Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 25

Danielssons enka och barn ; N:o 477) ang:de verkställd omröstning i fråga om eftergift af Landskamereraren, Kammarrättsrådet Lindbergs ersättningsskyldighet i och för Kronofogden Hoflings balance; Wto 478, angtde verkställd omröstning öfver en med grunderna för allmänna Levi lin. sammanhang ägande fråga; N:o 479) angtde anställd omröstning i följd af skiljaktiga beslut öfver en punkt i ullåttna N:is 92 oell 221. Då nu ånyo föredrogs StatsTJtsk. den 27 sisth Mars på bordet lagda utlåt. N:o 4^o, i anledn. af Hr Kjellbergs motion om anslag till upprensning af Angermanna-elfven, blef samma ullål. af R. o. Ad. bifallet. Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den 27 sisth Mars på bordet lagda betänk. Nto 158, i anledn. afHrNordenanckars, F. W., motion, innefattande förslag till reglering af bankens lånerörelse i åtskilliga delar, blef samma betänk, hegardt ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff, August, samt Gr. Taube, Gustaf Johan. I anledn. af Hr Mannerskantz’s i början af detta plenum gjorda anmälan, hemställde Hr Frih. o. Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade besluta, att BancoUtskts betänk. JV:o 153 finge ställas främst på listan till nästa plenum nast efter StatsUlsk:s utlåt. N:o 444) hvilket Ståndet vedan förut beslutat skola komma näst efter det aldrafrämst på listan kommande målet, eller Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 41- Bifölls. Föredrogs ånyo BancoUtskrs den 27 sisth Mars på bordet lagda utlåt. N:o 159, i fråga 0111 belåningen af adier och publika papper. Begärdes ånyo på bordet af Hr Mannerskantz, Cari Axel, och Hr Råfel t, Anton.

Stats-anslag i sådant afseende desto mindre kunde beviljas, som det på antagligheten af Contracts-vilkoren berodde, huruvida den äskade summan måtte anslås; Altså och då Riksens Ständer icke ingått uti något bestämmande af de vilkor, som för ändamålet kunde finnas nödige, anse Riksens Ständer det på Församlingarne ankomma, att ifrågavarande Contract, i enlighet med Riksens Ständers beslut, föreslå, samt i behörig ordning till E. K. M:ts Nådiga pröfning och fastställelse öfverlemna; hvarjemte och enär uti Kongl. Resolutionen om Klosterkyrkans öfverlåtande till Församlingarne, af den 10 December 1817, någon Tornbyggnad å samma Kyrka icke är vorden bestämdt föreskrifven, Riksens Ständer trott sig böra i underdånighet tillstyrka Nådigt bifall till Församlingar - 54* Underdåniga Skrifvelser. res anhållan att, i stället för Torn, en Klockstapel matte få uppföras. Beträffande åter den yrkade utbetalningen af omkring 5000 Rrdr; så, emedan Kyrkan varit och ännu är en Statens tillhörighet, hafva Riksens Ständer väl funnit denna utbetalning icke kunna fordras, på andra vilkor, än som i uppgifven ordning utfästas och godkännas; Men, på det något hinder för verkställigheten icke må uppstå derföre, att medel ej blifvit anslagne, få Riksens Ständer till E. K. M. i underdånighet öfverlemna, att, sedan ett sådant Contract, som ofvan förmäldt är, blifvit upprättadt Och af E. K. M. gilladt, i Nåder anvisa merberörde summa å den tillgång, öfverskotten på Stats-Werkets inkomster kunna medgifva. Riksens Ständer framhärda etc. Uppl. O. godk. hos Ridd. o. Ad. d. 25 Sept. 1823. Preste-Siåndet d27 —•

Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej. H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit, att ja öfverröstat nej. Frih. Boye begärde votering under yrkande, att det af honom yrkade tillägg till detta inom. måtte antagas. Gr. Cronhjelm: Om vi nödvändigt skola hafva en votering om detta 3:dje morn., vågar jag vördsamt hemställa, om icke det påföljande eller sista mom. kan dessförinnan få afgöras, emedan vi eljest, då tiden på aftonen redan är långt framliden, äfventyra, att det 4'de morn., som är vida vigtigare, antingen imåste uppskjutas eller förekomma till afgörande, sedan de flesta af husets ledamöter aflägsnat sig. Frih. Ehrenborgh: Då sannolikt votering nu icke kan undvikas, och jag befarar, att vi äfven öfver nästa moni. hafva att vänta en votering, begärd af samma talare, hvil - Den 2a Juli e. m. 253 ken, efter hvad jag förutser, icke heller lärer släppa den frågan derförutan, tager jag mig friheten hemställa, om icke den enklaste och lämpligaste utvägen vore att sammanslå de begge sista mom:n af nu förevar, punkt till afgörande på en gång, helst jag förmodar, alt hvar och en af husets ledamöter kommer att votera på lika sätt i begge dessa frågor. Hr Lefre'n: I händelse Frih. boye sjelf är af samma tanka med mig, att hans mening skall stadna i minoriteten, täger jag mig friheten hemställa, om han icke vill afstå från den begärda voteringen; men i annat fall hoppas jag, att Hr Frih. åtminstone måtte medgifva, att vi få afgöra begge de återstående raomln genom en votering, ty utan Hr Frih:s medgifvande lärer sådant icke kunna ske. Frih. Cederström: I händelse Frih.

I lrundelse, lrvilket Ölver-Indenclends-Dmkeded lor sin clel i nnderduni^lred dillsd^rker, Dclers l^on^l. ^uj:d skulle duckus unlrelullu lc^MNUdens inllvddnin^ ^1u ^rludsen, i ölverenssdummelse mecl lrvucl lrur olvun lrlilvid loresluoed, oelr cless unluF^nin^ i regulier lorin, kunde, enur icke ensumt sdoru rum lor cle ilruFuvuruncle sumlinnuiue öio unvundl>uiu, utun tor clem ullu ulven edd undul rum ul vunli^ lrojcl ur önskvurd, cle lruclu maekel lrö^u vuninAurne ^u kuksidun inclelus dill l^ru, lrvuriAenom, utom en stor lie - i5 VNNN68 eld okadd »drömme jaä en mindre ^da oed i toi^d deråt minLknin-; i koslnaden tor den d^rliara ArundläFAninAen; 3:o Dnd^t dvad at torslaAet 8^N68, äro tor (Ion inro decorationen slättö omkring 100,000 ii:dr. Om inredningen göres enimi oei, iägendedernas inre prydnad ltlir eU toremäi tor tramtida omsorger, törminskas kostnadsdeiop^et meri 60 ä ^0,000 k:dr D.eo. Denna åtgärd an8er sig doek Ökver-Intendents-Dmdetet icke dora i underdänigdet tillstyrka. Om Dders Kongl.

Det är alldeles nödvändigt att folket känner det financiella system, med tillhjelp hvaraf det skall bilda sina capitaler, och att framkasta ett sådant financielt system för folkets representanter till godkännande, innan folket sjelf känner det i alla dess vinklar och vrår, det vore icke rätt och ej eller försigtigt. Detta hoppas jag, att de personer, som genom sin ställning nu ganska ädelmodigt och på det högsta lofvärdt framträdt för att leda och hjelpa Ståndet tillrätta i denna fråga, måtte besinna och med återtagande af det omogna projectet förekomma. Deras goda afsigter i detta fall är jag långt ifrån att sätta i fråga. Tvertom ber jag att få förklara, att jag gör dem rättvisa för det steg de i detta fall tagit på den ministeriella styrelsens bana; men jag vågar ännu en gång säga, att isådana frågor, som denna, bör man gå varligt till väga och noga undersöka saken. Huru göra Engelsmännen, efter man vill efterapa dem? Huru göra de när de besluta dylika förändringar? Afven de nödgas tumma på sitt representativa myntsystem, hvilket också synes bevisa, att det icke är något non plus ultra system. Men då de vidtaga förändringar deruti, så hafva de likväl den försigtigheten, att de under flera år förut hålla offentliga sammankomster, till hvilka de kalla folk ifrån alla landsändar och låta dem till protocollet besvara framställda frågor. Sålunda erhålla ministrarne tillfälle att öfvertyga sig om landets och synnerligen affärsmannens opinioner i den frågan. Ja de stora affärsmännens opinion är dem högst vigtig att känna, emedan desse möjligen skulle kunna förstöra hela ministrarnes plan. Det är förlåtligt, ifall de se att det finnes confusa begrepp, att de då begagna tillfället till sin fördel, om de nemi. såsom Peel hafva mera makt i kikarn. Om jag nu skulle uppräkna några af våra affärsmän och största capitalister här, som troligen hafva ide' om saken, möjligen bättre än någon af oss, så skulle vi komma att finna, att de alldeles icke hafva afgifvit någon opinion, och likväl talar man ”om det allmänna tänkesättet,” hvarom man ingenting vet, enär man aldrig tillfrågat dessa personer om deras tänkesätt.

E. i85. — i anledning af Kongl, remiss å afledne Kamereraren Ewers systerdöttrars ansökning om befrielse från ådömd ersättning af bevillning, som Ewers icke behörigen beräknat och innehållit å f. d. GeneralTullarrende-Societetens Fullmägtiges löner och arfvodem X. B. 258. Å. 364- XXVII. U. 218. XXVIII. A. n. XXXIV. E. 166. — öfver väckt fråga, angående raserandet af en gammal Kyrkogård vid Landscrona stad, samt dess ordnande till en allmän trädgårdseller promenadplats. X. B. 258. A. 379. XVII. U. 324. XIX. A. 83. — angående de i Arméen qvarstående Officerares tjenslgöringsskyldighet. X. B. 258. A. 379. — i fråga om Stipendiers inrättande för Arméens Officerare, lill bivistande af krig utrikes. X. B. 258. Å. 379. XVII. U. 3a4- XIX. A. 83. XX. E. 169. angående sökt befrielse för Färjemans - 472 Bolaget i Helsingborg från stamphult papper på deras båtpass. X. 13. 2.58. A. 3g6. StatsUtskottets Betänkanden, Memorialer och Utlåtanden rörande Gustaf Hjortsbergs och Enkefru Aspehus, född Hjortsberg, ansökning om förnyelse af 2:ne så kallade Trollhätte Slussverks Lottsedlar. X. B. 258. A. 3gj. .— i anledning af SlottsSnickaren Dumraths ansökning om bestämmande af viss tid, efter hvilken en i hans egendom åt RiksgäldsContoret beviljad inteckning, måtte till kraft och verkan upphöra. X. B. 25g. A. 3g7. XXL U. 121. XXIII.

Lag eller om gammal Lags upp häfvande eller förändring, aflemna de Förslag derom genom Talmänen till Konungen, som inhemta Siats-Rådets och Högsta Domstolens tankar deröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, kalle Riksens Ständer på Rikssalen all antingen emottaga Dess samtycke till deras åstundan eller afhöra Dess skäl alt del vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela Sitt beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande Riksdags öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän Kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksens Ständer vid deras nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon Lagfråga för Riksens Ständer framställa, aske Han Siats-Rådets och Högsta Domstolens yttrande deröfver, samt meddele Riksens Ständer Sin Proposition tillika med berörda yttranden. Riksens Ständer infordre Lag-Utskottets Utlåtande häröfver, beslute sedan och ÖJverlemne Konungen deras svar uppå Rikssalen, om de bifallit Konungens Proposition, ock skriftligen genom Talmännen, om de densamma a/slagit. I alla dylika Lagfrågor skall tre Stånds mening utgöra Riksens och criminalsamt kyrko-Iag, oeh att sådan förut stiftad Lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen utan Riksens Ständers samtycke, och icke Ständerna utan Konungens, någon ny Lag göra eller gammal afskalfa. Under civiloch criminal-lag böra äfven förslås de delar af krigslagar och författningar röratide krigsväsendet, sorn ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten. Kan Konungen icke förr, än Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela Sitt beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande Riksdags öppnande, förslaget ordagrant bifalla och allmän Kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit. Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen. 95 Ständers beslut.

Der står bestämdt, att ”den som till Banken inlemnar bevis, ulfärdadt af Bankens i Hamburg antagna bankierhus, alt vexlar ä högst 67 dagars tid eller annan valuta i H:br b-.co blifvit kostnadsfritt för Banken hos samma hus deponerade och godkände, erhåller motsvarande summa i bancosedlar efter 128 sk. för hvar r:dr H:br b:co.” Här är icke förutsatt den minsta pröfning, huruvida vexeln verkligen är sådan alt man kan påräkna betalning. Man vet, att isynnerhet i andra länder industrien att bedraga är högt drifven. Hvem säger, alt den godkända vexeln (med godkänd förstås här endast hvad vexelstadgan kallar accepterad) skall inlösas pä förfallodagen? Här 140 Den 7 Februari. kunna dragas vexlar från många håll, från en mängd små städer i Tyskland på personer, som äro okända, och då bankierhuset i Hamburg icke kan vägra att lemna bevis öfver en deposition af en accepterad vexel, så skulle det ju kunna bända, att när betalningstiden kom, så gällde den vexeln alldeles ingenting, och bär finnes intet stadgande, som afser denna osäkerhet. Vill man nu säga, att bankierhuset skulle vara ansvarigt för vexeln, så lärer man icke få något sådant hus alt ingå på della villkor, utan någon viss provision derför. Uttrrycket ”annan valuta” är äfven en obestämd term, som man icke vet hvad den betyder. Man ser valuta ofta bekommas och lemnäs i andra varor, men med valuta menas likväl i allmänhet guld och silfver. Ordet valula är således alldeles obestämdt. Värdet skall vara bestämdt i H:br b:co står det, d. v. s. att det väl skall vara bestämdt i H:br b:co, men huruvida det skall vara silfver eller guld finnes icke utsatt.

Solen var i nedgående och spred öfver de mossiga trappstenarna, de utskjutande siraterna och de grinande satyr-hufvudena på väggen, detta klara och kalla sken, som är hösten eget, och som ger en så melankolisk färgton åt allt hvad det belyser; och de långa och fina grässtrån, som stucko upp mellan springorna, böjde sig ljudlöst för den svala, nästan omärkliga vindflägt, som smög sig fram mellan husen, och sopade en liten dammhvirfvel framför sig nedåt den nästan folktomma gatan. Klockan i storkyrkotornet slog 6 ljudet af dess första slag klingade långsamt och klart genom aftonluften. Som barn läste jag en gång en gammal österländsk saga om en trollkarl, som – för att öfvertyga en misstrogen kalif om sanningen af Profetens uppenbarelser och syner – bad den djerfve tviflaren blott doppa sitt hufvud i ett vattenfat, som stod framför honom, och i samma ögonblick kalifen efterkom hans önskan, förvandlade han honom till en helt annan menniska, gaf honom andra intressen, andra känslor och lät honom genomgå ett helt lifs olika och skiftande öden, lät honom lida, kämpa, hoppas, glädjas, åldras och slutligen dö, – men i detsamma var förtrollningen bruten; han stod åter i sitt palats, med håret ännu drypande af det vatten, hvari han ett ögonblick doppat sitt hufvud. Det hade blott fordrats en sekund för denna själens långa utflygt. Denna saga har jag sedan mången gång påmint mig, då jag sjelf fattats af en ögonblicklig yrsel, icke olik den trollkarlen framkallade ur vattnet; då själen liksom rymt bort eller sjunkit tillbaka i en verld, – som jag ej vet om den är minnets eller aningens, om den ligger bakom eller framför mig – der den i ett andedrag röner tusen olika känslor, genomgår tusen vexlande öden och återkommer slutligen, lika plötsligt som den flydde, till det närvarandes verklighet, helt yrvaken och förvirrad af den blixtsnabba farten genom de omätliga rymder den genomgått. – Hvad tusan har du för bekantskaper i detta gamla näste? – sade en bekant röst bakom mig, och en hand lades helt lätt på min axel.

Från Hedervärda Bonde-Ståndet har I»ag-Utskottet fått till sig remilteradt ett af Riksdagsfullmägtigen från Westerbotten Olof Olofsson afgifvet memorial, deruti, med erinran huruledes, enligt nu gällande Concurs-Lag, cessions-, boskillnadsoch urarfva-ansökningar, som göras af Adelsmän, eller efter dem böra upptagas och behandlas, af Hof-Rätterne, Molionairen i afseende härå anfört, att då de Adelsmän, som bo i landsorterne, oftast hade skulder till allmogen, och det för icke skrifkunnige samt från Hufvudstaden aflägse boende, medförde dryg kostnad, att i vederbörande Iiof-Rätt bevaka deras fordringar, berörde undantagslag hade den påföljd, att mången, som egde att fordra mindre summor på 20, 3o å 4o R:dr, mäste, med afseende på de dryga bevakningskostnademe, låta fordringarne förfalla, hvarpå tahika exempel kunde åberopas. Motionairen föreslog derföre, att upptagandet och behandlingen af concursmål, som röra adeliga personer, måtte öfverflyttas till Häradsoch Rådstufvu-Rätterne. Om Hof-Rätt nödvändigt skulle döma öfver denna dass af medborgare, så kunde sådant ändock ske, om bemälde Under-Rätter upptogo ifrågavarande ansökningar och förrättade uppropen, men sedan tilt Hof-Rättens vidare handläggning öfverlemnade handlingarne; och har, i anledning häraf, Riksdagsfullmägtigen Nils Månsson ifrån Malmöhus Län hemställt, om icke Högloft. Ridderskapet och Adeln borde inbjudas att biträda förslaget.

Jag bemödade mig att göra dessa tabeller så fullständiga som möjligt, men då jag summerat hop alla erhållna siffror och jemfört hvad som stod på papperet med dels några efter samma grunder af andra auktoriteter upgjorde beräkningar, dels med åtskilliga kända T) e n 8 Februari f. m. lenuda förhållanden, fann jag, att produkten af mitt räknande blifvit en osanning, så att jag nödgades förklara, vid tabellernas insändande till K, M., att, ehuruväl det var ett åliggande, sam tillhörde mitt embete, att upställa dessa siffror, det vöre bäst, om K. M. icke satte tro till dem. Men jag säger ännu en gång att, för att latta beslut aug-de jernvägslåuet, behöfvas icke dessa sifferupgifter. Vi hafva, mine Hrr, fakta, som kunna lugna de förskräckta och sorn äro 'bättre än siffertabéller, de må göras huru ljusa eller mörka, som de olika åsigterna behaga färglägga dem. Det ena är. att, oaktadt vi riksdag efter riksdag minskat skatterna, hafva <vi dock icke 'hellöff, att för upt aga lidet af de lån, vi gjorde vid förra riksdagen, åtaga oss en enda ny beskattning, utan hafva ändock kunnat anslå en summa, tillräcklig att amortera detta lån, hvars liqvid blifvit för framtiden försäkrad, utan att någon i landet kan klaga, att han för dessa jern vägsbyggnader (åtit en högre debetsedel än förut, och vi hafva vid förra sammanträdet bär på Riddarhuset förenat oss med de andra Stånden om att taga bort en .gammal beskattning, som tyngde jerubandteriugeu. Då förhållandet Inom vårt land är sådant, är sautter)igen ingen upställning af FinansXomitéeu utaf nöden, för att veta om mati bör fortgå med det utländska lånesystemet lör Statens räkning, tilldess man fullbordat de hufvudbanor, som skola förena Rikets begge ändpunkter i söder och vester med hufvudstaden, och längre vill jag f. n. icke utsträcka jernvägsbyggnaderua för Statens räkning. Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag för min del biträder äfven Frill.

Rätteg. B. m. m. 1 8j ende ansvar för den, som kommer drucken i Kyrka eller der Gudstjenst hålles, eller eljest gör der oljud, böra underställas Hof.Rättens pröfning, samt huruvida, jemte de i Lagen för omförmalde förbrytelser utsatte Tjugufem Dalers böter, särskild påföljd bör åläggas fcr Sabbatsbrott då förbrytelser sker å Söndag eller Helgedag, utan ock ibland Hof-Rättens Ledamöter olika tankar härom uppstått, i underdånighet hemställes, om icke, till vinnande af likhet i Domsluten, i Nåder måtte lemnäs till allmän efterrättelse, förklaring öfver Lagens rätta förstånd i dessa ämnen. Föredraganden anmälte, att vid underdånig föredragning af detta ärende i Stats-Rådet den 21 nästlidne Martii, Kongl. Majrt täckts i Nåder velat hafva häröfver inhemtat Högsta Domstolens underdåniga utlåtande. Som den förbrytelse, att komma drucken j Kyrka eller der göra oljud och förargelse, icke finnes ibland de uti 25 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken uppräknade underställningsmål; så fann Högsta Domstolen deraf följa, att Utslag rörande berörde förbrytelse icke elier borde Hof-Rältens pröfning underställas. Hvad åter angick frågan, huruvida särskilde Sabbatsbrotts-böter böra åläggas den, som begår nu ifrågavarande förbrytelse, eller skola innebegripas i det större ansvar af ay Dalers böter Lagen härföre bestämmer; så ehuru 16 Mom. i 43 puncten af Kongl. Förklaringen den 23 Martii 1807, gåfve anledning dertill, att särskilde Sabbatsbrotts-böter icke borde ega rum, hvilken tolkning, såsom inne - 184 Äng. föril, öfv. 5 §. uti 2 5 Cap. Rätteg. B. m. m. fattande en lindrigare mening, jemväl blifvit tillämpad, likväl då nu fråga är om en förklaring af sjelfva Lagen, fann Högste

I sammanhang med hvilken hemställan Herr Biskopen föreslagit, att, i händelse Församlingen funne sig befogad, alt öfver en sålunda ådömd sammanbyggnad anföra klagomål, dessa borde i underdånighet anmälas directe hos Konungen, och icke, såsom nu sker, göras hos Dess Befallningshafvande anhängige; hvarjemte motionairen tillstyrkt, att, sedan sammanbyggnaden blifvit af Kongl. Maj:t i nåder gillad och stadfästad, en Presttjenst må indragas på alla de ställen, der dupplication ej egt rum, samt den derefter disponibla lönen, bestående dels i Tionde, och dels i Boställsafkastning, tillfalla Folkskolan, sedan likväl en del af samma lön blifvit Pastor, i ersättning för ökade Embetsgöromål, tillagd, i öfverensstämmelse med de reglementariska föreskrifter, som borde i hvarje serskildt fall projecteras af Consistorium och underställas Konungens Nådiga pröfning. Detta allt har Utskottet i öfvervägande tagit; och vidkommande den af Biskoppen Herr Doctor Tegnér föreslagna Domsrättigheten, finnér Utskottet, under åberopande af dc skäl, han andragit, sig böra \ flesv. och Oecon. Utsk. Bet:de IV.-o 24. 29 vördsamt tillstyrka, att, vid laga utlyst visitation, Biskop med Assistenter må, efter föregången pröfning och Församlingarnes hörande, ega rättighet att i första instancen besluta om kyrkors sammanbyggnad, under de af motionairen uppgifne vilkor; med utöfning af hvilken rättighet Utskottet likväl trott böra förenas äfven de förbehåll: 1:0 Att till verkställighet af sammanbyggnaden erfordras Församlingarnes bifall, beroende, i händelse af delade meningar: på votering, sålunda att pluraliteten af bägge Socknarnes sammanräknade röstetal bestämmer resultatet. 2:0

Irrv is n in gar på andra enskilte in än, innehål* "lande större eller mindre summor. Ofvan■”nämde utvägar få derföre icke vidtagas af en"skilte vid straff o:h ansvar, som är å falsk, "myntning i Allmänna Lagen utstakadt.’’ Samma förhud är förnyadt uti de Kongl. Kungörelserne af den 24 Mars 1790 och den 2 Augusti 175a, Häraf synes , att detta i långliga tider varit förbudet. Man har blifvit så van , att skylla på föregående Ständers beslut de olyckor och den penninge-nöd , som drabbat landet. Man får se, hvad vid en kommande Riksdag skall sägas om oss , och på hvilkas räkning det onda, som kunnat inträffa , då skall skrifvas. Med mera skäl , än att tillvita förra Riksens Ständer vår iråkade förlägenhet, hade man bordt tillskrifva den , Europas allmänna handels ställ' ning , hvaraf Sverige icke kunnat undgå att äfven få vidkännas sin andel. Förlusten af stora capitaler, en följd af krigen , under hvilkas fortgång det onda oftast döljes genom den ökade debiten , orsakar alltid förlägenhet j och denna skulle nödvändigt för Landtmannen tilltaga genom det öfverflöd på spannemål 5 som i flera är nästan allmänt ägt ruin. Den 3 November e. m, 71 Det har blifvit sagdt, att Assignationer ej äro mynt och således icke hafva inflytande pä detta röreise-capitals värde. Det är sannt, att de icke äro Statens mynt, men de hafva samma verkan , när de vunnit credit. Lika påstående är gjordt och vederlagdt om 3 procent-sedlarnej och jag får fästa uppmärksamheten derpå, att sedan sedel-stockens belopp blifvit bestämdt till 30 Millioner, men redan betydligt öfverstiger detta maximum , genom sednare fattade beslut, förökningen af andra valuter, som intaga myntets plats , skall nödvändigt medföra ett menligt inflytande å denna sedelstocks värde. Af denna anledning anser jag det ej eller vara nyttigt , att tillåta Assignationers utgifvande å mindre summor. Här äro redan utsläppta fem millioner nya sedlar, utan ökning af den redbara fonden f två millioner för

Åtskilliga Ledamöters Reservationer bifogas. Stockholm den 23 April 1834- Reservationer: af Herr Gyllenkrok: ”Då jag icke kan förena mig uti Utskottets Be tänkande, anhåller jag att nu få anföra mina skäl dertill. —- Motionairen 4 Bevillnings-VtshoUels Betänkande N.o 7. anför, att de skattskyldig ej infinna sig vid uppbördsmötet, men väl hafva penningar i beredskap aflagde, då Kronobetjeningen kommer hem till dem, för att utkräfva Kronoutskylderne; att sådant inträffat, kan jag ej bestrida, utan bör tro förhållandet vara som Motionairen uppgifver, men det förefaller mig besynnerligt, att den, som har penningar, ej skulle vilja betala vid uppbördsstämman, som visserligen är mindre besvär och mindre kostnad, än att få emottaga Kronobetjeningen i sådant ändamål; desse Tjenstemäns påhelsning plägar ej vara så efterlängtad, då de komma uti tjensteförrättning, och plägar sällan aflöpa utan någon serskild vedergällning; att de som hafva ondt om penningar ej betala förr än den allra sista termin, är ej underligt, och deras förlägenhet hjelpes ej genom böter eller påhelsning, utan torde således böterne förfalla med afskrifning för alla fattiga; Utskottet säger, att detta skulle befordra mera ordning, detta tror jag ej vinnes, ty den välmående torde ej bry sig om denna plikt för beqvämligheten, och det vore endast den mindr* bemedlade, sora skulle få vidkännas denna extra utskyld, de fattiga förlorade intet, men Kronobetjeningen fick litet mer att göra för ingenting; Utskottet säger, att det är mera säkerhet förden skattskyldige, då han betalar vid uppbördsstämman, emedan han då får Häradsskrifvarens påskrift; det är visserligen så, men det är ej utan exempel, att, af oförstånd eller slarf, denna omnämnde påskrift uteblifvit; om betalning sker enligt restlängd, så bar han ej att befara någon olägenhet; jag kan ej förstå hvad som skall vinnas med denna förändring, då den skattskyldige, som ej kan betala vid andra Uppbördsstämman, ändå skall uppvisa sin debetsedel och derpå få Kronofogdens påskrift att den är uppvist, för att undslippa böter; detta är i samling ett sätt att göra båda besvär utan ändamål, och den skatlskyldige torde det medföra kostnad om uppbördsstället är aflägset; den vackra tanken uti slutmeningen, att de fattiga skulle få hälften af plikten,

Då emellertid sammansatta Utskottet tror den grundsatsen att kommunerna böra sjelfva bekosta sina skolhus vara rigtig, samt beviljandet af undantag från eller lättnad uti en allmän och rigtig grundsats ej annorledes än i nödfall och således så sparsamt sorn möjligt bör ifrågakomna; torde på Rikets Ständers pröfning i hvarje särskildt fall böra ankomma, huruvida något understöd genom lån eller annorledes må böra, i och för sådant ändamål, någon kommun tilläggas; och hemställer Utskottet således att nu ifrågakomne förslag ej må vinna Rikets Ständers bifall. 5:o. Stipendier åt folkskolelärare. I fråga härom anför den af Sven Heurlin åberopade författare, att då en stor del af nu anställde folkskolelärare, utgångna ur de först danade bildningsanstalterna, Santmans. Siatssamt Allm. liesv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o A6. 9 anstalterna, sakna tillräckliga kunskaper för att kunna rätt fullgöra sitt kall, inen många af elem, som djupt känna sin brist, säkerligen vore hågade att söka afhjelpa densamma genom inhemtande af ett högre kunskapsmått, derest tillfälle ät dem dertill öppnades, syntes för folkundervisningen vara vigtigt, ja nödvändigt, att sådana tillfällen dem bereddes. Sädant kunde dock svårligen ske, med mindre seminarierna tillförbundos att, under någon tid på året, emottaga sådane lärare, hvilka tillika borde uppmuntras genom stipendier, som ersatte dem åtminstone en del af de reseoch underhållskostnader, de uti nyssnämnda afsigt måste vidkännas: hvarföre författaren föreslog att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett reservationsanslag af 10,000 R:dr ärligen i tre år, för utdelande af stipendier åt sådane nu vid rikets folkskolor anställde examinerade lärare, som ville vid något seminarium eller annan lämplig läroanstalt föröka sitt kunskapsmått, särdeles med afseende å naturkunnighet och sådana praktiska läroämnen, som trädgårdsskötsel, bokföring, egouppmätning och dylikt.

Remitterades till Bevillnings-Utskottet en af Doktor Sandberg den 15 dennes väckt motion, om förhöjning af bränvinstillverknirigsafgiften från 60 till 75 öre per kanna, samt om en motsvarande förhöjning i tullen för införsel från utlandet af bränvin och andra dermed likartade spritdrycker, tillika med ett af Doktor Säve i anledning deraf denna dag afgifvet yttrande. S. D. Remitterades lill Stats-Utskottet en af Doktor Sandberg i Ståndet den 15 dennes väckt motion, att ltikcts Ilöglofl. Ständer under nuvarande missgynnande konjunkturer vid denna riksdag icke må besluta upptagande af nya lån på utrikes ort. Från Vdllofl. Borgare-Ståndet. S. D. Till Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottet remitterades Herr Sundvallsons den 15 dennes bordlagda motion, -U 151, angående revision af Kongl. Förordningen om landsting. S. D. Föredrogs ånyo och lades til! handlingarna utdrag af Ilöglod. Ridderskapet och Adelns protokoll den 11 dennes, innefattande, bland annat, kommunikation af särskilda hos bemälda Riks-Stånd väckta, till Stats-Utskottet remitterade motioner, JVs 13. af Herr Liljenstolpe, Axel Fredrik, om beviljande af 10,000 R:dr årligen till stora barnhuset i Stockholm i och för inlösen af 100 barn efter 72 Prot.-Utdrag den 18 November 1865. högst 100 R:dr för hvarje, och JM 47, af Herr Du Kietz, Fredrik Gustaf, om åstadkommande genom Statens försorg af tjäraoch kolbränning å Gotska Sandön. Från Hederv. B onde-Ståndet. S. D.

Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid en fråga, som väl redan i hela dess vidd blifvit vackt och omtvistad, men särdeles i ett afseende bör öfvervägas, om ej det hela, hvarpå den syftar, Rån ernås. Med grundade skäl och de ädlaste afsigter har skadligheten för Jordbruket och Näringarne af den nu gällande Nederlagsfrihet af utländska varor i åtskilliga Rikets Städer blifvit framställd, oaktadt den i vissa delar kan gifva en handelsvinst åt Riket. Derutöfver har jag ej något att anföra, men anser för den möjliga händelsen af den sainmas fortfarande, en omständighet, beträffande upplag af utländskt Jern, böra närmare bestämmas eller förklaras. Uti sitt till Kongl. Maj:t afgifna under; dåniga utlåtande, rörande inrättandet af ett ÖstersjöCompagnie i Götheborg, har Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegium bland annat hemställt följande: ”Ehuru Kongl. Förordningen angående ”nederlag af den 5:te Maj 1813 icke för5, bjuder utländskt Jerns uppläggande i Götheborg och Carlshamn; synes likväl sam”ma Författning, med hvars ordalydelse i *51 $. är enligt, att så hädanefter som hittills utrikes varor af alla slag måga till tiämde Städer få införas och der upplag - Den 5 Maj. e. m. 135 ”gas , dermed tydligen åsyfta varor af hel ”annan beskaffenhet-än jern , hvilket hittills aldrig inkommit.

Utskottet har tagit dessa anmärkningar i öfvervägande och får, efter noggrann 748 Besv. och Ekon. TJt&k. Betänkanden. pröfning af deras beskaffenhet, vördsamt anföra, att i Utskottets tanka skola de fleste öfverklagade olägenheterna i afseende på lumpsamlingen förekomrnas, genom Utskottets föreslagne åtgärd, det sjelfva skyldigheten att samla lumpor upphäfves; beträffande dernäst frågan om lumpsamlares antagande och rättigheten för dem, att i sådan egenskap kringresa, si, och då alldeles stridiga motioner och interresen i detta afseende blifvit framställde, yrkande nemligen å ena sidan, att pappersbruksegare malte berättigas, att, utan någon inskränkning i afseende på Län, tid eller personer, antaga lumpsamlare, och å den andra, att lumpsamlingen skulle i hvarje socken eller pastorat i den mån inskränkas, att det uppdroges åt en enda person, att derom besörja, så lemnar detta förhållande en ökad styrka och ett nytt stöd för Utskottets öfvertygelse, om lämpligheten och billigheten af den medelväg. Utskottet föreslagit, att nemi. pappersbruksegare väl skulle bibehållas vid rättigheten, att antaga lumpsamlare, som äfven finge kringresa, men med iakttagande af sådana villkor, att deras besök icke må falla allmänheten till besvär. Utskottet, som derjemte trott sig böra erinra om betänkligheten deraf, att nti en ekonomisk fråga, derunder enskildas mangfalldiga och obestämbara interessen äro beroende, från ett absolut Sesv. ech jLkon. Utsk. Bctänhanden. Svang genast tillstyrka en oinskränkt frihet, hvilka motsatta förhållanden, enligt Utskottets erfarenhet, böra beredas och förmedlas genom en lämpelig, fortgående, icke plötslig öfvergång af det eea till det öndra, om olägenheter skola förekomma®, finner sig, af hvad anmärkt blifvit, icke föranledt att förändra dess i Betänkandet framställda mening.

Den store skalden med verldsryktet vände sig till henne som till en andlig jemlike för att inhemta hennes råd. Hon kände, att hon växte under detta förtroende, och allt annat trädde i bakgrunden, föreföll smått i jemförelse med det stora: att hon var Heinrich Heines medarbetarinna. Öfver hennes egna literära små försök uttalade han sig alltid med den öfverlägsne domarens mildhet. Den personliga sympatien kom honom att se dem i ett vänligare ljus än andra liknande bagateller, som han läste. Han smekte öfver dem med lätt hand, och fullbordade meningen genom en lofsång öfver hennes personliga företräden. Men öfvergången var alltid så lekande gratiös — och Margot var kvinna: hon kunde icke känna sig sårad öfver, att han satte hennes kvinliga behag i främsta rummet. »Ditt lilla manuskript läser jag om och om igen med stort nöje», skref han en gång. » Jag skall muntligen uttala mig vidare derom. Kom således i morgon, om det är dig möjligt. Jag törstar efter att återse dig och tänker oupphörligt på dig, min älskliga Mouche». Och en annan gång: »Kära hjerta. Mitt tillstånd är dåligt och jag är i hög grad nedslagen. Mitt högra ögonlock har tagit exempel efter det andra och slutit sig helt; det är mig knappast möjligt att skrifva. Men jag älskar dig lika högt som någonsin, och tänker ständigt på dig, mitt hjerteblad. Novellen har alldeles icke tråkat ut mig, tvärt om, den lofvar godt för framtiden. Du är alldeles inte så dum, som du ser ut; men förtjusande är du öfver all beskrifning och deri har jag min glädje. Skall jag återse dig i morgon? Jag vet det ännu icke; håller mitt lidande tillstånd i sig, så får du kontraorder. Jag känner mig beherskad af en förskräckligt gråtmild stämning. Mitt hjerta gapar i kramp. Jag borde vara död eller också en stark karl, som inga läkemedel behöfde. Elände, ditt namn är H. Heine.» Hans nervsystem var som en känslig barometer. Under de ljusa, klara sommardagarne hade det allmänna helsotillståndet varit jemförelsevis godt.

Domstol i Laglig ordning må varda, i närvaro af behörige Kronooch Consistorii Ombud, undersökt och profvadt, huruvida Kongl. Majit och Kronan eller Kyrkan har jordegande rätt, och att, såsom följd häraf, jemväl förklaras måtte, att de uti administrativ väg redan vidtagne beslut icke äro af den beskaffenhet, att de kunna vara hinderlige för eganderätts-frågans upptagande och afgörande i tvisteväg. Slutligen böra Utskotten tillkännagifva, ätt, då de af Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus Län Per Jönsson och f, d. Talmannen Lars Olsson, under discussionen i det Hedervärda Ståndet, afgifna yttranden blifvit framställde i så obestämda uttryck, att Utskotten sakna all ledning för bedömandet Stats-,Lag-s./Hlm»Besv.ö Oec.-Utsk.Bet N:ö56.3*5 af deras föremål, hafva Utskotten icke kunnat något Utlåtande deröfver afgifva. Åtskilliga Ledamöters Reservationer i ämnet bifogas. Stockholm den u,i Julii 182g. 36 Bil.t>St,Lag.s.Allm,Besr,n.Oec,-Uisk.Bet.N.^G, Reservationer: fÅf Herr Professoren Bexell. Under förklarande deraf, att jag, af förevarande frågas utgång, sjelf hvarken eger den ringaste nytta eller skada, samt att jag lika varmt interesserar mig för Hallandska Kyrkohem. mans åboernes, som för Kyrkornas rätt, går jag att emot Höglofl. Utskottens Betänkande mig reservera. Såsom grund för min Reservation får jag åberopa de åsigter af ämnet, hvilka innefattas i det förslag till Betänkande, som Utskottens sammansatta Beredning till Utskottens Plenum ingifvit, och hvilket förslag härvid bifogas. Jag får ytterligare anföra? Frågan är af eganderätts natur. För mig ligger hon således inom eganderättens fridlysta område. Konungen har redan råttsenligt afgjort henne. Nittionde Paragrafen af Regeringsformen framtställer sig oundanrödjelig i vägen för Rikets Höglofl.

Vidare torde jag här få tillägga, att enligt gällande författningar är bestämdt, att soldat, som från början erhållit lägre pensionsbelopp, t. ex. 15 eller 24 rdr, uppflyttas efter viss ernådd ålder till närmast högre pension, samt att landtvärnskarlen, derest han redan från början erhållit blott det lägsta understödet, hvilket väl hade varit det minsta man från rättvisans synpunkt kunnat fordra, nu skulle, enär de yngsta landtvärnsmännen äro 72 eller 73 år gamla, och de flesta sålunda ändå äldre, derest nemi. samma grunder vid hans pensionering följdes som vid soldatens af stående arméen, i de aldra flesta fall i alla händelser erhålla 48 rdr i pension. Redan detta förhållande torde vara tillräckligt att förtaga den af Hr Nordenfelt befarade afunden hos soldaten, derest landtvärnskarl skulle tillerkännas pension, och får jag derjemte mot Hr Nordenfelts inkast, att det skulle vara orättvist, om landtvärnskarlen för endast knappa 2 års tjenstgöring erhölle kanske högre pension än en soldat, som oförvitligt tjenat i 20 till 30 år, anmärka, att för - Ben 19 November. 105 fattningarna icke bestämma någon viss tjenstetid för soldatens pensionering, derest han under tjenstgöring ådragit sig skada eller sjuklighet; kortare eller längre tjenstetid inverka härtill intet. Hr Nordenfelt har vidare anfört att iandtvärnet icke skulle hafva verksamt deltagit i kriget, utan att det skulle hafva användts till mera underordnade göromål. Jag delar visserligen i någon mån denna åsigt, men af ansökningar och dervid fogade intyg, som inkommit till komitén för understödjande af 1808 års landtvärnsmän, framgår tydligen, att Iandtvärnet mera, än man kanske hittills i allmänhet trott, deltagit i strider, särdeles i skärgårdsträffningar, samt att af de ännu qvarlefvande landtvärnsmännen icke få bevisligen under och genom kriget ådragit sig sjuklighet och skada. För öfrigt får jag bemöta Hr Nordenfelts anmärkning att, derest man nu beviljade landtvärnskarl pension, skulle det för framtiden blifva ett farligt prejudikat, att beväring eller skarpskytt, i händelse af krig, skulle genast göra anspråk på pension.

Eks anförande om utvidgande af Wadstena Hospital. 5:0 Ett Anförande af Prosten Lector Froberg , rörande den igenom 27 §. af 1815 års RiksdagsBeslut tillförordnade Committé till reglering af Statens Embeten och Tjenster, Till Banco Utskottet. 1:0 Ett Memorial af RiksdagsFullmägtige från Calmar Stift, Prostarne von Sydow och Fornander , angående Lånebiträde till uppbyggande af ett nytt Gymnasiioqh ScholeHus i Calmar. 2:0 Ett anförande af Lectorn Doctor Knös, 486 ProtokollsUtdrag d, 5 Jan. 18ig. rörande ett dylikt Eånebiträde för uppbyggande af ett nytt GyrnnasiiHus uti Skara. 3?o Tector Arenanders Memorial om präglande af en Medalj, till åminnelse af den år 1817 firade Jubelfest, 4:0 Ett Memorial af Prosten Rabe, rörande BancoTån för Uddevalla Stad. Till BevillningsUtskottet : Prosten Ohrwalls Memorial , om förökad lösen till HäradsSkrifvarne för DebetsSedlar. Till Tag-Utskottet. I:o Ett Memorial af Prosten Aspelin , an* gående bestämdt stadgande, huruvida förrymd Maka, som sedermera återkommer} må vara be. rättigad att i nytt giftermål ingå. 2:0 Prosten Kolmod,ns Memorial, om TeStamentlnnehafvares förpligtande att inom viss bestämd tid communicera det erhållna Testamentet med den aflidnes Eagliga Arfvingar ? jemte Professor Kölmarks i sammanhang dermed gjorda anmälan angående TestamentaReciproca. Till Tågsamt Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskotten Ett Memorial af Prosten Kolmodin, om förekommande af en allt för vida sträckt Hem* mans-klyfning. Till Allmänna Besvärsoch Ekonomiutskottet : i:o Prostarne Billdals och Fröbergs muntliga anförande i anledning af de förut inom Ståndet väckta frågor angående Hospitaler och Lazareiter, 2:0 Prosten Öhrwalls motion om rätta stal* ProtokollsUtdrag d. 5 Jan. ig 18.

De må fly undan ... de må fördölja sig ... de må vara uslingar som jag eller härars ledare, de förnimma ändock hans blick ... En hjälte ... hvad är en hjälte? Det är ståndaktighet intill det sista, ståndaktighet mot vedersakare, mot vänner. Men du där ofvan, du är både din och människors hämnare, och när din misskunds timglas är utrunnet, höjer du i allmakt ditt finger, och hjälten lutar sitt hufvud mot mullen ... och ligger försonad ... Tolle Årasson böjde den närmsta skanskorgens vidjor åt sidan och han hörde den norska konstapeln tala med soldaterna. – Gossar, det båtar till intet att längre spilla manskap och artilleri på detta skansverk, men efter det gamla fältstycket är för bräckligt att släpas härifrån, har kommendanten befallt mig att fyra af, innan vi gå. Alltid kan väl ändå det skottet vålla de svenske någon skada, så framt pjesen inte springer i bitar. Medan han talade, lade han försiktigt luntan på fältstycket och, följd af sina män, återvände han sedan mot fästningen med snabba steg – och sjungande. Tolle Årasson följde med ögat luntans gulaktiga flamma, som ringlade sig allt närmare mot fänghålet. Han stötte undan risknippen och jordsäckar för att bryta sig fram och rycka bort luntan, och han talade högt som till natten. – Jag ville döda den mannen ... och nu vill jag frälsa honom, bara därför att jag nyss har sett honom och hört honom tala! Så gör han oss då alla med en blick till sina tjänare! Mitt vett slocknar och jag kan inte längre tänka. Han högg i sär vidjorna med knuten hand, men pålverket stängde honom ute, och hela tiden såg han lågan vid fänghålet. Ibland tynade hon bort och var nära att blåsas ut, men slog sedan åter i höjden, klar och stor. Det var ett tecken, menade Tolle Årasson, att människorna ej mer den natten skulle pröfva att handla, och han steg ned i klyftorna, som stupade mot dalen och de svarta skorstenspiporna i det afbrända Fredrikshall. Ännu på afstånd såg han lågan.

De tyngre däremot föras ned i ett expeditionsrum i källarvåningen, hvarifrån paketer ett par gånger IDUN 350 dagligen sändas till de respektive kundernas hem. Expeditionen för returvaror — artiklar, hvilka efter att hafva varit bortsända till påseende återskickats till affären — och expeditionen till landsorten äro likaledes förlagda till souterrängen. Till kassan gränsar af delningen för klädningstyger, ett af de många nya områden, som affä- ren i höst införlifvat med sig. Där bjudes på allt, som till en välsorterad klädningsaffär hör, från kraftiga och varma ylletyger för hemoch promenadtoaletter till sällskapsoch baldräkternas luftiga väfnader i siden, tyll och muslin. I fråga om prisen samt tygernas mångfald, deras färgsammansättningar, mönster och olika kvalitéer hänvisa vi, liksom hvad varorna inom de öfriga afdelningarna beträffar, till firmans i dagarna utkommande, rikt illustrerade priskurant och till de maskinfabricerade, prydliga profkollektioner, som vid minsta vink från kundkretsen likt en svärm brokiga fjärilar gratis utsändas åt alla väderstreck och till alla landsändar. Nästa departement, likaledes nytt, kallas afdelningen för barnoch damlconfaktion. Det material, som i förra sektionen väckte vår beundran, finna vi här förarbetadt till färdiga kostymer. I glasskåp och på skyltdockor hänga utländska modellklädningar efter senaste modet, matinéer, bluslif och underkjolar, nationaldräkter m. m. m. m., och i montrerna briljera gnistrande lifgarnityr, smakfulla halsrosetter och andra den moderna damtoalettens otaliga små tillbehör. Skoldräkter och gymnastikdräkter, » tailor made-kostymer », engelska capes o. d. tillverkas på beställning å firmans egen klädningsatelier fyra trappor upp. Till de båda afdelningarna höra ett s. k. mörkrum, hvari tygerna förevisas vid ljus, och ett prof rum — båda spegel prydda — hvari måttagning och profningar verkställas.

Jag tror således att det i fråga vide tillägget, som framkallats af omsorg och försigtighet, icke är behöfligt, men önskar B. o. Ad. att det skall insättas, så har jag ingenting deremot. En talare har yttrat att förslaget borde afslås, emedan våra speciel' hafva så god kurs i utlandet. Detta yttrande förefaller mig ganska besynnerligt. Man skall väl icke tro att någon utför speciel' till utlandet för annat ändamål än att antingen betala en skuld, eller en vara, eller hvad han förtär. Kan han få göra det med Svenska specier och med profit, finner jag icke att deri ligger något ofördelaktigt; i annat fall skall lian skaffa sig ett kreditiv eller en vexel, oell det kostar mycket mer. Sål. antingen hans liqvider i utlandet ske med vexel eller specier, så inverkar det icke på vår realisation; men då dessa liqvid er en gång skola ske, så är väl bäst att göra dem på ett sätt, som för den liqviderande medför den största vinst. Skulle åter förbit vara, hvilket jag icke har mig bekant, att man preglar våra specier till högre värde än hvarföre de ges ut, så är skäl att åstadkomma rättelse i sådant fall, och man borde då väntat att Hrr Bankofullmäktige derå fästat upmärksamhet. Inom Utskit har derom icke varit fråga. Jag anhåller af dessa skiil att It. o. Ad. ville bifalla den föreslagna reda k tionsföränd ringen. Hr Printzensköld: Jag nödgas att på det högsta prote stera mot riktigheten af den slutsats, som Gr. Liljencrants dragit af mitt anförande, angående Bankens rättighet att utlemna speeiemynt mot sedlar. Jag erkänner att jag begagnat ordet valfrihet i detta fall, men jag hoppas att man lätt inser, det min mening icke kunde vara någon annan, än att Banken skulle ega rätt säga till den person, som kommer och vill vexla sig till silfver: det finnes icke tillgång på denna myntsort, utan på den här; den lemna vi nu 250 Den 1 Februari. tili vexling och kunna icke göra annorlunda.

Auction eller förseglade anbuds ingifvande, och dessutom andre personer erbjudit sig att till lindrigare pris leverera enahanda virke, likväl, med kännedom af förhållandet och tillgångarna, understödt antagandet af ett både enskildt och högre anbud, hvilket ock, enligt i officiel väg bekomna underrättelser, i följden ledt dertill att leveransen kunnat på annor man öfverlåta contractet i vissa delar, med sig sjelf betingad vinst af 18 procent å betalnings summan. 2:0 Mot Herr StatsSecreteraren för 168 Conskitutions-Utskottets Betänhanden. Kammar-Ärenden, Friherre Ehrenborg, att sedan under sista Riksdag, dels Riksens Ständer, dels Fullmägtige för Bonde-Ståndet från Konga och Upvidinge Härad af Kronobergs

Ifrån denna åsigt har Utskottet således utgått vid uppgörande af det föreslagna tillägg vid förenämnde Moment; men då Utskottet derjemte finner sig böra lemna rättvisa åt anmärkningarne, tillstyrker Utskottet att berörde föreslagne tillägg må i stället undfå sådan lydelse; ”och utfärde Dom sist inom 3:ne månader efter det tredje uppropet skett. Fördröjer Katten härmed utan lagliga skäl och orsaker, svare dertill sam för annat tjenstefel; fylle ock all den skada, som genom uppehållet bevisligen uppkommit’'.., Herr Den 7 Jidb \ Herr voll Schants har viii ock anmärkt,- att nyssberötde stadgande skulle pä flera af ho* rom anförda förmenta skäl vara olämpligt till de Cloncours-rnål, som af Höf-Rätlen såsom första Domstol behandlas j men dä deh §. i Cöncoursstadgan, hvarvid tillagget är vcJrdet föreslaget, blott har afseende å de Goncöiifs-1 vikter sorn vid Bådstufvu-Rätterna blifva anhängiga , heldst särskildt uti 13 §. af berörde stadga egentligen Utstakas huru med sådana mål, då de hos Hofrätten förekomma, skall i fråga Om SkyhdSambeten vid deras afgörande förfäras, anser Utskotret något annat besvarande af besagde anmärkning öfverflödig. Detta oaktadt och då af Herr Nordenstolpe , Herr 'Borgmästaren Kjellander och Riksdags-Fullmägtigen Aberg påminnelse skett j att hvad om tiden för Stads Domstol j inom hvilken Concours-mål böra afdömäs, Samt om ansvaret vid underlåtenhet deraf, är Vordet föreslaget, äfvert böt sträckas till Hof-Räfte’ii,' har Utskottet funnit för sig något hinder ické uppstå att jemväl till pröfning företaga denna på-* minnelse, enär den till Utskottet remitterade a£ Riksdags-Fullmägtigen Anders Joachimsson Väckta motion, sorn föranledt till Betänkandet,- kant anses dertill lemna anledning.

Sant är, att den ovanskligaste ärestod reses i det hugfästa minnet af en skön lifsgärning, utan alla yttre tecken till eftermäle, men då det för den frejdade mannens räkning icke inskränkts till denna ideela berömmelse, vore det väl rättvist, att så icke heller skedde i fråga om den frejdade kvinnan. Idén om en stod af någon högt förtjänt kvinna har vaknat på flere håll under senare tid, då, såsom det påpekats, statyer af män upprests i ganska rask följd, men intet förslag i bestämd riktning har ännu sett dagen. Å andra sidan har frågan hos många väckt förvåning och tillbakavisats. » En staty L. S. af en kvinna! D e t går väl knappt a n! D e t finns ju ingen sådan förut! » Ofvanstående vackra dikt till den rumäniska Just det, j a! D e t förefaller så ovanligt, drottningen-diktarinnan på hennes silfverbröllopsosannolikt och otillbörligt nymodigt — som dag, hvilken Idun välvilligt satts i tillfälle att publicera, bar i dessa dagar af rumäniske geneallting annat, med hvilket en början måste ralkonsuln i Stockholm Fredric Möller afsändts göras för att bryta fördomarnes i s! Någon till silfverbruden som en hyllning från det henne gång måste j u vara den första! kära nordiska landet. En stor portfölj med pärSkulle det ligga något befängdt eller onamar af röd maroquin, rikt konstförgylda och med monogram och i lädermosaik, omsluter turligt däri, att en kvinnostod restes! I utlandet dikten, som är textad på pergament i götisk stil. hör dylikt ej till sällsyntheterna. Österrike I den omgifvande ramen ingå vyer af Stockholms har sin Maria Theresia, Ryssland sin Kathaslott, Ulriksdals slott samt ett svenskt elflandskap, omslutna af rosor, myrten, vattenliljor och ljung, rina, Frankrike sin Jungfru af Orleans, Engallt utfördt i guld, silfver och färger på pergament.

Danielsson detta maximipris, forsel-lön inberäknad, kunna bestämmas lill 2 R:dr 3a sk. för bafra, 5 R:dr 16 sk. för korn och 8 R:dr allt Banco för råg, hvarmed indelningshafvare, enär detta pris efter silfvervärde betydligt öfverstiger det, som uti Indelnings-Reglementet finnes utsatt, borde blifva skäligen belåtne.

Denna utväg drabbar äfven öfverflödet, och består deri, att vid Mantalsskrifningarne hvaije person öfver isår, som ej nyttjar Caffe eller Vin, sådant sig afsäger; den Man eller Qvitt* Dm 19 April. e. m. 557 na — som ej gjort denna afsägelsen, kan med största skäl åläggas beskattning särskildt för Caffe och särskildt för Vin. Jag dristar icke föreslå till hvad belopp denna skatt boude uti sättas; men, då både Caffe och Vm måste utifrån införskrifvas, synes bil ligt vis hvardea Artikeln kunna komma dess förbrukare till last med kanske lika afgift, som nu utgår under namn af Capitation Denna skatt bör lika träffa hvarje person och hvarje kön; emedan bejhofvet deraf, till stor del, beror af inbillning eller vana Jag medgifver, att af vanan kan blifva ett behof, och att skada kan uppkomma vid upphörandet af njutningen; men i sådant fall bör den njutande på något sätt godtgöra Statens lidande genom Importen, då Staten icke genom förbud lägger band på hans smak. Men — äfven denna Taxering torde böra underkastas den contrell, som 3 §. 4 Artikeln af nuvarande BevillningsStadga utstakar, och ansvaret för origtig uppgift ansenligen höjas. Sjette Artikeln 3 §. Momentet lemnar vissa personer rättighet till afkortning, när de hafva fyra minderåriga barn. Må mig tillåtas fråga, om den vackra afsigten med detta förordnande vinnes, enär de af omsorgen lör sina små barn ofta. betryckte föräldrarne ej njuta mera lindring än 10 skilling. Jag tror det icke; och jag önskar att afkortning i detta fall må utsättas till större belopp. Att väl uppfostra Barn till Samhällets tjenst, bör alltid anses med aktning. 55 8 Den 19 April, e, m. Mig torde tillåtas ytterligare anmärka, att Bevilinmgs - Stadgan ålägger ansvar för uteblifvande Ledamot uti B redningen, men icke för Taxeringsman eller Eleclor. Icke heller säges det uttryckligen på hvad sätt Städernas Taxerings-Comitéskall blifva fulltalig, om valde medlemmar uteblifva.

Rikenas tulltaxor antagna qvantitet för dylika varors förtullning; den torde ock närmare öfverensstämma med de vanliga behof, hvilkas tillfredsställande är afsedt; ty om, å ena sidan, 30 alnar kläde endast undantagsvis kunna antagas vara på en gång erforderliga i ett hushåll, är det deremot alltför sannolikt, att ett lika alntal bomullslärft i mänga fall vida understege behofvet. Lika ändamålsenlig, som denna förändring, anser Utskottet också det af Herr Ekelund anmärkta utbytet af ordet »resor» till färd, då meningen alls icke varit att försvåra gränstrafiken, utan fasthellre att åt hvar och en i gränsorterna bosatt person, utan afseende å hans sätt att färdas, medgifva rätt alt medföra de förnödenheter han för sig och sitt hushåll förskalfat sig. Der denna gränstrafik skulle brukas i handelsafseenden eller utöfver författningens mening, der lära de offentliga myndigheterna icke underlåta att iakttaga det allmännas rätt. Utskottet, som sålunda funnit de emot förslaget gjorda anmärkningar icke förtjena afseende, får deremot, instämmande i de skäl Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse och Kommitténs betänkande innehålla, vördsamt tillstyrka, att Rikets Ständer måtte äfven för sin del i sin helhet antaga omförmälda förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handelsoch sjöfarts-förhållanden. Stockholm den 9 Mars 1857- Reserva - Bevillnings-Utskottets Betänkande JYi 6. 17 Reservation: Af Herr W. M. Ekelund. »Emot Utskottets beslut att godkänna § 6, sådan den blifvit föreslagen, får jag mig reservera.

Utlkottet, forn icke mifskänner den fördel en Nation bör hafva deraf, att defs Regeringsfätt fåledes efter hand utbildas, i fynnerhet då med detfamma det vinner förmågan att tillväga bringa den National-anda, forn utgör EngeKka Syfiemets hufvud företräde, kan likväl å andra lidan ej annat än medgifva, att det är i fynnerhet Regerings-fättets verkningar forn hufvudfakeligen bidraga till en fådan National andas daning; att der de förra ej kunnat tillräckligen pröfvas och den lenare ej hunnits tillfkapas, är det efter varande omftändigheter man malte beräkna, ej blott de utvägar forn man (kulle vilja, men äfven dem lorn man fer lig kunna vidtaga. Då man i fynnerhet tyckts yrka en Reprefencations-förändring, för att aflägsna de Stånds.tvilier och förekomma den föndrmg och det mifsförftånd, forn hitintills få ofta hotat med Samhällets upplösning, torde det lika litet kunna anfes för confequent forn enligt med ändamålet, att utaf de fyra Stånden, ehuru med en eller annan tillfats, for. mera erne Stånd, hvilka åtminftone Ikulle hafva anfeendö af (om ockfå de ej i verkligheten gjorde det} att upplifva och bibehålla den Hull - nåd emellan de privilegierade och oprivilegie» rade, forn man velat mildra eller åtminftone till fina påföljder utplåna. Vöre det icke att fåledes nogare utmärka punkterne till anfall och förfvar , och vore det icke att hos de ena con. centrera behofvet af det fenare, hos de andra möjligheten till det förra? I en tid, då hvarje hvälfning medför nya pällåenden, då ett jämnande af förmåner är ett lika allmänt forn ofta mifstagit yrkande hos mängden, (kulle väl en fålunda befiämd fördelning af den Lagfiiftande magten kunna blifva varaktig, lkulle den Hutas a morlunda än med oordning och anarchie3 eller Defpotifm?

Bättre hade varit att blott till en redaction sammandraga alla gällande lagar, afskilja derifrån alla de stadganden , som kunde finnas föråldrade och olämplige och ifylla hvad som kunde brista. — Det förhöll sig med samhällskroppen, som med menniskokroppen. En hastig förändring i den senares lefnadsordning vållar vantrefnad och illamående , och af rubbning eller afbrott L samhällskroppens åldriga bruk och vanor uppkommer nödvändigt vantrefnad och oordning, lån hastig och total lagförändring vore i synnerhet äfventyrlig för allmogen samt för äldre Domare och Embetsman , hvilkas nu egande lagkunskap blefve på en gång tillintetgjord , hvaraf ej annat än oreda kunde förväntas. — Då för öfrigt Criminal-Lagen ej ännu hunnit utarbetas , borde man ej så mycket skynda med Civil-Lagen , hvilken i så många fall sammanhänger med den förra. Man visste dessutom , att Högste Domstolen ännu ej fullbordat sin granskning af förslaget till Civil-Lagen , men att denna gransk» ja LagUtslottett Beiänkandt N:o 74. ring likväl, enligt grundlagen, mäste föregå Kongl. Maj:ts pröfning i Stats-Rädet. Alt på förhand begära vissa grundsaitser eller vissa delars antagande vore alt begära det omöjliga , helst Högsie Domstolen, hvars tid är af Dornare-göromål fullt upptagen , ej kan under Riksdagen medhinna omförmälde granskning ; och som Kongl. Majit i alla fall redan förklarat, att Kongl, Majit ej ansåge lämpligt antaga förslaget , innan äfven andre sakkunnige mäns granskning föregått; så borde det med andra ärenden redan nog syssel. satta Lag*Utskottet ej betungas med pröfning af ett förslag, som , om det än kunde blifva färdigt att föreläggas Rikets Ständer, lik*» väl icke af Konungen antoges.

A§t den ä Länen förfallne ränta ickebliswit ordentcligen infordrad och erlagd för nästledit är, dä enligt den förtekning, som älföljt Fullmägtiges relation och är daterad den or sistledne April, räntan ä gansta mänga län till belydeliga Summor, hwilka redan är 1806, blifwit bewiljade, berörde dag befanns wara obetald. Den pä en del förfallne ärs-ränta, som den 21 sistledne April icke war liqviderad har innan korrr tid derpä blifwit infordrad, sa att för närwarande föga deraf Lrerstär ä nägot Län, som icke beror pä laga utsökning; hwilket af Boksiurs. Contoirers bilagde förtekning närmare uplyses. 7:0 Att Stads-Maklaren Oaill^Z Län med Kammererare» VouAt8 Caution icke blifwit upsagdt förr än den 16 Februarii innewarande är, änskönt Rätlegäng redan förledit är upstält angäende Öf« werste Lieumanren kockg till Kammererare» Oller. Den i8 November. ' mark utgiftte och af denna endosierade samt såsom Hypotheqve för nämnde län lämnade Skuldebref: Ccntoiret har ingen ting äfwentyrm derigenom att länet icke förr blifwir upsagdl, och kostnaden, som i och för Rättegången kunnat komma i fräga, bör siuteligen ersättas af Läntagare eller Cauiisnist, sä att någon förlust icke dymedelst Contoirek rån tillskyndas.

Den 2 Oktober. desamma icke rörde något R. o. Ad. föredraget ärende, elier någon allmän fråga, utan endast åsyftade en förändring af den ordning, hvaruti de å bordet hvilande målen skulle å listan till nästa plenum upföras, för att inför R. o. Ad. föredragas, hvartill komme, att ändamålet med ett dylikt förslags väckande skulle helt och hållet tillintetgöras genom en bordläggning deraf, ansåge H. Exc. att de af Gr. Sparre och Frih. Tersmeden nu framstälda förslagen icke vore af den beskaffenhet, att de kunde läggas på bordet, utan borde de af R. o. Ad. i pågående plenum antingen bifallas eller afslås; och finge H. Exc. derföre nu hemställa, huruvida R. o. Ad. behagade besluta, att LagUtskits Betänk. N:o 53, samt BankoUtsk:ts Mern. N:ris 41 — 44, skulle å föredragningslistan för nästa plenum uptagas näst efter de mål, om hvilkas upförande i främsta rummen beslut redan blifvit fattadt. Ropades många ja jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande. Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Utlåt. Nio 161, i ani. af K. Mits Nåd. Skrifvelse med det af Komiterade afgifua underd. Betänk, och Förslag angide Koramunalstyrelser. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att med föredragningen af detta ärende finge sfi tillgå, att Komiterades Förordningsförslag paragrafvis genomgingos, med iakttagande deraf, att vid de §§, hvaruti Utskit föreslagit förändringar, Utskits förslag gjordes till föremål för R. o. Adins afgörande, äfvensom att efter hvarje §:s uplästiing tillkannagafs, hvilka beslut Presteoch BondeStin derom fattat; och finge H. Exc. på förhand nämna, att det sistbemälde RiksSt.-t bifallit Utlåt, i dess helhet. Gr. Mörner:

Då allmogen drar så svår borgelägers tunga, så må väl ock vi gerna föda, så många vi kunna, af konungens folk.” Fru Ebbas blick råkade nu falla på hennes mans ena stöfvel, den han höll utsträckt på mattan och på hvilken en mängd lera fasttorkat, sedan en utfärd på morgonstunden. Fleming följde riktningen af hennes blick, log smått och sade: ”förbarma sig, nu får jag väl bannor. Aj, aj, Ebba kära. Aldrig får du din man ens borstad, än mindre klädd i sammet och siden, som herrarne der i Stockholm. Men du är mig ju dock alltid huld, om än jag är en skogsbjörn, som hvarken lär sig dansa eller att fästa papillotter i raggen; ja, icke ens lär sig aftorka ramarna, så att han ej skulle sätta tassfärdor på dina hvita golf.” ”Och dock, min herre och make, gläffsa hundarne och rycka björnen i hans lurfviga pels!” ”Låt dem rycka, och låt dem skälla. Hundgläffs fäller ej björnen.” ”Hvems är gården deroppe, som ser så ståtlig ut”, frågade Jacob Illka, som numera blifvit vald till anförare. Bondehären tågade uppför en backe. ”Den tillhör herr Ifvar Tre Flammor.” ”Ånej, herr Ifvar dog ren i somras. Gården ärfdes af hans systerson, unge herr Enevald Fincke.” ”Då står han i skyldskap med Svedjeklas, ty jag vet att Tre Flammorna i tiden, genom gifte, kom i någon slags slägtskap till Flemingarna. Mera behöfdes icke, genom dessa ord var gårdens unge egare dömd, och till den vackra gården störtade hela skaran. Solen sken blekt öfver den nedanför kullen belägna insjön. Tallar och granar stodo mörka på afstånd, närmast gården skakade björkarne sina fina löflösa grenar. Gårdens unge husbonde, Enevald Fincke, stod på trappan, då de ifrigaste af bönderna började skönjas. Hans blick mörknade allt mer, då han såg huru skaran tätnade, och slutligen vände uppför vägen till gården. Drängarne voro ute i skogen; det var ock allt detsamma, hvad skulle de förmått mot denna mängd!

När en nation vill sönderbryta en af grundvalarna för sin författning, då är det icke den enskilde, icke ett eller vissa Stånd, som göra upgoffringarne, lika litet som landets minnen tillhöra det ena eller andra St:t. Brytningen träffar det hela. Men då i en sådan stund den enskilde har att uttala sig om dessa allmänna uppoffringar, må man icke undra, att han med allvar frågar sig sjelf, om genom dem ett offer göres blott åt ögonblickets anspråk, eller tillika åt fäderneslandets lycka och utveckling. Kan han icke i det nya, som erbjudes, se ett bättre än det gamla som skall kastas å sido, då är det hans pligt att icke fördölja denna sin öfvertygelse, utan öppet framlägga sina betänkligheter. Det är denna pliktuppfyllelse, som sökt sitt uttryck i den reservation, hvilken härmed är afslutad.» Orsaken hvarföre jag anhållit om dessa anförandens intagande uti denna riksdagens prot. är, förutom den hufvudafsigt som dermed åsyftats, alt denna riksdags protir mera, än föreg:de riksdagars, ©tvifvelaktigt, efter min förmening, komma att af en hvar Riddarh.-ledamot förvaras, såsom varande den sista riksdagen under de gamla förhållandena. Utbedjande mig det Höglofl. St:ts benägna öfverseende för den långa tid jag nödgats taga detsamma i anspråk medelst — uppläsandet Den 20 Januari. 145 uppläsandet af de citerade handlingarne, måste jag ytterligare ännu en stund påyrka samma öfverseende; — ingalunda förundrande mig öfver att tålamodet tyckes tryta; men jag får trösta mig med att sådant händer inom alla representantkamrar, dervid jag såsom ett exempel, ibland de många, tager mig friheten citera några ord utur Postoch Inrikes-tidningar, hvilket tidningsnummer jag tillfälligtvis har hos mig. Artikeln innehåller en tilldragelse inom Italienska deputerade kammaren för den 18 J)ec. nasti, år, så lydande: »Man ropade och skrek om hvarandra, utan att några rediga meningar kunde urskiljas; då lugnet efter en qvarts timma någorlunda kunnat återupprättas» etc. Ifrån Förenta Staternas kongress skulle ännu bullersammare tilldragelser kunna citeras; men jag öfvergår nu till fortsättningen och slutet af mitt anförande.

Götheborgs Elfsborgs Dito 155,555: Skaraborgs Dito 140,060: Nerikes Wermlands Dito 96,146: Westmanlands Gefleborgs Dito 117,963: Wester-Norr lands Dito 61,801: Jemtlands Westerbottens Norrbottens Stockholms Stad 27,648: Post-Verket 75,000: Charta Sigillata Dito. 222,353: KontrollDito. 4,035: TullDito. 255,000: Avesta Krono Inspektion 901: Metallvågarne Svafvelbruken , 552. Levererad inom Augusti ffpsala Län Stockholms Dito För år 1810 D:to Dilo Dito Dito Dito 829: 6,807: 5,147: 57: 6,378: lands Gottlands Kalmar Blekinge Jönköpings Kronobergs Christianstads Dito 363: Malmöhus Hallands Götheborgs Dito 2,643: Elfsborgs Skaraborgs Nerikes Wermlands Dito 15,934: Westmanlands Kopparbergs Getleborgs Dito 2,789: Wester-Norr lands Jemtlands Westerbottens Norrbottens Dito 1,751: Stockholms Stad Tull-Verket . Alunverken . Blekinge Jonköpings Kronobergs Ellsborgs Nerikes Wermlands Kopparbergs Gefleborgs Norrbottens Avesta Krono-Inspektion . — 5o: — 5o: Krigs-Kollegii Ar25,226: — tilleri-Afdelning 23,3o2: 1,934: Transport 248,91a: 6. 6. ii8,65i:39. i. 307,563:45. ']• Förskott er: Kongl. Räntekammaren Upsala Läns Ränteri Stockholms Dito Södermanlands Dito . Östergöthlands Dito . Gottlands Dito . Kalmar Dito . Blekinge Dito . Jönköpings Dito . Kronobergs Dito . Christianstads Dito . Malmöhus Dito . Hallands Dito . Götheborgs Dito . Elfsborgs Dito . Skaraborgs Dito . Nerikes Dito . Wermlands Dito . Westmanlands Dito . Kopparbergs Dito .

Det är mer än vä! bekant, hvilka stora ansträngningar Preussens regering och folk (i detta hänseende fullkomligt eniga) underkasta sig, för att skapa en Nordtysk sjömakt, äfvensom att vid Landtstandernas sista sammanträde det vid Uiigens nord - 126 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 47. östra kust belägna Jasmund allmänt föreslogs till hufvudstation för den Preussiska marinen. Denna fråga är för närvarande hvilanda, till följd af de politiska förvecklingar, som i Preussen uppstått, men det kan icke länge dröja förrän den Anner sin lösning; och om, såsom man har all anledning att förmoda, Jasmund blifver den Preussiska flottans hufvud-depot, så kommer utan tvifvel Stralsunds-banan att innan kort dit fortsättas öfver Rugen och öfver det grunda sund, som skiljer denna ö ifrån fasta landet. Angbåtsfarten ifrån Ystad till Stralsund erfordrar 7 å 8 timmar, ifrån Ystad till Jasmund 4 å 5. Ystads hamn är med få och korta undantag isfri. Ett intyg från Lots-åldermannen Enebuske, som finnes bilagdt den af bolaget till Kongl, Maj:t ingifna underdåniga framställning, utvisar att under de 12 åren, 1847—1858, hamnen 5 år varit fullkomligt isfri, 4 år af is besvärad under 3:ne veckor, 2 år under 14 dagar och i år under 8 dagar; likasom äfven att Östersjön icke tillfrusit sedan vintren 1844—1845 och att, då någon gång vid Ystad uppehåll inträffat i sjöfarten, detta härledt sig ifrån drifis, hvilken med sydliga vindar blifvit förd emot den Svenska kusten, men efter några dagar åter drifvit till sjös. Man kan således säga, att Ystads hamn hr nästan alldeles isfri och enahanda ar förhållandet med redden vid Jasmund. Angbåtsfarten emellan dessa begge städer är således fullkomligt obehindrad.

Biföllos. 40:de punkten. Hvad Utskottet i denna punkt hemställt och tillstyrkt ogillades af Ståndet, som beviljade det af Kongl. Majit äskade belopp, 300,000 Ridr till fortsättande under innevarande statsreglerings-period af befästningarne vid Stockholm på landssidan. 4 Usta och 42:dra punkterna. Godkändes. 43:de punkten. Tillstyrkandet i mom. a) bifölls, och ansågs förslaget i mom. b), till följd af Ståndets vid 6:te punkten mom. b) fattade beslut, hafva förfallit. 44:de, 45:te 46:te och 47:de punkterna. Biföllos. 48:de punkten. Utskottets hemställan blef af Ståndet bifallen, med ogillande af motiveringen dertill i de delar, mot hvilka anmärkningar uti^Herr Stjern granals, Utlåtandet bifogade, reservation förekomma. 49:de, 50:de och 5lista punkterna. Biföllos. Slutligen godkände Ståndet så väl den vid Utlåtandets slut förekommande beiäkning, som de vidfogade tabellerna, så vidt de af Ståndet nu fattade beslut ej derutinnan föranleda förändringar. Från Vällofl. Borgare-Ståndet. S. D. Föredrogs ånyo Stats-Vtskottets Utlåtande Nio 84, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens fjerde Huf vudtitel. Härvid förekommo: Inledning, pag. I. Lades till handlingarne. Punkterna 1 till och med 10. Biföllos, äfvensom Ståndet dels godkände tabellen Litt. A., dels låt bero vid den anmälan, som finnes, pag. 5, näst efter 6:te punkten, moni. Litt. b. Elfte punkten. Afslogs. Punkterna Prot.-Utdrag den li April i860. 329 Punkterna 12 till och med 23. Biföllos, hvarjemte Ståndet lät bero vid den anmälan, som följer, pag. 19, näst efter 20:de punkten. Tjugondefjerde punkten.

Utskottets Utlåtande, VU x. s 112 — n4, återrem. af Adeln, ix s 179, af PresteStåndet, IX S 187, bif. afBorgai’eStåndet, ix s 190, återrem. af Bonde-' Ståndet, IX s 210. Ytterligare Utlåtande, Vil s 812 —■ 822, bif. af BorgareStåndet, IX s 669, af Adeln, IX 688, af PresteStåndet, ix s 693, af BondeStåndet, IX s 710. Underd. Skrifvelse, x I. s 7x6, 717, börande, om, öfver alla frågor onx Lagförändringar; Motion, remitt. till Lag-. och Ekon. Utskotten, II s 1156. Utskottens Utlåtande, VII 1. s 197—• 200, bif. af Adeln, IX s 271, af BorgareStåndet, IX s 276, af BondeStåndet, IX s 279, af PresteStåndet, IX s 286, —- — förslag till RättegångsBalk, om antagande af. Motion, remitt. tili Lagutskottet, II s 1255. Utskottets Utlåtande, Se Domstolar. — en, om föreslaget tillägg till Ansvarighetsför RiksgäldsFullmägtige. Conslit.

Strömrensningsanslaget primitivt varit egnadt åt de Norra Provinserne, men då vid i8a3 års Riksdag beslutades, att anslaget skulle fortfara lill det dubbla belopp af 100,000 R:dr, hvartill det år 1818 bestämdes, skedde det mot vilkor, att medlen skulle användas till sjötransporters lättande i allmänhet, och således äfven för de större vattendragen i det Södra Sve - Den 26 Februari i f. m. a35 vige, Jag får i öfrigt, då jag nu för sista gången jttrar mig i ämnet, upplysa, att trakten kring Götha Elf sjelf gjort hvad den kunnat för communicationens underhållande på denna Elf. Götheborgs Stad cederar för detta ändamål en Staden tillkommande afgift, som uppgår till mellan i4-och i5,ooo R:dr om året, äfvensom Trollhätte CanalRolag, för underhållande af Elfvens segelbarhet, cederar 5 procent af sin årliga inkomst, eller omkring 4>°00 lEdr, så att orten sjelf med närmare 20,000 R:dr årligen bidrager för det omnämnde ändamålet. Men delta allt förslår icke, i anseende till de betydliga uppgrundningarne, som förorsakas dels af en mängd sågspån, och dels genom hafvets fortfarande fall och Scandinaviska halföns till vext på Vestra kusten, hvilket phenomen, ehuru jag icke här närmare kan förklara dess orsaker, befunnits efter anställde vettenskaplige undersökningar coustateradt, Herr von Hartmansdorff: Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 PROTOCOLL, HÅLLNA HOGLOFLIGE Lil&JlSlläl M Urtima ttiköfcagen i j&arhljolm . T ' O ^ ••;V BS. JFörsta BEiiftet* .*> , V, . , £s;si* STOCKHOLM. Hörbergska Boktryckeriet, 1844. A L. Genom öppet nådigt bref af den 20 Maj 1844 hade K. M. behagat kalla samtlige Sveriges Rikes Ständer, att d. 11 Juli samma ar till ett urtima riksmöte i Stockholm sig infinna, och täcktes K.

Constoch StatsUtskln hafva vägen öppen alt göra anmärka, mot Regertns åtgärder, men att tillintetgöra Regerius åtgärder, dertill har hvarken SlatsUtsk. haft anledn. att göra tillstyrkan, eller Ständerne rättighet att sådant bifalla, i händelse det hade blifvit tillstyrkt. SlatsUtsk. har icke tillkännagifva sin tanke i sjelfva saken, — deruti har StatsUtsk. handlat rätt, — utan SlatsUtsk. har hållit sig vid frågan i sin verkliga beskaffenhet, i sin juridiska form betraktad; men här hafva af en föregående talare blifvit yttrade aninärknlr i sjelfva saken, och då ber jag all få lemna några upplysningar i anledn. af samma talares framställning. Frågan kan betraktas utur aine synpunkter, nemi. först den juridiska, och då tror jag att resultatet skall blifva, att desse herrar, hvarom nu fråga är, hafva juridisk rättighet att blifva på indragnings-stat uppförde. Den kan äfven betraktas linder formen af f. d. i likartade mål vidtagna beslut af Ständerna, nemi. från praejudicaternes sida, och då blifva de äfven berättigade att uppföras på indragn.staten. Hvad den juridiska delen först vidkommer, vill jag upptaga det påstående af talaren, att något embete icke blifvit indraget, utan att blott namn-förändring ägt rum. Yi hade före sista grundlagsförändringen ett embete, som hade följande hufvudsakliga functioner, att nemi. föredraga målen i Konungens conselj, men utan rättighet att vara rådgifvare i någon annan angelägenhét än i den, för hvilken de voro föredragande: detta var karakteren af statssecret.-befattningen. Det embete, som (rädt i stället, förenar, jemte rättighet och pligt alt föredraga de ärenden, som höra till den föredragandes departement, rättigheten och pligten att öfvervara de öfriga departementens föredragningar och vid dem Konungen råd gifva.

Ridderskapets och Adelns Deputation, för att till Hans Majit Konungen återlemna Landtmarskalks-stafven: V. 723. Ridderstad, Carl Axel Soldan, dess vttrande: II. 463. Ridderstolpe, Grefve Carl Gustaf, dess yttrande: I. 430. Ridderstolpeska egendomen vid Skeppsbron, angående denna Staten tillhöriga, till Riks-Arkiv tillförene begagnade egendom: R. V. 562, 589, A. 589, E. 698. Riex, G. A., f. d. Lokomotiv-förare, i anledning af väckt förslag att Staten måtte öfvertaga honom ådömd ersättningsskyldighet till personer i följd af den vid Sandsjö jernvägsstation den 23 December 1864 timade olyckshändelse: B. V. 463, 536, A. 536, E. 698. Rikets Allmänna Elementar-läroverk: se Elementar-läroverk. Rikets Allmänna Indragnings-Stat: se Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel. Rikets Elementar-läroverk: se Elementar-läroverk. Rikets Navigations-skolor, angående löne-förbättring åt lärarne vid dem; motion af Herr Alfred August von Francken: se Motioner. Rikets Ständers Bank: se Bank, Rikets Ständers. Rikets Ständers Helsnings-Deputalioner til! Hans Maj:t Konungen och den Kongl. Familjen vid Riksdagens början: I. 9. Rikets Ständers Afskeds-Deputationer till Hans Majit Konungen och den Kongl. Familjen vid Riksdagens slut: V. 706. — —, angående samlingsrum för dessa deputationer: V. 706. Rikets Ständers Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Kontoret, äfvensom uti Direktionerna vid Läne-Kontoren i Göteborg, Malmö och Wisby, angående val af Ridderskapets och Adelns Ledamöter och Suppleanter ibland dem: II.

För öfrigt och som efter hwad redan i underdänighet är nämndt Pre» strrjkapet icke syneböra deltaga i befordrandet af ägcenskaps uplöfande torde ansökningar om Konungens Nädiga dispence i stikå fall lika som Nade» ansökningar i alla öfriga ärender böra i wänlig ord» ning inlcmnas till Konungen och wara bifogade med bewis om nndergängne lagliga warnings» grader pä satt propositionen innehåller eller i händelse skillnaden sökes för nesligt kroppsstraff med behörigt Utslag och patecknat bewis om desi laga kraft och stras» fets uudcrgäende; hwarefter Konungen i fall fä nödigt pröfwas, lärer täckas infordra wederbörande Prestmäns eller Dom-Capiteks underdäniga utläkan» de i saken tillika med öfrige för ändamalel nödige upsysningar. Slukeligen och hwad angär tiden för nytt Giftes ingående för de Makar, som pa nu anförde skäl warda af Konungen eller Domare åtskiljde anledningar ej förete sig till alman inskränkning deri, ä» Den 28 Februarii. 1575 än som tvid ondra dylika fall i följe af 42 Cap. r §. Giskermäls-Balken och Kongl. Förordningen den 2Z Martti 1807 bör iagttagas; tillstyrker Högste Domstolen i underdånighet att samma stadgande östren tvid nu ifrägawarande tillfälle mä tjena till efterrättelse, till winnandc af nödig likhet uti LagDpningen uki Veste med hwarannan gemenskap ä» gande ärendcr. In sielem xrotocolli Lamuel Arsenius. Uplästes widare: Kongl. Majus Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angäende stället, hrvarest Auction mä förrättas pa Fastighet ä Landet, som för Gäld blifwit i mät tagen. Gifwen Stockholms Slott Ven 8 Februarii igro. Hos ongl.

M:s Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof, serskildt föreslaget, att den för Slottsskiifvaren i Upsala anvisade lön af 50 R:dr mätte å allmänna Indragnings-staten varda uppförd, å hvilken senare stat lönen för Tjäruskuraren på Gottland, utgörande 86 R:dr 25 sk. 4 rst., jemväl lärer vara öfverflyttad, och då anslaget för Intendenten vid Sillfisket redan är besparadt, hafva Rikets Ständer bifallit, att lönerne för öfrige här förut omnämnde personer må varda å allmänna Indragnings-staten upptagne, och samtlige iliågakomne löne-beloppen från Andra Hufvud-Titeln afförde. Hvilket allt, till svar å É. K. M:s i ämnet aflåtna Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer få härigenom i underdånighet meddela. Rikets Ständer framhärda &c. Stockholm den 23 September 1840. 128 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 84. Uppläst ochgodkändt hos Ridd. och Adeln den iq Sept. 1840. Preste-Ståndet den 16 Borgare-Ståndet ilen a3 Bonde-Ståndet den a3 —- — Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af Rikets Ständers åren 1835, i83y och i83g församlade Revisorers Berättelser, angående granskningen af de under Kongl. Cornmerce-Collegii förvaltning ställda fonder. (Stats-Utsk. Uti.

M. måtte meddela Nåd. föreskrift, sådan härvid förekommande förhållanden ansågs påkalla, med hänsigt till jernrörens begagnande till dermed afsedt ändamål eller föryttrande och medlens aflemnande till Riksg:sKont. I det skick frågan sålunda nu befinnes, skall slutet deraf, så vida vattenledningen icke snart tillvägabringas, sannolikt blifva sådant, att rören föryttras, och ifrågav:de vigtiga angelägenhet, eller beredande af tillräcklig tillgång på färskt vatten för Carlskrona stad, kanske för alltid förfaller eller åtminstone upskjutes till en långt aflägsen framtid; men enär erfarenheten, särdeles under de sednare åren, äfven här bestyrkt hvad redan förut på många andra ställen blifvit utrönt, eller att tillgången på färskt och godt vatten är ett oeftergifligt vilkor för saniteten på stället, och att, i samma mån som en dylik tillgång brister eller är ofullkomlig, upstå mer eller mindre svåra sjukdomar, såsom förhållandet här varit under flera år och särdeles under det sorgligt minnesvärda året 1853, då under cholerans förfärliga härjning den fattigare befolkningen i flera delar af staden var i saknad af tjenligt vatten, hvilken brist endast ofullkomligt kunde afhjelpas genom de välvilliga åtgärder, som vidtogos af befälet vid K. M:s Flottas härvarande station, så synes det vara af högsta vigt för stadens innevånare, att den ifrågavide vattenledningenmå komma till verkställighet och fullbordan; likasom jag förmodar, att de skola finnas villiga att efter förmåga dertill medverka. Och jag får alltså härmed anmoda Magistraten att kalla stadens innevånare, för att å lämplig dag i början af nästinstundande Oktober månad åter höras och besluta om sådane åtgärder, som kunna leda till det ifrågav:de vigtiga ändamålets upnående; i hvilket afseende det torde vara lämpligt, att stadens innevånare hos K. M. i underd:het anhålla, att K. M. täcktes i Nåder bereda tillgång på medel till vattenledningens utförande och om verkställigheten deraf förordna; samt att stadens innevånare icke allenast förbinda sig, att årligen utgöra den af It.

Sfver det verkställda och tillärnade arbetet, samt att Den a a JuK. 2087 *tt anmärka allt som finnes anmärkningsvärdt, med rättighet att innehålla anslagen intill dess afseende göres å det som till rättelse är uppgifvet ; 7tP att om under någotdera af de sex åren, allt påräknadt arbete icke skulle kunna utföras, den besparde summan må det påföljande året få begagnas, men att den del af anslags summorna, som år 1820 icke är till arbetets fortsättning disponerad , ingalunda må anses såsom en Bolagets ovilkorliga fordran; 8:0 att emot de nu föreslagna ytterligare biträden, all af Canal-Bolaget uppgifven Pretention å ersättning af Stats-Verket helt och hållet försvinner ; g:o att underdånig ansökning derom göres, det Kongl. Maj:t täcktes förbjuda Götha CanalBolag vidare fortsättning af Discont-rörelsen, så vida ej Bolaget fullgör de vilkor, hvilka detsamma. i sådant afseende varda föreskrifne. Och skulle detta allt, genom Utdrag af Protocollet, de Kespectiva Med-Stånden vördsamt och vänligen meddelas, äfvensom att, vid förnyad föredragning af Banco-Utskottets särkildta , under den 13 Juli i samma ämne meddeldta och dén 17 på hordet lagda Memorial, detsamma, i följd af det föregående beslutet, bifölls i de delar det dermed öfverensstämmerUt supra. <* | Ex Protocollo Carl Magn. Robsahm. Utdrag ;so88 De.n g» Julli Utdrag af Hedervärda B ende-Ståndets Frotocoll, vid Urtima Riksdagen i Stockholm den 2 2 Juli 1^15. s. D. Föredrogs å nyo och af Bonde-Ståndet bifölls . Allmänna Besvärs och Oeconomie-Utskottets den 171 denna rnänad afgifna och den 20 på bordet lagda Betänkande, angående jemkning uti Extra Boteringsskyldigheten. Ut supra. Ex Protocollo Olof Werlin. S. D. Företog Hederv.

Det var bensamlaren. Han tassade fram till soptunnan, lyfte af locket och började peta med sin käpp bland afskrädena, plockade upp några benknotor, vände på dem och stoppade dem i sin påse. Därefter lade han locket på tunnan och smög sig åter bort. Den tunga porten slog igen om honom med en skräll. Smedens slägga arbetade alltjämt, och eldskenet på muren flammade allt rödare, medan gårdens längor och plank svartnade mer och mer i oktobermörkret. En hund började skälla i granngården – några kvinnor pratade och skrattade i portgången – och det blef åter tyst. Tomas spratt till: någon knackade på dörren. Det var Märta. »Å, Märta, är det du – jag satt här ensam i mörkret och tänkte på dig, men jag väntade dig inte ... du skulle ju gå bort!» »Ja,» sade Märta, »jag kommer just därifrån. Det var så tråkigt där. Jag sade att jag mådde illa och gick min väg. En herre måste följa mig, naturligtvis, det var omöjligt att slippa. Han följde mig ända till vår port, och där stod jag innanför och väntade en lång stund, innan jag vågade mig ut igen ... Och nu är jag här!» Hon lade kappan på en stol och stod framför honom i sin hvita sällskapsdräkt med tyllärmarne. Hon hade icke skaffat sig någon ny sedan våren. Men i skärpet och på håret hade hon icke längre violer, utan hvita rosor. Hon stod ännu upprätt midt på golfvet. »Jag vill säga dig något, Tomas,» sade hon. »Jag vill säga dig, hvarför jag grät.» Tomas kände, att han bleknade. »Jag tror, att jag kommer att få ett barn.» Han stod mållös och stirrade på henne, som om han icke förstod. Men Märta stod hvit och lugn. Hon grät icke nu. »Vi ha gjort orätt, Tomas, nu går det oss illa!» Timmarne runno. Tomas och Märta kunde icke lämna hvarandra. Hvarje sekund tycktes dem dyrbarare än någonsin. De kände lyckan glida sig ur händerna; de trodde sig se henne likt en nyckfull, förnärmad gäst vända dem ryggen och lämna dörren på vid gafvel för mörkret, för det okända, för olyckan.

Någon controll å iakttagandet deraf skulle dessutom icke vara möjlig. 6 §. Denna §., såsom ej innehållande annat, än hvad som, grundadt i naturlig rättighet, kan fattas och förstås utan biträde af någon Lag, har en Ledamot ansett böra aldeles utgå; hvaremot en annan äskat ett bestämmande af enahanda rätt för Stadsbo, som deruti blifvit Landtman försäkrad. Emellan bägge desse meningar hafva Utskotten trott sig böra gå, och föreslå derföre att ordet Landtman må ur § utgå, hvarigenom friheten att af tjenstefolk och underhafvande låta förfärdiga det arbete da förstå förrätta; biifver lika öppen för Städernas, sorn för Landets Innevånare. 7 §• I afseende på den i denna §. Landtmannen medgifne slöjde. och afsättningsfrihet, hafva flere anmärkningar blifvit gjorde, syftande dels på inskränkning i Allmogens rätt att åstadkomma tillverkuingar af LngUtskottttt Betänkanden. lgi andre Metaller än jern och stål, samt att i Städerne få försälja färskt kött, bröd och dricka med den erinran tillika, att i §. bordt bestämdt uppräknas de öfrige Artiklar; hvartill slöjdeoch afsättningsfriheten må sträcka sig, dels påen ytterligare utsträckning häraf, eller åtminstone ett förtydligande, hvarigenom den rättighet, Landtmannen förut egt att drifva handel med sina grannar, mätte uttryckligen bekräftas.

Tryckt vthi Stockholm aff Anund Olufssons Arffuingar, Åhr 1611. Disa, som synes på sin tid hafva varit mycket omtyckt, har sett 8 upplagor, 1635, 1648 (2), 1692, 1718, 1727 och en 1740—50; mot slutet af seklet gjordes af ”Disa” en komedi eller opera, af hvilken finnas flera tyska redaktioner, men ingen af dessa, vare sig den svenska eller de tyska, är dock tryckt i dess helhet, utan allenast innehållet meddeladt uti korta program. Klemming anför flera sådana program, som visa, att ”Disa” ännu 1734 gafs i Stockholm. Ja, år 1771 uppfördes i Norrköping och 1773 å Humlegården i Stockholm ”Drottning Disa, Tragedie-Comedie på vers i 5 öppningar”323. Disa, som är tillegnad matronorna Magdalena Jörensons m. fl. har prolog, epilog och fem akter med fem scener i hvarje akt. Första upplagan innehåller en förteckning på de spelande studenterna; men denna är liksom tillegnan utesluten i de andra upplagorna. Första akten. I de 3 första scenerna uppträda hvar för sig Thor, Oden och Frigga samt redogöra i monologer för sina personer och den dyrkan dem egnas, men klaga öfver bristande nit i folkets dyrkan och hota landet med svärd och hungersnöd. — Sc. 4. Somniator, som haft en underlig dröm, ser en man komma med en stor bok och glasögon, samt snafva öfver en rot, under det han hånas af Larvator. Somniator igenkänner honom som Astrolog, berättar honom sin dröm, hvilken denne uttyder så, att en stor hungersnöd skall inträffa, äfvensom många skola omkomma genom svärd, derest de icke blifva räddade af en jungfru, som skall blifva Sveriges drottning. — Sc. 5. Hungersnöden, hvilken sålunda tre Gudar och en Astrolog förutsagt, är nu utbruten. En familj kommer klagande: ingen mat finnes i huset, hustruns mor och far dogo i går, hennes syster i dag; mannen kastar staf och påse på marken, ty ingen har nu att gifva de fattiga.

Sju röster torde böra egas för ett jordvärde af 12,000 R:dr, eller hus i stad, värdt 20,000 R:dr, eller för en lill bevillning uppskattad årlig inkomst af 3ooo R:dr. Atta Bil. till ConstilulionsUtskottets Memorial, JV:o 58. 53 Ätta röster torde böra egas för elt jordvärde af 20,000 R:dr, eller bus i stad, vardt 3o,ooo R:dr, eller för en till bevillning uppskattad årlig inkomst af 5ooo R:dr. Nio röster torde böra egas för ett jord värde af 5o,ooo R:dr, eller för en till bevillning uppskattad årlig inkomst af 8000 R:dr; och Tio röster torde böra egas för elt jordvärde af 100,000 R:dr, eller för en till bevillning uppskattad inkomst af i5,ooo R:dr B:co. Mer än 10 röster torde ingen böra ega. 8 §. Vid val till Eleclorer skola rösterna afgifvas skriftligen, genom slutne sedlar. De, som endast hafva en röst, skola inställa sig personligen till densammas afgifvande; men de, som hafva 2 ellei flera , må insända riem i försegladt convofnt. Och på sistnämnde sätt skall hvarje kronobetjent afgifva sina rösler, utan rättighet alt valet sjelf bivista. g §. Till Elector må, med undantag af krono-beljent, hvarje valman kunna väljas, som är berättigad alt 3 röster afgifva samt fyllt 3o år, och bekänner sig till Christna Läran. Derest inom någon socken ett tillräckligt antal Eleclorer icke skulle finnas, må den socknen lill val förena sig med en eller flera nästgränsande. 10 Electorerna skola på samina dag öfver hela Riket sammanträda districtvis förenade i' vissa Electors-försainlingar. 11 §. Electorerna skola rösta per .capita, och med slutne sedlar. Den som är af laga förfall hindrad att sig personligen infinna, må insända sin slutna voteringssedel i försegladt convölul. 12 §.

Ständers afsigt härutinnan icke warit StatsUtstotket bekant, och StaloUtstotket således endast bordt hafwa för ögnamärke RiksgäldsContoixels Rätt och Jntereste. För det närwarande är saken «li sädant stick, att RiksgäldsContoiret läter uppbära, bokföra, Con. trollera och redowisa alla inflytande Brandförsakringsmedel, samt betalar 5 ProCents ränta under den tid, de uti Contoiret äro innestäende, ehuru he - sz8 Den il November. la behållningen hwarje dag skall sta uti beredskap för Directionens tillgörande ntl niingar; hanrrförutan RiksgäldsContoiret, i föl>d af den förbindelse Herrar Fnllmägtige sig ätagit, stall undsitla Directionen med Län mot z ProCents ränta lrtt sä stort belopp, som wid timade Brandstador, af Directionen reqvireras: Ankommandes det således pä Riksens Högloft. Ständers Förordnande, om och huruwida RiksgäldsContoiret hädanefter stall fortfara att hälla och löna Betjening för uppbörden och redowisningen af Allmänna Brandförsäkringsmedlen, och belasta sig med ranta för desse medel utan akt pä något sätt fä nyttja dem; och hwilken ränta ifrän den i November^ 1808 till den i September 1309 eller blott för tio mänader utgjordt ett belopp af io,6ZZ Riksdaler 23 st 4 runst. Specie. Eller om StatsUkstottets den r Augusti gifne och under den z:dje i samma mänad genom Herrar Fullmägtigs Directionen af Allmänna VrandförsäkringsFonden meddelte tillstyrkande stall iklädas egenskap af ett gällande Beslut, i händelse Directionen icke skulle wilja inga uti de förslag, som redan blisivit gjorde. Hwilket allt Riksens Ständers ompröfwande wördfammeligen underställes. Är och Dag som förr skrif, wit star. Pä befallning dl. kröäelius, Afskrift. Den n November. 53 s Afffrift.

St. gjorda framställningen, åberopa en auktoritet, hvilken destomindre torde kunna jäfvas, ju mera man lägger vigt på den releverade ”missämjan”, nemi. medicinska fakulteten i Opsala, hvilken i sitt anderd, utlåtande öfver förslag till reglemente för Carolinska institutet, på det bestämdaste yrkar inrättandet vid institutet af en sådan profession i förening med medicina legalis, och det icke med 1600 r:drs lön, såsom nu föreslagit blifvit, utan med 2500 för professorn, 750 r:dr för adjunclen och 500 r:dr årligen för utgifvandet af samling af medicolegala fall. Slutligen kommer Utsk. till den för Carolinska institutet nedslående konklusionen, att institutet, med de anförda allt högre anslagen för utvidgandet af dess verkningskrets, likväl icke uppfyllt det påräknade ändamålet, utan tvertom, genom de vidtagne åtgärderne och den deraf uppkomne ”missämjan” mellan institutet och fakultelerne, alstrat mehnliga frukter för undervisningen, o. s. v. Huru med missämjan sig förhåller, har jag redan sökt visa i hvad angår det påräknade ändamålets förfelande, torde det tillåtas mig göra den erinran, alt Utsk. endast i det fall skulle kunna ega anledn. till en sådan framställning, om man af institutet fordrade, eller under de nu gällande föreskrifterne för den medicinska undervisningen och vilkoren för befordran inom läkarecorpsen, kunde fordra eller vänta, att läroverket inom en gifven tid skulle åt Staten öfverlemna ett visst antal frän början till slut vid detsamma bildade och derifrån genom alla föreskrifna pröfningar utexaminerade läkare; ty institutet har, såsom professorerne redan i deras und. skrifvelse af d. 21 Dec. 1836, på anförda skäl, yttrade, under de sednare decennierne sällan haft och skola sällan få denna tillfredsställelse; mende ut - 350 Den 27 Maj. tryckte derjemte vid samma tillfälle, att, enligt deras öfvertygelse ”elt läroverks närmaste bestämmelse vore, icke att examinera utan att undervisa”, och om R.

Till Rikets Ständers uppmärksamhet hafva Revisorerne i 3 §. anmält, att Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af den 22 Maj 1843, uppå Fortifikations-Afdelningens ordinarie statsanslag och af de deraf till reseoch traktaments-kostnader för Officerare vid Ingeniör-Corpsen afsätta medel, anvisat ett årligt arfvode af 300 R:dr Banko tili den Officer, som bestrider Arkivarieoch Bibliothekarie-befattningarne vid Corpsen; men då härvid förekommer, att Ingeniör-officerarne, författningsenligt, äro berättigade att för tjenstgöring utom Stockholm i extra ordinarie förrättningar erhålla traktamente af minst 1 R:dr Banko om dagen, för hvilket ändamål ofvanomförmälde reseoch traktamentsmedel äro till Chefens disposition anvisade, och Eders Kongl. Maj:t, med afseende å den förenade Arkivarieoch Bihliothekarie-tjenstens ansvarsfulla beskaffenhet, samt på det jemlikhet i förmåner måtte beredas den Officer, som dertill utsåges och för längre tid skiijdes från Corpsens öfriga, af traktamente åtföljda, tjenstgöring, nådigst tillåtit och genom det åberopade Brefvet befallt, att motsvarande ersättning finge honom tilldelas, blef deraf en följd, att denna ersättning icke lämpligen kunde utgå af andra medel, än de som till traktamenten för särskilt kommenderade Ingeniör-officerare äro i nåder bestådda; vid hvilket förhållande, och då i öfrigt den ersättning, som, under benämning af arfvoclej till Arkivarieoch Bibliothekarie-beställningens innehafvare nu utgår, till beloppet understiger hvad honom, såsom traktamentej i annan händelse bordt tillkomma, anser Kollegium Revisorerne hafva saknat anledning till den i berörde omständighet af dem gjorda erinran.

När man har tråkigt är man glad att man arbetar, och tråkigt får jag nog, när kassan tvingar mig att resa hem, så att med den saken har det ingen fara.159 Hufvudsaken är att jag får äta mig mätt på Kjöbenhavn, så att icke en oresonlig längtan kan komma och förtära mig. Hvad ha vi egentligen att säga hvarandra mer, han och jag? Och nu har jag fått allt hvad jag begärde; – tiotusen gånger mer än jag någonsin kunde hoppas och än jag någonsin kunnat fordra af lifvet. Jag vill icke resa hem ännu, ty jag vill vara riktigt försäkrad mot ett återfall i längtan. Han kan gerna få slappa af, jag stannar ändå qvar, och jag sköter mig sjelf, gör mig här på stället förtrolig med tanken på att dessa sommardagar midt i vintern voro ett underverk, således icke något som jag får vänta skall fortfara eller återkomma. Jag förstår bäst sjelf hur jag efter min natur skall kunna läka mina sår; läkedomen har jag inom mig sjelf, liksom hunden har den i sin tunga. Det enda som behöfs är tid att låta behandlingen verka, och det har jag ju. Hvad är förlusten af några penningar i jemförelse med återvinnandet af hela ens sinneslugn! Jag stannar således. Icke för att njuta af hans sällskap, utan för att äta mig mätt och för att bli botad. Det är ett temligen originelt motiv. Och till det kan den gode doktorn icke gerna gissa sig. Jag önskar icke att han skall tröttna på mig, jag endast väntar att han skall göra det, och jag emotser det med temlig sinnesro. Större än han kan ana. Större än jag sjelf kunde ana för en månad sedan. Det skall bli intressant att se hur det utvecklar sig, – hur jag skall bestå profvet, när det kommer. Jag undrar hur det skall verka på honom, när han märker hur trankilt jag tar saken? Skall han vara beredd på det? Skall det göra honom nyfiken? Skall han få någon aktning för detta arbete, som är mig en sådan sund och helande kraft? Det sista kan hända. Jag hoppas det. Jo, han kom, på sin vanliga tid, klädd i frack, nykammad och med briljantknappar i skjortbröstet. Klar i ansigtet för buketten, älskvärd och fin. Hvad han sade?

{Ter meb be högre febeloaleurerne, bå tillroerFning och utgifning af 33anF'enS nu bruFliga feblar ocrfå i famina mån inffdlle»; men, i fjroab font röret* pennina gårö infattning på rdFning i 38-ere V}3nnFen, famt omfdring ifrån ben ena rdFnmgen till ben anbra, {Tall bet hitting bruFliga e,rpebitionS*fattet hu fraub* 6g faFligen bibepåQaS; och hafroe <3Bi uti franco Reglementet mebbelat be naiv mare fdrejTrifter härutinnan/ forn för rocrFftdlligljeten anfettS erforberltge. §. 48. ©eban 3Öi funnit/ att någon förbättring i Q3ancoj!afenS oftllrdcFlige IdneroilFor roore båbe i od) f6r fig ffelf billig och af ett roerFligt behof påfal* lab, hafroe 3£i, unber roilFor, förbehåll och tillägg/ fem innefattas uti be, genom 3£årt 33anco4lt{Tott, till roeberborligf iaFttaganbe fer{Tilbt mebbelabe fdrejTrifter i betta amne/ bejTutat en prooifionel 1 lofning af 20 procent i ett f6r allt, från och meb inneroaranbe år 1830/ å alla få rodi orbmarie font ertra lone?anjTag inom 33anFen (enligt ben roib 1823 årS Q5ancoReglemcnte bifogabe tabel!}; och hafroa dfroen, f fammanhang Ijdnneb, be grunber IjmilFa / för anorbning af ljuspenningar roib 35anFen, 58anco*©ifcont? och Såneson#

Ma rine r heim s hos Ständerne gjorde och till Utskottets utlätande remitterade förfrägan om Justitiö.Ombudsmannens wistelseort, dä, säsom nu, Riksdag hålles annorstädes än i Hufwudstaden, pä anförde skäl, yttrat sig, för sin del, ej finna för Justitiä Ombudsmannen något hinder, akt säsom nu wistande ä den orr, hwarest Riksens Ständer sammankommit, äfiven sjelf sina lill Lmbeket hörande göromål -estrida, blef det - zo D:n lz Aug. ta Constitutions Utskottets ullätande af Bonde-Ständer bifall» f_lr supra Lx protocollo. 6sbriet Östmann. Upplasi hos Ridd. och Adeln den i; Aug. i8>o. Prcste-Ständct den 14 Borgare-Ständet d. 15 Bonde-Ständct den 18 Wördsamt Memorial! » ^^et sä.skilta Utskott Riesens Höglofl. Ständer behagat tillförordna att öfverse Jnstcuctionen för Banko-U-skottet har ansett sin owilkorliga plikt wara, att skyndsamt afgifva sikt förslag till för, ändring af den H. i berörde Jnstruction, som till desi utarbetning blifwit öfwerlemnat. Det utbeder sig, a» inför Riksens Ständer fä framlägga, dels huru fcägau U'skottet förefallit, dels de skäl hwarpa det samma sitt tillstyrkande grundat. Den 8:de K. i den till Riksens Ständers fastställande eter manligheten framlagda Instructionen för Banco Utskottet lyder som följer: "Da Kongl. Majrt i Nader för godt finner, "att Banco Utskottet näqot särskilt meddela, har Ut"skottet i stikt fall att ställa sig till efterrättelse 47 "§. af ten är 1772 antagna och besvurna Reze"rings-Form. Det är Riksens Ständers föreskrift, att detta åberopande af 1772 ärs Regeringsform skall förändräs.

Nu innehåller lorev:de förslag »Konungen eger att sluta afl) a rull ingar och förbund med främmande makter, sedan Han, enl. föregående 8 § deröfver hört StatsRådets samtlige ledamöter.» Det är således gifvet att hvad Konungen nu kan göra med afs. på allmänna författningar &c., det skulle Konungen efter nämnde förslags antagande kunna göra äfven med afs. på afslutandet af förbund och afhandlingar. 8 § säger att Konungen öfver i StatsRådet förekommande frågor skall höra StatsRådets »samtliga ledamöter, derest de icke laga förfall ega.» Nu är det val klart att då Konungen är i Christiania eller Götheborg, så måste de StatsRådsledamöter hvilka sitta i Regeringen i Stockholm, hafva laga förfall att icke infinna sig i Christiania eller Götheborg’, och det lärer likväl icke kunna nekas att Konungen kan vid sitt StatsRåd i Christiania, Götheborg eller hvad ort som helst utfärda allmänna författningar, utan att man gör någon anmärkn. dervid, endast han haft hos sig ett antal af minst tre StatsRåd jemte föredraganden. Flera exempel på dylika fall kunna anföras och jag hoppas således helt och hållet hafva vederlagt den mot förslaget i detta afs. riktade anmärkn. En annan talare har gjort åtskilliga framställningar rörande lämpligaste sättet för lagstiftningen i Grundlagsfrågor. Jag finner så mycket naturligare att samme talare icke vill det man skall lagstifta om hvar sak för sig, utan snarare omarbeta Grundlagen i sin helhet, som han sjelf till Const.Utsk. inlemnat ett förslag till nya Grundlagar, innehållande helt nya saker, såsom t. ex inrättandet af en senat ined åtskilliga åligganden, som för närvarande icke finnas någon myndighet här förestafvade o. s. v. Emellertid har sednare tiders erfarenhet, hvilken äfven af RiksStm blifvit tillämpad, ådagalagt, att om man verkligen vill förbättringar i Grundlagen, skall man icke på en gång taga munnen så full, att man vinner ingenting, utan hålla sig till en sak i sender, hvarigenom man ernår praktiska resultaterl

I enlighet med då fattade beslut utfärdades Kongl. Förordningen angående handelsboks vitsord den 6 Oktober 1848. Derigenom skedde i förut gällande lagstiftning den väsendtliga förändring, att ordentligen förd handelsbok förklarades endast ega det vitsord att den, som söktes, var pligtig med ed sig fria, der han ej hellre ville öfverlåta åt handlanden eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edeligen sanna, eller ock Rätten, i anseende till särskilda orsaker, funne skäl, att edgången åt handlanden eller bokfö raren uppdraga. Derjemte antyddes tydligare än hvad förut gällande lag gaf vid handen, att det endast var i afseende å fordran för borgade varor, som handelsbok egde något vitsord. I öfrigt meddelades föreskrifter dels om utskrifning af handelsräkningar, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1798 års åberopade författning, men med tillägg att om dessa föreskrifter ej fullgjordes, handelsboken förlorade det vitsord, som den eljest tillkom, dels angående klander af sålunda utskrifven och kommunicerad räkning; hvarjemte förklarades, att författningens stadganden skulle lämpas jemväl till den, som drefve »bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.» Emellertid visade sig snart, med handelns och industriens allt snabbare utveckling, äfven den sålunda antagna lagstiftning icke vara tillfredsställande. Man fann nemligen, att der saknades ej mindre närmare bestämmelser i afseende å hvilka borde anses för sådana köpmän oell industri-idkare, hvarpå lagen syftade, än äfven föreskrifter om sättet, hvarpå bokföring borde ske, — ja, sjelfva skyldigheten för köpmän och rörelse-idkare att hålla böcker var ej annorlunda uttalad än genom konkurslagens straffhot för den händelse att en i konkurstillstånd försatt köpman eller annan rörelse - Lag-Utskottets Betänkande N:o 25. 5 idkare befanns icke hafva fört ordentliga böcker, eller fört falska sådana, eller sina böcker förstört. Och i fråga om det vitsord, som borde ordentligen förd handelsbok tillkomma, anmärkte man en brist deruti, att lagstiftningen icke gjorde skilnad på transaktioner köpmän emellan inbördes och affärsförhållanden emellan köpmän och andra.

Hon ser hans ögon, de klara blå, De stråla likt stjärnor tvänne. Hon ser hans öppnade läppar små, Som glädtigt le emot henne. — Och solen skiner, och vaggan går; Hon kysser gullgult och lockigt hår Och börjar sakta att sjunga, Den väna drottningen unga. » Sof, sof, sonen min, Långt från oss är fadern din, Fjärran i det helga land Svärdet för med modig hand. För sin Gud han strider Nederlag ej lider. Sof, sof, sonen min, Trofast vakar moder din, Här vid vaggan ser jag två Ljusaste Guds änglar stå, Ifrån höjden komna, Hjälpa pilten somna. Sol ", sof, sonen min, Flyg i drömmens ängder in. Dröm om himmel, klar och blå, Dröm om fagra blomster små. Dröm dig i Guds rike Änglabarnens like. » y I 179 I D U N 1897 Och gossen, vyssad i modersfamn, Snart slutit ögat och domnat. Hon hviskar sakta sin älsklings namn, Då ljuft och roligt han somnat. » Mitt kungabarn, du min sol, min skatt, Må Herren skydda från storm och natt Och för allt ondt uti världen Min gosse på långa färden. » Därute susar den ljumma fläkt Och lärkor jublande sjunga, Och väna blomster, dem solen Väckt, För vinden sakta de gunga. Därinne sitter med sonen kär Den unga drottningen, hvit och skär. Hon smeker sitt barn och drömmer, Och hela världen hon glömmer. Märta Gran. • * Familjer i uniform. En liten individualitetsfråga. » - J" &lt; n utvecklad individualitet » — det hålla vi ju styft på i våra dagar, och vi finna det skäligen enformigt att umgås med personer, som äro ett eko den ena af den andra. Det finns t. ex. familjer, där alla medlemmarnas sätt att tänka, tala och handla är ett. Det behag och den m ö j - lighet till utveckling, som ligga i att få en fråga mångsidigt belyst genom att diskutera den från olika synpunkter, äro för medlemmarna i en dylik enhetsfamilj okända. Och det händer ytterst sällan någon af dem att bilda sig en mening, som ej sammanfaller med de öfrigas.

Det är allmänt kändt, att, uti ett land, der man hört talas oin en öfverbefolkning, och huru det Svenska folket lefver blott af potates och svälter för öfrigt, detta härrörer afen felaktig lagstiftning, genom hvars förändring det likväl numera blir ganska svårt att åstadkomma ett motsatt resultat. Jag vill icke dermed hafva sagt, att det varit sådana orsaker, som gifvit anledn. till förhållandena uti Skåne. Utan att neka att olägenheterna af hemmansklyfningen äro ganska stora, vågar jag likväl påstå, att de ej kunna afhjelpas genom en sådan författning som den nu åsyftade. Jag hemställer dessutom, mine herrar! 0111 en person, som ansåge sig orättvisligen hafva blifvit (råndömd sin jord, någonsin skulle kunna gä in pä alt sadan t varit rätt - iSS Dea 5 Sep tern be v e. m. vist, huru lian skulle kunna anse det billigt, att lian, som ärligt köpt eller på annat satt förvärfva! sin jord, skulle nödgas afstå densamma, derföre att lagstiftaren liar sagt, att den är för liten ål honom. Då intet skäl, grundndt på sundt förnuft, kan för en sådan lagstiftning anföras; så måste ju denj som en sådan lag träffar, anse den ganska orättvis. Jag håller mycket troligt, alt det vore bättre att låta en sockennämnd bestämma hvad som fordras lill besuttenhet, än någon annan åtgärd, hvilken den vara må. Jag tror ej att någon åtgärd kan upptäckas, som kan vara bättre i detta fall, och alla måste i min tanke vara dåliga. Frih. Cederström: Det var Hr Coyets yttrande och hvad lian uppläst i ämnet, sorn gaf mig anledn. att begära ordet. Det ur ej någon ovanlighet alt i della ämne finna fördomarna kringgå förståndet. Detta hafva de gjort hela vägen igenom, och de göra det, som vi nyss bort, annu. ] stället för att i rältsväg köpa sig till den jord, sorn lagligen försåld är, vill man genom lagstiftning låta tilldömma, sig densamma. Hvad är väl detta, mine herrar, för en slags åtkomst? Vore det icke lika rätt alt löfva sig till densamma?

Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig, eller till vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse från och med sex månader till och med två år. Om nödvärn. § 33. Varder man af annan med våld eller hot så öfverfallen, att fara är för lif eller helsa, eller sker våld eller hot, för att någon till otukt tvinga, eller olofligen beröfva någon hans frihet; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för ali skada, som man deri gjort, der man ej sträckt värnet längre, än till farans afvärjande nö digt var. § 36. Emot den, som begår inbrott eller eljest olofligen och med våld tränger sig in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid, eller, ehvad det är natt eller dag, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition .1? 39. söker föröfva rån, eller sätter sig til! motvärn emot den, som sitt värja eller å bär gerning återtaga vill, må ock det våld brukas, som nöden kräfver. § 57. Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig till motvärn emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare eller uppsyningsman vid straffinrältning elier häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet hålla skall, eiler sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder; då må ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är. Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den, som häktas skall, sätter sig med vald eller hot emot den, som rymningen hindra, ordningen bibehålla eller häktningen verkställa vill. % dB. Finnes någon i fall, som i 53, 56 elier 57 § sagdt är, hafva gjort större våld, än nöden kräfde; pröfve Domaren, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig gerning eller blott såsom för vållande straffas bör.

Jag tror visserligen, att stadens styrelse skulle med upräckta händer emottaga ett anbud, så fördelaktigt för staden, och så alltför medgörligl å vår sida, som det nu ifrågaställde; men då R. o. Ad. otvifvelaktig!, enl. min åsigt, blefve på aflalet lidande, tillstyrker jag Ståndet vördsammast, alt det måtte behålla platsen och icke tillåta, alt man tränger sig oss inpå lifvet, samt att man skiljer från oss på delta sätt en del af tillhörigheterne till den besittning, vi äga uti detta solida och i ådel stil n[iförda palats, hvilket, jemte dermed åtföljande tomt, sä väl ål torget som åt strömmen, blifvit såsom gåfva åt R. o. Ad. lemnadt af vår store Konung, Gustaf II Adolf, och således utsör 6* 84 Den 22 Augusti. elt i alla afseende!) värderikt minne af denne oförgätlige Konungs välvilja för Rikets R. o. Ad., i förflutna, nämnde och kommande tider. I följd af dessa mina åsigter, oell med stöd af hvad i ämnet anfördt blifvit, anhåller jag, del R. o. Ad. måtte förklara Riddarh.- Utsk:s förevande Mern. icke f. u. böra till någon åtgärd föranleda. Hr von Hartmansdorff, Au g.: lag finner visserligen Riddarh. -Ulskts Mern. ofullständigt; men anser deremot icke det förutseende, Utsk. genom sakens framställande ådagalagt, hafva varit opåkallad!. Det är R. o. Ad. nogsamt bekant, alt man länge funnit, att en enda bro öfver Norrström icke är tillräcklig för rörelsen emllan norra förstaden. samt den egentligen s. k. staden. Det behöfves icke mera, än att denna bro blifver bristfällig och måste islåndsältas, för att afbryta gemenskapen mellan stadens förnämsta delar. Della förhållande tvingar till en annan brobyggnads anläggande. Alt föra den öfver Helgeands-holmens vestra ända, såsom man föreslagit, har befunnits i flera hänseenden olämpligt, hvarefter man har kommit till del slut, att bron bör sträckas från den s. k.

Men jag hoppades att, sedan jag wunnit den nämnde herrns wälwilja, han skulle bereda mig tillfälle att, utan att wäcka serdeles uppseende, inhemta de underrättelser och undersöka de förhållanden, som woro mig nödiga att känna. Jag tog godnatt af min Hindiah, sade henne att hon följande dagen skulle åtminstone hela förmiddagen wara ensam och då ställa wår nya boning i ordning, och gick derefter till sängs. Följande morgon begaf jag mig ut i staden. Jag beslöt att gå till fots, och igenknäppte min rock ända upp till halsen. Så snart jag kom ut på gatan, föreföll mig sjelfwa luften rysligt tung och qwäfwande. Den egna Ryska lukten stack mig obehagligt i näsan, då en stark patrull med påskrufwade bajonetter marscherade förbi. Jag såg mig om, för att finna ett spisqwarter. Wid Gustaf Adolfs torg hade Operakällaren och Castenhof blifwit förwandlade till kaserner, den förra åt ett kompani Uralska Jägare, den sednare åt en pulk wilda Buschkirer. Slutligen blef jag warse i hörnet af Regeringsgatan den gyllne inskriften: ”HOTEL IMPERIAL” Jag inträdde. Onekligen woro drägterna rikare och mera varierande i Stockholm, än fordom. Det war Asien, som hade inträngt på Sweriges område, och der utbredde sina seder, kanske, om det blifwit ohämmadt, till slut sin bildning. På hotelet, wid det stora bordet, sutto gäster i de mest sällsamma gestalter. Bredwid en Engelsk köpman i den enkla, gula frisrocken, satt en brokig kossack-hetman i glittrande guldgaloner. Bredwid en ung sprätt till jurist satt en ännu mera sprättig Cirkassisk officer. Min uppmärksamhet fästes förnämligast på en äldre, temligen korpulent gestalt, med ett par plirande, qwicka ögon, som tycktes njuta af den Italienska wärdens utsökta rätter. Mannen war kännare af rätterna, men också menniskokännare.

Beträffande åter frågan om Morgongdf~ va\ så ehuru, i fall Utskottets, i Betänkandet N:o 68, gjorda förslag lill ändring och upphäfvande af Allmänna Lagens stadganden om giftorätt och arf efter Landsrätt, varda antagne, och qvinnans arfsrätt och giftorätt således komma att blifva sådane de nu äro efter Stadsrätt, det af sig sjelft följer, att med Morgongåfva äfven alltid kommer att förhållas efter Stadsrätt, finner dock Utskottet det vara, till förekommande af misstydning, gagneligt, att den del af 3 §. i y Cap. GiftermålsBalken, sorn i den förutsatta händelsen blifver öfverflödig och utan betydelse, värr der borttagen; hvarföre Utskottet tillstyrker, att, i sammanhang med de i Betänkandet N:o 68, furealagno Lag-: 44 2L,cg-U/sAo.'/€.'s Utlåtande N:o 125. förändringarne, 3 i 9 Cap. GiftermålsBalken måtte erhålla denna lydelse : Morgongåf va skall tagas af mannens enskilda lott i boet. Dur hustrun förr ciri mannen; vare dd Morgongdfvan ock död. Har hustrun, der hon mannen öfverlefver, barn efter honom, tage dä ej eller Morgongåfva. Antom till Exped. Utskottet den 31 October 1829.' Betänkande öfver RiksdagsfuIImägtigen Herr P. Winbladhs motion om stadgande, att den, som i tvistemål är af Underrätt fälld till Viteseller Ensaksböter, skall, om han vill hos Öfverrätt söka ändring, nedsätta böter ne eller derföre ställa godkänd borgen, vid äfventyr, att hans talan eljest LagZhsiöttets Betänkande N:o 125^.' 45 icke v arder af Öfverrätt till pröfning upptagen. Af den anledning, atti 5g punkten af Kongl.’ Förklaringen ilen ?3

Och tjenstemäns aflönande anslagna räntor och kronotionde måtte, så fort ske kan, till statsverket indragas på det sätt, att de i sammanhang med den öfriga kronouppbörden af kronofogdarne uppbäras och levereras; att härvid likväl iakttages, dels att för de embetsoch tjenstemän, uti hvilkas fullmakter och konstitutorialer serskildt förbehåll ej blifvit gjordt , förändringen först vid deras afgång från tjensten träder i verkställighet, så vida de icke sjelfve, derom hvar för sig serskildt hörde, förklara sig nöjde, att löneförändringen försiggår, dels att samma grund tillämpas i fråga om sådan andel af allmänna inrättningars och stiftelsers anslag, som af deras tjenstemän innehafves; samt att de indragna ränteoch tiondeanslagen, med tillägg af forsellön å spanmål, utr landtränteriet af löntagarne eller deras ombud uppbäras efter ingången af Maj månad. Hvad åter angår frågan om indragning af de till stater och korpser anslagne boställen, så enär Rikets Ständer i skrifvelse ]N:o 233 af den 24 Maj 1843 beslutat, att boställen borde orubbadt förblifva under vederbörandes egen disposition, samt ett boställe ostridigt bäst skötes och vårdas, om nu gällande författningar äfven framgent komme att i afseende härå tillämpas, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka, 21.-o alt Rikets Ständer icke måtte bifalla den ifrågaställda indragningen, utan låta förblifva vid sist församlade Ständers beslut. Utskottets här ofvan gjorda hemställan, i afseende å den uti ersättningen för indelda ränteoch tionde-anslag ingående forsellön å spanmål, skulle af Rikets Ständer bifallas, blefve häraf en följd, att statsverket i sådant afseende finge vidkännas en ny årlig utgift.

Ris eller Paddv medgifven, samt en tull al 2 öre skålpundet, torde finnas fullt tillräcklig såsom skydd förden inhemska tillverkningen af risgryn, hafva Rikets Ständer ansett nämnde tullsats böra bestämmas å risgryn, äfvensom å den härmed närmast jemförliga artikeln rismjöl. Artikeln Guano inbegripes nu under "spillning-affall och span," till följd hvaraf någon särskild uppgift rörande införsels-qvantiteten deraf i Tull-specialcrne icke förekommer. Enär likväl en sådan uppgift för Landlbruks-slatistiken är af synnerlig vigt, hafva Rikets Ständer af denna anledning ansett artikeln Guano böra särskildt i luförseis-tarifen upptagas, dock, såsom hittills, tullfri. För Gummi, alla slag, ej specificerade, har, såsom ett för näringarne och i medicinen behöflig!, ämne, af E. K. M:l föreslagits lulllrihet, samt för Harts införsels-tull af 1 öre skålpundet; men då, efter hvad Kommers-kollegium och General-lull-stvrelsen erinrat, åtminstone vissa slag af dessa artiklar äro till utseendet så lika, alt tullfrihet lör den ena möjligen kunde gifva anledning lill villrådighet och tvister vid tullbehandlingen, hafva Rikets Ständer ansell enahanda lullbeslämmelse för dessa båda artiklar böra antagas, samt att Expeditions-Utskottets förslag till underd. Skrifvelse N:o 164. 469 införsels-tullen såväl för Gummi, aila slag, ej speciiiceradl, som för Haris, må bestämmas till 1 öre skålpundet.

Då vid sådant förhållande ifrågaslällde stadgande ej lärer kunna anses såsom något skydd emot osedligheten; då för dess bibehållande annat skäl icke blifvit anförd t, än det, som hemtals från förutsättningen om ett sådant skydd; då skyldigheten alt söka Konungens tillstånd, medför onödig 15 Lag-U tskottits Bttiinkamli j IV.-o 23. omgång och borttager en icke obetydlig del af åtskillige Embetsmäns tid, som kunde användas till mera gagn för det allmänna; och då stadgandet följaktligen i verkligheten blott gör olägenhet och skada; får Utskottet vördsamt tillstyrka, att genom utfärdande författning mätte förklaras, att 2 Ca/:. 3 Giftermål-Bni ken, om förbud för syskonebarn att taga hvarannan till äkta, utan att Konungen gifven der lof till, upphört att vara gällande, dock utan att någon förändring härigenom skett i Jagens stadganden i 13 Gap. / Rättegångs - B al ken, om fäf emot. d mara och i ty Gap. y samma. Balk, om fäf emot vittne: , i hvit ka fall det kummer alt förblifva, vid hvad hittills jöreskr/Jvet varit. Hvad åter angår rättigheten för de i 5 och 6 §§. af Giftermåls-Balkens 2 Cap. omnämnde besvågrade personer, att, utan Konungens lof, knyta äktenskaps-förbindelser; så, ehuru numera medgifvet är, att ej eller dessa förbindelser äro i religieust och moraliskt hänseende olillåtlige, anser likväl Utskottet betänkligt, att helt och hållet lossa alla band i förevarande fall. Då 18 i o års lagstiftare förvandlade det ovilkorliga förbudet emot omförinälde förbindelser, till ett vilkorligt, gåfvo de, enligt Utskottets omdöme, tidens förändrade tänkesätt all den hyllning, dem tillkommer. — Förhållandet emellan en person och hans brodersons eller systersons, faderbroders eller moderbroders enka är icke lika det, som råder emellan syskonebain.

Riksgäldscontorets styrelse uppdragna utredning af Götha Canal-holags och Malmö f. d. Discont-inrättningar. — W:o 46. i anledning af väckt fråga om förändring uti några stadganden, rörande uppbördssättet uti Stockholms stad. V. B. 348. A. 358. —- N:o 47- ' anledning af sökt afskrifning utaf det Cail Johans församling i Götheborgs och Bohus Län af choleracreditiv-medlen beviljade lån. V. B. 348. A. 358. VI. E. 262. — N:o 48. i anledning af väckt motion 0111 införandet i Sverige af ett ordnadt statsskulds-systeme. V. B. 348. A. 358. N:o 49- angående den vid sista Riskdag för esk r i f11a upplåning till anskaffande af erforderliga medel för Fyroch Båk-inrättningarnes upphjelpande. V. B. 348. A. 35g. — N:o 5o. angående väckt fråga om kronoparken Wahraskogens upplåtande till lastageplats. V. B. 348. A. 35g. VI. E. 262. — W:o 5i. i anledning af Hr N. W. Stråles förslag lill bildandet af en ktigsfond, genom upplånade medels insättan - ( *54 ) de i enskilta Dauker oell Uypotheks-im älttiingar. V. B, 348. A. 35y. StaisUtskotlels Memorialet', Belänkanden oell Utlåtandens — N:o 52. i (rugn om oiölespassevolanee-afgiflens framtida Utgörande eller sti esk i 11» medels anvisande till bestridande af de kostnader, hvartill densamma är afsedd. K3j3. XXII. E 38i. — N:o 5 !. angående regleringen af utgifterna under Riksstatens fjerde liufvlidi itel.

Utsk. anser: l:o Att, sedan Konungariket Norriges postförbindelse med utlandet under den del af året, då sjöfarten är öppen, befordras nästan uteslutande med ångfartyg, den s. k. Norrska utrikes posten icke borde genom Sverige befordras ulan full ersättning af Norrska postverket för derigenom uppkommande kostnader. Uppå öfver-post-direktörs-embelets derom gjorda und. framställning, biföll K. M., genom nådigt bref af d. 11 Maj 1847, att lill minskande af kostnaderne för Norrska utrikes posternes förskaffande genom Sverige, den för deras befordran med Oclober månads ingång år 1846 inrättade snällpost och hvars årliga kostnad var beräknad till 8,200 r:dr, fick indragas, men alt enär upphörandet af särskild Norrsk utrikes post öfver Sverige skulle förorsaka en högst betydlig afsaknad för de Svenske korrespondenterne uti alla de utåt rikets vestra kust belägne orter, hvilka alltsedan år 1815 för utrikes och sedan år 1831 äfven för inrikes bref under 8 lod fått sig af samma post begagna, berörde post skulle åter försättas i det skick, hvari den före d. 1 Oct. 1846 var, och för hvilken kostnaden endast uppgår till 4,100 r:dr b:co årligen. Inkomsten af transito-portot för den Norrska utrikes brefvexlingen lemnar, äfven sedan den om sommaren befordras på ångbåt, ej allenast full ersättning för sistberörde kostnad, utan ock ett årligt öfverskott, hvadan den ytterligare indragning, som Utsk. föreslagit, skulle leda till förlust för postverket i st. f. vinst. 2:o Att minskning uti den för paketer inrättade, med förlust för postverket förenade, postgång emellan Stockholm och södra orterne lämpligen torde kunna äga rum under den årstid, då ångbåts-kommunikationen oafbrutet fortgår. Sjelf inseende detta, genom ångbåts-kommunikationernes utvidgande, inträdda förhållande, har öfver-post-direktörs-embelel i und. hemställt till K.

Jag hade hoppats, att ett sådant yttrande ej skulle hafva blifvit fäldt härstädes, aldraminst af en man, som tillhört de tre andra Ståndens pluralitet, i meningen att lån hör göras; ty om något godt icke kan komma från denna Representation, och hon dock låtit sig bevekas att besluta det ifrågavarande lånet; så är ju den klara slutsatsen deraf, alt hela lånet icke duger. Det torde ock vara händelsen med mångå af de beslut, hvartill de rådande under innevarande Riksdag förmått än det ena och än det andra Ståndet. — Jag kan icke säga, hvilken procent är tjen 1 i gast att såsom rabatt bestämma i hänseende till lånetillgången å främmande orter, men i egenskap af Riksdagsman är det min pligt, att akta Statens medel, och att följakgtligen tillse, det den 202 Den i Mars e. ni. icke här förlorar, genom alltför betydliga alding der ule. Herr Munck af Rosenschöld: Sedan Ridderskapet och Adeln bifallit lista Punkten, eller att lånet må upptagas mot 4 proccnls ränta, och med vilkor, att uppsägning icke får ske på io år, så förenar jag mig med Herr Rosenblad deruti, att 10 procents rabatt är för mycket, och att maximum bör bestämmas till 8 procent. Jag tror, att lånet är ganska nyttigt för landet, och kan icke ingå derpå, att i frågan om dess beslutande Ridderskapet och Adeln blifvit öfverröstade af de öfrige Irenne Stånden. Ridderskapet och Adeln återremitterade väl Utskoltes första Betänkande, men många, som voterade för återrrernissen, gjorde det aldeles icke derföre, alt de voro emot sjelfva lånet, utan emedan Kongl. Majlis snnction i afseende på myntbestämningen hade blifvit med lånefrågan förknippad; åtminstone var detta händelsen med mig. För min del tror jag, att allmänna rörelsen mycket väl behöfver detta lån; men att det i allmänhet kommer att verka mindre an man tror, ehuru Capitalet af somlige anses så stort.

Och foro desslikes upp med honom vagnar och resenärer, och var en ganska stor skare. Då de nu kommo in på den planen Atad, som ligger in emot Jordan, då höllo de en ganska stor och bitter dödklagan; och han sörjde öfver sin fader i sju dagar. Och då folket i landet, de Cananeer, sågo det sörjandet på den planen Atad, sade de: De Egyptier sörja der fast. Deraf kallar man det rummet de Egyptiers sorg; hvilket ligger in emot Jordan. Och hans barn gjorde som han dem befallt hade. Och förde honom i Canaans land, och begrofvo honom i den dubbelkulone af åkren, som Abraham med åkrenom köpt hade till arfgrift af Ephron Hetheen, tvärt emot Mamre. Så for Joseph åter in i Egypten med sina bröder, och med allom dem, som voro farne upp med honom till att begrafva hans fader; när de hade begrafvit honom. Men Josephs bröder fruktade sig, då deras fader var död, och sade: Kanske, att Joseph är oss gramse, och måtte vedergälla oss det onda vi honom gjort hafve. Derföre läto de säga honom: Din fader gaf befallning för sin död, och sade: Så skolen I säga till Joseph: Käre, förlåt dina bröder deras missgerning och synd, att de så illa hafva gjort emot dig. Käre, förlåt oss nu, som ärom dins faders Guds tjenare, denna missgerning. Men Joseph gret, då de sådant talade med honom. Och hans bröder gingo till, och föllo ned för honom, och sade: Si, vi äre dine tjenare. Joseph sade till dem: Frukter eder icke, ty jag är under Gudi. I tänkten ondt öfver mig, men Gud hafver vändt det till godo, att han gjorde som för ögon är, till att frälsa mycket folk. Så frukter eder nu intet, jag vill försörja eder och edro barn. Och han stärkte dem, och talade vänliga med dem. Så bodde Joseph i Egypten med sins faders huse, och lefde hundrade och tio år. Och såg Ephraims barn till tredje led: Föddes också barn på Josephs sköte, utaf Machirs barnom, hvilken Manasse son var.

Förordningen den 18 December 1823 skola nämndemännen väljas af och bland “bönder"; men denna föreskrift är både olämplig och svår alt noggrann! iakttaga, sedan gränserna emellan BondeStåndet och den öfriga landtbefolkningen såväl i politiskt som socialt hänseende försvunnit. Då likväl nämnden af ålder betraktats såsom folkelementets representant vid lagskipningen, lära tjenstemän böra från valbarhet och valrätt uteslutas. Vidare, och då det skäligen torde kunna befaras, alt i orter, der nämndemansbestyret ej är så värderadt som borde vara, lösa personer kunde komma alt i nämnden insättas, och att ej allenast domslolarnes anseende deraf skulle lida, utan äfven nämndemans-institutionen undergräfvas, torde från behörighet till nämndemansbefaltning böra uteslutas sådana personer, hvilka icke ega eller med åborätt eller på arrende innehafva jordbrukseller annan fastighet inom kommunen, och sålunda i större eller mindre mån äro ali räkna till den rörliga befolkningen. I sammanhang med förändrade föreskrifter härom synes jemväl viss tid böra bestämmas, inom hvilken den, som afgått från nämndenianshefattning må vara fri från skyldighet att sådan befattning ånyo mottaga. 1 öfverensstämmelse härmed, och med iakttagande deraf, att kommunalstämma enligt gällande lag öfverlagd sockenstämmas behörighet i förevarande hänseende, hafva Rikets Ständer alltså, för sin del, beslutat, alt 1 Kap. 1 § Rättegångsbalken skall erhålla följande förändrade lydelse: B/h. lill B. St. Skrifvelse, J\T:o 55. “Underrätt å landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding med tolf män, som i häradet ho och dertill valde äro. De tolf kallas Häradsnämnd. Då ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde i den eller de socknar, för hvilka ledigheten inträffat, val hållet å kommunalstämma. Ej må annan dertill väljas än den, som är tjugufem år gammal, samt eger, eller ock under åboeller nyttjanderätt innehafver hemman eller annan fastighet inom socknen, och eger rösträtt vid kommunalstämma; ej heller den, som innehar befattning i Konungens och Rikets tjenst. Den, som de flesta rösterna erhållit, vare såsom nämndeman ansedd.

Dea tredje Anmärkning, som egcnteligen an* Ben iS April. *7 går Arrendet å Starby Kongsgård , besvaras till dess allmänna åsigt af 18lo års Riksdags Beslut, hvarigenom detta Arrende med flere dylike, efter Contracterne bibehållas, endast att de i stället för Penningar, skulle förvandlas till Spannmål efter Markegång, och kan fråga om Contractets bestånd för denna Kongsgård skäligen äga rum, tillhörer den icke Riksens Ständer, utan vederbörande Auctoriteters granskning och afgörande. Af allt detta slutar jag; att ingen gällande anledning till rättelse eller förändring i Statsutskottets Förslag, sig företer och att följagte. ligen ingen Aterremiss deraf är nödig. Jag har dessutom ett skäl , hvaruppå jag utbeder mig att fä fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet, det nemligen: Att Hans Majit Konungens och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens Hofhållnings-Utgifter äfven äro i detta Förslag innefattade. Jag är ganska säker derpå, att Ridderskapet och Adeln ingalunda vilja vara de sista, att i den delen med Stats-Utskottet instämma och jag anhåller vördsamligen om Högvälborne Herr Grefvens och Landt-Marskalkens Proposition tilt bifall å Utskottets Betänkande. Friherre Löjvenskjöld, Salomon: Jag anhåller att få veta om Hennes Maj:t Enke-Drottningen blifvit hörd öfver den af Utskottet föreslagna förändring uti Hennes Maj:ts GiftermålsContractj har sådant ej blifvit iakttagitjår jag 38 • Dett iS April, erindra om nödvändigheten deraf, innan något beslut af Riksens Ständer fattas. Herr Pahlman, Otto Fredric: jag känner ej huruvida den Ledamot, sorn j dag yttrat att Stats-Utskottet iakttagit en olämpelig besparings priucipe i afseende å den föreslagne ärliga underhålls.Summan för Hennes Maj:t Enke.

» » Det är dumt af dig, » svarade den första. » Hvarför vill du aldrig veta någonting. Förstår du inte, att du då skulle ha en dubbel glädje af allt? » » Tror du? » svarade den mörkögda. » Vi människor kalla stjärnorna Mars och Venus och Sirins och Jupiter. Men stjärnorna heta nog något helt annat, som vi aldrig få veta. Hvad bryr jag mig om, hvad man har kallat denna! — Det är en vacker stjärna, som jag gärna ser på; — det är nog! » » Så där är du alltid, » sade systern vid stranden. » Du vill aldrig grubbla öfver tingen. D u nöjer dig med ett flyktigt, lättköpt intryck af dem, och därmed tror du dig känna dem. » &gt;-Och du grubblar så länge på dem, att du glömmer att glädja dig öfver dem, » svarade den andra. » Hvad hjälper det dig, att du vet, hur långt det är från oss till den där stjärnan, och hur mycket den väger. Blir du lyckligare för det? — Jag gläder mig öfver att se, hur den skälfver och tindrar. Se, hur vattenklar den är! Jag skulle vilja ha den i en ring! » 1893 » Och det kan du aldrig få, » svarade den andra. » Det gör ingenting, » svarade den mörkögda systern. » Då kan jag ju roa mig med att inbilla mig det. » Den yngre systern hade rest sig från stenen, där hon satt. Hon hade dragit slöjan längre ned öfver pannan och själen tätare kring axlarna; hela hennes gestalt aftecknade sig som en blank staty mot hafvet, där ljuset ännu dröjde med en matt glans. Hela linien af hennes kropp, hennes stämma, hennes ord, allt var strängt. » Du tror för mycket på dig själf, syster, » sade hon långsamt. » Man skall tvina på allt och allra mest på sig själf! Opröfvadt skall man aldrig taga emot något, och till oeh med om man länge har pröfvat det, skall man vara vaken och passa på. Intet är så dumt som att låta sig öfverraska. » Hur ofta låter du dig inte narra, af sorg och glädje, af vänner och ovänner, därför att du går efter det första intrycket, för att du alltid kommer springande med öppna armar, — bara armar!

Som tvänne stora Konungar, Carl X och Carl XI, redan i sin tid funno sakens vigt och allmänna nytta för Landet vara försäkrad äfven i hänseende till Sveriges behof för framtiden i de af dem stiftade och anlagde Kongl. Stuterier, skulle jag visserligen, efter hvad jag äfven haft äran nämna, icke kunna anmäla alla de nu uppkomne bristers ändamålsenligare afhjelpande, än då jag vördsamt anhåller det Rikets Ständer, sedan de hunnit erfara alla följder af de år i8oq vidtagne åtgärder i denna sak, såsom uti Stats-Ekonomiskt hänseende en ganska betydande missräkning, hvilken åstadkommit den oerhörda Contribution till Danmark vårt RörelseCapital får vidkännas, så väl som den stora förlust Cavalleriets rätta andvänbarhet derigenom tillskyndats, och Landets ekonomiska nytta tillbakavisad, hvilken skulle bestämt visa sig uti de hästar, af Nordens stammar förädlade, som på våra inhemske förträfflige hårdländte localer rätt uppfödde icke kunna i hela den kända verlden * 3o/f Den io December f. m. öfverträffas, borde vara en ren och ädel inhemsk förkofringsgren, som i sakernas närvarande skick, år från år dör af vanskötsel — det Rikets Ständer, säger jag, inseende allt detta, skulle finna nödigt låta saken återkomma till det skick, hvari förenämnde stora Konungar lemnat henne, och, i den mon anslag för återupprättandet af Rikets Stuteriinrättningar och Arrendatorernas förnöjande kunna meddelas, ville förordna Ottenby Stuteries återupprättande, samt Strömsholms och Kungsöhrs förenande, äfvensom Flyinge och Dahlbys återställande, med föreskrifven Lönereglering åStat, samt af Konungen utbedja sig i följd deraf en i Nåder utfärdad Instruction för dessa verks administration, skulle jag icke misströsta om möjligheten att inom Landet å nyo finna nytt lif i denna högst magtpåliggande Nationens allmänna angelägenhet»

Ehuru flere och vigtiga inkast kunna gö^ ras emot dessa grundsattser, i synnerhet då de användas på KrigsAcademien vid Carlberg, der enligt samma talares yttranden, ”mångå medborgerliga män blifvit bildade, hvaraf Riddarhuset ännu dagligen visar dyrbara vedermälen;” Ehuru med skäl torde kunna påstås att den framställda princip af alldeles lika uppfostran för olika Stånd kan tåla betydande modificationer, att ynglingen som ämnar sig till KrigsStåndet, till exempel ej bör uppfostras lika med den som egnar sig till det andeliga Ståndet; att beslutsamhet och djerfhet skall inplantas i den förres sinne, saktmod och formhet i den sednares; att den förres efter.’ domen böra hemtas ur Krigshistorien, den sednares från Kyrkofädren, att elementerne till den förres bildning äro Mathematik, Humaniora och lefvande språk, till den sednares,1 V Ben iy M ji /. m, Theologien, de döda Språken och Rhetorikeft* att så vidt skilda syften icke kunna förenäs annorlunda än på bekostnad af den ena delen, hvilket allt torde bevisa att Herrar von Hartmansdorff och Montgomeri®, nog enjidigt hafva framstäldt principen, emot enfidig uppfostran 5 likväl, och då denna del af de väfda motionairernas framställning är öfverensstämmande med tidens anda, eller rättare sagt med tidens lynne, skall jag böja min enski 1 Idta tanka tinder allmänna opinionetls, denna verldens s| kallade Drottning, hvilken ehuru ofta uppstigen på eri usurpend och vacklande Thron, likväl af mig ej skall bskrigas.

Månne icke hela det constitulionella statsskicket, månne icke 76 §: n Reg.- F:n helt och hållet bestämmer gränsen för statsmakternas verkningskrets, och visar alt det är omöjligt, att ifrågavar. skuldförbindelser kunde äga naturen af att vara utgifna på statsmakternas vägnar? Jag vill äfven önska, att jag illa uppfattat, illa förstått detta Gr. Horns yllrande och förutsätter således att mitt svar grundar sig på den uppfattning jag haft äran här framställa öfver frågan; men jag beklagar, att jag äfven mot min värde vän Gr. Frölich måste göra en anmärkning. Gr. Frölich har yttrat, att han ej vill sätta i fråga alt någon oppositionsanda möjligen kunde komma att uppstå, utan att han och alla menniskor i Sverige skulle obetingadt offra sista skärfvel! för ett krig, som Konungen börjat. Jag mäste reservera mig mot delta yttrande, emedan det obetingade i denna del mäste oundgängligen ankomma på beskaffenheten, ändamålet, föremålet af ett sådant krig, och det slår dessutom icke in med en försvunnen lids erfarenhet. Mine herrar! jag tror icke att Svenska folket år 1 8oq med en sådan enlhusiasm, som Grefven förutsätter nödvändigt böra uppkomma, endast för blotta krigets skull och dess påbörjande,af Konungen, jag tror icke, säger jag, att Svenska folket, vid den då påbjudna krigsgärden och alla dermed sammanhang ägande förhållanden, var intaget af en sådan välvilja, hvarföre jag mot detta yttrande måste reservera mig i dess allmännelighet taget. Dernäst anhåller jag 0111 R. o. Ad:s tålamod, att afhöra mina uppsatta tankar i afseende på StalsUtskis betänk, i denna fråga. Gr. Anckarsvärd uppläste derefter följande:

Och sådana lustiga buketter! Så stora! Inte kunde mamma hålla dem alla, när mamma dansade. — Din pappa höll dem för mig. Jag dansade kotiljongen med honom. — Var pappa i Stockholm då’? — Ja, har jag inte talat om för dig, att vi första gången råkades på en bal? — Jo, det kommer jag ihåg. Och det var på mammas första bal. Så lustigt! Och därför har mamma gömt allt det där? Hvad är det i det här silkespapperet? Modren vecklade upp det. — Det är de röda kameliorna, jag hade i håret. Ja, nu kan man inte se, hvarken att de varit kamelior eller att de varit röda. Min farbror skickade in dem från Vikstad, jag ville hälst ha lefvande blommor därifrån. — Och hvad är det här för en lång, hvit remsa? — Det är en bit af mitt klädningssläp, som din pappa råkade trampa sönder. Han stoppade den i sin ficka och jag fann den en gång, sedan vi varit gifta några år, i hans skrifbord bland mina fästmöbref. Och då tog jag den och gömde den bland de andra minnena från balen. — Tänk så underbart att komma på den idén att gömma sådana saker! Om jag funderade i hundra år, skulle något sådant aldrig falla mig in! — Ser du, här äro skorna! Är det icke något för dig? Det vore roligt, om du på din första bal dansade i samma skor som jag. — Ja, de äro lite till bra. Just sådana låga klackar, som jag menar. Men tycker mamma inte det är tråkigt, att jag begagnar dem, tänk om jag dansar bottnarne ur dem eller rent utaf tappar bort dem, jag har ju en sådan ryslig otur. Beate säger alltid, att jag sliter ut eller tappar bort allt möjligt och omöjligt. — Nå icke tror jag, du tappar bort mina skor, så det vill jag riskera. Profva dem nu! Elly satte sig på en stol och började knäppa upp den ena af de höga kängorna. — Åh hvad de äro rara! Men mamma! — Nå hur går det? — Det går icke alls, de gå inte på. — Det var synd. Jag hade så gärna velat, att du skulle haft dem. — Hvad betyder det här?

Ett upprop till svenska kvinnor för slrapande af en opinion mot det onaturliga inodet - att bara ~uppstoppwde f %glni. eller fjädrar af pl&amp;gsamt dödade smiifåglar » s&amp;som hattprydnadel:, har utsändts och undertecknats af fröken AdBle Rndenschiöld och fru Elna Tenoyv, f. Ros. Uppropet &amp; r &amp; tfölj.dt af en anteckningslista för namnunderskrifter af de kvinnor, soiii ar0 villiga att afsiiga sig bruket af fjadrar (striitsplymei: undan.tngna) och uppstoppade fiiglar och dymedelst medverlrs vid arbetet för större iniinsklighet och r$ittvisa mot djuren. afåra under kl ad er^ är namnet p&amp; en af ~ R ä l s o v ~ n n e n Args skrifter, s hvilken med stöd af broschyren, Dr. Labmrlnns Reform &gt;&gt;, ut - arbetats af med. dokt. Henrilr: Berg. Den lilla intrcssmta boken belyser reform-bomullsdriiktens m b g a praktiska och hygieniska fiiroträden och förtjiinnr i hög grad att u p p r k s a s af dem, som nitiilska för en iner iindmnålsenlig kliidedriikt an den iiii~arande. Till ` red rika-` rem er-` ör bundet insända böcker, Albe~t Bonnier: E.. Key, ~Nissbrukad kvinnokraft, och » Naturenliga arbetsområden f ör kvinnan D. - Kvinnopsykologi och kvinlig logik. En studie och ett försvar. H. Lindhé, Ragnhild. - Margareta, Med eller mot sin, natur. - L. Hanson-Marltolm, Tvenne kvinnoöden. - M. Roos, Ett ord till frölren Ellen Key och till den svenska kvinnan. J. G. Fredengren: Orison Swett Marden, Konsten att koinma sig upp i världen, h. H. Geber: A. Cleve, Eva Sten. Fahlcrants &amp; C: o: G. af Geijerstam, Mina pojkar.

Braudstodsersätlningar och öfrige utgifter bestridas af Direktionen genom räntebärande obligationer och ersättas sedermera genom årlig beläggning på delägarne i mån af ansvarigheten. Styrelsen och Förvaltningen äro ställde helt och hållet på municipal fot. Fråga uppstod år 183c> om upprensning af Länets betydligaste vattendrag, Emån, som, kommande från Jönköpings Län, genomflyter Aspelands, Hand börds och Stranda Härader i detta Län, samt synnerligast i de begge förstnämnde Häraderne årligen förorsakar stor skada genom öfversvämning på de omgifvande, i allmänhet långlanda stränderne. Genom af strandägarne bekostade mätningar, afvägningar och andra förberedande undersökningsåtgärder blef utrönt, att vattenytan i denna Å skulle genom upprensning, sprängning och undanrödjande af nu befintlige hinder för vattnets 16 fria aflopp, kunna för en kostnad af 54>ooo R:dr B:ko sänkas 3 å 4 under nu vanliga höjden, hvarigenom våroch höstflödena skulle blifva mindre långvariga och skadliga, samt nära 6,ooo tunneland nu vattenskadad jord, till en stor del bestående af åker, äng och odlingslägenheter, befrias från vattenstånd. Hos Rikets sednast församlade Ständer begärde strandägarne att erhålla statsanslag till hälften af nämnde belopp, hvars andra hälft de sjelfve ville bestå; men deras anhållan blef ej bifallen i annan måtto, än att dem beviljades på vissa vilkor 10,000 R:dr B:ko anslag och 35,ooo R:dr samma mynt låneunderstöd. Efter flere fruktlöst hållna sammankomster hafva de fleste af strandägarne nu omsider beslutat, att på de stadgade vilkoren begagna sig af de beviljade anslagsoch lånemedlen, och anstalter äro fogade, att innevarande sommar begagna ifrågavarande, för jordbruket i en hel landsort, i hög grad vigtiga arbetsföretag.

För Stats-Utskottet skulle det hädanefter blifva en lätt och ingalunda försmådd utväg, att undertrycka ett Stånds mening, om och när den är Utskottet misshaglig. Det goda ändamålet med de gjorda och vid denna riksdag definitivt antagna förtydligande tilläggen i 69 § Regerings-Formen skall derigenom alldeles förfelas. — Fara värdt är ock, att genom den nu anmärkta, af Konstitutions-Utskottets majoritet hyllade, åsigt, skall Bonde-Ståndets grundiagsenliga rätt afven framgent blifva kränkt, och de välbetänkta tilläggen i sist omförmälda § blifva utan ringaste verkan, endast än mera befrämjande den misshushållning med statens medel, som Bonde-Ståndet efter bästa öfvertygelse sökt stäfja. Genom att förklara Talmannens propositions-vägran obefogad har Utskotts-majoriteten på ett ganska fintligt sätt vunnit sina hufvudsyften, — nemligen dels att kunna underkänna Bonde-ståndets fullt giltiga klagan öfver Stats-Utskottets förfarande, att i voterings-propositionerna icke upptaga nämnde Stånds beslut, och dels att för - Konstitutionsutskottets Memorial M 61. framtiden legalisera det i allo grundlags-stridiga förbiseendet af föreskriften rörande tre Stånds sammanstämmande beslut, derest det fjerde Ståndets skall kunna uteslutas. Otvifvelaktig! är, att den åsigt, sorn Konstitutions-Utskottet nu hyllat, länge skall åstadkomma förvecklingar och föranleda till flera skarpa strider. Just derföre har jag ansett mig skyldig att nedlägga min protest mot det fattade beslutet, så att icke mitt namn må införlifvas med en handling, som innebär frö till fortsatta strider.

Varat är inom sig slutet genom att vara begreppsmässigt bestämdt eller genom att vara en på ett visst sätt bestämd enhet af vetande och vara. Enheten af vetande och vara ur vetandets synpunkt är förnuftet, ur varats synpunkt naturen. Dessa stå sålunda ursprungligen i förhållande till hvarandra och inverka på hvarandra. Förnuftets verk på naturen är gestaltandet; naturens på förnuftet medvetandet. — Jämte grundmotsatsen mellan vetande och vara märkes såsom varande af konstitutiv natur olikheten mellan universalitet och individualitet. Hvarje verkligt vetande liksom hvarje verkligt vara måste ega en grad af universalitet: det förra, emedan det såsom en på ett visst sätt bestämd enhet af motsatta måste omfatta de motsatta, det senare, emedan det måste vara på ett visst sätt genom motsatsen bestämdt (genom ettdera ledets relativa öfvervikt). Vetandet såsom universellt är tänkande, såsom individuellt föreställande. Enheten af tänkande och föreställande ur tänkandets synpunkt är åskådligt vetande, ur föreställandets synpunkt iakttagande vetande. Naturen såsom universell är kraft, såsom individuell fenomen; enheten af kraft och fenomen ur kraftens synpunkt är väsen, ur fenomenets synpunkt tillvaro. Ur grundmotsatsen mellan vetande och vara och ur olikheten mellan universalitet och individualitet måste de särskilda vetenskaperna bestämmas. Det iakttagande vetandet om naturens verksamhet är naturbeskrifning; det åskådliga vetandet med samma objekt naturvetenskapen; det iakttagande vetandet om förnuftets verksamhet på naturen är historien, det åskådliga vetandet om samma objekt är etiken. Moralprincip är idéen om förnuftets och naturens enande genom förnuftets verksamhet på naturen i deras relativa differens i den mänskliga naturen. Denna idé är med afseende å sitt innehåll såväl universell som konkret och individuell, universell, emedan den är ett förnuftigt begrepp, konkret därigenom att i den samma förnuftet sättes i förhållande till naturen; individuell emedan den uttrycker en på ett visst sätt (hos hvarje människa efter hennes ursprungliga organisation) bestämd enhet af förnuft och natur. Då moralprincipen är det högsta etiska begreppet, i förhållande till hvilket hvarje annat äger sin realitet, är denna karakter gemensam för alla etiska begrepp. I anledning af moralprincipernas olikhet gifva sig följande väsendtliga olikheter mellan Fichte och Schleiermacher.

Dan dagliga produktionens storlek har kommissionen bestämt genom utsättande af det nämnda minimum för apparaterne samt genom storleken af skattesatsen; och för att försäkra sig om det oafbrutna bedrifvandet af bränneriet, har kommissionen i 2S g af lagen upptagit den bestämmelse, som härvid är af nöden, hvarvid är att märka, att fastän 8 dagar kanhända kunde vara tillräckliga, har kommissionen likväl ansett det säkrast, att bestämma terminen till fö dagar hvarigenom tillika hvarje mäskekar kunde 2:ne gånger vara afverkadt, under förutsättning att averkningen af detsamma endast egde rum hvar 5:te dag. Utom de här ofvan afhandlade systemer för beskattningen, har kommissionen tänkt sig ännu ett sätt, på hvilket beskattning af bränvinsbränningen kunde åstadkommas, nemligen genom att tillåta densamma endast mot bevillning, som specielt meddelas för hvarje särskildt fall, samt mot ett bestämdt årligt belopp lika för alla brännerier, med eller utan inskränkningar i afseende på bedrifvandet. Detta kunde antingen ordnas på så sätt, att vid hvarje skattebeslut det fastställdes en bestämd årlig afgift för de följande tre åren för hvarje bränneri, utan afseende på huru många de blefve, eller också på det sättet, att hela den sammanlagda skatten bestämdes till en viss summa, som till lika belopp fördelades på hvarje af de brännerier, som nom en viss bestämd tid vore anmälda till bedrifvande. 40 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen. Begge beskattningssätten hafva den fördel, att man derigenom undviker de flesta af de olägenheter, som äro förenade med kontrollväsendet, dymedelst att man öfverläte ät bränvinsbrännarne att inrätta sig, så som de funne för godt, likväl med nödig inskränkning i afseende på apparaternes antal och storlek. Oaktadt kommissionen icke anser sig kunna rekommendera någotdera af dessa beskattningssätt, ; tminstone ej för det närvarande, kan hon dock ej underlåta att i korthet antyda, huru hon har tänkt sig den närmare detaljen, liksom äfven på samma gång omförmäla de omständigheter, som, enligt kommissionens förmenande, icke göra dom tillrådliga. Med hänseende till det förstnämnda beskattningssättet får märkas:

Jernverk lydand® Recognitions - Skog i Örebro och Vermelands Län, åt Verkets Interressenter emot en sammanräknad köpeskilling af 1074 R:dr 41 sk, f> r:st. B.co. Af de utaf Kongl. Kammar - och BergsCollegierne sålunda meddeldte Hand ingar har StatsUtskottet inhämtat, att å en del Recogniiions-Skogar hafva ansökningar om Skatteköp inom föreskrifven tid till Kongl. Kammar-Collegitim inkommit , å några efter den i författningarne bestämda tid, samt å en stor del eller de fleste alldeles icke någon sådan anmälan, blifvit gjoid. Då häraf sig visar att hvad genom Kongl. Förordningen den 4 Februarii 1811 blifvit stadgadt angående Recognitions-Skogarnes afmätande och undersökning m. m. i afseende på deras upplåtande och användande såsom Riksens Ständer vid 180g och 1810 årens Riksdag förordnade, ännu icke, i anseende till dervid förekomne liirftler och svårigheter, hunnit lomma till någon allmännare verkställighet, har Stats - Utskottet, som ansett Bruksägarnes xätt icke kunna ifragastäIlas att så snart de åtgärder blifva vidtagne som böra föregå skattejösningen af de dem til delande Recognitionstikogar, sig deraf i föreskrifven ordning begagna, på Sätt högstberörde Nådiga Författning bestämmer, skolat tillstyrka Riksens Höglofl. Stan. der, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det måtte de hinder som mött verkstäl - Ståts-Utskottets Betänk anden. ligheten häraf genom Kongl Maj:ts Nådiga omsoig varda undanröjde samt verksamme anstalter vidtagas till befordrande af ändamålet, så att den för Staten afsedda forman vid ifrågavarande disposition af Recognitions - Skog true måtte vinnas; Hvarförutan och sorn hätvid jemväl synes nödigt, att utom de uti 1811 års Kongl.

Af dessa skäl hafva äfven, sedan frågor Bevillnings-Utskattets BeiSnkcinden. 4.23 blifvit yppade, angående, ej mindre ett så be. skaffadt stadgande, hvarigenom Kongl. Maj:t sattes i tillfälle, att utan afvaktan af Riksens Hoslöf!. Ständers vid en inträffande Riksdag afgifvande yttrande , under mellantiden vidtaga de af omständigheterne och Rikets sannskyldige Stats, interesse påfordrade förändringar i deri då gällande Stora Sjö Tulls-Taxan, än ock Randt-TuIlarnes upphäfvande, Riksens Höglofl. Ständer i förstnärnde hänseende, genom underdåniga skrifvelser af den 14 och 30 Martii 1810, hvarom äfven Riksdags Beslutets 27 §. innehåller, dels uppgifvit till hvilket belopp och under hvad vill. kor Sjö Tullen, å inkommande och utgående varor, kunde af Kongl. Majit i Nåder förhöjas eller nedsättas, dels ock stadgat sin öfvertygelse, rörande Randt Tull,irnes upphörande, med underdånigt afseende på de frågor, hvarpå Kongl. Majit i Nådigt svar af den 7 Martii vändt Rik. sens Ständers uppmärksamhet, under nådigt för. klarande tillika, att emedan Randt Tulls afgif. terne, enligt 60 §. Regerings Formen, räknades till den Bevillning Riksens Ständer egde, att allena bestämma, och det således nfdem berodde, att bibehålla eller afskaffa dessa afgifter, i hvil ket sednare fall, äfven anstalterna till deras uppbörd såsom sådane , borde försvinna, ansåge Kongl, Majit det tillkomma Riksens Ständer, att i detta Revilinings mål fatta ett afgörande Beslut.

Sedan Lena natten mellan den 27 och 28 augusti skilts från Vega, ångade hon mot land och kom redan samma dag till Lena-deltats nordostligaste udde, belägen vid 73° 47′ n. br.214 Det var här, som lotsens sjömärke skulle vara uppfördt, men någon lots fans ej, och ingen flaggstång syntes. För att få rätt på detta inseglingsmärke for Johannesen 40 kilometer längs stranden vester ut, men då han äfven i denna riktning sökte det förgäfves, vände han åter till det förstnämnda stället och landsteg der. På stranden stod en mycket gammal koja, som redan blifvit alldeles jordfyld; förmodligen härrörde den från någon bland de expeditioner, som besökt trakten i början af detta århundrade. Vilda renar sågos i mängd. Då enligt det anförda kontraktet sjömärket skulle synas från Kap Olonek, ångade Johannesen ännu en gång mot vester, följande landet så nära som möjligt. Men då farvattnet här blef allt mer och mer grundt, utan att man fick sigte på något torn, måste Johannesen finna sig i att sjelf leta sin väg genom deltalandet, och han beslöt att för detta ändamål uppsöka ostligaste mynningsarmen, hvilken på kartorna är utritad ganska bred och äfven tyckes hafva blifvit begagnad af »den stora nordiska expeditionens» fartyg.215 Ångaren Lena. Hans Christian Johannesen, Befälhavare på Lena. Fyratio kilometer öster om Lena-deltats nordspets träffade Johannesen tre sandbankar, hvilka han kringseglade. Sedan han kommit förbi dessa, blef farvattnet djupare, så att han kunde gå fram på ett afstånd af 5 kilometer från land. Den 1 sept. kastade Johannesen ankar i en bugt på fastlandet i granskapet af det Bychowska inloppet, och härifrån fortsatte han den 3 sept. kl. 2 t. 30 m. f. m. vidare uppför floden. Men redan kl. 10 f. m. råkade Lena på grund. Vattnet var i fallande och började åter att stiga först en timme efter midnatt. Man kom derför först följande dag kl. 8 f. m. loss, och det med stor möda. Seglingen genom deltalandet försvårades derigenom, att de kartor, som uppgjorts för 140 år sedan, nu äro alldeles obrukbara.

Epligt till sammansatta Utskotten ankomna protokolls-utdrag för den 22 och 26 nästlidne April har Utskottens ofvanberörde betänkande med dervid fogade serskilta förslag till förordning, angående dels tillverkning och omdistillering af bränvin, dels ock försäljning och transport af bränvin, blifvit från 5:ne riksstånd, nemligen Itidderskapet och Adeln samt Presteoch Bondestånden i dess helhet, äfvensom från Borgare-ståndet i vissa delar deraf, fiterremitteradt, hufvudsakligen på grund af följande dervid gjorda anmärkningar nemligen: l:o 1 afseende å grunderna och vilkor en för rättigheten att tillverka och omdistillera bränvin samt förslaget till förordning angåendetillverkning och omdistil lering af bränvin: llos Itidderskapet och Adeln: Af herr Grefve Hamilton II. L. II.:' Att, dä Kongl, förordningen af den 13 Juni 1845, angående vilkoren för tillverkning af bränvin, är till sina verkningar känd och man följaktligen vore i stånd att afhjelpa dess hufvudsakligaste brister, utan att behöfva frukta att, genom införandet af något nytt, åstadkomma ett tillstånd, sämre än det närvarande, hufvudgrunderna i nämnde förordning oförändrade borde bibehållas och att i deras tillämpning endast föreslås de förändringar, hvilkas behöflighet vore af erfarenheten bekräftad, hvarigenom äfven de fördelar vunnos, att ingen enskild rubbades i sin hushållning och att inga onödiga kostnader förorsakades bränvinsbrännare genom ådagaläggande att i ett eller annat afseende förändra befintlig redskap. Af herr Hammarhjelm Carl Gustaf: Att då Januari och Februari månader hafva korta dagar och stark köld, en af dessa månader borde indragas och i stället Maj månad, då största bristen på höfoder inträffade, blifva för bränvinsbränningens utöfvande tillåten; att skatten för Usta klassens bränvinspannor, isynnerhet den af 14 och 16 kannors rymd, må oförändrad bibehållas; Bih. till ii. st.

jag skulle mycket gärna vilja stå till er tjänst, men min tid är för närvarande så strängt upptagen, att jag ej anser mig kunna börja med er behandling genast. Skulle ni ej därför vilja vända er till doktor A. ; han är en mycket skicklig och samvetsgrann lä- kare, hvarför jag kan rekommendera honom på dst varmaste ' etc. Nå, tror du inte, Erik, att fru A. mycket rikligt går till doktor Å. låter sig behandlas af honom och — troligen blir minst lika belåten med denne, eftersom han antagligen gör sitt allra bästa, dels af intresse för kallet och dels af tacksamhet för rekommendationen. Ja, ser du, » här slutade lilla fru B o y sitt långa tal, helt andfådd och varm, » det var det här jag tänkte ut, och säg mig nu, o m du inte tror, att jag har rätt i hvad jag sagt. » Hon grep energiskt om hans båda händer och såg djupt in i hans ögon, hvilka nu glänste fuktiga emot henne. Han böjde sig ner och tryckte en kyss på hennes panna. » Jo, Annie, visst har du rätt, och det har nog också någon gång föresväfvat mig, som vore en jämnare fördelning mer fördelaktig lika väl för läkaren som för patienten. Men det tycks ofta som skulle patienterna ej trifvas riktigt hos en läkare, såvida de ej få sitta och vänta i timtal i ett öfverfylldt rum — då först tyckas de fatta en verklig tilltro till hans skicklighet. Och hvad beträffar läkarne, så känner du nog det gamla ordspråket: ' mycket vill ha mer ', och jag vet, att äfven strängt anlitade, berömda doktorer ibland känna oro, då de tycka sig märka en minskning af antalet besökande. Därför är det nog ej heller så lätt att själfmant afsäga sig kunder till en annans förmån. Nej, vet du, hvad förståndsmänniskorna skulle kalla sådana där funderingar? De skulle kalla dem utopier, käraste, A. Blombcifj foto. A. Blomberg foto. ALLM. BARNHUSET: I SKOLAN. därför att de ej lämpa sig för verkligheten — höra blott hemma i fantasiens förlofvade land.

Iiär ofvan tili sitt ilufvu^sakIiAa inneiräii intagna un6er°-' kläning skrifveiss i ämnet varrier Ilärilos till Ilikets 8tänliers 8t3ts-I7tsIt0tt i Wäller ölveriemnaä; oell KonAi. l^lapt forkiifver kikets 8täncier8 8tatsUtskott mecl sli i^onAi, Wäc! oell önnest stäciss väl^eväAen Datum ut supra. /o/ran a/ WÄ/NF a/ ^?otl>oo//Äkö/vs/''^^»lMvs-^e/rtie/r,' ^ä//ee r-r/o^^Aanr^ Wär varancle:' II.' D. Hörr lustitiss Ztats-lVIinistern ^o^eö/ac//^^ Ltats^kääen, Herr Drilrerre Da»e^ö/e/^ a/ Z^rnAck/'^ //r/-6 ^. - Orefve /i/o>»s^ oelr Friirei re »^ae7 2-0» //o/§tln>n 8e<lan, i enIlKlret me6 Xonzl. Klapts KääiAL 8krikvel86 till kikets 8tänc!ör8 8kgt8-I7tskott om anvisande af erforclerli^E niebel för aflöning intill »asta HksäaA ät en tillokacl embetsoell tjenstonianna-pei sonal uti 8tats-6ontoiret, lilifvit i eonoept uppsatt, sä uppläste nm t. 5. Departements^Llielen, 8tats-llääet a/^ clenns skrifvelse tilI justering.

Skydds, afgiften och utsätta den ansedda behäll. na inkomsten för deras enskillta Egendomar, Werk och Inrättningar. Fördem af Husfolk och Tjenstehjon, för hwilka flere grader i Ta. nffen N:v 2. ära utsatte, säsom Informatorer, Handelsbokhällare, med flere, fökefläs deremot alltid afgifterne. 6w I anseende till Bränwinsbrännings. afgiften har Berednings-Comiteen ingen wi. dare befattning, än att för Utjordar, hwars Ägare åstunda bränna, föreflä Hemmantal, i jem - Den r i October. 6r jemförelse med jord af lika godhet, som är i Hemmantal uppförd, hwilket anteknas i gite Columnen. 7:0 Afgiften för Hustru och hemmawaran. de Varn, beräknas och utföres alltid af Taxe. rings-Comiteerne esker Mannens och Fadrens bade Skydds, och Inkomst.afgift, sä ofta den senare öfwerstiger den förra. Har den Skattffylldige pä en gäng afgift bade för Embete och Tjenst samt för bchällen Inkomst af enskild egendom, beräknas Hustruns och Barnens afgift jemwal ester sammaoräknade finnman af den Skattskulld.qes Bcwillmng för Tjenst och behällen Inkomst af enskild 'egendom. Det skulle synas, som Bewillningen för Hustru och Barn alltid owillkorligen barde utföras endast i Columnen för Skydds-afgift, men om denne Bewillning, dä den beräknäs efter Mannens eller Fadrens Maximi, afgift, infördes i nämde Coluinn, skulle derigenom förloras en af de upplysningar, som genom inrättningen af Taxerings» Längderna äsyftas, neml. den, att fä upplyst, huru mycket Bewillningen för hela Riket hade utgjort, om dea endast efter Skydds afgift ut, gätt, hwilket genom General-Sammandraget af Taxerings Längderne kommer att utwisas.

Det synes tillhöra vår tids organisations anda, att hufvudsakligast åse personliga fördelar, särdeles för det högre Befälet. Sådan synes grunden varit för Arméens så kallade nya organisation, men vi finna äfven huru dessa förhål - 96 Din 7 Julii f. in-. landen sträcka sig till Flottorne, då vi uti femte punkten af Utskottets Betänkande finas, hurusom det blifvit begärt, att det Herr Amiralen Coijet tillagde arfvode under den tid Herr General Amiralen Friherre von Stedingk uppbär Chefslönen vid Arméens Flotta skulle på Stat blifva uppförda Det är ganska mycketji sin ordning, att Herr Amiral Coijet förses med nödige inkomster för den tjenst han bestrider} men då det för Arméen är stadgadt, att Generalspersoner sorn icke Förrätta sine tjenster, till de Tjenstförrättande afstå en vis9 del af lönen finnér jag i högsta måtto besynnerligt, att icke förhållandet äfven är sådant här, och lärer det icke kunna hänföras till den stränga noggranhet, som i anseende till allmänna medels förvaltning uti Constitutionela Stater bör äga rum, att Herr Friherre von Stedingk tillgodonjuter hela Chefslönen u« tsn att derföre göra tjenst, och kanske dessutom flere löner, under det att Amiral Coijet för hela Chefskapets bestyrande blott njuter ett obetydligt arfvode, som dock ökar Sratsanslaget endast derföre att man ansedt GeneralAmiraln Friherre von Stedingk derigenom böra gynnas. Uti Sjunde punkten tillstyrkes äfven de af Kongl. Maj:t under den 26 Junii 1820 i Nåder beviljade 32 R:dr till expencer för AmiralitetsConsistorium i Carlskrona. Jag skulle för min del tro, att alla dyli-' ® ka * / Dm 7 Julii f. rn. 97 ka af Styrelsen beviljade nya utgifter icke af Riksens Ständer borde godkännas ; följden skulle nödvändigt blifva mindre bekymmerslöshet vid beviljandet af nya fordringar.

Enligt Herr Archiatornoch Commcndcuren vc>n 8cnnlLsnllsi'm8 upgist, has» wa wid past 150 ston ärligen för kringliggande landtbons räkning wid Strömsholm blifwit betäckta: 06) om man derefter endast skulle räkna 102 föl, sä will det säga'-mycket för en landsort, hwilken eljest icke producerar hästar, men ärligen behöfwer ett »visit antal för att remontera en Cavallerie-troupve och betjena ett »vidsträckt bergsbruk. Om den förändring små» ningom göres med Strömsholms Stuteri inrättning, att densamma som förut warit förnämligast kill pryduction af sädana hästar, hwilka för luxen mäste un« derhällas, hädanefter fores med ctk större antal mindre hingstar af Utwald race, sä skall den omförmälde förmän för orten ofelbart blifwa betydligare. Genom en sädan anstalt är att förmoda, det tvid nu upstegrade hästpris flere landtbrukare skulle förse sig med goda Fölston, och med en, genom ett dagligen till» wäxande landtbruk, ökad scdertillgäng, sluteligen as egen omtanka och uran någon upofsring af Slaten bringa Örtens hästafvel till hwad den kunde och borr de bliswa. 4:0 Att da det är en allmänt ärkänd sanning att racernes förbättrande af alla slags kreatur bör wara bland landtbrukcrs wigtigastc föremal, och att nästan intet landi Europa nu kan nämnas, hwarcst icke stora upoffcingar, antingen as Staten eller enskilda i sädan afsigt blifwit gjorda, wore det i min tanka (för att nyttja 'kj^erbfalms egna ord) rysligt och en ren vandalisms i occonomien att wilja förstöra en Stumie-inrättning sorn »ned afla fina fcl, warit af Den 29 December. 1659 in obestridlig nytta för dct Alllmänna och kan under cn förbättrad styrelse hädanefter bliswa dck ännu mera, utan nägons lidande eller försäng.

Skillnaden utgör alltså endast 3,711 man, ehuru en hel beväringsklass blifvit tillagd den i förslaget förordade organisationen. Frågan blir då, hvilkendera organisationen i sig innebär större kraft till försvar, den gamla med en stam af 34,301 inan, hvaraf 32,381 stridande, i förening med 104,250 man beväring, hvilken sednare exercerat endast ett år, eller den föreslagna, med en stam af 17,162 man, hvaraf 14,951 stridande och en beväring af 125,100 man, som undergått tvenne års vapenöfningar. Att beväringsmanskapet i det nya förslaget, både genom sin numerära öfverlägsenhet och sin fullkomligare öfning, har ett stort företräde framför det gamla systemets beväring, kan ej nekas; men, då man tager i betraktande, att den stridande delen af nuvarande stam är mer än dubbelt så talrik som den i förslaget upptagna, och att den derjemte består af i allmänhet utvaldt manskap, en följd deraf, att, vid tillsättandet af ledigheter inom indeldta arméen, val kart göras emellan de många, som dertill anmäla sig, torde man ega grundad anledning att betvifla, det den nya organisationen på det hela eger större försvarsförmåga än den nuvarande. I förslaget upptages derjemte, såsom sjelfva slutstenen i försvarssystemet, landtstormen, hvars första uppbåd beräknas till 250.200, och det andra til! 208.500 man. Skulle svenska nationen vilja ingå på en, ända till 50:de ålders året utsträckt, värnpligt, så kunde denna ifrån Preussen upptagna idé med lika förmån inympas på det gamla systemet. Men rnedgifvas måste, alt fördelen äfven här lutar åt förslaget, i anseende till den Stånga öfning, dess Jandtstorm undergått. Meningen med en landtstorm är dock nästan aldrig, att den skall ensam möta fienden i öppen slagtning.

Då Utskottet ej kan undgå att erkänna giltigheten af de skäl, som sålunda blifvit emot den ifrågasatta anordningen anförda af den myndighet, hvilken eger mesta sakkännedom i ämnet, anser Utskottet sig desto mindre kunna understödja motionärens framställning, som det af honom åberopade förhållande med arbetet å norra stambanan synes vara en enkel följd af tillämpningen utaf Rikets Ständers vid sistlidna riksdag uttalade önskan beträffande arbetsplanen för stambanornas fullbordan, att nemligen södra stambanan måtte så fort som möjligt öppnas för trafiken, och det af motionären åsyftade ändamål icke lärer kunna vinnas, med mindre nödiga medel till bestridande af kostnaderna för de utomordentliga åtgärder, Jernvägsstyrelsen antydt, anskaffades; det motionären likväl ej ens ifrågasatt; hemställande alltså Utskottet vördsamligen, att Herr Sundvallsons omförmälda motion måtte lemnäs utan afseende. Stockholm den 27 hlovember 1865. 4 Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 5. ffl:o 6. Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Nov. 1865, kl. 12 midd. Betänkande, i anledning aj väckt motion angående nedsättning i losen för uträkning af augmentsränta och om behörighet att verkställa sådan uträkning.

N:o 27. undersökning och pröfning angående besutenhet föregått, antingen hos Härads-rätt eller af Konungens Befallningshafvande, innan lagfart beviljats, eller åho å ulklufven del blifvit för särskild rök antecknad. Vidare innefatta läns-kommittéernas yttranden upplysning, bland annat derom, att jord-afsöndringar för alltid eller på viss tid under de sednare 20 åren egt rum i större mån, än tillförene uti Stockholms, Orebro, Skaraborgs, Calmar, Hallands, Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Gefleborgs, Wester-Norrlands, Westerbottens och Jemtlands län, samt särdeles efter 102 7 uti Stockholms, Hallands, Malmöhus, Blekinge och Westerbottens län äfvensom på Öland. Afsöndringar af lägenheter för alltid, under eganderätt, hade skett inom Orebro, Wermlands, Östergöthlands, Skaraborgs, Kronobergs, Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Wester-Norrlands och Jemtlands län. I afseende på de afsöndrade lägenheternas rymd, jemte öfriga vilkor för afsöndrings laglighet, voro förlättningarnes föreskrifter iakttagne inom Östergöthlands och Hallands län samt på Öland; men inom andra län hade dessa föreskrifter blifvit helt och hållet förbisedda; och gjorde de flesta kommittéerna hemställan om förändrade föreskrifter i flera delar af 2 kap. i 182 7 års förordning, äfvensom att nödiga kontroller å elterlefnaden deraf måtte stadgas. Förpantningar af jord voro vanliga i de flesta af rikets län, men hade icke under de sednare tjugu åren egt rum i större mån, än förut i flera än 8 län, samt provinserna Helsingland och Herjeådalen. I 4 län ansågs detta sätt att upplåta jord för gagneligt, men förmenades deremot vara bestämdt skadligt i 8 län; och hvad mindre torp och backstugor anginge, hade de under de sednare åren betydligen tilltagit i alla rikets län, hvilken tillökning visat sig skadlig, i det fattighjonens antal i bredd med dessa mindre lägenheter, hvarmed högst ett mindre potatis-land åtföljde, år från år ökat sig, under det sedligheten i samma mån aftagit.

Fäste man sig blott vid den bleka hyn och de något insjunkna kinderna med deras hektiska rodnad, då tyckte man sig se resignationen personifierad; men fick man så höra denna skenbart så flegmatiska varelse tala med en af energi och lifslust vibrerande stämma och se de klara, stålgrå ögonen blixtra, då märkte man genast, att det icke var blott ett sjukligt, ömtåligt barn man hade framför sig, utan fastmera en mognad, kanske i förtid mognad kvinna med brinnande åtrå att lefva och verka. Hon var, som sagdt, nitton år, när jag lärde känna henne däruppe i den evigt ungdomliga staden vid Fyris. Det var en hel vinter hon den gången tillbragte där, och vi träffade under den tiden ofta tillsamman. Man kände sig också ovilkorligt dragen till denna fina, späda varelse, som på djupet af sitt väsen gömde så mycket af dådlust och viljekraft. Hon var så olik alla andra unga flickor vid hennes ålder; för hvarje dag intresserade man sig allt mera för denna egendomliga, ädla karaktär, hvars lösen var icke att njuta, utan att lefva och att lefva icke för sig, utan för andra. Men för hvarje dag blefvo också de röda rosorna på hennes kinder allt bjärtare och de vackra, djupa ögonen allt mera glänsande klara. T y TJpsala är, särskildt vintertiden, minst af allt någon Riviera. Det blef ändtligen vår äfven efter den vintern. Och om det också på visst sätt alltid är vårstämning däruppe vid Fyris, så blir det dock vid den verkliga vårens annalkande lifligare än eljes. Och när så plötsligt promenaderna fyllas af hvitmössor och sprittande vårsånger tona, då ryckes äfven det dystraste sinne med. Och nu skulle studentkåren hålla vårfest. Den ena festklädda skaran efter den andra strömmade in genom Botariska trädgårdens portar och spred sig i dess skuggiga alléer och på dess slingrande sandgångar. Jag hade den lyckan att den aftonen vara hennes kavaljer. Hon var vid ovanligt lifligt humör; hon talade med en öppenhet och oförbehållsamhet som aldrig förr, och hennes stämma vittnade om energi och en lifslust så stor, att man nästan glömde blekheten i hyn och den flammande rodnaden på kinderna.

I afseende åter på de beslut, som uti sak blifvit af Utskottet fattade; så och jemte det jag förenar mig uti den af Herr Prytz afgifna reservation, i fråga om bevillningen för caractairs-fullmagter och för beslagare-andelar utaf utländskt förbrutet dömdt gods, som olofiigen införts till Riket, linner jag mig äfven föranlåten reservera mig emot det i l;sla momentet af 46 §, angående skattskyldigs mantalsskrifningsort, utaf Utskottet gjorda tillägg, 1,sd vida icke laga hinder af stadgandet i Kongl. Kungörelsen den 5 Decem - 4<> Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-o ii. ber ij88 skulle möta’', enär genom detta tillägg vederbörande manlalsskrifniugslörrättare fått sig tillagd en pröfningsrätt, som endast Konungens Befallningshafvande tillkommer, och en instance för dylika frågors behandling sålunda blifvit bildad, hvilken, hittills okänd, är af natur att sakna all slags behörighet,” Uti denna reservation instämde Herr Conlracts-Proslen Nibelius, i syftningen af 2:dra och 3:dje punkterna, samt Herr Gillberg, i fiågaom27 och 50 §§. Herr Prytz, Lars Adolf: "Emot följande, i de föreslagna allmänna grunderne för Bevillningens utgörande, fattade beslut reserverar jag mig : l:o Att arbetsfolk, så väl i städerne, som på landet samt vid Brak, Bergverk och alla öfriga Inrättningar fortfarande åläggas bevillning (se 15, 27 och 29 §§). Om än den råa arbetskraften må anses vara ett capital, så är likväl delta capital af den art, att det föga lemnar någon behållning utöfver de dagliga och nödvändigaste lefnadsbehofvens tillfredsställande, och borde således icke påläggas någon beskattning, helst de verklige och räntegifvande capitalen endast indireele och högst osäkert med en sådan kunna påhittas.