Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

Desto lättare insteg, med desto allmännare och varaktigare verkningar, fingo de theoretiska och kritiska grundsatser, som ifrån Frankrike, just under den för Fransyskhet ingalunda benägne Carl XII:s tid, begynte sin hitflyttning. Ingenting var naturligare, under dåvarande omständigheter och förhållanden, än att en sådan Smaklära, som Boileaus och hans lärjungars, omsider skulle mottagas med öppna armar. Var hon, under dessa omständigheter, en vinst? – Ingen klarsynt undgår, att på slik fråga svara: ja! Triewald och Dalin. Det var Ludvig XIV:s Frankrike, hvars universalmakt öfver Europas förnäma sällskapslif, redan märkbar äfven i Sverige, numera också der tillkräktade sig det vittra snillets och den bedömmande smakens ledning. Spegels måg Düben – Kapellmästarens son, adlad, och slutligen Riksråd – öfversatte ”den namnkunnige Franske Poeten Boileaus Skaldekonst”, äfvensom hans ”Poetiska Bref. Satirer eller Tadle-Qväden, och Pulpet”9; på verser, som, i jemnförelse med hans flesta samtidas, icke äro förkastliga. Lifligare blef dock denna Skaldekonst-lära inskärpt af Samuel von Triewald10: som med egna satirer, ur hennes synpunkt, gisslade sin tids rimmarskara; på ett sätt, hvaraf jemväl hans Konung fann sig så road, att författaren belöntes med en särskild nådeskänk. Också förföljde han särdeles dem, som dristade sig ”med oskuren fjäder” berömma Nordens Hjelte: En Alexanders bild, bör en Apelles måla; Augusti ros kan ej en bönhas-penna tåla: Men narrar, till Ditt pris, mer verser ha förgjort, Än, Carol! för ditt svärd man Saxar falla sport. Dessa satir-dikter äro ej alldeles utan vitter förtjenst. Väl afviker deras slurfviga skrifart alltför mycket från mönstrens rena och städade: men ännu i dag behagar deras sunda förståndighet med åtskilliga lyckade drag af glädtig qvickhet.

Expenser, m. m Bestämda pensioner, enligt reglementet ; 9,000: 916: 32. 175: — Summa R:dr 10,091: 32. 6 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 35. Enligt reglementet skola Ärligen R:dr 1,000 B:co afsältas till capilalel, intill dess detsamma uppgår till 150,000 R:dr • . 1,000: — Summa R:dr 11,091: 32. Således uppstår redan der en brist af 31 R:dr 32 B:co, men derutöfver linnas pensions-berätligade expectanter inom acleurs-staten för ett sammanlagdt pensions-belopp af 6,065 R:dr Banco, till hvilkas pensionerande Gassan saknar alla medel. Kongl. Maj:t bar, med erkännande af billigheten, att konstnärer, som under en Lid af 30 tili 40 år tjenstgjort, ej måtte, såsom hittills skett, ytterligare under många år nödgas vänta på den pension, hvartill de äro berättigade, täckts, genom Dess Nådiga Bref af den 6 Augusti innevarande år, försäkra desamma om dessa pensioners utgående af Dess Hofhållnings-surama, så vida andra medel ej dertill skulle af Rikets Ständer, till följd af den meddelade JNådiga Propositionen rörande anslag åt Kongl. Theatern, beviljas.

Frän Bonde - Ständeti Af den 13 December r Öm Remisser till Stats-Utskottet 1:0 af Olof Nilssons och Anders Mårtenssons Memorialer, rörande jemkning i Roterings-skyldigheter för Jemtlands Län; 2:0 af Johannes Anderssons Memorial, angående förhållandet emellan Kronans Uppköpsoch Utlånings-pris å den i Marias* stads och Linköpings KronoMagaziner intagne Spannmål; 3:0 af Jon Jönssons från Malmöhus Län Memorial, angående Lefverering af Kronans Tionde-Spannmål ; 40 af Anders Joachimssons Memorial, rörande indragning af Nummer-Lotteriet och Assistance-Contoiret; J:0 af Anders Danielssons Memorial, angående åtskilige yrkade anstalters vidtagande till stadgande af Penninge-väsendet och Spannmåls-värdet m. m. ; till Bevillnings-Utskottet af Pehr Pehrssons Memorial, angående Bevillning å Grufvor; till Banco-Utskottet af Anders Anderssons Memorial, rörande Beläning i Banquen å Ridd. och Ad. Prot. IB. 51, f 3- Den 18 December. Bergs - Efifecter, till Lag - Utskottet 1'.0 af Pehr Nilssons och Måns Pehrssons Memorialer, angående skäipning i straffet för Tjufvarj 2:0 af Pehr Pehrssons Memorial, angående inskränkning i Värfvade Trouppernas Permittering i 3:0 af Jan Pehrssons Memorial, rörande Stängselskyldighet i Utmark; 4o af Pehr Jönssons Memorial angående Skattläggning å HusbehofsQvarnar; ?;0 af Peter Anderssons Memorial, angående Banco Låns intecknande} 6:0 af Göran Jönssons Memorial, angående allmänt deltagande i Tingshus byggnad; samt tili Oeconomie-Utskottet 1:0 af Johan Magnus Wessings och Botvid Jönssons Mt morialer i anledning af den hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckte fråga angående inskränkning i Bränvinsbränningen; 2:o af Olof Månssons Memorial, angående fri Disposition öfver Eke-.»■kosaina } och 3:0 af Anders Christofferssons Memorial, angående utminutering af Bränvin.

Att till postens tryggande densamma forslas på de större och allmännare linierna, under vård af en beväpnad postiljon, har erfarenheten visat icke vara nog, då denne, af stationernas längd uttröttad, kanske ofta siller} inslumrad och låter öfverrumpla sig innan han hinner bruka sina vapen; och en stor del af våra poster, med hvilka likvisst ofta betydliga penninge-remisser försändas, färdas såsom bekant är utan någon postiljon, endast under ansvar af postföraren, som understundom kan vara till och med blott en pojke. — Den osäkerhetf, och deraf följande ofta inträffande förluster, så för postverket, som för den enskilde, som nu i detta hänseende förefinnes, skulle emedlertid lätt kunna afhjelpas, om tillfälle bereddes penninge-remittenten, att emot sitt sedeleller silfvermynt tillösa sig af postverket vexlar, hvilka borde vara tryckte med iakttagande af försigtighetsmått mot förfalskning, ställde till den person brefvet vore adresseradt till, hvilken åter ägde, att emot sitt qvitto utbekomma vexelns belopp, antingen directe å de större postkontoren eller också å Landl-ränteriet i det län, der han vore boende. Den obetydliga kostnad detta förslag skulle medföra, blefve endast för blanquetlers tryckning lill vexlar, samt för den ökade bokförningen, postkontoren och ränterien emellan; och den olägenhet för prompta liqviders verkställande derigenom skulle tillskyndas sådana correspondenter, som bodde aflägse från närrnsta inlösnings-ställe, förmodar jag skulle fullt upvägas af den säkerhet för remissens framkomst derigenom skulle vinnas, hvarförutan den som heldre på hittils vanliga sättet ville remittera sedelmynt, kunde ha sig denna utväg öppen lemnad. Då förevar, betänk, redan förut tillstyrker en hemställan från R. St. lill K.

Dä man således, så nära man kunnat, erhållit bevis derå, att allmogen, som utgör den största delen af nationen och den del, hvilken måhända lättast skulle kunna förvillas genom en förändring, genom sine representanter ifrat för nuvar. enhets bibehållande; så torde man få laga för gifvet, att enda sättet för vinnandet af det ändamål, för hvilket Ur Gripenstedt och jag gemensamt ifra, nemi. decimal-systemets antagande, är att bibehålla den nu befintliga myntenheten. Ett annat skäl, som inom Utsk. af en ledamot nämndes, var, att han hade anledn. förmoda, det man i Norrige äfven vore villig att antaga decimal-systemet för mynt. Som bekant är, har Norriges specie-r:dr lika silfverhalt med vår; men den är indelt i 120 sk. lien värde ledamoten af Utsk. yttrade sig hafva anledn. förmoda, att Norrmännen skulle vilja antaga J af samma specie-daler, eller 30 sk. norrskt mynt, till enhet, men alt de icke skulle vilja nedstiga till någon lägre myntenhet. Det kan ej vara någon ledamot obekant, hvilka fördelar ett gemensamt myntsystem skulle medföra för de båda nationerna, åtminstone för gränsboerna ända upp ifrån Jemtland ned till Bohus län; enär vi veta huru allmogen derstädes ömsesidigt köper och säljer produkter från hvartdera landet, och att begge rikenas mynt är gångbart på ömse sidor af gränsen, men att detta förutsätter en myntevalvalion, som alldeles icke skulle behöfvas, ifall ett lika myntsystem antoges i båda länderna. Dessa 2:ne förhållanden äro af den natur, att de ej böra förbises vid bestämmandet af myntenheten.

Det bör anmärkas att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands Län i sitt utlåtande till kommittéen upplyst, ett sådant hushållningssätt, med enahanda grund för afkastningens fördelning, som ofvan är nämnd, redan blifvit vedertaget af delegarne i flere härads-allmänningar inom nämnda län. För hällandet är detsamma med härads-allmänningen Brevikshull i Elfsborgs Län, om hvars förvaltning en berättelse från sistlidet år blifvit afgifven, som innehåller tillfredsställande u Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JVs 107. ■vitsord om fördelarne af ifrågavarande hushållningssält. Om likväl på orter, der detta icke blifvit försökt, skulle yppa sig betänkligbeter mot upphörande af skogsprodukternas utdelning in natura, torde det kunna lemnäs åt delegarne alt i detta ämne sig emellan öfverenskomma, dock utan rubbning i fördelningsgrunden efter hemmantal. Enär den af kommittéen i § 8 mom. 2 uppgjorda skillnad emellan högre och lägre tjenstemäus, äfvensom emellan de i olika landskap belägna boställen kan synas godtycklig och i allt fall måhända är mindre lämplig derföre, att den åt boställshafvare i denna § tillerkända rätt till afkaslningen af boställets skog torde böra inskränkas till en billig uppmuntran för skogens rationela skötsel, tillstyrker jag, att omförmälde skillnad mätte ur förslaget utgå, äfvensom att maximum af den skogsvidd, som ovilkorligen må få af boställshafvare på föreskrifvet sätt begagnas, nedsätles till hälften af hvad förslaget upptager, då lydelsen af ifrågavarande moment skulle blifva denna: »Samma rätt och förmån njute äfven boställshafvare; dock att, Om boställets »skog, vid indelning deraf, befinnes uppgå till mera än 500 tunnland, (2,800 »qvadratrefvar) del ankommer på Kongl.

Men intill dess torde doek en förändring vara af nöden, för att lösgöra oss ifrån det så besvärande »bet.ygsväsendet», soro nu ingår i så många förhållanden i iifvet. Då vi hafva fullmakter för erobetsoch tjenstemän, ordlofssedlar och afskedsbetyg för tjenstefolk, så synes detta vara tillfyllestgörande, och presterskapets onödiga besvär böra inskränkas endast till betyg om födelseår och ort, eller i allmänhet hvad man kallar dopattester för individer af sådan bekännelse. Ett af presterskapets åligganden, nemi. det att utgifva betyg om individens kristendomskunskap, skulle jag vilja helt och hållet frånskilja detsamma. Ty derigenom, att ett så ansvarsfullt förtroende är lemnadt till en enda persons godtycke, kan man lätteligen tänka sig. att yttre förhållanden ofta kunna hafva ett visst inflytande på ordalagen deri. Jag hemställer derföre till hvar och en af Eder, roine Hrr! om, i Edert prestbetyg, J Angen vitsord om underhaltiga insigter i religionskunskaper, huru belåtne J dermed skullen vara? Vore icke detta en skamfläck, som aldrig under hela lifstiden kunde utplånas? Skulle icke ett sådant, förhållande kolporteras land och rike omkring? Jag frågar Eder vi dare, huru kan väl delta vara förenligt med tidens tendens, då en hvar tyckes ifra för religionsfrihet? Då det är fråga om, att hvar och en skall få tro. bekänna och dyrka Gud på det sätt honom godt synes, är icke då. säger jag, tidpunkten inne att afhjelpa ett förhållande, som kan leda till sådana missbruk? Hr Olivecrona säger vidare, att ingen vore mer befogad, än själasörjaren, att gifva betyg om en persons vandel. Till hvad nytta kunna väl sådana betyg vara, då embetsmannen har sina fullmakter, tjenaren sin orlofssedel och afskedsbetyg. Skall då presten vara mera trovärdig och tillförlitlig person, än husbonden. Jag tviflar derpå.

Uppå R, St:s, vid 1823 års riksdag, und. anhållan, att denna prescriplionstid måtte närmare lämpas efter de grunder, hvilka då mera blifvit gällande för afsiutande af statsverkets räkenskaper, fann K. M. godt att, då erfarenheten ådagalagt behofvet af en längre prescriplionstid för dylika fordringars anmälan, än den föreskrifna, med bifall till berörde anhållan, genom kungör, af d. S Sept. 1814 upphäfva kungör, af d. 9 Dec. 1812 och i nåder stadga och förordna, att alla de, vare sig embetsoch tjenstemän, eller enskilda personer, som efter stat för aflöningar och underhåll, ro. m. kunna hafva något alt fordra af statsverket, skola ofelbart om liqvid hos Statscont. sig anmäla inom slutet af Dec. månad året efter det, hvarunder fordringen tillkommit, vid den påföljd för uraktlåtenhet häraf, alt all fråga om betalningen ovillkorligen Den 21 December f. m. C05 kommer alt förfalla; men de, hvilka ej äga att omedelbarligen vända sig till Statscont. för liqvidalionen af deras fordringar, utan böra den hos särskilda verk och embetsman uppgifva och bestyrka, skola, vid lika påföljd, sådant inom d. 1 Nov. året efter det, lill hvilket fordringen hörer, iakttaga. Vid alla riksdagar sedan år 1812 hafva frågor förekommit om utbekommande af fordringar hos statsverket, som gått förlorade genom prescriplionstidens försummande, och alla i följd deraf beviljade utbetalningar, bland hvilka den sista igenfinnes uti R. St:s und. skrifvelse N:o 418 dat. d. 15 Juni 1841, hafva af R. St. blifvit anvista pä Riksg.cont., emedan särskilda medel borde för sådana fall anslås. Nuvarande SlatsUtsk. har deremot tillstyrkt R.

Häremot förekommer likväl, att, alltsedan det ständiga båtsmanshåliet inrättades, det varit rustoch rotehållares åliggande att, när båtsmännen till tjenstgöring uppfordrades, förse dem med vissa i contracten uppgifne beklädnadsoch utrednings-persedlar; att utom andra föreskrifter rörande båtsmans-beklädnaden och utredningen, de, som i detta hänseende genom Kongl. Kungörelsen den 10 September 1816 meddelats och i allmänhet ännu finnas gällande, tillkommit efter rotehållarnes hörande och med deras begifvande; att, enligt denna Kungörelse, rotens skyldighet att, under krig, utgöra beklädnad för båtsmannen, inträffar hvarje gång efter förflutne tolf månaders tjenstgöring, hvaremedlertid kronan understödjer båtsmannen med nya sådane beklädnads-persedlar, hvilka äro beräknade för Sex månaders tjenstgöring, men att, på det rotehållaren må undgå klädnadens förfärdigande och transporterande under den tid, då båtsmannen icke har hemlof, rotehållaren eger tillstånd att erlägga beklädnadens kostnad efter markegångs-pris; att ofvan intagne Kongl. Kungörelse af den 21 Maj 1830, hvarigenom bestämdes, att nyssnämnde afgift skulle af rustoch rotehållare, utan afseende derå, om deras båtsmän under krig afginge eller icke, utgöras, så länge kiiget fortfore, blifvit utfärdad i öfverensstämmelse Statssamt Allm. Besv. och Ekon.

Fullbordadt 105,000: f 90,000: — anslag. | 000,000: — lån. f 77,104: — anslag, t 13,000: — lån. Inre hamnens byggnad. Understödet bar utgått från Handelsoch Sjöfartsfonden. Fullbordad 50.000: — anslag. Hamnen vid Höganäs, till anläggning af moringar, som äro fullbordade 3,000: — anslag. Hamnbyggnad vid Råå fiskeläge. Fullbordad 25,000: — anslag. Dito vid Schelderviken, för Engelholms stad. Låneunderstödet har utgått från , Handels-och Sjöfartsfonden. Fullbordad / -| Vqo' lån Dito vid Falkenberg. Af låneunderstödet hafva 40,000 R:dr erhållits från äl,r“när?'fä?dttSiÖ(arlSr°nde"' f M»»0: ~ ”**■ ar nara lard.gt | ^ Dito vid Warberg. Fullbordad 32,300: — lån. Hamnkanal vid inloppet lill Kongsbacka. Låneunderstödet har utgått från Hanjc csn. i delsoch Sjöfartsfonden. Fullbordad ’ 9,000: — lån. Hamnens förbättring vid Götheborg, jemte arbeten å Götha eif på sträekningen till Lilla Edet. De sistnämnde arbetena hafva medtagit större delen af det såsom anslag meddelade statsbidraget. Flela anslagsbeloppet och 300,000 R.dr af låneunderstödet har utgått från Handelsoch Sjöfartsfonden. Företaget pågår med rättelse efter en generalplan 266,800: — anslag. 510,000: — lån. Statsbidrags-belopp i R:mt. Hamnens förbättrande vid Uddevalla. Mudderverksbyggnad. Understödet bar utgått från Handelsoch Sjöfartsfonden. Mudderverket är fullbordadt 7,OSO: — anslag. Hamnbyggnad vid Strömstad. Underarbete 22,300: — lån. Hamnarbeten vid Wisby. Yttre hamnen. Låneunderstödet har utgått från Handelsoch Sjöfartsfonden.

– Detta folk, som i så hög grad äger och värderar hvad man kallar det reella, det solida i lifvet, förstår ej att pryda det. – Ja – ut med det hårda ordet! – det är ett folk utan skönhetssinne – utan smak. Denna öfvertygelse har öfverallt trängt sig på mig, och jag skulle kunna fullfölja den med bevis ifrån deras hufvudstads byggnader intill deras klädsel. Allt ting är här så ordentligt, väl uträknadt och nyttigt, att det föraktar allt offer åt utseendet; och smaken, som duger till intet, utträngd af nyttan, vårdslösad af förståndet, har här ej en gång funnit fristad hos dårskapen. Ej derföre, att den ej finnes, men den är här helt simpelt orimlig och går lika naken som klokheten och gagnet. – Lemna mig undantagen! Sådana förstås öfverallt af sig sjelfva. – Jag har känt menniskor med ännu obildad smak: här synes den egna, finare organen derför i allmänhet saknas, och den herrskande råheten i detta afseende sticker strängt af mot en för öfrigt hög bildning. Likväl värdera de den sköna konsten och uppväga den med guld, – det är en tradition ibland dem, att sådant och har värde eller får ett genom dyrheten – liksom de hysa en nästan afgudisk vördnad för sina gamla stora snillen. De anse dem för det gamla Englands egendom. Och all egendom är här helig. Ett skönt och högt intryck ha endast tvenne föremål på mig gjort: S. Pauls kyrka och Hospitalet i Greenwich. Gå in i S. Pauls kyrka, dit jag gjorde en af mina första vandringar, och du är i det djupa lugnet af denna majestätiska byggnad verkeligen i en annan verld. Jag skulle kunna säga dig denna massas vidd och höjd, som äro förundransvärda. Men det skulle ej säga dig den känsla man erfar under den djerfva resningen af dessa högtidliga hvalf. Midt i kyrkan öppnar sig en rund coupole. Du ser den högt öfver dig och han tyckes höja sig med din blick, allt högre, högre. Besynnerligt att det i stora och sköna proportioner begränsade rummet – liksom ett sammandrag af oändlighet – ställer denna på ett mer välgörande sätt för sinnet – än det blotta gränslösa!

Hos Ridderskapet och Adeln hav Grefve Gyllenborg afgifvit ett anförande i samma ämne, som ankommit efter Utskottets sista sammankomst. Det är ingalunda min mening, att härigenom tillvita Secreteriaten vid Stånden någon försummelse, emedan jag är öfvertygad, att detta, hvad Ridderskapet och Adeln angår, till en stor del upkommit genom sättet, hvarpå Ridderskapet och Adeln sysselsätter sig i sina plena. Jag hemställer endast, om det skulle vara lämpligt, att, innan motionerne ankommit, företaga den Kongl. Propositionen till granskning. Förhållandet har varit, att re - Den 12 Jann a r i i. clan vid Riksdagens böljan, i November månad, förevar Konungens Proposition i Utskottets afdelning, men då man hann komma till sådane punkter, i hvilka motioner voro gjorde, ansåg man sig vara skyldig den uppmärksamhet emot StåndsLedamöterne, att man väntade med föredragningen, tills desamma blifvit Utskottet meddelade. Det bar äfven icke undfallit Utskottets uppmärksamhet, att frågor förekomma, som hafva sammanhang med frågor om myntbestämningen, och hvilka således svårligen kunna separat behandlas. Sedan jag meddelat dessa upplysningar oin remisserne i allmänhet, och om de tider, då de lill StatsUtskoltet ankommit, hemställer jag till Motionären, om han ej finner sig hafva skäl att återtaga motionen, helst det är overkställbart att inkomma med de ifrågavarande Betänkanden inom den af honom bestämda tid. Så kärt det vore för mig, om hans begäran kunde gå i fullbordan, helst jag kanske, mera än han, Önskar, att Riksdagen måtte vinna ett snart slut, är jag likväl angelägen, att hvad som göres, ej måtte blifva ett hastverk. Grefve Hamilton, Gustaf Wathier: Ehuru till en stor del förekommen af en annan Ledamot i StatsUtskottet, anhåller jag dock att få yttra mig öfver Herr Hjertås motion.

Maj:ts disposition, borde höjas från 100,000 R:dr till 150,000 R:dr Riksmynt årligen, att utgå till fyra femtedelar, eller 560,000 R:dr, såsom lån, och en femtedel, eller 90,000 R:dr Riksmynt, såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet; och skulle Med-Stånden vördsamt och vänligen inbjudas, att i Ronde-Ståndets, angående denna punkt fattade beslut sig förena; hvarom särskildt Protokolls-utdrag under Nio 169 1^/2, genast expedierades. Utskottets under 41 punkten jemväl gjorda tillstyrkande alt uppgifne motionärers framställningar skulle anses hafva förfallit, bifölls. Hvad Utskottet i 42 och 45 punkterna hemställt, bifölls. Utskottets hemställan i 44 punkten bifölls, med den inskränkning, att det i samma punkt för uppgifvet ändamål tillstyrkta stats-bidrag, 100,000 R:dr, ansågs böra helt och hållet såsom lån utgå. Hvad Utskottet i 45 och återstående punkter af förevarande Utlåtande hemställt och tillstyrkt, bifölls. Fröt.-Utdrag den 5 December 1857. 095 Den 5 December. Frän Högloft. Ridderskapet och Adeln. S. D. Föredrogos ånyo och bifölios Stats-Utskottets nedannämnde den 28 sistlidne November och den 5 dennes på bordet lagda Utlåtanden: N:o 156, i fråga om utbetalning under år 1858 af återstoden utaf anslaget för Eskilstuna kanals anläggning; och N:o 457, angående föreslagen afskrifning af erhållet lån samt ålagda afgifter för sänkningen af sjöarne Bolmen och Drafven i Småland. S. D.

Detta medförde, isynnerhet i Skåne, den följd, att då Stuterier fordom funnos derstädes på de flesta herregods, tillvann sig numera ladugården, såsom gifvande en hastigare vinst, den allmänna uppmärksamheten, hvaremot hästuppfödning blef en bisak. På detta sätt minskades antalet af ädlare hingstar och större paradhästar, hvilka förut bidragit att uppehålla en större och ädlare liästrace. Aftagandet, som i böl jan var mindre märkbart, visade sig sedan i en hastig progression. Redan 1777 började man inse de skadliga följderna för landet af en försummad hästcultur, hvarom de då utgifna K. Förordningar bära vittne; likväl medförde de anstalter, hvilka vidtogos för dess återlifvande, ej så hastig och kraftig verkan, som man förmodade. Cavalleriet, särdeles det Skånska, måste till större delen remonteras med Danska hästar, hvilkas dåliga beskaffenhet gjorde den inhemska hästracens förfall så mycket kär.barare. För att åstadkomma en förändring i detta förhållande, anbefalldes år 1B18 åtskilliga förändringar med Sqvädronshingsthållningen för vacanta nummer vid indelta Cavalleriet, äfvensom år 1824 s. k. Stohållningar inrättade i Skårie. Såsom hufvudvilkor vid denna inrättning, som till Den a4 Februari i. en början bestämdes för en tid af io år, fastställdes: att 10 stohållare skulle antagas, med skyldighet för hvardera att underhålla 6 ston, mot en ersättning af Staten af R-'dr B:co årligen för hvarje sto, så att kostnaden för denna inrättning uppgick till 2,400 R:dr. Stoén, hvilkas höjd var bestämd till g qvarter och 5 tum, borde betäckas af Flyinge eller andra inmönstrade hingstar samt årligen undergå mönstring; och ägde stohållaren rättighet att till eget behof begagna dessa ston samt efter behag försälja fölen. Om efter 6 ston på 10 år icke 3o föl fallit, skulle stohållaren återbära stohållningsskostnaden för bristande fölantal.

Jag tror allenast i anledning af Friherre Ltaeis anmärkning att det ej wore Riksens Ständer wärdigt, att binda och inskränka Konungens magt mera än den nu är det genom Regerings - Formen. Herr 1 k am yrkade ä nyo at ordet klens mätte uteslutas. Herr R. o tfiIiefi? Som den möjlighet kan inträffa, at en ofrälse Stats»äd tlefwe wald till Re, prescntant, finner jag att den omtalade föreskriften werkcligen hörer till Riksdagsordnings, och att häri bör utsättas att de ej mätte kunna wäljas i Utskott e!» ler till Electorcr. Grefwe kl örner instämde i Herr Iksms anmärkning. Herr von 8 cfisnt 2, ltvar krefilic 6a» briel; Jag lemnar derhän huruwlda det kan wara rätt ari Den si Dctober. att be omtalade höga Ämbetsmän uteslutas ifrän Ut, flott m. m., mm jag tror att det spcciclt bör nämnas att de äga rättighet att bewista klena, derföre att ett blott allmänt stadgande kunde gifwa anledning till ät» flrlligt miWrständ. Grefwe köwansi ieIm: Tankan tycktes wara allmän att medgifwa deras Riksdagsmannarätt. Frägan är blott om mociu8. Jag tror för min del, att det ej är nödwändigt att j Lagen införa en tillätcl, se, hwad som ej deri är förbudit, är af sig fjelsi til, lätet, och ändamälet är upspldt allenast förbudet utestulcs. Herr k ! i n § sp> or, 6ercit, begärde att Herr Grefwe» och Ordföranden mätte täckas flriftcligen redigera propositionen.

Förslag till ändringar uti Tryckfrihets Förordningen22:o Angående Tillstånds-bevisen för utgifvandet af Periodisk Skrift. §• 1. 4:e Momentet. 4:o Utgifvare af Dagblad eller Periodiska skrifter anmäle sig, jemte titebi och tryckningsorten, hos HofCanzleren, som eger att, så vida sökanden ej för nesligt brott blifvit dömd, eller förklarad ovärdig föra andras talan, meddela bevis, att intet hinder emot Skriftens utgifvande förekommer. 4:o Eho, sorn ämnar utgifva Periodisk Skrift, anmäle sig derom förut hos Hof-Canzleren, med uppgift ä Skriftens titel och tryckningsort. IlofCanzleren ege då att, så vida sökanden ej blifvit för nesligt brott dömd, eiler förklarad, ovärdig att föra andras talan, meddela bevis, alt emot Skriftensutgifvande intet hinder förekommer. Öfver denna anmälan må sökanden, genast och kostnadsfritt undfå ett Utdrag af Hof-CanzlersExpeditionens Diarium, hörandes, i händelse tillstånds-bevis eller motiveradt af~ slag icke varder utfärdadt för utgifvare, i hufvudstaden inom fjorton och i orterna inom trettio dagar från anmälningsdagen, sökanden uti Hof-Canzlers Expeditionen förete Diarii-Utdraget, och ovägerligen, äfven kostnadsfritt, erhålla påskrift derom: hvarefter en sådan anteckning ä berörde Utdrag skall gälla, i bevisets ställe, tillfull kraft och verkan. Om tillstånds-beviset eller, i annat fall, Diarii-Utdraget ieke begagnas inom sex månader, hvarje till trettio dagar räknad, från det förras utfärdande eller det senar es påtecknande, md utgifnings - Constilutions-UtskoUels Memorial, N-o 5- 2 7 rättigheten ansås hafva, för den gången, upphört. Mern. Ridd. och Adelns Prot. B. XX p. 532. B. XXI p. 101. Preste-Ståndets d:o B. XVII p. 327.

Ål 104. ligionsfrihet sladgädes i Norrige, eller år 1848* då oinskränkt frihet medgafs i Danmark, torde icke vara tillräcklig, att derpå grunda några slutföljder; helst som, oaktadt de mångå likheterna i folklynnet och kyrkliga förhållanden, äfven olikheterna så väl i dessa som borgerliga hänseenden äro nog stora för att ej tillåta full jemförlighet och dessutom ej äunu kan med säkerhet beräknas i hvad mån väntan på enahanda beslut i Sverige kunnat fördröja den verksamhet, som inom grannländerna varit färdig att utveckla sig; och slutligen äfven röster ifrån dessa länder ännu uttrycka farhåga för följderna af hvad som skett. Svenska folket omfattade icke genom tvångsmakt utan genom enhälligt och fritt beslut år 1393 den grundsats, sorn fordrar kyrklig enhet. Blodig förföljelse eller inbördes krig hade icke varit medel för åstadkommande af denna enhet, hvilken dock var så fullständigt vunnen, att året derefter icke flere än tolf svenske män voro kände, hvilka ej voro med det öfriga folket endrägtiga i religiös tro. Ifrån denna tid, under konungarne Carl IX och Gustaf II Adolf, hvilken sistnämnde, oaktadt sin kamp för trosfrihetens sak, dock med oblidkelig stränghet uppehöll grundsatsen om kyrklig enhet bland sina i Sverige infödde undersåtar, utbildade sig den lagstiftning i afseende på affall från den rena evangeliska läran, sorn, sednast stadgad genom kyrkohagen af år 1686 och allmänna lagen af år 1734, ännu är gällande. Dessa lagar hafva bibehållits oförändrade, men under tidétt har dén förändring Skett, dels att i sjuttonde århundradet fri religionsöfning medgafs de trosbekännare af Grekisk katbolska kyrkans tro, som genom fredsslut med Ryssland blifvit svenska undersåter, dels att genom Kongl.

Hvad hade varit lättare för TJtsk., än att helt och hållet utesluta denna punkt och i dess ställe yttra sig i den syftning, som denna punkt innehåller vid hvarje förekommande fall, då nya tjenster skola inrättas? Då hade man sluppit att discutera saken nu, och kanske nästa gång den förekommer ånyo yrka en återremiss, hvilken nu ansetts nödvändig och hvari jag förenar mig. Hr Grins och Landtnäs nu till bifall å förevar:de mom. framställde propos. besvarades med Nej, hvarefter äfven detta morn., på grund af de deremot gjorda anmärkmr, återremitterades. Morn. lill. g. Hr Palmcrantz: Jag ber att med några få ord få under ställa R. o. Adis pröfning en anmärkn. mot denna punkt. StatsUtsk. har ganska riktigt föreskrifvit det förbehåll för tjenstemän att, för åtnjutande' af löneförhöjning, icke få innehafva mer än en tjenst med lön på Rikets stat; men det Högloft. Utsk. har tillagt orden: »derest sådant framdeles varder föreskrifvet.» Vid en föregide Riksdag hafva R. St:r, efter hvad jag vill minnas, på ganska goda grunder beslutat, hvad troligen äfven blifvit af K. M. sanktioneradt, att nemi. ingen tjensteman får innehafva mer än en Statens tjenst med lön, och jag hemställer derföre, om icke denna tirad, »derest sådant framdeles varder föreskrifvet», kan såsom öfverflödig och oriktig alldeles utgå. Hr Bildt: Då den siste talarens anmärkn. är grundad på ett fullkomligt misstag, torde det vara nödvändigt att uplysa om detsamma, då anmärkmn dymedelst förfaller. Han har sagt att R. St:r beslutat och K. M. sanktionerat ett förslag, som åsyftade att inga civila tjenstemän på stat skulle kunna förena flera tjenster. Då detta icke är afgjordt, emedan det endast gäller de högre graderna, men icke den lägsta, så torde den siste talaren finna, att ett sådant stadgande kan komma i fråga att framdeles

På Högvördiga Prestoch Adelns Ledam. Ståndets Ledam. vägnar F. B. Schverin. vägnar C. von Rosenstein. På Vällofl. BorgarePå Hedervärda Bonde* Ståndets Eedam. vägnar Carl Fr. Landberg. Ståndets Ledam. vägnar Jon Jonsson. C. Tunelius Upp. 496 Den 31 Juli, Uppläst hos Högh Ridd. och Adeln d. 31 Juli. Högvörd. Prest Ståndet d, 31 — Vallöf!. Borgare Ståndet d. 1 Au g. Heder v. Bonde Ståndet d. 3 1 Juli,. Vördsamt Memorial! Genom Protocolls - Utdrag af dett 27, 28 och 2g:de dennes, hafva Respectiva Stånden till det förstärkta Stats-Utslcottet hänskutit ne. dannämnde, i anledning af Häglof!. BevillningsUtskottets förslag till författningen om Allmänna Bevillningens utgörande, uppkomrte frågor, hvaruti ett eller flera af Stånden stadnat i särskildta be^iut, och hvilka alltså borde genom omröstning, på sätt 71 § i Regerings-formen den 6 Juni 180g föreskrifter, afgörass till följd hvaraf Utskottet, förstärkt till ett antal af 120 .Ledamöter, denna dag sammanträda: samt, i den ordning Grundlagarne bjuda, voterat öfver följande utur de Utskottet rneddelta handlingar samlade, uppläste och justerade Voterings-propositioner: 1:0 Den, som bifaller, att Acteurer, Actricér, Mustcanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare m. fl. som tillhöra de Kongl. Spectaclernas Stat, enär de njuta Inkomst af undervisning, taxeras, enligt de i Bevillningsförslaget upptagne Fyra Glassér, till 25, 15, Boch 5, samt för sina Löneförmåner särskildt, efter förut stadgade grund, voterar Ja, den det ej vill

Boye yttrat, och vill icke upprepa detsamma; men för att med säkerhet kunna göra mig reda för, om det kan vara någon nytta att fortsätta denna discussion, anhåller jag att få veta, om något af de öfriga Stånden, utom PresteSt., gjort det tillägg vid denna §, som sistnämnde Stånd beslutat. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att BondeSt. godkänt 26 § och att någon underrättelse om BorgareSt:s beslut ännu icke ankommit. Hr af Ekenstam: Då man således icke vet, hvad BorgareSt. i förevar. § beslutat, vågar jag vidhålla min begäran om den propos., jag tagit mig friheten föreslå. Hr Peyron förenade sig med Hr af Ekenstam. Hr Hjärne: Att Frih. Boye vid någon § i ett betänk, skulle vilja förbise eller icke fästa afseende på den moraliska sidan af frågan väntade jag mig icke, emedan Hr Frih. vid flera föregående tillfällen gifvit oss de vackraste bevis på sina åsigter i detta fall. Hvad sjelfva frågan beträffar, tror jag, att när man bestämt, att slaten skall vidkännas kost - Den 26 Januari. kostnaden för allm. förseglingen vid den tid, då hela bran-4 ningsterminen tilländalöper, det vore någon orättvisa mot den, som anmält sig till begagnande af blott halfva terminen, 0111 han skulle vidkännas hela kostnaden, synnerligast som den, hvilken endast begagnar halfva terminen, gör staten en större tjenst än den, soln bränner hela terminen, så att det är mera skal, att den förre, än att den sednare får sin kostnad ersatt; hvadan äfven det skäl förfaller, som Frih. boye till stöd för sin åsigt trodde sig finna uti Hr af Billberghs yttrande. Ilr af Billberg h: Jag är skyldig Frih.

Jag täger mig äfven fiihrlen omnämna en liten biomständighet, soln blir en följd af rote-vacancer, hvilken i narva!*, tid forde förtjena att tagas .i betraktande. Då 100 rotar vid hvarje regtte göras vacanla, uppkommer en saknad tillgång af hemvist och god bergning för ion män med hustrur oell harn inom regttets ständ, af den class, som ingenting äger, meri blifvande soldater erhålla en god utkomst. Genom rotehål lares vanliga utväg alt bortarrendera vacanla soldattorp tili högsta pris , uppkommer ioo arrendatorer, hvilka successivé, genom oförmåga alt utgöra arrendet, blifva utfattige och falla socknarna till last vid fattigförsörjningen. I en lid, då pauperismen är i synbart tilltagande, torde det vara mindre bra att betaga folk utväg lill bergning och liksom hilda andra att slutligen blifva fattighjon. Genom en mångårig tjenstetid vid indelta armeen, vid flera reg:ten, och med befäl i flera provinser, har erfarenheten öf - 3oo Den 7 M a j e, tn. vertygat mig om dessa uppgifna förhållanden , hvilka jag ej kunnat neka mig att öppet uttala. Beträffande Wermlands Jägare-regtte, anser jag dess upphörande af samma skäl, sorn blifvit anförda om indelta infanteriet, vara en skadlig minskning i militäriskt afseende, likasom uti ekonomiskt, då regitet kostar så obetydligt, och lemnar tillfälle för försvar åt mångå individer. Då Svenska cavalleriet, i förhållande til! den infanteristyrka, som genom bevärms incorporerande vid krigstillfiille kan uppställas, redan är nog svagt till antal, och då från Stockholms tullport till Skånska gränsen, längs hela östra kusten, hvilken troligast påfordrar mesta uppmärksamheten, på en sträcka af 60 ä 70 mil, icke finnes någon cavalleri-trupp att tillgå, i händelse af oförmodadt behof; synes det -ej vara mycket skäl att nedsätta Smålands Husar-regtte, beläget midt emellan dessa yttersta punkter, och derigenom lätt att sammandraga, der det kan behöfvas.

1,2 75,000 Sedan § efter omsättnihgarne, hvilka till den i Maji ovilkorligen för sig gå, eller redan infallit, äro Låntagarena, ovilkorligen förbundne att åter inbetala \ af då varande Summa 2,400,000: med R:dr B:co 480,000 Nya Banco - Sedlar vid 1818" års slut 795,000 Summa 1,275,000 Malmö Discont. Till Exempel Säkra Lån . .1,200,000: Contant inbetalninng 240,000: UtredningsContoirets Credit 960,000’ Bankens 8c Banko -D iscon - tens Fordringar 350,000: ii 68 Statsoch Banko-Utskottens Betänk anden. Vid J:dra Omsättningen inbetalas \ af 960,000 R:dr . 192,000 .Nya Panco - Sedlar vid 1818 år$ slut , 4 1 8.000 - Summa 610,000 Herr Lagmannen Mannerstatn yttrade sig som foijer: Uti det yttrande till Höglofl. Utskottens Protocoll, som jag derom den Mars haft arali afgifva, har jag yrkat bibehållande af den uti allmänna Uagen grundade rättighet för hvarje innehafvare af desse Discont-Verks Obligationer att d ef med utan afdrag liqvidera sina Skulder till samma Disconter, och under åberopande af min då yttrade tanka får jag nu skälen för densamma närmare utreda. Det äf utom all tvifvel och fordrar icke bevis, att så väl Galdenärer sorn Porgenärer vinna vid detta liqvidations-sätt, att allmänna penninge1'Öielsen i Piket derigenom ganska mycket underlättas, och att det nyttiga ändamål vinnes, alt Discont - Skulder troligen tili flera Millioners belopp omflyttas till Skulder hos Enskilte, hvilket icke inträffar, om afdrag fastställes, hvaraf följden bäfver, att »Tre-Procents Obligationerne icke i rörelsen utlemnas.

För Secreterare», i månaden, ali räknas från och med den 1 o’ sistlidne Februari R:dr i6f>: 32.— „ Två Notarier, hvardera om dagen 3: 24.— , Tolf Candister, d:o d:o ... „ 2: 2^.-— ,r Tre Vaktmästare, dm d:o it 16.— Enligt Expeditions-Utskottets, under den n> Februari och 7 Mars aflåtna oell; af Rikets Ständer bifallna memorial N:ris 1 och 4> ära berörde arfvode» ställda till Utskottets disposition, atti, i nion af förefal lande behof och emot framtida redovisning, användas. I sammanhang med nu afgifna aflönings-förslag, har StotSx-UCsWttetlillika ansett sig böra upplysningsvis anmäla: 6 Stats-Uislcaltets Memorial, N:o i 6g„g att, vid sistförQuLna Riksdag, Bonde-Ståndets Secreterare, utom dess till 4°0

Men emedlertid, att döma om Hr Frih:s början med sitt forsvar för reformerna, lara de verkligen icke blifva af det slaget, som äro särdeles fördelaktiga för fosterlandet. Jag anser nemi. den af Utsk. föreslagna förändringen vara för landet högst skadlig. Hr Cederschjöld har så noga utvecklat inotbevisningen af Utsk:s raisonnement, att jag dervid icke vidare vill uppehålla mig. Jag skall blott besvara några yttranden af Frih. Böye. ilan har åberopat, att skiljaktigheter skola förefunnilS emellan hufvudstadens och landsortens opinion i afseende å spärrningsfrågäh samt frågan om brännvinsbränningsförbud. Om sådana skiljaktigheter verkligen funnits, och hvarom jag nit Suspenderar mitt omdöme, öro likväl de anförda exemplen icke tillämpliga, då det är fråga om opinioner i riksdagsärender, ty Uti såväl den ena sorn den andra af de omförmäkla frågorna har Regeringen ensam beslutanderätt; och det måtte väl icke vala Frih, BoyeS mening, att konungafesidenset jemväl bör flyttas omkring i landsorten. Dessutom hyser jag den öfvertygelse, att, i händelse opinionen i landsorten är förvillad, det då är ganska väl, att den icke kommer att göra sig gällande. Men, som sagdt är., i de cecönomiska frågorna ager Regeringen ensam beslutanderätt, och de Utgöra altså icke något väsendtligt föremål för Ständernas sammankomst. Bland de vigligaste conslitutionella rättigheterna är tryckfriheten, och den olikhet i opinioner derom, som gjort sig gällande vid en riksdag i landsorten, emot den, som i lnlfvudstaden var rådande, är väsendtlig; och blotta exemplet 1 denna del är tillräckligt för att uppväga alla andra. En Representation, som icke hejdat sig vid att på ett våldsamt sätt fråntaga Nationen densamma, bade jag önskat aldrig måtte kommit att åberopas såsom ett fördelaktigt exempel. En annan vigtig fråga är den om beskattningen.

Sedan härefter, i fråga om ”hällar, lod och lödjor”, H r G r. o. Landtm, tillkännagifvit, att enl. ankommit prot.-utdr., PresteSt. antagit Utsk:s till R. o. Ad., samt Presteoch BorgareSt:n gjorde inbjudning att med frånträdande af sina beslut förena sig med BondeSt., beslöt R. o. Ad., efter derom af Hr von Hartmansdorff gjord hemställan, att jemväl för sin del antaga denna inbjudning, hvarjemte R. o. Ad. som till följd häraf ansåg voter:s-propos:n N:o 180 och lista alternativet af voter:s-propos:n N:o 181 hafva förfallit, i öfrigt godkände sistnämnde voter:s-propos. Den 15 Juli e. m. lil Vidare godkändes Utsk:s yttrande att dess förslag till förändringar i afseende på rubriken: ”kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulor” samt ”allt annat gjutet arbete ej specificeradl” borde förfalla. Beträffande sedermera frågan om nedsättning af införselstullen å Ankare, lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att Utsk:s derom till R. o. Ad. och PresteSt. gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen, hvarefter R. o. Ad., med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände den af Utsk. föreslagna införselstull å ankare, samt ansåg voter:s-propos. N:o 182, till följd häraf hafva förfallit. 1 fråga om införselsafgiflerne för ”ketlingar, med länkjernets diameter öfver | tum till och med lj tum” samt ”draggar, armbuliar, hammare, roderjern, skeppsknän och smidesstäd”, godkändes de föreslagna voter:s-propos:ne N:ris 183 och 184.

Faktbetjening: 16 kammardrängar, med 3oo r;drs lön, arfvode å 20 r:dr 820 12 d:o med 220 r:drs lön, arfvode å 3o r:dr 36o Daiilw-Vtnkollelv Memorial, IS.o 77. i Bank o-ful Intåg ti ge hafva, uti deras till XJlskoltet afgifne Berättelse, under i5 punkten, anfort, alt, vid tillämpning af den uLi sednare delen af reglementets 36 ^ intagna föreskrift, det sjuts vara obilligt, alt då t. ex. en tjensteman af lägre grad blifvit förordnad att bestrida kassörstjenst under en tid af 11\ dagar, denne icke fått uppbära missräknings-penningar, eburu lian, såsom ovan, snarare bör vara underkastad förlust genom missräkning, än ordinarie innebafvaren; hvadan fullrnäglige jemväl varit nödsakade förordna, att den, sorn besörjer tjensten för en på 14 dagar eller kortare tid för sjukdom eller annat laga förfall tjenstledig kassör, bar att åtnjuta ett arfvode, motsvarande skillnaden emellan sin egen och kassörs-lönen. Utskottet får med anledning häraf tillstyrka, att berörde 36 § måtte erhålla följande förändrade lydelse: 2:0, Med undantag af de uti suplementar-stat upptagne ersättningar till bankens brand-chef och brandmästare för ökade hyreskostnader samt lönerne för bankens garrle-des-medailles och brandmästare, komma alla å samma stat för någon tjenst utförda arfvoden, anslag eller ersättningar alt åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefallningen ; hvadan den, sorn tjenstgör för innebafvaren, eger att, i mån af vikariatets längd, njuta del i arfvodet, anslaget eller ersättningen.

Grundlagen tillerkänner visserligen Konungen rätt att skilja en förtroende-embetsman från embetet; men den ålägger ock Statsrådet, alt deremot göra erinringar, då de dertill ega skäl; och då anledningen till afsättningen var en förment förseelse, funnos så mycket mindre skäl att icke bereda Nolting rättigheten att varda hörd, som hans skiljande från embetet; icke innefattade någon preventiv åtgärd emot den redan utbrutna sjukdomen. I sådant afseende hade, vida lämpligare, herrar ÉotäiUuUMVtrtfkoiicii Memorial, $:o 6. r&dgifvarte bordt utverka befallning till Kommerse-kollegium att förklara Lubeck smittadt af kolera, derom likväl icke något beslut utgått. 6:0

Diarier och Registratur, till ConslitutionsUtskottet, för att granskas , inlemna.” Riksdags^ Ordningen. 14 §. Efter det 6 Mom. eller orden* ”icke kallas” är ett så lydande Morn. föreslagit: ''Vare sig till val af Elector eller Riksdagsman skola dessa Sedlar vara så inrättade, att den röstande derigenom icke utmårkes, hvarföre hvarje Sedel icke må inne» hålla mer än ett, efter den i Staden antagne beräkningsgrund, får detta ändamål lämpligt mindre antal röster fl 1 > 5. 10 > so, jo eller 50 roster, hvilket antal roster af val-förrättaren i Voterings-Sedlarne tecknas.” I sista Mom. är föreslagit att orden: ”Borgare i Staden” måtte ändras till: ”Borgare i någon Stad.” iy §. Deraf är en så lydande förändrad Redaction föreslagen: ”Allmogen i hvart Härad, välje efter Hemmantalet till Riksdagsman af BondeStåndet den, innom Häradet boende och besutne, Kronoskatte, Frälse-eller Säteri-Hemmans-ugare, hvilken icke tillförene kordt till annat Riks-Ständ, eller någon ordinarie Beställning i Rikets tjenst innehaft, vilja flere Härad förena sig om en Fullmågtig, vare sådant dem obetagit.” 2g <5. I första Mom. af samma §. är föreslagit ett tillagg efter ordet: Besluta. "Frå gor, sorn sednare ån Tre veckor före den tid Riksdags• fullen - Den 19 Februarii. fulländande bestämda tid, antingen den bäfver

Kör vinnande ak della mäl, ulan körnärmande ak slakegarnes lagligen körsäbrade rätt, oell ulan att äkvenl^ra eoloniens bela besländ, anser Kongl. Naj:l annan utväg ej vara kor bauden, än tion ak Ouvernören ujajagikna, livilben jemväl blikvil vidlagen kor slakvarnes krigikvande i Knglands eoloiiier, eller, att lilldsla slakvarnes egare en sbälig, om oebsä iebe koll, ersäll>iing fo,- dem kränbännes, oell lemna de krigikno i llörjan något unilerslöd lill korsörjning oell ujipkoslran. l^Isn ela eolo>lien3 inbomsler iebe lemna erkorderliga tillgängar dertill, älerslär endast all lill bibels bländers bebjerlande ökverlemna, Ilnruvicla nägra medel mä vara kor sädanl ändamål all anväiida. lVIed antagande ak den värdsringsgrund, Ouvernören köreslagil, sbrdls llärlill erkordra8 cz^.äao 8jaansba biaslrar. Knligt sednasle kolbräbniugen jlä 8l. Larllielem^ vid 8lulel ak är i8/jz, är väl ulrondl, all del ak Ouvernören beräbnads antalet ak 5c)5 slakvar dä nedgäll lill 531, b varigenom en nedsättning i den nyssnämnda ersällningssumman u^slliommil kor 8lakvar, inen dä i denna förslagssumma iebe något blikvil aUsdl kör oundgängligt under8löd äl ds minderärige oell oibeslose krigikne, genast ekler krigikvandel, lords del bebökliga ersättningsoell boslnadsbelojajiel kör en omedelbar krigikning ak alla slakvarne ändoeli liunna sballas till okvannämnds 8umina.

Ut Den 2 8 Juni, 1.333 Utdrag af Protocollet, hållet uti Lagsamt Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskottens sammansatta Beredning vid Urtima Riksdagen i Stockholm, den 10 Juni 1815- Juslerailes Betänkandet öfver Herr Friherre Carl Akerbjelms Memorial om ändring i Fägens stadgande rörande vattu-uppdämning; och erinrade Herr Borgmästaren Holm vid 3:dje punkten deraf, alt det icke vore vattnets bredd som borde utrönas, utan hela vattenmassan mätas och derefter uträknas den andel som i särskildta fall af vattnet borde hällas öppen. Ut Supra. Ex Protocollo A. J. Wahlstjerna. Uppläst hos samtliga Riks-Stillden den 28 Juni. Riksens Högloft. Ständers Stats - Utskotts Betänkande, i anledning af anmärkningar viddess Utlåtande om förra Mantalsskrifvaren Åkerströms Lön och Pension. I anledning af Riksdags-Fullmägtigen Olof Gtson Bagges från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade - *334 Den 28 Juni. rade Memorial, angående bland annat att förre Mantalsskrifvaren P. Akerström måtte komma i åtnjutande af den rätt lian, i följd af Kongl. Kungörelsen den 9 December 1812 om prescriptions lid för dem, som bos Stats-Verket äga fordran, förlorat, att få uppbära innestående Mantalsskrifnings-provision för åren 1809 och 1810 samt Pension för å-r 1811 och den påföljande tiden, har Stats-Utskottet, genom Utlåtande den 26 sistlirine Maj, förklarat sig icke kunna sådant tillstyrka , "enär ej i behörig ordning vore utredt huruvida Äkerström iakttagit den skyldighet, att inom föreskrifven tid anmäla sig till utbekommande häraf, samt i hvad man han verkligen forlorat rättigheten till utbekommande af denna icke fö* alla åren till beloppet uppgifna Lön eller pension.

Den 20 November, kl. 8 om morgonen, anlände till Frantsila den under general Tutschkoff stående Ryska hären, hvilken, efter erhållen förstärkning, utgjorde omkring 10,000 man. Genom långa omvägar hade fienden förutskickat starka fördelningar i förväg, och vidtagit alla medel att kringgå oss. Men då Ryska förtruppen redan vexlade skott med vår fältvakt, ankom en kurir från stora arméens högqvarter, och medförde en den 19 emellan generalerne Buxhoevden och Klercker afslutad konvention, enligt hvilken Svenska hären, utan att af Ryssarne förföljas, borde den 29 utrymma Uleåborgs stad, der Ryssarne skulle inrycka den 30 November. Våra trupper skulle sedan, efter uppgjord marsch-ruta, utrymma Uleåborgs län, och Kemi elfs båda stränder öfverlemnas åt Ryssarne. Genom denna konvention afbröts en redan börjadt träffning. Så snart major Fuchs, såsom parlamentär, till fienden öfverfört underrättelsen om stilleståndet, tillstäldes en allmän frukost för de begge härarnes officerare, hvarunder general Tutschkoff yttrade: "general Sandels är ibland vår tids lyckligaste fältherrar; ty hitintills har han med utmärkt heder gått från alla drabbningar, och nu, då allt var så förberedt, att han med sin lilla trupp nödvändigt skulle blifva fången, eller åtminstone fullkomligen slagen, hjelpte ödet honom på ett särdeles sätt." Den 25 November uppbröt brigaden från Frantsila och tågade till Temmes, den 26 till Kempelä, och den 27 till Uleåborg. Den 29 inryckte Ryska förtruppen i denna stad, sedan Sandels med sin brigad, samma dag om morgonen, gått derifrån. Savolaks brigaden, som utgjorde eftertruppen, fortsatte sedan dagligen sin marsch, under omvexlande stark köld och yrväder, samt anlände den 11 December till Kemi kyrka, hvarifrån brigaden uppbröt den 13 och blef förlagd i Kakamo by af Torneå socken, för att utgöra förpost-kedja emot fienden.

Uh ett hos "Vallofl. Borgare-Ståndet ingifvet och den 25 nästlidne Augusti till Lag-Utskottets behandling remitteradt memorial, har Herr Gi/lherg, G. kV., yrkat, alt Rikets Ständer måtte förnya sitt vid sista Riksmöte fattade mon af Kongl. Maj:t icke bifallne beslut, att Konungens Befallningshafvande boide meddela de borgenärer, som hafva fordringar utom de Län, hval est de sjelf ve ho, promotorial till fordiingarnes utsökande, samt alt, derest fordringsegare och gäldenär bo inom samma län, den förre måtte e-a att, genom Konungens Befallningshafvandes försorg, få det Utslå-, hvarå fordran sig grundar, för verkställighet afsändt till vederbörande utmätningsman, hvilken derefter borde, inom den för verkställighets-åtgärders fullbordan redan föreskrifné tid, hos Konungens Befallningshafvande redovisa, med vilkor likväl, att fordringsegaren till lösen af diarii-bevis och expeditionskostnad nedsatte ett erforderligt penningebelopp, deraf tilläfventyrs uppkommande öfveiskott kunde vid slutliqviden i Lands-Canzliet återfås. Utskottet, som tagit denna framställning i öfvervägande, finner visserligen, att den rättighet, Rikets sist församlade Ständer velat bereda borgenärer, skulle i betydlig mon lätta utvägarne för dem att få utestående fordringai indi ifne; men då denna förmon icke kunde arxses motväga den olägenhet, som uppkomme derigenom, att Konungens Befallningshafvande blefvo besvärade med enskilda bestyr, främmande för deras egentliga embetsbefattning, och underkastade en ansvarighet för medel, som desse embetsman icke skäligen böra åläggas, tvekar icke Utskottet att tillstyrka, det måtte ifrågavarande framställning icke bifallas Stockholm den 20 September 1844. Bih. till R.

Skrifvelse, N.-o fö - rekommit, att det uti 2 §;n införda stadgande gör uti 16 §:n af 16 Cap. Jorda-Balken, i hvad den rörer städsel och lego af jord å landet, alldeles samma förändring, sorn i §:n i förslaget* innefattar uti 4 §:n i 4 Gap. af nämnde Balk, hvilken i E. K. M:s Nådiga Proposition omnämnes såsom ändrad, hafva Rikets Ständer, enär förstnämnde lagrum icke blifvit till ändring föreslaget samt den Nådiga Propositionen icke må annorledes än i dess helhet af Rikets Ständer antagas, för deras del beslutat alt, med afslag å E. K. M;s förevarande Nådiga Proposition, antaga de deruti befintliga stadganden, med förändring endast af den Nådigst föreslagna författningens inledning, hvilken skulle erhålla följande lydelse: ”Med ändring af 4:de § i 4:de Cap. Jorda-Balken, hvad angår stadgandet, alt, i händelse någon säljer jord, hus eller tomt, den han förr till annan sålt häfver, det köp skall vara gildt, som först gjordes, 16;de §:n i 16 Gap. Jorda-Balken, i hvad den innefattar föreskrift, att, om någon städjer hemman å landet till tvenne, den skall behålla, som först stadde eller legde, Förordningen angående lagfart och börd den 13 Juni 1800, i fråga om rättighet för förre egarens borgenär att taga inteckning, derest ej anmälan lill uppbuds erhållande sker inom viss tid, från det köpet slutadt blef, samt Förordningen af nyssnämnde dag, rörande städsel och lego af jord på landet, 3 morn., hvad angår liden för intecknande af arrendecontract, och med upphäfvande af 13 §:n i Förordningen om inteckning i fast egendom den 13 Joli 1818 det varder förordnadt, som föijer:” &c. &c. &c. Hvilket Rikets Ständer få, såsom svar i ämnet, härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla.

Jag hemställer således, oni icke ett trassel ligger deri, att man begär, det R. o. Ad. må såsom sin gemensamma tanka förklara en outve,eklad tanke eller en allmän Den C October f. m. 107 phras, iler! munga tankar fa runi. Det :ir ju klart för hvar och en, att en liufvudgaranti för landel ligger i åklagaremagtens behöriga utöfvande, och frågan, huruvida den skall ställas särskildt eller förenas med just.ärendernas förvaltning, är en hufvudomständighet, som karakteriserar saken och son; således hvarken kan eller bör såsom en detailfråga i grundlagen förbigås, eller hvari det bör öfverlämnäs ät Konungen att ensam göra och låta. Jag för min del önskar, att allm. åklagaremagten må finnas i Konungens Conseil, på det ansvarigheten, hvilken endast kan tiliämpas emot ledamöter af Conseillen, må kunna utsträckas äfven till den vigtiga del af förvaltningen, som rörer åklagaremagten, och jag är så mycket mera sträng emot Styrelsen i mina åsigter, som jag emot Hr Dalman, hvilken vanligen i sådant fall är strängare än jag, yrkar, att åklagaremagten ej må stå utanför dörren till Conseillen, i hvilket fall den ej kunde räckas af den allmänna controll, vi blott i afseende på ledamöter af Konungens Conseil kunna utöfva. Jag förstår ej, huru man kan vilja hafva en stark controll på Styrelsen och derjemte yrka, att åklagaremagten må stå utanför Conseillen, utan jag yrkar, att den må stå inom Conseillen, på det jag och hvilken riksdagsman som helst må kunna uppstå och säga, att det är 'anledning till^anmärkning emot den, sorn står i spetsen för allm. åklagaremagten, hvilket icke är möjligt, då denne chef ej tillhör Konungens Conseil. Hr Dalman: Frågan, huruvida chefskapet för alim. åklagaremagten är en sådan befattning, som bör särskildt utmärkas, hörer icke hit, utan kan särskildt afgöras, och jag tror, att genom särskild framställning kan bestämmas, huruvida chefskapet för denna magt bör finnas inom eller Utom Konungens Conseil.

— 171 15 4 Vederlag, enligt Special-Räkningen . hvarå värdet, enligt egen uppgift, gör —• 11 8 95 30 Tertial-Tionde från Akers och Wansö Pastorater, efter egen, vid taxeringen godkänd, uppgift __ 2,770 28 11 Smör-Tionde från Dito och Dito, enligt Dito . -—• 292 29 4 Qvick-Tionde af Lamb, Stångjern och Krut, enligt Dito — ■ 187 42 — Summa 4d6| 18AH 8,068 25 1 Afiäknadt för 24 T:r Spanmål till Comministrarne — - 1 — ■ 204 Återstå -i ~ 1 7,864|25 1 8 Staissamt 'lim. Resv. och Ehon.-Utskottens Utlåt an lej .V.o S 3. Biskopen i Westerås: Krouo-Tionde, enligt egen, vid taxeringen godkänd, uppgift 681 30 5,988 14 6 Embetsgård i Westerås Stad, fördelen deraf enligt Dilo 250 Råcklanda och Thunby med flera hemman som disponeras af Biskopen, 4 procent af väi det. 2 416 Dingtuna Praebende-Pastorat: Prestgården, 4 procent af Taxeringsvärdet ■Å 194 Kanik Lundby, d;o d:o 1 — —. 2,0 — Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften 477 18 t

Vid allmän Sockenstämma bestämmes dess fördelning och sättet ”till dess uppbörd, hvarvid i förstnämnde afseende, der ej annan lämpeligare och allmänt ”godkänd grund finnes, en hvars utskylder till ”Kronan, vare sig personliga, eller för egendom, lön och rörelse, måga i sådan egsn~t ”skap antagas. Blifva ej de försörjningsskyl”dige ense om det belopp, sorn skall utgå, eljest om fördelning och uppbördssätt, bestäm”me då Konungens Befallningshafvande, uppå ”Pastors anmälan, huru dermed skall förhållas, ”hvarvid Pastors förslag, så vidt skälen derföre äro behörigen uppgifne och utredde, bör, ”i afseende på totala beloppet samt ofvanoämm Deri s Augusti t, m, ,”de grund af åliggande bevillning, i afseende ”på fördelningen, lända till efterrättelse.” Det år ju således tydligt, att det åt församlingen år öfverlemnadt, att pröfv» och afgöra beloppet, om en öfverenskommelse blifver möjlig; men der sådan ej kan träffas, der skall behofvet styrkas och Konungens Befallningshafvande afgöra frågan. Det är kändt af hvar och •n, att Konungens Befallningshafvandes beslut kunna öfverklagas, och rättelse deruti sökas, då någon anser sig deraf förnärmad; vägen dertill är alla öppen. Dst år vidare yttradts att förslaget, att genom etc stadgande bestämma afgifterne, skulle lända till ökade utgifter. Jag tror likväl ej. att ordning inom Försimlmgarne bör befordra ökade utgifter, tvärtom tror jag, att den skall minska dem, emedan man ej i alla fall kan undgå att föds de kringstrykande fattige. Det har ock blifvit yttradt, att frivilliga gåfvor ej borde af lagar bestämmas. Jag »kulle medgifva detta, om icke erfarenheten hade visat, att alia icke äro gifmilde, samt att barmhertigheten icke alltid gör tillfyllest; så länge vi bo uti ett samhälle, bör likväl icke tillåtas, att någon dör af hunger. Det är ock anmärkt, att Utskotten föreslagit arfsrätt åt Församlingen efter dess fattige.

R:dr. 34. si. 2. rst. till Leflverantcurernes betalande, skall njuta, ifrän och med mnewarande ärs början, i ärlig inbetal, ning 720,000. Ridr. eller 180,000. R dr. i qwartalet, intilldesi alla Bankens förskotter öliswit Bihang. Den io September. 371 förklara Banco.FuIlmMai Disc-nl-n ? >»! ^ med iakttagande af Dimont. °, atl Bankm e, b.,fw„ l^-rkändt far szs,m hyp° qu-mottaga »varande är mer än omkring 120,000. R^dr. de till Lefwerantrurerne i liqvid afgifne Stats qwartalet, och r nuna own en gäta-l afseendi^s,^,^^,^^ M ' pä dem, hwars högsta lag är Bankens wäl ost Obligationer.. Till ersättning för redan gjorde och nu be - förmon, en gära . hwars uvplösning bör förl^. , - , , »väntas, när tillkommande Stander stola pröfA. » urbetalmngar, haswe wrwelat för strå wa, burmvida deras Banco.Utstött kan tiller^^/bn om rnfornst r LUllmrdlen pä det sitt, att frän och med mnewarande är§ bormn, Banken erhäller en ärlig Summa af Sjuhundrade tjugu tusende Riksdaler, eller qwarrailter Ett» kännas en rättighet, som i alla tider ensam warit deras eaen, och den de uti förewarand rnäl, pä det nn st bestämda satt utöfwat.

685 ende, särskildt till Banco Verket och ders betryggande för befarade förluster, i detta fall ej få åsidosättas. Stockholm d. 31 Julii 1823. Ar.krm den 6 Augusti 1823. Betänkande till Rikets lii) elflStänder, i fråga om de fiir inlösen af för slitne smärre Banco-Sedlar antagne g/ un der, Till Statsoch Banco Utskotten är remitterade ett af Herr J. Fornander, inom VäHofl. BorgareStåndet, uppläst Memorial, hvaruti yrkas så beskaffad förändring i de hittills antagne grunder •vid granskningen af förslitne så val Banquens som Riksgälds-Contoirets Sedlar, hvilka hos hvardera Verket till inlösen presenteras, att alla, des. se Verk synbart tillhörande Sedlar, måtte inlösas utan afseende på annat tryck an ziffrans och det grofva trycket till venster samt Finskan, och utan att något afseende borde göras på namnen, enär de fleste älven nyskrc-fne ej skola kunna redligt läsas. Varande vid Memorialet btlagde utom Fyra stycken förslitne Riksgälds Sedlar, Tjugufyra stycken mer och mindre ofullkomlige och stympande smärre Banco-Sedlar, af särskilde valeurer, hvilka förmälas hafva blifvit i Bartquen granskade och annullerade. Banco-Utskottet som inhemtat, att uti hvad som rörer Riksgälds Contoiret, utlåtande öfver berörde motion (sub 2J:o 157) före detta, från Stats - 686 Banco-Utsbottets Bétänkanden. Ulskottet till Rikets Höglofl. Stander ingått, får fur dess del hvad Banco-Verket särskildt angår, sedan Herrar Banco Fullmägtige och Gominissariatet blifvit hörde, meddela det vördsamma yttrande.

Evelius å Riksgälds - Contoirets vägnar, verkställde Revision af Götheborgs f. d, Discont-verk, förekommit, hafva Herrar Fnllmägtige ansett sig icke kunna meddela Directionen öfver nämnde Discont-verk Decharge, hvilken fråga Herrar Revisorerne åter öfverlemnat till Rikets Högloft Ständers eget bepröfvande. För att så väl häröfver, som i afseende på de särskilde Anmärkningarne oell de från en del bland dem af Herrar Rivisorerne härledda ersättnings påståenden, meddela fullständigt utlåtande, hafva Utskotten af Protocollen, om förhållandet i alla dessa delar, tagit närmare kännedom, och funnit en del af Anmärkningarne röra Directionen» förvaltning för en tid, då Directionen egt att endast för sine principaler, Actie-egarne, redovisa, hvilka äfven för berörde tid, eller Stats-Utskottets Betänkandeti. 1227 tiller intill 1817 års slut, meddelat Directionen Decharge, hvarföre ock Utskotten anse sig icke tillhöra , att i fråga om desse Anmärkningar något yttrande meddela; Hvaremot så vidt Anmärkningar egt rum vid Directionens förvaltning efter den t Januarii 1818, ifrån hvilken dag Herrar Fullmägtige haft att densamma granska och öfverse, desse Anmärkningar höra blifva föremål för Utskottens utlåtande. Och förekomme alltså: 1:0 Att sedan Directionens befattning med Discont-Verket i så måtto undergått förändring, att endast omsättningar, men ej nya Lån bordt af Directionen beviljas, Directionen likväl under den 4> 111 18 och 25 Aug. 1818 på aine Månader meddelt åtskillige Personer nya Lån till ett belopp af R:dr i3,25o och likaledes, under den 22 och 29 September, på 1 månad till ett belopp af 4>3oo R:dr. Och ehuru

Man liar äfven selt, att de bättre lottade hafva en mängd utvägar att kringgå den gifna föreskriften att tjenstgöra vid armeen ottar. Den Preussiska conscriptions-lagen föreskrifver, att hvar och cn medborgare skall från 20 lill 25 år utgöra en medlem af den conscriberade arme'en, samt derefter från 25 till 32 år tillhöra landtvärnet. För att nu kunna underlätta möjligheten för do mera bildade att inträda i armeen, utan alt deruti behöfva qvarstanna lika länge som öfriga samhällsclasser, har man tillåtit dem, att för 20:dc året friköpa sig från all öfrig mililärtjenst medelst ett års tjenstgöring, under hvilken lid de likväl äro skyldige att sjelfve bekosta sina munderingar och sjclfve underhålla sig. Erfarenheten har dock visat, att de som äro förmögnare än de andra dervid hafva tillfälle alt öfverflytta på desse mindre väl lottade kamrater en stor del af den tjenstgöring, som annars bort tillkomma dem sjelfva, och att sålunda denna militärtjenstgöriug, med undantag af vapenöfningarne, är mera Activ än verklig. Dessutom är det ganska naturligt, att principen aldrig kan consequent genomföras, då de personer, som dels icke uppnått den erforderliga längden, eller som äro behäftade med kroppsliga lyten, nödvändigt måste frikallas frän conscriptionsskyldigheten. Detta är allt svårigheter, som man inom alla de öfrige Tyska staterna insett, och scm gjort, att man der tillåtit legning. Men man har dervid utgått från cn ganska riktig grund, i det man så tillställt, att icke den värnpliglige sjelf får utse den person, han önskar sätta i sitt ställe, samt med honom upprätta contractct, utan är detta uppdraget åt vissa comiteer. Man har insett nödvändigheten att fixera cn minimisumma, under hvilken logan icke får verkställas, och denna minimisumma har man ytterligare insatt i sparbankernc, eller på allmänna säkra förvaringsställcn, på det den legde ej må äga tillgång till det besparade capilalct förr an efter slutad tjenstetid.

Hela folkmängden utgör således 1,900 personer, och den tillökning af 144 personer, som tillkommit sedan 1832, äro å Stadens utmark inflyttade hushåll af arbetsklassen, som der fått bosätta sig att odla. luvånarnes sedlighet fortfar. Brottmål och rättegångar äro sällsynta samt krogar och källare föga besökte af Borgerskapet, blott af några få afsigkomne Borgare och en mindre del bland den arbetande klassen, hos hvilka fylleriet märkeligen tilltager, då sädesprisen äro låga. Stadens näringsfång fortfar att vara handel, handt verker ier, sjöfart, faktori-rörelse för Bergslagen och till någon del Jordbruk å den Staden tillhörande Jord. Handelsrörelsen har genom Köpmännens arbetsamhet, sparsamma hus - 54 hållning och goda principer i handeln att sälja varan för lindrigare pris och ofta omsätta Kapitalerne bibehållit sig sedan 1832, så att ingen Cession ibland Handlande inträffat. På de sednare 2:ne åren hafva dock de Handlandes antal ökats öfver hehofvet. Önskeligt vore, att de ej skadade hvarandra. Handeln bedrifves mest med viktualier, specerier och kramgods samt något spanmål, derå dock ingen större tillgång till uppköp å torget finnes, utan måste större sädeslager för spekulation hämtas från andre orter. Efterfrågan å spanmål är här icke eller betydlig, i anseende dertill, att Bergslagerne sjelfva hämta sin säd från aflägse sädesorter, samt dessutom Bergsstädernas Handlande äfven äro med säd försedde. Handtverkerierna hafva genom de lägre sädespriserne, som i allmänhet varit gängse intill sommaren 1838, någorlunda bibehållit sig, så att de som med arbetsamhet skött sine verkstäder haft sin utkomst och kunnat utan tvångsmedel betala de dryga Kronooch Stads-Utskylderne.

Stånden må jemväl i de fall, dem lämpligt synes, genom utskickade deputationer, sina beslut hvarandra tillkännagifva; dock bör prot.utdr. derom, eller, i händelse sakens vigt fordrar en sådan skyndsamhet, att det ej medhinnes, en af Ståndets secreterare behörigen påtecknad afskrift af den propos., som beslutet grundat, alltid tillika åtfölja och af ordföranden för deputationen i de andra Stånden högt uppläsas.” Jag för min del kan häruti ingalunda finna någon rättighet eller lämplighet för reservanterne alt äfven medskicka deras reservationer såsom enskilda prot.utdr. Frih. Cederström, Jaeob: Gr. Lagerbjelke har för R. o. Ad. uppläst 2 mom. af 57 § i Riksd.Ordn.; men bade den värde ledamoten uppläst denna §:s 1 mom., sä bade lian säkerligen kommit till en annan conclusion. Delta mom. lyder nemi. sålunda: ”De allmänna beslut, som ett Ständ fattar, äfvensom hvad ett särskildt Stånd, i egenskap af RiksSt., beslulit och annans rätt röra kan, meddelas de öfriga Stånden genom uldr. af prot. Vill ledamot, som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda tanka hos de öfrige Stånden anmäla, stånde det honom fritt, genom särskildt mern. eller dictamen till prot., hvilket må Medstånden tillställas, enär lian de för communicalionen och prot. nödiga explaren deraf till Secret. allemnar. Lag samma vare, då någon remiss går från RiksSt. till Utsk. eller utlåt, från Utsk. lill RiksSt.; kommande dock ej i något fall utlåt, eller beslut genom enskild ledamots eller minoritetens protest eller reservation uppehållas.” Jag skulle tro, att, efter uppläsning af delta morn., denna discussion kunde fä upphöra. Ilr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag hade icke den äran att vara närvar, i Ståndet, då beslut fattades i frågan rör:de lika arfsoch giftorätt, och har således icke yttrat mig hvarken för eller emot densamma.

Banko-fullmäktige undfått decharge för de af dem till och med den 15 November 1853 vidtagna beslut och åtgärder, har den undersökning och granskning af Banko-verkets tillstånd och huru detsamma styrdt och förvaltadt blifvit, som det, jemlikt 4 § i den för Utskottet gällande instruktion, åligger Utskottet att verkställa, från nämnde dag vidtagit och sträckt sig till och med den 15 uästlidne Oktober; hvarvid Utskottet, för fullgörande af föreskriften att med synnerlig uppmärksamhet följa de Bankostyrelsens åtgärder, sora afse silfverutvexlingens fortgång och bestånd, läst alla de under sistnämnde tidrymd hos Fullmäktige förde protokoll, deri de af dera fattade beslut, angående den reela fondens bibehållande och förstärkning äro upptagna; och sedan Utskottet jemväl tagit noggrann kännedom af icke allenast Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorers till Rikets Ständer afgifna och till Utskottet hänvisade berättelse, rörande dels Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning från den 15 November 1853 och dels granskningen af Bankens och Tumba bruks räkenskaper för åren 1853 och 1854, utan äfven Fullmäktiges till Utskottet ställde och jemte memorialet N:o 3 Rikets Ständer delgifne berättelse angående Bankens förvaltning samt' de berättelser, Direktionerne öfver Banko-diskontverket och Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby samt Bankens Under-styrelse och Fiskals-embete lill Utskottet atlemnat, äfvensom Fullmäktiges allmänna, Under-styrelsens och Kommissariernes i Låne-kansliet protokoll för tiden från och med den 15 September till och med den 15 nästlidne Oktober; så får Utskottet nu, i öfverensstämmelse med föreskriften i 32 § Riksdags-Ordningen, öfver den af Utskottet sålunda verkställda granskning afgifva följande berättelse: Bill. lill R. St. Fröt. 1850 §' 1857. 6 Samt. 1 Afd. 4 Haft. 1 Inventering af Bankens kassor och öfriga förvaringsrum.

Jag kan väl icke finna, hvad förseglingen har att göra med denna punkt; men jag får fästa uppmärksamhet derpå, att de reglementariska föreskrift,erna, såsom den siste värde talaren torde kunna påminna sig, innehålla det bestämda stadgande, att dä en sådan tid infaller, under hvilken all brännvinsbränning är förbjuden, skall redskapens försegling ske på Kronans bekostnad, i följd hvaraf förseglingen vid April månads utgång aldrig komme att verkställas på jordägarnes bekostnad. Hr af Ekenstam: Innan jag kan besvara den propos., Hr Gr. o. Landtm, sednast framställt, anhåller jag vördsamt att få veta, huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret på den propos., som först gjordes. H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det R. o. Ad. med nej besvarat den framställda propositionen om antagande af g:de punkten utan någon förändring. Hr af Ekenstam: Efter denna Hr Gr. o. Landtm:s förklaring anhåller jag i likhet med Frih. Rantzou, alt uti den propos., som skall tjena till surrogat för Utsktns förslag, måtte inflyta bestämmelser i afseende på samma frågor, som det förkastade förslaget innehåller. Hr Hjärne har i5 H. 27 210 Den 20 October f. m. sagt, att redskapens försegling ej tillhör denna punkt; men frågan derom förekommer i densamma, hvarföre en föreskrift om förseglingen äfven bör ingå i det beslut, R. o. Ad. nu behagar fatta. Frih. Boye: Den fördel, som jordägaren skulle vinna derigenom, att han, då han blott ville bränna under ena terminen, finge jemte höstmånaderna dertill använda den månad, hvarunder bränningen är vigtigast för honom, anser jag vara så stor, att jag tror, det hvar och en emot en sådan fördel ville sjelf bekosta förseglingen. Jag tror således, att förseglingskostnäden ej bör hindra oss att göra ändring i TJtsktns förslag.

Ständers Herrar Revisorer, under granskningen af Allmänna Magjazins-Inrättningens Räkenskaper och Förvaltning, den December 1320. S. D. O rdföranden, Herr Lagmannen Grefve Gyllenborg aflemnade sitt särskildta yttrande, i frågan om åtskilliga af Herrar Revisorer föreslagne ändringar uti Allmänna Magazins-Inrättningens nuvarande organisation, hvilket yttrande, som kommer att biläggas Herrar Revisorers Berättelse till Kongl. Maj: t och Rikets Ständer, bär ordagrannt intages. /införande till Ilerrar Revisorers Protokoll den 14 December 1820. ”Sedan Riksens Högloft. Ständer, vid sist förflutne Riksdagar, insett nyttan och angelägenheten af, att med afseende å nu varande förhållanden, vidtaga åtgärder, till upprätthållande af Spannmålens medelvärde och i sådant ändamål anslagit medel att ifrån Riksens Ständers Bank kunna utgå, har det varit oförmodadt, att i Riksens Ständers Revisorers tili Riksens Ständer nu afgifvande Berättelse , skulle innefattas tillstyrkanden, som , 0111 ej bestämt vägrande till ali åtgärd i detta afseende, åtminstone synas deri åsyfta sä Revisorers Berättelse.

Maj:t, som, med anledning af Rikets Ständers äfven gjorda fram ställning i underdåniga skrifvelsen den 19 Juli 1854 och efter nödiga förberedelser under den 9 September 1857, meddelat föreskrift om nedlagda och utrifna mjöloch sågqvarnars befriande från grundräntor mot ersättning till indelningshafvare af sålunda upphörande räntor, hade vid öfvervägande af det tillika väckta förslaget om alla qvarnräntors utbytande mot bevillning visserligen funnit, lika med Rikets Ständer och Kongl. Kammar-kollegium att genom dylik förändring i grunderna för qvarnoch sågverks beskattning till likhet med hvad för andra industriela inrättningar i allmänhet eger rum, en större jemnhet och rättvisa i denna beskattning skulle vinnas, äfvensom endast på denna väg kunde ernås full frihet att, utan andra inskränkningar än som, beträffande vattenverks byggnad, äro i lag bestämda, anlägga qvarnar och sågar till egen och andras tjenst; men då beskattningen å dylika verk redan vore på en helt annan grund ordnad, enligt sekelgammal häfd och länge tillämpade författningar, samt följaktligen, i likhet. med öfriga grundskatter, på det närmaste sammanvuxit, med egendomsvärdet och deraf beroende enskild eganderätt, och då dessa särdeles vigtiga och ömtåliga förhållanden borde, såvida beskattningen skulle blifva rättvis, tagas i noggrannt öfvervägande vid densammas tillämpning på de qvarnar och sågar, hvilka i kameralistiskt hänseende äro af olika natur, samt jemväl tillses borde att Staten genom bevillning finge sig tillförsäkrad skälig ersättning för den hittills af qvarnar och sågar utgående ordinarie grundskatt, — hade Kongl. Maj:t ansett nödigt, att de grunder, hvarefter bevillningen för qvarnar och sågar af olika natur skulle utgå, måtte blifva, i sammanhang med sjelfva förändringen i beskattningssätt, närmare bestämda. Stals-Utskollets Ullåtande N:o / 01. 3 1 anledning häraf, och på samma gång som Kongl. Maj:t na till Rikets Ständer öfverlemnat ett, enligt deras vid förra riksdagen framställda begäran, uppgjord! förslag till grunder för allmänna bevillningens fördelning och sättet för deras tillämpning, i hvilka ämnen beslutande-rätten, jemlikt Grundlagarne, tillkommer Rikets Ständer allena, hade Kongl. Maj:t i nåder fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att Kongl. Maj:ts nådiga beslut och åtgärder i den af Rikets

Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag : N:o 82, ang: de beräkningen af Statsverkets inkomster; och N:o 86, ang:de förändradt röstberäkningssätt vid prestval, äfvensom vid tillsättande af folkskolelärare, orgelnister, klockare och annan kyrkobetjening. Anmäldes och bordlädes: Sammansatta Bankosamt Allm. Besv.- o. Ekon.- Utsk:ts Mern. N:o 3, med ani. af Riks-Ståndens olika beslut ang:de Utsk:ts Utlåt. N:o 2, i ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder för beredande af lättnad i myntcirkulationen emellan Sverige och Norge. Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 15 dennes bordlagda Meni. N:o 138, med förslag till stadganden i Riksg.-Kontorets reglemente, ang:de de med ordinarie statsregleringen gemenskap egande utgifter samt de på Kontoret anvisade kreditiver och derifrån utgående riksdags - 666 Den 16 Juni. och revisionkostnader, aflöningar m. m., äfvensom ang;de Riksg.-Kontorets inkomster samt uppbörden af dit ingående bevillniugsmed flera medel. Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o.pSkon.- Utskts den 15 dennes bordlagda Mern. N:o 11, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om föreslagen förändrad grund för uttaxering af landstings-medel. Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 15 dennes bordlagda Mern. N:o 62, ang:de verkställda omröstningar i förstärkt Lag-Utsk., i ani. afRiks-Ständens skiljaktiga beslut ang:de åtskilliga lagfrågor. Frih. Cederström, Rudolf:

Hr Tham, Carl Au g. Wilh.: De vigtigaste skälen för bifall till Utsk:s Betänk, äro af Hr Kraemer anförda, nemi. vigten af att Hjelmarens vattenhöjd i framtiden kommer att sänkas. Fråga har äfven åtskilliga gånger varit å bane att sänka denna sjö och åtskilliga delar af Svartån. Det är bekant, att i den folkrikaste delen af Nerike finnas trakter som äro dränkte af vatten, och derföre omöjliga att odla. För att göra dem fruktbara måste sjöar sänkas, och i framtiden måste Hjelmaren i första rummet ifrågakomma. Vid sådant förhållande måste det ligga i deras intresse, hvilka ifra för vägen Köping-FIult, att den ifrågav:de jernvägen kommer till stånd. Såvida man erkänner den satsen, att de banor böra anläggas af Staten, som bereda nytta för flere provinser och kunna uptaga flera bibanor, måste banan Orebro-Askersund, som har båda dessa fördelar, af Staten bekostas. Det är redan nog sagdt om vigten af denna bana för Nerike, Småland och Westergöthland. Jag tror dock, att man för litet fästat sig vid nyttan för Öster - Den 13 Juni f. m. 197 gothland, sorn genom vägar dels öfver Krigsberg och Hellestad, och dels öfver Wadstena och Motala har förbindelse med Nerike; men den långa transporten gör att föga forslas landvågen, utan nästan allt går ifrån Askersund sjövägen till Wadstena. Gr. Rosen, som visat att en kanal emellan Hjelmaren och Wettern är svår, om icke omöjlig, har äfven framhållit fördelarne af en jernväg i samma rigtning; men den hufvudsakligaste består i möjligheten af en förbindelse emellan hufvuristaden och Rikets eentral-fästning. På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till den föredragna punkten. Frih. Sprengtporten:

Och när kanske en snar framtid ånyo spelar Grover Cleveland upp p§ presidentstolen, då skall det amerikanska folket ej minst jubla ett välkommen åter den kvinna till mötes, i hvilken det lärt sig se inkarnationen af hvad deras fosterland eger förnämst af kvinlig älskvärdhet, skönhet och behag. Ty i amerikanarnes hjärtan är och förblir Frances Cleveland för evigt drottning! J. N•9- Några ord till mödrarna om vaccinationen och huru den bedrifves hos oss. i. ^ | ör IG år sedan utgaf med. d:r Alrik U Törnblom en liten skrift, » Om smittkoppor och skyddsmedlen mot dem », hvilken intogs i det berömda verket » Ur vår tids forskning ». D:r Törnblom slutar sin förtjänstfulla broschyr med följande ord: » må hvar och en som i tal eller skrift söker bibringa andra den åsikten, att vaccinationen är skadlig, komma ihåg, att det gäller tusentals människolif, och att ansvaret blir tungt, om han byggt sin mening på hugskott. » Låt mig därför med ens, för att fria mig från detta ansvar, förklara, att det ingalunda är min afsikt att kalla vaccination i och för sig skadlig, icke ens att, som likväl många medicinska auktoriteter gjort, draga i tvifvelsmål dess nytta, om hvilken jag tvärtom är ganska lifligt öfvertygad. Det är om de faror, som kunna vara och faktiskt äro förknippade med vaccinationen, samt om det tvång, vi i detta fall äro underkastade, jag helt förtroligt vill tala nå- gra ord med Iduns läsarinnor, af hvilka många väl äro mödrar, som kanske ofta med bekymmer motsett den operation å deras barn, som kallas vaccination eller skyddskoppympning. Om vaccinationens uppkomst är öfverflö- digt att orda. Nästan hvar och en vet, att den i slutet af förra århundradet uppfanns af en engelsk läkare, d:r Edvard Jennes, och att den infördes i Sverige år 1801, hufvudsakligen på initiativ af professor Munck af Rosensehiöld.

Till upprensning och sänkning af de strömmar och valten, som åstadkomma öfversvämningar och förhindra odling har uppmärksamheten mera än tillförene blifvit fästad genom de af Rikets sednast församlade Ständer för understöd af sådane företag anslag ne medel. Häraf hafva, genom Rikets Ständers beslut, till upprensning af Landaforssen i Ljusne eif, hvilken förorsakat öfversvämning af ofvanliggande till åtskillige byar i Segersta socken börande jord, blifvit beviljade 6000 R:dr Banko, hvaraf ortens innevånare blefvo till företaget så uppmuntrade,att arbetet, genast efter Riksdagsbeslutets kungörande och innan medel dertill fingo lyftas, börjades och bedrefs med den ifver, att dess fullbordan innan kort kan emotses. Af de till Eders Kongl. Maj:ts jMådiga ' disposition af Rikets Ständer ställda medel för befordrande af utdikningar och vattenaftappningar i norra delen af Riket hafva dessutom blifvit Nådigst beviljade försänkning af Bysjön i Thorsåkers socken 1,825 R:dr, af Kyrksjön och Harsjön i Harmångers socken 6,350 Rtdr, af Kyrksjön i Jeltendalils socken 1,000 R:dr samt af Wanntjern i Hanebo socken 800 R:dr, allt Banko. Af dessa ai beten, alla åsyftande alt bereda nya odlingstilllällen och förbättring å den gamla jorden, hafva de uti Harmångers, Jettendabls och Hanebo socknar blifvit, innan något af anslagen dertill emottagils, började och fortsatte med en drift och omtanka, som nogsamt ådagalägga behofvet och nyttan deraf.

Det nekande swaret härtil grundar sig derpå, at da i desse gamla (.'omraÄsr någon annan förbindelse icke ar stalld i fräga, än i afseende pä dawarande krigsmagt, icke en gang möjligheten af detz widare utsträckande eller minsta förbehåll til sadan rättighet för framtiden deri intagen, följer deraf orwunget, at ingen annan mening derom bör upkomma an den, at da Riksens Stander beflöto kriget emot Rydland ar 1741, atogo de sig, jemlikt Niksdags-Bestuter, för en kort tid, icke såsom en följd as Lneckte. LontrgÄLrnL, utan som en frivillig Bewillning, at för tilfället utstrifwa krigsfolk, dock efter beräkning af Hemmantal och Rotar, sedan andre grunder för utskrifning under den föregående Enwälds-tiden äfwen da blifwit förhatelige. Dl detta Ständers enda beslut om Wargering kan således afwen sä litet hämtas förbindelser i förenämnde LontrLÄer, da de dertil icke föranleda, som Wargerings upsättande under de twenne sista krigen med Rydland, anbefalte genom magrsprak, kan giswa nägon styrka ät lagligheren af detz rilwarelse. Den som owaloigt ssvil dömma, mäste medgifwa, ar äfwensä litet det later rimligt, ac för det en Bewilluing blifwit efter wista grunder en gäng fastställd, stola alla Bewi-lningar följa samma grunder, lika sä olämpligt är det ock, at pästä, at för det en utskrifning en gäng blifwit werkstäld efter beräkning af Rotar och Hemmantal, stola atla inrättas efter lika förhäilande och kunna derefter affordras, enär de larfwas, utan all Sjette Bandet. N:o 7k I2Z4 Den 29 Mars. all pröfning af rättwisan i grunderne och möjligheten i tillämpningen deraf.

pöste Elle marquerait volontiers le linge d ' un trousseau. Bonnes ré- restante. |2423] U B ättre anspråkslös flicka önskar plats i familj, helst på landet att hjälpa till i hushållet. Den sö- kande är äfven kunnig i sömnad. På lön göres mindre afseende, men ett godt bemötande, goda rek. kunna erhållas. Sv. » G. A. », Söderby, Romsta, Upsala. Plats såsom sådan önskas nu genast. Undervisar såväl gossar som flickor i vanl. skolämnen, språk, handarb. o. musik. Utm. rek. från hem och skola. Svar godhetsfullt t. » E. », Kalmar, p. r. [24141 I kristlig sinnad fam. söker en likas, flicka pl. för att biträda med skrifn. och husl. sysslor samt läsa med barn. Van att skrifva åt dom., genomgått kurs i bokföring. God stil. Godhetsfullt svar till » Elisabeth, 23 år », Säfsjö, p. r. (G. flicka önskar pl. - L&lt; i godt, helst kristligt hem för att vara behjälplig med barns skötsel och husliga sysslor. Familjärt bemötande önskas. Svar till » 19 år », Säfsjö, p. r. (G. 53111 E [2416] |239fl] V ärdinneplats sökes af ett fruntimmer, som i flere år innehaft dylik anställning. Rekommendationer finnas. Vidare meddelar Fru Emma Ohman, Stockholm, Slussplan 63 B. (G. 4948) [2359] E n ung, husl. o. arbets, flicka från land. önsk. pl. i fam. som bitr. åt husmodern. Sök. har genomg. en kurs i matlagn. o. klädsömn. samt är van att delt. i alla inom ett hus föref. görom. Svar till » Anspråkslös », Eskilstuna, p. r. (G. 21370) E Lärarinneplats sökes helst för mindre barn af van lä- rarinna. Betyg erhållas genom korrespondens med &gt;L.&gt;, Filipstad, p. r. (S.

Att sälta gräns emot en sådan förstörelse vore, efter motionärens tanka, af nödvändigheten påkaHadi, i hvilket afseende och då den ena statsmakten icke kunde deremot uppställa något hinder, enär sådant ansåges såsom ett ingrepp i egendomsrätten, utan frågan härom borde af båda statsmakterna samfäldt afgöras, motionären fästat uppmärksamhet å behofvet af en skogslag, som innehölle bestämmelser i detta hänseende, helst inom andra länder sådana lagar redan funnos, dels för att betrygga innevånarne mot skogsbrist, dels ock för att, genom skydd af skog, värna för stormars ödeläggande inverkan och landets uttorkning i brist af nederbörd. I sammanhang härmed har motionären hemslällt, huruvida icke lämpligen kunde föreskrifvas, det hvarje skogsegare bör, vid huggning af sin skog, qvarlemna nödiga och fullväxta fröträd, samt, der desse skulle kull» 6 Las,- samt Allm. Be sv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o ta. blåsa eller borthuggas, ovillkorligen förpligtas att genom frösåning uppdraga ny skog i den afhuggnas ställe, äfvensom att rätta fällningen någorlunda efter skogens arealvidd, med beräkning af en emellan 80 och 120 år liggande omloppstid, egaren likväl obetaget att i ungskogarne göra nödiga hjelpgallringar, äfvensom att i den öfriga skogen borttaga alla vindfällen och förtorkade träd; — genom hvilket stadgande motionären ansåge så mycket åtminstone kunna vinnas, alt de förödande fällningarna af den ena skogstrakten efter den andra, i disproportion emot skogsvidden, förekommas.

Jag hoppas visserligen , att tullafgiften äfven hädanefter skall, i följd af ett fortfarande liberalt tullsystem och en omsorgsfull bevakning, utgöra en af statens vigtigaste inkomstkällor; men som en förhöjd tull å landtmannaproducter och victualievaror blifvit allmänt och icke utan skäl vid denna riksdag yrkad, så och enär, i händelse en sådan förhöjning beviljas, den för närvarande högst betydliga importen af dessa varor onekligen skulle i hög grad aftaga och en motsvarande minskning af tullinkomsten följaktligen härigenom uppkomma, anser jag tullmedlen icke böra beräknas utöfver det af Statscont. föreslagna belopp, helst en för de fattigare folkelasserna särdeles välgörande nedsättning af importtullen för salt och fiskvaror äfvensom en af behofvet påkallad reglering af exporttullen torde komma att förorsaka en icke obetydlig minskning i tullintraderna. Vidkommande derefter postmedlen, förmodar jag, att, derest omkring 40°,°oo r:dr årligen, under ytterligare 3 a 4 års tid, få användas till postcommunicationernas reglerande och förbättrande, statsverket efter denna tids förlopp bör kunna påräkna en större andel af postverkets inkomster än de 100,000 r:dr, sorn för närvarande derutaf till staten utbetalas. Slutligen får jag, i händelse af den återremiss af StatsTJtsk:s nu förevar, utlåt., hvarom jag jemväl anhåller, beviljas, fästa Utsk:s uppmärksamhet på angelägenheten att, emot den allmänt önskade förhöjningen i brännvinsbränningssifgiflen, föreslå den ifrågaställa minskningen i de ordinarie statsinkomsterna, hvaribland jag anser dem, som till lila belopp måste utgöras af den fattige och den rike, såsom lagmansoch häradshöfdingeränta!! 111, fl., böra i främsta rummet afskaffas. Gr. Cronhjelm: Jag ber R. o. Ad. ursägta, att jag ånyo uppträder; men denna punkt är af vigt, emedan han är den första, och principen för beräkningen här bör afgöras. En Konungens rådgifvare har sagt, att min mening vore att bilda en rcservcassa för statsbehofven.

3 Kfter öfvervägande ej mindre af hvad sålanda uti denna fråga förekommit, än af motionärens framställning i ämnet, anser Utskottet sig höra förklara, att det, i öfverensstämmelse med de åsigter, som föranledt Rikets Ständers vid 1840 —1841 arens Riksdag ofvanberörda underdåniga framställning, tror, att Krigs akademien, tvertemot hvad motionären yrkat, hör bibehållas såsom en nödvändig tillämpuingsskola för bibringande af militärbildning. Då Utskottet dessutom hyser den öfvertygelse, att det ännu vore alltför tidigt att bedömma verkningarne af den utaf Kongl. Maj:t i ofvanberörda måtto nyligen vidtagna förändring uti Krigs akademiens organisation, får Utskottet tillstyrka att ifrågavarande motion för det närvarande icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm den 20 Februari 1851. Ank. till Exp. Utsk. den 21 Febr. 1851, kl. 11 f. m. Betänkande, i anledning af väckt motion om Löfsta och Sältra hemmans skiljande från Färentuna härad samt det förras förening med Sollentuna och det sednares med Svartlösa härad. Uti en bos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottets behandling remitterad, motion bar Riksdagsfullmäktige!!

Utsk:t hade allt för väl kunnat tillstyrka en skrifvelse till K. M:t, med anhållan om offentliga föreläsningar i hufvudstaden, hvarjemte Utsk:t med fullt skäl kunnat ställa en viss summa till K. M:ts disposition under tiden till nästa riksdag, då en fullständig plan kunde hinna att af K. M:t för R. St:r i detta hänseende framläggas. De undervisningsämnen, som företrädesvis der borde föreläsas, borde omfatta estetik, Skandinavisk litteratur och möjligen fornnordisk arkäologi. Utom den nytta, hufvudstaden skulle ega genom sådane föreläsningar, som blifvit föreslagne, för eleverne i de institutioner, som ber äro förlagde, såsom teknologiska institutet, Kongl. Theatern med dess artister och elever m. fl., skulle härigenom äfven åstadkommas det inflytande, som en hufvudstad alltid bör utöfva på landets öfriga befolkning, som dit tillströmmar och återströmmar. Jag får derföre anhålla att förslaget måtte återremitteras, samt Utsk:t åläggas att i den und. skrifvelsen uppgifva den summa, som för ändamålets upnående kan till en början anses nödvändig. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Den af Gr. Anckar svärd väckta motionen afser ett ganska stort och vigtigt mål, nemi. att bereda tillfälle inom hufvudstaden för ungdomen att fullborda den bildning, hvartill de vid Universitetet eller andra undervisningsanstalter erhållit de första elementerna. Hade man förhoppning om att Universitetet blefve förflyttadt till Stockholm, vore icke det ifrågav:de förslaget af bebofvet påkalladt; men då det synes vara lång tid, innan något sådant inträffar, tror jag man borde med värme omfatta detta förslag. Pir Bildt har anfört såsom skäl för bifall till Utsk:ts förslag att R. St:r ogerna 340 Den 2ä J ali e. m. bevilja förslagsanslag till sådane föremål som detta. Efter som jag uppfattat Gr. Anckarsvärds motion, är icke meningen att begära något förslagsanslag, utan endast att R. St:r måtte för detta ändamål till K. M:ts disposition anvisa tillräckliga medel att från Riksgäldskontoret utgå.

Motiverne till Utsk:s hemställan i denna § upplästes på begäran af Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., som derefter skriftligen anförde: Jag erkänner, att när jag, vid genomgående af utlåt, hann till denna §, sänkte sig ögonen med blygsel till golfvet. Jag bör till en början förklara, att jag icke talar i egen sak. Redan vid mitt inträde i K. Cabinettet, för mer än 35 år tillhaka, afstod jag min ännu icke ens tillträdda lieutenantsindelning och har sedan dess aldrig åtnjutit militärisk eller annan lön, än tractamentet såsom diplomatisk tjensteman. Ej eller är någon sannolikhet, att sådan lön skulle kunna i en framtid någonsin tillfalla mig. Vore dessutom endast fråga om en för framliden fastställd grundsats, skulle mina anmärkmr mot denna § till nå - 470 Den 27 No vem ber f. m. gon del förfalla; men motivet till den föreslagna nnd. anhållan innebär påtagligen en bestämdt åsyftad, i så måtto retroactiv påföljd, alt H. Ex Hr Gr. Löfwenhjelm skulle blifva förlastig dea lön, han äger såsom Cavalleri-inspccteur. Jag siiger: mina anmärkir.r skulle till en del förfalla; icke i allo. Ty vore än fråga blott om tillämpning af en grundsats på framdeles förekommande fall, skulle jag ändock anse den af Utsk. föreslagna åtgärden mindre behörig och högst olämplig. Om Konungen linner tjenligt alt i fredstid låta bestrida Cavalleri-inspecteurs-tjensten af en annan generalsperson, hvars lönevillkor dymedelst något förbättras, medan utgiften ä det, enligt erfarenheten ieke allt för rikligt tillmätta anslaget för ministerstaten minskas med de circa 1300 r:dr IIa nili. h:co, sorn vid fnspecteurs-tjenstens frånträdande hade hort å denna stal anvisas, så tyckes detta vara Konungens ensak. Jlöjlighelen af ett sådant upppgiirande heror af förevar, omständigheter, af befintliga personligheter; sådant tillhörer Konungen alt bedömma.

De af Rikets Ständer förordnade 4 Directeurer, hvardera - - Rdr 5oo. — Banco-Ombudet - - „ j,333. 16 Kamereraren - - 800. — Ombudsmannen - , 5oo. —- Registrator!!, lön - n 666. 32 Arfvode^ såsom ersättning för den tredubbla registreringen „ 333. 16. Bokhållaren, lön - - )t 6CC. 3a. serskildt alfvede för böckernas afslutande , Co. — JYaklmättaren, lön - , 200. — skopenningar - 3o. — för Låne-Contorets missräkningar 100. —* Den af Riks-Ståndens Ledamöter i Directionen, hvilken bor mera än 2 mil från Låne-Contorel erhåller i rese-ersättning 66. 32. Om Banco-Ombudet eller någon af Tjenslemännen innehafver ordinarie tjenst i Banken, åtnjuter han, så länge han detta uppdrag vid LåneContoret innehafver, sin halfva lön, med åtföljande arfvode i Banken. 8:de punkten: Uti den för tjenstemännen och vaklbeljeningen vid LåneContoren här ofvan fastställda aflöning ega Fullmägtige icke att någon tillökning meddela. Skulle fråga derom eller om förhöjning i lönevilkoren vid Banco-Discont-Verket uppsla, underställes densamma Rikets Ständers pröfning och afgörande: I Öfrigt fann Ståndet för godt att antaga en ny eller <);de punkt så lydande: Öfverstiger contant» cassabehållningen vid Trot, Vt dr. den Q April iSJ5. LåneContoren, sammanräknadt för alla rörelsegrenar, derunder småsedels v ellingen inberäknad, för LAneContoret i Götheborg 100,000 Rdr och för edet i Malmö 3o,ooo Rdr

Infinner sig vid andra tillfällen Borgenär och begär underrättelse af Sysslomannen, eller tillgång till Boets Böcker och Handlingar, varén Sysslomannen skyldige, att honom tillhandagå. Uppgifver han något ärende, hvaröfver han äskar samtelige Borgenärernes hörande, fogen Sysslomannen anstalt om deras sammankallande, der de anse det nödigt vara: Afslå Sysslomän Borgenäis begäran; äge han hos Rätten det anmäla, och pröfve Rätten , sedan Sysslomannen hörde blifvit, om skäl till den begäran är. 15- §- Visa Syssloman motvilja eller försummelse att för Män, som af Borgenärerne utsedde äro, göra redo, eller att eljest meddela de upplysningar, som någon af Borgenärerne äskar; så åge Rätten, att, genom vitén, tillhålla Sysslomannen, att inom korrt tid deras skyldighet fullgöra: låta de sig deraf ej rätta; ekilje Rätten dem j 8G Konungens Nild. PropOsitioner - ifrån Sysslomanskapet, och väljen Borgenärerne andre Syssloman. 16. §. Vid val till Gode Män eller Syssloman, sa ock uti alle andre mai, sorn röra förvaltning af Gäldenärs Bo, gånge det Beslut i verkställighet, hvarom bland närvarande Borgenärer de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet. Ej må Rätten med dessa mål annan befattning taga än förr sagdt är, utan sä händer, att någon Börgenär, i Stad inom fjorton »lagar och å landet inom en månad, eller der Ting då ej hålles, å nästa Ting visar, att Borgenärerne ej lagligen till sammankomst kallade varit, eller att lösterne ej rätteligen beräknade blifvit: i dessa fall äge Rätten att Beslutet häfva och ärendet till afgörande och ny sammankomst förvisa. 17- §• Der Borgenärer något besluta om en Borgenärs betalnings-rätt, honom eller andre till förfång, som ej i Beslutet deltagit, eller om andre ämnen, som af Rätten pröfvas skola, och till boets förvaltning ej höra; vare det ogildt. 18. §.

Ansågos, såsom hörande till slöjdevaror och med dem dragande lika tull, böra utur den egentliga faxan uteslutas och endast i noten upptagas med hänvisning till slöjde-varor, ej specificerade. Kort. Införseln af denna artikel ansågs böra vara förbjuden, men, för den händelse, att Kongl. Majit icke skulle finna ett sådant förbud böra ega Prot Vtdr. d. 8—3o Dec. 184.0. runi, bestämdes tull väldet till 40 R:dr oell införsel-tullen till 15 R:dr per gro-s. Krut. För den händelse, att Kongl. Maj:t icke skulle finna, att förbud för införseln af denna vara bör ega rum, bestämdes tullgärdet till 40 R:dr oell införsel-tullen till 10 R:dr pr centner. Käppar, Lampor. Ansågos, såsom hörande till slöjdevaror och med dem dragande lika tull, böra utur den egentliga taxan uteslutas och endast i Noten upptagas med hänvisning till Slöjdevaror, ej specificerade. Ljus, Vax-. En ny underafdelning af denna artikel ansågs böra tilläggas under namn af alla andra slag, med ett tull värde af 1 R:Jr 12 sk. per skålpund, en införsel-tull af 20 sk. och frihet för tull vid utförsel. Ljuskronor. Ansågos, såsom hörande till Slöjdevaror och med dem dragande lika tull, böra utur den egentliga Taxan uteslutas och endast i Noten upptagas med hänvisning till Slöjdevaror, ej specificerade. Lunta, Ansåg böra vara fri från utförsel-tull. Läder, mer eller mindre beredt: Hvita samt Sämskade skinn och hudar. Tullvärdet nedsattes till 40 sk. och införsel-tullen till 8 sk. per ska ip. Läster till skoarbeten. Ansågos böra beläggas med en införsel-tuli af 8 sk. för 1 par; tullvärdet bestämdes till 32 sk. Mais. Ansågs böra vara fri från tull vid utförsel. Malm. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970

Sedan ibland desie Electarer en, genom lottning ukgält, jkola de öfrige samfält och icke ester Ständ, först medelst stulna sedlar, hwar för sig upqiswa den man, som de anse böra komma under omröstning. Falla derwid rösterne till mer än hälften af de rä» siande Eleetorernes antal pä en man, ware han behö» rigen wald. Hro axer rösterne sä deladeemellan flere art en sädan full pluralits för någon icke äger rum, anställes ny votering med flutna sedlar till antagande af den, som de fleste rösterne erhållit, eller, om han icke antageö, af den, som nast honom urås be fleste Elecrorcc blifwil kallad, och sä widare. Enär »agon as de, i denna ordning under omröstning ställde, bliswit af ElectorerneS pluralitä antagen nphörc walsörräktningen, och warde han as Riksens Ständer kill Dm 21 December. IZ4I Embert förordnad. Den, ak hmilken detta Embete blifwit ansörkrodk, kan wid följande Riksdagar, i dm nu föreskriftte ordningen dertill aker mäkjas. Justitia, Osnbudsmannen vjute till godo sä wäl under, som c« mellan Riksdagarne, samma säkerhet för sin person och tjenste, besättning, som genom m. §. as Reg" rings Formen för Riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och anses, under sin tjenste lid och intill desi han fran Embetet skiljes eller till ulösningen af sin förut innehafva beställning äkcrträder, i alla afsecnden lika med Konungens IustiliLk Cantzler.

Om nu anlagas får, att, såsom sannolikt är, dessa celler, tillika med bostadsrum för bevakningen, ekonomirtun och stående inventarier, kunna, kostnaden för inköp af byggnadstomter jemväl inbegripen, öfverhufvud anskaffas till ett pris, efter cell räknadt, af 1,000 R.dr för länsfängelset 800 R.dr för egentliga stadsfängelser och 500 R:dr för häradsfängelser å landet, hvilka belopp något öfverstiga de i det närlagda regleringsförslaget beräknade, emedan detta endast afsåg egentliga byggnadskoslnaden; så skulle hela kostnadssumman uppgå till 2,740,200 R.dr, eller 1,440,200 R:dr, utöfver hvad redan blifvit anslaget. Häruti ingå lik\äl ej de celler, hvarmed nya länsfängelserna, hädanefter såsom hittills, torde böra förses utöfver förslagets cellnummer, i ändamål att bereda möjligheten af det ensliga fängelsesystemets användande jemväl under någon del af de strafftider, Linköping 124,341: 34. 10. 91,133: 10. 1. 87,160: 21. 2. 108,119: 19. 8. Christianstad Gefle Carlstad Kungl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 16. 35 1 sorn öfverskjuta två år, ej eller de tillskott af celler utöfver förslagets beräkning, hvilka vid åtskilliga fängelser kunna påkallas af orntankan för en fördel aktig byggnadsform. Betydliga kostnader återstå således visserligen för det tillämnade fängelsesystemets genomförande; men detta kan och bör helst ske småningom, hvarigenom utgifterna blifva mindre kännbara, och Kongl. Maj:t förväntar, att Rikets Ständer, med inseende af sakens vigt, icke skola tveka att för ändamålet bevilja fortfarande anslag, i nion af befintliga tillgångar. Kongl.

Län motion om anslag af allmänna medel till anläggande af en segelbar canal vid lägenheten Åhlkistan emellan sjön Brunsviken oeh Saltsjön; 8:0 Mathias Hjorts från Götheborgs och Bohus Län motion om befrielse för rotehållare vid Bohus Läns 1 och 2:dra roterings-compagnier, att, enligt 36 § uti den af Förvaltningen af Sjö-Ärendena upprättade rotebok, förse båtsmännen med 1 månads kost, då de till tjenstgöring uppfordras; 9:o Lars Johan Gezelii från Stora Kopparbergs Län motion om anslag af allmänna medel lill förhöjd lön åt Kronofogden i Wester-Dalarne; l():o Johan August Zetterbergs från Stockholms Län motion om anslag af allmänna medel till utvidgande af Institutet för blinda och döfstumma ; ll:o Johan Jacob Rutbergs från Norrbottens Län motion om tullförvaltaren Finers tullbalance, och alt antingen ingen elier ock alla, soia Prot.-Utdrag, den 24 Augusti i844' 95 förtjena det, må erhålla afskrifning för hvad de i denna balance blifvit dömde att ersätta; 12:o Densammes motion, angående reglering och förhöjning af de åt Landt-statens embetsoch tjenstemän anslagne löner m. m.; 13:o Densammes motion, att Lieutenantsoch TJnder-Lieutenantsboslällena vid Norrbottens och Westerbottens Fälljägare-corpser må under skattemannarätt försäljas m. m.j. 14:o Densammes motion, att Capitaines-bostället Hapaniemi i mantal, N:o 1, vid Norrbottens Fältjägai’e-corps, må åt Haparanda Köping öfverlåtas, antingen såsom donation af staten, eller emot bestämd köpeskilling; l5:o

Hvarjemte inom V. BorgarcStandet Hr Montan3 dels af Utskottets tillstyrkande, att de under namn af dödsfallsoch Avancements besparingar på löner skeende innehållningar tills vidare måste fortfara, trott sig kunna draga den slutsatts, nar Utskottet tillika ej inkommit med Utlåtande öfver K. JVl:ts Proposition ang:de bidrag af StatsVerket till Arme'ens PensionsCassa och AmiralitetsKrigsmansCassan , eller beräknat de till samma bidrag omförmäidte 28,000 R:dr såsom StatsVerket frångångne, att, om samma tillstyrkande bifölles, man i sjelfva Verket äfven på förhand afslog K. M:ls högstberörde Nåd, Proposition, emedan, om Afgifterne skulle utgå såsom hittills, de ej blefvo, såsom K. M:t föreslagit, StatsVerket fråntagne och till Pensionslnrältningarne disponerade; dels ock hestrid! Centonalens utgående af Städernes Embetsraäns löner, så länge de ej yoro delägare i Civile PensionsFonden , hvilken årligen af Centonalen uppbure 10,000 It: dr. I fråga om Bevilhiingen af löner, anser Utskottet dess yttrande icke hafva laggt något hinder för R. St:r, att, i följd af deras BevillningsUtskotts Förslag till grunder för den blifvande Allmanna Beviilningen, i hvilket ingått jemväl svar på Hr Reutersvärds i förevarande ämne väckta motion, gifva den ledning åt sistbemäldte Utskott, som erfordrats, för alt vinna Betänkande!), N:o 235.

Återigen om 100 skeppund sändas från Hedemora, efter bergsvigt till Westerås, utgöra de der på vågen, efter uppstadsvigt, 104 skeppund ig lispund • S^^dels marker. utgöra 110 skeppund 10 lispund. Arboga, Köping eller Westerås, 348 Den 22 Februari e. m. Detta är tillräckligt för att Ådagalägga svårigheten, att med de nu brukliga olika vigterna skydda sig mot missräkningar och förluster. Jag föreslår derföre, att med bibehållandet endast af de nuvar. olika vigtsystemerna för medicinalier samt ädla metaller, alla öfriga varor må vägas efter den allmännast kända victualievigten. Ett ytterligare skäl för denna hemställan hemtar jag deraf, att victualievigten närmast af alla svarar emot flera andra länders vigtsystemer, med hvilka Sverige drifver handel, emedan 6 skeppund victualievigt utgöra jemnt en Engelsk ton, och mycket nära iooo Fransyska chilogrammer samt 5oo nya Nederländska skålpund. Men föga bättre än med vigterna förhåller det sig med mälningsgrunden för tona varor. Den egentliga mätaren för dessa är en tunna om 32 kappar, hvilket i dagligt tal kallas en lös tunna; men denna tunna gäller icke för invägning i den dagliga mindre handeln; ty der fordras: på en tunna spanmål 4 kappar öfvermål, på en tunna salt 2 kappar öfvermål, och på en tunna malt 6 kappar öfvermål; hvilket allt, såsom hvar och en finner, är högst förvillande för den mindre kunnige, både vid speculationer och leveraucer, samt för prisuträkningar vid olika tillfällen. För strömming, sill och andra saltvaror åter beräknas endast 24 kappar på tunnan. Med bibehållande af detta sista räkningssätt föreslår jag, att all mätning af torra varor må hädanefter beräknas till 32 kappar på tunnan; äfvensom att det rågade målet må, såsom ledande lill osäkerhet, godtycklighet och tvister, försvinna. Om denna motion af H. Ekon.Utsk. understödjes och af R. St. bifalles, så torde året 1842 blifva den lämpligaste tiden, ifrån hvilken dess bruk kan taga början.

Hos ett dylikt Öfverhus skulle, efter min uppfattning , alltifrån dess tillkomst s&dane aristokratiska o®h hierarkiska grundsatser fortiefva, att det komme alt befinna sig i en ständig och eftertänklig spänning mot folkviljan, uttryckt genom de mera direct valde ombuden i Nedre kammaren. Tillerkännandet af ett absolut veto i de fleste vigtigare målen åt en slags tredje statsmagt skulle, efter mitt förmenande, nästan omintetgöra den efterlängtade friare författningens fördelar. Någon större myndighet, än att kunna för en tid uppehålla och till pröfning ånyo framställa den talrikare kammarens resolutioner, synes mig den andra ingalunda böra erhålla. Bland de oformligheter i närvarande statsskick, sorn måhända väckt största missnöje, torde det stadgande få räknas, som innefattas i 87 §. Regeringsformen, att nemligen frågor om af nationen mycket önskade lagoch andra samhälls-förbältringar skola rent af förfalla, blott tvänne Riks-Stånd sätta sig deremot. Såsom följd, härledd af beslutet om samfälda val, har jag yrkat, att 200 ledamöter på ett och samma sätt utses till Riksförsamlingen, som borde dela sig i två kamrar, samt att desse, då de efter serskilde ömsesidiga granskningar icke kunde förena sig om besluten, skulle gå tillsammans på ett rum, för att gemensamt öfverlägga om och afgöra de stridiga frågorna”. I denna reservation har Jacob Kihlblom instämt. Af Herr Elfbrink: ”Vid Representationsfrågans förnyade behandling i Constitutions-Utskottet bar jag i flere beslut tillhört minoriteten, såsom i afseende å det uteslutande indirecta valsättets bestämmande för landet, valrättens vidtagande vid 21 års ålder, de båda kamrarnas alltför ringa samband med hvarandra, m. m.; och soih jag finner grunderne för mina från Utskottets afvikande åsigler i dessa ämnen klart och fullständigt utvecklade i Herr Grefve Spens reservation, instämmer jag i dess hufvudsakliga innehåll. 48 lior till Constitutions-Utskoltets Memorial, N:o 85.

Utskotten anse fasthelldre den för skiftes-ärendens behandling nu stadgade ordning innebära nödig garanti ej mindre om insigt och erfarenhet hos dem, hvilka dessa mål pröfva och afgöra, än ock derom, att nämnde ärenden med största möjliga skyndsamhet varda afgjorda. — Då Utskotten således anse de af motionären framställda anmärkningar icke utgöra giltig anledning att härutinnan tillstyrka en ändring uti den af honom antydda syftning, hemställa Utskotten, att det väckta förslaget må förfalla. Stockholm den 26 Augusti 1848. I afseende å det af de sammansatta Utskotten afgifne förslag till ändring uti 2 Kap. 1 § skiftes-stadgan, var herr Eklund af en skiljaktig mening, och åbero pade till stöd härför, de skäl, hvilka finnas uttryckte uti efterföljande, vid frågans behandling nästlidne riksdag, af honom afgifne reservation, hvilken var af följande innehåll: »Vid jemförelse af stadgandena i 2 Kap. 1 och 3 §§. af skiftesförfattnin gen, visar det sig tydligen, att lagstiftaren genom föreskrifterne att, när ansök ning om förordnande för landtmätare till förrättande af laga skifte inlemnas till Konungens befallningshafvande, det begärdta förordnandet genast skall utfärdas, samt att landtmätaren så skyndsamt som möjligt skall företaga förrättningen, haft för afsigt att bereda en snar verkställighet af det äskade skiftet, till förekommande deraf, att egorna i skifteslaget må af delegare deri försämras, i händelse förrättningen under en längre tid blefve uppskjuten. Detta lagstiftarens syftemål kommer likväl helt och hållet att förfelas genom den tidsutdrägt, som kan föranledas genom tvist emellan skifteslags-delegarne om landtmätares förordnande; hvadan, till förebyggande af de olägenheter och den skada, som häraf kan blifva en följd, jag ansett den yrkade förändringen i 1 §. af skiftes-stadgan icke böra understödjas. Uti denna reservation hafva herrar Gråd och Wetterberg samt riksdagsfullmägtige P. Sahlström, L. Wenander, Carl Ersson från Westmanlands och Anders Pehrsson från Örebro län instämt.

Rudenschölds ledning; till understöd åt elever, sorn vid seminarium eller Universiteten bilda sig till folkskole—lärare; till inrättande af fullständigare seminarier, så framt icke lämpligare skulle anses att indraga hela seminariiinrättningen; samt till löner och resekostnader m. m. åt föreslagne folkskole-inspektörer; och har motionären ansett, att den personliga skydds-afgiften, på sådant sätt använd, skulle göra nu utgående anslag af 20,000 R:dr B:ko till understöd för folkskole-lärares aflönande obehöfligt, hvarförutan anslaget till seminarii-inrättningen, 21,000 R:dr B:ko, skulle indragas, i händelse denna inrättning komme att upphöra, och särskildt anslag till det ifrågaställa privat-seminariet icke erfordras; 2:o Herr Doktor Sandberg, som yttrat, att den personliga skydds-afgiften icke kunde anses vidare erforderlig för Statsverkets behof, enär, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, ett öfverskott å Statens tillgångar visade sig af omkring 3,000,000 R;dr, utan att banko-vinsten för åren 1834—1836, uppgående till omkring 3,800,000 R:dr, deruti vore inberäknad; hvadan motionären hemställt, att den personliga skydds-afgiften icke vidare måtte upptagas såsom stats-inkomst, utan Usla Art. i Bevillnings-förordningen utgå, men att i stället af alla i mantal skrifna personer, hvilka hittills utgjort bevillning elter Usta Art., skulle erläggas en afgift, af 24 sk. b:ko för man och 12 sk b:ko för qvinna, hvilken afgift under fredstid borde utgå jemväl af gemenskapen vid arméen och flottan; alt dessa medel skulle af församlingarne få användas till folkskoleväsendets utvidgande och befrämjande medelst antagande och atlönande af flere ambulatoriska skol-lärare, der behofvet sådant fordrade, samt till förbättrande af de närvarandes lönevilkor, äfvensom, der tillgångarne sådant medgåfve, till fattiga barns Sammansatta Stats-, Bevilln.- saint Allm.

Ganska vist och välbetänkt föreskrifver derföre Grundlagen en tid af fem år emellan hvarje Lagtima Riksdag, ty inom kortare tid torde de af Konung och Ständer gemensamt till landets bästa vidtagne anstalter icke tillförliteligen visa deras verkan; men om ock någon gång ett motsatt förhållande skulle inträffa, hvarpå äfven vid detta Riksmöte exempel förekommit, så är det Konungens höga rätt att kalla Riksens Ständer till Urtima Riksdagar. Vid dem synas derföre inga andra mål böra företagas, än de som genom Konungens Kådiga Propositioner till Riksens Ständers öfverläggning framställas. De blefve då, desse Urtima Riksdagar, hvad de egenteligen synas böra vara, och Konungen komme i tillfälle att med mindre kostnad för Staten och för landet samt med mindre hinder och uppehåll uti Regerings-Ärendornes jemna gång kunna, då högst vigtiga ordsaker dertill föranleda, inhämta Riksens Ständers råd och biträde. Om denna min anspråkslösaframställning hos Höglofl. Constitutions-Utskottet vinner det afseende, jag önskar; så torde till Riksens Höglofl. Ständers pröfning och afgörande vid nästa Riksdag följande tillägg uti 48 § Riksdags-Ordningen af Höglofl. Utskottet kunna föreslås: »Vid Urtima Riksdagar måge inga andra saker hos Riksens Ständer till öfverläggning företagas än de Propositioner, hvaröfver Konungen äskar Ståndens eller Statsutskottets yttranden och beslut, och hvilka Propositioner Konungen genast vid Riksdagens början låter aflemna. Äro vid inträffande Urtima Riksdag fem år sedan sista Lagtima Riksdag förflutne, då kunna, på sätt 89 § Regerings-Formen samt 60 § Riksdags-Ordningen stadga, äfven andra frågor hos Riksens Ständer väckas och upptagas». Örebro den 28 Julii 1812. Joh. Pet. Sandberg. Bilaga B till Mern. N:o 11. 465 Bilaga B till Mein. N:o 11. Utdrag af Protocollet hållet i Riksens Höglofl. Ständers Gon st i tidio ns-Ut s kott den 28 Julii 1812.

Man försökte då alt erhålla dem, men förgäfves, emedan utländska bankirer voro af samma tanka och öfverallt svarade: ”Utan Konungens garanti lemnäs inga penningar. ”' Om vi nu hade den dristigheten alt vilja olagligen, utan Konungens samtycke, uptaga lån, skulle del dock ej heller lyckas, emedan ingen långifvare skulle våga förtro sig till Ständerna allena, dem ingen kan åtkomma, ulan till en Konungamakt, som är ansvarig för sina handlingar. Jag vill lill delta lägga ännu en uplysning, som af vårt sändebud i Paris kan vitsordas. Då jag, i hans sällskap, år 1842 besökte den bekante Ministern Guizot och, på dennes förfrågningar om åtskillige Svenska förhållanden, bland annat omnämnde Riksg:s-kont., yttrade Ministern, att han svårligen kunnat föreställa sig en vådligare samhälls-inrätlning än den, som ägde, Konungen oåtspord, förvalta slats-skuldeu och derigenom möjligen kunde skuldsätta Riket. På grund af alla dessa förenade skäl, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte till Utsk. återförvisa denna första punkt. Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr StatsRådet ra. m. Frih. Carl Otto Palmstjerna, som å K. M:s höga vägnar allemnade 3 Dess Nåd. Propos:r till R. St. Hr Hjärne, Harald: Det har för närvarande blifvit en vana på delta rum, att de vigtiga, i synnerhet financiella, frågor, som här förekomma, diskuteras så vidlyftigt i alla dess detaljer, att åhöraren har svårt att samla sina tankar så mycket, att icke omdömet förvillas. Då en sådan fråga här förekommer, anser man sig nemi. böra uprepa allt hvad som förut vid föregå:de riksdagar deröfver blifvit yttradt, och dessutom allt livad man under tiden i ämnet fått veta, dels genom andras tal och dels genom böcker. Jag tror fördenskull, alt det är en högst vigtig omständighet, hvilken man icke bör förbise, att nemi. söka så mycket som möjligt förenkla öfverläggningarne öfver dylika frågor.

Om R. o. Ad. vill nöja sig med en afskrift af Utsk:s förra Betänk., såsom Gr. Mörners mening tycktes vara, så behöfves icke heller en dylik, emedan Utsk:s nyss uplästa Betänk, redan finnes tryckt. Vill Ståndet åter hafva ett annat förslag, så lärer det svårligen blifva möjligt Den 9 Febi uari. 453 för Utsk. alt hinna med nödig omtanka oell fullständighet upgöra ett sådant pä de få dagar, som ännu återstå. Antingen man betraktar saken från den ena eller andra sidan så är remissen öfverflödig. Atnöjer man sig med hvad Frih. Cederström yrkat eller att remittera frågan till Utsk., utan att, enl. Hr Stjernsvärds önskan, förelägga det någon bestämd tid för sitt Utlåtandes afgifvande, så är saken oskyldig. Om då Riddarh.Utsk:s Utlåt, afgöres huru läng tid som helst efter det hvilande representations-förslagets pröfning, så hetvder det ingenting. Men jag har emellertid velat bespara Ståndet och mig sjelf de tvister, sorn skulle följa af en onödig preliminär öfverläggning. Ståndets anseende bör icke heller blottställas derigenom att vi stå och tvista om en tillämnad Riddarh.Ordn. under det att de öfriga Stånden förkasta representations-förslaget, hvarigenom denna Riddarh.Ordn. tillika förfaller. Af det vid sista Riksdagen fattade beslut har jag visserligen icke ansett Ståndet förhindradt att nu åter uptaga denna fråga, men jag har åberopat delta beslut, såsom görande ett nytt öfverflödigt. Vill Ståndet likväl, för att tillfredsställa dem, som ansett en ny bearbetning vara af vigt, remittera motionen till Riddarh.Utsk, så må det för mig gerna ske, men jag motsätter mig att bestämd tid förelägges Utsk., inom hvilken det väntade förslaget skall afgifvas. Gr. Wachtmeister: Jag begärde ordet i anledn. af Frih. Raabs yttrande, hvaraf jag slutar alt han missförstått min anmärkn. emot hans förslag.

Thara och Friherre Åkerhjelm hafva ansett ett annat förhållande vara för handen med utländska bränviner, samt att rudimaterien ej kan införas, då den förädlade varan ej kan med fördel i Riket tillverkas; men då jag besinnar, att det endast är en maximitull vi här bestämma, och alt det i alla fall blir Kongl. Majit, som, på GeneralTullStyrelsens rapporter, skall bedöma, om faran af tullförsnillning är för handen, och om tullen således å dessa varor bör nedsättas, samt jag ihågkommer, att det just är dessa varor, som lemna tillfälle till repressalier mot de Magter, hvilka skulle vilja med hög tull belägga vårt jern, anser jag mig, med tillräckligt afseende å det allmännas nytta, icke böra frångå yrkandet af 5o procents förhöjning så väl å värdet, som tullen, på desse varor utöfver hvad Utskottet föreslagit. Herr Munck af Rosenschöld: På hvad de aine sista Talarne yttrat, kan jag ej göra något afseende, emedan jag icke hört dem. Jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att det icke är något system i våra bränvinsförfattningar, äfvensom på olägenheterna häraf. Rikets Ständer inskränka rättigheten att bränna bränvin till så små pannor, att productionskostnaden blir högre än i andra länder. Följden deraf blir, att om bränvin tillätes till införsel, komma Danska tillverkare med stora pannor att concurrera med våra, som endast få an - 4l2 Den 3o October f. m. vända små pannor; utlänningen har då vidsträcktare rättighet lill concurrence, än våra egna medborgare. Det är alltså klart, att KonglMaj:t skall förbjuda införsel af bränvin, intilldess vi få producera det på det minst kostsamma sätt. Häraf följer, att det öfverklagade lurendrejeriet med utländskt bränvins införsel, kan hvar och en af våra hränvinsproducenter, sorn ifrat emot stora pannor, skylla sig sjelf för. Så länge productionskostnaden är så dyr, kan man icke rimligtvis uthålla någon concurrence med utlänningen. Jag vill åtminstone i Protocollet hafva förvarad min tanka i denna vigtiga fråga.

Hans opartiskhet i förhållande till konkursboet torde ej heller böra deraf lida; ty det tillkommer i alla fall icke honom att å borgenärernes vägnar öfvervaka det sätt, på hvilket en annan auktionsförrättare skulle fullgöra sitt uppdrag, och, om klander af hans verksamhet såsom auktionsförrättare skulle af borgenärerne väckas, måste det förhållande af motpart till borgenärerne, hvari han på sådant sätt råkade, utgöra ett verkligt jäf, som borde föranleda Eätten till hans entledigande från ombudsmansbefattningen. Någon verksammare garanti emot ombudsmannens missbrukande af sin ställning såsom sådan torde icke finnas, än den genom 42 § Eätten eller domaren medgifna rättighet att, när så skäligt finnes, skilja ombudsmannen från befattningen, utan att denne ens må föra klagan deröfver, och att uppställa särskilda förbud emot de Lag-Utskottets Betänkande Jt£ 38. 9 de olika slag af missbruk, hvartill en ombudsman kan göra sig skyldig, torde icke vara möjligt. Utskottet får alltså tillstyrka, 7:o att Erik Jonssons motion må lemnäs utan vidare afseende. § 47. I denna § är stadgadt, bland annat, att under anslagstiden fast egendom skall värderas, “såsom i Utsökningsbalken sägs“. Häremot har Jonas Jonasson i sin ofvanberörda motion anmärkt, att värderingen borde ske, “på sätt om utmätt fastighet är stadgadt". Någon annan mening än den af motionären uttryckta, torde, enligt Utskottets uppfattning, ej heller rimligen kunna dragas ur 47 §:s ofvan citerade ordalag. Då konkurslagen i detta fall hänvisar till Utsökningsbalken, kan nemligen dermed ej afses nämnda balks ursprungliga lydelse, utan hänvisningen omfattar uppenbarligen äfven de i sednare tider utkomna författningar, som ändra Utsökningsbalkens föreskrifter i 6 Kap. om värdering af fast gods, till följd hvaraf Kongl. Förordningen den 27 April 1810 måste vara äfven på värdering af konkursmassas fastighet tillämplig. Då motionärens framställning i denna del tydligen grundar sig på ett missförstånd, hemställer Utskottet vördsamligen, 8:o att den må lemnäs utan vidare afseende. § 59.

Ständer skulle d?tt^ SS StatsUtsL Betänkanden. bifalla, torde i underdånighet hos Kongl. Majd anhållas örn utbetalning af tryckningskostnaden härtill utaf RiksdagsUf giffsMedlen. Stockholm den ia Januarii 1818- N:r 20, Riksens Högloft. Ständers StatsUt* skotts Utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Kådiga Remiss, i fråga om f ortfa* rande af Statsanslaget för Fattigvårdsinrättningen i Carlskrona. Sedan uppå RiksdagsFullmägtigens för Carlskrona Stad vid sista Urtima Riksdag gjorde framställning, RiksensStänder, i anseende dertill, att mängden af Fattige i berörde Stad vöre så stor, att Stadens Invånare icke kunde förmå dem alla underhålla, samt enär de behöfvande^ större antal, där än annorstädes, härledde sig därifrån, att vid ÖrlogsFlottan och Kronans Warf måste användas Krigsmän och Arbetare, som efter det de tjent med knapp utkomst, af alder eller olyckor dels sjelfva blifva utur stånd satte att sjg försörja, dels ock vid sin afgång efterlemna Enkor och Flarn i fattigdom, funnit skäligt att anslå ett bidrag af 3,000 R:d årligen utaf StatsWerkets medel, att till nästa Riksdag utgå, såsom understöd för den i Carlskrona gjor. de Fattigvårdsoch Arbetshusinrättning; så har, till följd af Kongl. Maj:ts vid Nådig fast, StatsUtsk. Betänkanden, 39 gtällelse häraf, under den 12 Julii 1815 gifne befallning, Landshöfdingen i Länet till Kongl. Maj:t , aflämnat underdånig Berättelse om förhållandet med omförmälte Inrättnings Förvaltning och nu varande belägenhet, samt därvid anfördt angelägenhet deraf, att berörde understöd måtte fortfarande bestås; Och har Kongl. Majrt, enligt härå meddelad'

Hvad Hr Brakels yttrande om sjöförsvarets nuv:de ställning beträffar, så vill jag icke inlåta mig i någon strid med honom, emedan detta är ett ämne, som jag icke tilltror mig att bedomina. Jag vill blott anmärka, att om, såsom han ansett, vederbörande höga auktoriteter hafva en längre tid sofvit, så skulle något mera lugn å hans sida, i hvad flottans angelägenheter rörer, säkerligen icke vara skadligt hvarken för honom sjelf eller för saken eller för detta hus. Jag anhåller fortfarande om afslag å Utsk:ts hemställan. Hr Brakel: Jag afstår ifrån mitt yrkande och anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk. Frih. Sprengtporten: Hvad som hufvudsakligen ådragit sig min uppmärksamhet i denna fråga och hvarför jag äfven Yrkat afslag på Betänk:t, är den synbara inkonseqvens, som förekommer mellan Utsk:ts premisser och dess konklusion. Sedan Utsk:t sagt, att det ansåg det ej vara lämpligt att R. St:r nu inkomma med särskildt förslag till närmare bestämmelser i afseende på sjöförsvarets organisation, så slutar Utsk:t med en generel hemställan, hvilken ganska betydligt kan inverka på den nuv:de organisationen. Dernäst har jag fästat mig vid den omständigheten, att då Sverige har så vidsträckta kuster och det är temligen påtagligt att det hvarken för den aktiva flottan eller för landtarméen är möjligt att på alla punkter åstadkomma nödigt försvar, man likväl, utan att fästa någon uppmärksamhet på dessa förhållanden, föreslår en indragning af den enda militära kustlörsvarsstyrka, som vi ega, och hvilken, med förändrad organisation, måhända skulle blifva ganska lämplig för detta ändamål. Om det är möjligt att, utan men för rikets sjöförsvar, åstadkomma vakanser i båtsmanshåll inom de provinser, der rustningen är tryckande, så skulle jag tro att K. M. är berättigad att medgifva sådana vakanser, utan att R. St:r behöfva göra någon hemställan.

Deremot synes införsel af tackjern kunna utan betänklighet medgifvas, på samma gång, som, efter hvad hemstäldt blifvit och deruti äfven jag för min del i underdånighet instämmer, tillåtelse lemnäs till införsel af stångjern. Afsigten med en sådan tillåtelse, hvad stängjernet beträffar, är att bereda tillgång på utländskt jern för de behof, till hvilka det svenska jernet antingen icke utan alltför stor kostnad kan användas eller ock är mindre tjenligt än det utländska; hvarvid tillika vinst för landet uppkommer genom skillnaden i priset på det införda och det dyrare inhemska jernet, som till motsvarande qvantitet ytterligare kan ingå i den utländska handeln: på lika sätt kan, genom utländskt taekjerns begagnande för ändamål, dertill detta är antingen mera tjenligt än det svenska, eller i följd af lägre pris med större fördel användbart, det bättre svenska tackjernet besparas för ändamål, hvartill det lämpligast och med mesta fördel kan begagnas; och genom det utländska jernets införande under sådan form vinnes tillika den fördel, att arbetsförtjensten vid stångjernsberedningen kommer landet tillgodo. Naturligtvis bör härvid iakttagas, att en lämplig införselstull bestämmes till skydd för den inhemska jernhandteringen; och om denna tull fastställes till 25 procent af värdet eller 4 r:dr för stångjern och 2 r:dr för tackjern per skeppund, bör, när dertill läggas frakt, tolag och öfriga omkostnader, af införselsfriheten icke befaras något mehn för den inhemska tillverkningen, vare sig af stångjern eller tackjern, Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 13 icke ens i de fall, der den förra tillverkningen hufvudsakligen är beräknad på förbrukningen inom landet, eller det här tillverkade tackjernet, i anseende till beskaffenhet och användbarhet, står på samma punkt som det utländska.

M:s nåd. förslag lill ny Riksd.- Ordn. m. m. N:o 14, ang:de godkände förslag lill ändringar i rikets grundlagar ; samt N:o 15, ang:de riksdagens förlängande en månad. Uplästes ett från Wällofl. BorgareSt. ankommit prot.utdr. af d. 15 dennes, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt. att förena sig uti det af Borgare och BondeStm beslutade bifall till 36 § af StatsUtsk:s utlåt. N:o 30, hvilken § afser frågan om K. Landtbruks-Akademiens räkenskapers öfverlemnande lill Kongl. Kammarrättens granskning. Begärdes på bordet. Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Som i anseende till min långt aflägset i detta rum innehafvande plats, de anföranden jag har att framställa, af mig sjelf upläste, icke torde komma att höras af längre fram i rummet sittande ledamöter, anhåller jag att någon af Riddarh.-kansliet må få upläsa desamma, hvilka, såsom tillhörande tvenne förut af mig väckta, till StatsUtsk. remitterade motioner, den ena ang:de e. o. tjenstemän, den andra om arbetare-bostäders upförande, torde få till nämnde Utsk. remitteras. I anledn. häraf uplästes och remitterades till StatsUtsk. 2:ne af Hr Liljenstolpe nu inlemnade sålydande anföranden: l:o Då jag anser mig icke kunna upskjuta längre med att, hvad beträffar den utaf mig afgifna motion ang:de e. o. tjenstemännens närvar, ställning, meddela de uplysningar ifrån utlandet, hvilka jag, vid motionens remitterande till H. StatsUtsk., tog mig friheten omnämna af mig införväntades — får jag sådant meddelande nu äran fullgöra, ehuru ifrån missionen i Frankrike äskade uplysningar i ämnet ännu saknas.

Sparre synes äfven fortfarande förbise, att det icke allenast är de timmar, läraren är sysselsatt i skolan, som taga hans arbete i anspråk för skolans bästa. Han måste äfven i hemmet genomgå och med rättelser, der så behöfves, förse de skripta, lärjungarne uppsatt. Hepetitioner m. ni. d., förhör och tentamina i hemmet upptaga också en icke obetydlig tid. Om man således äfven, på sätt Utsk:t föreslagit, stadgar 24 timmar, så blir det mer än nog för den nitiske läraren; hvarföre jag fortfarande anhåller om bifall till Utsk:ts förslag. Gr. von Rosen: Afven jag får, i likhet med Frih. Cederström och Gr. Hamilton, tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt. Det är visserligen sannt att 24 timmar i veckan, som det står pä papperet att läraren skall arbeta, icke är myc ket; men jag tror äfven att hvarje lärare kan upplysa om att ett betydligt arbete behöfves till beredandet af hvarje dags lektion. Afven torde det vara ett faktum att lärare i allmänhet äro, hvad man kallar, utslitne. Detta är till lärjungarnes skada» och V H. 11 162 Den 10 Juni e. m. således vöre det till deras fördel, om R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts hemställan. Frih. Armfelt: Utan att nu yttra mig om huruvida jag, i händelse Ståndet bifallit punkten om lärjungarnes läsetimmar, med min röst skulle bidragit till bifall af nu ifrågav:de punkt, så måste jag likväl säga, att då R. o. Ad. redan förklarat, att det icke anser lämpligt att yttra sig om tiden eller lärolimmarnes antal lör lärjungarne, så skulle det vara en särdeles oväntad inkonseqvens, om Ståndet nu, då det är fråga om antalet läsetimmar för lärarne, skulle antaga det afgifna förslaget. Men om det också i öfrigt vore önskvärdt att 24 timmar i veckan vore maximum för lärarnes undervisningsskyldighet, så skulle vi genom en sådan skrifvelse möjligen komma till det öfverraskande och obehagliga resultatet, att flere lärare blefve behöflige.

Direktionen i sammanhang härmed anmält, att den i Itiddarhus-Utskottets Utlåtande öfver Riddarhus-Direktionens berättelse vid förra Riksdagen omförmälde Stifts-kassans ännu obetalda fordran, på grund af ett utaf f. d. Öfversten Grefve von Schwerin, mot inteckning i åtskilliga fastigheter, utfärdadt skuldebref numera blifvit till fullo godtgjord. Sedan Utskottet inhemtat: ej mindre, att de af Direktionen innehafvande räntebärande obligationer till belopp af 162,300 Rdr utgjordes af: Jernkontorets insättnings-bevis ä (>% 19,000: — Skånska Hypotheks-Föreningens obligationer å 'å% 3,000: — d:o d:o d:0 å 4‘/2% 108,000: — samt Mälare-Provinsernas Hypotheks-Förenings d:o h 4Vj% ' 32,300: — än att af dessa obligationer 35,300 lldr Rmt, löpande med i^/%% ränta, genom Friherre Löfvenskjölds och Presidenten Äng. v. Hartmansdorffs testamenten tillfallit Riddarhuset; samt att de med endast sistnämnde ränta löpande Skånska Hypotheks-Föreningens obligationer, till sammanlagdt belopp af 105,000 Rdr, hvilka icke förr än den 1 Mars 1862 kunna till betalning uppsägas, blifvit redan före sista Riksdag i Maj 1856 inköpta, då stor svårighet ännu förefanns, att emot antaglig säkerhet göra större kapitaler fruktbärande, har Utskottet, med anmälan derjemte, att Direktionen icke vid något tillfälle begagnat den af Ridd. o. Adeln vid förra Riksdagen Direktionen medgifna tillåtelse, att på depositions-räkning hos Stockholms Enskilda Bank insätta eljest icke fruktbärande medel, skolat tillkännagifva, 10 Riddarhus-Utikottets Utlåtande N:o 7. att vid inventering af de fonderna tillhörande laneoch säkerhetshandlingar, Utskottet funnit dessa i fullständigt och behörigt skick. § 10. Uti denna g redogör Direktionen för det sätt, hvarpå Höglofl. Ridd. o. Adelns vid sistl. Riksdag åt

ProtocollsUtdrag, Ridderskapets och Adelns, om Remiss till BancoUtskottet af Memorialen angående dels en utvidgad rättighet till omsättning af Lån i BancoDisconten, och dels ökande af den i Banken anslagne fond till oländig marks uppodling, dito. — om remitterande till BevillningsUtskottet af 1:0 ett Memorial, om ändring i 1815 års Bevillnings-förordning i afseende på Uppskattning af Bruks-egendomar och Bevillning deraf, dito, 2:0 ett Memorial, angående upphörande af den senast bestämda Tullen för utförande af Stångjern, i5; och 3:o Motionen, angående återupptagande af så väl all förr brukelig, som vidare till utfinnande möjelig Beskattning på Luxe och Öfverflöd, i5. — om Remiss till Lagsamt Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskotten af Memorialer, dels angående förändring af Flyttningstiden å Landet, och dels rörande tillåtelse att emellan Riksdagarne till Regeringen ingifva förslag till förbättrande af alla Styrelsens grenar, dito. —- om remitterande till Statsoch Banco - 179 Utskotten af Memorialer angående dels Financerne, dels förslag till Götha-Canals och Malmö Disfconters upprätthållande, m. m., och dels vidtagande af det beslut att inga nya utgifter må beviljas, 16.

Det är möjligt, att jag misstager mig; men jag grundar mitt omdöme på den kännedom om orten, jag sökt förskaffa mig. Hvad trävaror"beträffar, så, om, hvad jag icke tror, en utförseltull af 3o proc., såsom en värd ledamot nyss uppgifvit, är ålagd denna vara, är detta så högt och nedsättning borde då äga rum för alla provinser, som exportera denna vara. Jag tror, att det icke är klokt alt företrädesvis forcera skogshuggningarna der, hvarest återväxten går mest långsamt. Man kan icke ens beräkna, när en skog af storverksträn kan hinna återväxa i dessa hårda klimat. En mansålder är åtminstone icke dertill tillräcklig. Skogarna i dessa provinser äro redan betydligt medtagna i sednare tider. I händelse af sjökrig anlitas de betydligt, och jag tror, att man icke bör befordra alltför stora hyggen, såvida de skola tåla vid de starkare påkänningar, som kunna komma i fråga. Jag anser tullen 312 Den 12 Mais c. m. i hos oss verka föga på denna export; den beror på den större eller mindre efterfrågan, oell derpå återverkar hufvudsakligen den Engelska tulln. Dessutom skulle den föreslagna lindringen icke synnerligen inverka på de behöfvande folkclasserna, utan egentligen komma några stora sågverksägare till godo. Jag medgifver, att ett annat förhållande äger rum med tjärutillverkningen; ty den är verkligen en folknäring. Men lullafgiften, om jag minnes rätt, är för denna vara blott 3 sk. pr tunna, hvilket synes vara ganska obetydligt. Dessa båda artiklar utgöra egentligen landets exportvara. Ortens öfriga produetion af ladugårdsskötsel oell fiske säljes med mera fördel inom Riket. Hvad beträffar sådana alster, hvilka raan hoppas framdeles kunna blifva af vigt för orten, sora t. ex. pottaska, så äro de antingen redan fria till utförsel, eller ock kan en sådan frihet, gällande för hela Riket, utan svårighet af Regeringen beviljas. Men om man antager särskilda tullagar för särskilda provinser, skola stora olägenheter otvifvelaktigt deraf uppstå. De öfriga föremålen för motionen synas mig hafva lika litet skäl för sig, som det jag nu genomgått.