Datasets:

Riksarkivet
/

mini_cleaned_diachronic_swe

Dataset card Viewer Files Files and versions Community

Split (2)

train · 412k rows

chunked_text stringlengths 3 3.05k
— Och har åter Herr Friherre Boije, beträffande den af Utskottet, i sammanhang med omförmäldte fråga, gjorde hemställan, att Riksens Ständer måtte förnya deras, i afseende å flere andre vid. f. d. Östgötha Caval leri och förre AdelsfahneRegementet till indragning ställde Indelningar gjorde anhållan om bestämmande af viss tid, efter hvars förlopp innehafvarne skulle dem likaledes afträda, anmärkt, att fall gifvas och möjligen voro här alla sådane, der ingen viss tids utstakande kutsde med rättvisa och billighet förenäs* emedan indelningar ne innehades under försäkran om deras bibehållande, intill dess befordran vunnes, eller innehafvarne med döden afginge; uti hvilken anmärkning Herr Grefve Mörner jemväl instämt, med tillägg, att, då desse Boställen till indragning ställdes, existerade ej de författningar om slike Boställens indragning eller expectance-löners upphörande, Stats-Utskottets Betänkanden. 18 3* som sedermera blifvit vidtagne och nu äro gällande, och hvilka Författningar icke borde hafva någon retroac*iv verkan.
Att Kronan skulle helt och hållet bekosta rågångsförrättningar emellan sig och sådana hemman lärer en hvar finna otillbörligt; och då nybyggare derstädes, framför kronoåboer i allmänhet, äga rättighet att disponera öfver besittningsrätten, lärer icke heller för dem befrielse från handtlangning kunna fordras, då fråga är att tilldela dem ett utvidgadt område, som de önska att erhålla. Vid andra tillfällen kommer denna handtlangning icke i fråga. Jag kan således icke finna ringaste anledning till ändring uti hvad StatsUtsk. föreslagit. Gr. Cronhjelm: Den af Frih. Cederström lemnade upplysningen kände jag förut, och det var just på denna kännedom jag grundade mitt yrkande, att principen är oriktig, att nybvggarne skola för intet bestrida handtlangningen. Nybyggaren har först fått siLt nybygge. Sedan kominer landtmätaren och säger, att dertill måste läggas den el ler den delen mark, för att få det till full hemmanslott, och nybyggaren, som icke vill till skatte inlösa kronojorden, blir sålunda förpligtad att till afvittringen utgöra flera dagsverken. Det har händt, att landtmätarne fordrat 6 k 8 man dagligen, då deremot blott en a 2 tillstädeskominit. Afvittringen går då så mycket långsammare, och Kronau får betala sina 5oo r:dr in infinitum. Jag kan derföre icke frångå den sats, att det skulle vara Kronans fördel att något bidraga till dagsverkenas utgörande, enär arbetet derigenom påskyndades och landtmätarearfvoden följaktligen förr kunde indragas. På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag, att ett understöd för ifrågavar. ändamål måtte lemnäs af afvittringsfonden, hvars utdelning må bero på vederbörande landshöfdings genom kronobetjeningen anställande undersökning om beliofvet.
Tal till Riksens Ständer på Riks-Salen: Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige, Välaktade, Hedervärde och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män! Ehuru Grundlagen endast bestämt en tid af Fyra månader för Rikets Ständers samman - 432 Den 22 December e. mi varö, har jag troit Mig böra gifva vika för de Önskningar J yttrat då Jag tillåtit Eder att, i Sju månader derutöfver, fortsätta Edra öfverläggningar. Vid första åsigten skulle man törlanda med skäl förvånas öfver en så lång Piiksdag; men erfarenheten och vanan att behandla vigtiga ärenden förfela ofta deras mål, när de komma i beröring med de många olikartade interessen, som åtfölja menniskans särskilta ställningar innom Samhället. Yttre omständigheter hafva äfven ett serskilt inflytande sorn icke kan föreses eller beräknas, och händelser, ofta ett verk af slumpen eller af oväntade orsaker, kunna tillintetgöra försigtighetens och klokhetens bemödanden. Om J icke nu kunnat uppfylla allas förhoppningar, så håfven J likväl lättat kommande Ständers arbete, då de skola lägga grundvalen till en finans-förbättring, som påkallas af alla Samhälls-classer. Friheten, som upptyser menniskan om sitt egentliga värde, gifver äfven styrka att med tålamod och undergifvenhet uthärda lifvets skiften. Men denna frihet försvinner, om styrelsen ej har tillräcklig makt alt bibehålla de fördelar hon beredt åt Nationen. J håfven sett de olyckor, som öfvergått Europas mest blomstrande Länder. Då Stater skakas, är det slutligen folket som mest deraf lider. Denna öfvertygelse bör förmå Oss att aldrig ur ögnasigte förlora dess trefnad och lugn. Dessa fördelar utgöra det förnämsta goda, sora Den *3 December «. mi 43? sora Folket har rätt att af Oss fordra, och för att betrygga dera, åligger det Oss att utan åtskillnad låta verkställa Lagarna, hvilka äro dess värn. Vi röna det lyckliga inflytandet af Landets geografiska läge.
I sanning: idel spörsmål, hvilkas åstundan vi gerna skulle motsvara; så gerna, att vi skjuta dem ifrån oss med ett våld på vår böjelse. Långa mödor och mycken kärlek, egnade åt förberedandet af sådana framställningar, torde någon dag göra dem färdiga till meddelning. Ännu dock hindrade derifrån, ämna vi för denna gången, väl icke börja rentaf vid motsatta ändan, men välja våra föremål inom en rymd, som är oss betydligt närmare och slutligen befinnes gränsa intill vår egen. Den är nämligen, detta oaktadt, ännu ej på långt när tillräckligt känd; och likväl högeligen berättigad att vara det. Dess gräns på hinsidan är den tidpunkt, då svensk vitterhets-kärlek begynte – med något slags medvetande – eftertrakta en vitterhet såsom svensk och såsom konst. Dess gräns på vår sida är den tidpunkt, då principen för denna traktan började undergå en väsendtlig förändring. Dessförinnan var han, under stigande förfining af sitt yttre, alltjemnt i det egentliga väsendet sig lik; och emedan han, såsom princip, fann i Stjernhjelm och Dalin sina fosterfäder, framställa de, i tvåfaldig personification, egentligen en och samma grundsyftning. Det förändrade synsättet åter – onekligen djupare, och småningom äfven klarare – erhöll sin förste siare i Thorild. Tiden före Stjernhjelm. Före det sjuttonde århundradet kan, i konstnärlig mening, föga eller intet talas om någon Svensk Poesi och Vitterhet. Det forn-nordiska, tillsist nästan blott af Isländare utöfvade skaldskapet var visserligen en konst; slutligen till och med ett konstleri. Men den ridderliga folksång, som efterträdde det, var intetdera. Denna, eller våra gamla såkallade ”Folkvisors” poesi, var den till eget språk utbildade svenska munartens första. Den innebar ock det första grundvillkoret för en ny och skönare konst: nämligen kraften af verklighet, af sanning, af innerligt lif. Detta var mycket; ty det var en god början. Att blifva mer, – dertill behöfde det andra bildnings-villkors tillkomst.
Genom på detta sätt reguliert återkommande exercisexpeditioner skulle icke endast nödig kunskap i vapnets handterande till alla dess delar vinnas, utan äfven allt befäl och manskap deraf komma i åtnjutande på ett sätt, vid båda delarna af sjöförsvaret sammantagne, alt af det förra dubbel och af det senare 3 gånger större styrka, än som med närvarande anslag kan öfvas, skulle blifva till sjös exercerade, förmedelst en ökning i delta anslag af 55 p:ct. Det visar sig häraf, att den ökade kostnaden skulle så betydligt vidga kretsen af den inflytelse, som de beviljade medlen till dessa öfningar nu förmå åstadkomma, att förhöjningen, såsom ett hufvudvilkor för möjligheten att hålla flottans personal tjenstbar, endast är att betx-akta såsom ett kraftigt medel att göra det kapital fullt fruktbärande, som staten derpå nu nedlägger. Vinsten i resultat är nämligen endast en följd af ett förbättradt system för öfningarna och vilkoret för möjligheten deraf hvilar åter på den jemförelsevis ringa förhöjning i anslag. Af alla dessa skäl får jag derföre i underdånighet tillstyrka, att en nådig framställning måtte i öfverensstämmelse härmed lill Rikets Ständer göras. Det är, såsom Eders Kongl. Maj:t nådigst täckes finna, endast flottans stamtrupper, som jag i denna framställning omhandlat. Den vigtiga och talrikaste delen af sjöförsvarets manskap, eller sjöbeväringen, förtjena!- visserligen af alla -skäl det största afseende och skulle, om någon öfning ombord kunde lemnäs, blifva för Kongl. Majits Nåd. Prop. om Statsverk. 1850. 39 delta forsvar af fördubblad vigt och nytta. Med den korta öfningstid, som för beväringen äi bestämd, mäste dock all tanka pä sjöexercis och dermed förenade stora förmoner uppgifvas. Den korta tiden är ej ens tillräcklig att, såsom sig borde, inöfva krigstjensten i Iand, hvilken det äfven tillkommer sjöbeväringen att känna.
Vill raan nu förändra Ridd.Ordn. eller deruti göra tillägg, erfordras stadfästelse och, om den uteblifver, skulle man möjligen deraf kunna draga den slutsats, att Ståndet ej mera ägde att tillsätta några suppleanter. R. o. Ad. komme då, under det att de öfriga Stånden i Utsk:n begagnade sådana, att sakna dem. Jag afslyrker alltså bifall till Hr von Axelsons förslag. Frih. Cederström, Jakob: Den siste värde talaren synes befara, all Konungen kunde vägra sanction å Hr von Axelsons förslag lill tillägg uti Ridd.Ordn. till vinnande af rättighet för Ståndet att välja suppleanter till Utsk:s-ledamöter. Jag, som deremot önskar, att R. o. Ad. måtte hafva skrifven lag för sina tillgöranden, hoppas, ali Ridd.Ulsk. måtte tillstyrka bifall åt niolio 1 II. 15 22 6 Den 15 December f. m. nen, pä det att, sedan frågan lill K. M. inkommit, Ilan må pröfva, huruvida det med grundlagarna är förenligt att bifalla hvad R. o. Ad. i detta hänseende föreslagit, och, i händelse Konungen vägrar sin sanction, blir följden, att R. o. Ad:s beslut varit på sidan om grundlagarna. Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om, såsom jag förmodar, Hr von Axelsons motion remitteras till Ridd.Utsk., anhåller jag att vid motionen få göra några anmärkn:r, hvilka torde få åtfölja remissen. Olika tydning af föreskrifterne i Ridd.Ordn., angalo nya ledamöters inväljande vid inträffande ledigheter inom Ulsk:n, hafva föranledt de olika meningarna, då fråga uppstått om tillsättande af suppleanter i Utskrn vid ordinarie ledamöters inträffade laga förfall. Jag tror derföre, alt, om i detta afseende föreskrifterne i Ridd.Ordn. innebära någon tvetydighet, desamma böra derifrån uteslutas.
Jag är således af den tanke, att skjutsförhöjning bör äga rum, men icke i andra fall, än då entreprenader derigenom kunna åstadkommas. Således instämmer jag med Utsk. i afseende på grunderna. Hvad detaljerna heträffar, så finner jag, att ganska mycket kan vara att anmärka mot Utskts betänkande. Jag tror alt en del förslag t. o. m. skulle, på sätt jag af andra talare bär hört anmärkas, möjligen leda till villervalla, till oreda och kanske äfven till rättegångar. Då sådana anmärkntr äro gjorda och det är att förmoda, att dc skola föranleda återremiss af betänk., så tager jag för afgjordt, att desamma blifva af Utsk. noga pröfvade och dess betänk, rättadt i öfverensstämmelse med hvad som kan vara rätt och billigt, i hvilket fall jag, för min del, troligen kommer att rösta för bifall till betänkandet. Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt få göra några anmärkntr både vid innehållet och vid uppställningen af Utskts betänk. Flere ledamöter hafva redan anmärkt, huruledes en stor del af Rikets allmoge skjutsar gerna, emedan han derpå förtjenar mera, än på åtskilliga andra bisysslor, hvartill han kan använda sina dragare och sin egen lid. Å andra orter torde förhållandet vara annorlunda; men i allmänhet lärer man dock få antaga, att under vissa årstider, då allmogens dragare icke för honom sjelf äro så behöfliga, som eljest, "år skjutsen i allmänhet mera fördelaktig än tryckande. Från detta förhållande måste man utgå, då man vill göra en förändring; ty om man blundar för denna verklighet, då man vill komma lill något bättre, så vidtager man åtgärder, som af sig sjelfva förfalla, eller gör man uppoffringar utan ändamål. Jag tror, att den skadliga verkan af skjutsen mera består uti det menliga inflytande, han utöfvar på deras moralitet, hvilka vistas på hållstugorna, än den ekonomiska förlust, han vållar jordbrukaren.
C. uptagna Summa 2,245,92g N:d. nägvt afdrag skulle kunna göras, hwilkec lill dec af Hans Kongl. Maj:t genom Nädig proposition till Riksens Ständer asta» de understöd för Tack-Jerns Bergslagens kunde anwändas, och sedan Stals - Utskottet förklarat att tro, ligen ej något sädant afdrag kommer alt aga rum, beslöt Högloft. Ridderffapet och Adeln i likhet med det Beslut Borgare-Ständer fanat, att emot de wilkor Banco-Utstotlet i sikt öfwer Högstberörde Nådiga proposition asgifna Betänkande föreslagit, samt med det förbehåll, alt om emot hwad Skats-Utstotker förmodat, något öfwerston skulle upkomma af den Summa, som af Banquen till Statens behof ytterligare kan komma att utgifwas, Banquen mä deraf sä längt det räcker echälla sin ersättning, en Summa 758 Den tö Zebruaril. af 2oo ooo R:d. af Bauquen till Tackjerns-Bergs^ lagernes understöd mä blifwa Utbetald. Ult Suxra' Uldrag af Protocollet, hållit i Högloft. Ridderffapets och Adelns Plenum den 14 Februarii 1810. S. D. Lemnade Högloft. Nidderffapee och Adeln till alla delar sitt bifall till Stats-Utskvtkets den 12 Februarii pä Bordel lagda Memorial, innehållande Utskottets ytterligare utlärande, rörande Starerne för Finska Escadren och Artilleriet, hwarom de öfrige Refpeciive Standell genom Utdrag af Protocollet skulle manligen underrättas. Ult Supra. Utdrag af Protocollet, hellik i Högloft. Ridderskapets och Adelns Plenum den 14 Fes bruarii rgio. S. S. Företogs ä nyo kill pröfning Statsutskottets den 2 r
Jag föreslår således följande löner: för Sqvadrons-chef, som nu åtnjuter blott 600 R:dr 1,600 R:dr R:mt. » Regemenls-qvartermästaren med 660 R:dr 1,350 » » » Förste Löjtnanten och förste Adjutanten med 579 R:drlön 900 » » » Andre Löjtnanten och Andre Adjutanten, af hvilka den förre nu uppbär 480 R:dr och den sednare 579 R:dr . 750: » » » Under-löjtnant och Regements-stallmästaren, med 405 R:drs lön 600 » » » Fanjunkare, med 214 R:dr 50 öre i lön 600 » » » 6 Sergeanter, hvardera med 184 R:dr 50 öre i lön 375 » » » 18 Sergeanter med samma lön ... 325 » » " Bih. lill R. St. Prot. 1856 <fc 1857. 1 Sami., 1 Afd., ö Haft. 3 48 lii!. M 3 lill Kongl. Maj:Is Nåd. Proj>. M 4., om Statsverket 4836. för Regements-hästläkare med 480 R:dr » Sqvadrons-hästläkaren med 184 R:dr SO öre o Regements-trumpetaren med 314 R:dr SO öre >» Sqvadrons-trumpetaren med 184 R:dr SO öre Vidare och vid Civiloch Läkare-staten: » Regements-auditören och Regements-skrifvaren med S70 R:dr i lön » Förste Bataljons-Läkaren med 600 R:dr . » Andre Bataljons-läkaren med 390 R:dr samt slutligen: » Korporal med 24 R:dr jemte 30 R.drs förhöjning deruti för 6 Distinktions-korporaler; och för Vice Korporal med 12 R:dr allt Riksmynt. Af bilagan Litt.
j L l å det nu för tiden talas så mycket om Ä *} - skolor och undervisning, torde kanske en beskrifning öfver den engelska skola, i hvilken jag såsom elev tillbragt någon tid, roa Iduns läsarinnor. Skolan, Crofton Hill, låg i utkanten af en mindre engelsk stad och var vackert belägen på en backe helt nära hafvet. Byggnaden, som af de engelska flickorna, betecknande nog, kallades » on böjt », deras uttal af franska orden » une boite, var fem våningar hög och alldeles liksidig. I nedre våningen funnos skolrum, matsal och kapprum samt kö- ket i en flygel, andra och tredje våningarne disponerades af föreståndarinnan och hennes familj, vi helpensionärer bodde i fjärde och femte, och i vindsvåningen hade pigorna sina sofrum. Hela byggnaden var inredd med engelsk snygghet och komfort. Endast helpensionärer emottogos, och vi voro inalles 25 flickor mellan 9 och 17 år. Vi voro delade i tre olika lexlag, och under lektionerna samlades hvar afdelning omkring sitt bord i den gemensamma skolsalen. Denna var ett stort, präktigt rum med 5 par fönster; väggar och dörrar voro här liksom i hela byggnaden af ljus, gråblå färg, dörrhandtagen af porslin. Hela golfvet täcktes af en vacker, ljusblommig matta, och framför alla fönstren hängde hvita spetsgardiner rätt ned. Om kvällarne, då dagens arbete var slutadt, bar vakten för veckan ut alla våra bläckhorn och bredde dukar på skolborden. I förstugan funnos skåp, i hvilka hvar elev hade en afdelning för sina böcker etc. Dessa öppnades endast på bestämd tid, och då måste man taga fram allt, som behöfdes för dagen. I matsalen voro 3 långa bord, ett för familjen B, som dock endast intog frukost och middag tillsammans med oss, samt två för oss flickor. Vid bordändarne sutto lärarinnorna och lade, enligt engelskt bruk, för åt oss. Matsalen såväl som skolsalen uppvärmdes medels stora, öppna kaminer, alla de öfriga rummen, trappor och korridorer genom rörledningar med varmt vatten. Vid sidan af matsalen låg det s. k. » class-room », hvarest musiklektioner gåfvos. För musiköfningarne funnos 6 små rum vägg i vägg, så stora att ett piano med stol fick plats.
Ad. uttryckligen förklarade, alt StatsUtsk., utan afseende på R. o. Adis fattade beslut att förkasta vissa votens-proposir, ägde rättighet att ställa sig till efterrättelse 69 §:n Reg.Fin, och således ånyo till jemkning och föreslående af voteris-propos. upptaga de frågor af.statsreglenn, som varit under Ståndets ompröfning. Om R. o. Ad. fattar ett beslut i denna syftning, så skulle jag förmoda, att hvad Gr. Frölich söker kunde vinnas; men jag bekänner uppriktigt, alt om, i anledn. af Grefvens hemställan, Ståndet skulle frånträda sitt redan fattade beslut, så orimligt och olagligt det ock må vara, så tror jag ej, att vi komma till det mål, som jag gemensamt med honom önskar. Hr Lefrön: Jag ber om ursägt att jag ännu en gång vågar besvära R. o. Ad. Här är yttradt af Hr Cederschjöld, som, utom sin kännedom om grundlagens mening och bokstaf, i detta fall har det för sig, att ej hafva varit närvar, när det ifrågavar. heslutet fattades, och således, i fråga örn hvad som här förefaller, är personligen ojäfvig, — här har, säger jag, af honom blifvit yttradt åtskilligt, som, om vi icke misskänna en uti den moderata oppositionens leder beständigt stående mans uppriktighet, lillkännagifver, att här är sjukt afven på StatsUtskls sida vid behandlingen af frågan. Han har sagt, att denna fråga håller på att utbilda sig till en slags ambitionsfråga, en täflan hvem som skall hafva rätt. Den som synes mig pligtig att göra ett steg i detta fall är den beredande myndigheten StatsUtsk., nemi. ett steg till jemkning utaf äfven sina misstag; men han söker å andra sidan bevisa, att R. o. Ad. skulle hafva begått misstag i sitt beslut. Jag är verkligen öfvertygad om, att StatsUtsk. ej behöfver något förklarande från R. o. Adis sida, för att, så vidt det ej vill sätta armbågarna emot R. o. i3 H.
Borgare-Ståndet: att genom en allmän författning skall förklaras: ”att hvad genom Kongl. Kungörelsen den 1 Oetober 1812 är vordet stadgadt derom, att då sakegaren sjelf ej kan skrifva, och således icke egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Majrt samt till Dess och Rikets Collegier och Embetsman ingifves, behörig fullmakt dertill skall vara bifogad, bör så förstås, att då sakegaren egenhändigt undertecknat besvären eller ansökningen, utgör den omständighet, alt fullmakt saknas, icke hinder för besvärens eller ansökningens upptagande till pröfning.” Och Hederv. Bonde-Ståndet: att, i enlighet med hvad Herr Grefve Mörner, uti sin mot Utskottets ifrågavarande Betänkande afgifna reservation, föreslagit, en förklaring måtte utfärdas, till ordalydelsen lika med den, som Borgare-Ståndet beslutat. Då således tre Riks-Stånd äro ense derom, att, när sakegare egenhändigt undertecknat besvärsskrift och ansökning, som till Kongl. Maj:t samt Collegier och Embetsman ingifvas, fullmakt för ingifvandet ej erfordras, samt att ett förtydligande af hvad Kongl. Kungörelsen den 1 Oetober 1812 i denna del innehåller är af nöden; så lärer, efter det Rikets Ständer alltså fattat sitt beslut 1 berörde hänseende, Utskottet icke be - 23 Lag-Utskottets Betänkande , N:o 64. hufva afgifva något yttrande i anledning af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar emot Utskottets i motsatt syftning framställda förslag, såsom af Rikets Ständer förkastadt; — men då de Riks-Stånd, som beslutat utfärdande af omförmälda förklaring, i afseende på förklaringens ordalag äro i någon mån från hvarannan skiljaktige, får Utskottet, för tillvägabringande af öfverensstämmelse jemväl i denna del, hemställa, om icke den af Rikets Ständer beslutade förklaring må erhålla följande lydelse: Med afseende ä yppade skiljaktiga meningar om råtta tydningen af Kongl.
medel mot alla Pris pr flaska frost7 5 öre. H u s m ö d r a r! O. Tillhandahållas b o s H r r specerihandlare. G. Leth, Drottninggatan 4 4. Partiförsäljning h o s C. O. B. Blom, Norrköping, [142] Ofversättning E n u n g anspr. flicka ö n s k. fam. el. ens. frunt. hjelp o c h sällsk. r. t Pianomagasin. [120] Mitchell ' ska Kuren mot PLATSSÖKANDE. 13404) tr. För späda, ' bar ». Lärarinna erh. e n 8 års flicka. S v a r m e d rek. adresseras till E. rest. O ö r o! A l l m. telef. Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar. A c Per Wikner, Orsa. — Kring sin egen a x e l; lifsbilder tecknade för Idun af Ave: I I I, Ruth. — D ö - mer icke; af Annie Berg. — Penningar och barn; af K. — Den lägre flickskolans m å l; af Elna Tenoio. — Teater och musik. — M y c - ket väsen för ingenting; smä broderier pä verklighetens botten af Mathilda Langlet. — Till Sveriges prestfruar. Iduns byrå. l l t Breflåda. H. Dagny 4: de haft. DAGNY TlOSKRlFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN. INN.EHWLL: ' — A u g. Den kvinliqa jarn-. ' - vagspersonalen. ; Napoleon I thoder. (Fbrts.) M.,-Bara en ' fiolgubbe. AZf / aild A.rmoidsolvb, Ett kvinjigt .larosate,. - Konferens, anordnad a ' f Svenslia Jf$innorqas ~ationalforbund:. Meddelanden frPn Fredrika-B-remer-Forbyndet;. _ ' Frdn sliilda hPl1: '. Fredrika-Bremer-Ftirbundets d t ~ k i
De anmärkta, af framlidne Konsistorie-notarien, Prosten Gustafsson oredovista 942 R:dr 4^ sk. 1 1 rst. till byggnads-kassan samt i5o R:dr 11 sk. 7 rst. lill kassa-emeritorum äro numera af Gustafssons konkursmassa berörde kassor godtgjorda. — 475 — 5:o De i räkningen öfver kassa-emeritorum afförda 92 R:dr 3a sk. 4 rst. har Konsistorium till dess vice Notarie! utbetalt för 3^ månaders tjenstgöring år 1846, med stöd af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 12 November i845, bifogad i afskrift, under Litt. C. Wisby Domkapitel den 26 Januari 1848. Litt A. CARL JOHAN etc Vår ynnest etc. Uti skrifvelse af den 10 näsllidne Maj, håfven J afgifvit underdånigt förslag i fråga om dispositionenen af de, fränden 1 Maj i833 till samma dag i836, inom Wisby Stift insamlade så kallade vakans-medel, utgörande 1,082 R:dr 23 sk., hvilkas användande till Läroverkets mest behöfvande kassor borde, enligt Skol-ordningens 2 Sect. 3 Kap. 4 § > Vår nådiga pröfning underställas. Härvid håfven J andragit, att kassa-emeritorum, som hittills icke beliöft anlitas, utgjorde 6,800 R:dr, allmänna premieoch fattig kassan, under samma förhållande, något öfver 400 R:dr, bibliolheks-kassan nära 1,900 R:dr, samt att gymnasii premieoch fattig-kassa, med omkring 60 Rxlrs årlig utgift, vunnit en tillökning af 90 R.dr utöfver primitiva fonden.
I afseende på Revisorernes hemställan om upphörande af det Assessoren C. F. Plageman utur Saltpeter-Fonden under vissa vilkor tillagde arfvode, i ändamål att bibringa allmogen i Norroch Vesterbotten kunskap i tjenliga binäringar, hafva Committerade upplyst, att Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den g November sistlidet år, af anförde orsaker, funnit skäligt afslå utbetalningen af de återstående två femtedelar utaf omförmälde arfvode; och lärer vid sådant förhållande Revisorernes förenämnde hemställan icke påkalla vidare åtgärd. (Pag. 182. förkl. ig.) Då, efter Revisorernes tanka, förvaltningen af Saltpeter-Fonden icke vidare påkallar en serskild styrelse, samt inseendet öfver Saltpeternäringen och denna varas inlösande lämpligen torde böra förenas med uppsigten öfver kruttillverkningen, hafva Revisorerne hemställt, att Saltpeler-Comitéen måtte upplösas och hela dess befattning öfverflyttas på Kongl. Krigs-Collegii Artilleri-Afdelning. I afseende härå åberopar Utskottet det yttrande i delta ämne, som uti utlåtandet N:o 58, angående regleringen af Riks-Statens 8:de Hufvudtitel, blifvit afgifvet. Efter att sålunda uti en serie hafva genomgått
– Si, det är den gamla lögnen, som sitter djupt i människans hjärta, sade han. Det är Satanas, Djäfvulen och den gamla Ormen, som är lögnens fader. Han uttalade orden med en skarp betoning, som om han hade lugnat sig med en ed. – Kvinnan skall icke ljuga inför sin man. Förty mannen är kvinnans hufvud, liksom Kristus är församlingens. Men du bedrog mig, när du tände på lampan. Och du ljög i ditt hjärta, när du släckte henne för att bedraga mig. Stina hade emellertid lugnat sig. Hon kände till Söderberg, när han kom i predikotagena, som hon kallade det. Och hon skulle just till att svara. Men när Söderberg märkte det, steg en mörk rodnad upp öfver hans bruna ansigte. Predikotonen försvann hastigt. – Tyst käring, röt han med dundrande stämma, och han klöf vedträdet, som låg på kubben framför honom, så att de båda halfvorna hoppade omkring i rummet. Och sedan fortfor han att hugga med vredens kraft, utan att säga ett ord. Han höll tänderna hopbitna och såg stint på sitt arbete. Men gumman plockade sakta upp vedpinnarna, blåste eld i spiseln och släckte lampan. Och hela kvällen förgick, utan att någon talade, medan vinden hela tiden dref snön emot rutan, och röken slog in för den starka blåsten. Morgonen kom kall och mörk som de föregående. Elden hade slocknat i spiseln, och i bädden kröpo de båda gamla intill hvarandra för att hålla värmen bättre. Söderberg låg vaken en stund, i tanke att hustrun skulle stiga upp för att göra upp eld. Men när hon inte rörde sig, steg han saktmodigt upp, i minnet af gårdagens uppträde obenägen att börja ett nytt, drog hastigt på sig kläderna och gick fram till spiseln för att göra upp eld. Han tände stickorna, lade veden öfver dem och gaf sig till att blåsa på elden. Pinnarna voro sura, från skorstenen drog det, så att stickorna blåstes ut, och han måste försöka flere gånger, innan han lyckades att få eld. Söderberg blef otålig. »Det var märkvärdigt!» mumlade han för sig själf, och ett par gånger såg han bortåt bädden, där hustrun låg med ansigtet till hälften doldt under täcket.
Landtm, funnit svaret på samma sätt, så är frågan afgjord, intilldess votering begäres och tiden inträffar att tala om contraproposition. H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru H. Ex. visserligen tyckt sig finna svaren på den sist framställda proposm vara bestämdt öfvervägande för bifall till densamma, ville H. Ex., för att ytterligare förvissa sig och R. o. Ad. om Ståndets mening, förnya sin nyss afgifna proposm. H. Ex. framställde derefter ånyo samma proposm, som lian sednast underställt R. o. Ad:s besvarande. Ropades ganska starka ja, jemte ett och annat nej. Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på bordet lagda betänk. ]\T:o 25 i anledning af K. M:s nåd. propos. , ang:de fortfarande lindring och befrielse i afseende på bevillu. för staden Borås. Hr af Billbergh, Joli. Peter: Innan jag yttrar mig vidare i frågan, anhåller jag, att Hr v. Hohenhausens reservation må varda uppläst. Hr v. Hohenhausens reservation upplästes. Hr af Billbergh: Detta betänk, är föranledt af en K. propos. i ämnet, hvilken till en del blifvit besvarad afStatsoch till en del af Bevilln.-Utsk. Den del, hvaröfver sistnämnde Utsk. yttrat sig, innefattar den alternativa framställning, att Borås stad antingen måtte förunnas en ytterligare förlängning af tiden för den lindring och befrielse, som, enligt nu gällande bevilln:sstadga, äger rum för staden, eller ock att den måtte förflyttas i 4;de classen, intilldess stadens invånare hunnit inbetala sina allmänna län. Det enklaste synes visst vara att förflytta staden i classen, hvarige nom man befriades från obehagliga exceptioner; men då jag förmodar, att staden icke vill nöja sig härmed, måste jag hålla mig till betänk., under åberopande af Hr von Hohenbausensdervid fogade, nu upplästa reservation, som utvecklar ämnet utur lika synpunkter, som jag ser det.
Brydd öfver sin egen handling grep han därefter holsteinaren häftigt i armen och förde honom upp öfver gården, medan de tuggade på det hårda brödet. Nu om någonsin, tänkte holsteinaren, gäller det att med ett fyndigt ordspel vinna konungens uppmärksamhet och att sedan tala förstånd med honom. – Slätare härberge kan hittas, – begynte han, alltjämt bitande och tuggande. – Du liebe Z’it. Det minner just om ett galant äfventyr utanför Dresden. Konungen höll honom fortfarande i armen, och holsteinaren sänkte rösten. Berättelsen var kvick och slipprig, och konungen blef nyfiken. De grofkornigaste tvetydigheterna framlockade alltid hans stela småleende. Han lyssnade med en förtviflad och halft frånvarande människas behof af förströelse för stunden. Först när holsteinaren begynte att med listig skicklighet jämka samtalet öfver till några ord om ögonblickets fara, blef konungen på nytt allvarlig. – Bagatell! Bagatell! – svarade han. – Det är alldeles ingenting att tala om, endast vi hålla oss väl och soutenera vår reputation till sista man. Komma skälmarna, så ställa vi oss alla tre i porten och sticka med plitarna. Holsteinaren strök sig öfver pannan och kastade om. Han begynte tala om de framtindrande stjärnorna. Han uppställde en lära om att mäta deras afstånd från jorden. Konungen åhörde honom nu med ett helt annat slag af uppmärksamhet. Han bröt sig in i frågan, skarpsinnigt, fyndigt och med en outtröttlig lust att uttänka nya öfverraskande sätt efter hans eget sinne. Det ena påståendet räckte handen åt det andra, och snart dröjde samtalet vid universum och själens odödlighet, för att sedan på nytt återvända till stjärnorna. De fladdrade fler och fler på himmelen, och konungen beskref hvad han visste om solvisaren. Han stötte sin huggvärja med fästet i snön och inriktade udden mot polstjärnan, så att de nästa morgon skulle kunna afläsa tiden. – Universitetets kärna, – sade han, – måste antingen vara jorden eller också den stjärnan, som står öfver de svenskes land. Intet får vara för mer än det svenska.
Öfver-Intendents-Embetel, vid kostnadsförslagets aflemnande, erinrat, att den bod, hvars flyttning sålunda blifvit ifrågaställd, och hvilken af bemälde Embete begagnades till förvarande af materialier och instrumentalier, vöre för detta ändamål oundgängligen nödvändig och mäste följaktligen bibehållas; hvarjemte Kongl. Öfver-Intendents-Embetet förklarat sig Släti-Uttkottels Memorial, N:o 178. 7 icke vara i tillfälle föreslå någon annan plats å Riddarholmen , hvarest vedupplagsrum för meranämnde hus kunde beredas. Med anledning af Kongl. Öfver-Intendents-Enibetets sålunda meddelade förklarande, hafva Fullmägtige fästat Rikets Ständers serskilda uppmärksamhet å den oundgängliga nödvändigheten, att, så vida Riksgälds-Contoret skall kunna inflytta uti ifrågavarande, allt gårdsrum saknande, hus, någon lämplig plats invid detsamma varder anvisad för den byggnad, som, enligt hvad i Riksgälds-Contorets Reglemente äfven förutsättes, måste för inläggandet af Contorets årliga vedbehof uppföras. Inom sjelfva huset funnes nemligen icke någon annan lägenhet till vedupplagsrum, än den till local för RiksgäldsContorets archiv bestämda, fastän härtill, åtminstone för närvarande och så länge alla de infriade större Riksgäldssedlarne, samt räkenskaperna rörande denna sedelrörelse måste förvaras, mindre tillräckliga vinden; men om äfven utrymme för omförmälda, icke obetydliga, vedförråd möjligtvis skulle kunna å samma vind beredas, derigenom att de mindre magtpåliggande handlingarne fingo fortfarande förblifva i den gamla ulhusbyggnaden vid Contorets nuvarande hus, ansågo sig Fullmägtige dock på det högsta böra afstyrka vedens förvarande på samma ställe, som Riksgälds-Contorets räkenskaper och öfriga, i fyrfaldiga hänseenden för det allmänna serdeles vigtiga, handlingar. Vidare hafva Fullmägtige anmält, att, oansedt hufvudvåningen i Kongl.
Looström gjord anhållan om utbekommande af 2000 4 22 R:dr, som till en Bankens Casseur, mot serskilt Recipisse, blifvit aflemnade. P. 4o3. — om präglande af en medaille öfver LandtMarskalken Grefve Carl De Geer och målande af dess portrait. P. 455. — om nedaunäninde Betänkanden: från StatsUtskottet, angående Revision af ManufacturDiscontFondens förvaltning och räkenskaper för åi’ 1822; från Bevillningssamt Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskotten, rörande upphörande af Bötes-ansvar för de skattskyldige, som från KronoUppbördsstämmor och af Regements-skrifvare utsatte UppbördsMöten förfallolöst uteblifva; från Lagsamt Allmänna Besvärsoch OeconomieTJtskotten: 1) om utfärdande af en Författning som bestämmer ordningen för stadfästelse och ändringssökande i afseende på af Landtmätare verkstälde gärdesgårds-delningar; 2) om Lagfarts beviljande å sådane Lägenheter, sora blifvit inköpte för att derå uppföra Mech an iska Inrättningar; från Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskottet i anledning af förslag till förändrade grunder för ett nytt beskattnings-sys te m. P. 520. — om Statsoch BancoTJtskottens Betänkande med anmälan om de af RiksStånden fattade särskilte beslut rörande Rikets penninge-väsende. m. m. P. 521, — om Constitutions Utskottets memorial, angående ett tillägg uti JnstitiajOmbudsmannens Instruction. P. 522. — om ConstitutioysUtskottets memo - m rial med förslag till ändring i 33 §. Riksdagsordningen.
Af Sven Johnsson från Jemtlands Län, hvilken, med erinran att bland alla fabriksnäringar, hvilkas fortkomst hindrades af olämpliga lullbestämmelser, ingen vore mera lidande, än den inhemska machin-fabrikationen, enär färdiggjorda machiner finge införas mot endast 5 procents tull, och, derest de innefattade någon ny ide, så att de kunde intagas under rubriken modeller, tullfritt, om serskild anhållan derom gjordes hos Commerce-Collegium, hvaremot det råämne, som inginge i alla machiner, nemligen tackjern stångjern, rundjern, och plåtar, vore till införsel förbudet, föreslagit, att antingen alla machiner, som utifrån importeras, måtte beläggas med 25 proc. tull, och tullfrihet till erkännas endast sådana modeller, som kunde styrkas vara verkligen nya uppfinningar, eller i annat fall rättighet medgifvas de inhemske machinfabrikanterne att tullfritt eller mot ytterst låg tull få införa sina bevisliga behof af rudimaterier. Af Herr Hjerta, L., som yrkat, dels att, då införsels-tullen å Svafvelsyra med tillägg af tolag utgjorde mer än 3o procent af värdet, men denna artikel, utan att vara föremål för tillverkning inom landet, vore en nödvändighetsvara, som inginge i behofven vid färgerier, vid papperstillverkning, vid blekerier, och i allmänhet utgjorde ett af de vigtigaste och oundgängligaste requisita vid alla chemiska och techniska fabriactioner, Svafvelsyra måtte få tullfritt införas, med öfverlemnande till Regeringen att, i händelse en eller flere
Då hvad sålunda blifvit anfördt angående behofvet af fyrar å ofvannämnda ställen, vål synes förtjena uppmärksamhet, men förslagen hvarken i afseende på deras ändamålsenlighet eller i fråga om kostnaderna blifvit af vederbörande granskade, hafva Rikets Ständer ansett sig förhindrade att nu bevilja anslag för dessa fyranlåggningar. I anseende till sakens vigt hafva dock Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att, om, efter förutgången undersökning, uppförandet af fyrar på Svenska Högarnes håkland, på Fahludden samt vid Wisby eller på några i närheten belägna ställen skulle finnas företrädesvis bidraga till sjöfartens betryggande i dithörande farvatten, E. K. Majit måtte, då anslaget till lotsoch fyrinråttningen dertill lemnar tillgång, anvisa de för ifrågavarande fyranlåggningar erforderliga medel. Rikets Ständer framhärda etc. Stockholm den 9 Juni 1866. Tafo. Litt. A. 14 Eaprditirns-L' Iskol tels Förslug till n nderd. Skrifvelse, N:o 68, Tabell öfver Eiks - Sjöförsvars-I)cpart«mentet, Aflöning sst ater. Departements-chefen Departementets Kansli-expedition Departementets Kommando-expedition Förvaltningen af Sjöärendena Aflönings-staterne för Flottans stationer i Carlskrona och Stockholm samt depot i Göteborg. Penningar: Afgå å anslaget till Flottans reservstat 31>849: ~ 1,019,1)05: 25. Tillkommer: för påskyndande af genomförandet utaf de föråndrade lönestaterna för Sjöförsvarets officersoch underofficers personal 75>00Q: ~ 1,094,305: 25. Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Kiks-stat 80,892: — Båtsmans-indelningen Tillskott i de till Båtsmans-indelningen uti Blekinge lån anslagna räntor, Förslagsanslag Sg:r Materielen. Flottans underhåll I Flottans nybyggnad
Pä sätt ofvan är uppgifvet stadgar gällande lag att i Hof-rätt må ej färre än lem ledamöter döma i mål som å lif och ära gå, men att i andra mål må 4 utgöra domfört antal der alla om slutet ense äro. I följd af sistnämnde stadgande mäste ständigt 5 ledamöter vara tillstädes, emedan detta antal erfordras vid ringaste skiljaktighet bland de 4; och detta har åter varit anledningen dertill att 6 ledamöter måst finnas på hvarje division i Svea och Götha Hof-rätter i händelse förfall eller jäf skulle för någon ledamot inträffa. Om nu det förklarades 6 LagUtskottets Betänkande, N:o 12. att 4 ledamöter utgöra domfört antal derest 3 äro om beslutet ense, så blefve deraf den följd att äfven om någon skiljaktighet deni emellan yppades, göromålen kunde någon tid fortgå, utan den örte, hvars närvaro i alla mål, som röra lif eller ära eller der icke tre kommo öfverens, deremot vore nödig j och härigenom skulle hvarje af Hof-rätternes divisioner kunna minskas till 5, hvaraf åter följde att nuvarande personal i nyssnämnde två Hof-rätter är tillräcklig för bildande af 5 divisioner i hvardera Hof-rätten, derest vice Presidenterne skulle komma att öfvertaga ordförandeskap, samt att blott 2 nya ledamöter erfordrades på det att skånska Hofrätten må kunna arbeta på 2 afdelningar. I så måtto skulle den af Utskottet nu antydda förändring verka till det i frågas täll da ändamålet j och enligt hvad Utskottet yttrat synes förändringen cj böra verka till minskad säkerhet för rättsökande. I Hof-rätt komme alltid målen att bedömas af flera domare än i Rådhus-rätt. Vilkoret för att utgöra en högre instans uppfylldes således äfven framgent5 men dermed blefve ock förhållandet emellan Hof-rätt och högsta Domstolen nogare afmätt. Råda egde döma med fyra ledamöter, men i högsta Domstolen fordrades allas enstämmighet, då det i Hof-rätt vore tillfyllest om tre af de fyra delade samma mening. Den högsta instansens högre vigt och betydelse erkändes dermed. Då Utskottet således anser att den af Kongl.
De i § 2 förekommande orden: ”men förut okänd eller obegagnad,” äfvensom de kort derefter påföljande orden: ”i berg eller jordlager,” samt hela § 3 ville jag utesluta, emedan, enligt min tanke, hvarken förr känd eller begagnad, men sedermera öfvergifven fyndighet, eller sjö- och myrmalms-trakter borde få inmutas, utan med den inskränkning, som i § 2 sägs. Hvad nemligen angår ödelagda grufvor, så tror jag det medföra enkelhet och reda i lagstiftningen, samt säkerhet för jordegande-rätten, om de sättas i likhet med omutadt fält, ehvad de varit försedde med utmål eller icke. Sker undantag för ödelagda grufvor med visst utmål, så måste man väl, för att ej göra dessa till res nulJius, antaga egande-rättens öfvergång på Staten; men att sålunda gifva Staten nya, och, om ej ytterligare inmutning mellankommer, evärdeliga besittningar midt inne uti enskildes ego-områden, tror jag blifva lika onyttigt för Staten, som besvärligt för den enskilde, hvilken icke har någon möjlighet att blifva grannskapet qvitt. Frågan har gemenskap med flere följande stadganden, såsom med § 8, sista punkten, samt §§ 26 och 38, och bör således i ett sam manhang dermed bedömas. Hvarför åter byggnad, eller annan anläggning, i grannskapet afsjöeller kärr skulle vara mindre skyddad, än sådan invid ett be;rg eller torrt jordlager, kan jag ej inse. § Stadgande af ovilkorlig skyldighet för sökanden, att hos Bergmästaren göra sin anmälan skriftligen, och att dervid uppgifva ”å hvilket hemmans egor eller annan grund fyndigheten befinnes,” anser jag i viss mån motverka författningens ändamål.
Beskrif då detta underverk! – ropar afunden, som långt för detta mätt våra krafters inskränkthet och nogsamt känner, huru föga tillfredsställande skildringen blefve, gjord af våra händer. Nej, läsare! vi skole ej förfuska denna älskliga bild, redan gjuten af mästaren Lidner. Se här: «Hon är ej mer! Så norden vid den urna gråter, Dit snillet med förtviflan ser, Och utur seklers barm en Sappho kräfver åter. Hon är ej mer. Hvem är det väl, som skådat dagen, Och ej på hennes graf en tårfyld myrten ger? Öm, liflig, danad af behagen, Hon sig i kojan sänker ner Från hofvets höjd ack! kanske der bedragen. Hon är ej mer. Hvem större på en courdag lyste, Än då du ljungande kom in? Hur många sexton anor hyste? Men snillets lott var endast din. De gråta, sånggudinnors skara, Och släcka på din graf sitt bloss: Hon är ej mer! Jord Englar svara: Hon är bland oss.« Och på dem bråddes jemväl hennes hjerta, så länge det spratt af kärlek, vänskap, lidelser – och lidanden Ett sällsamt möte ägde denna afton rum i Stapelmohrs (eller rättare: hans frus) aftongille. – «Här, min gudomliga Anne Charlotte! är jag så lycklig, att få göra dig bekant med ett utmärkt, ett sällsynt snille, herr Bellman, hvilken Hans Maj:t just i dag utnämnt till sekreterare vid Nummer-lotteriet« – yttrade Schröderheim till sin fästmö, som med det henne egna ljufliga småleendet besvarade den store skaldens hälsning, af hvars skick var lätt att sluta, det han fann sig hemmastadd i bildade sällskaper. – «Och här, min söta Elis! utber jag mig din vänskap för en af mina vänner, som i sin hemort visat min der vistande bror mycken godhet.
Under förmodan att sådant skulle för directionen lyckas och sedan så väl Jonas Jonsson i Österåsen, Erik Snygg i Kougsta och några andra, som undertecknad tillkännagifvit sitt beslut, att i det allmänna brandstods bolaget qvarstå, åtminstone tills någon allmännare afsöndring skett, förklarade de, på flere gånger gjord förfrågan, ingen enda af härvarande delegarne sig benägen att utgå eller skilja sig från det allmänna bolaget, åtminstone tills vidare. In fidem N. S. Edlund Häggenås kyrkoarkiv, vol. K I:1, ej pag., ÖLA. Protocoll, hållet vid allmän sockenstämma med Häggenås socken, uti dess sockenstuga den 22 febr. 1852. § 1 Utsåges kr. fjerdingsmannen Jonas Jonsson i Österåsen och nämndeman Nils Svensson i Häggesta, att å socknens vägnar, vid instundande lagtima vinterting, den 4 nästkommande mars, inställa sig inför Liths häradsrätt, för att yttrande afgifva i fråga rörande Häggenås socknemäns skyldighet, att med Liths och Kyrkås socknar deltaga i nybyggnad af den så kallade Skjör-bron, allt enligt herr häradshöfding Joh. Hasselbergs kungörelse af den 4:de i denna månad, förklarade socknemännen sig nöjde med hvad nämnde deras ombud dervid lagligen gör och låter. § 2 Till följe af konungens befallningshafvandes allmänna kungörelse af den 24 sistl. januari vore nu socknemännen, enligt skedd vederbörlig pålysning, samlade, för att utse en fullmägtig hvilken tillika med herr krono-fogden bör sammanträda för att inom tingslaget välja en deputerad som tillika med landets öfvrige ombud, välja den committé som årligen bestämmer curhus-afgiften, samt granskar lasaretts och kurhus räkenskaperna m.m. och utsågs nu till denna sockenfullmägtige, med enhällig röst, fjeringsmannen Jonas Jonss. i Österåsen.
Då i den nåd. proposln det är antaget såsom en händelse, att någorstädes man skulle kunna vilja förena klockareoch skolmästare-tjensterna; så synes deremot af ofvan-, slående, att det lagligen allestädes bör så vara, När härtill lommel', att i sednare tider stadgats, alt vederbörande sökander till klockarelägenheter böra förete bevis om ägande kunskap i vexelundervisningsmetoden, samt att, efter 32:dia §:n i samma 23:dje cap. kyrkolagen, ”klockare för öfrigt, hvad deras embete angår, skall rätta sig efter den förordning, som Biskopen och Consistorium honom föreskrifva”; så förefaller det i sanning obegripligt, hvarföre icke presterskapetoch deras öfverhufvuden , långt före detta , sörjt för alt hvarje församling i sin klockare äger en skicklig skollärare, och hvarföre Regeringen, enligt den nåd. propos:n, i stället för en någorlunda jemnt sysslosatt och måhända vällönt tjensteman, vill hafva 2tne otillräckligt både sysslosatte och lönte. Med bibehållande af lagens stadgande, ali klockarena ovillkorligen skola vara skollärare, bör Biskop och Consislo - 35a Den ja Februari f. ra. rium icke underlåta att i-den förordning j som dem åligger för vederbörande klockare upprätta, föreskrifva det kunskapsmått, som, med anledning af K. M:s nåd. propos., för (lern, såsom barnalärare, kan anses nödigt; och om de äldre klockare icke äro, eller kunna danas lill denna deras egentliga befattning, eiler öfverenskommelse med dem kan träffas om afstående från en viss del af lönen till den, som tjensten förrättar, så torde på sådana ställen, för någon tid, Statens mellankomst med understöd tarfvas, ehuru det lärer kunna anses gifvet, att endast underlåtna föreskrifter och tillsyn orsakat det lägervall, hvaruti klockarena såsom barnalärare sig för närvarande befinna.
M. täckts i Nåder efterkomma, och hvilket gifvit anfedn. lill de förslag Utsk. framställt. Hade således denna skrifvelse icke inkommit till K. M., så torde möjligen icke så ogrundade tvifvel kunnat vara för handen, att K. M. icke funnit lämpligt att aflåta den Propos., IL St. vid denna Riksdag fått emottaga. Således och ulan att, som jag tror, träda grannlagenhelen för nära, anser jag denna Propos. och Utsk:s derpå grundade förslag icke för närvar:de vara för Sverige lämpligt eller nyttigt. Om jag utgår från ralionela grundsatser vid bestämmande af afgifler, sorn skola erläggas för en sak, som jag vill att andra skola fortskaffa, så måste, hvad postverket beträffar, ratio legis blifva densamma, som-då jag afsänder ett paket med en forvagn eller skjuts, hvarför jag måste betala mera efter ett större än ett mindre antal mil, med ett ord ratio legis är den, att när längden af den väg, som brefvet skall forslas, är större, så bör afgiften derför äfven vara i samma proportion. Följaktligen har enl. min åsigt den grundsats, som hittills gjort sig gällande inom vårt land i och för bestämmande af postportot, varit den rigligaste och principenligaste. Man behöfver endast kasta en blick på kartan öfver Sverige och se detta lands geografiska förhållanden, för att om sanningen af mina ord finna sig öfvertygad. Sverige är ett land, hvars största bredd är omkring 50 mil, men på åtskilliga ställen vida mindre, hvaremot dess längd är öfver 150 mil. Således, antager man ett medelporto, skall postverket fortskaffa ett bref 150 mil för samma afgift, som det fortskaffar bref 50 mil. Denna beräkningsgrund är alltså fullkomligt origtig. Man har sagt, att andra län - 3116 Pen 16 Augusti e. m. der funnit sig väl af förändringen. Man har likväl icke kunnat vederlägga Hr von Hartmansdorffs anmärkn., att det land, der medelportot först infördes, förlorade nära 1,000,000 £. St. årligen.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch Oeconomiae-Utskottets den 1 dennes afgifna samt den 19 i samma månad på bordet lagda Utlåtande öfver de hos Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet gjorda anmärkniegar vid Utskottets den 25 sistlidne Februarii meddelta Betänkande, i anledning af väckt fråga om nödvändigheten af förklaring i vissa delar utaf Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3 April 1816 om öfverenskommelser rö-' rande Prest-rättigheter, Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Rein' hold: Då nu OeconomiaeUtskottet meddelat den förklaring, att hvad Utskottet föreslagit icke hade afseende på Gottland, hvarest tvist uppstått om bibehållandet af den så kallade ConventionsStadgan, hvilken tvist ännu ps Kongl. Maj.ts Nådiga afgörande beror, har jag icke något deremot, att Utskottets Betänkande bifalles, endast den, på sätt berördt är, af Utskottet lemnade förklaring uti den underdåniga Expeditionen till Kongl. Majt varder intagen. Då nu Hans Excellence, Herr Grefven och handtMar skalken gjorde Proposition på bifil af Utskottets Utlåtande, med anmodan till ExpeditionsUtskottet, att uti Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majt, rö. rande detta ämne, intaga, att den af OeconomieUtskottet föreslagnä förklaring icke hade afseende på Gottland, hvarest tvist otn bibehållandet af den så kallade ConventionsStadgan uppstått, hvilken tvist ännu berodda på Kongl. Majrts Nådiga afgörande, blef samma Proposition med Ja besvarad. Föredrogs å nyo Statsutskottets den 12 dennes aflåtna, samt den 16 i samma månad på bordet lagda Memorial , angående Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse, rörande Intraderne från Ön St. Barthelemy j och ansåg Ridderskapet och Adeln samma Memorial endast böra läggas till Handlingarne.
De arnimlatoriska deribland uträtta ganska ringa, emedan barnen lätt glömma hvad de under en föregående termin lärt, särdeles om en längre tid förflyter emellan läroterminerne. Afven andra förhållanden kunna ofördelaktigt inverka, synnerligast föräldrars högst beklagliga liknöjdhet för sina barns större upplysning utöfver måttet af den förfäder eller de sjelfva ega; större jordegares sätt att begagna eganderätten genom hemmans och torps indragning under eget bruk, hvarigenom en alldeles egen och betydlig klass af gift statfolk uppkommit, hvilkas vanliga torftiga belägenhet sällan medgifver någon undervisning i hemmet eller deras barns sändande till skolan vid den ålder, då de kunna användas till smärre arbeten i husbondens tjenst, t. ex. vallgång, vid skörd, trösk, m. in., hvilket förhålllande man ofta ser och erfar. Det vill synas, som skulle herrar skolinspektörer gjort sig nog stor förhoppning derom, att dessa och andra barn, äfven från den mindre, fastän sjelfegande bondeklassen, mera allmänt skulle öfvergå från de smärre skolorna till fasta skolans högre grad, men detta torde vid nu varande förhållande mera sällan inträffa, emedan föräldrarne ofta anse inheintandet af småskolans minimum tillräckligt för deras barns fortkomst, således ännu icke insett eller rätt uppfattat undervisningens utsträckning till sitt rätta värde. Måhända har en stor missräkning egt rum vid folkskolestadgans första påbjudande, då församlingarne anbefalldes bygga och inrätta skolor, samt förse desamma med lärare och detta nästan utan allt bidrag å Statens sida, sådant skulle naturligtvis blifva för många, kanske de flesta, ganska svårt och betungande, och har ingalunda bidragit att göra folkundervisningsväsendet kärt eller med värma af folket omfattadt, men för tiden derefter, rättast från år 1851, har ej funnits skäl till klagan, emedan både Regering och Ständer, med berömlig omsorg och frikostighet, nitälskat för sakens framgång, dock hufvudsakligen till förmån för fasta skolan, hvaremot de öfriga fått föga deraf. Härtill kan äfven räknas den betänksamhet och fördröjda anordning af de beviljade understöden, som de första åren egt rum inom ett och annat konsistorium, hvilket förhållande emellanåt hopat medlen i Statens kassa.
Hvem af Eder mine Hrr, har icke sett, snart sagt, i hvarenda stad af Sverige, utländskt kläde, åtminstone i de städer som jag besökt, är det för alla bekant, att der säljas och förbrukas utländska kläden under det att de i tulltaxan stå förbjudne: T. o. m. den ledamot af Norrköpings fabriks-societet, som var närvar, i Utsk., förklarade alt han ansåg klädesfabrikationen kunna påräkna ett säkrare skydd genom en väl beräknad införseltull än genom det n. v. förbudet. Jag vill nu nämna en artikel, som för oss landlmän är af vigt, nemi. smör. Deraf har förut inkommit 60,000 Lif i landet årligen, under det att tullen var billig. Förlidet år, sedan tullen blifvit högre, nedsjönk denna import till 28,000 LU och öfverallt är det bekant hvilka demoraliserande brott som i detta afseende eger rum i de norra orterna. Jag vill nämna en annan artikel. Jag var förliden gårdag, tillika med några andra medlemmar af R. o. Ad., inne i en bod och såg der saxar, hvilka kostade accurat lika mycket som efter deras vigt för dem bordt betalas i tull. Så beskedlig är väl icke ulländningen att han ger oss varan för intet, och när då priset å dessa varor icke är högre än den tull som hade bordt derföre erläggas, så är det ju uppenbart, att de icke kunnat komma Dea 31 Maj f. m. 201 in pä loflig väg och skyddet för våra näringar år ringa då varorna inkomma på della vis. Jag tror Iveriom, att näringarne skyddas bätlre om tullarne blifva lägre, så att icke tullförsnillning och lurendrejeri komma alt äga rum, d. v. s., alt det icke blir så stor fördel som nu, att begå dessa brott, som äro så demoraliserande. Vidare har man sagt att det vore lämpligt alt bibehålla förbuden derföre att då äger alltid K. M. i sin makt att kunna borttaga eller sänka tullen, d. v. s. att representationen skulle yttra en åsigt, men hoppas på alt Konungamakten skulle verkställa en annan.
Landtm, framställde vidare, att Hr Hjerta yrkat, att R. o. Ad. måtte afslå förevande punkt, med förklarande, att sedan beslut blifvit faltadt om anslag för jernvägars anläggande, R. o. Ad. vill taga i öfvervägande frågan om anskaffande af medel dertill; samt att Hr Gripenstedt yrkat bifall till denna punkt, med den förändring, att efter orden ”sorn af R. St. blifvit eller blifva beslutade”, skulle tilläggas: ”och vunnit K. M:s Nåd. stadfästelse.” Hr von Troil: För min del instämmer jag med Hr Gripenstedt, och anhåller om bifall till det af honom föreslagna amendement. Då Den 20 September f. m. 97 Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han fiirst torde få hemställa om R. o. Ad. behagade oförändradt fifalla Utsk:s förslag i förevande punkt, anmälde sig och yttrade Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jaganhåller det Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. på bifall till första punkten i Uisk:s förslag, med förbehåll likväl, att Ståndet serskildt må pröfva det af Hr Gripenstedt föreslagna tillägg; emedan man då icke är förhindrad, att kunna bifalla punkten, utan att behöfva antaga delta tillägg. Hr Hjerta: Om R. o. Ad. skulle svara Nej på Hr Gr. o. Landtnäs propos. om afslag å punkten, är R. o. Ad. ändock oförhindrad att antaga antingen Hr Gripenstedts eller Hr Hjärne* förslag. Hr von Hartmansdorff: Då ingen har tillstyrkt oförändradt bifall, icke ens Gr. Gyldenstolpe, så kan jag ej se, alt dermed kan vinnas'något annat än en votering till, och som det nu är nära middagen, skulle detta möjligen kunna ofördelaktigt inverka på frågans afgörande, derigenom att åtskilliga ledamöter icke skulle vilja af dessa mellankommande hinder låta afhålla sig från att aflägsna sig.
Jemte det jag anser, att de af de före gående värde talarne åberopade skäl böra föranleda till återremiss, anhåller jag få fästa Bevilln:s-Utsk:ts upmärksamhet på, om det kunde låta sig göra att utesluta sista delen af §:ns andra mom. Det förefaller mig nemi. som det skulle blifva ganska främmande för dem, som ej egentligen äro upbördsmän, att öfvervaka en sådan kontroll i beskattningsväg, förutan det myckna besvär, som naturligtvis blir en följd af att hålla reda på alla dessa kringresande theatersällskaper. De af Utsk:t i detta hänseende föreslagna embetsmän äro tillräckligt sysselsatte förut, hvarföre det vore önskligt, om Utsk:t ville uptänka något annat sätt för kontrollens handhafvande. Jag anhåller om åtcrremiss. Återremitterades. § 18. Gr. Mörner: Det är visserligen en vacker tanke, som ligger till grund derför, att gåfvor till akademier, kyrkor, vetenskapliga samfund, skolor, pensions-anstalter samt sjukoch fattigvårdsanstalter m. fl. i litt. d af 5:te mom. upräknade inrättningar och fonder skola vara fria från de i denna § stadgade bevillnings-afgifter, men jag kan dock ej neka, det jag hyser vissa betänkligheter i afseende på denna föreskrift. Man kan nemi. föreställa sig, att, till följd af dylika gåfvor, allt 142 Den 15 Maj. för mycken fastighet kan i en framtid komma på död hand, och, utan att vara fiende till en fri religionsutöfning, har det dock icke kunnat undfalla mig, att vissa religiösa sekter gå väl långt i sitt nit att samla gafvor och skänker. Mig vill det således synas, att det ej vore så nyttigt att desamma upmuntrades i denna sin sträfvan, derigenom att, på det allmännas bekostnad, frihet från bevillnings erläggande dem beviljas, och skulle jag derföre tro, att denna § borde i någon mån jemkas, hvarföre jag anhåller om densammas återremitterande. Hr von Koch: Jag tror ej, att här är någon ändring gjord i nuvarande Bevillms-Stadgas 36:te §. Hvad beträffar Gr.
Komedien Gustaf I är skrifven vid en jubelfest, som hölls 1621 för att fira det 100-åra minnet af Gustafs uppresning mot Christian Tyrann. Dess fullständiga titel lyder så: ”En Lustigh Comoedia, om then Stormechtighe Sweriges, Göthes, Wendes Konung etc. Kong Gustaf then Första, Huru han til Regementet i Swerige bleff uphögd, tå han Konung Christiern Tyrann af Landet uthdriffuit hadhe, och huru han genom Gudz nådh uprättade Swerige ifrån Påfwens mörcker och wilfarelse, och införde Ewangelij reena liws thet Påfwen länge bortröfwat hadhe. Skriffuen aff M. Andrea Joh. Prytz, Eloq. Prof. P. uthi Upsala, Och hållen thersammastädhes then 31 Maij Anno 1621, hvilket war thet hundradhe åhret ifrån thet Konung Göstaff först satte sigh emoot Konung Christiern. Omtryckt i Stockholm 1649. Stycket har prolog, epilog och 5 akter samt behandlar Gustafs historia från hans uppträdande som fäderneslandets befriare till och med Westerås riksdag och lutherska lärans antagande. Dess gång är följande. I första akten kommer Gustaf från Calmar, gör ett fåfängt försök att uppvigla smålänningarna, begifver sig till erkebiskopen och får der höra omtalas Stockholms blodbad, är sedan nära att falla offer för Aron Pederssons förräderi, underhandlar med dalkarlarna, understödd af Lasse Olofsson, som berättar om Christians tyranni och grymhet; dalkarlarna besluta att resa sig. I andra akten ser man: träffningarna i Vesterås; Bengt Bjugg, öfverrumplad af Lasse Olofsson; Gustafs budskap till Gustaf Trolle och dennes uppbrott mot Upsala; Gustaf vikande undan. Tredje akten innehåller fortsättningen och slutet på befrielsekriget:
Härvid bör likväl i betragtande tagas, att, genom den föreslagna lagförändringen, omyndigs förmonsrätt endast i sådan måtto blifvit tillbakasatt; att omyndigs fordran skulle komma att utgå näst efter intecknad gäld, men deremot uppflyttats framför den, som Kronan, kyrkor och fat - Lag-Utskollels Betänkande., jY.-o 81. 17 tigcassor hos deras uppbördsman ega; samt atl Utskottet här ofvan föreslagit ändringar i vissa delar af Ärfda-Balken, sorn betrygga omyndigs ställning genom en säkrare controll å förmyndare, än hitintills egt rum. Utskottet tror, att ofvannämnde betänklighet bör försvinna, när man sammanlägger dessa omständigheter; dock anser Utskottet den sisla af dem vara så vigtig, att bifall lill omförmälde ändringar i Ärfda-Balken bör utgöra villkor för beslutet om nedfiyttning af omyndigs panträtt. Föröfrigt bör ej lemnäs oanmärkt, att Herr Wijks motion åsyftar flera andra vigtiga lagförbättringar, hvilkas införande vore önskligt, såsom: alt få den förmonsrätt, som tillägges barna-arf, uttryckligen tillerkänd åt allt hvad omyndig hos förmyndaren har att fordra; att erhålla förtydligande af lagbuden, angående inteckningsegares anspråk på fastighets afkastning under concurstiden, samt om beskaffenheten af hvad, under egenskap af uppbörd, må med förmonsrätt utgå; att socknemagasin och alla allmänna af Kongl.
Icke heller har man i Europa ansett sig kunna antaga det i Amerika följda syslemet med rörliga axlar, emedan detta, ehuru fördelaktigt vid kurvor med små radier, likväl har de olägenheterna, att axlarna slitas mera, att konstruktionen blir mera komplicerad och mindre tillförlitlig sami alt dels lill följd häraf, dels till följd af den mindre stadiga rörelsen, säkerheten i väsendtlig mån lider. Men om också maferielens konstruktion i detta afseende skulle i framtiden vinna någon anmärkningsvärd förbättring, sä kan man dock aldrig göra sig oberoende af cenlrifugalkraflens verkan och det menliga inflytande denna verkan, såsom ofvan är visadt, utöfvar, lika litet som man kan göra sig oberoende af tyngdkraftens verkan i sligningarne. Dessutom är det gifvet, alt en större kraft erfordras för framdragandet af ett tåg genom kurva än på rak linie, dels derföre alt friktionen i förra fallet verkar hinderligare, dels emedan dragkraflen ej får verka i rät linie. Det måste visserligen medgilvas, alt icke obetydliga besparingar i terrasseringsarbele ofta kunna åstadkommas genom begagnande af små krökningsradier, meri jag tror mig här ofvan hafva visat, hvilket ofördelaktigt inflytande de skarpa kurvorna för framtiden utöfvar å trafiken och dess materiel. Det är svårt ali till siffran bestämma i hvad förhållande besparingen i anläggningskostnad slår till de ökade utgifterna för slitning af räler, lokomotiver och vagnar, äfvensom det är svårt att i siffror uppskatta värdet af den tid, sorn vid passerandet af de skarpa kurvorna, går förlorad; endast erfarenheten kan i detta, som i mänga andra fall, gifva ett bestämdt utslag, men Sverige har haft den lyckan att ur främmande länders jernvägshistoria äfven i denna fråga hemta värderika upplysningar. Del är med stöd häraf och på den grund att anställda beräkningar gilvit vid handen, alt endast en jemförelsevis obetydlig besparing i lerrasBih. till li. St.
N:o 99. angående väckt fråga örn uplålande till staden Malmö af Kronan tillhörig mark för dels utvidgning af stadens begrafningsplats och dels sammanbindande af tvänne galor derstädes. XI. R. 44. XII. B. 34. A. 119. XIII. E. 113. — N:o 100. angående beviljande dels af ett byggnads-lån åt de brandskadade i staden Jönköping, dels ock af anslag och lån i och för tomt-regleringen i nämnde stad. XI. R. 44. XIII. B. 110, 192. Å. 20t. XV. U. 121, 145, 147. A. 158. E. 228. — N:o 101. angående särskilda anslag, dels för åtskilliga uti Kongl. Slottet i Stockholm och Gripsholms Kongl. Lustslott, till eldfaras förekommande, nödiga befunna byggnads-arbeten, dels till upfö - ( 150 ) rande af elt Ridhus för Hof-Stallels i Stockholm behof. XII. R. 117. XIII. B. 334. A. 372. XIV. U. 170. 15. 243. Propositioner och Skrivelser, Konungens Nådiga. — N:o 102. angående pension å allmänna Indragaings-staten för t. f. Cbefen vid Skogs-Institutel, Hofjägmästaren m. m. J. A. af Ström. XII. R. 117. XIII. B. 334. A. 372. XIV. E. 47. — N:o 103. i fråga om beloppet af den uti 63 §. Regerings-Formen främst omförmälda Kreditiv-summa. XII. Proprie borgen, om uphöraude af denna. Se Borgen. Proste-tunnor, om rättighet för t. f. Kontraktsprost att under extra nådår upbära. V. B. 412, 496. VI. A. 8. E. 23. — angående beviljande af. Se Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 73.
Directm har dels genom dess egna ledamöter, dels genom i byggnadsyrket sakkunniga män sedermera låtit än ytterligare granska förhållandet och dervid funnit, att samtliga plåtarna, med högst få undantag, mer eller mindre äro så skadade, att den gamla täckningens bibehållande och lagande, ehuru medförande högst dryga Den 2 Mars e. ra. 45 Kostnader, endast lunde afhjelpa bristfälligheterna för en Kort lid, efter hvars förlopp enahanda och kanske ännu större kostnader finge förnyas. Directm ser sig således nödsakad till R. o. Ad. hemställa, att taket måtte få helt och hållet omtäckas på enahanda sätt, som det förut varit täckt, och tror, att, ehuru kostnaden för tillfället visserligen blir ganska dryg, en sådan åtgärd för cassan i längden blir mindre betungande, än flera efter hvarandra påkommande kostsamma reparationer. Öfver kostnaden för en sådan omtäckning har Directm låtit af Professoren Estenberg upprätta kostnadsförslag, hvilket, sedan värdet af de gamla plåtarna blifvit afdraget, upptager en netto-kostnad af 8,g4o r:dr 4° sk> h:co; ett annat förslag har äfven blifvit upprättadt af Kopparslagaren Edström, upptagande netto-kostnaden till 8,172 r:dr 28 sk. 9 r:st. b:co. Till följd af dessa förslag, och ehuru Directm visserligen förmodar, att under loppet af arbetet en och annan reparation kan finnas af nöden, som nu ej så noga Kan beräknas, anser Directm dock, att hela netto-kostnaden för takets omtäckning ej bör öfverstiga gooo r:dr b:co.
B:co om dagen hvardera samt 2:ne Notarier Bos Hedervärda Bonde-Ståndet, jemte Vice Secreteraren derstädes, Herr Eagmannen Georgii, livardera 5 R:dr Banco örn dagen, från och med 4’de dagen före Riksdagens utblasning till och med 8 de dagen efter dess slut, hvarå dock "borde vid sluc-liqviden afdragas hvad nämnde Notarier och Vice Secreterare i afräkning härå ledan uppburit. Derb irutan har Hedervärda Bonde-Ståndet genom Protocolls-Utdrag den 11 i sisth månad till Stats-Utskottet remitterat Riksdagsoch Banco-Ful!mäktigens Anders Danielssons från Elfsborgs Ijän Memorial angående beviljande af enahanda förhöjning i Tractamenten för Ståndens samt Stats-Utskottets Notarier och Cantzlister sorn vid sista Riksdagens slut bestämdes; åberopande i denne Remiss Hedervärda Bonde-Ståndet dess förbehåll härom vid afgörandet af frågan otn desse belöningar vid denne Riksdag. Stats-Utskottet har i anledning häraf under öfvervägande tagit detta ärende; men dervid för sin del ej funnit skäl tillstyrka den ifrågaställde förhöjning å de redan beviljade Siats-Utskottets Bctiinkanden. 2025 Dagtractamenten; hvaremot Utskottet ansett sig icke böra underlåta att föreslå, det Secreteraren vid Riksgälds-Verket, Herr Protocolls-Secrete. laren och Riddaren Sylvan, sorn biträdt sammansatte Statsoch Banco-Utskotten uti deras vidlyftige och vigtige arbeten, måtte i stället för de 133 R:dr 16 sk. i månaden, sorn för honom såsom Secreterare för Riksgälds - Verkets ärender äro beviljade, tilläggas lika arfvode med de öfrige Secreterarne vid Utskotten i allmänhet, nemi. 166 Rdr 32 sk. i månaden. Till Stats-Utskottets åtgärd har för öfrigt dels blifvit från Högvördige Präste-Ståndet remitterad en anmälan af Riksens Högloft.
Utskottet jemväl hafva besvarat en af Herr Halling väckt, från Borgare-Ståndet remitterad motion, åsyftande, ali alla på Hufvud-Titlarne hädanefter uppkommande besparingar måtte oafkorlade i liqvid emellan Stats-Verket och Riksgälds-Contoret det sistnämnde tillgodokomma, samt att, i händelse Rikets Ständer sådant be - Siats-Utskottets Utlåtande, N‘.o 92. 7 slöto, det af under Riksdagen vunnen erfarenhet finge bero, huruvida StatsUtskottet kunde anse sig föranlåtet att, genom föreslående af tillökning uti nuvarande anslaget å 8:de Hufvud-Tileln till Extra Utgifter eller i Indragnings-Statens belopp, bereda tillgångar för de utgifter, hvilka hittills blifvit bestridda af besparingarne och tilläfventyrs skulle finnas för längr* eller kortare tiri oundvikligen nödige. Slockholm den 3o April 1840. R eservationer. Vid 1 :s t a Punkten: af Herr Hels indius emot Utskottets beslut, alt till serskild pröfning företaga ilen ordinarie och extra Stals-regleringen. Vid 2: d r a Punkten: af Herr Professoren Thomander: ”Emot det förslag, att nuvarande innehafvare af sådane tjerister, under hvilkas löner spanmåi finnes inbegripen, som, enligt nu gällande Författningar, bör efter årliga Riksmarkegångspriset ersättas af Slals-Veiket, skulle hädanefter icke för nämnde spanmåi ega rättighet till annan lösen, än den lill 7 R:dr tunnan intill nästa Riksdag, får jag 111 ig vördsamt reservera, på den grund, alt ett dylikt staddande skulle, efter mitt förmenande, icke kunna stå tillsammans med bemälde Embelsoch Tjenslemäns i fullmakter eller constilutorialer dem tillförsäkrade prival-rält, i hvilken Statsmakterne icke kunna utan genom våldshandling åstadkomma inskränkning.” Häruti instämde Herr Prosten Stenhammar.
Brefvet den 11 April 1814, rörande vilkoren, sättet och ordningen för virkes erhållande från Kronans skogar i länet, finnes stadgadt, dels ock att icke något slags privilegium å den mark, hvarifrån byggnadsvirket hemtas, må anses vara Bolaget, nu eller framdeles, medgifvet. 5:o att, i likhet med hvad sorn vid föregående tillfällen och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers då fattade beslut, blifvit andra bolag för likartade ändamål medgifvet, lokomotiver, vagnar, maskinerier och redskap samt materialier, af hvad beskaffenhet de vara må, som till jernvägens anläggning och bringande i fullfärdig! skick för trafikens öppnande erfordras, må af Bolaget tullfritt i riket införas, med vilkor och iörbehåll, att Bolaget, hvarje gång sådan införsel eger rum, låter å de effekter, som skola införas, aflemna specifik förteckning till Kongl. Maj:ts General-Tullstyrelse, hvilken det tillkommer att bestämma de kontroller, hvarunder införseln må verkställas; samt 6:o att, mod afseende på de betydliga kostnader, som med Bolagets tillämnade verksamhet äro förenade, och behofvet för Bolaget att, åtminstone under den första tiden efter jernvägens öppnande, kunna påräkna afsättning och användning af Gellivare-jernmalm äfven utom landet, Bolaget under de 10 första åren efter det jernvägen blifvit fullbordad må från riket tullfritt utföra årligen Ett Hundra Femtio Tusen (150,000) skeppund Gellivare-jernmalm; 22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36. Dock att samtliga ofvanstående medgifvanden skola till all kraft och verkan upphöra, derest jcrnvägsbyggnaden icke kommer till stånd eller befinnes nöjaktigt utförd samt till allmän rörelse, enligt taxa, som af Kongl. Majk godkännes, upplåten inom en tidrymd af sex år, ifrån den 26 Mars 1859 beräknad.
Taktäckning af Tegel börjar i en del af Länet allmännare begagnas också af Allmogen. Der har mait likaledes för sådant ändamål gjort början med användande af det i sednast^ tider uppfunna Takpapper. Det fordna stängsel-sättet med gärdesgården sam' mansatte af hela små träd och sönderklufna större, bibehåller sig oförändrad^ Detta lefnadssätt, sorn erfordrar och föröder en ofantlig mängd af Skog» är visserligen högst olämpligt på en skoglös ort, men stengärdes-gårdar äf0 •alltför kostsamma och finnas derföre blott på ganska få ställen. Lefvar^0 bäckar, vatten-grafvar och jordvallar brukas icke. Tilläfventyrs äro de ej heller tjell liga under ett så kallt luftstreck, och måhända skulle äfven deras underhåll fordra en större arbetsstyrka än det egentliga jordbruket bär kan umbära, Bergsrörelse drifves endast i Länets norra och östliga delar. Dannemora Jernmalms-fält är den grund, hvarpå hela denna rörelse inom Länet hvilar. Dessa rikhaltiga, och för sällsynta egenskaper berömda och namnkunig8 » Glufvor indelas uti 1:0 Norr» fältet, sora innehåller 28 särskildta Giufvu-öppniiigar och såkallade skärpningar, med sina åtskilliga namn; 2:0 Mellan-fältet med 11 st. Grufvu-öppningar och 3;o Södra' Fältet med 3x st. Grufvor och skärpningar. Hela antalet af öppna och ödelägga Grufvor och Skärpningar vid Dannemora uppgår till 70 st., af hvilka de nu med arbete belagda äro 16 st., ehuru de serskildta arbetsrummen i dessa Grufvor äro* 23, utaf hvilka 18 st. arbetas för Malm-tägt, hvaremot de öfriga 5 endast bedrifvas för beredandet af Grufvornes framtida bestånd i afseende på anfart, vatten-uppfodring och luftvexling:
Viclare köreclrog Oepartements-Llceken i unclerclänigliet: 2:0 Oireotionens ökver Li vil-8tatens Oensionsinrättning unclercläniga slcrikvelse clen 27 nä8tiiclne Ouni, innekattancle clet ak öemälcle Oireetinn, till 1i»Ijll ak I^ongl. Naj:ts Vallida köiesliiakt uti Liek lien 21 8i8tlillue Oelcruari, akgikne Iltlätancie, i kräga om lieloppet ak clet 8tatslcillrag, 80m lclekve erkorclerligt kor pensioneringens upprättlcällancle ä 8a väl Onsliilcla 80m Allmänna Onlleseli Öupill-konclen.
Från det gröna rummet kommer man in i hörnrummet, där Goethe från sin skrifplats såg träden och ängen genom ett fönster åt gafveln och ett åt framsidan. I detta lilla arbetsrum var det som, utom Iphigenia, också Faust, Egmont, Tasso, Wilhelm Meister delvis togo form; här diktade Goethe lyriska skönhetsunder, lika naturligt lätt som rosorna knoppades vid hans fönsterkarm eller ännu der Vogel singt i boen bland samma klängrosor. Och här var det som Goethe under sitt glänsande och upprörda ungdomslif alltid fann tid att strö omkring sig de bref, genom hvilka han med den mest oegennyttiga ifver verkade för andra diktares bästa eller med den mest långmodiga, finkänsliga godhet under åratal tröstade, på samma gång som han med sina små medel understödde obetydliga, förolyckade stackare. Här var det han, från mars 1776 till mars 1782, nedskref sina korta dagboksanteckningar och de tusentals, ofta dagliga biljetterna till fru von Stein. Genom såväl de senare som de förra kan man under Gartenhaus-tiden dag från dag följa Goethes stämningar och vanor, genom ögonblicksbilder af ofta betagande skönhet. De visa, att den unge Goethe drack lika djupt vid naturens bröst, som den späde Herakles vid Heras, och Goethe, som Herakles, såg strålen, hvilken nyss stillat hans törst, breda sig öfver himlen som via lactea, vägen af eviga stjärnbilder. Goethe prisar sin lycka att här kunna tillfredsställa sina lidelser: att plantera och rita, till hvilka kan läggas att bada. Än tecknar han i aftonsolen på ängen eller i månskenet i trädgården; en annan dag heter det: »I ån tidigt på morgonen; arbetade i trädgården hela dagen; badade om igen på afton». Eller: »Månskenet var så gudomligt, att jag sprang från ängen om igen i vattnet». Det är ej undantag utan vanor han skildrar i raderna Tauche mich in die Sonne früh Bad’ ab im Monde des Tages Müh Och slutligen fick vattnets oemotståndliga lockelse form, och Der Fischer blef det odödliga barnet af Goethes kärlek till Ilm.
Dekallningsbakvande uti osvannämnde Kän, Datronatsrätts innelrasvarns samt körsamlingarnes Ombud, uppå anförda sliäl, sölit Ldagalägga, att ikrägava - 6 d/a/:/5 /k^o rande Illdronsk^Id vone enkondenlir, dels till Hoekannes akloninr, dels för 8ocken-8koIonnas helios; Iivaneften 8.0NUNA6N8 Lekllllninrsliafvande, uti afr>fna undendänira Dtlätanden, tillstyrkt, att knnsamlinraime mätte vill disjiusitionen r>5 Ilelronsk^lden, livilken föi' dem voie lieiiöklir, i IVädei' liilaeliällas, samt L.0NUNA6N8 Lefallninrsliafvande i iVIalmökus Dan derjemte liemställt, liunuvida ieks ensättninr, Aenom anslar ak allmänna melkel, linnele 6atliednal-8kolan i Immel laenedas; livanemot fönliemälie Donsisloi iuM, unden alienojiande af säväl Nalin» Ikeeess, gom lieie elels aldie delg nvaie k^öidlittninAan, rönande elelia ämne, l nn6e>däni»lief anliällit, att Diinoveidiet inätte, viel åtnjutandet af »fvanomfönmälda ldelronsk) Id, klifva liilieliället, ellei' oek Dnojoosition till Dikets 8tanden om el.!, deremot svarande ansia" i lXäden gflatas.
Med afseende å den bekymmersamma financiela ställning, deruti Stora Barnbuset här i hufvudstaden för närvarande sig befinner, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde inrättning och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat ett låneunderstöd af Femtiotusen Riksdaler, emot vilkor, att sedan detta lån under fem års tid innehafts utan ränta, sex procent af detsammas ursprungliga belopp varda till Riksgälds-kontoret, före hvarje års slut, återbetalda, af hvilka sex procent fyra procents årlig ränta å det återstående lånekapitalet först beräknas, hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapital—afbetalning afgå å lånesumman, intilldess denna blifvit till fullo godtgjord; börande Rarnhusets direktion, före lånets utbetalning af Riksgälds-kontoret, hafva dit aflemnat ej mindre sin, till detta verk eller ordres ställda samt af fullmäktige godkända, skuldförbindelse, än ock en af fullmäktige likaledes godkänd säkerhet för densammas uppfyllande. Stockholm den 25 Aug. 1851. Reservation: af Herr Rappe, C. G., samt Herrar Gråå och Norin, som ansågo att lånesumman bordt bestämmas till 66,666 R:dr 32 sk. B:ko. JYs 343. Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Aug. 1831, kl. 4 e. m. Utlåtande, i anledning af erhdllne äterremisser ä betänkandet M 298. (U. A.) Ifrågavarande betänkande, angående sättet, ordningen och vilkoren för utbetalning af anslag och lånebidrag till befrämjande af allmänna arbeten, har blifvit Aterremitteradt af Borgareoch Bonde-Stånden, men bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med erinran inom sistnämnde Riks-Stånd om iakttagande af den rättelse, att ordet »för» i 15 punkten 2:dra raden införes emellan orden »föranledas» och »Riksgälds-kontoret».
Ka pi tal-a fbelal n ingar ne ä de till Städer ueli Korporationer uUjifna Afbetalnin lån hafva utgjort 7,057 R:dr 7 sk. 3 rst., hvarigenom Bankens fordran ^ blader för dylika lån är vorden nedsatt till 30,588 Ridr 16 sk. 4 rst. Banko, och Korporationer. Utlåning; mot inteckving i Faslighet och återbetalning i Sedlar. 38 §. 52. Mot inteckning i Fastighet och återbetalning i Sedlar (§§. 177—'182 i Banko-Reglementet.) iiro utgiliie: Antal Summa län. B:ko H:dr. Då härtill lägges det å fonden den 30 Juni 1849 oanvända belopp 33,984: 30, 4. visar sig, att den disponibla tillgången 749,798: 12. g. öfversligil meddelade nya lån 7 45,633: ig. — med B:ko R:dr 4,164 : 44. 6. t O teslående Kapitalbeloppet den 30 näsllidne Juni utgjorde: å Bruksegendoms-lån 110,631: 35. 9. Laiiehandlingarne hafva, vid anställd inventering, lein näts utan anmärkning. §. 53.
Twärtom wisar erfarenheten förhällandet wara, enär tjenstchjonct nästa ölickeir-Mässa tänker afflytta. Föga inierLsierack för Husbondens fördel, den det ärnar bfwcrgifwa, ännu mindre för sin efterträdare; heder wid Boskapsskötseln, hwarwid det afflyttande naturligen önskar at jämnförclsen mätte utfalla til dess förmän, mäste blott Husbondens waksamma öga, oftast utanfull werkan, förekomma den skada som af illa bergat foder oundwikeligcii upkommer, och i alla händelser, skall aktid dct tilflyttande tjcnstehjonet klaga öfwer wärdslös berg, ning och ojämn fördelning, samt icke sällan nyttja dessa ursäkter, werkeliga eller diktade, at bemantla egen mindre oförtrutcnhet och bristande omsorg wid Boskapsskötseln. Härtil torde sa läggas den ganska hufwudsakeliga omstänr dighet, at enär, efter hwad man r allmänhet haft tilfälle utröna, hwark och et tjenstehjon de första mänadcr af sin tjenstetid, nästa» altid wisar mästa fliten i stt arbete sch största tilgifwcnhcten fbr Husbonden, denna lyckliga ställning just begagnas dä ben mäst tarfwas i dc efter Midsommaren infallande Hö - och Skördc - Andctiderne. Men man inwändcr emot flyktningStiden i Juni! Mänad, at i spnncrhet Allmogen bchöfwer förutse hwad äkern läfwar, innan man med säkerhet kan crrlaulcrs antalet af det tjenstefolk man fbr nästa är ka» antaga:
Medan hans kropp vegeterade, reste hans själ på sina stora, kraftiga sångarvingar i de höga zonerna, och när de sänkte sig ned till jorden med honom, då fick han alltid tag i några reformer, som han på sitt sätt kunde reformera kort och slående, till lust och uppbyggelse för sin publik, der alltid funnos åtskilliga individer, hvilka särskilde allvaret från löjet, hvetet från ogräset. Så skrifves nu öfver Ridderstad i Ny Illustrerad Tidning 1876, före det under Ridderstads presidium tillämnade publicistmötet: »Det är snart fyra årtionden sedan den ännu lifskraftige publicistiske veteranen i Linköping första gången vände sig till de svenska männen af pennan med en offentlig uppmaning att mötas i endrägt och vänskap. I de varma ord han nu låtit utgå som inbjudning till gästerna, tycka vi oss höra ett genljud af hvad han yttrade 1839 i tidskriften Eos. »Har man en gång blickat öppet in i hvarandras ögon», säger han nu i sitt kallelsebref, »afspeglar sig inom oss, äfven i stunder af den skarpaste meningsskiljaktighet, väl alltid något af den mildrande stråle, som mötte oss då; öga mot öga klappar hjertat helt annorlunda än rygg mot rygg». Och det nämnda året skref han: »I blotta tanken att Sveriges författare årligen en gång skulle trycka hvarandras händer, ligger för mig något obeskrifligt skönt och tilifredsställande; – den tanken innehåller mer poesi än månget modernt häfte». Det var en vidt omfattande plan, skalden vid denna tid hyste. Han tänkte sig ingenting mindre än en förening af Sveriges, ja möjligen äfven Norges och Danmarks vittra författare, ett brödraförbund, som gemensamt skulle utgifva hvad medlemmarne producerade. Denna Ridderstads varma ungdomsdröm stannade naturligtvis vid en dröm. Sedan fortsätter tidningen efter några biografiska uppgifter (som redan förutskickats i kap. 2) sålunda: »En fullständig förteckning på Ridderstads arbeten skulle visa, att högst få svenskar kunna mäta sig med honom i produktivitet och mångsidighet.
Intrigen löses i slutkapitlet, hvilket torde förtjena att anföras som prof på Tardifs berättarkonst: Wie? Keinen Blick Der Liebe? Keinen Händedruck zum Abschied. Schiller. I det stora hvardagsrummet på Björksätra sutto Isabella, Hilda och Mark; det var just dagen före den sednares afresa. Isabella hade hela dagen varit särdeles ombytlig och orolig; nu satt hon nästan tyst och det var mest de båda syskonen som lifligt språkade, än om gamla minnen, än om sina framtidsplaner. »Nej, nu går jag efter äpplen», sade Hilda, »så skola vi sitta riktigt och agera vinterqväll, när pappa och mamma komma hit in; ack hvad jag är förtjust i långa qvällar, stora brasor, slädföre och skridsko-is!» »Ja, och slädpartier och skridskofärder med Carl Zanders» ifyllde Mark. Hilda skrattade och stängde dörren efter sig. Isabella och Mark blefvo ensamma sittande hvar i sitt soffhörn. »Mark, jag kommer att sakna dig alldeles orimligt, när du rest», sade Isabella i det hon med nervös häftighet drog och slätade på Kings öron. »Åh du vänjer dig snart vid att icke se mig», svarade Mark med ett skälmaktigt leende tittande fram under mustascherna. En paus uppstod. »Jag har berättat dig hela min lefnadshistoria», återtog Isabella utan att se upp, »men du har icke alls berättat mig något om dig». »Åh, der fins heller rakt ingenting att berätta om.» »Jo visst fins der det, om du ville.» »Hvad då? Nåja; vid 10 års ålder kom jag till latinskolan, vid 15 års ålder konfirmerades jag, vid 19 år blef jag stud ...» »Fy Mark» afbröt Isabella. »Fy? När jag ändå gör precis hvad du ber mig!» »Du vet nog att jag ej menade så.» »Hvad vill du då veta?» »Något annat – hvad som heldst.». »När jag byggde min första bro?» Mark skrattade retsamt. »Och detta är sista qvällen, vi äro tillsammans!» sade Isabella med vemodig bitterhet. »Fråga mig då om hvad du vill veta!»
Den io Decena b er e. m. Att uppsigten öfver skogarne måtte klifva sträng och allvarsam, samt kraftiga åtgärder vidtagas till skyddande af denna håda allmänna och enskilda egendom. Att skogsplanteringar måtte uppmuntras och belönas med praemier, eller sådane privilegier, som i framtiden kunna skänka idogheten och omtankan någon nytta och fördel, Att hägnader af sten och jordvallar, till besparing af skogen, mätte genom lämpliga författningar åläggas hvarje Jordägare eller brukare att verkställa årligen t. ex. ungefärligen io famnar å hvarje fjerdedels mantal; och slutligen; Att våra skogsallmänningar måtte i stället att begagnas till ntsyningar till skogshugge, genom Jägerihetjeningen, hvilka ofta till Landets stora skada missbrukas, blifva indelte åt skoglöse hemman, med förbehåll att under det strägaste ansvar vårda , och årligen å de medtagne trakterna plantera ny skog. Desse för både det allmänna och enskifta magtpåliggande ämnen och önskade åtgärder vågar jag vördsammast påyrka; och anhåller att detta mitt anförande måtte de öfrige respective Stånden meddelas, och sedermera till vederbörande Utskott blifva remitleradt, Lades på bordet, Den io December e. m. Herr Lagerhjelms Pehr: Under Stalsoch BankbUtskottens sammanträden vid sista Riksdag förekom den Motion, att alla Behållningar i Banken af olika Cassör skulle sammanslås och öfverlemnas till disposition åt en auctoritet, som skulle af Ständerne sammansättas. Denna fråga lemnades då utan uppmärksamhet. Här har sedan, under denna Riksdag blifvit föreslagen samma utväg, afen Ledamot, med RänteKammarens behållning i Banken, och af en annan Ledamot, i afseende på RiksgäldsCoutoirets behållningar. Jag tillkännagaf väl då, att Motion väcktes vid sista Riksdag om utsträckning deraf till alla publika Verks behållningar i Banken, men jag är osäker om det samtal, som då hölls, ger rättighet till samma Motions upptagande vid denna Riksdag.
Från den 14 Mars 1858 till och med samma dag 1862, då Institutet öppnades, hade Interims-Styrelsen af allmänna medel uppburit följande: Statsanslaget 175,000 R:dr. Årsanslag 75,000 „ Summa R:dr 250,000: — Om härifrån afdrages 26,046 Riksdaler 42 öre, utgörande ersättning till förre arrendatorn Jöransson, för afträde af arrendet, vårfoder m. m., så skulle resten eller 224,603 Riksdaler 58 öre utgöra den summa som bör återfinnas i Institutets förmögenhet den 14 Mars 1862. Densamma utgjordes denna dag, enligt Revisorernas berättelse af den 6 Augusti 1862, af 257,884 Riksdaler 99 öre eller ej mindre än 33,241 Riksdaler 41 öre mera än de uppburna statsmedlen, som skulle redovisas. Institutet skulle följaktligen haft en motsvarande skuld, om ej dels detsamma från en för det allmänna bästa varmt nitälskande man, fått emottaga en gåfva af 20,000 Riksdaler, och om ej vinsten å Alnarps jordbruk oeh tegelbruk beredt Styrelsen en högre inkomst än hvad som erfordrades för att fylla denna brist. På sådant sätt blef ställningen vida gynnsammare, enär förmögenheten nämnde dag utgjordes af följande: Institutets nya hus R:dr 143,366: 48 öre. Tegelbruksbyggnader „ 9,766: 14 „ Öfriga byggnader (deruti inbegripne de af Arrendatorn Jöransson inköpta) , 28,177: 56 „ och diverse inventarier „ 50,740: 83 „ Utsäde, arbetskostnader och grundförbättringar „ 16,673: 04 „ Preparater, böcker o. s. v „ -943: 46 „
Förordmn d. 19 Augusti 1845 ; JNl 39, ang:de Banko-vinstens användande; JM 40, ang:de penninge-remisser genom invisningar; JM 41, ang:de Bankens metalliska kassa; JM 42, ang:de Bankens låneoch kreditiv-rörelse; JM 43, ang:de upoch afskrifnings-räkningars öpnande i Banken och Låne-Kont:n; JM 44, ang:de nya aflönings-stater för Bankens tjenstemän; JM 20, ang:de fridlysnings-stadga för allmänna anläggningar; JM 21, ang:de löftesmäns rättighet att upsäga och betala gäld; JM 22, ang:de ändring af 2:dra §:n 1 Kap. Missg.B:n, i fråga om gäckeri med sakramenten; 214 Den 28 November. JV2 24, angrde ändring i K. Förordn:n den 20 November 1845, om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; JVe 25, ang:de ändring i brotlmåls-lagstiftningen; samt Jl? 26, ang:de ändring i Kyrkolagens 25:(e Kap. om Prestmöte. Föredrogos K. Mrs den 27 dennes på Rikssalen meddelade Nåd. Svar: l:o, i anledn. af åtskilliga utaf R. Sl:r vid innevar:de Riksdag antagne Grundlags-förändringar; och 2:o, i anledn. af åtskilliga utaf R. St:r vid innevar:de Riksdag antagne Lag-förändringar. R. o. Ad. beslöt att dessa Nåd. Svar skulle meddelas Exped. Utsk. för att iakttagas vid Riksdags-beslutels uprättande. _ Hr von Hartmansdorff, Aug.: Främst på listan förekommer i ordningen en inbjudning från BorgareSt. till R.o. Ad. att instämma i det förras beslut, ang:de rättelse af vissa ordalag i 168:de §:n af Riksg:sKont:s Reglemente.
Hr Cederschjöld: Det kan naturligtvis icke hafva varit min mening att tro, det Lag-Utsk:t skulle halva velat ställa förfalskade Norska allmänna handlingar etc. i samma kategori som Svenska, oförfalskade. Jag har blott velat påpeka den misslyckade redaktionen af paragrafen. Gr. Hamilton: Jag får, med anledning af ifrågav:de paragraf, fästa K. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att den nu så klandrade redaktionen af densamma enhälligt blifvit af Högsta Domstolen tillstyrkt. Då, hvad min enskilda tanke vidkommer, jag ej kunnat finna, att den nu föreslagna redaktionen af 9:de §:n kan gifva anledning till någon slags misstydning, får jag anhålla om propos. på bifall till densamma. Gr. Sparre: Jag är för min del ej i stånd att begripa den otydlighet, som, enligt mina antagonisters påstående, skulle i denna § förefinnas. Tvertom anser jag det vara ganska tydligt, att, när de första åtta §§:na tala om straffbestämmelser i afseende på förfalskning af Svenska handlingar, ordalagen i den 9:de ej kunna afse annat än att förfalskning af Norska allmänna handlingar etc. straffas på samma sätt som förfalskning af motsvarande Svenska handlingar. Hr Den 14 Jnli. 465 Hr Cederschjöld: Jag ber om ursägt, emedan jag sä många gånger begärt ordet. Jag kan för min del icke fatta orsaken till den envishet, hvarmed Lag-Utsk:ts Hrr ledamöter förfäkta den misslyckade redaktionen af denna §; och jag kan det så mycket mindre, då de förut medgifvit en återremiss, hvarvid jag för en stund sedan i det fallet gick Gr. Sparres önskan till mötes. Jag vill till en hvar hemställa, om det är rimligt att reciprocitet mellan Svenska och Norska allmänna handlingar endast skall ega rum, när de sednare äro förfalskade. Jag kan för min del omöjligen fatta detta. Gr. Sparre: Det är ju tydligt och klart, att i ett kapitel, som blott handlar om förfalskning, det ej kan falla någon in att tala om Norska handlingar annat än för så vidt de äro förfalskade.
Ridderskapet och Adeln samt Presteoch Bonde Stånden hafva, lika med Utskottet, ansett ändring i gällande tullbestämmelser för artikeln Fläsk icke höra ega rum; men som BorgareStåndet beslutat, att införselstullen derå, 1 R:dr 16 sk. Lispundet, skall nedsättas till 1 R:dr, så kommer, derest Borgare-Ståndet icke afstår från denna mening och likasom de öfriga Stånden lemnar artikeln oförändrad, omröstning att företagas efter en så lydande proposition: 35:o. Den, som, lika med Utskottet, anser den i 1841 års Tulltaxa å Fläsk bestämda införselstull, 1 R:dr 16 sk. Lispundet, böra bibehållas oförändrad, röstar Ja; den, det ej vill, röstar Nej. Vinner Nej, nedsättes sagde införselsafgift till 1 R:dr Lispundet. Jemlikt Kongl. Kungörelsen den 8 Februari 1844, bade denna i Taxan icke upptagna artikel förklarats böra få förtullas, för fabrikernas behof, efter serskildt anmälan hos Commerce-Collegium och af detsamma lem na dt tillstånd, mot 5 procent af värdet, samt för medicinska behof såsom apotheksvaror ej specificerade. Jemte det
Förskotter, upptagna inom linien, 345,504: 57. Af verifikationerne till räkenskaperne tor indelta Arméens vapenöfningar inhemtas, att, på anmälan af Intendenten Majoren J. Söderling, en reparation å Kongl, borgen å ladugårdsgärdet m. m. blifvit verkställd, hvilken föranledt en kostnad af 971 R:dr 13 öre R:mt. Enär ifrågavarande arbete företagits på grund af en utaf Intendenten Söderling, Assistenten S. A. Ponthan och åtskillige handtverkare verkställd besigtning, hvarvid såsom behöflige antecknats åtskillige reparationer, hvilkas belopp uti ett öfver besigtningen upprättadt instrument blifVit upptagne, hafva Revisorerne ansett sig å förevarande förhållande desto heldre böra fästa uppmärksamhet, som hvarken någon entreprenad-auktion föregått eller ens kontrakt med vederbörande om detta arbetes utförande blifvit upprättadt, hvartill kommer, att uti förenämnde summa, 971 R:dr 13 öre, jemväl ingått, ett belopp af ej mindre än 245 R:dr 83 öre, utgörande Intendenten Majoren Söderlings reseoch traktaments-kojstnader för tillsyn vid ofvannämnde reparation. § 2. Vid 1856 1858 årens riksdag anvisade Rikets Ständer ett belopp af tillsammans 9,000 R:dr att med 3,000 R:dr för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 utgå såsom reseunderstöd till vid Ingeniör-korpsen anställde Officerare.
Jag tror för öfrigt det vara olämplig, att partiell ändra hvad Riksens Ständer beslutat, och förenar raig med Herr Riben äfven i detta afseende» Herr Rothlieb, Axel.- Jemte det jag förenar mig i de anmärkningar emot OeconomieUtskottets Betänkande, iom af Herr Rappe, Herr Riben och Herr Tham blifvit fram» ställde, får jag till följd af Herr Rappes yttrande, såsom med sanna förhållandet enligt J uppgifva, att jag har mig bekant, det flere ägare af mindre hemmansdelar* i Ualmare läö, som, för rotarnes svaghet skull, förr Varit aflslagne till ordinarie roteringén, nu erlägga rrt» tefrihets-afgift med ii R:c1r Banco årligéli» Jag äger äfven sjelf ett halft hemman, söm. före 1809 var roteradt för tré åtfondédelar så* som svagt, och nu är roteradt till lika belopp, men betalar dessutom fotefrihets afgift för en Sisi Gen 21 Julii e. in. åttondedel. Jag förenar mfg afven i önskafi om återremiss. Herr von Heyne', Georgi Jag instämmSi' Hed Herr Riben och Herr Tham, samt anhåller blott få letiana den upplysning, att i8iä den proposition gjordes, att 5 tunnor skulle betalas af hvarje Sröte, så väl 1 krig som fred. Deraf körn, att då kriget Upphörde, fordradeä äfven denna afgift. Sådana händelser kunni äfven inträffa hädanefter, och jag tillstyrker således, att intet annat än karlar, måtte få ut® utgöras för estra toterings-skyldigheten. Friherre Wrånge).' Bland de änmärktningar, som här blifvit gjorde, har en Undfallit de Varde Talarne , nemligen, att, ont och ett län är höjdt med sin extra rote* ling, jemkning ändå skall ske. Detta finnér jag olämpligt, och anhållet, att Utskottet må ur Betänkandet Utesluta denna mening» såsom stridande mot tättsgrunder.
Ledamöterna i de valnämnder, som i nästförestående 2:ne §§ omförmälas, qvarstå i sin befattning under Två år och böra sålunda äfven återbesätta de ledigheter i Första kammaren, som under tiden genom dödsfall eller af annan anledning kunna uppstå. Varder ledamot af valnämnd till riksdagsman utsedd, upphör hans förstberörde befattning. § 39. Då val till ledamot i Första kammaren bör anställas, skall valnämnden på Konungens Befallningshafvandes kallelse, i residensstaden eller å annat lämpligt ställe inom länet sammanträda. Vid valförrättningen förer den af nämndens ledamöter ordet, som nämnden dertill utser. § 40. Ledamöterna i valnämnd skola rösta muntligt och öppet och ega hvardera lika röst. Då valnämnd har att vid samma tillfälle tillsätta flere riksdagsmän, röstas för hela antalet på en gång. 36 Konstitutions utskottets Memorial, M 7. En hvar, pä hvilken vid första omröstningen flere an hälften af nämndens samtlige ledamöter röstat, skall anses vara till riksdagsman vald. Har, vid denna omröstning, det antal, som bör väljas, icke blifvit till fullo tillsatt, skall för återstoden af detta antal ånyo omröstas. Varder äfven vid denna omröstning rösterne så delade emellan flere personer att icke sådan pluralitet vinnes, som här ofvan är sagd, skal], för tillsättning af återstående ledigheterne, den, som undfått de flesta rösterna, blifva föremål för uv omröstning. Vinner denne icke heller då sådan pluralitet, skall den, som näst honom erhållit flesta rösterna, underkastas enahanda omröstning, och, i händelse af lika utgång för denne, de öfrige, som röster undfått, hvar efter annan, i den ordning flertalet af röster på dem fallit. Inträffar den händelse, att två eller flere personer, öfver hvilka röstas bör, undfått lika röstetal, skall först votering företagas om den ordning, hvaruti de böra till omröstning framställas.
Likaledes uplästes och kades pä bordet ett memorial fran Bewillnings-Utstottet, af den 2 Augusti, innehållande sivar pä gjorde anmärkningar wid Utskottets förslag till en m Charta Sigillatä förordning. Uplastes och kades pä bordet ett ifrän Allmänna Beswärsoch Oeconomiä - Ulstottet inkommit memorial, af den 22 Iulii, i anledning af Herr fenning L Lckimitterlövfs motion om jemkning i den nya roteringen af den förr orokeradc jorden; tillstyrkandes Utsto rer, akt Riksens Ständer i underdänighek nedlägga för Kongl. Majck den önstan, akt, pä dek sätt Kongl. Mal:t i näder finner lämpeligast, den weikstälve extra roteringen mä warda a nyo öfwersedd, och der den skulle befinnas ojemn i förhällande till gamla roteringen, i nädcr derefter blifwa jemkad ehwa.-underdäniga beswär deremot bttfwit anförde eller icke. Zerr LandtMar skalken hemställde om, enär det icke allenast more m.nligt utan ätwen atförmoda, att en nämnd till förstärkning af Statsr Ulsksltst wid bewillningens afgörande stulle blif wa . S42 Den 3 Augusti. rva erforderlig, Nidderffapet och Adeln med förstä wille företaga sig wal af sine ledamöter i densamma, bä Herr Landt-Marjkalken wille anslag deröni itt färda. Bifölls Justerades följande: Utdrag af Protocollet/ hältet hos Högr tyst. Riddcrikm et och Adeln ivid Urtimä Riksdagen i Orebro den g Augusti 1812^ S. D. Ble,wo wid föredragning och i anledning af gjorce anmärkningar, till Bewillnings-Utfkotret älerremitkerade desi irenne, d. zs Julii pä bordet la.zda belänkänden och förslag: i:ö.
M:t vid föredragningen häraf, under d. 27 Augusti 1823, i nåder förordnat, att det borde på sökanderne sjelfve ankomma, att i behörig ordning föranstalta om undersökning af lastageplatsen vid Degerhamn, hvarefter, och då det af dem, rörande uppgrundningen i berörde hamn, framställde förhållande blifvit vederbörligen upplyst, de ägde, i den ordning Författniugarne i dylika fall stadgade, söka vinna befrielse ifrån tiondens utgörande af alun-tilllverkningen; så hafva, i följd häraf, bemälte Bruks-Intressenter, med bifogande af en, på deras begäran, af K. M:ts Bef:hde i Calmar Län föranstaltad, af visse utsedde personer förrättad, undersökning rörande Degerhamn, med dertill hörande Charta och andie handlingar, på grund deraf förnyat ofvanberörde deras om befrielse från tiondens erläggande gjorde underdåniga ansökning, deröfver ej mindre Kammaroch Bergs-Collegierne, uti gemensam skrifvelse den 22 Februarii 1825, än StatsContoret med infordrade underdåniga utlåtanden inkommit; hvarefter, och sedan K. M t, genom remiss den 29 derpåföljde November,'anbefallt Dess Bef:h:de öfver Calmarc Län och Öland, att, i anledning af den 12 S t a t s - TJ t s k o 11 c t s i detta mai förekommande fråga, det uppmuddringen i hamnen vid Degerhamns lastageplats skall härrört af så kallade Kallfyrar eller utbränd skiffer från Ölands Alunbruk, samt så väl om förbud för framtiden emot sådane Kallfyrars utkastande vid stranden, sorn borttagande af de ännu der befintlige högar af dylika Fyrar, så att de ej af vågorna kunna bortföras, infordra Ölands Alunverks-ägares underdåniga förklaring och sedan dermed , jemte eget i anledning deraf i ämnet afgifvet utlåtande, till K. M:t inkomma. Efter det K.
Då rättigheten för fartyg, tillhörande de Förenade Staterna i Norra America, att på förmonliga vilkor hitföra colonial-varor, i vissa fall funnits utgöra ett ytterligare motif för dem att här afhemta jern, hvilket vanligen begagnas till återfragtj har Kongl. Maj:t, under den ii Februarii 1824» i Nåder förordnat, att afgifternaJför Westindiska producter, införda till Sverige uti Americanska fartyg, skulle tills vidare bestämmas till helfri tull, dock utan tillgodonju - lionel. Maj. ts Nådiga Berätt. N.o 1. tande af de under namn af Westindisk eller Brasiliansk lindring beviljade förmoner. Handelsrelationerna med de Förenade Staterna hafva sedermera vunnit en ytterligare utsträckning, genom en med dessa Stater afslutad förnyad Handels-Tractat af den 4 Julii 1827, som, emot motsvarande förmoner, å Svenska sidan upphäfver ProductPlacatet, och för Nord-Americanska fartyg och deras laddningar medgifver likhet i afgifter med Sveriges egna. Rikets Ständer hafva vid deras sista sammankomst egnat en serskild uppmärksamhet åt Sveriges och Finlands handelsförhållanden. Då handeln med Finland egentligen derigenom vore för Sverige oförmonlig. attde traliquerande inom de Rikets provincer, der samma varor alstras, som från Finland vanligen införas, ej kunde täfla med de Finska importeurerna i pris; hade Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes, vid Handels-relationernas bestämjnande med Finland, iakttaga, att dessa ej må kunna medföra någon menlig verkan för afsättning af Sveriges landtmanna-produeter, och alt landets oberoende af sådana nödvändighets-varors tillförsel, som inom Riket kunna erhållas, må småningom beredas, genom beqvämare afsättningsoch communi - 8 Kongl. MajAs Nådiga Borått. N.o 1. cations-utvägar ra. ra. Kongl.
Det ligger ett svårt fel, en verklig blindhet deruti, att moder nä r i n ge n så länge varit lemnad alldeles åt sig sjelf, med undantag af de lagar, hvarigenom den blifvit bunden och de statsbidrag, hvarmed man alltför ofta ihågkommit den; att man önskat och fordrat, att den skulle bära sig och förkofras, men högst obetydligt gjort för att genom upplysning och exempel, som dock, jemte nödig frihet och lätt afsättning af productionen, äro de enda rätta medlen att befordra detta ändamål, och att man således, gynnande bergsbruk, handel och öfriga näringar, af hvilka de flesta äro jordbrukets frukter, handlat emot modernäringen., alldeles som den jordbrukare sjelf gör, hvilken fordrar god skörd af sin jord , och behöfver det för att kunna hafva lugn, men uraktlåter att rätt och omsorgsfullt sköta sitt yrke. Tiden till köld för, och glömska af detta modernäringens omisskänliga kraf, är förbi. Man påminnes derom, när man ser populationens starka, årliga tillvext •— Sverige har på 3o år ökat sin folkmängd med ungefär 700,000 menniskor — sammanträngas i alla näringar, men mer än väl skulle behöfvas för jordbruket ensamt, hvilket dock, som det nu är stäldt, icke kan föda dem, hvarifrån åter brist och nöd — och till ganska stor del från denna — brott, fängelser, correct:s-inrättningar m. m. sig härleda. Att fullfölja teckningen längre och ådagalägga, dels att från ökadt välstånd måste följa ökad trefnad, lifvad kärlek till fosterjorden och ökad kraft alt den för - Den 4 BI ars f. m. 55 svara, dels ock att rätta vägen till fyllande nf de behof, som samhälls-institutionernas tidsenliga utbildning ofelbart fordrar i jemt och nästan ärligt stigande, går fram icke endast öfver den stats-ekonomiska sparsamhetens, utan äfven öfver den helsogifvande enskilda idoghetens frugtrika område, är visserligen ej behöfligt, ty elen tänkande och uppmärksamme medborgaren betviflar det icke.
Maj• t i Nåder täcktes öfvertaga Liqviden härom och på sätt lämpligt finnes i delta afseende så förordna och i Nåder låta besörja, att Svenska Stats-Verket måtte för alltid blifva skiljdr från all utbetalning till förra Kongl. Famillen. Men, sorn, efter hvad Kongl, 1684 Stats-Ulskottets Bctänhandenl Maj:t nu i Nåder tillkännagifva, denne liqvid är beroende af Utslaget rned den Preussiska liqviden , samt Kongl. NIaj:t härvid jemväl förklarat, att Kongl. Maj:t val ej kan ingå i några positiva förbindelser, men ej heller ville äska några serskildte anslag härtill, utan ämnade an» vända det förmodade öfverskottet å nämnda tillgång jemte hvad för öfiigt kunde göras disponibelt för ifrågavarande ändamål på sätt Riksens Ständer önskat; så lära nu Riksens Högt. Ständer, med underdånigt erkännande af Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg i denna del, bifalla, att såsom Kongl. Maj:t i Nåder proponerat, nuvarande anslagen för förre Kongl. Familjens underhåll, 66,666: 32 sk. på Indragnings-Staten måga oförändrade fortfara till nästa Riksdag, med rättighet för ^Kongl. Maj:t, att den disponera i den mohn som liqvidationen på ett eller annat sätt blifver verkställd. Stats - Utskottet har för öfrigt genomgått och granskat de utaf Herrar Gommilérade för Allmänna medlens Förvaltning aflemnade Räkenskaper för åren 1815, 1S16 och 1817, hvilka innefatta redogörelse öfver SubsidiiochKrigsFonds-Medel, som genom Tractater och liqvider med de Allierade Makterne tillflutit Riket och af Stats-Verkets öfverskott på Intraderne varit att disponera.
N:o jo sålunda blifvit afgjordt, företogs nu till pröfning samma Utskrs utlåt. N:o 6q, i anleda. af gjorda anmärkn:r vid Ulsk:s betänk. N:o 38 öfver väckt fråga om stockslraffets upphörande. Då Utsk. i detta utlåt, vidblifvit sin i betänk. N:o 38 framställda mening, blef detta betänk, nu äfven för R. o. Ad. föredraget. Frih. Cederström, Anders: Sedan R. o. Ad. nu godkänt det af Hr Gunther, uti dess vid nyss förehafda betänk, fogade reservation, gjorda förslag, måste deraf enl. mitt begrepp blifvit en följd, att R. o. Ad. ej kan antaga nu förevar, betänk., sådant det är framstäldt. Här är nemi. föreslaget, att främmande religionsförvandt, som bort i stället för uppenbar kyrkoplikt undergå stockstraff, nu skulle slippa detta straff, och deremot blott kungörelse från predikstolen borde meddelas om den felandes namn och brottets beskaffenhet. Då för alla tjufnadsmål kyrkoplikten kommer alt qvarstå, så torde deraf blifva en följd, att någon motsvarande bestraffning för främmande trosförvandt bör äga rum; ty blotta kungörelsen tror jag icke, aldraminst dåden sker i en Luthersk kyrka och angar en främmande trosförvandt, kunna anses motsvarande kyrkoplikten. På denna grund får jag, i fråga om slockstraffet för detta fall, yrka, att det antingen må qvarstå eller också ersättas genom något annat eqvivalent straff för främmande trosförvandter. I Öfrigt vidblifver jag hvad jag yttrat i afseende på andra morn., att, i stället för 6 r:dr 32 sk. böter, som blifvit föreslagna för den, som förderfva!- andras till prydnad planterade träd, bör stadgas urbota bestraffning. Hr von Hartmansdorff, Au g.:
Hr Björck har, enligt min öfvertygelse, upfattat frågan riktigast, ty 2 Stånd äro ovilkorligen ense derom att 80,000 Rdr skola af Staten utlånas för det ifrågav.-de ändamålet; 2 Stånd hafva återigen helt och hållet afslagit, allt anslag, men de 2:ne Stånd, som gemensamt bifallit 80,000 Rdr, äro skiljaktige i sättet att bevilja de återstående 20,000. Om man vill gå ut från den grundsats som jag anser vara den riktiga, att när ett Stånd beviljat en sak,'ett annat Stånd en annan, men de 2 öfriga Stånden icke bifallit någondera saken, så bör den frågan 128 Den 27 Januari. anses förfallen. Vill man gå en annan väg så måste propos:n upstfillas annorlunda; då skall man först upstiilln den frågan huruvida något anslag, vare sig i form af lån eller utan återbetalningsskvldighet, skall ega rum; sedan man afgjort denna fråga och den blifvit af majoriteten med ja besvarad, då skola de .2;ne Ståndens skiljaktiga meningar komma under omröstning, så att man först röstar om huruvida de 20.000 Rdr skola utgå såsom anslag eller lån, och sedermera, när denna ena fråga vore afgjord, öfvergå till den andra, hvilket likväl vore onödigt, emedan just tvisten emellan de öfriga båda Stånden blifvit genom en andra votering afgjord, nemi. om anslaget skall utgå såsom lån eller såsom statsbidrag utan återbetalning. Men dessa 20.000 bör icke alls kunna ifrågakomma, utan voteringen inskränka sig om de 80,000 Rdr som 2 Stånd bifallit verkligen böra utgå eller icke när 2 Stånd varit af alldeles motsatt tanke och alslagit hela det äskade anslaget. Jag skulle således för min del vilja tillstyrka återremiss af hela frågan, men då jag anser, att SlatsUtsk:s förslag likväl mer närmar sig en riktig tolkning af Grundlagen än Gr. Lagerbjelkes, får jag anhålla om bifall till det förra. ITr Cederschiöld, Rob. Theophron: Pa sätt Hr Bildt tydligen ådagalagt, har endast ett
Föredrogs å nyo och bifölls följande från Stats-Utskottet inkomne samt den is:de och 18 dennes på bordet lagde Betänkandens 1, af den 6 dennes i anledning af gjerde anmärkningar vid Utskottets Betänkande, angåenda Kronans Pränte-hö och halm från Westmanlands Län, som är anslaget till utfordriigen vid Kongl. Hof-Stallet. 2, af den 21 sisth Mars, under N:o 151, angående gjord framställning om dels upptensning dels igenfyllniDg, på allmän bekostnad, af de inom och nära vid Hufvudstaden belägie så 130 Prat, Vtdr. d. 23 April l8t§. kallade Clare och Fatebur-Sjöarne samt Bör» strandsoch Calbergs-Vikarne. 3, af den 2 dennes, under N:o 152, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets yttrande angående Wadstena Kloster-Kyrkas upplätande på vissa villor åt Wadstena Stads samt dermed för» enade St. Pehrs Landsförsamlingar.
Vid föredragning af ExpeditionsUtskottets Memorial, med svar å Bonde-Ståndets återremiss af 5 §. i förslaget till Riksdags-Beslutet, fann Bonde-Ståndet för godt berörde förslag gilla, hvadan Memorialet lades ad acta. Uppl. o. godk. hos Samtl. Riks-St. d. i5 Oct. 1823! Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nytt val af Deras Justitioe-Ombudsman och dess Suppleant. s. a. k: Sedan, på sätt Riksens Ständer, uti Skrifvelse af den 11 sistlidne Augusti, gifvit i underdånighet tillkänna, Deras Electorer utsett Tillförordnade Landshöfdingen, Förste Expeditions-Secreteraren m. m. Casper Ehrenborg, att vara Riksens Ständers Justinaa - Ombudsman , samt Förste Expeditions - Secreteraren , Häradshöfdingen Johan Gabriel Richert, att vara JustitiasOmbudsmannens Suppleant; men det un - Underdåniga Skrifvelserl 617 ider tiden inträffat, att den förre med döden aflidit, och att den senare förklarat sig icke böra emottaga den kallelse, han af Riksens Ständers Fullmägtige öfver Banquen och Riksgälds. Contoiret erhållit, att Justitiae-Ombudsmans-Embetet tillträda; så hafva, vid ett sådant förhållande, Riksens Ständers Electorer, genom val i behörig ordning, den 7 1 denna månad, utsett Hof-Rätts-Rådet, Häradshöfdingen Carl Peter Törnebladh, att vara Riksens Ständers Justitia^ Ombudsman, samt Lagmannen, Häradshöfdingen och Borgmästaren Nils Callerholm, att Justitise-Otnbudsmannen efterträda, i fall han, innan nästföljande Riksdag, skulle med döden afgå. Detta hafva hos E. K. M. Riksens Ständer ekolat i underdånighet anmäla; Och Riksens Ständer framhärda etc. Uppl. o. godk. hos Samtl. Riks-St, d, 15 Oct, 1833!
Men då de på den diplomatiska vägen gjorda framställningarne ej blifvit meddelade Utskottet, och utaf Kommersekollegii äfven derom afgifna utlåtande icke heller kunnat inhemtas, hvarken att ett afslag å desamma skulle vara åtföljdt utaf några olägenheter för svenska handeln och sjöfarten, och ej heller att några fördelar blifvit erbjudna såsom vederlag för tull-lindringarnes upphäfvande; så anser jag mig pligtig, att afstyrka bifall tiil Utskottets förslag, och sådant' desto heldre, sorn med all sannolikhet bör kunna förmodas, att, derest icke tull—lindringarne borttagas, till följd af det Ökade behofvet af jern, trädvaror och fartyg, hvilket den hastigt tillvexande befolkningen och civilisationen på Amerikas vestra kust, i Australien och på Stilla oceanens öar nödvändigt måste inedföra, äfven Sveriges jernoch trädvaru-export till dessa länder snart skall betydligt öka sig och likaså svenska handelsflottans delaktighet i den riktande fraktfarten på nämnde aflägsna farvatten. Den nedsättning af tullen å bomullsgarn ifrån S till 4 sk. per skålpund, som Utskottet föreslagit, måste jag äfven afstyrka. De bekanta våldsamma fluktuationerna - Bevillnings-Utskollets Belänkande, M 3. 105 lionerna i råämnets pris, uppgående ända lill 80 procent och deröfver, hafva för spinneri-industrien medfört en svår konjunktur, så mycket kännbarare, som (lere af Sveriges spinnerier äro nyligen anlagda. En sådan konjunktur är ej lämplig för minskning af del skydd, denna industri för närvarande åtnjuter, och aldraminst för nedsättning af införsels—afgiften å de finare garnnummerue, dem åtskilliga spinnerier nu också här begynt tillverka, och å hvilka tillverkningskostnaden är långt högre än å de gröfre. Då Utskottets majoritet nödvändigt ansåg sig böra tillstyrka nedsättning, så hade det derföre varit välbetänkt, om här, såsom i andra länder, skillnad blifvit gjord emellan finare och gröfre nummer, och 8 sk. lull blifvit bibehållen åtminstone å allt bomullsgarn öfver JVs 20 efter Engelsk beräkning.
Sorn jag af sjukdom var hindrad att deltaga i slutliga öfverläggningarne om Bankens hittills drifnä Låne-rörelse och dess organisation för framtiden, får jag ödmjukast afgifva följande Reservation, hvilken jag anhåller måtte få åtfölja Betänkandet till dä Höglofb Riks-Ståndein Högtofl. Utskottet föreslår, att Disconträntan hädanefter skall utgå med 6 procent, Härtill kail jag icke lemna min röst, hufvudsakligen af följande, såsom mig synes, icke alldeles o vigtiga skäl. —■ Då man beräknar postporto, lösen för vederhäftighets-betyg, commissionairS-arfvode samt räntan på det å Lånesumman afdragna förskotts-interesset, så uppgår verkligen den utgörande räntan till 6 procent just nu, då bestämda Discont-rantan är 5 procent; hvaraf följer, att, om den hädanefter skulle ut - 12Ö Bil. till Banco-Ulskottels Bet. N.o 52. göras med 6 för hundradet, Låntagare skulle få erlägga 7 procent och deröfver. Att Landtman och mindre Näringar skäligen kunna betungas med denna högre ränta, tror jag icke, att någon, med rigtigt begrepp om deras tillgångar och lagen, kan bevisa. Man har förmodat, ja äfven apodictiskt sagt, att det är de 5 procenten, som lockat lill lån och ökat mängden af Lånsökande; men om detta kan bevisas vara förhållandet inom vissa medborgare-classer, som speculera på vinst af de större i Disconten upptagna lånsummor, vågar jag dock påstå, att detta icke inträffar på Jordbrukarne och andra med dem jemförlige Låntagare. Behofvet af rörelse-capital drifver till lån, ty för ro skull lärer ingen skuldsätta sig; och, då behofvet är för banden, är det helt naturligt, att man hellre söker och tager hjelp för 5 än för 6 procent.
Af Olans Svebilius från Gottlands län, som anfört, hurusom, i fråga om folkskoleväsendets ordnande, afseende borde fästas vid olika orters olika behof; och då de så kallade roteskolorna på Gottland, enligt motionärens tanke, vore obehöfliga, enär ett så stort antal fasta skolor blifvit inrättade, att det funnes en skola för mindre än hvar 700:de innevånare på ön, hvarest afståndet emellan gårdarne och kyrkorna vore mindre än på fasta landet, samt då befolkningens andra kommunalbehof i hög grad toge dess medel i anspråk, så att tillgångar saknades till en behöflig förbättring af skollärarnes löner, har motionären hemställt, att den del af bevillningen, som vid sednasto riksmötet anvisades till småskolor, måtte, till så stor del deraf, som utgöres af Gottlands innevånare, anslås till förbättring åt lärare vid de fasta skolorna på ön. Af do framställningar, som hos Rikets Ständer i detta vigtiga ämne förekommit, visar sig, att i viss mån skiljaktiga meningar yppats i fråga om ändamålsenligheten af de grundsatser, Rikets sednast församlade Ständer antogo, i afseende på dels omfattningen af och dels sättet för statens medverkan till folkskoleväsendets befrämjande. Sålunda har nu blifvit ifrågastäldt, att Statsverkets uppoffringar för detta ändamål skulle för framtiden utsträckas vida utöfver hvad hittills egt rum; i hvilket hänseende flere Bonde-Ståndets ledamöter, instämmande uti Riksdags-fullmägtigen Rosenbergs ofvan anförda motion, ansett att det synnor - 108 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123. ligen framstående behofvet af löneförbättring för folkskole-lärarno ej skulle kunna på ett tillfredsställande sätt uppfyllas, med mindre än att liela den personliga skyddsafgiften af Staten ansloges till folkundervisningen, hvarigenom församlingarne skulle komma att från allt deltagande i denna löneförbättring befrias.
Hvad härvid angår de jernvägs-bolaget tillerkända rättigheter och förmåner, torde Utskottet endast behöfva hänvisa till hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Privilegium för ifrågavarande aktie-bolag af den 13 November 1852 i delta hänseende innehåller, med erinran derjemte, att ehuru dessa rättigheter och förmåner blifvit af bolaget en gång förverkade, Rikets sednast församlade Ständer dock medgifvit bolaget att fortfarande desamma tillgodonjuta emot det af Direktionen föreslagna vilkor af ett års förlängning uti den från början stadgade tid för arbetets fullbordande. Sedan äfven denna tid med slutet af år 1856 tilländagå!!, ulan att jernvägs-anläggningen blifvit fulländad, har derigenom all ansvarighet från Statens sida för den under nyssnämnde vilkor beviljade ränte-garanti, enligt 13 §. af bolagets åberopade privilegium, helt och hållet förfallit, och bolaget, jemlikt 4 §. af samma privilegium, till Slaten förverka! det vid 1855 års slut i Kongl. Stats-kontoret iunestående belopp af de till säkerhet för jernvägs-byggnadens utförande derstädes nedsatta medel, hvarjemte äfven bör iakttagas, att, på grund af 11 §., Svenska Staten måste fortfarande anses berättigad att när som helst i föreskrifven ordning inlösa vare sig den nu färdiga delen af banan eller hela jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult, om och när den framdeles varder fulländad. Häraf visar sig således, hvad Direktionen i sina särskilda ansöknings-skrifte: äfven medgifvit att de från bolagets sida nu gjorda framställningar om ytterligare understöd af Statsverket för denna jernvägs-anläggnings fullbordande åtminstone icke grunda sig på något rättsanspråk emot Svenska Staten, enär upphörandet af de förmåner, hvilka från början varit bolaget tillförsäkrade, desto mindre kan föras Staten lill last, som den en gäng medgifvit, att bolaget finge återinträda uti sina redan förverkade rättigheter; — men ehuru delta förhållande torde vara allmänt erkändt, har Utskottet emellertid af ofvan omnämnda, inom
Utssottet bör derföre desto häldre tillstyrka den färeslagne undersökningen härom, som en sadan in, stämmer ej mindre med hwad Riksens Ständer wid Lagtima Riksdagen förordnat, än ock med Utskottets förra Betänkande och Förslag, a:t Dags, werks,skyldigheten ej borde fortfara längre, än intill dest Kongl Maj:t funne utwäg att Allmogen derifrån fritaga ; Och sar Utssrt et således till mera förtydligande as best förra utlåtande wöidfammeligen hemställa, alt wid besiutet om Kongsgw.darnes ös, werlemnande kill Kongl. Ma,:t, ma göras den underdaniga anhållan, det täcktes Kongl. Maj.-t, sedan i wcderbörlig ordning utredt blifwit af hwad beskaffenhet deste Dagswerken äro, laka wederböraK, Den -z Julik. »94» de, som dertill icke äro förbundne, tillgodo nima dea befrielse ifrån utgörandet deraf, som de kunna assa och hwarcili de finnas berättigade. Örebro ben -r Julii l8>2. Pä Högloft. Riddoch Pä Högw. Prest-Ständcts Adelns Ledmägnar, Ledamöters magnar, ^l. V. VliAern. 6ust. Pä Wällofl. Borgare-TtänPä Hcderw. Bonde-Ständels Led. magnar, dets Led. magnar. Wedelin. f o r>. /^licjersson 0. ck un elius. Uppläst hos Ridd. och Adeln den 2; Julii. Prest-Stärwel den 2Z Borgare-Ständet den 2z > , Bonde-Ständer den 2Z Riksén.' Ständers Scacs - Ucskorcs Bccäntande, angående tillökning uti en del Embers oep T,enstemäns L-önLngswillkor ^ongl. Mast har under den i z sistledne
– »Tig och lyd i ögonblicket, vildbasare, eljest skickar jag dig till Ernst med riset.« – »Ernst, ha! ha! ha! han har gifvit risbastu redan för sista gången, han, ha! ha! ha! Få se, om han nu kan akta sitt eget skinn, ty det är just han, som är den vackra fogeln, den brokiga papgojan. Tvänne soldater höllo honom i kragen, när jag sprang förbi i trappan, och de ruskade honom så, att fjädrarna i löpare-mössan flögo sin kos.« Konungaparet hade ej hunnit sansa sig efter denna öfverraskande och bekymrande, ehuru visserligen ofullständiga och kanske ej helt och hållet trovärdiga tidning, då vakthafvande kammarherren inträdde och, efter en djup bugning för de höga makarna, öfverlemnade till konungen ett bref, försegladt med Sekreta Utskottets sigill. Adolf Fredrik bröt det hastigt, skiftade flera gånger färg under läsningen, drog en djup suck och gaf brefvet till drottningen. Skrifvelsen innehöll en anmälan från Sekreta Utskottet, att ett högförräderi emot statens säkerhet, regeringssättet och medborgares lif blifvit, genom Försynens nåd och goda menniskors vaksamhet och nit, lyckligen upptäckt, samt att, som bland de angifne brottslingarne befunnos hofmarskalken friherre Horn och löparen Ernst; så anhöll Utskottet om konungens tillåtelse, att inom hans borg gripa och i häkte inmana bemälte högmålsförbrytare. – »Nöden har ingen lag – utbrast drottningen, sedan hon läst skrifvelsen – Vi måste samtycka till arresteringen.« – »O, Gud! de arma offren,« suckade konungen. – »Derom få vi sedermera rådgöra,« återtog Lovisa Ulrika. – »Befälhafvande officeren utbeder sig underdånigst Eders Maj:ts nådiga förhållningsorder,« läspade kammarherren. Koungaparet vexlade blickar, uttrycksfullare, än ord.
Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson från Kalmar län har uti en hos BondcStåndet väckt och till Ståts-Utskottet remitterad motion anfört, hurusom det vore orättvist och stridande mot helgdcn af ingångna fördrag emellan de håda Statsmagterna, att ifrågavarande skatt, den der allra mest tryckte jordbruket och försvårade jordens ändamålsenliga odling, fortfarande utginge såsom en ständig grundskatt, oaktadt den ursprungligen såsom gärd beviljades för vissa år och särskildt ändamål, nemligen till utförande af kriget mot konung Sigismund i Pohlen. Enligt Kröningsoch Riksdags-beslutet i Upsala den 16 Oktober 1617, § 3, beviljades denna gärd att utgå samma höst, på det att, enligt ordalydelsen i nämnde beslut, gränseliusen eller fästningarnc skulle blifva i tid och väl provianterade, samt krigsfolket, hvilket brukades mot fienden, nödtorfteligen uppehållet. Detta åtagande, som förnyades genom Riksdags-besluten den 26 Juni 1621 och 7 Maj 1622, Biafskedet. den 7 April 1624 och Riksdags-beslutet den 24 December 1652, hade afsett visst ändamål och bestämd tid, med undantag af det sistnämnda, hvarigenom gärden på obestämd tid beviljades, men meningen hade dermed, enligt motionärens åsigt, icke varit att gärden skulle ständigt fortfara, ehuru Kronan sedermera tolkat heslutet i sådan syftning och derföre alltjemt afslagit allmogens ofta upprepade anhållan att varda från gärden befriad. Då nu emellertid ändamålet för gärdens utgående långt före detta upphört, syntes det motionären tjcnligt att gärden äfven upphörde, och har han derföre föreslagit, att densamma från och med nästa statsreglcrings-period icke vidare måtte utgå. Utskottet har, vid behandlingen af denna fråga, ansett sig höra erinra, hurusom vid flere föregående riksdagar motioner blifvit inom Riks-Stånden väckte dels 0111 hela hemmantalseller mantalsräntaus upphörande eller förminskande, dels angående en sådan åtgärd i afseende å vissa under denna gemensamma rubrik sainBih. Ull II. St.
603 sorn sä ogement gynnade peli deras yrken saspa! så ofanteligén lucrative; o,ch man har alldeles icke låtsat komma ihåg den iinnu mer treela förmån de Handlande stådse begagnat, att nemligen af Fabrikanterne få tillhandla sig varor på g månaders credit, hvilka varor (le sedermera icke hlatt för contant, utan opk rped beräknad vinst afyttra Jemväl har man förebrått oss våra Fa. briks-varors dyrhet, i jemnförelse med Ut* fändningarnes I detta afseende bör man erinra sig, att utomlands, särdeles i England, bidraga manga omständigheter till lättnad t Fabrikanternes yrken och till möjligheten för dem, att lemna sina Varor för bättre köp. Sådane omständigheter äro, till exempel bättra köp på Rudirnaterier, som dels finnas på stället, dels» på kortare afstånd hpmtas: betydliga af Regeringarne beviljade ExportFremier: ér\ ptangd af hos oss ännu okända sitnplifierings-. anstalter yid tillverkningarne och machinerier p. sy. Det oaktadt hafva Svenska Fabriks* yaror på ao år ändå fallit i priset 25 å 30 procent och Bomulls-tillverkningarne ända till 75 och deröfver, och skulle ännu ytterligare falla, om ett stadigt pch påräkneligt System vore etableradt, som kpnde försäkra Fabrikernas tillvarelse och ändamålsenlig? utbildande, Men om ännu våra Fabriksvaror för Consumenterne falla sig nög dyra, så bör man besinna, att Fabrikantens pris är vida ringare än Handlandes, som köpa af honom, samt att df»se återigen ofta sälja yarorne i parti C o4 BeviliningsUisköttets Betänkanden. Handtverkarne, 'hvilka derefter i afgifvande Räkningai], som icke alltid kanna påräknas tili prompt liqviderande, måste sig till godo be« räkna en ».merendels rätt betydlig vinst.
Hr v. Koch: De skäl, Hr v. Krmmer anfört emot TJtsk:ts beslut rörande den nu föredragne 2lista §:n, har uppkallat mig att begära ordet. Hr v. Kraemer har ansett att man har inkommit pa det progressiva beskattningssättets område. Trodde jag det, skulle ingen lifligare än jag motsätta sig sådant. Men de utmärktaste statsekonomer, hvilka icke vilja veta af progressiv beskattning, hafva dock antagit nu föreslagna beräkningsgrund efter hyran, hvarmed man ingalunda åsyftar, att beskatta högre inkomst med högre procent. Man åsyftar endast, att, genom beräkning efter hyresbeloppet, utröna lefnadskostnaden, hvarefter man åter uppskattar minsta inkomsten. Den stigande multiplikatorn af hyran antager man på grund af allmän erfarenhet att hyran alltid utgör en större andel af den fattigares än af den förmögnares lefnadskostnad. På grund häraf och utan att vilja beskatta inkomst olika, men för att utröna inkomst efter lefnadskostnad, har man, om jag rätt minnes, uti Paris och Sardinien antagit att hyran ibland utgiir \| ibland blott af lefnadskostnaden. I sådan proportion eller från 2 t. o. m. 12 har man, hvad de rikares ställning i förhållande lill de fattiga beträffar, derstädes ett multipliceradt hyresbelopp. Huruvida koraitén träffat de rätta multiplikatorerna för Sverige, derom vill jag icke nu bestämdt afgifva något omdöme; men komitén har dock sökt samla uppgifter i afseende å de personer, hvars ställning man kände, rörande de hyror de utbetala m. m., samt, på grund deraf, anställt jemförelser; Den 18 Maj f. m. och det har icke varit mer än uti ett enda fall, som komitén funnit, att den i detta fall gått för högt. Det är egentligen derför man bör söka taga sig till vara. Särskildt hvad vår hufvudstad beträffar, skulle jag dock vilja medgifva att hyrorna på den aldra sednaste tiden stigit så mycket, att kanske multiplikatorn uti berörde hänseende är för hög. Dessa förhållanden har jag endast velal i korthet antyda till Utsk:ts närmare bepröfvande. Hr Stuart:
Kan du utaf en annans medgång njuta, Och utan afund se hans lyckas höjd, Kan honom gladt till kärligt hjerta sluta, Och vara sjelf med ringa håfvor nöjd, Då först blir varm och verklig vänskap öfvad Och bäst dess halt i lyckans solsken pi ' öfvad. Jag såg en begrafning på gatan, En likvagn i full parad, Och efter den följde med blommor Af vagnar en väldig rad. Bredvid der körde en droska Med liten kista uppå, Den följdes af inga vagnar, Der sutto blott gråtande två. Om stor du varit i verlden, Nog följa då vänner din färd, Men är du liten och ringa, Bli tårardin enda gärd. * Då Idun i dag prydt sin första sida med drottning Sofias bild, äro vi visse, att svenska qvinnor särskildt i detta sammanhang se det med glädje. För ingen lär det väl vara okändt, att det senaste kärleksverket från detta håll är så långt ifrån att vara det första, att det endast utgör en länk i serien af otaliga andra. Men långt sedan måhända minnet af de flesta bleknat — verlden är så benägen att glömma det goda — skall » Sofiahemmet » qvarstå som vittnesbördet om, hvad en ädelt viljande qvinna, låt vara understödd af yttre omständigheters gynnsamhet, verkade i kärlekens tjenst, enhvar till ett föredöme i det stora som i det lilla. Gerd. S k r o ek. Ur verkligheten. Af J e d w a r d. f i menniskor äro bra besynnerliga. De gamla fordra af de unga respekt för sin grånade visdom och erfarenhet, och likväl begå de ofta handlingar, för hvilka de med stränghet skulle bestraffat den » oförståndiga » ungdomen. Och huru många menJ. N-g. niskor finnas ej, som anses och sjelfva vilja anses för upplysta, och som säga sig tro på en allvis och allsmäktig Gud, men likväl » i praktiken » förvåna med en vidskeplighet, som ställer dem i nivå med de okunnigaste af naturfolken. Jag föranledes till dessa allmänna reflekflyttas den 1 oktober från Klarabergsgatan tioner af en liten tilldragelse, som jag er54 till Drottninggatan 48, 1 tr. upp inrar mig, och som jag här vill omtala. Det var ett ungt par.
Riks-Standens anmärkningar, aterstar endast för närwarande Constitutions - Utskott, att till undwikande af ett onödigt upprepande, desamma sig härmedelst åberopa och att tillägga act, dä Utskottet funnit det de stadganden, hwilka äro ernade att bestämma skilnaden imellan Tryckfrihetens rätta bruk och dest mistbruk, samt beskaffenheten af inseendet och bewaknings,anstalterna derwid, kunna beqwämligen stiljas ifrån sjelfwa Rätteaangs-sättet, har Utskottet, t hos hwilket de mäst skiljaktiga meningar i afseende pa detta sednare uppstått, trott sig böra förslaget dertill uti ett serskildt Betänkande afgifwa, och sär derföre, da i det närwarande upptagas alla de uti de fyra första §. 8. af Tryckfrihets - Förordningen * * in - 770 Den 22 Jirnii. innefattade ecb af Utskottet godkände stadaanden uti ett fe.stildt tzarhos säl.unde Betänkande öfwerltN.na Lein, hwilka höra lili den ; K. af TrycksnhtrS-Fört tninge»., vä-hwilka endast, uppå sjelfrvaRätkcoärws-sälttl och Formen af uadesjökningen deras hafwa affeence. Orebro ten 20 Junii 18-2. Pa Constikukionsckltstottets wagner, 6. Norner. ch Ii nZstssti u s. LLnäder^. i^ncleis ^nä:LON ^derZ, efterstrefne Swea Rikes Stander, Greswar, Friherrar, Bistoppar, Rwderstap och Adel, Klerkeri, Borgerstap och Menige Aumoge, svin nu har i Orebro lil! astman Urtima Riksdag förfamlade arv, gore wetlcrstgt:
Gripenstedt, som kontrasignera! den af R. St:r vid 1863 års riksdag beslutade tulltaxa, uti densamma nedsatt tullen på åtskilliga varor. Denna fråga sammanhänger med en annan af ännu större vigt, nemi. huruvida Konungen eger rätt att nedsätta tullen å andra varor än spanmål. Denna fråga har vid flere föregående tillfällen, och synnerligen vid behandlingen af Franska handelstraktaten, varit lifligt diskuterad. Af denna diskussion framgår, enligt min tanke, att Konungen icke eger en sådan rätt. Man vill emellertid söka tillägga Konungen denna rättighet, sålunda, att man säger, att den icke är i Grundlagen förbjuden. Men i detta hänseende begår man ett stort misstag; den behöfver nemi. icke förbjudas på annat sätt, än som skett i 61 § R. F., som stad - T 14 Den 4 April f. m. gar, att alla afgifter, som R. St:r under de i föregående § nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af R. St:r fastställd blifver. Till denna bevillning hör äfven tullen å inoch utgående varor, hvaraf följer, att om Konungen egde rätt att nedsätta tullsatserna, så skulle icke de afgifter, R. St:r under namn af tulJ bevillning åtagit sig, kunna utgå intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen blifvit fastställd. Del är klart, att om Konungen egde rätt att nedsätta tullen i ett fall, så egde han en dylik rätt i alla läll; och hvar skulle då de beräknade tullinkomsterna taga vägen; inkomster, hvilka dock belöpa sig till 13 ä 14 millioner. Enligt min tanke löreskrifver grundlagen äfven oförtydbart, att Regeringen, med ett undantag, icke eger rätt att höja tullsatserna. Icke destomindre har sådant nu skett.
Flera talare halva yrkat, att man skulle göra handteringen fullkomligt fri, men en sådan reform anser jag alldeles omöjlig att genomdrifva inom Utsk:t, och till bevis härför behöfver jag blott åberopa motionerna af åtskilliga Bonde-St:s ledamöter, som frukta konkurrensen med de stora fabrikerna. Jag skulle derföre önska, att de Hrr, som yrkat återremiss i denna syftning, ville derifrån afstå, och mig synes att R. o. Ad., om St:t icke vill åtnöjas med Utsk:ts förslag, ganska väl kan nu genast bifalla det af Hr Nordenfalk framställda. Frih. Gederström, Rudolf: När man ihogkommer de långvariga strider, som föregingo antagandet af 1853 års lörfattn., och tillika minnes det sorgliga tillstånd, hvari landet före densammas utfärdande hotade att i förevarande hänsigt nedsjunka, måste man med största tacksamhet erkänna sin förbindelse hos de män, som åstadkommit denna lag, och vara angelägen, att icke deri göra väsendtliga, ej af verkligt behof påkallade andrin - Den 6 Maj f. ro. 75 pär. Gr. Mörner har också framställt de olägenheter, sorn vidlåda Utsk:ts förslag; och i likhet med honom hemställer jag, att R. o. Ad. må hvarken bifalla eller återremittera, utan afslå detsamma, och bibehålla det hittillsvarande stadgandet i § 2. Hr De Maré: Med tillfredsställelse har jag af flere ledamöter af Utsk:t hört förklaras, att förslaget örn denna närings fullkomliga frigifvande icke kan lå någon framgång. En utsträckning af tillverkningstiden ligger icke heller i bränvinsbrännarnes sanna intresse, och jag för min del skulle snarare vara böjd för en inskränkning. Bäst anser jag dock att förblifva vid de 3 månader, som nu äro stadgade. Den otydlighet, som möjligen kan förefinnas i Utskds förslag, är fullkomligt häfven genom den af Hr Nordenfalk framställda redaktionsförändring, och efter min tanke kan man mycket väl, utan någon återremiss, antaga detta förslag, hvilket jag anhåller måtte ännu en gång uppläsas.
Maj:t, som förutsätter, att Rikets Ständer härmed icke åsyftat den del af undervisningen för den qvinliga ungdomen, som egentligen ligger inom folkskolans område, utan meddelandet af en bildning i viss mån motsvarande, 0m också både i afseende på läroämnen och kursernas vidd i åtskilliga delar 8 Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse N:o 4. \ skiljaktig från den, som af ynglingar inhemtas vid Elementar-läroverken, liar funnit det hvarken vara lämpligt eller, med afseende å deraf följande betydliga kostnad, för närvarande möjligt att ordna undervisningen för den qviniiga ungdomen på ett. sådant sätt, att denna, liksom den manliga, för erhållande af en mot hvars och ens samhällsställning svarande bildning hänvisas till otTentliira läroanstalter. Då qvinnans hufvudsakliga och naturliga verksamhet, för samhället ej mindre betydelsefull och vigtig än mannens, likväl i allmänhet är förlagd till ett annat område, det enskilda lifvets och familjens, synes redan deraf följa, att det är på detta område, som lion naturenligt bör söka och erhålla sin bildning. A andra sidan måste erkännas, att tillfälle dertill ofta nog för henne saknas, att hon ej alltid kan inom familjen erhålla hvarken den undervisning eller uppfostran, som för hennes framtida verksamhet äro behöfliga, och för dessa fall äro undervisnings-anstalter äfven för den qviniiga ungdomen ©tvifvelaktigt af behofvet påkallade. Kongl. Majit har emedlertid, vid ärendets pröfning, ansett åstadkommandet af sådana anstalter böra fortfarande öfverlemnas åt enskildes eller kommunernas omsorg, och Statens verksamhet inskränka sig till den del af frågan, som dels genom sin större omfattning och allmännare vigt, dels till följe af dermed förenade kostnader, måste öfverskrida de enskildes förmåga, nemligen bildandet af lärarinnor. Kongl. Majit skulle ock önskat, att omständigheterna medgifvit Rikets Ständer att redan vid innevarande Riksdag för detta ändamål anslå nödiga medel; men då Statens tillgångar, enligt hvad Kongl.
Jag hemställer derföre, om numera någon annan åtgärd kan af R. o. Ad. vidtagas, än att låta dervid bero. R. o. Ad. beslöt att låta bero vid hvad Utsk:n i denna del föreslagit. Dessutom lät R. o. Ad. äfven bero vid hvad Utsk:n yttrat i afseende på frågan örn förbud emot grundfondens Ökning, utan K. M:s tillstånd, utöfver den i privilegium utsatta tecknrssumma. Alla öfriga delar af memor., hvilka erfordrade någon åtgärd af R. o. Ad., blefvo af Ståndet bifallna. Ånyo föredrogos såväl Lagoch Oecon.Utsktns d. 27 sisth April på bordet lagda memor. N:o 07, med anmälan af RiksStrns beslut rör:de Utskms memor. N:o 5i, somPresteSt:s d. 3o i samma månad på bordet lagda inbjudning i ämnet. Hr Stuart, Carl Gust.: Jag förmodar, att såväl borgaresorn BondeStm förklarat, det någon votering i förstärkta Lagoch Oecou.Utsk:n icke bör äga rum; och under denna förutsättning anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa den propos., huruvida icke R. o. Ad. finner för godt att låta bero vid hvad de öfriga Stånden uti ifrågavar. hänseende beslutit. Hr Hjärne, Harald: Då frågan är af osconomisk beskaffenhet, skall jag icke hafva emot, att ingen skrifvelse till K. M. i detta ämne kommer att afgå; men då det beslut, som R. o. Ad. går att fatta i anleda, af detta betänk., kan leda till ett ganska betänkligt prejudicat, så anser jag mig, för min del, böra uttala min öfvertygelse om hvad beslut R. x 63 Den 4 Maj e. ro. o. Ad. lämpligast bör taga. Frågan är den, att sammansatta Utsk:n bade afgifvit ett jemnkn:sbetänk. i anledn. af 3:ne Stånds olika meningar.
Men om under tyngden af allmänna bördor, det ar en i Nationens rätt grundad tillfredsställelse, at allid och oförändradt äga at påräkna en omständlig berättelse om SlatöWerkels förhållande, genom pä bestämde tider sjelfkallade l^evi8ionsi-, ntan at behöfwa ätnöjas med en öfwer Stats-Werket mera eller mindre obestämt uplyfande lablc-au allena; bör en sadan cl^tiiilleracl berättelses afgifmande icke mindre wara för styrelse-Magrettilfredsställande. Der anföres wäl, at möjeligen kunde i en sadan berättelse inflyta anmärkningar emot Embetsmän, som först nagra ar derefter, wid infallande Riksdag, kunde pröswas och bedömmas, men i den säkra förmodan, at åtminstone undör en längre tidc-rymd sadane stola ureblifwa, får jag deremot anföra, ar da anmärkningar icke kunde framställas, uran i förening med stälen som dertil föranledt; dä allmänheten således wore i tilfälle at derom owäldigt dömma, och den, emot hwilken anmärkning wore gjord, ägde desmtom at inför kevi.-rorer och genom tryck för Allmänheten beswara och ^vederlägga hwad emot honom kunde wara anfört, sa kunde genom niis bruk af sädane anmärkningar intet äfwentyras, men rättigheten ac göra dem allmänna, stall deremot ofelbart bereda en warsamhec hos dem som blifwa dem underkastade, för Negenten en pälitelig kännedom om dest Embetsmäns förwaltning , och hos Allmänheten stadgas et förtroende för Styrelsen, som störes stundom genom de mihtankar och misstroende, som twedrägts-andan wäcker genom föregifwanden, hwilke, hemlighet underkastade, icke kunna pröfwas och wederläggas, men som deremot bibehälles, dä den grundsats följes, at et öppet och förtroligt för - roza Den 24 Mars. hällande emellan Styrelse-Magten och Folket bereder deras ömsesidiga sällhet. »Herr 8i!ver8tolp6, 6u8tsk ^brabsm.
Något vilkor för medlens utlemnande genast är icke föreskrifvit, och mera än CanalDirectionens qvittence derföre fordras icke. Directionen är ansvarig för medlens användande till artetet, och anskaffandet af Bolagets förbindelse för återbetalningen, om så erfordras, men denna ål erbetalningsskyldighet är ännu icke beslutad, och således måste all fråga om förbindelses anskaffande vara för tidig. Uti den föreslagna Contrapropositionen kan jag ingalunda instämma. Derigenom skulle RiksgäldsContorets Fullmägtige möjligen åter försättas i tillfälle att ingå med förfrågan till StatsUtskottet, och detta till Ständerne. Sådant är likväl hvarken formligt eller lagligt. Då pluraliteten beslutat, alt medlen, genast böra utlemnas, måste det ock verkställas. Jag har derföre ingenting emot StalsUtskoltets förslag, men protesterar emot .Grefve Frölichs project till Contraproposition. Grefve Posse: Det är med nöje jag erfarit, att Grefve Frölich funnit riktigheten af min anmärkning emot hans första förslag till Contraproposition. Vi äro nu öfverens derom, att förklaring af första beslutet erfordras. Till Herr Grefven och LandtMarskalken får jag hemställa om uteslutande af de sista orden i den af Grefve Frölich föreslagne Gontvapropositionen. Bifalles icke 1 ■ ' ' 42 Den 4 Maji f. m. detta, nödgas jag begära deras införande äfven i Ja-propositionen. Då en af Rikets Högste Domare gifvit oss vänskapliga råd, huru vi skola tolka förra beslutet, vöre det förmätet af mig, att vilja deremot något invända, men jag vågar dock hemställa, om det icke finnes en enklare och rigtigare utväg att tolka beslutets mening, den nemligen att vädja till oss sjelfve, om icke vid beslutets fattande åsyftades medlens utbetalande genast, för att derigenom bereda nytta, och icke genom arne månaders uppskof dermed förspilla tiden, till dess det blir försent, att vänta någon fördel af arbetets påbörjande. Denna sjelfpröfning bör vägleda oss, och någon annan förklaring af beslutet erfordras icke.
Ad. att bifalla tilläggandet af det morn., Hr von Kraemer vid denna § föreslagit. Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos. bifclls §:n med tillägg af ett nytt mom. utaf följande innehåll : »Konungens Befhde åligge tillse, att landstings beslut må, genom kronobetjeningen eller koramunalnämnderne, der så lämpligen ske kan, eller ock genom de särskilda styrelser och befallningsmän, som landstinget kan för sådant ändamål utse, varda till verkställighet befordrade». § 61. Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n samt att BorgareSt:t antagit densamma med den förändring, att orden »huru många öre riksmynt sig belöpa på hvarje riksdaler bevillning» utbyttes emot orden »huru mycket sig belöper på hvarje kommun.» §:n bifölls ofärändrad. § 02. Tillkännagafs vara antagen af MedStrn. Hr von Koch: I öfverensstämmelse med de beslut i afs:de å oinskränkt besvärsrätt, B. o. Ad. i föregrde författn.-förslag fattat, anhåller jag att denna besvärsrätt äfven bär måtte blifva oinskränkt, så mycket heldre som den redaktion, som här är upställd, kan anses vara tvetydig. §:n lyder: »Besvär mot landstingets beslut må icke ega rum, såvida den klagande ej tilltror sig kunna visa att hans enskildta rätt blifvit genom beslutet kränkt; etc. etc.» Nu skulle väl mången kunna tveka om enskildt rätt blifvit kränkt derigenom att man ålägges större skatt än förut. För att förekomma osäkerhet vid tolkningen och då jag tror, att vid införandet af nya lagar man ej bör inskränka den besvärsrätt, man är van att åtnjuta här i Sverige, tager jag mig friheten föreslå följande redaktionsförändring af ifrågav:de §. »Den, som vill klaga öfver landstingets beslut, må inom 30 dagar från den dag, då beslutet blifvit, på sätt i § 61 sägs, kungjordt, till Konungens Befh:de ingifva sina, till K. M. ställda, underd. besvär».
TTtsk:t har häruti gjort en modifikation, och ehuru jag icke anser mig kunna densamma till alla delar gilla, håller jag likväl före, att äfven detta förslag skulle vara ett steg på den rätta vägen, samt åtminstone är bättre än det närvarande. Här förfäktar man nu den satsen, att kapitalet ej bör drabbas af någon särskild beskattning; men på andra ställen, der man är van vid inkomstskatten, drifver man en alldeles motsatt. Der hör man egentligen klagan deröfver, att kapitalet beskattas för litet. De hufvudsakligaste klagomål, som blifvit anförde mot den Engelska inkomsttaxan, hafva ock gått ut härpå. I afseende å den sednare af Mr Peel införda, har anmärkts, att man endast beskattat inkomst af kapital lika med inkomst af arbete. En komité nedsattes år 1851, för att undersöka verkningarne af inkomst-skatten samt möjligheten att förbättra densamma. Uti denna komité, af hvars utlåtande jag här har 2:ne volumer, deltogo en del af Englands yppersta statsmän, den dåvarande skattkammarkansleren samt flera andra, hvilka äfven beklädt samma embete. Ordföranden i denna komité var den gamle, hedervärde sparsamhets-ifraren Joseph Hume, Den Den 12 Maj e. m. 103 räknade bland sig sådana namn, som Ricardo, Baring, Romilly, Roebuck, Wilson, D’Israeli, Cobden m. fl. Rå sätt jag förut nämnt, var den egentliga klagan, som då förspordes, att man icke nog kom åt kapitalet. Komitén gick tillväga på sätt vanligt är i England, att man nemligen hörde en mängd både praktiska personer och vetenskapsmän. På grund af dessa vittnesmål vill jag i korthet nämna de egentliga 3 hufvudsakligen skiljaktiga meningar, hvilka då gjorde sig gällande. Den ena af föutnämnda 3:ne meningar, den mest radikala, var att all inkomst från hvad håll som helst, vare sig från kapital eller arbete, borde alldeles lika beskattas. Den enda gräns, man dervid hade att iakttaga, skulle vara, om inkomsten vore så låg, att det icke lönte sig att upptaga skatten; men deremot, så snart detta lönade sig, borde man uptaga deu.
II N:o cg Anslag för en gäng l 31 :o till Broar inom Kopparbergs m* fl* Län 32:o till undersökningskostnader för Allmänna arbeten .*****♦.♦. 33:o till Styrelsen öfver Allmänna Vägoch Vattenbyggnader .♦♦, Svar pä äterremiss ♦♦. Voteringsproposition ♦•.♦ 1 Voteringsresultat .»»* 34:o till Lärare för bildande af Civi 1-Ingenieurer ♦ Svar på äterremiss . *** 35;o till lindring uti rustningsoch roter ingsbesväret inom Jemtland .♦♦ 36;o till godtgörande af Militioe-Boställs-Oassans fordran för inköp af Mariebergs egendom. Sfe Marieberg. 37:o till ersättning för ali. Kapiten-Löjtnanten A. Gosselmans Sterb lius för kostnader i och för en resa i Amerika ... * 38:o för befrämjande af Slöjdexpositioner* Se Slöjd-Expositioner. 39:o för Boskapsskötselns befrämjande 40:o för inlösen af de till Löfås Silfververk j anslagne förläningar. Se Löfås. 4t:o till de för S;t Barthelemy’s förvaltning! erforderliga utgifter. Se S;t Barthelemy. 42:o till inköpande för Stats-Verkets räkning af afl. Friherre G. Ridderstolpes hus.! Se Riksgälds-Contoret, om ny local för. 43:o för inköp af ett Capell-Predikanlsbostäl-j le i Undenäs Socken af Skaraborgs Län 44:o för reparation af Grafehoren i Wreta Klosters Kyrka ..,*** 45:o för uppförande af ett National-Museum* Se Museum* 46.0 för inlösande af 300 exemplar af Svenska! Fornskriftsällskapets skrifter * * * . 47;o till gratification åt Academi-Adjuncten G. O. Ramström för inrättande af Stockholms Lyceum* Se Ramström.
SIGRID. Hur visar det sig? I att hon är obeveklig? PASTORN. Obeveklig? SIGRID. Har ni talat med henne om min bror? PASTORN. Inte än. SIGRID. i går? Jag tänkte... i går afton... Ni var ju hos Kristofer PASTORN. Som fröken bad. SIGRID, med tydlig glädje. veka mamma? Ni fann honom då inte sådan, att ni ville söka be VÄRFLOD PASTORN. fröken. Det är ett hårdt sinne, som där böjts. Men Hvad? Skulle det glädja er Jag fann allt godt, trotset var borta, och jag såg i honom endast en ångerfull och ödmjuk broder. Jag tror att ni kan hoppas det bästa. SIGRID, nedslagen. Det var det... det var det, jag fruktade. PASTORN. Hvad? SIGRID. och litet mindre ödmjukhet, så hade jag hoppats mera. PASTORN. Uppriktigt sagdt, om ni hade funnit litet mer trots Hvarför bad ni mig då gå dit? SIGRID. mod och tillförsigt, men jag fann motsatsen. Då bad jag er gå till honom, för jag ville inte tro mig själf. Ändamålet var ju godt... Som prest får ni väl förlåta medlet. PASTORN. Jag önskade, att Kristofer skulle komma hem med Ni hånar, fröken. SIGRID, skrattar. Jag? PASTORN. Men däraf hjärtat fullt är, däraf talar munnen. FÖRSTA AKTEN SIGRID, kallt. mig? (Paus.) Tala inte med mamma om honom nu. Är mer hem alls. Kanske det. Hvarför söker ni då jämt samtal med han ödmjuk och nedslagen är det bäst, att han inte komPASTORN. Hvad? Hvad menar ni? SIGRID. Vet ni hur han kom härifrån? PASTORN. Säkert hade han felat mycket. SIGRID. svärmade för allt nytt och stort. Men Upsala måtte vara ohjälpligt konservativt, och det gjorde dem väl hänsynslösa. PASTORN. Han var entusiast, ser ni. Han och hans vänner Det går tyvärr allt för ofta så. SIGRID. honom inte, och inte jag häller, det är klart, det är ju mer än tre år sen.
M:s propos:r, ådagalägger, det dessa personer insett det mindre passande i den föreslagna inbjudningen. Jag rättvisar full - Den i3 Augusti f. m. fullkomligt, att dessa personer ej uppstå för att tala emot inbjudningen; men jag är öfvertygad, att nian gör bade R. o. Ad. och de personer, hvilkas grannlagenhet vid detta tillfälle jag helt och hållet godkänner, en verklig tjenst med att begära afslag å denna inbjudning. Jag tror, att 11. o. Ad:s värdighet derigenom skulle compromelteras, emedan det måtte vara en afgjord sak, att de andra Stånden på densamma ej skulle göra något afseende. Min öfvertygelse är, att andan inom RiksSt:n i detta fall redan är ådagalagd, och jag skulle tro, att de ledamöter af R. o. Ad., som lika med mig önska, det all möjlig hushållning må äga rum, hafva att i fråga om statsutgifterna förhålla sig helt och hållet passivt och hvarken motsätta sig eller tillstyrka de beslut, som inom detta Stånd kunna komma i fråga, emedan jag tager för afgjordt, att de öfriga Ståndens beslut skola bestämma frågans utgång. Då jag sålunda tror, att denna inbjudning endast kunde hafva till följd att compromettera R. o. Ad:s värdighet, får jag på det högsta afstyrka densamma. Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då denna fråga förra gången förevar, hörde jag till deras antal, som önskade, att densamma ej måtte till afgörande företagas, innan R. o. Ad. fattat sina beslut i afseende på alla till 2:dra hufvudtiteln hörande punkter, på det att ett conseqvent beslut rörrde hela titeln skulle blifva taget, och jag anser mig defföre nu böra yttra några ord. Jag tror, att man aldrig bör inbjuda sina Medständer att ändra de beslut, de redan fattat, såvida icke deras föremål är sådana stora principfrågor, deri man har hopp, att Medstånden skola finna skäligt att förena sig med det Stånd, sorn gjort inbjudningen, eller också inbjudningen afser en rättvis och stor nytta. Det var derföre, som jag, då denna fråga i förra plenum förevar, i likhet med Gr.
Maj:t förordnar i Nåder en af Stats-Contoirets Ledamöter att under förrättningen Revisorerne biträda, med rättighet och pligt för denne Embetsman, att till Revisorernas Protocoll lemna de upp - lo Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.-o /j.5. lysningar, som i en eller annan målto kunna äskas, och som ega sammanhang med Stats-Verkets tillstånd , styrelse och förvaltning under de år, för hvilka afslutade Riks-IIufvudböcker granskas. §• 1 Revisorerne må äfven kunna af StatsContoiret äska osh erhålla de upplysningar och handlingar, sora de i öfrigt finna nödiga rörande verkställigheten af beslut eller fortgången af dispositioner, som blifvit vidtagna under den tid, som utgör föremål för hvarje revisions-förrättning, utan att de dertill omedelbarligen hörande räkenskaper, protocoll och handlingar anses fullkomligen utredda ; dock få så beskaffade upplysningar och handlingar icke af Revisorerne, med intrång på efterföljande Revisorers granskningsrätt, användas till anledning eller grund för någon anmärkning eller anmälan rörande åtgärder under en senare tid, för hvilken afslutad räkenskap då icke är till granskning öfverlemnåd. §. 14. De öfrige förvaltande Verkens Räkenskaper, med dertill hörande verificationer, skola vara för Revisorerne att tillgå, och Biltill K. M. Nådiga Skri/v. N o 4^■ 11 elen af Kongl. Mnj:t till Revisorernes biträde förordnade Ledamoten i Stats-Contoiret må, efter Revisorernes äskande, dem omedelbarligen reqvirera; men finna Revisorerne sig derutöfver behöfva af något publikt Verk, eller af någon Konungens Embetsman, inhemta skriftliga eller muntliga upplysningar, hörande till de års Styrelse och Förvaltning, för hvilka afslutade räkenskaper blifvit till revision aflemnade, hegare de, genom sin Ordförande, hos HofCancelleren Kongl. Majrts Nådiga befallning till vederbörande om de äskade upplysningarnes meddelande. §. i5.
Slutligen föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter, StatsUtskrs den 59 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 536, i anledu. af väckte motioner om medels anvisande till påbörjande af Stockholms befästande å landsidorne. II. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m. In fidem protocolli. Alberl Munck. Onsdagen den 3 Februari 1858. Plenum kl. 10 f. m. Justerades S:ne prot.-utdrag af den 30 sisth Januari samt pleni-prot. för den 51 nästl. November f. m. Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Exped.- Utsk. inkomne Förslag till It. Stms underd. skrifvelser till K. M.: N:o 508, ang:de tiden och vilkoren för åtskilliga vid innev. års Kiksdag beviljade löneförhöjningars utgående; N:o 509, ang:de öfverlåtelse af nuv:de Komministersbostället Nedra Tumba till Tumba pappersbruk; samt Den 3 Februari f, m. 151 iST:o 210, ang:de förhöjning i hemmansafgiften till jagtkassan samt ökade premier för rofdjurs utödande. Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne Mein., Utlåt:n och Betänkm, nemi. från ExpeditionsTJtskollcl: N:o 9, i anledn. af återremiss å skrifvelseförslaget N:o 180, jemte förnyadt skrifvelseförslag N:o 207, ang:de lån till GefleDala jernvägs aktie-bolag.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 142, i anledning af äterremisser utaf åtskillige från Utskottet afgifne Betänkanden, Bi/t. till R. St. Pro t, l834> 9 Samt. -adra Handel. 2 i ysta Häftet. 10 Trot. Uidr, ct. No v. rörande utsöknings-ärenden. Till följd häraf togos aler under om pröfning följande Lag-Utskottets Betänkandén: N:o 4^, öfver Riksdagsfullmägti gen från Örebro Län Peter Pehrsson? motion, att för de oster, der 'Verkställigheten af utmätningar nu vore delad emellan Kronofogde och Bergsfogde ändring häruti matte förordnas, så att omförmälde befattning blett endera tillkommer, bifölls; N:o 46, öfver väckta motioner, angående rättighet för Länsmän, Nämndemän och Fjerdingsman, eller den person, fordrings» egaren eljest har förtroende till, att verkställa utmätningen, bifölls; N:o /j7, öfver Eiksdagsfullmägtigen Olof Olssons från Östergöthland motion, angående vilkorliga utmätnings-resolutioner, bifölls; N:o fS, öfver Herr G. A. Bruner onus motion, om vissa lagbestämmelser, för att förekomma utmätningsmans tillgrepp och förskingring af utmätta medel bifölls; N;o 4q> öfver Riksdagsfullmägligen från Elfsborgs Län Anders Daniel sans motion, om annan fördelning än den, som nu eger rum, af forsäijnings-provision för utmätt fastighet, bifölls; N:o 5o, öfver Riksdagsfullmägligen J..J.
Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig. För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva. Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla. När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder; Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet. Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd. Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder. Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen. Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat; Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig. Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva. Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet. För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker; Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig. Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal. Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom. Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta; Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är. Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan. Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela. Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen. Var icke ibland drinkare och slösare; Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära. Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Men dessutom är, på sätt anmärkt blifvit, den fråga jemväl uppkastad, huruvida oäkta harn böra i moders qvarlåtenskap tillerkännas någon rätt, då modren efterlemnar äkta barn och bröstarfvingar? Och dermed har man vidrört en af familjelifvets ömtåligaste punkter. Om man emedlertid tager i betraktande huru heligt en moders minne är för barnet; — att det således skulle vara i hög grad förkrossande för det barn, i hvars sinne något tvifvel om modrens fläckfria vandel ej insmugit sig, derest, vid hennes frånfälle, en pers‘on uppträder med anspråk, grundade på förhållanden, som kasta skugga på den hädangångna; — att ett sådant uppträdande derföre skulle hos barnet injaga bitterhet och mana till alla upp tänkliga törsök att tillbakavisa det väckta anspråket, om icke af egennytta, dock för att inför offentligheten skydda modrens minne och undgå att dela med den, som i så väsendtlig mån stört dess lefnads frid; samt att lagstiftaren omsorgsfullt måste undvika sådane föreskrifter, hvilka i sin tillämpning kunna rubba de sedliga förhållanden, som han har alt i främsta rummet vårda; — torde giltiga skäl ej eller saknas till en inskränkning i oäkta barns rättigheter för det fall, att modren äfven efterlemnar äkta bröstarfvingar. Inträffar ej delta fall, då är åter ställningen annorlunda; och då böra ej eller oäkta barn, så vidt de icke blifvit aliade i hordom eller förbudna leder, uteslutas från rätt i afliden moders qvarlåtenskap. Vid bestämmande af vidsträcktheten utaf denna rätt har emedlertid Utskottet funnit sig ej kunna sträcka den till arfvejord å landet. Sådan jord är egentligen slägtens och kan derföre, då den säljes utom slägten, vinnas åter i börd. Nu må dock, efter Utskottets yttrade åsigt, det oäkta barnet icke inför lag betraktas såsom en slägtmedlem eller arfvinge i sådan betydelse; och rättighet till moders arfvejord skulle ej kunna i annan bemärkelse beviljas. Men hvad modren i öfrigt eger och hvaröfver hon, genom testamente, kan förordna, anser deremot
Må så vara. OSCAR. Förskingring och förfalskning går eljest under brottslig om du så vill; men Gud, som dömmer Jag har varit felaktig ja, uppsåt och inte handling, vet att jag i mina tankar aldrig varit en usel tjuf. REKTORSKAN (kallt). att öfvertyga menniskor om den saken. Emellertid har jag bara velat visa dig att det fins utvägar. Mordbrand? OSCAR. För närvarande tycks det vara nödvändigare Nej, sjelfförsvar! REKTORSKAN. OSCAR. Aldrig! Förr faller jag. det är inte första gången som jag märker att du har för mycket af din fars blod i ådrorna. OSCAR. Du glömmer att du inte faller ensam. Men REKTORSKAN. ohederliga instinkter kommit har jag inte vetat händerna.) Det är ett hederligt arf. Hvarifrån mina förrän i dag. (Sätter sig och gömmer ansigtet i REKTORSKAN. sätta dig med armarne i kors och låta vanäran träda öfver din tröskel? Nå, hvad ämnar du nu göra? Tänker du mor, skattar; men jag har ett annat, som väger tyngre i bedömmandets vågskål: jag har mod att erkänna och afbedja mitt fel. Du ämnar! REKTORSKAN (häftigt). OSCAR. Jag har kanske inte det mod som ni, min OSCAR (stiger upp). öfverseende, ja. Här fins ingen annan hederlig utväg. REKTORSKAN. OSCAR. Ödmjuk och ångrande vädja till direktionens Och om det der öfverseendet uteblir? Ja, då då få vi se tiden an. De der manliga åsigterna må du behålla för REKTORSKAN. dig sjelf! Sätt dig i spisvrån och vänta. Jag ska' inte upphöra att kämpa för din räddning förrän i sista ögonblicket. (Med passion) För att undgå skammen att utpekas som mor till en dömd förbrytare vore jag färdig att offra min högra hand OSCAR. ja, min eviga välfärd. Hvarför stirrar du på mig? Det förefaller mig som om jag aldrig sett er förrän nu, min mor. man, sedan du var så stor att du kunde gå, och män tycka om att bli bedragna. Har du talat med Alm? OSCAR.
Frih. af Ugglas yttrade, att frågan afsåge endast ordningen för tulltaxans öfverlemnande; men jag ber att i Hr Frihms hågkomst få återkalla, att han, då frågan förra gången förevar på detta rum, förklarade, att om den af Utsk:t föreslagna strofen komme till K. M:t, skulle Hr Frilen, om han vöre Konungens rådgifvare, tillstyrka Konungen att utstryka alla tullsatserna. Detta tyckes bevisa, att frågan rörer vida mera än ordningen för öfverlenmandet af tulltaxan. Under den långvariga öfverläggningen uppträdde också Konungens rådgifvare på ett sätt, att man kunde befara, att de ansågo K. M:t ega rätt att ändra tullsatserna. Då kan ju en och hvar inse, 330 Den 15 Maj. att frågan rörer bevillningens både grund och belopp, ty om K. M:t egde den förmenta rätten, då kunna K.. St:r icke bestämma livad belopp de vilja skall utgå såsom tullmedel till betäckande af statsverkets utgifter. Det är derföre af vigt, att R. St:r i sin skrifvelse till K. M:t anhålla att tulltaxan, sådan den blifvit af R. St:r besluten, må af K. M:t utfärdas. På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. ville återremittera denna fråga till undergående af ny behandling inom Utslct. Hr von Ehrenheim. Per: För min del instäm mer jag med Frih. af Ugglas, och anser honom hafva fullgiltiga skäl att säga, att här endast är fråga om den form, hvari tulltaxan skall expedieras. Det synes mig, att om man ock i hufvudsaken är af olika tanke, bör man dock icke kunna vara af olika mening derom att R. Skr icke kunna genom den form, hvari skrifvelsen om tulltaxan är affattad, afgifva en grundlagsförklaring, och om de af Bevilln.-Utsk:t i dess förra slutstrof begagnade ordalag komme att inflyta i R. St:rs shrifvelse, kunde detta visserligen gifva tillkänna, att den åsigt gjort sig gällande hos R. Skr, att K.
Och så är Du vän med din fiende. LÄKAREN Se så, se så! SYSTERN förgöra dig. O, om du visste hur gränslöst jag hatar den mannen! LÄKAREN. röjer äfven en viss sjuklighet i sinnet. Jag vet, Jag vet! Hans sista bok är också afskyvärd, men den Och så låter du henne draga in i ditt hus med den, som skall Det vet Du! Derför, att när jag löste henne från hennes för - SYSTERN. Derför skulle de ha satt in honom på dårhus... LÄKAREN. verskridit gränsen... Det är flera som sagt så, men jag kan icke finna att han öf TILL DAMASKUS SYSTERN. har i din närhet en hustru, som är spritt galen. LÄKAREN. en stark dragningskraft på mig, och originaliteten är åtminstone inte banal... (En ångbåtshvissla höres.) Hvad var det! Det var någon som skrek! SYSTERN. nu bönfaller jag dig: res! Du är nervös, min broder; det var endast ångbåten... Men Jag kan icke neka till, att maniakaliska personer alltid utöfvat Derför att du sjelf är excentrisk och derför att du dagligen LÄKAREN. du, när jag står här, ser jag hans porträtt derinne i mitt arbetsrum Jag tror jag skulle vilja, men jag är som fastnaglad... Vet Och solskenet ger en skugga, som vanställer hela figuren så att han blir lik... det var otäckt. Ser du hvem han är lik? SYSTERN. Han är lik Den Onde! Fly! LÄKAREN. Kan inte! SYSTERN. Men försvara dig åtminstone... LÄKAREN. nalkas. Hur många gånger har jag icke velat flytta, men icke kunnat. Det är som om grunden vore jernmalm och jag en magnetnål... och kommer olyckan, så har jag ej valt den sjelf... Nu gingo de in genom porten. Jag brukar det! Men denna gång kännes det som när ett oväder AUGUST STRINDBERG SYSTERN. Jag hörde ingenting! LÄKAREN. barndoms kamrat. Han begick ett streck i skolan... jag fick skulden Men jag, jag hör! Och nu ser jag också!
Afgiften, i sädant fall och efter för, nyad omarbetning af denna Författning, hwartill äter tidens korthet nu icke synes lämpelig, nödwändigt mäste nedsättas; har Utskottet pä alla deste sammantagne skäl, af hwilka en del wid Den 12 October. 125 wid förra Riksdagen bestämde rrtgängen af förewarande ämne, en del äter nu tillkommit och gifwit ny wigt ät ett dä redan fattat och erkändt beslut, icke trott sig kunna frärigä sitt i denna fräga afgifne ofwanberörde Utlätande, hwilket Utskottet altsä nu widare fär äran äberopa, under hemställan deraf till Riksens Högloft. Ständers pröfning. Örebro den 12 October 1310. Näxlokl. Ki<j^rrricLper5 ock Läclnr l-erjsmärerr vlxnrr Croolle6r. kä V5lls6. Lor§rre-8tänr^ts IsliiÄv Wellio. kl NäxvZräix» ^etr v!^n»r k. Xötilmrrk. I>l Neclervlii», Lonä»-8tinclerr ».eäLmöleri Jok. Ktszo. WeslillF. b. ?. Xs! lenberg» Vpplli» Kor ock ^ä«In «Ien r; oaok. izio. ?re<»e-§tlnliet <jsn IZ —, öor^srs - 8rlncksl äsn Lon<ie-§ilo>!er cleo 14 Wördsamt Memorial. ^ anledning af de ifrän' Högloft. Ridderffapet och Adeln, Högwördige Preste-Ständet och Hederwärda Bonde. Sländet inkomne Anmärk, ningar »vid Lag.
Eller kan jag hjälpa, att de mörka tviflen icke vilja vika? » » Ja, delvis åtminstone. Ty först och främst underskattar ni er egen förmåga och vill ej använda de krafter, skaparen gifvit eder. Ly d mitt råd, sätt in i edert kall det bästa ert väsen eger, och ni skall se, att under arbetet mycket skall klarna, att, om också på annat sätt, edra barndomsdrömmar skola fullbordas. Och så, när allt synes som mörkast, när hjärtat vill krympa samman, fly till Honom, som är all god gåfvas gifvare. Bed! » Det var en dödlig blekhet, som drog sig öfver hennes kinder, då hon försagd svarade: » D e t. det kan jag ej. » » Så försök dock, och ni skall erfara, att ni kan det. Och så, väninna, kan det vara eder till någon tröst om en medmänniska vill bedja med och för eder. » Hon vidrörde lätt min hand, och ur hennes ögon lyste en tacksam blick. I detsamma ringde klockan däruppe i villan till supén, och vi gingo tysta uppför höjden. Men för hvarje steg, vi vandrade uppåt, hördes det lockande sorlet från Wesijärvis böljor allt längre i fjärran. * * * Andra dagen var min finska väninna, skenbart åtminstone, sig åter lik. Om det som förefallit kvällen förut, yttrades icke ett ord. Och då jag bjöd farväl för att vandra vidare, var det åter det rent fosterländska i hennes lynne, som framträdde, då hon till afsked yttrade: » Glöm ej Finland! » Men under remmen på min vandringsrensel hittade jag instucket ett papper med de två orden: muistakaa lupaustanne — minns ert löfte! Jag har icke återsett henne sedan, men i kulen vinterdag flyger ofta min tanke bort till den olyckliga drömmerskan, hvars gripande själsbikt jag hörde i julikvällen på Wesijärvis strand. En promenad i julmarknaden. dag, min vän, är det j u någorlunda hyggligt ^ j j t \| väder. Vill du inte just nu uppfylla ditt löfte att följa mig på en rond genom butikerna. » Den lilla frun sade detta med sitt allra smeksammaste tonfall. Mannen gjorde en nervös gest åt plånboksfickan, men svarade genast: » Gärna, min älskling.
Fastighet vid vid 1950 års slut. 1953 års slut. Den af Riksgälds-kontoret begagnade egendom 60,000: 60,000: — (Efter skedda nedsättningar i denna egendoms brandförsäkringsvärde, utgör detsamma för närvarande icke mer än R:dr 57,666: 32 sk.) Fordringar för meddelade lån under längre tidi eller för vissa bestämda ändamål: a) By g ynadslän. till Upsala Akademi, å ett ursprungligt belopp af 50,000 R;dr, för nya biblio - Transport: 60,000: 60,000: - 14 Transport: theks-byggnaden vid nämnde Akademi , emot 2 procents årlig kapital-afbetalning och 3 procents ränta.. (Beviljadt vid 1823 års riksdag och utbetaklt under åren 1824 och 1825.) till Carlstads stifts Domkapitel, å ett ursprungligt belopp äf 8,000 R:dr, för utvidgande af läroverken inom nämnde stad, emot 3 procents årlig kapital-afbetalning och 3 procents ränta, sedan lånet, som utbetaldes i December 1841, under 5 år innehafts räntefritt. (Beviljadt vid 1840 och 1841 års riksdag.) Strengnäs stifts Domkapitel, för utvidgning och reparerande af skolhuset i Nyköping, emot återbetalning af del årligen utaf lånets ursprungliga belopp samt 3 procents ränta för kapital-återstoden ; hvilken betalningsskyldighet, dock, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, först kommer att vidtaga 10 år efter lånesurnmans« i Juli månad 1845 skedda, lyftning. (Beviljadt, vid 1844 och 1845 års riksdag) , Hernösands stadsoch Hernö landtförsamling, för fullbordandet af den nya stiftskyrkan i Hernösand, emot årlig inbetalning efter 1850 års slut af 5 procent utaf det ursprungliga lånebeloppet; varande nämnde stadsoeh landtförsamling af Rikets sednast församlade Ständer befriad från utgörandet af ränta för detta lån. (Beviljadt vid 1844 och 1845 års riksdag samt utbetaldt under sistberörde är) „