Datasets:
Riksarkivet
/
mini_cleaned_diachronic_swe

Dataset card Viewer Files Community
chunked_text
stringlengths
3
3.05k
M. Eurén blifvit till denna befattning nämnd år 1846 och medelbeloppet af passlösen för åren 1855—1859 utgjort R:dr 170: 85, men enahanda lösen för år 1863 uppgått till endast » 24: — så att skilnaden utgjorde R;dr 146: 85, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. I fråga om beloppet af den ersättning för förlorad inkomst af passlösen, hvilken kunde tillkomma sådane af Statsverket aflönade tjenstemän, som innehaft sina befattningar före utfärdandet af ifrågavarande Förordning, har Kongl. Maj:t, uppå Justitie-departementets föredragning den 18 Mars 1862, med afseende å de med förut gällande passföreskrifters tillämpning förenade större både besvär och kostnader, bestämt detta belopp, hvad angick år 1861, för Öfverståthållare-embetets vederbörande tjenstemän och för de af Kongl. Maj:ts öfrige Befallningshafvande till sådan ersättning då anmälda Lands-sekreterare, till skilnaden emellan å ena sidan den för meddelade pass och passpåskrifter under de innan Förordningens utfärdande nästföregående fem år, eller åren 1855—1859 influtna medel-inkomst, minskad med T'-:del, och å andra sidan den under år 1861 uppburna lösen; och hafva dessa grunder jemväl sedermera blifvit tillämpade så väl i afseende på åtskilliga andra för år 1861 framställda anspråk af enahanda beskaffenhet, som ock vid bestämmandet af ersättningsbeloppen för år 1862. De ersättningsbelopp, som för åren 1861 och 1862 blifvit från besparingarne å andra Hufvudtiteln tillagda de tjenstemän inom Öfverståthållare-embetet och Länsstyrelserna, om hvilka numera är fråga, hafva utgjort: år 1861. år 1862. R:dr.
Ank. till Exp. Utsk. cl. 22 Dec. kl. 1 e. m. Utlåtande, i anledning af väckt motion om utvidgning af Frösö skola. Från Högyörd. Preste-Ståndet har lill Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottet blifvit remitterad en af Herr Prosten Säwe väckt motion, hvaruti Herr Prosten dels fästat uppmärksamheten å behofvet af en så beskaffad organisation af Frösö Skola i Jemtland, att dess lärjungar kunde, efter derstädes fullbordad lärotid, omedelbart dimitteras till Universitetet och dels, under åberopande af de åtgärder, som Rikets Ständer vid sista Riksdag vidtagit för ändamålet, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kong 1.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet N:o 165. (U. A.) Stats-utskottets under N:o 165 afgifna utlåtande, i fråga om rättighet för assessoren J. A. Törneman att å allmänna indragnings-staten bibehålla sin, i egenskap af kommissarie i det numera upphörda re.visions-kontoret för allmänna magasins-ärendenas utredning, innehafde lön, liar af Bonde-ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt; men som de trenne öfriga riksstånden bifallit förenämnde utlåtande, hvadan, jemlikt 75 § riksdags-ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda. Stockholm den 25 Maj 1848. Anie. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m. Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å det under N:o 119 af gifna betänkande angående byggnadslån till staden Amål. (R:gs Afd.) Borgareoch Bonde-stånden hafva till Stats-utskottet återremitterat 2:dra punkten af detta betänkande, deruti Utskottet, på anförda skäl, afstyrkt Rikets Ständers bifall till en inom förstnämnda riksstånd af herr M.
Hvad nu först angår den af Riksens Högloft, Ständers EancoUtskott och Riks-» dagsFullmägtigen /Jäders Danielssons yrka-» de förmånsrätt för Inteckningar, framför de i 4 °°k 6 §, §, af 17 Cap, HandelsHålken omnämnde fordringar, så anser Ut-, skottet sig här höra yttra den öfvertygelse, att ehuru Lagstiftaren bör tillse, det inteckningar, sorn i behörig ordning blifvit meddelade icke till intet göras af annan tyst förmånsrätt, sorn ej är af högt gällande moraliska skäl föranledd, och om hvars tillvarelse Långifvare ej kunnat förskaffa sig underrättelse; så lär likväl omsorgen om Långifvares säkerhet icke böra hvila ensamt på Lagstiftaren, och utesluta ali omtanka hos Inteckningstagaren» som sjelf bör utforska och bedöma de möjliga inskränkningar i hans företrädesrätt, hvarom han är i tillfälle att få kännedom» När Lagstiftare, och Borgenär sålunda iagttaga, hvar i sin stad, hvad på dem ankommer, blir inteckning hvad deli bör vara ? säkerhet för Långifvare, att återfå hvad han utborgat; och Utskottet tror att Lagstiftaren skulle öfverskrida gränsen af sin befattning, om han ville göra mera» eller betrygga intecknings-säkerheten derhän, att intecknad fordran skulle kunna gälla såsom mynt i hvars hand den lomme; och för öfrigt då Lagstiftaren på goda moralisk© skäl» och från Rättsbegrepp hemtade Lagutskottet^ Betånkanden, I201 grunder åt ofvanbcrörde fordringar lemnat företräde, har, hvad deremot af BancoUtskaltet och Anders Danielsson blifvit anfeldt, icke gifvit Utskottet anledning att förändra en sådan öfvertygelse.
Innan jag slutar, vill jag, endast för att gifva en idé af utställningsbyggnadernas kollosala dimensioner, nämna, att man har att tillryggalägga omkring 5 engelska mil för att genom hufvudgångarna taga en hastig öfverblick af det hela i Manufakturpalatset, utan att man då får göra några omvägar kring de utställda föremålen eller besöka galleri erna. Sedan k o m m o de långa afstånden mellan de olika byggnaderna. Somliga af dessa afstånd äro längre än själfva » storgatorna » i många af Sveriges landsortsstäder. För att se äfven en ringa del af den » Hvita staden » och dess jätteutställning fordras i sanning, förutom godt om mynt, tid, god hälsa samt att vara en bra fotgängare. Signe Ankarfelt. Nisse. E n bild u r » konstnärslifvet » af Ernst Lundquist. (Forts.) j f j e t kunde hon ju mycket väl ha gjort, hon Cyl som var kyrkoherdefru. Men nu kunde hon ej göra annat än hoppas på grannarnes pliktkänsla. och själf köpa så många biljetter hon möjligen hade råd med. Harald skulle nog ej göra henne några förebråelser, han var ju alltid så snäll och godhjärtad, och på lördagarna ville han ej bli tillfrågad om något, då fick hon göra hvad hon ville, bara hon lät honom vanka af och an i fred mellan studierummets stängda dörrar, med cigaretten i munnen och predikofunderingarna i hufvudet. Följden af dessa hennes tysta reflexioner blef, att hon tillbragte en god stund af eftermiddagen med att gå och dela ut silfveroch kopparslantar till höger och vänster med förbehåll att de skulle användas till konsertbiljetter på kvällen. Hon bjöd bägge sina jungfrur och dessutom arrendatorns hela familj, man, hustru, fem barn och piga förutom rensLisa, som hon hittade i ett persiljeland ute i trädgården, och post-August, Bom kom med brefväskan. Vid sextiden klädde hon sig i sin söndagsklädning, den svarta spetsgarnerade dolman och den lilla fruhatten — Harald ville alltid, att hon skulle gå klädd i fruhatt, han var så mån om hennes värdighet — och begaf sig på väg upp till kyrkan.
Direktionen, som fann sig ovillkorligt förbunden att efterkomma 1844 års bolagsstämmobeslut, icke kunnat fullgöra förständigande^ om återkallelse af kungörelsen angående bolagsstämmans hållande den 11 Juli, utan ansåge, att det då sammanträdande Bolaget borde, innan något annat ärende företoges, besluta, huruvida den utlysta enskilda stämman skulle fortgå eller införlifvas med den af Grufverätten utsatte, samt sistnämnde dag den 11 Juli tillförordnade Bergstiskalen inför Grufverätten anmält, att han till Kongl. Bergscollegium inberältat Direktionens förfarande att i strid emot innehållet af Kongl. Collegii den 7 förutgångne Maj meddelte utslag utlysa bolagsstämma att hållas utom Grufverätten, samt för sig anhållit om förhållningsordres, och att Bergsfiskalen till svar derå erhållit en skrifvelse af den ‘22 påfoljde Juni af innehåll, att Kongl. Collegium förväntade sig, att Bergsfiskalsembetet å sin sida iakttoge, hvad dess embclspligt fordrade, till upprätthållande af härutinnan stadgad ordning; har Geschwornern Lundhqvist, hvilken då ännu varit tjenstförrättande Bergshauptman, anmodat Grufverältens Ledamöter alt vara honom föl ja k lige till den så kallade lilla magasinssalen, der, enligt hvad hos Lundhqvist skulle blifvit anmält, den af
Beträffande åter iuförselsafgifterne å hvit krita, tillkännagaf Ilr Gr. o. Landtm, att den i fråga derom till R. o. Ad. samt PresteSt. af Utsk. gjorda inbjudning, icke blifvit af sistnämnde Stånd antagen; hvarefter Hr Printzensköld och Hr von Ho - Den 15 Juli e. m. 115 henhausen förklarade sig instämma i PresleSt:s beslut, samt R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände den föreslagna voter:s-propos:n N:o 201. 12:0 Krokar lill fiske och Krukmakare-arbeten. R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna voter:s-propos:r Niis 202 och 203. 13:o Krut. Clsk:s yttranden, alt förbudet emot införsel af krut komme att bibehållas, och att i följd deraf Utsk:s förslag om tind. skrifvelse, ang:de nödiga försigtighetsmått i afseende ä upplag och försäljning af utländskt krut, måste förfalla, blefvo af R. o. Ad. godkände. 14:o Käppar, Kött, Leksaker och Likörer. R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagne voter:s-propos:r N:is 204 lill och med 212. 14:o Lim. Med godkännande af Utsk:s yttrande, alt benämningen ”husbloss” borde oförändrad i taxan upptagas, fann R. o. Ad. för godt att, i fråga om indelningen af artikeln Lim samt tullsatserne derå, antaga Ulsk:s inbjudning till frånträdande af R. o. Ad:s förut fattade beslut och instämmande i Utsk:s af de öfriga Stånden godkända förslag; till följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 213, ansågs hafva förfallit. 15:o Ljus. Ulsk:s yttrande, att för artikeln ”talgljus” den nu bestämda qvanliteten för tullberäkningen komme att bibehållas godkändes.
Till delegarne af Banko-statens Enkeoch Pupill-kassa gjordes i sådant afseende framställning, huruvida de voro benägna, att, emot sådane vilkor, som pröfvades billiga och lämpliga, medgifva Banko-diskontens tjenstemän rättighet, att, för sina enkor och barn, uti samma kassa ingå och deltaga; men som bemälde delegare ej funnos härtill villige, utan, af anförde orsaker och med stöd af gifne författningar, anhöllo, det Banko-statens Enkeoch Pupill-kassa måtte, enligt dess ursprungliga grundläggning, bibehållas endast för den egentliga Banko-staten; beslöto Rikets år 1823 församlade Ständer, i betraktande jemväl deraf, att Diskont-inrättningen i sjelfva verket vore att anse såsom en tillfällig och hvarjehanda förändringar underkastad anstalt, att någon fråga om delaktighet för Banko-diskontens tjenstemän uti Banko-statens Enkeoch Pupill-kassa ej vidare borde uppstå; hvaremot fullmägtige bemyndigades, att, „intill dess någon lämpligare utväg för ändamålets vinnande kunde vid en kommande riksdag blifva Rikets Ständer förelagd“, efter nogBih. lill Ii. SI. Fröt. 1S50 $ 1851. 6 Sami., 1 A/J., 12 Hält. 1 2 BankoVlskotlels Memorial, N:o 36. grann pröfning af förevarande behof och omständigheter, sorn till fullmägtiges protokoll skulle upptagas, utaf antingen deras dispositionsmedel, eller ock de för utredningen af f. d. lliks-diskonten inflytande tillgångar, provisionelt anordna gratifikationer till understöd åt nödställda enkor och minderåriga barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten; dock att dylika anordningar borde, vid påföljande riks*- dag, till Banko-utskottets och Rikets Ständers stadfästälse anmälas.
Angående sjelfva alhagen tror jag det rättaste vara, att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit, efter vettenskapsmäns hörande, täcktes sjelf.' derom förordna, såsom varande bäst i tillfälle att afse både mjmtets och det allmän,- nas gemensamma fördel. Friherre Cederström: Innan jag vidare yttrar mig, anhåller jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken om upplysnimg, huruvida i de nu ifrågavarande myntsorterne slagskatten kommer att inberäknas eller icke. Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade, att Ridderslsapet och Adeln den 19 dennes f. m. besdutat, att frågan om slagskattens inberäknande uti myntet skulle efter särskild öfverlag gning pvöfvas och afgöras. Det ankomme säle - I2l4 • Den 21 O c t o b e r f. m. des på Ridderskapet och Adelö att företaga detta ämne, när Ståndet behagade, och hemställde Hans Excellence, om icke Ridderskapet och Adeln torde finna tiden dertill nu vara lämpelig. Ropades Ja, Friherre Cederström: Redan förut har jag yttrat min öfvertygelse om nyttan, att i myntet inräkna en slagskatt; men Utskottens Utlåtande upptager icke verkliga kostnaden för olika myntsorters prägling. Genom det att myntet bär slagskatten, hvartill icke räknas aflöning för Tjenstemännen, eller förlagskostnaden för husens uppbyggande, utan blott underhållet af machinexierna och sjelfva myntnings-operationen, .skall nödvändigt myntet blifva så mycket underhaltigt, som denna slagskatt. Deraf foijer, att jag för detta mynt bör i Banken f.å lika lödigt omyntaät silfver till full vigt, hvilket sålunda företrädesvis utbytes af Guldsmeder, heldre än att nedsmälta myntot, som dessutom stannar qvar i landet. Det är således af stor vigt, att hafva en noga bestämning, hvad utmyntningskostnaden för olika sorter utgör.
Maj:t, som vid sådant förhållande ansett byggnaden icke kunna utföras i hela den vidd berörde ritningar afse, under den 13 December förlidet år, efter pröfning af ett i sådant afseende uppgjordt särskildt förslag, funnit godt i nåder anbefalla en så beskaffad begränsning af byggnadsplanen att, genom uppförande af hufvudfapaden och midtelbyggnaden erforderligt utrymme skulle beredas för det närmast för handen varande behofvet utan att kostnaden komme att öfverstiga den af Rikets Ständer anvisade summa, har herr Majoren, som i egenskap af Byggnads-chef haft ledningen af detta arbete sedan den 25 sistlidne Januari sig anförtrodd, uti underdånig skrifvelse af den 4 innevarande månad hos Kongl. Maj:t anmält, att kostnaden för det å museibyggnaden redan nedlagda arbete, uppgående till 27,497 R:dr B:ko, visat sig med 4,303 R:dr understiga det i Öfverste Hjelms kostnadsförslag för samma arbete med 31,800 R:dr utförda belopp; med anledning hvaraf, och då sannolikt vore, att kostnaden för uppförandet af Nationalmuseum skulle i allmänhet komma att understiga nyssnämnda förslag, herr majoren underdånigst hemställt, huruvida icke, med frånträdande af den i nådiga Brefvet den 13
Transport: tanta tillgångens 70 R:dr, värde circa — 10 Utföres således Återstå 335 Fdr Wexiö Stift befinnes således brista Lunds Stift. För Skolorna är anslaget Föreslås: En högre Lärdoms-Skola i Malmö Fika med den i Enköping, men med 50 procents förhöjning i Löne-Staten T:r 412 med afdrag af den härvarande Contanta tillgångens iioR:dr 25 skill. 10 r:st, värde circa —■ 15 16 16 Återstå 397 Utföres såledfes - 1 Fn lägre Lärdoms-Skola i Christianstad Eika med den i Upsala, men med 50 proc. förhöjning i EöneStaten - T:r Med afdrag af den härvarande Spänne mål. 95 Contanta tillgångens 36 skill., värde circa R:dr — 7 Återstå iä Utföres således - Fn högre Närings-Skola i Helsingborg Eika med den i Alingsas men med 50 proc. förhöjning i Eöne-Staten T:r med afdrag af den härvarande Contanta tillgångens 62 Ridr, 5 skill. 4 r:st, värde circa X 9 och den för Eunds Trivialskola 52 40. dito - 7 210 1 6 Återstå 194 Utföres således - Fn lägre Lärdoms-Skola i Landscrona Eika med Christianstads - T:r 193 Med afdrag af den härvarande Contanta tillgångens, 38. 44. 6., värde circa - — 5 Återstå 190 Utföres således En lägre Lärdoms-Skola i Ystad Lika med Christianstad - T:r igj Med afdrag af den härvarande Contanta tillgången, 130 R:dr 2 skill., värde circa — 18 1252 Återstå 177 Utföres således - Fn högre Lärdoms-Skola i Carlshamn Eika med den i Malmö - T:r 412 16 Med afdrag ?f den härvarande Contanta tillgångens, 544 R:dr värde circa - — 77 16 Återstå 335 Utföres således En högre Närings-SkolS i Carlscrona Lika med den i Helsingborg
Första afdelningen, innehållande förslag till ändring uti så \äl Giftermåls-Balkens 9, 10 och 11 Cap. som Ärfda-Balkens 2, 3, 9 och 12 Caj).: Afslogs; 2.o. Andra afdelningen, innehållande yttrande, i anledning af Riksdagsmannen Petter Perssons förslag at t, derest Ridderskapet och Adelil för dess del ej skulle medgifva den föreslagne förändringen i arfsoch giftorätten, densamma dock måtte vidtagas för Bonde-Ståndet: Med pröfningen af detta yttrande skulle anslå, intilldess Hög v. Preste-Ståndet i afseende på Lag-Utskottets ifrågavarande betänkande fattat sitt beslut; 3:o. Tredje afdelningen, innehållande alternativt förslag till förändring i istada-rätten för syskons alkomlingar: Bifölls; 406 Prot.-Utdrag, den g December 1844. Från Högv. Preste-Standet S. D. Föredrogos å nyo Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets följande betänkanden: N:o goj i anledning af väckt motion om hämmande af handeln med Apotheks-privilegier; Bifölls; N:o g/j i anledning af återremiss af betänkandet, N:o 25,' angående väckt fråga om inköp tili kyrkorna i Riket af en ny upplaga af Psalmboken med choralmelodierna och messan: Bifölls; N:o g2_, i anledning af väckt motion om tillåtelse att få inrymma skattlagd qvarn och husbehofsqvarn i samma qvarnhus: Bifölls; JY:o g3j i anledning af erhållen återremiss å betänkandet, N:o 37: Bifölls N:o g4j i anledning af erhållen återremiss af betänkandet, POo 44, angående väckt fråga om förbättring af Lols-statens lönevilkor: Ståndet, som bifallit betänkandet, N:o 44, lade utlåtandet, N:o 94, till handlingarne.
M. måtte bestämma de ändamål, hvartill tolagen skall användas samt ålägga städerna alt redovisa medlens användande. Jag hemställer till R. o. Ad., huru långt man, i fall K. M. skulle tillerkännas ovilkorlig rätt att höja tolagen, kunde komma, om t. ex. R. St. vore af den mening, att ett liberalt handelssystem borde följas, och således stadgade låga tullafgifter, men K. M., som väl ej enligt 60 § Reg.F. kunde höja tullen, i stället belade varorna med en omåttlig tolag. Regeringen skulle sålunda, tvärtemot R. St:s önskan, kunna införa ett prohibitivsystem och påbjuda en tolag, som vida öfversteg, hvad de städer, sorn skola uppbära den, önskade och för sina behof kunde använda. Regeringen skulle sålunda få en sådan dispositionsrätt öfver tolagsinkomsterna, att städerna kunde blifva befallda att insätta de överskjutande medlen i någon Regeringens cassa, som för tillfället kunde organiseras. Någon redovisning korarae ej i fråga, och således skulle flera millioner kunna ingå till statsverket och blifva oredovisade samt användas till sådana ändamål, som R. St. ej ansett nödiga. Jag hemställer, huruvida en princip, sorn i sin utsträckning kan blifva så vådlig, kan instämma med R. Sl:s obestridliga rätt att allena Svenska folket beskatta; och då en af Konungens rådgifvare här yttrat, att frågan ar betänklig, hemställer jag, om man ej bör öfvergå till den sidan, der vådorna af missbruk äro minst stora. Hr v. Hartmansdorff har sagt, ull då staderna lått Den 8 December. tolagen sig tillerliänd såsom ett privilegium, ägde ingen annan att controllera, hvartill dessa medel användas. Delta kunde vara rätt, om städerna nu icke ålnjöte större tolagsinkomster, än då dessa inkomster beviljades till vissa ändamål; men då man sett, att lolagsafgifterna i sednare tider blifvit förhöjda för flera städer, tror jag, att denna grundsats är oriktig och att städerna äro skyldiga att redovisa, hvartill de tolagsmede! användas, som de uppbära utöfver sina s. k. privilegier.
Och han skyndade vidare genom snöyran med blicken fästad på en ljusfläck vid gatans ändpunkt, där en lyktas sken dåsade rödt mot ett rödt plank. Då han skulle gå in genom sin port vid Adolf Fredrik, spratt han till vid att någon lade sin hand på hans arm. »Tomas » Det var Märta. »Har du väntat?» »Ånej, jag kom nyss ... Jag var uppe och knackade på din dörr, men det var ingen som öppnade ...» Snön yrde omkring dem. Tomas ville kyssa henne, men hon stötte honom tillbaka och drog sig undan. »Nej, jag går inte upp igen,» sade hon. »Jag vill gå hem.» Tomas sökte hennes blick i mörkret, men den gled undan och bort. »Men hvarför Märta mår du inte bra, eller har det händt något?» »Nej, men jag vill gå hem! Jag vill gå hem!» Hon var borta, och Tomas stod ensam utanför sin port. Hvad skulle han göra? Han kunde icke förmå sig att gå upp. Däruppe var det tomt och ensamt. Och åter dref han ut i snön. Märta ilade hemåt. Medan hon stod ensam uppe i den mörka trappuppgången utanför Tomas’ dörr och knackade och väntade och knackade på nytt, oaktadt hon förstod att han icke var hemma, hade hon plötsligt kommit att fråga sig själf: hvarför står jag här? Och hon kunde icka fatta det. Hon kände med frätande visshet, att det var slut. Och hvad skulle sedan komma? Hvad allt var annorlunda för ett år sedan. Veckans alla dagar gledo henne förbi med leende eller mulna ansikten, och hon sydde på sitt broderi eller läste i sin bok och tänkte på ingenting, och synden var något underligt och aflägset, som icke kom henne vid. Det var rätt, och det var orätt. Det skulle man göra, och det kunde man aldrig tänka på att göra. Det var ju så enkelt och klart! Och nu ... Hon visste icke längre hvad rätt och orätt var. Det hade blandats ihop alltsamman och blifvit så besynnerligt. Var det icke likväl något förfärligt, det hon hade gjort, och var det icke något förfärligt, som nu väntade henne? Hon var blekare än vanligt, då hon kom hem. Lampan var tänd i förmaket.
«Tack, tack goda herre, men behåll edra penningar,» och karlen tog fram en nyckel, öppnade en reskoffert, och framtog penningar ur ett litet schatull, läste väl igen alltsamman, men lemnade koffertnyckeln åt Ottilia, som tillika med Leonna stod på något afstånd från den sjuke, som åter fallit i dvala; brydd ville Ottilia afsäga sig denna förtroendepost, och visade honom till onkeln. «Nej mamsell, förvara den ni, tills gamla «Waska» kommer tillbakas; ni är god; ni har gråtit öfver hans herres olycka!» Med dessa ord lade han nyckeln i hennes hand, den han sedan, utan alla omständigheter, liksom förseglade genom en smällande kyss, och skyndade ut. Leonna kunde ej låta bli att skratta, när Ottilia högt rodnande, torkade den kyssta handen med sitt förkläde. «I karlens beteende låg sympati,» skämtade Leonna, «ty hvarföre gaf han den ej åt mig? men han såg nog, att mina tårar gällde olyckan i allmänhet, men dina personen.» «Hur kan du skämta nu?» sade Ottilia mildt förebrående. «Dessa anletsdrag, ehuru aftärde genom sjukdom och plågor, tillhöra visst ingen vanlig menniska. Tänk dig honom som en främling, aflägsen från allt kärt han eger på jorden. Kanhända lefver hans mor, hvars enda stöd och förhoppning här hos oss utandas sin sista suck. Kanhända ännu ömmare band» Hon kunde ej uttala meningen. «Förlåt goda Ottilia, du är alltid bättre än jag; derpå tänkte jag icke.» Genom Ludvigs driftiga försorg hade skjutsgossens ledvridna fot kommit i skick, sedan Vasilij afrest. Med bekymmersam oro i sin blick, stod nu den menniskoälskande mannen vid den sjukes läger; flere symptomer sade honom, det feber var i antågande. På en gång nämnde han åter namnet Vasilij, och uttalade en hel mening på ryska språket i det att han med temmeligen sansad blick såg sig omkring, utan att likväl blifva varse flickorna, som höllo sig åt andra sidan af rummet.
I’å grund häraf önskar jag för min del, att B. o. Ad. täcktes bifalla denna punkt af betänk., såsom Utsk. har den framställt, ecb jag tror att 11. o. Ad. i sådant fall går MedSims önskan lill mötes. Frih. Raab, Adam Christian: Jag delar fullkomligt den siste värde talarens åsigter, och yrkar bifall till denna punkt af betänk. Man har här klandrat del beslut, som Ståndet fattade är 1841, att indraga de löner, som dittills hade varit beviljade för fjerdingsmännen. För min del kan jag icke finna något klandervärd! deruti, att lönerna icke funnits i alla provinser, utan endast i vissa. Så l. ex. funnos i den provins, der jag bor, inga löner för fjerdingsmansljenster, utan de gingo före år 1841 likasom nu, i tur. Således ser jag icke deri något skäl, hvarföre man skulle yrka en återemiss, hvilken icke kunde hafva något annat syfte, än det, att af Utsk. begära högre löner. Delta skulle då naturligtvis Utsk. afgöra gemensamt med SlalsUlsk., och jag lemnar derhän hvart del skulle leda; men för min del anser jag det icke lämpligt all frågan nu skulle behandlas på detta sätt. Ehvad man vill anse fjerdingsmansljensterna såsom kommunala befattningar, eller som kronobeslyr, så anser jag i hvilketdera fallet sora 4 H. 31 482 Den 10 Maj. helst det vara skäl, all bifalla Ulsk:s belänk. Anser man dessa tjenster såsom kommunal beslyr, så är elei icke billigt, ali såsom flere talare förut bafva yrkat, några fä hemman inom en socken skulle ensamma bestrida detta besvär. Det finues socknar äfven i min ort, eler ganska få hemman deltaga deruti, hvilket jag anser obilligt och tror derföre, ali i synnerhet R. o. Ad. icke bör neka sitt deltagande uti detta besvär. Vill man äter anse ifrågavar. befattning såsom eli kronobestyr, sä har man bestämdt skäl att bifalla alt dessa tjenstemän skola atlönas, såsom det heter af staten ; men hvilka komma dä alt betala dessa löner?
521 rit, försummat om Bolaget och deri skedd förändring sä kungöra som serskildt stadgadt är, fä Riki> sens Stander i underdånighet eripra: att, om Bolags-mannen eljest varit af Borgenären känd, och lian icke vägrar vidkännas ansvaret för de förbindelser, han i sådan egenskap sig ådragit, åstadkommes ingen skada genom försummelsen af Bolagets kungörande: att, om åter en känd Bolagsman hemligen galt utur Bolaget, fortfar ändock hans förbindelse för Firmans skol Jer så länge han ej genom Circulärer och behörig anmälan •vid domstolen yppat sig vara derifrån skild: men att förhållandet blifver alldeles olika om någon obehörigen och utan tillkännagivande begagnar sig af en firma, hvaruti han ej är eller varit delägare, i hvilket fall, och om han såmedelst tillnarrar sig förtroende af personer, som föreställt sig endast ega med de förre delegarne att skaffa, hans handling innefattar icke vårdslöshet utan bedrägeri. Och, emedan för öfrigt böter för försurnmadt kungörande om Bolag redan finnas föreskrifna i Kongl. Förordningen den a8 Juni 1798, samt én slik underlåtenhet icke synes böra derutöfver med ansvar beläggas, så vida icke i densamma tillika ingått någon bevislig afsigt att bedraga, anse Riksens Ständer 4 §:ns innehåll i denna del böra uteslutas, och §:n således erhålla följande lydelse: Finnes Gäldenärs oförmögenhet hafva tillkommit af slöseri, dobbel, lättja eller amian uppenbar vanvård , eller har Gäldenär under fördöljande af sitt obestånd , genom vingleri, vare sig i Vexelrörelse, eller dymedelst att lian begagnat andras skul* Bihang till Riks-St. Prot, 1S17— i8iS* i»:dc Sami, N:r 66, 67- Underdåniga Skrifvelser, debref, dem han fur motförbindelser sig förskaffat, eller pä annat sätt underhållit förtroende till sin vederhäftighet, eller har Gäldenär, som idkat handel eller annan rörelse, deröfver
Det är ju klart att den tilltalade i sådant fall har sig öppet att sig urskulda och försvara, hvaremot efter Utsk:s sätt att förfara icke finnes för honom tillfälle att yttra ett enda ord lill sitt försvar; ty grundlagen förutsätter icke att någon af Konungens rådgifvare är ledamot af något Riksstånd. Jag har yttrat min bedröfvelse deröfver att den auktoritet, som är salt till väcktare öfver grundlagarne, som ensamt har initiativet vid ny grundlags stiftande och skall bevaka dess helgd, har i detta fall handlat oriktigt. Hr Lagerhjelm: Jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs reservation så mycket mera som en sådan procedur, emot hvilken han reserverat sig, lederar stadgandet i Tryckfrihets-förordningens 2 § 4 mom. Hr Lefrén: Jag instämmer så mycket mera i den åsigt, som Hr von Hartmansdorff för en stund sedan uttryckte om obehörigheten att Coust.Utsk:s majoritet tillåter minoriteten alt framkomma 396 D e 11 10 M d j f. ni. med så beskaffade reservationer, som en ledamot der afgifvit. Delta är bestämdt ett sätt att eludera grundlagarne. På sådant sätt kunna 11. St. vid en riksdag få se hela Statsråds-prohna tryckta i Coust.- Utsk:s betänk., emedan det möjligen kail upsla en person, som finner anledn. alt klaga öfver hvarenda åtgärd, som under loppet af ett år bar förekommit i Konungens Statsråd och som finnes i prot. Detta är ett sätt , alt kringgå grundlagen, som jag icke kan godkänna, och beklagar på det högsta alt så får ske. Föredrogs StalsUtsk:s d. 3 dennes på bordel lagda utlåt. N:o 126, i anledn. af dels K. M:s nåd. Skrifvelse, ang:de beredande af tillfälle för ett antal industri-idkare och arbetare att besöka industriexpositionen i London, dels ock af vackt motion i samma ämne. Hr Printzensköld, Carl, anhöll att delta utlåt, måtte blifva ånyo bordlagdt. Hr von Hartmansdorff:
Igenom dödsfall, hade ett rum i 2dra fattig classen och 1 uti 3dje blifvit lediga, och upfyltes dessa ledigheter på det håll, at enkan Ingeborg Olsdotter i Hvithellan, som åtnjutit del i 3dje classen, nu upflyttades uti den 2dra och enkan Ingrid Olsdotter i Davidstorp samt Elsa Bengtsdotter i Staftorp, antogos i 3dje classen. § 8. Bevilljade församlingen 1 Rdr utur fattig cassan till understöd för soldate enkan Wik, som har sin af(lidna) systers barn at upfostra. § 9. Ljuspänningarna, som hittills utgått i Riksgäldsmynt, skulle hädanefter i Banco utgöras. Församlingen underrättades, at fähuset i prästgården vore mycket förfallit och i sommar borde nybyggas; men som det gärdet är i säde,27) som gränsar intill detta hus, så måste därmed hafvas anstånd till lägligare tid. In fidem, under Herr Prostens sjuklighet. Upläst och justeradt d: 10 december 1809 Carl Hallgren Eric Carell Pehr Olofson Anders Olofson Den 12 November 1809 sammanträdde församlingens ledamöter i socknestugan. Sedan ordföranden tillkännagifvit, at yngsta barnet af Pehr Pehrsson och dess hustru Sophia Lovisa Olsdotter i Sörtorp, den 5 dennes om morgonen funnits dödt uti föräldrarnas säng och at afsigten med socknemännens sammankomst nu vore, at undersökning härom anställa, så före-kallades först barnets moder, och efter framstälda och af henne besvarade frågor, inhämtades: at hon kl. 11 om aftonen tagit barnet till sig i sängen, kort därpå insomnat men vaknat imellan kl. 1 och 2, då varit ute, men ej förmärkt någon åkomma på barnet, hvarefter hon åter lagt sig och sofvit till kl. 5, då hon stigit up och funnit barnet vara dödt. — At dess man äfven legat i sängen, men åt väggen och barnet vid brädet. — At hon icke vid sitt upvaknande kunde finna sig på något sätt hafva klämt barnet och at detta barn förut varit friskt. Barnets fader Pehr
Då man således för detta nyttiga ändamål kan hoppas ett ökadt anslag, så skall jag icke sätta mig deremot, ulan instämmer med Gr. Frölich och de öfriga välda ledamöter, som talat för tillökningen. 11 H. 3i Den aa Mars f. tn. Ilr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag är fullkomligen öfverlygad derom, att, då K. M. till II. St. afgaf sin nåd. propos. om anslag af 6,666 r:dr 32 sk. till ifrågavar. ändamål, K. M. uppgjort sin calcul på goda och säkra grunder. Vi böla ihågkomma att här är fråga om anslag för 4 år, med nyssnämnde summa för hvarje år, utgörande tillsammans för den beräknade tiden 26,666 r:dr 32 sk. b:co, eller 4o,ooo r:dr r:gs. Jag skulle önska att vi ägde så många skickliga ingeniörer, att vi på en gång kunde använda hela denna summa; men då förhållandet icke lärer vara sådaöt , och det likväl är nödigt, alt dessa undersökningar verkställas af skickliga personer och med noggrannhet, så följer deraf, att icke så många undersökningar kunna ske hvarje år, att icke det tillstyrkta årliga anslaget dertill blir tillräckligt. Ehuru detta ändamål visserligen är vigtig t, böra vi likväl hushålla med våra tillgångar, så att vi äga något öfver för andra lika angelägna, om icke ännu vigtigare föremål. Af dessa skäl, och pä grund af hvad Utsk. anfört i anledn. af anmärkn:na vid ålerremissen, tillstyrker jag bifall till det af Utsk., i öfverensstämmelse med K. M:s uti Dess nåd. propos. uttryckta begäran, föreslagna anslagsbelopp, såsom i min tanke till en början fullkomligen tillräckligt. Dessutom får jag erinra, att då StatsUtsk. naturligtvis, vid stalsregler;ns uppgörande, lämpat de särskildta anslagsbeloppen efter de påräknande tillgångarna, så böra vi deruti göra så litet som möjligt afbrott, för att icke för mycket rubba den marsch, som StatsUtsk. följt. Gr. Frölich:
Olje* odj anbta än Sftjölqvat* nät, få (fola be upptagas till betås vevFliga i otten gångbata vätbe, famt meb tillämpning af be gtunber, forn föt vätbering af Remman, btuF odj betgverF äto förejFrifne, uppjFattaS efter ben affomft, be Funna od) böta gif* ma åt fina egate; ffolanbe bevillnings*afgiften becföte alltib påföras ^öerfet od) utgå i ben ort, bet bet ät beläget, cijvab en ellet flere bernitt fyafma bel. S>ocF (Fola fåbane SDFaSugnar, ^milFaS ttllroerfning bevisligen fötäblas, af egaren vib jemväl [)onom tillhörigt 0tångjetnS*bruF, taperas gemenfamt meb bruFet, på bet flälle, bet betfamnta ät beläget. Silla anbta Masugnar (Fola ovilForligen uppgifvas och till vätbe befFattaS, bet be äto belägne. 6i §. 77.
Men å andra sidan har tidpunkten för sällskapets b e s ö k härstädes varit så olämplig s o m gärna kan tänkas; o m stockholmaren vid midsommartiden har att välja antingen ett uppfriskande landtlif i sin vackra skärgård eller ett, o m än så frestande, teaternöje i staden, är han ursäktad, o m han tar sin tillflykt till det förra. Däremot taga vi för alldeles gifvet, att dessa balettföreställningar skulle ägt r u m för utsålda hus, o m de i stället kunnat bjudas o s s i slutet af augusti. Då har publiken sommarhvilan b a k o m sig o c h senterar gärna allt godt, s o m bjudes i nöjesväg. Ville därför den danska balettkåren ha Stockh o l m i åtanke v i d ett annat tillfälle, m e n då så sent på sommaren s o m möjligt, skulle den helt visst få revanche för sitt n u lidna ekonomiska nederlag. T \ J U R G Å R D STE A TERN öppnar i dag lördag sina U portar för säsongen m e d uppförandet af ett nytt svenskt folklustspel i tre akter, betitladt » När nämndemansmoras I d a skulle gifta sig.> Vi återkomma i ett följande n u m m e r till ett närmare o m n ä m n a n d e af stycket. pr meter. De utvalda sidentygerna sändas till Sverige endast d i - rekt till privatpersoner tulloch fraktfritt är det bästa! Schweizer k Co., Luzern (Schweiz). Sidentygs-Export. H. Allm. Tandläkare W i b o m, Östermalmstorg 1. (S.T.A.60178) Tandläkare G.W.Widfond Drottnlngg. — Rikstel. Garanti för hållbarhet. antagas fortfarande elever, damer och herrar i skilda kurser. Undervisning i anatomi, fysiologi och sjukdomslära meddelas af läkare och medicine amanuenser. Fullständig undervisning i elektriska och den nya lättoch tystgående dubbelaxlade handvibratorns användning för sjuka. Kapten W. Amans symaskinskoppling till Direktör C. H. Liedbecks vibrator säljes äfven vid G. H. Liedbecks institut. Rikstel. 4165. Allm.
Besv, och Ekon.-Utsk‘.ns Utlåtande, l\T:o 63. alt denna afgift skall på hemmanen fördelas position efter den grund, sorn blifvit följd vid upprättandet af roteringsverket för Halland, men att deremot samma afgift icke utgår, då hemmanen, i krigstid* såsom Utskotten bär nedan tilIstjrrka, åtgöra extra rotering. På de grunder, Utskotten redan anfört, vidhålla Utskotten sitt yttrande, i fråga om de utsockne frälsehemmanens i Halland extra roterings-skyldighet. Hvad slutligen beträffar frågan om eftergift af de rotevakans-afgifter, som blifvit de utsockne frälsehemmanen påfö-rde, oell återbetalning af deni, som redan blifvit erlagde, så få Utskotten upplysa, att för åren 184T> 1842 och i843 sådane rote-vakans-afgifter blifvit debiterade* oell deraf inlevererats lill Halmstads ränteri följande belopp, nemligen: 4,241: 42 / 4,834 4.291: 3,337: '9- 1. 4- I o. I. År 184 f. Debiteradt: ä 55 r:dr 39 sk. 1 rst. per rote: a 69 r:dr 10 sk. 7 rst, per rote: — Halmstads fögderi — Warbergs fögderi å 68 r:dr I7 sk. 4 rst. per rote: För Fjäre fögderi År 1843. Såvidt af räkenska3. 'perne synes, är af 5.fmolstående belopp 4,026: l4- lo.) ej något inbetaldt. hvarvid likväl bör anmärkas, att i de belopp, som, på sättnämndt är, blifvit erlagde, ingå rotefrihets-afgifter äfven af sådane kronooell kronoskattehemmansdelar, sorn vid uppgörandet af det nya roteringsverket för Hallands Statssamt Allm. tesv. och Ekon.
Af den 13 Mars, i anledning af föreslagne åtgärder till Veneriska smittans utrotande. S. D. I anledning af Stars-Utskottets uti insändt och nu uppläst Memorial, af den 6 i den-' na månad gjorde anmälan, att 2:ne af de Respektive Riks - Stånden bifallit, men deremot 2:ne, efter meddeldte och besvarade återremisser , afslagit Utskottets under den 24 sisth December afgifne Utlåtande, öfver Kongl. Majus Nådiga Remiss af Utredningsmännens i aflidne Regerings-Rådet von Scheivens Sterbhus ansökning om ■utbekommande af den pension honom tillkommit, men han underlåtit inom föreskrifven tid uttaga; fann Bonde-Ståndet med godkännande af hvad Utskottet, i afseende härå, uti Memorialet derjemte hemställt, för godt att, likmätigt 69 §:n Regerings-Formen, öfverlemna frågan till Förstärkta Stats Utskottets åtgärd och afgörande. S. D. Aid förnyad föredragning af nedannämnde sedan sista Plenum på bordet hvilande Betänkanden och Utlåtanden , nemligen: StatsUtskottet. 1. Af den 11 sistedne Mars, angående föreslagen förändring och lindring i Saltpeter-gärdens utgörancie af hemmanen i Riket; och Prot. Af samma dag , angående Strömsholms Stuteri-Inrättnirig, samt Allmänna Besvärs, och Ekonomi - Utskottets. 1. Af den 4 Mars, i anledning af väckt fråga om förändring uti g §:n KonglSeglationsOrdningen den 15 Junii 1774; och 2. Af samma dag, rörande yrkadt upphäfvande af Stockholms Stads rättighet att uppbära Pa rm-, Torgoch Renhållnings - penningar , då Hö, Halm, Ved och Brunkol inlöras, saint äf Landtmanens åliggande att i vissa Städer erlägga Vågoch Mätare-penningar för inkommande varor ; blefvo dessa ämnen i anledning af åtskillig® inom Bonde-Ståndet gjorde anmärkningar till vederbörande Utskott återremitterade. S. D.
Pa manga ställen har man förbundit sig, at genom easkstld anstallt ^roäuLLra Salpetter och siere hafwa redan gärt i författning derom; et helt Höfdingedöme har under trzr den nu påstående Riksdag pä förhand af Hemliga UtS skolters Betänkande gjort el savant anbud, som Betänkandet innehaller. Herr lia ion stein. Ehuru Ledamot af Hemliga U skottet, har jag el deltagit j beredandet af förewarande Bestuf, och nödgas bekänna at jag icke full. komligen kanner ämnet. Ridderskapet och Adeln torr de dock tillära mig ak omnämna de OisooUrfer, soM i Hemliga Ulskoktets plena föreföllo; af Ledamöter, sa mäl bland Adeln, som af Preste och BondeStändrt, hörde jag nog allmänt sagas: at det nu warande sältet a t rilwerka Salpetter för Lander möre besvärligt och tryckande; at man wdke nöjd at filippa dek; at Konungens Nådiga krnpolnian pa stera Orter blifmit bejakad, men at åtskilliga orter i anseende til Jordmänen omöjligen kunde frambringa Salpetter. Härtil swaradcs, ar enligt förfi-get Man finge Sockne . och Härada-mis öfwcrenskomMa om lewereringen; ar de som anlade l dor kunde biträda andra; ak tillverkningen skulle blifwa sä stor, ak en Hemmansbr» för et lindrigt pris skulle kunna kilhandla sig hmad han til Afgifken behöfde. Man förmodade äfiven, at geVM dcc nya sättet Salpetter skulle kunna blifma en lönande Lxporr wara. Desta äucourlsr har jag trott mig lil uplyöning böra ansöka. Grefwe lVlörNer. Enligt de uplySttittgäp Friherre loll och Herr von Kvtsnstein lemnat, finner jag sa mycket billigare och lättare, at de orter, som ej aga Salpetter, fä betala med penningar, som sa god Salpetter - tilgang finnes pa andra Orter. Grefwe ILZZ Grefwe hamilton.
Sedan 2:ne drängar blifvit af Faurås Häradsrätt genom utslag den 23 Aug. 1846 dömde till ansvar för stöld, samt tjenstförrättande Kronolänsmannen, Stadstiskalen i Halmstad G. A. Stenson, hvilken såsom allmän åklagare utfört åtalet mot dessa personer, förmält sig vilja öfver nämnde utslag anföra besvär, och för sådant ändamål fått detsamma sig tillsändt, men hvarken ingifvit besvär eller å vederbörlig ort anmält sig hafva derifrån afstått, af hvilken anledning drängarne blifvit i länshäktet qvarhåilne, tilldess anmälan af vederbörande Fängelseföreståndare om förhållandet skett hos Konungens Befallningshafvande i Hallands län, hvarefter den fångarna ådömda bestraffning kommit till verkställighet den 2(5 Januari 1847; så har jag låtit emot Stenson anställa åtal vid Häradsrätten med påstående, att han, såsom vållande till detta dröjsmål och fångarnes qvarhållande i häkte, måtte dömas ej mindre till ansvar för den härmed begångna tjenstelörseelse, än ock till skyldighet att ersätta dels Kongl. Majit och Kronan kostnaden för fångarnes underhåll i häktet längre än vederbordt, dels den ene af dem, hvilken då ännu lefde, det honom genom obehörigt qvarhållande i häktet tillfogade lidande, derest han yrkade sådan ersättning; och har Häradsrätten genom utslag den 0 Juni 1850 sig utlåtit, att som Stenson i egenskap af åklagare icke varit lagligen skyldig att tillkännagifva, huruvida han uti det af honom utförda målet ville sig besvära, Häradsrätten alltså funne det uppgifna och af Stenson erkända förhållande, att han hos Domaren, i ändamål att föra klagan, begärt handlingarna och derefter underlåtit anmäla, att han från fullföljden alde tillärnade besvären afstått, ej heller kunnat föranleda till de tilltalades obehöriga qvarhållande i häkte, hvadan åtalet ogillades, och åklagarens kostnad för åtalets utförande skulle gäldas af allmänna medel med 12 Ridr 2 sk. (5 rst. banco.
Så rang det liksom af domens klockor i luften, och häromkring schavotten sjöng en dödspsalm sig själf, utan att man visste, hvarifrån det kom. FÖRSTA BORGAREN. Huh, det är ruskigt och mörkt härute. God natt, kära bror! ANDRA BORGAREN. Bah! Vill du inte komma in och hålla mig sällskap? FÖRSTA BORGAREN. Tack, tack! I sådana här tider trifs man hälst hemma vid ljus hos hustru och barn sina. Måtte det bli bättre tider för dem engång. God natt, god natt! (Han går. Månen framskymtar ur moln och kastar svarta skuggor öfver scenen. Andra borgaren går in i sin bod, den han stänger efter sig). Andra scenen. DANIEL HJORT (inkommer). "Jag har den fackla, som ditt dunkla öde i blodrödt sken skall lysa upp", så föllo ju hennes ord. Jag hör dem än, jag hört dem igenom sömnlös natt och dagens vimmel. Du öde, skall ditt dok du ändtligen för mig upplyfta! Fader, moder, hem! Hvad ljufva ord! Jag sagt dem aldrig förr. Är det en dröm, en dröm, som gäckar mig! Min hela själ är väntan, mina sinnen försmält uti ett enda: hörseln. (Lyssnar). Hör jag ej steg, ej röster här! (Tornuret slår nio). Ah, timman slår! Tredje scenen. Daniel Hjort. Katri. KATRI. Hvar är du, för hvars skull i tjugu år min fot har blödande på törnen trampat, hvar är väl du, så känd och dock så okänd, uti hvars hand ett vapen jag förtror, som blodshämnd starkt, som dödligt hat så segt? DANIEL HJORT. Om mig du menar, är jag här. KATRI. Jag lofvat dig säga, hvem du är. Jag kan än mer, jag kan dig föra till din moders famn och till din faders graf. DANIEL HJORT. Ve, om ditt hjärta en hopplös smärta känt och vågar dock min öde själ med falsk förhoppning gäcka! KATRI. Jag gäckas ej, om själf du mig ej gäckar.
För att afhjelpa detta onda har man, för att undgå anlitandet af det enda verksamt gagnande medlet, föreslagit lärareantalets förökning och skärpta fordringar eller den juridiska embetsexainens borttagande, i hvars ställe hvarje jurist skulle aflägga juriskandidat-examen. Men erfarenheten har visat, att ökad lärarepersonal ingalunda förminskat klagomålen öfver det juridiska studiets förfall och den civila embetsinannabildningens låga tillstånd. De hafva fortfarit och i sednare tider snarare stegrats än aftagit, ehuru fakulteterne i Upsala och Lund, vid 1840—41 årens riksdag lingö professionernas antal fördubbladt. Lika litet hafva stegrade examensfordringar visat sig mägtiga att förhindra ytlighet i studierne och svaga insigter hos de examinerade. Svårigheterne ligga djupare och kunna ej halvås, med mindre än att fakulteten förlägges på en ort, der de studerande icke, för bröds skull, nödgas i brådskande hast aflägga examen och sedermera, vanligen för alltid, afbryta sina studier. Den svårighet, som vid hvarje ny ledighet inom fakulteten, yppar sig för platsernas besättande, samt de olägenheter, med hänseende till undervisningens uppehållande, som uppstå, när någon eller några af lärarne, för riksdagsgöromål eller andra angelägenheter, söka befrielse från tjenstgöringen, vittna för öfrigt, att det i Upsala icke kan erhållas tillräckligt antal goda lärarekrafter för ett ökadt antal embeten. Det har i allmänhet antagits, att hufvudsakligen den medicinska och juridiska fakulteten skulle vara i behof af det erfarenhetens och praktikens stöd, m. fl. fördelar, som hufvudstaden erbjuder; men det erfordras icke mycket eftersinnande, för att inse, af hvilken omätlig vigt det äfven för de vetenskapers odlande, hvilka omlättas af den Filosoji-ska och Theologiska fakulteten, vöre om dessa blefve förflyttade till Stockholm. En af Upsala universitets utmärktare nu aflidne lärare (Atterbom) har öppet erkänt, att filosofien icke under närvarande förhållanden kan med framgång vid universitetet studerås*) Afven en annan upplyst man, II.
Puke: Gr. Platen har visserligen förklarat, att han icke ämnat göra Förvaltnrn af SjöArendena någon tillvitelse. Jag respekterar detta Gr:ns yttrande, men då man läser motionen, finner man helt annat. Hr Lilljehöök har nyss citerat ett uttryck i motionen, och jag tror att detta åtminstone innebär, att Förvaltn:n af SjöArendena, enl. Gr:ns åsigt, icke upfyller sitt ändamål. Dessutom påminner jag mig äfven ett annat yttrande i motionen, hvari Gr:n säger, att det bestyr Förvaltnrn nu har med fartygs ritningar är obehöflig, när de bli ' upgjorda af dertill skicklig person, så frågar jag: innebär icke detta att den person eller den authoritet, som har med dessa saker att skaffa, icke är värfvet vuxen. För öfrigt och ehvad motionären än må säga, att han icke åsyftar Förvalt:n:ns indragning, strider detta helt och hållet mot innehållet af motionen, ty der står tydligen, att detta embetsverk skall indragas. Remitterades till StatsUtsk. Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Alslrbmers, Jonas, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion, med förslag till stadganden rörande skogshushållningen. Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. von Rosens, Adolf Eugene, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion om inrättande i hufvudstaden af ett homöopatiskt sjukhus eller ock en polyklinik för homöopathisk sjukbehandling. Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. Frih. Raabs, Carl Adam, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion om nedsättande af en Komité för behandlingen af landtoch 552 Dan 10 December f. m. sjöförsvaret med dertill hörande frågor i en för hela Rikets försvarsväsende åsyftad plan. Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Den vidare föredragningen af förslaget, uppskjöts härefter till nästa plenum. Frih. Klinckowström: Jag får vördsamt hemställa, att af de under dagens lopp bordlagde Betänkm Stats-Utsk:ts rörande reglering al utgifterna under Hiks-Stalens sjette hufvudtitel måtte sättas först på föredragningslistan. Med förmälan, att Frih. Klinckowström hade föreslagit, att å målslistan skulle uppföras näst efter Riddarh.-Utsk:ts under behandling varande Betänk. Stats-Utsk:ts denna dag bordlagda Utlåtanden N:ris 60—65 samt derefter de öfriga jemväl i dag på bordet lagda Mem:r och Betänk:n; hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida B, o. Ad. behagade härtill lemna bifall. Kopades ja. B. o. Ad. åtskiljdes kl. {II e. m. In fidem, 0. Brakel Plenum kl. 10 f. m. Justerades protokollet för den 7:de sistl. Mars e. ni. Fortsattes föredragningen af Riddarh.-Dtsk:ts Betänk. N:o 8, med förslag till ny Riddar!).-Ordn. § 10. Frih. Klinckowström, Budolf: Det är med anledning af det beslut rörande förslag till Biddarh.-Ordn., som B. o. Ad. fattade i sista plenum, som jag vågar föreslå att följande förändringar i 3:dje mom:t måtte ske, nemi. att ordet »allmänna» utbytes mot »lagtima»; »särskilda» mot »urtima», samt »sammankomst» mot »adelsmöte». Mormt skulle då komma att lyda: Till det lagtima (urtima) Adelsmöte som börjas (börjats) etc.
Riksgälds-kontoret utfärdade komma att lyda sålunda: ”Skulle dessa kostnader under ett eller annat år öfverstiga den dertill sålunda anslagna summa, må till det öfverskjutande kostnads-beloppets godtgörande användas hvad utaf enahanda anslag för de sedan innevarande riksdags början förflutna år möjligen kan vara obegagnadt. Derjemte och på de skäl Justitioe-ombudsmannen till stöd för sin härom gjorda framställning anfört, får Utskottet äfven hemställa. Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 63. 13 att den nu föreslagna förändringen uti ifrågavarande stadgande jemväl må få tillämpas i afseende på godtgörelsen af kostnaderna för Justitiae-ombudsmannens embetsresor under de sednast förflutna 3:ne åren, samt att skillnaden mellan dessa års resekostnads anslag och hvad lian häraf från Riksgälds-kontoret utbekommit alltså må med 92 R:dr 20 sk. 2 rst. till honom utbetalas. Stockholm den 2 Mars 1854. Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Mars 1854, kl. 4 e. m. Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående eftergift för Notarien E.
xä bordet lagde memorial angående stängsel skyldighet samt Wallhjons hällande. Herr ak Klinteberg ^Vilbelm: jag kan ej sinna, akt Högloft. Utskottets resultat i fragan fullkomligen instämmer med dest prämitzer ty dä den saken tages för afgjord, att hägn och fred för ägor är för Jordbrukaren af yttersta wigt, sä mäste en tidigare anstalt derom wara mera formonlig, är den som widtages sednare, och dä enligt äldre Författningar tiden för hägnads skyldigheten warit bestämd till den r Maj hwarje är, dä, L be södra orterne wäxterna wid den tiden redan äro i tilltagande, och följagteligen behöfwa wärdas frän ohägn genom stängsel, dä af detta uräldriga bruk ej nägon allmän olägenhet warit känd eller blifwit öfwerklagad och dä ett npskof blott skulle lända den försummelige tils biträde, men den idogc till olägenhet; sä anser jag mig ej kunna bifalla, hwad Utskottet om et! längre rådrum med stängselns ärliga uprättande förestagit, utan yrkar, akt i denna del wid stadgandet mä förblifwa, hwaremvt det samma, i dest öfriga innehäll synes lända landtbruket kill sörmon. Herr 8» Den 3 Julli. Zer'r liliam, kelir, instämde häruti. friherre ak liaK.LN8on, ^näsrs: Jag för Niiri Vel anser Utskottets tillstyrkande i afseende pä tiden för stängsels upsältande om wären wara bade nyttigt och billigt. Osta händer ester starka rvintrar eller inträffad frost tvärliden, i synnerhet i skogsbygd ä ds norra orter, att jorden ännu ivid Maj månads början icke blifwit sä tidigt sti frän käle, att jordägaren medhunnit särta den förfallna hägnaden t ständ.
Till följd af de sålunda besparade byggnaös-koslnaderna och genom uteslutande frän jernvägs-systemet af den utaf Kommittéen föreslagna ban-anläggningen mellan Upsala och Gefle med en beräknad längd af 9jmil, blifver del äfven möjligt att förr bereda tillgång lili den norra stambanans ändamålsenliga utsträckning från Stockholm genom det inre af landet till de norra provinserna samt utgrening vesterut från någon punkt i närheten af Sala till Orebro. Den sammanräknade längden af vestra och norra stambanorna öster Stots-Utskottels Utlåtande N:o 62. 45 om Hjuld, tid gränsen af örebro och Skaraborgs län, blifver ändock två mil kortare, än hela längden af de utaf Jernvägs-kommiltéen löreslagna banorna på ömse sidor om Mälaren, då den norra liniens utsträckning från Upsala till Gefle också (ages i beräkning. Den norra banans af Kongl. Maj:t godkända ledning från Stockholm öster om Sigtuna-fjärden i nästan rak linea till Upsala och derifrån lill Sala samt förening med Dala-Gelle-jernvägen synes Utskottet vara denna banas mest ändamålsenliga riktning med afseende å trafiken inom de på kommunikationer vanlottade norra orterna, hvilka, för tillgodogörandet af sina naturliga närings-tillfällen och afsältandet af sina från så väl bergssom jordbruket och boskaps-skölseln hemlade produkter, äro i högsta behof af lättade förbindelser ined hufvudsladen samt rikets vestra och sydligare delar. Hvad särskildt beträffar norra stambanans anläggning på östra sidan om Sigtuna-fjärden, anser Utskottet obestridligt, att härigenom beredes ett ojemförligt större gagn för trafiken, än otti denna bana aniägges på samma fjärds vestra sida, hvarigenom sagde bana skulle komma alt blifva innesluten mellan Sigtuna-fjärden och den egentliga Mälaren samt ända till Örsunds-å kotnma att framgå öfver en landtunga af endast omkring l|- mils bredd. Deremot kommer densamma genom sin anläggning öster om meranämnde (järd ali blifva tillgänglig ej allenast för en mer än dubbelt så stor folkmängd, ulan ock för transportgods frän ett betydligt vidsträcktare område.
Efter långvariga, under flera dagar pågå - Den 15 Februari e. m. 101 ende debatter vid 1840 års Riksdag, beslöt R. o. Ad. alt val inom Ståndet skulle antagas såsom grund för dess representationsrätt vid en blifvande reform. De män, hvilka hufvudsakligen bidrogo till det beslut, R. o. Ad. då fattade, hvilka då ledde Ståndets öfver - läggningar, voro lika på erfarenhet, hade grånat under parlamentariska strider, och voro lifvade af en varm fosterlandskärlek. De hyste -den fasta förhoppning, att den grundval, de då lade, skulle blifva beståndande, samt alt deras efterkomlingar icke skulle vägra alt infria det löfte, som R. o. Ad. med stor pluralitet då afgaf. Med smärtsam förundran har jag funnit, att en af dessa män numera i frågan ändrat åsigt, men jag för min del kan icke svika det en gång gifna ordet. Stånd redan förkastat det förslag, som nu utgör föremålet för R. o. Adis öfverläggning, och det således med skäl kan anses icke löna mödan att ingå i pröfning af dess detaljbestämmelser, så är det måhända icke olämpligt alt söka fästa R. o. Adis upmärksamhet på vigten af det beslut, R. o. Ad. går-alt falla. Delta beslut är nemi. af ganska stor betydenhet, icke allenast såsom ett uttryck deraf, att R. o. Ad. fortfarande vidblifver sin vid 1840 års Riksdag uttalade afsigt, att, för tillvägabringande af ett förbältradt representationssätt, upoffra den personliga sjelfskrifvenheten, ulan äfven derföre, alt ett annat RiksStånd, hvilket under föregide Riksdagar hyllat åsigler i denna fråga, som äro i fullkomlig strid med dem R. o. Ad. förfäktat, genom sitt beslut öfver ifrågavide förslag visat, att Ståndet slutligen medgifvit alt detsamma medför en icke obetydlig allmän förbättring af det nnvaride tillståndet.
Uti cfc Norra och Vestra orterna, Dalarne, samt några Bergslager, der en del a£ Tjenste folkel tillika med Boskapen öfver Sommaren vistas vid de så kallade Fäbodar, ofta på flera mils afstånd från Bostäderna, skulle betydliga olägenheter inträffa i afseende på hjordavård och vallgång, om Tjenstefolket skulle bortflytta i Juni månad; och enahanda biefve förhållandet på de Orter, der stora utmarker nyttjas till gemensam betesplats för flera Hemmans och Byalags kreatur. jBesv. och Ekoni TJtsk. Betankanden. På de ställen, fler en del af Innevånarne nrödsakas söka uppehälle medelst arbete utom Orten vissa tider på året, såsom t. ex. Fryksdals Harad i Vermland, några. Socknar i Dalarne, med flera Provincer, skulle flyttning i Juni månad blifva högst besvärlig och olämplig. 6:0 Som i flera Landsorter den osed redan börjat insmyga sig, att Tjenstehjon, heldst da gifta, söka undandraga sig årstjenst, i hopp att genom Spanntalströskning eller andra betings-arbeten föda sig öfver vintern; sä vore all anledning att befara, det Tjenstefolk^ ombyte i Juni månad skulle ännu mer'skada Jordbruket, och fresta sådana personer att sätta sig inhyses, då de ej allenast skulle under de långa arbetsdagarna och ningen ti Ipreja sig öfverdrifven dagspenning, utan ock kunna hopsamla så mycket, som kunde behöfvas, för att någon tid af året lefva i lättja; och hvarigenom således äfven skulle uppkomma mindskning i Tjenstefolkets antal, och förhöjning i Lönevillkoren för dem, som kunde blifva Lagstadde, och 7:0
Af redogörelsen för det, genom Kongl, brefvet af den 14 September 1843, å handelsoch sjöfarts-fonden till Kollegii disposition anvisade årliga anslag, stort 1,333 R:dr 16 sk., till ersättning för sådana utgifter till Svenskar och Norrmän, hvartill Konsulerne, antingen i anseende till utgifternas beskaffenhet eller svårigheten att derå anskaffa fullständiga verifikationer, ej äro, enligt förut gällande föreskrifter, berättigade till godtgörelse af allmänna medel, hafva Revisorerne funnit, att, jemlikt nådigt bref till Kollegium af den 16 November 1853, Eders Kongl. Maj:t, efter gjord anmälan, hurusom ett större antal medellöse Svenskar, hvilka till Danmark öfverrest, för att der söka arbete, men icke lyckats att sådant erhålla, råkat i en nödställd belägenhet genom de af karantäns-föreskrifterna förorsakade svårigheter för dem att till Sverige kunna återvända, i anledning hvaraf såväl Eders Kongl. Maj:ts Minister vid Kongl. Danska hofvet, som Svenske General-konsuln i Helsingör och vice Konsuln i Köpenhamn samt Polisen i samma städer, tid efter annan, blifvit om understöd af bemälte nödlidande anlitade, i nåder tillåtit, att af förenämnde anslag en summa af 300 R:dr finge till Eders Kongl. Maj:ts förbemälte Minister emot hans qvitto utbetalas, för att genom hans och General-konsulns i Helsingör försorg användas till underlättande af nämnde arbetares återfärd till fäderneslandet; men att någon föreskrift, angående afgifvande af redovisning för ifrågavarande medels användning, icke i högstberörde nådiga bref blifvit meddelad, och att, efter hvad Revisorerne inhemtat, sådan redovisning icke eller från vederbörande inkommit.
Föredrogs å nyo A lmänna Besvärsoch Oeconomie Utskottets Utlåtande N:o ioi, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande N:o 17, angående motioner om upphörande af Stapelstädernas skyldighet att hålla upplag af salt och spanmål. Nämnde Betänkande och Utlåtande biföl los. S. D. Vid förnyad föredragning af Högl. Ridd. och Adelns ProtocollsUtdrag för den 1 dennes, med inbjudning till Medstånden att instämma uti Ridderskapets och Adelns fattade beslut, angående 18 punkten, Litt, f, 21 punkten, Litt. c och d, samt 23 punkten, Litt. c, af BahcoUtskottets Utlåtande N:o 16, till svar å de inom samtlige RiksStåndea framställde, till Utskottet remitterade anmärkningar vid dess under iy.'o 6 afgifne Betänkande, med förslag till hulvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning, fann BorgareStåndet med yttrande öfver denna inbjudning böra appskjutas, intilldess BancoUtskotteis förslag inkommer, till sammanjemkning af RiksStåndens olika beslut, i anledning af omförmälde Utlåtande; om hvilket uppskofs-faeslut BancoUtskottet skulle genom Utdrag afProtocollet underrättas. Från Heder v. Bokdk-Ståkdet. S. D. BancoUtskottets Memorial N;o a3, med förslag till sammanDih. till R. St. Prat. 1834- g Sami. i6. 4f de Häftet, Prot. Ut dr. d. 13, Aug. 1834- jemkning af Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets under n:o 17 afgifne förnjade Utlåtande, angående Bankens öppnande till utvexling af silfver, föredrogs nu A nyo och ansågs icke föranleda till någon åtgärd ifrån BondeStåndets sida. S. D.
På sådant sätt hafva förvecklingar upstått, i det att fjerdingsmännen ansett sig på åtskilliga orter befriade från skyldigheten att lemna kronobetjeningen handräckning, och man har omsider i tolkningsväg funnit sig nödsakad, att ät dessa Konungens och Ständernas skrifvelse!' om fjerdingsmans-befattningens kommunala egenskap, gifva den tydning, att den bestode i kommunernas åliggande till dess utöfning, såsom den ock ursprungligen varit, och ej i något fjerdingsmännens subordinationsförhållande under kommunal-styrelserna, såsom dessa yrkat. Ty om man föreställer sig, att hemmansägarne inom socknen icke skulle vara skyldige att lemna kronobetjeningen handräckning, hvad blefve väl följden? Jo! att nya tjenstemän måste antagas, så att man i st. f. en Länsman inom hvart härad eller n. v. länsmansdistrikt, måste anställa en för hvarje socken; att Statsverket finge bekosta nya löner, hvartill de skattdragande måste lemna anslag; men icke nog härmed, de nödgades äfven lemna pensioner åt alla dessa nya tjenste - 330 Den 12 Mars f. m. mans enkor och barn eller tjenstemännen sjelfve, då de blefve orkeslösa. En annan fördel åtföljer fjerdingsmans-befattningens utgörande af folket, och på hvilken jag anhåller att få fästa R. o. Adis upmärksamhet. Då folket meddelar handräckning åt den administrativa makten, deltager folket i administrationen såsom verkställare af samma makts beslut. Skulle folket härifrån vara fritaget, och serskilte tjenstemän ända ned i den lägsta graden verkställa dessa administrativa maktens beslut, blefve följden otvifvclakligt den, att embetsmanna-korpsen slote sig mera inom sig sjelf, den skulle blifva mera begränsad från folket än den för närvaride är, och sådant vore icke lyckligt. Då nu folket i sista hand verkställer Regeringens och administrationens föreskrifter, är detta nyttigt äfven för Regeringen och administrationen sjelfva, emedan man icke gerna meddelar en föreskrift, den folket kunde befaras vägra att verkställa.
Ulsk. med sådana personer, till hvilkas åsigter i bevillningsfrågor de hafva förtroende, och StatsUtsk. med sådana, hvars tänkesätt i statsreglerings-frågor äro kända och gillade. Huru kan man föreställa sig, att StatsUtsk:s ledamöter skola ega lika stor sakkännedom ronde bevillningarne, som Bevilln.Utsk:s medlemmar, hvilka sednare genom discussioner öfver dessa ämnen samt genom studerande af de stadgar och författningar, som röra desamma, o. s. v., måste anses hafva förskaffat sig sakkännedom och alla de uplysningar, som äro tillgängliga samt erforderliga 140 Den 8 Mars e. ni. Tor pröfningen af dessa frågor. Man kan icke med fog begära, att StatsUtsbs ledamöter skola hafva tid att åt dessa ärenden egna den pröfning de fordra, utan de få nöja sig med den kunskap deri, som erliålles genom att taga kännedom af Bevilln. Utsk:s Betänkm. Jag anser således det vara klart och obestridligt, att en person, som är och kanske under en mängd af Riksdagar varit ledamot af Bevilln.Utsk., måste, naturligtvis under förutsättning ätt han är i besittning af samma omdömesförmåga, som en StatsUtsk:s ledamot, bättre än denna sednare vara i tillfälle att taga kännedom och ingå i pröfning af bevillningsfrågorna, hvilkas behandling utgjort föremål för hans hufvudsakliga riksdagsmanna-verksamhet. Med denna öfvertygelse hyser jag ingen betänklighet att med min röst bidraga till det nu under öfverläggning varande förslagets framgång. Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då redan så många talare yttrat sig i denna fråga, vill jag inskränka mig till att tillkännagifva, att jag tillstyrker förslagets antagande af det enkla skäl, att Bevilln.Utsk., hvars åliggande det är att bereda bevillnings-frågorna, måste deruti ega större sakkännedom och således bättre bedöma dessa frågor än StatsUtsk., hvars tid och verksamhet tages i anspråk af andra ärenden, hvilkas behandling måste med oafbruten och nästan odelad npmärksamhet följas.
St.-r sättas i tillfälle att vinna kunskap om Danmarks sednast.e historia i denna del. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 Den il April - Jag sär ödmjukast proponera om Högloft. Ridderskap pel och Adeln täcktes anflä en Summa af 502 Nd. Banco till detta ändamål; jag t>or att war Riddar ebus-(fasta M denna afgift, och derigenom siuppe w! beswära dean» dre Ständen och Stats-Utstottet att uppfinna nya tillgör^ gar för detta ändamäl. Friherre clcäsiström tilläde nmndteligen den anhällan, att hans Diktamen matte till Riddarehus-Utskottet remitteras. Herr Grefwe» och Ordföranden fragade, om Ridderftapet och Adeln, ej skulle behaga, att genast bifalla Lenna af Friherre beckerström gjorda motion till förmän för Friherre blyerts. Af mänga ropades Ja; men Herr dlorckeostolyo, Ancker,?, ansag cnligast med Fors rnalitctcrnc, akt frägan till Utffottet remitterades, till erhållande af kännedom, huruwida Castan nredgäfwe en sädan utgift. Herr Grefwe» ost; Ordföranden, yttrade sig mcdgifwa, att om Ridderffapet och Adeln det äskade, borde en sädan Rcmist wisterligcir äga rum, men hemställde, dä detta more c» af Ridderskapet och Adeln aldeles beroende Occonomist fräga, densamma icke kunde utan en siik föregäende formalitet bifallas. Herr dlorckcnstolxs, yttrade sig wisterligen ej wilja der» till neka sitt bifall, men ansag endast nödigt, att Ridderskåpet och Adeln förut wore sormeligen försäkrade, om hwad Riddarehus-Catzan, werkeligcn kan käla. Föröfrigt om ej Friherre beckerström widare insisterade pä Remist, wille Herr dlorckeirztvlxe för sin del för sakeus afgörande icke lägga hinder, Fri - §02 Den ii April.
Brefvet af den i3 Mars i83o, grundadt på Rikets åren 1829 och i83o församlade Ständers medgifvande, till samma kassa öfverlåtits de så kallade nådårsoch begrafningshjelps-bespanngarne efter afskedade militäre personer vid arméen, emot lika förbindelser som stats-verket förut ålegat; 2:0 att till civil-statens pensions-inrättning, enligt Rikets Ständers den 2 September 1823 aflåtna underdåniga skrifvelse och Kongl Maj:ts på grund deraf den 27 November t8a5 fattade beslut, anslagits den löne-besparing, hvilken under den så kallade vakansoch förslags-liggetiden dittills tillkommit statsverket af civile embeten och tjenster, som af Kongl. Maj:t tillsättas, äfvensom den löne-innehållning, hvilken, när civil embetseller tjensteman tager afsked, eger rum för efterträdaren under namn af begrafningshjelp, hvarifrån likväl genom Kongl. Brefvet d. 1 1 Febr. 1882, blifvit gjordt det sedermera af Rikets Ständer vid i834 och 1835 årens Riksdag gillade undantag, att nådårsbesparing icke tillkommer pensions-kassan efter sådane embetsoch tjenstemän, som undfå afsked med pension å rikets allmänna indragningsstat; och 3:o att amiralitets-krigsmans-kassan dels genom Kongl Brefvet af d. i3 Mars i83o erhållit den förmån att, enligt Rikets Ständers dertill lemnade bifall, uppbära den under namn af begrafningshjelp innehållna löne-besparing för Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o 7. 15 sådane embetsoch tjenstemän, med hvilkas befattningar delaktighet i denna kassa är förenad, emot samma skyldigheter, som statsverket förut ålegat, dels ock genom Kongl. Brefvet af d. i5 Februari 1841 undfått rättighet att tillgodonjuta vakansoch liggelids-besparingarne efter afskedade embetsoch tjenstemän vid sjöstaten.
Men då under öfverläggning härom olika meningar blifvit yttrade, hafva vid anställd votering, 2:ne Stånd ansett den årliga anslags-summan bora blifva i ,500 R:dr, hvaremot de hittills directe af Nummer-Lott erimedlens utbetalte 200 R:dr borde indragas; men de Qtne andra Stånden varit af den tanlta , att enär det hittills lemnade bidraget från Nummer-Lotterimedlen skall upphora, bor deremot årligen Stats-anslaget till Akademien blifva 1700 R:dr; och får Utskottet dessa olika meningar till Riksens Hoglofl. Ständers afgörande anmäla. Kongl. Maj:t har derjemte föreslagit, att på denna Hufvud-Tittel måtte uppforas det hittills på extra utgiftsfonden anviste anslag, af 900 R:dr årligen för ett Riks-Musaeum, som blifvit formeradt af Hof-Marskalken Friherre Paykulls under vissa villkor till Staten ofverlåtne Naturalie Samlingar ; och har Utskottet härvid i-nhemtat, hvad Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref till Kongl. Stats-Contoiret, af den 8 Decemb. 1819» forordnat, att sedan Kongl. Maj:t i Nåder funnit lämpligt, att de Stats-Utskottets Betänkandcn. i465 såsom början till ett Riks-Musaeum utaf HofMarskalken Friherre Paykull aflemnade Naturalie-Samlingar skulle uppställas uti de dertill af Vetenskeps Akademien, uti dess hus, upplåtne rum komme, i anledning af Akademiens anmålan om anslag af nödige medel till kostnaderne för ifrågavarande Samlingars vård och underhållande; ifrån och med 1820 års början följande anslag dertill att uppföras, nemligen: Lön eller arfvode för en Intendent, åt hvilken Vetenskaps
N:o 34, i anledning af väckta motioner, om ändring i nu gällande föreskrifter, dels i afseende å läkarebetygs bekräftande med edelig förpligtelse och dels om användande af edgång i allmänhet; bifölls", och N:o 35, i anledning af väckt motion, om förbud för utländningar att med handelsvaror kringresa i landet; bifölls. Från Hederv. Bonde-Ståndet. S. D. Föredrogos och remitterades till Stats-Utskottet: Ro Kongl. Maj:ts Nådigä Proposition, angående försäljning af åtskilige Kronan tillhörige byggnader och tomter i Götheborg samt försäljningsmedlens användande till nya artilleri-förråds-byggnaders uppförande derstädes; 2:o Dito Dito angående pensionsfyllnad vid afskedstagande! för 2:dre Bataljonsläkaren A. B. Michaelsen", 3;o Dito Dito angående pension åt Regements-kommissarien J. L. Aberg vid afskedstagandet; 4:o Dito Dito angående ifrågaställd utsträckning af nämndemäns rätt till skjutsoch traktaments-ersättning för syner och andra förrättningar, jemte vid föredragningen deraf afgifna yttranden; 5:o Dito Dito angående utbyte af indragne Pukslagare-bostället Hvetlanda Tho masoch Kullagårdarne emot Häradshöfdinge-bostället Repperda Drakegården i Jönköpings län; 6:o Dito Dito angående tilldelande af pension från allmänna indragnings-staten åt Läkaren vid straffoah arbets-fängelset i Malmö, Christian Henrik Andersson; 7".o Dito Dito angående rättighet för Bataljons-chefen vid krono-arbets-korpsen, Majoren Jonas Gabriel Schander, att erhålla pension å rikets allmänna indragningsstat; 8:o Dito Dito angående försäljning af det så kallade materialhuset N:o 274 i Kalmar stads vestra qvarter; 9:o Dito Dito angående förhöjning af de Länsmännen tillkommande pensioner å allmänna indragnings-staten; 10.*o Dito
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt nu, under eliscussionens lopp, det öfverläggningspiotocoll från BondeSt. inkommit, som blifvit åberopadt i Ståndets för en stund sedan upplästa prot.utdr., och vore det tillfälle för dem af IL o. Ad:s ledamöter, som önskade deraf taga kännedom, att det göra. Hr Printzensköld, Carl: När man jemför nppbördsverkels gång i afseende på uppbördens indrifning under den tid, då, i följd af R. St:s begäran, K. M. hade afskaffa! stämmoböterna, med det sätt och den ordning, som nu vid uppbördens inbetalning iakllages; så skall man finna det resultat, att dessa böter i ganska väsendtlig måtto bidragit till ett ordentligare erläggande af kronoutskyIdema, hvilket isynnerhet gäller om de små skattebidragen, i afseende hvarå la sk. utgöra ett ganska väsendtligt straff för underlåtenheten att i rällan tid erlägga bidraget. Det är således, på sätt TJtsk. erkänt, af ganska stor vigt att denna utväg bibehålies för att tillvägabringa en ordentligare leverering af skatterna. Jag kan deremot icke med Utsk. dela den tanke, att stämmoböterne skola för de lägre skattebeloppen nedsättas, på sätt Utsk. föreslagit. Erfarenheten har nemi. ådagalagt, alt det isynnerhet är dessa små skatters indrifning, som åstadkommer det största besväret och tidsspillan för kronouppbördsrnännen. Det är då nödvändigt att böterne stå i sådant förhållande till sjelfva skattebeloppet, att den skattskyldige finner med sin fördel förenligt att vid skatternas erläggande iakttaga den ordning förfättningarne påbjuda. Detta har äfven blifvit anmärkt af Hr von Hartmansdorff, som ytterligare utvecklat skälen derför; hvarföre jag instämmer med honom, att stämmoböterne för de lägre skatterna 366 Den a3 Januari f. m. celi till och med beloppet af 11 r;dr h:co blifva sådana de hittills varit.
Memorial N:o 18. 3 skyldighet befriades, utan densamma skulle blifva i ordets fullaste mening för kommunens medlemmar gemensam, anser Utskottet sig ega anledning yördsamt hemställa, att Rikets Ständer, — Presteoch Borg are-Stånden med frångående af deras redan fattade heslut, — mätte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta utarbeta och nästkommande Riksdag meddela förslag till sådana förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, att dessa åligganden blifva för medlemmarne af kommunen, efter billiga grunder, gemensamma. Stockholm den 25 Maj 1866. Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1866, kl. 12 midd. Memorial, i anledning af återremiss utaf två punkter i Sammansatta Lagsamt Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets Betänkande N:o 4, angående väckta motioner om förändradt röstberäkningssätt vid prestval, äfvensom vid tillsättande af folkskolelärare, orgelnist, klockare och annan kyrkobetjening. Vid föredragning af ofvannämnda Betänkande har Borgare-Ståndet funnit för godt att till Utskottet återremittera de begge sista punkterna af detsamma, uti hvilka 4 Sammans. Lagsamt Allm. Besvoch Ekon-Utsk. Memorial N:o 18.
Hinna de dervid uppkomna anmärkningar icke att i behörig ordning af vederbörande afgöras, kunna de anmärkta oriktigheterna, obehindradt år, från år fortsättas. När nu, såsom händelsen varit t. ex, med Södra Korrektions-inrättningens räkenskaper, de, alltsedan flera år tillbaka, dervid gjorda anmärkningar ännu icke hunnit pröfvas, och tillfälle alltså lemnats redogöraren alt under denna längre tid ådraga sig en betydligare ersättnings-skyldighet, i händelse anmärkningarne, vid deras slutliga afgörande, skulle dertill föranleda; så inses lätteligen, att ett sådant förhållande kan för Stats-Verket blifva i hög grad äfventyrlig!, samt att det är af vigt, att, till förekommande deraf, genomgripande förändringar i tid lillvägabringas. Revisorerne sakna derföre icke anledning tili den hemställan, att dessa Inrättningars förvaltning mätte på ett emot ärendernas mängd och vigt svarande sätt varda ordnad. Ehuru således bristande tillsyn och deraf uppkommen misshushållning i betydlig mån bidragit att höja den för fångvården belöpande kostnaden, kommer dessutom alltid den anslagssumma, sorn för densamma utgår, att synas större, än den i sjelfva verket är, så länge icke vid fångars användande vid allmänna arbeten, fästningsbyggnader m, m., arbetsförtjenst får, på sätt tillgår vid arbeten för enskilda bolag och personer, tillgodo-räknas anslaget för fångars vård och underhåll. Dessa arbeten för Statens räkning utföras nu, med undantag af dem, som äga rum i Carlskrona, utan ersättning till nämnde anslag, hvarigenom det går miste om en detsamma tillhörande inkomst, och andra titlar åliggande utgifter, isamma mån, visa sig mindre, än de i sjelfva verket äro. Revisorerne anse derföre någon ersättning böra bestämmas för fångvårdsanslaget vid de tillfällen, då fångar till arbeten för Statens 23 178 räkning användas, på det att en tillförlitligare grund för beräkningen af kostnaden för sjelfva fångvården måtte erhållas.
Om särskitle Taxerings-längder öfwer Bewillningsmedlen hitlils icke blifwit upprättade, samt serMlte Debet-Sedlar Utfärdade har likwäl efter hwad Stats-Utstottet har flg bekant, Bewillningen under sin Allmänna Titul alltid blifvit särskild redowisrd och icke pä någor sätt med Stars eller andre Almänna medel sammanblandad; och hwittet hädanefter synes med desto större lätthet böra kunna iakttagas, som Bewillningen efter mera enkla grunder kommer att taxeras. Stats-Utskottet inser wäl lika med Herr F-iherre Stael von llkollstom, angelägenheten deraf, att redogörelsen för Bewillningen med all skyndsamhet warder granstad, men Stats-Utstottet will förmoda, att om noga uppsigt hälles deröfwer att wederbörande inom ben tid Förfartningarne utstaka, med deras redogörelse räkningar inkomma, granskningen af reste räkenskaper med erforderlig skyndsamhet torde kunna rverlställas uti Kongl. Kammar-Rätten, sedan söramålen derstädes genom förlusten af Finland i bety. delig matto blifwit minskade, samt Nevi.onen af Bewillnings Taxerings-Langderne destutom icke kan blifva sä »vidlyftig, och fordra sä mycken tiv, som förut, dä denna Revision nu mera kommer att in strän - iz6o Den 26 Zebrukri!. fk> änkas egentligen till ziffran och icke får sträckås till pröfning af Taxeringsmännens ätgarver eller stelswa grunderne hwarefrer Bewillningen ar beräknad och päförd. Ett sarffildt Revisions Contors inrättande skulle derföre i Stats-Utskottets tanka, icke medföra någon wäsentelig ny! ta sioarande mot den dertill erforderlig kostnad; hvarförutan det torde wara lämpeligast, att alla Redogörelse Räkningar öfwer Allmänna medel, i anseende till den gemenskap, de med hwarandra kunna aga, pä ert och samma ställe granskas.
R:dr; b) att staten skall vara berättigad att inköpa jernvägen med alla dertill hörande verkstäder, lokomotiver, machiner, vagnar, fordon och andra tillhörigheter efter 25 års förlopp och inom en tidrymd af femtio år från banans öppnande för allmänna rörelsen; men att, om dylik inlösen icke inom nyssnämnda 50 år eger rum, slaten skall vara sin lösningsrättighet förlustig; samt c) att bolagets förbindelse att ersätta staten hvad som densamma, till följd af sin åt bolaget meddelade garanti af en viss årlig inkomst af jernvägen under ett bestämdt antal af är, nödgats utbetala, först skall vidtaga efter 25 års förlopp och ej inträda förr, än under de år, då vinsten af företaget komme att öfver - Expeditions-Utskottets Förslag till rind. Skrifvelse, N:d 232. 757 stiga 8 procent å det för jernvägens anläggning och underhåll nedlagda kapital. Det andra alternativet åter, föreslaget af handelshuset Palmer Mackillop Deni et Camp. innehåller: att, emot uppfyllande af den i inom. litt. a) uti lista alternativet för bolaget stadgade förbindelse, i afseende å jernvägens fullbordande m. m., staten lemnar bolaget garanti för en årlig inkomst af 102,000 R:dr, utgörande 5 procents ränta å den beräknade koslnads-summan, deraf likväl endast 4 procent eller 129,000 R:dr borde beräknas såsom ränta och 1 procent eller 32,400 R:dr afsättas till amortering, hvarefter, sedan denna garanti fortfarit uti 40 år, jernbanan kostnadsfritt skulle tillfalla staten och blifva dess tillhörighet, med undantag af rörelsematerielen, eller lokomotiver, machiner, vagnar, m. m., hvilka efter mätismanna ordom borde af staten inlösas.
Circulairet den 12 November I812* är vordet åndradt, utan att denna Lagförändring eller, Lagförklaring blifvit af Riksens Stander pröfvad elier godkänd, på sått 87 och 88 §• §• Regeringsformen föresk ifva , föreslå^; att till förekommande fir framtiden af de menliga och vådliga händelser* att Allmänna Lagen varder förändrad utan Riksens Sländers medgifvande under flere på följande Riksdagar, samt utan att deras Justitise Ombudsman , eller Allmänheten som skall iakttaga denna förändring , vet att den eger rum, Riksens Ständer ville hos Kongl. Maj.'t i underdånighet anhålla, att ingen Lagförklaring må utfärdas, utan att Allmänheten derom medelst offentelig Kungörelse underrättas; samt att inga Lagförklaringar måtte beslutas, utan att Riksens Ständers Justitise Ombudsmans utlåtande deröfver varder infordrat, till stöd för hvilken Motion Herr Von Hartmansdorff vidare anfört, att lika som Justitia? Car.Cslleren genom sin plats i StatsRådet* då Justitise ärender der föredragas, år i tillfälle att yttra sig öfver förekommande Lagförklaringar, så synes åfven Justitise Ombudsmannen böra ega tillfälle dertill, så mycket mera, som honom i 18 5 af dess Instruction är ålagdt, för Riksens Ständer tillkännagifva, om han finner någon Lagförklaring vara olämplig, eller under namn af förklaring ny Lagstiftad, samt att, om ga Lagutskottet! Bttånkanien. han får se orsakerne till Lagförklaring från dess ursprung, så varder han desto bättre i stånd, att deröfver fälla ett rigtigt omdöme i sina framställningar till Riksens Ständer, och följaktligen , att gifva en de» sto grundligare ledning åt deras beslut. Vid öfvervägande af hvad denna Motion innehåller, anser Utskottet sig först böra erindra, att då 87 och 88 § §• i Regeringsformen bestämt, af hvilka Ämbetsmän Konungen bör vid ny Lags stiftande eller förklaringars utfärdande öfver den redan gällande, taga råd, synes det icke vara Riksens Höglofl.
Uppläst hos Ridd. och Adeln d. r; Junio Prest-Ständer deni; Borgare-Ständetd. i; » - , BoNde-Ständet d. t; Riksens Ständers Stats-Utskstts Betänkande, angående -e af Lsnglr Maj t ästad - Den rz Junst 625 Wade, Stats-Anflag undet Riks-Sta Lens Åttonde Alfwud-Titul. ^Eti Andra Puncten af Kongl. Majus Nådiga Proposition till Riksens Ständers Stats-eltskott om Stats-Werkets tillstånd och behof, har Kongl. Mast i Nader vttcat "Sig sinna uti Steus-Ulgifternes fördelning under wissa Hufwud-Tittlar en saker grund för förwaltningen och det tjenligaste medel, at medelst noggrant iakttagande af de såmedelst bestämde grantsor, stärka förtroendet till densamma; Men ta till Utgifter, som bero af föränderlige warupris, och derföre sa wäl som för andra orsaker, icke kunnat utsättas till bestämdt belopp, de i Staten förstagswis uppförde Summor bliswa otillräckeliga och bristerne ej kunna af besvaringarne pa andra till Hufwud-Titeln hörande utgifter godtgöras, sa blottställdes Förwaltningen att antingen brista i ersättningen eller öfwerskrida föreskriften. Det förra wore obilligt och ledande till ovrdningar; det sednare förknippadt med answar och stridande mot det angelägna ändamål som åsyftades. En del pa Förstag i Riks-Staten upptagne utgifter funnes wara af sadan beskaffenhet, änssönt de för Färstags-Summan ingått i hwad för Hufwud-Tiruln i et för alt blifwit faststäldt:
Med afseende å verkställigheten af Bankens vid innevarande riksdag beslutade förändrade organisation, kunna intill nästa riksdag Fullmäktige, jemväl Banko-Utskottets Memorial, N:o 89. 9 Jemför 2 mom. oförändrad. Jemför 58 § oförändrad. Jemför 59 §. »Understyrelsen läte biträdde af Advokal-fiskalen eller Banko-fiskalen i verkets alla undersökning». Jemför 60 § oförändrad. Bih. till B. St. Prot. 1853 & 185i. 6 jemväl utan hinder af de allmänna föreskrifterna om vissa lefnadsoch tjenste-år, på pensions-stat, med åtnjutande af hela lönen såsom pension, förflytta den eller dem af verkets nuvarande tjenstemän, som befinnas sakna förmåga att nya eller tillökade göromål inom verket öfvertaga och bestrida. Skulle åter någon af vaktbetjeningen före uppnådda, bärofvan föreskrifna lefnadsoch tjensteår finnas al sjuklighet urståndsatt eller eljest oförmögen att längre gagna verket, ega Fullmäktige, att, efter noggrann pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall, honom på pensions-stat förflytta, med bibehållande under sin öfriga lifstid af en årlig pension motsvarande högst tvåtredjedelar af lönen, och i öfrigt lämpad efter den afgåendes tjenstetid inom verket, och under tjenstgöringen derstädes ådagalagda förhållande, samt större eller mindre förmåga att kunna till sin bergning sjelf bidraga. 6:o. Vid beräkning af tjensteår afses den såsom ordinarie och extra-ordinarie i ej mindre Bankens, än annan statens tjenst använda tid. 7:o. Cnderstyrelsen läte, före utbetalningen af hvarje qvartals löne-belopp, genom någre bland dess ledamöter, biträdde af Advokat-fiskalen, i verkets alla under samma styrelse lydande afdelningar och kontor noga efterse, huru sysslorna under loppet af nästförflutne 3:ne månader blifvit bestridda, och anmäle hos Fullmäktige resultatet af denna undersökning. 8:o.
Äfven i AVetterstedts betänkande af den 16 januari 1S14 föreslås att norrmännerj skulle få * >konstitutionell frihet och egen beskattningsrätt ». Se Sch. B. IX. 57.Anker fick ett afgiordt nej, och depatationen, som, trots ett deremot riktadt förbud, lyckats komma in i London, blef helt skymfligt arresterad och förvisad från landet. Engelska ministéren stod fast vid sina förbindelser, Orlows små intriger kunde icke rubba czarens vänskap för Sverige, och de andra båda makterna voro lika bestämda. Allt det tal, som norrmännen både då och sedermera fört om faran för Sverige af en ändring i åsigter hos de allierade är idel löst prat, utan sannt innehåll, likasom deras påstående om kronprinsens och Sveriges rädsla för det svåra motstånd, som Norge skulle göra. Detta veta de också ganska väl, fastän det ligger i deras * intresse att skjuta dessa påståenden framför sig till stöd för sina anspråk på en likställighet i rättigheter för hvilken de icke vilja åtaga sig motsvarande skyldigheter. Nej, grunden till kronprinsens medgörlighet var af helt annan art. Carl Johan, som i följd af sin endast åt militärlifvet eg-nade uppfostran, saknade nödiga statsmannainsigter, såg icke någon fara i upprättandet af ett statsförbund, i stället för en helstat, då detsamma i allt fall hade ett enda öfverhufvud, som, efter den erfarenhet napoleonska tiden gifvit honom, kunde, när han så funne för godt, omgöra sakerna. Derjemte hade han, sedan unga år, en viss sympati för frihet och nationalitetens ratt; han kände sig bunden af de löften och proklamationer, som straxt efter Kielfreden afgifvits angående Norges konstitutionella frihet, och framför allt lät han uppskrämma sig af få-kunniga vänners intalanden om faran af ett omslag vid Wieu-kongressen till förmån för konungen af Danmark (således icke till förmån för Norge), och emot honom, uppkomlingen, samt af en hvälfning i Sverige, der Prins Christian en tid hoppades blifva tronföljare, med Norge till hemgift.
Utdrag af 1S62 års räkning öfver det, genom Kongl, brefven och Sj öfarts-fon flen beviljade anslag till godtgörande af Sven - Debet, Balans från år 1861. Behållning i kontanta medel Uppdebiteras Inkomster. Af Kongl. Konvoy-kommissariatet anordnade medel Summa R:dr Riksmynt 3,510 3,523 15 Stockholm af Kongl. Kommerse-koIIegi den // September '18-413 och flen 6 i tig asti IV.5V, af Handelsske och ST or ske Konsulers utgifter för Svenske undersåter Kredit. A fskrifning af de till Svenske och Norske Konsuler gjorda utbetalningar, för hvilka ersättning icke erhållits, Balans till år 186 3. Behållning i kontanta medel Riksmynt Summa R:dr 3,323 61 3,523 15 Kammar-kontor den 13 Oktober 1864. E. O. Leyonmarck. — 11 Kongl. Vetenskaps akademiens underdåniga utlåtande öfver en af Rikets Ständers Revisorer år 1864 gjord framställning. Stormäktigste, Allernädigste Konung! Genom nådig remiss den 1 sistlidne Oktober har Eders Kongl. Maj t anbefallt
2:o ^.ll kiders lvoiigl. ^lgj:t, nli lVäiligt I-rek gk deii 21 drili 1836, lgektg körklgrg, gil, gom k.derg lvori»!. I>1gj:l, under den 14 Oeeemlle,' 1833, redgn 41 reda» lie-dutat att, t 8tället sol' den ä 8tat Iiesmtlige H^jl6örd8lllailnoll i 4:de I^ögderiet al Xerike8 I^ä», etleiIdelie oell (särtsöga l3erg8l3g6r8 Härader, e» Xrouosogde oell eil I3ärad88krisvare 8ku11e a»8tälla8, me» dä jemväl ilrägakom»a Itegleriilge» al' t^ogderierne i l6ä»et leke än»» Iruuilit tilt verli8tälligIlet 1les«>rdra8, tille Itctei'8 Xo»gI.
— Här har blifvit sagdt af en person, att någon ledamot af Ståndet skulle hafva för afsigt att förlänga riksdagen. Ett sådant omdöme är nog inqvisitorisk!, och kan passa uti den inqvisitoriska pressen, men ej på Riddarhuset. — Jag anhåller annu en gång, att Hr von Hartmansdorff ville afstå från votertn, på det att icke dylika yttranden genom hans fortsatta yrkande deraf måtte kunna lå någon näring. Frill. Boye: Då jag lill den värde ledamot, som begärt votering, vänligt framställer den begäran, att iian ville afstå derifrån; så ber jag honom såsom skäl dertill få anföra, att han just genom sin envishet att yrka denna votering troligen får det missödet att se sin mening förfalla; åtminstone förklarar jag för min del, att jag voterar med oppositionen, icke derföre att jag tror, att Hr von Hartmansdorff har orätt i saken, men derföre att jag anser frågan högst obetydlig och honom hafva orätt uti att begära votering. Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Hr von Hartmansdorff, som begärt votering, hvilken contra-propos. han yrkade; att domina af Hr von llarlmansdorffs första yttrande, förmodade Hr Landtm, lians mening vara, att intet tillägg skulle äga rum vid skrifvelsen om äskande af den 4;de månaden, och att R. o. Ad. således skulle instämma med PresléStåndet. Hr von Hartmansdorff: Då det nu är min rätt att uppgifva coplra-propos., så yrkar jag att den måtte blifva ingen annan än den jag förut begärt, nemi. vidblifvande af R. o. Ad:s beslut. H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Äfven jag anser, alt det formenligaste hade varit, att R. St. vid detta tillfälle hos K. M. endast hade begärt den förlängning af riksdagen, som de äga rätt att äska; ty frågan om ytterligare förlängning beror på ny anmälan.
N:o 196. vuftTiieSn* 155 Penningar. * Riksmynt. Indelta Räntor enligt markegång på förslag. S p a ii iii å I Indelt, på förslag. Mått. Värde å 2 R:dr kubikfoten. Oindelt. Mått. Värde förslagsvis ä 2 R:dr kub.-fot. Summa. Riksmynt. Kubikfot, k R:dr ö. Kubikfot, k. Skrifvelse /V.-o 196. ladelia räntor enligt markegång (anslagna ät l:e Landtmätaren) komma att i utbyte inot kontant anslag, indragas til! kronan, i den män löneregleringen blif\it verkställd. O' O • C C1 Förslagsvärdel ä dessa räntor, utgörande enligt 1855 ars Riks-stal 14,509; 48. ökas med 2,877: 61. oell ulföres nu verkliga värdet, jemlikt Kongl. Proposil. lill (11,591 Ibdr 19 sk. b:kn) 17,387: 9. För Socken-kartors upprättande; Reservat i o n s-ansin g Öfverst Al hållare-Einbelet: Lands-slalerna i Länen: Penningar: Sedan, med tillämpning af hvarje läns särskilda, utaf Kammar-Kollegium fastställda markegång under åren 1845—1854, största delen a! lie ål. Landt-slaten anslagna Indelta Räntor oell Indelt Spatimål numera blifvit, i utbyte mot kontanta löner, indragen till kronan, sä utgör, jemlikt det utål Siats-kontoret pä Nåd. befallning upprättade förslag till nya lönings-staler, samt enligt den s. k. Stats-liggaren, nuvarande kontanta anslaget för Lands-stalerna, med tillägg af Lnndshöldingnrnes penninge löner, en summa af 617,687: 24. Tillkommer ny anvisning till förbättring af Lands-staternes lönevilkor 344,488: 00. 962,176: 14.
När tu wilt köpa tagh lort i tin handh Och åkalla så tin hielpess man, Så skall iagh lagha thz skall så synas Som thz woro penningar fijna. Men när thz kommer i hanss taska Skall thz åter wara träck och aska. Glorela. Å kiära Karick lär migh thetta, Jagh giffwer tigh både hatt och hetta. Karick. Giör thz iagh nu bedher tigh om Ästu min tiänarinna from. Huadh tu aff mig äska will Skalt tu bekomma, iagh sägher tigh till. Glorela. Huru skall iagh på watnet gåå At iagh ey borte wara må. Karick. Med thenna smörielse tigh omsmör, Sädan tu ey fruckta töör. Henne bruka så länge tu leffwer, Then iagh tigh för inthet giffwer. Och uppå ryggen tu skriff titt namp Så skall tu komma oskadd fram. Glorela. Smör tu migh, iagh kan ey skriffwa. Så måste tu stilla bliffwa. Glorela. Å skende tigh Gudh så tu mig hijar! Vthaff nesslor min arss fast klijar. Karick. Thet will iagh snart bota tigh, Hålt vp särken hasteligh. Glorela. Hoi! jw länger, jw wärre tu medh migh faar. Låt migh gå och pröffwa then konst, Som thu migh nu lärdhe om sonst. Karick. Eya, nu går som iagh will At käringen gör sitt bästa till. Så plägar iagh många förföra Och i helwetes eldh in köra. Tu käringh skalt och få tin deel Om min konst migh slår ey feel. Actus II. SOSTRATA. THORELA. Sostrata. Hör Thorela tagh hijt min kappa. Jag will nedh till stranden trappa Och see huadh thz i watnet flyter, Hoo weet om iagh nogot gott hitter.
Len >6 dennes anginge!, hade Borgare Ständet bestutit, det kanco Utstottet stulle ekbälla föreskrift, at af Lanllens medel godtgöra de Lil Riks - Den 19 Maj. 19Z RiksDisconten förfallne län: hwad ffuteligen angar privar läns uptagande af Statswerket, hade Borgarc-Ständet iLmitterLt denna fräga til Stats-Utskottet. Dexutatiouen aftradde, pä öfligt sätt beledsagad. Uplästes följande Utdrag af krotocoiiet i ÄZälloff. BorgareStändets plenum den 17 Maj 1809. S. D. Sedan, i anledning af Hans Kongl. Höghets Hertigens och Riksföreständarens igär afton til Talemannen ankomne och i dag uti ätandets nienum upläste Nädiga Skrifwelse, angäende skyndsamt afslutande af Ständernas under öfwerläggning förehafwande högst wigtiga ärender, och anskaffandet af de til Rikets fredande och försmak nödige medel, Borgare-Ständet för sin del fattat det beslut, at öLnco
I hufvudsakligt syfte af hvad sålunda blifvit yrkadt, har Utskottet ock ansett sig böra föreslå väsendtliga förändringar i detta kapitel. Den i ämnet, nu gällande lag, Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, hvarifrån någon annan hufvudsaklig afvikelse icke i förevarande förslag skett, än att straffarbete allena och icke tillika böter stadgats såsom straffpåföljd för stöld, var den första af de större reformer inom vår brottmålslagstiftning, hvarigenom den nyare kriminalrättens principer i någon vidsträcktare mån hos oss adopterades, — och den hos mången då rådande föreställning om den alltför öfvervägande mildheten i frihetsstraffen måste föranleda lagstiftaren till en skärpning i ansvarsbestämmelserna, som eljest måhända icke ifrågakommit, likasom jemväl farhågorna för latitudsystemet synas hafva föranledt till ett detaljerande i föreskrifter, som gjort uppställningen af lagen något invecklad. Åsigterna hafva sedan dess förändrat sig, — och det är derföre som Utskottet ansett sig kunna föreslå dels mindre stränga ansvarsbestämmelser i vissa af de i detta kapitel upptagna fall, dels ock en något förenklad uppställning i fråga om åtskilliga qvalificerade stölder. Den af ålder med vår lagstiftning införlifvade princip att skilja emellan stöld och snatteri har så mycket mindre kunnat komma i fråga att uppliäfvas, som, om än en sådan skilnad må synas mindre rationel och gränslinien alltid måste blifva i viss mån godtycklig, det allmänna omdömet likväl stämplar den för stöld straffade med en vanära, som det är af vigt att afvärja från den i mindre mån felande, den der eljest skulle blifva så godt som utstött från samhället och föras allt längre in på hrottets väg. Denna omständighet har ock föranledt Utskottet att föreslå höjandet af quantum furti från 5 R:dr, hvilket belopp ända sedan år 1734, oaktadt penningevärdets fall, varit i vår lagstiftning qvarstående såsom gränsskilnad, till 15 R:dr, hvilket belopp närmare motsvarar värdet af de tio daler, som år 1734 i detta afseende bestämdes.
Under målets behandling inom Utskottet bar jag varit, och är fortfarande, äf den mening, att 114 § Regeringsformen, som talar om Rikets Ständers privilegier, icke är tillämplig i detta fall, der fråga endast är om en Stapelstädernes föi mon, eller rättighet, om man så vill kalla den mångenstädes hardt tryckande tolags-afgiften. Man vet ock, att tolagen till stor del tillkommit efter utfärdandet af nyssnämnde Regeringsform, som i 60 § förbjuder monopoliers fastställande, till förmon för vissa corporationer, äfvensom att Kongl. Maj:t eger rätt att höja och sänka tolags-afgifterne, utan Rikets Ständers hörande, ja till och med att medgifva anläggning af nya och upphörande af äldre stapelstäder. Min oförgripliga tanke är således, att ofvan citerade 114 § ej kan i detta mål med något skäl åberopas, och, ehuru ombud för 3:ne städer, anser jag mig dock förpligtad att icke handla och rösta annorlunda, än såsom en representant af Svenska Folket. Då nu Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet grundar sig på föregående Ständers egen begäran, finnér jag det minst sagdt besynnerligt, att densamma nu röner ett sådant motstånd. Det har ej kunnat nekas, att genom antagandet af det för Rikets Ständer nu framlagda förslag, de trafikerandes fördel skulle i hög grad befrämjas, minskning beredas i städernas förvaltnings-kostnader, med ett ord, att både stapelstäderne och det allmänna skulle vinna deruppå. Men man fruktar, att, om staten öfvertoge tolags-uppbörden och anvisade städerna vederlag, representationen i en framtid kunde vägra utgifvande af ersättnings-beloppet, eller, i afseende derå, vidtaga förfoganden, som stridde mot stapelstädernas nu egande förmoner. Sådant befarar icke jag, så länge samhällsordningens bestånd utgör och måste utgöra högsta syftemålet för hvarje medborgares, och synnerligen representantens, sträfvanden samt dessas handlingssätt bestämmas af rättskänslan och förnuftet. Att misströsta derom vore detsama som att gifva allt förloradt.
Björnstjerna här i största korthet anfört, men hvilka skulle kunna ännu vidare utvecklas, att det af honom föreslagna tillägg till det nu föredragna mom:t är lämpligt, men jag tror likväl, Den 11 April e. m. 161 likväl, att det skulle kunna finnas andra medel, sorn kunde leda till samma ändamål, och skulle vara enklare, hvad redaktionen beträffar. Så skulle jag t. ex. vilja föreslå, att slutet af detta mom. erhöll denna lydelse, »dels ock i öfrigt It. o. Ad:n rörande angelägenheter.» Om ordalydelsen af mom:t blefve så förändrad, synes det mig som om lt. o. Ad:n derigenom finge tillfälle att lill öfverläggning och beslut företaga ärenden, hvilka röra R. o. Ad:n, ehuru icke gemensamt. Jag vill härpå anföra några exempel. Om en enskild person skulle göra sig den otacksamma, ehuru särdeles lofvärda mödan att skrifva en historia öfver R. o. Ad:n och derför sökte understöd, så vore det ju en angelägenhet, som icke rörde R. o. Ad:n ensamt, utan äfven en enskild person, eller om R. o. Ad;n skulle vilja eller kunna så utsträcka siri välgörenhet med afseende å fromma stiftelser, att R. o. Ad:n ville stifta stipendier och pensioner äfven för oadliga ätter, så vore äfven det en fråga, som rörde dels R. o. Ad:n, dels andra samhällsklasser, eller om R, o.'Ad:n ville anslå medel till vetenskapliga expeditioner eller andra dylika ändamål; jag har nu anfört endast några få exempel, som för det närvarande fallit mig i minnet, af de 100 eller tusen sådana, som kunna upptänkas. Jag hemställer, huru dylika frågor skulle kunna algöras, om man bibehöile den stränga och trånga ordalydelse af mom:t, som Utskit föreslagit. Jag Ilar velat förutskicka dessa anmärkningar, innan jag framställer något bestämdt yrkande, ty jag kan möjligen under diskussionens lopp förena mig i Gr.
Utaf dessa 800 rotar blefvo likväl sedermera, jemlikt Kongl. Brefvet den 11 Juni 1830, 200 disponerade lill bildande af ytterligare en sqvadron kavalleri på 100 man, sedan rotehållarne för 100 nummer förklarat sig beredvillige att, i stället för karl, hålla fullt tjenstbar häst, samt för densamma bekosta utfodring under möten och mönstringar, så att fältjägarnes liela styrka inskränkte sig till 600 man. Ehuru omfattande än dessa åtgärder voro, funno sig likväl de roteringsskyldige dermed icke tillfredsställde; och å deras ofta upprepade klagan har fästats det nådiga afseende, att Kongl. Majit, i och för rustningens och ro - 23 teringens understödjande, vid olika tillfällen täckts anslå högst betydliga penningebelopp, dels af besparade beklädnadsmedel och dels af statsmedel, sorn Ständerne på derom gjorde framställningar för ändamålet anvisat. Slutligen bar Eder Kongl. Maj:t med Rikets Ständer beslutat, att, med åläggande för Jemtlands soldater af samma skyldigheter som Kronans indelta manskap i det öfriga Riket, vare sig i krig eller, i hänseende lill arbels-kommenderingar, under fredstid, provinsen skulle ånyo lill rotering indelas; och blef under den 22 Maj 184G nådig Instruktion utfärdad för de kommitterade, som hade att roteringen verkställa. Innehållande samma nådiga Instruktion bland annat: att frän rotering endast skulle undantagas Militieboställen, som af militäre tjenstemän skola inneliafvas, Komministrars eller Kapellaners, Klockares och ringare Kyrkobetjentes boställen, Kyrkors små hemman, torp och lägenheter, hvilka äro Kapellaner och Klockare, såsom boställen, upplåtne; Gästgifvaregårdar som allt sedan 1734 roteringsfrihel åtnjutit; — sådane små lägenheter, hvilka hvar för sig icke kunde efter skattläggningsgrunder med -rVdels mantal jemföras, samt icke redan roterade posthemman, i den mån postforsling utgjordes; hvarefter, jemlikt Kongl.
So § stadgar, att det fordras bägge Statsmagternes gemensamma bifall, för att åstadkomma ändring i Indelnings-vei ket, så följer deraf klart, att, om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition afslås, förblifva Jemtlands Rustoch Rotehållare utan biträde. Jemtländska folkets bergning beror på denna frågas afgörande, hvarföre mig synes, att några tusende Rdr om året under en kort lid är af ringa betydenhet, då en .provincc derigenom kan räddas från undergång. Öfverdrifven sparsamhet vore i delta fäll en verklig misshushållning.” Af Eric Nilsson från Jemtland: ;'Om och huruvida det tillhör HögJoflige Utskotten att afgifva Utlåtande i anseende till hvilka grunder för nya rotel ingen i Jemtland böra inom provincen följas, antingen skatfetalet eller hemmansvärde, öfverlemnar jag till Rikets Höglofläge Ständer att afgöra. Emedlertid har jag ansett mig skyldig yttra mia öfvertygelse; i den saken. I afseende på verkställigheten anser Kongl. Maj:t, på sätt liongi. Statssami Occonwnie-Ulsk&Uens Betänkande N:o 29. Collegierne föreslagit, den enklaste, minst kostsamma, och lill ändamålet snarast ledande utvägen vara, att hemmanens taxeringsvärde dervid tages till rättelse.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Utslcs förevar:de Betänk., ropades Nej, och uppå derefter framställd propos. blef detsamma af B. o. Ad. afslaget. Föredrogs, men bordlädes ånyo, uppå begäran af Hr von Kock, Nils Samuel, Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., m. fl. ledamöter, Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs d. 28 sisth Januari på bordet lagda Betänk. af väckt motion om uphörande af mätarepenningar för stenkol, stenkols-stybb och coakes, som till Riket införas. Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedaunämnde d. 1 dennes på bordet lagda Utlåt:n och Mern.: JYS 9, öfver en af Guldoch Silfver-arbetaren P. G. Fernlund gjord ansökning om ersättning för å Banko-auktion inköpte panter, hvilka sedermera befunnits vara af oädel metall-komposition; M K öfver ett af Handlanden M. E. Bahr gjordt accordsanbud: och M 11, i anledn. af f. d. Notarien B. J. Bergers ansökning om understöd och pensionstillökning. Föredrogs Calmar läns Hushållnings-sällskaps d. 4 dennes på bordet lagda underd. skrifvelse till K. M. af d. 12 Febr. 1853, i fråga om åtgärders vidtagande till besparing af stängselskyldigheten jemte Utdr. af Prot., hållet vid Landtbruksmötet i samma län d. 6 Juli 1852. Då Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle, att dessa handlingar, på sätt Frih. Raab, Adam Christian, vid deras inlemnande begärt, finge remitteras till LagUtsk., anmälde sig och yttrade Ilr von Hartmansdorff, Au g.: På hvilken grund kan en efter motionstidens slut väckt motion remitteras? 392 Den 8 Februari.
Lades pä Bordet. Ul« »73* Den 27 November. Utdrag af P-vkocollet hållit i Högloft R:os-rsk«pet och A elns plenum den 4 November i8oy. S. D. Dä hoS Hoglaft. Ridderskapet och Adeln, i anledning af stadgandet > Regerings-Formens 75 Z., fräga bi-swit wäck: huru Riddcrsk.ipet och Aoelus Deourerave wid Markegängs Taxors sättande böra utses, har R.dderjkapet och Adeln Veröfwer stadnat i följande besiui: 1 §. Ingen annan, än inom Länet boende och derstädes saft egendom ägande fullmyndig Adelsman kan till Deputerad »vid Markegång Tuxors upräclande wäija eller blifwa wald. I idelningshiswande myndig Adelsman, som inom Länet bor och derstädes fast egendom äger, ware äfwen behörig att »välja och lolifwa wald, Skads-egendom anses ej i AdelsmanS hand såsom fast egendom. 2 §. Hvar och en sä q ialificerad Adelsman som i §. sörestkrifwer, äge en röjt, chwad hans egendorn ar större eller nrindre. z Z. Minst sex weckor före den af Landshöfdingen faststälde bag ull MarkegänqS-T-.xans uprättande, läte han af Predikstolarue kungöra, att »ill wal berättigade Adelsmän böra inom 14 dagar derefter till honom insända deras skrifteliga vota, innehållande de kwänne Adelsmäns namn, hnulka han till Depnrerade utser.
Men denna OfverDirektörens hemställan har icke vunnit framgång, utan i stället har, i likhet med hvad jag yrkade i afseende å de statistiska arbetena, man begärt att, för ifrågav:de karteverks fullbordande, ett visst belopp måtte öfverlemnas till K. Då detta fullkomligt öfverenstämmer med mina åsigter anhåller jag att hvad StalsUtsk. i denna fråga föreslagit måtte varda af R. o. Ad. bifallet. Hr Fährm us, Johan Fredrik: Det är icke utan obe hag, som jag nödgas besvära R. o. Ad. med ett svar på den anmärkning om inkonseqvens, som den siste värde talaren framställt. Jag tror mig dock icke behöfva säga mera än att det statistiska embetsverket är till sin beskaffenhet varaktigt, hvaremot det nu ifrågav:de arbetet är beräknadt att kunna afslutas inomen icke särdeles aflägsen framtid. Följaktligen eger icke samma förhållande rum i de anförda begge fallen. Hr Cederschiöld: Jag har alldeles icke förbisett den anmärkning, som nu blifvit framställd af Hr Fåhraeus, men jag får fästa upmärksambeten derpå, att Sockenkarleverket aldrig de facto blifver afslutadt, dels till följd af de af mig nyss omnämnda naturförändringar och dels till föijd af de förändringar, som jordytan undergår genom odlingar. Då man således en gång börjat med ett karteverk, måste man ständigt göra förbättringar deri, och verket kommer således aldrig att helt och hållet afslutas. Hr Printzensköld, Carl: Skulle den sats, Hr Fåhraeus 344 Den 23 September e. m. framställt såsom svar på Hr Cederschiölds anmärkn., göra sig gällande, så skulle man äfven med mycket fog kunna påstå, att GeneralLandtmäteriKontoret icke borde vara upfördt på ordinarie stat. Ty utgår man från den åsigten, att ett karteverk verkligen kan fullbordas, så torde väl äfven det karteverk, hvars uprättande åligger nämnde Kontor, äfven i en framtid hinna fullbordan.
Och ännu mera meningslöst är det, att jag aldrig blir mig själf igen. Ibland om nätterna drömmer jag, att jag gär ensam pä vår gata och väntar på en, som aldrig kommer. Och ibland — rätt ofta — drömmer jag, att allt är som förr, och att lyckan ej dött, att vi båda gå ensamma i en värld, som finns till endast för oss, ensamma med vår kärlek och rika och lyckliga som inga andra. Jag drömmer också, när jag är vaken. Jag väntar på benne. Jag vet, att hon är borta, och att hon ej kominer igen. Men jag väntar ändå, jag kan inte annat än vänta — fast jag vet, hur meningslöst det är. » * * * Han följde mig fram till Stortorget. Men han hade nu åter blifvit tyst och inbunden. Det var endast på deras egen gata, han kunde tala. Oeh jag tyckte naturligtvis, att jag var ett dumhufvud och en dålig kamrat, som inte kunde gifva honom till afsked annat än de dumma orden: » Vänta ett år, få vi se, hvad du då tänker om saken. » När jag nästa kväll for söderut, såg jag honom stå på samma ställe, där tåget korsar Storgatan, och se upp till de upplysta kupé- erna. Han kunde inte låta bli att vrida om knifven i sitt sår. A f andra stadsbor hade jag fått höra, att han på sista tiden blifvit betydligt angenämare än förr, mera tillgänglig och sällskaplig. Han arbetade mycket, mera än det egentligen ansågs passande i det lilla samhället. Han festade också, som sed och bruk voro — han var inte längre någon enstöring som förr. Och det tycktes ej gå någon nöd på honom. Jag återsåg honom, som sagdt, pä Gästis. Han var språksam och bullersam ocb ostentativt vänskaplig. Han påmiote mig ej om den höstkvällen, dä han var sentimental för mig, och då han beklagat sig som ett barn. Han ville Dog ha den aftonen utestruken ur sitt lif. Jag fick inte veta, hvad han nu » tänker om saken ». Inte heller, om han ännu drömmer om den där gatan, som han en gång ej var ensam om. Mot koleran.
Brottet stall straffas enligt 6 Cap. Missgernings-Balken, vch Skriften confisceras. 8:0 Smädliga uttryck om Rikets Embelsoch Tjenstemän, i och för Embetet. Brottet stall straffas ester allmän Lag gno Smädliga, förgripliga, eller kill osämja med främmande Magter syftande omdömen och yttranden vm samtida Nationer eller Stater, med hwilka Riket är i fredligt förhållande, om deras warande Ofweihtt. Regering och Regeringssätt, höge Embetsman och Sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar. Förbrytelsen stall straffas enligt 6 Cap. c §. Missgerning» - Balken, jemförd ined Kongl. Förordningen af den 2° Jan. 1779. Är Skriften ej smädelig eller förgriplig, men genom densamma missförstånd med Utländsk Maat sig yppadt, ma den utan Rättegång kunna confisceras. o:o Allt kungörande i tryck af hwad som röker Statens a fardc warande underhandlingar med främmande Magcer, eller eljest af Konungens i sammanhang med dem tillernade bestut vch afsigtcr, samt Dess Ministrars, Rads, och Sändebuds wärf, vm det ej ster med Regeringens tillstånd» eller med officiel tillåtelse. Förbrytelsen straffas i likhet med - Den 22 Juni 78; Hwad i föregående moment stadgadt är. Sker sähant kungörande af den, som Konungens vch Statens hemligheter betrodde mo, straffes brottet enligt 4 Cap. 5 8- Mtssgecnings. Balken, och l bada fallen confisceras Skriften. liw 'Angripelser mot Mild man, hwilka a ara ga, elier för dess borgensen namn och rygte förkknliga äro. Brotten ffaffas efter 62 Capitl. Missge-nings - Balken, och warde dessutom Skriften confisccrad.
Men här synes mig en sådan utgallring af mindre nödiga motiver svårligen kunna äga rum, ty några sådana äro ieke framställda, utan Utsk. säger blott att det föreslår ett stadgande af den och den lydelsen, — och detta i temligen tydliga ordalag, att blifva gällande för den itrågavarde statsreglerings-perioden och icke längre. Om man nu bifaller de af 272 Den 21 Mars e. m. Utsk. föreslagna vilkor, om hvilka ingen discussion ännu ägt rum, så följer ju deraf att Exped.Utsk. vid upsättandet af den underd. skrifvelsen måste följa den tankegång, som i de af StatsUtsk. begagnade ordalag finnes uttryckt, nemi. att vilkoren omfatta nästa statsreglerings-period; och kan man icke bestrida att vilkoren äro inskränkta till denna, så måste de förra naturligtvis förfalla då den sednare uphör. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 Den 12 December e. m. 601 bär medgifvit, att man icke känner Skogarnes beskaffenhet och vidd. Man har sagt , att denna bristande kännedom är en försummelse af Jägeri-betjeningen. Det må äfven så vara , men det är åtminstone ett skäl för bifall till Herr af Robsons reservation , helst det måtte vara ett allmänt interesse, att känna, hvad Staten äger, innan man beslutar att afhända Staten något deraf. Jag tillstyrker således , att Herr af Robsons mening må af Ridderskapet och Adeln vinna bifall med den modification jag föreslagit. Grefve von Rosen j Jxel: Då jag nu ber att få förena mig i den reservatjon, som af Herr af Robson mot Utskottens Utlåtande blifvit afgiEven , så har jag redan yttrat min mening, hvarföre ock, då så mänga talat i detta ämne, jag icke skulle vara vidlyftig i hvad jag nu går att anföra, om jag icke genom exem ^•i kmiiiy u^iu, ju u'ii munin hill urul bättre utan sämre, sin egendom, än den som Staten vårdar. Herr von Hartmansdorff har redan omtalat ställningen i Småland, hvilket fullkomligen instämmer med sanna förhållandet.
Fredrik, den 12 dennes e. m. på bordet lagde Motion, att CanalDirectionerne må anses skyldige ärsätta de vid dem arbetande Soldaters arbetskläders slitning m. m, 2:0 Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den 12 dennes e. m, på bordet lagde Motion, att de till och från ÖfningsLäger roar-^ cherande trupper måtte tåga såsom i fält med tross, och hvarje afton uppslå deras tält m. m. 3:o Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, den 12 dennes, e. m. på bardet lagde Motion, angående ålsk ill ige föreskrifter, hvilka vid utfärdande af Pass bora iagltagas. Den 29 December f. m. 4:o Grefve Hamiltons, John, den i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion angående inrättande af MunicipalSty reiser i Länen. Bevillningssamt Allm. Besvärsoch EkonomieUt skotten : Herr Anckarswärds, August, den la dennes e. m. på bordet lagde Memorial, angående medel lill Fårafvelns upphjelpa lide. RiddarhusUtskottet: Herr Rothliebs, Carl Fredrik, den ia dennes e. m. på bordet lagde Memorial, angående inköp af framlidne CommendeurCapitainen Friherre af Klerkers Genalogiska Samling. Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes klockan tre eftermiddagen. In fidem Protocolli, O. J. Lagerheim. Måndagen den 29 December. Plenum kl. half till Sex Eftermiddagen. Herr Hjerta, Gustafj hade inlemnafc följande, som upplästes: Jag anhåller, att få utveckla Motiverne till mitt den 12 dennes f. m. gjorde Den 29 December e. m. Förslag till LåneReglemente för RiksgäldsContoiret. Föreskriften i ira Afd. §. 1 stödjer sig, på sätt af denna §. synes, uppå 72 §. Reg.- Formen, som allenast medgifver Creditsedlars utställande af Banken.
Enligt 11 §. i Kongl» Majits Nådiga Instruction för Kongl. KammarRätten den 21 Junii 181-4». bade» efter det balance-räkningar upprättats» målet blifvit af Kongl. Krigs-Collegium till Kongl» Kammar-Rättens pröfning öfverlemnadt, och hade Kongl. Krigs-Collegiuin bland annat-tillkännagifvit, dels att inventeringar årligen blifvit verkställde uti de Brattström anförtrodde cassör» utan alt anledning till cassa-brist försports» dervid» till Slats-Utskottels Berättelse N.-o 3x5. utrönande, att elen ena fondens tillgång icke skulle betacka en annans brist, alltid den contanta behållningen på en gång för alla enssorne sammanslagne blifvit uppräknad; dels alt Karaereraren Dahlerus genom Banco-attester och öfrige handlingar styrkt, att Arlillerie-Departementets bela cassabehålhring innestod uti Rikets Ständers Bank elen 16 Dec. J83o, hvaraf således vore uppenbart, att baiancen icke under bristande tillsyn blifvit efterhand åsamkad, utan tillkommit genom brottsligt tillgrepp några få dagar förrän den yppades. Sedan derefter ej allenast fråga blifvit vackt, huruvida aine uti baiancen inbegripne från Utrednings-Departementet till Artillerie-Departementet anordnade summor, tillsammans 18,002 R:dr 25 sk. B rst., borde anses såsom till det senare Departementet behörigen levererade, då de icke blifvit genom Ulrednings-Deparlementets försorg i Banken för Artillerie-Departementets räkning insatte, eller huruvida dessa 18,002 :R;dr 25 sk. 6 rst. vid nämnde förhållande borde anses såsom balance å Utrednings-Departementet; utan ock sistbemälde
Ehuru jag anser det vara alldeles principlöst att tillåta sedelemission på hypothek för creditiver, alldenstund dessa böra till bankens egna lånehandlingar, får jag dock tillkännagifva min öfvertygelse, att privatbankernes tillvaro kommer alt häraf mycket bero, emedan det är ganska säkert att deras vinst sedermera icke skall blifva så mycket afundad som nu, enär den, genom borttagande af rättigheten att få beräkna cassacreditivs-hypotheker, såsom fond för sedelemission, betydligen kominer att förminskas. Jag är dock icke, såsom Hr Aminoff, af den öfvertygelse, att creditivrörelsen derigenom skall försvinna, emedan ingen privatbank kan undgå, oaktadt vinsten skulle blifva större genom discontering, att bibehålla creditivi örelse, enär genom denna rörelse det mesta riksmyntet inflyter, och den bank, som later bedraga sig genom större vinst af discontering, gjorde i sanning illa och komme att häröfver känna ånger i afseende på liksmyntscassan. Jag kan alltså icke instämma med Hr Aminoff, utan biträder Utsktns förslag. Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då åtskilliga anmärkntr blifvit gjorda vid i morn., det torde blifva nödigt att framställa särskilda propos:r å de olika momenten, hemställande Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade bifalla i mom. i 9 §:n. Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej. Hr Aminoff: Jag anhåller, att det af mig föreslagna tillägget måtte framställas till antagande, d. v. s. i öfverensstämmelse med BorgareSt:s beslut, dock med den skilnad, att det skulle vara a5 proc. af aclieteckningen i stället för 4o procent. Hr von Hartmansdorff: Sedan Utskms betänk, är utan tillägg bifallet, så ser jag ej luiru det skall vara möjligt för Hr Aminoff att få propos. framställd på det af honom föreslagna tillägget, med mindre han begär votering och i den vinner de flesta rösterna för sin mening. Hr Aminoff:
Åkerhjelm, Fritz; , 1872. Hr Wallencrona, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf; Allmänna Besvärsoch Ekon.Utskottet: N:o 1992. Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph. Vidare öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i LagUtsk. efter N:o ig43. Hr Bergenschöld, Erik Johan; och befanns dertill hafva blifvit utsedd: N:o 1884. Hr Hummelhjelm, fullm. Frih. Åkerhjelm, Knut. Gr. Frölich, David: H. R. o. Ad. torde erinra sig, alt i sista plenum blef beslut fattadt på Hr Landtnäs fram - Dein 29 April f. m. 383 ställning till Ståndet, rörtde tind. skrifvelse till K. M., om riksdagens förlängning efter den 6 Maj ytterligare en månad, och att detta beslut blef till Exped.Utsk. afsändt, i afsigt att Utsk. skulle uppsätta förslag till denna und. skrifvelse. Ett sådant förslag ligger nu på It. o. Ad:s bord, och jag anhåller vördsamt, att Hr Landtm, ville inhemta Ståndets yttrande, huruvida det lillåtes, att detta mål nu genast föredrages, då R. o. Ad. nogsamt lärer inse angelägenheten af, att ett hastigt beslut i ämnet fattas, då blott några dagar återstå af den 3:dje månaden efter riksdagens början. Föredrogs Exped.Ulskts mern. N:o 7 till H. R. o. Ad. samt Högv. PresteSt., angtde en af de båda öfrige RiksSt:n yrkad anmälan uti en afgående und. skrifvelse om riksdagens förlängande en månad. Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag anhåller, att så väl R. o. Ad:s, som de öfriga RiksStrns beslut i detta ämne mätte för R. o. Ad. uppläsas, samt att derefter få tillfälle yttra sig.
Ehuru qvinnorna äfven i barnåren äro flera samt männernes äfventyrligare arbeten, hvaraf en del äfven äro för helsan skadligare, otvifvelaktig! föra mången af dem till en förtidig död, torde dock det anmärkta förhållandet i någon mån kunna härledas från en del arbetares oordentliga lefnadssätt och begifvenhet på starka drycker, hvartill männernes sysselsättning samt flera tillfällen till dåliga sällskaper genom kroglif kunna gifva anledning och hvilket sedan lätt blir en vana, som alltid undergräfver helsan, och icke sällan leder till sådana brott, hvilka skilja dem från samhället. Begäret efter starka drycker samt förbrukningen deraf kan visst lyckligtvis sägas i allmänhet vara i aftagande, och då den anmärkta skillnaden emellan personernes antal af olika kön inom länet nu är något mindre än den tillförene varit, torde detta förhållande kunna få antagas såsom ett bevis, att ofvan anmärkta mindre ordentliga lefnadssätt bland en del arbetare är minskadt, ehuru ännu visserligen icke alla af ifrågavarande arbetare kunna sägas hafva upphört att begagna sig, på ett för sedligheten menligt sätt, af den ymniga tillgång på bränvin, som tillförseln deraf från andra orter lemnar till mycket lågt pris, och oansedt det beklagligen ännu måste medgifvas icke 8 allenast att bland dem, för hvilka omåttlig bränvins-förtäring blifvit en vana, bibehåller sig oförminskad denna last, hvarförutan få brott och lagöfverträdelser skulle vara till; utan äfven att förbrukningen af kaffe bland en del qvinnor och andra dyrare drycker hos åtskilliga af den arbetande klassen tilltager. Ett minskadt användande af dessa ^utländska varor vore, åtminstone vid menliga handelskonjunkturer, lika mycket att önska, som en inskränkning i tillförseln och gårdfarihandel med bränvin från andra orter otvifvelaktigt skulle blifva för orten gagnelig. Då arbete hos andra inom eller utom orten är att räkna såsom en huf vudsaklig binäring för en betydlig del af länets befolkning, borde tillgång på arbetsfolk icke kunna här saknas.
I anledning af det gjorda yrkandet, att KronoBecjente icke må ega att, utom Landshöfdinges föreskrift, meddela några Påbud, få Utskotten erinra, att KronoBet)ente endast ega att verkställa Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnanden, samt att någon rättighet, att sjelfve meddela föreskrifter til! efterlefnad, annorlunda än pa grund af gällande Författningar, icke är dem tillagd; hvadan, örn sådant inträffat , det år ett missbruk, som, i behörig ordning öfverklagadt, icke lärer sakna nödig rättelse; förmenande Utskotten således denna omständighet icke påkalla någon Riksens Högloff. Ständers åtgärd; hvilket äfven torde vara förhållandet med den väckta frågan, om förvarandet i Kyrkorne af alla Kungörelser och föreskrifter, till åtlydnad för hvarje Läns innevånare, enär ofvannämnda Kongl. Förordning om Sockenstämmor och KyrkcRåd äfvensom äldre E^örfattningar redan derom meddelat nödige föreskrifter. Hvilket allt, jemte några Ledamöters särskilda meningar till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlennäs. Stockholm den 29:de Maji 1823- Vidväg af Protocollet, hållet hos Riksens Båglofl. Ständers Lagsamt Lagutskottets Betänkaitdstt. Alhniimm Besvärsoch Ekonomim Utskotts Plenum den 10 Maji 182.3. S. D. Upplästes Lig" samt Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskotténs sammansatta Berednings förslag till Betänkande, i anledning af väckte frågor, om öfverseende och förbättring af Rikets Oeco» nomiska och PolitieFörfattningar, samt om Landshöfditigarnes rätt att utfärda Vitesförbud m. m. Under öfverlaggnirtgen hårom yttrade: Herr
Sahlgren kunnat uppresa åt sig, hvilken ät honom ärligen hemhär mångfaldiga i armodet suckande föräldrars tysta välsignelser och 150 frän undergång och okunnighet räddade barns varma tacksägelser. Utom omnämnde landtegendom, som betaltes med 100,000 d:r sp., deponerades i R. St. bank ett lika stort capital, eller 100,000 d:r sp., hvilket skulle blifva en för everdeliga tider stående fond för barnhuset. Direct. Sahlgren lemnade således denna välgörenhetsanstalt tvenne lika stora vingar att utsträcka till nödlidandes räddning, och hvilka han naturligtvis ansåg böra kunna någorlunda lika bidraga till att rufva de värnlösa , som samlats under dess skugga. Men banken klippte snart den ena vingen och betog barnhuset derigenom möjligheten att, i den utvidgade scala det eljest kunnat, utsträcka sin verksamhet. Banken betalar nemi. ä de insalta 100,000 d:r s:mt icke större ränta än 060 r:dr 32 sk. b:coscdlar, emedan banken år 1777 i sina räkenskaper förvandlade summan frän 300,000 d:r k:mt, hvilken myntsort derförut varit använd i bankens böcker, till 16,666 r:dr 32 sk. b:co, utan afseende på att summan blifvit insatt i silfver. Det är detta förhållande jag, såsom disponent öfver Östads barnhus, ville framlägga till li. St:s allvarliga behjertande, under hopp ali det för framliden ej skall, sorn hittills, inskränka de å barnhuset hulpna barnens antal med 40 ä 50 under hvad de, enligt testators gåfva, kunde vara. Verk - Den 17 Aug«st i f. m. 243 liga förhållande!., som jag bär torde få upplysa om, är, att ungefärligen detta antal ansökningar årligen måste afslås, i anseende till bristande medel.
Bet torde val i afseende härå invändas, att desse officerare hafva rum sig anvisade i kaserner, men då man af 52 veckor är tvungen att begagna permission 41 veckor med betydlig minskning i sine löne-inkomster, så torde det, med hänseende till behofvet att söka ersättning för denna löneförminskning, blifva en ren nödvändighet att utbyta kasernen mot annan bostad. Oaktadt af mindre vigt, torde det doek jemväl böra anmärkas, att såsom afdrag å nuvarande löner upptagits de frivilliga bidragen till musik-korpsernes underhållande, utan att det blifvit ifrågasatt, att dylika afdrag äfven för framtiden kunde komma att ega rum. Äfven uppgiften å löne-beloppen fordrar alltså troligen en icke så ringa jemkning; och ur sigte får ej elier lemnäs, att en stor del af befälet vid den nuvarande arméen, genom jordbruk och andra sysselsättningar, är i tillfälle att förskaffa sig biförtjenster, hvartill det föreslagna garnisonslifvet skulle lemna föga eller intet tillfälle. En stor del af indelda arméens yngre officerare, vanligen provinsens barn. erhålla lill en stor del hos vänner och anförvandter både bostad och uppehälle, och det är endast detta förhållande, som förklarar möjligheten deraf, att de, med si ne små otillräckliga löner, kunna draga sig fram. Utskotten tro sig i det föregående hafva visat, att, i afseende på nu-« rrterisk styrka och försvarsförmåga, det är serdeles problematiskt, huruvida det föreslagna systemet är fördelaktigare än det nu gällande; att i afseende på kostnaden^ stora jemkningar måste göras i de framlagda beräkningarne, och alt det dernäst är tvifvelaktigt, huruvida ens någon besparing skulle komma att ega rum; att, i afseende på den af författaren framlagda jemförelse emellan officerarnes löner efter den nuvarande och efter den föreslagna organisationen, äfvenledes rättelser äro af nöden, och att, ehuru lönerne i alla fall attalia fördelaktigare efter det nya systemet, vår armées egendomliga förhållanden likväl orsaka, att skillnaden ej blir så stor, som den på papperet svnes.
Sedermera fann man att åtskilliga malversationer ägde rum vid tullbehandlingen, emedan varor förtullades efter lägre belopp än det 'lagligen bestämda, och då insåg man, att, ehuru varans värde var den rätta grunden, man borde öfvergå till ett annat system, nemi. vigtsystemet. Således är denna Grins upgift icke något skäl för tolagens afskaffande. Den enda åtgärd som af förändringen i systemet bör blifva en följd i afseende på beräkningen af tolagen, består deri, att man reviderar föreskrifterne om tolagen och dervid följer samma grund som blifvit antagen för tullens bestämmande; men att förklara det tolagen skall ingå i tullsatsen på de här upgifna skälen, visar huru ytligt man öfverväga saken. Grin har sagt, att dessa värden tagas på en höft. Så tillvida kan detta vara rätt, sorn, då vigten tages till grund eller man ingick på vigtsystemet, man öfvergaf ett närmare skärskådande af varuvärdet, som borde utsättas i Tulltaxan; men Grin misstager sig ganska mycket, om Grin tror att man vid Tulltaxans upgörande under den tid då tullbehandlingen verkställdes efter varans värde, icke med största sorgfällighet inom Bevilln sökte utreda det egentliga och verkliga varuvärdet. Således kan man icke af Grins anförda skäl hämta ringaste anledn. att till ett sammanföra tolagen och tullsatsen. Grin måtte icke hafva riktig kännedom om förhållandet, då han omtalat den stora olikheten i de olika städernes tolagsproc. Utaf den reservation som åtföljde Betänk, hade Grin likväl bordt inhämta, att tolagen icke utgår med någon proc. af tullafgiften, utan efter tullvärdet, och att således den omständigheten, att en stad fått 40 proc. i tolag, icke utgör något bevis att tolagen är större för denna stad än för den som endast får 3 proc, och jag vill äfven ådagalägga detta. Ett Skeppid stångjern, som sliter hamnskoningen betydligt, drager en tull af 24 sk. och tolagen för detsamma upgår icke till mera än 4 sk., och för några lod prima-lärft betalas äfven samma belopp i tolag.
Landtmarskalk, dess utnämnande. I. Landtmarskalkens porträtt, angående målning af. XXV. A. 165, 176. Landtmarskalksklubbens öppnande, angående. I. g. A. 1 r. Landtinarskalksporträtten, om completterande af samlingen utaf. XXVI. 52. A. 64, m3. ( i8a ) Landtmarskalksstafvens öfverlemnande till Kongl. Maj:t vid riksdagens slut. XXVI. 201, 269. Landtmäteriförruttningar, 0111 bestämmande af visst antal sådana, hvartill landtmätare må kunna på en gång förordnande erhålla. XVIII. B. 175. XIX. A. 2/J4- Landtmäteristaten, om pensionsfond åt. Landträntmästare, om befrielse för, från skyldigheten att för remisslage erlägga bevillning. V. 21. R. 72. VIII. B. 148. A. 227. XXVI. E. 114. Landtstatens tjenstemän och betjente, samt förste och andre Landtmätare, angående lönereglering för. I. 2g5. R. 368. E. 3oL — om löneförhöjning för en del af dess tjenstemän. Se Löneförhöjning. Landtslatstjenstemän, angående tvänne kronohemmans i Stockholms Län anslående till boställen för. II. 421. R. /\6o. VII. B. 297. IX. U. 323. A. 38o. X. E. i3. Lannerstjerna, Adolph, yttrande. I. 220. Lannges, S. F., ansökning om prolongation af arrendet å Lunda kronohemman, eller skatteköp derå. Se Arrende. Lappmarken, om understöd till de fattige derstädes. VII. B. i37. A. 5o4. XI. U. 129. XII. A. i38. — om ersättning för forsling af presterskapets derstädes löningsspanmål. Se Ersättning.
Banko för ett ökedagsverke. Anledninga ine härtill böra tillskrifvas, dels det i följd af dessa års ymniga skördar och fördelaktiga konjunkturer för trädvaror uppkomna allmänna välståndet, hvilket, på samma gång det salt den behållne holitien i tillfälle att till sitt jordbruks förbättring begagna lejdt folk, vändt den eljest arbetande klassens håg lill grundande af egna bosättningar, och i sammanhang dermed dess obenägenhet att åt andra arbeta flere dagar i veckan, än sorn erfordras för inköp af de tili billigt pris tillgängliga lefnadsbehofven, och dels i öfrigt ett tillfälligt utförande af flere arbeten af större omfång, nya väganläggningar o. s. v. §• 3. Näringar. a) Jordbruk. Detta utgör, såsom ofvan är nämndt, ortens hufvudsakligaste näringsfång och är i jemnt stigande, hvilket i icke ringa måll bör tillskrifvas jordpossessionernes sammanförande genom Laga Skiften ifrån spridda lägen tili färre och för brukandet bcqvämligare figurer, inom säkra och bestämda gränsor, hvaraf fördelarne allt mer och mer inses och sökas. Den idoge hemmansåboen låter sällan något år gå förbi utan att med odling belägga någon dertill passande lägenhet, under det att hemman, hvilkas egare icke kan tilläggas enahanda epilhet, ofta nog erhålla tillökning i åker och äng derigenom, att större eller mindre delar af hemmanets ouppodlade, men till 15 odling tjenliga mark, emot en köpeskilling, motsvarande rymden och godheten, af ägaren upplåtes åt torpare alt under dess och vanligen hustruns lifstid begagnas, för ali sedermera utan algi fl lili hemmanet återfalla. Dylika odlingslägenheler, färre celi inskränktare inom de mera bebodde dalarne af Landet, linnas deremot i stor myckenhet och af ofta vidsträckt omfång inom Länets nllägsnare Socknar.
I betraktande af nu anförde omständigheter, och då samma gransknings-arbete, som i Ju* stitie-ombudsmans-expedilionen skall verkställas, jemväl åligger tjenstemännen vid Justitie-kanslers-expedition samt vederbörande Advoka(fiskals**embeten, hemställer Utskottet, att den hos Rikets Ständer af Justitie-ombudsmannen gjorda framställning icke må till någon åtgärd föranleda. Stockholm den 3 Aug. 1848. Ank. till Exp.Utsk. den 3 Aug., kl. 6 c. m. Memorial, i anledning af återremiss å förslaget till Ista af delningen af Riksgälds-kontorels nya Reglemente. (Rgs. Aid.) Ridderskapet och Adeln har, vid föredragning af Stats-utskottets Memorial N:o 259, återremitterat sednare delen af 20 § i ofvanberörde förslag, rörande sättet för återbetalningen af äldre kronofordringar; men sorn samma förslag, enligt ankomne protokolls-utdrag, blifvit godkändt af Presteoch Bonde-stånden den 20 samt af Borgare-ståndet den 29 sistlidne Ju‘i, har Utskottet, med stöd af 75 § Riksdags-ordningen, ansett återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda. Stockholm den 3 Aug. 1848. Slals~Utskotlets Utlåtande, N-:o 302. II N:o 302. Ank. till Exp. Utsk. dea 3 Augusti, kl. 6 e. m.
En gifven följd häraf skulle, efter Utskottets tanka, blifva att Rikets kommande Ständer framgent må kunna, för Statens behof, efter godtfinnande disponera allt hvad som enligt bokslut öfverstiger Bankens grundfond, vare sig räntor, capitaltillökningar eller andra Banken tillfallne inkomster för en redan förfluten lid; men deremot icke ingå i några sådana dispositioner, sorn afse anticiperad beräkning af kommande årens intrader. Slutligen får Utskottet anmäla, att af ofvan framställda hufvud punkter, en och annan synts Utskottet så nära röra Bankens förhållande till allmänheten , alt, med kraft af Lag, torde böra och behöfva derutinnan stadgas; hvarom Utskottet anhåller att, efter föregången ytterligare öfverläggning, få inkomma med serskildt Betänkande. Rikets Ständers bepröfvande underställes allt detta vördsamligen. Stockholm den 16 April 1884. mmam 9 mmrnrnmmmtmmmmmm STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834- H Srer till BanccAJ t skottets Bet, No 6. Arik. till Ezp. Utsi. den 19 April Ll. 12 f. Ok Reservationer: Herr Wedberg: "Jag beder alt få antecknadt, det jag ej med min röst tillstyrkt, att Banken skall från utrikes ort ega rätt, emot högre curs Jin pari, köpa Svenskt myntadt silfver, emedan jag anser ett sådant köp gifva anledning lill vinst**speculationer och ocker med Svenska Speciemyntet."
Flere sgmingsvärde näringsidkare hafv» underskrit - Btft Åugust" f. Ht. vit en set, hvari de vitsorda Herr Schwartz'* nit och förtjenster. Jag skall derföre visserligen med min röst understödja tillstyrkandet af ett årligt arfvode för bemälde Herr Professor; men instämmer emedlertid med Herr Ehreobong deruti, att Betänkandet derom bör tills vidare hvila. Äfven jag har, i likhet med flera inom detta Stånd dragit partie af Herr Schwartz’s kunskaper. Fråga är , böra vi göra något för vår Industries framsteg, böra vi begagna de kunskaper och den erfarenhet, aom genom Regeringens försorg hos en man nu till ett sådant ändamål förefinnas? Öfver* Directeuren Schwartz bar icke studerat vettenskaperna för deråt egen skuld, utan för att tillämpa dem i det verkeliga lifvet, ovanligt;» vårt Land, men som vi behöfva och böra dra* ga partie utaf. Hos mig talar endast saken, hvilken jag bedömmer sjelf, och icke efter någon annan; jag skulle i närvarande alund anse ovärdigt, att ledas af eget interesse, eller vilja gynna; jag uppträder blott för allmänt medborgerligt val, för hvilket höga mål den dolda intrigen bör tyatna. Herr von Hartmansdorff, Auga fl: Jag tror åter, att Betänkandet icke bör, på grund af hvad Herr Ehrenborg anfort, hvila iniill dess frågan om det tecbnologiska institutet förekommer. Ty oro detta iustitut af Utskotten tillstyrkea och af Riksens Ständer bifalles, lärer dock dermed ej kunna förenss något villkor eller någon föreskrift, att Kongl. Majt Den i åugust ii f. m. •kulle till Institutets Chef nämna någon viss, af Riksens Ständer utsedd person. Det torde i alla fall ändock vara att förmoda, det Professoren Schwartz, såsom den skickligaste man, här lärer vara att tillgå, blifver till föreståndare för institutet antagen.
Utaf de Ledamöter, hvilka blifvit af Ridd. o. Adeln utsedde att deltaga uti sistlidet års Revision af Stats-Werkets, Bankens och Riksgälds-Kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, hafva Kapilen-Löjtnanten, Friherre Berndt Oscar Stackelberg, f. d Landshöfdingen, Friherre Hans Samuel Knut Åkerhjelm och Ryttmästare!] Gustaf Reinhold Lagerhjelm anmält sig vara hindrade att berörda uppdrag fullgöra; med anledning hvaraf Direktionen till Revisorer i deras ställe utsett Kommendör-Kapitenen, Friherre Fredrik Thure Cederström, Kapitenen, Friherre Johan Wilhelm Stjernstedt samt Kapitenen, Grefve Malcolm Walter Hamilton; och har, sedan den sistnämnde tillkännagifva, det han vore af tjensteåligganden hindrad att befattningen emottaga, Direktionen till Revisor efter honom valt Bruksegaren Gustaf Haldo Stråle. Ibland Ståndets Ledamöter uti innevarande års Revision af samma Werk bär ledighet uppkommit efter Grefve Hans Wachtmeister, som anmälts vara af sjukdom hindrad att deri deltaga, och i hvilkens ställe Kammarherren, Friherre Rudbeck blifvit vald till Revisor. 13 Jemlikt 7 § uti den för Riddarhus-Direktionen gällande Instruktion, har Direktionen dessutom utsett: Till Revisorer och Suppleanter i Banko-Diskontverkct: Revisorer: Kapitenen, Friherre Johan Wilhelm Stjernstedt och vice Häradshöfdingen Ivar Törnebladh. Suppleant: Kapitenen, Grefve Carl Magnus Casimir Lewenhaupt. Revisorer: Kapitenen, Grefve Carl Magnus Casimir Lewenhaupt och Majoren Mauritz Constantin Wolffelt. Suppleant: Kapitenen, Carl Reinhold Blomstedt. Till Revisorer och Suppleanter vid Lånekontoret i Göteborg: Revisor: Kapitenen, Carl Eduard af Chapman. Suppleant: Kapitenen Lars Johan Malcolm Reenstjerna. Revisor: Majoren, Johan August af Petersens. Suppleant: Majoren, Lars Johan Malcolm Reenstjerna. Revisor: Majoren, Lars Johan Malcolm Reenstjerna.
Cavallerieoch DragonRegementernes HästeVacance 24,250 T:r Spannmål . i Enligt Summariske Calculation. 835,349 150,000 I 50 000 16.000 •2,000 60.000 35.000 33.000 14 i 1813 års influtne diUtöfvcr RiksStaten Verst-räntor, hvilka influtne. jRiksSta en icke påräknar. 97,000 Summa 1,378,349 14 Uti Summariske Calculation N:o j äro de särskilde Räntor specifikt upptagne, hvilka uti RiksStaten icke äro påräknade, utgörande Således med förestående Öfverskott . Enligt hvad uti Summariske Calculation N:o 1 inom Column antecknas, äro ännu några Räntor upptagne, hvaraf en del uti RiksStaten äro påräknade, men kunna till deras best ärr % belopp icke calculeras, innan I-andsStatsRäkenskapernes Omslut inkommit, då allt i ett sammanhang uti RiksHufvudboken kommer att 1 pptagas. Stockholm den 23 October 1817. Jac. Fredric Maliem. Med Originalet lika lydande, betygar N. E. Muller. Afskrift. JemförelseCalcul för År I8T4* Jemförelse med hvad StatsVerkets Inkomster uti RiksStaten för År 1814 påräknas och hvartill de efter Summa* riske Calculationer uppgå. TullMedel . . ChartasSigillatseMedel . PostMedel ... Båkoch LotsMedel . ControllStämpelMedel . Krut. och SalpeterförsäljningsMedel . Indragne och och besparde Militiae-, Indelningsoch Boställs. Räntor, hvaraf en del förr ingått till f. d. GeneralFörrådsCassan NummerLotteriMedel ... Cavallerieoch DragonRegementernes HästeVacance Spannmål 24,250 T:r
REDAKTÖR UTGIFNINGSDAGAR: PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR: IDUN DEN UTGIFVARE: HELLBERG fru, Svante Daniel fl. Hwasser, var O c h till det emellertid, när sig i De för dem mera blandade sig tubba gärna de klart för för små barn sig, att lägga sig tidigt sex » e n liten att års stund Men redan afbröts .hennes v a n d r i n g för sådana anledning. dium han upp. som en dylik gudagåfva sig för mottagaren, De bringar har h o n aldrig svikit. Sådana personer v i n n a i rikt mått sina m e d m ä n - niskors aktning förmånen att och sympati; tillhöra af d e m, s o m ha deras närmare krets, v i n n a de djup tillgifvenhet o c h trofast vänskap. i befann rades voro dor de i ett äkta konstnärshem. den framstående hofmålaren och uppfostutomlands. Diisseldorf, Billings där maka, giftermål Elma Billing, född anställd som operan i Stockholm. Stockholm sångerska Dottern, Så bar den 28 maj 1849. d e t a f till L u z e r n. men på franska och tyska. umgängesvänner vid n ä r m a s t f ö l j a n d e år den märktes tiden och under Nils A l m l ö f m e d språk ämnen — Ännu sedan den sina att hennes Hennes att en liten ansågs träda inom nödlögn. nämligen dess heliga än att murar. hos föräldrarna närliga från en dumheter. den där, » undervisning i O m morgnarna hämtades först fick förpå hon litterära o c h konstdenna tid. ganska I det stor skicklighet gästfria Billingska h e m m e t u m g i n g o s emellertid bland andra konststort antal målare, s å s o m Brandelius, Malmström, Rydberg, Troili o c h Wahlberg, o c h denna var naturligtvis fröken i hög grad Billings lust ägnad att fick Scholander, omständighet att under» kludda ». J. men G. för far. målare, att studera målning.
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat. Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom. Och Elihu svarade, och sade: Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig; Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten. Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är. Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt. Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade. Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten, Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män? Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi. Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis; Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar. Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten. Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets? Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla; Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen. Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst. Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga? Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige? Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk. Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Enär bebofvet af oformliga rågångars rötning icke är mindre, då egor å landet möta stadsjord, än då byar och hemman hvarannan angränsa, hafva Rikets Ständer, vid öfvervägande af hvad i andra likartade fall hittills ansetts tydligt och klart, väl icke kunnat finna annat, än att med lagstiftarens mening måste antagas öfverensstämma, att förevarande § skall vara tillämplig ej mindre i den förra, än uti den sednare händelsen; men då bestämdt stadgande derom saknas, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, alt, till undanrödjande af all tvätydighet i nämnda hänseende, ett nytt moment i slutet af ifrågavarande § måtte tilläggas, af följande lydelse; Hvad om rågångs rötning emellan byar och hemman sålunda stadgadt är, galle äfven, då stadsjord möter egor å landet. Rikets Ständer framhärda &c. Stockholm den 11 Januari 1845. Expeclitions-Uiskollets Fardag 111 und. Uppläst och godkänJt hos Ridd. och Adeln den 4 Jan. 1845. Preste-Ståndet den 11 — | Borgare-Ståndet den n — Bonde-Ståndel den i t — Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inköp till Kyrkorna i Riket af en ny upplaga af psalmboken med choral melodierna och messan. (Allm. Besv.- och Ekon.-Utskrs Bet., N:ris 25 och 91.) S. A. K. Under förmälan, att Hofpredikanlen Joh.
Brefvet d. 4 Maji samma år innehölle, det K. M:t, på grund deraf att de PostHemman som äro af Rusthålls natur njuta sin ersättning för Postföringen af Postmedlen, i Nåder pröfvat skäligt tillåta, att Postföringsersättningen på lika sätt må tilldelas de Roteringsdragande Hemmanen i Skåne, samt att således det 1817 för detta ändamål beslutna afdrag icke bör äga rum eller komma att minska ÖfverloppsRo Transport 3og,553: 23. 2. Betänkanden, N:o 155. 431 Transport 309,553: 23. 2. tames bidrag till Roterings-besvärets lättande; K. M:t alltså funnit, att det afdrag för Postförings-kostnaden, som af VacanceMedlen för de 86 ÖfverloppsRotarne skedt från 1816 till och med år 1826, borde restitueras. Härföre utgifne Medel, anvisade å Öfverskotten på StatsVerkets Inkomster hafva år 1827 utgått med 6,046: 27.4. 20:0 Till Elementarskolan i Hufvudstaden, enl. K. Brefv. d. 18 Julii 1827 6,800. — - af hvilka 4>000 Rtdr år 1828 och detta år 2,800 R:dr utgått Några besparingar på 4*deHufvudTiteln hvartill denna Utgift egentligen hört hafva dertill icke lemnat tillgång. 26:0 Till Reseoch Tractamentspenningar för Committerade till granskning af Rikets Allm. Undervisningsverk hafva år 1828 d. 9 Maji af Öfverskotten på StatsVerkets Inkomster blifvit anvista R:dr 4>000- hvarjemte år 1826 för lika ändamål äfvensom till nödige utgifter för Coramitterades sammankomster och arbeten utgått af Reseoch TractamentsAnslaget på 2:dra HufvudTiteln 3ooo R:dr Transport 322,400: 2. 6. 43a Betänkan den, N:o 155.
Hon skref krior, som bebådade kungars och rikens snara undergång, och torkade sin penna på en liten fana af rödt kläde. Hon åt aldrig konfekt eller bakelser — åtminstone icke när någon såg det — och kallade det för klemiga flickvanor; deremot sade hon sig kunna dricka en butelj rödvin utan att det bekom henne något. Vidare uttalade hon vid alla tillfällen sitt förakt för det manliga könet, som hon förklarade att hon aldrig skulle befatta sig med. Det var hennes åsigt, att qvinnorna borde förena sig om att tidigt visa sin fullkomliga likgiltighet för de unga männen; det skulle göra herrarnes högmod så godt. Nu lefde de i den falska tron, att alla qvinnor tyckte om kärlek. Kärlek, pytt! — det var en vara, som var lika osund som konfekt och alldeles icke nödvändig för ens tillvaro. Emellertid egnade samma Maria en känsla, som mycket liknade svärmeri, för sin väninna Dina Kallerström. Det var en mycket vacker flicka med hvad man brukar kalla ett par farliga ögon. Hon hade en utmärkt vacker figur och ett ansigte, som oupphörligt vexlade uttryck. Hennes glänsande, gulbruna hår satt aldrig två dagar i rad på samma sätt. Än var det allra högst uppe på hufvudet och än djupt ner i nacken. I förbigående kastade hon ofta en förstulen blick i spegeln, hur det tog sig ut. Hon egnade ingen synnerlig uppmärksamhet vare sig åt lexor eller lektioner, men hade för det mesta brådt med att skrifva små biljetter, som hon stack till Maria, eller med att läsa något, som hon sjelf gömde i sin bok. Om hon då fick frågan, blef hon rosenröd på kinderna — hvilket klädde hennes fina ögonbryn och glänsande hår särdeles bra. Hon såg eftertänksam, intresserad ut och kunde för det mesta på ett märkvärdigt sätt hjelpa sig ur klämman genom att gissa sig till eller kombinera svaret. I värsta fall hade hon Maria, som var ett af de bästa hufvudena i klassen och som hjelpte henne vid alla svåra tillfällen. Dinas lynne var lika omvexlande som hennes frisyrer. Hon kunde vara så intagande och behaglig, att alla stämdes mildt mot henne, men tidtals så retsam och nervös, att ingen vågade komma henne nära. Några trodde, att hon var förnäm, andra att hon var dum.
Betänkande N:o 50. äfven i skogsbygderna, så att, efter ett eller annat tiotal år, näring finnes för flere personer, ja ibland för flera hushåll, der förut knappast någon menniska varit. Hemman och byar uppstå således af ödemarker, allt lika med hvad förhållandet torde hafva varit i kustlandet. Och den vinst, som Staten derigenom får genom direkta skatter och genom utkomst för en folkmängd, hvilken icke blott kan bygga och underhålla vägar och kommunikations-anstalter, utan äfven i sin mån bidraga till landets försvar, Jean, enligt mitt förmenande, aldrig uppvägas af den behållning, sorn uppkommer genom trakternas försäljning, eller genom deras bibehållande såsom kronoparken med, ett eller annat skogvaktaretorp." ”På grund af nämnda iakttagelser och då, enligt min åsigt, skogens bevarande och jordbrukets framåtskridande bör kunna förenas, helst odlingsbara trakter vanligen ingen duglig skog bära, anser jag att jordbruket i Norrbotten bör fortfarande framför andra näringar befrämjas; att Norrbottens kronomarken ej kunna bättre användas än till nyhemmans-anläggningar, och att skogen säkrast vårdas och ger största behållningen i och med detsamma, som landet blifvit indeladt till hemman, odladt och behygdt, samt öfvergått till enskild skattdragande egendom, och egaren således blifvit intresserad af skogens bevarande. Jag anser följaktligen att inga tilt nyhemman möjligen användbara trakter böra försäljas eller fridlysas från nybygges-anläggningar, utan att dessa böra fä fortgå vare sig på af vittrade eller oafvittrade kronomarker, helst många nybyggestillfällen ännu torde finnas äfven i de afvittiade socknarm." samt 2:o) af Lands-sekreteraren Eurén, som androg: "I afseende på förevarande fråga har jag förnummit, att tvänne åsigter Sökt göra sig gällande, nemligen l:o) den kultivatoriska, lika gammal som lagstiftningen, angående Kronans marker inom länet, utgående från den synpunkten, att kronomarkerna böra användas till hemm ans-anläggningar, för landets befolkning och uppodling, samt 2:o) den forstliga, helt ung, sorn söker hylla den satsen, att
Den klassiska bildningen är numera härstädes utdöd. Den är eli lik, hvari alla besvärjelser förgäfves skola söka inblåsa lif. Mången skall möjligen anse detta mitt yttrande för öfverdrift. Han erinrar sig, vid besök uti universitels-städerna, hafva hört omtalas den och den Billtill B. St. Prot. 4856 & 4857. 8 Samt. 35 Haft. 2 10 Allmänna Besvui'soch Ekonomi-Ulskotieis Belänkande N:o 116. store Latinaren, Greken eller Orientalisten, men, om han vill göra sig mödan närmare, undersöka förhällandet, skall han finna att dessa philologers rykte aldrig förmått tränga sig utom universitetets portar. Äfven jag hörde i min ungdom omtalas personer af detta seklet, hvilka påstodos vara stora Latinare; men en närmare granskning utvisade att de, efter en viss författare, vanligen Cicero, inlärt sig ett eller annat dussin talesätt, hvilka oupphörligt användes, ulan att den talandes individualitet hade derpå något inflytande. Uttrycken voro stereotypiska. Man påstår ali klassisk bildning är nödvändig för blifvande prester och embetsmän. Låtom oss derföre tillse om dessa klasser verkligen innehafva sådan bildning. Först må vi betrakta presterne. Härvid beder jag, att man torde iakttaga, det hvad här yttras om prestbildniog, gäller endast dem, som direkte ingå pä prestbanan, men alldeles icke de personer, hvilka, efter alt hafva tillbragt sina bästa år vid skolan eller universitetet, sedermera välja prestembetet såsom en lugn tillflyktsort för en mera framskriden ålder. Huru förhåller det sig i sjelfva verket med den så mycket omtalade prestbildningen? Finnes hos de vid konsistorierna kreerade prester verklig klassisk bildning? Jag vägar bestämdt bestrida ett sådant förhållande, och är fullt öfvertygad att icke någon, som en längre tid vistats vid universitet, kan deremot hafva något att invända. Under min studenttid kallades prestkandidalerne Seminaristen, och jag frågar en hvar, som sjelf med större allvar idkat de klassiska studierne, om det vid universitetet rimligen kunde falla honom in alt med en Seminarist inlåta sig i diskussion om dessa studier?
N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 § R:sF:n och 27 § 1 mom. RiksdagsOrdn., rörande propos:n om Statsverkets tillstånd och behof. Hr Printzensköld, Carl: Det förslag som Const.Utsk. nu har tili grundlagsförändring framlagt har förut varit föremål för R. St:rs pröfning oell såvida mitt minne icke felar alltför mycket, vid innev:de Riksdag blifvit afslaget, derom också Frih. Paykull gjort anmärkn. Lika med honom anser jag icke särdeles lämpligt att Utsk. framkommit med alldeles samma förslag. Visserligen säger erfarenheten att det förslag man vill genomdrifva, bör man så länge fortfara med att framhålla, tills dess man inpreglat i folkets sinne att förhållandet icke kan vara annorlunda än man önskar att det skall vara. Men ännu torde det icke hafva gått så långt med R. St:r att de icke minnas hvad de från början af Riksdagen beslutat, så att just häruti har man ett vigtigt skäl till afslag å Betänk. Men dertill kommer äfven de skäl som föranledde frågans förkastande vid denna Riksdags början. Hofpredikanten Wensjoe har i sin reservation ganska fullständigt redogjort för de ifrågav:de vigtiga skälen, hvilka jag tager mig friheten att upläsa. Dessa voro: 1:0 Derigenom skulle tillskyndas K. M:s Regering ett icke ringa besvär, utan att likväl derigenom bereddes representationen ■en deremot svarande ledning eller gagn; 2:o Statsbrist-summan är till en början icke känd och det är svårt att derförinnan afgifva förslag till skatter, som för dess fyllande kunna vara erforderliga; 3:0
F ertakt bär napp bergning och många belinna sig i fattigdom. Farhåga yttras, att den sistnämnde kathegorien skall komma att ökas genom nitrang af dem, hv.lka.edan sökt eller ytterligare komma att söka rättighet till s,elfForsor,mng. Denna fruktan synes dock grunda sig mera på en förmodan, an på någon s ags visshet, enär så kort tid förflutit sedan tillämpningen af stadgandena i dett afseende vidtog, att något säkert omdöme häröfver ännu icke ar mo|ligt. Antalet af handtverkare och dermed jemnförlige näringsidkare ai 12 . Bland fabriker, handtverkeri och andra näringar af större omfång markas. Ett Skeppsvarf med 40 ständiga arbetare, hvilkas antal vid särskilda i fallen blifvit ökadt med 20 extra arbetare. Utom större och mindre reparationer, hafva under de sista fem åren blifvit nybyggda sex fartyg om t,llho|)a3)0 svåra läsler, hvilka äro försållda till särskilda personer för 45>,000 R.di banko En Segelduksoch Buldansfabrik, tillhörig ett bolag af 100 lotter. Unclei sistlidet år har derstädes med 12 väfstolar och 21 personer, deraf 14 mantalsskrifne, tillverkats 7,857 alnar finare och gröfre buldan, samt 2,308 alnar dubbel tältduk, till ett värde af 5,830 R:dr banko. Under vintertiden erhålla från denna fabrik ett betydligt antal af stadens fattiga qvinno.- spinn,ngsarbete. Tre Färgener, hvarest med 16 arbetare, af hvilka 14 aro mantalsskrifVie, under sistlidet år garn och tyger blifvit färgade för 12,149 R:dr banko. Kemiska blekningsanstalter äro med tvänne af dessa färgener förena e. En Kortfabrik, hvars tillverkning under sista året af 55 gross spelkoi uppgifves vara värd 2,750 R:dr.
Derom, att ”när ftal förekomma, att flraffet utöfmer 2ag fkärpa, Öfmeröomaren må flika mål hoö ^ongl. 9Jlaj:t i unDerDånighet referera och ©e§ Tradiga pttranDe afmakta,” fkall dädanefter upphöra att mara gällanDe. §• 59. SikaleDeö häfme *381, tneD ^vongl. S9laj:tö bifall, beflutit, att Den, enligt 25 gap. 5 §. SKättegångé#balken, UnDer#3lätt ålagDa fkplDtghet, att i grofmare brottmål fänDa fin ranfakntng och Dom till £of#9kätt in, att Der miDare pröfmaö och jkärfkåDaö, kommer, i af# feenDe å fåDan niDingö#tjufnaD, hvarom hanölaö i 42 gap. 3, 4 och 5 §§. 5ftijjgerningö#balken, håDanefter att upphöra. §. 60. ©emcnfamt meD Slongl. SJJajit h<^fvoe <3Bt beflutit, att filia ISlotn. i 3 gap. ©jöfkaDe#ba(ken ©jö#Sagen fkall erhålla följanDe föränDraDe
Han var ertappad på bar gerning, då han som en simpel inbrottstjuf stod i begrepp att stjäla ur ett kassaskåp och i stället för att befordras till straff, i stället för att utlemnas till polisen såsom han väntat och förtjenade, erbjöds han icke allenast frihet och strafflöshet utan dertill en rikligt aflönad sysselsättning och utsigterna att inom få år vara en förmögen man. Och af hvem? Jo, af just den man, som han nyss ämnade bestjäla. Noras bild sväfvade för hans ögon och han hängaf sig för ett ögonblick åt en öfversvallande glädje. Men i nästa sekund var han åter förflyttad till den närvarande situationen. Ja, det lät sagolikt, så otroligt, att Arnolds misstänksamhet väcktes. Hvarför ville Brauner göra allt detta för honom? Huru kunde inbrottsstölden hafva ingifvit honom förtroende? Hvad lurade bakom allt detta? Brauner vore ju affärsman; men hans förslag vore ingen affär. Han handlade icke af menniskokärlek; ty hans röst lät kall och han hade ingen enda gång vädjat till Arnolds bättre känslor. Någon beräkning hade han således med sitt skenbara ädelmod. Det måste finnas något bakom. – Ni kan ej få någon nytta af mig, sade Arnold, i köpmannavetenskapen är jag fullkomligt främmande. – Det är icke heller i egenskap af handelsbokhållare ni skulle träda i min tjenst. Min affär är ganska komplicerad, och der finnas afdelningar som endast medelbart hafva beröring med det merkantila. En bokhållare eller kassör skulle jag icke gifva så stor lön och icke heller engagera på detta sätt. Tillfället är kanske inte fullt gynsamt, att inviga er i min affärs omfattning. Emellertid behöfver jag för en af dess grenar en sådan man som ni. Ni är tekniskt bildad, ung och stark och skulle under min ledning få er energi sporrad, hvilket tycks kunna behöfvas. Vidare är ni djerf och förstår att kombinera en plan ganska bra. Men detta är egenskaper, som många andra än ni besitta. Deremot säger mig er sträfvan att på kort tid blifva en förmögen man, att ni är just den person jag sökt. Ni yttrade ju nyss, att ni ännu vore i stånd till hvad som helst för att nå ert mål? Och jag tror, att detta är ert allvar.
N:o 212 R. St. underdån. Skrifv. Hantverksarbetare, om reseunderstöd åt. Se Fabriksarbetare. Hedens lorssar, angående kanal förbi. Se Lule eif. liedman, ()• G., Motion N:o 219, angående anslag till ny läroverksbyggnad i Malmö. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 139. Motion N:o 276, angående utfärdande af en förordning innefattande alla erforderliga stadganden i fråga om mått och vigter samt deras justering och arfvodet derför. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk Betänk. N:o 71 och Mern. N:o 109. R. St. underdån. Skrifv. N:o 115 Helsingborg, angående dels anslag till uppförande af ny gymnastikbyggnad för elementar-läroverket, dels tillökning af lärarepersonalen derstädes. Motion N:o 59. Stats-Utsk. Utlåt. R. St. underdån. Skrifv. Helsingborg och ksiöf, örn anläggning af jernväg emellan. Se Jernväg. 19 llemlexorom upphörande af s k. Motion N:o 242. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 118 och Meni. 127. B. St. underdån Skrifv. N:o 174. Hemmansklyfning och jordafsöndring, om ändring i Kongl, förordningen den 12 November 1858 angående. Motion N:o 29. Sammans. Lag-samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5 och Mern. N:o 34. R. St. underdån. Skrifv. Henschen, L. V., Motion N:o 98, angående åtgärder till förekommande af Danskt bränvins ololliga införande i Sverige. Sammans. Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon -Etsk. Betänk.
Dörmvndarebamrar icbe kör det närvarande bunna beslutas, bvadsn omkörmälda lääga ännu mäste blifva bvilande, deremot kunnit, att en lagkörbättring bunde utan uppsbok Lstadbommas dels genom tillämpning ak de i 10, 11, 13 ocb 14 M 15 kapitlet ^lrkda-Lalben ak förslaget till nv Ovil-lag loljda grunder, sä att förmyndare uttr)cbligen älägges, att, när kränder e^j äro till, eller ej vilja grsnsba bans räbning, densamma bvart tredje är till Dätten inlemna, ocb anvisningar meddela derom, buruledes, vid förmyndares dödskall eller försättande i concurstillständ, körbällas bör, till värdande ak de omyndigas angelägenbeter, samt i öfrigt flere ak nuvarande köresbrikter i ämnet vinna öbad ändamälsenligbet ocb bestämdbet, dels ocb genom tillagdt stadgande derom, att stad, socben ocb bärad mä utse gode män, att bakva tillsyn ökver förvaltningen ak ditbörande omyndigas egendom ocb att desse gode män sbola ega i afseende bära liba talan, som närmaste kränder är tillagd; bvilbet sednare stadgande svnes bunna inleda ocb utgöra en lämplig öfvergång till den ikrägabomne lagstiftningen om bbirm)ndarebamrar, säsom gifvande ej mindre ät menigbeterna väcbelse ocb bebörigbet att bakva uppmärbssmbet pä körmvndarne, än älven ät 30 ?rop0Lr/ron, 1V-o 2A. do» inrmvndare. kvilken kelmfver tillsy n, en anledning mera än förut, att med om8org upj)f)lla sinn plister. pä grund kärai' vili Rongl.
Uppå framställning af en bland Staden Götheborgs Riksdags-Fullmågtige, angående så beskaffad förändring i reglementariska föreskrifterne för utlåning på Jern och Effecter vid Bankens dervarande LåneContoir, alt, likasom i Stockholm tillgår, belåning måtte få ega rum emot ansvarighet endast af Vågbetjeningen, så att någon Panternes omlindnirig med snöre, och försegling med Magistratens Sigill, på sått Kgl. Förordningarne af den 18 Febr. 1735 och den i5 Febr. 1779, rörande Ståderne utom Stockholm, i allmänhet stadga, icke vidare komme att vid Götheborgs Yåg erfordras; hafva R. St., som, i sammanhang härmed, inhemtat, att vid Götheborgs Våg finnas anställde 2:ne Vågmästare, hvilka af Magistraten tillsättas, samt en å 30 Exp. Utsi. Förslag till und. Slrifv. N;o 319* Tull-Styrelsens vägnar tillförordnad Öfver-Inspector jemte Bokhållare, ansett säkerheten för Banken nöjaktigt bevarad, om Våg-Attesterne utaf desse fyra ansvarige personer gemensamt undertecknas, och att då kan i Götheborg umbäras allt deltagande af Magistraten, medelst snörlindning, försegling och underskrift å VågAttesterne, helst utlåningen på Jern derstädes besörjes genom den af R. St. valda och tillsatta Direction, som har LåneContoirets styrelse sig ombetrodd. Jemte underdånigt tillkännagivande härom, få R. St. nu hos E. K. M. i underdånighet begära, att till vederbörandes efterrättelse måtte om berörda, af R.
Man kunde likväl förmoda att desse, ehuru i afseende på lön och rörelse i allmänhet rätteligen betraktade såsom vederlikar till ickefastighetsegare, i sådant fall som af exemplet utvisades, ostridigt voro jäfviga att i egen sak tala till enskild vinning och andras beskattande. Med anledning häraf och då vid fattande af beslut i frågor af nämnde beskaffenhet fastighetsegarne kunna för inkomst af lön och rörelse ega röstpluralitet öfver dem, som ingen fastighet innehafva, har motionären föreslagit, att sista punkten i ofvan anförde stadgande måtte erhålla följande förändrade lydelse: »1 fråga om endera klassens deltagande i afgift till sådant föremål, hvartill den andra förut ensam bidragit, ega endast ledamöter af den klass, hvilkens deltagande yrkas, att derom vid Sockenstämma besluta; varande det dock fastighetsegare icke tillåtet, att på grund af skatt för löneinkomst och rörelse, ibland ickefastighetsegare rösta vid fråga om öfverflyttande till större eller mindre del af onera på de sednare.» Och har motionären slutligen såsom stöd för den sålunda föreslagna ändringen åberopat andra stadganden uti ifrågavarande lörordning och särdeles de uti 14 § 10 mom. deraf meddelade föreskrifter, angående omröstningssiittet inom Sockenstämmo-nämnden. Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och sorn obestridligt är, att personer, hvilka utöfva rösträtt i Sockenstämma både såsom fastighetsegare och på grund af bevillning efter 2:dra Art., hafva fördel deraf att kommunala utskyIder, som förut utgått af fastighetsegare ensamt, varda fördelade jemväl på icke—fastighetsegare samt de således äro jäfvige att i beslut uti frågor härom deltaga; så föreslår Utskottet att Rikets Ständer måtte i aflåtande underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla. att sista punkten uti 7 mom. af 5 § i Kongl. Förordningen om Sockenstämmor i Stockholm af den 16