Datasets:

Riksarkivet
/

mini_cleaned_diachronic_swe

Dataset card Viewer Files Files and versions Community

Split (2)

train · 412k rows

chunked_text stringlengths 3 3.05k
I den kuperade och stenbundna trakten äro åkrarne små och svåra att utvidga, men de naturliga ängarne lemna godt foder och mulbetet är mycket närande. På sådane ställen omfattas följaktligen boskapsskötseln, såsom det enklaste och lättaste medlet till hemmansåboens bergning och förtjenst. Länets många höstmarknader erbjuda en beqväm och lönande afsättning för slagtkreatur, hvilka äfven deremellan uppköpas af Oxhandlare från Stockholm och andra trakter. För ost och smör finnes alltid god afsättning i Städerna. Att boskapsskötseln är en fördelaktig näring hevises deraf, att hemmansbrukarne i omförmälde trakter af Länet, der den hufvudsakligen idkas, i allmänhet berga sig bättre, än allmogen på slättlandet, hvarest begäret efter ögonblicklig vinst ofta förleder bonden alt obetänksamt utvidga åkern på ängens bekostnad, derigenom skörden väl till en början förökas, men åkerjorden, saknande den tillräckliga gödning, som den minskade ladugården icke längre kan lemna, snart blir så utmattad, att den icke kan gifva nöjaktig afkastning. Dock finnas, särdeles bland Länets possessionaler, många jordbrukare, hvilka, med klok beräkning, ställt deras nyodlingar i jemt och tillbörligt förhållande till ökade fodertillgångar och derigenom beredda utvägar att med gödning underhålla åkerjordens bördighet. Åkerbruk och boskapsskötsel utgöra för den kloke landthushållare!! två oskiljj aktiga yrken, af hvilka han icke kan försumma det ena, utan alt i och med detsamma vanvårda det andra. På herregårdarne i Länet bar man i allmänhet antagit cireulationssäde, dervid ett eller flera gärden besås med klöfver, timothei eller andra gifvande foderväxter. Derigenom har man blifvit satt i tillfälle, att, till fromma för åkerjorden, öka boskapskreaturens antal.
Dit ofördröjligen hit till Stockholm uppsända destå Verks alla Böcker och Handlingar, och hvarå full. ständigå förteckningar in dupplo komma att medfölja, under skri fm af Dicecfeurerne, med tillagd försäkran af dem å det ena Exemplaret, sorn skall qVarStadna i RiksgäldsContoiret, att några ändra Discont Verken till last Varande förbindelser, ån de i sorn äro ordentligen bokförde, icke finnas utelöpande ; bärandes härvid tillika iakttagas, att, i händelse Låntägarnes och Cäutionisternes Adresser uti LaneBöckeriie eller andra Handlingar icke skulle vara antecknade, uppgift härom af Directiotielne RiktH gäldsContoiret meddelas , Vid samma tillfälle Handling ar ne dit afiemnas. tlet är mig Obekant, Och jäg viii ej ens Veta det, hvad anledning de andra Disconter^ he kunna hafva lemnät till sådana Förslag 1 Men det är BancoStyrelsens skyldighet, ätt Upplysa Utskotten , äfvensom Medbörgarérts pligt) att ej behandla den oskyldige i maSsä med brottslingen. En serskilt underskrifVefl försäkran j att en på ansvar aflemftad afslutad Bok är riktig, blir för öfrigt en lika ovanlig körn onödig åtgärd - l6o Den 17 Martil , e. tHl Hvad angår Canal-redogörelsen, som, e* huru egentligen ej hithörande, dock står i så ganska nära sammanhang med Disconten, så torde det vara tillfyllest för den sakkunj nige, att nämna: det med den vidlyftighet och omfattning , som åtföljer en utgift , hvilken i flere år varit omkring 40 Tunnor Guld årligen, vid ett af flere tusende Man utfördt arbete, på en sträcka af ig mil, hafva nu redan i tvänne år HufvudBöckerne för Arbetsåret, som slutas den sista October, varit afslutade och färdige till Revision med alla sina Bilagor den 1 nästpåföljande Januarii.
Felet synes nödwändlgt böra ligga uti en af Z:ne omständigheter: antingen hafwa ej medlen blifwit till wederbörande Upbördsmän inbetalte, eller ock hafwa Upböedsmännen dem icke insändt eller ock kan finnas en tredje, som jag ogerna will nämna, men som möjligen kunde drabba Riksgälds-Contoiret. Mig är icke bekant hwilkcndcra af besia omständigheter kan wara ben rätta, men saken synes förtjena upmärksamhet och det beror af Högloft. Riddcrffapet och Adeln att afgöra hwarifrän uplysningarne härom stola hämtas. Herr Den iZ September. Zt? Herr Landt-Marskalken hemställde om Riddcrskapct och Adeln ej skulle finna lämpeligt att Stats - Unkottet inginge i pröfning af det sanna förhällandet häraf. Jngm kan ifrigare än jag önska alt Riksens Ständer mätte erhälla uplysningar rörande de angifna origtigheterna, pä de twänne Bcwillnings - Articlarnc; men jag hem» ställer, huruwida ifrän Riksgälds - Contoiret dessa uplysningar kunna bekommas. Hwad detsamma känner, har det redan till BewillningS - Utskottet upgifwit. Underrättelser huruwida dessa upgiftcr äro rigtiga äger det ej, och kan icke äga. Herr von Zckultrsnkeim, Oavick. Jag fär anmärka, att Stats - Utskottet ej heller karr wara i belägenhet att undersöka förhällandet med dessa Bcwillnings - Poster. Seats - Utskottet har endast underrättelse om Summorna, och ingen ting mera: utan tror jag, som Herr Grefwe klörner, att KammarRätten more det stället, hwarifrän dessa uplpSningar borde äskås. Herr Grefwen och Landt-Marskalken hemstälde om Riddcrskapet och Adeln skulle finna för godt att anmoda Kammar-Rätten om be begärde uplpsningarS meddelande.
Uppläst hos Ridd. och Adeln den 14 ?kuz» , Pre^-Ltändet den 14 » , B»' are-Ständet d. 14 Bonde-Ständet den 14 Stormägtigste Allernädinste Konung! ^edan, t anledning af hos Riks - Standen gjord Motion, om behoswet af^en Författning, som bestämmer de omständigheter och grunder, enligt hwilka^ägare af sadane Wattcnwerk, som genom uppdämning sätta odlingsbara landsträckor under wakten och såmedelst hindra en möjelig Landets förbättring, biefwo förbundne att toga en skälig Lösen för samma Wattcnwerk och anläggningar, Riksens Ständer infordrat wederbörande Utskotts Betänkande i detta ämne, fa de, med öfvertygelse om den wäftndtcliga nytta, Landet genom en lämpeiiq föreskrift härom kunde tillskynda-; och med öfwcrlemnande af Motte,>s förslag, hos Eder Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga önskan, det Eder Kongl. Älastt i afseende hära, täcktes lata detta ämne undergå den beredning och granskning, att en Författning derom pa säkra grunder af Riksens Stände» ivid nästa Riksdag matte kunna destutaS. Riksens Ständer framhärda rc. Uppläst hos Ridderff. och Adeln d. 14 Aug. Prest-Standel den ,4 - Borgare-Ständet d. 14 0 Bonde-Ständet den 14 Riksens Häglof!. Gränders Stars, Utstörta Utlärande, i anledning af cn uri HZ w. prestGränder anmärkt mitzstrisni, g uti Stats» Den 14 Augusti. 263; Stars, Utskottets Project till en ny Redaction af ätst llige ställen uti det äe i8lv fZr Riksgälds, Lonroiret utfärdade Reglemente. 3 anledning af den uti Högwörd.
Hon liande sig yr, som om gatan gungat, som om husen dansat omkring henne. Var Iranske hela hennes pinsamma kansla af att sakna allt livinligt behag en följd af ett bland de många misstagen i hennes uppfostran? Var hon verkligen inte olik andra kvinnor? Skulle ocksh hon knnna inge kärlek, liunila meddela lycka? Från den stunden hade hon liksom flyttat in i en varmare eon. Hon började bli ni %got rniidre skygg; vågade, p& sitt blyga satt, visa sin ungdomliga håg för glädje och vanlighet. Under denna tid genomlefde hon en erotisk erfarenhet, som slutade i missförstand och utan att iikgoudera koin till klarhet om den andras - kanske e; j heller om sin egen - känsla. Han for till Amerika; hon trodde - som alla flickor i tonåren vid deras första steg inom förgiirdarne till Eros a l h heligaste - att hon hade för alltid afsliitat sin kiisleks historia. Och så mycket fastare samlade sig iiu åker lieiiiies håg kring konstnärsbanan. Men nar hon Anyo kom till föriildrame och visade dem att hon verkligen sjalf förtjänat medel till första årets vistelse i Stockholm samt uttalade sitt hopp att de genom detta skidle bli öfvertygade om allvaret i hennes beslut, mötte hon alldeles samma svar som första gången. Skulle hon saledes aldrig få ett mal för den arbetshåg, den handlingskraft som sviilde inom henne? Jo, hon skzrlle till hvad pris som helst skaffa sig ett lifsmA1, bon skulle n& friheten. Och b %da delarne trodde hon sig vima. ild en critriigen friare åter bjöd henne sin kärlek och sitt Iien. Han var visserligen 28 år iildre an ho11 och eukliiig me2 fem barn, men den unga fästmön fann i allt detta endast en ökad iitsigt att hunna bli honom en hjälp. Fästmannen hade dessutom anseende som en bra och duglig inaii, med en god ekonomisk st811ning och föräldrarues invändning mot giftermålet g&lde egentligen blott åldersskilnaden.
Hon smög sig förbi basarne, knep en guldstickad grand i armen, stack en annan i sidan, puffade undan ett par altar och kom till sin vanliga plats, sjungande så starkt hon kunde. Hon stod snart temligen långt från sina kamrater, hvilka som vanligt något drogo sig undan henne. Hon märkte, att dimman för hennes ögon tilltog. Det blef skumt. Hon försökte öppna ögonen, men såg ej bättre. Gaslågorna vid rampen blefvo som utan sken, de stora hvita flammorna krympte för hennes syn ihop till små, blå, dunkla, hon förstod icke detta märkvärdiga fenomen, utan stirrade skrämd framför sig. Hon sjöng som i sömnen, icke mera samma stämma som de andra, utan en entonig strof, en kromatisk gång sakta upp och ned. Det snörde sig ihop i hennes hals, det blef alltmer skumt för hennes ögon. Scenen liksom vek undan för henne, det var ej mer ett sluttande golf, det var en enda böjlig planka hon stod på. För att ej falla grep hon i närmaste föremål, det var en stol. Kören gick ut, det var deras slutfermat och sortie. De gingo ut två om två, hon var den sista. Men hon gick ej, utan stannade. Der stod ju denna stol, den var ett stöd. Framför rampen stod hvitklädd och rund primo-amoroson, en tjock tenor från någon småteater i södra Ryssland; han hade gjort sig så skön och förtrollande han kunde, målad om kind och ögon i hvitt och rödt och svart, i lösperuk och drägt af hvit atlas för en mark alnen, och med svärd vid sidan. Han stod och smålog, blickade med smäktande ögon in i salongen till raderna, tog sig halfhostande om halsen, kråmade en smula på kroppen, svängde helt elegant med svärdet och hämtade andan för att efter slutadt förspel högtidligen begynna sin stora aria. Men det blef en rörelse i salongen. En susning, ett hviskande, ett skratt. I orkestern sträckte herrarne på halsarne ... det var en oro, ett tissel och ett tassel. Tenoren kände, hur hans runda kinder bleknade af förskräckelse och hur hans korta och stadiga ben darrade, som om de icke velat bära honom.
Man blifvit skyldig känd, men som sedermera i den skedda förlikningen med Mans kautionister om dess Kronobalans icke blifvit uptagen och hvaröfver WI infordrat Wår Pommerska Kammares utlåt. Som 1111, sedan dessa kautionister med Wårt höga bifall erhållit decharge frän allt vidare ansvar, de eller de - Den 8 Februari. 395 ras arfvingar icke kunna förbindas att ersätta dessa observalionsraedel, så håfve IVI funnit intet annat vara att göra än alt låta deni helt och hållet af skrifvas; likväl och som Aclors deruti inbegripne tertial i33 R:dr 13 sk. är af den beskaf fenhet, alt den efter Förfatlningarne utgå bör, då observationen genom laga dom än lill betalning stadfästad och denna sedan blifvit laga kraftvunnen, samt Stals-Commissarien Nauckhoff, hvilken såsom dä varande Adv.-Fiskal i Kammar-Revisionen denna observation vederbörligen utfört och bevakat, hos Oss i underdånighet anhållit om utbekommande af denna dess Tertial, sä låta Wi nu till Pommerska Kammaren JVår Nådiga befallning afgå, att beloppet deraf i33 R:dr 13 sk. Pörn. Courant till honom förskottsvis utbetala af de i Strål sunds Landt-Ränteri till gäldande af Mans hufvudbalance influtne medel, samt infordra deras förklaring, som den tiden, då földikningen skedde, voro ledamöter af Kammaren, huru de kunnat förbigå och eftergifva denna redan till utmätning dömda observationspost. WI befalle etc. Stockholms Slott d. 13 Martii 1798. GUSTAF ADOLPH. Nils Bark. Till Kammar-Revisionen om de af Slats-Kommissarién Nauckhoff gjorde observationer vid afl. Räntmästaren Mans räkenskaper. Lika lydande med det uti Kongl. Kammar-Rättens Arcliiv förvarade original. Betygar Ex officio C. II. Reuterskiöld, Actuarie uti Kongl. Kammar-Rätten.
Bland de många kransarne märktes en från Vallinska skolan och en från Normalskolan, s o m den nu till en annan värld gångna förut tillhört. Fröken Kristine Dahls föredrag å Ve tenskapsakademien förtiden fredag o m » En rationel kvinnodräkt » var i allt väsentligt en uppi repning af hennes i fjol gjorda framställning och ett förevisande af de från denna tid kända m o - dellerna, hvilka vi då ägnade ett fullständigt o m - nämnande. V i kunna nu alltså inskränka oss till att hänvisa till Idun n:r 13 för 1896. Fröken Dahl anträder, enligt h v a d till oss meddelats, i dessa dagar en föreläsningsrundresa genom en del af våra större landsortsstäder. För kvinnliga apotekare. M e d anledning af vår uppsats o m fröken Martha Leth i Iduns senaste nummer, skrifver till oss en ärad insändare, själf apotekare: Normen för inträde på apoteksbanan var, innan studentexamen blef bestämd, uppflyttningsbetyg till 6:te öfre klassen, o c h således ej B:te klassens kunskapsmått, som i eder uppsats g e n o m något förbiseende uppgafs. Tiden för en farmaceuts tjänstgöring från o c h m e d han tagit farmacie studiosiexamen t. o. m. han vinner inträde vid farmaceutiska institutet i o c h för studiers bedrifvande till apotekareexamen är minst 2 år, hvaraf 1 s o m laborant. Tiden innan man blir apotekare ökas härigenom till 7 år. Farm. stud. e x. äger rum 3 ggr pr år. Inträde vid institutet blott hvartannat; hvartannat års studiosi få så- ledes gå 3 år, innan de vinna inträde vid institutet, o c h få apotekareexamen först efter att hafva varit inne på banan i 8 år. * Samfundet Ateneum i Stockholm kallar sig en nybildad förening, s o m har till ändamål att g e n o m anordnande af föredrag i vetenskapliga, konstnärliga o c h litterära ämnen höja allmänhetens intresse för viktigare frågor inom dessa områden.
Bidrag till bestridande af de på Riksgälds-kontoret anvisade utgifter för år 1862 Andel i öfverskott och besparingar för samma år Extra statsreglering»fonden: Fondens inkomster: Till extra statsregleringsfonden: Reservationer å extra statsanslag Efter afdrag af: Utestående kronouppbörd den 31 December 1862: Förskott .." 200,640:18. Fordringar: Hos stats-verkets grundfond: Andel i öfverskott och besparingar: Ingående balans: Fondens skuld vid 1862 års början, bestående af: Öfverlevereringar Skulder: Till extra statsregleringsfonden: Reservationer å extra statsanslag Efter afdrag af: Kontanta behållningar Utlånta medel Utestående kronouppbörd den 31 December 1861: Resterande den 1 September samma år 29,699: 39. Förskott Proprie-balanser Fordringar: Hos stats-verkets grundfond: Andel i öfverskott och besparingar: I allmänhet 5,097,356: 48. Extra statsregleringsfonden: Sum i 24,484,094 33 9.102,676 90 2,897,175 29 36,483,946 52 5 — Öf ver samtliga dessa räkenskapsformulärer har Kongl. Maj:f, enligt hvad Revisorerne inheintat, infordrat vederbörandes underdåniga utlåtanden, hvilka jemväl till Kongl. Maj:t inkommit, utom hvad beträffar Kongl. Förvaltningens af Sjöärendena och Flottans stationers hufvudbok, oaktadt förslaget till formulär för denna räkenskap redanden 14 November 1862 i nåder remitterades för afgifvande af sådant utlåtande; och. synes dröjsmålet med fullgörandet häraf, hvilket, enligt Revisorerne meddelad upplysning, lärer bero på Kongl. Flottans station i Karlskrona, som ännu ej afgifvit yttrande i ämnet, vara desto anmärkningsvärdare, sora den slutliga pröfningen af jemväl de öfriga räkenskapsforinulären lärer uppehållas af denna enstaka fråga. § 3.
Tio af länens djurläkare hafva äfven, under åberopande af deras bekymmersamma belägenhet, då deras lön ej utgör mera än 50 R:dr och då de för sin praktik åtnjuta blott obetydliga ersättningar, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Rikets Ständer om förbättring i deras löne vilkor. Af dessa begärda anslag anser jag mig likväl icke böra tillstyrka, att mera för det närvarande utaf Rikets Ständer äskas, än lön förhöjningar, med 600 R:dr åt en professor, och å 300 R:dr åt instruktionssmeden, eller tillsammans årligen 900 R:dr, samt den begärda summan för en gång till ombyggnad af smedjan, eller 1,241 R:dr 16 sk. banko. Denna underdåniga tillstyrkan, hvaruti Statsrådets öfrige ledamöter äfven instämde, behagade Kongl. Maj:t i nåder gilla. 300: — 864: — 46 27:o. Hos Eder Kongl. Maj:t liar svenska nykterhetssällskapet, Igenom dess direktion, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Majit täcktes af Rikets Ständer äska ett årligt anslag af 1,000 R:dr Banko, för att efter omständigheterna af direktionen användas håde till nykterhetsskrifters utgifning och nykterhetstalares kringsändande, medel, hvilka ansets verksammast bidraga till det goda ändamålet, men hvilka sällskapet, i anseende till ringheten af dess tillgångar, blott i liten mån kunde ega tillfälle att begagna, derest ett sådant anslag icke beviljades; och får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Majrt behagade af Rikets Ständer äska detta anslag att till nästa riksdag utgå. Hvad departements-chefen sålunda hemställt, täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder bifalla. 28:o. Sedan Ingeniören J.
Allmänna Sundhets-Comiten fortfar, och dess verksamhet består uti mottagande af medel, som äro anviste för Cholera-sjukvårds-kostnadens betalande, samt uti desse medels användning lill ändamålet. 95 3:o Hura stora voro kostnaderne för Cholera-sjuk vården? Enligt Allmänna Sundhets-Comitens räkenskaper ifrån år 1831 till den 22 Maj 1835 och Revisorernes afgifne Berättelse, utgjorde hela kostnadsbeloppet 176,424 R:dr 34 sk. 2 rst. B:co, hvaraf vid 1837 års slut återstodo omkring 88,000 R:dr, och nu återstå omkring 9,560 R:dr. 4:0 Hvilka grunder voro iakttagne för Taxation af afgifter till kostnadernes betäckande? Desse grunder blefvo uppgjorde af Församlingarne vid Sockenstämmor och sedermera genom Församlingarnes Deputerade till ett helt sarnmanjemkade. Under 5 års tid, eller åren i836, 1837, i838, 1839 och 1840 skulle betalas dels en Capitationsafgift af 16 sk. på Man och 8 sk. på Qvinna, dels 6 sk. på hvarje Riksdaler, som erlades efter 2:dra Artikeln uti gällande Bevillnings-FÖrfattning, dock rå, att den sednare afgiften på de tvenne sista åren kunde minskas i mon af tillgångar och behof. Sålunda har ock denna afgift efter Andra Artikeln af Bevillnings-Förordningen för år 1839 utgått med endast 3 sk., och kommer att sista uppbörds-året, eller år 1840, helt och hållet försvinna, hvaremot Capitations-afgiften äfven då oförändrad utgår. Under ofvanulförde kostnad innefattas ej Allmänna Sundhets-Comitens skuld till Allmänna Fattig-Cassan, 10,000 R:dr B:co, hvilken skuld, enligt det af Församlingarnes Deputerade detta år fattade Beslut, får betäckas genom öfverlemnande till Allmänna Fattig-Cassan af Egendomen Claes på Hörnet och de Inventarier, som vid slutlig utredning kunna finnas qvar. 8:0
Yid öfvervägande häraf, har Utskottet ej kunnat lemna utan uppmärksamhet, att Nämndemän, i följd af deras befattningar, äro lillagde vissa förmoner, hvaribland må nämnas befrielse från skjuts och inqvartering för de hemman, som de sjelfva nyttja och bebo, och då utan den del af de i motionen uppräknade förrättningar, för hvilka ersättning redan är dem tillerkänd, äfven större delen af de öfriga är att hänföra till sådana allmänna communal-bestyr, för hvilka serskild godtgörelse icke lämpligen kan komma i fråga, afstyrker Utskottet bifall till motionen. ll:o Då, enligt numera verkställd utredning af hvad de förut från Lagmansoch Häradshöfdingeriäntan utgående Tingsgästnings-penningarne utgjort i medeltal för de sednast förflutna 10 åren, befunnits, att beloppet uppgått för domsagorna under Svea Hof-Rätt till 10,128 R:dr 45 sk, 1 r:st., Stats-Utskottels Utlåtande j IV.-O 35. it under Götha Hof-Rätt till 10,149 R:dr 19 sk. 1 r:st., och under Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge lill 4,016 R:dr 23 sk. 2 r:st., eller tillsammans 24,294 R:dr 39 sk. 4 r:st., har Kongl. Maj:t föreslagit, att nämnde summa måtte, i öfverensstämmelse med Special-Stalerne, å hvilka de specifica utgifterne äro upptagne, nu varda uppförd, hvarigenom en tillökning uti elen vid sist haline Riksdag för sådant ändamål förslagsvis med. 21,000 R:dr anvisade summa uppkom, stor 3,294 Rd:r 39 sk. 4 r:st.
627 statens anslag vid nu skedda reglering af sistnämnda hufvudtitel med ett motsvarande belopp minskats. g) Då, enligt hvad Rikets Ständers sistl. år församlade revisorer anmärkt, bland de å åttonde bufvudtiteln af nu gällande riksstat uppförda utgifter å den oindelta spanmålen finnas upptagne 3:ne proste-tunnor för Mo, Björna och Gideå församlingar, efter ett värde af 6 r:dr tunnan, ehuru denna spanmåls-qvantitet med sitt förslagsvärde, 18 r.-dr, redan förut varit bland den indelta spånlinden under berörde hufvudtitel afförd, bar, till rättelse i detta förhållande, värdet af ofvannämnda tre prost-tunnor vid nu skedd statsreglering blifvit afdraget från utgifterne å den oindelta spanmålen. h) Revisorerne hafva likaledes, jemte förmälan att, enligt äldre resolutioner, pastorerne i Forsmark och Stora Kopparberget årligen uppbära den förre 2 skeppund hammarskattsjern och den sednare 1 skeppund 10 lisp.
Inom Riksförsamlingen må, på sätt 70 oeh 77 §§. omförmäla, frågor väckas lior till Conslilulions-Ut skottets Memorialj N\o 36. 33 väckas om stiftande, förändring, förklaring eller upphäfvande af lagar eller författningar, som Rikets allmänna hushållning eller grunderna för allmän inrättning röra. Riksförsamlingen ege dock i dessa mål endast att framställniugar och önskningar hos Konungen anmäla. Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfverlemna att gemensamt med Honom något afgöra, som Rikets allmänna styrelse rörer, då förlares dermed på det sätt, som angående lagfrågor är stadgadt. 108 §. Riksförsamlingen eger rörande hvilket ämne som helst rätt att besluta och till Konungen öfverlemna framställningar och önskningar, å hvilka Konungen, under iakttagande af Rikets Grundlagar gör det afseende, Han för riket nyttigt finner. 109 §. Under Riksförsamlings, dess Kammares, Nämnds eller Utskotts öfverläggning och pröfning må icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om embetseller tjenstemäns tilloch afsättande, regeringseller domaremagternas beslut, resolutioner eller utslag, enskilta medborgares eller corporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning. 110 §. Ej må vid sluten omröstning, sorn i denna lag är sagd, röstsedel gälla utan att den är enkel, sluten, hoprullad, omärkt och, der omröstning angår val af personer, fri, så väl från all tvetydighet i anseende till personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal. Ej må sammankomst, som för val utsatt är, upplösas förr, än dess hela ändamål uppfyldt är. När utgången befinnes oafgjord derigenom att tvänne eller flere erhållit lika röstetal, afgöre antingen lottning eller skiljeröstning, allt efter som serskildt är stadgadt. Vid val, der lottning eger rum, galle högsta röstetal, ändå att det ringare är, än 73 §. säger. lil §.
UtsökningsBalken förordnar, att, när vid utmätning eller i cöncurs tvist uppstår, huruvida gods, som finnes L gäldenärens bo, men påstås vara annan tillhörigt , må undantagas eller ej , sådan tvist bör, der skäl till jäf äro, förvisas till Do - 4 LagUtskottets Betänkande N:o 4: maren och godset emedlertid i qvarstad sättas, likväl hvarken föreskrifver hvilkendera af de tvistande skall den andra till domstol instämma och hafva bevisningsskyldigheten sig ålagd , eller innehåller de närmare bestämmelser , som härutinnan synas vara af nöden , har Utskottet ansett dessa brister i lagen böra fyllas, hvarigenom det ändamål, Motionairen åsyftat, skulle, efter Utskottets tanka , lämpligast beredas. Af denna åsigt föranledt, och på de skäl; t ' ' 1 * a) Alt den, som vill tillegna sig gods, son» vid utmätningsförrättning eller vid inträffande concurs finnes i gäldenärs bo, bör åligga i laga ordning bevisa sin rätt dertill; b) Att, till undvikande af de olägenheter, sorn en långvarigare ovisshet om eganderätten till sådant gods måste medföra, lämplig praescriptionstid bör stadgas, inom hvilken anspråket skall , vid talans förlust, hos Domaren göras anhängigt; c) Att, på det borgenärer, som erhållit rätt till utmätning, eller till hvilka gäldenär sin egendom afträdt, rr,å vara skyddade mot den förlust, som af obehöriga arisprik kan blifva en följd, sökanden bör Lagutskottet,s Betänkande N:o 5 vara skyldig ställa borgen för den kostnad och skada borgenäreme kunna kom: nia att vidkännas ; d) Att gäldenär, sorn sanningslöst föregifver i hans vård befintligt gods höra annan till, bör för sådan oredlighet vara ansvar underkastad J samt e) Att detta ansvar bör bestämmas efter den grund, lagen i allmänhet antagit vid stadgande af påföljd för falska uppgifter eller sanningens döljande , i egennyttig afsigt att förhålla någon dess lagliga rätt; Finner Utskottet sig bora tillstyrka , att 7 Cap. 3 §.
Ofver Herr Renströms motion har Banko-Utskottets kanslioch finans-afdelning, till hvars handläggning densamma blifvit öfverlemnad, infordrat Ilerrar Fullmäktiges i Rikets Ständers Bank utlåtande, hvarefter Direktionen öfver Göteborgs låne-kontor, i anledning af remiss från bemälde Fullmäktige, uti afgifvet yttrande anfört, alt den skiljaktighet, som förefinnes emellan de från jernoch metall-vågen i Göteborg utfärdade våg-attester för belåning af våg-effekter i låne-kontoret derstädes och dem som för samma ändamål bos andra låne-inrättningar i nämnde stad användas, bestode deruti, att de förstnämnda, hvilka skola vara uppställda i öfverensstämmelse med det formulär, som i 1830 års Banko-reglemente finnes intaget, A Sammansatta Bankosamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande Jtä 3. och derjemte, enligt § 180 moni. litt. a af 1835 ars Banko-reglemente, innefatta intyg derom, att panten under loppet af de näst före belåningen förflutne 10 åren undergått uppvägning, borde vara försedde med underskrift af 4 personer, nemligen två å kronans och två å stadens sida, hvilka förbundo sig, en för alla och alla för en, att ansvara för de pantsatta effekterna och att ej utlemna desamma utan Direktionens skriftliga tillåtelse, då deremot de sednare eller sådana, som af andra låne-inrättningar i Göteborg antogos, enligt hvad bilagdt formulär utvisade, allenast innefattade förbindelse att under ett års tid från attestens utgifvande hålla innehafvaren panten i laglig ordning tillhanda samt utfärdas och undertecknas endast af de båda för stadens räkning antagna vågmästarne; äfvensom att, i afseende å den säkerhet dessa våg-attester medförde, den olikhet förefunnes dem emellan, att då, enligt 6 och 8 §§ af Kongl.
Han var öfvertygad om, att hon ej skulle lyckas och tänkte ej vidare på henne, så mycket mer som hennes yttre vid detta första besök ej gjort något som helst intryck på honom. Illa klädd var hon alltid vid denna tid och hon bar dessutom vid detta tillfälle en hatt, som alldeles dolde hennes ansikte och som skulle passat för en gammal tant, hvarför prof. Weierstrass, enligt hvad han själf berättat mig efter detta första besök, ej hade någon aning hvarken om hennes ungdom eller hennes så ovanligt besjälade ansiktsuttryck, som eljest från första ögonblicket plägade stämma alla till hennes fördel. En vecka efter kom hon åter upp till honom och sade, att hon löst alla uppgifterna. Han trodde henne ej men inbjöd henne att sitta ned bredvid sig och begynte så att gå igenom hennes lösningar punkt för punkt. Till hans stora förvåning var allt icke blott riktigt utan synnerligen fint och fyndigt. Nu tog hon af sig hatten i ifvern, och det kortlockiga håret föll fram, hon blef röd öfver hela ansiktet i glädjen öfver hans erkännande, och den redan åldrige professorn kände en egendomlig rörelse af faderlig ömhet för denna ännu knappt fullvuxna unga kvinna, som besatt snillets divinationsgåfva i en grad, som han sällan funnit hos sina manliga, redan fullt mogna elever. Och från den stunden var den store matematikern hennes vän för lifvet, den mest trogna, omhuldande och stödjande vän hon någonsin kunnat önska sig. Och i hans familj blef hon mottagen som en dotter och syster. Under fyra år fortgingo nu hennes studier under Weierstrass’ ledning och dessa blefvo af det mest afgörande inflytande på all hennes framtida vetenskapliga produktion. Denna har nämligen alltid fortgått i den af Weierstrass angifna riktningen. Alla hennes vetenskapliga arbeten äro tillämpningar eller utvecklingar af mästarens satser. Lektionerna gingo så till, att Weierstrass besökte henne en gång i veckan, och om söndagsaftnarna, kom hon till honom. Hennes man hade följt henne till Berlin, lämnade henne sedan ensam där med hennes kamrat från Heidelberg, men kom emellanåt och besökte henne. Förhållandet mellan dem var alltjämt mycket egendomligt och väckte en viss förundran i Weierstrasska huset, där mannen, trots den förtroliga fot hvarpå hustrun stod till alla medlemmarna, aldrig visade sig.
Att Egendomsvärdet bestämmes efter 1829 års Taxering, och vid slutet af denna §., att härmed endast afses enkla pannor eller verk; men begagnas dertill så kallade mäskvärrnare, höjes afgiften med 2 5 procent utöfver Tariffen i 2:dra Art. 2 §. härefter; och nyttjas jemväl andra apparater, ökes årliga afgiften med 100 procent emot hvad der stadgadt finnes, jemte det Egendomsvärdet bör vara motsvarande; hvilket allt noga observeras vid årliga Mantals-skrifningarne, der anmälan »kall ske örn rättighet till brännvins-bränning* 4 §. Sedan Högh Utskottens pluralitet afgjort, att ej mec än en nittio kannors enkel panna får nyttjas på ett ställe eller egendom, till hvad värde den ock äger, föreslås, örn icke Bil.t.Bev.^Lag-s, Allm.Risv.o.Otc.-Ulsk,Bet,N.i6, 4\| denna §. i morn. således kunde få en si* dan redaction: ’’Pistoris!ca bränneri-inrättningar vare likväl hädanefter, som hittills, intill nästa Riks’’dag, tillåtne, då egendoms-värdet motsvarar sex ”gånger hvad har ofvan för enkla verk är ”bestämdt, och årlig afgift erlägges i lika förhållande. Ingenstädes vare tillåtet, att på ”en och samma Egendoms Bolstad nyttja mer ”än ett sådant verk, oansedt till hvad värde ”Jordegendomen än uppgår. — Ej eller få ser* ”skilde verk af annan beskaffenhet tillika å ”samma ställe eller Egendom inrättas och ”nyttjas.*’ Till förekommande af befaradt missbruk stadgas, att årsafgiften för Pistoriska Verk alltid skall beräknas och erläggas efter den största pannan, som befinnes i sådana inrättningar, ehvad en mindre panna är främsr, medlerst eller efterst, 8 §.
Med spänd uppmärksamhet vantar man utgången af de financiella frågor, hvilka vid Riksdagen korum3 att afhandlas, och man lugnar sig, i anseende till hoppet att de med san* och upplyst bedömmande skola granskas, icke under parti-åsigternas strid utan såsom gemensamma, djupt ingripande intressen. Man inser i deon3 Landsort, som troligen i de flesta andra, att en realisation är både nyttig och nödvändig: men fordrar, att den må blifva hillig och beståndande» samt tillskynda, om icke alla enligt önskan, åtminstone mängden, fördelarne af ett stadgadt mynt: vilkor, som med skäl kunna göras, vid mo1' seendet af den otvifvelaktiga rubbning, hvarje ändring uti ett lands mynt' förhållande vanligvis åstadkommer. Minnet deraf att vid en dylik operation under förra århundradet, större delen af Wermlands Brukägare nödgades öfverlemna sina egendomar i andras händer, varar ännu. Några politiska partier, stridande om väldet, äga vi lyckligtvis icke nu; nian bör således vara lugn och förmodar att tiden utvecklat den grundeligen att allas väl, ej några enskildtas fördelar, äro statens val. Man tror äfven, att vår tids upplyste Statsmän ej skola låta den förebråelsen komma öfver sig, att grunda något så obestående, att efterkommande Sättas i nödvändighet rifva grunden, hvaruppå man nu byggt för att nied uppoffring af mångfalldiga menniskors välfärd, söka en säkrare. Här göres till följe af näringarnes rigtning tilt frambringandet af exporter, den äsigten äfven gällande, att raan önskar det blifvande myntet Jnå gifvas en fullkomlig öfverensstämmelse med verldsmyntet, Hamburger Mark, och att man gerna skulle lill detta ändamåls vinnande afsäga Sig beräkningen af Riksdaler. Denna åsigt är ganska naturlig, ty exporternas liqvid skef merendels i detta mynt, som i sådant' fall äfven skulle kunna beräknas vid exporternas frambringande, oberoende af förenande kursförhållanden och speculalioner. Och örn äfven i framtiden gemenskap i läneväg med utlänningen skalle sökas antingen för Statens åkning eller enskildtas; så vore vägen banad oell på höft gjorda eller dolda beräkningar aflägsnade.
Hos Yällofl. BorgareStåndet hafva jemväl af flere dess Ledamöter anmärkningar blifvit gjorda, af hufvudsakligen lika innehåll med de hos Högloft. Ridderskapet och Adeln framställde; hvarjemte Herr Bagge ansett den omständigheten, att lösen för Promotorialer alltid funnits och ännu finnes i ExpeditionsTaxan stadgad, bevisa Lagstiftarens mening, att Promotorial i enskilda mål skulle ega rum, samt, i anledning af hvad som blifvit yttradt om Konungens Befallningshafvandes ansvarighet i och för PromotorialMålen, yrkat, att den af honom vid Riksdagens hörr Lagutskottets Bttdnkaniiett. fcoj jan väckte motion, att Kongl. Maj:t och Kronan bör hålla enskilde personer skadeslöse för de medel, som af Kronans Tjenstemän försnillas, måtte behandlas i sammanhang med förevarande fråga. Vid besvarandet af dessa anmärkningar, i anledning hvaraf Betänkandet blifvit afHöglofl. Itidderskapet och Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet åter - remi tteradt, får Utskottet först i afseende på Herr Bagges sistberörde yrkande förklara, att Utskottet icke för sin del kan anse den af honom väckte motion angående Kronans ansvarighet för medel, enskilde personer tillhörige, som af Kronans Uppbördseller Tjenstemän förskingras, ega oskiljaktigt sammanhang med den fråga, som varit föremålet för Utskottets nu åter-remitterade Betänkande, samt att Utskottet så väl på denna grund, som då förstnämnde Motion, enligt Vällofl. BorgareStåndets Remiss, kommer att af Statsoch LagUtskotten gemensamt handläggas, icke kan åt Herr Bagges berörde yrkande lemna afseende.
Professor, enka, pension åt . 74: 76. Härnösands lånsfängelse. öfverlåtelse af till Wester-Norrlands läns innevånare . 14. von Hess, N. C.. Kapiten, pension åt 74: 14. von Hohenhausens, C. L, Generalmajor, döttrar d:o . 94. Holländerier i Norrland, inrättande af 60: 41. Holmgren, P„ Fängelsedirektör, pension åt . 74: 5. a. Holst, J. G., d:o . 74: 53. a. Hospitalsfondens förstärkning . 66: 122. Hospitalens utvidgning i Wexiö, Upsala och Nyköping 66: 12, 3. Hospitalets i Malmö förflyttning . 66: 12, 5. Hudiksvalls jernväg, utsträckning af 80: 3. » skolas utvidgning . 66: 30. b. Hufvudtillar: regleringen af 1:a . 8. » » 2:a . 26. » » 3:e 27. » » 4:e . 51. 8 Utlåtandets Nummer och Moment. Hyresersåltning åt rektor i Westerås . 66: 56. Hård af Segerstad, Fängelsedirektör, pension åt 74 : 56. Hästafveln i Jemtland, förbättrande af . 60: 44. L I/ö sjöns sänkning ... Ignells, N., Komminister, enka, pension åt . Infanteriets och Kavalleriets omorganisation Infanlerigevär, anslag till .. Införsel för skatterättsfordran i kronosäteriet Olstorp Ingeniör-korpsen, anslag till . Ingeniör för konstruktion af värmeoch ventilationsapparater . Inkomster, beräkning af Statsverkets Inköp af en Kronan tillhörig tomt i Carlskrona Instruktion för Rikets Ständers Revisorer af Statsverket, ändring i Iverus, J. V., Kronofogde, pension åt . J, Jacobsson. A. F, Bataljonsläkare, pension åt 74: 9. e. Jernkanoner, 12 dec.-tums, förlagslån för tillverkning af .10.
Herr Prosten Doctor Ekelund uppiäste och aflsmnade ett så lydande: Ödmjukt Anförande! Ingen kan göra mera rättvisa åt Grosshandlaren Fredric Åbergs Patriotiska tänkesätt, än jag, som i så många år känt honom och med vänskap omfattat honom. Det kan ej heller än* dra min öfvertygelse härom, att vi, i frågan «rn Gräns-tullarna melian Sverige ech Norrige, tänka Hen 5 Juli. „ 633 tänka olikå. Det är just genom framläggande af skäl och motskäl, när det sker utan personligt förolämpande , sorn alla, särdeles Oeconorniska och Commerciella frågor vinna ljus och bestämd* het. Jag vill äfven gerna smickra mig med den tankan, att det är mindre i hufvudsaken, än i de förberedande anstalterna, som vi äro skiljak llge Herr Aberg tror, för sin del, att den Corn* mittée, sorn redan är satt af Svenska Och Norrska Män, skall, utan all påminnelse, reglera denna vigtiga sak; jag åter förmodar, att en underdånig framställning i detta ämne till Hans Kongl. Maj:t, från Rikets Höglofl. Ständer , skall påskynda och vägleda Herrar Committerade, och således bidraga till ändamålets säkrare vinnande. Herr Aberg talarom Gräns-bevakning; jag egentligen om Tullarne, sådana de nu äro, onyttiga, skadliga och kostsamma, utan att de någonsin kunnat eller hädanefter möjligen kunna tjena till någon bevaknings-anstalt. Båda mina förra Memorial, dem jag får äran åberopa, borde härom fullkomligt kunna öfvertyga. Jag begär, utom dess, icke mera , än att ' detta vanlottade folk skall komma i åtnjutande af samma Medborgerliga rättigheter, som andra deras medundersåtare, nemi.: att få sälja egna producter och köpa tillåtna och behöfliga varor, på närmaste håll, utan allt tvång af Tulloch Pass-afgift , hvarigenom hittills händt, och hä-. danefter skall hända , att de måste erlägga dubbel beskattning, då de, lika med alla andra s deltaga i Surrogatets utgörande, för Tandt-tullarne» - 624 Den 5 Juli. * larnes påräknade inkomst.
Lagerbjelke väckt, hvarvid jag skulle vilja fästa det vilkor, att de s. k. referaterna aflemnades för dagen, så att referater öfver förhandlingarne inom Ståndet på förmiddagen kunde inkomma till tidnings-redaktion på eftermiddagen, och att dessa referater göres sä korta som möjliga. Hr Weidenhjelm, Ernst Aug.: Jag delar med åtskillige talare den åsigten, att Sveriges R. St. utgöra oslridigt eller måste anses såsom Svenska folkets ombud, och att detta folk har både billiga och rättvisa anspråk att få så skyndsamt och troget som möjligt, i tidningarne ätergifvet hvad dessa ombud inom de fyra Stånden under riksdagarue göra och låta. De nuvarande referenterne kunna icke, äfven med bästa vilja fullständigt och noggrannt fullgöra deras updrag. Erfarenheten har äfven visat, huru förvillande och vanställde diskussionerne på detta rum blifvit återgifna. Sådant kan hvarken Svenska folket eller dess representanter med likgiltighet åse, och det är således ytterst behöfligt, att åtgärder Den 29 Mars f. m. 179 vidtagas till förekommande häraf. I sjelfva saken är jag förekommen af Hr Bråkenhjelm, och lika med honom yrkar jag, att åtgärder måtte vidtagas, utan afseende derå att riksdagen nu långt framskridit, emedan jag i annat fall befarar, att ändamålet icke vinnes. Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Under diskussionen har blifvit yrkadi dels bifall och dels ålerremiss af betänk., och enl. min åsigt, hafva talande skäl blifvit framställde för så val den ena sora den andra åtgärden. Visserligen vore det, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt, en fördel, om R. St. under pågående riksdag kunde förvärfva någon erfarenhet om värdet af de föreslagna åtgärderna, men mig synes likväl att Ulsk., med ganska mycket fog, fästat upmärksamheten pä de svårigheter, sora förefranas i fråga om erhållandet af lämpliga personer att åstadkomma dessa referater, inora RiksStra.
För behofvets uppfyllande, i bägge desse fall, linnes dock öfverallt på Landet så kallade Fuskare i Skomakare-, Skräddareoch Smeds-handtverket, äfvensom, fastän till mindre antal, uti Öfrige nödige handtverk; varande desse personer mantalsskrifne stundom såsom Byliandtverkare och handtverkare vid större Egendomar, stundom såsom afskedade Soldater, Inhyseshjon, Drängar och annorledes; hvarförutan mycket handtverksarbete på Landet förfärdigas af de Skrå-Gesäller som uppehålla sig än här, än der, under sine af Författningarne tillåtne kringvandringar; deri ock orsaken torde finnas till den betydliga minskning af Gesällernes antal uti Rikets Städer, som ägt rum i83o, emot 182g, nemligen 124 stycken, jemlikt hvad Commerce-Collega den 1 Februari i832 afgifne Berättelse örn liandtverkerierne i Riket upplyser. Undantagande för de betydligare binäringarne inom Södra delen af Länet, nemligen: Väfnads-industrien och Gårdfarihandel!!, har det icke varit möjligt att med någon sannolikhet utröna den ungefärliga inkomst, alla Öfrige binäringar kunnat lemna genom afsättning utom Länet, emedan uppgifter härom i allmänhet saknas och svårligen stå att erhålla. Samtelige binäringarnes förhållande jemförelsevis emot förra qvinqvennium, låter icke eller bestämma sig med någon säkerhet: Visse omständigheterföranleda likväl till det omdöme att ovannämnda bägge liufvud-binäringar icke äro i aftagande, oaktadt den större färdighet i yäfnadskonsten, som allt mera utveclolats uti Rikets Öfrige Provinser; men afsättningstillfället på Norrige för Gårdfariliandels-Districtets tillverkningar, och den här ofvan uppgifne omständighet som lältadt afsättningen deraf inom Riket, synes hittills utgöra en motvigt.
Län, om bestämmande af medelmarkegångspriset å — 4 1 67 — b. 7 Mars b. 7 Mars b. 7 Mars g. 7 Mars Räntegifvare, angående ersättning till visse — 4 1 91 — b. 21 April b. 21 April b. 21 April b. 21 April Räntespanmål, om frihet från forselin för, se Skattefräise-hemmansegare. Räntor, om ändrade föreskrifter angående de till gästgifverier anslagne, se Gästgifverier. » om frihet för ett Skellefteå stads hemman från, se Skellefteå stad. — 75 CP ^4 Sr 2 crq g !?cs 22 ~ co [> z. ¥ g 2- o SF 7F pj P s R. < o CT5 *3 sr \| crq Ctq 3' ö CL, Qcp CP « N-.o Sid. Räntor, angående ändring i uppbördssättet af de till militäre tjenstemän anslagne indelta — 8 60 — Räntor af Salbergs Län, se Sala Silfververk. Rätansbyn, om befrielse från räntor och onera för komministers-bostället M 1 — 4 1 59 — Rättegångs-Balken, om ändring och tillägg i Kap. 7 af, se Inteckning. » om dito i Kap. 11 §§4 och 7 i — 7 1 45 — I anledning af anmärkningar — 7 1 66 » om tillägg lill Kap. 15 § 2 — 7 1 71 Rättsökande, om rätt att kostnadsfritt bekomma vissa expeditioner, se Expeditioner. Röda berget vid Hanklon i Götha eif, om anslag till borttagande af det så kallade 1 4 1 120 37 Röhälla, Färjestaden och Jieijershamn, om anslag..till uppehållande af de på Olands vestra kust inrättade färjeplatserne . 88 4 I 93 19 s. Sabbaten, om åtgärder till beredande af ett värdigt firande af — 8 —- 38 — I anledning af återremiss . — 8 — 138 — Sabbatsbrott, om skärpning i straffet för — 7 1 60 — Saltfälld brottslings frcjdebelyg efter 10 års oförvitligt lefverne, se Frejdebetyg.
R., en begbfvad nutidsniänniska endast att välja mellan tvenne vagar: konventionalisinens eller frihetens. P % den ena trampar den stora massan af folket, siapande efter sig lagens och sedens tunga bojor, på den andra träder med fria, lätta steg, bärande högt frihetens och sanningens bandr, en liten utvald skara. Frk. K. betecknar densamina s8som » den lilla moderiit tankande litterära krets, livilken framhöll att författarinnans vittra värde vuxit genom 2: dra samlingen ' Ur lifvet ', soni den tongifvande kritiken i allmänhet angripit ». Ännu ger dock denna krets å t författarinnan af den novellsamling, livari berättelserna w Aurora Bunge w, w 1 strid med sanilialletw, Ett bröllopw förekomma, vitsordet: att hon hade annu » sjalf lång väg kvar till den fria liorisonten~. Hon försyndar sig alltjamt mot sitt författaresanivete för konventionalismens skull. Fru ' Leffler trodde, säger frk. K., när hon i novellen » I krig mot samliället » låter 1ijalt.innan gå f r h hus och liein » att ett & dant lösrifvande ej kiinde sluta med annat an förblödiiing.~ wEn enda erotisk erfarenhet », fortfar biografen, wocli vågskålen skulle lia sjunkit åt ena hållet. Men denna erfarenhet fanns icke.)) Ty det ar frainför allt i afseende 13 % sin uppfattning af kärlekens vasen, eller rättare, sin brist på förståendet daraf, den unga slrriftstallarinnnii röjer, att de stora och fria vyer som omfattas i de utvaldas krets, ännu af henne ej blifvit nådda.
— Se Klaken med de tunga fjäten, se där en son af Suomiland, som går sin egen väg i téten för alla, som ej ha ett grand! Hur mycket ha ej vi att lära, som öfvergifva hopp och tro, när utan svårmod han kan bära sin näfversäck och becksömssko. NILS VÅRA KEYLAND. ILLUSTRATIONER. T ?TT FLYTANDE MILLIONPALATS PÅ STOCKHOLMS STRÖM. Under sistförflutna veckan hade stockholmarne tillfälle att se en af de dyrbaraste och vackraste lustfartyg, som någonsin gungat i svenskt farvatten, ankra framför Söders terrasser.- Det var den amerikanska ångjakten » Niagara », tillhörande mr Howard Gould, en son till den ryktbare järnvägskungen Jay Gould. Fartyget, som kostat den nätta summan af 2 millioner kronor, är riggadt som bark, har 6 vattentäta skott af stål, en ångmaskin med 2,101) hästkrafter och 75 mans besättning. u MR H. GOULDS LUSTJAKT NIAGARA. Det käns, hvar han belåten vankar i sina gamla, nötta spår, försänkt i underliga tankar, en fläkt ifrån förgångna år. För lefnadslust blir ej i knipa en man af Klakens sans och blod. Han tar helt enkelt upp sin pipa och lifvar så sitt sjunkna mod. Se där en ärans finnskogsgubbe, väl icke skön, men frisk ändå: en gammal kärnfrisk furustubbe med alg och laf och mossa på. I vida nejder går en sägen, att han kan spå som ingen ann '. Jag själf stod en gång helt förlägen vid svaret ifrån denne man. Man känner väl, ehvar han knogar, till gubben där med käpp och säck, till stubben ibland Värmlands skogar, den ökända från Kocklabäck. Det var den gång, jag näsvist sporde, om hvad som närmast skulle ske. Han tyckte då, jag veta borde, att det fick jag i morgon se. De tälja oss om gamla tider hans gång, hans kläder och hans tal. Och hvart han går, han löje sprider - ett sjuttiårigt original.
Det är dessa, som, oftast af penningspekulation eller derför att de på annat sätt ha materiel fördel deraf, ingå äktenskap för att derpå, sedan fördelarna äro uppnådda, pina och plåga den andra parten, till dess denna ej längre förmår utstå tortyren och antingen på lagens väg sönderrifver bandet eller återförvärfvar friheten genom att efterlemna lösepenningar och med eller utan gemensam öfverenskommelse. t r\ I I IV I I U U IN Idun, erhållet ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonnementet räcker. Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumeraMen när något sådant drabbar qvinnan, är för henne intet annat att göra än att med större eller mindre undergifvenhet bära sitt öde. Ha ej alla känslor gått förlorade i kampen för lifvet, så kommer hon att hårdt lida af att vara allena och skall ovilkorligen åter och åter anklaga ödet: » hvarför skulle just jag träffas af en så sorglig lott, hvarför skulle just jag råka ut för än ärelös man? » Slika äktenskap, der fröet till olyckan ligger i karaktärens dålighet, i samvetslöst lättsinne, i ond vilja, finnas i vår tid, då man kämpar och sträfvar till egoistiska mål, i vår tid, då » jaget » är den enda guddom, till hvars dyrkan vi beredas, flere än någonsin. Men ett långt större antal olyckliga äktenskap har ej en sådan djuptliggande, ej en så allvarligt disharmonisk orsak, oaktadt resultatet ej är mindre sorgligt. Det är den tilltagande lyxen, som åstadkommer mångas olycka,.och i denna riktning förskylla qvinnorna mer än männen. Man kan slå botten ut ur hvarje tunna, och till och med en betydande förmögenhet kan snart förtäras, när hustrun oupphörligt fordrar och mannen är svag nog att gifva. Men en hustru, som ställer fordringar utan mått och sans, utan förnuftig eftertanke, känner sig olycklig från det ögonblick, mannen icke längre kan gifva henne, hvad hon vill hafva. Endast mycket sällan skall hon ha kraft att försaka; hon söker på andra mer eller mindre förkastliga vägar förskaffa sig den lyx, vid hvilken hon blifvit van. Och på ett dylikt sluttande plan är det svårt att vända om.
Slfgtfc för Caractere^ullmagtesu §• 40. fför iullmagter, öppna bref eller Dcefolutioner, ftvilfa ^äDanefter meD* Delad, på ©aracter eller SRämn, f>eDer od) värDtgljet af (Embete eller Sjenft, eller å fåDan bejlällning, meD fjvardtnnefyafvanDe ej åtföljer lön på ©tat el* ler beftämD t jen)! göringdjf t)lDigl)et, jfall i bevillning årligen erläggad ©er pro cent af beloppet af Det fiämplaDe papper, l)varmeD Dplifa gullmagter, öppna bref eller Svefolutioner, efter Den i ^ongl. 5ftaj:td 9fåDiga ^ungörelfe angå* enDe. fiämplaDe papper&afgiften ftaDgaDe g tutt D, blifva belagDe.. SDen, forn erhållit ljögre ©aracter, än forn åtföljer innefjafvattbe tjenjfe* graD, od) efter behörigt förorDnanDe, minjl ett år, förrättar Den tjenfl, font 46 ntotfmarar Den fögre Satactcren, famt fåDattt VDeöerbovItgen ftprfcv, erlägget icfc unDer famina tiD någon £aracterö»$3emillning.
N:o 52. statsskick, det varit förbjudet att annorledes, än vid måltider sälja bränvin minut; 12:o) att vid den nya lagstiftning, som börjades vid 1853 års riksdag, det då tillsatta särskilda Utskott i betänkandet N:o 13, dateradt den 18 Juni 1854, yttrade: ”Då det är kändt, att de flesta och anstötligaste företeelser af dryckenskapslasten visa sig vid större folksamlingar, der icke blott exemplet alltför lätt förleder, utan äfven följderna isynnerhet väcka förargelse och föranleda leif och brott, har Utskottet trott, att lagstiftningen bör vara särdeles omtänksam att förhindra försäljning af spritdrycker vid dylika tillfällen (§ 24). Utskänkning af sådana drycker samt partioch minuthandel dermed under sönoch helgedagar torde äfven böra förbjudas, med det enda undantag, att i stad, der många finnas, som icke hafva eget hushåll, utan nödgas att på värdshus dagligen förse sig med mat och dryck, utskänkning af spritdrycker må hållas spisande gäster tillhanda under ett par måltidstimmar (§ 26).
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Hr von Hartmansdorff i sitt nu afgifna anförande velat göra behandlingen af sin motion beroende af Hr Gr. o. Landtm:s mening om rättigheten att väcka denna raotioD, frage förklara, det han ansåg en sådan rättighet enl. 10 Den 25 Oktober 5G:le §:n Riksd:sOrdn:n icke ega rum, emedan den af Hr von Hartmansdorff åberopade händelse, eller naringarnes förfall i följd af tull-lagstiftningen, icke kunde vara en nu under Riksdagen inträffad händelse, utan en händelse, hvars verklighet endast framdeles kunde visa sig, sedan man sett lagstiftningens följder; och ej heller det inträffade, alt Ständerne vägrat anslag lill naringarnes uprälthällande, enär (lere sådane anslag blifvit beviljade, samt hvad slutligen anginge, att anslag blifvit förvägradt särskildt för en teknisk skola i Borås, della icke vore R. Sits beslut, då ett sådant anslag blifvit bifallet af 2:ne Stånd och således korume att blifva beroende af omröstning i förstärkt StatsUtsk.; hvadan och då således icke någon af de händelser inträffat, sorn enl. nyss åberopade § erfordrades för väckande af motion efter det motionstiden tilländalnpit, Hr Gr. o. Landtm, icke kunde anse remiss af ifrågavartde motion vara grundlagsenlig, samt då Hr von Hartmansdorff förklarat sig vilja låta dervid bero, finge hemställa om R. o. Ad, ansåge ifrågavartde motion böra läggas till handlingarne. Ropades Ja. Föredrogs, meri bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter, Lagsamt Allm. Besvärs och Ekon.Utskrns den 21 dennes på bordet lagda Betänk. M 28, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos. till R. St., med förslag till GrnfveStadga, dels väckte motioner om rätt till inmutning af takskiffer, samt sådana bergoch stenarter, som genom deras allmänna användbarhet kunna vara föremål för industri och handel. Frih.
De trycktes 1757, och dedicerades till hans Mor. Detta hans först utgifna poetiska arbete var ett verk af hans sjuttonde lefnadsår. Hans nittonde gjordes minnesvärdt genom en annan bedrift: han berättar nämligen, att han då drack sig ”första gången plakat”, och af ”pontak”, hos Holländske Ministern Marteville 14, på Söder; lyckligtvis i Maria-trakten, ej långt från föräldrarnes boning. Att han på sin mors inbjudning fick sofva ut ruset i hennes knä, är betecknande för hennes ömhet – och svaghet. Kort derefter underställdes ett skaldestycke, kalladt ”Månan”, i djup vördnad Dalins omdöme Vitterhets-fursten fann deri blott ett enda ord att ändra: ”predikstol,” i hvars ställe han satte ”lärostol”. Lätt kunde förmodas, att detta stycke (tryckt 1760) var ett sentimentalt: men det gick ut på satir; författarn låter sig i en dröm förflyttas till Månan, och finner der ett samhälls-tillstånd, som företer den högsta stegring af alla hemverldens dårskaper; särdeles af den lust hos hvarje samfundslem, ”att blanda sig i andras värf och rubba ordning, frid och ro” 15. Det hela röjer öfverallt en Dalinsk efterklang. – I allmänhet skönjes, att han till 1765, eller sitt tjugufemte år, i den mängd verser, som han dessförinnan skref, bibehöll Dalins maner och tonarter. Så t. ex. i den bland hans ”Valda Skrifter” omtryckta sången vid hans vackra och fromma Moders graf 16. Till denna tid höra ock åtskilliga af de skaldebetraktelser öfver våra helgdagars evangeliska kyrkotexter, som längre fram trycktes i en samling kallad ”Zions Högtid”.
Frågan om upphäfvande eller förändrande af en utfärdad och till efterlefnad anbefalld För - Den 10 Januarii. 577 Författning, anser jag böra förutsätta, att samina Författning, antingen är stridande emot Rikets fastställde Grundlagar, eller i vissa afseenden overkställbar eller båda tillika: De skäl för en åsyftad förändring den värde Ledamoten uppgifver, synas icke innefatta någondera, ulan vara följder af vederbörandes vid Markegångssättningarne orätt fattade förstånd om Författningens esprit, äfvensom en origtig tillämpning deraf, hvilket, då det inträffat endast i omförmälte Län, lätteligen kan rättas och för framtiden förekommas. Med åsigt af ämnet från denna synpunct, är det som jag till Höglofl. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 Protocoll, hållna bos Högloflige Ridderskapet och Adeln, vid Lagtima Riksdagen i Stockholm, Åren 1828, 1829 och 1850. Sextioiuleförsta Häftet. STOCKHOLM. Tryckte hos Johan Hörberg > i836. Fredagen d. 5 Februarii r83o. Plenum klockan lialf till io Förmiddagen. Föredrogs ånyo RiddarhusUtskottets, den i i sistlidne Januarii afgifne, samt den 18 i samma månad eftermiddagen på bordet lagde memorial, med förslag till Reglemente för de så kallade NäringsStipendierne. usta Punkten. Bifölls. 2:eira Punkten. Herr von Hartmansdorff\ August: Jag tillstyrker det tillägg, att när de sökandes omständigheter för öfrigt äro lika, böra högre kunskaper gifva företräde. Om Ridderskapet och Adeln deri instämmer, torde redactionen derom kunna bestämdare uppgöras i RiddarhusUtskottet, utan återremiss af hufvudsaken. Herr Bråkén1ijelrris Pehr Reinhold:
tig hyperidealist — trodde, att kärleken — Ja, det vill säga först, men se ' n jag kom som ett svindlande stjärnskott och att rest tillbaka till Upsala, ångrade hon sig de två själarna bara med en lång, lång blick genast skulle smälta samman. Utan ord, utan så mycket som en handtryckning skulle de känna och förstå, att de hörde hvarandra till för tid och evighet Ja, så där vackert drömde min lilla väninna om kärleken, ser ni. Så en sommar var hon på besök på ett romantiskt landtgods, som ägdes af en rödskäggig patron. Men det var inte patronen hon hälsade på, utan hans syster, som förestod hans hus, för de båda flickorna voro två besläktade själar, ser ni, men patronen han var min väninna hjärtligt led, för allt hvad han krusade och fjäskade. Efter middagen, då de små flickorna brukade försvinna i de mest undangömda bersåer och poetiska grottor för att riktigt ostörda få diskutera sina » stora idéer », snusade han alltid upp dem, och på deras promenader trafvade han jämt efter dem och fortsatte med trafvandet på sitt rum till långt ut på nätterna, så att de inte ens fingo sof va i fred för honom. Min lilla väninna vardt allt ledare och ledare åt honom och undvek skickligt ett på-tu-man-hand, då hon väl förstod, hvad det skulle föra med sig. Men så sista dagen, då hon gick omkring och » tog af sked » af sina favoritplatser, under det patronen var ute på ägorna — trodde hon — dök han upp bakom ett buskage, förde henne till en bänk under en skuggrik kastanj, suckade och fick sockerlag i ögonen, började så orda om, att han märkt, hur förtjust hon var i hans Blommedal, och hur innerligt detta fröjdade honom. Hon satt så tyst som en liten råtta, när katten nalkas. Det hon erfor var en blandning af den yttersta leda, rädsla och obehag, men också en liten gnista medlidande. Hon tyckte det skulle vara omöjligt att säga ett tvärt nej, men ändå omöjligare att ge den minsta lilla skymt af hopp. — Fröken svärmar för naturen — började han igen, sedan han fåfängt väntat på ett svar — - men när man är ensam.
Under en lång tid har detta förhållande väl kunnat fortfara, men, till följd af en ökad folkmängd, samt då man mer och mer måst erkänna nödvändigheten att icke inskränka til 1 - gångarne på medlen för anskaffning af en så oumbärlig artikel som mjöl, och derjem'e insett omöjligheten att noga afmäta qvarnarnes antal elter det för handen varande behofvel, så har det inträffat, att, vid pröfning af ansökningar om nya qvarn-anläggnitigar, sådane i senare tider mera sällan blifvit afslagna, och har följden häraf åter blifvit, att de gamla qvarnarne kommit i saknad af den vid deras skattläggning påräknade mäl detillgången och sålunda sattes ur stånd att utgöra sina gamla grundräntor. Tillfälle att erhålla lindring eller nedsättning i dessa är väl öppet lemnadt uti rättigheten alt söka förmedling, soin, då skäl dertill företinnas, kan vara bifallen, men detta är förbundet med stora omgångar, svårigheter och tidsutdrägt samt dessutom beroende på tillfälliga företeelser, som för hvarje år kunna undergå förändringar, hvadan Utskotten ingalunda kunna anse detta medel för jemkning uti qvarnbeskattningeu vara lämpligt eller mot ändamålet svarande. Oaktadt qvarnar icke äro att anse såsom annat än fabriker och såsorn sådane äro underkastade förändringar, som hvarken på samma sätt eller i lika grad ega rum med den skattskyldiga jorden, så hafva de likväl från äldre tider betraktats lika dermed vid beskattningens uppgörande och sålunda icke allenast blifvit åsätta grundräntor, utan äfven till en det upptagne och beräknade uti indelningsverken, hvilket senare äfven synes alldeles olämpligt, då man måste förutsätta stadga och varagtighet vid in - Statssamt Altm. Besv.- och Ekon,-Utslottens Betankande, N:o 178. 7 delningen, som likväl icke kunna påräknas hos qvarnar, hvilkas värde och förmåga att utgöra sina skatter bero på en mängd tillfälligheter, helt och hållet främmande för den indelda jorden, såsom eldsvådor, m. m.
Han var alldeles ingen sinnesfiendtlig asket, han älskade fester och gästgifvarens vinstuga, der han med synnerlig förkärlek åt kramsfågel med enbär — men alla kramsfåglar i verlden och alla lifvets njutningar offrade han med stolt beslutsamhet, när det gälde en idé, som han ansåg för sann och god. Och han gjorde detta med en sådan anspråkslöshet och försynthet, att ingen någonsin lade märke till martyren, som egentligen dolde sig under detta löjliga yttre. I verldens mening var hans lif förfeladt. Simon von Geldern hade bedrifvit sina humanistiska studier vid Jesuiter-kollegiet, men då föräldrarnes död gaf honom fullständig frihet i väljandet af sin lefnadsbana, valde han att icke välja någon alls, afstod från hvarje brödstudium vid utländska universitet och stannade hemma i Düsseldorf, i »Noaks ark», som det lilla huset kallades, hvilket han ärft af sin far och öfver hvars ingångsport man såg en ganska väl utmejslad och i bjerta färger kolorerad Noaks ark. Han var en mycket flitig man, och här öfverlemnade han sig nu helt och hållet åt sina lärda vurmerier och petitesser, sin mani för böcker och framför allt åt sitt skriftställarraseri, som han i synnerhet bedref i politiska dagblad och obskyra tidskrifter. I förbigående sagdt kostade honom icke blott allt skrifvande utan också allt tänkande den största ansträngning. Uppstod kanske detta skrifraseri af hans längtan att uträtta något i det allmännas tjenst? Han följde med alla dagens frågor, och läsning i tidningar och broschyrer dref han ända till mani — egentligen icke för sin egen skull, utan derför, att hans far och bror hade varit medicine doktorer. Och de gamla gummorna kunde icke få ur sina hufvuden, att icke han, en son till den gamle doktorn, som så ofta kurerat dem — att icke han också ärft sin fars läkemedel; och när de blefvo sjuka, kommo de löpande till honom med sina urinflaskor, bedjande honom under tårar, att han måtte se på dem och säga, hvad som fattades dem.
» Maj » J uni 11 . 12 » Augusti 45 » September 12 » Oktober 11 » December » Januari — Summa födde 140. Summa döde 22, it — 330 Om de 8, som af sjukdom afgingo i Juli, December och Januari afdragas, återstå 14 vid eller Straxt efter födseln förlorade grisar af födde 140, eller jemt 10 procent, hvilket val icke är något så särdeles ovanligt, att det såsom sådant förtjenar att anmärkas. 5:o Förlusten å Gödoxarnes konto finnes endast på papperet och beroende deraf, att dé för året till gödning uppställda oxarne utgjordes af sådana, sorn utgallrats såsom icke vidare för åkerbruket lämpliga, och hvilka icke återgifvit både den summa, tor hvilken de såsom dragare inköpts, samt gÖdningskostnaden. Bokföringssättet angifven nu huru mycket för hvarje oxe bordt afskrifvas, innan densamme uppställdes till gödning, och genom en omforing häraf kommer detta konto ej att utvisa någon förlust, Detta utvisar det egentligen icke heller nu, utan endast huru mycket hvarje dragoxe efter vissa år försämrats under den tid han användts i arbete för åkerbruket — och i detta fall är detta konto nu ganska upplysande och lärorikt, likasom hvarje konto, der förlust uppstår, om män inser orsaken till och förhållandet med förlusten. 6:o Vid Institutets konto må särskildt erinras, att Institutet för året kostat Staten icke 38,603 R:dr 30 öre, såsom Revisorerne upptagit, utan endast 19,730 R:dr 62 öre, nemligen: Det uppburna stats-anslaget 12,000: — Egendomens afkastning 5,685: 62.
); M. Arhusiander. E. von der L ancken. Ingeborg Elfving. I T *. St) - relsens i ' Draktreformforeningen årsberattelse. Föreningeii står IIII vid diitet af sitt nioiide arbetsh och hm under detsamnia Iiaft glädjen att från iitakilliga litil1 mottaga bevis p& syiiipati och intresse för sina striifvaiiden. Den. 20 april 1894 anorclnade styrelsen å Fredrika-BremerFörbiindets byrh ett möte ocli en iitstallning af fijreningens sa.nitliga modeller. Vid detta möte, som var besökt af eii talrik ocli intresserad publik, hö11 fru Ma~1.a Bolin ett föredrag - den inocleriia lmin~~oclrakteil -, som infördes i tidningen Iiiiin den 27 april ocli den 4 maj 1894. I nanmda tidning inflöt i sl~xtet af ' augusti s. å. afven en. iIl~istreracl artikel om föreiiingeiii skoldrakt. Modelleriia Iiafva iiilder det gångna h e t varit exponera& flerstädes i Stockholm, bl. a. å folkskollarari~meseminariet af doktor M. $on.clen samt vid föräldramöten i åtskilliga skolor. 1 brosch y f en H! / $ iemis7cu nid til i! Aemeqz BetrGfunde, pli~7~01. med. clolctorerna E. Sederliolm, M. Sonden och F. W. Warfvin.ge, f ' örordas en klädedräkt, som %r i fiill öfverensstän~~nelse med föreningen^ modeller. Styrelsen har låtit trycka ett utclrag III: nämnda broschyr tillika med en förtecliiiing öfver n~.odellsainlingen. Arbetet under hret liar varit riktadt liufv~idsddigen p i skoldräkten.
&å kallade spinnhusafgifterna, vanligen utgörande omkring 870 Rdr B:co 303 — årligen, och synes icke skäl vara, aU i afseende å dessa, af ålder, till Spinnhusen anslagna inkomster göra någon förändring,. 3:o Då Revisorerne fästat uppmärksamhet dervid, att, af de uti i83g års Revisionsberättelse omförmälda , från föregående åren balanserade fordringar hos enskille personer, Hol-Bälts-Rådet Tiägårdhs, KammarRätts-Rådet Ugglas och Ka pilenen Bouanders skulder fortfarande balanserades, bör Styrelsen underdånigst anmäla, att Karnmar-Rätts-Rådet Ugglas skuld är vorden godtgjord; att frågan om ersättande af Kapitejien Bonanders förskott utgjort fötemåi lör profning uti Eders Kongl. Mairts och Rikets Kammar-Rätt, Iivarest den nyligen lärer vara afgjord; samt att Styrelsen uppdragit åt dess Ombudsman att vidtaga de åtgärder, som i afseende å Hof-Rätts-Rådet Trägårdhs skuld kunna blifva ,af nöden, ^:o I anledning al Revisorernes anmärkning, att vid Styrelsens Hufvudböcker saknats register, har Styrelsens Kamrerare blifvit erinrad, att Iiufvudböckerna hädanefter dermed forse; vidkommande åter den uti samma punkt g jorda erinran, att uppgift saknats, huru mångå af korrektionisterne åren 1833 och i83p varit friska, sjuka och arresterade i cell, hvarom uppgifter förmenats böra Räkenskaperna åtfölja; så anser Styrelsen, för dess del, dylika uppgifter icke utgöra föremål för Räkenskaperne annorlunda, än i den mån de inverka på redovisningen för korrektionisternes underhåll, och i afseende hvarå de äfven varit att tillgå; varande deremot berörde uppgifter fullständigt intagna uti de underdåniga Berättelser, som till Eders Kongl. Majit af Styrelsen afgifvas, och af h vilka Revisorerne, jern väl i denna del, erhållit kännedom, som utvisas deraf, att resultatet af nämde uppgifter är uti Revisionsberättelsen om förmäld t, 5:o Beträffande Revisorernes tillstyrkanden, dels att bestämda, numererade provianteringsstater för friska, lämpade efter mer eller mindre svårt arbete, för sjuka och för arresterade i celler eller länshäkten måtte varda fastställda, dels att den tabellariska redovisningen för utgångna portioner bör främst upptaga antalet personer, friska, sjuka och arresterade, dels ock att samtliga Korrektions-Inrättningarnes
Derefter gick prinsessan sin väg; men svennen blef väl till mods, trädde glad inför sin matmoder, och sade att han lyktat sitt göromål, som hon tillsagt honom. Andra dagen lät Hafs-frun ånyo kalla ungersvennen, och sade: »jag vill nu sätta dig ett annat prof före. I mitt stall stånda hundrade hästar, och der har icke varit rensadt i manna-minne. Nu skall du gå dit, och göra stallet rent. Om du det har gjort tills i afton när solen qvällas, vill jag stå fast vid mitt löfte.» Så ordadt, gick hon sina färde, och lemnade svennen åt sig sjelf. Men när prinsen kom till stallet, kunde han väl se och märka, det han aldrig skulle gå i land med sitt arbete. Han satte sig derföre ned, stödde hand under kind, och grät bitterligen. Han hade inte suttit länge, förrän den fagra Singorra kom åter gåendes, och sporde hvi han var så sorgsen. Konunga-sonen gaf till svar: »jag kan icke annat än gråta. Hafs-frun har befallt mig rensa hennes stall, om jag eljest icke vill mista dig och all annan glädje. Men stallet skall vara rent i afton, vid sola-glädningen.» Jungfrun tog till orda: ’jag vill hjelpa dig, om du lofvar bli mig trogen; ty dig skall jag aldrig svika.’ Prinsen jakade härtill, och sade att han aldrig skulle älska någon annan än henne. Då gick Singorra bort till stall-dörren, fattade en gull-piska som hang på väggen, och slog hästen, som stod längst undan i vrån. Genast slet hästen sig lös, och begynte skrapa marken med sina hofvar, intill dess hela stallet var rent, så att alla hundra fålarne gnäggade och stampade af fröjd. När allt detta var gjordt, gick prinsessan sin väg; men svennen var väl till mods, och trädde glad inför sin matmoder, att förkunna det han fullgjort hennes bud och befallning. Tredje dagen lät Hafs-frun åter kalla konunga-sonen, och sade: »jag vill sätta dig ännu ett prof före.
Jag anser säledes Ick-Eoi-Lij^e äga Ständers magt, titan sä wida de stMs följa de dem af deras irincipsler gifne föreskrifter, och som denna fräga icke bestämdt är i Grundlagen omnämnd, sä har jag med anledning af 8o H. i Regerings-Formen och 29 §. i Riksdags-Ordningen om förklaring häröfwerwändt mig til Lonstitutions-UtskottetLika sä litet anwändbar emot Herr L^Uensvgan, anser jag det uttrycket, personligt förolämpande, wara, söm i 50 §. Riksdags-Ordningen omnämnes, Vermed förstäs utbrott af invc-ckiver, hotelser och förklenliga uttryck, men ingen kan sinna sin heder derigenom, at man frägar om han fullgjort sine ^eaclemiska Lpecimina. Detta är en fräaa, som bör göras hwarje Domare, hwarje ^Äoi-' m. fi. och säledes är för en Riksdagsman gansta tilständigt, såsom ägande enskildt samma rätt, som hela Ständer gemensamt. För Friherre ZVlsnnk-rbeim har jag enskildt all aktning, men kan ingalunda finna, ar han i egenskap af )ustitiLOmbudsman är nägon kei-sous, 8scrL, emot hwitken yttranden kunna anses anstöteliga, som emot andra äro gansta oskyldiga och tillätne. Af hwad jag nu yttrat, synes, at jag anser för - Den 6 Mars.
Enär nu planen till denna, i afseende på accordernas olikhet i armeen, ganska svåra och invecklade åtgärd blifvit uppgjord af mig och till K. M. i und. hemställd i milt memorial, rörande Arme'ens lönereglering, samt sedan antagen af Krigsbefälet, emottager jag här med särdeles nöje Frih. Hermelins tillvitelse att vara vägledare i credi tsyst eme t, hvilket åtminstone i förenämnda afseende har verkat på ett ganska lyckligt sätt. Försynen gifve, att jag kunde förtjena samma tillvitelse i afseende på en annan af mig, efter alldeles samma princip, uppgjord plan för grundbeskattningens upphäfvande, lika verkställbar som den förra. Den skulle utgöra det största monument öfver mitt ringa namn, som jag möjligtvis kunde önska mig. Resultatet af hvad jag här vågat anföra är, att ända - D c » 28 Augusti. målet med hvad man behagar kalla statsskuldssystem, men jag kallar fondsystem, egentligen är att mobilisera immo bil förmögenhet för att kunna begagnas a) dels för statens behof, i fall rättvisans fordringar mot samtiden eller behofvet i nödens stund så klafver, b) dels för enskilda behof, som erfordra ett större rörelsecapital, till handelns, industriens och näringarnas behöriga bedrifvande, än den inskränkta banco-sedelstocken möjligen nu kan tillbjuda dem. Blott härigenom kan Sverige lyfta sig ur sin vanmagt och vidga sin rörelse utöfver den diminutiva seala, i hvilken det nu arbetar och som är så litet öfverensstämmande med lidehvarfvets fordringar och andra nationers jättesteg. Sverige befinner sig nu till dem i samma ställning som en fabrik, hvilken går med handkraft och vill täfla med en fabrik, gående med ångkraft; den förra blir undersåld af den sednare och mäste antingen antaga det allmänt nyttjade artificiella medlet till drifkraft, eller ock gå öfver ända.
Sits revisorer, yttrat, att jag icke ville ingå i någon tvist i afseende på redactionen af Utsk:s förslag, så mycket mer, som jag anser mig alltför litet dertill vuxen i jemförelse med den värde talare, som gjort anmärkningen. Jag tror dessutom icke att det är möjligt att så stylisera ett förslag, alt det skulle utesluta alla tillfällen till anmärkn:r, ty det är ganska lätt att uppleta ett och annat ord, hvilket man anser mindre lämpligt, och föreslå ett annat i stället; men om icke dessa ord föranleda otydlighet i sak, så tror jag icke att man vid dem hör fästa någon synnerlig uppmärksamhet. Den värde talaren har äfven anfört såsom el t bevis på de känslor, som skulle lifva StatsUtsk., att Utsk., i stället för orden "Dess höga arfvingar”, endast begagnat uttrycket "Dess arfvingar." Jag tror att denna anmärka, snarare är ett bevis på de känslor, som lifva den värde talaren emot StatsUtsk., att alltid hos dess ledamöter söka finna några dolda afsigter. Jag vill visserligen medgifva, alt det kanske varit mera rojalistiskt att säga "Dess höga arfvingar”, än att endast säga ”Dess arfvingar”; men hvad sjelfva känslan för de personer, som med dessa ord betecknas, beträffar, så tror jag att den är lika stark hos Utsk., som hos den värda talaren. Vid 18 §:n har det blifvit anmärkt, att Riksg.cont. icke borde hafva rätt att utsätta vissa terminer för betalningen af vederbörligen godkända kronofordringar, äfvensom icke att bestämma någon lägre ränta derå lill dess betalning inträffade, utan att Kronan borde betala på samma sätt som andra gäldenärer.
I afseende på den af Johannes Nilsson påyrkade rättighet för beväringsskyldige att sjelfve välja tjenstgöring till lands eller sjös, vid fotfolket eller rytteriet, få Utskotten erinra, alt motion derom äfven vid sist hållna riksmöte var föremål för Rikets Ständers pröfning; men lemnades utan bifall, på tillstyrkande af dåvarande Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskott, som till stöd derför hufvudsakligen anförde, atl den uttryckta farhågan - Lagsamt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 28. 9 hågan att ynglingar med afgjord motvilja för hafvet skulle, om de tillhörde flottans bevärings-områden, blifva underkastade en mot deras fallenhet och böjelse stridande sjötjenst, utan tvifvel kunde anses öfverdrifven, så mycket hellre sorn vid bevärings-manskapets användande till olika slags tjenstgöring för flottans behof, afseende säkerligen, äfven till tjenstens fördel, komme att i möjligaste måtto fästas vid olika vanor och fallenhet hos ynglingarna från särskilda delar af bevärings-områdena. I allmänhet och med undanlag af ett mindre antal från de närmast flottans stationer belägna orter, exercerades de äfven till lands gemensamt med den öfriga beväringen. För ordnandet af sjöförsvaret och bevärings-manskapets användande för detsamma vore dessutom, på sätt Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 8 Juli 1848 anfört, nödvändigt att veta hvarest bemanning till flottan kunde erhållas, och att känna ungefär huru stort antal, sorn i sådant afseende vore af bevärings-manskapet att påräkna. Denna af Rikets Ständer uttalade åsigt skulle helt och hållet motverkas, om det berodde af de beväringsskyldige att välja emellan tjenstgöring vid landtarméen eller flottan, utan. begränsning af särskilda områden. Och hvad anginge den genom 19 § 2 mom. i Kongl.
S la ts-Ut skottets Betänkan Jen. 533 vilkören dervid, sjnes Indelningshafvaren icke eller böra blifva beroendeaf de förhållanden, sorn, på grund af Arrende-Contractet emellan Staten oell Arrendatorn, kunna uppkomma, ulan föreslog alltså Afdelningen, att alla Arrenden af sådane Mililiae-Boställen, sorn hädanefter komma att utarrenderas, borde för Statens räkning och af de under Krigs-Collegium stälde Uppbördsman infordras, samt Indelningshafvaren försäkras att oafkortad! utaf Staten årligen utbekomma det Arrende-belopp, som vid hans tillträde af Indelningen Boställs-Arrendatorn bordt utgöra; Äfvensom att, Städje-penningarne för Militiae-Boställen och de räntor som å desse medel kunde inflyta, borde till Kongl. Krigs-Collegium och Boställs-Cassan levereras, som deremot till Indelningshafvaren skulle årligen utbetala en 3o;del af den erhållna Städjan; hvarigenom, samt med en klok förvaltning af denna Gassa, som är Riksens Ständers Revisorers granskning underkastad, icke skulle brista tillgång, att betacka de förskotts utgifter, som möjligen ett och annat år kunna ega rum, i händelse af någon Arrendators obestånd. Sluteligen, som min öfvertygelse är, att det skulle vara en stor JNalional-vinst, 5o4 Sba ts-U (.sk o att genom detta? utarenderings .sätt. se eija fr»,. oberoende’ oell tryggad GlassArrén-, datorer,. på. K ro nooch BesLälls-Jorden, anser jag, att dea Arrendator, sorn: vid; 2örte' Arrendegård anmäler sig till för-, ny else.- af Gonfcractet, bör hafva rätt, att. då Cd nr värdering och Auction, för att, tryggas i sin. besigtningsrätt af Bostället..
Då man der ser, huru de fattige äro fördelade på kommunens yta och huru dessa fattige tid efter annan dit inkommit samt efterforskar orsakerna dertill, skall man finna, att en del af socknen är jemförelsevis mera betungad än en annan, och att anledn:n lill detta hopande af fattige pä vissa fläckar ej åstadkommits af allmänna förhållanden inom kommunen, utan genom enskildtes hjertlöshet eller ekonomiska vårdslöshet. Något undantag i denna väg kan visserligen finnas, dä t. ex. stora olyckor öfvergått partiella delar af en ort; men sådant hör till sällsyntheterna, och i allmänhet är förhållandet så som jag nyss nämnt. Enl. förra fattigvårdsstadgan hade man rätt att frän en socken afvisa en person, sä framt han icke kunde bevisa sig ega förmåga att försörja sig med hustru och barn. Detta, vid första påseendet, härda förhållande för de fattiga, som härigenom hindrades ifrån att huru de ville förflytta sig, hade dock så väl för dem som för församlingarne, i sin helhet, vida öfvervägande nytta. En församling, som på della vis kunde hindra tillökningen i sin fallig-personal utifrån, fann naturligtvis eif. stort intresse vid att så få fattighjon som möjligt inom densamma skapades. Häraf upstod ett helsosamt aklgifvande grannarne emellan ; ty den enas felsteg i denna väg drabbade den andra. I de socknar, der en god anda på detta sätt inritat sig; bildade sig en opinion, som gjorde det lill egen fördel alt ej tillåta någon misshushållning med folket få existera. Man hjelpte i tid, om ej alltid 172 D en 30 Augusti. tued penningar, så med arbete; inga stora faltigbaracker byggdes och den fattiges tillstånd var bättre än nu. Sedermera kom en ny stadga, och vi veta alla, som äro bosatte på landet, hvad den hafi för följder. Högtals inflyttningar af fattiga hafva nemi. inträffat inom församliugarne, och man har derigenom sett sig nrståndsalt att iakttaga en församlings enskilda bästa geuom öfverenskominelser inom kommunen. Man iät derföre saken tiafva sin gång, och man sökte blott, på säll Gr.
Vid framställande af sitt förslag har Hr Grin synbarligen utgått från den åsigt, att Sverige skall följa en afsöndringspolitik från Europas allmänna intressen, hålla sig beskedligt stilla, hvilken gestalt tiden än tager för att hota vår framtid, och upprätthålla sin marin med do tillgångar, som för närvarande äro till sådant ändamål anslagne; och utan tvifvel är 40 Den 8 November. denna åsigt riktig, såvida vi vilja uppge allt hopp att kunna bibehålla vår politiska betydelse, och alldeles lösgöra oss från den tanken, att i Europa en strid möjligen kan uppstå för mensklighetens ännu icke vunna stora rättigheter och att under denna strid ingen ljuset älskande nation bör sitta i skamvrån; den är riktig, såvida vi vilja öfvergifva hoppet att kunna försvara våra Norrländska provinser, ty det är klart, att om en fiende här intränger och väljer någon af de nordligare elfvarne till skydd för sin front för att sedan besätta det bakomliggande landet, medför det oöfvervinnerliga svårigheter att dit uppskicka våra trupper och transporter, helst de hvar som helst på den långa strandvägen kunna tagas i ryggen af de trupper, som landsättas från den hafvet beherrskande fiendtliga flottan; den är riktig, såvida vi skola upphöra att söka skydda den handel, som blomstrar kring våra kuster och de rikedomar, som der ligga uppstaplade. Men är man icke af denna åsigt, anser man, att Sverige icke skall upphöra att försvara sina Norrländska provinser, icke skall upphöra att skydda sina kuster och sin handel, icke skall underlåta att, om pligten och menskligheten det fordra, uppträda utom sina landamären—då anser jag att vi skola följa en annan politik än vi gjort, att vi skola söka en militärisk och politisk sammanslutning emellan de nordiska rikena, förbund med de makter, som hafva samma åsigter som vi om frihet och rätt, samma intressen som vi att hindra våldets och despotismens utbredande. För denna sammanslutning tarfvas en nordisk marin, som åtminstone kan utgöra en stark del af den flotta, som behöfves för att skydda vår handel och våra kuster, samt möjliggöra försvaret af våra Norrländska provinser. Det är sannt, att en utveckling af vår marin icke låter sig göra utan ökade anslag af 2 till 3 millioner, men tarfvas dessa millioner, böra de ock beviljas.
Efter konung Josephs död återvände Blancs fader med sin familj till Frankrike. Efter att ha tillbragt en del af sin barndom på Gorsica hos sin moders slägt, studerade den unge Blanc vid ett collège i Rhodez och sedan i Paris. Hans familje * Vi fortsätta härmed den serie, som böljades i föregående häfte med Cantors nppsats om Gambetta. Red.traditioner och de förhållanden, under hvilka han växte upp, tycktes vara allt annat än egnade att göra honom till den ifrige republikan och demokrat, han med tiden blef. Under skräckperioden hade hans farfar blifvit guillotinerad såsom rojalist, och hans far hade endast genom flykten undgått samma öde. Genom julirevolutionen förlorade hans * far sin förmögenhet, geh den vid alla ett * välmående hems beqväm-ligheter vande ynglingen måste under försakelser och strängt arbete kämpa för sin utkomst. Men derigenom riktades tidigt hans blick på de mödor och försakelser, med hvilka folkets flertal alltifrån barndomen har att kämpa, väcktes tidigt hans medkänsla för alla armodets barn. Under studier och begrundande mognade småningom hos honom tanken på att blifva de arbetande och obemedlade klassernas förespråkare och förkämpe. Efter att några år ha såsom privatlärare förvärfvat ett torftigt uppehälle, kastade han sig derför in på den publicistiska banan. Den småväxte, klent bygde unge mannen med det barnsliga ansigtet och den blyga hållningen hade i början ej så lätt att göra sig bemärkt inom tidningsverlden. Hvart han kom, ansåg man honom för blott en gosse. Men genom sin begåfning och duglighet lyckades han snart göra sig gällande. 1834 började han skrifva artiklar för de republikanska tidningarna ” Le bon sens ” och ” National ”. En märklig episod under denna hans första publicistiska verksamhet var ett uppträde mellan honom och redaktören för National, Armand Garrel, då han till denne öfverlem-nade en för hans tidning skrifven studie öfver adertonde seklets tänkare, hvari han gaf Rousseau, folkvännen, demokraten, företrädet framför Voltaire. Garrel hyste, i enlighet med den inom bourgeoisien rådande uppfattningen, en motsatt åsigt.
Stånds redactionsförslag vara bättre än alla andra förslag, det bästa också skall blifva antaget; och skulle så ej ske, kommer dock Konungen i tillfälle att, sedan Hanemottagit förslaget, genom en contra-propos. till Ständerna, rätta hvad af dem kan vara förbisedt. Jag tillstyrker antagandet af denna §. Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får äfven tillstyrka ifrågavar. §:s antagande med dess nuvar. lydelse. Det förefaller mig också något besynnerligt, att Gr. Spens, som inser sakens nvtta, ja, dess nödvändighet, hellre skall vilja frångå den praktiska nyttan och den praktiska nödvändigheten af att den qvarstår, endast derföre att §:n ej fått den stylisering. som han velat gifva åt densamma. För det närvar, är lagen sådan sorn den är, och jag tror, alt Gr. Spens, lika med andra, bör komma ihåg, att i vårt conslitutionella skick är ansvarigheten vida längre sträckt än i något annat land, derigenom nemi. att Statsrådsprol:ne vid hvarje riksdag genomläsas och i hvarje fall kunna tagas i öfvervägande, en sak, som i intet annat land äger runi, då tillfälle är öppet alt se huruvida Rikets nvtta blifvit afsedd, eller 0111 öfverträdelse!' deremot skett. Historiens erfarenhet 324 Den j April. vittnar derom, att ju längre ett constitutionelt systeme varar, desto starkare blir det, men att detsamma deremot försvagas genom täta förändringar. Jag yrkar alltså bibehållande af §:n sådan den ar, och hvad angår det af Gr. Spens inom Const.Utsk. väckta förslaget om förändring i 60 §:n Reg.Fjn, torde tid blifva att tala derom, nar Ulsk. deröfver afgifvit sitt utlåtande. Hr von R.osen, Georg: Jag kan icke inse att afgifter, sådana som de ifrågavar.
163 ”dervisningens ordnande samt efter nådig pröfning deraf, vidtaga de åtgärder, som för "vinnande af detta ändamål finnas lämpligast”. ”1 sammanhang härmed och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat,de läkare, ,’som genomgått lärokursen vid Carolinska Institutet, icke äro tillerkända enahanda ”kompetens till läkaretjenster, som de, hvilka vid Universiteten blifvit examinerade, få ”Rikets Ständer, enär den vid bemälda Institut meddelade undervisning måste anses, ”icke allenast motsvarande, utan ock i flera delar fullständigare, än den, som vid Universitetens Medicinska fakulteter kan åstadkommas, i underdånighet hemställa, att de ”läkare, hvilka genomgått alla vid Institutet föreskrifna examina, måtte tillerkännas ”lika befordringsrätt med dem, som efter aflagd Medicine licentiatexamen vid ettdera ”Universitetet undergått den så kallade operationsexamen och erhållit Kirurgie magi”sterdiplom. Med anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse, nedsatte Kongl. Maj:t den 4 Februari 1859 en kommitté, bestående af en professor från hvartdera af de tre Medicinska läroverken samt två praktiska läkare, under ordförande af dåvarande Chefen för Ecklesiastik-departementet. Denna kommitté af sakkunnige män afgaf deu 30 Juni samma år ett underdånigt Betänkande, hvaruti fyra af de kommitterade föreslogO: ”att med indragande af såväl ”de vid Universiteterna i Upsala och Lund befintliga Medicinska fakulteter, som af ”Kongl. Carolinska Medico-kirurgiska Institutet, ett enda medicinskt läroverk inrättas ”i Stockholm, för hvars behof således alla de vid ofvannämnde undervisningsanstalter ”befintliga inrättningar och materiella hjelpmedel, så vidt möjligt är, skulle komma att ”användas.”
Jultomten. Praktupplaga. Pris 50 öre. Af denna praktupplaga finnas två separataftryck: Jultomten (pris 25 öre) och Tummeliten (pris 1 5 öre). Julklappeii. Pris 23 öre. Nu ghr taget! Pris 1 kr. I granna tyska bilder med lustiga svenska rim äro här fram' ställda små barn, hvilka i barnkammaren leka att de resa på jknväg. De små 5- 6-åriga resenärernas jämnåriga blifva säkert mycket förnöjda, om de få denna granna bilderbok i julklapp. Korn & t sin& fåglar. Kristlig barnkalender för 1896. 30: de tirgången. Med tvenne orjgindteclrningar af Jenny Nyström-Stoopen' danl. Säljes till förmån för stadsiiiissionens barnhem. Pris 1 kr. Vi hafva allt skäl hoppas, att afven denna 30: de årgång af barnens egen, goda, lilla kalender blir halsad med samma glädje, som de 29 föregående årgångarna. Både text och teckningar i denna förefalla oss ännu värdefullare än vanligt, kanske till följd af att, kornen » tyckas vara afsedda för något större rfåglar~ än förr. Sjuug med oss, Mamma! » III saml: utgifmn af A. T. Pris: l, 75. Samma synnerligen fördelalrtiga oindöme och samma hjiirtliga relrommendation Iran liiilmas om denna nya s a d i n g, som om de förea hvilken lyckats tillvinna sig varina syiiipatier gående af d e ~ förf., inom heinniets värld. Y: Af Coopers romaner har Cykeln .om Skixiiistrr~inyu nt&oininit i 5 delar, samlade inoiii en. lraitong. Tillsam~iians ko ' sta dessa utuiarkt vaclrert inbundna böcker l 6, ~, för hiiftade exemplar är priset 9, 7 5 Tyvärr har flera arbeten blifvit insända sedau Dagny redan ar lagd i press, och vi maste daïför inslwänlra oss att här anföra böcIiernas titlar.
Man bör således säga, hvilket värde i brcosedlar den metalliska cassan ej får understiga, ty att stadga, att den ej får understiga 2 millioner silfver, skulle leda till otydlighet, emedan man sålunda ej visste, om dermed menades hittills slaget eller blifvande silfvermynt. I en annan sak instämmer jag ej heller med Hr Lagerhjelm, neiiddå han ansett 2.'ne millioner tillräckliga såsom minimum, utan förenar jag mig hellre i denna omständighet med Frih. Cederström. Jag skulle tro, att då man utsätter minimum i b:co-r:dr, kunde det bestämmas till 6 millioner r:dr b:co, hvilket obetydligt eliffererar från Hr Frilus förslag. Derigenom blefve det lättare att jejnnföra* siffran med sedelstocken. Om jag ej misstager mig, bar sedelstocken blifvit beräknad till 34 mdlioper r:dr b:co, och dä bör man nyttja samma slags räknesätt för den metalliska cassan. Sådant är nödigt för att icke förvilla; ty jag har trott mig finna, att olika begrepp genom det olika räknesättet uppstått. Min anmärkning, vid hvad af föregående talare nu blifvit föreslaget, alser egentligen endast namnet; men jag skulle tro, att det vore bättre att taga en summa af 6 millioner r:dr b:co, som faller midtemeilan de summor, som af Frih. Cederström och Hr Lagerhjelm blifvit nämnda, Frih. Cederström har dernäst sagt, att den andra punkten stöde i förening med den tredje, I det fallet får jag bekänna, att jag är af samma tanke, och det vore illa, om den ej skulle göra det; men jag går så långt, att jag tror den stå i sammanhang med alla de första 1 1 punkterna. Det var af sådan anledning, som jag i går ansåg, att discussionen borde få utsträckas till alla dessa punkter; jag vill nu blott anhålla, att discussionen ej måtte afklippas, i fall den utsträckes till de icke föredragna punkterna, och jag inskränker mig för närvar, till hvad jag redan anfört, sedan jag hört en af de ledamöter, som deltagit i Utsk:s be-s slut, begära ordet.
Står sannolikt i samband med [13571 C 5 Er blodbrist, hvilken därför i första rummet bör behandlas. När värken påkommer, kan Ni försöka taga 25 centigram och vid om lindring ej inträder, efter en timma ytterligare 25 centigram. Tngnid hvarje afton (och helst äfven på morgonen) med tillsats O af 1 proc. Skulle blott ha en mycket obetydlig och öfvergående verkan, hvarför Ni gör •Friskoch s j i i g y i n a s t f t. Massage, ~ klokare i att^läta bli experimentet. Endast C. O. Kochs Tandläkare Flor iI i ne 1888. 1885. erhållas vackra och friska tänder. Erkändt såsom hittills det bästa medel till fö ' skönande och bevarande af tänderna och tandköttet. Pris 1 krona. Till landsorten mot eflerkraf. Panorama international, jodjärnpiller. Margita. Henric Carlsons OBS. Linköping. Var god klipp ur anBokhandel, nonsen! [1702] Arraks-Punsch Medaille dir I 1 8 i h Husmödrar! Karin X. antifebrin Nittonårig flieka. lanolin salicylsyra. Lappska. En bekymrad prenumerant. Collodin D&tor stora fördelen Eiffeltyget Jlannic. Deletor. oxid borsyreWsning hvclestärkelse. Upsala, Vaksalatorg 27. Veritas. a, l J (Första priset) Verldsutställningeu i Paris 1 8 9 8. [1719] B S. Andrad adress! Bort med liktornarne! (Deletor. nytt, osvikligt, smärtfritt likNi Ett gör klokt i torasmedel (bättre än andrår Hktornsmedel) borttager fullkomligt liktornar med roten inom kortaste tid. Inlagdt i eleganta kartonger har den för alla dylika medel, att man ständigt bär det pä sig. Hvar och en som har liktornar skall skatta sig lycklig efter att hafva användt Hvarje kartong kostar 1 kr., som insändes som postanvisning eller i sparmärken. Posto. telegrafadress » Deletor.,.
Beträffande åter frågan om Bankens innehafvande Statsobligationers användbarhet såsom hypothek för omförmälde creditiv, hafva Fullmägtige yttrat den öfvertygelse, att dessa obligationer, under deras nuvarande form, ganska ofullkomligt egna sig för ett slikt begagnande eller någon öfverlåtelse å annor man, hufvudsakligen af följande skäl: att genom den höga summa (10,000 R:dr Banco), hvarå hvarje obligation lyder, antalet af concurrenter på det hela .måste vara betydligt nedsatt; att, när räntan utfaller blott en gång om året, föga sannolikt är, att någon skall vilja deruti nedlägga en förmögenhet, på hvars afkastning han vill lefva; att den årliga 2 proc. afbetalningen å hvarje serskild obligation medförer icke mindre obeqvämlighet för dem, hvilkas föremål är, att på inköp och försäljningar af räntepapper speculera, än för dem, som kunna hafva för afsigt , att i sådane papper förvandla ett samladt capital, för egen och efterlefvandes bergning, emedan capitalet Banco-Utskoltets Memorial N;0 111. nästan omärkbart bortsmälter genom successiva återbetalningar i poster^ för obetydliga att genast åter göras fruktbara; och ändtligen att hos dem, hvilka kunna hysa någon farhåga för möjligheten af myntvärdets förnyade nedsättning, förtroendet till dessa papper tilläfventyrs skulle lida deraf, att de blifvit utställda på R:dr B‘co och icke på R;dr Silfver-Specie.
— N:0 — s — m Stats-Utskottets Memorialer, Betlinkanden och Utlåtanden: — N:o 174 angående ett lån till Gefle-Dala jern vii gs-,aktie-bolag. X B. 293. 327, 330. A. 346. XI. E. 19, 27, 34, Å. 43. U. 15!. 265, 266. — N:o 175, angående ytterligare Iåns beviljande för den pågående jernvägsanläggningen mellan sjöarna Wessman och Barken inom Stora Kopparbergs län. X. B. 293, 327, 346. A. 348. XI. E. 19. — N:o 176. angående ett ytterligare lån utaf allmänna medel åt Nora-Ervalla jern vägs-bolag. X. B 294, 327, 348. A. 354, 364. XL U. 85. A. 115. U. 288. 303. E. 331. — N:o 177. i anledning gf Kongl. Maj.-ts nådiga proposition angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår. X. B. 329, 357. A. 364 XI. E. 19. — N:o 178. i anledning af ånyo väckt fråga om afskrifning af statsverkets fordringar hos innevånarne inom Westerbottens och Norrbottens län för meddelade undsättningar. X. B. 329. A, 357. — N:o 179. angående stats anslag till tryckningskostnaden för de af Skeppsbyggmästaren J. Weilbach uppgjorda ritningar till ledning vid fartygs byggande. X. B. 329. A. 357.
Öfver denna underdåniga ansökning hade Kongl. Kammar-kollegium, till följd af erhållen nådig befallning, infordrat underdåniga yttranden i ämnet så val från Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten, som ock från Magistraten i Eskilstuna och från Kongl. Majrls Befallningshafvande i Södermanlands län, hvilka yttranden bemälde Kollegium, jemte eget underdånigt utlåtande, den 25 November nästlidet år insändt, tillika med eli af Rådmannen P. G. Schotte, som under arrenderätt intill midfastan är 1862 innehafver Eskilstuna Kungsladugård, skriftligen afgifvet samtycke lill afträdande af det ifrågasatta jordstycket utaf Kungsladugårdens mark; — och inhemtades af berörde utlåtanden: att Eskilstuna stads innevånare, enligt hvad Magistraten derstädes i underdånighet anmält, vid sammanträde den 17 September 1856 beslutat, att hos Rikets Ständer, till lastageplats för staden, begära upplåtelse af samma jordstycke, om besittning hvaraf machinfabrikanlen Munktell i underdånighet anhållit, samt att Magistraten, med undantag af Borgmästaren S. A. Hallström, ansett platsen blifva behöflig för staden i samma män, som denna utvidgas och bebygges på östra sidan af Eskilstuna å, der jord redan är, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 Juli och Kongl. Brefvet den 28 Augusti 1829, lill byggnadstomter anslagen; hvarföre och då, efter Magistratens öfvertygelse, det enskilda intresset borde vika för del allmännas fördel, Magistraten ansåge sig ej kunna tillstyrka bifall ä Munktells ansökning.
ITr Gr. o. Ordf.den framställt att Hr Printzensköld yrkat, att Utsk:s ifrågav:de yttrande måtte bifallas med den förändring, att aflönings-förmånerne för Kanslisten bestämdes till 2,000 Rdr såsom lön och 300 Rdr såsom arfvode och ersätt - Den 21 Oktober f. in. 205 ning för renskrifning, eller tillhopa 2,300 Tidr Ernt, blef propos. till bifall å Utsk:s yttrande utan förändring först framställd och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Ordf:den hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s yttrande roed den af Hr Printzensköld vrkade förändring, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande. Då nu förekom Utsk:s tillstyrkande i fråga om löneförhöjning för nuvarande vice Adv.Fiskalen J. W. Lind, yttrade: Hr Liljehöök: Ridd. o. Ad:s föreg:de beslut innefattade, att Kanslisternas löner skulle blifva 2,000 Rdr, och att till renskrifning skulle alsättas ett belopp af 300 Rdr. Då beslutet är af den beskaffenhet, att det icke kan träda i verket förr lin den nuvarande vice Adv.Fiskalen afgår, anser jag det vara alldeles nödvändigt, att denne tjenstemans löneförmåner under den tid han är i tjenstgöring sättas till samma belopp, som den blifvande Kanslistens, och att således det ifrågav:de arfvodet i stat upföres, emedan detta eljest icke skulle komma att ske, i fall nemi. vice Adv.Fiskalen skulle qvarstanna öfver den nu inträdande statsreglerings-perioden.
Ständer måtte till segelledens uppmuddring från Löfholmen fram till Piteå stad till 10 fots djup i lägsta vatten anslå erlorderlige medel. Efter det denna framställning blifvit till behandling af Rikets Ständers Slals-Utskott öfverlemnad, bar, uti skrifvelse till Utskottet af den 16 nästlidne Mars, Statsrådet och Chefen för Civil-departemenlet lillkännagifvit, att Piteå stads innevånare, genom en af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län insänd och förordad an - Expeditions-UIskottets Forsing till anderd Skrifvelse A:o 168. 101 äökning, hos E. K. Majit i underdånighet anhållit om ett statsanslag af 26,666 R:dr 67 öre, till uppmuddring af segelleden mellan nämnde stad och dess lastageplats Löfholmen samt anläggning af en lastbrygga vid staden; i anledning af hvilken ansökning E. K. Maj:t, efter inhemtande af Styrelsens för Allmänna Vägoch Vattenbyggnader underdåniga utlåtande i ämnet, och dä E. K. Majit lika med bemälde Styrelse, ansett del ifrågavarande arbetsföretaget vara förtjent af allmänt understöd, samt inhemlat att särskild framställning om dylikt understöd blifvit hos Rikets nu församlade Ständer väckt, i nåder helallt, att de rörande detta ärende tili E. K. Majit inkomne handlingar borde lill Ståts-Utskottet öfveriemnas, hvadan desamma äfven åtföljt Chefens för Civildepartementet omförmälda skrifvelse.
Skulle ni vilja göra något utdrag ur detta eller mitt föregående bref sä tillstädjer jag det gärna. Högaktningsfullt. INGELBREKT BERGMAN. godtgör å sparkasseräkning SYBEHÖR, PRESENT-ARTIKLAR. Bäst! • Billigast! Nötter, Valnötskärnor, inlagda Frukter, Köttkonserver, Delikatesskinkor (3 — 4 kg.) för Sverige, Norge, Danmark och Finland. Bruksanvisning medföljer hvarje burk. BRODERADE ARBETEN, K e x Sydfrukter, så. ADI. fram, Fleråriga frilandsväxter. stå. Kvinnorna i nordanskogen 46.) Generaldepot Qrebro renast känt. vackrast, Manm. m. N y ill. priskur. för 1899 har nu utkommit, sändes nå begäran gratis. Obs. A. T. R i k s 4188 4,315,000) % % % % tolkar andas, SS Stockholm, Fredsgatan 24, - 5 5 5 3 sträfvan gestalter Ingen konstnär kan locka sådan KREDIT-AKTIE-BOLAGET, kr. Ödmjuk svenska kvinnors pantheon. ärestod. justerade, fr. 6 kr. ÄRESTODER ». » Nästa gång går det bättre, alldeles säkert m y c k e t bättre. Nisse får nu tycka hvad han vill. » — H a n lösgjorde sig från barnets armar o c h gick hastigt m o t dörren. H e n n e s tårar randade alltjämt de skära kinderna m e d svarta streck; också han grät, m e n bara invärtes. » Vill inte farbror se Nisses porträtt, som jag » lånat » ur en väninnas a l b u m? Välkända, billiga priser. I JACOBSONS AFFÄR — 5 %. A hvarje bok kan lyftas intill kr. 1,000 i månaden utan särskild uppsägning. (G. 78894) B O ™ \|j torde hänvända sig Aktiebolaget Stockholms Diskontobank I Regeringsgatan I. D. Forssells Söner till & C:o 2 6 Drottninggat. 1 3 A l l m.
Förmyndare-redogörelserne och förvarade de omyndiges reverser, bade Herr Stråle i sammanhang med deL af honom , såsom Ledamot af Högste Domstolen, afgifne yttrande, i anledning af Kongl. Majris Nådiga Proposition, att den förmonsrätt, barnaarfhitintills egt framför inteckning, måtte upphöra, utarbetat och aflemnat det i Högste Domstolens och SiatsRådets Protocoll häröfver omförmälde förslag till Iristrnation för Förmyndare-Kammare å landet och i de städer , der sådane ej redan äro inrättade ; och då delta förslag ej kommit att åtfölja den Nådiga Propositionen, samt det icke kunde förutses, huruvida Kongl. Majrt funne lämpligt att i detta ämne ytterligare till Rikets Ständer göra någon framställning, trodde Herr Stråle sig böra samma förslag, till Utskottets kännedom, anförandet bifoga. Han ansåg visserligen det ej kunna med säkerhet påräknas, att, genast i början, på alla örter personer skulle finnas, som ville åtaga sig ledamotskap i Förmyndare-Kammaren; men om således, på några ställen, desamma ej i första början blefve inrättade, komme de omyndige ej derföre i sämre ställning, än de nu, i saknad af nästan all ändamålsenlig anstalt till deras betryggande , befinna sig. Snart skulle man dock af nästgränsande orters exempel finna, att hvarken mödan eller ansvaret borde afskräcka den, som ville befrämja de omyndiges bästa. Så snart Förmyndare-Kammaren vore tvifvelaktig, huru den borde handla, egde den att hänskjuta frågan till Domaren , och denne komme då i tillfälle att, i egenskap af Öfver-Förmyndare, meddela nödige föreskrifter. Iakttoges stadgandet om inventering hvarje år i Januarii månad, och vidtoges dervid åtgärder till inteckningars förnyande, blefve ansvaret för detta åliggandes uppfyllande föga betydligt.
Hvad under discussionerne inom Riks-Stånden blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande, och ehuru otvifvelagtigt är, att hela det erforderliga ännu återstående reparatious-arbelet förr eller senare måste verkställas och att det ingalunda vöre lämpligt, om, vid skeende taktäckning, murarne lemnades uti det bristfälliga skick, hvaruti de nu befinnas, äfvensom att, med undanlag af det bidrag, som enskilde graf-egare kunna förpligtas lemna, de behöflige medlen icke kunna utgöras af någon annan än Staten, hvars tillhörighet kyrkan, efter församlingens upphörande, blifvit, har Utskottet likväl trott sig kunna antaga, att, om nödig hushållning vid reparations-arbetets utförande iagttages, den af Utskottet i dess förra Utlåtande för taktäckningen tillstyrkte summa af 4o,ooo
Dtn 17 April f. m. yttrat,' att numera, sedan spanmålsunderstöd en gång blifvit gifna åt de norra landskapen, och •edan innevånarne der blifvit vande vid båttre kost ån fordom, man svårligen skulle kunna upphöra med försörjningsanstalterna åt dem, så har han just på det klaraste sått besannat förderfligheten af att någonsin gifva dylika understöd, emedan det sedermera alltid blifver så vanskligt, att vånda igen med en dylik åtgård. Derföre år grundsatsen att Regeringen bör försörja så skadlig, och derföre bör dess godkännande åfven i det mindre bestridas; ty fastån man börjar med att gifva litet, så går det ändock slutligen öfver höfvan. I hyad Grefve von Schverin anfört, att omsorgen för de norra provincernes förseende med spannmål lämpligast kunde öfverlemnas åt localstyrelserna, instämmer jag fullkomligen ; äfvensom med Herr von Francken i öfvertygelse att spanmål erhålles för båttre pris, om dea inköpes af enskilda personer, ån om det sker genom någon allmän inrättning. Om jag icke bedrager mig, tror jag att allmänna tidningar upplyst, det innebyggarne i Westerbotten^ och de norra Lånen, nödgats åt Allmänna MagazinsInråttningen betala säd, hvars duglighet klandrades, dyrare, ån hvartill de från det gent öfver liggande Österbotten kunnat få köpa god spanmål. Hvad Grefve von Schverin yttrat om otjenligheten till utsäde i de norra provincerna af den säd, som växer i de södra, år ganska aannt. Det synes mig derföre bäst, att låta de norra orternes innevånare sjelfve skaffa sig span - Den iy April /, rn, åo5 anål och att göra det der hvarest den finnes sådan, deras behof kråfver. Herr af Schmidt:
Jag har icke sett den omnämnde Schwedensteinen; men jag tycker mig kunna ana, att huru simpel den än må vara, så är det just densammas åsyn på Liitzens fält, som gjort ett sådant intryck på Motionärens och den värde förespråkarens fantasi. Hvilka romantiska ideer uppstå icke af dess snart tvåhundraåriga ålder! Med desse måste associera sig begreppen om den då lefvande generationen, om dess uppriktiga tacksamhet för den store främmande Konungen, om forntidens anspråkslösa men rörande enkelhet. Och liar icke denna sten ännu en annan rygtbarhet i att hafva öfverlefvat Fransmännens vanmägtiga förstörings-begär, som jag på detta rum hört omtalas? Ligger icke i sjelf - Den 4 December e. m. 345 va namnet Schwedenstein ett Monument för Svenskar, som jemte alla sköna minnen skulle försvinna, då den nya Granit-piecen uppsattes? Hvem ansvarar för att ett nytt Monument, ansedt måhända blott för ett tecken till Svenskarnes stolthet, skulle i en framtid respecteras af Tyskarne sjelfva ?; Den tvåhundrade-åriga stenen, den älska» de att se, den stöter icke deras egen Nationaistolthet, den uppresa de visst åter, den skola de plantera omkring ånyo. Lenmora, då forntidens döda Monumenter i fred, och latona oss tillse, om vi ej äga andra värdigare offer att erbjuda den store Konungens minne, då jubeldagen af hans död inträffar. För tvenne sekler sedan uppflyttad i odödlighetens sköte, hvad tillgöra våra processioner och deputalioner till hans oförgängliga ära? Han ser ned på afkomlingarne af det Folk han fordom ledde på upplysningens och frihetens bana, frågande livad de deri förkofrat sig?
E. Hcrgwall af liiilsoskiil r a r hiudrnd att sjiilf f~mulagga sine sppniiktcr iif ver:) Di striktsliiiterslror, en modern insnt.~ i svenslsa laiidsbygdens historia? : fiiivdrogs den sakriku och riil utarbetacle uypsatseu af ~ucd. lie. friiken Torn Gmnstrijm. med sitt fiiredrng B Om Diirpi % fiiljde f1.u llfwgaretcr Vltll~~m kvilideriies vzerneplikt B. E t t viiltaligt och kraftigt 2 stridsrop 9 fiir fredssaken. Hvad tal. ~ i l l e kulla den lrrinliga v: inleplikten iir att viirnn mot u l h ijdeliiggande makter. Ocll den viirsta 3f iless; ~ inakteiiir h i g e t. Kvinnan hnr stor makt, oil1 iclw att hinclru krig sB att begl.linsn Icrigets fasor gellorn att lindra dt! sr " lrac1es lidanclco. Och dartill biir hon Bfven under freclstid l~ereda sig. 31cn fr: uljfiir nllt skall Ilon snrBnc ' L~~ sitt inflytanrlc p5 cltt eiika inge 1nii1liii~1~orn: i stiirre, iidlare begrcyp om iii-u iin deli niedeltidxukti,v: ~ ul) ~) fat.t.niii1r; t~11, att den fiirst ocli frCilust ~ i l n i e s sviidet i hand. Cng !.cfiii. di var det piS8ktigt framfiirda tn1et.s Irorta moning. Och livilkeii kvilili: i instiimmer ej 1iii.1-i af fnllaste hjiirta!
Vid framställandet sk denna fräga bar visserligen inom Utskotten ä ena sidan den öfvertygelse af flera delats, att banken med afseende pä 8ilfverlondens närvarande förbällands till 8edelstoeken, äger fullkomlig förmåga, att utvexlingen genast företaga, samt att densammas oafbrulna fortgång mindre beror ak 8ilfverlondens storlek, än deraf att banken, efter omständigbeterna, kan påräkna sina i utläningsrörelse fästade sonder; bvaremot, ä andra sidan, med äberopsdt stöd ak den uti i af 177g ärs baneo-beglemente, gilne föreskrift, ") den mening ^tk?sts, att bankens *) Lanco-kteglernentet ak lien Jan. 1779 stadgar uti X §., att Verkets ägande reeia kund alltid lior bibeballas vid A ak dess Vexeldanco-skuld, tem^vra/re /anén rcks rnöern/:naL/e. bvilken )>ros>ortion ekter kand bär bringas till kulla Adelar oek dervid underbällas. lS-r. 2, 76.) Lalcul öfver förkAlanöec emellan reela I^onöen ock 8e6el8toclcen meä a58een6e L 8Llfver-utvexllnZen8 beAZ^nnanäe 6en 2 ^an. i8Z2. «5e«le/-»5r ocke». L:dr sk. r. Zl. Opresenterade invisningar ocb Attester öfver lvsättningen ,3,747. 12.
Notarien Lundblad upplåten på 30 år ifrån samma års midfasta, emot ett årligt arrende af 133 tunnor 24' kappar råg, 133 tunnor 24.r kappar korn, 103 tunnor halia samt 330 LU hö och 5,698 Lii halm; och ehuru, jemlikt 7 mom. i nämnda arrende-kontrakt, Lundblad ej är berättigad till ersättning af staten för ifrågavarande af honom lidne förluster, ulan kronan tvärtom förbehållit sig frihet från att efter inträffad, vådeld förse arrendatorn med nya byggnader för egendomens bruk samt ålagt honom att sådana i afräkning på sin byggnads-skyldighet sjelf uppföra; får likväl, på grund, af de skäl, den Nådiga Propositionen innehåller, Utskottet lör sin del hemställa, att Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 63. 17 att Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, ej mindre bevilja den af Notarien Lundblad, såsom arrendator af Strömsholms kungs-ladugård, begärda eftergift af 1852 års halfva spanmåls-arrende för kungs-ladugårdeu, utgörande 66 tunnor 281 kappar råg, 66 tunnor 28* kappar korn och 51 tunnor 16 kappar bafra, än äfven i sådant fall, såsom ersättning åt Strömsholms Kongl. Stuteri för den minskning i dess inkomster, som genom denna eftergift skulle uppkomma, anvisa ett emot värdet af berörde halfva spanmåls-arrende, beräknadt efter 1852 års utaf Kongl. Kammar-kollegium för Westmanlands län fastställda markegångspris eller 9 R:dr 16 sk. för 1 tunna råg, 7 R:dr 20 sk, för en tunna korn och 3 R:dr 32 sk. för en tunna bafra, svarande kontant penninge-belopp af 1,309 R:dr 5 sk. 10 rst. att af Riksgälds-kontorets om händer hafvande medel utgå. Stockholm den 2 Mars 1854-. Bih. till R. St.
Den chrisina religion ålägger oss, att icke önska andra värre än oss sjelfva, och hvad äro vi väl mer rädda för än förlusten af vår frihet. Mosaiska nationens motståndare förege bland annat, att om detta folk vore böjdt för friheten och nationaliteten, så skaffade de sig jord och förenade sig till en sjelfständig stat. Dessa yttranden äro lätt fälda, men omöjliga att verkställa! Ty hvar skulle de väl få en så tillräckligt stor jordrymd, på annat ställe än möjligtvis i Amerikas urskogar, hvarest de med blodhundar och mordvapen skulle fördrifva de gamla innevånare, för att i deras ställe taga landet i besittning. Detta bruk har af andra trosbekännare icke varit ovanligt, men sorn jag tror vara stridande mot de nu ifrågavar. menniskors religiösa tro. Och utom dess fordras lill dylika företag för mycket penningar för millioner menniskors bosättning i vilda och oupodlade land, helst man kan taga för afgjordt, att de, sorn ega större förmögenhet, heldre qvarblifva i del land der de blifvit födda och vanlottade, är. äfventyra att bosätta sig i vilda marker, för att under återstående lefnadsår, endast sysselsätta sig med att strida med vilda menniskor och vilda djur. Ar det bestämdt, att det fria Svenska folket har den oviljan mot dessa fremmande trosbekännare, som det påstås, och således icke vill tillåta någon emancipation, så fordrade väl både billigheten och rättvisan, att de åtminstone befriades från de tunga skattebördor och beväringsskyldigheter, hvarmed de nu äro besvärade, och att det endast ålades dem tullafgifler och bevillningsafgifter för handel och egande hus. Jag har vistats i Götheborg emellan 40 och 50 år, och märkvärdigt nog, så minnes jag icke, att under denna långvariga tid hafva hört omtalas, att någon af Mosaiska trosbekännare, hvars 40 Den 19 Mars f. m. antal under milt sednaste vistande derstädes var omkring 406 personer, varit tilltalade för begångna brott.
Likväl har spår ännu icke visat sig till ett sådant aftagande, utan är tvärtom ögonsken ligast, att ortens väfnadsprodueter börjat vinna en lifligare afsättning i följd af den strängare tullbevakning, som kunnat de sistförflutne åren tillvägabringas i bredd med Quarantaines-anstalterne, och hvarigenom insmuggling af sämre Utländska Bomullstyger förekommits. För öfrigt tillverkas husväfnader, af Ull, Bomull och Linne, inom alla delar af Länet, något äfven till försäljning åt Städernes Invånare; Och synes händighet i Väfnadsyrket allt mera utbreda sig, dertill Hushållnings-Säliskapet ock söker att genom belöningar bidraga. Läderberedningj, oafsedt den som sker vid anlaggde ordentelige Garfverier, utgör på någre ställen i Länet en Allmogens binäring: Den sträcker sig dock egenteligen till grannars och närboendes betjenande. Trädarbetenj beslående af Laggkäril, Träskor, Trätallrickar, Såll, Askar, Korgar, Väfskedar och mera dylikt, förfärdigas af Allmogen på åtskillige Orter, inom Kinds, Wedens och Bollebygds Härader i synnerhet, och föres till afsalu jemväl utom Länet; Dock kan förtjensten på denna binäring i det hela icke vara betydlig. Lieoch Skär-smide drifves såsom bihandtering af Allmogen i några trakter af Kinds Härad; äfvenså der och annorstädes tillverkningen af sammansatte jernoch trä-arbeten, såsom Linhäcklor och Kardor. Det ena och andra egenteligen för Ortens behof och till afyttring inom Länet eller i dess närmaste grannskap. Timmermansoch Murare-Ilandtverket utöfvas såsom binäring af Allmogen i Ahle och Bjerke härader samt en del af Wäne Härad; äfvensom Timmermans-handtverket uti ett par Socknar på 28 Dahlsland, närmast Wermeländska gränsen.
Plocka nu upp hvart endaste gryn, och rensa dem, och koka dem till middag; och Gud tröste dig, om det inte är gjordt tills jag kommer hem!» Så bestäldt, foro drottningen och hennes dotter i fullan ståt till kyrkan, för att möta prinsen; men Ask-ungen skulle sitta hemma på gården och plocka gryn, såsom hennes elaka styf-moder befallt. Det blef hennes göra. När det nu led fram på dagen, att kyrko-folket hade farit, skulle den lilla börja sina söndags-sysslor. Hon fattade så först ett ämbar, för att springa till källan efter vatten. Vid hon nu lopp öfver ängen, kunde hon icke låta bli att tänka både hit och dit; på sin moder som var död, huru huld och god hon alltid hade varit, och på sin elaka styf-mor, och på kyrkan, och på den unge prinsen som hon aldrig mer skulle få se, och allt som hon tänkte blef hon så sorgefull till mods, att hon satte sig på en sten, lutade hand emot kind, och grät bitterligen. När hon så böjde sig ned för att hemta vatten, rann åter en klar tår och föll i källan. Straxt kom den stora gäddan upp i vatten-brynet, och sporde som förut: »skön jungfru, hvarför sitter du här och gråter så?» ’Jo,’ svarade Ask-ungen, ’jag må väl gråta och inte vara glad. Min styf-moder och min styf-syster ha farit till kyrkan för att se den unge prinsen, men jag ensam skall sitta på gården och plocka gryn, och när drottningen kommer hem, får jag ändock inte annat än bannor och hårda ord.’ »Åh,» sade gäddan, »det var en elak styf-mor du har. Men om du vill göra som jag säger, skall du få komma till kyrkan, du som de andra, och jag vill uträtta dina sysslor liksom förra söndagen.» Ja, Ask-ungen tackade för gäddans goda vilja, och lofvade hon skulle visst icke vara olydig i någonting. Gäddan fortfor: »när du nu går stigen fram under björkarne, kommer du till den ihåliga eken som står på berget. I eken finner du en klädning, som du skall taga på dig.
M:l uti en den 17 nästlidne Mars lill Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition, äskat, att, till betäckande af hela kostnaden för ifrågavarande resa och samlingarnes ordnande för vetenskapligt bruk, hvilken kostnad uppgått till omkring 20,000 Ridr, och vore större, än att densamma kunde af de å Riks-Slaten uppförda, för bestämda behof afsedda medel bestridas, nämnda summa måtte af Rikets Ständer varda anvisad. Hvad sålunda förekommit och den Nådiga Propositionen i öfrigt innehåller, hafva Rikets Ständer tagit i behörigt öfvervägande, samt, i betraktande af det gagn för vetenskaperne och den värdefulla tillökning i fäderneslandets naturhistoriska samlingar, som genom ifrågavarande resa vunnits, funnit sig böra bevilja den äskade summan, 20.000 R:dr. 16:o. Med förmälan, att den Lutherska församlingen i Paris väl hade egen kyrka, men deremot saknade skolor för Lutherska barns uppfostran, hvaraf följde, att dessa barn ofta blefve af den katholska lärans proselyt-älskande presterskap förledde alt öfvergå till katholicismen, har hos Rikets Ständer blifvit hegardt, all, då nämnde församling vore alltför fattig för alt kunna tillvägabringa dylika skolor, Rikets Ständer måtte till sådant ändamål för en gång lemna församlingen en gåfva af 4 till 5,000 R:dr, samt att Sveriges Minister på stället mätte erhålla uppdrag att bevaka medlens behöriga användande och alt i vederbörlig ordning derför till E. K. M:t afgifva redo visning; Och som Rikets Ständer funnit det åsyftade ändamålet behjertansvärdt, hafva Rikets Ständer, såsom bidrag för tillvägabringande af skolor för Lutherska barns uppfostran, beviljat Lutherska församlingen i Paris för en gång en summa af 5,000 Ridr, alt för ändamålet disponeras på sätt, som E. K. M:l, efter vederbörandes hörande, kan finna lämpligast. t7:o.
Iian ej kan visa behörig redo, fastän, efter Riksens Ständers tanka, detta sistnämnde bör synas li. ka straffbart som det förra, och i synnerhet vid de tillfällen, då det sig Uppenbart visar, att Gäldenären ej kunnat undgå, art vid otnförmälie tid känna sitt obestånd : att vidare såsom en slags btestraffni 11g, det blifvit en så beskaffad Gäldenär, om lian Borgare varit, förbudet att, på Beursea komma, hvilket för man* ga af 48 Jim a 3 Juli. ga af dem icke medför någon olägenhet, och dessutom i de flesta städer, der sådan inrättning icke finnes, ej är verkställbar! : och att Gälde narén blifvit öppet leinnådt, att da han under rättegången ej är vorden häktad , utan njutit säkerhet i sitt hus, få, sedan Dom i Concours-J målet fallit, och hans ansvarighet således redan är bestämd, sjelf välja, om han vill det adorn' de undergå, eller inom sex veckor derefter, un-5 der lika frihet, utom Riket sig begifva, ge-j nom hvilken sistnämnde åtgärd Gäldenären således sättes i tillfälle, icke allenast att undandraga sig all personlig påföljd af dess förfarande, utan ock, att uppenbarlig! gäcka sina Borgenärer i den hilliga väntan, att i framtiden af den förmögenhet, han genom särskilta oförväntade händelser eller egen arbetsförmåga kan samla, vartja för bristen i deras fulla förnöjande godtgjorde. Riksens Ständer .hafva äfven anmärkt, att i Concours Stadgan någon skillnad i påföljderna för Gäldenären icke är bestämd, antingen de tillgångar, dem han till sina Borgenärer afträder, till större eller mindre del förslå till deras godtgörande.
Herr Grefwen och L andk-Ma rskalken trodde alt ingen ting hindrade att ju Friherre Ickl^ncramr. '8 upgisna. plan kunde till pröfning medfölja.aker, remisen till Stals-Utffouet. Ropades Ja. Herr klsjmsrkelr, Gustak. Al StakSUtskottets uplästq betänkande inhämtas, akl IdketS Urgif, ter tarfwa en extra bcwillning af 2^ Million R:d ärligen. Huru det skall ga med ordinarie gamla bewillningen förstår jag ej, men ffall ten äfwen ärligen utgå, som jag tror utgör den nära Million. Således blifwa detze bägge bcwillningar nära 4 Millioner R:v. Desa bewillningar böra mi fem ars tld mgöras af §iL Den r6 December. detta lilla och Medtagna Rike. Finland, Äland »ch Pommern äro nu sranragna Riket, Westerbotten och en del af Wermeland samt flera of eldswädor skadade Stäter, lära nu utgöra en nästan obetydelig bewillning. M den grund torde d n söreflaqne bewillningen knappast kunna utgä färsta äret utan nödrop, längk mindre te fma pasölmnde är, utan underialareS undergång. A't som den Utelöpande Cedelstäckens indragande Uti La q» n jge om capitolers och inlretzene betalande sker, förn-inffas R»ketS rörelse capital: Samma orsak wär» kor utländska i»treflens betalande. När rörelse,capita, let geno», vefla och flera händelser bljfwer förminskadt inom Riker bliswer p.mningen rarare: ech deraf söl, jer att Bewillnmg n i längden bliswer mera tryckande. Stats Ut>kolter innes äfwen förutse en sadan händelse, att mymrt snart inom R'ket skall bliswa förminskadt.
Då ifrågavarande lagstadgande icke ovilkorligen bjuder att den som ej hörsammar kallelse i brottmål skall hemtas, utan endast innehåller att sådant må ske; då det icke vid alla tillfällen kan, innan den angifne blifvit hörd, med visshet bedömas huruvida brottet är af den beskaffenhet att det får åtalas efter två år eller ej; och då det ofta kan lända till besparing af lid och kostnader för så väl domstolen som paller och vittnen, om domstolen bibehålies vid rättigheten att äfven i mindre brottmål, der så nödigt och lämpligt pröfvas, låta hemia den tredskande; så anser Utskottet sig af alla dessa skäl ega anledning till den vördsamma hemställan att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende. 1 Stockholm den r8 Augusti 1848. ■m. till fl. St. prat. Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Aug., kl. 3 e. m. Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner angående förändring i Brottmälslagstiftningen. Till Lag-utskottets behandling hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv. Bonde-ståndet öfverlemuat serskilta memorial, deruti bl il vit yrkadt: i:o af herr Bruce , R. E., att, med ändring af gällande lag, så vidt den angår mened och falskt vittnesmål, straffet för dessa brott måtte bestämmas till tre timmars halsjern på allmän plats samt tre års tukthus. 2:0 af riksdagsfullmägtigen A. F. Sandstedt från Jönköpings län, alt 27 kapitlet Missgerningsbalken om dulgadråp måtte upphäfvas. 3:o af riksdagsfullmägtigen Per Haraldson från Elfsborgs län, att, med upphäfvande af Kongl, förklaringen den 23 Mars 1807, vederbörande underdomstol må tillåtas att bestämma straffet för tredje resan vägran alt undergå uppenbar kyrkoplikt. 4:o af riksdagsfullmägtige Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge samt Olaus Ericsson och Lars Rasmusson från Bohus län, att de i gällande lag bestämda straff för stöld af växande gröda, och i bete gående kreatur samt för olofligt begagnande af annans hästkreatur mätte skärpas.
och när han kommer, skall du säga att min mor är sjuk och att doktorn är här derför. AMMAN. Nej, men du ska sitta här och vänta honom; Ja, ja; jag skall se till att allt blir bra. Vill doktorn vara god och stiga in hit. DOKTORN. LAURA (öppnar dörren åt våningen.) Min fru! ANDRE SCENEN. AMMAN (vid bordet; tar upp en psalmbok och glasögon). Ja ja! Ja, ja! (Läser halfhögt). En jemmerlig och usel ting Är lifvet, och tar snarligt slut. Och öfver verlden ropar ut: Ja, ja! Ja, ja! Dödsengeln sväfvar alltomkring Fåfänglighet, Förgänglighet! Allt som på jorden anda har Till jorden faller för hans glaf Att rista på den vida graf Ja, ja! Och sorgen ensam lefver qvar Fåfänglighet, Förgänglighet. ANDRA AKTEN. BERTHA [har kommit in med en kaffepanna och ett broderi; talar tyst.] hemskt deruppe! Margret, får jag sitta hos dig? Det är så AMMAN. Åh min skapare; är Bertha oppe än? BERTHA. Ock här har jag något godt åt dig! AMMAN. Jag måste sy på pappas julklapp, ser du. ska ju opp i morgon; och klockan är öfver tolf. BERTHA. Ja, men kära hjertans det går inte an; Bertha deruppe, för jag tror det spökar. Nå hvad gör det. Jag törs inte sitta ensam AMMAN. mina ord, i det här huset är ingen god tomt. Hvad hörde Bertha för slag? Se der; hvad sa jag! Ja, ni ska få sanna Ah, vet du jag hörde en som sjöng uppe på vind. På vind! Så här dags! AMMAN. BERTHA. BERTHA. jag aldrig hört Och den lät som om den kom venster... Ja det var en så sorglig, så sorglig sång, som från vindskontoret, der vaggan står, du vet till FADREN. AMMAN. natt! Jag tror att skorstenarne ska blåsa ner. "Ack hvad är dock lifvet här?
M. begära nedsättande af en kommitté för uppgörande ?af plan till hospitalsväsendets förbättring icke rönt motsägelser, synes frågan hufvudsakligen vara afgjord; men, med afseende på sjelfva ordalagen för den underdåniga framställningen, har mot Ulsk:s förslag bland annat, här blifvit anmärkt, att, om den antoges, Regeringen skulle äga, att, utan afseende på kostnaderna, vidtaga huru vidsträckta förändringar i hospitalsväsendets organisation som helst, till följd hvaraf åtgärden möjligen icke komme att stanna vid blotta förbättringar, utan äfven kunde komma att föranleda betydlig utvidgning af hospitalerna med deremot svarande dryga kostnader, hvilket sednare man genom en förändrad redaktion af beslutet önskar förekomma. För min del anser jag förbättring och utvidgning i förevar, fall stå i sä oskiljaktigt sammanhang, alt den förra icke låter sig verkställa utan den sednare. Yttrandet att hospitalerna tarfva förbättringar innebär ej heller, så vidt jag kan finna, något klander mot hospitalsstyrelsen, helst Utsk. bestämdt förklarat, ”att nuvande styrelse öfver hospitalerne, enligt de för densamma gifne instructioner, under de sednare åren sökt efter bästa förmåga åstadkomma de förbättringar i afseende på vården af de sinnessjuke, som tillgångarne medgifvit. I alla fall är det en erkänd sanning, att vära hospitaler fortfarande tarfva betydliga förbättringar, till stöd hvarför jag tager mig friheten hänvisa till de officiella berättelser jag i ämnet afgifvit och hvilka blifvit till R. St. utdelade såsom bevis på huru oundgängeliga nybyggnader vid och utvidgning af vissa hospitaler måste blifva, om man åsyftar en verklig förbättring af denna sjukvårdsgren i sin helhet, tillåter jag mig att erinra, att, för genomförandet af en ändamålsenlig centralisations-plan, fordras onekligen indragning af vissa hospitaler. Nyköpings hospital är t. ex. ett af dessa; men, då det indrages, mäste utrymme beredas för de der nu vårdade sjuke på annat hospital, t. ex. Wadstena. Detta sednare är dock redan öfverfullt och kan icke mottaga flere sjuke, utan utvidgning.
Förblandar man icke här personen, sorn aldrig synes, med saken, sanningen Och det rätta, som ensamt bör åses? Eller huru känner inan alla Innehafvare så väl af Or bligationer, som af Assignationer ? Har man undersökt hvars och ens förmögenhet ellerCassa? Vetman då bestämdt att Assignationerne innehafvas af sådane fattige, hvilka, såsom föremål för Barmhertighetsverk, förtjena medlidande, framför 3 Procents Qbligationernes Innehafvare? Otvifvelaktigt finnas hvarken Assignation ner eller Obligationer hos några egenteiigen fattige eller barmhertighetshjon Det är kännbart, säger man, för en fattig Torpare eller Soldat, att förlora rågot på de Assignationer de förmenas äga. Det kan ej nekas, men är det mindre kännbart för en fattig Borgare , sorn hvarken äger Torp eller Rote att bebo och tillita, om han förlorar på några 3 Procents Obligationer, som han aflagt eller bekommit för att inköpa både förlag och föda för året, och hvilka han kanske för en ringa penning hypothicerat för att icke svälta ihjäl. Jag känner flera sådana fall, emedan Disconterne upphörde att betala just på den årstid , då Borgaren skulle inköpa sitt Årsbehof och Torparen eller Soldaten inbergat sin Årsgröda. Men huru kan man på blotta suppositioner bygga Ridd. 0, Ad. Prot. IV. B. II. Aid. 7, S. 50 Den 17 Martil, /. tu. så vigtiga Resultater, vigtiga både i moraliskt, politiskt och oeconomiskt afseende, då det är fiåga om ingenting mindre, än att upprätthålla Allmänna Crediten, samt inför en hel Nation ådagalägga oväldig rättvisa och en ädel Caracter? Hvad är inconsequence, hvad är våld och orättvisa, om ej att bland Medborgare, med lika anspråk och rättigheter, göra den ena gracer och sanct,onera den andras lidande?
Jag tror så - 314 Den 25 September. ledes, att raan icke kan upställa en regel så, att icke undantag derifrån kunna göras, och man må förlåta mig, ifall jag har en sådan åsigt. Jag anser den nu ifrågavar:de banan bilda ett sådant undantag; ty den är verkligen en hufvudbana, både i strategiskt och industriell afseende, samt såsom en postväg. Jag behöfver icke för Hr Bildt förklara, att den uti strategisk synpunkt är en så beskaffad bana, emedan den kan debouchera Wettern och aflemna trupper m.' ro. från hela södra och vestra Sverige. Jag vill emellertid blott undantagsvis framställa denna bana såsom nödvändig. Hvad åter angår Hr Bildls yttrande, att beslutet öfver densamma kunde upskjulas till nästa Riksdag, så kan sådant vara möjligt, ifall man nemi. antager Köping-Hult-banan såsom en hypolhes. Gör roan deremot icke så, då anser jag det vara högst nyttigt, att få denna jernväg färdig på samma gång som den sednare banan, emedan jag derigenom ställt hela det mellersta Sverige på 17 mils distans från Stockholm, eli förhållande, som icke kan inträffa med någon af de andra banorna. Det fordras för öfrigt för denna banas utförande ungefär lika lång tid, sam för Köping-Hults-vägens fortsättande. Af alla dessa skäl anhåller jag om återremiss å ifrågavartde punkt. Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat, anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. å bifall till Utsk:s framställning, rör:de denna grenbana, hvilken i likhet med de öfriga icke blifvit af K. M. föreslagen. Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framställd och besvarad med Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja hafva öfverrösta! Nej. Punkten Litt. E. Bifölls. Punkten Litt. F. Gr. von Rosen: Jag tager mig friheten anhålla om återremiss å denna punkt.
Biko, men Rikets Ständer, genom skrifvelse den 8 September samma år, i underdånighet tillkännagifva, att Rikets Ständer icke funnit skäl härtill lemna bifall, samt jemväl vid 1844—43 års riksdag Rikets Ständer ogillat då i ämnet väckta motioner; så hafva Rikets vid påföljde 1847—48 års riksdag församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 29 Juli sistnämnda år, jemte anmälan, det Rikets Ständer funnit de skäl, på grund hvaraf Rikets Ständer ansett sig icke kunna bifalla Kongl. Majits vid 1840 års riks dag aflåtna ofvanberörda nådiga proposition, till slörsta delen vederlagda eller åtminstone till sin vigt förringade genom den närmare utredning af ämnet, som innefattades uti den af Kongl. Majits Befallningshafvande i Calmar län den 50 Mars 1847 till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelse med hemställan om förnyad nådig propositions afgifvande om anslag till de med den ifrågasatta förändringens utförande förenade utgifter, i underdånighet anhållit, att, då, enligt Rikets Ständers åsigt, innan definitivt beslut om samma för ändring kunde lättas, undersökning och utredning af ärendet borde ånyo ega rum, såväl i afseende å sättet för afhjelpandet af de olägenheter, som genom Calmar läns oformliga och oljenliga indelning tillskyndades en stor del af dess invånare, som ock för beräknandet af de kostnader, förändringen komme att medföra, Kongl. Majit måtte under förnyad nådig pröfning taga frågan örn afhjelpandet af dessa olägenheter, samt, efter det nödig utredning deraf föregått, till Rikets Stander aflåta nådigt förslag i ämnet, till förändring af de anmärkta förhållandena på ett sätt, som motsvarade länets invånares billiga förväntan och derjemte blefve i minsta möjliga män för statsverket betungande. Med anledning häraf anbefallde Kongl. Majit under den 16 Augusti 1848 Kammarkollegium och Stats-kontoret, att, sedan Kongl. Majits
M. genom alt låta samla och till trycket befordra statistiska uppgifter och andra upplysningar, eller på sätt K. M., i öfrigt finnér lämpligt, ville till nästa riksdag bereda en ytterligare utveckling af denna vigliga fråga. Den 22 SI aj. G37 Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För beva rande af trygghet af lagars helgd inom detta land och åtnjutande af frihet inom alla dess grenar, så långt som lagen räcker, anser jag det vara af vigt alt lagens former så noga som möjligt iakttagas. Jag tror ock, att det är representationen, som i forsta rummet bör gifva föredöme härtill. Jag har förut tadlat och tadlar ännu dessa reservationer, som medfölja Const.- Utsk:s betänk. De äro misstag, äro på sidan om grundlagen och kunna leda till manga äfventyr. De hafva ledt lill det i min tanka olagliga grundlagsförslag, som vi nu hafva under öfverläggning. Nu har emedlertid en reservation gjorts lill föremål för discussionen här. Den slår i ett nyligen utdeldt betänk. införd, och del torde således vara behöflig!, att denna reservation blir uppläst. För min del är jag af samma tanka nu som vid förra riksdagen, då jag ogillade de tre Ståndens beslut, att genom Const.Utsk. ingå till K. M. och begära ett förslag lill en representationsförändring, bygdt på de grunder, som af R. St:s majoritet vid den riksdagen hade blifvit ansedde för gilltiga. Jag kan icke nu, hvad vändningar och blommeringar man vill gifva saken, annat än ogilla delta sätt att gå till väga, och yrka afslag derå; men anhåller om den omordade reservationens uppläsning. I anleda, häraf upplästes Hr von Hartmansdorffs vid Const.- Ulsk:s före va ra de utlåt, fogade reservation. Hr von Hartmansdorff, A u g.: Sedan min reservation blifvit uppläst efter Gr. Hamiltons anmärkmr deremot; så skulle jag tro, att de sednare äro lill största delen vederlagda. Jag vill dock taga mig friheten yttra något mera derom. Gr. Hamilton har i den föreslagna framställningen yrkal en rättelse, hvilken är ganska riktig.
Föredrogs och biföllos StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagde utlåt:n: Nio 288, i anledn. af väckte motioner, angide förhöjning i lönerne vid åtskilliga häradsskrifvaretjenster ; och N:o 289, i anledn. af väckt motion om anvisande af anslag till lön på stat för en länsman i Loos församling. Föredrogs och lades till handlingarne StatsDtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda mera. N:o 290, i anledn. af erhållen återrerniss å utlåt. Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 291, i anledn. af väckt motion, angide vidsträcktare rätt till skatteköp å kronohemman på Oland. Föredrogs och lades till handlingarne StatsUlsk:s d. 2 dennes pä bordet lagda raein. Nio 292, i anledn. af återremiss å utlåt. Nio 214, angide åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår. Föredrogs och bifölls Exp.Utsk:s d. 2 dennes på bordet lagda mera. Nio 13, angide förhöjdt arfvode åt föreståndaren för tryckeriafdin af Utsk:s cansli. Sedan, vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis betänk. N:o 96, ang:de förändrad reglering af presterskapets löningssält ra. m., K. o. Ad. uppskjutit pröfningen af den deri förekommande punkt Litt. C, angide upphörande af förhöjd tjenstårs-beräkning, blef nu, jemlikt R. o. Ad:s i sista plenum fattade beslut berörde punkt ånyo föredragen. Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll, att PresteStis i ämnet fattade beslut, derest prot.-utdr. derom ankommit, måtte blifva uppläst.
Stats• och Banco-Utskottens sammanträde den 31 Junii 1823. S. D. Vid justering af Utlåtandet Nm 27, bilagdt Utskottens Betänkande N:o 20, un-i der Litt. G, uppläste nedannämnde Ledamöter följande deras särskildt författade yttranden} nemligen: 1:0 Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta* Hvad Export-Lånen beträffar, anser jag dem vara af den egenskap, att de af Banque®, framför alla andra Lån böra meddelas. D® sätta Landets reproduetioas-kyft i ett, 4 oo Banco Ulsiotiets Bitånftandirt. lii kort, dock vigtig! oberoende af utländningen, sorn, med klokhet,fbegagnadt, måste blifva. af nytta för samhället. Att meddela de rrv till blott vissa näringar, ii t hvarken rättvist elier tillräckligt, och jag Enner det icke be\|iöfligt . för .Banquetis säkerhet, örn de åtgärder vidfo-gos, sorn jag uti Bilagan till'mitt hufvudsakiga yttrande, Litt. E., såsom viltl:o r för dylika Lån föreslagit. Jag kan ej dölja ätt jag anser dessa slags Lån vida nyttigare än Lånen på namn, som man nu viii,' att Banquen skall utsträcka; och måste jag således äfven göra dessa Låns erhållande tili ett villkor för min röst till Namn-Creditens ökade anslag i Banco - Discouten. 2:o Herr Revisions• Secreteraren Stråle, . X>en Line - Rörelse, sorn nästan är den enda förenliga med en Vexel-Ranques bestånd, är (lent sora göres å sadane papper och varor som genast kunna genom försäljning förvandlas till reda penningar.
Det har äfven blifvit sagdt, att en inbjudning till PresteSt. genom deputation innebure en brist på grannlagenhet emot minoriteten. I sådant fall skulle majoriteten alltid hafva visat brist på grannlagenhet emot minoriteten, när den sökt att göra sin mening gällande emot minoriteten. Jag delar med Hr Printzenskjöld den mening, att Frih. Cederströms, Thure, ordalag äro mindre lämpliga, hvarföre jag nu uppmanar Friherren att ändra dem; ty all anledn. synes vara dertill, att PresteSt. ej skulle pä hans enskilda inbjudning göra något afseende, då den är affaltad i så olämpliga uttryck, som dem Friherren begagnat. Frih. Cederström, Thure Fredr.; Då en värd talare Ilr Printzenskjöld, emot mig yttrat ganska starka tillmålen för den särskilda mening jag yttrat, får jag fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att han är ganska oberättigad att framställa någonting sådant. Den mening jag här yttrat, gick icke derpå ut, att jag sagt, att R. o. Ad., vid fattandet af sitt beslut ang:de LagUtsk:s betänk. N:o 30, handlat emot dess egen öfvertygelse, utan jag har sagt, att min öfvertygelse är, att om detta betänk, blifvit antaget, hade det varit ledande till Sveriges båtnad och fördel. Jag kan icke af några considerationer låta hindra mig från att uttrycka den mening jag hyser. Jag är lika berättigad att här såsom representant yttra min mening om hvad jag anser leda till Sveriges väl, som någonsin Hrr von Hartmansdorff och Printzenskjöld. Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Efter mitt omdöme har Gr. Cronhjelm ställt frågan på sin rätta ståndpunkt. Här talas mycket om majoriteten och minoriteteten; men hvem hvet om majoriteten, och minoriteten nu, då det är fråga om inbjudning, äro desamma, som de voro, då fråga var om arfsrät ten. Det är således den majoritet och den minoritet, som nu uppstå, som skola visa den omordade grannlagenhet emot hvarandra.
Hvad angår en värd Ledamots önskan för Canal-Styresmannens höga Spel, så får jag berätta att Canal-Styresmannen sjelf förde sitt höga Spel på andra sidan Verlds-Hafven och i andra Verldsdelar, då den värde Talaren må hända ej ännu var till, och skall, under Åilmagtens hägn och sitt Samvetes dom, fortsätta det, samt framja Canalens sak till sin sista stund efter förmåga, bända hvad hända vill. Jag skulle ej tro, som en värd Ledamot, att med förändrade omständigheter hvarken den Mercantila eller Oeconomiska nyttan af Canalen forsvunnit. Då Götha Canal är igop föreslogs, fanns snart sagt intet Land i Europa, som icke med betydliga uppoffringar hade utfört Canaler tvärtigenom sitt område till väsendtlig och blifvande nytta. Dessa Canaler med sina följder hade jag till en stor del besett vid Wolgas, Themsens och Arnos Stränder. Jag vill ej upprepa att ett Land, framför alia andra i Rikedom, Handel och Folk - Den 30 April. 635 mängd, dock kan tjena till eftersyn för min. dre rika. Men någon Analogie torde likväl finnas emellan Sverige och England. Det förra är en half-Ö, det sednare en Ö; i följd hvaraf Sverige endast har en passage omkring dess södra ända: England omkring begge; besynnerligt dä att vi tvista om nyttan af en Canal, som genomskär vårt område ifrån Haf till Haf och sammanbinder 6 Insjöar ; när likväl vid den tiden 20 Catialer äro utförde på det egentliga Englands område, från Haf tiil Haf; då likväl England obehindradt kan skicka både sina Handels och Krigs-Flottor, norr eller söder om sitt område ! Utom desse finnes ännu arne Canaler, som genomskära Skottland och detta antal ökas dagligen! Väl vet jag att England har 10J Milioner Människor och Sverige endast 2\|, men om äfven man vill räkna härefter, blir dock efter denna proportion beviset för Canalen.
Sjelfva den grundsats, som härigenom synes blifvit antagen, eller att låta vapenöfningarnes längd blifva beroende af ett visst anslag, kan jag ur militärisk synpunkt ingalunda biträda. För den militäriskt bildningens jemna och orubbade gång erfordras deremot en bestämd tid, som, utan afseende å vexlande pris och underhålls-kostnader, årligen kan för denna bildning påräknas. Derförutan är icke möjligt att på ändamålsenligt sätt ordna de härför erforderlige anstalter. Då nuvarande anslag till möteskostnaderna vid 1840 och 1841 årens riksdag till beloppet bestämdes, kunde soldat-portionerne erhållas för 9 å 10 sk. bko; men portionspriset har sedan den tiden småningom höjt sig ända derhän, att innevarande års portionspris utgjort 14 ä 15 sk. banko och till och med derutöfver. Huru ofördelaktigt sådant måste inverka på tidslängden för vapenöfningarne är lätt att inse. Såsom ett oeftergifligt vilkor vågar jag således i underdånighet föreslå, att tiden blifver den grund, hvarpå ordnandet af Arméens vapenöfningar må komma att sig stödja. Endast härigenom kan Krigs-styrelsen sättas i tillfälle att inrätta ifrågavarande vapenöfningar så, att de härpå nedlagde kostnaderne icke förgäfves förspillas, utan uppfylla sitt ändamål: att göra Arméen för sig sjelf stridbar och deraf bilda en pålitlig stam för beväringsmanskapet. Äfven Krigs-kollegium har uti underdånig skrifvelse den l:ste sistlidne Augusti ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet på det betänkliga förhållande, som, utaf brist på medels anslag, inträffat \id indelta så väl Kavalleriet som Infanteriet, att nemligen dessa vapen under de sednare åren icke kunnat erhålla den öfning, som för deras tjenstbarhet oundvikligen erfordras. Följden af nuvarande förhållande, hvaruti jag sålunda påkallar rättelse, hur Bil. M 5 lill Kongl. Majlis Nåd. Prog. jfa I, om Statsverket I8ä6.
Motionären har derföre, under åberopande af de allmänna understöd, Rikets Ständer lorut tillerkänt behöfvande församlingar för kyrkobyggnaders verkställande och sednast Knäreds församling i Hallands län, anhållit, att Rikets Ständer jemväl måtte bevilja Markaryds församling ett under de 5 första åren räntefritt lån å 6,666 R:dr 32 sk., för hvilket derefter borde erläggas 4 procent ränta och 2 procent årligen till kapitalets amortering. Enligt hvad Utskottet inhemtat af de Utskottet tillställda handlingar, förlorade oftanämnde församling genom den åskeld, hvaraf dess förra kyrka antändes och dervarande 3:ne »dyrbara» ringklockor förstördes, jemväl sitt sockenmagasin, bestående af omkring 30 tunnor spanmål; och grundar sig den uti förevarande motion hos Rikets Ständer gjorda framställning pä ett dertill af församlingen erhållet uppdrag. Med afseende å ej mindre den olyckshändelse, hvarigenom Markaryds kyrka blifvit förstörd, än svårigheten att inom en aflägsen och i allmänhet fattig landsbygd kunna anskaffa den för kyrkobyggnaden erforderliga kontanta tillgång samt vigtcn och angelägenheten för dehlia folkrika församling, att snart vara försedd med ett nytt tempel för den allmänna gudstjenstens förrättande, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer, att, i öfverensstämmelse med det vid sednaste riksdag meddelade beslut om ett låneunderstöd för kyrkobyggnaden inom Knäreds församling, för samma ändamål jemväl bevilja Markaryds församling och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa ett län å Sextusen sexhundra sextiosex Riksdaler 32 sk. Banko, emot vilkor att, sedan detta lån under fem års tid fått utan ränta innehafvas, sex pröceftt å detsammas ursprungliga belopp skola, före slutet af hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka 6 procent beräknas fyra procent årlig ränta för det återstående lånekapifalet, hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapitalafbetalning å lånesumman afgå, intill dess denna blifvit till fullo godtgjord. Stockholm den 27 Mars 1854. Sluh"-biskal fete Utlåtande, N:o 77. o \:o %7.
I sådant afseende upptagas följande: Banko-Utskottets Betänkande JVf 25. 71 Tillgängar. l:o Bankens kapital: a) grundfond 1 3,000,000: — I>) behållning derutöfver . 9,935,524: 42. 24,955,524 42 2:o Innestående medel: a) mot ränta, på grund af utgifna Låne-bankoobligationer, i kapital 478,782: 74. i outtagna räntor 21,236: 96. 500,019 70 b) räntefria: Innehållningar i Banko-statens löner 96: 4. Skilnad vid evalvering af dukatbråk 1: 32. Låne-afdelningens observationskonto 4: 19. Vinstmedel af Statslåne-fonden . 162,177: 94. 167,094 27 3:o Sedelutgifnings-rätt utöfver hvad som eger motsvarighet i metallisk valuta, jemlikt U7 § i Bankoreglementet 30,000,000 Summa Riksmynt 55,622,638 39 Förbindelser. 1 :o Lån till Kongl. Mynt-verket . 50,000: — 2:o Lån mot inteckning i fast egendom 8,675,000: — 3:o Kreditiv till Manuläktur-diskonten 2,400,000: — 4: o Kreditiv till Jern-koutoret 900,000: — 5:o Handelsoch Näringsdiskont-fonden 11,325,000: — 6:o Allmänna Diskont-lönden 10,500,000: — 7:o Försträckningar till Filial banker. 7,102,500: — 8:o Räntebärande obligationer 6,367,500: — Transport Transport
En hedrande utmärkelse bereddes häromdagen fröken Gunilla von Vegesack, hvilken under en lång följd af år varit anställd vid lifförsäkringsbolaget » Oden » i Stockholm, men nu lämnat sin plats för att inträda i ett annat » bolag för lifvet » — äktenskapet. » Odens » styrelse lät därvid som ett hedersminne till fröken von V. öfverlämna ett utmärkt vackert silfverskrin under uttryckande af sin tacksamhet för hennes nitiska arbete i bolagels tjänst. Teater och musik. Kungl. operan har dag efter dag nödgats uppskjuta d ' Andradeföreställningarna, emedan den celebre gästens hilkomst fördröjts på grund af de ogynsamma kommunikationsförhållandena. På tisdagen anlände emellertid hr d ' Andrade och på onsdagen skulle den första föreställningen äga rum med uppförande af » Don Juan ». I afton gifves » Vihelm Tell » med hr d ' A. i titelpartiet samt om söndag åter » Don Juan ». Vi taga för gifvet, att de föreställningar, vid hvilka den från föregående gästspel härstädes så högt värderade ochj framstå- ende operasångaren uppträder, skola samla en fulltalig publik. Vasateaterns nya program, Harald Molanders vå- devill » Vasariddare », rönte på premieren i tisdags icke den odelade framgång, som man hade väntat efter de loford, hvilka från vissa håll redan i förskott slösats på pjäsen, Publikens förhoppningar voro därigenom också högt uppdrifna — alltid en farlig omständighet, om premiérestämningen sedan icke visar sig bära den starka på- känningen. Det kan då lätt brista med buller och bång, och efter den andra aktens minst lyckliga aktslut med dess varietémässiga » Skans » visa på äkta stockholmsk gatslang var det ej heller långt ifrån, att så hade skett och att hyssjarne behållit sista ordet. Nekas skall annars icke, att ej den efter en fransk idé i det hela väl lokaliserade pjäsen innehåller både lustiga situationer och pikanta kupletter — det nyss nämnda undantaget, som icke passade i ramen, frånsedt — och att de medspelande ärligen gjorde, hvad på dem ankom, för att föra hem en seger.
Ee» visorerne uppgifne såsom innestående för Tull» Verkets räkning den 31 December samma, år; och för öfrigt hade härvid förekommit, att un» på den uti Tull.Verkets Hufvud-Bok vid 1814 års slut, såsom till Kongl. Ränte-Kammaren lefvererad, upptagne ej obetydliga Summa, hade, enligt Ränte Kammare - Böckerne, lefvereringar skett successive till och med under loppet af år 1 816, ehuru Tull-medlen äro en contant inflytande inkomst, hvilken, likmätigt Författningarne, borde inom bestämd kort tid efter Redogöielse-årets utgång vara af Uppbördsmännen insatt; i anseende till hvilka förhållanden och da till vinnande af fullständig 1 upplysning rörande nyssnätnde i Götha Canal Diskont -Verk förräntade Summa, syrus fordras mera tid än Revisorernes många göromål vid förrättningens slut medgifvit, Revisorerna ansett sig böra hos Riksens Stäpder anmäla detta ämne, med hemställan, det måtte åt nästblifvatule Stats-Ufskott öfverlemnas, att söka närmare utreda berörde fråga samt taga under öfvervägande livad reglering i afseende på Tullverkets Styrelse och Räkenékaper kunde finnas nödig; anseende emedlertid Revisorerne, med anledning af hvad som i berörde måtto förekommit, det vara angelägit, att Tull-Räkenskaperne hädanefter gåfvos en förenklad form, eller ock genom omslut upplystes; äfvensom Revisorerne funno sig böra hemställa, om icke detta Verks Räkenskaper och Förvaltning borde, likasom Stats-Verkets öfrige och på samma gång, af Riksens Ständer eller deras Revisorer ordentligen granskas, de - Stat Utskottets Beiänkanden. sto häldre som Tullverkets Räkenskaper icke undergingo Revision i Kong1. Kammar-Rätten.
»O, huru skönt,» tänkte då den fromme konstnären, »om de längtande andarna kunde stiga upp på dessa tornande berg och bäras af dem som på ett gungande skepp allt högre och högre uppåt!» Och med ens förstod han, att sommardagens hvita moln voro de farkoster, på hvilka de saliges själar färdas. Han såg dem där. Där stodo de på de glidande massorna med liljor i händerna och guldkronor på hufvudet. Rymden genljöd af deras sång. Änglar svängde sig på breda, starka vingar ned till deras möte. O, hvilken mängd af salige! Allt efter som molnen bredde ut sig, blefvo flere och flere synliga. De hvilade på molnbäddarna såsom näckrosor på insjön. De prydde dem, såsom liljorna pryda ängen. Hvilket jublande uppstigande! Sky rullade upp bakom sky. Och alla voro de uppfyllda af himmelska härskaror i rustning af silfver, af odödlige sångare i purpurkantade mantlar. Denne konstnär hade sedan målat taket i Svartsjö kyrka. Där hade han velat återgifva sommardagens uppstigande moln, som förde de saliga in i himmelens härlighet. Handen, som fört penseln, hade varit kraftig, men också något styf, så att molnen mera kommit att likna de krusiga lockarna i en allongeperuk än växande berg af mjuk dimma. Och så, som de heliga tagit gestalt för målarens fantasi, hade han ej förmått återge dem, utan han hade klädt dem efter människosätt i långa, röda kåpor och styfva biskopsmössor eller i svarta kaftaner med stela pipkragar. Han hade gifvit dem stora hufvuden och små kroppar, och han hade försett dem med näsdukar och bönböcker. Latinska sentenser flögo dem ur munnen och för dem, som han förmenade vara ypperst, hade han anbragt stadiga trästolar på molnryggarna, så att de bekvämt sittande kunde färdas in i evigheten. Men det visste ju en hvar, att andar och änglar aldrig visat sig för den stackars konstnären, och så undrade man ej mycket öfver, att han ej kunnat göra dem så öfverjordiskt sköna.
Hvad åter angår stadgandet i den åberopade § af Skogs-ordningen, att om kronoskatteeller frälseskatte-bonde så missbrukar den genom Skogs-ordningen dem öfverlemnade rätt och frihet, så till bärande träd, som annan skog, att fara uppstår för hemmanets bestånd och förmåga att skatten utgöra, då må den^ som räntan af hemmanet eger, derå laga rättelse söka; så synes detta stadgande, hvilket, Utskottet veterligen, aldrig blifvit tillämpadt, och dessutom sammanhänger med den längesedan öfvergifna lagstiftningen mot skattskyldig jords förminskning, icke ega den praktiska betydelse, att det derigenom kan vara förtjent af ätt vidare i lagstiftningen bibehållas. Utskottet får alltså hemställa, att denna del af Herr Ljungbergs motion md lemnäs idan afseende. Herr Sammans. Stats-, Lagsamt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsli. Betänkande N:o 50. 57 Herr Ljungberg har tillika påyrkat antagande af en ny inskränkning i den enskildes dispositionsrätt till sin skog. Den under sednare tider allt för ofta förekommande handeln med skogsegendomar, under afsigt att använda skogen ej allenast till köpeskillingens betäckande, utan äfven för att till penningar förvandla, hvad som derefter möjligen kan återstå, har synts motionären vara egnad att väcka allvarliga bekymmer. För att omintetgöra denna för landet skad liga art af spekulation, utan att likväl lägga något hinder för skogens begagnande inom gränsorna af en ändamålsenlig hushållning, har motionären föreslagit, att, efter köp af jordegendom, försäljning af skog derifrån måtte vara förbjuden under köpet närmast följande 10 år, så framt ej egaren genom vederbörande låtit för skogen upprätta ändamålsenlig hushållningsplan, då försäljning af den deruti beräknade virkesafkastningen skulle få ega rum. På sätt äfven af motionären blifvit anmärkt, har i vårt grannrike
Vid granskningen af dessa föreslagna löne-belopp, har hos Utskottet kommit i betraktande: i:o att Revisions-Secreterarne, hvilka visserligen innehafva ganska maktpåliggande och ansvarsfulla befattningar, likväl vid sistlidne Riksdag erhöllo lönförhöjning till likhet med hvad då bestämdes för Hof-Rätts-Råd, med hvilka de i löneväg alltid varit jemförde; och som Stats-Verkets tillgångar icke medgifva meddelandet af någon löneförbättring, anser Utskottet sig icke heller kunna tillstyrka någon tillökning i det löne-anslag af i,6oo R:dr, Revisions-Secreterarne nu innehafva j 2:0 att Expeditions-Secrelerarnes till 1,800 R:dr föreslagna aflöning, på grund häraf, äfven bör kunna nedsättas åtminstone till 1,600 R:dr, helst ett serskildt arfvode af 600 R:dr är uppfördt för den, som i föredragningen biträder Slats-Secreteraren; 3:o att, då, enligt den arbets-ordning, som för aflönings-förslaget ligger till grund, Prötocolls-Secreterarne hädanefter, sorn hittills, endast komma att ombesörja protocolls-förningen, någon nedsättning i den — till likhet med hvad för Assessorer i Rikets Hof-Rätter beslås, eller 1,300 R:dr — föreslagna lönen, måhända lämpligen t. ex. till 1000 R:dr, kunde ega rum, och, efter enahanda grund, minskning ske i aflöningen för Registratorer äfven till 1,000 R:dr, för Cancellistér till 65o R:dr, äfvensom för Vaktmästare till 200 R:dr. Uppgöres aflönings-förslaget med iakttagande af dessa förändringar, så blifver resultatet, på sätt den bifogade tabellen fullständigare utvisar, att för Justitiae-Revisions-Expeditionen erfordras 24,750 R:dr, hvartill samma Expeditions förra anslags-summa, jemte sportel-inkomsten, lem - lior till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80, sid. 6.
Skulle man vid denna Riksdag endast anslå den af Utsk:t föreslagna summan, så blefve den icke heller fullbordad under nästa statsregleringsperiod, utan skulle det ytterligare åtgå ett eller annat år innan denna obetydliga vägsträckning blefve fulländad. Enligt min tanke, är denna bansträckning af ganska mycken vigt så väl i och för sig sjelf, som i och för den förening emellan södra och vestra stambanorne, hvilken genom densamma åstadkommes, och är det bestämdt misshushållning att hålla på så länge med ett arbete af en jemförelsevis så ringa omfattning. Det var ur denna synpunkt sedt, eller i öfvertygelse att det vore nödvändigt att så fort som möjligt fullborda denna del af södra stambanan, som jag i går på eftermiddagen bestred användandet af de 0 millma till fortsättning af den andra delen af denna bana. För detta ändamåls vinnande, är det blott en sak, som afskräcker oss, nemligen huru penningar skola kunna anskaffas. Dertill vågar jag påstå finnes flera sätt. I den K. Propos:n är nemi. föreslaget, att penningar i och för jernvägsarbelenas fortsättning äfven skulle uplånas inom landet. Denna fråga är ännu ej af Utsk:t pröfvad. Utsk:t har ansett, som synes af Betänk:t, att 22 milhr är den summa, som för behofven erfordras, och att densamma borde uptagas utomlands. Om behofven skulle visa sig större, vore det väl i mångas tanke förmånligt att försöka med försäljning af statsobligationer inom landet, och, fastän jag i allmänhet under nuv:de förhållanden ej anser det vara nyttigt, att i någon större skala staten upträder som låntagare inom landet, medgifver jag dock att en så obetydlig summa, som här är i fråga, nemi. 2 milhr, bör kunna uptagas, utan att våra näringar deraf få någon särdeles känning. Detta är det ena sättet att anskaffa penningar. För det andra veta vi, att ej mer än 4 mill. ännn äro använda af den till en summa af 6 mill. upgående bankovinsten; således der äfven en tillgång.
Han väljer då naturligtvis den, som kostar honom, i förhållande Bil. M 2 litt Särsk. Ulsk. Bel. M II. 15 lill averkningen, minsta arbete och malerialier, samt följaktligen gör riket minsta skada. Om den mindre redskapens afverkningsförmåga är rigtigt hestämd, så kommer lian icke att begagnas, i stället för den större. I annat fall sker det, oaktadt man inskränker den mindre redskapens pannerymd till en viss storlek. Det är, om ej origtigt, åtminstone förvillande, att klassificera brännerier i större och mindre, när till de förra räknas en panna örn 15 kannor, drifven med ånga, emedan 300 kannor på dygnet kunna med densamma afverkas, under det man lill mindre bränneri räknar en 20 kannors parina, som ej drifves med ånga och derföre lemnar ringare afverkning inom samma tid. Rigtigare synes mig vara, att indela bränvins,-redskap, utan afseende på pannans storlek, i enkel och sammansatt. Den förra klassen skulle innefatta sådan redskap, hvars omedelbara tillverknings styrka stöde under nollgraden, och den sednare sådan redskap, hvarmed starkare vara kunde omedelbart åstadkommas. Om denna ändring af klassifikationens benämning anses riglig, så bör hon, i författningens följande iakttagas, och de bestämmande beskrifningarne derpå rättas derefter. <§ 4. Mom. 1. Bränningstiden bör, på grund af det föregående (§ 2), förblifva oförändrad, från den 1 November, det ena året, till den 1 Maj det nästföljande. När man medgilver tvenne månaders bränningstid, hvarföre tillåter man icke tillverkaren att Irland de 6 månaderna, som hittills ansetts lämpliga för handteringen, välja hvilken tid, han brihagar? § 5. Jag anser, på de af Friherre Haab anförda skäl, den sammansatta redskapens tillverkning på dygn, böra få nedgå så lågt, som det tillverkade beloppets uppmätning och kontrollerande ej vållar staten någon förlust. Genom denna frihet för näringsidkaren, äfventyrar man dock icke att, under en högre beskattning, få alltför många små pannor. Under nuvarande lindriga beskattning fanns, år 1852, blott 1 panna under 10 kannor, hvilken drefs med ånga.
Till förslaget i g punkten, hvilken motsvaras af §. 25, pag. 142, i ännu gällande Banco-Reglemente, har Utskottet hemtat anledning deraf, att Revisorerne öfver Malmö Låne-Contors räkenskap och förvaltning för år i83a anmält, att vid de tillfällen, då omsättning af Discont-lån derstädes skett, efter en, i anseende till felaktigt reversal förut afslagen omsättning, förtal lod agen, utan förkortande af låne-liden, antagits från den dag, då omsättningen beviljades, så vida tiden emellan ingifvandet af det felaktiga och det rälta omsättnings-reversalet icke uppgått till nära en månad, i hvilket senare fall lörfallo-dagen på 6 månaders lån blifvit inskränkt till jemna 5 månader, vid pröfning af hvilket förhållande Revisorerne, med åberopadt stöd af 20 §.
Denna Inridtnings tillgångar utgöras af de utaf Fru Margaretha Hvitfeldt dom-rade gods till Götheborgs Gymnasium, hvaröfver en af Jieinädtc Fru underskri!ven Jordebok af den 20 Juli 16^3 finnes upprättad ; enligt hvilken uppbörden, på sätt 1889 års Räkenskap innehåller, utan förvandling ännu verkställes, »saknad af Kongl. KammarKol leg i i Utslag a igående den skattläggning, som sedermera öfver dessa gods blifvit upprättad. År 1694 reducerades en del af donationen, men blef, såsom Kongl, gåfva, Gymnasium sedermera återställd ; så att 54 1/8 rot!. anses såsom Kongl, donation, och i4i 11/12 rotk såsom testalneuteradt Frälse. Såsom Stipendiets fordringar, balanseras dels ett lån å i.oöo Rdr med ogulden ränta dm å för 25 år, 1,007 Rdr 4 rst-> dels arrende medel, för åren 18 6 med 1820, af egendomen Toftestad, 4.>56 Rdr 24 sk.. Frågan om Kuralorernes ansvarighet för förenämde lån har, under f’ö»lidet år, blifvit af Kongl. Kammar-Rätten afdömd ; hvaremot tvist om arrendemedlen af Toftestad ännu fortgår. Revisorerne hafva vid Räkenskapen saknat annan Instruktion för Knratorerne, än a:ne Kongl. Bref af den 11 Oktober 1836 och den i5 Juni i838, äfvensom ali upplysning om Kuratorernes ansvarighet för penn in geförvaltningen och utlåningarne, om hvilka sednares säkerhetshand!mgar uppgift endast finnes för den summa, som under året blifvit utlemnad. — 200 — Landtkyrkornas i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län Räkenskaper äro vid denna Stats-Revision jemväl granskade.
Ivaueo povtionsn utgå, vava as egenskap, att numera allt lvamgent lövtlava; viö livilket lövliällanele oeli enäv, estev meelellieväkninA, clemia tillöicninA, i Z.clje klusvucl-Litelns ut^istev ut^ovt: löv 8vea Lis-6avele /j.ooo: - „ .-^nciva cl:o 6:0 5,000: — —- „ I.is-6avclet till Häst : 2,5oo: 8tats-Lontovet tvov, att löv clctta unrlamäl 11 ,ooo R:6r Lövs ä 8tat uMsöras.^ 28 "Ou lilivul dennu utZitt ut^är till omvexlande lleloslp, oell 8älede8 ielis till nu^on l>68tumd 8ummu I<un i 8tut ujlptöru8, llvurtill liommer, utt möjligen 8uduii6 pri8ned8ättningur liunnu intrultu» utt denaummu iclle vidare ertordra8, liem8tuller jag i underduuigliet, utt, utmin8tone köldet närvarande, träga om de88 u^törunde ^u ordinarie 8tut mu törtalla." 8tat8-kädet, 8om vi88erligen erliände nattan oell uugelägenlleten ut otvun usl^rälinude, ut 8tgt8-8eeret6rsren till8t^rllte, ärliga utgitter, un8ag lilivul, under älleronunde ut 8iuu, enligt lavad det den l i deilne8 intör Xongl. Naj:t torde I^rotoeoII ötver l^undel8- oell kinunee-Xrenden utvi8ude, i underduuigllet yttrade ä8igter om grunderne sär utgörandet sk clet tör8lug till reglering r>f Kiil3-8tuten, 80M liOMML utt 1llliet8 nu sammuntrudande 8tänder törelägg38, 8umt med elen kännedom 8tut8-l^ädet egde, 8ä val om ötrigs anmälda 8tut88eliot, Ilvilliu ej 8orde?örlai8e8, 8om de L 8tat8- V6ili6t8 InIi0M8t-1itlur päräliaade tillgängar, nödvändigt utt 8itt underdänigu till8t^rlisnde, i utseende jaä nu iträgalromne 8tändigu helios tor tör8vur8verll6t, 8Umt llemstslids körden8lrull i underdunigllet, det Xongl.
Nupt8 M)cli»u Lief ilen 2 leiiruurii 1833, unFuencle löneregleringen tor Inclelcltu Armeen, blifvit till Xronun inclruget, i eisuttning för snclru förut inclrugne, men uter till IVIilitire-Xostullen upplutne lcemnrun, 8umt för nurvuruncle ur uturrenclerucl t lill Irueteuren 1. Xeclström, enligt lvrigsoel, Xumuiur-Lollegierues clen 28 .Vpril 1823 utlurclucle Vrren«le-(3ontruet, soin niecl 1847 lus micllustu tillunclugur; oelr liur, 8usom siuil till clenna unclerclunigu liemstullun, ölifvit unforclt, att öoliemmunet X8Öjöi ntorp, i uuseencle till dess ullugsnu luge inom clet viclsträelctu 3Vudsl)<) Xögderi, i elie lcuncle ut' Xionolögden 1>el)08, utt det8unnnu ur uf 8u 8vug Iresfullenlcet, utt det ej eller i öfrigt vore lumpligt till l)oIiemmuu för denne, iue<l otillruelclig lön för8edde Xronofogcle, 80m Irur etet 8tör8ta oel, follcrifuste Xögrleriet inom Xunet, sumt ilen unseniiguste uj)pl)ö>(leu, iueu utt ,lere,not <let till 8tut8-Verliet iiulruguu öostiillet Xurlelr^ vore i ullu ulseendeu tjenligt, utt till l)08tulle för Iiouonl unvunclu.
Hans strupe kunde framtrolla de högsta tonerna i Italien, och det var således förklarligt, att han var mätt på all världens hyllning. Resande furstar och briljanterade snusdosor ägde ej längre någon retelse för honom. Hans person hade ledt till allvarsamma diplomatiska förvecklingar mellan Parma och kyrkostaten, och ensamt genom en sorts enlevering hade madame l’Infante – Ludvig XV:s dotter – vunnit honom för sitt residens. Befallning från henne hade också nödgat honom att resa och instudera Thyestes’ parti och endast motsträfvigt och misslynt hade han lydt. Klädd i hvit sidendräkt stod han där, hvit och glatt i det runda ansiktet som en sorgfälligt inmjölad, rundkindad Pulcinella, och hans strupe exekverade toner klara och runda som en automatisk piccolaflöjts. Tonsättaren blef till sist retad af denna uttryckslösa fulländning, men vågade icke visa sin otålighet. »Min käre Gaëtano! Om man kan säga, att solen den ena klara dagen lyser bättre än den andra, skulle jag vilja säga, att du i dag öfverträffar dig själf. Man önskade blott en smula jordisk oro i detta himmelska jämnmått.» Gaëtano såg på kanonikern med sina runda ögon utan att göra sig mödan att förstå, medan han rörde maskinmässigt fingrarna, som om han gaf kort, ty spel och smaken för att med små nätta grepp hjälpa turen på rätt hand var det enda i lifvet, som passionerade honom. »Då taga vi sista reprisen om igen till codan,» mumlade kanonikern, stucken öfver sångarens likgiltighet, och spelade med en martyrmin upp en liten trånsjuk melodi i fyra fjärdedelar. Thyestes började: »Ve Clytemnestra om du sviker. Clytemnestra svarade: Nej, Thyestes ej från dig jag viker. Thyestes: Ty då blir döden din. Clytemnestra: Ja, då blir döden min. I rummet bredvid var stämningen sömnigare, och de tre bedömarna hade småningom känt sin uppmärksamhet slappna.
Då man känner alla de försakelser, dem lönlösa och obemedlade unga vetenskapsmän ofta måste underkasta sig, och huru de mången gång fått umbära snart sagdt allt, som utgör lifvets behag och beqvämlighet, i sträfvandet för sin vetenskapliga bildning, så synes det mig vara skäl att bereda en möjlighet för några få, om man ock icke mäktar göra det för flera, att något understödjas af staten. Jag föreslår derföre, exempelvis och för den händelse att hela det af K. M. äskade belopp ej kan utgå, det åtminstone 1000 r:dr måtte beviljas för hvardera universitetet, lill ifrågavar. önskvärda och gagneliga ändamål. Måste man sänka anspråket ännu lägre, beträffande summans storlek, så må häraf icke lagas något skäl till ett totalt afslag; ty äfven med ett ringa bidrag kan härvid mycket godt ut rättas. 4 å 5 stipendier vore vid hvardera akademien ganska nyttige, men jag är öfvertygad all ännu några flere skulle med stor fördel användas. Hr von Troil: Fullkomligt instämmande uti professor Lindgrens afgifna reservation och uti de tillägg lill densamma, som blifvit gjorde af Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström, anhåller äfven jag om återremiss å denna punkt. Lika med föreg:de talare, anser jag delta anslag vara af yttersta vigt för akademierne, hvilken åsigt äfven sökte göra sig gällande inom Utsk., men förlorade vid den slutliga voteringen. Jag hoppas likväl alt, om denna del af betänk, blir återremitterad från ett eller 2 Stånd, man kan vänta ett lyckligare resultat, om icke förr, åtminstone uti förstärkt StalsUtsk. R. o. Ad. ansåg de emot den förevar. 18;de punkten gjorde anmärkn-.r föranleda lill återremiss. 19 och 20 punkter ne. 4 H. 25 386 Den 6 Maj f. m. R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och föreslagit. 21 punkten.
Öfver de af Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, efter verkställd granskning af Arlilleri-Afdelningens räkenskaper för åren 1840 och 184•» dervid gjorda, under paragrafer upptagna, anmälanden samt erinringar, har Kollegium nåden afgifva infordrade förklaringar i den ordning paragraferna föranleda, och således hvad beträffar Ordinarie Statsmedels-räkenskupen: §. 1. Rikets Ständers Revisorer anmäla, det de utaf Eders Kongl. Ma:jt nådigst stadgade nya räkenskaps-formulärer blifvit iakttagna; och då någon erinran dervid icke förefinnes, fordrar denna paragraf icke något utlåtande från Kollegium. §. 2. Revisorerne fästa uppmärksamhet vid, att den ringa afkastningen utaf jorden till Mariebergs för Artilleri-Läroverkets behof upplåtna egendom, icke varit fullt tillräcklig för betäckande af förvallningsoch brukuingskostnaden under åren 1840 och 184*, samt anser derföre, ”atL så beskaffade förluster för framtiden kunde undvikas, om egendo”inen tillhörande jord blefve å offentlig auktion till den mestbjudande ”utarrenderad.” I anledning häraf får Kollegium i underdånighet upplysa: att, till underdånig följd af Eders Kongl.