor contant penningetillgång, hvilket ock aldrig med så lindrigt bestämda afgifter varit åsyftadt; utan dess hufvudsakliga kraft och styrka ligger i totalbeloppet af de brandforsäkrade egendomarnes värde, samt mängden af dess delegare , hvilka tillförbundit sig, att, i händelse behofvet sådant möjligen skulle fordra och fonden folie till ett visst, emot hela försäkringsvärdet svarande belopp, genom en extra afgift för ett eller annat år, (dock endast till hälften af första årets) å nyo consolidera fonden, hvilket, beräknadt på hela massan, i alla fall blefve obetydligt och aldrig kan sättas i jemförelse mot Hr gih, lill Rika-St, Prot. iS*8 otk i8*9j 7 Sani. i Af i. 2 6.te H;t, 18 Bil. t.Lags. Ali. Besv.o. Otc. CommerceRådet Santessons, vid Delegarnes sista Bolagsstämma , gifne förslag, ali afgifterne skulle blifva beständiga och aldrig upphörande; men en sådan extra afgift bör och måste aldrig hädanefter, lika så litet sora hittills, erfordras, om Verket får fortgå i sin bestämmelse, utan att störas i det förtroende, det redan tillvunnit sig ochförtjenar ega.

Nummer-Lotteriet. Då Utskottet funnit sig föranlåtet tillstyrka Rikets Ständer, alt Kongl. Nummer-Lotteriet må upphöra, hvarom serskildt betänkande är aflåtet, så uteslutas ur Riks-Stalen de 5o,ooo R:dr, som vid sistlidne Stals-regleringen varit uppförde för Nummer-Lotteriets utgifter; viljande Utskottet, i sammanhang med yttrandet om Allmänna Indragnings-Staten, utlåta sig, i hvad nion Verkets tjenstemän, i och för deras hittills innehafde löneförmoner, kunna komma att blifva å sistnämnde stat uppförde. 17:o Landt-St ater ne. Kongl. Maj:t har, i anledning af Rikets Ständers vid sisla Riksdag gjorde begäran, medelst serskild skrifvelse, meddelat Nådigt förslag till lönereglering för Landl-Statens Tjenstemän och Betjente samt för Förste oeh Andre Landtmätare; hvarför skulle erfordras uppförande å 2:dra Hufvudtileln af i52,i55 R:dr 5 sk. ir r:st. Stats-Ulskottet, som så väl i detta ämne, som öfver den af Kongl. Maj:t framställde Nådiga Proposition om Calmar Läns delning i 2.*ne Landsliöfdingedömen, afgifver serskilde utlåtanden, och till hvilka Utskottet hänvisar, har likväl ansett sig oförhindradt att i de med Stalsregleringen oskiljagtige omständigheter, för hvilka nedanföre redogöres, nu meddela yttrande. Sedan de dagsverksskyldige Kronooch Skattehemmans-åboerne under Marieholms och Calrinebergs Landshöfdinge-boslällen i Skaraborgs

De mottogos tvärt om med hån och utgjorde under lång tid föremål för våra skämttidningars gyckel, våra högvises föraktfulla speord och allmänhetens misstroende. Men saken kunde emellertid icke falla. Midt under hånet, gycklet, föraktet och misstroendet bröt den nya åsigten sig väg, vann anhängare, vidgade sig och vardt slutligen den segrande i folkförsamlingen redan innan den nya undervisningslagen antogs. Nu kan ej vara fråga om något annat sätt för att bereda kunskapsämnenas lämpligaste upptagande i de ungas hjärnor. Man känner in i de minsta delar de fysiologiska verksamhetsprocesserna i nerverna och i den grå hjärnsubstansens celler, de som åtfölja medvetandet, och genom raden af föreställningar förbereda den logiska slutledningen. Man vet hvilka celler äro verksamma vid ledningen af bestämda iakttagelser och vid bildandet af bestämda tankeföljder samt känner äfven på hvad sätt de äro verksamma. Därför kan man också genom konstlad retning, i synnerhet med en galvanisk ström, förmå hjärnans särskilda delar till rörelser som svara mot bildandet af bestämda föreställningar samt slutligen – och det är just hufvudknuten som man nu lyckats lösa – vänja dem så, att ett visst slags tänkande kan med synnerlig lätthet verkställas. Ty om det också utan begreppsinnehåll icke gifves några allmänna former för det rena tänka’t, så finnes likväl en schematism och med denne en bestående apparat och mekanism för tänkandet, hvilken under begreppsinnehållets omväxling alltid bevarar sitt väsen. Denna tankeapparat medgifver en förändring och utbildning i det ena eller andra afseendet och utgör således på visst sätt tänkandets formela grunddrag. Skolans uppgift är just att utbilda denna tänkandets mekanism. Det är dit man länge sträfvat, fastän man först under senare tider lyckats finna den bäste och genaste vägen.» »Jag är särdeles glad att hafva gjort eder bekantskap, hr rektor,» sade Giro, »och öfverlemnar med fullt förtroende min son i edra händer. Som ni vet, önskar jag, att hans hjärna skall, så snart den förberedande formningen är undangjord, utbildas till en finanshjärna af första klassen.»

7O5 vägande, liar icke trott sig finna sådana skäl anförda, sorn skulle kunna föranleda Utskottet, att afvika frän dess i Betänkandet fastställda grundsats : att ingen annan än den, sorn felet begått, bör derföre straffas. Om man å ena sidan skulle medgifva, att Skeppsredaren möjligen vid valet af Skeppare kunde försäkra sig om en så pålitlig person, att en försummelse, af i frågavarande beskaffenhet, icke skulle vara att befara, och då i annat fall Skeppsredaren kunde anses blifva rättvist straffad, för bristande urskillning, så bör man å en annan sida icke glömma, att en stor del godsägare alldeles icke äro Skeppsredare, och alt dessa således äro utur stånd att förekomma en sä oskyldig förlust. Utskottet får derjemte anföra, att Utskottet icke kan inse de eftertankliga missbruk och försnillningar, som genom den föreslagna förändringen skola uppkomma, helst godsägaren icke kan utbekomma sin vara, innan genom Connoissementets ankomst blifvit styrkt, att han dertill är ägare. I stöd af dessa grunder, kan Utskottet icke annat än förblifva vid dess i Betänkandet yttrade mening, men hai', till befordrande af mera tydlighet, velat göra den förändring och tillägg i ordalydelsen vid slutet af det återremitterade Betänkandet : att Godsägaren med Ed skulle få styrka, det FactU' rån och Connoisseincntet ej ankommit ; kommande han, i allt fall, icke att utbekomma sin vara, innan genom Connoissetnentets qnhomst och uppvisande blifvit bekräftadt, att Best), och Ekon, Utsk. Betankanden, han der kilfer ägare. Stockholm den 15 Maj 1818, N:r ii 8. Riksens Högloft.

Landlförsvarets förändrade organisation åberopat de åsigter om försvarets ordnande, hvartill framlidne Gr. M. Björnstjerna vid 1810 års riksdag sig bekände, och hvarföre jag hembär hans minne en lacksamhetsgärd. Andra anledmn till enahanda förfarande har Hr Björnstjerna enl. sitt diktamen d. 15:de dennes hemtat från min upgift, att ”vi år 1810 egde 92,000 gevär,” men hvilka han påstår, ”redaa 240 Den 1 Februari f. m. då voro så bristfälliga, att då vi skulle till Tyskland öfverföra 30,000 man, Sverige nödgades hos en allierad anhålla om vapen till sina soldaters utrustande.” Med anledn. häraf får jag uplysa, att R. o. Ad:s prot. vid J810 års riksdag, 4:de bandet, 2:dra afd. pag. 155 innehåller: ”Vi ega ett tillräckligt materiel till nämnde massas (70,000 mans) beväring och utredning; del finnes på förråden 60,000 gevär att tillgå, oberäknadt armeens 32,000; äfvenså är förhållandet med patronkök, remtygspersedlar m. m. Artilleriets materiel är i bästa ständ och tillräckligt för en arme' af 100,000 man.” Att den värde och väl underrättade ledamoten, som upgaf denna gevärs-lillgång icke kunnat upgifva densamma i afsigt att dermed beväpna armeen, om gevären varit, som Hr Björnstjerna nu påstår, ”bristfälligadetta vill åtminstone icke jag, i likhet med honom antaga, eftersom det var frami. Gr. Magnus Björnstjerna, sorn lemnade denna upgift. Hr Stiernsvärd tilläde sedermera: Som StatsUtsk. ännu icke afslutat 4:de hufvud-liteln, och Hr Björnstjernas diktamen dit blifvit remitterad, så anhåller jag att detta mitt anförande äfven måtte remitteras till sagde Ulslt. Ilr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.:

Med anledning deraf, alt Registratorn vid Banco-Discont-Verket, Adoluh von Ehrenclou , uti en lill Direclionen öfver nämnde Verk ingifven ' O ansökning, anhållit att, i likhet med hans företrädare vid Regislralorsljonsten, blifva för trägnare göromål hugnad med ett personel! arvode af 160 R:dr årligen, att honom tillgodoräknas från hans Constilulorials datum, har Direclionen, uti elt till Ulskotlel ingifvet Memorial, under förklarande, det Direclionen funnit sig böra med sitt förord understödja ifrågavarande ansökning, densamma lill Utskottets pröfning öfverlemnat och dervid upplyst, alt ifrågavarande arvode först på det sätt tillkommit, att BancoFullmäglige, den 2 Juni 1841, uppå framställning af Disconl-Direetionen, tillerkänt dåvarande Registratorn Ekecrantz 160 R:dr årligen att utgå, så länge han forlfore i ulöfningen af sin trägna tjenst, med dittills visadt nit och ordning; att detta arvode, såsom personell, Ekecrantz beviljadt, blifvit indraget vid dennes befordran till Kamereraretjensten; alt samma arvode derefter blifvit, på grund af göromålens fortfarande trägenhet, tillerkändt Ekecrantzs efterträdare och i 1841. års Banco-Reglemente uppfördt, dock endast såsom personell för dåvarande Registratorn C. P. Dahlgren; hvadan vid hans afgång och nuvarande innehafva!en, von Ehrenclous i December 1843 vunne befordran till Registratorstjenslen, beloppet indrogs och varit Verket besparadl; att lånens antal, så i Handelsoch Närings-Diseonlen, sorn i Banco-Disconten varit uti ett beständigt stigande, så att desamma, 1831 utgörande i Hundels-Disconten 268 sL. och i Banco-Disconten 12,891 st., år 1844 uppgått uti förstnämnde

Hvad Rikets Ständer härvid förklarat och beslutat, har Kongl. Maj:t, under den 7 Juni 1848 Statskontoret till behörig kännedom och efterrättelse i Nåder meddelat. Rikets Ständers härvid i underdånighet anmälda, utaf Kongl. Maj:ts Nådiga framställning föranledda, beslut har, under den 7 Juni 1848, blifvit Statskontoret och Fullmäglige i Riksgäldskontoret till behörigt iakttagande i Nåder meddeladt. !155:o af den 27 Maj 1848, i anledning af Kronobagaren P. Strömbergs sökta befrielse från ådömd återbäring af beräknad provision å brödbakning i Christianstads kronobageri (83). Om Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, härvid anmälda beslut, hvarigenom eftergift af ifrågavarande ersättningsbelopp blifvit Kronobagaren Strömberg beviljadt, hafva, under den 7 Juni 1848, vederbörande erhållit Nådigt förständigande. 151^0 af den 2 Juni 1848, angående Hemmans-inneliafvare å Öland beviljad restitution af ränta eller skatt för utmark eller den s. k. Alfva ren (96). Rikets Ständers beslut om anvisning å Riksgäldskontoret af ett förslagsanslag af 36,000 R:dr, att för den beviljade restitutionen under de af Kongl. Majit i Nåder föreslagna vilkor användas, har under den 15 Juli 1848 blifvit vederbörande delgifvet, hvarefter ej mindre i afseende å dispositionen af ifrågavarande restitutionsmedel, än äfven i anledning af förekommen fråga om sättet och ordningen för medlens utbetalning, Kongl. Majit, under den 6 October 1848 och den 13 April 1849, i Nåder meddelat vederbörande erforderliga föreskrifter. 15^:o af den 2 Juni 1848 angående delaktighet i Civilstatens Pensions-inrättning för Borgmästare i Rikets städer utom Stockholm, äfvensom för Commissions-landtmätare (94). 231 Rikets Ständers härvid anmälda af Kongl. Maj:ts

De af Utskottets Ledamöter, som vid affattandet utaf berörde utlåtande varit af derifrån skiljaktig mening, förklara sig dervid nu äfven förblifva. Riksens Högloflige Ständers ytterligare pröfning varder såledesdetta vördsamt understäldt. Stockholm den 20 Februarii 1818. Utdrag af Protocollet, hållit uti Riksens Högloflige Ständers Lag-Utskott vid Urtima Riksdagen i Stockholm den 2o Febr tiar i i 1818. Q D. Till öfvervägande företog Lag-Utskottet ig2 Läg-Utskottels Betiih&anden. hvad, enligt ankommit Utdrag af det hos Valloflige Borgare-Ståndet den 24:de nästledne Januari! hällne Protocoll, vid dä skjedd föredragning af Utskpttets den 7 i samma månad afgifne utlåtande, i anledning af vickt fråga örn inskränkning af Domares och Executorers rättighet att meddela Gäldenärer anstånd med betalningen af lagsökte fordringar , är vordet deremot anmärkt; Och som Utskottet fann, att berörde anmärkningar agde till föremål att visa, dels att Gäidenären, under den längre tid, som åtgår för lagsökningen af en förfallen skuld, och äfven sedermera innan verkställighet å det i sådant inål meddeldté Utsläg kia följa skall njuta tillräckligt utrymme for att förskaffa sig medel till godtgörandet af det ådömde, dels att uppehållet, genom Gäidenären ytterligare meddelt anstånd, både kan föranleda dertill, att han emedlertid får tillfälle att förskingra sine tillgångar och jemväl medföra betydlig olägenhet och skada för fordringsägaten, samt dels att, då alla aftal borde vara heliga och någon rubbning deruti icke borde kunna af någon understödjas, det dermed icke skulle vara förenligt, att den emellan enslcililte afslutade öfverenskommelse om viss tid för betalande af ett erhållit

Jag tror äfven att det är öfverflödigt att framhålla konseqvensen af att bifalla detta morn., ty då R. o. Ad. biföll den 13:de §:n, som stadgar att embetsoch tjensteman icke kan emot sin vilja nämnas till ordf:de i kommunalstämman, är det också, för mig åtminstone, ganska klart, att de ej böra tvingas att vara ledamöter i kommunalnämnden, emedan ordf:deskapet i kommunalstämma icke på långt när uptager så mycken tid som att vara ledamot i kommunalnämnden. Jag tror således att det är nödvändigt att för konseqvensens skull bifalla 2:dra mom:t och icke fästa afs:de vid BorgareSt:ts anm. Gr. Lagerbjelke: Lika med 2:ne föreg:de talare anser jag det orätt att binda händerna på de väljande vid deras val, genom att förhindra dem att välja på dem de sjelfva vilja, och till hvilka de möjligen hafva stort förtroende. Om den domhafvande t. ex. skulle vara lämplig att åtaga sig förtroendet och äfven åtoge sig detsamma, skulle det likväl icke kunna gå i verkställighet, derföre att förordmn förbjuder detsamma. Jag skulle tro att det vore lämpligast att helt och hållet afslä l:sta mom:t samt gifva 2:dra mom:t följande lydelse: »Embetsoch tjensteman kan icke emot sin vilja förpligtas att emottaga updraget att vara ledamot i kommunalnämnd». Jag får derföre anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. på detta förslag. Hr Hjärne: Om Gr. Lagerbjelke igenomläser den 13:de §:n, skall han finna, att det verkligen beror på embetsmannen sjelf, huruvida han vill emottaga förtroendet att vara ordf:de i kommunalstämman eller icke. Det är endast i fråga om andra personer, som kommunalstämman har rättighet att pröfva de upgifna förhindrens halt. Jag anhåller fortfarande om bifall till komiterades förslag oförändradt. Gr. Sparre:

Kyrkolagen, dels ock förändring af samma kapitel, och hvad i öfrigt är vordet stadgadt i afseende på Kyrkotuktens upprätthållande. XI. B. 332- A. 355- — N:o 75. i anledning af väckta motioner, angående förändring af lagens stadgandet: i afseende på rättigheten att föra annans talan inför rätta. XI. B. 332. A. 355. — N:o 76. i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Bikets Ständer om upphörande af landsflykt såsom påföljd af brott. XI. B. 332, 355, 357. A. 359. E. 429. — N:o 77. med förslag till saramanjemkning af de inom BjksStånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 62 i anledning af framstälde anmärkningar emot Utskottets under N:o 47 afgifna Betänkande öfver väckta motioner, om stiftande af lag angående allmänt kyrkomöte. XI. B. 332, 355. A. 359. U. 441, 444. E. 445. 449. — N:o 78. i anledning af väckt motion, angående förändring af hvad lagen stadgar om Iiärads-Nämuds rösträtt. XI. B. 394. A. 399. ■— N:o 79- i anledning af väckta motioner, angående förändring dels af 23 kapitlet 1 § Bättegångs-Balken, dels ock af sättet för val af Nämndeman. XI. B. 394. A. 399. — N:o 80. i anledning af väckt motion angående jäf emot Härads-Nämnd. XI. B. 394- A. 400. — N:o 81. i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkande N:o 28 öfver väckt fråga om förändring i 10 § 10 kap. Handels-Balken. XI. B. 416, 418, 420. A. 426.

I anledning af Banco-Fiscal!*1 Gmbétets gjorde framställning i att Banken måtte i allmänhet blifva befriad från skyldig-* heten att i concursser och års pröclamata, bevaka sina emöt lös pant ägande fordringar* Från Lag-Utskottet: Af den § sistledne Jalii: N:o 126. i anledning af väckte frå-' gör, dels om Öfverseende Och förbättring af Kyrko-Lagen och Kongl. Förordningen den i 1 Februarii r687» angående Rättegången i DomCapitlenj dels om bestämmande af ViSs tid för Den 5 Augusti f, m. *33 den offentlig» Gudstjensteus början öfver hel» Riket, alla tider på året Af den 17 sistledne Julii: N:o 131. I inledning af gjorde anmärk-, ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän-i kinde, angående rättighet för en hvar att, utan behof af allmän åklagare 3 Utföra tilan emot Domare för Embetsfel, Af den 23 sistledne JuUit N;o 13a. I anledning af gjorde anmärka ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande i fråga om utmätte fastigheters försäljande endast \ uppslag, Föredrogs å nyo och ladea till handlingarne Stats-Utskottets. den 18. sistledne Juli! ynder M:o 040 afgifne, samt den 29 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, memorial, angående Riks-Ståndens olika beslut, i frågan om understöd för hamnbyggnaden i Jönköpinga

72 utvisar, föreskrifna och jemte kapitalet äfven intecknade ränta, så skulle densamma »nu (den 6 November 1794) lill en början komma att beräknas till fem »för hundra om året, men så snart pensionerna medelst en lägre ränta kunna be»stridas, skall räntan nedsättas och för alltid förblifva fyra och en half för hundra»det om året, allt i bankosedlar, som vid hvarje trenne månaders förlopp erlägges». Såsom revisorerne jemväl upplyst, borde denna ränta, i mån af dess belopp, användas på det sätt, att, sedan lifstidspensioner å en sammanräknad summa af 311 r:dr 5 sk. 4 r:st. deraf utgått, skulle återstoden tillfalla 10 borgareoch fabrikörsenkor eller »afsigkomne» borgersman och fabrikörer, hvilkas årliga understöd, efter pensionernas upphörande, skulle ökas till 33 r:dr 16 sk. för hvardera; och finge dessutom, då pensionsfondens inkomster kunde sådant medgifva, flere pensionärer af enkhusdirektionen antagas samt ett belopp af 40 r:dr årligen såsom nådegåfvor åt fattige sjuke utdelas. Efter hvad utskottet inhemtat, hafva fullmäktige ännu icke meddelat det beslut, som, enligt protokollet för den 1 Oktober 184S och det till Riksgäldskontorets kommissariat expedierade protokollsutdrag, skulle tjena till efterrättelse vid liqviderandet af den derefter upplöpande ränta. Sådant oaktadt och utan afseende å skuldförbindelsens vilkoriiga lydelse, har kommissariatet i början af sistlidet år låtit utbetala denna efter 5 procent beräknade ränta från sagde dag till den 1 Oktober 1846.

Nå väl, om han icke vet, att uti ett constitutionelt land yttranderätten, så i tal som skrift, måste vara fri underlagen; om han icke erkänner, alt indragningsmagten inskränker denna frihet, förflyttande den till beroende af godtycket; 0111 han icke rnedgifver, att en sådan magt i lagbundet samhälle aldrig kan uträtta något godt, då har han misstagit sig om både Nationens rättigheter och dess pligt att utfordra dessa, och då har han med rätta kommit till tanken, att saken är sjuk, notabene om han tillämpar denna tanke på sig sjelf, ty först då kan man säga, att sjukdom råder i ett fritt lands samhällsbegrepp, då icke hvar och en der inser, att yttrandefriheten är den första af alla. Med rätta kan man påstå, att tryckfriheten i vårt land ej så begagnas, som den borde; och hvilken ursägt hafva väl publicisterna mot en sådan förebråelse? Jo, de svara: man har försatt oss utom lagen. Indragningsmagten hindrar uppkomsten af en verklig solid association för goda tidningar. Och hvarföre, på samma gång man klagar öfver publiciteten, icke borttaga hindret för densammas förbättrande ? Jag är t. ex. nästan färdig att ångra den motion, jag vid sista riksdagen väckte, att RiksStms församlingar måtte upplåtas för åhörare, då jag funnit, att våra tidningar nu anse obehöfligt att meddela, hvad som passerar inom Stånden. Jag har sett frågor så behandlas af RiksStm, såsom den om D« ii ii Februari f. ra. Riksg.contls obligationer, att man icke kan förklara det på annat sätt, än ntt Stånden sins emellan varit i okunnighet om hvarandras beslut. Detta är publicitetens fel. Jag har här gjort en digression för att erinra om hvilka saker publiciteten borde hålla sig till, men som den uraktlåter, och hvarför den skyllar på indragningsmagten. Dock måste jag öppet förklara, att jag i behandlingen af denna fråga finner ett bemödande att ännu längre bibehålla indragningsmagten, och jag kan icke undgå att yttra min förtrytelse öfver, att en sådan inconstitutionel magt än vidare skall fortfara.

Sine anspråk på ersättning för de Svenske Skepp och Laddningar, sora blifvit uppbragt© af Danske Kapare, sedan Freden i Jönköping, till utbrottet af Kriget den i5 September 1813; men emot denna Utskottets mening förekommer, att uti den Fransyska Texten af Fredstractaten, hvaraf En afskrift härjemte bifogas, något emot ordet sine svarande ordalag icke finnes, samt att i alla fall, den 19 Art. ©tvifvelaktigt vid Domslolarne skulle erhålla den tydning, att Kongl. Maj:t anses afhandla ej endast på Statens utan på hela Piikets vägnar, och det så mycket mera, som uppbringningarne icke lära hafva sträckt sig till några Kongl. Maj:ts och Kronans Skepp och Laddningar hvilket förhållande i sådant fall ©tvifvelaktigt skulle finnas uti Tractaten uttryckt, och icke såsom nu, det allmänna ordalaget af Svenska Skepp och L a d d n i 11 g a r begagnat. De lidande Svenske Medborgarne hafva således icke någon anledning att göra något sitt ersättnings-påståénde vid Domstolarne i Danmark gällande, och hvad den ofvan åberopade 18 Art. af Stats-Ut skotte ts Be län kan den. Fredstractaten angår, synes den ieke hafva afseende på uppbringningar, utan uppå enskilde skuldfordringsmål, hvilka emellan tvånne GrannRikens Undersåtare icke annat kunna än ständigt förekomma; Af alla dessa skäl och då någon annan räddning för månge utan deras eget förvållande lidande oell under tiden uti verklig nöd bragte Medborgare, icke är öfrig, än den, sorn grundar sig uppå det beslut, som Riksens Ständer en gång fattat, och hvars uppfyllande under io år utgjordt deras hopp, anser jag för min del, att Riksens Ständer icke böra vägra, att tilldela dem den ersättning, som de otvifvelaktig! skulle hafva erhållit, om deras anspråk 18 ra funnits utredde, och det så mycket heldre, som denna tids utdrägt äfven af dem icke beroende, så betydligen ökat deras olycka. Den öfver utredningen af Committerade upprättade Act, lärer dock böra öfverlemnas till Kongl.

N:o 5. om jemnare fördelning af den Hushållningssällskaparna i riket tiller kända femtedel deraf. Motion N:o 117. Sammans. Bevilln.-, Lagsamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. Bränvinstillverkning, angående dels upphäfvande dels förändring af vissa gäl lande vilkor derför. Motion N:o 159. Sammans. Bevilln.-, Lagsamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och Utlåt. N:o 7. Burbref, att för dess erhållande icke må erfordras tro-, huldhetsoch borgared. Motion N:o 104. Sammans. Lagsamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. Båtsmanshåll, städernas, angående utarbetande af förslag till ny fördelning deraf. Motion N:o 6. Böter, angående förvandling af. Se Strafflagen. angående sådana i ekonomioch politimål. Se Ekonomi-mål. Carlshamn, angående dess femklassiga elementarläroverks utvidgning till fullständigt, samt anslag af medel dertill. Motion lNT:o 91. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. e och Alshult, angående en jernväg mellan. Se Jernväg. 6 Carlskrona, om årligt anslag till upprätthållande af institutet för döfstumma derstädes. Motion N:o 40. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81. om årligt anslag till utvidgande af slöjdskolan derstädes. Motion N:o 41. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. om anslag till nybyggande eller utvidgning af dess högre elementar läroverks skol-lokal. Motion N:o 73. Stats-Utsk. Utlåt. Carlson, C. Fr., Motion N:o 13, angående anslag till uppförande af ett läroverkshus i Westervik. Stats-Utsk. Utlåt. R. St. underdån. Skrifv.

F;n bjuder grund - Den 32 Maj. lagarnas tillämpning efler ordalydelsen, och utesluter således hvarje godtycklig tolkning deraf.” ”En lagförklaring sker dessutom på så sätt, att manat samma ordalydelse inlägger en a n n a n mening, men icke så, att man förändrar ordalydelsen, hvilket här är fallet.” ”Men om den skedda åtgärden äfven skulle endast vara en lagförklaring, så kullkastar detta icke heller på minsta vis den lill stöd för milt påstående anförda grundsatsen, att lag ej kan verka retroactivl; ty lika litet kan en lagförklaring retroactivt våldföra de efter samma lag under loppet af en längre tidrymd åtnjutna rättigheter, som en lagförändi ing det mäktar göra; för hvilket påstående jag äfven tryggt vågar vädja lill hvarje sakkunnig jurist, så väl i Sverige, som i det öfriga Europa. Jag hemställer t. ex., huruvida en ny förklaring öfver någon § af Tryckfrihets-förordntn skulle af skriftställare, jurymän eller domare erkännas såsom ägande förmåga att retroactivt verka på hvad dessförinnan från trycket blifvit utgifvet.’’ ”Att ordalydelsen i 3y §:n Reg.Ftn dessutom var tydlig och ej kunde tillämpas annorlunda än hvad skett, synes vid minsta undersökning deraf. Den är: ej må adelskap, eller greflig eller friherrlig värdighet, som hädanefter förlänas, tillfalla flere än den, hvilken adlad eller upphöjd blifvit, samt efter honom, (nu förändrad til! efter hans död) hans äldsta manliga bröslarfving m. m.” ”Orden’’e f t er h o no m

Uti Herr von Hartmansdorffs yttrande, i afseende på arne Stånds återremisser, i fråga om caraetersskillnad mellan äldre och yngre Kamaren, hafva Herr Stjerngranat, G. och Herr Prosten, Doctor Anjou instämt. Af Herr Ekholm: ”Sedan Höglofl. Constitutions-Utskottet efter lottning beslutat, att icke, på sätt åtskillige ledamöter af Borgareoch BondeStånden yrkat, jemkningsförslag äfven herde uppgöras, för att närma dessa Stånds meningar, får jag, under anmälan af reservation deremot, härmed vördsamt föreslå följande ändringar, tillägg och rättelser uti det förslag till National-representations ombildning, som finnes bifogadt min ConstitutionsUtskottets memorial N:o 26 åtföljande reservation, i ändamål, att detta åberopade förslag, jemte nu föreslagna ändringar, kunde, till undvikande af serskild votering om blifvande contra-proposition, varda al omförmälde Riksstånd såsom deras gemensamma tanka antaget. Redactionen i jörra jörslaget. serskildta Departementets åligger föregående Fyra §§. Landt-Regeringar enskildta Riksförsamlingen' består — än Rikets Grundlagar. Äldre Kamaren •—> — invalde blifvit. Ny redaction. serskilda Departementens åligge denna och föregående Tre §§. Landt-Regeringen enskilda Riksförsamlingen beslår än Rikets Grund lagar. Äldre Kammaren består al Sjuttiofem Ledamöter. Ledamot i Äldre Kamaren behåller sin befattning intill slutet af den tredje Lagtima Riksdagen efter den, då han vald blifvit. Ledighet i Äldre Kamaren fylles genom val af Yngre Kamaren.

För en sådan åsigt hemtar jag stöd af Herr Justitierådet Alexandersons vid granskningen af lagförslaget i Högste Domstolen yttrade särskilda mening och uppgifna förslag till förändrad redaktion, i enlighet hvarmed innehållet af denna §, utom hvad eljest finnes uti deri åberopade andra §§ upptaget, skulle inskränka sig till bestämmelse, att redare vore personligen ansvarig i fråga om befälhafvares och besättnings fordran för aflöning, hemförskaffning och underhåll, hvarjemte i öfverensstämmelse med 474 art. uti Tyska lagen borde meddelas ett allmänt stadgande derom, att personlig ansvarighet, när den åligger medredare, eger rum endast i förhållande till hvarderas andelar i fartyget. § 13. Enär hvarken enligt Norska eller Tyska sjölagen eller lagstiftningen i England eller Engelsk praxis utväljande af huvudredare är obligatoriskt, har jag icke kunnat blifva öfvertygad, att stadgande, som innefattade ovilkorligt åläggande härutinnan, borde i ny Svensk sjölag införas, helst i allt fall iakttagande eller uraktlåtenhet häraf icke torde blifva beroende af sådant stadgande och just derföre andra härmed sammanhang egande särskilda föreskrifter i lagen syntes böra så aflfattas, att de hade tillämplighet vid både det ena och andra förhållandet eller antingen huvudredare blifvit utsedd eller icke. § 37. Då i denna § med »tullkammare» lärer åsyftats egentligen blott någon sådan, som finnes »på landet» eller aflägse från stad, och sjöprotest väl ej torde böra hos tullkammare eller kronobetjent afgifvas i annat fall än der sådant icke lämpligen kan, på sätt hitintills iakttagits, ske hos Notarius publicus eller Magistrats-sekreterare, har jag ansett, att i enlighet dermed borde ega rum redaktionsförändring, som nog ock i öfrigt kunde synas erforderlig. Särskilda Utskottets Betänkande M 2. 37 § 38

Ej heller har jag något emot den förändring i betalningstiden, som Utsk. föreslagit; men på grund af de anmärkn:r, jag tagit mig friheten framställa emot första delen af betänk. hemställer jag, om icke anledn. till återremiss förekommer. Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag just har verkställt en af de inventeringar, hvarom den siste värde talaren yttrat sig, nemi. en inventering öfver de på Götheborgs jernvåg befintliga, under vintertiden ganska betydliga poster, sorn varit belånade i Götheborgs lånecontor, så kan jag upplysa, huru jag genom bokslutet blifvit fullt öfvertygad både om onyttigheten af det stadgande, hvilket Rancofullmägtige och Utsk. gemensamt föreslagit till afskaffande, och om nödvändigheten af dess afskaffande. När man vill verkställa inventering, hvartill Bankens ombud när som helst äger rättighet, så äger man, i följd af det sätt, hvarpå böckerna äro förda, deri hvarje ägare af vågfördt jern är särskildt upptagen, tillfälle att göra sig underrättad, huruvida hvarje i Banken särskildt belånad jernpost belinnes äga behörig quantitet eller icke. Så länge Banken belånar t. ex. alla stämplar af stångjern lika, rättande sig vid de halfåriga prisbestämmelserne efter dc lägsta prisen, för att icke beräkna värdet för högt, så är det Banken likgiltigt, hvilka stämplar panterna äga; ty Banken äger säkerhet, att full valuta alltid finnes, äfven om panten är af den sämsta stämpeln. Jag erkänner gerna, alt om i framtiden, i olikhet med hvad nu gällande reglemente samt R. St:s beslut vid denna riksdag innehålla, någon skillnad skall vid belåningen göras emelian de olika stämplarna, så blir det skäligt, att äfven en specification lemnäs öfver de olika stämplarna, som olika belånas; men nu, då förhållandet ej är sådant, beliöfves ej heller en sådan specification.

Afven synes mig, sorn skulle pluraliteten i någon mån afvikit från den uppställda grundsatsen, då den uti § 54 anbefallt tinget att, när så ske kan, drifva penningerörelse med uppbördsinedlen, ett stadgande, hvilket jag för min del ej kunnat biträda. 5 och 6 §,§. Jag har ej kunnat förena mig med pluraliteten om det för landsbygden föreslagna valsätt genom elektorer, hvilket min erfarenhet visat vara lättare åtkomligt för bearbetningar, än de direkta valen. Dessutom skulle utaf den stora olikheten i de särskilda häradernas folkmängd, den efter min tanke menliga följden komma att uppstå, att en del valmanscorpser blefve sammansatta af en hel mängd individer, och andra af så få, att något val i egentlig mening ej kunde af dem förrättas. Wadsbo härad i Skaraborgs län med omkring 53,000 innnevånare och 47 socknar, af hvilka flera hafva mer än 1, 2 å 3000 innevånare, skulle, efter den af Komiterade uppställda tariff', komma att vid valet representeras af några och femtio elektorer. Detta härad är likväl deladt i fyra tingslag, hvadan den antydda olägenheten kan utan att stöta förslagets ordalydelse, allägsnas genom valens förrättande tingslagsvis, men i Gottlands norra härad, som tillika utgör en domsaga och ett tingslag, med något öfver 20,000 innevånare, måste elektorernes antal uppgå till minst socknarnes, eller 47, då deremot Bro och Åkers skeppslag i Stockholms, Waxala och Rasbo härader i Upsala, Bråbo och Memmings i Östergöthlands, Hardemo, Grimstens och Leke - 158 bergs härader i Örebro Jan rn. II. dylika, skulle vid valen företrädas af 3, 4 eller 5 elektorer. Af dessa skäl har jag föredragit, att föreskrifva länens indelning i valdistrikt och att låta sockentr.enigheterne hvar för sig i sockenstämma omedelbart förrätta valen, hvilkas resultat för hela valdistriktet sedan skulle på ett ställe uträknas.

Vid 1854 års riksdag till påbörjande af Statens jernvägsbyggnader anslagna medel R:mt R:dr 6,000,000 14,075,000 15,796,889 1.300,000 1,440,632 1.500.000 4.625.000 6,000,000 — 7,500,000 20,000,000 25,000,000 — » 1860 » » » » » » » » » » » _ 1,762,479 — Summa Från denna summa afgår, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 16 September 1857, den kontanta behållning, som af de vid 1854 års riksdag beviljade medel fanns oanvänd vid 1856 års slut, med 35,871,889 130,000 1,762,479 2,740,632 12,125,000 270,000 52,500,000 400,000 då verkliga anslaget för Statens jernvägsbyggnader således utgör 35,741.889 1,762,479 _ 2,740,632 — 11,855,000 52,100,000 — För? De för år 1861 från Stats-kontoret utbetalde medel kunna icke förr än efter för samma år uppgjordt bokslut emellan Stambanorna till siffran bestämmas, men någon betydligare skillnad i efterstående fördelning kan icke uppstå

Skildringen n£ detta hvardagslif iir alltigenom natiirlig, frisk och verklighetstrogen. Då vi i 14 dagar lefvat, tillsaminans med bokens båda små hjältinnor, den ?liuntra förflugna Ettan samt den mera blida .och stilla Maj, rakna v i dein till våra goda vänner och bekanta. Ofver hela berättelsen hvilgu dessutom en poetisk fagring, och förf. har tvifvelsutan haft goda tillfällen att på nara håll studera barns olika skaplynnen. Maj har sitt hem i staden, men vistas som gast hos sin goda vän och skolkainrat Ettan, på det vackra Hallniis. I Ettans hem man. ' göra vi bekantskap ej blott Ej lilra älskad ar den bittra och skarpa tant Tin, med hvilken också den glada Ettan tillåter sig att gyckla pa ett smaklöst och oförslri.rndt men lycldigtvis inycket sallsynt siitt; hon stja1 niidigen bort hennes lösti. %nder. Lyckligtvis hoppas vi, att den allyarliga förmaning hon erhåller af sin mor, slrall göra henne visare i framt-iden. Samtalon inellan de båda fliclrorna bara alltigenom en & ta verklighetspriigel. Så tala och tanka 14-åringar. Vi tro, att deras tal om konfirmationen ocksa är, äktas, men hvarför dylika samtal skola förekomna i en barnbok, det först % vi ej, helst barren hvarken af Ettans inor eller Tikan f å nligon hjälp eller vaglednirg. Sadana samtal borde man i en bok delgifva mödrar och uppfostrarinnor, sa att de i riittan tid kunde upplysa de unga om, hvad Jronfirraationstiden innebar och ej lata dem spekulera pti egen hand. De unga p5 ELallnas företaga många trefliga utfiirder och upplef va många af ventyr. Då förf. är i besittning af en kl? och tydlig stil, lunna vi ej förstå hvarf ör hon tillgriper en ~&cla; n nödfallsutväg, som att oupphörligt kursivera ord, hvilkas vikt hon vill framhålla. Sacla11t vorkar tröttande och niistan störande.

Jag visade då jemväl genom aulhentika handlingar tydligen, alt vid förra riksdagen protester inom sjelfva BondeSt. vid ex 16 H. i5 Den 4 November e. m. peditionen af beslutet lill Konungen afgåfvos; men efter nian icke vill minnas ifrån den ena öfvei läggning! n lill den andra livad som fötehafts, så anhåller jag att (å läsa upp den protest, hvarom jag nämnde, och som lyder så här: ''Och hafva jemväl riksdagsfullmäktige för allmogen i Östergöthlands län, Botvid Jönsson, Andeis Andersson, Anders Nilsson, Lars Jönsson, Anders Andersson, Anders Nilsson och Cail Gabrielsson, jemte Andeis Johansson, Erik Pehrsson, Anders Jansson, Johan Andersson och Anders Larsson såsom fullmäktige från Upsala län, samt Anders Andersson och Erik Eriksson från Westerås län, i underdånighet sökt visa, att R. St:s beslut i den del, hvarå PresteSCs protest har afseende, skulle uti verkställigheten blifva särdeles menlig! för deras och dera* committenters rätt och bästa, till iakttagande hvaraf bemälde fullmäktige alltså i underdånighet anhållit, alt, om än berörde beslut, sådant det innefattas uti 5:te punkten, mom. litt. a, b, e, skulle finnas i allmänhet antagligt, E. K. M. likväl nådigst måtte täckas från tillämpning deraf förskona de orter, för hvilka sökanderne föra talan och låta dem vara bibehållne vid rättighet att skattespanmålen in natura leverera, under de villkor, som i nu gällande författningar derom finnas stadgade och föreskrifna.’’ Det vore att upptaga tiden med 2 å 3 timmars läsning, om jag punktvis skulle läsa upp hvad jag anförde vid återremissen af N:o 170, men det anser jag ej tjenligt. I anledning af hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, får jag dervid anmärka ett misstag, alt 0111 än Ulskrs betänk, bifalles, blir naturligtvis ingen större spanmåls-uppbörd för Staten, enär Utsk. bestämdt förklarat, att all spanmålen skulle lösas efter markegångspris.

Den i Kongl. Förordningen af d. G Febr. 1849 fÖreskrifna borgenärsed innehåller, utan att härutinnan ändra förut gällande föreskrift, att den bevakande borgenären varit innehafvare af sin fordran förr än ansökningen om egendomens afträdande blef borgenären kunnig. Härigenom skall förebyggas bland annat det missbruk, som eljest vore att befara, att sedan en bedräglig gäldenär lyckats att under ännu fortfarande kredit erhålla borgen för en förbindelse, den han sedermera för ringa valuta utlenmat till en ockrare, denne skulle, utan att bevaka förbindelsen i utgifvarens konkurs, således utan att gå falsk ed, hvartill han kunde sakna nog förhärdelse, ehuru eljest gerna deltagande i bedrägeriet, äga begagna denna förbindelse emot löftesmannen, utbekomma fulla penningar hos honom och låta ankomma på hans egen bevakning, att ur konkursen erhålla den godtgörelse, som der kunde finnas att tillgå. Men afsigten att förebygga detta bedrägeri kan ej vinnas annorlunda, än att förbindelsens innehafvare förpligtas alt sjelf bevaka den i konkursen, innan löftesmannen dömes att den inlösa. Härom finnes ingen uttrycklig föreskrift i lagen, och derföre anser man sig icke kunna så döma. Men lagens mening är icke tvetydig, då löftesmannen vid bevakning af en under konkursen inlöst förbindelse ej kan sanningsenligt utsäga borgenärsedens ord, att han af fordringen varit innehafvare förr än gäldenärens cessionsansökning honom kunnig blef. Om än vid alläggande af denna ed den bevakande lugnar sitt samvete med den föreställningen, att han redan från löftesförbindelsens ingående ägt sin fordran; så uppfylles dock härmed ingalunda lagens afsigt att få veta, huruvida den person, som före konkursen innehade fordringen, — 105 — gen, kan beediga densamma. Det lagstadgande, som till befrämjande af denna lagens afsigt erfordras, behöfver icke i fordringsägares rätt göra större intrång, än att lagsökningen mot löftesmannen så länge anstår, sorn erfordras till bevakningen, hvilken efter konkursens början kan verkställas, när som helst.

Hufvudändamålet med densamma var alltså alt åskådligen, på ett ställe och ”utan att Jlera års räkningar måste genomgås ” visa huruvida och i hvad mån ”hela det anslagna beloppet utgått eller icke”. I följd häraf blef räkenskapen så uppslälld, att för hvarje särskild § och mom. i Riksgälds-Kontorets Reglemente (nemligen: från och med § 41 till och med § 73, från och med § 77 till och med § 93 samt ändtligen för §§ 95 och 96) först uppdebiterades hela den summa, 1845 års Reglemente för hvarje sådan § och moment anvisar; derefter förekommer i en bredare kolumn den i Reglementet uppgifna rubrik på hvarje särskildt sålunda beviijadt anslag. De i denna kolumn förekommande rubriker motsvara alltså hvar sitt conto i Riksgälds-Kon - — 102 torets hufvudbok. Hvarje sådan rubrik i afräkningsboken utgör ett helt för sig och är icke, såsom Herrar Revisorer synas antagit, hvarken i afseende på. summeringen eller på något annat sätt sammanblandad med föregående eller efterföljande rubriker. Men under dessa ur Reglementet hemtade hufvudrubriker förekomma flera särskilda underafdelningar, bestående af tillarne på de särskilda anslag, som af Kongl. Maj:t blifvit disponerade till särskilda vattenaftappningsoch vägomläggnings-arbeten m. m. Hvarje sådant arbete har följaktligen blifvit, i enlighet med Kongl. Majlis derom aflåtna nådiga skrifvelse!’, behörigen specificeradt; hvarjemte ej mindre den Kongl, skrifvelsens datum, än beloppet af det beviljade anslaget i särskilda kolumner finnas upptagna. Om nu de i Reglementet förekommande och på venstra sidan i afräkningsboken upptagna anslagssummor betraktas såsom räkenskapens debet, så utgöres deremot räkenskapens credit af anteckningarne på högra sidan, der de särskilda från Riksgälds-Kontoret verkställda utbetalningarne finnas i särskilda kolumner för hvartdera af åren 1845, r8/^6 och 1847 till datum och belopp afförda.

Det har prolog, epilog och sju akter samt ett komiskt mellanspel, under namn af Facetiæ Intercalares, anbragt efter 1:sta, 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te akternas slut. Första akten. Diligentia framställer sig för åskådarna och förklarar, att man inom alla stånd och särskilt inom det lärda endast genom mödor och försakelser i hennes tjenst kan vinna lycka och heder. ”Altså, O Yngling, hwar wid sitt nampn Fölg migh, iagh är tigh een trygh hampn, Offra till migh tin ungdoms floor Thet gagnar tigh om tu rätt troor.” Negligentia afråder ungdomen att följa Diligentias råd, ty verldslig visdom är förbjuden af Gud i skriften, de visa äro ofta tokar, lärdom kommer trätor åstad, hvaremot den olärde lefver trygg och glad. Bättre att lefva i hennes tjenst, göra sig goda dagar, dansa, spatsera, äta, dricka och ej möda sig med arbete. Circejus beslutar följa Negligentias råd och likaså bönderna Tubbe och Nimmergodt, ehuru bönderna Styrbiörn och Dragwaal varna dem samt hota med fogden, som skall kräfva skatten. — Sc. 3. Negligentia, understödd af Circejus, frestar studenten Palladius, som väl i början tvekar och tyckes lyssna till de lockande skildringarna af dagdrifvarelifvet, dem Circejus gör, men som, då Diligentia förklarar, att Gud befaller att arbeta och studera, beslutar att blifva hennes tjenare. Kören sjunger: Vivat ter felix Christina Augusta perennis. Regnet ter felix Regina Togaque Sagoque Vivat fundatrix nostri nutrixque Lycei. Facetiæ Intercalares eller Mellanspelets första akt. Tubbe och Nimmergodt dricka Altrakant (Alekant) på en krog. Källarmästaren el. Cellarius uppgör räkningen. ”Een trind Rix Daler skall tu nu vpräkna Eller och een tunna rogh vptekna. Så skall man lära Bonden weeta huut!

Memorialer från 1786, under den gemensamma titeln: ”Om det Allmänna Förståndets Frihet, till Konungen och Folket”; utan äfven lät dem åtföljas af en ny dedication, kallad ”Ärligheten, till Hans Kongl. Höghet Regenten”, – och deri anstämde en ton, som (i fall man vill dömma billigt) var ej mindre opassande, än oförsigtig. Redan långt för detta ägde Thorild betydenhet såsom medborgerlig och politisk författare. Om hans ”Nye Granskare” ha vi talat förut. Till hvilken grad hans skrifter om ”Financerna” och om ”Handelns sanna Frihet” hade väckt uppseende och mångas bifall, vittnar bäst den förtjuste Silfverhjelms (anonyma) ”Bref till Auctorn till Principen för ett Rikes Financer”, dateradt den 12 Februari 1792. Sedan hade under sommaren af samma år två politiska skrifter utkommit, af hvilka den ena var Thorilds och den andra menades vara det. Den förra, ”Mildheten”, författad med lika mycket lugn som värma, har till ämne: att Mildhet, såframt man dervid tänker sig en Maktens nåd såsom blott nåd (eller nåd af nyck), är i sig sjelf en orättvisa, och en grymhet mot samhället; men deremot, i sin sanna betydelse och under de många förhållanden, då det inträffar att strängaste rätt är största orätt, Mildheten är just den högsta rättvisa, och dymedelst en verklig nåd, en nåd af gudomlig art. För något utbrott af jakobinsk yra kunde denna skrift icke tagas. Den andra var det visserligen ej heller; men med de fransyska revolutions-grundsatserna stod likväl denna sednare i ett onekligt sammanhang. Den hette, med en något konstlad titel: ”Bevis, att det såkallade Bevis för ärftligt Adelskap, är intet Bevis”. Omedelbart var den skrifven af Philipson, som der lyckats återgifva, med en viss liflighet och Thorildisk mimik, hvad han hos sin mästare afhört; men från Thorild utgick den så till vida, att den hade – med hans tillåtelse – hämtat sitt innehåll från hans conversationer.

Utskottet kan ej vara okunnigt derom, att, då, år 1810, PresidentsEmbetet i Svea IlofRätt var ledigt, allät Konungen en skrifvelse till Ständerlie, innehållande föreställning om nödvändigheten alt åt Presidenten i Svea IlofRätt, såsom boende på den dyraste orten, och som dertill med hade sig uppdragit Ordförandeskapet i RiksRätten, anslå en högre lön än dåvarande Presidenten i Götha HofRätt, samt att Rikets Ständer också, i anledning deraf, anslogo Presidenten i Svea HofRätt, att, i och för Ordförandeskapet i RiksRätten, årligen hafva en särskilt lön, af xooo R:dr Den i g M a j i -e. m. 38r B:co; en fördel, som lian också alltsedan åtnjutit. Likväl har nu Utskottet utelemnad oell sålunda, af egen myndighet, de facto, honom samma lön fråntagit. Det är val sr.nnt, att i sednare åren hafva Presidenterne i Götha oell Skånska HofRätterne fått också en förökning af lika belopp, hvilket hade mycket skäl med sig, emedan deras löner voro allt för otillräcklige; men denna omständighet innebär ingen ting vederläggande de för Presidenten i Svea HofRätt serskilt starkt talande anledningar, nemligen att lefnadssältet i Hufvudstaden är mångfaldigt dyrare än i Landsorterne, der Hushyra, Equipage och Ved kosta fyra gånger mindre än här. Mig synes, att, då alla de af Konungen en gång framställde, och af Rikets Ständer antagne, skäl ännu qvarstå, bör beslutet också gälla; och jag yrkar, att denna Utskottets ganska orättvisa handling, må rättas; samt att Presidenten i Svea HofRätt, jemte lika lön, sorn de öfrige HofRättsPresidenterne, hvartill hans rätt är lika helig, som deras, må varda bibehållen vid den särskilta lön, som han derjemte ända hittills tillgodonjutit. I alla dessa delar begär jag återremiss; samt alt dessa anmärkningar må få remissen åtfölja. 38a Den 19 Maji e. m. Grefve Gyllenborg , Johan Henning} hade inlemnat ett så lydande anförande:

Har ingen anmält sig till godsets inlösning på sätt nu nämndt är, eller finner Tullkammaren så väl det angifna värdet som de derutöfver gjorda anbud, när sådana skett, i allt fall icke motsvara godsets verkliga värde, må Tullkammaren detsamma, med 10 proc:s förhöjning utöfver det högst erbjudna värdet, för K. M:s och Kronans räkning inlösa, hvarefter varan kommer att försäljas på sätt derom serskildt kan varda bestämdt, efter anmälan hos General-Tull-Styrelsen: och åtnjute vederbör:de Tulltjensteman hälften af den behållna vinst Tullverket genom sådan försäljning under hvarje års lopp kan erhålla utöfver de angifna värdesummorna med afdrag af tulloch försäljnings-kostnader. 108 Den 17 Maj f. m. Har vid ahslagstidens slut hvarken enskildt anbud om inlösen inkommit eller Tullkammaren funnit sådan böra ega rum för Kronans räkning, må vid tullberäkningen efter angifningen komma att bero, och varan, efter skedd klarering, af egaren disponeras; men eger inlösning på förenämnde sätt rum för enskild räkning, skola tullafgifterna efter det derigenom upkomna högre varuvärdet beräknas; och skall af inlösningssumman, hvilken den, som stannar för högsta anbudet, åligger att, sist innan kl. tolf nästföljande söcknedag efter anslagstidens förlopp, i tullkassan nedsätta, varuangifvaren genast derefter utbekomma angifningsbeloppet, tillökadt med tio proc., men öfverskottet, om sådant eger rum, tillfalla Kronan, och hälften ingå till det serskilda anslaget för manufakturernas befrämjande, under iakttagande af hvad i K. M:s Nåd. Förordn. till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor i sådant hänseende stadgas.

På RiddarhusUtskottets vägnar H. F. Strömfelt. W. F. Dalman. Lades på bordet. Upplästes åtskilliga från de öfriga RiksSt. ankomna prot.- ntdr., nemi. från PresteSt. af d. 3o sisth Maj samt d. 2, 5 och 9 dennes, från BorgareSt. af d. g och 12 dennes samt från BondeSt. af d. 9 och 12 dennes. Lades till handlingarna. II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 8 e. m. In fidem prolocolli, F. O. Silfverstolpe. Fredagen den 20 Juni 1834. Plenum kl. 9 f. m. Justerades 2tne prot.-utdr. för d. 17 dennes e. nt. Öppnades Hrr Electorers lista till återbesättande af nå - 3oa Den 20 Juni f. m. gra lediga platser i Utsk:n, och befunnos hafva blifvit uU sedde till ledamöter i BevillningsUtskottet: efter Hr Sandelhjelm, Paul, JNT:o 76 Frih. Kruse af Verchou, fullm. Hr Tham , Wolrath} BancoUtskottet: efter Frih. Reuterskjöld, Axel Didrik, och Hr von Troil, Emil, N:o 302 Frih. Franc Sparre, Bengt Erland, och N:o 215g Hr af Wingård, Joh. Didr.; Allm. Besv.- och Oecon.Utskottet: efter Hr von Wahrendorff, Martin, R:o 1939 Hr Silfverstolpe, David Ludvig; Riddar husUtskottetJ efter Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., N:o 2006 Hr Sandels, Claes Samuel, Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från Expcd.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse? till K. M., nemi.:

Våra tjänstflickor blefvo dock vanligen tämligen » gamla i gården », som du vet; jag tyckte dock ibland, att det måste vara svårt för mamma att omkring sig ha människor, hvilkas lefnadsoch tänkesätt voro henne främmande och som blott tjänstgjorde som lefvande maskiner, men det tycktes dock ej bekomma henne illa, och hon talade aldrig om sitt eller andras tjänstfolk; därtill var hon för nobelt anlagd. Hade hon bara lefvat, när jag gifte Tåget hade också lyckligtvis blifvit hela tre kvart försenadt, så jag fick tid att lugna både mig själf och min skrikande ängel. Aftonmåltiden hade Natalia gjort någorlunda i ordning, så jag tilltrodde mig att kunna själf reda mig med dukningen samt koka vatten till t e e t. Vi ha fått gas i köket; det var ett af Natalias villkor, för att hon skulle låta mig ha husfred. Jag fick stark hjärtklappning, när jag hörde Hermans röst och steg i trappan; det hela lät dock helt muntert, och han hade sannerligen ej sett mycket glad ut, då han gick från mig. » Jag kan lika gärna springa som krypa f e t! » sade jag till mig själf och gick ut för att själf öppna tamburdörren för honom och vår okända — gäst. Presentationen skedde både hastigt och lustigt. Herman hade godheten att föreställa sin hustru för fröken von Adler, men jag tror ej, att hon lade märke till detta hans anstötliga fel m o t formen, ty hon sade något behagligt o m sitt hopp att kunna bli mig till hjälp och så vidare. Men jag kunde ej komma ifrån min föreställning, att vi fått en verklig dam till gäst i vårt hus, Och det ryste i mig, när jag förde henne in i pigkammaren, som ännu doftade efter Natalias opoponaxtvål. Fröken v o n Adler yttrade dock, att rummet nog kunde bli trefligt, och så slog hon upp båda fönsterna; hon luftade ut efter Natalia, så gardinerna stodo likt spända segel. V i satte oss genast till bords, och som jag visste, att vi hade gemensamma bekanta, grep jag tag i detta samtalsämne. Han är en gammal vän till min man, » började jag, huggande Hvilken börda togs ej i den stunden från min själ!

Dannemora bergslag äro derjemte brytningar företagne å den så kallade gruf-skogen i — i4 — Wahlö socken, samt Roddarne hemman i Hökhufvuds socken, äfvensom några äldre jernskärpningar vid Koxut i Börstels socken blifvit upptagne. Ännu är dock outrönt, i hvad mohn dessa företag, i anseende till de drygare brytningsoch transport-kostnaderna, kunna blifva lönande. Å Jerna sockne-allmänning i Öknebo härad har likaledes en gammal jerngrufva blifvit af ett bolag under de tre sista åren ånyo bearbetad, i ändamål att använda malmen, som skall vara af god halt, vid gjuterier i Östergöthland och Södermanland; hvilket likväl i anseende till inträffade barvintrar och grufvans aflägsenhet från laslage-platsen vid saltsjön, hittills mött hinder. Det oaktadt fortsattes brytningen driftigt med fjorton ständiga arbetare. I Wårdinge Socken af nyssnämnde härad finnes åtskillige kalkbrott med 5 ugnar, hvilkas tillverkning fyller ortens behof och skulle kunna uppdrifvas vida derutöfver, om afsättningen vore starkare och transporten till Stockholm mindre obeqväm. Af mera betydenhet är ett kalkbrott i Sorunda socken Sotholms härad, tillhörigt Öfversten och Riddaren Frih. C. H. Anckarswärd. Tretton arbetare äro der dagligen sysselsatte, och transporten bestrides genom ett af ägaren dertill inrättadt ångfartyg. Andre bruk, fabriker och näringar. Utom mjöloch såg-qvarnar för orternas behof, samt tegel-tillverkningen, hvilken derutöfver, likasom förut, har förmonligt afsättnings-tillfälle i Stockholm, äro, bland de mekaniska inrättningar och fabriker af ädlare art, som i Länet finnas, några andre icke af större och anmärkningsvärd vigt, än Gustafsbergs porcellainsoch vaxljus-fabrik, Kummelnäs fabrik för ättika, skedvatten, färger och åtskilliga syror, samt Tumba pappersbruk, belägna, de tvenne förstnämnde å Wermdön och det sednare i Svartlösa härad Botkyrka socken.

Besv.- och Ekoti.-Uskottens Utlåtande j N.-o 87. 5 tag blifvit begånget vid uträknandet af Fahlu slads medelbevillning af hus och tomter för åren 1828—1832, hvarigenom staden fått sig påfördt ett högre båtsmanshåll, än som, enligt de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade grunder, bordt staden åläggas; men härvid tillika förekommer att den nedsättning i det på staden fördeide antal båtsmän, hvartill staden tilläfventyrs vore berättigad, skulle, enär numerstyrkan för städernes båtsmanshåll är enligt äldre Författningar bestämd, medföra en rubbning i den allmänna fördelningen af ifrågavarande besvär mellan alla städer och köpingar i Riket; alltså och då den utredning, som skulle erfordras för bestämmande af såväl den minskning i båtsmanshållet, Fahlu stad må böra tillerkännas, som tillökning i mon häraf i båtmansroteringen för andra städer, är af dea invecklade beskaffenhet, att Utskotten icke dermed lära kunna taga befattning, få Utskotten hemställa, att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse begära, det Kongl. Maj:t, efter undersökning om förhållandet med båtsmansroteringen för Fahlu stad, och derest staden skulle befinnas hårdare roterad, än som med de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade grunder finnes öfverensstämmande, täcktes meddela Rikets näst sammanträdande Ständer förslag till nedsättning i båtsmansroteringen för nämnde stad samt en iämplig fördelning af den dymedelst uppkommande brist i städernes båtsmanshåll genom motsvarande tillökning deruti för andra städer eller köpingar. Stockholm den 20 Mars 1845. Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Mars kl. 8 e. m. Utlåtande t angående vackt fråga om lindring för egarne af ön Hanö i utgifterne till lotsars underhåll. Riksdagsfullmägtigen af Hederv. Bonde-Ståudet Ola Jeppsson från Blekinge

Detta vore det stora steget, som kunde göra Sverige gagn; det här föreslagna kati ej annat än af mig ogillas. Emedlertid, och i händelse R. o. Ad. skulle vara af motsatt tanke med mig och vilja bibehålla denna speciella lagstiftning, skall jag deltaga i öfverlaggningarna om detta förslag och yttra mig om redactionen vid hvarje §; och under sådan förutsättning måste jag instämma med Hr von Hohenhausen deruti, att ordet ”medel’’ bör utgå, e~ medan det här leder till förvillelse och tjenar till alldeles ingenting. Äfvenså instämmer jag deruti, att i en stad (leie fattigvårdsdistricter ej böra finnas; ty de olika beslut, som i de olika districten kunna fattas, komma att väcka split, omgångar och besvär, samt de största svårigheter för controllerna, hvaremot, om alla församlingar i en stad utgöra ett fattig vårdssamhälle, så faller af sig sjelft, att allt hvad dess angelägenheter angår kommer att af statsmyndigheterna afgöras och icke blifva föremål för stormande sockenstämmors stridiga beslut. För min del skulle jag önska, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos., huruvida icke, i stället för detta förslag, Ståndet ville stadga och fastställa några enkla grundsatser för fattigförsörjningen och åberopa den afhandling i detta ämne, som åtföljde återremissen Den la Mars. 365 af Utsk:ns första betänkande. Denna afhandling innehöll sparbanksinrättningar för de indirecta bidragen till fattigförsörjningen samt bestämmelser för hvilka sorn directe skulle dertill bidraga, utan att bestämma huru dessa skulle utgå, hvilket borde öfverlemnas åt communerna sjelfva att bestämma. Hr von Hartmansdorff: I afseende på Frih. Sprengtporten yttrande om nödvändigheten att bibehålla skilnad mellan fattigvården inom flera församlingar i en stad, får jag anföra, att enär förhållandet är sådant som jag nyss nämnde, och det nästan alltid måste i städer inträffa, att den ena församlingen är förmögnare och mindre besvärad af fattiga än den andra; så är fara värdt, alt den förmögnare församlingen icke vill förena sig om gemensam fattigvård med den som har flera faltiga.

Wid 7 och 8 § Z, gjorde Herr Lock samma anmärkning som wid rwenne af de föregående., S, is och ii § §. upplästes Den l4 November Zerr Lock förnyade sin anmärkning rörande Fästningsstraffet, och Herr Icham, Ichkr, önstade art vrdet Arrest mätte nytras i stället för fängelse. ^erv Lilverstolps, Gustak ^brasiam, uppläste följande: Medwetandet af den ringa skicklighet jag ager, för att wardigk underhälla den uppmärksamhet, jag af Högwalborne Herr Grefwen och LandlMarstalfcn samt Höglofl. Ridderskapct och Adeln wägar begära, ät detta mitt anförande, gör, att jag särskildt, utbeder mig dest benägenhet, i förhoppning att wigten af det till öfwerläggning företagne ämnet, stall tjeNa till ursägt för framställniugsfättet. Dek ar en obestridd sanning, att alla medlemmar i ett Samhälle böra bidraga till Lettas bestånd; men det ar ej lika afgjordt, att Tjcnstemanna Classen bör inberäknas bland de till Staten contribue randc. Det more uppenbart stridande mot all sund grundsats, att Embetsman njöte af det allmänna en högre inkomst an den, som rigtigt swarar mot dest alldeles vundgängeliga behof; under hwilka behof, man torde böra hänföra det, att nära och uppfostra en Famille. Om en Stat af desta Embetsmannens inkomster, gör något afdrag, sä är dek, m wäldfamt rubbande, af all naturlig rättighet, af ett i högsta grad billigt Contract, att den arbetande stall wara jämt ersatt för fikt arbete» Der är elt wald att gh« ra Den 14 November. 713 ra minskning i en inkomst, som ej ar, och som alldrig bör wara, större, än hwad behoswet utstakar. Men det är har egemeliga ämnet, att undersöka, huruwida det föresiagna indraget af första årets inkomster kan stä tillsammans med den i Swerige origtigt ehuru länge, stadgade billigheten af Embetsmäns pligt, akt för Mor erlägga Contributioner.

8killnaden emellan kerörde 2,661 kirdr 3^ 8k. ocl» i,3/)o K:dr 38kade8 vid 8ena8ts lliksdag med 1,821 Il:dr 3<) sk., men akslogs af Iddeets 8tander, 80m deremot, genom afkortning ä förra remonteringsoell fourageringsanslagen, läto komma 8tat8vvrket till godo n^sskerörde kssparingar ä samma anslag, tillsammans 558 K:dr. bidragas, säsom sig kör, dessa 558 ll.dr frän den föreslagna tillökningen 1,821 Kulr 3c) sk., återstå i det liela endast ^63 K:dr 2c) sk. genom regleringen nödig klitven tillökning, men som minskas, i samma mon elkeetiva eller Kiksmarkegängs-värdet ä den till dssparinA loresla^ne 8panmalen vissa än öfverstiAen 8tatsjaniset, livilket sistlidne än intnällade med 6c>^ Id:dn ' ''Vid sädant fönballande, länen det ieke kunna förmodas, att bikets 8tänder nn ^ttenli^ane skola vä»na ujl>>förands s>ä Lnonpninsens IdussaiIteeementes kersouella 8tat gf ofvanbenönde, flin en med ldeAementet vidtaZen ändamälsenli;; onASiiisation e, forde, IiAa tillökninAsIlelos,^, bvilket sä ledes llän utföres med 2,661: 3r>. — emot det att 268 tunnor 8jaanmäl in nätuna ä 8taten besparas.'' "Dessutom oell dä Dders Xon^I.

Denne herre visade sig ursinnigt svartsjuk på B. och lurade på honom och damen, utspejande dem. Nu, sedan damens dotter är fullvuxen, tycker B. att det hos henne framträder en svag likhet med den der herrn. Så fort han ser henne kan han icke låta bli att grubbla öfver frågan: är hon den mannens dotter eller icke? Damen är död, sade B. Jag undrar om historien är annat än en dikt. Och om den är sann undrar jag om den frun kan vara den så ofta omtalade första älskarinnan. Hon skulle då ha barn som lefva och som han bruka[r] se. Hvilka onaturliga och intrass[l]ade förhållanden! Han ville så gerna ha klarhet, ty det vore så belysande för denna qvinnas karaktär, men han kan icke få det. Han vet blott att hennes ord hade sanningens tonfall. I går fyllade hans mor 70 år. Jag skickade blommor. Undrar om han skall anse det för oförsigtigt, dristigt etc. och kanske vara arg. Han har varit här i qväll, tackade för blommorna till modren. ”Sender du blomster till Mor? Du kender hende jo ikke.” Han var vänlig, nedstämd och god i qväll. Jag gjorde allt det lilla jag kunde för honom, bräckte på hans fingrar och lät mina händer glida genom hans hår. Jag vill honom så väl, derför att jag älskat honom så obeskrifligt, men när han gått kände jag en sådan tomhet, icke derför att han lemnat mig, utan derför att det inte stannade något qvar efter det han varit här, ingen känsla af ömsesidighet. Han har så litet att ge, intet af innerlighet, intet af enkel lefnadsstark tillgifvenhet, bara den der lilla doften af erotik, fin, det är sant, men liksom overklig, liksom egnad bara för lampsken som skådespelares gester. Han vill inte jag skall resa, att han kommer oftare än förr bevisar det. Men jag kommer att tänka på hans egna ord. ”Man bliver let Herre over en situation, der har den uhyre Mangel at kjede.” Jag känner det nu. All den lilla lifskraft som från hans sida fans i förhållandet är nu förtärd.

Bland dem finnas flere porträtt af konungen från hans tidigare år, hvilka numera knappast torde vara bekanta, facsimiler från hans skrifter och anteckningar, en mängd vyer från hans resor i utlandet, afbildningar af praktgemaken i hans slott, medaljer från minnesvärda tilldragelser i hans lif m. m. Vidare porträtt af hans närmaste omgifning och hof, statsmän, vetenskapsmän och andra, som hafva sin plats i hans lefnadshistoria. Nästan alla illustrationer äro återgifna direkt från originalfotografier, hvaribland flere från h. m:ts enskilda samlingar. Författaren har synbarligen gått med intresse och kärlek till sitt arbete och hans framställning af konung Oscars lefnadshistoria torde säkerligen komma att läsas med intresse. Arbetet, som prydes af halftannat hundrade illustrationer, är tryckt å Iduns tryckeri och således i typografiskt hänseende förträffligt utfördt. stånd är det allra bästa. Redan i n-.r 22 för år 1892 bringade Idun deu danska landsmoderns bild och lefnadsteckuing. Prinsessan Ingeborgs hattar. Till de många eleganta rober, som beställts till prinsessan Ingeborgs utstyrsel, och hvilka vi förut beskrifvit, har den bekanta hofmodehandlerskan Hanne Davidsen i Köpenhamn levererat en mängd hattar, som säkert skola förvåna till och med den elegantaste stockholmska. Den hatt, prinsessan begagnade vid intåget i Stockholm, är hållen i de svenska färgerna: gul halmstomme med besättning rundt kring hela hatten af små, ljusblåa aurikler; midt fram öfver pannan är en vacker, gul paradisfogel placerad. En hvit kapotthatt, hvars sammetskulle är broderad med äkta pärlor, på sidorna silfvervingar, i pannan en stor, hvit fjäder-aigrette, och de hvita, smala hakbanden fasthållas af en silfveragraff. En kapotthatt af uteslutande ljusröda rosor, kullen af rosa-chiffons, öfverbroderad med ljusröda, blanka paljetter och på vänstra sidan en stor, ljusröd fågel. En ljusgrå, plissérad toque af sammet, starkt uppviken på ena sidan och försedd med en mängd ljusröda fjädrar. En marinblå stråhatt med en krans af blåklint och på sidan en blå sammetsrosett.

Sedligheten förbjuder att nämna det; men jag har den äran försäkra * att det är ganska vida 3So Ben 24 Martti, f. m. t afskiljdt ifrån det nya brott, att betala för myc* ket för Egendomar, och tvingas hetala i bättre Mynt , än man förskrilvit sig till. I min tanka står alltid fast, att i beräkningen af skäl till Bevillningsgrunders antagande, bör för ingen del ingå någon afsigt att straffa, emedan annan är omsorgen att stifta Lagar för Beskattningen; och helt annan att stifta Lagar i Brottmål. Herr Munch af Rosenschöld: Några varda Ledamöter hafva yttrat den farhåga, att Opinionen skulle vara stadgad emot 1810 års Bevillnings-grunder, och för de närvarande. Jag kan icke tro att Opinionen hos Ridderskapet och Adeln är bestämd för en orättvis principe. Då BondeStåndet redan antagit dessa grunder, är åtminstone icke dess Opinion, således icke den talrikaste MedborgareClassens Opinion, emot dem En annan Ledamot har anfört, att icke någon hörts klaga öfver nu varande Bevillnings-grunder; men detta ger endast anledning till den Anmärkning, att man ej bör bedömma Opinionen om en sak etter antalet af klagande. Såsom exempel härå får jag nämna, att vid sista Riksdag, ja g nästan var den erde, som klagade öfver Malmö Dis.' contDirections förhållande; och utgången har redan fullkomligen rättfärdigat min tanka. Ingen har hvarken här eller i Skåne klagat öfver att Malmö Disconts fordringar hos Enskil-; te med den yttersta stränghet och skyndsam.; het indrifvas, sedan denna Discont upphört att liqvidera enskilte foidringar hos den sjelf; Den 24 Martu, /. m. ingen har klagat öfver att denna Disconts fordringar indrifvas i BancoSedlar, och att den hvarken i full inbetalning eller till hypotheque, mycket mindre till omsättning, emottager sina egna Sedlar. Svenska Folket är tåligt i det längsta. Hoppet på Rikets Ständers åtgärder håller i denna Conjuncturen mångas klagan tillbaka. Måtte vi ej svika detta hopp.

Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjutsfärdsoch Dagsverks-penningarne Summa Af ett Hemman, Forniroby, i Ekeby Socken: Landtogsgärden Brukshjelpen Ekckörsel och öfrige här näst ofvan upptagne persedlar Summa 20 20 ■>2 1s utgår med 4 T:r Spanmål. utgå lika som i Bro Härad. utgår lika som i Håbo Härad. utgå utan förhöjning. utgå lika som i Håbo Härad. utgår med 1| T:a Spanmål. £ \Jt Smör. J Ltt Rött. 1 U Talg. | L& Humla. iV Oxe. 1 2 Får. Gås. Höns. tjog Ägg. Sommarlass Hö. Kjerfvar Halm. utgår utan förhöjning. 1 1 x 2 I 5 5 utgå som för Olands Härad. (1*) Stockholms Län. Solloch Wallen-tuna, Lång-, Seming-, Erlingoch Sju-hundra Härader samt Danderyds och Åkers Skeppslager: Landtogsgärden 2 20 2i *5 Byggningshjelpen — 36 Saltpeter dito — 24 6 Boskapspenningar — 3 2 — Skjutsfärds dito 1 Dagsverks dito 1 Summa 6 16 H Håbo Härad, enahanda persedlar eller 6 16 n Frödsåker och Närdinghundra Hä- rader: Landtogsgärden 2 2 0 Brukshjelpen 14 Ekekörseln — 8 — utgår med 3| T:r Spanmål. {• Sommarlass el. 12 L&Hö. 5 Kjertvar Halm. eller med 1 i ut ;år allerum tautum R:dr 24 sk. vutgå utan förhöjning. {utgå med 6 Oke-Dagsverken. 12 Dränge dito. f hvil ka förvandla sig lika som i Sollentuna Härad med undantag af Bygg(ningshjelpen, sorn endast till hälften lutgår allerum tantum, eller med 1 \R:dr 6 sk. utgår med 1| T:a Spanmål. VM Smör. LU Fläsk. Y.U Kött. Talg. VM Humla. Oxe. Får. Gås. — 1 Höns _ — s tjog Ägg.

Om åter redovisning för alla Slätterne i hvarje Län vore gemensam inför Lands-Contoiret, och för hela Riket för Stats-Contoiret, skulle, som det synes, ej blott de om - uppbördsoch Redovisnings-verket gällande mångfaldiga författningar möjligen kunna till en enda sammandragas, utan ock uppbördsmännens antal betydligt inskränkas samt säkrare controll vinnas. I anledning häraf får Utskottet vördsamt hemställa, om ej Riksens Hl ög loll ige Ständer skulle finna lämpligt hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit i Nåder täcktes på det sätt reglera uppbördsoch redovisnings-verket , att underordnade uppbördsmäns befattningar, så vidt ske kan, må upphöra, och samtelige skatterne inom hvarje Fögderi, utom de särskilda och tillfälliga, såsom Tull-, Post-och Nummer-Lotteri-medel med flere, uppbäras af Kronofogden och levereras i Landt-Ränterietj att Lands Contoiret derefter endast finge redovisa för Stats-Contoiret, och att i öfrigt för detta sednare verk alla Kronans intrader, under hvad titel de ock må erläggas/, blifva redovisade; hvarefter de inflytande medlen derifrån kunde utassigneras till de verk och inrättningar, som enligt särskilda föreskrifter skola besörja den speciella förvaltningen; dock torde undantag härifrån jos böra ega ruin i afseende på Passevolanceoch Krigstnanshus-medlen, samt Hospitalernes inkomster. Passevolance-medlen utgå efter de med Rustoch Rotehållare derom afslutade contracter, för af t efter behof anvåndas, hvarföre de. på sätt särskildt är föreskrifvet , skola, inom 14 dagar från det de i Ränteri. * et influtit, till Krigs-Coilegium directe insändas.

Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af en väckt fråga om en Faddergåfva till Hans Kongl. Höghet Hertigen af östergöthland; hvilket Förslag, sådant det vid detta Protocoll finnes bilagdt, uppå SiatsRådets underdåniga tillstyrkande, af Kongl, Maj:t i Nåder gillades; och skulle, i enlighet dermed, Nådig Skrifvelse, af unJerteck - 6 Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse N;0 nåd Hof-Canceller contrasignerad, till Ri* bets Ständer på vanligt satt expedieras. Ut supra. I» fidem D. von Schulzenheim, N:o 49. KONGL. MAKTS Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksdagens f örlängande ; Gifvet, Stockholms Slott den 11 Februarii 182g, Med afseende å de många och vigtiga ännu återstående mål, som icke möjligen hinna afslutas, inom den uti Grundlagen för Riksdagen bestämda tid af Trenne Månader, ifrån den dag eller den i5 sistlidne November,’ då Kongl. Majlis Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof blifvit lill Rikets Ständer öfverlemnad, hafva Rikets Ständer, genom underdånig Skrifvelse af den 6 i denna månad, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, alt Riksdagen må på En månad , räknad från den i5 innevarande Februarii, varda förlängd. Bil. till K. M. Nådiga Skrifvelse N.o 49• 7 Kongl, Maj:t liar, med stöd af stadgandet i 109 §. Regerings-Fortnen, till denna Rikets Ständers anhållan härmedelst velat Jemna sitt Nådiga bifall; kommande Sålunda Riksdagen att till den 17 nästkommande Mars varda förlängd. Kongl. Maj:t fÖrblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut Supra. CARL JOHAN. D. von Schulzenheim.

I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft ett väckt förslag om anläggning af en väg emellan Öfveroch Neder-Calix socknar i Norrbottens Län, i hvilket afseende Rikets Ständer inhemtat, att, sedan Öfver-Calix socknemän hos E. K. M:s Befall ningshafvande i Länet gjort framställning om undersökning i och för en väg-aniäggning genom Neder-Calix socken till den allmänna landsvägen vid hafskusten, så hafva bemälde socknemän, då kostnaden för undersökningarne i och för hela den nya vägen, hvilken skall komma att sträcka sig endast 1 i mil genom deras socken, men deremot 31 mil genom Neder-Calix, borde bestridas af Öfver-Calix socknemän, oaktadt de måste med NederCalix socken dela bördan af den utmed kusten löpande landsvägs underhåll, funnit sig böra afstå från deras framställde begäran om ofvannämnde nya väg-anläggning. Och hafva Rikets 200,000: — 1024 Expedit cons-Ut.skot tets Förslag till lind. Skrifvelse jIV.o £o5. Ständer, med afseende å vigten och nyttan af det ifrågaställde företaget samt då det torde kunna antagas, att dea af socknemänner senast visade obenägenhet emot väg-anläggningen endast eger sin grund i fruktan för den kostnad, som med detta arbete är förknippad och hvilken, ehuru icke beräknad till högre belopp än 7,000 R:dr, dock för invånarne i denna fattiga och glest bebygda ort blefve ganska ansenlig, velat medgifva, att, sedan ”vederbörande ånyo blifvit hörde och fått sig yttra, huruvida de, för den händelse Staten till vägens uppbrytande lemnar bidrag, vilja för dess framtida underhållande ansvara, E. K. M. må ega att, till understöd för omförmälde väg-anläggning, disponera ett Stats-anslag af 7,000:—» 2:o Vid öfvervägande af den till Rikets Ständers pröfning öfverlemnade fråga, rörande anläggning af en Chaussee emellan "Westerås och Fahlun, i hvilket afseende E. K. M., jemte

Sedan kunde begrafningen ske på tveggehanda sätt, antingen genom att bränna den döda eller genom att lägga honom oskadd ned i jorden; derefter höljde man stenar och jord, i förra fallet öfver askan, i senare öfver sjelfva liket. Snorre Sturleson säger, att bränn-åldern gick före den tid, då man begrof i högar. Graffynden visa, att Svearne hade för sed att bränna sina lik. Deremot synas Norska fynd tala för bruket af jordandet under hednatidens senare skeden och vi få väl dertill föra Snorres utsaga. Om detta begrafningssätt tala äfven sagorna ofta. Eyrbyggja-Saga omtalar dock en likbränning, ehuru under egna förhållanden. Då gräfde man nämligen upp ett för någon tid sedan jordadt lik i hopp att, när man bränt det, blifva befriad från de arga spökerier som hemsökte trakten. En föreställning om den dödes öde, som förekommer hos många folk och särskildt hos de Germanska stammarna, är den, att den döde i en farkost ger sig ut på hafvet till fjerran land. Beówulfsången, som behandlar de Götiska förhållandena under den tid, då Svearne sökte utvidga sitt välde mot södern, talar om en dylik utfärd. Hvem minnes ej att Balders skepp itändes eller hvad Ynglingasagan förtäljer om sjökonungen Hake, hur han döende for till hafs med brinnande skepp? Samma föreställning eller åtminstone en påminnelse derom finna vi på Island, ty Snorre godes fader begrofs i sitt skepp med en träl liggande i förstammen. Öd, Kettil plattnäsas dotter, lades ock i ett skepp med många dyrbarheter. I Sverige har man funnit en krigares qvarlåtenskap i en högsatt farkost (vid Ultuna) och vi se skeppsformen i de flerstädes förekommande ovala stensättningarne med spetsiga stammar. Sådant var Isländarens enskilda lif. Den som läser sagorna, finner i dem omklädnaden till det skelett, jag uppvisat. En frisk, sval luft fläktar oss till mötes ur dessa sagor, en styrkande luft, sådan som man får andas bland fjällen.

Saxe säga något om “moster Cécile“ – hon hann icke uppfatta, hvad det var – och för den skull hade hon i flera dagar efteråt liksom ett misstänksamt agg till dem. Det generade henne, att hon alltid fick beröm för sin franska, och det förödmjukade henne, när de andra afundsamt sade: “Tror väl det, hon som har en infödd till mamma“. Sedan, efter en barnbal, hon hade varit tvungen att göra, och som hade lyckats bli berömd som “öfverdådigt stilig“, tog hon plötsligt ett annat sätt. Hon började tala vidt och bredt om allt, som de hade derhemma, och om deras egendom på landet, – litet drygt, nästan skrytsamt; hade bonbons med sig i skolan, sade ofta “vi“ och “vi brukar“, och var ängslig för, hvad “mamma skulle tycka“, om hon gick på gatan sedan det börjat mörkna. Men hennes blick var orolig, liksom forskande, när hon talade, och hon spände ovilkorligt öronen, så fort der sedan hviskades vid en pulpet. Då hon var borta, var hon alltid mycket angelägen om att uppföra sig ytterst korrekt och comme il faut, – till den grad, att hon i allmänhet ansågs för stel och litet sipp, och ofta citerades af mammor som ett efterföljansvärdt exempel på “fint sätt“. Det var den enda flicka i skolan, som aldrig talade om herrar. Eva var smått sjuklig och dertill icke mycket försigkommen i läsning, så att hon alltjemt fick enskild undervisning i hemmet, – termin efter termin uppsköt man att skicka henne i skolan. Hvar gång det icke blef af, kände Alice ett slags lättnad; hon var alltid rädd, att systern på något sätt skulle kompromettera dem, icke vara “fin“ nog. Förhållandet till fadren var under hela hennes uppväxt lika innerligt och förtroligt som förr, och hon var ännu alltjämt hans ständiga sällskap. Men de kände båda – dag för dag kände de det tydligare – att deras sätt att se och bedöma saker och ting småningom blef så milsvidt olika. Hans melankoliska resignation och blaseradt erfarna skepticism irriterade nu ofta den unga flickan, och der var ögonblick, då hon harmsen kunde tycka, att hennes far var svag och omanligt modlös.

Hvarförutan Kongl. Stats-Con. toiret yttrat den förmodan , att alla olägenheter härvid skulle till det mesta blifva afhulpne , om Kongl. Hofstallet återfinge den rättighet, som det ifrån äldre tider och intill år iSiq ägt, att med de Kentegifvare i Upsala, Stockholms , Södermanlands och Westmanlands Län, hvilkas Kentehö är anslaget till Hofstallets utfodring, öfverenskomma, antingen levereringen deraf bör ske in natura eller ock lösen med penningar derföre må äga rum, till det pris, sorn i sådant fall af Hofstallet, med afseende å upphandlingen af motsvarande qvantum, varder utsatt, samt Hofstallet sjelft besörja om emottagandet och hit. Den 29 Maj, hiftransporterandet af allt det som in natura levereras. Då det alltid stöde i Rentegifvarnes fria behag, att antingen leverera in natura eller betala med penningar efter det utsättande priset, om de funné det för sig tnera förmonligt eller beqvärnligare; så skulle de, hvilka nu ej äga en sådan rättighet, enär allt mäste ovilkorligen in natura levereras, icke förlora vid deri nu. föreslagna anstalt, men Hofstallet deremot v rina den förmon, att det kunde förse sig med en duglig och fullgod utfodring samt, jemte vidtagande af förr vanliga säkerhetsmått för emottagniugen, afven kunna afpassa transporten af det levererade på sådana tider, då emotragningen här vid Hofstallet vöre heqvämast och ej hindrad eller uppehållen af andra-på samma tid inträffande levereringar, hvilket nu icke hade kunnat forelommas, då befraktningen af Stats-Contoiret sko. lat1 besörjas , genom beting med Skeppare, Och vöre den enda utgift Staten härvid skulle komma att vidkännas, befraktningskostnaden för det, sorn hittransporteras; derjemte , i händelse af bifall härtill, uti Stat borde bestämmas precisa beloppet af det Rentehö och halm, sorn Hofstallet ifrån ofvannämnda Län, i sådant fall, agde att disponera, samt Kongl. Majus Befallningshafvande i samma Län derom underrättas.

I afseende ä bestämmandet af de löne-belopp, hvar och en af Inrätt - Jia Expedilions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 168- ningens ordinarie embetsoch tjenstemän samt betjening sålunda bora åtnjuta, bar förekommit, huruledes bland löne-förmonerne blifvit inräknade för Secreteraren, sportler 50 R:dr. „ Ombudsmannen, 12 procent af indrifne balancer, enligt medel-beloppet för de 10 sisla åren . 269: 45. 4.

Stjernstedt måtte icke hafva hört, att jag i mitt sista yttrande förklarade, det jag tillförene varit af samma mening, som Const.Utsk. i sitt förslag framställt, men att jag af skäl, dem jag äfven framlade, sedermera derifrån afstå». När jag vidblifver en yttrad mening, he - 138 Den 8 Mars e. m. ter det: ”Hr von Hartmansdorff är odrägligt envis”; och ändrar jag någon gång tanke, så lägges det mig äfven till last. Frih. Raab, Adam Christian: Det är visserligen ett gammalt ordspråk, som säger, att man blifver visare för hvarje dag, men jag tror att R. o. Ad. i denna fråga bör sätta mera förtroende lill hvad Hr von Hartmansdorff tillförene deruti yttrat och således gilla det förevande förslaget. Hr Printzensköld: Jag har visserligen icke förhanden det band af R. o. Ad:s Prot. vid sista Riksdag, uti hvilket mitt yttrande i denna fråga finnes intaget, men mitt minne sviker mig icke då jag säger, att jag var en af dem, som ogillade förslaget. Jag hyser fortfarande samma åsigt, som jag då yttrade, eller att någon ändring af grundlagarne ej bör ske, med mindre densamma, på sätt grundlagen tydligen säger, är både nödig och nyttig. Det nu under öfverläggning varande förslaget eger, enl. min tanke, ingendera af nämnde egenskaper. Det är icke nödigt, emedan erfarenheten ådagalagt, att det förstärkta StatsUtsk. hittills till landets belåtenhet afgjort de stridiga frågor, hvilka till detsamma hänskjutits. Att förändringen icke heller är nyttig, vill jag bevisa derigenom, att om jag, i motsats till Gr. Lagerbjelke, förutsätter, att Beviiln. Utsk. händelsevis blifvit sammansatt af sådana ledamöter, till hvilkas åsigter i alla bevillningsfrågor Ständerna icke hafva fullt förtroende, t. ex. af s. k. frihandelsmän, vore det ganska skadligt, att Bevilln.Utsk. finge i sista hand afgöra tull-bevillningen, men deremot nyttigt att detta skedde i förstärkta StatsUtsk. der måhända motsatta åsigter vore herrskande.

Bet. N. o 27. 21 sine egne och sina grannars Landtman!) avaror få kringfara i landet, för att dem försälja, snarare må skyddas, an att sådant må dem förnekas, samt att hvarje Svensk Undersåte må bibehållas vid sina välfångne privilegier, enligt Grundlagarne, han må vara hemma i Söder eller Norr af Sverige. Af Herr Friherre Cederström: Då jag ej kan förena Utskottens nu fattade beslut med grundsattserne för medborgerlige rättigheter i ett fritt Samhälle, får jag emot beslutet anmäla min reservation och dervid förklara, det jag anser att Vestgöthe-handlandernes öfverklagade bandel med utländska varor är högst obetydlig i jemförelse till den, som af öfrige Handels-Societeterne i Riket dermed idkas. I min öfvertygelse borde den frihet, Yestgöthe-handlanderne hittills egt, blifva utsträckt till samtlige medborgarne inom Fäderneslandet. Af Herr Berg von Linde: Emot Höglofl. Utskottens Beslut att tillstyrka underdånig anhållan om förbud för Städerna Borås och Ulricehamns Borgare, samt Invånarne i 7 härader af Elfsborgs Län, att idka Gårdfarihandel med egne tillverkningar, reserverar jag mig. Enligt min öfvertygelse står delta Beslut i rak strid ej allenast mot det Betänkande, Höglofl. Utskot - 21 Bil. t. Lags. Allm. Besn. o. Oec. Utsk.Bet. N.-o 2 7. ten afgifvit under N:o 23, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande mot oloflig Landthandel i Norrland, utan äfven mot den rättighet hvarje medborgare ostridigt måste ega, att, på sätt honom godt synes, afyttra egna till verkningar och slöjdalster. Om denna rättighet skall fråntagas Vestgöthen, kan den, i min tanka, icke med bestånd af rättvisa och billighet bibehållas för Invånarne i Rikets öfrige Provincer, hvilka för närvarande utöfva densamma.

Yi äga den, M. H., och ju högre vi förstå att den värdera, ju angelägnare måste oss vara att hägna denna dyrbara egendom, ju vigtigare att försäkra oss och efterkommande dess oqvalde besittning. Hvarje samhällslefnadens institution bär inom sig sjelf grunden till sitt bestånd eller fröet till sin upplösning. Detta sednare finnes allestädes der de äro kränkte, dessa allmänna, eviga grundsatser af rättvisa, hvars sanning och oföränderlighet af den obildades naturliga känsla och af tänkarens djupsinniga forskningar lika bestyrkas. Tankans fria yttrande är menniskans rätt, — men liksom alla dess rättigheter har äfven denna en gräns. Den utstakas af den grundsats uppå hvilken allt begrepp om samhällslefnad och medborgerlig frihet hvilar, den att friheten till hvad handling som hälst äga vi blott under det förutsatta vilkor, att den ej kränker andras rätt. Är denna grundsats i vår Tryckfrihetslag iakttagen? Bilaga C till Mern. N:o 3. 301 Det är derom jag går att inför Ståndet framställa mina tankar. Jag förbigår således hvad emot sjelfva redactionen af deniia lag blifvit anmärkt — ej af okunnighet om den viisenteliga skada, oordning i den mekaniska uppställningen af sådane vigtiga handlingar kan åstadkomma, utan af öfvertygelse, att intet behöfver tilläggas vid det, som i detta ämne så ljust och så redigt blifvit anmärkt. Af samma skäl förbigår jag äfven den i Juridikens annaler ohörda och oförgäteliga rättegångsordning, sorn i de fall, der brottet med böter umgällas skall, betager domaren all möjlighet att erfara, hvem som skall böta. Jag går längre och påstår, att, om än ofvannämnde brister skulle afhjelpas, är ändå hvarken allmän eller enskild rätt i denna lag skyddad emot missbruket af den frihet, den lemnar. Allmän rätt kräfver, och helig är denna fordran, att Religion, Seder och Regering bibehållas vid den vyrdning, som utgör styrkan af samhällsbandet och af intet annat, aldraminst af fcenetiska vildhjernors foster, kan ersättas.

Inom Corrections-inrättningarne hafva åtski 1- lige enskilta mordförsök af fångarne mot bevakningen in träffa t, äfvensom större sammansättningar till rymningar derstädes flere gånger blifvit upptäckte och motade, och några gånger oupptäckte verkställts, under den tiden byggnaderne ej lemnade något materielt värn emot dylika planers utförande. Vid de tillfällen, då flere fångar på en gång i posternas åsyn verkställde rymning, ropades, varnades och lossades skott för att hindra dem derifrån, men då detta ej hjelpte, och de rymmande ej kunde upphinnas, rigtades slutligen skott mot dem, oansett de bevakandes tveksamhet, huruvida de kunde våga att på sådant sätt begagna sina vapen. Vid t vän ne sådana tillfällen blefvo fångar blesserade. Den första gången dog rymmaren af skottet några veckor derefter. KrigsRätt sammanträdde och undersökte förhållandet, men dömde soldaten fri, ty rymningsbrottet var lagligen bevisad t. Vid det andra tillfället föll den blesserade, som jemte en annan fånge uti båt redan hunnit långt från stranden, men han återställdes snart igen. Begge upphörde dock efter skottet med rymningsförsöket, bådo om nåd, och återfördes till fängelset, och landet be48 II. 11 * Den 3 November e. m. friades såmedelst från besöket och kringstrykandet af tvenne brottslingar, som icke agde annat att lifnära sig med, än hvad de olofligen kunde taga från landets invånare. Denna händelse ansåg jag mig eméllertid böra begagna, för att visa de öfrige Correctionisterne vådan af försök att handla olagligt, och att olofligen tillvinna sig friheten. Så snart den blesserade Correctionisten hunnit läkas, framställdes han, tillika med hans medbrottsling, för det öfriga betydliga antalet Correctionister, hvilka nästan alia, för sina arbeten utrustade med grofva verktyg, omgåfvo sina obeväpnade styresmän, och afhörde med rörelse de skarpa åtvarningar, som af rymningshändelsen och dess påföljder hämtade både anledning och styrka.

Lånerörelse, Bankens, reglering deraf 37, 48, 57, 62. om åtskilliga ullänings-fonders sammanförande (ill en gemensam fond, benämnd Bankens reserv-fond 37, (sid. 8, 68) 48, 57. om jernbelåningens i Stockholm öfverflyIlning till Banko Diskont-verket 37, s, 8. om tillfällig förstärkning af fonden till diskontering och utlåning för handel och näringar m. m 2. om förhöjning af räntan vid vexel-diskontering 4. om förändrade föreskrifter rör. uppoch afskrifnings-räkningen 10. om ifrågasatt indragning af Bankens hela lånerörelse 17. om förminskning af fonden till utlåning mot inteck - ning i fast egendom 37, s. 12—13. om förhöjning af räntan å fastighetslån „ s. 14. om upphörande af skiftesoch odlings-lån . „ s. 22. om förminskning i det till manufakturernas och fabrikernas understöd anvisade kreditiv s. 25. om upphörande af den Fahlu Bergslag medgifna kreditiveller låne-rätlighet i Banken „ (s. 27) 71. om Sparbanks-kreditivens öfverflyttning från Låne afdeln. till Banko-diskonten „ s. 27, 50,52. 4 Lånerörelse, om begagnande i laneoch kreditiv—väg af medel, innestående på räkningar i Depositions-afdeln. „ s. 29. om förminskning i fonden för utlåning med omsätt ningsrätt s, 33. om rättighet för Banko-fullmäktige att, vid utlåning från Handelsoch Närings-diskontfonden, höja räntan s. 35. om förlängning af lånetiden för lån med omsätt - ningsrätt s. 53. om ersättande af upphörd Privat-Bank . „ s. 55. om försträckning till Filial-Banker (s. 59.) 48, 57, 62. Löneförhöjning åt Bankens, Diskont-verkets och Tumba bruks tjenstepersonal och betjening 42. „ för Kanslisten W. Maechel 73. ffl. Maechel, W.

Betraktas proportionen efter pari, blir saken ändå åskådligare: Bankens Sedelstock 3o,000,000. Dess Silfver , 5,000,000 jemt |:del. För Silfver-fondens ökning med 1,000,000 skulle då kunna uppoffras i sedlar ända till 6,000,000. 6,000,000. 36,000,000. innan det förra förhållandet af 1 till 6 vore försämradt; så att allt hvad den köpta Millionen mindre kostat medförde ett närmande åt den bättre proportion, som, för obehindrad vexling, antages vara nödvändig. • Specicla Banca-Ut skottets Betänkande. Speciela anmärkningarne mot de af Banco-Utskottet till ändamålets befrämjande föreslagne åtgärder röra egentligen: 1:0 Olämpligheten att inskränka den rättighet tili vexiars upphandling afven på Bankens egen risque, sorn allt hittills enligt Banco-Reglementet varit Banco-Styrelsen öppen. 2:0 En af förenämnde inskränkning befarad menlig påföljd, bestående deruti, att operationerue sålunda skulle komma blott några få af Hufvudstadens större Handelshus till godo, men de vexlar, andra Städers handlande hade att erbjuda, förblifva osålda. 3:o Sannolikheter , att bättre priser skulle kunna erhållas vid Banco-Styrelsens omedelbara befattning med vexelupphandlingar och införskrifning, än genom Börsens biträde och medverkan. 4:o Grundlösheten af Banco-Utskottets yttrade farhåga mot vexeluppköp på Bankens egen risque och dermed förenad direct åtgärd att silfret hitförskaffa. Bih. till ftikj. St. Prot. 1828,1829.6:1c Sami. 3. aldra Haft. N:o 6. 5:o Befarade vådor och olägenheter derigenom, att upphandling af Silfver mot förshott skulle blifva medgifveu till alldeles obegränsad summa, oeh 6:0

I fråga åter om den af Ridd. och Adeln beslutade skyldighet för bolaget, att ställa säkerhet för fullgörandet af dess förbindelser, finner Utskottet, att det ovilkorliga åläggandet af en sådan skyldighet sannolikt skulle helt och hållet motverka bildandet af ett bolag och dessutom vara utan ändamål, enär någon utdelning å jernvägsaktierna icke få ega rum förr än genom verkställd besigtning blifvit årligen utrönt, att bolaget fullgjort sina förbindelser, i fråga om jernvägens underhåll och ändamålsenliga skick, samt i följd häraf något äfventyr för staten icke är att befara, helst Kongl. Maj:t jemväl fått sig öppet lemnadt, att föreskrifva de ytterligare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna betryggandet af stadens rätt kräfva. Utskottet tillstyrker derför, att detta Ridd. och Adelns beslut måtte få förfalla. 4:o Enär den af Borgareståndet, i afseende på 7 punkten litt. a) beslutade, här ofvan intagna, redaktionsförändring, hvilken Ridd. och Adeln biträdt, eger företräde framför den af Utskottet gjorda framställning, inbjudes Presteståndet att äfven antaga ifrågavarande förändrade redaktion af litt. a) i berörde punkt.

Styrelse kunde visa ett sådant förtroende, tillhör det dock mensklighetens ordning, att närvarande Styrelse en gång måste ombytas; och hvar har man väl borgen för, att en annan Styrelse använder medlen till de ändamål, man nu fästar vid förslaget? En talare har ganska riktigt anmärkt, alt orsaken till penningebrislen ligger i bristen af ett fast mynt och den jemna ombytligheten i våra oeconomiska författningar. Talaren har tillagt, att dessa författningar uppkommit genom vindkast J3cn 5 Juni f. m. i35 från Ständerna i deras önskningar hos Konungen. Jag vill då antaga delta, ehuru det likväl kan anmärkas, att Styrelsen måtte varit särdeles böjlig för vindkasten; men lätom oss nu undersöka orsaken till bristen på mynt. Denna torde återiinnas i vindkastningen uti önskningarna från andra Statsmagtens sida. Då tycker jag, att qvittning å båda sidor är det enda rättvisa sätt, på hvilket man bör uppgöra räkningen. Man har sagt, att Regeringen gjort iner för näringarna än R. St. Jag vill visst icke bestrida Regeringens goda afsigter; men jag ville likväl icke, att man helt och hållet blottade Ständerna på den lilla förtjenst, sorn sig å dem kan belöpa, dymedelst att man ihågkommer, att hvad Styrelsen i denna viig kan hafva gjort, har verkställts med af Ständerna beviljade medel. Det torde fä gälla såsom ett litet saldo i den svåra räkning, man å andra sidan uppgjort. Jag anhåller, att detta yttrande må få åtfölja remissen, och upprepar än en gång mitt afstyrkande af bifall till motionen. H. Ex. Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum bomme i eftermiddag kl. 6 att fortsattas. Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det har visserligen blifvit så mycket yttradt i denna fråga, att för mig föga återstår, och jag skall således söka undvika vidlyftighet. I ett föregående plenum, då Ilr Frih. Ehrenborgh väckte detta förslag, uttryckte jag någon tveksamhet , huruvida jag skulle vilja detsamma biträda.

Äfven äro de Lagstadde Tjenstehjonen dyrlegde, mest i följd af begär till allt för tidiga äktenskap och bosättningar på egen hand med svaga tillgångar för lifsbergning, och ofta utan andra sådana, än de, som kunna erhållas genom tillfällig arbetsförtjenst. Ett karl-dagsverke betalas numera med 3a sk. Banco och ett qvinns-dagsverke med hälften deraf. 3:o Näringar.. Jordbruket, med hvilket icke någon annan Näring kan täfla, är, i denna ort öfverallt, med ytterst få undantag, på det sätt inrättadt, att åkern består utaf 2:ne lika stora afdelningar, eller så kallade år-vägar, hvaraf den ena hälften årligen hvilar, eller såsom det heter, ligger i Träde, och, huf - — 7 ~ ♦trdsakfigen genom plöjning 2:iie gånger med så kallad Trädstock, eller Årder, men sällan med Plog, beredes till nästa års skörd, under det att den andra hälften bär Höst-Råg, Korn och något Hvete. Det mest brukliga sädes-slaget är Råg,- emedan den gifver de säkraste skördarne. Dernäst komma Korn och Blandsäd, ehuru i senare åren' minskade, emedan erfarenheten visat att Korn ofta slagit felt; Hvaremot Hvete, i synnerhet vid Berregårdarne nu utsås mera än förr. Hafra, Blandsäd och något litet Vicker sås egentligen blott på Nyplöjen; Men Ärter, Rofvor, Bönor samt stundom äfven Potatoes, på Trädesåkern. Sädesslagens proportion lill hvarandra är olika, allt efter jordmånens olika beskaffenhet. På den bördiga5 slattbyggden liar åkern, vanligtvis, lera till botten. Man torde kunna antaga, att der, nu mera utsås ||- Råg, || Korn och Blandsäd samt 52? Hvete. På den svagare jorden sås, deremot, ännu mera Råg och mindre Korn. Af Lin och Hampa odlas allt för litet. Ganska tjenlig jordmån dertill finnes dock, särdeles i nordliga delen af Länet.

Deremot dristar jag försäkra, att om och när det händer mig att blifva domare i en fråga af den beskaffenhet, som blifvit imaginerad, jag hvarken kan eller skall döma annorlunda, än efter det begrepp om lagens rätta mening, som jag här sökt ur dess ordaförstånd utvickla. Finnes det ostridigt, att den, som nedrifvit hålldammen, är ägare till grunden, hvarpå dammen blifvit uppförd, och kan den, som dammen byggt, icke visa sig hafva dertill ägt rätt eller lof; så skall jag icke anse mig kunna döma till ansvar för nedrifvandet. Befinnes det åter tvistigt, huruvida den byggande ägt rätt att uppföra dammen; så skall jag vid vite förbjuda honom att åter uppbygga den, tilldess lagligen varder afgjordt, om byggnaden mot den nodrifvandes ') vilja får åter hyggås ') Enligt en mot mig gjord språkanmärkning får den dag, sorn påföljdcr ieke heta den påföljande, utan skall heta den påfuljde. I fall så iir, har jag ock här orätt användt den byggande och den nedrifv art de lor att uttrycka den sorn byggde, och den som nedref, och jag hade i stället bordt säga den byggdé och den nedrifne. Det är sannt, att »hvad. som redan följt, ej iner kan följa». Men skulle eller ej. Men omöjligen skall jag förordna, att den, som nedref, skall åter uppbygga, innan afgjordt är, att den, sorn byggde, ägde rätt att bygga. Grunden till \itets föreläggande skall jag hämta från Byggn.bl. 10: G angående sättet att behandla käromål om intagor eller annan åverkan. Man bar felaktigt läst mina ord, när man föregifver mig hafva antagit, det den tilltalade i det omtvistade fallet skulle varit ensam ägare af den mark, hvarå byggnaden funnits uppförd. Flan behöfde icke vara ensam ägare, för att hafva anspråk att i sin äganderätt icke störas; dertill var nog, att han var delägare; och såsom sådan uppgifven förekommer han i det nådiga Utslaget.

Innan Utskottet yttrar sig angående de föreskrifter i Reglementet, som angå fastighets-lånerörelsen, har Utskottet ansett sig böra lill besvarande upptaga ej mindre de af Herr Professoren Agardh och Herr J. F. Ekenman gjorda och till Utskottet remitterade motioner, i hvad de afse dels successiv indragning af denna låne-rörelse och medlens öfverlemrtande till Hy p o t h eksfö re n i n ga r n e såsom kreditiv, dels ock öfverflyttping till nämnde föreningar af samma rörelse, utan äfven det alternativa förslaget i Herr Ekenmans motion samt de af Herr Friherre A. C. Raab och Riksdagsfullmäktigen G. Hult man frän Orebro län, väckta frågor i enahanda syftning som nämnde alternativa förslag, eller att, oberoende af fastighets-lånerörelsens skiljande från Banken, Hypotheks-föreningarna må i Rikets Ständers Bank undfå kreditivrätt. Till undvikande af den större vidlyftighet, som skulle uppstå genom referering af de motiver, hvilka till grund för de särskilda förslagen blifvit anförde, får Utskottet allenast framlägga dessa förslag, nemligen: af Herr Professor Agardh: a) att af Bankens landfastighets-lånefond, uppgående till 5,650,000 R:dr, måx fördelas 4,650,000 R:dr, i mån som de inflyta, i form af kreditiv och mot 4 procent ränta, på de nuvarande och blifvande Hypotheks-föreningarne, i förhållande lill bevillnings-taxeringsvärdet af det landfastighets-område, föreningen omfattar, mot det alt hvarje förening, som söker och erhåller sådant kreditiv, tillförbinder sig att, för det erhållna beloppet, inom sitt område inrätta ett vexlings-kontor i hvarje betydligare stad; F) att den återstående ena millionen må fördelas på städerne Stockholm, Götheborg och Malmö, till en början i den proportion, att Stockholm erhåller 500,000 R:dr, Götheborg 300,000

Denna hans rätt, länge bestridd, har nu mera öfverallt i civiliserade länder blifvit af lagstiftningen fastställd. Men det gifves ännu en art al verksamhet, hvilken rör sig på ett annat fält af andens område och som kråfver samma skydd: det är konstnärens. Alldeles samma frågor uppkomma här, som i afseende på författarnes eganderätt till sitt verk. Alldeles samma strid gör sig gällande emellan de mosatta anspråken, att sanningen och skönheten skola vara till för hela verlden, och att den individ, som icke eger något annat än förmågan att upptäcka något saunt och skapa något skönt, måtte vara försäkrad om frukterna af sitt arbete — ocb straden måste sluta på samma sätt, nemligen genom uppdragande af en gräns emellan å ena sidan den tid eller de förutsättningar, under hvilka konstnärens rättmätiga anspråk gälla, och å den andra, de bestämmelser, som göra hans verk till det allmännas egendom. En hel lagstiftning utgår från dessa grundsatser; den är i vår tid så mycket mer af behofvet påkallad, som konstens, i likhet med vetenskapens, alster spridas inom vida större kretsar och nya medel oupphörligt uppfinnas att befrämja denna 110 Motioner i Preste-Ståndet 1862. N:o <57. spridning. Gravyren, stentrycket, träsnittet, fotografien, galvanoplastiken, gipsafgjutningen, mångfaldiga konstverk på ett förut icke anadt sätt, likasom boktryckeriet sprider ett litterärt arbete i ett antal exemplar, hvaraf man tillförene icke haft exempel. Nu är väl emellan en bok och ett kopparstick den skilnaden, att då den tryckta boken, i sig sjeli utan större värde, meddelar författarens tanke i hela dess ursprungliga rikedom och omfattning sådan den var i hans handskrift nedlagd, så förmår icke stentrycket återgifva taflan i hela dess skönhet, utan denna bibehåller alltid sitt sjelfständiga värde. Men stentrycket eller gipsbilden har dock upptagit en del af detta värde, de låna sin betydesse, likasom det återkastade ljuset, från den ursprungliga tanken, då de återgifva komposition, gruppering, karakter, — och det vore derföre, då dessa efterbildningar på rent mekaniskt väg åstadkommas, orättvist att beröfva konstverkets upphofsman rättigheten att anse den bild han frambragt såsom sitt verk.

— I allmänhet öfvas och vårdas jagten icke af jordägaren, ulan är den med få undantag öfver - 4 ] em nåd åt skogvaktare eller idkad af torpare, drängar', inhyseshjon och lösa personer, som endast beräkna den närvarande förmånen eller lättaste sättet. — Undantag härifrån har dock förekommit, som genom sådan åtgärd, att jagt icke utöfvas af någon obehörig, men deremot med urskiljning och det vildas vårdande, gifvit det mest tydliga bevis på fördelar ne utaf jagtens ändamålsenliga skötande. Fiskes idkande erbjuder sig öfver hela länet, fast i allmänhet icke annorlunda än till husbehof; men i skärgården utgör det hufvudnäring, hvarföre skärgårdsfisket längre fram kommer att beskrifvas. Jordmånen i odalåkern är i allmänhet god och gifvande, bestående af stark lera blandad med svartmylla, hvilken, mycket hårdbrukad, likväl, sedan brädden framskjutit, uthärdar långvarig torka, utan särdeles menligt inflytande på afkastningen; dock gäller detta egentligast om höst-sädet, som ock allmännast här brukas. — Altappningar och odlingar af mossar och kärr hafva i sednare tider betydligt tilltagit. §. 2. Invånare. Folkmängden utgör å landet 2/,822 män och 28,849 qvinnor, mantalsski lfna, samt icke mantalsskrifne 2t),D-18 män och 28,864 qvinnor och i städerna 9,985 män, qvinnor och barn. Folket: Genom folkskolor, der barnen bibragts nödig christendomskunskap och lätt skid va, genom al handel, körslor och dylikt åstadkommet umgänge med främmande, har folket erhållit en viss upplysning, särdeles i ortei glänsande till städerna. — Sedligheten är derföre icke i mindre godt föihållande, hvartill en ganska betydlig orsak igenfinnes i ett kanske något minskadt fylleti, hvars betydligare - aftagande dock motverkas genom ymnig tillgång pa bränvin. Den fordna lättheten att på härads-allmänningarne få anlägga odlingar har varit, och det alltmera allmänna bruket af såkallade stattjenster är i betydlig mån bidragande till ökandet af fattigdom.

Uti nådigt Bref den 14 December 1840, har Kongl. Majit, jemte fastställande af ny aflöningsstat för Fångvårds-Slyrelsens embetsoch tjenstemän, förordnat, bland annat, att då det vore af vigt, att Ordföranden derstädes kunde odeladt använda sin tid åt sin befattning, arfvodet för honom borde årligen utgöra 4,000 R:dr, jemte åtnjutande af resepcnningar vid inspektionsresor utom Stockholm; dock stadgades härvid, att den embetsman, som. lill tjenstens bestridande blefve förordnad, borde under tiden frånträda de lönevilkor, sorn åtföljde förut innehafvande tjenst, och hvilka då, efter sig företeende omständigheter, skulle antingen uppbäras af den, som komme att samma tjenst bestri - 196 — da eller ock Slats-verket besparas. Vidare blef, genom Kongl. Brefvet den 2 Mars 1842, i anseende tili den betydliga tillökning i göromål och ansvar, Ordföranden det föregående året fått sig ålagd, i nåder förJdaradt, att denne embetsman borde, jemte förhöjning i arfvodet till 4,500 R:dr, åtnjuta traktaménts,ersättning enligt Rese-reglementet under inspektionsoell andra embetsresor utom Stockholm. Utaf Fån g vårds-Sty reisen s räkenskaper inhemtas, alt nuvarande Ordföranden, Herr General-Direktören m. m. E. von Troil, som till embetet utnämndes den 12 November 1844, uppburit December månads arfvode, efter 4,500 fi:dr för år räknadt, med 375 R:dr, samt för år 1845 bela berörde arfvode; men det oaktadt förekommer, att, enligt

Öfver alla mål, som hos Konungen eller Regeringen föredragas, skall Protocoll föras; blifvande de närvarande Ledamöter af Stats-Rådet och Föredragande ovilkorligen förbundne att deras meningar öfver de förekommande Ärender yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut voro uppenbarligen stridande mot denna Regerings-Form eller Rikets Allmänna Lag, åligge det då Stats-Rådets Ledamöter att föreställningar deremot göra. Der någon särskild mening icke blifvit till Protocollet anförd, anses de närvarande hafva styrkt Konungen till det beslut Han fattat. För rådslagen skola Stats-Rådets Ledamöter vara ansvarige, såsom i 106 § derom vidare stadgas. 10 §. Om Stats-Ministrarnes Embets-Förvaltning och Ärendernes föredragning inför Konungen förordne Konungen som Honom tjenligt synes. Hvarje Minister eller 498 Riksdagen 1812. Föredragande vare ansvarig, derest han försummar nödige upplysningar inhämta och Konungen underställa. I samma ändamål och till Ärendernes fullständigare utredande tillsatte Konungen en Beredning, bestående af hälften Frälse och hälften Ofrälse Män, hvilka i alla förekommande mål, derest de sig icke särskildt yttrat, anses Pluralitetens mening hafva biträdt. 11 §. Uteslutes. 12 §. Konungen äger att i Afhandlingar och Förbund med främmande Magter ingå, sedan Han deröfver hört Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne och HofCanzleren. Vid Handels-Tractaters afslutande höres tillika den Embetsman, som öfver Arender, rörande allmänna Hushållningen och Handeln, äger högsta inseendet eller deraf är Föredragande. 13 §. Vill Konungen börja Krig eller sluta Fred, kalle då till ett utomordentligt Stats-Råd samtelige Ledamöterne af Stats-Rådet och Stats-Secreterarne, framställe för dem de skäl och omständigheter, som härvid till öfvervägande förekomma, samt äske deröfver deras yttranden, hvilka de skola hvar för sig, med den ansvarighet 107 § bestämmer, till Protocollet afgifva.

— N:o 9, angående upprättande af register öfver de inom RiksStånden väckta motioner: B. lil. 318, 429, A. 429. — N:o 10, till Höglodige Ridderskapet och Adeln, i anledning af återremiss å skrifvelse-förslaget N:o 67: B. IV. 37, 136, A. 136. — N:o 11, angående bestämmande af dag för nästa lagtima riksdags början: B. IV. 37, 136, A. 136. — N:o 12, i anledning af väckta motioner om tryckning af åt - — E — 63 skilliga hos Förstärkta Stats-Utskottet förda protokoll: B. VI. Expeditions-Utskottets Memorialer och Utlåtanden: — N:o 13, till Hedervärda Bonde-Ståndet, i anledning af återremiss å skrifvelse-förslaget N:o 121: B. VII. 66, 82, A. 82. — N:o 14, angående anvisande af medel till arfvodesförhöjningar för tjenstemännen å Utskottets Tryckeri-afdelning: B. VII. 66, 82, A. 82. — N:o 15, med förslag till sammanjemkning och voteringsproposition i anledning af Hiks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande skrifvelse-förslaget N:o 169, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Åttonde Hufvud-Titel: B. VII. 330, 332, A. 334. — N:o 16, angående anvisande af medel till gratifikationer åt extra biträden vid Utskottets Kansli: B. VII. 391, 392, A. 392.

Ständer -måtte besluta aflåtande af särskild underd. skrifvelse till K. M. rörande ofvannämnde ämne. Om remiss af denna min motion till Högloft. ExpeditionsUtsk. anhåller jag vördsamt. Remitterades till ExpeditionsUtsk. Gr. Taube, Henning E d v., upläste följande motion: Den 2 Aug. 1844 var skjutslegan för hvarje häst i allmänhet, vid Gästgifvaregårdarne å landel 16 sk. och i Släderne 20 sk. Bko, hvarjemte erlades för 1 vagn 2 sk. och för 1 kärra, släde och sadel 1 sk. Bko. Genom Kongl. Cirkuläret af berörde dag stadgades att, der Entreprenad kommer till stånd, skjutslegan för hvarje häst finge höjas, å landet till 24 sk. och i Släderne till 28 sk. Bko för milen. Genom Kongl. Kungörelsen d. 4 Maj 1852 höjdes vid Gästgifvaregårdar å landel, der entreprenad icke finnes, under tiden f. o. m. d. 1 Mars t. o. m. d. 15 Maj, samt f. o. m. d. 1 Okt. t. o. m. d. 31 Dec., skjutslegan till 20 sk. Bko för hvarje häst för milen. Uti Kongl. Cirkuläret d. 20 Dee. 1854, har, med bibehållande af dittills vanlig lega för släde och hjuldon, hvarå fjädersäte icke är, blifvit stadgadt, att för hvarje mil i lega skall erläggas, för med fjädersäte försedde åkdon, 4 sk. för 2-betsoch 2 sk. för enbetsåkdon, äfvensom 1 sk., allt Banko, för sele, som utan den skjutssandes åkdon nyttjas. Slutligen hafva R. St:r, genom bifall till Allm. Besvoch Ekon.Utsk:s Betänk.

Brefvet den 6 Oktober 1852 afskaffad, så hade sådant haft och komme att framgent hafva till följd att sökande med erforderlig skicklighet vid lärare-ledigheter saknades, så länge nämnde förlorade förmån ej blefve med ökad penningelön ersatt, samt att, med anledning häraf, förslag blifvit uppgjordt att förena de nuvarande Regements-skolorne till en enda, fördelad i två klasser med två lärare, af hvilka den ene, Rektor och Lärare i högre afdelningen, borde vara en person med väl vitsordade Akademiska studier och den andre en sådan, som med goda betyg genomgått Folkskolelärare-Seminarium, hvilka lärares aflöning, jemte öfriga för skolans underhåll nödiga kostnader, skulle bestridas genom de medel, som för nuvarande lärares aflönande och skole-kostnader voro att tillgå; men att hinder för verkställighet af förslaget uppstått genom brist på ändamålsenlig lokal, samt att, då en hos Stockholms Stads Nämnd gjord framställning om bidrag från hufvudstadens Folkskolemedel för bristens af - Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 8. 13 afhjelpande blifvit afslagen, man ansett Statens mellankomst såsom enda återstående utvägen för genomförande af den antydda organisationsplanen, sorn skulle på en, gång för framtiden betrygga ifrågavarande gagneliga Garnisons-skolors bestånd och medföra den fördel att, medelst sammanslående af de åt spridda håll använde tillgångarna, en utvidgad och ändamålsenligare skolinrättning kunde åstadkommas; varande slutligen af motionären erinradt, att tjenlig lokal för båda de ifrågavarande, för religionsvården och undervisningen inom garnisons-församlingarne vigtiga ändamålen, möjligen skulle kunna i samma byggnad beredas.

Hvad angår person-förteckningarne i 14, 27 och 29 §§., så var den af motionären förordade uppställning i desamma iakttagen ända till sistlidne riksdag, då Rikets Ständer, uppå Bevillnings-Utskottets förslag, beslöto, att hvardera åf nämnde 3 paragrafer skulle sönderdelas i de der nu befintliga momenter, af hvilka det lista omfattar de personer, hvilka, ifall den till 5 procent af inkomsten beräknade bevillningen icke uppgår lill högre belopp, betala efter de i §:n utsatte afgifts-klasser eller minimi-bestämmeiser, det 2:dra dem, för hvilka afgiften är till bestämdt belopp utförd, samt det 3:dje de personer, hvilka ej kunnat till någondera af nyssnämnde kategorier hänföras. Denna fördelning har synts äfven Utskottet ändamålsenlig; och får derföre Utskottet, med åberopande af dc för dess införande vid sistlidne riksdag af då varande Bevillningsutskott anförda motiver, hemställa, att den nuvarande indelningen af 14, 27 och 29 §§. uti särskilda momenten må bibehållas, samt Herr Kontrakts-prosten Kullmans förslag om berörde momenlers sammanslående således lemnäs utan afseende. Beträffande åter §§. 24 och 25, så angifver författningen tydligt, att dessa väsendtligen skilja sig från hvarandra derigenom, alt den förra innefattar de verk och inrättningar, för hvilka afgiften beräknas, likasom för fastigheter, efter deras uppskattade värde, men den sednare deremot sådane för hvilka afgifterne antingen äro utsatte till bestämda belopp i vissa klasser, eller ock beräknas till vissa procent af den behållna in - 16 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 4. kornsten; Och som särskilda alfabetiska förteckningar öfver dessa, i berörde afseende olika, slag af verk och inrättningar utan tvifvel både äro af rnvcken nytta, för att förekomma misstydningar af författningens mening, och tillika medföra en större reda i uppställningen af sladganderna, torde någon förändring icke heller härutinnan ifrågakomma. §§. 24 och 25.

Denna fräna kunde snart sträckas till alla Rikets EmbckSoch Denst.män och manne Riket more bclätit om alla Dest innewänare förutsatt möjligheten, endast systelsat» te sig med den enskilda idoghetens utwecklande inom dc sä kallade Näringarne? Wära anlag, wära höjel» ser, wära särdigh-trr äro olika: Alls ffola begagnas till Fäderneslandets nytta och olyckligt det land dcr Ri* fets gagn Uti de sä kallade Embeten ej utgör ett hus» wud föremål för det npwäxande Slägtetärelystnad Den 2i December. 1469 och täflan uri alla bertill erforderlig egenskaper! Hwad den diplomatiska tjenste!, i synnerhet berräff.r, sä ont bet medgifwes, ait den åtminstone i afseende pä Pension är den aldrasämst lottade, sa har just deraf följt att hwar och en som deruti inträdt, af ett som mig tyckes berömwärdt förtroende bade till Styrelsens rätt, rvisa och till sig sjelf ansett för omöjlrgt, att icke an« tingen en sadan författning tiri dek bela skulle ändras och förbättras, eller åtminstone han sjelf skulle blifwa derifrån undantagen. Deremot tillstår jag^uprigtigt, att om samma författning ännu bibehallcS, nödgas jag israil denna dag anse den lader, som upföber sin son till Vena yrke, eller den Pngling som vtwungit wäljer det, den förre för en pligt förgäten och den sednare för en flags sjelfspilling. Styrelsen har emedlertid ben ntwäg akt till Ministrar utnämna de rike bland Nationen som ei behöswa göra afseende pä pen» runge wilkoret,. Om mänge af Veste werkeligen skulle ufsta frän det afseende? Om alla skulle äga de eljest ersorderlige egenskaper? torde ätminstone wara problematiskt. Men jag antager att Mjnistrarnc äro tillsatte. Behöswa dest, inga CommisionS Secreterare? Intet lära de rike wtija wara det.

Alla hos Niks-Ständcn hällne Protocoll stola, 132 Expeditioner till Riks-Ständen. sä tidigt ske kan, genom trycket utgisivas till deras fullständiga innehåll, nied undantag blott af sädant, som Ständens enskilda oeconomie beträffar. 8 60. Wilja Riksens Ständer till Konungen framföra nägon deras allmänna önskan, i hwilket ämne som heldst, förhälles dermed pä det sätt NcgcringsFormens 89 tz utstakar; och göre derä Konungen, sedan Stats-Rädet blifwit hördt, det afseende Han för Riket nyttigt sinner. 8 61. Skola Riksens Ständer för en omyndig Konung tillsätta Förmyndare, sammanträde de sist dagen efter den, dä Riksdagen ä Niks-Salen öppnad blifwit, och ntwälje, genom Ständens Electorer, till en Nämnd Sexton af hwarje Ständ, som, ester det en utlottats, röste per capita och icke Ständswis om de af Plena till antalet bestämde Förmyndare, hwilka skola wara antingen En, Tre eller Fem. Hwarje Ledamot af Nämnden uppteckne ä en stuten Wal-Lista de Män, som han anser förtroendet wärdige, och sä mänge, att de med en person öfverstiga det utaf Ständerne utsatta antalet. Af dem, som derwid kommit i ätanka, ställes först den, som fleste rösterin erhällit, under ny omröstning, dä Nämndens pluralite gifwe utslaget. Pä samma sätt fortfares med den, som näst honom af de fleste blifwit kallad, och sä widare, till dest det föreskrifna antalet af Förmyndare warder uppfyldt; kunnandes Nämnden ej ätskiljas, förr än walet gjordt och fulländadt är.

Jo, ser ni, så ofta jag ser en dam läsa en bok, som inte är en lånbiblioteksroman apropos! det är märkvärdigt hvad de fleste unga damer ha en smak för lånbiblioteksromaner! jo, så infinner sig hos mig en känsla af belåtenhet. Aha! En af de våra tänker jag. Jag får intresse för personen, det är som om min ande redan på förhand sträckte sig ut och tog hennes själ i besittning.» »Ingen under att ni såg så egenkär ut, der ni satt.» »Så-å. Tyckte ni det?» »Ja.» Han smålog. »Ingen under att ni fixerade mig så noga, då ni kom.» »Ja, jag visste ju hvilken märkvärdighet ni var.» »Hvem har sagt er det?» »Löjtnant Bloch.» »Hvad sa' han?» »Der sitter den unge författaren William Zimmermann.» »Och hvad sa' ni?» »Han ser rysligt affekterad ut.» William skrattade. Der var något öppet och ogeneradt i hennes repliker, som verkade med hela omedelbarhetens friskhet. »Jag visste tyvärr inte hvilken märkvärdighet ni var.» »Inte?» »Nej. Men jag hade ändå hört talas om er.» »Af hvem?» »Det säger jag inte.» »Det kan också vara detsamma. Men hvad hade han sagt?» »Att här bland badortens sevärdheter också fans ett par skånskor, 'som skorrade så snobbigt på rrr'». »Det var herr Wahlberg», skrattade hon. William hade helt ovilkorligt kommit att härma Pelles ton. »För resten vet jag ändå mer om er.» »Så-å.» »Ni är här med er tant som är döf och som skämmer bort er Och ni har varit i Paris » Han gjorde en kort paus mellan hvarje bevis, som han framdrog; och han betraktade henne hela tiden med en hälft spefull min som om han ville säga: ser ni hur väl jag är underrättad. Detta tycktes emellertid alldeles icke förvåna henne. En danslysten ungherre hade hon under samtalets gång affärdat under föregifvande att hon icke orkade. Nu anmälde sig ännu en.

At febersjuka, som lida af törst och bristande aptit är bättre ett ge den tunna, kalla extrakten, tillsatt med litet fruktsaft; äfven till soppan — i fall de fa sådan — blandas något fruktsaft. att » klappa till » i rätta ögonblicket kan löna sig. tveksamma, samlat Det känna der ej S o p p o r aktade sig för de dödsPå samma sätt som af hafregrynen tillredas soppor af ris och gröpe. Man tar till den angifna qvantiteten, 2 liter vatten, 170 5, 200 gram ris eller lika mycket gröpe, den senare måste emellertid koka något längre. Dessa simmiga soppor låta genom tillsats af fraktsafter, vin, mjölk, kryddor, ägg, köttextrakt o. s. v. så mångfaldigt lämpa sig efter skilda tillfällen och kraf, då de tillredas af en förståndig husmor, och utgöra ett så ypperligt material for sjukköket, att deras tillredande borde vara det första en ung flicka fick egna sig åt inom kokkonsten. T y man kan knappast bereda en stackars sjukling större välgerning och vederqvickelse än genom en för hans tillstånd lämpad och för hans gom smaklig soppa. Förutom dessa simmiga soppor använder man för sjuka, hvilka ej få förtära köttsoppor, vattensoppor af alla slag, tillredda exempelvis på rostadt hvetebröd, tillsatta med salt, muskot, litet färskt smör, ett ägg eller något mjölk. För sådana sjuka, hvilkas onda består af en öfvergående magkatarr, uppkommen genom dietfel, är en vattensoppa efter ofvannämda recept ypperlig, helst om äfven något hvitlök en half timme fått koka med vattnet. Liksom vattensoppor bjuder man äfven den sjuke på mjölksoppor, såväl med simmiga tillsatser, som äfven med semlor och bröd, ofta ock i form af tunn eller tjockare välling, saltad eller sockrad, kryddad eller okryddad, med eller utan ägg, allt efter som den sjukes tillstånd fordrar. Mjölksoppor användas vanligen under konvalescenstiden som öfvergång från magrara till kraftigare kost.

Dettas parti var alltför diskret, särdeles hr H. hade dåligt piano och ej tillräcklig kraft, orkestern uppslukade ibland totalt sin aktade andre chefs vackra pianospel unicr hr Nordquists direktion. Ibland artade det sig till inbördes krig mellan hr Henneberg och hans gamla piano å ena sidan, hr Nordquists och hans unga (alltför unga) orkeater i den andra. Det hela gaf intryck af en repetition. Orkestrerin-gen föreföll, moderat anlagd, men opraktisk för solisten; dennes parti var väl mycket fullt af interjektioner, slingringar och krumelurer. Adagiot var » sött » med tongångar å la Raff, rondot pikant och lustigt, alltsammans led af longörer och torde vinna på koncentrering och — ordentligare framförande af orkestern. Hr H: s pianospel deremot kan ej klandras, om ock svårigheterna voro alltför hårdnackade. Bifall. Den vackra mellanakten ur Mästersångarne spelades två Stager med rättvist bifall. Därefter kronan bland symfonier, Beetbovens gudomliga Eroica. Om allegrots tempo kan disputeras med goda skäl å begge sidor; att det bör gå mer korrekt,är däremot odisputabelt. Den sköna sorgmarschen lände kapellet till beder, icke så scherzot, hvars brådstörtade tempo öfvergick till ett allmänt » sauve qui peut ». Hornsatsen var dock renlig nog. Finalen gick med denna schwung, som tilltvingar hr Nord-quist applåder. Skada blott, att fort och väl så sällan skola gå hand i hand. Flere repetitioner böra anordnas vid så kända storverks uppförande, där hvarje takt är en gammal kär vän. Konserten var ej helt lyckad, men afgjordt bättre än den före * gående, hvilket behöfdes. » Mikadon », som gafs f. f. g. i januari, om vi ej bedra oss, hör ännu alltjemnt till dagens krönika. Det vore godt, om mikadon sjelf vore så populär i Japan, som hans persifflage i Stockholm. Utan tvifvel var det dock skada, att detta stycke med dess öfvervägande dekorativa anläggning icke kom till upp-förande på deu för dylika stycken mer lämpliga Blasieholms-teatern.

Herr Friherren föreslog derföre : 1:0 att Rikets Ständer mätte skyndsamligen och preliminariter afgöra, om f örslaget till den nya Civil-Lagen skall till sä val principer som detailer vid denna Riksdag prof vas och af göras, eller, om detsamma, lika odeladt, skall till nästa Riks« dag uppskjutas; 2:0 att, i fall förslaget skall vid denna Riksdag komma under pröfning, ett serskildt Lag-Utskott för detta ämne tillsättes, bestående af lagfarne män, som hvarken i 6 L rg Utskottets Betänkande N:o 74; Lag C mutén eller i Hof-Rätterne f örut Öfver J irslaget sig utlåtit, velt 5 o att, om ater uppskof beslutas, Rikets nu f örsamlade Ständer vUle, pä sätt i föregående punkten är förestaget, förordna ett serskildt Utskott, sorn hade att genast företaga granskning af Civil-Lagförslaget, men egde att fortsätta sitt arbete efter Riksdagens slut, och icke förr, ärt set dan Crirninal-Lagförslaget hunnit inkomma samt af Utskottet prof vas, öfver alltsom-, mans afgifva sitt slutliga Betänkande, hvilket dock borde sd tidigt vara fullbordadt , att detsamma kunde frän trycket utgifvas, åtminstone sex uidnader f öre den dag, som i Riksdagsbeslutet varder lill nästa Riksdags bör jan utsatt. Genom tionna utväg, hvilken Herr Frilierren ej ansåge vara grundlagsvidriga enär den fullkomligen inginge i grundlagens anda och ändamål, vunnes icke allenast den fördel, att nästa Ständer finge genast vid deras sammankomst företaga ärendet till afgörande, i stället att annars afbida 5 eller 6 månaders tid, som eljest minst skulle åtgå, innan Betänkandet hunne blifva färdigt, utan äfven den ännu större, att Betänkandet komtne till Allmänhetens kännedom och således ej undanrycktes den allmänna opini - LagUlskottets Betänkande N:d *]4. 7 on, hvars ledning tilläfventyrs för storsta delen af Representationens Ledamöter vore af för mycket värde att alldeles gä förlorad.

Maj:t har aldrig erkänt hvarken principen af en innehållning eller någon annan våg till underhandling i ämnet, så vidt det rörde af ett fordrings anspråk på Svenska Staten, ån att den eller de, som trodde sig ega rättvis anledning till något sådant, borde hår göra det i behörig Stats-Ut skottets Betänkanden. 107 ordning gållande; men emedlertid, enar liqvidationen häraf uppehölls, och ersättnings frågan, äfven i laglig våg inför Preusiska Domstolar behandlad, afvisades från all betalnings förbindelse å Preusiska sidan, utan att likväl denna Regering inför hvilka fordrings-egarne fortforo att gora anspråk på den befintelige Svenska Statens tillgångar, kunde formås att utbetala de sednare, förr ån i den förra omständigheten vore regleradt; så emedan de af Rikets Ständer vid 1810 års Riksdag i Örebro beslutne och derefter utfärdade ansvars förbindelser, utgjorde ett jemnt fortfarande hinder för den Preusiska liqvidationens slutliga afgörande, återstod för Kongl. Maj:t icke annat, ån att, genom ytterligare uppoffringar, på det förmånligaste sått ske kunde , undanrödja detta hinder, då derigenom tillika ali fråga om Svenska Statens förpligtelser till vidare ansvar för desse sine garantier, genom deras återlösen måste försvinna. K:gl. Maj:t låt alltså anbefalla nödiga mått och steg till ernående af detta ändamål, hvilket äfven blef vunnet genom fordringarnes förnöjande; men hvarmedelst en alldeles opåräknad gravation af 467,026 R:dr , 21 Groschen Preusisk Courant i Capital utom andre från dylike athandlingar oskiljagtiga io8 Stats-Ulskottets Betänkandcn. v omkostnader uppkom å de får Pommerns afträdande till Krigs-fonden beräknade medel. Kongl.

Af Herr Grefve Sparre, K, med hvilken Herr Domprosten Björling instämt “Då det är en regel i lagstiftningen att man ej bör lagstifta för en ny princip, utan endast i det fall att ett verkligt behof förefinnes; då något behof af förändring i lagstiftningen om giftomannarätt icke, så vidt jag förnummit, gifvit sig allmännare tillkänna; då i allt fall en sådan rubbning, sorn Utskottet föreslagit, af sjelfva de grundvalar, hvarpå den för familjerätten vigtigaste balken af vår gällande lagcodex är byggd, icke i min tanke lämpligen eller utan att förrycka hela systemet kan vidtagas partielt, utan måste, i händelse den skulle finnas nödig, ske i sammanhang med en omarbetning af hela Giftermåls-Balken; så har jag med min röst icke kunnat bidraga till det resultat, hvartill Utskottet kommit, utan finner mig föranlåten att hos Rikets Ständer vördsamt af styrka bifall till ifrågavarande reform, såsom i min tanke hvarken nödig eller nyttig.11 Af Herr Biskop Bring och Herr Doktor Forssell. Riksdagsfullmägtigen Olof Persson från Gefleborgs län har begärt få antecknadt att han ej i detta ärende deltagit. Bih. till R. St. Memorial N:o 34. I Ann. till Exp.-Utak. den 19 Maj 1863, kl. 1 e. m. N:o 34.

Ständers pröfning öfverlemnade förslag angående ytterligare anslagsmedel för National-museibyggnaden, har Utskottet ansett sig böra i största korthet meddela uppgift å de belopp, som för ifrågavarande byggnadsföretag hittills blifvit af Rikets Ständer anvisade. Fråga om uppförande af ett National-tnuseum väcktes, såsom bekant är, vid 1844 års riksdag och Rikets Ständer beviljade då för ifrågavarande ändamål en summa af 500,000 R:dr banko, eller 750,000 R:dr R:mt. Tifl denna byggnad uppgjordes af Geheime-öfver-byggnads-rådet A. Stiller i Berlin ritning, öfver hvilken 2:ne kostnadsförslag sedermera upprättades, det ena af Öfverste-löjtnanten Hjelm, slutande sig på 690,000 R:dr, eller, i fall byggnaden skulle förses med koppartak, 720,000 R:dr, samt det andra af Öfver-intendents-embetet, angifvande en kostnad af 944,329 R:dr eller, med koppartak 975,313 R:dr, allt banko, och blef, sedan åtskilliga förändringar i nämnda ritning vidtagits, på det att byggnadskostnaden skulle kunna inskränkas inom det af Rikets Ständer för byggnadens utförande beviljade, här ofvan omförmälda anslag, densamma den 13 December 1849 af Kongl. Maj:t nådigt fastställd. Byggnadens verkställande var då öfverlemnad åt en komité; men den 25 Januari 1850 uppdrogs ledningen af ifrågavarande byggnadsarbete åt dåvarande Majoren, numera General-Majoren Johan af Kléen, som under den 12 Oktober sistberöda år, medelst en skrifvelse från Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, erhöll Kongl, Maj:ts bemyndigande att följa Stillers ritning i sin helhet.

En vecka förflöt på detta sätt, hon nästan hatade dem, hon blef bitter, hård till sinnes, alla hennes upproriska, förtviflade känslor vaknade, hon kunde ej härda ut att tänka på det lif, som förestod henne. Hon skämdes att ens för sig sjelf erkänna sina tankar, att anförtro sig åt någon var omöjligt, alla hennes vänner hade ju sagt henne, att hon ej kunde lefva ensam, och för resten, hur förklara för dessa lyckliga väninnor, omgifna af stojande barnskaror, hur förfärligt skarpt och tydligt ljudet från lyckliga hem tränger ner till den ensamma. Hon ville ej höra deras beklagande, för resten, de kunde ju ej förstå henne, hon hade ju de allra hyggligaste grannar öfver sig, grannar, som ej stälde till baler sent på natten och ej hade pianoklimprande döttrar, en stilla, fin familj. Hon, som själf var musikalisk, borde riktigt njuta af häradshöfding Holms konstnärliga spel. Tänk att ha öfver sig en familj med blott ett litet barn, man kunde ej önska sig bättre, det var en sällsynt tur! Nej, hon skulle nog ej beklaga sig, hon skulle nog akta sig! Men porträttet kom ej upp. Hon gaf visserligen ej ens sig själf samma skäl för denna uraktlåtenhet som första dagen, utan skylde på, att rummet ej var fullständigt i ordning. En vecka hade, som sagdt, förflutit, en tung, svår, långsam vecka. Det var på senhösten, regnigt och mulet. Hon tog ej emot visiter, »hon var ej färdig», svarade hon på alla förfrågningar, rätta orsaken var, att hon ej ville att någon skulle märka, hur olycklig hon kände sig i sitt nya hem. Så en aftonstund, under det hon satt vid fönstret, kom hennes jungfru in. Hon såg ifrig och viktig ut och hade tydligen något att berätta. Hon gaf sig att syssla med brasan och sade så: — Vet frun, att häradshöfdingens barn sjuknat i natt? Doktorn har just varit där och sagt, att det är difteri. — Difteri, åh, det är väl inte så farligt. Fina öfverdrifver alltid. — Det sa' husjungfrun. — Jaså, det var tråkigt. Orden föllo helt likgiltigt.

Prof. 1841■ 10 Sami. 1 Afd. q0 ExeditionsUtskottets Förslag till lind. Skrifvelse 3 N.o S28. ne, och till följd deraf de uti 5 §, i det af Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm den 1 Oct. 1803 utfärdade Reglemente och förordnande till efterrättelse för fångarne å Smedjegården samt 5 Articlen 4 §. uti den af hemälde embete under samma dato utgifne Instruction för Vaktmästaren och Vaktkarlarne vid Smedjegårdshäktet, stadgade ansvarsbestämmelser för förgripelse af fångarne mot vaktbetjeningen måste derigenom i allmänhet anses upphäfne samt jemte dylike bestämmelser uti Kongl. R glementet för arbets-inrättningen i Carlskrona, äfvensom Krigs-articlai nes stadgande i berörde afseende uti 6 Gap. 12 och 14 §. §, endast angå och tjena till skydd för en del utaf den personal, som med fångars vård och bevakning har befattning, hvars alla medlemmar dock synas ega grundade anspråk att vid utöfningen af sine ansvarsfulla och svåra tjenste-åliggandeu omfattas med samma hägn; hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutat att antaga ett stadgande af denna lydelse : ”Öfverfaller fånge eller häktad person i allmänt fängelse eller Arbetsinrättning eller under forsling Vaktmästare, Vaktkarl, Fångevaldiger eller annan person, som öfver fången tillsatt är, och dräper honom eller tillfogar honom blånad eller blodvite, miste lifvel; diager fånge i vredesmod knif eller annat vapen emot bevakningen, straffes, ändock ej skada sker, med Tjugu par spö eller fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd, och varde i senare fallet straffet, sedan UtslageL derom vunnit laga kraft, genast salt i verkställighet, utan afseende derå, att det brott, hvarför fången kan vara häktad, tilläfventyrs icke ännu blifvit pröfvadt eller afgjordt.

Directionen genom Protocolls-Utdrag den i5 Fehr, 1821 ett utlåtande af innehåll: att då dessa inkomster, ehuru tillfällige och tili beloppet obestämde, likväl grundade sig, dels på de af Kongl, Majit fastställde Bolags-Region, och dels på Rikets Ständers beslut afår 1815, som innefattades i deras dep 8 Aug. samma år till Kongl. Majit aflåtne underdåniga skrifvelse; Herrar Fullmägtige, under fullkomligt erkännande af den tillämnade anstaltens gagnelighet, och Directionens lofvärda omtanka för framgången deraf, emedlertid ej fun - <j3a Riksens Ständers ne sig berättigade att meddela sanction åt den uppgifne planen, så vidt dess verkställighet af nyss omförmälde tillgångar berodde, utan ansåge nödigt att frågan derom underställdes Ribets Ständer; men att af hvad förslaget i öfrigt inneliöll, anledning till eriudran å Barn* co-Styrelsens sida ej förekommit, Herrar Rauco-Fullmägtiges omförmälde åtgärd bafve yi gillat, och öfverlemne härmed frågan om förenämnde medels disposition lill Rikets Ständers eget afgörande. §• 5’ Uppå från Bauco-Fullmägtige aflålen er~ jndran till Directionen af Södertelje Canal och Slussverk att, till följe af Rikets Ständers fattade beslut och sedan Canalverket vore fullbordadt, så att revenue deraf erhölles, under loppet af år 1821, utom vanlig Ränta, erlägga en Capital-afbetalning af Fyra Tusende R:dr på Yerkets först erhållne Lånebiträde, Riksdrr 100,000 ,har Directionen den i^Decemb, nämnde år lemnat det svar, att sorn inkomsten af Södertelje Canalverk för åren 1820 och 1821 icke ens varit tillräcklig för Tjenstemäns och Betjenings aflöning, och ännu mindre lemnat tillgång för utgifter till återstående arbeten, jemte årligen förefallande muddringar, samt Actie-egarne sålunda då ännu icke kunnat genom Canalfarten erhålla någon revenue, eller ytdelning på sina Actier, Directionen, som an - Revisorers Berättelse. 733 såge elen tidpunkt icke inträffad, då Capitalafbetalning å det först erhållne

Qvartalet af år x8i3 men dervid ej bifogat vederbörlig uträkning af Lands-Contoiret i Länet öfver Mantals - skrifnings provisionen; hvarefter han å nyo den i8:de Februarii x 818 Stats-Utskottets Betänkan den. i55i ingaf ansökning, om utbekommandet deraf då Kongl. Stats-Contoiret, som emedlertid genom särskilde skrifvelser den i4 Maij och den 16 Augusti 1816, hade från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Orten infordrat dels berörde uträkning dels och Santcssons Afsked jemte qvittencerna å de afgifter, hvilka borde erläggas, men hvilka sednare ej insändes, under den utte Augusti 1818 företog Målet till pröfning, dervid Sanlesson ansågs berättigad utbekomma Pensionen endast från 1817 års början, utgörande ett belopp af 58 R:dr 7 sk 8 rst. om året, som den 18 i samma Månad anordnades till utbetalning, i anseende hvartill Sanlesson alltså för 1810 års 4:de qvartal till och med 1S16 års slut eller för 3 ^ dels år kommit att sakna Pensionen under de i praescriptions-författningen stadgade vilkor, nemi. intill dess Rikserts Ständer sammankomme och efter fordringens beskaffenhet pröfvat huruvida särskildt anslag till godtgörande deraf kunde hevi 11 jas. På grund af hvad sålunda blifvit upplyst finner Stats-Utskottet, att förre Härads-skrifvaren Santesson, vid tillämpning af ofvan åberopade Kongl. Kungörelse, om viss tid inom hvilken fordrin - i552 Stats-Utskottets Betänkanden. gar hos Statsverket böra uttagas, hade försummat i behörig tid göra anmälan om utfående af dess pension för 4:de

SOCKER; Mascovad, Terres FISK: 1000 M 5o tunnor saltad Sill i tunnor. och Tetes samt hvitt Puder-, 4ooo LM torr, Gråsidor eller Sey, FÄRGER: 1000 M Krossadi Lumpoch Havana Terres, 1000 M Blyhvitt. 200 tunnor SPANNMÅL, omafen, alla slag. 20 M Cochenille. 200 LM TALG. 100 M Indigo. 5o M THE. GARN, Bomulls-, hvitt: 100 tunnor TJÄRA. 4«o M linder N;o 26. 2000 M TOBAK, Blad. 3oo M deröfver. 2000 M Stjelk. 200 M Turkiskt rödt. 5oo M TVÅL. GRYN; 5oo M ULL, okammad och okardad. 600 M Ris-. 240 k:r WIN: på Fastager. 100 M Sago-, 331 knpå Bouteiller: Bourgogne i5 SkM HAMPA. Champagne. leo LM ' 1 HUMLA, isa; k:r andra slag. Hor till B ev.- och Oecon.-Utsfs. Bet. Bil. Litt. B. Uppgift på Brutto-Tull-uppbörden af de medel, som upptagas i kenskaperna under rubrik af Tullmedel lor nedannämnde år. B:co'R:dr. Ål* 1817 . .' Bet. Bil. Litt. 0. Uppgift på till införsel förbudne Varor. Enligt 1S16 ars Enligt 1824 ars Enligt 1826 års 1 Enligt 1827 års Enligt i83o års Enligt Tull-CoEnligt Bcv.-UtTull-Taxa. Tull-Taxa. Tull-Taxa. Tull-Taxa. Tull-Taxa. initécns Fiirslag. skottcts förslag.

Mautalspenningarne Rötesmedlen 12,000: — 8,000: — 5.000: — 25,000: — Summa R:dr R:mt 50,000: — det ä spanmälen lör samina lid med säkerhet kunna upptagas till 2 R:dr R:ml lör ku bikfoten. iExpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 259. 249 Med afseende å hvad sålunda förekommit och efter beräkning af spanmålens värde i medeltal för åren 1849—185(5 samt då antagandet af den utaf Statskontoret föreslagna beräkningsgrund derjemte, i afseende å special-staters och räkenskapers upprättande, medför den väsendtliga fördel, alt priset för en kanna spanmål, efter 2 R:dr riksmynt per kubikfot, kommer alt utfalla i jemna tiotal af öre, hvilket förhållande icke inträffar, örn värdet af en kubikfot beräknas till vare sig något högre eller något lägre belopp, hafva Rikets Ständer bifallit, alt Spanmålsprisel vid beräkningen af Stats-verkels inkomster för nu ingångna Statsreglerings-period må, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t behagat föreslå, bestämmas till Två R:dr Riksmynt för kubikfoten. 1:0. Ordinarie räntan. Enär den så kallade afrads-spanmålen, eller den kronan behållna delen af all uti ordinarie räntan ingående spanmål, numera, i följd af skalteförenklingen och flera persedlars förvandling till spanmål, blifvit betydligt ökad, men beloppet af denna tillökning ännu icke kan med tillförlitlighet bestämmas, samt för öfrigt kronans behållning af spanmål, som redovisas både uti länsräkenskaperna och de derpå grundade rikshufvudböckerna, synes hädanefter icke mera än behållningen af de öfriga efter räntelöreuklingen återstående persedlarne behöfva serskildt upptagas, hafva Rikets Ständer bifallit, att på sätt E K. M:t i nåder föreslagit, afrads-spanmålen må med ordinarie räntan under en gemensam rubrik sammanräknas.

Ånyo och och bifölls Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o n5, i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Rioposilion, angående fortfarande lindring och befrielse, i afseende på Bevillningen för staden Borås. S. D. Föredrogs ånyo Stats-XJtskottets Utlåtande jy:o 192, i anledning af den bos Borgare-Ståndet gjorda anmärkning vid Utskottets Beiättelse N:o 118, 0111 förrättad granskning af Riksgälds-Contorets förvaltning, nr. m. Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 118, med förändringen enligt Utlåtandet N.o 192, gillades. Från Heder v. Bond t.- Stand et. S. D. Vid ytterligare föredragning af Banco Utskottets Utlåtande >':o 14, i anledning af de inom Biks-Stånden framställde anmärkningar viri UlskoLtels under N:o 7 afsifne Betänkande, med förslag lill ett nytt Myntsystem, stannade Bonde-Slåndet i följande beslut: 1:0 Att bestämmandet af en mynt-enhet för bela landet är ett lagstiftningsämne, hvilket af båda Slalsmagternes afgörande beror; men alt hvad Rikets Ständer besluta, i afseende på ordnande af mynt-enhetens fördubblingar och afdelningar, bör i önskningsväg hos Kongl. Majrt till bifall i underdånighet anmälas.* 2:0 Ått Svenska Myntets räkne-enbet fastställes till jemt rJ\ Rdr^ SilfverSpecie, i enlighet med det skrot och korn, som Mynt-ordningen af år i83o bestämmer, och att denna Mynt-enhet, svarande emot 12 sk. Silfver Specie och i räknevärde enahanda med 1 Rdr. Riksgäldssedel-, 2/3 af Banco Riksdalern eller 3a sk. Banco, benämnes Rdr.

Utskottet fränträder således dess förslag om desse Tjenstemäns uppförande på Stat till ett årligt arfvode af 100 R:dr B:co hvardera, hvarigenom, såvida bifall dertill lemnäs, en minskning i den för LandsStaterne förut föreslagne hela summa uppkommer med sammanlagdt 24°° R^dr. c) och d) till de för Norrbottens och Jemtlands Län föreslagne löner åt LänsBokhållare; samt den löneförhöjning, som blifvit tillstyrkt för LandsContoiristerne samt LandsCancellisterne i alla Länen, hafva inom Hederv. BondeStåndet någre Ledamöter nekat bifall; hvaremot månge andre desamma beviljat. I följd häraf, och då inom de andre 3 RiksStånden någon speciel erinran i denna del ej ägt rum, utom hvad Herr Hjerta om LänsBokhållare och Cancel - 60 Stats-Utskottets lister i samnianliang med frågan om LänsNotarierne yttrat, förblifver Utskottet vid sine härom redan afgifne tillstyrkanden. e) vid de föreslagne 3 nya KronoFogde-Lönerne för Kronobergs, Wermlands och Norrbottens Län. Inom R. o. A. af Hr Hjerta, Gustaf, att, ehuru en delning af Fögderierne borde ske, men intill dess hela Länsindelningen blefve rättad, det likväl vore orätt att ingå i någon partiel delning, de nu ifrågakomne nya Fö’gderierne ej heller borde upptagas på en tillämnad ny LöneStat samt således blifva de bäst lönta , emedan då man på detta sätt gåfve desse Kronofogdar mera än de äldre i omgifvande Fögderier, följden skulle blifva anspråk på löneförhöjning för desse vid nästa Riksdag; inom Högv.

Detta anser dock jag alldeles icke vara händelsen; ty i afseende å de qvinnor, som tillhöra allmogen och medelklassen, har erfarenheten gifvit vid handen något helt annat, Möjligt är att bland de förmögnare klassernas qvinnor detta förhållande inträffar; men om ock så är händelsen, hemställer jag huruvida det icke är mera billigt att sistnämnde qvinnor skola få betala för att blifva omyndiga, än att det öfriga stora flertalet skall betala för att blifva myndiga. Finnes det väl någon billighet deruti, att fattiga qvinnor skola ådragas en utgift, som de icke hafva förskyllt, för att erhålla en rättighet, hvilken, enligt ali rättvisa, icke kan förvägras. Jag anhåller om bifall. Gr. Sparre Erik: Jag har, för min del, icke tillhört deras antal, som hittills påskyndat några förändringar uti lagstiftningen om qvinnans myndighet; och jag har jemväl nu, sedan 1858 års författning i ämnet proklamerades, ansett att, — om det Den 28 Mars e. m. 385 det berodde på qvinnan sjelf att bestämma, huruvida bon ville begagna sin myndighet eller icke, — det icke vore skadligt att låta detta öfvergångstillstånd, — innan hon blir myndig utan någon anmälan, — räcka ännu några år; men i betraktande af tidens fordringar i detta hänseende, tror jag dock skäl förefinnas, att nu i detta fall taga ut steget. För dessa skäl vill jag nu i korthet redogöra. ])å den nu gällande lagen af år 1858 antogs, var anledningen dertill just den, att man förutsåg, det den hastiga öfvergången från det hittills gällande lagbudet till ovilkorlig myndighet skulle blifva alltför mycket förderflig för qvinnan, enär hon icke kunnat hinna bereda sig på denna förändring och icke hunnit tänka sig in uti de göromål, hvilka henne tillkomma i följd af den i berörde hänseende förändrade lagstiftningen. Emellertid bör under de efter år 1858 förflutna 5 åren qvinnans uppmärksamhet hafva blifvit väckt på hithörande förhållanden; och förr eller sednare skall detta nu ifrågav:de steg till ovilkorlig myndighet komma att uttagas. Denna fråga är således en tidsfråga; och endast såsom en sådan måste den behandlas.

BancoReglemenle måtte intagas följande föreskrifter: a) Så väl en hvar Ledamot i Discont-Directionerne, som Kamererarne vid Discont-Verken, vare det uttryckligen förbjudet, att i egenskap af enskildes Commissionair taga någon befattning med låne-ansökningar, ehvad de afse nya lån eller omsättning af redan erhållne; b) Närmaste tillsyn öfver noggrann efterföljd af denna föreskrift tillhörer Ordföranden i hvardera Directionen; c) Finnes förbudet vara öfverträdt, gore vederbörande Direction derom anmälan hos Banco-Fullmägtige, livillfti ombesörja, att annan Ledamot i den felaktiges ställe skyndsamligen förordnas och insättes; d) Kamererare, som i detta fall sig för bry ter, varder ifrån tjensten skiljd. Beträffande åter frågan om förhöjning i Iöne-inkomsterne för DiscontVerkens Kamererare, har Utskottet inhemtat, att desse Tjenstemäns löneförmoner för närvarande utgöra: för Kamereraren vid Banco-Discont-Verket, såsom lön på Stat 1000 R:dr och såsom gratification, år 1831 af BancoFullmägtige beviljad, aooRrdr; för Kamei’eraren vid Götheborgs Låne-Contor 800 R:dr och för Kamereraren vid Malmö Låne-Contor 666 R:dr 3a sk.

Jag har under min parlamentariska bana aldrig frivilligt blottställt mig för den förebråelsen, alt utan ändamål upptaga R. o. Ad:s tid. Den menniskau inneboende naturliga böjelsen att förklara oriktigt uppfattade meningar, och att söka vederlägga orättvisa tillmålen, offrar jag gerna vid detta tillfälle åt det högre ändamålet, alt snart komma till ett resultat af denna nog länge diseuterade fråga. En 320 Den 28 April. Värd talare har yttrat, att jag med mycken oskicklighet sökt vinna öfverlygelserna för min önskan, alt få bifall till det ifrågavarande betänk. Det anstår mig ingalunda att bestrida ett så beskaffadt tillmäle, men jag tröstar mig fullkomligt med de sakrika och med så mycken skicklighet anförda yttranden, som af så många ledamöter inom detta Stånd blifvit framställda emot de få af Riddarhusets närvarande ledamöter, som yttrat sig emot bifall lill förslagets antagande. — En värd talare, Hr von Hartmansdorff, har, i sin egenskap af en väldig utdelare af förtroende-värfven inom R. St. vid denna riksdag, haft den godheten att tilldela mig representantskapet för det blinda framrusandet. Jag linner mig således böra hos den värde talaren aflägga min förbindligaste tacksägelse för en af mig så oväntad uppmärksamhet ifrån hans sida, då jag vid detta tillfälle får räkna mig till sällskap alla de ledamöter af de särskilda lagberedningarne, som utarbetat detta förslag, alla de juridiska Faculteterna inom Academicrna, genom hvilkas yttranden förslaget äfven har vunnit den slutliga bearbetning, som har satt det i skick att kunna framläggas, alla våra hofrätter och hela vår domarccorps, samt slutligen K. M:s Conselj, som har tillstyrkt förslagets framläggande, och således vida verksammare än min obetydliga individualitet kunnat göra det, har deltagit i arbetet; och slutligen alla de ledamöter, som med så mycken sakkunskap sökt bereda framgång för Utsk:s ifrågavar. betänk.

Oaktadt all den förundran, som här blifvit yttrad, måste jag bekänna, att jag är af motsatt mening med de båda talare, hvilka i detta ämne gifvit sina tankar tillkänna. Att R. St. vid den ena riksdagen begära en sak och vid en efterföljande densamma afslär, det kan på intet sätt förundra mig, ty det inträffar mångfaldiga gånger. Att den K. propos. af R. St. ses frän en annan synpunkt än den, hvarifrån K. Al. sett densamma, är icke eller någonting förundransvärd!; derpå hafva vi haft andra exempel äfven under innevar. riksdag. Oen nytta, som förändringen förväntas medföra, skulle, efter hvad som anfördi blifvit, såväl af K. Comm.coll., som af de talare, hvilka här yttrat sig för bifall till den K. proposm, komma att bestå antingen tili en större belåtenhet hos de trafikerande, eller en större nytta för städerne, elier ock något större gagn för hela Riket. Utan att någon af dessa förmånliga följder uppkommer, anser jag för min del, all den gifne nåd. propos. icke bör af R. St. antagas. Hvad först den större belåtenheten hos de trafikerande beträffa r, så skulle denna belåtenhet, i händelse den ä en del ställen blefve någon, i min tanka blifva så högst obetydlig, emot den missbelåtenhet, som ä andra ställen skulle uppkomma, alt pä det hela någon vinst visserligen icke skulle uppstå genom antagande af den K. propos. Denna belåtenhet skulle nemi. egentligen bestå uti det minskade besväret alt inlemna duplicater af förteckningarne samt alt erlägga afgifterne på 2:ne ställen. Hvad duplicalerne angår, så är det en sådan obetydlighet, att det icke lönar mödan nämna dem, äfvensom vidkommande besväret i afseende pä afgifternes erläggande, detsamma är ganska ringa, enär på de Hesta orter betalningen erlägges på ett och samma ställe.

Handels-Balken, V. 750. — ang. forum i mål, som röra försummad väg lagning och Kronoskjuts, V771. _ ang. ändring oeh förklaring uti vissa delar af Kongl. Förordningen den 9 Febr. 1802, röran - Register. rörande Stängsel - skyldigheten, V. 774, 787- Lag-Utskottets Memorial, angående ändring i Kong!» Förordningen om Enskifte», V. 794. ang. skärpning i straffet för Skogs-åyerkao m. m., V. xoo. — —. äng. töreslagne ändringar i Concours förfaft* ningartie, V. 811. — _* ang ansvar för åverkan å Trädplanteringar* V. 916. äng en mera utvidgad Handels rörelse, V» »35° äng, förändring uti Under-Domstarnes samt Hof-R itternas antal och organisation, V. 1700» __ ang. Straffets skärpande för åverkan å Skogs planteringar m. m., V. 1989. «_ _ ang. Borgenärs Eden vid Concourser, V. 4 Afd. 202. äng. de af Utskottet afgifne Memorial, VI, 17, 19. N. Nämnd, öfver Högsta Domstolens Ledamöter, V. 945, P. Proposition, Kongl. Maj:ts Nådiga, äng. ersättning till Allmänna Barnhuset för dess, genom Stor* Furstendömet Finlands afträdande, lidne för* lust, I. 499. — ang. årligt anslag till Curhus-inrättningen* I. 504. _ ang. uppskof till nästa Riksdag med afgö* randet af da hvilande Grundlags-frågorna* 1. *08. —» — äng. de Constitutionell* förhållanden osed Norrige, II, 69, Propo* 20 Register. Proposition, Kongl. Maj:ts Nådiga, angående Götha Canal, II. 83. ang. ett åt Vesteroch Norrbottens Läns invånare meddeladt Län, II. 131. _ __ ang.

Enär, vid stadgande af husets värde i allmänna Brandstods-Bolag, tomten ej blifvit beräknad, bör, vid bevillnings-taxering, värdet deraf serskildt tilläggas det brandförsäkrade husets; hvilket förhållande äfven iagttages, i afseende på den jord, som i vissa städer är med tomterne förenad; hvaremot då i Stockholms Stads Brandförsäkrings-Inrättning tomt och åbyggnad fått elt sammanlagd t värde, någon serskild uppskattning af den förra för be vinningen ej erfordras. Om eldsvåda inträffar, afräknas vid taxeringen den del af huset, som är uppbränd, och, i fall hela huset brunnit, uppskattas endast tomtens värde, ända tilldess huset åter blifvit uppbyggdt. För verkställigheten häraf, åligger det ej mindre Allmänna Brandstadsoch BrandförsäkringsInrättningars Directioner än, i afseende å Stockholms Stads Brandförsäkring, Öfver-Ståthållaren att låta upprätta och infordra förteckningar, så vidt förstnämnde Verk angår, länsvis författade öfver de, under loppet af hvarje år antingen beviljade nya Brandförsäkringar, eller, i de förut varande, gjorde förändringar, jemte de å husen antagna värden; skolande dessa förteckningar, inom Januari månads utgång hvarje år, af vederbörande Directioner öfversändas till Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande i Länen, för att i rätter tid kunna Taxerings-Comitéerne tillställas. §. 109. Yid uppskattning af de hemman och bebyggde eller obebyggde lägenheter, som ligga inom städernes områden, äfvensom den till städerne hörande jord, med derå varande byggnader, värderas serskildt åbyggnaderne och serskildt jorden efter enahanda grund för öfrigt, som för landt-egendomar är stadgad, med afseende likväl å den större afkastning, som stadsjord vanligen gifver. §. 110. Efter slutad taxering, åligge Taxerings-Comitcen att, jemte en ur hvardera af de tre öfriga classerna, föreslå tre Borgare lill Ledamöter i Pröfnings-Comitcen, hvilket i protocollet antecknas. §. lil.

Det torde vara en af de mäst grundade tillvitelser som man, må hända skulle vara berättigad att göra Ministéren, att den icke genom någon framställning försökt få dessa brister afhuipne, och hvad sorn ännu mera är, att dtn icke genom tankcyttring förrådt sig ana, långt mindre inse dessa lagstiftningens ofullkcmlighster och alla de olyckliga verkningarne deraf på ail rörelse, hvilka ensamt ti 11— skrifvas myntvärdets vacklande; likasom den circulerande penningens credit, och personernas, emellan hvilka den omlöper i betalningar, icke i grunden voro två serskildta saker, ehuru de till en viss grad kunna inflyta på hvarandra. Man torde ej böra eå mycket förundra sig öfver att Ministéren uragtlåtit att vidröra utredningen af detta och af mångå andra vigtiga ämnen, söm den hade sig uppdragen genom sin instruction, dä man at Commitéens Betänkande finner huru Ministéren i sin ifver för en Myntbestämning till och medförglömt, att en garanti behöfdes för att den nya, efter Committéens förslag, af Staten bch enskildte sammanfogade Banken, skulle fortfara med de betydliga bidrag i föflagsväg till näringarne, som hitintills från Riksens Ständers Bank utgått, och hvilket understöd af Stätscrediten och den enskilta crediten genom realisation sä - Den 5 Maji c. m. kerligen skulle afbrytas; ett tillstånd för nli*- ringsidkaren, så mycket vådligare att befara, som ifrån annat håll ej någon hjelp kunds förväntas, då Committéen för sin nya Bank betingat sig samma fortfarande monopolium som Statens Bank för närvarande åtnjuter. Att Staten skall nödgas uppträda såsom förläggare för nästan alla näringar, bevisar ett sä olyckligt Samhällstillstånd, att man måste beklaga, att detta förhållande ej kunnat tilltvinga sig eo speciell uppmärksamhet af Minigtéren. Skulle denna nödvändighet i Ministérens mening verkligen vara undanröjd endast genom en Myntbestämning, eller, med annat ord, en Realisation?

Under det nya riksdagsskickets första tid, då partierna ännu sökte sina former, hade de skånske landtriksdags-männen, på samma gång de med intresse omfattade de rent demokratiska sträfvandena, äfven förstått att vinna landkänning inom landtmannapartiet. Detta ledde nu till, att de vid valen 1869 funno nåd inför valmännens stränga domstol och nästan utan undantag blefvo omvalde, under. det deras uppsvenska kamrater från det gamla bondeståndet, eller i alla händelser de mera framstående af desse, nästan lika undantagslöst trängdes åt sidan af nya opröf-vade krafter. Häraf följde helt naturligt, att då den äfgö-rande brytningen 1871 inträdde, och de olika sidorna skulle mäta sina krafter, det blef de pröfvade och framstående sydsvenskarne, som kommo att nästan obestridt intaga främsta rummet bland landtmännen. Och denna ledande ställning hafva de allt sedan dess ända till 1883 års händelser bibehållit. Var det • ej Södern, som hvälfdes upp mot Norden, så var det åtminstane hertigdömet Skåne, som hvälfdes ett godt stycke upp mot hufvudstaden, mot maktens tyngdpunkt. Denna skåningarnes förherskande ställning inom andra kammaren, samtidigt förstärkt genom deras bestämdare framträdande i den första, blef ingalunda utan inflytande på försvarsfrågans hehandling och utveckling under det senaste årtiondet. Sedan man väl hunnit blifva Öfverens om två saker, nämligen att härväsendet skulle ombildas •på grundvalen af stam och beväring, samt att grundskatterna och indelningsverket skulle afskrifvas, var det ur skattefrågans synpunkt fullkomligt likgiltigt, om den blif-vande stammen skulle vara bofast eller kontant aflönad. Det förra hade då naturligtvis inneburit, att staten skulle sörjt för torpen, vare sig genom att anlägga sådana på sina egendomar, eller genom aftal med rustoch rotehål-lare om att fortfarande mot skälig ersättning få använda de gamla torpen. En härordning med bofast stam skullebetydligt lättat öfvergången från det gamla till tlet nya.

I öfverensstämmelse härmed, har Kongl. 3Iaj:t, uti Nådigt Bref till Bergscollegium af den 28 Januari i83o, förordnat, att, i händelse hemmans-egarne i Heds och Gunnilbo socknar, derom genom Coliegii föranstaltande hörde, skulle vilja åtaga sig att från och med. år i83a idka tackjerns-blåsning till det belopp, att kronan derigenom vunne ersättning för den dem derföre förunnade lindring i skattebidragen, Bergslags-privilegierne finge för dem bibehållas, men att, i fall hemmans-egarne deruti icke ville ingå eller ock, om de sådant sig åtogo, derutinnan brusto, nämnde privilegier dä genast borde upphöra och socknarne, med befrielse från de afgifter och besvär, de dittills i egenskap af Bergslag fått vidkännas, öfvergå till Landslag med alla dervid förbundne skyldigheter och onera, att räkna frän och medårl83o, samt, beträffande Skinskattebergs Socken, anbefallt en sådan undersökning af Bergmästaren i orten, som Rikets Ständer föreslagit, med föl bindelse lör de hemmansegare, som ville från blåsningsskyIdighcten då och i framtiilen varda befriade, att till Lands - 8 Stats-Utskottets Utlåtande, N‘.o 255* lag öfvergå oell vidkännas dermed förenade utskylder, emot befrielse från de dem i och för bergshandteringen ålagde afgifter och besvär; hvarjemte i afseende på Rikets Ständers tillika gjorde anhållan, att, derest vederbörande framdeles skulle kunntl framvisa sådana documenter, som bestyrkte deras anspråk på Bergslags-frihetens fortsatta tillgodonjutande, förhållandet dermed måtte undersökas, till utrönande, huruvida sådant kunde föranleda till någon ändring i hvad Rikets Ständer då i ämnet tillstyrkt, Kongl. Maj:t funnit det icke kunna vederbörande förnekas att de nya handlingar och bevis för Bergslags-frihetens tillgodonjutande, som de kunde erhålla, framdeles förete till den pröfning, hvartill de funnes föranleda.

Lands-Staten i Upsala Län Stockholms d:o . Södermanlands d:o Östergöthlands d:o Transport Gottlands d:o Calmar d:o . Blekinge d:o Jönköpings d:o Kronobergs d:o Christianstads d:o Malmöhus d:o Hallands d:o Götheborgs d:o . Elfsborgs d:o Skaraborgs d;o . Nerikes d:o Wermlands d:o . Westmanlands d:o Kopparbergs d:o . Gefleborgs d:o Vester-Norrlands d: Jemtlands d:o Westerbottens d:o (öfverflyttning frän 10:de H.Tit.). Norrbottens d:o d:o 300 R:dr Skrifmaterialier och Expenser, samt Ved och Ljus för 2:dra Hufvud-Titelns Stater Reseoch Tractaments-Penningar i Civile Ärenden Penningar enl. R. St. Stat för 1835 och följande åren. Stats-Utskottets Ut låtande, N\o 41. 1 N:o 41. Anis. till Exp. Utsk. den 5 April, 1:1. 1 e. m. Utlåtande, i anledning af motion om aflönings-ersättning för adjungerade Ledamöter uti Kongl. Götha Hof-Rätt. (U. A.) Uti memorial, som Ridderskapet och Adeln till Stats-Utkottet remitterat, har Hr Gyllenhaal, L. II., hemställt, att sedan Kongl. Majit, uppå Götha Hof-Rätts underdåniga anmälan om behofvet deraf, att, ifrån och med 1837 års höst-session och intilldess Hof-Rätten kunde erhålla tillökadt antal ordinarie ledamöter, Hof-Rätten måtte med fyra adjungerade ledamöter varda förstärkt, under den 26

Hwad hufwudsakcn eller Fiytlningstidens förändring angar, har mycket blibwit sagdt med och mot: och jag tror alt de skäl, fom anföras emot densammas förändring kunna i allmänhet anses lika gällande som de hwilka anföras för flyttnings tidens förändring , i synnerhet till medlet af Junii MänadMin erfarenhet är för ringa, att kunna bedöma, hwad fom i detta fall är nyttigast för det allmänna i men jag tror likwäl, att de fleste Landsorter arv bäst belätne, om de gamle Författningarne bibehällgs: ätminstone kan jag försäkra, att i den ort, där jag bor, eller rättare sagt är uppfödd önskar allmänheten ifrigt, att den gamla flyttningstiden stall bibehällach; emedan med förtigande af flere skäl, Allmogen dä ^ Mäst i tillfälle, att aflöna sine tjenstehjon; men skulle deremot wara alldeles Mur .ständ, att midsommarstiden bestrida denna betydliga afgift. Skulle likmal Ridderskaper och Adeln bifalla fiytlningstidens förändring, kan jag för min del aljdrig instämma uti Utskottets Förslag , af olika flyt ningskider i o» Iska Landsorter stall bestämmas. Mängfaldiga olägenheter skulle häraf upkomma stadliga sä wäl för det'allmänna och cnstildta inkrcfler. Om jag t. e. bodde i Kronobergs Län. och önskade erhälla ett skickligt Tjenstehjon frän Christianstads Län, sä more detta mig betaget, och om ett Tjenstehjon sielf wille flykta ifrän en Province till en annan, blef dest obestridliga frihet dertill inskränkt. Under förra regeringen widtvgs flere anstaller, för an upmuntraLinplan, teringen och dest förädling i de södra otterne. För att brin - r 542 Den 58 Abkuar». bringa, denna nyttiga vrvduction till någon högd mäste Tjenstehjon anskaffas frän de Norra Provincerne af riket, och detta blefwe nästan omöjligt, om en olika flyttningstid utsattes i de södra, an i de norra provinserne.