beteckning
stringlengths
6
8
titel
stringlengths
23
222
prompt
stringlengths
325
10.1k
1983:293
Lag (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
1 § En allmän farled eller en allmän hamn får inrättas, om farleden eller hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. En allmän farled får även inrättas, om den är av väsentlig betydelse för fiskerinäringen eller om den är av väsentlig betydelse för trafiken med fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Första stycket gäller även i fråga om utvidgningar av allmänna farleder eller hamnar. 1 a § Vid prövning av ärenden enligt denna lag ska 2-4 kap. och 5 kap. 3-5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. Prövningsmyndigheten ska tillämpa det som sägs om mark- och miljödomstolens handläggning i 22 kap. 13 § miljöbalken. Lag (2018:1414). 1 b § I ett ärende enligt denna lag ska 1. frågan om farleden eller hamnen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23-25 §§ har gjorts, om inte annat följer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket, 2. en specifik miljöbedömning göras och information lämnas enligt 6 kap. 28-41, 44 och 45 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, 3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas, 4. Sjöfartsverket och berörda länsstyrelser omfattas av de samråd som ska ske, och 5. det som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken om länsstyrelse ska gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen ska bedrivas. Berörda länsstyrelser ska ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken innan beslut fattas om att inrätta, utvidga eller avlysa allmän farled eller allmän hamn. Beslut i den frågan får inte överklagas. I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag ska miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden beaktas. Lag (2017:959). 1 c § Den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 b § och 6 kap. miljöbalken ska ingå i ett ärende enligt denna lag. Lag (2017:959). 1 d § Sjöfartsverket skall med eget yttrande överlämna frågan om inrättande av en allmän farled till regeringen för prövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Detsamma gäller om regeringen enligt 17 kap. 3 § miljöbalken har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten av en allmän farled eller allmän hamn. Lag (2017:959). 2 § En allmän farled eller en allmän hamn skall helt eller delvis avlysas 1. om farleden eller hamnen inte kan användas för sitt ändamål utan att säkerheten äventyras, 2. om farleden eller hamnen inte behövs för sitt ändamål, 3. om farleden eller hamnen inte sköts så att dess ändamål tillgodoses. 3 § Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmänna intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas. Lag (1998:868). 4 § Beslut enligt 1 och 2 §§ fattas av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om att annan myndighet får fatta sådana beslut. Beslut av en förvaltningsmyndighet enligt första stycket får överklagas hos regeringen. Lag (2008:1348). 4 a § Beslut enligt 1 och 2 §§ får överklagas av en sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Lag (2010:886). 5 § Sjöfartsverket skall föra ett register över allmänna farleder och allmänna hamnar enligt denna lag. I registret skall anges vem som svarar för farleden eller hamnen samt finnas uppgift om sådana särskilda föreskrifter som har meddelats enligt 3 §. 6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. Övergångsbestämmelser 1998:868 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i miljöbalken skall dock tillämpas omedelbart. 2017:959 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och prövningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:818
Förordning (1990:818) om bidrag för experimentbyggande m.m.
Inledande bestämmelser 1 § Enligt denna förordning lämnas bidrag i mån av tillgång på medel till sådana forskningsinriktade experiment som avser planering, byggande, teknisk förvaltning eller energianvändning och som ingår som ett led i forsknings- och utvecklingsverksamheten hos Forsknngsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Rådet prövar frågor om bidrag enligt denna förordning. Förordning (2000:1129). Bidragsgrundande kostnader 2 § Bidrag får lämnas till hela eller del av kostnaden för experiment enligt 1 §, såvitt avser 1. förstudier, planering och projektering av experimentet, 2. tillverkning av ett första exemplar (prototyp) av en produkt eller utvecklingen av ett system, 3. byggande av en experimentanläggning där egenskaper eller funktioner hos en produkt eller ett system provas, 4. prov i full skala av en produkt eller ett system. Bidrag får inte beviljas till den del av kostnaden som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor eller genom lån eller andra bidrag som staten bestämmer villkoren för. Rådet får meddela ytterligare föreskrifter om bidragsgrundande kostnad. Villkor för bidrag 3 § Rådet får besluta om bidrag med förbehåll att mottagaren förbinder sig att betala ersättning till staten i form av ett engångsbelopp eller en löpande avgift. Villkoren för sådan ersättning skall bestämmas med särskild hänsyn till riskerna med projektet och det beräknade ekonomiska utfallet. Ersättningen får inte överstiga det utbetalade bidraget. Rådet får i ett beslut om bidrag till ett projekt även ställa upp villkor för dess genomförande. 4 § Beslut om bidrag skall innehålla uppgift om beviljat belopp, de villkor som är förenade med bidraget och ordningen för utbetalning. 5 § Före utbetalningen av ett bidrag får rådet återkalla bidragsbeslutet, om de förutsättningar som låg till grund för beslutet inte längre finns. 6 § Bidrag får inte betalas ut förrän bidragsmottagaren uppfyllt villkoren för utbetalning. Bidrag får helt eller delvis betalas ut i förskott. Återbetalningsskyldighet 7 § Rådet får besluta om återbetalning av ett utbetalat bidrag helt eller delvis, om 1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp, 2. bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, 3. bidraget har använts på ett sätt som uppenbart strider mot syftet med bidraget, eller 4. mottagaren i väsentlig mån har åsidosatt föreskrifter eller villkor som gäller för bidraget. Beslut om bidrag skall innehålla upplysning om bestämmelserna i första stycket. Övriga bestämmelser 8 § Innan rådet beslutar föreskrifter enligt 2 § tredje stycket skall rådet samråda med plan- och bostadsverket. Rådet skall även i övrigt samråda med verket i frågor som rör bidragsverksamheten. I frågor som rör energiinriktad verksamhet skall samråd ske med statens energiverk. 9 § Rådet skall senast den 1 november varje år till bostadsdepartementet lämna en redogörelse för de bidrag som beviljats och de ersättningar som betalats in under föregående budgetår. 10 § Beslut om ersättningsskyldighet som rådet meddelat med stöd av bestämmelserna i 3 § första stycket får överklagas hos regeringen. Rådets beslut i övrigt enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:320
Förordning (2009:320) om finansiering av utvecklingslån och garantier för utvecklingssamarbete
Allmänna bestämmelser 1 § Inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete får Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) besluta om finansiering med utvecklingslån och garantier (lånebistånd). Lånebistånd ska användas där detta kan bidra till att uppfylla målen för internationellt utvecklingssamarbete, reformsamarbete i Östeuropa, samt politiken för global utveckling. Utvecklingslån ska bestå av en gåva från Sida och lån till marknadsmässiga villkor lämnad av långivare. Utvecklingslån kan kombineras med garanti utställd av Sida till långivaren för låntagarens förpliktelser. Garanti kan även ställas ut av Sida utan samband med utvecklingslån (fristående garanti). 2 § Sida får lämna lånebistånd till förmån för stater, offentliga organ som t.ex. länsmyndigheter och kommuner, offentliga affärsdrivande organisationer och privata företag i länder med vilka Sverige bedriver utvecklingssamarbete, reformsamarbete samt selektivt samarbete inom de sektorer som regeringen beslutat i respektive lands eller regions samarbetsstrategi. Sida får lämna lånebistånd om 1. lånebiståndet är till gagn för uthållig fattigdomsbekämpning eller, vad gäller länderna i Östeuropa, bidrar till regeringens mål för reformsamarbetet, 2. insatsen bedöms ha god samhällsekonomisk avkastning, 3. finns mycket liten risk för marknadsstörning eller snedvridning av konkurrensen inom den finansiella sektorn eller den sektor lånebiståndet finansierar i samarbetslandet, och 4. finansiering genom existerande kapitalmarknader till för mottagaren rimlig kostnad inte är tillgänglig utan medverkan av bistånd. Lånebistånd till förmån för stater eller offentliga organ i annan valuta än i mottagarlandets inhemska valuta, får inte lämnas till eller i länder som har svår skuldbörda eller kan förväntas få en svår skuldbörda. 3 § För investeringar som främjar miljömässigt hållbar utveckling kan lånebistånd lämnas även till andra än ovan nämnda landkategorier och sektorer om det finns särskilda skäl (miljölån). Innan Sida fattar beslut i dessa fall ska samråd ske med Regeringskansliet (Utrikedepartementet). 4 § Lånebistånd ska lämnas utan krav på svenskt innehåll i leveranser eller finansiering (obundet bistånd). Upphandling av varor eller tjänster ska göras i internationell konkurrens. Sida ska i varje enskilt fall ange vilka upphandlingsregler som ska gälla. 5 § Mottagaren av lånebistånd ska av Sida bedömas ha nödvändig kreditvärdighet. Sida ska vid sådan bedömning samråda med Exportkreditnämnden och berörd långivare. 6 § Långivare kan vara svensk eller utländsk bank eller finansieringsinstitut som valts av låntagaren och som Sida godkänt. Långivare kan även förmedlas av Sida. 7 § Lånebistånd kan lämnas i lokal valuta om Sida bedömer detta lämpligt ur utvecklingssynpunkt. 8 § Sida beslutar om de villkor som gäller för den del av utvecklingslånet som är en gåva. Dessa villkor ska ingå i avtalet mellan långivaren och låntagaren. Utbetalning sker genom långivaren eller annan utsedd part enligt plan som godkänts av Sida där låne- respektive garantitid anpassas till den finansierade insatsens avkastning och låntagarens betalningsförmåga. 9 § Förmånsgraden för utvecklingslån ska vara högst åttio procent, definierad som Sidas gåva i förhållande till det finansierade beloppet bestående av Sidas gåva och lånet till marknadsmässiga villkor. 10 § Ansökan om lånebistånd görs hos Sida av den som vill ha lånebistånd eller för mottagarens räkning av långivare eller annan. 11 § Som ett led i strävan att stärka näringslivets medverkan i utvecklingssamarbetet ska Sida utveckla sin samverkan med näringslivet genom närmare dialog, erfarenhetsutbyte samt ömsesidigt tillvaratagande av kompetens. Garantier 12 § Garantier kan ställas ut av Sida i syfte att dela risker och möjliggöra finansieringslösningar till acceptabla villkor för projekt och insatser som Sida bedömer vara av stort värde ur utvecklingssynpunkt. Sida får ställa ut garanti för risker i samband med transaktioner på marknaden. Sida får uppdra åt annan aktör att ställa ut garanti. 13 § Garanti ska lämnas mot riskavspeglande premier som motsvarar statens ekonomiska risk för åtagandet och administrativa kostnader för garantin. Sida kan subventionera en viss del av denna premie. Denna subvention ska betraktas som gåvodel i transaktionen. Då garanti lämnas till ett privat företag ska detta självt bära viss del av risken. Sida ska i första hand samverka med Exportkreditnämnden för att bedöma vilken premie som ska gälla för varje garanti. Vid behov kan annan aktör eller annat garantiinstitut tillfrågas. 14 § Exportkreditnämnden ska föra Sidas talan vid internationella forum avseende regresskrav som kan uppstå i garantiverksamheten. Ersättning som inflyter härigenom ska tillföras säkerhetsreserven. 15 § Sidas samlade garantiåtaganden får inte överstiga den garantiram som regeringen årligen anger för Sida. Säkerhetsreserv 16 § En säkerhetsreserv ska upprättas för att täcka eventuella skador vid garantier utfärdade enligt denna förordning. 17 § Säkerhetsreserven ska innehålla de garantipremieinbetalningar och avsättningar som tidigare gjorts under u-kreditsystemet enligt förordningen (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter) och de garantipremieinbetalningar och avsättningar som skett under Sidas försöksverksamhet med fristående garantier samt framtida återvinningar från skadefall i dessa verksamheter. Säkerhetsreserven ska tillföras garantitagares premier och återvinningar från skadefall i Sidas verksamhet med utvecklingslån och garantier. 18 § Säkerhetsreserven ska förvaltas av Exportkreditnämnden. Nämnden ska göra riskbedömningar. Om säkerhetsreserven inte är tillräcklig för att täcka de skador som garantiverksamheten ger upphov till har Sida rätt till en obegränsad upplåning hos Riksgäldskontoret. Säkerhetsreserven ska placeras på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Övriga bestämmelser 19 § För garantiverksamheten ska Exportkreditnämnden för Sidas räkning varje halvår göra bedömningar av utstående fordringar, åtaganden och risk för skadefall. Exportkreditnämnden ska vidare varje månad rapportera till Sida om samtliga penningflöden, likvida tillgångar och nya affärer under perioden. Sida och Exportkreditnämnden ska ingå avtal om parternas samverkan under denna förordning. Exportkreditnämnden ska ha rätt till ersättning för sin medverkan. 20 § Sidas årsredovisning ska innehålla värderingar av garantiåtaganden. De principer som anges i garantiförordningen (1997:1006) ska gälla. 21 § Beslut i ärenden enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2009:320 Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009, då förordningen (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter) ska upphöra att gälla. För krediter beviljade före detta datum ska äldre regler tillämpas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1998:903
Förordning (1998:903) om avgifter för prövning enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning
1 § Enligt denna förordning får länsstyrelsen ta ut avgift för prövning av fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 6, 7 eller 9 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. En kommunal myndighet får på motsvarande sätt ta ut avgift för prövning av fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 5-7 eller 9 § i lagen. 2 § Avgift enligt 1 § får tas ut av länsstyrelsen i enlighet med vad som framgår av andra stycket. För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-12 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 5 skall tillämpas i ärenden om tillstånd eller medgivande som avses i 1 §. I avgiftsförordningen finns bestämmelser om redovisning av avgifter. 3 § Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om avgifter för en kommunal myndighets prövning i fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 5-7 eller 9 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. 4 § Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen eller den kommunala myndigheten i det enskilda fallet sätta ned eller efterskänka avgiften. 5 § Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt utsökningsbalken. 6 § Bestämmelser om överklagande finns i 16 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:450
Cirkulär (1974:450) till vissa statsmyndigheter om målen för den statliga kulturpolitiken
Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken har fastställts mål för denna politik. (KrU 1974:15; rskr 248). Kungl. Maj:t anbefaller härmed berörda statsmyndigheter att i sin verksamhet i tillämpliga delar beakta de mål för den statliga kulturpolitik som sålunda fastställts. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:681
Förordning (1995:681) om växtskydd m.m.
Syfte 1 § Bestämmelserna i denna förordning har till syfte att kontrollera och hindra spridning av växtskadegörare som allvarligt kan skada växtodling, skog, annan mark eller lager av växter. Beteckningarna växt och växtskadegörare har i denna förordning samma betydelse som i växtskyddslagen (1972:318). Växtskadegörare 2 § Bekämpning enligt växtskyddslagen (1972:318) får ske av sådana växtskadegörare som anges i föreskrifter som meddelas av Statens jordbruksverk. 3 § Beslut med stöd av 3 § andra stycket växtskyddslagen (1972:318) om bekämpning av andra växtskadegörare än som avses i 2 § denna förordning meddelas av Jordbruksverket. Bekämpning 4 § För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, får Jordbruksverket meddela sådana föreskrifter eller beslut i det särskilda fallet som avses i 5 § växtskyddslagen (1972:318). Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att besluta i särskilda fall enligt första stycket. 5 § Jordbruksverket leder och samordnar bekämpningen av växtskadegörare. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att länsstyrelsen skall medverka vid bekämpningen av växtskadegörare. Förordning (2005:1222). Växtskyddskontroll 6 § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare får Jordbruksverket meddela sådana föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet som avses i 5 a § växtskyddslagen (1972:318). Anmälningsskyldighet 7 § Anmälan enligt 4 § första stycket växtskyddslagen (1972:318) skall göras hos Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Anmälan som har gjorts till länsstyrelsen skall genast sändas vidare till Jordbruksverket. 8 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att göra anmälan enligt 4 § växtskyddslagen (1972:318). Förbud mot eller villkor för införsel 9 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet om förbud mot eller villkor för införsel eller spridning av 1. växter, 2. jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat, 3. växtskadegörare, eller 4. varor som är angripna av växtskadegörare eller på annat sätt inte uppfyller föreskrivna krav. Sundhetsintyg vid utförsel eller spridning av växter 10 § Vid utförsel eller återutförsel eller spridning av växter eller odlingssubstrat utfärdar Jordbruksverket efter ansökan sundhetsintyg. Jordbruksverket får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid utförsel av växter eller vid spridning av växter. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om sådana sundhetsintyg som avses i första och andra styckena. Växtskyddskontroll vid införsel 11 § Vid införsel av växter eller odlingssubstrat för vilka krävs sundhetsintyg får Jordbruksverket kontrollera sändningens identitet. 12 § Jordbruksverket får vid införsel av växter eller odlingssubstrat undersöka sändningen, om den inte 1. åtföljs av föreskrivet sundhetsintyg, eller 2. har anmälts för växtskyddskontroll vid införseln. Sändningen skall dock alltid undersökas, om det finns välgrundade misstankar att införselförbud överträtts eller att föreskrivna villkor för införseln inte är uppfyllda. 13 § Om det vid införsel av växter eller odlingssubstrat genom undersökning eller karantänsodling upptäcks växtskadegörare som medför att införsel är förbjuden, får Jordbruksverket besluta om de åtgärder som behövs för att hindra spridning. 14 § I fråga om rätt att hantera oförtullade varor som enligt denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter inte får införas gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om begränsning av rätten enligt första stycket att hantera varor. 15 § Om en sändning av växter eller odlingssubstrat inte uppfyller införselvillkoren, skall Jordbruksverket besluta att sändningen helt eller delvis skall avvisas. Jordbruksverket skall besluta vad som skall ske med en avvisad sändning. 16 § Växter med ursprung i Europa för vilka det krävs sundhetsintyg får, med undantag för potatis och citrusplantor, införas utan beaktande av bestämmelserna i 11, 12 och 14 §§ om införseln avser 1. privat flyttgods, 2. handbagage innehållande växter för eget bruk vars sammanlagda vikt understiger två kilo, eller 3. växter som är avsedda för plantering i gränsområdena mellan Sverige och Norge och som odlats i det näraliggande gränsområdet enligt villkor föreskrivna av Jordbruksverket. 17 § Jordbruksverket får för vetenskapligt ändamål medge andra undantag från införselbestämmelserna i denna förordning, om det kan ske utan att syftet med förordningen eftersätts. Ersättning 18 § Om det finns särskilda skäl, kan ersättning enligt 8 § växtskyddslagen (1972:318) lämnas i enskilda fall för förlust som uppkommit genom Jordbruksverkets beslut om bekämpning eller hindrande av spridning av växtskadegörare. Frågor om ersättning prövas av Jordbruksverket. Avgifter 19 § Den som är skyldig att betala tull för varan eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd skall betala en växtskyddsavgift. Avgiften tas ut av Tullverket. Växtskyddsavgiften fastställs av Jordbruksverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Växtskyddsavgift skall inte betalas för 1. avvisade sändningar, och 2. sändningar som på sundhetsintyget försäkras vara undersökta före avsändandet från utförsellandet av en person som Jordbruksverket bemyndigat. Förordning (2000:1315). 20 § Jordbruksverket får efter samråd med Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om att avgifter skall betalas för införsel utanför införselort, sundhetskontroll, karantänskontroll och för registrering till grund för sundhetskontroll samt i ärenden om sundhetsintyg och om undantag från införselbestämmelserna i förordningen. Vilka orter som är införselorter framgår av Jordbruksverkets föreskrifter. Förordning (1998:453). Ansvar 21 § Bestämmelser om påföljd för olovlig införsel av växter, odlingssubstrat eller växtskadegörare och för försök därtill finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. I fråga om beslagtaget gods skall de försiktighetsmått iakttas som Jordbruksverket anser nödvändiga. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser i förordningen eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen rörande införsel, utförsel eller spridning av växter, odlingssubstrat eller växtskadegörare, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff enligt lagen om straff för smuggling. Förordning (2000:1315). Tillsyn m. m. 22 § Tullverket och sådant företag som enligt 22 § tredje stycket tullförordningen (2000:1306) utövar tullkontroll över gods skall övervaka att det inte införs växter eller jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat eller växtskadegörare i strid mot 1. föreskrifter om förbud mot eller villkor för införsel, eller 2. föreskrifter om att sådant gods endast får införas mot uppvisande av sundhetsintyg. Jordbruksverket skall i övrigt ha tillsyn över att det inte införs eller sprids något gods i strid mot denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter. Förordning (2000:1315). Överklagande 23 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos Jordbruksverket. 24 § Jordbruksverkets beslut i ärenden om utfärdande av sundhetsintyg får inte överklagas. I 11 § växtskyddslagen (1972:318) och 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1126). Ytterligare föreskrifter 25 § Ytterligare föreskrifter om bekämpning av växtskadegörare och om införsel, utförsel och spridning av växter, odlingssubstrat och växtskadegörare får meddelas av Jordbruksverket. Övergångsbestämmelser 1995:681 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Genom förordningen upphävs växtskyddsförordningen (1993:383) och förordningen (1994:1248) om införsel och utförsel av växter m. m. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut enligt växtskyddsförordningen (1993:383) och förordningen (1994:1248) om införsel och utförsel av växter m. m. som har meddelats före den 1 juli 1995. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:971
Förordning (1995:971) om beredskapslagring av olja och kol
Tillsynsmyndighet 1 § Statens energimyndighet är tillsynsmyndighet enligt 2 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Statens energimyndighet utövar tillsyn också över den lagring som fullgörs av andra statliga myndigheter än Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Förordning (1997:878). Statliga myndigheters beredskapslager 2 § Regeringen fastställer genom särskilda beslut de beredskapslager av olja och kol som statliga myndigheter skall hålla. Beredskapslager för vissa anläggningar 3 § Tillsynsmyndigheten får på grundval av riktlinjer som beslutas av regeringen ålägga lagringsskyldighet och bestämma lagringsmängd för 1. värmeverk och kraftvärmeverk enligt 18 a § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, 2. gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft enligt 19 § nämnda lag, 3. oljekondensverk enligt 20 § nämnda lag. Förvaring m. m. av lagrat bränsle 4 § I samband med att tillsynsmyndigheten fastställer beredskapslagrets storlek för en lagringsskyldig, får den meddela särskilda föreskrifter enligt 13 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol om lokalisering och förvaring av lagret samt om lagrade oljeprodukters egenskaper. Befrielse från lagringsskyldighet 5 § Frågor om befrielse helt eller delvis från lagringsskyldighet enligt 24 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol prövas av tillsynsmyndigheten. Om ärendet har principiell betydelse eller tillsynsmyndigheten av annat skäl finner att frågan bör avgöras av regeringen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. Förteckning över lagringsskyldiga 6 § Tillsynsmyndigheten skall inför varje lagringsår så snart det finns behövligt underlag upprätta en förteckning över sådana lagringsskyldiga som avses i 8 § andra stycket 1--3 lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. I förteckningen skall det anges vilket varuslag lagringsskyldigheten avser. En kopia av förteckningen skall utan dröjsmål skickas till samtliga lagringsskyldiga säljare och de övriga säljare som begär det. Ändringar i förteckningen skall meddelas dem som har fått den. Lagringsavgift 7 § Tillsynsmyndigheten skall fastställa belopp för lagringsavgift enligt 28 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Beräkningen av kapitalkostnad för de varor som skall lagras skall grundas på genomsnittlig marknadsmässig ränta och varukostnad under den kalendermånad som föregått försummelsen av lagringsskyldigheten. Därvid skall väl kända och regelbundet publicerade noteringar användas. Tillsynsmyndigheten skall inför varje lagringsår underrätta samtliga lagringsskyldiga om de närmare grunderna för beräkningen. 8 § Lagringsavgift skall betalas in till tillsynsmyndigheten. Uppgiftsskyldighet m. m. 9 § I deklaration enligt 16 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol skall 1. den som är lagringsskyldig på grund av försäljning lämna uppgift om mängd sålt bränsle samt vilka mängder som sålts till köpare som avses i 8 § andra stycket 1--3 nämnda lag, 2. den som är lagringsskyldig på grund av förbrukning av bränsle som den lagringsskyldige infört till landet lämna uppgift om mängden bränsle som har införts eller har förbrukats, 3. den som ålagts lagringsskyldighet enligt 18 a--20 §§ lämna de uppgifter om förbrukningen och behovet av bränslen m. m. som tillsynsmyndigheten anger. 10 § Under den tid då en lagringsskyldig har ålagts att hålla beredskapslager skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten uppgift om den mängd bränsle som han vid utgången av föregående månad hade i lager liksom om platsen och sättet för förvaringen. Tillsynsmyndigheten får befria den lagringsskyldige från skyldigheten att uppge förvaringsplatsen. 11 § När tillsynsmyndigheten begär uppgifter med stöd av lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, skall anges hur och när uppgiften skall lämnas. Övriga bestämmelser 12 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas till regeringen. 13 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter för tillämpning av lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol samt för denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:234
Förordning (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.
Förordningens innehåll 1 § I denna förordning finns bestämmelser för domstolar och statliga förvaltningsmyndigheter som avser - tiden för tillhandahållande av handlingar (2-8 §§), - hur handlingar tillhandahålls (9-12 §§), - upplysningar till enskilda (13 §), och - betalningar (14 §). Om en annan författning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna förordning, gäller den bestämmelsen. Tiden för tillhandahållande av handlingar 2 § En dom eller ett beslut i ett mål eller ärende hos en allmän domstol skall skickas till parterna samma dag som avgörandet har meddelats. Om avgörandet har avkunnats, skall det i stället skickas senast en vecka efter dagen för avkunnandet. 3 § När en hovrätt i ett tvistemål eller ett brottmål har avkunnat en dom eller ett beslut vid ett sammanträde på någon annan ort än den där hovrätten har sitt säte, skall avgörandet skickas senast en vecka efter den dag då sammanträdet avslutades. 4 § I ett mål eller ärende vid en annan domstol än allmän domstol skall en dom eller ett beslut skickas till parterna - när avgörandet har avkunnats: senast en vecka efter dagen för avkunnandet, - när det har getts till känna att avgörandet skall meddelas en viss dag: samma dag som det meddelas, - i andra fall: senast en vecka efter dagen för avgörandet. 4 a § I ett ärende i en arrendenämnd eller hyresnämnd ska ett beslut som ska tillställas en part skickas till parten samma dag som beslutet har meddelats. Om beslutet har avkunnats, ska det i stället skickas senast en vecka efter dagen för avkunnandet. Förordning (2020:930). 5 § Hos en inskrivningsmyndighet skall handlingar som utfärdas för en part tillhandahållas senast två veckor efter den inskrivningsdag då ärendet behandlades. Om ett beslut har gått sökanden eller någon annan som har hörts i ärendet emot, skall inskrivningsmyndigheten genast underrätta denne om beslutet. Förordning (2006:159). 6 § Hos registermyndigheten enligt 1 kap. 2 § andra stycket sjölagen (1994:1009) skall handlingar som utfärdas i ett registerärende och utdrag ur fartygsregistret tillhandahållas genast efter det att samtliga ärenden som skall tas upp samma dag har blivit slutligt behandlade på automatiserad väg eller införda på ett tillfälligt upprättat registerupplägg. Om någon begär det och om det finns särskilda skäl för det, får handlingarna tillhandahållas samma dag som ärendet handlagts eller registerutdraget beställts. 7 § Hos en annan myndighet än en domstol skall ett beslut tillhandahållas - i de fall myndigheten har gett till känna genom anslag att det skall ske en viss dag: den dag som anges i anslaget, - i de fall beslutet har avkunnats: senast en vecka efter dagen för avkunnandet, - i andra fall: så snart som möjligt. Ett beslut med anledning av en växel- eller checkprotest bör tillhandahållas senast dagen efter den då protesten gjordes. 8 § Om en handling av särskilda skäl inte kan tillhandahållas inom den tid som anges i 3, 4, 5, 6 eller 7 §, ska det i stället ske så snart som möjligt. I ett sådant fall ska mottagaren, om det behövs, underrättas om när handlingen kommer att tillhandahållas. Förordning (2020:930). Hur handlingar tillhandahålls 9 § En handling som skall tillhandahållas bör skickas med post, om inte något annat har begärts. Om mottagaren skall betala en avgift för handlingen, bör avgiften tas ut genom postförskott, om det inte är lämpligare att det sker på något annat sätt. 10 § Om det är lämpligt får en handling skickas med telefax eller elektronisk post eller på annat sätt tillhandahållas i elektronisk form. 11 § Om en handling inte skickas med post, telefax eller elektronisk post eller på annat sätt tillhandahålls i elektronisk form, bör mottagaren underrättas om var handlingen kan hämtas. Myndigheten bör i förekommande fall samtidigt upplysa om den avgift för handlingen som skall betalas och om de andra villkor som gäller för att handlingen skall tillhandahållas. 12 § Om en myndighet enligt en bestämmelse i en författning skall föra ett register eller en databas, gäller andra stycket när myndigheten lämnar upplysningar ur registret eller databasen. Bestämmelserna i andra stycket innebär dock ingen inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen. Om någon begär upplysningar om ett förhållande som, enligt en författning eller ett särskilt beslut av regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer, skall tas upp i ett avgiftsbelagt bevis eller utdrag ur ett register eller en databas, skall myndigheten, om den lämnar upplysningarna skriftligt, göra detta genom ett sådant bevis eller utdrag. Upplysningar till enskilda 13 § I 6 och 7 §§ förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om service och tillgänglighet i myndigheters förvaltningsverksamhet. I lämplig utsträckning ska domstolar även i den del av sin verksamhet som inte omfattas av förvaltningslagen lämna upplysningar till enskilda i frågor som rör den verksamheten. I 4 kap. 2 § och 6 kap. 4, 6 och 7 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om upplysningar som myndigheter ska lämna till enskilda. Förordning (2018:1000). Betalningar 14 § När en myndighet skall göra en betalning bör det ske genom insättning på ett bankkonto som har anvisats av mottagaren eller med utbetalningskort, om inte något annat har begärts. Myndigheten skall underrätta mottagaren om betalningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2007:630
Förordning (2007:630) om tävling med hästdjur
Godkännande och återkallelse av godkännande 1 § Statens jordbruksverk beslutar om godkännande och återkallande av godkännande enligt 5 § andra och tredje styckena lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Informationsskyldighet 1 a § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet för en organisation som anordnar en hästtävling att lämna information till verket om sådana tävlingar eller evenemang som avses i 4 § första stycket lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Förordning (2011:1493). 2 § En organisation som godkänts enligt 5 § andra stycket lagen (2007:629) om tävling med hästdjur är skyldig att lämna information till Jordbruksverket i fråga om villkoren för fördelning av avsatta medel från prissumman eller annan vinst vid en hästtävling. Tillsyn 3 § Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Avgifter 4 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att avgifter får tas ut i ärenden enligt 5 § andra stycket lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Verkställighetsföreskrifter 5 § Jordbruksverket meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 5 § lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Överklagande 6 § Bestämmelser om överklagande finns i 11 § lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:419
Förordning (1976:419) med instruktion för presstödsnämnden
Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på presstödsnämnden. Med chefen förstås nämndens ordförande vid tillämpning av 5 § verksstadgan och kanslichefen vid tillämpning av övriga föreskrifter i stadgan. Uppgifter 2 § Utöver de uppgifter som nämnden har att fullgöra enligt förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar och kungörandeförordningen (1977:827) åligger det nämnden att 1. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom dagspressen, 2. rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna, 3. rapportera förändringar inom tidningsägandet och 4. vidtaga åtgärder för att undvika att lån ur pressens lånefond och etableringsstöd leder till förlust för statsverket samt besluta om ackord rörande fordran. Förordning (1986:945). Organisation 3 § Nämnden består av ordförande, två vice ordförande och fem andra ledamöter. För varje ledamot finns en personlig suppleant. 4 § Hos nämnden finns ett kansli som förestås av en kanslichef. Hos nämnden är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita experter och sakkunniga. Ärendenas handläggning 5 § Ärende avgöres av nämnden i plenum. 6 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får nämnden överlämna åt ordföranden eller kanslichefen eller annan tjänsteman hos nämnden att avgöra ärende eller grupp av ärenden. Nämnden i plenum skall dock alltid avgöra 1. viktigare författningsfrågor, 2. viktigare frågor om organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter, 3. frågor om förslag till anslagsframställning eller andra frågor av större ekonomisk eller principiell betydelse, 4. frågor om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad F 13, 5. frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 6. frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande samt 7. andra frågor som är av sådan beskaffenhet att nämnden i plenum bör pröva dem. 7 § Nämnden är beslutför när minst fem av nämndens ledamöter, bland dem ordföranden eller, vid förhinder för denne, en vice ordförande, är närvarande. Är ett ärende så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda, avgörs ärendet genom meddelande mellan minst fyra av nämndens ledamöter, bland dem ordföranden eller, vid förhinder för denne, en vice ordförande. Kan frågan inte lämpligen avgöras på detta sätt får ordföranden besluta ensam i närvaro av föredraganden. Beslut som fattas enligt detta stycke skall anmälas vid nästa plenum. En suppleant har rätt att delta i nämndens överläggningar även om han inte ersätter en ordinarie ledamot. Suppleanterna skall underrättas om sammanträde med nämnden. Förordning (1986:945). 8 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på kanslichefen, annan tjänsteman hos nämnden eller särskilt förordad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som handlägges enligt 6 § första meningen får avgöras utan föredragning. Ordföranden eller, efter ordförandens bestämmande, annan ledamot får övertaga beredning och föredragning av ärende. Kanslichefen får närvara när ärende föredrages av annan. 9 § har upphävts genom förordning (1986:945). 10 § Kanslichefen eller, efter beslut av honom, annan tjänsteman får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. 11 § Underrätelse om innehållet i presstödsnämndens beslut skall utan dröjsmål lämnas till den beslutet gäller. I låneärende skall sådan underrättelse lämnas till kammarkollegiet samt Post- och Kreditbanken. Tjänstetillsättning m.m. 12 § Ordförande, vice ordförande, övriga ledamöter samt suppleanter förordnas av regeringen för högst tre år. Tjänsten som kanslichef tillsättes av regeringen efter anmälan av ordföranden. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av nämnden. Övriga bestämmelser 13 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning och i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef för central förvaltningsmyndighet gäller den som innehar eller uppehåller tjänsten som kanslichef. Förordning (1977:1151). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:168
Förordning (2001:168) om beredskapslagring av olja m.m. under lagringsåret 2001/2002
Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol att följande andelar av basmängderna för vissa lagringsbränslen skall lagras under lagringsåret 2001/02. Varuslag Procentandel av basmängden Motorbensin 25 Fotogen 25 Flygfotogen 10 Dieselbrännolja/eldningsolja 1 26 Övriga eldningsoljor 25 Gasol 25 Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:830
Förordning (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension
1 § Kommuner får statsbidrag med 70 procent av sina kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Som förutsättning för att statsbidrag skall lämnas gäller att bostadstilläggen enligt kommunens grunder, oberoende av bostadens storlek, täcker minst 85 procent av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 150 kronor men inte överstiger 3 500 kronor för såväl ogift pensionär som makar. Om kommunen enligt sina grunder för oktober 1993 täckt högst 90 procent av den då statsbidragsgrundande bostadskostnaden, har kommunen rätt till statsbidrag endast om kommunen täcker lägst samma procentuella del eller delar av den månatliga bostadskostnaden som kommunen enligt sina grunder då täckte. Därvid skall bortses från bostadskostnad som överstiger statsbidragsgrundande bostadskostnad enligt andra stycket. Förordning (1993:1289). 2 § Statsbidrag lämnas inte om bostadstillägget täcker bostadskostnader som utgör en del av en avgift för vars bestämmande endast pensionärens inkomster får läggas till grund. Vidare lämnas inte statsbidrag för de delar av bostadstillägget som täcker bostadskostnader som faller utanför de i 1 § andra stycket angivna kostnadsgränserna. Statsbidrag lämnas inte heller för de kostnader för kommunala tillägg som inte är knutna till bostadskostnaden. Statsbidrag lämnas inte för de delar av bostadstillägget som täcker mer än 90 procent av bostadskostnaderna som faller inom de i 1 § andra stycket angivna kostnadsgränserna. Vid tillämpningen av 1 § andra stycket och 2 § första stycket bortses från inverkan av den inkomstprövning som skall göras enligt 4 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Förordning (1993:1289). 3 § har upphävts genom förordning (1992:1740). 4 § Är bostadstillägget inte i sin helhet statsbidragsgrundande, skall sådan minskning av bostadstillägget, som föranleds av bestämmelserna i 4 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, i första hand göras på den statsbidragsgrundande delen av bostadstillägget. 5 § Riksförsäkringsverket skall för varje år beräkna det statsbidrag som tillkommer kommunen. 6 § Det statsbidrag som skall lämnas till en kommun för ett visst år skall utanordnas med en tolftedel den 18 i varje månad. Avräkning skall därvid göras mot det belopp som kommunen samtidigt skall erlägga för att täcka kostnaden för kommunala bostadstillägg för samma år. Avräkning i januari, februari, mars och april månader får dock ske med det belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Den jämkning som kan föranledas härav skall göras av det belopp som avräknas i maj. Riksförsäkringsverket skall lämna riksrevisionsverket, skattemyndigheterna och kommunerna uppgifter om de belopp som skall avräknas. Förordning (1990:1268). 7 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av riksförsäkringsverket. Övergångsbestämmelser 1987:877 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1989:410 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1989:1043 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1990:781 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1992:1740 Denna förordning träder i kraft såvitt avser 1 och 2 §§ den 1 januari 1993 och i övrigt den 1 mars 1993. I fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser. 1993:1289 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:380
Förordning (1999:380) med instruktion för Livsmedelsekonomiska institutet
Verksamhetens mål 1 § Livsmedelsekonomiska institutet skall utföra kvalificerade ekonomiska analyser inom jordbruks-, fiske- och livsmedelsområdet. Analyserna skall vara grundade på vetenskapliga metoder, ha en samhällsekonomisk huvudinriktning och omfatta såväl nationella som internationella frågor. Analyserna bör uppmärksamma frågor såsom landsbygdens utveckling, strukturutvecklingen, miljön, djurskyddet, konsumentintresset, den globala livsmedelssituationen, handeln med livsmedel samt utvidgningen av EU. Förordning (2004:1376). 1 a § Livsmedelsekonomiska institutet får ta ut en avgift för att utföra ekonomiska analyser inom jordbruks-, fiske- och livsmedelsområdet. Institutet bestämmer avgiftens storlek. Dessa inkomster disponeras av institutet. Förordning (2004:1376). Verksförordningens tillämpning 2 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Livsmedelsekonomiska institutet med undantag av 4, 5, 10-14 och 33-34 §§. Förordning (2006:1135). Myndighetens ledning 3 § Livsmedelsekonomiska institutets generaldirektör är chef för institutet. Rådets organisation och uppgifter 4 § Vid Livsmedelsekonomiska institutet finns ett råd med uppgift att ge generaldirektören det stöd som behövs för att bedriva verksamheten effektivt och i enlighet med dess mål. Rådet består av generaldirektören och ytterligare högst åtta personer som utses av regeringen för viss tid. Generaldirektören är rådets ordförande. Generaldirektören skall hålla rådet informerat om verksamheten. Förordning (2006:1135). Personalföreträdare 5 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Livsmedelsekonomiska institutet. Anställningar 6 § Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen för bestämd tid. Andra anställningar beslutas av institutet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2023:434
Förordning (2023:434) om statsbidrag till vissa organisationer som bedriver verksamhet som riktar sig till människor i socialt särskilt utsatta situationer
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till vissa organisationer inom det civila samhället som bedriver verksamhet som riktar sig till människor som befinner sig i socialt särskilt utsatta situationer. Bidrag enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på medel. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Syftet med bidraget 2 § Syftet med bidraget är att stödja vissa organisationer som med anledning av den ekonomiska situationen i Sverige behöver förstärka den verksamhet som riktar sig till människor som befinner sig i socialt särskilt utsatta situationer. Formen för bidrag 3 § Bidraget lämnas i form av ett organisationsbidrag. Förutsättningar för bidrag 4 § Bidrag får lämnas till ideella föreningar som 1. i Sverige bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § första stycket sedan minst två år före det datum då ansökan om bidrag lämnas in, 2. bedriver riksomfattande verksamhet som stöder lokala eller regionala organisationer (riksorganisationer) eller bedriver verksamhet som är av nationellt intresse (riksintresse), 3. är demokratiskt uppbyggda, 4. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering, och 5. kan dokumentera sin verksamhet genom fastställda verksamhets- och revisionsberättelser. Bidrag får även lämnas till sådana trossamfund som med stöd av 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund har rätt till statlig hjälp med att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifter och till sådana trossamfund, samverkansorgan och församlingar som anges i 3 § förordningen (1999:974) om statsbidrag till trossamfund. Bidrag får endast lämnas till trossamfund, samverkansorgan och församlingar som uppfyller förutsättningarna i första stycket 1, 2 och 5. Bidraget får inte användas för verksamhet som bedrivs på uppdrag av en kommun eller för ekonomisk verksamhet som bedrivs av den egna organisationen. Bidragsmottagaren får samordna insatser inom organisationen så att medel kommer regionala och lokala verksamheter till del. 5 § Bidrag får även lämnas till organisationer som inte uppfyller villkoren i 4 § första stycket 2 om det finns särskilda skäl för det. Vid en sådan prövning ska det särskilt beaktas vilka behov som finns inom det geografiska område där organisationen är verksam. 6 § Bidrag får inte lämnas till en organisation som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. Ansökan 7 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor prövar frågor om bidrag enligt denna förordning. 8 § Ansökan om bidrag ska ha kommit in till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor senast vid den tidpunkt som myndigheten bestämmer. 9 § Den som ansöker om bidrag ska till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna uppgift om sökt belopp samt övriga uppgifter och handlingar som myndigheten behöver för att kunna pröva ansökan. Fördelning av bidrag 10 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får prioritera mellan inkomna ansökningar och ge företräde till de ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla syftet med bidraget enligt 2 §. Myndigheten får vid bedömningen särskilt beakta om organisationen får annat statligt bidrag för sin verksamhet. Beslut 11 § Ett beslut om bidrag ska avse ett bidragsår. Ett bidragsår omfattar ett kalenderår. 12 § Ett beslut om bidrag får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet. I beslutet ska sista dag för redovisning enligt 13 § anges. Beslutet ska även innehålla information om vad som gäller i fråga om hinder mot utbetalning enligt 16 § och återbetalning och återkrav enligt 17 och 18 §§. Redovisning 13 § En mottagare av bidrag ska senast vid den tidpunkt som anges i beslutet till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna en ekonomisk redovisning och en redogörelse för vad medlen har använts till i förhållande till syftet med bidraget enligt 2 §. Redovisningen ska göras på det sätt som myndigheten anvisar. Bidragsmottagaren ska även lämna de övriga uppgifter och handlingar som myndigheten begär. 14 § En revisor ska granska redovisningen som avses i 13 §. Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som har tagits emot uppgår till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska granskningen göras av en auktoriserad eller godkänd revisor. 15 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska senast den 31 oktober året efter bidragsåret lämna en samlad redovisning till regeringen av de bidrag som har lämnats enligt denna förordning. Redovisningen ska innehålla uppgifter om vilka som har fått bidrag och med vilket belopp samt en redogörelse för bidragets användning i förhållande till syftet med bidraget enligt 2 §. Hinder mot utbetalning 16 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får besluta om att ett beviljat bidrag helt eller delvis inte ska betalas ut om det finns grund för återbetalning enligt 17 § 1 eller 2. Återbetalning och återkrav 17 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller använts för de ändamål som det har beviljats för, 4. mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i 13 §, eller 5. villkoren i beslutet inte har följts. 18 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är återbetalningsskyldig enligt 17 §. Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning. Överklagande 19 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Bemyndigande 20 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2023:434 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023. 2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2023. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om bidrag där ansökan har kommit in till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor före utgången av 2023. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2016:40
Förordning (2016:40) om fördelning av anvisningar till kommuner
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om fördelning av anvisningar till kommuner enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Förordningen är meddelad med stöd av 8 § lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. 2 § Antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar till kommuner ska vara 2 800 för 2024. Förordning (2023:572). 3 § De länstal som avses i 4 § förordningen (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning ska för 2024 vara de som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2023:572). 4 § Har upphävts genom förordning (2016:874). Övergångsbestämmelser 2017:27 1. Denna förordning träder i kraft den 9 mars 2017. 2. Ett beslut om anvisning för 2017 som har fattats men inte verkställts genom mottagande i kommunen före ikraftträdandet ska inte längre gälla om det är oförenligt med det nya kommuntalet som länsstyrelsen beslutat. Bilaga Förteckning över länstal 2024 Län Länstal Stockholms län 524 Uppsala län 84 Södermanlands län 25 Östergötlands län 153 Jönköpings län 109 Kronobergs län 32 Kalmar län 86 Gotlands län 20 Blekinge län 39 Skåne län 309 Hallands län 125 Västra Götalands län 507 Värmlands län 119 Örebro län 66 Västmanlands län 35 Dalarnas län 116 Gävleborgs län 72 Västernorrlands län 54 Jämtlands län 55 Västerbottens län 155 Norrbottens län 115 Förordning (2023:572). Bilaga 2 Har upphävts genom förordning (2016:874). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:403
Förordning (1981:403) om handel med begagnade varor
Inledande bestämmelser 1 § Bestämmelserna i denna förordning har till syfte att förebygga avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att underlätta polisens efterspaning av sådant gods. 2 § Förordningen är tillämplig på yrkesmässig handel med begagnade varor av följande slag: 1. mopeder, cyklar, utombordsmotorer och motorsågar, 2. symaskiner, 3. kameror samt objektiv till kameror, videokameror, projektorer, ur och kikare, 4. skrivmaskiner, räknemaskiner och datorer, 5. radio- och televisionsapparater, bandspelare, videobandspelare, skivspelare, musikanläggningar och musikinstrument, 6. pälsverk, 7. naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar samt föremål som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina, 8. föremål som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver, 9. vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen (1996:67), 10. alster av bildkonst, 11. konstalster av glas, porslin och annan keramik, 12. mobiltelefoner och kommunikationsradioapparater, 13. navigationsinstrument, 14. packboxar för biltakräcken, 15. skidutrustning med undantag för kläder. Med handel avses även auktionsförsäljning och annan liknande försäljning. En obrukad vara skall anses som begagnad om den utbjuds icke yrkesmässigt till den som bedriver handel enligt denna förordning. Förordning (1996:76). 3 § Med begagnade varor likställs i förordningen bevis om pantsättning av sådana varor. Med handlare avses i förordningen den som är registrerad enligt förordningen. 4 § Förordningen är inte tillämplig på sådan handel som avses i pantbankslagen (1995:1000). Förordning (1995:1383). Bestämmelser om registrering m.m. 5 § Den som driver handel som avses i 2 § skall vara registrerad enligt denna förordning. Anmälan för registrering skall göras hos polismyndigheten i varje ort där fast försäljningsställe finns. Om fast försäljningsställe saknas skall anmälan göras hos polismyndigheten i den ort där handeln huvudsakligen skall bedrivas. Den som trots anmodan av polismyndigheten underlåter att fullgöra sin registreringsskyldighet skall registreras av myndigheten. 6 § Anmälan för registrering skall innehålla uppgifter om 1. handlarens namn, firma, personnummer eller tilldelat organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. samt postadress, 2. platsen för fast försäljningsställe inom det polisdistrikt som anmälan avser samt vem som förestår försäljningsstället, 3. vilka slag av begagnade varor som handeln omfattar. Anmälan skall göras på fastställd blankett. 7 § Polismyndigheten skall utfärda bevis om registrering samt föra register över handlare. 8 § Om handel som avses i 2 § inte längre bedrivs skall anmälan göras om detta hos den polismyndighet där registrering har skett. 9 § Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen utövas av polismyndigheten. Bestämmelser om handel m.m. 10 § Handlare får ta emot begagnade varor endast av den som är känd för handlaren eller som på ett tillförlitligt sätt styrker sin identitet. 11 § När begagnade varor tas emot skall anteckningar göras på särskilda i kronologisk ordning numrerade inköpsnotor. Anteckningarna skall avse 1. datum när varorna togs emot, 2. varornas art och beskaffenhet samt antal, storlek, mängd eller vikt, 3. varornas fabrikat och tillverkningsnummer eller andra särskilda kännemärken, 4. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om inköp, vilka villkor som har förenats med överlämnandet av varorna, 5. namn och postadress avseende den som har överlämnat varorna samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och identitetshandlingens art. Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter rörande anteckningsskyldigheten. 12 § Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast efter en månad efter den dag då varorna togs emot. Mottagna varor skall förses med beteckningar som hänvisar till motsvarande inköpsnotor. Beteckningarna får inte avlägsnas förrän varorna får lämnas ut eller bearbetas. 13 § Vad som anges i 10--12 §§ gäller inte 1. varor av sådant slag som anges i 2 § första stycket 8 och 9 om varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 200 kronor, 2. varor av sådant slag som anges i 2 § första stycket 10 och 11 om varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 1 000 kronor. Om det finns särskilda skäl för det får polismyndigheten föreskriva eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från 10--12 §§. Medges undantag från 12 § första stycket skall, om polismyndigheten inte föreskriver eller i enskilda fall beslutar annat, på inköpsnotorna göras anteckningar om 1. datum för utlämnandet eller bearbetningen av varorna, 2. namn, firma och postadress avseende den till vilken varorna har lämnats ut samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och identitetshandlingens art, 3. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om försäljning, vilka villkor som har förenats med utlämnandet av varorna. Förordning (1988:995). 14 § Anteckningarna på inköpsnotorna får inte utplånas eller göras oläsliga. Inköpsnotorna skall bevaras i ordnat skick under tio år från utgången av det kalenderår då anteckningarna gjordes. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet m.m. 15 § Kopior av inköpsnotorna skall, i den utsträckning som polismyndigheten föreskriver det, överlämnas till myndigheten. 16 § Handlare som avser att bedriva auktionsförsäljning eller annan liknande försäljning av begagnade varor skall skriftligen underrätta polismyndigheten i den ort där försäljningen skall äga rum. Underrättelsen skall ha kommit in till myndigheten senast sju dagar före försäljningsdagen. I underrättelsen skall lämnas uppgift om tid och plats för auktionsförsäljningen, vilka slag av varor som skall säljas samt förvaringsplatsen för varorna intill försäljningen. Om det finns särskilda skäl för det får polismyndigheten föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från andra stycket. 17 § En handlare skall efter anmodan av polismyndigheten lämna myndigheten inköpsnotor, andra handlingar eller uppgifter som rör handlarens befattning med mottagna begagnade varor. 18 § Om en handlare inser eller har skälig anledning anta att den som utbjuder begagnade varor olovligen har åtkommit eller annars inte har rätt att utbjuda dessa skall handlaren genast underrätta polismyndigheten. En handlare skall efter anmodan av polismyndigheten undersöka om vissa begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren. 19 § Enligt lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor är en handlare skyldig att efter anmodan låta polismyndigheten undersöka område, lokal eller annat utrymme som används i verksamheten och granska den bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Ansvarsbestämmelser 20 § I 6 § lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor finns bestämmelser om ansvar för den som driver handel med begagnade varor utan att på föreskrivet sätt vara registrerad eller som underlåter att fullgöra skyldighet att föra anteckningar som rör befattningen med förvärvat eller eljest mottaget gods och att tillhandahålla myndighet anteckningar, handlingar eller uppgifter därom eller som lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet. 21 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 10, 12, 16 och 18 §§, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Handlare ansvarar för sådan gärning som avses i första stycket om den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap om gärningen. Övriga bestämmelser 22 § Polismyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte annat föreskrivs. Förordning (1998.1144). 23 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av rikspolisstyrelsen. Övergångsbestämmelser 1995:233 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:57
Förordning (2021:57) om statligt lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19
Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning finns bestämmelser om lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19. 2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. 3 § Ett lån enligt denna förordning får beslutas i mån av tillgång på medel. 4 § Lån enligt denna förordning får lämnas i enlighet med Europeiska kommissionens beslut den 28 januari 2021 i ärende SA.59639 (2021/N). Uttryck i förordningen 5 § I denna förordning avses med 1. researrangör: en arrangör eller återförsäljare enligt 1 kap. 5 § 3 respektive 4 paketreselagen (2018:1217), 2. researrangörslån: lån för betalning av sådana skulder för återbetalning till resenären som avses i 3 kap. 9 § paketreselagen för resor som avbeställts eller ställts in och för prisavdrag som avses i 4 kap. 7 § första stycket samma lag för resor som avbrutits, och 3. stora företag: researrangörer som har 250 eller fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner kronor. Ansökan om researrangörslån 6 § En ansökan om researrangörslån görs hos Kammarkollegiet senast den 1 mars 2021. Ansökan ska vara skriftlig. När ansökningstiden har löpt ut ska Kammarkollegiet pröva alla ansökningar. Vem som får ansöka om ett researrangörslån 7 § Ett researrangörslån får sökas av en researrangör. Vad en ansökan ska innehålla 8 § En ansökan om researrangörslån ska innehålla de uppgifter som krävs för att bedöma om ett sådant lån kan beviljas. Ansökningen ska särskilt innehålla följande uppgifter: 1. den eller de paketresor som har avbeställts, ställts in eller avbrutits, där full återbetalning inte har gjorts enligt 3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen (2018:1217) för dessa paketresor, 2. det belopp som skulle ha återbetalats för dessa resor och som ännu inte har återbetalats, 3. det sökta lånebeloppet och om lånet ska löpa på tre eller sex år, och 4. researrangörens totala omsättning eller årliga lönekostnader för 2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal som arbetar för researrangören men avlönas som underleverantörer. 9 § Researrangören ska i sin ansökan om researrangörslån ange om researrangören 1. var i svårigheter den 31 december 2019 enligt definitionen i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, i den ursprungliga lydelsen, 2. är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarat ett stöd från en svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre marknaden, 3. är i likvidation, försatt i konkurs eller föremål för företagsrekonstruktion, 4. inte omfattas av eller inte har haft en ordnad resegaranti enligt resegarantilagen (2018:1218) för den eller de paketresor som researrangörslånet avser, 5. har ansökt om eller beviljats annat statligt stöd i enlighet med en förordning om statligt stöd och som enligt den förordningen inte får överstiga ett belopp som motsvarar 800 000 euro eller åtta miljoner kronor och i så fall storleken på det stödet, och 6. har, enligt den senast godkända årsredovisningen, 250 eller fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner kronor. 10 § Den som ansöker om researrangörslån ska till Kammarkollegiet lämna de handlingar och de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen. Kammarkollegiet får bestämma att det underlag som ligger till grund för de uppgifter som avses 8 § och 9 § 1 ska granskas av en godkänd eller auktoriserad revisor. De uppgifter som lämnas i en ansökan om researrangörslån ska lämnas på heder och samvete. Förutsättningar för beslut om researrangörslån 11 § Som förutsättning för att besluta att bevilja ett researrangörslån gäller att 1. avtal om den eller de paketresor som ansökan avser har ingåtts före den 31 oktober 2020, 2. den resa eller de resor som ansökan avser skulle ha påbörjats eller har avbrutits under perioden 1 mars 2020-31 januari 2021, och 3. researrangören inte eller delvis inte har betalat resenären enligt 3 kap. 9 § eller 4 kap. 7 § paketreselagen (2018:1217). Ett researrangörslån får inte beviljas om något av de förhållanden som anges i 9 § 1-4 råder. Researrangörslånets storlek 12 § Ett researrangörslån får beviljas med ett lånebelopp som motsvarar summan av de belopp som inte har återbetalats enligt 3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen (2018:1217). Låneloppet får dock inte, tillsammans med den ränta som gäller för lånet, överstiga 1. 25 procent av researrangörens totala omsättning 2019, eller 2. det dubbla beloppet av researrangörens årliga lönekostnader 2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal som arbetar för researrangören men avlönas som underleverantörer. 13 § Om lånebeloppet enligt 12 § andra stycket är lägre än det lånebelopp som får beviljas enligt 12 § första stycket, får ytterligare högst åtta miljoner kronor beviljas. Från det beloppet ska avdrag göras för allt annat statligt stöd som beslutats i enlighet med en sådan förordning som avses i 9 § 5. Researrangörslånets löptid och ränta 14 § Ett researrangörslån får löpa på tre eller sex år. Räntan för lånet ska vara en procent per år. För stora företag ska dock räntan för ett lån med sex års löptid vara två procent per år. Beslut om researrangörslån 15 § Ett beslut om att bevilja ett researrangörslån fattas av Kammarkollegiet. Om tilldelade medel inte räcker för att bevilja lån till alla som är berättigade till lån enligt 11 §, ska Kammarkollegiet besluta att sätta ned lånebeloppet med samma procentsats för alla låneberättigade. Villkor i ett beslut om researrangörslån 16 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla de villkor som anges i 17-19 §§ och i övrigt de villkor som Kammarkollegiet bestämmer. 17 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att researrangören ska 1. ha rätt att betala tillbaka lånet och upplupen ränta i förtid, 2. betala tillbaka lånet i förtid om det inte eller delvis inte har använts för återbetalning till resenären inom den tid som Kammarkollegiet bestämt eller om något villkor i beslutet inte har följts, 3. betala tillbaka lånet i förtid om researrangören genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att lånebeloppet eller räntan har bestämts felaktigt eller med för högt belopp eller för låg ränta, 4. betala tillbaka lånet i förtid om lånebeloppet eller räntan av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller med för högt belopp eller för låg ränta och researrangören skäligen borde ha insett detta, och 5. lämna de uppgifter som Kammarkollegiet begär för att följa upp beslutet om researrangörslån. Av beslutet ska det framgå 1. hur stort belopp som beviljats enligt 12 §, 2. hur stort belopp som beviljats enligt 13 §, och 3. den ränta som sammanlagt ska betalas för lånet. 18 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att lånet får vara amorteringsfritt. Lånet ska dock amorteras i den utsträckning som researrangören får ersättning från sina underleverantörer för de skulder som lånet är avsett för och i den omfattning som Kammarkollegiet bestämmer. 19 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att den ränta som inte har betalats under det år då den har uppkommit ska läggas till skulden vid kalenderårets slut. Om lånet betalas tillbaka i sin helhet i förtid, ska den ränta som uppkommit under året men som inte betalats i stället läggas till kapitalskulden den dag betalning ska ske. Utbetalning av researrangörslån 20 § Ett researrangörslån betalas ut av Kammarkollegiet. En utbetalning får inte ske om något av de förhållanden som anges i 9 § 2 eller 3 råder. Tillämpning av viss förordning 21 § I förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar finns bestämmelser som har betydelse för researrangörslån som har beslutats enligt denna förordning. Offentliggörande, rapportering och registerföring 22 § Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler. 23 § För researrangörslån som överstiger ett belopp som motsvarar 100 000 euro ska Kammarkollegiet offentliggöra den information som avses i bilaga III till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Rätt att meddela föreskrifter 24 § Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Överklagande 25 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om att inte eller delvis inte bevilja ett researrangörslån och beslut om att inte betala ut ett sådant lån får dock inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2021:57 1. Denna förordning träder i kraft den 10 februari 2021. 2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av juni 2021. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för researrangörslån som har beslutats före utgången av juni 2021. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:507
Förordning (1985:507) om vissa flyttningsersättningar
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om sådan flyttningsersättning i form av traktamente vid dubbel bosättning och bidrag till merkostnader för dagliga arbetsresor som avses i lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar. 2 § Ansökan om traktamente vid dubbel bosättning skall göras innan anställningen tillträds. 3 § Traktamente vid dubbel bosättning betalas ut förskottsvis för månad. Innan traktamente betalas ut, skall arbetstagaren dels avge en försäkran om att han fortfarande är anställd och arbetar hos den arbetsgivare som har angetts i ansökningen om traktamente, dels anmäla om några förändringar har inträtt i fråga om de uppgifter om hushållsförhållanden som han har lämnat i sin ansökan. Uppgifterna om arbetsförhållandena i försäkran enligt andra stycket skall vara bestyrkta av arbetsgivaren. 4 § Bidrag till merkostnader för dagliga arbetsresor betalas ut månadsvis i efterskott. 5 § Länsarbetsnämnden beslutar om traktamente och bidrag enligt denna förordning. Förordning (1986:743). 6 § AMS meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1986:743). Övergångsbestämmelser 1987:416 Regeringen föreskriver att förordningen (1985:507) om vissa flyttningsersättningar skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1987. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om sådan flyttningsersättning enligt lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar som lämnas därefter. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:537
Förordning (1985:537) med särskilda bestämmelser för skolledare, biträdande skolledare och lärare inom skolväsendet
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om skyldighet att utöva annan tjänst samt vikariat för skolledare, biträdande skolledare och lärare med statligt reglerade tjänster vid -- grundskolan -- sameskolan -- specialskolan -- särskolan -- gymnasieskolan -- skolväsendet i kommun -- statens skolor för vuxna -- vuxenutbildningen (grundvux, komvux och särvux) -- privatskola som avses i privatskolförordningen (1967:270) -- riksinternatskola. Föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem som är knutet till en skola inom det obligatoriska skolväsendet jämställs med lärare. Föreskrifterna i denna förordning gäller utan hinder av 18 § anställningsförordningen (1965:601). Föreskrifter om förening av tjänster finns i kollektivavtal om tjänstetyper och tjänsteförening. I förordningen (1988:1021) om ändring i anställningsförordningen (1965:601) finns övergångsbestämmelser som berör innehavare av lärartjänster som tillsatts med konstitutorial eller med förordnande som jämställts med konstitutorial. */k/ Förordning (1988:1051). 2 § Med statligt reglerade tjänster avses i denna förordning tjänster för vilka avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 3 § har upphävts genom förordning (1988:1051). 4 § har upphävts genom förordning (1988:1051). 5 § har upphävts genom förordning (1986:543). Skyldighet att utöva annan tjänst 6 § En innehavare av en statligt reglerad lönetjänst, som är inrättad hos en kommun, landstingskommun eller inrättning och som tillhör skolväsendet under skolöverstyrelsens inseende, är skyldig att med frånträdande av utövningen av tjänsten utöva en annan sådan tjänst hos huvudmannen. En deltidsanställd arbetstagare är inte skyldig att fullgöra tjänstgöring av större omfattning än som åligger honom i hans egen tjänst. Vad som sägs i första stycket gäller även den som innehar en arvodestjänst som studierektor vid vuxenutbildningen. En arbetstagare är dock inte skyldig att under längre tid än sammanlagt tre månader av samma kalenderår utöva en högre tjänst. Frågor om skyldighet som avses i denna paragraf för innehavare av tjänster som rektor eller studierektor prövas av skolöverstyrelsen. */k/ Förordning (1988:1051). Vikariat 7 § Skolöverstyrelsen bestämmer i vilken omfattning förordnande på vikariat får meddelas i fråga om tjänster som lärare. 1985:537 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1965:931) med särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet. 4. För den som innnehar en ordinarie lärartjänst som tillsatts med konstitutorial eller med sådant förordnande på vilket äldre bestämmelser om konstitutorial skall tillämpas gäller 14 § i den upphävda förordningen. Frågor om förflyttning prövas dock av regeringen. 1986:543 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. För den som den 30 juni 1986 innehar en ordinarie tjänst som särskolchef och som efter utgången av denna tidpunkt kvarstår på tjänsten och utövar den gäller den upphävda 5 § så länge tjänsten utövas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2011:345
Avgasreningsförordning (2011:345)
1 § Denna förordning är meddelad med stöd av - 34 § avgasreningslagen (2011:318) i fråga om 3-14 §§ och 16 § 1-3, och - 2 § lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn i fråga om 16 § 4. I övrigt är denna förordning meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2022:1176). Definitioner 2 § Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och avgasreningslagen (2011:318). Utsläppskrav 3 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om motorfordons beskaffenhet och utrustning i fråga om utsläpp av avgaser och andra föroreningar. Katalysatorer 4 § Transportstyrelsen får i fråga om utrustning som är avsedd att ersätta en katalysator som omfattas av ett motorfordons eller en motors typgodkännande meddela föreskrifter om typgodkännande, saluföring, montering på fordon, märkning samt skyldighet att lämna monteringsanvisningar och annan information. Indelning i utsläppsklasser 5 § Transportstyrelsen beslutar om indelning i utsläppsklasser enligt 30-32 §§ avgasreningslagen (2011:318). Indelningen ska göras i samband med att motorfordonet registreras i vägtrafikregistret enligt vägtrafikdatalagen (2019:369). Förordning (2019:398). 6 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. indelning i utsläppsklasser enligt 30-32 §§ avgasreningslagen (2011:318), 2. att motorfordon som inte kan klassificeras enligt 30-32 §§ avgasreningslagen får klassificeras i utsläppsklasser som överensstämmer med EU-direktiv om sådan klassificering. Typgodkännande 7 § Transportstyrelsen är den godkännandemyndighet som avses i 9 § avgasreningslagen (2011:318). Åtgärdsplaner 8 § Om en tillverkare enligt 17 § avgasreningslagen (2011:318) har förelagts att ta fram en åtgärdsplan, ska tillverkaren lämna planen till godkännandemyndigheten inom 60 dagar. 9 § När godkännandemyndigheten har fått en åtgärdsplan enligt 8 §, ska myndigheten inom 30 dagar besluta i frågan om godkännande av planen enligt 18 § avgasreningslagen (2011:318). Planen får godkännas endast om de planerade åtgärderna är tillämpliga på alla fordon som kan tänkas vara behäftade med samma fel och i övrigt tillräckliga för att avhjälpa bristerna. 10 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en åtgärdsplan enligt 17 § avgasreningslagen (2011:318) ska innehålla. Undantag 11 § Bestämmelserna i 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning gäller inte 1. motorfordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål, 2. motorfordon som uteslutande används inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde, inhägnat tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område, 3. vid provkörning, bogsering eller därmed jämförbar användning, och 4. motorfordon i internationell vägtrafik i Sverige enligt 7 § lagen (2019:370) om fordons registrering och användning. Förordning (2019:398). 12 § Transportstyrelsen får meddela sådana ytterligare föreskrifter om undantag från 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning som det finns särskilda skäl för. 13 § Transportstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning, om det finns särskilda skäl. Mätutrustning för kontroll 14 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får, efter samråd med Transportstyrelsen, meddela föreskrifter om krav på och kontroll av sådan mätutrustning som används vid kontroll av avgasrening hos motorfordon som används i trafik. Tillsyn 15 § Tillsyn över att EU-förordningarna, avgasreningslagen (2011:318), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs utövas av 1. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, i fråga om tillsyn över föreskrifter meddelade med stöd av 14 §, och 2. Transportstyrelsen, i fråga om övrig tillsyn. 15 a § Transportstyrelsen är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter överensstämmer med kraven i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG. Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i avgasreningslagen (2011:318). Förordning (2022:1176). Avgifter 16 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. skyldighet för tillverkaren av motorfordon att a) betala avgift för prövning i samband med indelning i utsläppsklasser enligt avgasreningslagen (2011:318), och b) för varje nyregistrerad personbil, lastbil och buss betala avgift för kontroll av att motorfordon som används i trafik inte väsentligt avviker från krav på utsläpp av avgaser och andra föroreningar eller från villkor som gäller för den utsläppsklass som fordonet är indelat i, 2. skyldighet för den som ansöker om typgodkännande enligt avgasreningslagen att betala avgift för typgodkännandeprövningen, 3. skyldighet för den som ansöker om dispens enligt 13 § att betala avgift för dispensprövningen, och 4. avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Förordning (2022:1176). Övergångsbestämmelser 2011:345 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011, då förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening ska upphöra att gälla. 2. Avgasreningskrav enligt den upphävda förordningen gäller för motorfordon och motorer som typgodkänts före den nya förordningens ikraftträdande. 3. Den upphävda förordningens bestämmelser om miljöklassindelning gäller för de bilar som delats in i en miljöklass före den nya förordningens ikraftträdande, om inte annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § 2. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:32
Riksskatteverkets kungörelse (1977:32) om fastställelse av tabeller för beräkning av sjömansskatt
Riksskatteverket fastställer härvid såsom bilagor fogade tabeller för beräkning av sjömansskatt från och med år 1977, nämligen dels sjömansskattetabell F, fjärrfart, dels sjömansskattetabell N, närfart. innehåll kan, förutom hos riksskatteverkets sjömarnsskattekontor, erhållas hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Tabellen finns ej med här. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:251
Förordning (2009:251) om bearbetningsanläggningar för vattenbruksdjur
1 § I denna förordning betyder vattenbruksdjur: alla vattenlevande djur i alla levnadsstadier, inklusive ägg och mjölke eller könsceller, som föds upp på en vattenbruksanläggning eller i ett område för blötdjursodling, inklusive sådana vattenbruksdjur som tillförts anläggningen eller området för blötdjursodlingen efter att ha levt i vilt tillstånd, godkänd bearbetningsanläggning: ett livsmedelsföretag som är godkänt enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung och enligt 2 §. 2 § Jordbruksverket ansvarar för att pröva och godkänna bearbetningsanläggningar. Jordbruksverket ska tilldela varje godkänd bearbetningsanläggning ett unikt godkännandenummer. Jordbruksverket ska inhämta de uppgifter från kommunerna som behövs för prövningen enligt första stycket. Jordbruksverket ska underrätta Livsmedelsverket om godkännandet och förse Livsmedelsverket med de uppgifter som behövs för registrering enligt 3 §. 3 § Livsmedelsverket ska registrera följande uppgifter om godkända bearbetningsanläggningar: 1. bearbetningsanläggningens namn och adress samt övriga kontaktuppgifter (telefonnummer, faxnummer och e-postadress), 2. registreringsnummer och datum för godkännande, identifieringskoder eller identifieringsnummer samt definierade produktionsvillkor och andra uppgifter som haft betydelse för godkännandet eller godkännandena, 3. bearbetningsanläggningens geografiska läge, om möjligt angivet genom GIS-koordinater, 4. uppgifter om bearbetningsanläggningens system för rening av utloppsvatten, och 5. vilka arter av vattenbruksdjur som hanteras i bearbetningsanläggningen. 4 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om registrering av flyttningar av vattenbruksdjur och vattenbruksprodukter till och från bearbetningsanläggningar. 5 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från tillämpningen av kraven i artikel 18 i rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur, ändrat genom kommissionens direktiv 2008/53/EG, på vattenbruksdjur av arter som är mottagliga för en eller flera av sjukdomarna som förtecknas i bilaga IV, del II, till direktivet eller produkter av sådana djur som släpps ut på marknaden utan vidarebearbetning för att användas som livsmedel, som är förpackade i detaljhandelsförpackningar enligt förpacknings- och märkningsbestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att kraven i artikel 18.2 i rådets direktiv 2006/88/EG ska gälla även levande blötdjur och kräftor av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som förtecknas i bilaga IV, del II, till direktivet, och som sätts ut tillfälligt i gemenskapens vatten eller förs in på leveransanläggningar, reningsanläggningar eller liknande företag. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:3
Förordning (1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens verksamhet, m.m.
1 § För att täcka kostnaden för bankinspektionens verksamhet enligt bankrörelselagen (1987:617), bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619), föreningsbankslagen (1987:620), lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar samt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden skall bidrag årligen utges av 1. bankaktiebolag med en tusendels procent av bolagets eget kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 2. sparbank med tre tusendels procent av sparbankens egna fonder och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 3. central föreningsbank med fyrtiofem tiotusendels procent av föreningsbankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 4. kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen, med en miljondels procent av sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 5. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med ettusen kronor, 6. Sveriges allmänna hypoteksbank med ettusen kronor. Förordning (1987:853). 2 § Bankinspektionen skall årligen före utgången av september lämna uppgift till varje bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank och kreditaktiebolag om beloppet av det bidrag som skall erläggas. Förordning (1988:71). 3 § Bidragen skall sättas in på bankinspektionens postgirokonto före utgången av oktober. Förordning (1988:71). 4 § Nybildat kreditinstitut skall för första kalenderåret av sin verksamhet erlägga bidrag i efterskott. Bidraget bestämmes därvid med hänsyn till den tid som tillsynen har omfattat och beräknas med utgångspunkt i förhållandena vid utgången av nämnda år. Förordning (1977:1114). Övergångsbestämmelse 1984:22 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller bidrag som skall betalas efter ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:13
Förordning (1978:13) om farledsvaruavgift i vissa fall;
I fråga om varor, som är hänförliga till nedanstående statistiska nummer enligt tulltaxa med statistisk varuförteckning (Tullverkets författningshandbok TFH I:1) och skall föras från svensk ort till utrikes ort i bulk, tillämpas inte taxan i 5 § förordningen (1977:1119) om farledsvaruavgift. I stället är avgiften i samtliga avgiftsklasser 0,80 kronor per ton. ur 23.03.200 Slamkalk ur 25.02.000 Svavelkis och andra naturliga järnsulfider, orostade ur 25.03.100--900 Flytande svavel ur 25.05.100--900 Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan än metallhaltig sand enligt 26 kap. ur 25.06.290 Krossad kvartsit ur 25.16.110, 900 Granit och gnejs i form av obearbetad sprängsten ur 25.17.100--200 Småsten, grus och krossad sten ur 25.17.300--490 av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e. d., singel, även värmebehandlad; makadam av slagg eller liknande industriellt avfall, även innehållande sådana material som är nämnda i första delen av detta nummer; tjärmakadam; krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 25.15 eller 25.16, även värmebehandlade ur 25.18.100--200 Krossad dolomit ur 25.21.000 Kalksten med användning som flussmedel, omalen; kalksten som vanligen används för framställning av kalk eller cement, omalen ur 25.23.100 Portlandscementklinker ur 25.29.100, 300 Fältspat, leucit, nefelin och nefelinsyenit ur 26.01.111--120 Järnmalm ur 26.01.200 Rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider ur 26.18.000 Granulerad slagg (slaggsand) från järn- och ståltillverkning ur 26.19.000 Ogranulerad slagg, glödspån och annat avfall från järn- och ståltillverkning ur 26.21.000 Slagg från smältning av kopparslig ur 38.23.904 Gips utgörande restprodukt från kemiska eller närstående industrier Förordning (1991:1787). Övergångsbestämmelser 1997:1121 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om fyravgifter och farledsvaruavgifter som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:409
Lag (1984:409) om skatt på gödselmedel
1 § Skatt (gödselmedelsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för gödselmedel. Med gödselmedel enligt denna lag avses ammoniak som hänförs till nr 2814 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, kaliumnitrat och kalciumnitrat som hänförs till KN-nr 2834 samt varor som hänförs till KN-nr 3102, 3103 och 3105. Lag (1995:1527). 2 § Skatt skall betalas med en krona 80 öre för varje helt kilogram kväve i gödselmedlet, om andelen kväve i medlet är minst två procent. Skatt skall betalas med 30 kronor för varje helt gram kadmium i gödselmedlet, till den del kadmiuminnehållet överstiger fem gram per ton fosfor. Lag (1995:616). 3 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i skattebetalningslagen (1997:483). Lag (2002:407). 4 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 4 a §, 2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar gödselmedel, och 3. i annat fall än som avses i 1, från ett annat land för in eller tar emot gödselmedel för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr. Lag (2006:594). 4 a § Som lagerhållare får godkännas den som avser att 1. yrkesmässigt tillverka gödselmedel, 2. föra in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet, eller 3. i större omfattning yrkesmässigt återförsälja gödselmedel, om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande av lagerhållare skall återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2002:407). 5 § Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § första stycket inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare när a) ett gödselmedel levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar gödselmedel som då ingår i hans lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet. Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § andra stycket inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när ett gödselmedel tillverkas eller förs in till landet, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet. Lag (2002:407). 6 § Har upphävts genom lag (2002:407). 7 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på sådana gödselmedel 1. som har förts ut ur landet, 2. för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt, 3. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp, 4. som har förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än att användas som växtnäring. Avdrag enligt första stycket 2 eller 3 får endast göras för skatt som avses i 2 § första stycket. Lag (2002:407). 8 § Den som inte är skattskyldig kan, i motsvarande fall som avses i 7 § 1 och 4, hos beskattningsmyndigheten ansöka om återbetalning av gödselmedelsskatt. Ansökan enligt första stycket skall vara skriftlig och omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartal understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker rätten till återbetalning. Lag (2006:1505). 8 a § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 b § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 c § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 d § Har upphävts genom lag (2002:407). 9 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2002:407). Övergångsbestämmelser 1995:57 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1995:616 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som är registrerad som avgiftsskyldig skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som skattskyldig från ikraftträdandet inträder dock inte avgiftsskyldighet för lagret vid avregistreringen. 1995:1527 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För skatt som avses i 2 § andra stycket gäller dock följande. Gödselmedel som har tillverkats eller förts in till landet före ikraftträdandet skall tas upp till beskattning i första redovisningsperioden efter ikraftträdandet om skattskyldighet då ännu inte har inträtt. 1999:1092 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 8 b § även därefter tillämpas i sin äldre lydelse. 1999:1251 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2000:472 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. 2001:519 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:407 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt 6 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 a §. 2006:594 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1505 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1499 Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2010. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:435
Förordning (1996:435) om lägenhetsregister
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om det lägenhetsregister som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. Registerändamål 2 § Lägenhetsregistret får, med undantag för vad som anges i andra stycket, föras för de ändamål som anges i 2 § lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. De uppgifter som avses i 5 § denna förordning får inte användas för andra ändamål än det som anges i 1 § lagen (1989:329) om en folk- och bostadsräkning år 1990. Registerinnehåll 3 § Lägenhetsregistret skall innehålla följande uppgifter A Ägare/upplåtelseform 1. Juridisk form 2. Ägarkategori för byggnad -- stat -- kommun -- juridisk person över vilken kommun utövar ett rättsligt bestämmande inflytande -- landsting -- bostadsrättsförening -- annan juridisk person -- fysisk person -- annan ägarkategori 3. Upplåtelseform -- äganderätt -- bostadsrätt -- hyresrätt -- övrigt B Byggnadstyp och slag av lägenhet m.m. 1.Typkod för taxeringsenhet 2. Byggnadstyp Småhus med en lägenhet -- friliggande -- radhus -- kedjehus inkl. parhus Småhus med två lägenheter -- friliggande -- radhus -- kedjehus inkl. parhus Flerbostadshus Lokalhus Specialbostadshus Fritidshus 3. Slag av lägenhet Permanentbostad -- vanlig permanentbostad -- specialbostad för äldre eller funktionshindrade som är så utformad eller tillhandahålls i sådan form att den inte riktar sig till den allmänna hyresmarknaden -- specialbostad för ungdomar eller studerande som är så utformad eller tillhandahålls i sådan form att den inte riktar sig till den allmänna hyresmarknaden Fritidshus Lokal C Byggnadens ålder m.m. 1. Nybyggnadsår i fastighetstaxeringslagens (1979:1152) mening 2. Ombyggnadsår 3. Värdeår 4. Byggnadsperiod 5. Värmesystem D Lägenhetsutformning 1. Antal rum 2. Köksutrymme -- kök -- kokvrå utan matrum -- kokskåp -- gemensamt kök -- kokmöjligheter saknas 3. Bostadsarea 4. Våningsplan (för flerbostadshus) 5. Förekomst av hiss i trappuppgång 6. Husform E Belägenhet 1. Län 2. Kommun 3. Församling F Identifikationsuppgifter 1. Fastighetsbeteckning 2. Byggnadsnummer 3. Lägenhetsbeteckning 4. Belägenhetsadress 5. Postnummer och postort Uppgiftsskyldighet 4 § En fastighetsägare är skyldig att på begäran lämna de uppgifter som anges i 3 § under B 3, C 5 och D 1-5. Uppgifterna skall lämnas till Lantmäteriverket enligt fastställt formulär. Fastighetsägaren skall också lämna sådana uppgifter till kommunen som behövs för att fastställa lägenhetsbeteckning. Med fastighetsägare avses i denna förordning även ägare av byggnad. 5 § De uppgifter som anges i 3 § under B 2, C 4-5 och D 1-2 skall lämnas ut på medium för automatisk databehandling från personregister för folk- och bostadsräkningen (FoB) 90 vid Statistiska centralbyrån. Föreläggande 6 § Ett sådant föreläggande som avses i 6 § lagen (1995:1537) om lägenhetsregister får även utfärdas av Lantmäteriverket. Övrigt 7 § Lantmäteriverket får, om det finns synnerliga skäl, medge kommun anstånd med att införa de uppgifter som anges i 3 § under F 3-4. 8 § Lantmäteriverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:283
Lag (1974:283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina;
25 § Ett arbete av guld, silver eller platina får inte utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket tullagen (1987:1065). I övrigt gäller i fråga om rätten att hantera oförtullat sådant arbete lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Lag (1987:1192). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:409
Förordning (2012:409) om statsbidrag för verksamhet som belyser EU:s framtidsfrågor
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för verksamhet som belyser de utmaningar som Europeiska unionen och dess medlemsländer står inför i framtiden. 2 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor prövar frågor om statsbidrag enligt denna förordning. Förordning (2014:76)7 Syftet med statsbidraget 3 § Syftet med statsbidraget är att ge stöd till olika aktörer för att stimulera en mångsidig debatt kring EU:s framtidsfrågor när det gäller 1. den ekonomiska krisen och vägar till ökad tillväxt, 2. demokrati, medborgarinflytande och grundläggande rättigheter, 3. EU:s globala roll och utvidgning, och 4. reformer av EU:s arbetssätt, institutioner och fördrag. Förutsättningar för statsbidrag 4 § Statsbidrag får lämnas i mån av tillgång på medel. 5 § Statsbidrag får lämnas till ideella föreningar som 1. är självständiga och demokratiskt uppbyggda, 2. bedriver verksamhet utan vinstsyfte sedan minst två år före ansökan om bidrag, 3. bedriver verksamhet som syftar till kunskapshöjande insatser eller opinionsbildning i Sverige, och 4. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering. Bidrag får lämnas även till stiftelser som inte är statliga eller kommunala och som uppfyller kraven i första stycket 2?4. 6 § Statsbidrag får inte lämnas till en förening eller stiftelse som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. 7 § Statsbidrag får lämnas endast för verksamhet vars syfte är att belysa EU:s framtidsfrågor från olika utgångspunkter och perspektiv genom att 1. ta fram och sprida kvalificerade rapporter, studier, debattinlägg eller liknande skrivelser, eller 2. anordna seminarier, konferenser eller liknande evenemang. Verksamhet enligt första stycket som är inriktad på att utveckla handlingsalternativ när det gäller de utmaningar EU och dess medlemsländer står inför på kort och lång sikt ska särskilt prioriteras. Bidraget får inte användas för administrativa kostnader i föreningens eller stiftelsens ordinarie verksamhet. Ansökan 8 § Ansökan om bidrag ska göras skriftligen. Ansökan får överföras elektroniskt till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Förordning (2014:77). 9 § Ansökan ska innehålla 1. om den sökande är en förening, den sökandes stadgar, 2. om den sökande är en stiftelse, den sökandes stiftelseförordnande, 3. handlingar som visar vem eller vilka som får företräda den sökande, 4. en verksamhetsberättelse eller en annan redovisning av den verksamhet som den sökande bedrivit under det senaste verksamhetsåret, 5. uppgifter om vilka aktiviteter som ansökan avser och vad som är målet med aktiviteterna, 6. en budget för de aktiviteter som ansökan avser, och 7. om den sökande är en förening, uppgift om antalet medlemmar. Den sökande är skyldig att på begäran av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna de andra handlingar och uppgifter som myndigheten anser sig behöva för att ansökan ska kunna prövas. Förordning (2014:77). Beslut och utbetalning 10 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får ge företräde till de sökande som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla det syfte som anges i 3 § och övriga förutsättningar för statsbidrag enligt denna förordning. Vid fördelningen av bidrag ska särskilt bredd när det gäller vilka aktörer som mottar bidrag och en god spridning av resultaten beaktas. Förordning (2014:77). 11 § I ett beslut om att bevilja statsbidrag ska det anges för vilken verksamhet bidraget beviljas. Beslutet får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet. I beslutet ska det även anges vilken dag en redovisning enligt 13 § senast ska vara Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor till handa. Förordning (2014:77). 12 § Statsbidraget betalas ut vid ett tillfälle. Om bidraget överstiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, får det dock betalas ut vid två tillfällen. Redovisning 13 § En förening eller stiftelse som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning är skyldig att till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna en ekonomisk redovisning och redogörelse i sak för den verksamhet som bedrivs eller har bedrivits med stöd av bidraget vid den tidpunkt som angetts i beslutet. Bidragsmottagaren ska samtidigt redovisa vilka resultat som har uppnåtts och hur resultaten förhåller sig till det ändamål som bidraget har beviljats för. En revisor ska granska redovisningen. Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som har tagits emot uppgår till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska revisorn vara auktoriserad eller godkänd. Förordning (2014:77). 14 § En förening eller stiftelse som har tagit emot statsbidrag är skyldig att på begäran av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna det underlag som myndigheten behöver för att granska en sådan redovisning som avses i 13 §. Förordning (2014:77). 15 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska i sin årsredovisning redogöra för vilka som har fått statsbidrag enligt denna förordning samt med vilka belopp och för vilka ändamål. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska dessutom i årsredovisningen lämna en sammanfattande redogörelse för vad utbetalade bidrag har använts till. Förordning (2014:77). Återbetalning och återkrav 16 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål det har beviljats för, 4. mottagaren inte lämnar en sådan redovisning som avses i 13 §, eller 5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag. 17 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 16 §, ska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor besluta att helt eller delvis kräva tillbaka statsbidraget. Om det finns särskilda skäl, får Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor besluta att efterge återkrav helt eller delvis. Förordning (2014:77). Bemyndigande 18 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning. Förordning (2014:77). Överklagande 19 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:163
Lag (1999:163) om penningtvättsregister
Inledande bestämmelser 1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid behandling av personuppgifter i fråga om sådan penningtvätt som avses i 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättsregister). 2 § Fysiska eller juridiska personer som avses i 2 § första stycket samt 2 a och 2 b §§ lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt får föra penningtvättsregister över sådana uppgifter som den fysiska eller juridiska personen lämnat med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag. Lag (2004:1187). Ändamål 3 § Penningtvättsregister får föras av en fysisk eller juridisk person som avses i 2 § 1. för att förhindra att den fysiska eller juridiska personen medverkar vid transaktioner som utgör penningtvätt enligt 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, och 2. för att den fysiska eller juridiska personen skall kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten i 9 § andra stycket samma lag. Lag (2004:1187). Innehåll 4 § Ett penningtvättsregister får endast innehålla 1. namn, person- eller organisationsnummer och adress, 2. kontonummer eller motsvarande, samt 3. de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 9 § andra stycket lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. Information till den registrerade 5 § Uppgifter ur penningtvättsregister får inte lämnas ut till den registrerade. Gallring 6 § En uppgift i penningtvättsregistret skall gallras 1. om den myndighet som avses i 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt, 2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av de lämnade uppgifterna, 3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft med anledning av de lämnade uppgifterna, eller 4. senast ett år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag. Samkörning 7 § En fysisk eller juridisk persons penningtvättsregister får inte samköras med motsvarande register hos någon annan. Lag (2004:1187). Rättelse och skadestånd 8 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag. Tystnadsplikt 9 § Den som är verksam hos en fysisk eller juridisk person som avses i 2 § får inte obehörigen röja uppgift i penningtvättsregister. Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket. Lag (2004:1187). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2016:385
Förordning (2016:385) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning
1 § Om det finns medel får bidrag ges enligt denna förordning till 1. en kommun eller flera kommuner i samarbete för energi- och klimatrådgivning, och 2. regionala energikontor för samordning och utveckling av kommunal energi- och klimatrådgivning. Förutsättningar för bidrag till kommuner 2 § Bidrag till kommuner för energi- och klimatrådgivning får ges endast om kraven i 3-9 §§ uppfylls. 3 § Rådgivningen ska riktas till hushåll, företag och organisationer. Den ska ha särskilt fokus på de målgrupper som Statens energimyndighet anger som lokalt och regionalt prioriterade i de utlysningar som myndigheten gör inför prövningen av ansökningar om bidrag. 4 § Rådgivningen ska organiseras så att opartiskhet och frihet från kommersiella intressen garanteras och får inte omfatta 1. besiktningsverksamhet eller delaktighet vid upprättandet av energideklarationer enligt lagen (2006:985) om energideklarationer, eller 2. verksamhet som berör arbete med energikartläggning enligt lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag. 5 § Rådgivningen ska främja 1. en effektiv och miljöanpassad användning av energi, 2. en minskad klimatpåverkan från energianvändningen, och 3. att riksdagens energi- och klimatpolitiska mål nås. 6 § Rådgivningen ska förmedla lokalt och regionalt anpassad kunskap om 1. klimatpåverkan, 2. energieffektivisering, 3. energianvändning, och 4. förutsättningar att ändra energianvändningen i lokaler och bostäder. 7 § Rådgivningen får omfatta transporter av personer och gods. 8 § Rådgivningen ska ge 1. information om förnybar energi och om praktiska detaljer och fördelar med användning av sådan energi enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, och 2. råd om värmesystem och luftkonditioneringssystem enligt artiklarna 14 och 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda. 9 § Den som är energi- och klimatrådgivare ska delta i de utbildningar för energi- och klimatrådgivare som anordnas av Statens energimyndighet. Förutsättningar för bidrag till regionala energikontor 10 § Bidrag till ett regionalt energikontor för samordning och utveckling av kommunal energi- och klimatrådgivning får ges endast om kontoret 1. har en offentlig huvudman för verksamheten, 2. har god kännedom om energifrågor i lokalt och regionalt perspektiv, och 3. bedriver sin samordnings- och utvecklingsverksamhet utan vinstintresse och objektivt utifrån principen om likabehandling. Ansökan 11 § Var och en av de kommuner eller de regionala energikontor som vill ha bidrag ska skriftligen ansöka om det hos Statens energimyndighet. Ansökan får avse högst tre år och ska innehålla de uppgifter som myndigheten begär. Bidragets storlek 12 § Bidragets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i storleken på målgrupperna hushåll, företag och organisationer enligt den statistik som vid tidpunkten för bidragsbeslutet är den senast tillgängliga och har tagits fram enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. 13 § Det bidrag som betalas ut får inte överstiga kostnaderna för den verksamhet som bidraget avser. Beslut och utbetalning 14 § Statens energimyndighet prövar frågor om bidrag enligt denna förordning. Ett beslut om bidrag får avse högst tre år. 15 § Ett beviljat bidrag ska betalas ut för ett år i taget. 16 § Statens energimyndighet får besluta att ett beviljat bidrag inte ska betalas ut, om 1. sökanden genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att bidraget getts felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av annan orsak har getts felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, 3. det visar sig att det inte har funnits förutsättningar för bidraget och den som ansökt om bidraget borde ha insett detta, eller 4. förutsättningarna för bidraget inte har uppfyllts. Redovisning 17 § Bidragsmottagaren ska redovisa den verksamhet som bidraget avser. I redovisningen ska kostnaderna för verksamheten vara specificerade. Redovisningen ska göras skriftligen till Statens energimyndighet. Återkrav och återbetalning 18 § En bidragsmottagare är återbetalningsskyldig om det finns grund för det enligt 16 § eller om det bidrag som har betalats ut överstiger kostnaderna för verksamheten. 19 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 18 §, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget tillsammans med ränta enligt räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl, får Statens energimyndighet besluta att sätta ned eller avstå från kravet på återbetalning och ränta. Överklagande 20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 16 § om att inte betala ut bidrag får dock inte överklagas. Förordning (2018:898). Bemyndigande 21 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om 1. bidragets storlek, 2. vad en ansökan om bidrag ska innehålla, och 3. vilka uppgifter en redovisning enligt 17 § ska innehålla, vilka tidsperioder den ska avse och vid vilka tidpunkter den ska lämnas. Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2016:385 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1997:1322) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:405
Förordning (1997:405) om offentligt biträde
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen (1996:1620) om offentligt biträde. 2 § Vid tillämpning av lagen om offentligt biträde (1996:1620) och denna förordning anses som biträdande jurist på en advokatbyrå den som har avlagt de kunskapsprov som har föreskrivits för behörighet till domarämbetet och har antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som anställd som biträde på byrån. 3 § Görs en ansökan om förordnande av offentligt biträde och handläggs målet eller ärendet av en annan myndighet än den som skall besluta om förordnandet, skall den handläggande myndighetens yttrande begäras in om det inte är uppenbart obehövligt. Underrättelser 4 § Om offentligt biträde har förordnats, skall den som biträde har förordnats för samt biträdet få ett skriftligt besked om detta. Har en annan myndighet än den som handlägger målet eller ärendet meddelat beslutet, skall även den handläggande myndigheten få ett sådant besked. 5 § Har upphävts genom förordning (2005:81). Ersättning till offentliga biträden 6 § I fråga om ersättning till offentliga biträden och utformning av kostnadsräkningar tillämpas 19, 20 och 24 §§ rättshjälpsförordningen (1997:404). Vad som där sägs om rättshjälpsbiträde gäller i stället offentligt biträde. 7 § Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol eller den myndighet som skall besluta om ersättningen utom i fall som avses i andra stycket. Om förordnandet av offentligt biträde avser ett ärende vid en annan myndighet än den som skall besluta om ersättningen, skall kostnadsräkningen ges in till den handläggande myndigheten som snarast skall sända räkningen med ett eget yttrande till den myndighet som skall besluta om ersättningen. Ersättning för medverkan vid utredning 8 § Ersättning till den som har medverkat vid utredning enligt lagen om offentligt biträde (1996:1620) bestäms till ett skäligt belopp. I fråga om ersättning för inställelse för den som har medverkat vid utredningen tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittnen. Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid anges. Utbetalning av ersättning 9 § Den myndighet som bestämmer ersättning enligt lagen om offentligt biträde (1996:1620) skall se till att ersättningen snarast betalas till den som tillerkänts ersättningen. Återbetalning till staten 10 § Om en domstol eller annan myndighet, efter ett överklagande, bestämmer ersättning till ett offentligt biträde till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade beslutet, skall biträdet snarast återbetala vad han eller hon har fått för mycket. Om ett utbetalat förskott överstiger vad biträdet slutligen tillerkänns i ersättning, skall det överskjutande beloppet snarast återbetalas till staten. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:588
Lag (1987:588) om träfiberråvara
1 § Denna lag är tillämplig på användningen av såg- och kutterspån (spån) för eldningsändamål. Lagens syfte är att motverka brister inom träskiveindustrins försörjning med spån. Lag (1991:1759). 2 § har upphävts genom lag (1991:1759). 3 § Spån får inte utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer användas i eldningsanläggning eller anläggning för framställning av trädbränsle om användningen av spån uppgår till minst 10 000 m/n3/ fast mått per kalenderår. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodose syftet med denna lag. Lag (1991:1759). 4 § Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd spån per kalenderår. Tillståndet får förses med villkor. Lag (1991:1759). 5 § Om ett tillstånd under de tre senast förflutna kalenderåren genomsnittligt har utnyttjats mindre än till 75 procent får tillståndet inskränkas, dock ej mer än till vad som motsvarar den förväntade framtida användningen. Har verksamheten vid anläggningen lagts ner får tillståndet upphävas. Beslut enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 6 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). 7 § På begäran av tillsynsmyndigheten skall innehavaren av en anläggning 1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynens utövande, och 2. ge myndigheten tillträde till anläggningen i den omfattning som behövs för tillsynens utövande. 8 § Om en begäran enligt 7 § inte följs får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga innehavaren att fullgöra sin skyldighet. 9 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 7 och 8 §§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär. 10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder spån utan behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1991:1759). 11 § Brott som avses i 10 § får åtalas av allmän åklagare endast om brottet har anmälts till åtal av tillsynsmyndigheten. Övergångsbestämmelser 1987:588 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. 2. För anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens ikraftträdande bedrivs med tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), skall tillstånd och villkor som har meddelats enligt sistnämnda lag i tillämpliga delar anses som meddelade enligt den nya lagen. 3. I anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens ikraftträdande bedrivs utan tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), får verksamheten bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret. Med basår avses det av åren 1973, 1974 och 1975 då användningen vid anläggningen var högst. Vid anläggningar för framställning av trädbränsle och vid eldningsanläggningar avses med basår dock det av åren 1980, 1981 och 1982 då användningen vid anläggningen var högst. I dessa anläggningar får dock verksamheten, intill utgången av år 1987, bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret med mer än 5 000 m/n3/ fast mått. 4. Föreskrifterna i 136 a § byggnadslagen (1947:385) om förvaltningsenheter gäller till utgången av år 1987. Förvaltningsenheter får dock registreras endast om ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdande. 1991:1759 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 2. Tillstånd, som har meddelats enligt 3 § första stycket 1 i dess äldre lydelse, skall i den utsträckning det anger träfiberråvara i fortsättningen avse spån. 3. Lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1993. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:77
Lag (2021:77) om säkerhetskontroll på frivårdskontor
Förutsättningar för säkerhetskontroll 1 § Säkerhetskontroll får genomföras på ett frivårdskontor om det behövs för att begränsa risken för att det där begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Beslut om säkerhetskontroll 2 § En säkerhetskontroll beslutas av den person som Kriminalvården har utsett eller någon som han eller hon har delegerat beslutanderätten till. Den person som Kriminalvården utser ska vara chef med ansvar för frivårdskontoret. Innan en säkerhetskontroll beslutas ska samråd ske med Polismyndigheten. Samråd behöver dock inte ske om det är uppenbart obehövligt. Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse en viss tid, dock längst sex månader, eller ett visst möte. I beslutet ska det anges vilka lokaler kontrollen ska omfatta. Vem som omfattas av säkerhetskontrollen 3 § En säkerhetskontroll omfattar dem som har kallats till ett möte i de lokaler som kontrollen omfattar och övriga besökare till lokalerna. Kontrollen omfattar inte 1. Kriminalvårdens anställda, 2. personer som tjänstgör i en övervakningsnämnd som sammanträder på frivårdskontoret, övervakare eller andra som utför uppdrag i övervakningsnämnden eller inom frivården, 3. polismän, ordningsvakter eller advokater som i tjänsten infinner sig på frivårdskontoret, eller 4. personer som är omhändertagna. 4 § Om det finns särskilda skäl, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontrollen 1. undanta andra personer än de som är undantagna enligt 3 § andra stycket från kontrollen, eller 2. besluta att personer som annars skulle vara undantagna enligt 3 § andra stycket ska omfattas av kontrollen. Identitetskontroll 5 § En identitetskontroll får bara göras för att ta reda på om en person som uppger att han eller hon inte omfattas av säkerhetskontroll ska undantas från kontrollen. Vem som utför kontrollen 6 § En säkerhetskontroll får utföras av en anställd inom Kriminalvården som har förordnats för uppgiften. En säkerhetskontroll får också utföras av en polisman eller av en ordningsvakt som står under ledning av en polisman. Säkerhetskontrollen ska i sådana fall utföras efter närmare anvisningar av Polismyndigheten. Hur kontrollen går till 7 § En säkerhetskontroll ska inriktas på att upptäcka vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som avses i 1 §. För detta ändamål får kroppsvisitation utföras. Väskor och andra föremål som påträffas i de lokaler som kontrollen omfattar får undersökas. 8 § Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål ska genomföras med en metalldetektor eller en annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning ska utföras i ett avskilt utrymme och om möjligt i vittnes närvaro. Om kroppsvisitation eller undersökning av väskor och andra föremål ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor eller en annan liknande anordning, ska den uppgiften utföras av en polisman eller en anställd inom Kriminalvården eller av en ordningsvakt som Polismyndigheten har godkänt för sådana uppgifter. Sådan kroppsvisitation får bara utföras eller bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras, om undersökningen avser annat än föremål som den visiterade har med sig. Vägran att genomgå kontroll 9 § Den som vägrar att genomgå en säkerhetskontroll ska inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler. Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret vägrar att genomgå en säkerhetskontroll, ska detta omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade ska undantas från kontrollen. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske. Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att den kallade trots sin vägran ska genomgå kontrollen. Hantering när föremål hittas 10 § Om det vid en säkerhetskontroll påträffas något sådant föremål som avses i 7 § första stycket och det inte tas i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, ska den som föremålet påträffas hos uppmanas att lämna det ifrån sig för förvaring. Den som inte följer en uppmaning att lämna ett föremål för förvaring ska inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler. Om det inte finns någon känd innehavare till ett föremål som påträffas, får föremålet omhändertas. Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret inte följer en uppmaning enligt första stycket, ska detta omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade ska få tillträde utan att lämna ifrån sig föremålet. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske. Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att föremålet trots hans eller hennes vägran ska omhändertas för förvaring. Förvaring av föremål 11 § Ett föremål som har lämnats till förvaring eller omhändertagits ska förvaras säkert. På begäran ska ett bevis om att ett föremål har lämnats till förvaring eller omhändertagits utfärdas. Föremålet ska på begäran lämnas tillbaka till den som hade det med sig när han eller hon lämnar de lokaler som kontrollen omfattar. Förbud att överklaga 12 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:959
/r1/ Riksgäldskontorets föreskrifter (1992:959) om gällande inlåningsränta i ungdomsbosparandet;
Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande samt 1 § förordningen (1989:248) med instruktion för Riksgäldskontoret. På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 9,75 procent årlig ränta. För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än som sägs i första stycket, dock lägst 2 procent. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:819
Förordning (1979:819) om statlig pensionsrätt på grund av anställning hos privat tvätteri som tidigare varit statligt
1 § Denna förordning gäller de arbetstagare hos statliga tvätterier som på grund av ändrat huvudmannaskap den 1 april 1979 har gått över till anställning inom motsvarande verksamhet hos Östergötlands Tvätteriindustri Aktiebolag eller Värmlands Tvätteri Industri Aktiebolag. 2 § De arbetstagare, för vilka statligt pensionsavtal gällde vid övergången, skall ha personlig pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) - SPR - under den tid som de oavbrutet fortsätter sin anställning hos bolaget inom den övertagna verksamheten. Regeringen kan efter framställning föreskriva annat. Sådana arbetstagare skall anses vara upptagna i bilagan till SPR. De särskilda bestämmelserna i 3 b och 3 d 17 § SPR skall härvid tillämpas. Dock tillämpas ej bestämmelsen i 3 b om att heltidstjänstgöring är en förutsättning för att en arbetstagare skall vara underkastad reglementet. 3 § Statens arbetsgivarverks anvisningar om placering av tjänst som avses i AST-R i lönetariffklass eller löneklass för beräkning av pensionslön skall tillämpas på de arbetstagare som vid övergången innehade tjänst som avses i Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med R-tjänster (AST-R). Anvisningarna skall tillämpas på arbetstagarna på samma sätt som om de fortfarande innehade tjänsten med oförändrad placering i lönegrupp. Regeringen kan efter framställning föreskriva annat. 4 § Statens personalpensionsverk beräknar och betalar ut pensionen eller livräntan. 5 § Kungörelsen (1959:289) om avgifter m.m. beträffande vissa i statens allmänna tjänstepensionsreglemente avsedda anställningar skall tillämpas på anställningar som avses i 2 § under tid då innehavaren har pesonlig pensionsrätt enligt SPR. Vid beräkning av avgift tillämpas det procenttal som vid beräkningstillfället gäller för reducerat lönekostnadspålägg enligt kungörelsen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, om inte regeringen föreskriver annat. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:817
Förordning (2001:817) om registrering av båtbyggnadsförskott
1 § Denna förordning gäller registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. 2 § Transportstyrelsen är personuppgiftsansvarig för registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. Transportstyrelsen ska se till att det inte förekommer något otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får styrelsen i enskilda fall ställa upp särskilda villkor för behandlingen av personuppgifter. Förordning (2018:296). 3 § I fråga om personuppgifter skall registreringen ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter om huruvida den som har beställt en båt har lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren förskott av pengar på ett sådant sätt att förmånsrätt uppkommer enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979). 4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för registrering enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. Förordning (2010:1550). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:225
Lag (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m.m.
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag göras för bidrag som Sveriges allmänna hypoteksbank lämnar till landshypoteksförening. Mottagaren ska ll ta upp bidraget som intäkt av näringsverksamhet. Lag (1992:706). Övergångsbestämmelser 1992:706 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Till och med 1994 års taxering gäller de nya bestämmelserna även i fråga om bidrag från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa till stadshypoteksförening. 1994:1212 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av december 1994. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1995 och tidigare års taxeringar. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:346
Förordning (1974:346) med instruktion för bergsstaten
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3, 16 och 18 §§, samt i övrigt på sätt som följer av denna förordning, tillämpas på bergsstaten. Förordning (1977:230). Uppgifter 2 § Bergsstaten är den lokala statliga organisationen för ärenden om rikets bergshantering och därmed sammanhängande frågor. Organisation 3 § Chefsmyndighet för bergsstaten är Sveriges geologiska undersökning. Förordning (1983:849). 4 § För bergsstatens verksamhet finnes två bergmästardistrikt, nämligen norra distriktet med expedition i Luleå omfattande Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län; södra distriktet med expedition i Falun omfattande riket i övrigt. 5 § I vartdera distriktet finnes en bergmästare. Vid bergsstaten är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Förordning (1977:230). 6 § Bergmästare skall med biträde av honom underställda tjänstemän fullgöra vad honom åligger enligt lag och annan författning samt föreskrifter som Sveriges geologiska undersökning meddelar. Förordning (1982:584). 7 § Bergmästare får uppdraga åt annan tjänsteman med teknisk utbildning och sakkunskap att fullgöra arbetsuppgift som åligger bergmästare. Förordning (1977:230). 8 § upphävd genom förordning (1977:230). Tjänstetillsättning 9 § Tjänst som bergmästare tillsättes av regeringen efter anmälan av generaldirektören i Sveriges geologiska undersökning. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av Sveriges geologiska undersökning. Förordning (1982:584). 10 § upphävd genom förordning (1977:230). 11 § När industriverket i sin lokal anslår kungörelse om ledig tjänst inom bergsstaten eller beslut om tillsättning av sådan tjänst eller beslut att icke tillsätta tjänsten, skall avskrift av kungörelsen eller beslutet snarast anslås inom vederbörande bergmästardistrikts lokal. På avskriften skall anges dagen då kungörelsen eller beslutet anslogs i industriverket. Besvär 12 § Talan mot beslut av bergmästare eller annan tjänsteman vid bergsstaten föres hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär, om ej annat är föreskrivet. Förordning (1982:584). Övriga bestämmelser 13 § upphävd genom förordning (1980:841). 14 § Befogenhet som enligt allmänna verksstadgan (1965:600) tillkommer myndighet utövas av Sveriges geologiska undersökning i fråga om framställning till regeringen, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, arbetstid samt annan ledighet än semester. Vid tillämpning i övrigt av verksstadgan förstås med chefen bergmästare. Förordning (1982:584). 15 § Myndighets befogenhet enligt 15 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning utövas av Sveriges geologiska undersökning. Förordning (1982:584). 16 § Arbetsgivarens åligganden enligt 37 § anställningsförordningen (1965:601) fullgöres av Sveriges geologiska undersökning även i fråga om tjänst som regeringen tillsätter. Förordning (1982:584). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:257
Förordning (1985:257) med instruktion för försvarets rationaliseringsinstitut
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3, tillämpas på försvarets rationaliseringsinstitut. Uppgifter 2 § Institutet är en central myndighet för frågor om rationaliseringsverksamhet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. 3 § Institutet skall även ta initiativ till rationaliseringsåtgärder som främjar en god effektivitet inom totalförsvaret och skall på särskilt uppdrag bedriva rationaliseringsverksamhet även inom de delar av totalförsvaret som ligger utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde. Vissa bestämmelser om verksamheten Allmänt 4 § Institutet har i sin verksamhet programansvar och skall genomföra produktion samt ha fackuppgifter i den mening som avses i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten och enligt vad som anges närmare i 8--11 §§. 5 § Institutet skall följa de föreskrifter som överbefälhavaren meddelar för att uppställda mål för produktionen skall nås med ett så rationellt utnyttjande av resurserna som möjligt och för att behovet av planering och budgetering skall tillgodoses. 6 § Institutet skall samråda med statskontoret i rationaliseringsfrågor som kan beröra statsförvaltningen utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde samt fortlöpande orientera statskontoret om sin verksamhet. Vidare skall institutet samråda med statistiska centralbyrån i frågor som kan beröra statistisk produktion. 7 § Institutet skall senast den 1 oktober varje år till regeringen lämna underlag för beslut om rationaliseringsverksamhetens långsiktiga utveckling inom totalförsvaret. Programansvaret 8 § Institutet har programansvar för delprogrammet Försvarets rationaliseringsinstitut. Härvid skall 18 § i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. Bestämmelserna i 18 § 1 i den nämnda förordningen skall avse överbefälhavarens programplan. Produktionen 9 § Institutet skall i enlighet med regeringens uppdrag genomföra produktion inom huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet. Härvid skall 21 och 26--28 §§ i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. 10 § Produktionen skall genomföras inom följande verksamhetsfält: 1. Rationaliseringsundersökningar och rationaliseringsåtgärder. 2. Samordning av rationaliseringsverksamheten. 3. Bedömning av investeringar i anläggningar för främst fredsorganisationen. 4. Bedömning av utveckling av samt investeringar i datorstödda informationssystem. Fackuppgift 11 § Institutet har fackuppgift inom sakområdet Rationalisering. Härvid skall 31 och 32 §§ i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. Organisation 12 § Institutet leds av en styrelse som består av åtta personer. I styrelsen ingår institutets generaldirektör. Denne är ordförande och en av de andra ledamöterna är vice ordförande. Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. skall tillämpas på institutet. 13 § Vid institutet finns en samrådsdelegation. Samrådsdelegationen består av generaldirektören, som är delegationens ordförande, och sju andra ledamöter. För andra ledamöter än generaldirektören finns personliga ersättare. 14 § Generaldirektören är chef för institutet. 15 § Hos institutet finns organisationsdirektörer och övrig personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får institutet anlita utomstående för särskilda uppdrag. Militär personal får placeras eller kommenderas till tjänstgöring vid institutet. 16 § Institutet är lokaliserat till Stockholmsområdet. Ärendenas handläggning 17 § Av styrelsen avgörs 1. ärenden som angår verksamhetens allmänna inriktning och planering på lång sikt samt utnyttjandet i stort av tillgängliga resurser, 2. viktigare författningsfrågor, 3. viktigare frågor om institutets organisation och arbetsformer, 4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 5. frågor om tillsättning av tjänster som organisationsdirektör, 6. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen. 18 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra av de i 12 § första stycket angivna ledamöterna är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:903). 19 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgift ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 20 § Innan styrelsen avgör frågor om planläggning och genomförande av rationaliseringsverksamhet, skall styrelsen bereda samrådsdelegationen tillfälle att yttra sig. 21 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Ärenden om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning avgörs alltid av generaldirektören. Generaldirektören får besluta att ytterligare en tjänsteman skall delta i beslutet. 22 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas tjänsten av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer. I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som styrelsen har meddelat eller grunder som den tillämpar. 23 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 21 § första stycket andra meningen avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på den tjänsteman som generaldirektören bestämmer. Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen. 24 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att institutets befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. 25 § har upphävts genom förordning (1986:903). 26 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig. 27 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. Tjänstetillsättning m. m. 28 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Övriga tjänster tillsätts av institutet. Extra tjänster får tillsättas utan att tjänsterna har kungjorts lediga till ansökan. 29 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år. Styrelsen utser vice ordförande inom sig. 30 § Av ledamöterna i samrådsdelegationen förordnar regeringen fyra efter förslag av de arbetstagarorganisationer som organiserar anställda vid myndigheter som hör till försvarsdepartementet. Övriga ledamöter förordnas av institutet. Ersättarna utses i samma ordning som ledamöterna. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2024:156
Förordning (2024:156) om riskbedömning avseende fastighetsinstallationer för dricksvatten
/Träder i kraft I:2024-04-22/ 1 § Denna förordning är meddelad med stöd av - 9 kap. 17 § miljöbalken i fråga om 5 och 6 §§, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. 2 § Folkhälsomyndigheten ska utföra en riskbedömning avseende ledningar, installationer och anordningar som är installerade mellan en distributionsanläggning och de kranar som normalt används för tappning av dricksvatten på fastigheter eller i byggnader (fastighetsinstallationer). Riskbedömningen ska inkludera kranarna och omfatta 1. en allmän analys av vilka potentiella risker som kan finnas vid användningen av fastighetsinstallationer och hur sådana risker kan påverka kvaliteten på dricksvattnet vid den punkt där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten, och 2. övervakning av legionella och bly på fastigheter och i byggnader där specifika risker för vattenkvaliteten och människors hälsa identifieras enligt 1. Analysen enligt första stycket 1 får inte avse enskilda fastigheter eller byggnader. Övervakning enligt första stycket 2 ska endast avse sådana fastigheter och byggnader som Folkhälsomyndigheten bedömer är prioriterade. Riskbedömningen ska ses över minst vart sjätte år och uppdateras vid behov. 3 § Folkhälsomyndigheten ska bestämma de parametervärden som ska gälla för legionella och bly vid utförandet av riskbedömningen enligt 2 § och som anges i del D i bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten, i den ursprungliga lydelsen. 4 § Folkhälsomyndigheten ska i arbete med den allmänna analysen enligt 2 § första stycket 1 samråda med Boverket, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, försvarsinspektören för hälsa och miljö och länsstyrelsen. 5 § Om Folkhälsomyndigheten begär det ska en kommun, fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ge in det underlag som Folkhälsomyndigheten behöver för att utföra riskbedömningen enligt 2 §. 6 § Folkhälsomyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten i 5 §. 7 § Om den allmänna analysen enligt 2 § första stycket 1 visar att det finns en risk för människors hälsa som beror på fastighetsinstallationer eller om övervakningen enligt 2 § första stycket 2 visar att de parametervärden som bestämts för legionella och bly inte uppfylls, ska Folkhälsomyndigheten underrätta Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, försvarsinspektören för hälsa och miljö samt de länsstyrelser, kommuner och andra myndigheter som berörs. 8 § De myndigheter som underrättas om riskbedömningen enligt 7 § vidtar inom sina ansvarsområden den eller de åtgärder som behövs för att undanröja eller minska risken för att de bestämda parametervärdena för legionella och bly inte uppfylls. 9 § Folkhälsomyndigheten ska följa upp vilka åtgärder som vidtagits enligt 8 §. 10 § Folkhälsomyndigheten ska inom sitt ansvarsområde fullgöra de uppgifter i fråga om rapportering till Europeiska kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar som följer av artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184, i den ursprungliga lydelsen. Rapporteringen ska inte omfatta säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) eller uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Övergångsbestämmelser 2024:156 1. Denna förordning träder i kraft den 22 april 2024. 2. En riskbedömning enligt 2 § ska göras första gången senast den 12 januari 2029. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:386
Förordning (1977:386) om införande av förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet
1 § Förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet träder i kraft den 1 juli 1977. 2 § Genom förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet upphäves, med de begränsningar som följer av denna förordning, 1. förordningen (1965:494) med stadga för jordbrukets högskolor, 2. kungl. brev den 17 december 1965 angående utfärdande av instruktion för veterinärinrättningen i Skara, m.m., 3. kungl. brev den 6 juni 1968 med vissa föreskrifter för jordbrukets högskolor, 4. stadgan (1970:551) för statens skogsmästarskola, 5. beslutet den 18 juni 1975 om inrättande av en nämnd för veterinär inrättningen i Skara - fältstation för veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan, 6. beslutet den 18 juni 1975 angående förlängning av försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal vid jordbrukets högskolor, 7. beslutet den 26 juni 1975 angående företrädare för de anställda och för de studerande i styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt. 3 § Förekommer i författning eller i annat sammanhang hänvisning till föreskrift som har ersatts genom föreskrift i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall i stället den nya föreskriften gälla, om ej annat anges särskilt. 4 § Om ej annat särskilt föreskrives av regeringen skall vad Kungl. Maj:t eller regeringen i författning eller i särskilt beslut har föreskrivit om 1. högskola inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde, statens skogsmästarskola eller veterinärinrättningen i Skara i stället avse lantbruksuniversitetet, 2. organ vid högskola eller inrättning som avses i 1, i stället avse det organ som styrelsen för lantbruksuniversitetet bestämmer. 5 § Organ som fullgör interimistiska uppgifter enligt förordningen den 17 februari 1977 med vissa interimistiska bestämmelser för högskolan inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde får finnas kvar och utföra uppgifter enligt föreskrifterna i förordningen efter utgången av juni 1977 intill dess motsvarande organ enligt förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet har hunnit utses, dock längst till utgången av oktober 1977. 6 § har upphävts genom förordning (1984:691). 7 § har upphävts genom förordning (1984:691). 8 § Den första mandatperioden för ledamot, som ej företräder de studerande, i sådant organ som anges särskilt i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall avse tiden till utgången av juni 1980, om ej annat föreskrives särskilt. 9 § Ärende som ej har avgjorts vid utgången av juni 1977 skall handläggas enligt föreskrifterna i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet, om ej annat följer av 15 eller 16 § eller annars föreskrives särskilt. Styrelsen meddelar närmare föreskrifter om handläggning av sådant ärende. 10 § Den som vid utgången av juni 1977 innehar tjänst eller vikariat på tjänst vid läroanstalt eller inrättning som den 1 juli 1977 går upp i lantbruksuniversitetet, skall anses inneha motsvarande tjänst respektive vikariat på motsvarande tjänst vid lantbruksuniversitetet. Första stycket gäller under förutsättning att innehavaren av tjänsten eller vikariatet är förordnad för tid efter den 1 juli 1977, att motsvarande tjänst finns och att innehavaren ej har uppnått övre gränsen inom den pensioneringsperiod som gäller för honom. 11 § Vid tillämpning av föreskrifter som avser tidigare innehav av tjänst skall även medräknas innehav av motsvarande tjänst före ikraftträdandet av förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet. 12 § har upphävts genom förordning (1986:632). 13 § Den som den 30 juni 1977 är eller har varit förordnad som behörig innehavare av tjänst som avses i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall även i fortsättningen räknas som behörig till tjänsten. 14 § I fråga om behörighet till tjänst som forskarassistent gäller även de äldre föreskrifter som avses i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till förordningen (1975:814) om ändring i förordningen (1965:494) med stadga för jordbrukets högskolor. 15 § Ärende om tillsättning av tjänst vid läroanstalt, vilken den 1 juli 1977 går upp i lantbruksuniversitetet, och som ej har avgjorts före den 1 juli 1977 handlägges av styrelsen eller det organ som styrelsen bestämmer. 16 § Sakkunnig i tjänsteförslagsnämnd som har utsetts för ärende som ej är avgjort före utgången av juni 1977 skall kvarstå som ledamot i tjänsteförslagsnämnd till dess ärendet har avgjorts. 17 § I fråga om besvär över beslut som har meddelats före utgången av juni 1977 gäller äldre föreskrifter. 18 § Styrelsen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i samband med införandet av högskolelagen (1977:218) och förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet för verksamhet som står under tillsyn av styrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:643
Lag (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket
1 § Hos Skatteverket skall det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. 2 § Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut i en fråga förs det allmännas talan i den frågan i allmän förvaltningsdomstol av ombudet. 3 § Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Skatteverket att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol och Skatterättsnämnden. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:47
Förordning (1989:47) med vissa bestämmelser om radiomottagare, m. m.;
1 § Medgivande att inneha en sådan anordning för registrering av innehållet i radio- eller trådsändning som avses i 3 a § andra stycket radiolagen (1966:755) lämnas av Telestyrelsen. Förordning (1992:909). 2 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av 3 § andra stycket eller 3 a § radiolagen (1966:755) meddelas av Telestyrelsen. Förordning (1992:909). 3 § En kopia av varje dom över en förseelse som avses i 22 § andra stycket första meningen radiolagen (1966:755) skall sändas till Telestyrelsen. Förordning (1992:1267). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:661
Förordning (1981:661) om strukturgarantier, m.m.
Inledande bestämmelser 1 § För att främja utvecklingen inom möbelindustrin, trähusindustrin, snickeriindustrin, sågverksindustrin, textilindustrinv, konfektionsindustrin och rayonfiberindustrin kan garanti för lån (strukturgaranti) lämnas enligt denna förordning. Staten svarar för lån som omfattas av strukturgaranti som för egen skuld till dess lånet återbetalats. Förordning (1984:433). Förutsättningar för strukturgaranti 2 § Företag inom möbelindustrin, snickeriindustrin, sågverksindustrin eller trähusindustrin får beviljas strukturgaranti för lån som tas upp för att finansiera 1. förvärv av företag i samma bransch, 2. förvärv av företag i en annan bransch om detta medverkar till att trygga en fortsatt drift och det finns ett kommersiellt samband mellan företagen, 3. kostnader föranledda av att två eller flera sådana företag sammanför vissa funktioner i ett gemensamt bolag eller 4. en kapitalkrävande omställning inom ett sådant företag om omställningen förbättrar konkurrenssituationen inom branschen. Förordning (1983:642). 3 § Företag inom textilindustrin, konfektionsindustrin eller rayonfiberindustrin får beviljas strukturgaranti för lån som tas upp för att finansiera 1. lönsamhetsbefrämjande strukturella åtgärder eller 2. en förbättring av den finansiella strukturen inom ett sådant företag, i första hand genom att ersätta kortfristig upplåning. 4 § har upphävts genom förordning (1984:433). 5 § Strukturgaranti för förvärv av företag enligt 2 eller 3 §§ får beviljas också företag utanför de där angivna branscherna för förvärv av företag inom dessa branscher. Förordning (1984:433). 6 § Strukturgaranti får beviljas för lån i svensk eller utländsk valuta i bankaktiebolag, sparbank, kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning som garantigivaren bestämmer. 7 § Strukturgaranti får beviljas endast företag som bedöms ha förutsättningar att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion. 8 § Som en förutsättning för strukturgaranti gäller att företaget har upprättat en konkret plan för genomförandet av den åtgärd som garantin avser. 9 § Strukturgaranti får lämnas endast för lån som uppgår till högst det låntagande företagets egna kapital. Föreligger särskilda skäl får garanti enligt 3 § lämnas för lån som är större. Förordning (1984:433). 10 § Strukturgaranti får lämnas för lån med fast eller rörlig ränta. Räntevillkoren för lån med rörlig ränta skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, bestämmas med utgångspunkt i gällande avtal härom mellan staten och vederbörande bankorganisationer. Räntevillkoren för lån med fast ränta skall godkännas av garantigivaren. 11 § Återbetalning av ett lån som omfattas av strukturgaranti skall ske enligt fastställd avbetalningsplan. Ett lån som avses i 2 § skall återbetalas inom 10 år från dagen för första utbetalningen, varvid lånet får vara avbetalningsfritt det första året. Om särskilda skäl föreligger, får lånet vara avbetalningsfritt under högst 5 år under lånets löptid eller återbetalningen ske under högst 15 år. Ett lån som avses i 3 § skall vara avbetalningsfritt under de två första åren och därefter återbetalas under högst 10 år. Förordning (1984:433). 12 § Ett lån som omfattas av strukturgaranti skall i förmånsrättsligt hänseende vara placerat efter övriga fordringar. Om särskilda skäl föreligger skall dock säkerhet ställas för lånet. Ställs säkerhet skall den gälla också för garantin. 13 § Strukturgaranti får lämnas endast om låneförbindelsen innehåller villkor att lånet kan sägas upp till omedelbar återbetalning om 1. låntagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett att garantin har beviljats, 2. låntagaren har försummat att erlägga föreskriven ränta eller avbetalning inom 14 dagar från förfallodagen, 3. låntagaren inte har iakttagit de villkor eller föreskrifter som gäller för garantin, 4. den säkerhet som kan ha ställts har försämrats väsentligt, 5. låntagaren utan medgivande av garantigivaren har avhänt sig rörelsen eller någon betydande del av däri ingående anläggningstillgångar eller annan väsentlig ändring direkt eller indirekt har skett i äganderätten till rörelsen, 6. låntagaren utan medgivande av garantigivaren har avvikit från en sådan plan som anges i 8 § eller 7. annat förhållande har inträffat som medför att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få ha kvar lånet. 14 § Strukturgaranti lämnas under förutsättning att långivaren förvaltar lånet under bankmässiga former och därvid beaktar statens intresse som garantigivare. När en fråga av betydelse för statens betalningsansvar på grund av garantiåtagandet uppkommer, skall långivaren inhämta anvisningar från garantigivaren. Till täckning av statens kostnader och för förluster på grund av infriade garantiåtaganden skall långivaren årligen i efterskott till statsverket betala en avgift om en procent av utestående belopp. 15 § Långivaren skall utan dröjsmål underrätta garantigivaren om förhållanden som kan utgöra anledning till uppsägning av lånet eller som annars medför risk för att garantin måste infrias. 16 § Underlåter långivaren att efter anmodan från garantigivaren utan dröjsmål säga upp lånet eller att, sedan uppsägning har skett, vidta begärda åtgärder för lånets indrivning, upphör strukturgarantin att gälla tre månader efter det att långivaren erhöll anmaningen. 17 § Ett beslut om strukturgaranti får ändras eller upphävas om långivaren inte iakttar de villkor som anges i 1 4 eller 15 §. Särskilda bestämmelser om ränta 18 § Till företag som beviljats lån mot strukturgaranti enligt 2 § kan, om särskilda skäl föreligger, bidrag lämnas för täckande av räntekostnaden för lånet under högst tre år. Förordning (1984:433). 19 § Räntebidrag skall återbetalas om mottagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett att bidraget har lämnats. Förfarandet 20 § Ärenden om strukturgaranti eller räntebidrag prövas av statens industriverk, som också på statens vägnar tecknar strukturgaranti. Industriverket skall med eget yttrande hänskjuta ett garantiärende till regeringens prövning om garantin avser ett företag vars kreditförsörjning med statligt stöd i olika former bör bedömas i ett sammanhang och bedömningen även innefattar stödformer som prövas av andra myndigheter. Verket får till regeringens prövning hänskjuta även andra ärenden som verket av särskilda skäl finner att regeringen bör avgöra. 21 § Vid beredningen av ärenden om strukturgaranti skall industriverket samråda med företrädare för berörda fackliga organisationer och branschorganisationer. Verket skall därutöver samråda med 1. arbetsmarknadsstyrelsen i ärenden om strukturgaranti enligt 2 § samt 2. arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar i ärenden om strukturgaranti enligt 3 §. Samråd behöver inte ske om det med hänsyn till ärendets beskaffenhet eller annan omständighet är obehövligt. Förordning (1984:433). 22 § Då anspråk har anmälts mot statsverket med anledning av lämnad strukturgaranti skall statens industriverk vidta de åtgärder som behövs för att skydda staten mot förlust på grund av garantiåtagandet. Industriverket skall bevaka statens rätt i mål eller ärenden som rör stöd enligt denna förordning. Verket får därvid anta ackordsförslag eller på annat sätt efterge statens anspråk. Ett ärende som avser ett större belopp eller som har principiell betydelse skall dock hänskjutas till regeringens prövning. 23 § Beslut av statens industriverk enligt denna förordning får ej överklagas. Särskild bestämmelse 24 § Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens industriverk. Verket skall därvid samråda med företrädare för berörda fackliga organisationer och branschorganisationer. Övergångsbestämmelser 1983:642 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om stöd som har beviljats före ikraftträdandet. 1984:433 Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om strukturgarantier som har beviljats före den 1 juli 1984 och i fråga om ansökningar som har kommit in till statens industriverk före den 1 juli 1984. 1988:774 Regeringen föreskriver att förordningen (1981:661) om strukturgarantier, m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1985. Den upphävda förordningen skall dock i tillämpliga delar gälla i fråga om garantier som har beviljats med stöd av förordningen. I fråga om sådana garantier gäller också 19 och 20 §§ förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet, varvid i stället för det i 19 § angivna högsta beloppet skall gälla en beloppsgräns på 3 000 000 kronor. Förordning (1989:83). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:951
Förordning (2009:951) om utlämnande av uppgifter till Försäkringskassan från Skatteverkets beskattningsdatabas för beskattningsåret 2008
Skatteverket ska på begäran av Försäkringskassan lämna ut uppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas för beräkning av bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag och återbetalningsskyldighet av underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Uppgiftsskyldigheten omfattar endast uppgifter om schablonintäkt enligt 47 kap. 11 b § inkomstskattelagen (1999:1229) för beskattningsåret 2008. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:99
Riksrevisionsverkets föreskrift (1990:99) angående värdegräns avseende upphandling inom ramen för GATT-överenskommelsen om statlig upphandling;
I artikel 1.1 (b) i GATT-överenskommelsen om statlig upphandling finns en värdegräns angiven på 130 000 särskilda dragningsrätter (Special Drawing Rights, SDR) hos internationella valutafonden. Denna värdegräns skall enligt förordningen (1980:849) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om statlig uppha ndling tillämpas av vissa myndigheter. Riksrevisionsverket föreskriver att värdegränsen skall motsvaras av 1 071 200 svenska kronor och gälla t o m den 31 december 1991. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:127
Förordning (1982:127) om internationell fiskekontroll
1 § Denna förordning gäller kontrollen av efterlevnaden av de föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som betingas av Sveriges anslutning till konventionen den 13 september 1973 rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten. Kontrollen avser området utanför Sveriges sjöterritorium och den svenska ekonomiska zonen och sker enligt den plan som återges i bilagan till denna förordning. Vid tillämpning av planen gäller 3-5 §§. Förordning (1992:1315). 2 § Kontrollen utförs av kustbevakningen och behöriga myndigheter från Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Tyska Demokratiska Republiken, Polen, Sovjetunionen och Finland. Förordning (1988:470). 3 § Med bestämmelser (rekommendationer) som gäller för ett fartygs flaggstat enligt punkterna 4(III), 5(I) och 5(II) i planen avses i fråga om svenska fartyg föreskrifter som fiskeriverket meddelar. Förordning (1991:562). 4 § Med vederbörande myndighet i punkterna 1, 5(I), 11(I) och 12 i planen avses för Sveriges del fiskeriverket, i punkt 3 kustbevakningen samt i punkt 6 fiskeriverket och kustbevakningen. Utsedd myndighet enligt punkterna 1, 5(VIII), 5(IX) och 7(I) är i fråga om svenska fartyg kustbevakningen. Förordning (1991:562). 5 § Om ett svenskt fartyg vid kontroll enligt planen konstateras ha överträtt någon bestämmelse som gäller i förhållande till Sverige, skall befälhavaren senast två timmar före återkomsten till svensk hamn anmäla sig till närmaste sambandscentral hos kustbevakningen. Förordning (1988:470). 6 § Föreskrifterna om ansvar i 35 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om 1. den som uppsåtligen försöker hindra kontroll som utförs av svensk myndighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken och 2. befälhavare som vid kontroll av svensk myndighet uppsåtligen underlåter att underlätta bordning eller kontrollens genomförande i övrigt. Föreskrifterna om ansvar i 35 b § lagen om rätt till fiske gäller i fråga om den som på samma sätt försöker hindra eller underlåter att underlätta kontroll som utförs av utländsk myndighet enligt denna förordning. Befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter anmälningsskyldigheten enligt 5 § döms till böter. 7 § Föreskrifterna om förverkande i 36 § lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om fisk som har fångats eller på annat sätt har hanterats i strid med sådana föreskrifter som avses i 1 §. Detsamma gäller i fråga om fiskeredskap som har använts som hjälpmedel vid brott mot sådana föreskrifter. Bestämmelserna i 43-46 §§ fiskeriförordningen (1982:126) gäller i fråga om fisk och fiskeredskap som avses i första stycket. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:260
Förordning (1983:260) om beräkningen av vissa statliga bruttopensionsförmåner;
1 § Denna förordning gäller vid beräkningen av egen- eller familjepensionsförmån enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) -- SPR -- eller enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t har meddelat före SPR. Med socialförsäkringsförmån och tilläggsbelopp till basbelopp avses i denna förordning detsamma som i lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. 2 § När en statlig bruttopensionsförmån skall minskas med en socialförsäkringsförmån, skall vid beräkningen av socialförsäkringsförmånens storlek hänsyn inte tas till tilläggsbeloppet till basbeloppet. 3 § Den som den 31 maj 1983 har rätt till en statlig bruttopensionsförmån och en socialförsäkringsförmån har också rätt till ett engångsbelopp. Detta utgör fem gånger skillnaden mellan det belopp som pensionsförmånen uppgår till enligt 2 § och det belopp som denna förmån uppgår till utan hänsyn till vad som sägs i nämnda paragraf. Engångsbeloppet skall därvid beräknas på grundval av förhållandena nämnda dag. Övergångsbestämmelser 1983:260 Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av år 1983. Vad som föreskrivs i 2 § tillämpas dock först från och med den 1 juni 1983. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2014:880
Förordning (2014:880) om sprängämnesprekursorer
Förordningens innehåll 1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer), och lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Tillståndsmyndighet 2 § Tillståndsmyndighet enligt 4 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ansökan 3 § En ansökan om tillstånd ska göras skriftligen hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2020:1047). 4 § Ansökan ska vara undertecknad. Det kravet ska anses uppfyllt om uppgifterna i ansökan bekräftas med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. Uppgifterna i ansökan ska lämnas på heder och samvete. Förordning (2016:599). Handläggning av tillståndsärenden 5 § Om ansökan är bristfällig, ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Av föreläggandet ska det framgå att ansökan kan avvisas om det inte följs. Föreläggandet behöver inte delges. Myndigheten får avvisa en ansökan om tillstånd om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen. 6 § Innan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutar i ett ärende om tillstånd ska myndigheten inhämta ett yttrande från Polismyndigheten. Yttrandet ska avse frågan om sökanden är lämplig att förvärva, införa, inneha eller använda de sprängämnesprekursorer som ansökan avser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska även ge Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig i ärendet. Förordning (2014:881). Tillståndens utformning 6 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vid tillståndsgivningen använda sig av den mall för tillstånd som finns i bilaga III till EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Information om tillstånd 6 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska informera den eller de kommuner som berörs av att tillstånd har meddelats en enskild eller återkallats från en enskild. Förordning (2020:1047). Nationell kontaktpunkt 7 § Polismyndigheten är nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Tillsynsmyndighet 7 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara för tillsynen enligt 6 § andra stycket lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Behöriga myndigheter 8 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och en kommun ska ha rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). 8 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara för medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyte mellan berörda parter enligt artikel 10.2 och 10.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Polismyndigheten ska lämna den hjälp som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap behöver vid genomförandet av dessa uppgifter. Förordning (2020:1047). 8 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara för att lämna uppgifter och rapporter till Europeiska kommissionen enligt artiklarna 19-21 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Polismyndigheten ska förse Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med nödvändiga uppgifter på det sätt som den myndigheten bestämmer. Förordning (2020:1047). 9 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Polismyndigheten är behöriga myndigheter för spridning av kommissionens riktlinjer enligt artikel 12.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Bemyndiganden 10 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om ansökningsavgiftens och tillsynsavgiftens storlek enligt lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer när det gäller den egna verksamheten. Förordning (2020:1047). 11 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela närmare föreskrifter om 1. ansökans utformning, 2. hantering av tillstånd, 3. hur information till distributionskedjan ska utformas, och 4. kontroll vid försäljning. Förordning (2020:1047). 11 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om tillsyn när det gäller den egna verksamheten. Förordning (2020:1047). 12 § En kommun får meddela föreskrifter om tillsyn enligt 6 § första stycket lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
README.md exists but content is empty. Use the Edit dataset card button to edit it.
Downloads last month
1
Edit dataset card