Datasets:

Riksarkivet

/

mini_cleaned_diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 25

Funnes ej denna af nu gällande stängsel-lag sälunda betingade möjlighet, att föda kreaturen genom den s. k. »vallsläppningen,» derigenom dessutom en ofantlig massa af gödningsämnen lör åkern gå förlorade, så tvangs man alt genom odling af foderoch betes-växter pä den under plog varande jorden föda sina kreatur; och dermed vore klåfven gifven lill den förbättring i åkerbruk och boskapsskötsel, som man i England och andra länder, »der den stängselskyldighet, som hos oss nu gäller, är okänd», kunnat uppnå. Detta stängsel - Lagsamt Ailm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N:o 24. 11 skyldighetens hämmande af åkerbrukets utveckling är dock endast ena sidan af det onda. l)en andra sidan är fullt ut lika behjertansvärd; den gäller skogarne. Till uppförande af dessa af lagen anbefallda, för förruttnelse, för tjufvahand, för angränsande kreatursegares våld oupphörligen utsatta förskansningar åtgår en oerhörd mängd ungskog: lill hvarje stör-par, som på ungefär hvar annan aln återkomma, åtgå tvänne träd, för delta ändamål fällda i sin tidigare ålder, och det är tillräckligt många gånger beräknadt, hvilken mängd virke härtill, äfvensom till allt det klufna virke, som är inlagdt i sjelfva hägnaden, förstöres, hvilket, om det hade stått lill mognad, skulle hafva gifvit riklig afkastning; men ej nog dermed — förmedelst nedtrampning och afbetning förslöres en ännu oerhördare myckenhet unga skogsplantör, genom detta nomadiserande på skogarne, som, om det ej förhindras medan ännu någon skog finnes att taga vara på, snart skall i samverkan med öfriga här i landet gängse skogsförstörings-methoder, göra detta land skog löst, såsom delar af Siberien eller Island, på hvilka ställen de arma innevånarne måste freda sig emot kölden, och åstadkomma eld till matlagning genom alt bränna späck och tran, gödsel, fogeloch fiskben, hahn och strå.

Maj:ts befallningshafvande aflemnas förslag öfver förhållandet med de uti föregående årets redogörelser balanserade medel, bestyrkt på lika sätt, som i afseende å de i special-redogörelserne upptagne restantier nu finnes föreskrifvet, hvarjemte verifikationer för de uti förslaget verkställda a flur ingar böra företes, men efter skedd jemförelse redogörarne återställas, för att årsräkenskaperna bifogas; att den serskilta, för samma period, som special-räkningarne öfver kronouppbörden afslutade ränteri-räkningen öfver levererad dylik uppbörd, såsom icke vidare behöflig, derest de allmänna krono-uppbörds-räkenskaperna, lika med ränteriernes special-räkningar, upprättas för kalender-år, af skaffas, men deremot, på det, vid räkenskapernas granskning i Kammar-rätten, kontroll må egas derå, alt de uti specifikation å balansen i fögderi-räkenskaperna upptagne levereringar efter den 3i December och intill den 3o April äro med verkliga förhållandet instämmande, förordnas, att vederbörande lands-kamererare och landt-räntmäslare böra härom å sistnämnde räkenskaper teckna intyg;; samt Stats-Utskottets Utlåtande, jV.o 242. 9 sam! al! landsböckerna efter nvlt. med riks-hnfvudboken öfverensstämmande formulär afslutas inom den i Oktober efter räkenskapsåret. i 2:0 Om preskription för skattskyldiges och reclogörares ansvarighet.

Sedan nära loo år gälla de inskränkande föreskrifter, hvilkas ändamål skulle vara att uppmuntra vår så kallade activa handel, och vise följderna af dessa och öfriga tvångslagar på näringsfliten, som befinner sig uti den oeconomiska vanmagt, hvarutur vi ännu icke förmått lyfta oss. Det är en länge omtvistad fråga, huruvida den activa handeln är för Sverige nyttig eller icke j jag tror den vara nyttig så vidt den kan utan monopoliska fördelar, hvilka alltid äro på Lan. dets bekostnad upprätthållne, men erfarenheten har lärt oss att den uppmuntran, man genom monopoliska Författningar sökt gifva den, icke gagnat Riket Vi äga val icke nog full - 74 Den 21 Maji. ständiga Statistiska upplysningar om våra Nä-, ringars och Productioners tillstånd vid olika aflägsne perioder; men vår närvarande ställning synes styrka de slutföljder, som upplyste män lemnat af deras under förflutne tider gjorde anteckningar, att Riket i den lifligaste af alla, nemligen Jordbruket, med undantag af de sista 20 åren , obetydligt framskridit i för. kofran. Då naturhinder icke kunna anses hafva hämmat denna förkofran, måste orsakerne igenfinnas uti de administrativaåtgärder; hvarigenom man, på jordbrukets bekostnad, sökt att genom monopoliska fördelar gynna binäringar, hvilka det oagtadt här Icke funnit trefnad Man åberopar, till stöd för den activa handeln, den tid, då Riketshandel var i Hansestä-" dernes våld; men det är likväl märkligt, att under denna tidepunct, som man anser för så neslig, kunde Sverige utskeppa Spannmål och Victualier till Tyskland. Förhållandet är deremot nu, att vi äga egna skepp och behöfva dem att hitföra Säd och Victualier från främmande Länder. Ännu oftare har man åberopat de vigtiga fördelar, som vår utrikes sjöfart tillskyndade Riket under kriget otn NordAmericanska FriStaternes sjelfständighet; men man glömmer härvid, att denna för Svenska flaggan ostridigt fördelagtiga conjunctur var tillfällig, och att återkomsten af en dylik icke kan nu förutses eller beräknas; det sedan den tiden ändrade Den 2 t Maji. 75 förhållandet emellan Europas Sjömagter är all* mänt kändt.

Ständer måtte förhöja det för denna personals aflöning vid sistlidna riksdag bestämda anslag till 26,950 Ridr årligen, utgörande för de tre åren 1858—1860 en summa af 80,850 Ridr Riksmynt, jemlikt följande aflönings-stat: 1 Öfver-direktör och chef för allmänna vägoch vatten-byggnader, hvilken tillika är chef för vägoch vatten-byggnads-korpsen (förhöjning Riksmynt från 4,500 Ridr till ... 6,000) - 1 Byrå-chef för tekniska detaljer, tillika öfverste löjtnant i nämnde korps (förhöjning från 3,000 Ridr till . 4,500: — 1 Kamererare och kansli-iedamot (förhöjning från 2,000 Ridr till) . 2,250: — Transport: 12,750: — Stats-Utskottets Utlåtande M 122. 83 Transport: I O UO Ö5f Tekniska biträden vid Styrelsens byrå: (förhöjning från 750 R:dr tili) . 1,200: — ( dito från 675 R:dr till .. 1,000: — ( dito från 600 R:dr till .. 750: — förste Kanslist och registrator (förhöjning från 900 R:dr till) . 1,200: — andre Kanslist (förhöjning från 550 R:dr till 600: — Vaktmästare (förhöjning från 375 R:dr till 450: — Distrikt-chefer, tillika majorer i vägoch vatten-byggnads-korpsen (förhöjning från 750 R:dr till 1,200 R:dr hvardera) . 6,000: — biträden eller Adjutanter hos Distrikt-cheferne (förhöjning från 450 R:dr till 600 R:dr hvardera) . 3,000: — 26,950:

Qiapi» tal»afbetalningarne å be få fallabe förlagslånen från $)fanufaetur>SDU fonten.; 26:o cf ben 24 jfulii, angåenbe portions od> rationSWärbetä för tåganbe trupper od) f>äflar beftämmanbe i runb fumma wib be årligä ©Jarfegångétapornaé upprättaribe; 27:o cf ben 11 2lugufH, om förfäljning till {fatte af be till eft» plantering anfagna QStfpmotala Jfungögårb odj twänne unber ^JBi» ftngéborgö ifungégårb Ipbanbe Remman, famt om inf öp för efcplan* tering af jörb å (2Biftngéö; 28:o cf fcmmc beg, angåenbe Itnbrtng i wilforen för begag» nanbet af bet åt ©tabén SSoråé anjlagna (åneunberjiöb, famt eftergift af ben ©tabén åligganbe bewillning; 29:o cf fcmmc beg, om forsling af kronans fpanmålS od) mjölförråb för wilia garnijonSorter; 30:o cf fcmmc beg, angåenbe wadt fråga om unberföfning röranbe ben Utmarfen på 6lanb åfatta ränta; 8516. tiB St. ©t.

Men enär, enligt hvad numera upplyst blifvit, Ådjunctcn Selander, jemte de honom såsom lön försäkrade 1,000 R:dr, redan innehar boställsförmon, och således hans öfverflyttning på Kongl. Wetenskaps-Academiens ordinarie Stat skulle komma att medföra en verklig löne-nedsättning af 200 R:dr, hvilken Utskottet, med afseende å Selanders utmärkta vetenskapliga förtjenster, icke anser lämpligen höra komma i fråga, tillstyrker Utskottet, att, såsom lönefyllnad, må för Adjuncten Selander personelt å Indragnings-staten uppföras 200 R:dr att utgå, så länge han innehar Observatörs tjernsten. Vid j:de punkten, som, af Pr este-Ståndet lemnats utan anmärkning och af Borgare-Ståndet bifallits, har af ledamöter af Ridder skåpet och Adeln samt Bonde-Ståndet blifvit åberopadt, hvad inom dessa Stånd blifvit yttrad t vid föredragningen af Utlåtandet N:o 40. I anledning häraf får Utskottet endast hänvisa till hvad uti det serskildt afgifne Utlåtandet N:o 195, i anledning at Kongl. Maj:ts Proposition, rörande löne-regleringen för de under Stats-Departementen lydande Expeditioner, blifvit yltradt, med afseende å de öfvei tålige embetsoch tjenstemännen i Kongl. Maj:ts Canzli. Vid 8:de punkten har Bonde-Ståndet och vid den 9:de Borgareoch Bonde-Stånden äfven åberopat hvad, i anledning af Utlåtandet N:o 40, i afseende på de i dessa punkter förekommande Stater, blifvit beslutadt. Utskottet hänvisar till det, i anledning af erhållne återremisser af berörde Utlåtande afgifna, Utlåtandet N:o 193.

Steg hördes i korridoren, och hastigt kastade hon tidningarna öfver portföljen igen, antagande en så oskyldig min som möjligt. Så kom sonen in. De satte sig i soffan igen och började tala om hemorten. Hon satt alltjemt och väntade på hans förtroende, men det kom icke, och hon kände sig en smula besviken. Men kaffet kom, inburet af en pigstänta, hvilken sonen affärdade redan i dörren, genom att sjelf taga emot brickan. Han satte den på bordet och började servera, han kunde vara en präktig värd när han ville, artig och uppmärksam. Hon betraktade honom med moderlig stolthet och förtjusning. Han såg verkligen präktig ut, och man kunde gerna ha tagit honom för en välbestäld doktor eller professor. Han var ytterst omsorgsfullt klädd och han hade en ståtlig figur: lång, axelbred och en smula korpulent. Skägget var stort, krusigt och väl kammadt, håret mörkt och glänsande, men i nacken syntes redan en uppgående måne. Ansigtet var nästan vackert, men ögonen små och en smula – hur skall man säga? – en smula för fria i sitt språk, och ändå icke ärliga; stickande bruna och kalla. Det var dessa ögon som kommo menniskor på den tron, att han kunde göra storverk, om han bara ville. Det fans någonting hos honom som genast imponerade, men tviflare funnos, hvilka försäkrade att detta endast berodde på hans hänsynslösa egoism. Fadern var färgare ute på landet. Han hade genom sitt eget och sin hustrus arbete förvärfvat en liten förmögenhet, hvilken emellertid betydligt smält tillhopa i följd af sonens kostsamma studier. Och nu började de bli gamla. Men han var ju deras stolthet, deras enda stora förhoppning. Alla menniskor sade att han hade ett godt hufvud, och när det offrades så mycket på honom, måste der ju också bli något af med tiden. Visst dröjde det med hans examen, men »Albert läser grundligt hvad han läser», brukade de gamle säga, när detta ämne kom på tal, »och han nöjer sig minsann inte med en vanlig examen». Rätt som de nu sutto der så förtroligt och smuttade på sitt kaffe, kunde modern icke längre styra sin otålighet, utan vågade ett litet försök. »Den flickan, som du fått kudden af, heter hon Hilma?» frågade hon. Han såg förvånad ut.

Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2 Stals-Utskottets Utlåtande N:o 10. byggnaden till Tjugotusen Ridr, eller tillsammans Femtiotusen R:dr R:mt, måtte, så snart ske kunde, varda till Styrelsens disposition anvisade, på det dessa högst magtpåliggande byggnadsföretag, som vore afsedde att till största delen genom fångar utgöras, måtte kunna med det snaraste taga sin början; — i anledning hvaraf Kongl. Majit föreslagit liikets Ständer, att kostnaden för omförmälda, för fångvården nödiga, byggnadsföretag måtte med de till fångars vård och underhåll anslagna medel fä bestridas. Denna nådiga Proposition är af Riks-Stånden remitterad till Stats-Utskottet, som jemväl erhållit del af de deruti åberopade handlingar och kostnadsförslag; — och ehuru Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 14 Januari 1858, med föranledande deraf att anslaget till fångars vård och underhåll under föregående år blifvit med betydliga belopp öfverskridet, framställt den anhållan, att berörda anslag derefter icke måtte, på sätt förut skett, anlitas till bekostande af nybyggnads-arbeten för fångvården, har Utskottet likväl, då nämnda anslag numera blifvit tillökadt med en summa af 195,000 R:dr R:mt och således måste vara för behofvet mera tillräckligt, funnit sig, med afseende å angelägenheten af de ifrågaställda byggnads-arbetenas vid Landskrona fästningsfängelse snara verkställande, böra tillstyrka, det Rikets Ständer måtto medgifva att, till bestridande af kostnaderna för omförmälda byggnadsföretag, ett belopp af Femtiotusen Riksdaler Riksmynt må af Kongl. Majit användas utaf anslaget till fångars vård och underhåll.

Naj:t ä8kar ieke af 8ven8ka 8tat8verket eller k>f framdele8 frän Hlolonien möjligen inllvtaiule tillgängar nägon er8ättning för de af Kongl. Najtt för deimamma utgifne förskott, eller något bidrag tili infiiande :»f de i Lartbelem^lönden8 namn upptagne län, men Kongl. lLsj:t före8lsr Liket8 8tänder att läts akkritvki 8tat8-0ontoiet8 förrberörde fordran för fri-ead6ttei8 »nderbäll oeb utbetald penton ät Keneralen belst kolonien i olli» fall för det närvarande 8aknar tillgängar till äe88 gäldande. Lä af clen förtlutna tiden8 erfarenliet kan 8luta8, kitt flir moderlandets bandel oeb industrien, under vanliga föibällanden, ieke är att påräkna 8erdele8 gagn gf denna stlägsna besittning, anser Longi. l>1aj:t bibebällandet deraf ej eiler innebära nägon föidel för moderlandet oek föreslär öerföie Likets länder kitt, i öfveren88tämmel8e med deras redan den 8 .luli 1818 fattade, be8lnt, uppdraga ät Kongl. Najrt att, 8ä fort tillfälle kan dertill sig vppa, til! nägoi> främmande magt sttiäda kolonien 8:t

Betänkande bif. af Borgare-Ståndet. s. 907. afPrestStåndet. s. 923, af Adeln. s. 9^4. af Bondestån. det. s, 976, Aluntillverkningen vid Loverts Bruk, om sökt befrielse från Tiondens utgörande på tio år för; Stats-Ut. skottets Betänkande bif. af Adeln. s. 282. af Pre» steståndef s. 288. af Borgareståndet, s. 290. Anders Danielsson, fråga örn f. d. BancoFuIlmägtigen ar lagligen berättigad att deltaga i Revision öfver BancoStyrelsen; hemstäld till EancoUtskottet af Bondeståndet, s. 820. Andrarums Alunsyefks rätt, om förändring af, till inköp af Skogseffecter; StatsUtskottets Betänkande bif. af Borgareståndet, s. 477- af Adeln s. 485. af Presteståndet. s. 491. af Borgareståndet s. 494. Anledning till Anmärkning mot Konungens Rådgifvare i Corn mandomål. Corrst.Utskottets Utlåtande öfverlagdt tilL Handiingarne af Borgareståndet s. 1128. af Bondeståndets. 1135. af Presteståndet s. ii42. af Adeln. s. u4a. Anmärkning, StatsTJtskottets, mot disposition af Stats. r; intorna för Kg], Theaterns understöd; Const.. Utskottets Betänkande1 öfver, bif. af Presteståndet s. 45i-lågt till Handiingarne af Bondeståndet, s. 462. af Adeln. s. 463. D:o mot Disposition af Tullfrihetsmedel 8c c. Const.-Utskottets Betänkande bif. af Presteståndet. s. 452. lagt till Handiingarne af Bondeståndet, s. 462. äf Adeln. s. 463.

— Sistnämnde Summa utgör för närvarande den så kallade Anticipations-Fonden, hvilken, så långt den förslår, kan till Silfverköp anlitas, utan att Silfverbehofvet i följd deraf stegras utöfver det belopp, som, enligt anställande Transport 266,666 3 a 1,066,666 32 47,067 IO i,38o,4oo 26 605,753 28 774,646 46 1,000,000 — I>774>046 46 384,c>3 3 16 2,i5q,58o i 4 Berättelse af Banco-Fullm ägt ige. beräkning, brister i förhållandet af 5 till 8. Transport Men i den anon något af hvad, som förskottsvis skulle fått användas, hinner verkligen ingå förrän Silfverköp skett, eger detta samma egenskap med den för ett tilländalupet år influtna fond; och det kan då ej undvikas att öka silfverupphandlingen i proportion af Sedelstockens ökning, så framt förhållandet af 5 till 8 någonsin skall i verkligheten ernås. Af de till reela Fondens förstärkande anvisade Fonder finnes, efter hvad utredt är, alltså ännu att använda, dels influtna, dels förskottsvis beräknade medel, tillhopa 2,15f),58o 2,i5q,58o 14 Orsakerne hvarföre, uti de tryckta halfårs-uppgifterne angående WexelBankens ställning, de för upphandling tillgängliga Fonderne alltid varierat emot en föregången uppgift, äfvensom hvarföre den genom calcul för tillfället utrönta brist i Silfvertillgången nödvändigt, i nion af hvart olika Silfverpris och ett deraf förorsakadt mindre eller större tillitande af Sedelfonderne, ökar sig i en betydlig progression, hafva Banco-Fullmägtige nu tillika sökt ådagalägga. Det torde häraf inses, att dessa orsaker ligga i sjelfva naturen och beskaffenheten af Rikets Ständers meddelade föreskrifter, och icke genom någon Banco-Fullmägtiges åtgärd kunnat undanrödjas.

Nikifor och Nadeschda foro förskräckta upp. Den förre som redan haft ett häftigt ord på läppen för att möta den objudne gästen, tystnade vid de sista orden och bleknade likaväl som Nadeschda. Den främmande betraktade dem med nästan sorgsna, i alla fall deltagande blickar. "Så unga", tänkte han vid sig sjelf, "så sköna och så fallne redan! Det har gått långt med förfallet derborta, när gossar begå brott i stort och englar nedlåta sig att med dom njuta de så vunna egodelarne." Så tänkte Wiborgaren. "Min herre", sade ändtligen Nikifor sakta, "hvad önskar ni?" "Varen lugna, mitt herrskap", svarade den unge mannen, "jag vill eder intet ondt." "Det är bra tänkt af er", inföll Nadeschda hastigt och i en upprörd ton, "ack ni ser så god ut får jag bjuda en kopp thé, så får herrn " "Min herre", utbrast Nikifor, "vän eller ovän, säg edert ärende fort, ni ser att min att fröken är högst altererad." Wiborgaren trodde sig vara en menniskokännare, han var en smula litteratör och ville "samla erfarenheter", han hade derföre gerna velat förlänga samtalet men han hade icke hjerta dertill. "Mitt råd är kort och godt", sade han med fast men mild ton: "res härifrån ju förr desto hellre, vi ha en ny polismästare i staden och han vill naturligtvis ådagalägga sitt nit ni förstår mig kanske nu?" "Nej, det gör jag ej fullkomligt, men vi skola resa ändå, och det straxt Nadeschda är så rädd." "Kan jag göra herrskapet någon tjenst så meddela upplysningar eller dylikt så " "Ack ja", utropade Nadeschda, "säg åt, alla som fråga efter oss att Nikifor är ljuslätt och att jag ser ut som en tatterska, då skola de icke gissa att det varit, vi som varit här." Den främmande log. "Kan jag ej tjena på något annat sätt? Besinna er väl, mitt herrskap, våren uppriktige, talen sanning, jag ber, kanske jag med min erfarenhet " "Uppriktige, tala sanning, nej, nej!" utropade Nadeschda uppskrämd.

Upplästes till Justering och godkändes följande från Expeditionsutskott intomne Förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser till Kongl. Maj:t: N:o 74. Angående ett heviljadt förskott till Götha Canalarhetets fortsättande. N:o 75, Om förrättadt val af Justitieombudsman och dess Suppleant. Den 11 Maji f. m. N:o 76. Förordnande för Justitieombudsmannen, HofRättsRådet och Riddaren C. P. Törnebladh, att vara Rikets Ständers Justitieombudsman. Förordnande för JustitieBorgmästaren J. Ullberg, att vara Rikets Ständers JustitieOmbudsmans Suppleant. I anledning af väckte Motioner om jemnkningar och rättelser i den af Kongl. Maj:t år 1827 utfärdade Taxa på arfvode för Landtmäteriförrättuingar. Om inrättande af en Allmän Undervisningsanstalt i Eskilstuna. • N:o 81. Angående profs afläggande af Klockare å för Barna-undervisningen nödige kunskaper. I anledning af väckt fråga om skyldighet för dem, som anmäla sig till Prestexamen, att ådagalägga kunskap i Yexelundervisningsmethoden. Företogs till pröfning StatsUtskottets den 16 sistlidne April under N:o i32 afgifne, och den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande, angående regleringen af Utgifterne under RiksStatens Tredje HufvudTitel. Herr von Troil> Emil:

Om den första frågan hoppas jag, att ej mer än en mening kan finnas; åtminstone har, på sätt redan blifvit anmärkt, någon motsatt mening här icke i dag blifvit yttrad, örn den också skulle finnas. Jag får blott i detta afseende nämna, att om en sådan åsigt linnes efter den upplysning, som man kan förmoda vara vunnen genom så många discussioner om Bancoväsendet, som vid denna och föregående riksdagar förefallit, så är det så mycket bättre. Jag tror, att man sålunda måste komma derhän, att man, på sätt här i går framställdes, skall fatta, att det endast är med lixt myntvärde, som någonsin den andra åsigten eller näringarnas framgång kan vinnas. Vi äro således derom fullkomligen derom ense. Men det är fråga om sättet att bereda näringarnas framgång, och i det fallet får jag förklara, att jag icke tror, att BancoUtsk. träffat det rätta. Med all aktning för BancoUtskts ledamölcr och deras kända insigter, kan jag dock ej annat än öppet förklara, alt jag hyser denna öfvertygelse. Jag inser också, 86 Den 24 Juli f. m. hvad svårigheter Utsk. haft vid målets utarbetande. Utskls ledamöter hafva nödgats modifiera sina egna, vid deras inträde i Utsk. kanske fullkomligt conseqventa åsigter efter alla de motioner och anmärkningar, som deras principaler tid efter annan skickat till dem. Under sådant förhållande är det icke underligt, om de så mycket modifierat sina egna åsigter, att de kommit på villovägar. Frågan är nu att afgöra, hvad som är det rätta, och jag anhåller, att ingen afBancoUtsk:s ledamöter måtte upptaga den critik, jag går att framställa, såsom en critik på deras kunskaper, utan endast såsom en critik på det opus, som i deras namn framkommit. Att, sedan inom BancoUtsk. fråga har varit om att, i stället för en fixation af ett förhållande emellan silfver och sedlar, antaga en fixation till siffran af silfverfonden, en proportions bestämmande blifvit föreslaget anser jag såsom högst felaktigt af Utsk., och detta torde ej behöfva någon vidare utveckling, du sådant redan af så många talare blifvit bevisadt.

Om försegling å landet ege Kongl. Maj:ls Befallningshafvande att antyda vederbörande kronobetjente elier andra af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande dertill förordnade välkände personer, hvilka det, i följd deraf, skall åligga att, utan föregången anmälan af panne-egaren, med ledning af de lill dem från vederbörande mantalsskrifva!^ insända förteckningar, samt, i serskildta fall, Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes dem delgifne tillstånds-resolutioner, ofördröjligen efter den dag, dä bränvinsbrännings-förbudet vidtager, försegling af bränvinsbränningsredskapen verkställa; och eger förseglaren att, i förut utfärdad kungörelse, bestämma tid och ställe inom districtet för förseglingen, likväl så, att försegling af inmurade pannor med bröst och dithörande redskap alltid försiggår på hvarje ställe, der de äro uppgifne att finnas. I städerna vare detta allt Magistratens åliggande. Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma trädes uti borrade eller stampade fina hål och sedan hopknytes genom en linnelapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill, hvilka det blifvit anbefaldt att denna förrättning verkställa. Bcv.-, Lag-, samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o i. 67 Deu för materialierne lill förseglingen åtgående kostnad kommer att af kronans medel från Landt-Ränlerien förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contor meddelas, emot behörig redo oell räkning i landsboken; hvaremot arfvode för förseglingsbestyret bekostas af panne-egaren, och utgår efter kannerummet med en skilling för inmurad redskap, samt sex runstycken för så kallade lyftpannor, utaf hvarje kanna af pannans innehåll; dock må vid dessa tillfällen reseoch tractaments-penningar af förseglaren icke beräknas. § 25.

Enär ifriigavarande, för så väl dea vid slutet af detta riksmöte återstående tryckningen af Riksståndens protokoller, som registrens ingifvande från trycket erfoiderliga korrekturläsning, synes, på sätt vid enahanda efter sednaste riksdagar verkställda tryckning iakttagits, böra godtgöras ined ett efter papperets storlek samt tryckets beskaffenhet lämpadt belopp, och då den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, i afseende å denna godtgörelse, föreslagna bestämmelse grundar sig på anställd jemförelse mellan de serskilda Ståndens protokoller, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad sålunda föreslagits, eller att, såsom ersättning för besörjandet af korrekturläsningen m. m. i och för den vid nuvarande riksdags slut återstående tryckning af Riksståndens protokoller, jemte dertill hörande register, må till vederbörande utbetalas för hvarje, sedan riksdagen är afslutad, tryckt ark af Ridderskapet och Adelns protokoll med En r:dr 12 sk., af Presteståridets Fyratio skilling samt af Borgareoch Bondeståndens En r:dr. 2:o. I fråga om godtgörelsen för upprättandet af registren öfver ofvannämnde protokoller, lärer jemväl samma bestämningsgrund, eller papperets storlek och tryckets beskaffenhet, böra tillämpas; hvadan och då de föreslagna beloppen öfverensstämma med hvad som vid sednast förflutna riksdag för enahanda arbete beviljades, Utskottet äfven tillstyrker bifall till hvad Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän i afseende på denna godlgörelse föreslagit, eller densammas bestämmande till Tjugu r:dr för registret öfver Ridderskapet och Adelns, Tretton r:dr 16 sk. för registret öfver Presteståndets samt Femton r:dr för registren öfver Borgareoch Bondeståndens protokoller, beräknadt för hvarje tryckt ark utaf dessa register; men med afdrag för hvad af registret öfver sistbemäide Stånds protokoll redan före riksdagens slut blifvit utarbetadt. 3:o.

tDet var ett det hjeltemodiga nederlagets apoteos, en stolt protest emot segermonumentet på Königsplatz i den nya kejsarstaden vid Spree. Marseljäsen förtonade och då omsider tystnade den mullrande åskan från Mont Valériens blanka metallgap, höll presidenten i Seinedepartementets generalråd Mr Forest .det oundgängliga festtalet. Det var stolta ord den åldrige lille mannen, slungade ut bland den lyssnande menigheten. Han lofordade offervilligheten, sjelfförsakelsen och dödsföraktet hos alla dem, som en gång trotsat farorna af den långa belägringen; han rörde vid strängar, hvilkas dallring aldrig förfelar att väcka liflig genklang i franska bröst; han talade om hvarje hjertas hängifna kärlek för den dyra fosterjorden; och på botten af hans anförande läste man, om ock blott i dunkla häntydningar, att en gång skulle den dock randas, den sköna dag, då det blödande Gallien skulle taga hämd på arffienden, den öivermodige segraren på andra sidan Rhein, då de i ständigt slafveri hållna bröderne Elsass och Loth-ringen skulle varda återförenade med det älskade fosterlandet. Och: lefve republiken, lefve Frankrike! ljöd det åter från hundratusen munnar. Ett antal trupper. defilerade och folkets skaror drogo sedan i sin ordning förbi monumentet. Om än denna senare afdelning i åtskilliga fall slog öfver i det burleska, qvarstod dock som bottensats det intrycket, att en glödande kärlek till det land, som sett dem födas, bodde på djupet af ' alla franska * bröst ... - Det var långt ifrån första gången vi funnit detta grunddrag i den franska nationalkaraktären; det var icke oförberedda våra öron träffades af ord, hvilka ett ödmjukt sinne måhända skulle tyckt bättre passa segraren än de besegrade.Det är ett härligt land,.detta Frankrike, och naturen har öfver detsamma slösat sina rikaste skatter.

Beräkningen af inkomst-titeln: ^lrrendemedcl fbrtjenar äfven särskildt noggrant öf« vervagandej enligt hvad Stats-Contoiret derom i underdånighet anfört. Kongl. Maj:t föreslår dess» utom, att afseende dervid må göras å de förändringar med åtskillige Krono-laxfisken i J.junga Elf, som uppkommit genom de i samma Elf verkställde ränsningar, för hvilka fisken, i följd af träffade öfverenskommelser med nu varande Arrendatorer, belönande Arrende-afgilter hittills' ut_gått af Btrörnrensnings-fonden , på sätt Kongl. Majtts Nådiga skrifvelse till Kamtnar-Collegiunl och Stats-Contoiret af den 27 Januarii 1820 närmare utvisar. Ibland inkomst-titfarne upptagas äfven 400 R:dr, såsom hyra för en på Skeppsholmen belägen Cassern, begagnad för Stockholms Escadres Sjö-Artillerie-Hegemente; Och sorn denua byggnad är för nämnde behof nödvändig, så anser Kongl. Maj:t lämpligt, att densamma utan hyra till Regementet upplåtes, emot det att de nu bestådde inqvarterings-penningar indragas. I afseende på Stats-verkets utgifter hade Kongl. Majtts Nådiga önskan varit, att deras nuvarande belopp skulle kunnat, om också ej minskas, åtminstone utan tillökning bibehållas. Flere tilL bestämde behof calculationsvis uppförde summor hafva likväl funnits så otillräckeilge , och åtskillige nya utgifter af så nödvändig be? Proposition om Statsverkets tillstånd och behof. 789 skaffenhet förekomma, att Kongl. Majtt ser sig nödsakad, att 1 vissa fall äska tillökte anslag, hvilkas inskränkning till hvad Kongl. Majtts och Rikets tjenst oundgängeligen kräfver Kongl. Majit gerna påyrkar; och Kongl. Majit eger för öfrigt det hopp, att Rikets Ständer skola vid TUnancepianens bestämmande finna, att tillökningarne kunna till en del motvägas af besparingar på andra håll och äfven förenas med minskning i na. tionens beskattning. Kongl.

St:s definitiva afgörande framlägga någon del af nya lagförslaget; men jag erkänner, att jag icke kan underlåta att dela den missbelåtenhet med LagUtskts förfarande i detta ämne, som af flera värda ledamöter nu blifvit yttrad. Jag tror, att härvid förekommer en preliminär-fråga af vigt, som kunnat och bort utredas, och på hvars afgörande folket väntar. Förhållandet med den nya lagen har varit sådant, att då man velat föreslå någon partiel lagförändring, liar man sagt: låtom oss vänta, tills det nya lagverket kan förekomma; har man velat föreslå den nya civillagen till pröfning, så har man svax-at: den är för stor, den kan icke pröfvas vid en riksdag, eller också: den är för liten, den bör skärskådas i sammanhang med criminal-lagen, kyrkolagen ni. m. Man har föreslagit att blott upptaga en del, d. v. s. en eller annan balk af civil-lagen, och mött samma anmärkning. Jag skulle tro, att det är nödigt att få utredt, huruvida det är möjligt att, med bibehållande af vår grundlag, hoppas den nya lagens antagande i grundlagsenlig väg. Kan det ej ske, så bör den så gerna försl som sist lägga* Den ii Julie. m. 33g åsido, på det man åtminstone må kunna successive framgå på lagförbättringens bana; jag tror dock, alt den under nuvarande former kunde antagas. Af de bär ifrågaställa behandlingssätten har jag dock ej funnit något, som tillfredsställt mig. Frih. Boye har sednast föreslagil, att sedan Ständerna anlagit principerna, skulle detaillerna öfverlemnas åt ett Utsk. Jag skulle aldrig kunna tillstyrka en grundlagsförändring, hvarigenom Ii. St. till en liten del af sina medlemmar skulle öfverlemna en så vigtig rätt. En annan värd ledamot, Frih. Ehrenborgh har yttrat, att det kunde tillgå på samma sätt sorn vid antagandet af 1734 års lag, då RiksSt. sammanträdde på ett enda rum.

Från Högvordige Preste-Ståndet. S. D. Vid förnyad föredragning af Expeditions-Utskottets ytterligare Memorial, N:o 8, angående tryckning och utdelning bland RiksStåndens Ledamöter af Bihanget till Riks-Stån? dens Protocoll, fann Preste - Ståndet för godt att gilla hvad Expeditions-Utskottet föreslagit. S. D. Föredrogos å nyo och biföllos Stats Eih, tilt R. St. Utskottets Utlåtanden, N:o 8, i anledning af KonglMajus Nådiga Skrifvelse, angående inköp för Statens räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar, och N:og, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om fortfarande af det vid senaste Riksdag beviljade anslag till anläggande af en vattenledning till Carlskrona* S. D. Då nu föredrogs å nyo Banco - Utskottets, sedan den a3 dennes på bordet hvilan* de, Utlåtande, N:o 6, i anledning af trenne RiksStånds återreirjiss af Utskottets Betänkande, N:o 4, angående rättighet för Banco-Fullmägtige, att fortfarande efter nästa års ingång vidtaga anstalter om Silfverköp, fann Preste-Ståndet för godt, att till alla delar gilla hvad Banco-Utskottet i sista Utlåtandet föreslagit. Från Välloflige Borgare-Ståndet, S. D, Bi föllos följande Stats - Utskottets den. 33 dennes bordlagda Utlåtanden, nemligen: N;o 8, i anledning af Kongl. Majus Nådig* Skrifvelse, angående inköp för Statens räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar, och N.-o 9, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Proposition, om fortfarande af det vid senaste Prat.

V i skulle gärna se, att äktenskapet icke inleddes med en bullrande fest; en sådan förefaller nästan som ett oskärande af denna öfvergång, som ju ej med en enda dag kan utplåna allt, hvad hittills för den kyska, väluppfostrade jungfruns finkänslighet tett sig särande. En stilla vigsel — ett afsked från den gångna ungdomstiden, förklaradt genom föräldrarnes välsignelse, genom vännernas deltagande, må leda henne in i makens hem, som för framtiden o c k skall vara hennes eget. Bröllopsdagen är öfver. H u r u främmande förefaller hon icke sig själf, ensam m e d mannen, som hädanefter skall blifva hennes följes23 lagare genom lifvet. Hans kärlek, hans uppmärksamhet, den rena atmosfär, med hvilken hans ömhet omgifver henne, allt detta kommer henne lyckligtvis att se det nya i strålande ljus, insveper henne som i en ljuf förtrollning. D e n unga maken kan dock icke alltid stanna hos henne. Så är hon allena. — H o n anställer jämförelser. H o n har lemnat en värld, som för henne länge egt bestånd; en ny, där allt begynner, där hon dagligen skall göra nya upptäckter, omgifver henne, en värld, inom hvilken hennes makt skall utveckla sig, hennes inflytande göra sig gällande, kort sagdt, hennes framtids värld. A l l t beror af början, men icke alltid endast af hustrun. — Hart när hvarje kvinna, som älskar o c h känner sedligt, för i äktenskapet med sig g o d vilja, mycken kärlek och mycken lärvillighet. Till och med den ungmö, hvilken fått den yppersta undervisning i hemmet, skall erfara, att hennes rätta lärotid först tar sin början med själfständigheten i eget hem, med de erfarenheter, hon då dagligen samlar. D e t ligger i hvarje lidelses natur, att den så småningom förtär sig själf, allt i mån som den sorgfälligare näres eller mera försummas. Intet är en bättre probérsten för den sanna kärleken — detta till motsats mot lidelsen — än det tryggade besittandet. Först i äktenskapet visar det sig, om den eldige älskaren kallnar, eller om själarna allt innerligare sammansmälta m e d hvarandra.

Denna motion har Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottet ansett erfordra behandling i sammansättning med Lag-Utskottet, och Utskotten, sorn vid ärendets pröfning förskaffat sig närmare kännedom om det åberopade Kongl. Brefvet, få öfver förhållandet dermed afgifva följande upplysning. Kammar-Collegium anmodade, i anledning af sökt skatteköp ä serskilde Krono-rusthålls-hemman i Malmöhus Län, uti bref den 3o Januaii i838, Kongl. Majis Befallningshafvande att till Collegium insända bevis, att kungörelsen om sökandernes åtkomst till hemmansdelarne blifvit i Häradets kyrkor uppläst och oklandrad lemnad, innan Kongl. Maj-.ts Befallningshafvandes fastställelse-resolulioner af den 3i Juli 1824 och den 6 Juni 1828 meddelades, och, då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i stället öfverlemnade Presterskapets i Häradet förklarande, att, ehuru det icke vore tvifvel underkastadt, att kungörelser, enär de kommit Presterskapet tillhanda, blifvit vederbörligen uppläste, det likväl då mera vore omöjligt att det infordrade beviset afgifva, utlät sig Collegium uti skrifvelse till 22 Lagsamt Allni.- Bes v.- och "Ekon.-Utsi ottena Betänkande, IV: o 5o. Kongl. Majrts Befallningshafvande den 18 December nämnde år: alt som, enligt Förklaringen (Jen 2g Juni 1814 öfver Förordningen angående kronorusthåll den 22 Februari 1 7 4 <). huru förfaras bör, då krono-rtislhåll af innehafvaren å annor man transporteras, fatalier för klander af åtkomsten böra räknas från den dag, kungörelsen om rusthållets åtkomst blifvit uppläst, hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, först sedan ett år och tre månader från uppläsandet tilländagålt, ega alt å transporten meddela ordentlig inskrifning, samt Kongl. Maj:fs Befallningshafvande i Malmöhus

Jag hör att ni alla äro modstulna, men nu gäller det att tappert härda ut, ty det säger jag er, att aldrig mer i tiden få svenska män tjäna en sådan hjälte som vår konungslige herre, och ljufligt låter jag för honom mitt blod. Se på mig! Hur kallas jag? Nåå, fram med det! – Rika Fuchsen! – svarade alla soldaterna med en mun, och deras drag ljusnade. – Det är riktigt. I all min dar har jag hetat rika Fuchsen ... Nå ja, hvari ligger Fuchsens rikedom? Den, som kan stiga fram och svara, får två runstycken. Ingen vågade sig fram. Då tog rika Fuchsen sin plånbok ur bröstet och slog och bläddrade i bladen samt höll följande tal: – Hva’ djäflar vill det säga att vara rik. Det är en bokföringssak, gossar. Tror ni kanske, att all egendom är räntegifvande? Jo, försök’t! Hör nu på hvad jag läser! Skulder: noll noll. Det är första hälften af Fuchsens rikedom. Så ha vi salig Schlippenbachs nattrock ... Ha ni platt glömt salig Schlippenbach, er förra öfverste, som testamenterade mig både sin nattrock och sitt regemente, de två käraste egodelar han hade i denna världen? Den nattrocken är mig så dyrbar, att inte skulle jag vilja sälja den för mindre än fem tusen riksdaler. Då är den också för mig värd just den summan. Alltså, hör nu på! Tillgångar: Salig Schlippenbachs nattrock femtusen riksdaler, Sörmlands regemente tio tusen riksdaler, min älskade hustru Greta, där hemma, sjuttio tusen riksdaler, hundrackan från Holsten, tusen riksdaler, min konungslige herres nåd, åttio tusen riksdaler, värdshuset Gullåsnan, två tusen riksdaler ... Tag mig fanen är det inte allt lågt beräknadt, men så är det också det enda jag har i lifvet. Nå, hvad är värdshuset Gullåsnan för något? – Det är nådig öfverstens buldanstält! – sorlade alla soldaterna om hvarandra. – Just det, ja! På det värdshuset får hvem som helst frukosten gratis, för där finns inte ett grand att få ... Låt oss nu räkna!

Rikets Ständer äro derföre af den åsigt alt, om ett statsbidrag för arbetets utförande skall beviljas, detsamma bör lemnäs under uttryckligt vilkor, att ett bolag varder bildadt, som ålager sig att, mot statsbidragets lillgodonjutande, utföra och fullborda hela den föreslagna kommunikationsleden från Wenern lill Stora Lee. Härvid förekommer dock att, enligt hvad ofvan är nämndt, kostnaden for företaget i dess helhet blifvit beräknad till 1,208,367 R:dr, men att aktieteckningen icke uppgår till mera än 159,075 R:dr, hvadan det statsbidrag, som för arbetets utförande erfordras, skulle utgöra 1,049,292 R:dr. Enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, är dock numera afl anledning att aktieteckningen kan uppbringas lill det belopp, alt, om statsbidraget bestämmes till 1,000,000 R:dr, deraf 800.000 R:dr såsom lån och 200,000 R:dr såsom anslag, företaget i sin helhet skall komma lill utförande. Då således aktie-egarne af egna medel endast komme att tillskjuta omkring en sjettedel af kostnadssumman, har hos Rikets Ständer uppstått fråga, huruvida berörda tillskott kunde anses tillräckligt ali betrygga Statens rätt (ill återbekommande af den del utaf statsbidraget, eller 800,000 R:dr, som skulle utgå såsom lån. Vid de flesta arbetslöretag, som afse sådana kommuuikationsförbättringar, för hvilkas utförande Rikets Ständer beviljat låneunderstöd, hafva nemligen vederbörande bolag eller kommuner vanligen åtagit sig alt tillskjuta minst en tredjedel af kostnadssumman; och ehuru svå - Expedilions-Utskoltets Förslag till underd.

Stackare, hon hade ådragit sig en sjukdom i dimtjockan och » il n ' y avait pas de sa faute, si elle était moins alerte » efter den betan. Ett halft rörande, halft komiskt intryck, samma känsla som Ander * sen vanligen framkallar, gör det när Zola med ovanlig medkänsla skildrar lokomotivets sista stunder, när det — eller rättare hon — jämrande » en une petite plainte d ’ enfant, qui pleure » ligger i dödsryckningarne. » Elle était morte » och » prenait l ’ affreuse tristesse d ’ un cadavre humain, enorme, du tout un monde qui avait vécu et d ’ où la vie venait d ’ être arrachée, dans la douleur ». Man vet icke antingen man skall skratta eller gråta vid denna sorgliga syn. Stackars, stackars, stackars lokomotiv! — arma La Lison, älskvärda, men djupt olyckliga varelse, som fallit offer för ondskan hos » la bête humaine » l Om man således finner frändskaper litet hvarstans mellan Zola och romantikens diktare, och om dessa frändskaper ingalunda äro oväsentliga utan väsentliga och inneboende i de respektive författarnes naturer, om Zolas författareskap hufvud * sakligen är ett den fria fantasiens och den godtyckliga person liga viljans verk — hvad återstår i så fall egentligen af den naturalism, som skulle vara det mest utmärkande i detta » document humaine »? Ingenting annat, tycks det mig, än den naturalistiska tekniken, hvilken, fast och säker som den år, gifvit trovärdighet och klarhet åt alla författarens skapelser, äfven der de äro som mest aflägsnade från det verkliga lifvet. Detta sträfvande att skänka trovärdighet åt det drömda och diktade är föröfrigt lika gammalt som literaturen sjelf. Naturalismen är endast ett utfyllande af de ökade fordringar, som en högre utvecklad kultur ställer i detta afseende. I sjelfva verket tänker jag att naturalismens teori delat öde med systerteorien, den rena materialismen.

Börande i afseende härå hufvudsakligen iakttagas: a) att räkningarne emellan Rikets Ständers Bank samt derunder lydande Låne-Kontor å ena sidan, samt vederbörande Privatoch Filial-Banker å den andra, minst en gång i månaden, medelst liqvid, uppgöras. b) att de öfverskottsmedel, som vid sådan uppgörelse finnas hos Privateller Filial-Bank, antingen de tillhöra någon af dessa Banker eller Rikets Ständers Bank eller derunder lydande Låne-Kontor, skola, såvida liqvidcn icke kan på annat sätt afslutas, till Rikets Ständers Bank insändas, för att derstädes på vederbörandes räkning insättas; och må Fullmäktige derest de finna sådant lämpligt, berättiga vederbörande Privatoch Filial-Banker att före afsändning till Rikets Ständers Bank af dess egna sedlar desamma på ändamålsenligt sätt makulera; samt c) att till undvikande i allmänhet af remisser från Låne-Kontoren till Rikets Ständers Bank af öfverskotts-medel, tillhörande Privateller Filial-Bank, sådan Bank må, om han det önskar och Fullmäktige dertill lemna tillstånd, berörde medel på depositions-räkning, utan ränta, hos Låne-Kontor insätta; dock vare det Låne-Kontor uttryckligen förbjudet att för Privateller Filial-Bank å depositions-räkning emottaga större summa än Privateller Filial-Bank, i följd af förevarande rörelse, har till godo hos Låne-Kontor. Stockholm den 6 April 1854. Reservation. Af Herr A. 0. JVallenberg: Då Utskottet beslutat tillstyrka Rikets Ständer att, till förekommande af de faror och förluster, hvilka äro förknippade med pennin - Ilariko-ll skottets Memorial, N:o 32. gars försändande från en ort tili en annan uti bank-sedlar, genom Riks-Banken och dess Låne-Kontor öppna tillfälle för allmänheten, att å en ort erhålla ett å annan ort betalbart papper, hvilket borde så inrättas att, äfven i händelse detsamma förkomme, intet missbruk dermed kunde eg a rum, så har jag till alla delar instämt med Utskottets majoritet, hvad sjelfva saken angår.

Att, då uti Herjeådalen bland ordinarie räntan upptages Ost, beräknad efter hvad som erhålles af en dags mjölkning af hvarje ko, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet må erhålla Nådigt uppdrag att, efter menigheternes hörande, i underdånighet afgifva förslag, huruledes denna skatt, förvandlad till penningar lika som öfriga hemmansräntor i provinsen, må kunna till visst belopp för hvarje hemman bestämmas. 6:0. Att Presternes, bland ordinarie räntan upptagna utlagor i de få fall, då desamma äro bestämda i persedlar, som efter markegång utgöras, äfven om sednare alternativet för hemmansräntornas förvandling antages, efter förut omförmälde medelpris för tjugo fir böra till bestämdt penningebelopp förvandlas, samt för öfrigt alla dessa utlagor för hvarje pastorat framdeles i en summa utföras, med iakttagande af hvad i det föregående, om uteslutande af mindre tal än skilling, är vordet föreslaget. 7:o. Att, då uti St. Kopparbergs Län hemmansräntorna utgöras af Kol. som till största delen disponeras af Fahlu Bergslag, verkställigheten af ränteförvandlingen i detta Län måtte uppskjutas, intilldess, i anledning af derom serskildt väckt fråga, berörde dispositionsrätt, kan komma att upphöra; samt att, om detta inträffar förr, än nya Jordeböcker i den af Comiterade föreslagne ordning kunna uppgöras, densamma med afseende å det i nämnde Län förekommande förhållande, att räntorna icke erläggas af hvarje hemman, på sätt Jordeboken upptager, utan efter serskild jemkning och fördelning emellan samtelige hemman i hvarje socken, provisionelt sålunda tillvägabringas, att de gamla räntorna, för hvarje socken sammanräknade, förvandlas till ny ränta, efter den grund som antages, och beräkning i enlighet dermed fortfar, intilldess, i den mån nya Jordeböcker hunnit upprättas, räntorna för hvarje hemman kunna bestämmas. 8:0. Att, då den så kallade Fahlu Kungsgårdshjelp, hvilken, på sätt i det föregående blifvit närmare utredt, utgöres af vissa socknar och sockneandelar uti St. Kopparbergs

Läkaren skulle således, för att kunna tyda pharmacopéen och de i hans vetenskap förekommande termer, inhemta de klassiska språken. Huruvida detta påstående verkligen innebär någon, praktisk sanning, torde böra öfvervägas. Hvad först beträffar Grekiskan, så är i allmänhet Läkarnes kunskap i detta språk ganska ringa. Den räcker i allmänhet ingalunda till det upgifna ändamålet, eller att tyda före - 140 Den 3 December e. m. kommande termer. Men äfven om Läkaren ägde vida större kunskap i nämnde språk, än nu vanligtvis är fallet, skulle den ändock vara otillräcklig för det upgifna ändamålet, för vinnande hvaraf i alla händelser fordras specialstudium. I sjelfva verket ligger icke så serdeles stor vigt på huruvida Läkaren känner härledningen till alla termer, enär dessa ofta hafva ett ganska tillfälligt ursprung. Hufvudsakligast är naturligtvis att han känner sjelfva saken, som betecknas genom termen; och ofta är saken något helt annat, än hvad namnet utmärker. För att kunna tyda pharmacopéen fordras alldeles olika Latin emot den, som igenfinnes hos de klassiska författarne. Den fordrar också sitt särskilda studium, hvarvid den i skolorna inhemtade kunskapen i Latinet endast föga båtar. För den, som af chemien inbemtat den Latinska nomenclaturen öfver olika slags föreningar, skola de få egentligen Latinska ord, der förekomma, utan särdeles möda inhemtas, äfven om han förut saknar kunskap i detta språk. Dessutom är att hoppas, att här i Sverige, likasom redan skett i Frankrike, pharmacopéen snart kommer att författas på modersmålet. Någon svårighet härför möter ingalunda, enär den nomenclatur, som nu begagnas, är upsjord af Berzelius, hvilken jemväl upsatt Svensk nomenclatur, den der ingalunda är den Latinska underlägsen i tydlighet och precision. Då, enl. hvad jag nu visat, en grundligare kunskap uti klassiska språken icke finnes, hvarken hos Presten, Juristen eller Läkarn, återstå endast de, som vid universiteten taga philosopbiska magistergraden, hos hvilka en sådan större kunskap skäligen kan förväntas.

Innan något arbete må börjas å en inmutad fyndighet utan visst utmål, skall inmutaren, vid inmutniugs-rättens förlust och skyldighet att för ali, genom arbetet förorsakad, skada ansvara såsom för åverkan, lemna en bestyrkt afskrift af mutsedelu till såväl jordens egare som den, hvilken nyttjande-rätt dertill innehar; och galle om sättet för sådant delgifvande, ehvad Kronan, någon menighet, allmän inrättning eller enskild person är jordegare, hvad om delgifvande af stämning stadgadt finnes; dock må, der jorden eges eller innehafves af enskild person, som frånvarande är och låter egendomen för sin räkning af syssloman eller annan förvaltas, den afskrift, som honom liltsLällas bordt, till sysslomannen eller förvaltaren aflemnas, med förbindelse för denne att gifva sin hufvudman eller husbonde deraf del. Fordrar jordegaren eller nyttjande-rättens innehafvare att säkerhet ställes för den årliga afgift eller framtida ersättning, hvartill inmutaren enligt 13 § är förbunden, då skall ock sådant fullgöras, innan något grufarbete får börjas, eller fortsättas om det redan börjadt är, då säkerheten fordras; ankommande, i annat fall, på vederbörande Kronofogdes eller Magistrats åtgärd, då de derom anlitas, att arbetet inställdt varder, till dess sådan säkerhet, som antaglig finnes, blifvit anskaffad. § 16- Sednast inom ett år från mutsedelus utfärdande skall inmutaren hafva börjat grufarbetet, der ej, i anledning af yppad tvist, sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott; och vare han, sedan arbetet blifvit börjadt, skyldig att detsamma årligen fortsätta och uppehålla i den ordning, och vid den påföljd, som för grulvedrift i allmänhet uti 6 Kap. stadgas, utan att före utmålsläggningen något hviloslånd meddelas må för försöks-arbete på annans mark, så framt ej den som rätt till jordegare-andelen har, sådant medgifver.

Augusti, då Upplåningsmedel influtit till en Summa af Rrdr 417,000 ä 3 procent och Rrdr 6,700 å 2 procent, eller tillsammans 423,760, utan att Stockholms HandelsDiscont, för hvars behof R:dr 25o,ooo redan den 3o Junii utaf då influtne nredcl anoj'dnades, vid förenämde tid bade kunnat till utlåning använda mera än 26,100 R:dr; hvadan Fullrnägtige då tilis vidare inställt all upplåning å 3 procent, men låtit upplåningen å 2 procent ännu någon lid fortgå. Mot sådana vilkor hafva sedermera influtit till och med sisth November månads slut ytterligare R:dr 53,126, så att totala upplåning,1ssumman mot 3 och 2 procent då utgjorde R:dr 476,876; hvaiaf dock jooo R:dr åter blifvit uttagne. Och hade Stockholms Handels-Discont vid samma tid till utlåning begagnat ytterligare q8,3oo, eller i ett för allt i24,4°ö Rrdr utaf ofvanberörde till dess disposition öfverlåine R:dr 25o,ooo. Den Direction, genom hvilken IJandels-Discontens utlåning härstädes besörjes, är af Banco-Fullmägtige sålunda organiserad, att, utom de Atta Ledamöterne i den vanliga Ranco-Disconten, 3:ne Ledamöter utaf Fullmägtige' och deribland för närvarande arne af Handlande Classen, serskildt fått sig uppdraget, att deltaga i vården och förvaltningen af denna Rörelsegren. Utaf de i Stockholm upplånade medel hafva Fullrnägtige, på grund af Banco-Reglementet, anordnat till Götheborgs Handels-Discont 120,000 och till Malmö Handels-Discont 40,000 Rrdr.

Ej häller nästa natt syntes Glåm till, och utsikterna tycktes bonden bli allt ljusare. Men när man kom till stallet, hvari Grettes häst var innestängd, fann man detta uppbrutet och hästen släpad bort till dörren. Hvartenda ben i honom var krossadt. Torhall berättade Grette, hvad som skett, och bad honom lämna gården, »ty döden är dig viss, om du här inväntar Glåm». »Skälmen vill jag åtminstone se», svarade Grette; »det är då det minsta, jag vill hafva för min häst.» Bonden menade, att föga var vunnet med den synen. »Dock tyckes mig hvarje stund god, som du vill vara här», tillade han. Nu led dagen till slut, och folket begaf sig till hvila, men Grette ville ej taga kläderna af utan lade sig på bänken midt för bonden Torhalls säng. Han hade öfver sig en yllen kappa, hvars ena flik han vecklat om fötterna, medan han dragit den andra upp öfver hufvudet, så att han kunde se ut igenom halsöppningen. Vid bänkens ände stod en stark stolpe, och emot den satte Grette sina fötter. Det såg ruskigt ut i rummet efter gengångarens huserande där. Hela ytterdörren var bruten sönder, och man hade gjort en dörr af de sammanbundna styckena. Den ena brädväggen var både öfver och under tvärbjälken bräckt i bitar. Alla sängarne voro flyttade från sina platser. Ljus brann i rummet om natten. Då denna till en tredjedel var liden, hörde Grette, huru det dånade därute. Någon gick uppe på taket, satte sig gränsle öfver takåsen och slog med hälarne, så att det brakade i allt timret. Detta varade en lång stund. Sedan gick den, som var däruppe, åter ned. Steg närmade sig ytterdörren, och då denna öppnades, såg Grette gengångaren sticka in hufvudet, som syntes honom fruktansvärdt tjockt och förundransvärdt bredt i dragen. Glåm trädde sakta in, och när han kommit inom dörren, rätade han upp sig, så att han nådde ända upp till takresningen. Därpå gick han fram till sofrummet, lade armarna upp på tvärbjälken och blängde in.

Försäljning af bränvin i minut till förtäring på stället lar på landet ske vid gästgifvaregårdar, äfvensom å de vid allmän segelled eller sommareller vintervägar belägna ställen, eller vid grufvor, bruk och större landtegendomar, der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sedan vederbörande pastor och sockennämnd blifvit hörde, anser en sådan försäljning erfordras. Ar gästgifvarehållning fördelad emellan flere åboer, tillkomme försäljningsrättigheten hvarje åbo endast under den tid han gästgifveriet besörjer. § 9. Rättighet att uti stad utminutera bränvin till förtäring på stället skall, genom vederbörande Magistrats försorg, utbjudas på auktion för 3 år i sender, antingen odelad eller för vissa distrikter; börande antalet och belägenheten af försäljningsställen i hvarje stad förut bestämmas, för Stockholm af Öfverståthållare-embetet och för öfrige städer af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på hvilka embetsmyndigheter äfven ankomme att meddela de ordningsstadganden, som pröfvas af nöden i afseende på tiden och sättet för försäljningens utöfning, jemte sjelfva lokalernas beskaffenhet, tiil vinnande af ordning och snygghet, samt förelägga lämpliga vitén för öfverträdelse af dessa ordningsstadganden; skolande dylika stadganden, jemte öfriga vilkor, i auktionskungörelsen tillkännagifvas. Då innehafvare af sådan försäljningsrättighet, på sätt här nedan i §§ 24 och 29 omförmäles, densamma förverkat, varder rättigheten i enahanda ordning, som nu föreskrifven är, ånyo utarrenderad. De, som, utan att på arrende innehafva ofvannämnde försäljningsrättighet, i stad idka värdshusoch spisqvarters-rörelse, må sälja bränvin till förtäring på stället vid måltider, emot afgift till den eller dem, som af staden arrenderat sådan försäljningsrätt; egande Öfverståthållare-Embetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, då vederbörande icke åtsämjas om afgiftens belopp, derom efter omständigheterna förordna.

Då jag vid sista riksdm motionerade, att suppleanter måtte väljas till Utskm, äfven inom R. o. Ad., är det naturligt, att jag fortgår vidhålla behötligheten häraf, dels på de grunder jag vid förra riksdm anförde, dels med stöd af grundlagen, sorn bestämdt uttrycker, huru många ledamöter skola vara i hvarje Utsk. för att bereda och utarbeta ärenderne, och dels emedan grundlagen föreskrifver, att om någon ledamot från Utsk. afgår, eller ledighet erhållit, skall nytt val genast förrättas, hvaraf jag drager den slutsatsen, att Utsk. alltid bör vara fulltaligt, och att en afvikelse derifrån, vid besluts fattande, är stridande mot andan och meningen af grundlagen. Hvarken grundlagarne eller Ridd.Ordn. förbjuda tillsättande af suppleanter uti Utskm. Också har, hvad de öfrige RiksStm synnerligen BondeSt. beträffar, detta sätt att gå tillväga med fördel blifvit användt, och Ståndet befunnit sig alltid fulltaligt; börandes R. o. Ad., såsom ägande i uti riksdagsbesluten, ej åsidosätta den rätt som tillkommer oss, såsom RiksStånd. Visserligen är det med grundlagen och vår Stånds ordning mer öfverensstämmande, att då ledighet uti Utsk. yppar sig, val till ny ledamot verkställes enligt de gamla formerne; men som sådant icke genast kan verkställas i anseende till de många omvägar och föreskrifter som böra föregå valet, har man funnit lämpligaste och skyndsammaste sättet vara, att gå grundlagens föreskrifter till mötes genom på förhand tillsättande af vissa suppleanter för vissa Utsk. De yttranden som blifvit gjorda mot förslaget äro redan besvarade af andra talare, i hvilkas åsigter jag instämmer med tillstyrkande att motionen antages i öfverensstämmelse med hvad R. o. Ad. i detta afseende beslutade vid sista riksdagen. Skulle motionen vara stridande mot grundlagarne, så lärer ej annat återstå, än att Coust.Utsk., efter behörigen gjord anmälan — motion — derom, afgifver yttrande, då beslutet måste blifva gällande ej allenast för Ro. Ad., utan ock för de öfriga RiksStm. Gr. Horn, Claes Fredrik:

Imellertid spred sig, som en löpeld det ryktet, att «Elin i Viken hade fått predikosjukan,» men att alls ingen blifvit smittad, att hon aldrig raglade omkull, m. fl. omständigheter, som skiljde henne från de öfrige patienterne af denna besynnerliga sjukdom, verklig hos några, men tillkonstlad hos så många andra, och förföljd och förlöjligad, i försvar tagen och beundrad, med ett ord: bråkad med långt mera än den någonsin förtjenade, hvaraf ock en stor, oformlig, bråmogen, snart vissnad och alldeles onyttig frukt uppkommit från en liten obetydlig kärna, i hvilken dock kunnat ligga något godt, om den blifvit väl skött och väl ansad. Många valfärdade således till Viken, hvaraf många dock aldrig bevärdigades med ett ord af Elins mun, eller en blick af hennes källblå öga, då andra åter skröto af att hafva hört ett mirakel, «som gick utanpå alla prester i verlden. – Den första, som bjöd henne en liten gåfva, afslog hon tvärt och bestämdt, och sedan bjöd ingen till att förnya ett sådant anbud, men Lena – som man vet icke var så nogräknad, hon började (Elin alldeles ovetande) att i sin unga systers «läseri», såsom hon ändå kallade den exalterade enthusiasm med hvilken Elin omfattade allt himmelskt för att deraf göra sig en sköld mot allt jordiskt, att deruti upptäcka en ganska god mjölkeko, bara man visste att rätt sköta den och begagna sig deraf. Således, i stället för att, såsom de första dagarne, afspisa ankommande åhörare med snäsor och spefulla ord, inbjöd hon dem nu tvärtom helt vänligt, men försäkrade dem på samma gång, att lika högeligen som de skulle förtörna hennes syster om de tillbjödo henne någon sort gåfva, i hvad form som helst, eller ens talade derom med henne, Gunnar eller några af de andra husets hjon, lika gerna åter skulle Elin se om man med någon liten skänk tänkte på henne (Lena), som både «klädde och födde» sin syster, för att denna i all ro skulle få sköta sin och andras andakt.

Om man nu bildade kamrarne så, alt den yngre kammaren blefve, efter utländskt mönster, flerlaligare än den äldre; så skulle det allmänna omdömet säga: som den yngre kammaren har flere riksdagsmän, än den äldre, så uttrycker den yngre kammarens röst ett större antal riksdagsmäns mening; och som desse leda sitt upphof från flere valmäns förtroende, så representera de en större andel af Svenska folket, än den äldre kammaren. När antalet är maktens och rättens grund; så skall man rätta sig efter den talrikare yngre kammaren. Om den äldre är djerf nog att sätta sig emot hvad den yngre eller de flesta vilja, så frågar man icke derefter; och är han likväl envis, åberopande sin grundlagliga rätt till motstånd, så kastar man honom öfverända. Dermed är det återhållande elementet slut. Är det till detta resultat man vill bringa representationen, så skall man organisera de båda kamrarne med olika antal. Vill man deremot, att den äldre skall uppfylla sin återhållande bestämmelse; så böra, emedan antalet värderas högre än egenskaperna, de båda kamrarne icke blott vara sammansatte af lika många ledamöter från hvarje Stånd och hvarje dass, utan den äldre kammarens medlemmar vara talrikare. Men då man förmodl. icke ville antaga något så ovanligt, så bör man åtminstone tillse, på sätt jag redan nämnt, att äldre kammarens ledamöter hafva högre civalificationer, så att om någon af den yu - Den 12 Mars f. m. 1S3 gre kammarens ledamot säger: jag är folkets ombud; så svarar den äldre kammarens: jag lika så; men med den skillnad, att då du är vald på försök under en riksdag, så är jag vald för flere riksdagar. Säger den, som representerar förmögenhet: jag har 10 mantal; så svarar den andre: jag har 20; eller säger en embetsman från yngre kammaren: jag är capitaine eller öfverstelieutenant; sä svarar den öfre kammarens medlem: jag är öfverste eller general o. s. v. hela vägen igenom.

ehuru vi beklaga den ensidighet, som röjer sig i behandlingen af det historiska stoffet, hvarigenom arbetets varde betydligt förringas. Passar endast för mogen ungdom. Andrew Brown eller Den röde spionen af IF. J. Pajaken. Ofversättning af B. A. Finell. Pris 3 kr. Tv % arbeten af s ' mtma författare hafva förnt fran t p k a n blifvit öfverflyttade till vårt sprAlr. Ided den ena af dessa, ~Trappcrn Jirnr, hm det i år utkomna arbetet stmkt syskontycke; temat är detsamma, och mellan variationerna är ej holler skillnaden synnerligen stor. Någon orginalitet kan således %den röde spionenn ej beröiliiria sig af, men d % fråga, ar om en bok för ungdom, har detta ej s&amp; mycIret att betyda; vårs afventyrsälslrmdo gossar och flickor höra gärna samma händelser berättas om och om igen, blott de iiro roliga, och det äro utan tvifvel Andrew. Browns af~entyr. Hjälten i berättelsen &amp; r en ung hiifblodsindian, som genom uinmange med ett par hvita, man - en g a m a l kramnre och en pals-: äggare, som sedan befinnes rara hans far - liir sig att uppskatta D blelznnsiktenas » dygder och öfrerlägsna bildning. Han öfrergcr sina stamförvandter, hvilks sHrat hans ejiilfkiinsls eller rättare sagdt h m s egenkärlek och antar tjiinst som spiijare vid ett amerikanskt regemente. D % han emellertid behandlas med misstro och iifrermod af de hvita, återvändor h m till de sina men öf~erger dem åter efter en kort tid, förbittrad öfver deras opalitlighet och djupt upprörd öfver deras djuriska rihet. Genom en rik engelsk sportsiiians frikostighet blir han sodermera satt i tillfalle att i en af Amerikas stora stader förvarfva kunskaper och bildning.

Af godstrafiken hade spanmålstransporten utgjort endast 792,000 centner, ehuru banorna genomskära landets bördigaste provinser. Såge man åter på Gefle—Dala-jernvägens trafik under samma år, så funne man, att på denna bana, som har en längd af 8 mil, passagerareinkomsten utgjort nära 12 procent och godstrafiken fullt 88 „ af hela inkomsten. Beräknades inkomsten per banmil, lemnade hvarje mil af GefleDala-vägen i passagerareinkomst 16,532 R:dr och för godstransporten 122,702 „ Om man nu jemfördc dessa siffror med dem, som lemnats angående trafiken på stambanorna, så funne man att, då passagerareinkomsten per banmil å GefleDala-banan endast uppgått till två tredjedelar af enahanda inkomst på stambanorna, hade deremot godstrafiken på Gefle-—Dala-banan lemnat en inkomst, som varit 5$ gånger större, än den godstrafiken på stambanorna inbringat. Af den ofvan omförmälda uppgiften öfver deri trafik, som redan nu funnes utmed Frövi—Falu-banan samt den, som genast efter dess fullbordande blefve genomgående till och från Göteborg, och hvilken således skulle passera vestra stambanan från Örebro till Göteborg, utgörande en väglängd af icke mindre än 26,4 mil, inhemtades, att godstrafiken till Göteborg beräknats komma att utgöra 4,193,620 centner och från Göteborg 2,054,625 „ eller tillhopa 6,248,245 centner. 52 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80. Denna betydliga godsqvantitet, beräknad efter blott ett öre per centner, skulle alltså lemna vestra stambanan en inkomst per banmil af icke mindre hvaraf minst 50 profcent kunde antagas blifva ren behållning.

Å nyo föredrogs Hans Excellönce Herr Grefve Cederströms, Rudolph, den 24 sistlidné Februari förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående allmänna förlägenheten, samt behofvet i vissa fall af medel till pensioner för StatsRådets Ledamöter. Ridit. o. dd. Prof. 2. Band. 5-, 3^ Den i Martil. Grefve Hard, Carl Gustaf, hade inlemnat ett så lydande Memorial: (Se Bilagan N:o i o.) Herr* Rothlieb , Axel, upplåste följande: (Se Bilagart N:o i l.j) Friherre Toll, Gustaf Philip, anförde skrifteligen • (Se Bilagan N;o 12). Herr von Becker, Carl Johan, upplåste följande; (Se Bilagan N;o i3.) Herr Rosenblad, Bernhard: Utan att in gå uti någon undersökning om den allmänna förlägenheten, tror jag att den finnes, och att den hos vissa enskildta öfvergått till nöd. Jag vill nu blott fästa mig vid tvenne uttryck uti Grefve Hårds Memorial. Han har anfört exempel af en egendom uti Skaraborgs Lån som blifvit Uppskattad till 5o,ooo R:dr, och hvilken lemnade i afkastning endast 200 tunnor Råg och 4oo tunnor Hafre, samt ingen ting af Ladugården, Jag betviflar ej rigtigheten häraf, men jag tror att då den nu brukliga taxation mfördes, funnos personer, som för att stärka sin credit, eller af andra orsaker, uppgåfvo sina egendomar till ett värde, vida öfverstigande det rät» Den i Martiin 55 ta. Vid sådana egendomar tror jag vlsserligert det kunna hända att afkästningen ej svarar emot värdet. Men i allmänhet tror jag att uppskattningsvärdet af Svenska Landtegendomar ej Öfverstiger det värde sotn motsvarar räntan föif deras afkastning Grefve Hård har äfven såsom ett bevis på vårt försvagade tillstånd anfört aftagandet af deri physiska styrkan hos ungdomen, och han har ansett den härleda sig icke från brännvinssupande^ utan från bristen på födoämnen och deras sämre beskaffenhet.

Visserligen anmärktes äfven, att en orättvisa skulle ligga deri, att, ehuru endast en del af sjöfolket, eller den, som idkade utrikes sjöfart, vore berättigad till Föling och således ensam komme att lemna bidrag härtill, jemväl den öfriga delen skulle undfå pensions-understöd; men, i händelse Staten med något årligt anslag bidroge härtill, syntes den anmärkta orättvisan derigenom blifva undanröjd, enär detta bidrag kunde anses hufvudsakligen afse den delen, af hvilken inrikes sjöfart idkades. Det hade jemväl af någon blifvit anfördt, att den föreslagna åtgärden skulle medföra svårighet att erhålla Besättningar, men då beloppet af Föringen ej vore större, än, t. ex. för resa från Medelhafvet, eller till och med Ostindien, å ett fartyg med 20 mans besättning, omkring 82 R:dr 24 sk. Banko, kunde man antaga, att hvarje svensk Skeppsredare skulle vara färdig att, genom utbetalande af en dylik summa af egna medell om så fordrades, bidraga till det goda ändamålets vinnande, så mycket mera som de sedermera rättvisligen kunde vara fredade för alla anspråk på underhåll från de sjöfarandes sida. Härtill komme äfven, att den till -slutlig granskning af det uppgjorda förslaget till ny sjölag och Reglemente för handelsflottan förordnade Kommitté, sedan alla vederbörande i ämnet blifvit hörde, föreslagit en §, hvaruti den ifrågavarande förändringen stadgades såsom lag. Frågans lösning syntes nu vara beroende derpå, om en enda för hela Riket allmän elier flera särskilda pensions-inrättningar skulle finnas, och för den sednare åsigten hade de flesta Sjömanshus-direktioner uttalat sig, på skäl, som, efter mo tionärens antagande, till stor del uteblifvit, om ett ordentligt, på rättvisa 6 Stats-UttkotteU Utlåtande, N:o 180. grunder uppgjordt, förslag i ämnet blifvit framställdt. Man hade, bland annat, befarat och såsom kanske den kraftigaste invändning anfört, att en för hela Riket gemensam styrelse skulle blifva allt för kostsam och icke kunna rättvist bedöma förhållandena i de olika landsorterna; men då förmodligen de nu varande

Att denna farhåga icke var ogrundad visade sig snart nog, och det dröjde icke längre än till 1868 års riksdag, då experimenten i konstitutionella konflikter begynte. Helt visst var detPboenixska partiet i detta afseende långt framsyntare än andra partier, som inom kammaren bildade sig. Dess huf-vudsakliga mål var att stödja konungamakten och. de ofri-ges att stödja ministéren. De båda andra partitillstymmelser, som vid denna riksdag inom första kammaren framträdde, äro verkligen svåra nog att karakterisera, då deras skiljaktighet icke så mycket var principiel, som icke långt mer personlig. Båda hade nämligen samma mål för ögonen, nämligen att under alla eventualiteter stödja ministéren. Historien om dessa partibildningar är följande. Redan innan riksdagen kom samman, hade en del Stockholmsrepresentanter sökt bilda ett ministerielt Stockholmsparti, som genom att genomdrifva utskottsvalens förrättande formedelst elektorer trodde sig i sin hand få väldet inom utskotten och äfven i kammaren. Men af hufvudstadens egna representauter anslöt sig icke hr Wallenberg till detta parti. Då nu landsortsrepresentanterne infunno sig, visade det sig snart, att majoriteten icke hade lust att gå i Stockholmarnes ledband. En koalition med grosshandlaren C. F. Waem i spetsen bildade sig i afsigt att hindra elektorsval för utskottstillsättningen och det lyckades. Vid ett möte på börsen, vid hvilket friherre Stjern-blad presiderade, blef beslutadt, att intet program skulle uppställas — förmodligen af den orsak att ministérens görande och låtande ansågos vara det program, som denna fraktion ämnade följa, och man derför måhända trodde det både öfverflödigt att formulera några sväfvande fraser, som kunde passa in på hvad som helst, och farligt att med den mini-steriella lydaktighet, som var dess mål, inlåta sig i någon närmare specifikation af hvad som borde göras. Måhända ville man icke heller genom att formulera ett program blotta hela sin sträfvan i ministerielt syfte. Att ett program sedermera blifvit antaget, berättas väl, men om såär, har det dock lyckats dess upphofsman att sorgfälligt dölja det for profana blickar.

Boskapsafveln bar äfven under de sednare åreu i Länet vunnit i förädling, dels genom utspridande af den ifrån Skottland af mig införde uti mina förra underdåniga berättelser omförmäldte Galloway-racen, som utmärker sig både för mjölkrikhet samt qvantiteten och i synnerhet qvaliteten af köttet, dels också genom andra possessionaters bemödanden i denna del, hvaribland jag ansett mig böra anföra följande: Herr Baron Sparre på Boforss förskaffade sig år 1833 några kor och en tjur ifrån Herr Grefve D. Frölichs egendom Cathrinaeberg i Wermland, af ett ypperligt kreatursslag, som vid Röforss nu förökat sig till ett antal af omkring 30 kor och ungboskap. Så till mjölk-afkastning som storlek är äfven denna boskapsracc utmärkt och Herr Baron Sparre har gjort Länet en väsendtlig tjenst med införandet och kringspridande deraf. Onder sistförflutna år har lian kunnat börja aflåta sådana racekreatur till en och annan i orten, som honom derom tillilat. Herr General-Adjutanten af Wetterstedt har vid Hessle äfven gjort början tili uppdrifvande af större ocb ädlare boskapsracer och i ganska betydlig mån utvidgat ocb förbättrat ladugårdsskötseln vid detta boställe. I allmänhet kan anmärkas: att en god race af kor ej kan erhållas, så framt ej qvigorna afhållas ifrån parning intill fyllda 4 år. Om fårafveln hafva några possessionater i Länet under den sednare tiden beflitat sig, ocb ibland dem förnämligast Herr General-Löjtnanten Grefve Carl Ridderstolpe och Herr Löjtnanten B. G. von Hausvolff. Afsättningen på ladugårds-produkter är visserligen Ullig.

Vid enahanda ansvar må ej heller, under marknader, bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som antingen ega rättighet att på stället bränvin utminutera, eller ock fått Konungens Befallningshafvandes serskilda tillståndsbref att der, under marknader, spisqvartersnäring idka, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt, som behofvet möjligen medgifver, 50 §. Beträffande rättighet till försäljning af bränvin i minut I städerne, utom Stockholm, hvarom är serskildt förordnadt, ege Konungens Befallningshafvande att, efter Magistratens och Stadens Äldstes hörande, bestämma det antal af värdshus, källare och näringsställen, sora för hvarje stad kan finnas oumbärligt, hvilket antal bör vara så inskränkt, som iriöjligtär; skolande Magistraten noga tillse, att endast ordentlige och, enligt PastorsEmbetels betyg, sorn bör infordras, välfrejdade personer, sorn antingen ställa borgen för skattens utgörande eller i förskott erlägga densamma, få uti städerne bränvin utminutera. Vill någon på annan person öfverlåta innehafvande krogrältighet, anmäle sådant hos Magistraten, som eger att dermed efter nyssberörde stadgande förfara.. Burskap å krogrörelse raå ej beviljas, 51 Å alla näringsställen i städerneskall, dä utminutering af bränvin der är tillåten, dörren icke vara lästj: och må, vid ansvar, som för oloflig bränvinsdörsäljning, utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet loreta gas, 5a §, Den, som. bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redanär synbarligen öfverlastadbote serskildt derföre såsom för oloflig brån'xins-m inut ering. 38 Be(\-, Lagsamt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskts Utlåtande JV-'o 8. 53 §. Ingen, som utminuterar bränvin, ege rätt till utbekommande af fordringar för det bränvin, han utlemnat på räkning elier credit. 54 §•

Genom Nådig Remiss den 24 nästlidne Januari, har Eders Kongl. Majit till Krigs-Collegium öfverlemnat Rikets Ständers Revisorers år 1839 afgifne Berättelse om den, samma år, verkställde granskning af StatsVerkets samt andre af allmänna medel bestående Fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1836 och 1837, för att deröfver skyndsammast, . till Eders Kongl. Majit med underdånigt utlåtande inkomma. Till underdånig åtlydnad häraf, får Collegium i hvad som rörer Militice Boställs-Casscni och hvilket innefattas i bifogade Transumt af ofvanberörde Berättelse, anföra följande: Den af Rikets Ständers Revisorer befunne otydlighet, beslående deruti, att Nybyggnadsoch Reparations-medlen skola blifvit uti 1837 års Hufvud-Bok sammanblandade, är icke egentligen, såsom Revisorerne förmodat, en följd af Räkenskaps-methodens invecklade beskaffenhet, utan snarare föranledt af methodens origliga tillämpning uti Cassa-Räkningen för nyssnämnde år. Enär likväl vid Hufvud-Boken äro fogade särskilde sammandrag öfver utbetalte Pörskotler till nybyggnader och till reparationer, samt öfver redovisade medel särskildt för hvardera af desse Utgifts-Titlar, finnes en säker ledning för bedömmande af de till nybyggnader eller reparationer, hvardera för sig, använde kostnader. På det dock all anledning till otydlighet hädanefter, i berörde afseende, må vara undanröjd, har Collegium gifvit Bokslutaren nödige föreskrifter.

Inför detta Stånd, der upplysning och rättskänsla gå i bredd med hvarandra och hvilket tillika inom sig räknar så många fordna och nuvarande kamrater, vore det, snart sagdt, förolämpande att ingå uti vidare detailler för att rättfärdiga mitt måttliga anspråk för den, som commenderar 2:ne batailloner, hvilka, i förbigående sagdt, kosta staten så obetydligt, att åtminstone chefen synes böra hafva sin bergning och icke sättas på förknappning efter karlens exempellösa tarif af 10 r:dr b:co för hela året eller 12 r:dr 24 sk. med inqvarteringspenningarna. Den i3 Augusti c. ni. 3'7 Mig åligga i allt fall andra detuiller, sora, efter mitt sätt att se, äro oundvikligare än alla ilo, som röra det pecuniära, icke derföre, att jag vill orda emot den indragning, sorn inom ett aktad t Medständ af en utmärkt talare blifvit ifrågasatt (ty dä K. M. derom allena äger besluta, gör jag mig förvissad, att ieke armeen kommer att vidkännas en sådan verklig förlust); men derföre, att livad sorn i sammanhang dermed yttrats, nemi. ”att nian i provinsen önskade ”truppens indragning, emedan den spridde oordning och fallenhet för lösdrifveri,” måhända inverkat på den tanka, som såväl Hrr ledamöter af Ii. StatsUtsk. sorn af Representationen kunna göra sig om detta, af blidare tankeyttring förtjeuta regrte, Jag säger måhända, ty sanningen framtränger icke alltid lika snabbt eller lätt, som den förvrides; men jag bör åtminstone ieke längre uteblifva med uppgifter, som redan skolat lemnäs, då betänk.

Det måste i hvarje fall vara en vinst, att den speciela sakkunskapen blir den, som skall afgöra, om åtal. må ega rum eller icke. En värd talare har före mig förklarat, att Domkapitlen skulle göra sig förhatliga, derest de tillstadde ett eller annat åtal. För min del tror jag, att hvarje embetsman måste, under medvetande af sina afsigters renhet, veta att uppfylla sin pligt, oberoende af de större eller mindre vådor, som derigenom skulle kunna honom drabba; men icke nog dermed; jag skulle tro, att den stora laglydiga pluraliteten af nationen skall hålla en embetsman räkning för ett sådant förfarande, så att han, om han med insigt och omsorg fullgör sitt åliggande, han derföre skördar välförtjent heder. Reservanten har för öfrigt ytterligare utvecklat de hänsigter, i hvilka K. M:ts förslag har företräde framför TJtsk:ts, huruledes Just.- Kanslcrn, såsom boende i hufvudstaden, svårligen kan känna förhållandena så noga som de inom orterna förlagde Domkapitel; jag fruktar för min del, att derest man skulle åt en enda embetsman, Just.-Kanslern, öfverlåta, huruvida åtal skall ega rum eller icke, så kunde anordningen i detta fall bära allt för mycken form af en enda menniskas subjektivitet. Det Unn 11) Maj e. öl. later tänka sig, att en embetsman den ena gången har mycket stränga åsigter, en annan gång att han har mildare: jag skulle tro att man i Domkapitlen eger en bättre garanti för ett tillfredsställande resultat. På grund af dessa skäl uttalar jag den vördsamma anhållan att II. o. Ad., med afslag å Lag-TJtsk:ts Bet:de, ville antaga K. M:ts Propos. i 7:de §:n. Hr Olivecrona: Yid behandlingen af den 7:de §:n i LagTJtsk:ts förslag, var jag af skiljaktig mening med Utsk:ts majoritet.

Svenska, för utländsk räkning köpta, med deras tillbehör af tackel, tåg, segel, ankare och bestyckning Utländska, med tillbehör: när, i följd af serskilda omständigheter, helfrihet för sådana beviljas, eller när de af utlänning till Svensk hamn inbrin1 tunna C för bvarjel 20 F F r i ri a. a. gas, samt der prisdömas och försäljas J 100 R:dr ( 1 af köpej V. summan.) 25 Desman, se Muskus. Dimity, se Väfnader. Doffel, se Väfnader, Ylle Dosor af sammansatta eller som arbetade ej specificerade ämnen, se Slöjdevaror, ej specific. Drakblod, se Färger. Dräll, se Väfnader, Bomulls-, med blandning af Lin samt Linneoch Hamp-. Dyfvelsträck, se Assa Foetida. Ekollon, se Knapergall. Ekvirke, se Träd varor. Elfenben, se Ben. Enbärsmos, se Mos. Enbärsolja, se Oljor. Essence, se Oljor. Eslamper, se Kopparstick. Etuis, af sammansatte eller cj specificerade ämnen, se Slöjdevaror, ej specificerade. Fabriksvaror, ej specificerade, se Slöjdevaror. Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej IY.-0 21. 9 Tullvärde. Qvantitet för Tu liber. Inf.-Tull. Utf.-Tull. R:dr s. 10 r. Fartyg; Utländska, med tillbehör: Tagna under krig af Svenskt Örlogseller Kapare-fartyg och lagligen prisdömda Strandade och såsom vrak sålda alla andra Fen kol , för hvarje^ ) 100 R:dr 1 | af köpe| k summan ** Dito 1 skålp. R:dr F 10 25 s. ri 2 r. a. R:dr F F S. r i ri 1-. a. a. 1 16 — Fernissa 1 skålp. — 12 — F r i. 8 — Fikon

Cederström: Den siste talaren har förklarat, alt det visserligen icke vore vådligt för Banken att i mån af tillgångar öka creditivet för spanmälsbelåning, i händelse en sådan rörelse skulle komma att äga rum, men deremot ansett vådligt att öfverlemna ett sådant bedömmande åt Bancofullm., med hänsigt till de öfverläggningar ibland dem, som deraf skulle uppkomma. Jag har icke haft tillfälle att bedömma dessa öfverläggningar och orsaken lill det förhållande, som den värde talaren framställt som 406 Den 15 April. ett factum; men jag skulle tro, att om sådane associationer, som de ifrågavar., skulle kunna befordras i Sverige, så måste det vara i den större scala alt någon betydligare vinst för dem kunde uppkomma, som i en slik belåningsanslalt ville fästa sina capitaler. Om en sådan association skulle komma i behof att af Banken äska eli creditiv aK flere millioner, emot det att säkerhet lemnades för ett dubbelt antal millioner, än som begärdes i lätt realisabla papper, skulle jag tro, att Bancofullm., långt ifrån alt finna sig befogade att afstå en dylik begäran, borde vara de förste alt, med hänsigt lill Bankens säkerhet, framtida bestånd, och, under tillstyrkan af Konungens stadfästelse å oclrojen, meddela det begärda credilivet, på del alt associationen skulle kunna etablera sig. Den värde talaren bar sagt, att belåning på spanmål kunde äga rum i Finland, emedan säden derstädes ri-torkades. Jag skulle tro alt det kunde låta sig göra, all äfven i Sverige använda lorkinrättningar, och att säden sålunda kunde göras belånbar lika väl som medelst begagnande af lior, hvilka äro ypperlige för det mindre jordbruket, men ej kunna begagnas vid ett större, ty man behöfde då allt för många rior, och i sjelfva Finland ri-torkas icke eller säden på de större egendomarne.

Riksens Ständers Bewillninos - Utskotts åliggande att utfinna och till Riksens Ständers pröfning uppgiswa, grunderne för den Bewillnirg, hwilken Stålens närwarande behof, till utgifternes bestridande, gör oumgängelig, samt derjemte förestå sätter, till en sädan Bewillnings fördelande, hwad i delta afseende, för dest utgörande bör anses lämpligast, hav icke annat kunnat, än wara förenadt med de mäst brydsamma öswerläggningar och den noggrannaste behandling, hälst Utskottet sett sig i saknad af erforderliga Statistiskt underrättelser och upplysningar, förutan hwilka, ett Bewillnings-Förstags utarbetande mäste blikwa swart, och oaktadt allt bemödande, ej nog fullständigt.

Denna nya inrättning, grundande sig pä en bestämd fördelning af tillgängarne för wapenöfningarne; ett tidigt bestämmande af terminerna derför: upphandling under det föregående äret af det päföljande årets mötesbehof, och rättighet för hwarje regemente att sig till nytta genom förlängd öfningstid ett annat ar anwända de besparingar, som regementet något är kan ät sig bereda, har till en början blifwit antagen för arén 1842, 1843 och 1844, eller de 3 är, hwarunder Rusthällarens serstilta afgift till hästens utfordring enligt Pasevolans-kontrakcet fortfar. Kongl. Mast har sedermera äfwen förordnat, att inom de provinser, der mötesplatserna äro mera aflägsna frän Läne-Residensen, upphandlingsaukcioner ä mötesbehofwen stola under wisa derwid stadgade wilkor anställas pä samma gäng för Vewäringsmanstapet, som för gamla Stammen, till beredande af enhet i upphandlingen, besparing i kostnaderna, samt likhet i Soldatens och Bewärings-ynglingens förplägning. Bewäringsmanstapets öfningar hafwa ärligen under den derför bestämda tid af 12 dagar fortgått; men dä tillräcklig beklädnad och utredning saknas att pä en gäng kunna sammandraga allt det Bewäringsmanstap, som hwarje är bör undergå wapenöfning, har denna wapenöfning i flera Län försiggätt uti 2me terminer. Ett större Ofningsläger war är 1843 ä Ladugärdsgärdet wid Stockholm sammandraget. Till förminskande af Marche-kostnaderna för Lif regementets Husar Corps wid desi sammandragning till möten, har för Corpsen ny mötesplats, belägen mera i midten af CorpsenS ständ, än de förut warande Axevalla hed och Utnäs löt, blifwit utsedd ä Sanna hed hwarest nödigt utrymme dertill blifwit beredt.

Pv:o 84, i anledning af väckt fråga om inställande af den, de utsockne frälsehemmanen i Halland ålagde ordinarie rotering. Bifölls. N:o 85, i anledning af återremiss å Utskottens Betänkande N:o 9, om bildande af undervisnings-anstallter för skeppsbyggeri samt anslag dertill. Ståndet, som bifallit Betänkandet N:o 9, lade Utlåtandet N:o 85 till handlingarne. 862 Prot. Utdr. d. 5 Dcc. iStio. N;o 86, i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 10, angående inrättandet af Navigations-skolor ra. m. Hvarjemte äfven i betragtande togs en af Välloflige Borgare-Ståndet genom Protocolls-utdrag af den 2 dennes meddelad inbjudning att dess, i sammanhang med nyssnämnde Betänkande fattade, serskilda beslut, biträda. Ståndet, som bifallit Betänkandet N:o 10, vidhållet i Utlåtandet N:o 86, fann äfven för godt, så vida instämma i det af Välloflige Borgare-Ståndet fattade beslut, att, oberoende af Utskottens förslag, en summa af 500 R:dr B:co för hvardera städerna Wisby och Carlshamn må, till uppförande på ordinarie stat, beviljas, för att användas till underhåll af de i nämnde städer redan varande eller tillämnade lägre undervisnings-anstallter i Navigations-läran, samt att ett anslag af 500 R:dr Banco må å stat uppföras till inrättande a£ en Navigations-skola i någon af de norr om Gefle belägna städer; men öfverlöt åt Kongl. Maj:t att i Nåder bestämma, hvilkendera af dessa städer, som kan för ändamålet befinnas vara den tjenligaste. Från W ä 11 o f 1. Borgare-Ståndet. S. D. Föredrogos ånyo följande Constitutions-Utskottets memorial: N:o 64, med förslag, i afseende på Tryckfrihets-Förordningens rälta benämning. Hvad Constitutions-Utskottet föreslagit, antogs till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.

Lagarne förbjuda och bestraffa t. ex. eftertryck och skydda derigenom Svensk författares och förläggares eganderätt; enligt Tulltaxeförslaget åter, blir det en loflig rörelse, att utrikes eftertrycka och i Sverige införa Svenska författares arbeten; ty alla införselsförbud äro ju ulan undantag afskaffade. Vidare: Lagen förbjuder Svensk varulillverkare att sätta sitt märke å annan tillverkares varor, och utsätter för sådant tilltag strängt straff; enligt Tulltaxe-förslaget skulle det åter blifva tillåtligt alt i Riket införa å utrikes ort förfärdigad vara, å hvilken Svensk tillver - 12 Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betänkander, N.o 21. kares märke falskeligen blifvit anbragt; ja lill och med falskt, utrikes prägladt, Svenskt mynt skulle, med stöd af denna utan undanlag sanctionerade importfrihet, kunna i Sverige öppet införas. Ytterligare: för att skydda allmänheten, och serdeles den mindre kunnige allmogen, för bedrägeri, äro Svenska guldock silfverarbetare, genom ännu bestående Lag, vid strängt ansvar! förbudne alt tillverka guldoch silfverarbeten under en viss halt och lödighet, likasom de äro af Lag ålagde att, genom en af offentlig auctoritet åsatt controllstämpel, låta utmärka halten och lödigheten af deras tillverkningar; genom Tulltaxeförslaget åter skulle det blifva tillåtet att i Riket införa utlandets guldoch silfverarbeten, utan afseende på halt och lödighet, och ulan någon skyldighet för importören att låta ingifva deni till controllstämpling, för att få deras rätta halt och lödighet utmärkt. Ändteligen finnes här i Sverige en mängd patenterade tillverkningar, utaf hitintills till införsel i Riket förbjudne varor, bland hvilka exempelvis endast må nämnas helylle-corderoy och raflinadsocker, beredt med ånga i lufttomt rum; lill följd af Tulltaxe-förslaget skulle, med uppenbar kränkning af Svensk mans eganderätt, äfven sådana patenterade tillverkningar kunna utrikes ifrån fritt införas i Riket och här försäljas.

Jag bade tänkt att yttra min förundran i anledning af Friherre Boi 1'es förfarande, men jag är förekommen af friherre Cederström, och dessutom torde det, i detta fall, vara bäst att iakttaga tystnad, då man åhört att Friherre Boije, som uppfört sig lagstridigt, blifvit hugnad med bifall, och att man deremot velat nedtysta Friherre Cederström, som, med 3o8 Den s3 December. åberopande af Grundlagens föreskrift, sökt tillrättavisa Friherre Boije. I sjelfva saken skall jag i största korthet besvara några anmärkningar, som blifvit gjorde mot mitt yttrande, och deribland först den, att man vill dölja, (jag tror att Friherre Anckarswärd nyttjade delta uttryck) hufvudsak med bisak. En sådan afsigt kan icke upptäckas i mitt yttrande, ty jag har sökt att utreda hufvudsaken, innan jag fäste uppmärksamheten å bisaken; d. v. s. å Grefve Horns framställningssätt; men deremot tror jag, att Grefve Horns motion bevisar att man stundom söker hufvudsak, för att få tillfälle framställa en bisak. Öfvergången från den så kallade våldgästningen skedde, då bättre ordning infördes, och den förutsätter ingalunda några concessioner, ej heller var den föranledd af annat enskildt interesse, än Konungs och Ständers gemensamma önskan att kunna lindra de skattdragandes bördor. Tåg har aldrig bestridt behofvet af en förbättrad skjutsinrättning, men jag har sagt, att oaktadt de yttersta bemödanden, t. e. af min företrädare i Landshöfdingetjensten i Skaraborgs Län, har dock föga kunnat i detta afseende tillvägabringas; och derpå har jag grundat min öfvertygelse att tiden till sådan förbättring ännu icke vore inne. Den 23 December. För alt kunna förena forvagns-inrättning med vanliga bref-postföringen fordras ovilkorligen, att den sednare verkställes med Gästgifvarskjuts, ty Posthemmansegarne skulle icke finna sig belåtne, 0111 man ålade dem att fortskaffa en stor Forvagn med 6 å 8 åkande personer, i stället fö r en liten bondkärra. Kongl.

Ar, hvad Const.Utsk. nu föreslagit, det bästa och rättaste, så bör ock förslaget antagas; är icke förhållandet sådant, så bör det aldrig antagas, ehvad beslut som än må fattas om det nya lagförslaget. Sådan är min tanka. Hr Akerman, Fredr.: Om jag skulle försöka att veder lägga Frih. Palmstjernas nyss afgifna yttrande, så skulle jag ingå i en pröfning af det förslag, om hvars företagande till afgörande nu är fråga. Jag vill endast nämna, att meningen med detsamma väl icke lärer vara att, för alla möjliga lagfrågor, Ständerne skola öfverlemna till ett förstärkt Utsk. att med R. St:s rätt besluta. Det synes tydligen, åtminstone efter min uppfattning af saken, att detta stadgande endast har afseende på den nya lag, som är att förvänta, och förespeglingen alt Ständerne omöjligen kunna komma öfverens om detaljbestämmelserne, eller att åtminsione detaljbestämmelsernas pröfning af Ständerne omöjligen skulle Den 18 April e. m. 541 åstadkomma en lag, hvarmed man kunde bli belåten, äfven om man godkände grunderne, särdeles som det står i Utsk:s förslag, att då ifrågavarande rätt öfverlemnas, så skola alla 4 Stånden derom vara ense. Således lärer det icke vara fråga om lag för behandling af lagfrågor i allmänhet. Hvad åter Gr. Cronhjelms förslag angår, sä får jag för min del deruti instämma. Skälet dertill är, att jag föreställer mig, att troligen mången skall tveka att öfverlemna åt ett förstärkt Utskott, som sammanträder mellan riksdagarne den makt och myndighet, som endast Ständerne tillkommer; men helt annat föreställer jag mig förhållandet skulle vara om t. ex. Ständerne antogo principbetänk., då öfverlåtelsen endast angick detaljfrågorne, och hvar och en, som behagar betrakta vidden af ett lagförslag, och nödvändigheten att detaljstadganderne öfverensstämma med principerne, lärer finna att förhållandet blir annorlunda om t. ex. Ständerne antaga de hufvudgrunder, som äro framställde i LagUtsk:s förslag.

Afdelning. s “S O ??. r—■ p £: po lr~‘ P-i 0 Riks-Ståudens Beslut. Underdånig Skrifvelse. Ridd. 0. Adeln, ,lJresteStandet. BorgareStandet. BondeK:o | Sid. Ståndet. a 44 J — A. Anslag till årliga behof : Svar på återremiss * * , . , 28:o till Clereci-Staten Svar på återremiss Voteringsproposition Voteringsresultat » . , * . 29:o till Universiteten Svar på återremiss 30:o till Elementar-Läroverken Sval' på återremiss . Voteringsproposition . Voteringsresultat 3i:o till Sundhets-Collegium med Medicinal Staten . 32:o till Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet Svar på återremiss . 33:o till Veterinär-Inrättningen i Stockholm . Svar på återremiss . 34:o till Institutet för blinda och döfstumma . Svar på återremiss . Voteringsproposition . 35:o till Civil-Statens Allmänna Enkeoch Pupill-Fond » *»».. Svar på återremiss . Anslag för en gång: l:o tiil begrafnings och öfriga kostnader i och för Konung Carl XIV Johans dödliga frånfälle ... 2:o till Kostnaden för Heras Majestuters Kröning 3:o till licjviderande af Stats-Verkets skuld för Lejonbackens ombyggnad. Se Anma lan 13. 4:o till arfvoden åt Lagberedningens Ledamö ter m. m. Se Lagberedningen. 5:o för Topografiska Corpsens arbeten Svar på återremiss . Voteringsproposition . Voteringsresultat .. 6:0 till complettering af redskaps-, ridanspannsoch stalipersédlar för Fält-Artilleriet Svar på återremiss . 7;o tiil anskaffning af 4000 Infanterigevär årligen under 3 år , Svar på återremiss . 8:0 till nya Pistoler Svar på återremiss 9:o till förändring af äldre Infanterigevär för slagkrutsantändning Svar på återremiss .

Maj. antagande vid myntberäkningen och kanske snarare böra föranleda dess utsträckande, ju förr dess hellre, till mått, mål och vigt. Jag hemställer derjemte till dem, som bättre än jag känna våra provinser, huruvida de tro, att läkningen af 32 öre på i daler är särdeles begagnad. På dessa grunder, och under de vilkor, jag framställt, röstar jag för decimalsystemets antagande. Hr von Qvanten: Då Hr Lefrén tillvitat mig, att jag ansett endast Frankrike vara det land, der decimahåkningen blifvit införd, får jag nämna, att jag med Frankrike äfven menade de länder, som tillhörde Frankrike, då den författning skrefs, som jag uppläst, och af de länder, Hr Lefren uppräknat, är det således endast Schweitz, som jag icke tagit i beräkning; men detta land tog då äfven intryck af Frankrike och kunde den tiden nästan anses såsom en Fransysk provins. Jag vill icke motsäga riktigheten eller fördelarna af decimalräkningen (tvärtom anser jag den vara den enda och bästa); men jag liar endast velat framställa, huruvida det vore nyttigt att för närvar, införa den, synnerligast med afseende på underafdelningarna. Det är dessa, som äro olämpliga, hvarföre man också i Frankrike troligen återkommer att begagna methoden att dela i ^ra och ^.'delar. Då jag gjorde min framställning i afseende på myntenheten, förutsatte jag, att vi skulle få lika mått, mål och vigt öfverallt, och att således victualievigten skulle bibehållas samt deremot bergsvigten och de öfriga vigtberäkningarna skulle försvinna. Likaså ansåg jag ej omöjligt, att vi skulle få en tunna, som motsvarar alla de mångfaldiga tunnor, vi uu äga, och derföre trodde jag, att varuenheterna lätt skulle kunna jemnföras med den myntenhet, jag föreslog, hvilken just var densamma, som Gr. Löwenhjelm önskade, då denna fråga första gången förevar. Jag finner nu, att Hr Gr. gått ifrån sin princip, och det kan jag icke yttra mig emot; men troligen kommer frågan att förfalla, då jag nu är ensam om den åsigt, att 8 sk. silfver borde vara myntenheten.

Om i propostn tillädes livad Hr Landtm, förut yttrade, att refereringen skulle lills vidare fortfara, så förmodar jag att rösterna Liefve ännu bestämdare än förra gången. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att den ifrågavar. refereringen borde tills vidare fortfara. Ropades starka ja, blandade med nej. Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det lian trott sig hafva funnit, att ja öfverrösta! nej, begärde Hr L owe aström, Joli. Jacob, votering. Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten hemställa till den värda ledamot, sorn hegart votering, troligen pä samma grunder, som jag skulle önska ett motsatt utslag emot livad R. o. Ad:s svar skall hafva tillkännagifvit, om lian verkligen anser frågan vara af den beskaffenhet att ytterligare böra upptaga R. o. Ad:s tid med en votering, men anhåller att, ifall den värde ledamoten skulle behaga afstå ifrån sin begäran 0111 votering, få till prot. anföra min piotest emot hvad R. o. Ad. beslutat, såsom i min öfvertygelse icke så alldeles välgrundad!, då utvägarne till medels erhållande för refereringarnes fortsättning ej blifvit tagna så noga i öfvervägande, som jag ansett nödvändigt, för att kunna biträda ett sådant beslut. Hr Löwenström: På den siste värde talarens uppmaning vill jag afstå ifrån den af mig begärda votering, och anhåller endast att få såsom min reservation emot R. o. Ad:s nu fattade beslut i prot. antecknadt, alt jag alldeles icke ämnar deltaga i kostnaderna för ett sådant företag. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Hr Löwenström afstått från votering, oell Hr Landtm, vid svaren å den framställda proposm ansett ja hafva öfvenöstat nej, R. o. 468 Dei) 28 November e. m. Ad. torde finna, det Ståndet beslutat, alt refereringen tills vidare skall fortfara.

JV° 3, ang:de Tullbevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar: Kori, Spel I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s förslag, dels bibehållande af nu gällande införsels-förbud; hvarjemte, i afseende på den i taxe-förslaget intagna anmärkn., innehållande föreskrift om kortens förseende med bevillnings-stämpel, föreslogs dels det tillägg, att dervid genom serskildta författningar fastställd afgift för spelkorts stämpling skulle erläggas, dels ock att, i st. f. denna anmärkn., vid sjelfva rubriken Spelkort måtte tilläggas : ”med vilkor att de vid införseln, lika med inhemska, ”undergå bevillnings-stämpling emot erläggande af stämpel-afgift”. Frågan om införsels-förbudets uphäfvande och tullsatsens belopp företogs serskildt till afgörande; och då efter först lill bifall å Ulsk:s förslag, att, med förbudets uphäfvande införsels-tullen å Spelkort måtte bestämmas till 12 R:dr 24 sk. grossen, och sedermera till bifall å yrkandet att införsels-förbud för Spelkort måtte bibehållas, framställde, med blandade Ja och Nej besvarade propos:r, förnyad propos. till bifall å Utsk:s berörde förslag, framställdes, ropades starka Ja, blandade med många Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande. Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.: Den 6 Maj e. m. Den, som bifaller alt, med införsels-förbudets upliäfvande, införsels-tullen å Spelkort må bestämmas till 12 R:dr 24 sk. grossen, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej; vinner Nej, anser R. o. Ad. nuvar:de förbud emot införsel å Spelkort böra bibehållas. Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer: Ja — 38. Nej — 29.

Den ifrågavarande olikheten bör derföre så mycket hellre afskaffas, som dess 6 LagUtskottets Betänkande N.o 68» följder förnämligast drtrttba den samfundsclass, som är talrikast , och i hvilken skillnaden är obilligast, nemligen Bonde-Ståndet, der den vanlottade hustrun i allmänhet har sig ålagde , jemförelsevis , vida större omsorger och besvär, än de, som tillhöra qvinnan i de classer, der hustru och man äro , i afseende på giftorätt , lika lottade. X betraktande häraf får Utskottet till Rikets Ständers pröfning framställa följande förslag till förändring af Allmänna Lagens stadgande om arfsrätt och giftorätt, nemligen i Ärfda-Balker»: II. Cap. Om bröstarf. l. §. D'år fader eller moder; arfve ta sou halft, och halft dotter. (2 förblifver oförändrad). XII. Cap. Otn bakarf och sidoarf. 1 $. Aro ej hröst arfvingar till efter then döda, tå äro fader och moder. LagUtskoitets Betänkande N:o 6S. 7 Lefva tlia bade; arfve ta halft hvarlhera, (2 §. fordrar ej förändring). (jj. Nu äro både fader och moder döde, och lefva syskon efter : delen the sig emellan arf vet, och tage broder och syster halft hvarther a. Aro ock then dödas halfsyskon till, varén the ined satnsyskonen samarfva ; och tagen the alle, som af samma fader äro ; then del; som deras fader taga bort, och the , som af samma moder äro, then del hon taga bort, och delen sig emellan , som förr sagdt är. Ar någor af sameller half-syskon , eller the alla döde; ärfven tå therns barn, som i then 2 //. stadgadt är. §.

Jl* rån Stats-Utskottet har Constitutions-Utskottet emottagit ett ProtocollsUtclrag för den 4 dennes, af innehåll att, sedan Kongl. Majit, genom meddeladt Beslut den a3 Sej)tember i83o, i Nåder godkännt den af serskilda Comiterade föreslagna förändrade organisation med åtföljande Lönings-Stater för Gardes-Regementena, uppgående till i8,564 R:dr 19 sk. 6 rst., och derjemte i Nåder förordnat att samma organisation och Lönings-Stater borde med den 1 Januarii 1831 taga sin början, så framt, å Tredje Hufvud-Titelns besparingar, nödiga medel derför blefve att tillgå, hvarom Stats-Contoret anbefalldes att med upplysning inkomma, sådana Stater, efter vunnen underrättelse, det erforderliga tillgångar på ofvannämnde besparingar kunde med visshet påräknas, blifvit, under den 15 Januarii i83r, af Kongl. Majit i Nåder fastställda och till Stats-Contoret öfverlemnade, för att tjena till efterlefnad, såsom Interims-Stater, intilldess Kongl. Majit vid nästa Riksdag sattes i tillfälle att anslag på Stat, för utgiftens fulla betäckande, af Rikets Ständer äska; att, enär möjligheten för Rikets Ständer att beräkna Stats-Verkets utgifter i det hela och att derför anslå nödiga tillgångar, väsendtligen beror derpå, att partiela Staterna förblifva inom de för dem bestämda anslagssummor, och då, enligt Utskottets tanka, de på Titlarne sig yppande, till Kongl. Majits disposition öfverlåtna besparingar måste vara hufvudsakligen påräknade för sådana behof, som, icjte föresedda, emellan Riksdagarna uppkomma, men ingalunda för utgifter af Löneanslag, hvilka, såsom i närvarande fall, varit före Statsregleringen kända, och af Rikets Ständer pröfvats, men ej beviljats, Stats-Utskottet ej kunde annorlunda betrakta den, genom Kongl. Brefvet den i5 Januarii i83i, i sammanhang med gillandet af nya Stater, å Tredje Hufvud-Titeln gjorde disposition till förhöjning i Gardes-Regementenas aflöning, än såsom ett öfver skridande af de för samma Regementen af Rikets Ständer fastställda Anslag; hvadan och som ett så beskaffadt dispositionssätt skulle kunna medföra det vådliga resultat att, medelst besparingarnes användande till bestämdt utgående löneförbättringar, de å Titlarna uppförda förslags Bihang till R.

Deremot lära dylika ben icke träffas på den lilla, längre ned beskrifna holmen utanför kolonien på Beringön, oaktadt Rhytina-ben äro allmänna på den närbelägna stranden af hufvudön. Dessa äro de sparsamma underrättelser jag af infödingar och andra i trakten bosatta män kunnat insamla om det ifrågavarande djuret. Deremot kröntes mina bemödanden att förskaffa mig Rhytina-ben med större framgång, och jag lyckades verkligen hopbringa en mycket stor och vacker samling af skelettdelar. När jag först gjorde bekantskap med europeerna på ön, sade de, att föga utsigt fans att i det hänseendet åstadkomma något nämnvärdt. Kompaniet hade nämligen förgäfves bjudit 150 rubel för ett skelett. Men redan innan jag varit många timmar i land, fick jag veta, att större eller mindre bensamlingar funnos här och der i infödingarnes hyddor. Dessa uppköpte jag, med afsigt betalande så, att säljaren blef mer än belåten och grannen litet afundsjuk. En stor del af den manliga befolkningen började nu på det ifrigaste att leta efter ben, och jag hopbragte på detta sätt så mycket, att 21 fastager, stora lådor eller tunnor fyldes med Rhytina-ben, deribland trenne hela, särdeles vackra, samt åtskilliga mer eller mindre skadade hufvudskallar, flere betydande bensamlingar från samma skelett o.s.v. Rhytina-benen ligga ej vid vattenbrynet, utan på en med tätt, yppigt gräs bevuxen strandvall af 2 till 3 meters höjd öfver hafvet. De äro vanligen täckta med ett lager jord och grus af 30–50 centimeters tjocklek. För att finna dem måste man, då det vore allt för mödosamt att upphacka hela gräsvallen, undersöka marken med ett jernspett, en bajonett eller något dylikt redskap. Man lär sig snart att på motståndet och på ljudets beskaffenhet urskiljaSkelett af Rhytina, utstäldt på Vega-expositionen å Kongl. Slottet i Stockholm. Efter fotografi. Originalbilder af Rhytina. 1. Handteckning på en gammal karta öfver Beringhafvet, funnen af Middendorff (Sibir.

Maj:ts nådiga proposition rörande medels anslående till kostnaderne vid Högstsalig Hennes Maj.t EnkeDrottningens begrafning. 6) Angående RiksStåndens särskilte Beslut, i fråga om Riksens Ständers Revisorers rätt, att indraga creditivet å Banken för A1B manna Maga/.inslnrättningen. 7) I anledning af Kongl. Maj ts nådiga proposition, angående pensions reglering för Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Drottningens Hofstat. Ira 11 Bevillning s Utskottet: af den 1 dennes, angående sättet för Tullafgifternes erläggande. 6 Den z Julii. Frän Banco■ Utskottet: af den 27 sistlidne Junii: 1) Angående afbetalning i silfver på Bankens fastighets lån. 2) Om anslag från Banken till inköp af silfver. 3) 1 anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande af den 15 sistledne Junii, uti den till förnyad handläggning remitterade fråga, om lån från Banken till Götheborgs Stad. af den 30 sistl. Junii: 4) Angående successiv indragning af sådane Bancosedlar, som äro äldre än 10 år. Från sammansatte Stats och BancoUtskotten: af den 30 sisth Junii: Förslag till Reglementariska föreskrifter uti vissa ämnen, hvilka tillhöra den af Riksens Ständer fastställda reglering af Rikets penningeväsende.

Han bör e) sä och bchbfwrr ej sina inbetalningar oftare än hwart halst är; Stats-Werkct deremot behöfwcr och bör fä wista af sina inkomster efter hand, ty det är endast med dem som det bestrider och kan bestrida sina nästan dagliga utgifter. Bland sädana in, komstcr, som tätast inflyta, utgöra Tullmcdlcn dek största belopp; att öfwcrlemna deni qvartaliter är att betaga Slats-Kontoret de tilgängar för dagen som det icke kan umbära; och wänne det är rätkwist och w'l» tänkt atr sätta det ena Rikets angelägna werk, ja det Werk hwarisrän Rikets behöfwande Löntagare och dagliga oumbärliga behof stola fä hwad de böra, och ofta iste för dagen kunna umbära; akt, sager jag, sätta detta Werk och hwad deraf närmast beror, i förlägenhet, minsta, om ej störa, dest förtroende, utan akt derigenom pä nägot sätt öka styrkan, bcständet och krediten för ett annar. Nej torde man säga. Tscrtom, ber stärker Bankens kredit att han sär en dagelig eller tät inkomst det Den 2 Dctober. det hedrar Nationen och utwisar akt den nitälskar för Tankens säkerhet. Jag äter skulle detta oaktadt tvaga tro att förhällandct är motsatt. Hwilkcn fordringsägare skall räknas för mera oberoende, mera förmögen, antius gen den som ej anses i behof af räntan oftare än hwart halft är, eller den som emoktar henne i täta terminer, den som, icke i förlägenhat af att nyttja hypotckct, til» käter Längifwaren att ordentligen pä utsatte tider göra sina inbetalningar, eller den som direkte upbär betz dagliga inkomster? Lill hwilkctdcra af detta flags LÄngifware will nu den hänföra Banken, som med kall öf» werläggning, icke under inbillad wäda, tänker och karr tänka pä Bankens anseende, sä inom tvärt eget Land svin hos Utländska Makter?

Vid sådant förhållande beslöt RiddarhusDirectionen, att Utredningsmännens skrift skulle communiceras StatsComrnissarien af Wåhlberg med anmodan, att yttra sig deröfver i samman, hang med svar å RiddarhusDirectionens Proto - i68 Den || Augusti em. collsUtdrag af den 28 November 1821, och RiddarhusSecreterarens till följd af Direotionens beslut den 4 Mars 1822 aflåtne Promemoria, rörande ifrågavarande Protocollers hqviderande. 1822 dea 28 November: aflemnade StatsCommissarien af Wåhlberg sin förklaring; hvarefter Directionen ansåg, på de skål den 8 Maj 1819 blifvit anförde, sig icke kunna, på sått StatsCommissarien uti berörde skrift föreslagit, af egen myndighet reqvirera medel till godtgörande af Boktryckaren Grahns och Gadelii Sterbhus’ fordringar, utan syntes, i afseende på redovisningen för omkostnaderne vid sista Riksdag, hvilken redovisning StatsCommis. sarien förmält sig åligga, det vara för StatsCommissarien sjelf af vigt, stt så skyndsamt som möjligt, vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom f. d, ExpeditionsSecreteraren Rothlieb kunde förmås, att för hvad han uppburit visa redo, då säkrast kunde utrönas, huruvida han saknat medel att betala de räkningar, sorn nu voro i fråga; om hvilket beslut StatsCommissarien af Wåhlberg genom Utdrag af Protocollet skulle underrättas; och fann RiddarhusDirectionen vid sådant förhållande sig icke kunna med den af Utredningsmännen i Gadelii Sterbhus, uti ofvan omförmålte skrift, fordrade betalning taga någon befattning; hvarförutan RiddarhusDirectionen förordnade, att uti den blifvande Riksdagsberåttelsen borde i korthet anmälas de särskilda åtgärder och beslut RiddarhusDirectionen, rö - Den 14 Augusti f4 mé 169 rande Protocollstryckningen tid efter annan vidtagit. Bilagor till PleniProtocolIet för den 14 Augusti förmiddagen. Herr af Schmidt, Georg Lars:

Då han lemnar sitt hemvist i och för justering, åtnjuter han 1 R:dr 16 sk. b:ko i dagtraktamente och alltså är han mndeligen och väl betald. Alt icke Landtmätare äro nämnde i denna §,. härrör deraf, att man vill lemna K:s Beflnde frihet alt antaga de justerare, dem han finner lämplige. Jag anhåller om bifall till §:n. Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förevar:de § Gr. Posse yrkat den förändring, att justeraren skulle få 36 sk. för hvarje justerad panna, med minskning af 2 sk. för hvarje panna om antalet blir 2 eller flere, samt 16 sk. för hvarje bevis, som af honom utlemnas: men öfrige talare yrkat bifall. Uppå härefter framställd Propos. biföll R. o. Ad. förevande §. §§ 28, 29, 30 och 31. Desse §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne. § 32. Frih. Raab: Åtskilliga reservationer ådagalägga, att det vore en förbättring af 2:dra mom. i 32:dra §:n, om skyldigheten att hos vederborde Kronobetjent anmäla, när redskap afyttras, öfverflyttas från nye egaren till siste innehafvaren; och jag föreslår derföre, att mom. må lyda sålunda: ”Öfvergår sådan redskap till annan innehafvare eller' varder den eljest från stället flyttad, bör siste innehafvaren inom åtta dagar derefter sådant skriftligen anmäla, i stad hos Magistraten och på landet hos närmaste Kronobetjent, hvilken sednare skall anmälningsskriften till Häradsskrifvaren öfverlemna inom 8 dagar sedan den inkommit.” Frih. von Kraemer: Afven jag instämmer i Frih. Raabs förslag. Det instämmer med det förslag Redaclions-komitéen inom Utsk. framställt, men åtskilliga ledamöter satte sig deremot, och derföre blef §:n sådan den nu är. Jag anhåller om bifall till Frih. Raabs förslag. Hr von Hartmansdorff:

St:s verk, har Utsk. förenat sig om den åsigt, dels att vilkoren för erhållande af pension böra närmare än Den 17 Maj. 53 nu bestämmas lill både tjenstetid oell ålder, dels att pensionerna böra efter en längre tjenstetid af t. ex. 30 år, vid en ålder af 60 år förhöjas, samt dervid, hvad Riddarh.Kamereraren beträffar, bestämmas, med afseende derpå, att största delen af hans inkomster består icke i hans ordinarie lön på Riddarhusets Stat, utan dels i de arfvoden, som honom tillfalla från de serskilda testamentsfonderna, dels i den lön lian från Wadstena Adliga JungfrnStiftsKassan upbär; hvarföre, och då hans lön på Riddarhusets Stat icke utgör mer ån 600 r:dr h:cn årligen, Utsk. ansett sig destoheldre kunna föreslå alt Kamereraren, efter 30 års tjenstetid och vid upnådda 60 års ålder finge i pension behålla hela sin på sistnämnde Stal upförda lön, som denne tjensteman ulan tvifvel har den mest arbetsamma befattning vid Riddarhuset, dermed han svårligen kan förena någon annan tjenst, hvartill kommer att han icke, lika med Ridd.Sekrct., Ridd.Fiskalen och Kanslisterne, har att under riksdagarne påräkna något serskildt af allni ännna medel utgående arfvode eller traktamente. Beträffande den af tvenne ledamöter gjorda erinran, att rättigheten för Riddarhusets tjenstemän till pension skulle ställas i sammanhang med tjenslamannens förhållande utom tjensten, har Utsk. för sin del ansett ett stadgande, som så lätt kan urarta till godtycke, vara föga lämpligt, och finues dessutom ej heller i något annat, af de här i landet gällande pensions-regleraenlen; och då Utsk. i öfrigt funnit en bestämd rättighet till pension höra stadgas för Riddarhusets tjenstemän, har Utsk. ansell Ridd.Direkt, såsom den myndighet, hvilken skall afgöra della ärende.

Under närvarande omständigheter synes mig hafva varit lämpligast, alt först ingå till Bondeståndet med begäran, att, sedan nu 3:ne Riksstånd beslutat hela bankovinstens öfverlemnande till Riksgälds-kontoret, Bondestån let ville förklara, huruvida det ansåg aflämnandet böra ske med 1 vid slutet af hvartdera året, såsom Utskottet i sitt förra memorial på goda grunder såsom vilkor föreslagit och Borgareståndet beslutat, eller om | af bankovinsten skulle utbetalas i början af hvartdera året, såsom Adeln och Presteståndet antagit. Sedan Bondeståndets beslut i detta afseende kommit Utskottet tillhanda, tyckes först hafva varit lätta tiden att göra en inbjudning efter sig då företeende förhållande." Uti denna reservation hafva instämt: Riksdagsfullmägtige: Pehr Pålsson från Christianstads län, Nils Jepp* son från Malmöhus län, Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län och Pehr Östman från Wester-Kor ilands län. STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryck f.ri i: t, 184 8. Banko-Utskottets Memorial, N:o 38. i N:o 38. Ank. till Exp. Utsk. den i5 Mars, kl. n f. ra. Memorial, med förslag till samman]emkning af Rikets Ständers beslutj i fråga om tiden för den behållna vinstens aflemnande från Banken. C •^edan, på sätt Utskottet i memorialet N:o 37 anmält, Rikets Höglofl. Ständer väl beslutat, att den ifrån 184-5 års början upplupne bankovinst icke erfordras för Bankens konsoliderande och att berörda vinst, beräknad till 2,862,000 r:dr banko, skall under hvartdera åren 1848, 1849 och 1853, med en tredjedel eller 954,000 r:dr årligen, ifrån Banken i och för statens allmänna behof, till Riksgäldskontoret a flem nas; men 2:ne stånd, nemligen Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv.

Palladius går till professoren och klagar, att han ej förstår filosofien, samt begär dennes handledning. Han uppmuntras och tackar. Akten slutar med denna kör: ”Crescant Sveciaci Gothicique Columina Regni Qvina: Micent Proceres, Stemmata clara cluant”. Tredje akten. Circejus, kommande från ett gladt sällskap, har det aftalade mötet med Virgo; han begär åter sitt armband och sin ring, men Virgo säger sig hafva tappat dem. Han skänker henne gyllenduk och förlorar till henne på brädspel damast till en kjortel. Slutligen dansas efter musik, och en af Circejus till hennes ära författad visa afsjunges. Visan är utan all poetisk lyftning, torr och trög, men för jemförelsen med Messenii och andras visor meddela vi de fyra första verserna. 1. ”Intet högre bepryder Een Jungfrw af vng åhr, Ähn sedigheet och Dygder, Wisserligh hon tå får, Then henne högt begärer. Aff Hiertat och altijd ährer I Kyskheet menar jagh. 2. På tigh altså, Mijn Lilja, Jagh täncker vthan List: Ingen skal oss åthskilia Ty tu är then förwist, Såsom Dygden högt wärderar, Troheet och så praesenterar Med tuckt och sedigheet. 3. Som Diuren aff glädie springa Emoot Sommaren bljdh, Ty them kan tå ey tvinga Winterens hårda tijdh; Altså tu migh och hugswalar När tu liufligt medh migh talar Min Sorg förswinner bort. Herrans ord tröstrijkt sjna Aff tigh och dyrkas högt, Ja til Kyskheten fijna Är och titt Hierta bögt; Sedigt tu tigh Modererar, Tin tienst och Accomoderar Efter hwars Dignitet.” Sc. 2. Circejus frestar åter Palladius; men får af denne i stället goda råd, hvilka han afvisar med förakt. — Sc. 3. Professoren grälar på Circejus för hans liderliga lefverne; denne gör ursäkter och lofvar bättring.

S. D. Föredrogs å nyo öch återremitterades Lagsamt Allmänna Besvärsoch Oeconomie-Utskottens Utlåtande, N:0 46, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, den 10 December 1828, angående Rikets Mått, Mål och Vigt. S. D. Biföllos, vid förnyad föredragning, Lagsamt Allmänna Besvärsoch Oéconomie-Utskottens Utlåtanden: Pro t. Utdrag den 21 Julii 1829. ^5 N:o 42j i anledning af väckt fråga om inställelse af de nu pågående Laga skiften; samt N:o /[4> i anledning af väckt fråga om stadgande af en Lag till förebyggande af vederbörande Tjenstemäns egenmägtiga förfarande vid jordransakningar, samt om upphäfvande af Kongl. Circulaire-Brefvet, den usta Oqtober iöo4, angående förmedlings återgång. S. D. Lades tili Handlingarne Lagsamt Allmänna Besvärsoch Oeconomie Utskottens Utlåtande, N:o 43, i anledning af ytterligare väckt fråga om rättelse och ändring i Kongl. Taxan på arfvode för Landtmäteri - förrättningar , af den 5 Julii 1827. S. D. Remitterades till Constitutions-Utskottet en af Prosten Dedekind, i den form 29 Riksdags-Ordningen föreskrifver, anmäld anledning till anmärkning emot Föredraganden i Kammar-Expeditionen. S. D.

Ständets magnar, A. hönqvist. ^nst. 1,3 rgson. VV. ^ ali Lion. Upp - Den 17 Junik. 69- Uppläst hos Ridd och Adeln den 17 Iunir Prest-Ständer den 17 « Borgare - Ständer d, 17 Bonde-Ständer den 17 - > - wsrdsamt Memor.al! Riksdagsmannen Lars Persson frän Skaraborgs Län, har tilt Hederwärda Bonde-Ständet iogifwit ert derifrån den 23 sistl. Maj till Lag Utstottet rcmicteradt Memorial, innehållande Riksdagsmannens önstan, om det stadgande, det mätte af anförde stal löfen af den för zo a 40 är sedan förpantade Jord, bestämmas ester Riksdalers-beloppet, i jemförelse med den walvations-grund, som war dä söcpantningen stedde, och den curs som galler, dä inlösningen ster. Wid öfwerwagande häraf, sinner Utskottet, att dä en lagligen uprättad afhandling enskifte personer emellan, är den Lag, som bestämmer, deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, hwilka afwen af allmänna Lagen skyddas, sa more den begärte förändringen ett ingrepp uti en af de ContraherandeS rättigheter; och af sadan anledning sinner U:stottet icke stal, at hos Riksens Högloft. Ständer tillstyrka bifall af hwad Lars Persson begärt; hwilket dock Riksens Högloft. Ständer wärdsamt underställes. Orebro den 8 Junii 1812. Pä Högloft. Ridderstapets PäHögw. PrestStänoch Adelns wägnar, dets magnar, n. I?. Lrrömkslr, ^Pä Wallof!. BorgareStändets wägnar, A. kls. konqvist. isoli. is. He6rän. Pä Hederw. Bonde» Ständets wägnar, ä.. 'luIlZILU. UPK - ^ Den 17 Junik.

Återremitterades, jemte skriftliga och muntliga anmärkningar; J\':o 12, Utlåtande, med återlemnande af en utaf herr biskop Hedren inom Högv. Preste-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, innefattande förslag till förändring i det, genom Kongl, förordningen den 28 December 1844, fastställda formulär till trohetsed; och blef denna motion nu af ståndet remitterad till Allmänna Besvärsoch Ekonomiutskottet-, samt N:o 13, betänkande, i anledning af väckt motion, angående införande af ett stadgande i 5 kap. Utsöknings-balken, i afseende på tid för verkställande af utmätning i sterbhus. Bifölls. S. D. Föredrogos och biföllos neclannämnde Stats-utskottets utlåtanden: N:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, rörande vilkoren för det till fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg beviljade lån; N:o 22, angående afskrifning af det till tomtreglering inom städerna Wexiö, Åmål och Kungsbacka anvisade summor utaf mindre kreditivet; N:o 23, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående eftergift af ett kronan tillfallet dana-arf efter Collega scholae J. Ekelund-, samt 40 Prot.-utdrag den 2 Februari 4848. N:o 24 i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående eftergift af ett kronan tillfallet dana-arf efter hushållerskan Christina Bengtsson. S. D. Till Stats-utskotlet remitterades, efter skedd föredragning, nu ingifne och uppläste anföranden: af Christen Andersson ' från Malmöhus län, innefattande närmare utveckling utaf väckt motiou om återbekommande för den med Malmö hospital förenade barnhus-inrättning af vissa tunnor krono-tionde; samt af Jonas Pettersson från Calmar län, rörande salpeter-hjelpen. Den 2 Februari. Från Höglofl.

St:r nu bifalla Utskms förslag, skall resultatet blifva att en stor del af de nuv:de små brännerierna kommer att nedläggas, och då kan man mycket lättare vidtaga den i Norge redan genomförda åtgärden, att helt och hållet förbjuda småpannorna, hvarigenom man slutligen komme till en rationell lagstiftning för den ifrågav:de näringen. Hr Adelborg: Frih. Raab är känslig för att denna fråga icke skall taga en sådan vändning, att en så betydande del af svenska folket som Bondeståndet skall tro sig i något afseende vara i denna fråga förtryckt eller anse sina rättigheter som medborgare underkända, ty om några kunna hinna till en större afverkning än en gång pannerymden, så kan ej flertalet göra det, och om det verkligen så är, att den tekniska skickligheten icke finnes hos så många, skall näringen trängas ur deras händer och i kapitalisternas, så att man under sken af en ny lagstiftning blott inför en ny orättvisa. Det kan tyckas för hvar och en, som är mån om att hvarje lag som utkommer skänker rättvisa, vara ganska riktigt, men jag får uplysa, att vid frågans behandling inom Utsk:n inträffade det förhållande, att sedan man först antagit att de små pannorna skulle stå under samma kontroll och samma beskattning som de stora och det blifvit provisionel beslut derom, så, och efter det frågan en tid hvilat på bordet, ångrade sig BondeSt:s ledamöter och ville återgå till det gamla beskattningsoch kontrolleringssystemet, i fruktan att den nya författnm, som dock ej afsåg något annat än lika rättvisa åt båda slagen af bränvin»- Den 6 Maj t. in. 5X5 brännare, skulle lända BondeSt. till men. Detta förhållande kan i min tanke ej bevisa något annat, än att de fruktade att om hvarje k:a bränvin som producerades vid de små brännerierna verkligen blefve beskattad på samma sätt som skedde vid de stora brännerierna, så skulle skatten å de förra blifva högre än om de gingo in på beräkningen af dubbla pannerymden. Denna uplysning torde lugna Frih. Raab och öfvertyga honom derom, att BondeSt:s ledamöter noga hafva beräknat sin fördel då de afveko från sitt första beslut och utan votering antogo det sednare förslaget.

Hultins inånga genomkämpade lidanden det, som tog djupast; från den tiden låg öfver det fårade anletet den förklarade dager, som endast den vinner, hvilken modigt oeh stilla gått den tunga vägen genom dödsskuggans dal. I andra afseenden blefvo hennes senaste år de sorgfriaste i hennes lif. Genom en dotters trogna omtanke vardt hon till stor del befriad från de husliga bestyr, dem hon alltid plikttroget sökt fylla, men för hvilka hon saknade håg och fallenhet, och som därför nedtyngt henne, isynnerhet då de ofta följts af stora ekonomiska bekymmer. » Men, » sade hon en gång, » jag kan dock aldrig minnas, att jag varit så trött, att jag inte orkat pryda med några blommor innan jag slutat stöket. » Nu slapp hon ändtligen » stöket » och i sin lilla, kära kammare, där trädens grenar trängdes mot de små fönsterrutorna, kunde hon i ro få fördjupa sig i minnets eller aningens värld. En januarikväll 1883 satt hon, som otaliga gånger förr, i sitt fönster, blickande upp mot stjärnhimlen under de känslor som voro hennes dogmfria religion: känslan af det gudomliga i människoanden och naturen; af en evig kärlek som tillvarons grund och en evig utveckling som dess mål. Hennes stämning tog sig uttryck i denna dikt: Jag sitter i min tysta kammar ' Sin stjärnemantel natten spännt, Vid horizonten Sirius flammar, Och månen nyss sin stråle tändt. Ej minsta vindfläkt lugnet stör, Ej minsta ljud mitt öra hör. Ar det en bild af evigheten? Af sälla andars frid och ro? Nej! också där är verksamheten Vår själs behof. Min fasta tro Den är, att Skapar ' n där har ställt För andens sträfvan större fält. Den fria anden kan ej mista Den kraft, det ljus, han ägde här, Och hvad på jorden var en gnista, Slår ut uti en låga där, En helig eld, som ren oeh klar Från Gud sitt höga ursprung har. Och verksam måste den ju vara, Ej tändes den att glänsa blott. O! må min ande väl bevara Den lilla gnista, den har fått, Att, då min vandring här är slut, Den slår uti en låga ut.

Ty om en folkskolelärare, som tillika innehade klockare-, organisteder kantors-beställning, vid slutet af ecklesiastikåret hade sökt och vunnit en annan klockare-, organisteller kantors-tjenst, till hvilken rättighet att åtnjuta privilegii-nådår icke kunde komma i fråga, så egde han, sedan tiden för besvärs anförande utlupit, eller 30 dagar från beslutets kungörande, laglig rätt att den sednast erhållna tjensten tillträda; men efter Rikets Ständers förslag skulle han icke ega rättighet att ifrån sin innehafvande tjenst afflytta, förr än sex månader förflutit efter det han hos skolstyrelsen anmält sin afsigt, att från skollärare-tjensten afträda, hvilken anmälan han icke kunde göra, förr än just då han, såsom klockare eller organist, efter nu gällande stadgar, vore fullt berättigad att afflytta och sin nya tjenst tillträda. Samma konsistorium ansåg äfven det af Rikets Ständer föreslagna stadgande blifva utan påföljd, emedan ingen ansvarsbestämmelse vöre utsatt och svårligen kunde Allm. Best.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 67. 9 kunde utsättas för den, som öfvergifver sin innehafvande folkskoleläraretjenst.»

Endast i afseende på boloppet af den för bemälde Byrå-chef föreslagna löneförhöjning har Utskottet ansett sig böra föreslå någon förändring. Då nemligen Statsdepartementenas Expeditions-chefer i lön åtnjuta 5,500 R:dr, torde ifrågavarande Byrå-chef ej heller böra tilläggas högre belopp; hvadan och då hans lön nu utgör 4,500 R:dr, förhöjningen torde böra till 1,000 R:dr bestämmas. I enlighet härmed hemställer Utskottet. a) att Byrå-chefen för ärenden rörande den högre undervisningen må, i egenskap af Öfver-inspektör för elementarläroverken, tilläggas löneförhöjning med 1,000 Riksdaler; och b) att det å stat uppförda belopp, 1,800 R:dr, till tjenstebiträde åt bemälde Byrå-chef, må med 1,000 Riksdaler förhöjas. 2:o. Yid sistlidna riksdag ställdes till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ett årligt anslag af 4,500 R:dr, att under nu löpande statregleringsperiod från Riksgälds-kontoret utbetalas, på det en särskild byrå inom Ecklesiastik-departementet måtte kunna inrättas för handläggning af ärenden angående folkskoleväsendet. Såsom skäl dertill anförde Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 21 November 1863, att vården om folkskoleväsendet vid den utveckling, det numera uppnått, fordrade sin egen man.

Ständers bifall till hvad, aft Herr Uhr hegardt blifvit. Stockholm den a5 Junii lg2g< Ankom till Exped. Utsk. dan 30 Junii 1319. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om indragning af Strömsholms Stuteri. Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats* samt Allmänna Besvärsoch Oeconomie-Utskottens gemensamma Utlåtande öfver, lemnadt Memorial, har RiksdagsrFulImägtU 12 Slats samt Allm. Besv.o.Oec.Utsk. Uti. N.o 40. gen fran Westerås Län Eric Norberg föreslagit , att, då till Strömholms Stuteri årligen åtgår en betydlig Summa, som, enligt Motionairens förmodan, icke i ringaste mon skall motsvaras af deraf påräknade fördelar, och derföre hellre borde lill Stats-Cassan inflyta, berörde Stuteri antingen måtte alldeles till Staten indragas och ett anslag af 10,000 R:dr årligen i stället anvisas till uppköp af hästar för Kongl. Hof-Stallets behof, eller ock Stuteriet uppå entreprenad upplåtas, med åliggande för Entrepreneuren att ej allenast leverera de för Kongl. Hof-Stallet årligen erforderliga hästar, utan ock underhålla det, i Motionairens tanka, ringa antal Hingstar, som för ortens behof och Stuteriets vidmagthållande vöre behöfligt. Om deremot intetdera af dessa båda förslag skulle vinna bifall, hemställer Eric Norberg, huruvida icke, för att åtminstone till någon del, genom besparing af förberörde Utgifter , vinna någon inkomst för Staten , liästanlalet kunde nedsättas till hälften af det nuvarande, samt Stuteriets Styrelse uppdragas åt i orten boende dertill skicklige män tinder Landshöfdingens i Westerås ordförandeskap. Utskotten, hvilka för sin del ingalunda kunna instämma i de af Molionairen yttra - StatssamtAUm.Besv.o-Of.c.Utsk.Uil.

Men äfwen nystnämnde öfwerffott, kan pä intet sätt anses säsom säkert, och Medes ej eller bestämmas till ärliga räntebetalningar, dä Kammarens inkomster till största delen bestä uti indirekta och uppä Consumtwnen beroende afgifter, hwilka rätta sig efter Landels mer eller mindre blomstrande tillständ, och hwilka förutsätta en öfwerallh; ostörd bandel och sjöfart. Men huru litet i begge dssta afseenden tidsnS närwarande omständigheter tilläta ett sädant för. utsättande, tror Committöen sig böra anse sä. som allmänt bekant. Det öfwerffott som till äfwentyrs äger runs, torde derföre nästan ej annorlunda kunna ansläs och anwändas, än till en Amortistements.Fond för de ffustzM.som, sedan Hamburgffa ffulderne blifnft Mrägne, ännu för Pommerffa Kammaren äterstä. Committ-en wägar i underdänighet härwid göra den anmärkning, att om hon till 244,^33 Riksdaler uppgifwit de skulder, som sedan Hamburg ffa ffulderne blifwit afdragne, enligt dest tanka 296 Den 24 Juliu ranka för Kammaren äterstä; sä är detta egenteiiqen blott Kammarens skulder, som ej böra förblandas msd Landets egna, emedan de af Landels skulder till hwrlkas förräntande och betalning Kongl. Kammarens inkomster ej concurera, särskildt utgöra öfwer «ov,ooo Rrksda. ler, hwaraf en betydlig del ocksä endast genom en kostsam Wexel. Cirkulation kan negocieras, hwilka Wexlar, sedan all ytterligare Credit nu mera blrfwit Landet wägrad, mäste under lop. per af detta är betalas. Men Committeen inser ej möjligheten af en sädan betalning i en sa liten Provins, hwilken kriget, utan att räkna privata stador och förluster, kostat öfwer Z Mrllioncr Riksdaler.

Berörde stadgande måste i väsentlig mån försvåra om ej i de flesta fall omöjliggöra den genom medgifvande af sådana afsöndringar afsedda utväg för en arbetare att icke allenast för sig utan äfven för sin hustru och barn förvärfva ett eget hem; och då meningen med sådana afsöndringar ej är att innehafvaren skall lefva af lägenhetens afkastning, synes berörde stadgande icke stå i öfverensstämmelse med sjelfva institutionens anda; och Ut - Sammansatta Lagsamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 27. 51 skottet tvekar derför icke att tillstyrka att sådana afsöndringar böra tillåtas till minst tre tunnland i de fem norra och tvA tunnland i de södra länen utan att besutenhet derå erfordras. De jord-afsöndringar, Utskottet föreslagit böra tillåtas under full egande rätt, afse ej allenast att, synnerligast åt jordbruket, skaffa sjelfständiga arbetare med stadiga bostäder, utan ock att bidraga lill landets uppodling. Derföre måste dessa jordtorp, efter Utskottets åsigt, i allmänhet vara så beskaffade, att de kunna med någorlunda fördel för egaren brukas. Att tillåta det sådane afsöndringar linge bestå af flere än en ego-figur, skulle icke svara emot ett sådant ändamål; och i allt fall gifva fyrfaldiga anledningar till att kringgå och eludera författningens föreskrift. De i 1827 års författning meddelade föreskrifter, att dylik lägenhet skall till sina gränser noga bestämmas i en enda formlig, till afhägnad beqväm samt från hem manets åbyggnad afskiljd lott, anser Utskottet således böra bibehållas. Slutligen anser Utskottet, i öfverensstämmelse med de derom af motionärerne gjorda yrkanden, en förändring af det i Kongl. Kungörelsen den 14 November 1829 förekommande förbud, att till sådan afsöndring må användas odal-åker eller äng, vara af beholvet påkallad.

Innii pä bordel lag» da, beränkanden, nemligen: 1:0 I anledning af Kongl, Majtts nådiga proposition af den >8 April >8is i hwad som rerey SlalswerkckS inkonister och nlgisier samt förwgst» Ningen rör arén , 8tto och r8il, 2:0 Angående af Kongl. Maitt äskade ^.aiH gustag linder Riks-Srateng sörsta hnfwndttited Z:o Angående Kyngch Mnch.tö äskade 68- Dm 20 Juni!. anslag linder Riks-Statens andra hufwudtittel Elviloch Laud Smtcrne. 4.» A-gående de af Kongl. Maj.k äskade Skars anstag under Rckö-Skalens lredje hufwud» tittet. z-.o Angående de af Kongl. Maj't,äftssade Statsanslag under R>kstalens åttonde hufvndtit.ek. 6:o Angående lillö?-,ing » Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Stalssnmma i anseende till den fammas oriljräckelighet, att deraf äfwen kunna bestrida de killökte resekostnader som tvid Aratens upgörande icke kunnat beräknas. 7:0 Angående upförande pä Stat ak en summa af 16666 R:dr gr si ärligen för Hins Kongs. Höghet Hanigel, af Södermanland Prins 0->cäk. 8:0 Angäendc de till Institutet för blinda och döfstumma anslagna medels upförande ä Star. Dt fupra. 5. D. Hos Högloft. Ridderstkapet 06) Adeln föredrogos ä nyo följande Lag-Utskottets, d« 17 bennes pä bordet lagda, betänkande,, till hwilka Nidderslkapet vch Adeli, kemnade bifall, neml. 1:0

Kungörelsen den 22 Maj 1863 angående upphörande från och med år 1864 af tullstämpling å varor, som från utrikes ort inkomma, om dess upphälvande; motion af Herr Carl Fredrik von Mentzer: se Motioner. — den 27 Augusti 1828, i anledning af väckt motion om den ändring deri samt i Kongl. Coopvaerdi-reglementet den 30 Mars 1748, att Svensk sjöman skall till den kommun, der han är mantalsskrifven, erlägga den nu till sjömanshusen utgående afgift: B. I. 526; II. 39, A. 39. Kungörelser, i anledning af väckta motioner om förändring af gällande stadganden angående skyldighet för prest att från predikstolen uppläsa allmänna författningar och —: B. V. 245, 297, 341, A. 344. Kungsgårdar och andra krono-lägenheter, angående arrende-medel af dem: se Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22, rörande beräkningar af Stats-Verkets inkomster. Kurhus-inrättning, Stockhoms stads och läns, i anledning af väckt motion angående disposition af en till nämnde inrättning upplåten egendom å Kungsholmen: B. II. 298, 532, 535, A. 535. Kuylenstjerna, Cari Johan Gammal, dess yttranden: I. 122, 441. Kyrka, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande Stadganden angående skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll deraf, äfvensom af prestgård, tingshns och härads - 84 — L — fängelse: B. II. 560, 599, 600, A. 600, 608; B. V. 541, 544, A. 545, E. 701.

Jemte det Utsk. får tillkännagifva att vid granskning af Kapitationsfondens räkenskaper och förvaltning för åren 1849, 1850 och 1851, Utsk. icke funnit något alt dervid anmärka, har Utsk. destomindre trott sig ega anledn. tillstyrka någon förändring i nu gällande beslut ang:de Riddarhuskapilationsafgiflens utgörande, som Utsk. är betänkt alt föreslå 11. o. Ad. en redan vid förra Riksdagen ifrågasatt, men dä afslagen åtgärd i afseende på borttagandet af de å Riddarhusgården belägna flygelbyggnaderna, för hvilket ändamål en betydligare utgift för Kapitationsfnnden möjligen torde komma i fråga; hvarom Utsk. förbehåller sig att med särskildt mern. inkomma. Utsk. har således ansett sig böra vördsamt hemställa: att H. R. o. Ad. må vidblifva sitt vid de tvänne föregide Riksdagarne fattade beslut derom att Riddarhuskapilalionsafgifteu må tillsvidare utgöras på enahanda sätta och lill lika belopp som för närvande, eller med 1 R:dr b:ko af hvarje adlig mansperson, som för lön eller förmögenhet erlägger bevillning. § 3. Direktm anmäler här att stamtaflorna öfver de å Riddarhuset introducerade ätter blifvit i möjligaste måtto kompletterade medelst begagnande af alla de tillförlitligaste upgifter, som kunnat erhållas genom Presterskapets årligen inkommande upgifter, officiela tidningar, samt meddelanden af slägternas egna medlemmar, men derigenom har likväl icke kunnat vinnas den fullständighet, som vore önskvärd, och Direktm har derföre nu, likasom vid föreg:de Riksdagar funnit sig föranlåten anhålla, att det Höglofl. Ståndets vid Riksdagen närvande Lédamöler behagade i Riddarh.-kansliet laga en noggrann kännedom om beskaffenheten af sina ätters stamtaflor, samt derefter desamma i möjligaste mån komplettera. Utsk., instämmande i denna önskan, föreslår: 344 Den 25 Februari f. m.

När födelsedagarne eller julaftnarne komma, få vi alla känslan af, att man icke blott kan taga emot, man måste också gifva, och det är roligt och behagligt att se andra vara glada, åt hvad man ger dem. Och där ofvanpå kommer j u alltid det hufvudsakliga nöjet, att när man har sina egna julgåfvor färdiga, har man att vänta sig alla de förseglade paketen till sig själf. När lifvet skrider framåt, upptäcker dock en hel mängd människor, att denna tillfredsställelse i att mottaga och få icke på långt när går upp emot lyckan att kunna ge. Den lilla flicka, som, redan då hon var sex år, kunde göra sina små uppoffringar, hade sä- kert en hemlig instinkt af, att denna uppoffring icke blott var något svårt, utan hufvudsakligen något lyckligt. D e människor, som någon gång ha fått mottaga ett varmt tack, veta nog, att detta är en större glädje att taga emot än någon yttre gåfva, om den än vore aldrig så vacker och välkommen. Ett tacksamt ord eller en tacksam blick är en så stor gåfva att få, att det sedan icke är godt att säga, hvilken som är den gifvande, och hvilken som är den mottagande. En materiel gåfva får en andlig gåfva till tack, det måtte väl anses för gåfva och gengåfva. Hur ofta har man icke erfarit, när man gifvit en fattig någon obetydlig sak, som man utan uppoffring har kunnat undvara, hvilken oförtjänt summa af ädelt mynt man blir betalad med: ett mänskligt hjärtas rörda tack, som har fyllt en med blygsel och skam öfver gåfvans ringhet. Visserligen kan man ju också ofta upplefva, att hvad man vänligt vill gifva blir ovänligt och likgiltigt mottaget, och sådana erfarenheter borde hjälpa en själf att med mera uppmärksamhet iakttaga den minsta tjänst andra människor visa en. Det är en lycklig gåfva att taga emot ett tack, och det är en lycklig sak, att kunna säga tack. Och dock ha många svårt därför. Jag vet icke, hvad det är för en falsk stolthet, som förmår så många människor att bära på ett tack som på en synd. Det måste med en kraftansträngning tvingas öfver deras läppar. Och hvad kunna vi många gånger gifva annat än just ett tack?

Hvad gratial-fonden vidkommer, så är den ställd på tillväxt, för att kunna så mycket förökas, att densamma med år 1861 skulle kunna utdela gratialer åt enkor och barn till en tredjedel af männens eller fädrens pensioner, i stället för en fjerdedel, som nu utgår; för hvilket ändamål delägarne äfven åtagit sig att erlägga dubbla gratial-afgifter under tio års tid. Den nådiga remissen får Direktionen underdånigst återställa och framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit, Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste tjenare och undersåter, C. NORDENSKJÖLD. G. J. HUBENDICK. A. F. PALANDER. G. C. KREUGER. O. W. CIMMERDAHL. Carlskrona den 15 Februari 1856. G. Trägärdh. F. Lindbom. Transsumt af Kongl. Amiralitets-b'igsmanskassans hufvudbok för pensions-fonden år 1852, utvisande alla fondens inkomster och utgifter för nämnde år. Utgifter: Pensioner till Flottans gemenskap 58. 13,558: 28. — » » embetsoch tjenstemän samt betjente 60. 47,867: 12. — Löner till kassans embetsoch tjenstemän samt betjente 62. 3,670: 16. Anslag af lotsverket 31. F. Lindbom. W. Bniun. Rätt transsumeradt betygas. Carlskrona af Am:ts-krigsmans-kontoret den 15 Februari 1856. F. Lindbom. Transsumt af Kongl. Amiralitels-krigsmanskassans hufvudbok för pensionsfonden år 1853, utvisande alla fondens inkomster och utgifter för nämnde år. Utgifter: Pensioner till Flottans gemenskap 56. 13,215: 20. — » till embetsoch tjenstemän samt betjente 58. 47,653: 26.

St. i deras nuvar. sammansättning hafva ingen förmåga att behandla frågor af denna vigt och af detta vidsträckta sammanhang. Jag frågar hvarifrån förmågorna skulle komma i det förstärkta Ulsk., om de icke förut funnes inom RiksShn, ur hvilka Ulsk. skall bildas? Om nu förmågorna finnas inom RiksSt:n, så måtte de väl kunna yttra sig lika val der som i Ulsk., och finnas de icke i Stånden, sä komma de icke eller in i Utsk. Jag afstyrker bifall till detta förslag såsom högst äfventyrligt. Frih. Cederström, Thure Fredr.: Afven jag får lill alla delar instämma med de talare, som yrkat bifall till ConstUtsk:s nu förevar, betänk. I rak motsats med den siste värde talaren, kan jag icke finna, att någon våda ligger deruti, att man antager förslaget. Han har nemi. yttrat, att förslagets antagande skulle vara ett afdankande af Ständernas rättighet att lagstifta. Om man genomläser förevar, betänk., så finnér man, att, såsom en värd talare redan anmärkt, Ständerna äga full rättighet att bestämma liufvudgrunderna för alla de ärenden, som skola öfverlemnas åt detta Ulsk., och Ständerna kunna således icke sägas derigenom hafva abdicerat från deras lagstiftande rätt. Jag anser det omöjligt, att en riksförsamling, bestående af 4 kamrar, som öfverlägga pä olika rum, på annat sätt skulle kunna komma till något slut i en så vigtig fråga, som den om ett nytt lagförslags antagande, och då förslaget icke innehåller någonting menligt för Ständernas makt, så fruktar jag, att alla de skäl, som blifvit anförda deremot, måste betraktas ur den synpunkten, att man icke vill hafva ett nytt lagverk antaget.

Domstolens pröfning; och då slutligen antalet och beskaffenheten af de varningsgrader, som, efter nu gällande Författningar, skola föregå makars skiljande till säng och säte, äfven om någon rättelse deruti skulle pröfvas lämplig, dock icke synes böra undergå förändring, utan i sammanhang med omarbetning af Lagarne om äktenskaps-skillnad i allmänhet, har Jag, efter Högste Domstolens och Stats-Rådets hörande, ansett Mig böra vägra bifall å Edert ifrågavarande Förslag. Uti skrifvelse af den ii sistlidne Januarii håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, uppå anförde skäl i underdånighet föreslagit, att 5. §. i 17. Cap. Ärfda .Balken, tillika med Förordningen den 19. Augusti 1762 måtte helt och hållet upphäfvas, samt 4- §• i samma Capitel och Balk ändras till följande lydelse; ”Ali aflingejord och ärfda eller förvärfva lösören å landet, så ock allt gods i ”staden, ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller ”orörligt, må man bortgifva eller testamentera till hvem man vill, skyld eller oskyld, ”barn eller andre arfvingar. Dock ther Kongl, Maj:ts Nådiga Skrif v, N-o g6. 3g ”omyndiga barn äro, som icke ega något till ”föda och uppfostran; tå skall them först, •”efter stånd och värde, så mycket lemnäs, ”sorn Domaren skäligt pröfvar, till thess the ”sig sjelfve nära kunna.” Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen och Stats-Rådet, har Jag tagit detta ämne i öfvervägande; Och ehuru skäl synes förekomma för utsträckning af testamentsrättigheten i stad, har Jag likväl funnit emot Edert framställde förslag de anmärkningar ega rum, att, derest hela 5. §. 117.

På dessa små obehag när, förflöt festen mycket angenämt under ständigt samtal, som fördes med stor liflighet, oaktadt värden och de flesta af gästerna endast med svårighet kunde göra sig begripliga för hvarandra. Härifrån begåfvo vi oss till samojedernas skinntält, hvilka lågo afsides från de af ryssarne bebodda timmerstugorna. Äfven här mottogos vi vänligt. En eller annan af tältinvånarne var nu klädd med något större omsorg i en drägt af renskinn, snarlik lapparnes. Qvinnornas högtidsdrägt är synnerligen grann. Den utgöres af en temligen lång, vid lifvet åtsittande klädning af renskinn, så tunnt att det från midjan nedfaller i vackra regelbundna veck. Kjolen är försedd med två eller tre olika färgade »volanger» eller fransar af hundskinn, mellan hvilka bårder af bjert färgade tygstycken äro påsydda. Fotbeklädnaden utgöres af höga, vackert och smakfullt broderade renskinnsstöflar. Om sommaren går man med bart hufvud. Qvinnorna hafva då det svarta stripiga håret baktill deladt i tvenne hårknippen, sammanflätade med remmar, brokiga band och perlor, hvilka ännu der håret slutar fortsätta som en konstgjord förlängning af flätorna, så att dessa, inberäknadt de med perlor, knappar och metallprydnader af allehanda slag belastade förlängningsremmarne, nästan nå marken. Det hela är så skickligt gjordt, att man i början vore färdig att tro qvinnorna här vara begåfvade med en alldeles otrolig hårväxt. En massa andra knappbeprydda perlband voro dessutom ofta på ett ganska smakfullt sätt inflätade i håret eller fästade i de genomborrade öronen. All denna hårprydnad är naturligtvis ganska tung, och än mer nedtynges hufvudet om vintern, då det skyddas mot kölden af en tjock och mycket varm, med hundskinn kantad renskinnshufva, från hvars bakre del nedhänga två remmar, fullsatta med tunga plåtar af messing eller koppar. Den unga qvinnan pryder sig alltså äfven här såsom öfverallt annorstädes efter bästa förmåga, men fager är hon visserligen ej i våra ögon.

Dessa tillfälligheter verkade gemensamt en ansenlig minskning i Rysslands utvägar, hvad personalen beträffar. Den, som uppmärksamt följt händelserna i spåren, låter ej dåra sig af ziffror i de kejserliga ukaser, som anbefalla utskrifningar, hvilka i verkligheten reduceras till vida mindre, än det antal, som figurerar på papperet. Om derjemte från Rysslands förut beräknade stridsstyrka afdragas i credit de tappra Pohlackar, hvilka innan i83o förstärkte Rysslands leder, och påföras i debet de Ryska trupper, som numera erfordras i sjelfva Pohlen, för att hålla detsamma i tygeln, så faller det genast i ögonen, att faran för den stora magtens grannar är vida mindre, än mången föreställt sig, helst Englands och Frankrikes kända politiska system gifver Ryssland nog att syssla, och utgör ett väsendtligt correctiv emot obetänkta anfalls-, eröfringseller förstoringsplaner. Ja, sedan dessa conjuncturer inträd t, blef det i stället Rysslands naturliga och påtagliga mål, att vinna, odla och kunna förtro sig åt Sveriges vänskap; icke lik väl så att förstå, som önskade Ryssland vårt activa bistånd, hvilket nödvändigt skulle medföra onus af en subsidietractat, utan blott genom Sveriges förklarade och tillförlitliga neutralitet, hvarigenom Ryssland befrias från den känbara olägenheten att dela sina stridskrafter och späcka sin vidsträckta nordvestra kust med trup - Den 3o O c t o b e r f. m. 4oS per från Norrbotten till Finska viken och Kurland. Denna fördel är af stor vigt för Ryssland, sorn sålunda med fria händer och concentrerad styrka kan agera på andra håll, att Sverige i sanning ej behöfver anstränga sina tillgångar i otid, för att på den sidan åtminstone möta en fara, hvars förespeglande vid detta tillfälle och under nuvarande förhållanden blott är ett diplomatiskt stratagem, för att ernå de efterlängtade anslagen. Det vore, om möjligt, mer än illa, och skulle göra Konungens rådgifvare i ministeriella mål föga heder, om Sverige i närvar, ögonblick hade fiender att frukta från andra håll.

När nu det egna Interesset fordrar att denna utdelning må blifva så stor som möjligt, fordrar det ju äfven, att hvarje delägare är mån derom, att det hela blifver på bästa vis förvaltadt och att ej den ena delägaren måtte komma att åtnjuta större fördelar än den sodra. Att denna disponent i nu ifrågavarande fall bör vara Regeringen eller Staten och ej någon enskilt, enligt hvad Utskotten förmenat bevises deraf, att, troligen intet så lätt flere delägare uti en skog kunna förmås att frivilligt anförtro vården deraf åt en enda eller någon bland sig och derigenom ställa sig under en privat förmyadarevård, så framt man antager som princip att hvar och en sköter hälst sjelf hvad honom tillhörer. Om nu Dan 12 December e. m\ 59 härtill kommer, att måhända mången skulle utan afseende pä misshushållning vilja anskaffa 6ig en för ögonblicket påkallad penninginkomst derigenom att dess skogsandel nedhugges och försäljes, hvilket ej kan ske om skogen är under gemensam vård, så blir ju följden deraf att detta hemmans skogstillgång för en framtid är förstörd och dess ägare förr i frestelse att olofligea tillgripa sina grannars skog, än nu då hvarje delägare får sitt nödvändiga behof årligen tilldeladt i proportion af den gemensamma skogstillgången samt med afseende på skogens framtida bestånd. Betänker man dessutom att om skogen delas, äger äfven hvarje delägare rättighet att instänga sin andel för att så mycket bättre freda så väl sitt bete som de planteringar han kunde göra , och hvilken rättighet måhända äfven då blefve en nödvändighet, så erfordras ju härtill så väl i början som framgent en mängd af gärdsell, hvilket ensamt skulle kanhända öda mera skog än som genom försigtig hushållning och plantering på dess andel utan afsaknad kunde umbäras med hänseende till skogens bestånd. I detta fall blef det ju ren förlust att bekomma *en skogslott sig tilldelad i synnerhet om man härtill lägger stängningskostnaden och besväret; mästa hushållningen tycktes då blifva att i detta fall nedhugga skogen, emedan den sedan ej tarfvade någon vård.

1748 års vexelstadga stod visserligen i närmaste öfverensstämmelse med den lag, som gällde på de orter, med hvilka Sveriges utrikes vexel-affärer då bedrefvos; men på dessa orter har lagstiftningen i följd af förändrade åsigter och bruk undergått många och betydliga förändringar. Så har, enligt hvad nämndt är, en ny vexel-lag för hela Tyskland blifvit nyligen,Utfärdad, innehållande flera väsendtliga skiljaktigheter från den äldre vexel-lagenoch denna omständighet gör en revision af vår lagstiftning för utrikes vexelrörelsen desto nödigare, som Sveriges hufvudsakligaste vexel-affärer bedrifvas på Hamburg, hvars förra lag jemväl utgjorde mönstret lill 1748 års stadga. Af de olika, på de serskilda lagstiftningarne inverkande förhållanderne, som nu blifvit antydda, synes ock som skulle de, hvilka yrkat deras serskilda behandling, ej saknat anledning dertill. Å ena sidan, vill man nemligen framkalla en inhemsk, efter våra inre förhållanden lämpad rörelse, då man, å den andra, har att för ett redan stadgadt affärslif, för förhållanden till andra länder, hvilka måste sluta sig intill der gällande lagar och bruk, gifva föreskrifter. Om derföre en vidare utbildning af lagstiftningen i sednare hänseendet nu är af behofvet oundvikligen påkallad, så synes likväl deri ej finnas en ovilkorlig anledning till ett dylikt behof i det förra, i synnerhet som fråga är om icke en större, en mera genomgripande revision af våra kredit-lagar, derigenom alla nu brukliga kreditpapper införlifvades med lagen om inrikes vexlar, derförinnan vore af nöden. En förbättring af vexel-lagstiftningen, hvad angår den utrikes vexelrörelsen ensam, har ock blifvit inom Välloll. Borgare-Ståndet af Hr Bergman, Z., vid innevarande riksmöte, påkallad. Denna partiella behandling skulle jemväl tilläfventyrs bidragit till mera enkelhet och lättfattlighet i lagstiftningen, än man finner i det förslag, hvarom nu är fråga; och i hvilket man till större delen igenkänner den nya Tyska lagen. Densamma var ej antagen då Rikets sist församlade Ständer beslutade en ny lag för utrikes vexlar.

» Ja, det säger ni, » svarade hon, » men jag försäkrar, att somliga personer äro fullt öfvertygade om, att jag här prålar med hvad jag icke eger oeh att mina tänder äro löständer. Jag viste, att drottningen i musik och målning eger en rätt vacker talang. Efter mycket öfvertalande visade hon mig slutligen några taflor, som hon målat, dock först sedan hon ytterst anspråkslöst försäkrat mig, att hon icke var någon konstnär, utan blott målade för att roa sig och icke kuude åstadkomma något dugligt, hvilket senare icke var sant. De unga damerna i drottningens omgifning voro icke, som jag först trodde, hennes hoffröknar, utan blott inbjudna till hofvet under vistelsen vid Sinaia, för att få andas frisk skogsluft, vistas i drottningens närhet, sällskapa med henne och så vidare. Hvem skulle icke vilja vara i deras ställe! Hvem skulle icke vilja vexla några ord med en vacker drottning för att stärka sitt sinne tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör och höja sina tankar! Drottningen af Rumä- nien har, såsom Carmen Sylva, gifvit alla tillfälle att göra hennes närmare bekantskap; i sina diktalster har hon gjort det bästa af sitt hjertas verld tillgängligt för hvem som vill njuta deraf och lära sig älska henne. » Förnya prenumerationen så fort som möjligt, på ningens det ej någct afbrott i tidexpedition till Eder må behöfva ega rum! En sviken förhoppning. (Skiss för Idun.) e hade blifvit bekanta på en bjudning hos rektorns. Hon var en yrhätta, fast än hon räknade tjugofyra vårar, hvilket dock ingen menniska kunde märka. Hon såg ut som om hon varit aderton. Han var lektor .. Det hade aldrig varit hans vana, eller rättare sagdt, han hade aldrig kommit sig för att deltaga i sällskapslifvet. Studierna voro och hade alltid varit hans enda nöje. Men så träffade han Ellen der hos rektorns, och så var det slut på lugnet med det samma.

Huru Friherren vigilerar emellan stridiga grundsatser, och begagnar dem alltefter serskildta behof, visar sig äfven deruti, att då han klandrar tullnedsättningen såsom en fördröjd åtgärd, vid den inträffade missväxten år i8a6, klagar han nu öfver den icke fördröjda, eller, efter hans egna ord: den, likt åskans hastighet, af Högsta Magten inställda Bränvinsbränningen■ Man behöfver blott angifva ett sådant osammanhang utan alla ytterligare tillägg! Vid den förmodade rubbningen af leverans-contracterne, några köpare och säljare emellan, tyckes Friherren fästa sig synnerligen, äfvensom ganska öint dervid , att bonden får betala sitt bränvin för dyrt,—■ ja, ända till dubbelt — under skördetiden. Men det är icke troligt, hvad t.ransaetionerne köpare och säljare emellan vidkommer, att åtminstone de sistnämnda, såsom sjelfve Brun vinstillverkare, skulle vara okunnige om Ständernas förr yttrade-underdåniga önskan , hvilken icke otydligt tillkännagifver den öfvertygelsen, att tili mildrande af missväx - Den 3 Julii. tens olyckliga följder, ett inställande af Bränvinsbränningen vore en förberedande anstalt, samt att Kongl. Maj:t i alla fall, med stöd af Grundlagen, ägde sig denna magt allena uppdragen; och då hvarje näringsidkare gerna förskaffar sig kunskap om de Författningar, hvarpå hans tillverkningsfrihet beror, kan han således icke med skäl vara missnöjd, när vilkoren förut varit honom bekanta. Det förefaller mig jemväl i betraktande häraf, att det gifves Bränvinstillverkare inora landet, hvilka icke känna sig serdeles smickrade af Friherrens målsmanskap vid detta tillfället, der han icke otydligt förklarar dem för medvetslöse uti sina angelägenheter, eller, att de varit, så tillsägande, insöfda i tankan på omöjligheten af ett bränvinsbrännings-förbud. Hvad det uppstegrade priset för allmogen vidkommer, så har icke allenast Friherren härutinnan sjelf vederlagt sig, utan det är ock factiskt, att forsta kunskapen om den Kongl.

9) T j ä n a r såsom ett underbart utvärtes botemedel för alla sår, Fotograf, D r o t t n i n g g a t a n LÄRARINNA, undervisningsvan, anspråkslös och barnkär, erhåller plats den 1 augusti i enkelt h e m på landet vid sågverk invid ångbåts och i närheten af järnvägsstation, att undervisa 2 barn i vanliga skolämnen, språk, m u s i k och handarbeten. Svar med uppgift å löneanspråk j ä m t e fotografi sandas till » M. », HäfveröSund. (881) friska och gamla ärr, ros, hettblemmor, fistlar, vårtor, brännsår, förfrusna lemmar, klåda, utslag, spruckna, sträfva händer m. m. och förtager hufvudvärk, susning, reumatism, gikt, örvärk m. m. Detta medel bör, s å s o m första hjälp, icke saknas i någon familj, i synnerhet under influensa-,., koleraeller andra epedemier. Ett enda prof öfvertygar bättre än någon kungörelse. Hvarest ej depöt finnes torde man beställa direkt under adress: Schutsengel-Apothelee des A. Thierry in Pregrada bei Itohitsch-Sauerbrunn, Österreich, station i Skandinavien kosta 12 s m å eller 6 dubbelflaskor kr. Franko hvarje postMindre sändas icke. Sändas m o t efterkraf. Välkända, billiga priser. | JACOBSONS Kraft AFFÄR •SBUIBA xeSmudTaioijo •esorap.rgA qoo BSimu^s uopnu; JOJ - eipuy ' d^opy ' quqvg ' " uqd£ suviupy " jio^sjpj^sod J9|j9 uo^-reuiuj i OS ' t uofioj. SuiusiAuns^nig; •uopnij JojopirejoS^A psj - oAui qoo ^xgji^ras SBJOI.

Svenska kyrkans medlemmar, åberopa följande: ”Begåendet af Herrans Heliga Nattvard vill jag ej med Bränvinstillverkning ”förknippa så, att ingen finge utöfva den sednare, utan att hafva åtnjutit den förra. ”De äro i alla afseenden så skiljda, att lagstiftaren icke bör söka emellan dem åstadkomma något samband. Den som begår Herrans Heliga Nattvard för att blifva be - Bih. till R. St. Bevillninys-, Lagsamt Allm. Besv.- och Ekon.-LJtsk. Bet. JV& 2. ”hårig tillverka bränvin, missbrukar densamma; bättre hade han (sökanden) gjort, "om han icke för det ändamålet begätt Nattvarden: och bättre hade lagstiftaren ”gjort, om han icke förledt honom dertill. Må heldre den, hvars samvete tilåter ”honom sådan handtering, tillverka bränvin utan att begå Herrans Heliga Nattvard. ”Antages äter, att enhvar, som vill söka rättighet att tillverka bränvin, har för ”annan orsak redan begått Herrans Heliga Nattvard; så är ju föreskriften derom ”onödig, och hade således ej bort meddelas, — helst man aldrig bör stadga något ”onödigt. Dessutom bör, sä vidt ske kan, lagstiftaren undvika, att i den ena för”fattningen åberopa eller åsyfta hvad som stadgas i den andra, enär den sednare ”ej kan vara alltid tillgänglig vid läsningen af den förra, samt hvarje författning ”bör i möjligaste måtto vara ett helt för sig, oberoende af andra, helst den da ”blir lättfattligare. Onödigt samband melian skilda författningar kan dessutom lätt ”åstadkomma af lagredaktören icke förutsedd svårighet vid tillämpningen, isynnerhet 0111 åberopade äldre författningar eller åsyftade delar i dem upphäfvas eller ”ändras, utan motsvarande ändring i sednare utkomna.” Jag kan dessutom icke inse följdrigtigheten deraf, att begåendet af Herrans Heliga Nattvard är en nödig qvalifikation endast för den, som icke eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.

Jag anhäller således det Herr Grefwen och Landtmarstalken behagade, i conformite härmed, göra Ridder» stopet och Adeln nu genast, til besia ändamäls winnande tjenlig proposition. Remitterades til allmänna Beswärsoch Oeconomie - Utstottet. Herr krings K ölcl, erindrade at han den 23 Maji, i anledning af Friherre älfverstchjöi68 tilstyrkande, rörande förskott af Banguen til Armeen och förswarswerket, samt StatsObligationers utgifwande upläst et anförande til Protocollet, innehållande ätstilliga puncter, hwilka Herr krintLsllölä nu uprepade, och som han trodde besia frägor äga gemenstap med de til Stats Utstottet hörande göromäl, hemställde han, vm icke hans dictamen nu finge dit remitteras. Denna remisi blef uppä gjord proposition bifallen. Ridderffapet och Adeln ätstiljdes klockan 8 om aftonen. In llclem protocolll 6. Lilkverstolpe. Tis - Den IF Julik. 26 t tisdagen den 18 Julik. klenum klockan 9 förmiddagen. ^U8terg.ä65 följande Utdrag af Protocollet i Högloft. Nidderffapets och Adelkts Plenum den is Julii 1809. S. D. Uptogs til pröfning det den 8 sistl. Iulii uplästa och' pä bordet lagda Utdraget af Högloft B nco Utffottets Protocoll af ven 4 Julii. hwari Banco - Utskottet tilstyrker dels at de redan gjorda Län pä jern och andra erportabla effecter mätte för detta är genom omsättning wid förfallotiden, emot Räntans inbetalande, fä förlängas til den i Junii är 1810, dels at det mätte tillätas detta flags Panters Innehafware, at för detta är, under den lid Banqucn eljest är för sädsna län tilfluten eller nu allt framgent, til den sista nästkommande Octobcr, dem beläna.

Domkyrko-lionden utgöres: från Upsala Län med 170 tunnor 1 „ Stockholms Län med i5a „ > råg och korn, till hälften hvardera, „ Westerås Län med 3o „ J „ Gefleborgs Län med 82 „ 1/4 r&g och 3/4 korn, och från Wester-Norrlands Län med 124 ». endast korn, Tillsammans 558 tunnor, hvilka i räkenskaperna finnas afförda till Domkyrkans disposition, under rubriken J’Kyrkors friheter”; och skola af de medel, som af omförmälde intägter äro att påräkna, bekostas ej mindre en under arbete varande al-fresco-målning och fensterglas-målning i Konung Gustaf den I:s grafchor, hvartill ansetts åtgå närmare 20,000 R:dr B:co, än äfven nödige befunne reparationer, dels vid södra sidan af kyrkogården, genom uppförande af ny huggen gråsten, dels ock i afseende å en lika baskaffad stenfots inläggande under kyrkan i stället för en skadad samdstens-fot; hvarförutan af Domkyrko-cassan skola betalas utskylderne Allm.. Bésv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, Tho 106: T för 5 embetsgårdar och vidmagthållas ett nyligen inköpt gammalt beathedral-skolhus. Deremot har Hernösands kyrka sig tillslagne endast 'jo tunnor, afförde linder samma litel i Ångermanlands södra fögderi-räkenskaper, på grund af ett Kongl. Bref den 15* Mars 1648-. Utskottet, sorn nu öfvergår till-eget yttrande i ämnet, har väl, å ena sidan, insett nödvändigheten deraf att Upsala Domkyrka, — det herrligaste tempel i Norden, genom dess byggnadssätt, och dyrbart i anseende till de minnen, som der förvarasefter flere framfarna-Konungar — icke saknar medel för nödigt underhålli vissa och ytterligare förskönande i andra delar, men tror, å andra sidan, det vara. lika angeläget och med allmänna omlankan öfverensstämmande, att äfven mindre kyrkor inom Riket icke betagas utvägarne för deras vårdande och bibehållande.

Den af mig nu föreslagne utgift blefve ej’ för Statsverket mycket betungande, men skulle i dess nytta säkert uppväga mångå mycket drygare omkostnader. Om Remiss af denna min motion till Stats-» Utskottet anhåller jag ödmjukast, N:o 3i Herr Elgenstjerna, Johan: Bland ämnen för öfverläggning vid ett Riksmöte, synas mig icke uti sista rummet böra räknas de , som angå missbruk af Domaremagten eller dennas obehöriga sammanblandande med hvad man på tidehvarFvets nya språk kallar administration. Det ttiå således billigt rinna vår uppmärksamhet att m gällande eller; 588 Den 5 Martti.l sednast utkomne författning af elen 46 Februarii 1817, om Socknestämmor och KyrkoRåd innefattar och medgifver den mest godtyckliga domsoch decisions-rått åt ett Stånd, som med det heliga ändamålet att befordra Kyrkans tillväxt på jorden och i förening dermed, vårt slå gtes moraliska förbättring, genom en och annan medlem någon gång förfelar detta vigtiga ändamål och ådrager Ståndet en ovilja hos lägre Classen af medborgare, som några få medlemmar endast förtjena. Lagfarenheten och de egenteliga Polhie-Författningarhes tillämpad de till serskildta Casus ligger , enligt sakens natur, icke till dem, som, obekante med de specielle stadganden, och kallade till ef t, må hända; till sin syftning högre vårf, icke böra sammanblanda verldsliga förbrytelsers utredande och bestraffande med den andeliga inflytelsen på statskroppen. __ Ostridigt ar, att PråsteStåndet i nyare tider fått, synnerligast uti Oeconomiska årender, så många förökade göromål, på hvars bättre eller sämre utförande till en hufvudsaklig del beror, det värde vi vanligen lämna och medgifve åt Kyrkans Tjenare.

En af de hög. tidligaste acter, •Husförhören, har man härigenom förändrat till en Skattskrifnings-anstalt; och jag har haft tillfälle att se, det denna sednare så medtagit tiden, att hela Husförhören, äm. tnade att närmare inplanta Gudaläran, genom tillfälle till en särskildt pröfning af hvarje åhörares [Religionsbegrepp, blifvit inskränkt till ett korrt tal, som mängden afhört lika tanklöst, som en predikan. Hvem mera än Presterskapet bör lunna önska, att Husförhören återföras lill sin primitiva bestämmelse? Då det på förenämnda sätt anförda skäl mot mitt förslag torde gifva anledning till skiljande af tvänne nu förenade, men så särskildta, befattningar, bör det kanske anses snarare sorn en grund mera till bifall af den föreslagna flyttningstiden. _ Örn den antages, torde deraf följa, att den andra flyttningen i Städerna bör vara den I Maj; derigenom vore den svårighet förekommen, att flyttning i och ur hus icke inträffade på lika tid, som Tjenstehjons-flyttningen , hvilken omständighet nu medför så mycken olägenhet. Allt tyckes förena sig' för ändringen. Sällan äro Oeconomi ska Lagar lämpeliga för ali local; men här synes det i det närmaste inträffa; och bevis derpå torde vara, att Riksdagsmännen från Norrbotten och Skåne gemensamt instämt i min mening. Jag anhåller, att mitt yttrande måtte få åtfölja Utskottets Betänkande till Riks-Stånden.” Herr Den a 2 Maj. Herr Landshöfdingen Eekorn , Herr Kammarherren Friherre Rålamb, Herr Prosten Wikblad, Herr Prosten Ek, samt flere Ledamöter af Hedervärda Eonde-Ståndet förenade sig till alla delar nied Herr Prolocolls-Secreteraren Danckvardts yttrade tankar. Herr Assessoren Planck : Jag åberopar endast det af mig till Protocollet den 3 sisth April aflemnade skrifteliga anförande uti ifrågavarande ämne, och jag anhåller, att det måtte få åtfölja Utskottets betänkande till de Respective Riks-Stånden. Ut Supra. y Ex Protocollo M. M. .Rosbeck.

Och i våra dagar, i uppfinningarnas tidsålder, har verskonsten genom flere förbättringar blifvit en så lättlärd konst, att hvem som helst bör kunna tillegna sig den, — alldeles som det finnes musikinstrument, på hvilka man endast behöfver röra en vef för att framtrolla de härligaste melodier. E n af dessa den nyare tidens uppfinningar är den orimmade versen. Men vänta! J a g får väl lof att gå i ordning. D e t vore min mening att här meddela dem af Iduns yngre läsarinnor, som ännu icke lärt sig tygla pegasen, några lättfattade regler för versskrifningens numera ganska enkla konst. Men först några definitioner, som B k o l a hjälpa till att klara begreppen. Versen består af form eller versmått och Det vore i högsta grad önskvärdt om alla innehåll. Man behöfver bara tänka på, hur mödrar ville göra till sin uppgift att från devåfflor gräddas, för att förstå hvad härmed Våffeljärnet är versmåttet, rutorna ras spädaste år uppfostra sina barn i enkelmenas. Gjuter man n u smet i vershet, anspråkslöshet och sparsamhet. Bland äro versfötterna. våra unga flickor finnas ännu många, som äro måttet och värmer våffeljärnet öfver känslans enkelt och sparsamt uppfostrade, och en man, eld, så är poemet snart gräddadt med både H a r ni förstått m i g? som väljer en sådan hustru, behöfver ej fråga form och innehåll. efter någon stor hemgift, ty hustruns egenJ a g antydde, att metern är sammansatt af skaper äro honom en borgen för ett angenämt versfötter, så kallade, därför att det är dem hem och tillräckliga inkomster. Däremot äro I som versen har att halta på. I slutet af ravåra unga män icke vana vid att spara, de derna, som böra vara kortare än sidan är flesta veta alls icke hvad spara vill säga. bred, satte man förr alltid något som benämnMånga unga män kunde, långt innan de tänka des rim — till skilnad från prosans prydpå att gifta sig, ärligen lägga af en liten nad, som kall. s » reson ».

Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att uti ansökningar, som ännu äro under förberedande handläggning, anhållan blifvit hos Kongl. Majit i underdånighet framställd, dels af Magistraten i staden Christianstad derom, att 3:ne Kronan tillhöriga krutkapeller, hvilka, till fara för staden, äro belägna, 2:ne inom dess södra del och det 3:je vid norra delen, måtte till annan mera lämplig och mindre faraväckande plats förflyttas, hvarvid staden medgifvit, att af dess mark å den så kallade Stafvereds-backen må till Kronan utan ersättning upplåtas 10,000 qvadratalnar för de nya krutkapellerna och likaledes utan ersättning jord å stadens upp. landningar öster om Blekedammen för anläggning af väg åt krutkapellerna till uppgifven areal; dels ock af Borgerskapets äldste i staden Landskrona, äfvensom särskildt af ett större antal bland stadens innevånare, att det i vestra tornet af der varande f. d. citadell inlagda krutförråd blefve från detta genom närbelägenheten för staden vådliga förvaringsrum flyttadt samt i sådant ändamål ett nytt kruthus å någon plats på längre afstånd från staden uppfördt; samt att de häröfver hörde embetsmyndigheter val funnit berörda framställningar vara af nådigt afseende förtjente, men att. beträffande kostnaderne för verkställande af de sålunda ifrågakomma föränd ringar ne med Kronans krut-upplag, hvilka kostnader blifvit ungefärligen beräknade att å förstnämnde ort komma att uppgå till 18,000 R:dr och å den sednare till 4 4,000 R:dr, allt Banko, Krigs-kollegium upplyst att för närvarande saknades medel, hvarmed dessa utgifter skulle kunna betäckas, och ansåge sig. för flere kommande år. ej heller hafva att någon tillgång derför påräkna; hvarjemte, i fråga om krut-förrå dets flyttning från Landskrona, det ansetts böra komma att åligga denna stad, likasom Christianstad, att anskaffa lämplig plats för nytt kruthus, enär Kronan icke eger någon sådan att härtill anvisa.

Utsökriings-Balken mätte göras följande tillägg: ”Är i brottmål ersättning för kostnad och skada målsegande tilldömd, bafve han rätt att derför erhålla utmätning, ändå att ändring i högre Rätt sökes; ställe dock borgen för det som lyftes.” Det åsyftade stadgandet i 58 punkten af 1807 års förklaring har följande lydelse: ”Den, som i brottmål är af Underrätt fälld till böter, mer eller mindre, men ej är fängslad, utan förblifver på fri fot, och vill i Hofrätten söka ändring, skall foga vid sine besvär en af två vederhäftige män utgifven löftesskrift, deruti de en för begge och begge för en borga för de böter honom äro ådömde, eller ock behörigt bevis deröfver, att samma böter äro uti ränteriet nedsatte. Kan borgen ställas, bör den förut upptes hos Underrätt i staden, hvilken eger pröfva dess vederhäftighet och meddela vittnesbörd deröfver. Å landet må vederbörande kronobetjent, eller ock kyrkoherden, eller den i hans ställe är i församlingen, der löftesmännen Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 7 Sami. 1 Afd. 39 Haft. a Lag-Utskottets Betänkande N:o 89. hafva deras hemvist, intyga, att löftesmännen äro hofaste, elier eljest anses vara vederhäftige för hvad de borgat.

Man hade hviskat om, att, bland andra, skådespelaren Erikson skulle bli inbjuden till Andersons bal, och Dina sade temligen högt bakom Bertas rygg, att det var märkvärdigt hvad hon, Berta, hade embellerat på sista tiden. Sofi kunde icke beundra Berta mer, än hon redan gjorde, men hon önskade brinnande, fastän blott med ett svagt litet hopp, att hon skulle bli bjuden med. Hedvig förhöll sig passiv. Hon var för ärlig till att kunna visa sympati för en kamrat, som hon icke brydde sig synnerligt om, och hon var temligen likgiltig för inbjudningen. Det var så många andra, som voro så »komiskt ifriga» derför. Lilla Berta började känna, att hon var en vigtig person, som för ögonblicket hade makt att nedslå eller lyckliggöra, och hon antog små vigtiga och hemlighetsfulla miner, såg uppmuntrande på en och förnämt på en annan, så att man sväfvade i en spännande ovisshet om, hvad resultatet skulle bli. Slutligen, en morgon, en mörk, kall vintermorgon, då flickorna kommo till skolan frusna och genomblåsta, föga lifvade för att börja lektionerna, visade sig Berta med en mängd små kuvert med utanskrift till de olika flickorna. Hon smålog och började dela ut dem. Det var till alla flickorna i klassen, till och med till Claudia Hylstén, som af samtliga kamrater undveks på grund af sin fullkomliga brist på förmåga att hålla sig ren. Hvarje kuvert innehöll en biljett på tjockt velinpapper, hvarpå var tryckt, att ’Herr Andersson med fru bad att få den äran att se vederbörande på supé med bal den sextonde mars klockan sju.’ Det blef stort jubel i klassen. Några af flickorna hoppade högt och utstötte små skri. Dina tackade med en graciös böjning af hufvudet. Hulda Fransson ref sönder kuvertet för att nog fort få se innehållet, och Sofi tog Berta om halsen och hviskade: »Söta Berta, hvad det var vänligt af dig!» Ebba tackade också mycket vänligt, men sade, att hon icke fick dansa, så länge hon gick i skolan, men hon bad Berta helsa och tacka sina föräldrar. Det visste man förut. Ebba umgicks på det hela taget icke med någon i klassen men naturligtvis bjöd man henne ändå.