beteckning
stringlengths
6
8
titel
stringlengths
23
222
prompt
stringlengths
325
10.1k
1988:864
Förordning (1988:864) med instruktion för statens veterinärmedicinska anstalt
/r3/ Uppgifter 1 § Statens veterinärmedicinska anstalt är ett veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt lantbruksstyrelsen och andra myndigheter samt åt företag, organisationer och andra enskilda. 2 § Anstalten skall särskilt 1. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt, 2. bedriva diagnostisk verksamhet och vara veterinärmedicinskt centrallaboratorium, 3. medverka i förebyggande och bekämpande av djursjukdomar samt 4. bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom anstaltens verksamhetsområde. 3 § Anstalten skall i första hand utföra de undersökningar och utredningar som lantbruksstyrelsen begär. Dessa skall planeras och genomföras efter samråd med lantbruksstyrelsen. Anstalten skall om möjligt också med förtur utföra de undersökningar som andra statliga myndigheter begär. 4 § För utförda undersökningar och utredningar samt tillhandahållna preparat skall, om inte annat är föreskrivet, ersättning betalas enligt en taxa som anstalten fastställer efter samråd med riksrevisionsverket. 5 § Anstaltens tjänstemän är skyldiga att i tjänsten inom sitt ämnesområde undervisa vid Sveriges lantbruksuniversitet. Omfattningen av undervisningsskyldigheten fastställs av lantbruksuniversitetet efter samråd med anstalten. /r3/ Verksförordningens tillämpning 6 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på anstalten med undantag av 2, 13 och 18 §§. Frågor enligt 13 § verksförordningen om anstaltens årliga anslagsframställningar samt andra frågor som är gemensamma för anstalten och Sveriges lantbruksuniversitet avgörs av lantbruksuniversitetet efter samråd med anstalten. /r3/ Myndighetens ledning 7 § Anstaltens föreståndare är chef för anstalten. Föreståndaren har professors ställning. /r3/ Styrelsen 8 § Anstaltens styrelse består av högst sju personer, föreståndaren medräknad. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. /r3/ Organisation 9 § Inom anstalten finns följande enheter, nämligen centrallaboratoriet, epizootologiska enheten, vaccinenheten, ekonomienheten. Dessutom finns enligt styrelsens bestämmande enheter för vissa djurslag och andra enheter med särskilda uppgifter. Inom centrallaboratoriet finns det antal laboratorier som styrelsen bestämmer. 10 § Varje enhet leds av en chef. Chefen för den epizootologiska enheten är även statsepizootolog. Chefen för en djurslagsenhet kallas statsveterinär. Under chefen för centrallaboratoriet leds varje laboratorium av en laboratoriechef. /r3/ Personalföreträdare 11 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på anstalten. /r3/ Personalansvarsnämnden 12 § Anstaltens personalansvarsnämnd består -- förutom av föreståndaren och personalföreträdarna -- av cheferna för centrallaboratoriet, epizootologiska enheten, vaccinenheten och ekonomienheten. Föreståndaren är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. /r3/ Tjänstetillsättning, kompetensfordringar m. m. 13 § Föreståndaren förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänster som chef för centrallaboratoriet, chef för epizootologiska enheten, chef för vaccinenheten och laboratoriechef tillsätts av regeringen efter förslag av anstalten. Tjänst som chef för ekonomienheten tillsätts av regeringen efter anmälan av föreståndaren. Andra tjänster tillsätts av anstalten. 14 § Förordnande att vara föreståndarens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av föreståndaren. 15 § För de tjänster som avses i 13 § andra stycket skall finnas en beskrivning av tjänsternas innehåll. Innan anstalten avger förslag enligt 13 § andra stycket skall yttrande om de sökandes vetenskapliga kompetens och skicklighet inhämtas från tre sakkunniga som anstalten utser efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet. Ett sådant yttrande skall avges till anstalten senast tre månader efter det att uppdraget har mottagits. I fråga om tjänsten som statsepizootolog skall anstalten samråda med lantbruksstyrelsen. 16 § Bestämmelserna i 15 § första stycket gäller även tjänster som laborator och statsveterinär. Innan anstalten tillsätter en sådan tjänst skall yttrande som avses i 15 § andra stycket inhämtas. 17 § Andra styrelseledamöter än föreståndaren utses av regeringen för en bestämd tid. Förordnande att vara styrelsens ordförande meddelas av regeringen för en bestämd tid. Styrelsen utser en ledamot att vara vice ordförande. 18 § Behörig till en sådan tjänst som avses i 13 § andra stycket eller 16 § är den som har den vetenskapliga och pedagogiska skicklighet, de kunskaper och erfarenheter och sådan förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra tjänsten väl. För behörighet till tjänst som statsepizootolog eller laborator vid epizootologiska enheten fordras dessutom legitimation som veterinär, beprövad erfarenhet i ett ämne som tillhör epizootologins verksamhetsområde samt praktisk erfarenhet av fältepizootologiskt arbete. 19 § Som befordringsgrund vid tillsättning av sådana tjänster som avses i 13 § andra stycket eller 16 § gäller graden av sådan vetenskaplig, pedagogisk och annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens innehåll och beskaffenhet i övrigt. Särskild vikt skall fästas dels vid vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning samt genom planering och ledning av forskning, dels vid pedagogisk skicklighet som har visats genom handledning av forskare och vetenskaplig undervisning eller utarbetande av läromedel för sådan undervisning, dels vid skicklighet visad genom självständigt arbete inom tjänstens ämnesområde. I den mån tjänstens beskaffenhet påkallar det, skall särskild vikt även fästas vid annan egenskap än som anges i första stycket såsom klinisk eller praktisk skicklighet, administrativ och arbetsledande förmåga eller annan erfarenhet av betydelse för tjänsten. 20 § Vid tillsättning av vikariat på sådan tjänst som avses i 13 § andra stycket eller 16 § skall bestämmelserna om tillsättning av långtidsvikariat i anställningsförordningen (1965:601) inte tillämpas, om vikariatet kan antas vara kortare tid än två år. 21 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef för central förvaltningsmyndighet gäller föreståndaren. /r3/ Bisysslor 22 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av anstalten i fråga om innehavare av andra tjänster som regeringen tillsätter än föreståndaren. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2015:677
Förordning (2015:677) om fastställande av andelar för fördelning av ålderspensionsavgifter och statliga ålderspensionsavgifter under år 2016
Regeringen fastställer andelarna för fördelning av ålderspensionsavgifter och statliga ålderspensionsavgifter under år 2016 enligt följande. Fördelningen av ålderspensionsavgifter enligt 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter ska göras på så sätt att 10,8 procent förs till staten, 20,4 procent förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning och återstoden förs efter avstämning till Första-Fjärde AP-fonderna. Fördelningen av statliga ålderspensionsavgifter enligt 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift ska göras på så sätt att 13,4 procent förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning och återstoden förs efter avstämning till Första-Fjärde AP-fonderna. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:985
Förordning (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd
1 § Om Polismyndigheten har underrättats om ett sjöfynd enligt 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd eller om sjöfyndet har lämnats till myndigheten enligt 2 § första stycket samma lag, ska den om möjligt ta hand om fyndet. Förordning (2014:1136). 2 § I samband med besiktning av ett sjöfynd enligt 3 § första stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall besiktningsmännen värdera fyndet och, med tillämpning av de grunder som föreskrivs i sjölagen (1994:1009), föreslå skälig bärgarlön. I besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om märken och andra kännetecken, genom vilka ägaren kan känna igen godset. Om fyndet vid besiktningen anses vara av sådan beskaffenhet att det inte kan vårdas utan fara för försämring, skall skälen till detta uppges i besiktningsinstrumentet. Förordning (1995:169). 3 § Om ett sjöfynd som inte kan vårdas utan fara för försämring ska säljas på offentlig auktion enligt 3 § andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd, ska auktionen kungöras på lämpligt sätt. En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion) ska förrättas genom Polismyndighetens försorg. Om godset ska säljas på något annat sätt, ska myndigheten svara för försäljningen. Staten har rätt att ta ut ersättning för godsets vård och försäljning ur köpeskillingen. Förordning (2014:1136). 4 § Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör oförtullad vara, ska Polismyndigheten underrätta Tullverket om detta. Förordning (2014:1136). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2010:299
Lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet
Lagens syfte 1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av 1. Europarådets konvention den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism med tilläggsprotokollet den 19 maj 2015, 2. punkt 6 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 2178 (2014), och 3. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF. Lag (2018:1313). Särskilt allvarlig brottslighet 2 § Med särskilt allvarlig brottslighet avses i denna lag 1. mord, dråp, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grovt olaga tvång, mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage och spridande av gift eller smitta, om syftet med gärningen är att injaga skräck i en befolkning eller en befolkningsgrupp eller att förmå en regering eller en internationell organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, 2. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage och flygplatssabotage, 3. sådan brottslighet som avses i a) artikel 1 i den internationella konventionen den 17 december 1979 mot tagande av gisslan, b) artikel 7 i konventionen den 3 mars 1980 om fysiskt skydd av kärnämne, c) artikel 2 i den internationella konventionen den 15 december 1997 om bekämpande av bombattentat av terrorister, och d) artikel 2 i den internationella konventionen den 13 april 2005 för bekämpande av nukleär terrorism, 4. mord, dråp, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grov skadegörelse, mordbrand, grov mordbrand samt hot om sådana brott, om gärningen utförs mot sådana internationellt skyddade personer som avses i konventionen den 14 december 1973 om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer, samt 5. brott enligt 3 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall. Lag (2017:337). Terroristorganisation 2 a § Med terroristorganisation avses i denna lag en sammanslutning av personer som begår särskilt allvarlig brottslighet eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till sådan brottslighet. Lag (2020:14). Ansvar Samröre med en terroristorganisation 2 b § Till fängelse i högst två år döms, om gärningen är ägnad att främja, stärka eller understödja en terroristorganisation, den som 1. för terroristorganisationen tar befattning med vapen, ammunition, brandfarliga eller explosiva varor eller transportmedel, 2. upplåter lokal eller mark till terroristorganisationen, eller 3. lämnar annat liknande stöd till terroristorganisationen. Lag (2020:14). Offentlig uppmaning 3 § Den som i ett meddelande till allmänheten uppmanar eller annars söker förleda till särskilt allvarlig brottslighet eller till samröre med en terroristorganisation enligt 2 b § döms till fängelse i högst två år. Lag (2020:14). Rekrytering 4 § Den som söker förmå någon annan, i annat fall än som anges i 3 §, att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig brottslighet eller försök, förberedelse eller stämpling till sådan brottslighet eller att ha samröre med en terroristorganisation enligt 2 b § döms till fängelse i högst två år. Lag (2020:14). Utbildning 5 § Den som meddelar eller söker meddela instruktioner om tillverkning eller användning av sådana sprängämnen, vapen eller skadliga eller farliga ämnen som är särskilt ägnade att användas för särskilt allvarlig brottslighet, eller om andra metoder eller tekniker som är särskilt ägnade för sådant ändamål, döms till fängelse i högst två år, om gärningen har begåtts med vetskap om att mottagaren har för avsikt att använda instruktionerna för att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig brottslighet. Lag (2018:1313). 5 a § Den som tar del av sådana instruktioner som avses i 5 § i avsikt att använda dem för att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig brottslighet döms till fängelse i högst två år. Lag (2018:1313). Resa 5 b § Till fängelse i högst två år döms den som reser eller påbörjar en resa till ett annat land i avsikt att 1. begå särskilt allvarlig brottslighet eller göra sig skyldig till förberedelse, stämpling eller medverkan till sådan brottslighet, 2. ha samröre med en terroristorganisation enligt 2 b §, eller 3. meddela eller ta del av instruktioner enligt 5 eller 5 a §. Första stycket gäller inte den som är svensk medborgare och som reser eller påbörjar en resa till Sverige. Lag (2020:14). Övriga bestämmelser om ansvar 6 § Om brott som anges i 2 b, 3, 4, 5 eller 5 a § är grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet har avsett särskilt allvarlig brottslighet som innefattar fara för flera människoliv eller för egendom av särskild betydelse, om brottet har ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller om det annars har varit av särskilt farlig art. Lag (2020:14). 7 § Ansvar enligt 2 b § ska inte dömas ut om samröret har varit obetydligt eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är att anse som ringa. Ansvar enligt 3, 4, 5, 5 a eller 5 b § ska inte dömas ut om det funnits endast obetydlig fara för att gärningen skulle leda till förövande av särskilt allvarlig brottslighet, eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är att anse som ringa. Lag (2020:14). 7 a § För försök till brott som anges i 2 b § döms det till ansvar enligt 23 kap. 1 § brottsbalken. Lag (2020:14). 8 § Om en gärning som anges i 3, 4, 5, 5 a eller 5 b § är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott ska ansvar enligt denna lag inte dömas ut. Lag (2020:14). Domsrätt 9 § Även om det inte finns domsrätt enligt 2 kap. 3 § brottsbalken är svensk domstol behörig att döma över brott enligt denna lag om brottet har begåtts 1. av en svensk medborgare, av en utlänning med hemvist i Sverige eller av en utlänning som befinner sig här i landet, 2. till förmån för en juridisk person som är etablerad i Sverige, eller 3. mot en av Europeiska unionens institutioner eller mot en av dess byråer eller ett av dess organ, om byrån eller organet har säte i Sverige. Första stycket gäller även om brottet i enlighet med 8 § ska bestraffas enligt brottsbalken eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka åtal i vissa fall finns i 2 kap. 7 § brottsbalken. Lag (2021:1035). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2007:624
Förordning (2007:624) om statliga ersättningsgarantier för bostäder
Inledande bestämmelser 1 § Boverket får lämna statlig kreditgaranti (ersättningsgaranti) till kreditinstitut enligt denna förordning. Ersättningsgarantin får bara ersätta sådan kreditgaranti som är utfärdad av Statens bostadskreditnämnd med stöd av den upphävda förordningen (1991:1924) om statlig kreditgaranti för bostäder och som fortfarande gäller. Förordning (2012:550). 2 § Har upphävts genom förordning (2011:242). Omfattning och villkor 3 § En utfärdad kreditgaranti får ersättas med en ersättningsgaranti på högst samma belopp. Förordning (2008:21). 4 § En ersättningsgaranti får beviljas längre garantitid än den kreditgaranti som den ersätter endast i den utsträckning andra kreditgarantier avvecklas eller minskas. Garantitiden får uppgå till högst tio år längre tid än den kreditgaranti som den ersätter. Förordning (2008:21). 5 § För ersättningsgaranti tillämpas följande bestämmelser i förordningen (2004:105) om statlig kreditgaranti för lån för bostadsbyggande m.m.: 7 § om ersättning till kreditinstitutet, 9 § om eftergift, och 10 och 11 §§ med övriga bestämmelser. Förordning (2011:242). Avgift m.m. 6 § För garantier utfärdade före den 1 januari 1997 får Boverket ta ut en del av avgiften för ersättningsgarantin och kostnader som kan uppstå för skador och infriande av ersättningsgarantier från anslagsmedel inbetalda till garantireserven för äldre garantier. Förordning (2012:550). 7 § För ersättningsgarantier enligt denna förordning gäller i övrigt vad som föreskrivs om kreditgarantier i förordningen (2011:211) om utlåning och garantier. Förordning (2011:242). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:421
Förordning (1975:421) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion
1 § Vid ansökan som avses i denna paragraf skall sökanden erlägga ansökningsavgift. Avgiften utgör för ansökan om kronor 1. tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet vad gäller verksamhet som avses i 1 § andra stycket 2 samma lag utom sådana tillstånd som avses under 5 7 000 2. tillstånd enligt 5 § lagen om kärnteknisk verk- samhet vad gäller verksamhet som avses i 1 § andra stycket 1 samma lag för: anläggning för framställning av reaktorbränsle 36 000 anläggning för hantering, lagring eller slutlig förvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall 150 000 3. typcertifikat för emballage för transport av bestrålat bränsle från kärnkraftverk 70 000 4. kolliprototypcertifikat jämte övriga intyg utom sådana som avses under 6 3 000 5. transporttillstånd 3 000 6. intyg enligt 39 § atomansvarighetslagen (1968:45) 300 Avgiften erläggs när ansökningen ges in till inspektionen. Förordning (1988:105). 2 § Den som söker tillstånd eller godkännande som avses i 1 § första stycket, 1, 2 eller 3 skall ersätta inspektionen dess kostnader för tillståndsprövning enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller för typgodkännande i den mån de överstiger ansökningsavgiften. Förordning (1984:16). 3 § För kostnad för tillsyn enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet utgår från och med det kalenderkvartal som följer efter det att tillstånd enligt 5 § den lagen har meddelats följande avgifter per kalenderkvartal: kronor 1. för kärnkraftsreaktor 785 000 2. för anläggning för framställning av reaktorbränsle för kärnkraftsreaktorer 80 000 3. för forskningsstation med försöksreaktorer 80 000 4. för anläggning för hantering, lagring eller slutlig förvaring av använt kärnbränsle vilken inte utgör del av annan avgiftspliktig anläggning 185 000 5. för anläggning för hantering, lagring eller slutlig förvaring av annat kärnavfall än använt kärnbränsle vilken inte utgör del av annan avgiftspliktig anläggning 70 000 Förordning (1990:240). 4 § För åtgärd av statens kärnkraftinspektion, som ej är avgiftsbelagd enligt expeditionskungörelsen (1964:618) och för vilken avgift ej utgår enligt 3 eller 5 §, får inspektionen ta ut ersättning per timme för nedlagt arbete med: Ersättning för timme, kronor för tjänsteman i lönegrad N27--N32 310 för tjänsteman i lönegrad N18--N26 260 för tjänsteman i lönegrad N10--N17 220 Inspektionens kostnader för anlitande av konsult skall, i den mån konsultarbetet kan hänföras till viss anläggning, ersättas av vederbörande anläggningsinnehavare. Förordning (1988:105). 5 § För sådan kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material som följer av Sveriges internationella åtaganden utgår särskild avgift till statens kärnkraftinspektion. Avgiften utgår per kalenderkvartal och utgör för kronor 1. anläggning vari framställs kärnbränsle för kärnkraftsreaktorer 325 000 2. forskningsstation med försöksreaktorer 115 000 3. kärnkraftsreaktor 185 000 Avgift enligt första stycket 3 utgår från och med det kalenderkvartal som följer efter det att kärnbränsle för reaktorn mottagits av dess innehavare. Förordning (1990:240). 6 § Avgift enligt 3, 5 eller 8 § erlägges efter anmodan i förskott för varje kalenderkvartal. Förordning (1978:686). 7 § Om synnerliga skäl föreligger, får inspektionen bestämma avgiften eller ersättningen till lägre belopp än som följer av 1--5 eller 8 §. Förordning (1984:16). 8 § Den som har tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att uppföra, inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skall till statens kärnkraftinspektion erlägga avgift för forskning och utveckling angående säkerheten vid sådan anläggning. Avgiften utgör för varje kalenderkvartal 975 000 kronor och utgår för varje reaktor från och med det kalenderkvartal som följer efter det att tillstånd lämnats för reaktorn. Förordning (1984:16). 9 § Avgiftsplikten enligt 3, 5 eller 8 § upphör från och med det kalenderkvartal som följer efter det att anläggningen efter därom till inspektionen gjord anmälan tas ur drift. 10 § Talan mot inspektionens beslut enligt denna förordning föres hos regeringen genom besvär. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:204
Riksgäldskontorets föreskrifter (1996:204) om gällande inlåningsränta i ungdomsbosparandet
Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande samt 1§ förordningen (1989:248) med instruktion för Riksgäldskontoret. På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 5,25 procent årlig ränta. För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än som sägs i första stycket, dock lägst 0,5 procent. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2002:590
Förordning (2002:590) om standardformulär för annonsering vid offentlig upphandling
1 § Annonsering om upphandling enligt 1-5 kap. lagen (1992:1528) om offentlig upphandling skall göras med användning av standardformulären i bilagorna till denna förordning. Bilaga 1. Anbudsinfordran/ansökan (2, 3 och 5 kap.) Bilaga 2. Förhandsannons (2, 3 och 5 kap.) Bilaga 3. Meddelande om tilldelning av kontrakt (2, 3 och 5 kap.) Bilaga 4. Anbudsinfordran/ansökan inom försörjningssektorerna (4 kap.) Bilaga 5. Förhandsannons utan anbudsinfordran inom försörjningssektorerna (4 kap.) Bilaga 6. Förhandsannons med anbudsinfordran inom försörjningssektorerna (4 kap.) Bilaga 7. Meddelande om tilldelning av kontrakt inom försörjningssektorerna (4 kap.) Bilaga 8. Anbudsinfordran - kontrakt som skall tilldelas av en koncessionshavare (3 kap.) Bilaga 9. Byggkoncession (3 kap.) Bilaga 10. Formgivningstävling (5 kap.) Bilaga 11. Resultat av formgivningstävling (5 kap.) Bilaga 12. Kvalifikationssystem för försörjningssektorerna (4 kap.). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:738
Lag (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
1 § För att bekämpa och hindra spridning av uppkommen salmonellainfektion hos husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får statens jordbruksverk besluta om 1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg, 2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade, 3. smittrening av lokaler eller föremål som kan vara infekterade, 4. andra åtgärder som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt, såsom i fråga om transport av djur eller varor, provtagning eller vaccination. Ett beslut enligt första stycket skall upphävas, så snart det blivit klarlagt att förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger. Lag (1991:397). 2 § Den som yrkesmässigt håller fjärderfä skall låta utföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som har ett kläckeri och producerar fjäderfä. Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg eller yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1995:363). 3 § Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt 1 § utövas genom veterinär som jordbruksverket bestämmer. Veterinären har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen. Den som innehar djur eller varor eller annan egendom som berörs av ett beslut enligt 1 § är skyldig att lämna det biträde som behövs för tillsynen. Lag (1991:397). 4 § Jordbruksverket får meddela föreläggande som uppenbart behövs för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lantbruksstyrelsen sätta ut vite. Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreläggande, får jordbruksverket förordna om rättelse på hans bekostnad. Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för att denna lag skall efterlevas. Lag (1991:397). 5 § Jordbruksverket får besluta att befogenhet som ankommer på verket enligt 1 §, 3 § första stycket och 4 § första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på länsstyrelsen. Jordbruksverket får också besluta att befogenhet som ankommer på verket enligt 1 § helt eller delvis skall ankomma på den veterinär som verket bestämmer. Lag (1993:1479). 6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot beslut enligt 1 §, 2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2 §, 3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § andra stycket lämnar oriktig uppgift rörande något förhållande av betydelse, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4 § döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet. Innefattar brott som avses i första stycket 1 olovlig transport av djur eller varor, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. 7 § Beslut av länsstyrelsen eller av veterinär får överklagas hos Jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. När veterinär först beslutat i saken, skall Jordbruksverket föra det allmännas talan vid allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som har meddelats enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Lag (1998:212). Övergångsbestämmelser 1983:738 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, då förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även i fråga om beslut som har meddelats med stöd av den upphävda förordningen. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften. 1995:56 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1998:212 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998. 2. För beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1999:658 Lagen gäller dock fortfarande i de fall där sådant beslut om bekämpning som avses i 1 § i den lagen har fattats före den 1 oktober 1999. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:993
Lag (1985:993) om avgifter för granskning av filmer och videogram
Inledande bestämmelse 1 § I denna lag finns bestämmelser om avgifter för granskning av filmer och videogram enligt förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. Avgiften skall betalas av den som anmäler en film eller ett videogram för granskning. Avgifter för granskning av film 2 § För granskning av filmer skall avgift betalas efter filmens längd räknad i meter. 3 § För det först granskade exemplaret av en film (provkopian) betalas för varje påbörjat 50-tal meter 1. 15 kronor 25 öre för a) en film som till väsentlig del har undervisande, upplysande eller vetenskapligt innehåll och vars längd inte överstiger 1 600 meter, b) en film som till väsentlig del är upptagen efter verkligheten, 2. 74 kronor och 25 öre för andra filmer än sådana som avses i 1. Lag (1988:586). 4 § För de kopior av en film som är lika med provkopian betalas för varje påbörjat 50-tal meter 1. 3 kronor 75 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 3 § 1, 2. 28 kronor 50 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 3 § 2. Lag (1988:586). 5 § För film som är omkring 8 millimeter bred skall avgiften beräknas som om filmens längd vore fem gånger den verkliga längden. För annan film som är smalare än omkring 35 millimeter skall avgiften beräknas som om filmens längd vore två och en halv gånger den verkliga längden. Avgifter för granskning av videogram 6 § För granskning av videogram skall avgift betalas efter videogrammets längd räknad i antalet spelminuter vid normal visningshastighet. 7 § För det först granskade exemplaret av ett videogram (provkopian) betalas för varje påbörjad spelminut 1. 8 kronor 30 öre för a) ett videogram som till väsentlig del har undervisande, upplysande eller vetenskapligt innehåll och vars speltid inte överstiger 60 minuter, b) ett videogram som till väsentlig del är upptaget efter verkligheten, 2. 40 kronor 50 öre för andra videogram än sådana som avses i 1. Lag (1988:586). 8 § För de kopior av ett videogram som är lika med provkopian betalas för varje påbörjad spelminut 1. 2 kronor 10 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 7 § 1, 2. 15 kronor 45 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 7 § 2. Lag (1988:586). 9 § Har någon fått ett tillståndsbevis som anger att endast vissa delar av ett videogram godkänts för offentlig förevisning, skall avgift inte tas ut för den första kopia av videogrammet som han därefter låter granska, om den kopian kan godkännas i sin helhet. Gemensamma bestämmelser 10 § Avgift för granskning av en film eller ett videogram skall inte tas ut, om 1. filmen eller videogrammet helt eller delvis kan godkännas för offentlig förevisning, 2. filmen eller videogrammet skall visas endast vid ett fåtal tillfällen vid film- eller videofestivaler eller andra arrangemang som inte har kommersiellt syfte, och 3. den tid under vilken filmen eller videogrammet skall visas omfattar en period om högst 30 dagar. Om avgift inte tas ut, skall godkännandet av filmen eller videogrammet begränsas till att avse visning uteslutande vid de tillfällen som anges i beslutet om avgiftsbefrielse. Har avgiftsbefrielse meddelats i fråga om en film eller ett videogram, får sådan befrielse inte åter meddelas i fråga om en film eller ett videogram med samma innehåll, förrän ett år förflutit från dagen för beslutet om befrielse. 11 § Statens biografbyrå beslutar om avgifter för granskning. Avgifterna skall erläggas till byrån. 12 § Biografbyråns beslut huruvida avgift skall tas ut eller inte vid prövning enligt 10 § får överklagas hos regeringen genom besvär. Övriga beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1993:986
Förordning (1993:986) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Ungern om ömsesidigt bistånd i tullfrågor
1 § Den överenskommelse mellan Sverige och Ungern om ömsesidigt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 25 augusti 1992 skall gälla som förordning här i landet. Överenskommelsen i engelsk originaltext och i svensk översättning finns i bilagan till denna förordning. 2 § Tullverket får meddela sådana föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning och som avses i artikel 17 punkten 1 andra meningen i överenskommelsen. Förordning (1999:517). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:891
Förordning (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning
Inledande bestämmelse 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till byggande och drift av enskilda vägar samt för förrättningskostnader för fastställande av nya grunder för fördelning av kostnaderna för vissa gemensamhetsanläggningar. Till enskilda vägar räknas färjleder som drivs av enskilda. Förordning (2001:136). Bidragsberättigande vägar m.m. 2 § Bidrag lämnas för enskilda vägar som inte är av obetydlig längd och som tillgodoser ett kommunikationsbehov för de fast boende, näringslivet eller det rörliga friluftslivet. Bidrag lämnas också för vägar som är av väsentlig betydelse som genomfartsvägar eller som uppsamlingsvägar för fritidsbebyggelse. Bidrag lämnas endast för sådana vägar som är ändamålsenliga med hänsyn till övriga vägar och om kostnaderna är skäliga med hänsyn till nyttan. Förordning (1995:1653). 3 § Bidrag lämnas inte till vägar inom områden med detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900) där en kommun är väghållare enligt 5 § väglagen (1971:948). Förordning (2011:361). 3 a § Bidrag lämnas till samfällighetsföreningar för förrättningskostnader för att enligt anläggningslagen (1973:1149) fastställa nya grunder för fördelning av kostnaderna för en gemensamhetsanläggning, om 1. föreningen utgjort en vägförening enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar, och 2. sådant fastställande skall ske enligt 2 § andra stycket lagen (1997:620) om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar. För bidrag enligt första stycket gäller inte 2 och 3 §§. Förordning (2001:136). Ansvariga myndigheter och ansökan om bidrag 4 § Har upphävts genom förordning (2009:238). 5 § Frågor om bidrag för byggande prövas av Trafikverkets region efter skriftlig ansökan. Vid prövningen ska verket samråda med den som upprättar och fastställer länsplanen för regional transportinfrastruktur enligt lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar. Frågor om driftbidrag prövas av Trafikverkets region efter skriftlig ansökan. Bidragen betalas ut av Trafikverket. Förordning (2018:2012). 5 a § Frågor om bidrag för förrättningskostnader enligt 3 a § prövas av Lantmäteriet efter skriftlig ansökan. Bidraget betalas ut av Lantmäteriet. Förordning (2008:707). Planer för byggande av enskilda vägar 6 § Trafikverkets region ska på grundval av inkomna ansökningar om byggnadsbidrag för varje län inom regionen upprätta en kommunindelad plan för byggande av sådana enskilda vägar för vilka statsbidrag kan lämnas enligt denna förordning. Planen ska ligga till grund för fördelningen av medel och bidrag. Förordning (2010:129). 7 § Planen skall avse fem år och redovisa alla vägbyggnadsföretag som beräknas bli utförda under planens giltighetstid under förutsättning att anslag och bidrag beviljas. Förslagen skall anges i angelägenhetsordning. 8 § Varje företag som redovisas i planen skall innehålla uppgifter om beräknade kostnader och bidrag. Vidare skall det anges när arbetena kan beräknas bli utförda. 9 § Trafikverket fastställer planen sedan yttrande inhämtats från den som upprättar och fastställer länsplanen för regional transportinfrastruktur och kommunerna i länet. Förordning (2018:2012). 9 a § Bestämmelserna i 6-9 §§ om upprättande och fastställande av en plan ska inte tillämpas för åtgärder som ingår i närtidssatsningen enligt budgetpropositionen för 2009 och som beräknas byggstartas under 2009. Förordning (2009:238). 10 § Planen skall förnyas vart fjärde år, om inte Trafikverket i ett särskilt fall beslutar annat. Förordning (2010:129). 11 § Trafikverket ska sända en kopia av den fastställda planen till 1. den som ansökt om byggnadsbidrag, 2. den som upprättar och fastställer länsplanen för regional transportinfrastruktur, och 3. kommunerna i länet. Förordning (2018:2012). Byggnadsbidrag 12 § Byggnadsbidrag lämnas i mån av tillgång på medel med högst 75 procent av kostnaderna. Har det i totalförsvarets intresse beslutats en viss åtgärd i fråga om ett vägobjekt, ska staten ersätta hela kostnaden för den. Förordning (2009:238). 13 § I de byggnadskostnader som ska ligga till grund för beräkningen av bidrag ingår kostnader för 1. anläggande av en ny väg, 2. omläggning av en väg i ny sträckning, 3. ombyggnad av en väg, 4. förrättning, projektering och kontroll. Om det finns synnerliga skäl, får Trafikverkets region medge att också ersättningar som ska utges för mark och intrång ska räknas in i byggkostnaderna. Förordning (2010:129). 14 § Byggnadsbidrag får inte lämnas för kostnader som har uppkommit innan bidraget har beviljats, såvida inte Trafikverkets region i ett enskilt fall medger undantag. Byggnadsbidrag som avser kostnader för sådan projektering som avses i 13 § 4 får lämnas endast om projekteringshandlingarna godkänts av Trafikverkets region. Förordning (2010:129). Driftbidrag 15 § Driftbidrag lämnas i mån av tillgång på medel som 1. årliga driftbidrag, 2. särskilda driftbidrag. Förordning (1995:1653). 16 § Årliga driftbidrag till vägar lämnas för skäliga kostnader för sådana arbeten och verksamheter som avses i 45 § och 46 § första stycket vägkungörelsen (1971:954). Bidragets andel av kostnaderna bestäms av vägens angelägenhetsgrad. Särskild hänsyn får därvid tas till färjleder. Driftbidrag lämnas endast om vägen är i tillfredsställande skick för sitt ändamål och väghållningen är ordnad genom en förrättning som har vunnit laga kraft eller genom en överenskommelse som har godkänts av Trafikverkets region. Särskilt driftbidrag kan lämnas för att rusta upp vägar som inte är i tillfredsställande skick om kostnaden är skälig. Förordning (2010:129). 17 § Årliga driftbidrag får lämnas med högst följande procent av kostnaderna för driften, nämligen 1. till färjleder 85 procent, 2. till genomfartsvägar 80 procent, 3. till vägar som tillgodoser ett kommunikationsbehov för fast boende utanför bebyggelseområdet eller är av väsentlig betydelse för näringslivet eller det rörliga friluftslivet 70 procent, 4. till övriga vägar 40 procent. Förordning (1997:685). 17 a § Vid fastställandet av driftbidrag till en färjled skall Trafikverkets region utöver vad som anges i 2 § även beakta väghållarens möjligheter att täcka kostnaderna med hjälp av avgifter från trafikanterna. Driftbidraget till en färjled får användas även för bidrag till att bygga en bro som ersättning för färjförbindelsen. Bidraget får i dessa fall lämnas med högst det belopp som skulle lämnats som byggnadsbidrag enligt 12-14 §§. Förordning (2010:129). 18 § Särskilda driftbidrag lämnas med högst 70 procent av kostnaderna för sådana arbeten som avses i 45 § 2 och 3 vägkungörelsen (1971:954). 19 § har upphävts genom förordning (1995:1653). 20 § har upphävts genom förordning (1995:1653).' 21 § Driftbidrag får inte lämnas för kostnader som har uppkommit innan bidraget har beviljats, om inte Trafikverkets region i ett särskilt fall medger undantag. Förordning (2010:129). Utbetalning av byggnadsbidrag 22 § Byggnadsbidrag skall betalas ut allteftersom byggnadsarbetena fortgår. Om bidraget avser kostnader för sådan projektering som avses i 13 § 4 skall det betalas ut när Trafikverkets region har godkänt projekteringshandlingarna. Förordning (2010:129). 23 § Om byggande av en väg kräver tillstånd av en myndighet, får byggnadsbidrag inte betalas ut förrän tillståndet har meddelats. Utbetalning av driftbidrag 24 § Årliga driftbidrag till vägar skall betalas ut i efterskott för kalenderår. Om driftbidraget avser färjled, får det betalas ut i efterskott för kvartal. 25 § Särskilda driftbidrag får betalas ut när arbetena har slutförts eller allteftersom arbetena fortgår. Förordning (1995:1653). Bidrag för förrättningskostnader i vissa fall 25 a § Bidrag enligt 3 a § lämnas i mån av tillgång på medel till samfällighetsföreningar, om förrättningen begärts senast 1. den 31 december 2001 med högst 50 procent av kostnaderna, 2. den 31 december 2002 med högst 25 procent av kostnaderna. Förordning (2001:136). Tillsyn m. m. 26 § Trafikverket skall se till att de bidrag som lämnas enligt denna förordning används på lämpligt sätt för avsedda ändamål. Förordning (2010:129). 27 § Vägar till vilka årliga driftbidrag lämnas skall hållas öppna för trafik och underhållas väl. Om en väg stängts av för trafik utan Trafikverkets regions medgivande eller om underhållet eftersatts, får Trafikverkets region besluta att beviljat årligt driftbidrag inte skall betalas ut. Förordning (2010:129). Bemyndigande 28 § Föreskrifter för verkställighet av 3 a, 5 a och 25 a §§ får meddelas av Lantmäteriet. Föreskrifter för verkställighet av denna förordning i övrigt får meddelas av Trafikverket. Förordning (2010:129). Överklaganden 29 § Beslut av Trafikverkets region om bidrag får överklagas hos Trafikverket. Förordning (2010:129). 30 § Trafikverkets och Lantmäteriets beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (2010:129). 1989:891 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990, då förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning skall upphöra att gälla. De nya bestämmelserna i 6--11 §§ tillämpas första gången på flerårsplaner som avser åren 1991--1995. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för årliga driftbidrag som avser åren 1989 och 1990. 1997:685 Denna förordning träder i kraft den 1 november 1997. De nya bestämmelserna i 17 § tillämpas första gången för årlig drift som avser år 1998. 2009:238 1. Denna förordning träder i kraft den 14 april 2009. 2. Den upphävda 4 § ska fortsätta att gälla vid fördelning av medel som avser år 2009. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:569
/r1/ Förordning (1988:569) om skyldighet för myndigheter att lämna underrättelser om vissa föreskrifter m. m.;
/r3/ Underrättelser till nordiska länder 1 § En myndighet som inleder arbete med att ändra eller utarbeta nya föreskrifter eller allmänna råd i fråga om teknisk utformning eller beskaffenhet i övrigt, märkning, provning eller godkännande av en vara, som är eller kan bli föremål för internationell handel, skall underrätta motsvarande myndigheter eller andra ansvariga organ i de övriga nordiska länderna, om det inte är uppenbart onödigt. /r3/ Underrättelser till kommerskollegium m. m. 2 § Till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt överenskommelsen om tekniska handelshinder inom det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) (SÖ 1980:56) och artikel 12 bis i EFTA-konventionen och bilaga H till samma konvention (SFS 1988:568), skall en myndighet som avser att meddela föreskrifter eller allmänna råd i fråga om teknisk utformning eller beskaffenhet i övrigt, märkning, provning, krav beträffande godkännande, marknadsföring eller användning av en vara underrätta kommerskollegium i god tid innan myndigheten avser att fatta beslut. Myndigheten får inte fatta beslut i ärendet förrän den i artikel 5 i bilaga H till EFTA-konventionen angivna tidsfristen gått till ända utan att något land som är medlem i EFTA avgivit utlåtande som sägs i 5 §. Om tvingande skäl som rör skyddet av allmänhetens hälsa eller säkerhet eller skyddet av djurs eller växters liv och hälsa medför att föreskrifterna eller de allmänna råden måste beslutas så skyndsamt att underrättelse enligt första stycket inte kan fullgöras, skall underrättelse lämnas snarast möjligt och senast när beslut fattas. Samtidigt skall det anges på vilka grunder det varit berättigat att skyndsamt fatta beslut. 3 § Om det finns anledning anta att sådana föreskrifter eller allmänna råd som avses i 2 § kan ha väsentlig inverkan på handeln mellan Sverige och andra länder, skall myndigheten, om det inte föreligger synnerliga skäl, samråda med kommerskollegium innan myndigheten fattar beslut. /r3/ Notifiering och annan upplysningsverksamhet av kommerskollegium 4 § Kommerskollegium skall 1. notifiera parter i överenskommelsen om tekniska handelshinder inom GATT genom GATT-sekretariatet och EFTA:s råd om sådana föreskrifter eller allmänna råd som avses i 2 §, 2. ta emot kommentarer eller utlåtanden över föreskrifterna och de allmänna råden och bereda regeringens svar på kommentarerna eller utlåtandena, 3. hålla berörda myndigheter informerade om resultatet av notifieringen, 4. notifiera EFTA:s råd om i vilken utsträckning det varit möjligt att ta hänsyn till mottagna kommentarer från andra medlemsländer, ändringar i sak som gjorts i förhållande till det notifierade förslaget samt dagen för föreskriftens eller rådets ikraftträdande, 5. ombesörja publicering av notiser och fullgöra uppgifter i fråga om upplysningsverksamhet. Kollegiet skall härvid tillämpa de notifikationsprocedurer som finns intagna i överenskommelsen om tekniska handelshinder inom GATT och artikel 12 bis i EFTA-konventionen och bilaga H till samma konvention. /r3/ Förfarande vid kommentarer i vissa fall 5 § Om ett land som är medlem i EFTA inom tre månader från dagen för en notifikation avger ett detaljerat utlåtande enligt vilket förslaget till en teknisk föreskrift eller ett allmänt råd måste ändras för att förhindra eller minska uppkomsten av ett handelshinder, får föreskriften eller rådet inte beslutas förrän sex månader förflutit räknat från notifikationsdagen, om inte invändningen dessförinnan har återtagits. /r3/ Verkställighetsföreskrifter 6 § Kommerskollegium får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av 2--5 §§ denna förordning. Övergångsbestämmelser 1988:569 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988, då förordningen (1973:233) om skyldighet för myndighet att underrätta kommerskollegium om vissa föreskrifter m. m. skall upphöra att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förslag till föreskrifter och allmänna råd som notifierats enligt föreskrifter i den förordningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:105
Förordning (1977:105) om översändande av ansökningar om rättshjälp
Sverige undertecknade den 27 januari 1977 i Strasbourg en överenskommelse om översändande av ansökningar om rättshjälp. Överenskommelsen träder för Sveriges del i kraft den 28 februari 1977. Uppgift om vilka främmande stater som är anslutna till överenskommelsen lämnas i kungörelsen (1971:4) om främmande staters anslutning till vissa av Sverige biträdda konventioner angående inbördes rättshjälp m.m. Överenskommelsen avser ansökningar om rättshjälp (fri rättegång eller annat sådant bistånd) i ärenden av civil, kommersiell eller administrativ natur. Enligt överenskommelsen får den som vill ansöka om rättshjälp i annan fördragsslutande stat än den, i vilken han har hemvist, lämna in sin ansökningshandling till förmedlande organ i den senare staten. Denna stat översänder sedan ansökningen till mottagande organ i den förra staten. Varje fördragsslutande stat utser organ för förmedling och mottagande av ansökningar enligt överenskommelsen. Regeringen har utsett utrikesdepartementet till sådant organ. Den nya överenskommelsen innebär ingen inskränkning i vad som gäller i motsvarande hänseende enligt artikel 23 i den i Haag den 1 mars 1954 dagtecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2011:728
Förordning (2011:728) om behörighet för lokförare
Inledande bestämmelse 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till lagen (2011:725) om behörighet för lokförare. Tillsynsmyndighet 2 § Transportstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen (2011:725 om behörighet för lokförare och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Förarbevis och kompletterande intyg 3 § Transportstyrelsen ska utfärda förarbevis senast en månad efter det att myndigheten har mottagit samtliga handlingar som behövs. 4 § Om Transportstyrelsen anser att en förare vars förarbevis eller kompletterande intyg har utfärdats i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz inte längre uppfyller kraven enligt lagen (2011:725) om behörighet för lokförare eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska Transportstyrelsen vända sig till den som har utfärdat förarbeviset eller intyget och lämna en motiverad begäran om en kompletterande kontroll eller en tillfällig återkallelse av förarbeviset eller intyget. Transportstyrelsen ska underrätta Europeiska kommissionen och övriga berörda myndigheter om sin begäran. Om Transportstyrelsen anser att det beslut som fattas av den som har utfärdat förarbeviset med anledning av en sådan begäran inte uppfyller tilllämpliga krav enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen, ska Transportstyrelsen hänskjuta frågan till kommissionen. 5 § Om en behörig myndighet eller ett behörigt organ i ett annat land inom EES eller i Schweiz begär att Transportstyrelsen ska göra en sådan prövning som avses i artikel 29.4 b i direktiv 2007/59/EG, ska Transportstyrelsen pröva begäran inom fyra veckor. Transportstyrelsen ska underrätta den begärande myndigheten eller det begärande organet, Europeiska kommissionen och övriga berörda myndigheter om sitt beslut. Register 6 § Den som för ett register som avses i lagen (2011:725) om behörighet för lokförare får besluta att personuppgifter som behandlas i registret ska bevaras för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål trots att uppgifterna skulle ha gallrats enligt 4 kap. 5 § lagen om behörighet för lokförare eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Förordning (2018:390). 7 § Direktåtkomst till förarbevisregistret och intygsregister samt utlämnande av personuppgifter ur sådana register på medium för automatiserad behandling får endast medges om direktåtkomst eller utlämnande i varje enskilt fall föregås av en motiverad begäran. Bemyndiganden 8 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. undantag från krav på kompletterande intyg, 2. undersökningar enligt 2 kap. 11 § andra stycket lagen (2011:725) om behörighet för lokförare, 3. hälsokontroller av förare, 4. åtgärder för att förhindra förfalskning av förarbevis och kompletterande intyg, 5. utbildning för att uppfylla kraven enligt 2 kap. 2 § första stycket 5 och 2 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om behörighet för lokförare, 6. avgifter för prov för förarbevis, 7. avgifter för förarbevisregistret och tillståndsregistret, 8. att gallring av personuppgifter ska ske senast vid en viss tidpunkt, och 9. avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt lagen om behörighet för lokförare och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av första stycket 2 och 3 ska den inhämta ett yttrande från Socialstyrelsen. Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av första stycket 5 ska den inhämta ett yttrande från Myndigheten för yrkeshögskolan. Avgifter för särskild bedömning av medicinska krav för förarbehörighet får bestämmas upp till full kostnadstäckning. Förordning (2013:994). 9 § Transportstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (2011:725) om behörighet för lokförare. Transportstyrelsen ska inhämta ett yttrande från Myndigheten för yrkeshögskolan innan den meddelar föreskrifter om verkställigheten av följande bestämmelser i lagen om behörighet för lokförare: - 2 kap. 2 § första stycket 2, om grundläggande krav för utfärdande av förarbevis i fråga om genomförd utbildning, - 3 kap. 1 §, om tillstånd att bedriva utbildning, och - 5 kap. 8 §, om egenkontroll för utbildningsanordnare. Transportstyrelsen ska inhämta ett yttrande från Statens skolverk innan den meddelar föreskrifter om verkställigheten av 2 kap. 2 § första stycket 2 lagen om behörighet för lokförare. Transportstyrelsen ska inhämta ett yttrande från Socialstyrelsen innan den meddelar föreskrifter om verkställigheten av följande bestämmelser i lagen om behörighet för lokförare: - 2 kap. 2 § första stycket 3, om grundläggande krav för utfärdande av förarbevis i fråga om fysisk lämplighet att framföra järnvägsfordon, - 2 kap. 2 § första stycket 4, om grundläggande krav för utfärdande av förarbevis i fråga om psykisk lämplighet att framföra järnvägsfordon, och - 2 kap. 12 §, om tillståndskrav för läkare och psykologer. Övergångsbestämmelser 2011:728 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011. 2. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att förare som avses i punkten 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagen (2011:725) om behörighet för lokförare får erhålla förarbevis och kompletterande intyg även om samtliga krav i 2 kap. 2 och 4 §§ samma lag inte är uppfyllda. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2006:74
Lag (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden
Inledande bestämmelser Tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar 1. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen), 2. konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen), 3. konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention), 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln), och 5. avtalet den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Lag (2009:1313). Reservforum 2 § Om det finns svensk domsrätt enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. Lag (2010:580). Erkännande och verkställighet enligt bestämmelserna i Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen eller 2007 års Luganokonvention Särskild vägransgrund 3 § Om en ansökan görs enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5 ska ett avgörande som rör ett civilrättsligt anspråk inte erkännas eller verkställas i Sverige, om det har meddelats i en annan stat inom ramen för ett brottmål som avser ett icke uppsåtligt brott mot någon som 1. varken har hemvist eller är medborgare i den staten, 2. inte har följt ett föreläggande om personlig inställelse, och 3. inte har haft tillfälle att svara i målet. Lag (2010:580). Exekvaturförfarande 4 § Vid beslut med anledning av en ansökan enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5 om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt bestå av en lagfaren domare. Lag (2010:580). 5 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut enligt 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte annat följer av en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5. En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har gjort ansökan enligt 4 §, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En domare som har prövat en ansökan enligt 4 § får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. Lag (2010:580). 6 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av hovrätts beslut, om inte annat följer av en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5. Prövningstillstånd krävs vid överklagande. Lag (2010:580). Verkställighet 7 § Har en ansökan enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5 om att ett utländskt avgörande ska förklaras vara verkställbart bifallits, ska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet. Vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en säkerhetsåtgärd ska i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas. Lag (2010:580). 8 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en ansökan om att ett utländskt avgörande skall förklaras vara verkställbart, skall hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken. Erkännande och verkställighet enligt förordningen om den europeiska exekutionstiteln Rättelse av intyg 9 § Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel inte stämmer överens med den bakomliggande domen eller officiella handlingen eller det bakomliggande utslaget på grund av ett skrivfel eller liknande, skall intyget rättas av den domstol eller myndighet som har utfärdat intyget. Ett beslut i fråga om rättelse får inte överklagas. Återkallelse av intyg 10 § Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel har utfärdats i strid mot de krav som finns i förordningen om den europeiska exekutionstiteln, skall intyget återkallas av den domstol eller myndighet som har utfärdat intyget. Innan intyget återkallas, skall parterna få tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt. Ett beslut i fråga om återkallelse får inte överklagas. Verkställighet 11 § Har ett utländskt avgörande intygats vara en europeisk exekutionstitel, skall avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte annat följer av artikel 21 eller 23 i förordningen om den europeiska exekutionstiteln. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1993:449
Förordning (1993:449) om statligt litteraturstöd
Inledande bestämmelser 1 § För att främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivning kan statligt litteraturstöd enligt denna förordning lämnas till ett förlag som har verksamhet i Sverige. Stöd kan också lämnas till en i Sverige verksam samisk organisation för bokutgivning på samiskt språk på förlag i Finland eller Norge. Förordning (1993:1459). 2 § Statligt litteraturstöd avser stöd till utgivning av enskilda boktitlar i Sverige och kan lämnas för följande slag av litteratur: 1. ny svensk skönlitteratur för vuxna, däri inbegripet debatt- och rapportböcker som har skönlitterär prägel, 2. skönlitteratur för vuxna i svensk översättning, 3. facklitteratur för vuxna, såväl svensk som utländsk i svensk översättning, 4. barn- och ungdomslitteratur, svensk och utländsk i svensk översättning samt svensk i översättning till invandrarspråk, 5. tecknade serier för barn och ungdom, 6. bildböcker och bildverk, 7. klassisk litteratur, såväl svensk som utländsk i svensk översättning, och 8. litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Med klassisk litteratur jämställs vid tillämpningen av denna förordning verk som är att hänföra till allmänt erkänd 1900-talslitteratur om minst 20 år har förflutit sedan verket första gången utgavs. Förordning (1993:1459). 3 § Statens kulturråd prövar frågor om litteraturstöd. 4 § Frågor om litteraturstöd prövas efter ansökan. Frågor om stöd till utgivning av sådan klassisk litteratur som avses i 2 § första stycket 7 får även prövas efter anbudsförfarande. 5 § Urval bland de boktitlar för vilka stöd har sökts eller begärts efter anbudsförfarande sker särskilt för varje slag av litteratur som avses i 2 §. Urvalet sker vid en eller flera tidpunkter under året, vilka i förväg har bestämts av Statens kulturråd. Kulturrådet skall sprida kännedom om vilken eller vilka tidpunkter som har bestämts. Efter varje urvalstillfälle skall Kulturrådet sprida kännedom bland allmänheten om de beslut som fattats. Stöd till ny svensk skönlitteratur för vuxna m. m. Stödformer 6 § Stöd till utgivning av litteratur som avses i 2 § första stycket 1--5 lämnas i efterhand som arkersättning och särskilt stödbelopp. För litteratur som avses i 2 § första stycket 2--5 kan stöd i stället lämnas i förhand som produktionsstöd. Arkersättning 7 § Arkersättning får lämnas om boktiteln har utkommit av trycket i en upplaga som omfattar minst det antal exemplar som Statens kulturråd har fastställt som villkor för bidrag. 8 § Arkersättning består av dels en fast del, dels en rörlig del som lämnas för det antal ark som boktiteln omfattar. Ersättningen lämnas efter beräkningsnormer som fastställs av Statens kulturråd efter överläggning med berörda intressenter. Den fastställs med utgångspunkt i skäliga kostnader för utgivning av normalutgåvor. 9 § För böcker med stor stil får arkersättning fastställas med beaktande av de särskilda kostnader som är förenade med detta framställningssätt. 10 § Förlagsnettopris för titlar av olika omfång och utformning fastställs av Statens kulturråd efter överläggning med berörda intressenter. Om förlagsnettopriset för en boktitel överstiger det belopp som Statens kulturråd har bestämt för boktitel av ett visst omfång, får Kulturrådet fastställa lägre arkersättning än som följer av 8 § andra stycket. Är överskridandet av nämnvärd betydelse, får arkersättning inte lämnas. Särskilt stödbelopp 11 § Särskilt stödbelopp får lämnas om utgivningen av viss boktitel medför särskilt höga kostnader. Sådant stöd betalas ut med belopp som fastställs särskilt i varje fall. Statens kulturråd kan lämna förhandsbesked om sådant stöd kan lämnas i ett enskilt fall. Produktionsstöd 12 § Produktionsstöd får lämnas till särskilt kostnadskrävande utgivning av sådan litteratur som avses i 2 § första stycket 2--5 och som anses särskilt angelägen. Även särskilt kostsam utgivning av böcker med stor stil kan få produktionsstöd. Produktionsstöd får inte lämnas för boktitel som har utgivits innan beslut om stöd har fattats. Statens kulturråd får ställa ytterligare villkor om det behövs för att trygga ett lågt pris på den boktitel som produktionsstödet avser. Stöd till bildböcker och bildverk 13 § Stöd till utgivning av bildböcker och bildverk lämnas i förhand. För utgivning av bildböcker och bildverk som inte är särskilt kostnadskrävande får stöd i stället lämnas i efterhand. Statens kulturråd uppställer de villkor i övrigt som behövs för att trygga ett lågt pris på den boktitel som stödet avser. Stöd till klassisk litteratur Stödformer 14 § Stöd till utgivning av klassisk litteratur lämnas som produktionsstöd och lagerstöd. Produktionsstöd 15 § Produktionsstöd får inte lämnas för boktitel som har utgivits innan något beslut om sådant stöd för titeln har fattats. 16 § Statens kulturråd ställer de villkor för produktionsstöd som behövs för att trygga ett lågt pris på den boktitel som stödet avser. Kulturrådet får också bestämma andra villkor, såsom att förlag som får produktionsstöd för en boktitel skall hålla denna i lager under en viss tid eller att förlaget skall medverka till att ytterligare upplagor ges ut när tidigare upplaga har slutsålts. Villkor som avses i första stycket får förenas med skyldighet för mottagaren att återbetala belopp som har lämnats eller en del därav, om villkoret inte uppfylls. 17 § En tredjedel av tillgängliga medel för produktionsstöd bör stå till förfogande för svensk klassisk litteratur och återstoden för utländsk klassisk litteratur i svensk översättning. Lagerstöd 18 § Lagerstöd får lämnas för boktitel som har utgivits. Stödet får avse lägst 100 och högst 2 000 exemplar av samma boktitel. Stödet beviljas för ett år. Stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk Stödformer 19 § Stöd till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk får lämnas 1. som projektbidrag i form av stöd till produktionskostnader, allmänna förlagskostnader och kostnader för distribution av böcker, eller 2. som särskilt produktionsstöd till sådana kostnader som beror på att utgivningen sker på annat språk än svenska. Projektbidrag 20 § Projektbidrag får lämnas till ett förlag som huvudsakligen ger ut litteratur på invandrar- eller minoritetsspråk. Projektbidrag skall lämnas med sådant belopp och på sådant sätt att den verksamhet som bidraget avser kan bedrivas fortlöpande under några år, om inte särskilda skäl föranleder ett mera begränsat stöd. Vid fördelningen av projektbidrag skall företräde ges åt förlag som är verksamt bland invandrar- och minoritetsgrupper. Förordning (1993:1459). Särskilt produktionsstöd 21 § Särskilt produktionsstöd får lämnas till annat förlag än som avses i 20 § under villkor att 1. annan statlig bidragsform inte är tillämplig på utgivningen och 2. förlaget vid utgivningen samverkar med företrädare för den språkgrupp som berörs. Förordning (1993:1459). Särskilda bestämmelser 22 § Om en boktitel fått statligt stöd i annan ordning får stöd enligt denna förordning lämnas endast om det finns särskilda skäl. 23 § Statens kulturråds beslut i ärenden om litteraturstöd får inte överklagas. 24 § Statens kulturråd får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 1993:449 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om stöd som har beviljats före ikraftträdandet av denna förordning. 1998:1469 Förordningen gäller fortfarande för statsbidrag som har beviljats före ikraftträdandet. Ärenden som senast den 31 december 1998 kommit in till Statens kulturråd men ännu inte avgjorts handläggs enligt den gamla förordningen Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:125
Kungl. Maj:ts kungörelse (1974:125) om löneplansbeteckningar och lönegradsnummer för statligt reglerade tjänster m.m.
1 § Denna kungörelse avser tjänster för vilka avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Denna kungörelse avser dock ej tjänst på övergångsstat. 2 § Fullmakt, konstitutorial och förordnande som innehåller löneplansbeteckning och lönegradsnummer enligt de löneplaner A, B, C och U som gällde vid utgången av år 1973 skall från och med den 1 januari 1974 avse den löneplansbeteckning och det lönegradsnummer eller den lönetariffklass enligt löneplanerna F och T som följer av det mellan statens avtalsverk och statsjänstemännens huvudorganisationer den 28 februari 1974 träffade preliminära avtalet om 1974 års löner (PALS). 3 § Bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelat i författning eller särskilt beslut och som anger löneplansbeteckning och lönegrad eller för lönegradsplacerad tjänsteman löneklass enligt de löneplner A, B, C och U som gällde vid utgången av år 1973 skall från och med den 1 januari 1974 avse den löneplansbeteckning och den lönegrad eller den löneklass på löneplan F eller den lönetariffklass på löneplan T som svarar däremot enligt bestämmelser i PALS, om Kungl. Maj:t ej föreskriver annat. Bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelat och som för arvodesanställd tjänsteman anger löneklass enligt de löneplaner A, B, C och U som gällde vid utgången av år 1973 skall från och med den 1 januari 1974 avse den löneklass om enligt PALS bilaga 1 punkt 3 svarar mot den tidigare angivna löneklassen, om Kungl. Maj:t ej föreskriver annat. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:691
Lag (1989:691) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indonesien
1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Indonesien undertecknade den 28 februari 1989 skall, tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta, gälla för Sveriges del. Avtalets och protokollets innehåll framgår av bilaga till denna lag. 2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. 3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 25 punkt 1 i avtalet. 4 § Har upphävts genom lag (2011:1336). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1994:713
Förordning (1994:713) med instruktion för Militärhögskolan
Uppgifter 1 § Militärhögskolan har till uppgift att för Försvarsmakten utbilda militär och civil personal. Vid Militärhögskolan skall det också bedrivas forskning. Militärhögskolans resurser får även utnyttjas för motsvarande ändamål för andra totalförsvarsmyndigheter och för samhället i övrigt. Militärhögskolan får också anordna utbildning för studerande från andra delar av samhället och för utländska officerare. Förordning (1996:443). 2 § Militärhögskolan har till huvuduppgift att bedriva högskoleutbildning av yrkes- och reservofficerare på högre nivåer för krigs- och fredsbefattningar. Militärhögskolan skall inom sitt verksamhetsområde också stödja utbildningen inom Försvarsmakten. Militärhögskolan skall även säkerställa att stöd beträffande forskning m.m. kan lämnas till Försvarshögskolan. 3 § Militärhögskolan skall samverka med universitet, andra högskolor och Försvarets forskningsanstalt för att hålla sig underrättad om sådan forskning och annan utveckling som är av betydelse för Militärhögskolans verksamhetsområde. Utbildning och forskning skall bedrivas främst inom ämnena säkerhetspolitik, ledningsvetenskap, ledarskap, krigskonst med militärhistoria, militärteknik samt ekonomi och logistik med avseende på försvaret. Förordning (1994:1367). 4 § Militärhögskolan får ta ut avgifter av Försvarsmakten och andra uppdragsgivare för sin verksamhet. Avgifternas storlek bestäms av högskolan. 5 § För behörighet till högskoleutbildning gäller kraven i högskoleförordningen (1993:100). Verksförordningens tillämpning 6 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Militärhögskolan med undantag av 30 §. Förordning (1996:104). Myndighetens ledning 7 § Militärhögskolan leds av en rektor. Styrelse 8 § Militärhögskolans styrelse består av högst elva personer, rektorn medräknad. I styrelsen skall representanter för lärare och studerande ingå. Förordning (1996:239). Forskningskollegium och andra organ 9 § Vid Militärhögskolan finns ett militärt forskningskollegium. Vissa befattningshavare kan även tillhöra fakultet vid universitet eller annan högskola. 10 § Till forskningskollegiet hör de som inom högskolans vetenskapsområde och verksamhetsområde 1. innehar eller uppehåller anställning som professor, 2. innehar eller uppehåller anställning som lärare eller forskare för vilken det krävs lägst doktorsexamen eller motsvarande kompetens, 3. innehar eller uppehåller anställning som lärare inom visst ämnesområde och är officer, 4. innehar eller uppehåller anställning vid forskningsråd, om anställningen motsvarar någon anställning under 1--3 och anställningen är knuten till Militärhögskolan, 5. innehar eller uppehåller anställning som lärare eller forskare och som har doktorsexamen och tjänstgör minst femtio procent vid Militärhögskolan. Som ytterligare villkor gäller att den som avses i första stycket skall inneha eller uppehålla sin anställning utan tidsbegränsning eller med förordnande för minst två år. Anställningen skall avse minst halvtidstjänstgöring. Tjänsteförslagsnämnd 11 § För Militärhögskolans tjänsteförslagsnämnd gäller bestämmelserna i 6 kap. 1--5 §§ högskoleförordningen (1993:100). Som fakultet respektive fakultetsnämnd betraktas härvid även Militärhögskolans forskningskollegium. Personalföreträdare 12 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Militärhögskolan. 13 § har upphävts genom förordning (1996:104). Styrelsens ansvar och uppgifter 14 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen skall styrelsen besluta om Militärhögskolans långsiktiga inriktning. Råd 15 § Till Militärhögskolan får ett eller flera vetenskapliga råd knytas. Bibliotek 16 § Vid Militärhögskolan skall det finnas ett vetenskapligt bibliotek. Verksamhetsformer 17 § När myndigheten är krigsorganiserad skall verksamheten bedrivas enligt vad Försvarsmakten föreskriver. Anställning m.m. 18 § Anställning av institutionschef och linjechef samt av yrkesofficer som generalmajor, konteramiral, överste av 1. graden och kommendör av 1. graden beslutas av regeringen efter anmälan av rektorn. Som yrkesofficer får endast den anställas som har en motsvarande anställning i Försvarsmakten. Anställningen vid Militärhögskolan skall gälla tills vidare, dock längst sex år. Förordning (1996:104). 19 § Militärhögskolan får som lärare anställa professorer (inbegripet adjungerade professorer), lektorer, adjunkter, forskarassistenter, utländska lektorer, timlärare, gästlärare, facklärare och lärare som är officerare. I fråga om anställning som professor, lektor, adjunkt och forskarassistent skall bestämmelserna i 4 kap. 8, 10, 12, 13, 15, 16, 18 och 20 §§ högskoleförordningen (1993:100) tillämpas. 20 § I fråga om anställning vid Militärhögskolan av en militär tjänsteman i Försvarsmakten tillämpas inte 6 § anställningsförordningen (1994:373). 21 § Två av ledamöterna i styrelsen vid Militärhögskolan utses genom val bland lärarna och de studerande. Förordning (1996:104). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:870
Lag (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa skall inte anses som arbetstagare hos den arbetsgivare som tillhandahåller platsen. Han eller hon skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 §§ och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). 2 § Den tid under vilken en person deltagit i ett offentligt tillfälligt arbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan med utfört arbete jämställd tid som avses i 19 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Vid bestämmande av ramtid enligt nämnda lag räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts. Lag (1997:255). 3 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 46 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §. Lag (1997:255). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:170
Förordning (1989:170) om sommartid
1 § Sommartid skall gälla i landet under perioderna 1. den 25 mars--30 september 1990, 2. den 31 mars--29 september 1991, 3. den 29 mars--27 september 1992. Sommartid innebär att normaltiden ökas med en timme. Bestämmelser om normaltid finns i förordningen (1979:988) om svensk normaltid. 2 § Sommartiden börjar klockan 02.00 normaltid den första dagen i varje period. Tiden anges då som klockan 03.00 sommartid. Sommartiden upphör klockan 03.00 sommartid den sista dagen i varje period. Tiden anges då som klockan 02.00 normaltid. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:502
/r1/ Förordning (1988:502) med instruktion för centrala studiestödsnämnden;
/r3/ Uppgifter 1 § Centrala studiestödsnämnden är central förvaltningsmyndighet för studiesociala frågor. 2 § Centrala studiestödsnämnden skall särskilt 1. verka för enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter om studiesocialt stöd samt se till att de studerande får kännedom om dessa föreskrifter, 2. ha tillsyn över studiemedelsnämndernas och vuxenutbildningsnämndernas handläggning av studiesociala frågor. 2 a § Centrala studiestödsnämnden skall fullgöra uppgifter enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Förordning (1990:1363). /r3/ Verksförordningens tillämpning 3 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på centrala studiestödsnämnden med undantag av 13, 20, 21 och 25 §§. /r3/ Myndighetens ledning 4 § Centrala studiestödsnämndens generaldirektör är chef för myndigheten. Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (1990:15). /r3/ Styrelsen 5 § Centrala studiestödsnämndens styrelse består av högst elva personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. /r3/ Organisation 6 § Inom myndigheten finns fyra huvudavdelningar, en för studiestödsfrågor, en för återbetalningsfrågor, en för ADB -- och utvecklingsfrågor samt en för administrativa frågor. Varje avdelning leds av en byråchef. Vid myndigheten finns även en chefsjurist. Förordning (1990:967). /r3/ Delegationen för utländska studerande 7 § Hos centrala studiestödsnämnden finns en delegation för utländska studerande med uppgift att avgöra ärenden om rätt till studiehjälp och studiemedel för den som inte är svensk medborgare. Delegationen består av högst fem personer. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Delegationen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. /r3/ Personalföreträdare 8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på centrala studiestödsnämnden. /r3/ Personalansvarsnämnden 9 § Centrala studiestödsnämndens personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirektören och personalföreträdarna -- av överdirektören, cheferna för de fyra huvudavdelningarna och chefsjuristen. Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. Förordning (1990:967). /r3/ Styrelsens ansvar och uppgifter 10 § Styrelsen skall, i den mån frågorna inte ankommer på delegationen för utländska studerande, fatta beslut -- om myndighetens anslagsframställning och årsbokslut, -- i anledning av riksrevisionsverkets revisionsberättelser och revisionsrapporter, -- om sådana föreskrifter som är av principiell betydelse eller av särskild vikt, -- med anledning av sådana överklaganden av vuxenutbildningsnämndernas beslut som är av principiell betydelse eller av särskild vikt. /r3/ Ärendenas handläggning 11 § När ärenden av större vikt handläggs i styrelsen, delegationen för utländska studerande eller personalansvarsnämnden, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. 12 § Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen, av delegationen för utländska studerande eller av personalansvarsnämnden. Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Andra stycket gäller inte föreskrifter. 13 § Delegationen för utländska studerande får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden, till generaldirektören eller till någon annan tjänsteman att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av delegationen. 14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs av ordföranden i delegationen för utländska studerande eller av någon annan tjänsteman än generaldirektören inte behöver föredras. /r3/ Tjänstetillsättning m. m. 15 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av centrala studiestödsnämnden. Förordning (1990:15). 16 § har upphävts genom förordning (1990:15). 17 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. Detsamma gäller ordföranden och de andra ledamöterna i delegationen för utländska studerande. Delegationen utser inom sig vice ordförande. 18 § har upphävts genom förordning (1990:15). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:302
Karantänsförordning (1989:302)
1 § Termer och begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i karantänslagen (1989:290). 2 § Socialstyrelsen skall efter samråd med de berörda landstingskommunerna och kommunerna föreskriva vilka hamnar och flygplatser som skall vara karantänshamnar respektive karantänsflygplatser. 3 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka sanitära åtgärder och andra smittskyddsåtgärder som skall vidtas mot transportmedel, gods och andra objekt samt personer som kommer till eller lämnar landet och som för smitta eller som misstänks föra smitta av en karantänssjukdom. 4 § Den lots, tulltjänsteman eller tjänsteman vid kustbevakningen som först kommer ombord på ett fartyg som skall anlöpa svensk hamn skall underrätta befälhavaren om dennes skyldigheter enligt karantänslagen (1989:290), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning. 5 § Om en befälhavare på ett luftfartyg i fall som avses i 12 § andra stycket karantänslagen (1989:290) lämnar uppgift till någon annan myndighet än smittskyddsläkaren, skall den myndighet som mottagit uppgiften omedelbart underrätta den berörde smittskyddsläkaren om det inträffade och om innehållet i uppgiften. 6 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vem som får utfärda råttsaneringsbevis och om giltigheten av sådana bevis. Inom försvarsmakten får generalläkaren utfärda råttsaneringsbevis och bestämma giltigheten av sådana bevis. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten enligt 16 § första stycket karantänslagen (1989:290) att visa upp råttsaneringsbevis. Förordning (1994:660). 7 § Socialstyrelsen skall efter samråd med Ekonomistyrningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsstyrelsen fastställa en taxa för de avgifter som får tas ut enligt 17 § första stycket karantänslagen (1989:290). Förordning (2004:1117). 8 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka uppgifter om hälsotillståndet ombord som skall lämnas enligt 9 § första stycket karantänslagen (1989:290) och om hur bevis om vaccination mot gula febern skall vara utformade. Sådana föreskrifter skall beslutas med beaktande av vad som anges i de internationella hälsovårdsbestämmelser som har antagits av världshälsoorganisationen. 9 § Om en läkare misstänker att en patient för smitta av en karantänssjukdom, skall läkaren, genom telefonsamtal eller på annat liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta. 10 § Råttsaneringsbevis, skriftliga intyg om läkarundersökning och vaccination och andra skriftliga intyg om åtgärder vid en karantänssjukdom, som har utfärdats i annat land i enlighet med de internationella hälsovårdsbestämmelser som antagits av världshälsoorganisationen, har samma giltighet som intyg som har utfärdats här i landet. 11 § Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att hindra att karantänssjukdomar förs in i landet eller sprids till utlandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1991:152
Förordning (1991:152) om beräkning av bidragsunderlag för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder
Inledande bestämmelser 1 § Bidragsunderlag för statligt stöd till sådana byggnadsprojekt som uppfyller kraven i förordningen (1991:149) om allmänna förutsättningar för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder skall, i den utsträckning regeringen särskilt föreskriver, beräknas med iakttagande av bestämmelserna i denna förordning. Bidragsunderlag vid nybyggnad 2 § I bidragsunderlaget ingår följande markkostnader: 1. Kostnader för mark, inklusive kostnader för gator och andra allmänna platser som normalt ställs i ordning för att tillgodose ett områdes behov av sådana anläggningar (tomtkostnader), med belopp som länsbostadsnämnden har bestämt för kommunen eller för en del av den. Belopp för tomtkostnader skall bestämmas på ansökan av kommunen och motsvara kostnader i områden utan samlad bebyggelse. 2. Kostnader för trafik- och elanläggningar på kvartersmark, grundberedning, grovplanering, finplanering och tomtutrustning (exploateringskostnader) med belopp som motsvarar skäliga kostnader för sådana anläggningar och åtgärder. 3. Kostnader för anläggningar för vattenförsörjning och avlopp på kvartersmark samt för anläggningsavgifter för allmän vatten- och avloppsanläggning (va-kostnader) med belopp som motsvarar skäliga kostnader för sådana anläggningar och avgifter. För byggnadsprojekt i områden med samlad bebyggelse skall exploateringskostnader och va-kostnader ingå med belopp som motsvarar sådana kostnader i områden utan samlad bebyggelse. 3 § Byggnadskostnader ingår i bidragsunderlaget enligt bestämmelserna i 4--8 §§. 4 § Utgångspunkt för beräkningen är beloppen i en baskalkyl som boverket fastställer. Beloppen skall bestämmas så att summan motsvarar de beräknade kostnaderna för att uppföra hus med en standard som uppfyller de grundläggande kraven i verkets föreskrifter för nybyggnad. I kalkylen får därutöver endast ingå belopp för kostnader som beror på större areor än som följer av de grundläggande kraven och på bättre utförande av yttertak, fasader, grundläggning, fönster eller ytskikt i bad- och duschutrymmen. 5 § Summan av de belopp som har beräknats enligt 4 § multipliceras med en ortskoefficient enligt särskild förteckning (bilaga). För byggnadsprojekt på mindre orter i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län får länsbostadsnämnden i fråga om mindre projekt bestämma en högre ortskoefficient än vad som följer av den särskilda förteckningen. Boverket får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att bestämma en sådan högre koefficient och i vilka kommuner detta får ske. 6 § Det enligt 5 § erhållna beloppet multipliceras med en tidskoefficient som fastställs för en månad i taget. Tidskoefficienten fastställs av boverket på grundval av statistiska centralbyråns faktorprisindex för gruppbygge av småhus, exklusive löneglidning. 7 § I bidragsunderlaget får även ingå skäliga kostnader för sådana åtgärder som anges i nedanstående sammanställning till den del kostnaden, exklusive byggherrekostnad, inte överstiger de angivna maximibeloppen. ________________________________________________________________________ Åtgärder Maximibelopp ________________________________________________________________________ 1. Åtgärder som medför lägre energiförbrukning: a) Hus med en lägenhet och egen 30 000 kronor per lägenhet, dock uppvärmningsanläggning. högst det kapitaliserade värdet av besparingen. b) Övriga hus. 20 000 kronor per lägenhet, dock högst det kapitaliserade värdet av besparingen. 2. Andra åtgärder än åtgärder enligt 350 kronor per kvadratmeter 1 som begränsar kostnader för bruksarea ovan mark, dock högst drift och underhåll. 20 000 kronor per lägenhet. 3. Andra åtgärder än åtgärder enligt 20 000 kronor per lägenhet. 1 eller 2 som medför en högre standard på bostadslägenheter med tillhörande utrymmen. 4. Åtgärder som underlättar framtida 700 kronor per kvadratmeter ändringar i byggnaden. bruksarea ovan mark, dock högst 40 000 kronor per lägenhet. 5. Särskilt kostnadskrävande utformning 350 kronor per kvadratmeter av hus eller den yttre miljön. bruksarea ovan mark, dock högst 20 000 kronor per lägenhet. Krontalsbeloppen är beräknade exklusive byggherrekostnader och skall multipliceras med ortskoefficienten enligt 5 § och månadsvis för tid efter oktober 1990 anpassas till ändringar i kostnadsutvecklingen. Därvid skall tidskoefficienten enligt 6 § tillämpas. ________________________________________________________________________ 8 § Till summan av de belopp som har beräknats enligt 2--7 §§ får tillägg göras med skäligt belopp som boverket bestämmer för kostnader för projektering, bygglov, byggadministration, pantbrev, mervärdeskatt och låneräntor under byggnadstiden (byggherrekostnader). Boverket får meddela ytterligare föreskrifter om beräkning av byggherrekostnaderna. 9 § I fråga om hyres- och bostadsrättshus får till summan av de belopp som har beräknats enligt 2--8 §§ tillägg göras för skäliga kostnader för konstnärlig utsmyckning och gestaltning, dock högst med 25 kronor per kvadratmeter bruksarea ovan mark. Om bidrag har lämnats enligt förordningen (1987:316) om bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, får tillägg enligt första stycket göras endast för resterande kostnad för utsmyckning eller gestaltning. 10 § I fråga om egnahem eller småhus som skall upplåtas med bostadsrätt får till summan av de belopp som har beräknats enligt 2--9 §§ tillägg göras för skäliga kostnader för 1. sådan särskild kontroll och besiktning i fråga om byggnadsföretagets utförande som sker på sätt som kommunen godkänner, dock högst med 6 475 kronor, 2. garanti och försäkring i den omfattning och på de villkor boverket föreskriver, dock högst med 5 000 kronor. 11 § Det bidragsunderlag som har beräknats enligt 2--10 §§ skall minskas enligt bestämmelserna i andra--fjärde styckena. Har huset och marken inte samma ägare, skall bidragsunderlaget minskas med ett belopp som motsvarar det kapitaliserade värdet av avgiften för marken, om inte särskilda skäl talar för annat. Vid beräkningen av det belopp med vilket minskningen skall ske, får hänsyn endast tas till den del av avgiften som belöper på bostäder. Minskningen får inte överstiga summan av de belopp för markkostnader som har beräknats enligt 2 § till den del beloppen avser kostnader som är hänförliga till bostäder och som omfattas av avgiften för marken. Om bidragssökanden inte uppfyller sin förbindelse att lämna bofakta enligt 17 § andra stycket förordningen (1991:149) om allmänna förutsättningar för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder, skall bidragsunderlaget minskas med det belopp som boverket föreskriver. Bidragsunderlaget skall minskas i den utsträckning bostadsmiljön, lägenheternas utrustning eller husets skick i övrigt väsentligt understiger den standard som baskalkylen enligt 4 § utgår från. Bidragsunderlag vid ombyggnad 12 § Bidragsunderlaget vid ombyggnad skall motsvara skäliga faktiska utgifter för åtgärderna (godkänd ombyggnadskostnad). Det får dock inte överstiga vare sig det bidragsunderlag som enligt 3--10 §§ och 11 § fjärde stycket skulle ha beräknats för en motsvarande nybyggnad med tillägg för skäliga kostnader för finplanering och tomtutrustning eller det beräknade värdet av huset i ombyggt skick. Om bidragssökanden är en enskild person, får kostnader för arbete som sökanden utför inte ingå i låneunderlaget. Om sökanden är ett aktie-, handels- eller kommanditbolag, gäller samma begränsning beträffande kostnader för arbete som utförs av en delägare som är enskild person. 13 § Om projektet avser ombyggnad av en kulturhistoriskt värdefull byggnad eller en byggnad som är av betydelse för en från kulturhistorisk synpunkt värdefull bebyggelsemiljö, får bidragsunderlaget bestämmas till ett högre belopp än det som enligt 3--10 §§ och 11 § fjärde stycket skulle ha beräknats för en motsvarande nybyggnad. I dessa fall får bidragsunderlaget motsvara godkänd ombyggnadskostnad intill 140 procent av den beräknade kostnaden för en motsvarande nybyggnad och tre fjärdedelar av den del av godkänd ombyggnadskostnad som överstiger 140 men inte 200 procent av nybyggnadskostnaden. Övriga bestämmelser 14 § Boverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Bilaga Förteckning över ortskoefficienter för beräkning av bidragsunderlag för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder ____________________________________________________________________ Arbetsmarknadsregion (A-region) Ortskoef- enligt statistiska centralbyråns regionala indelningar ficient ____________________________________________________________________ 1. Stockholm/Södertälje 1,09 2. Norrtälje, Enköping, Uppsala, Göteborg samt Tierps och Älvkarleby kommuner i regionen Gävle/Sandviken 1,06 3. Nyköping, Katrineholm, Eskilstuna, Visby, Uddevalla, Trollhättan/Vänersborg, Borås, Västerås, Fagersta, Sala, Borlänge, Falun, Avesta/Hedemora, Ludvika, Mora, Gävle/Sandviken -- utom Tierps och Älvkarleby kommuner --, Bollnäs/Söderhamn, Hudiksvall/Ljusdal, Sundsvall, Härnösand/Kramfors, Sollefteå, Örnsköldsvik, Östersund, Umeå, Skellefteå, Lycksele, Piteå, Luleå/Boden, Haparanda/Kalix och Kiruna/Gällivare 1,03 4. Övriga regioner 1,00 ________________________________________________________________________ Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2011:847
Förordning (2011:847) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. De termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse i denna förordning. Omvandling av vissa driftskostnader till ett belopp i pengar 2 § Den omvandling till ett belopp i pengar av driftskostnaderna för energianvändning och utsläpp som avses i 7 § första stycket lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ska göras enligt 3-7 §§ denna förordning. Metod för beräkning av driftskostnaderna Energianvändning 3 § Driftskostnaden för energianvändningen beräknas genom att bilens energianvändning per kilometer multipliceras med kostnaden per energienhet och med antalet kilometer enligt 7 §. Vid beräkningen av energianvändning per kilometer ska det antal enheter energi som används per kilometer användas. Om energianvändningen anges som bränsleförbrukning per kilometer, ska den omräknas till energianvändning per kilometer med hjälp av de omräkningsfaktorer som anges i tabell 1 i bilagan till denna förordning. För bränsletyper som inte anges i tabellen, får i stället uppgifter från tillverkaren användas. Om energianvändningen per kilometer anges direkt, som för exempelvis eldrivna bilar, ska det värdet användas. Vid beräkningen ska det enhetliga penningvärdet per energienhet användas som utgörs av det lägsta gällande priset på bensin eller diesel före skatt. Utsläpp av koldioxid 4 § Driftskostnaden för utsläppen av koldioxid beräknas genom att bilens utsläpp av koldioxid i kilogram per kilometer enligt 6 § multipliceras med kostnaden per kilogram, enligt det intervall som anges i tabell 2 i bilagan till denna förordning och med antalet kilometer enligt 7 §. Utsläpp av föroreningar 5 § Driftskostnaden för utsläppen av föroreningar beräknas som summan av driftskostnaderna för utsläpp av kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC), och partiklar. Driftskostnaden för utsläppen av respektive förorening beräknas genom att bilens utsläpp av föroreningar i gram per kilometer enligt 6 § multipliceras med respektive kostnad per gram enligt det intervall som anges i tabell 2 i bilagan till denna förordning, och med antalet kilometer enligt 7 §. Värden för bränsleförbrukning och utsläpp 6 § Bränsleförbrukningen samt utsläppen av koldioxid och föroreningar enligt tabell 2 i bilagan till denna förordning per kilometer vid fordonsdrift ska baseras på standardiserade gemenskapstestförfaranden för de bilar för vilka sådana testförfaranden definieras i gemenskapens lagstiftning för typgodkännande. För bilar som inte omfattas av standardiserade gemenskapstestförfaranden ska jämförbarheten mellan olika anbud säkerställas genom allmänt vedertagna testförfaranden eller resultat från tester som utförts för den berörda myndigheten eller, i avsaknad av detta, information från tillverkaren. Total tillryggalagd sträcka under livslängden 7 § Vid beräkning av driftskostnaderna ska det totala antalet tillryggalagda kilometer för en bil under dess livslängd hämtas från tabell 3 i bilagan till denna förordning, i förekommande fall med avdrag för redan tillryggalagda kilometer. Information 8 § Transportstyrelsen ska i lämplig omfattning informera om tillämpningen av lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. Bilaga Uppgifter för beräkning av driftskostnaderna under livslängden för bilar Tabell 1: Energiinnehållet i motorbränslen Bränsle Energiinnehåll Diesel 36 MJ/liter Bensin 32 MJ/liter Naturgas/biogas 33-38 MJ/Nm³ Motorgas (LPG) 24 MJ/liter Etanol 21 MJ/liter Biodiesel 33 MJ/liter Emulsionsbränsle 32 MJ/liter Väte 11 MJ/Nm³ Tabell 2: Kostnader för utsläpp inom vägtransporter (i 2007 års priser) Bränsle Kostnad CO2 0,03-0,04 EUR/kg NOX 0,0044-0,0088 EUR/g NMHC 0,001-0,002 EUR/g Partiklar 0,087-0,174 EUR/g Tabell 3: Totalt antal km för bilar under livslängden Fordonskategori1 Totalt antal km under livslängden Personbilar (M1)2 200 000 km Lätta fordon i förvärvstrafik (N1)3 250 000 km Tunga lastbilar (N2, N3)4 1 000 000 km Bussar (M2, M3)5 800 000 km 1 Kategorierna M och N enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, senast ändrat genom rådets direktiv 2013/15/EU. 2 Kategori M1: Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med högst åtta säten utöver förarsätet. 3 Kategori N1: Fordon, konstruerade och byggda för varutransport, med en högsta vikt som inte överstiger 3,5 ton. 4 Kategori N2: Fordon, konstruerade och byggda för varutransport, med en högsta vikt som överstiger 3,5 men inte 4 12 ton. Kategori N3: Fordon, konstruerade och byggda för varutransport, med en högsta vikt som överstiger 12 ton. 5 Kategori M2: Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta säten utöver förarsätet och en högsta vikt som inte överstiger 5 ton. Kategori M3: Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta säten utöver förarsätet och en högsta vikt som överstiger 5 ton. Förordning (2013:786). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:234
Förordning (1981:234) med instruktion för kriminalvårdsnämnden
1 § För kriminalvårdsnämnden gäller 12 § allmänna verksstadgan (1965:600). I fråga om beslut som angår nämndens administration gäller även 11 § samma stadga. 2 § Kriminalvårdsnämnden sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna föranleder det eller när minst två av nämndens övriga ledamöter begär det. 3 § Nämndens sammanträden hålls i Stockholm. För behandling av ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden får nämnden dock sammanträda på annan ort. 4 § Kriminalvårdsstyrelsen tillhandahåller nämnden sammanträdesrum, kanslilokaler och biträdespersonal. 5 § Vid handläggning av ärenden som angår nämndens administration är nämnden beslutför när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. 6 § Om ordföranden inte bestämmer annat, avgörs ärendena efter föredragning av tjänstemän hos kriminalvårdsstyrelsen. Nämnden får föreskriva att en kriminalvårdstjänsteman skall närvara vid ett sammanträde för att lämna upplysningar. 7 § Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, som skall justeras av ordföranden. I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad. Förordning (1986:869). Nämndens protokoll justeras av ordföranden. 8 § Nämndens beslut skall delges den som beslutet avser. Dessutom skall underrättelse om beslutet tillställas den skyddskonsulent som skall ha befattning med ärendet och, om den beslutet avser är intagen i en kriminalvårdsanstalt, styresmannen vid anstalten. Beslut av nämnden som avser överprövning av en övervakningsnämnds avgörande skall vidare tillställas övervakningsnämnden. Förordning (1983:256). 9 § Ordföranden skall övervaka att nämndens arbete bedrivs i föreskriven ordning och utan onödig tidsutdräkt. 10 § Nämnden skall varje år före den 1 mars ge in en berättelse till kriminalvårdsstyrelsen om sin verksamhet under det senaste kalenderåret. Förordning (1983:256). 11 § Kan en kallelse eller ett beslut eller annat meddelande inte lämpligen delges den dömde på annat sätt, får nämnden begära biträde med delgivningen av polismyndigheten. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:767
Tillkännagivande (1999:767) av staters anslutning till konventionen om Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde till Brysselkonventionen
Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område och tillträdeskonventionerna den 9 oktober 1978, den 25 oktober 1982, den 26 maj 1989 och den 29 november 1996 (Brysselkonventionen), samt protokollet den 3 juni 1971 om EG- domstolens tolkning av Brysselkonventionen i dess lydelse enligt nämnda tillträdeskonventioner, träder för Sveriges del i kraft den 1 januari 1999. Brysselkonventionen i dess lydelse enligt 1996 års konvention om Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde träder i kraft i förhållande till övriga konventionsstater när dessa har tillträtt nämnda tillträdeskonvention. För samtliga EU-stater, med undantag av Österrike, Finland och Sverige, har 1978, 1982 och 1989 års tillträdeskonventioner trätt i kraft. Brysselkonventionen finns publicerad i Europeiska gemenskapernas tidning (EGT, 98/C 27/01 s. 1). Brysselkonventionens svenska, engelska och franska texter finns intagna som bilaga till lagen (1998:358) om domstols internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen. Följande stater har anslutit sig till konventionen om Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde till Brysselkonventionen. Stat Dag för konventio- Reservationer och nens ikraftträdande förklaringar för staten Danmark 1998-12-01 - Finland 1999-04-01 - Grekland 1999-10-01 - Italien 1999-06-01 - Nederländerna 1998-12-01 - Spanien 1999-04-01 - Sverige 1999-01-01 Sverige har motsatt sig det förfarande vid delgivning som be- skrivs i artikel IV andra stycket i konventionens protokoll. Tyskland 1999-01-01 - Österrike 1998-12-01 Österrike har motsatt sig det förfarande vid delgivning som beskrivs i artikel IV andra stycket i konven- tionens protokoll. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2018:394
Tillkännagivande (2006:502) enligt lagen med vissa bestämmelser (2018:394) om förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol
I 2 § lagen (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol, finns regler om svenska domstolars rätt eller skyldighet att begära förhandsavgöranden från Europeiska unionens domstol om tolkningen av bestämmelser i internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt, och som har ingåtts inom ramen för Europeiska unionen, i den omfattning som Sverige har åtagit sig detta. Regeringen ska tillkännage dels sådana åtaganden, dels bestämmelser i andra lagar om svensk domstols rätt eller skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol. Följande finns att tillkännage. ___________________________________________________________ Åtaganden enligt 2 § första stycket i lagen ___________________________________________________________ 1. Konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (bedrägerikonventionen), protokollet till denna konvention (korruptionsprotokollet) samt protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet (domstolsprotokollet) har trätt i kraft den 17 oktober 2002. Sverige har i enlighet med artikel 2.2 b i domstolsprotokollet förklarat att varje svensk domstol får begära att Europeiska unionens domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende som uppkommit vid den svenska domstolen och som rör tolkningen av bedrägerikonventionen eller korruptionsprotokollet, när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken. Konventionen och protokollen finns intagna i SÖ 1999:29, 1999:30 och 1999:31. 2. Konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål (CIS-konventionen) och protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av denna konvention har trätt i kraft den 25 december 2005. Sverige har i enlighet med artikel 2.2 b i protokollet förklarat att varje svensk domstol får begära att Europeiska unionens domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende som uppkommit vid den svenska domstolen och som rör tolkningen av CIS-konventionen, när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken. Konventionen och protokollet finns intagna i SÖ 1999:43 och 1999:44. ___________________________________________________________ Bestämmelser enligt 2 § andra stycket i lagen ___________________________________________________________ 1. Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område och tillträdeskonventionerna den 9 oktober 1978, den 25 oktober 1982, den 25 maj 1989 och den 29 november 1996 (Brysselkonventionen) samt protokollet den 3 juni 1971 om EG-domstolens tolkning av Brysselkonventionen i dess lydelse enligt nämnda tillträdeskonventioner, har trätt i kraft i förhållande till Sverige den 1 januari 1999. Konventionen och protokollet gäller som lag här i landet. Enligt artikel 2.1 i protokollet har följande svenska domstolar rätt att begära att Europeiska unionens domstol ska meddela ett förhandsavgörande i en tolkningsfråga: Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Arbetsdomstolen. Enligt artikel 2.2 har alla domstolar rätt att begära ett sådant förhandsavgörande när de är överinstans. Av artikel 2.3 följer att tingsrätt har rätt att begära ett sådant förhandsavgörande i fall som avses i artikel 37 i konventionen. I artikel 3 i protokollet finns ytterligare bestämmelser om rätt och skyldighet att begära förhandsavgörande. Konventionen och protokollet finns intagna i SFS 1998:358. 2. Lagen (1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, i fråga om Romkonventionens protokoll, har trätt i kraft i förhållande till Sverige den 1 augusti 2004. Lagen är upphävd men tillämpas alltjämt på avtal som har ingåtts från och med den 1 juli 1998 till och med den 16 december 2009. Artiklarna 1-16 och 18-21 i konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen) samt artiklarna 1-4 i det första protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av Romkonventionen är därmed tillämpliga på sådana avtal, med de anpassningar och ändringar som har gjorts genom tillträdeskonventionerna den 10 april 1984, den 18 maj 1992, den 29 november 1996 och den 14 april 2005. Enligt artikel 2.a i protokollet har följande svenska domstolar rätt att begära att Europeiska unionens domstol ska meddela ett förhandsavgörande i en tolkningsfråga: Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Arbetsdomstolen. Av artikel 2.b följer att alla domstolar har rätt att begära ett sådant förhandsavgörande när de är överinstans. Konventionen och protokollet finns intagna i en bilaga till lagen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:81
Förordning (2008:81) om stöd till anläggning av kanalisation
Syfte med stödet 1 § För att främja utbyggnad av infrastruktur för informationsteknik (IT) får stöd lämnas till en kommun eller en enskild för projekt där man anlägger kanalisation för IT- infrastruktur. Den som samtidigt anlägger kanalisation för annan IT-infrastruktur än den nu aktuella kan inte få stöd enligt denna förordning för båda kanalisationerna. Vid konkurrens mellan flera projekt som bedöms vara likvärdiga får företräde lämnas till det eller de projekt som samtidigt bedöms vara mest näringspolitiskt motiverade. Förordning (2010:389). 2 § Stöd får bara lämnas för projekt där en utbyggnad av IT- infrastruktur inte bedöms komma till stånd på marknadsmässiga grunder inom tre år från det att ansökan kom in till länsstyrelsen. Länsstyrelsen fattar beslut om stöd enligt denna förordning. Förordning (2009:1066). Allmänna bestämmelser 3 § Med kanalisation avses att rör eller liknande som är avsedda för IT-infrastruktur anläggs. Förordning (2010:389). 4 § Stöd enligt denna förordning lämnas som ett stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. De uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 6.1, 6.3 och 6.4 i kommissionens förordning ska utföras av den länsstyrelse som enligt 8 § beslutar om stöd. Förordning (2016:613). 5 § I län med ett landsting som avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län ska det som sägs i 2, 8, 9, 12, 14-16 och 18 §§ om länsstyrelsen i stället gälla det berörda landstinget. I Kalmar län ska det som sägs i 2, 8, 9, 12, 14-16 och 18 §§ om länsstyrelsen i stället gälla samverkansorganet. Förordning (2010:1761). Underlag för stöd och stödets storlek 6 § I det stödberättigande underlaget får det ingå kostnader för projektering, material, arbete, maskinhyra, dokumentering och liknande kostnader som är nödvändiga för att samtidigt anlägga kanalisationen. Kostnader för att utnyttja mark får dock inte ingå i det stödberättigande underlaget. Stöd får lämnas med högst femtio procent av det stödberättigande underlaget. Stöd enligt denna förordning får endast lämnas till projekt som ska vara färdigställda och redovisade inom två år från det att stödet beviljades. Förordning (2009:1066). 7 § Länsstyrelsen i Örebro län ska ansvara för fördelningen av stödbeloppet mellan länen. För beredning av sådana ärenden ska Länsstyrelsen i Örebro län biträdas av en arbetsgrupp som består av företrädare från tre länsstyrelser, landsting som avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län eller samverkansorgan. Regeringen förordnar dessa företrädare. Förordning (2010:1761). Ansökan och beslut 8 § En ansökan om stöd ska ges in till länsstyrelsen i det län där projektet i huvudsak planeras att genomföras. Ansökan ska innehålla en beskrivning av projektet samt kostnaderna för de åtgärder ansökan avser. Länsstyrelsen beslutar om stöd och stödets storlek. 9 § Stöd som beviljats betalas ut efter det att projektet genomförts och redovisats till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska innan utbetalning medges kontrollera att stödet gäller avsett ändamål och att sökanden utfört arbetet i enlighet med föreskrivna villkor. Om länsstyrelsen konstaterar att det finns brister, får länsstyrelsen upphäva ett tidigare beslut eller ändra det och minska stödets storlek. Krav på kanalisationen m.m. 10 § Stödberättigande kanalisation ska utformas på ett sådant sätt att den kan användas samtidigt av två eller flera innehavare av IT-infrastruktur. 11 § Den som innehar kanalisationen ska upprätthålla och förvalta dokumentation över den. Innehavaren ska hålla berörda länsstyrelser informerade om var dokumentationen finns tillgänglig samt om vilka innehavare av IT-infrastruktur som har utnyttjat kanalisationen. Dokumentationen hos innehavaren ska hållas allmänt tillgänglig under minst fem år från den dag då projektet färdigställdes. 12 § Innehavare av IT-infrastrukturföretag ska ha tillträde till kanalisationen på ett icke-diskriminerade sätt. Detta krav på icke-diskriminerande behandling gäller under en period av fem år, som ska räknas från den dag då projektet färdigställdes. Kravet ska gälla hela perioden även om ägarförhållandena ändras, om inte annat följer av andra bestämmelser. Vid tillhandahållande av kanalisation där statligt stöd har lämnats, ska priset, om tillhandahållandet sker inom fem år från länsstyrelsens slutliga beslut, sättas med hänsyn till det statliga stödets storlek. Priset ska sättas utifrån självkostnad med skäligt vinstpåslag minskat med beviljat statligt stöd. Återkrav 13 § En stödmottagare är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren av stödet genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter har föranlett att stödet beviljades, 2. mottagaren av stödet på annat sätt orsakat att stödet beviljats med för högt belopp, eller 3. stödet använts för något annat än det som avsetts. 14 § Länsstyrelsen ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stöd som har betalats ut om återbetalningsskyldighet enligt 13 § föreligger. Stöd får dock inte krävas tillbaka när fem år har gått sedan stödets storlek har bestämts slutligt. Tillsyn och uppföljning 15 § Länsstyrelsen ska under en period av fem år efter projektets avslutande utöva tillsyn över den prissättning som stödmottagaren tillämpar vid uthyrning av utrymme i den IT- infrastruktur som byggts med hjälp av stödet. 16 § Länsstyrelsen ska vid domstolar och andra myndigheter bevaka statens rätt gentemot en stödmottagare. Länsstyrelsen får då efterskänka statens rätt. 18 § Länsstyrelsen ska löpande föra statistik över antalet inkomna ansökningar. Det ska framgå av statistiken vilket belopp en ansökan avser och det beviljade stödets storlek. Förordning (2010:389). Övergångsbestämmelser 2008:81 Denna förordning träder i kraft den 1 april 2008. Förordningen får dock tillämpas på alla projekt som planeras påbörjas under år 2008. 2009:1066 Denna förordning träder i kraft den 15 december 2009. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas på ansökningar som har kommit in till länsstyrelsen från och med den 1 januari 2009. 2018:1972 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för stöd som har beslutats enligt förordningen. 3. Det som sägs om länsstyrelsen i 9, 12, 14-16 och 18 §§ och om samverkansorgan i 5 § ska efter utgången av 2018 i stället gälla landstinget eller Gotlands kommun. Detta gäller dock inte i fråga om beslut som avses i 12 § och som har fattats före utgången av 2018. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1993:136
Förordning (1993:136) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Österrike
Lagen (1992:858) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Österrike skall träda i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på beskattningsår som börjar den 1 januari 1994 eller senare. Protokollet om ändring i avtalet som undertecknades den 5 november 1991 träder i kraft den 1 maj 1993. Övergångsbestämmelser 1993:136 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. 2. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1972:476) om kupongskatt för person med hemvist i Österrike, m. m. 3. Den upphävda kungörelsen skall dock tillsammans med den genom lagen (1992:858) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Österrike upphävda kungörelsen (1970:769) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet fortfarande tillämpas på beskattningsår som börjar före den 1 januari 1994. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:287
Djurskyddsförordning (1979:287)
Avlivning av djur 1 § Lantbruksstyrelsen meddelar föreskrifter om avlivning av djur i de fall som avses i 7 § andra stycket lagen (1944:219) om djurskydd. Användning av hästar i ridskoleverksamhet 2 § Den som yrkesmässigt eller på annat sätt i större omfattning upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan om verksamheten till miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt de närmare föreskrifter som meddelas av lantbruksstyrelsen. Förordning (1983:629). 3 § har upphävts genom förordning (1985:344). Transport av djur 4 § Lantbruksstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om transport av djur. Styrelsen skall därvid samråda med trafiksäkerhetsverket i fråga om transporter med motorfordon och släpvagn, statens järnvägar i fråga om transporter på järnväg, sjöfartsverket i fråga om transporter med fartyg samt luftfartsverket i fråga om transporter med luftfartyg. Förordning (1981:272). Ansvar m.m. 5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller mot föreskrift som lantbruksstyrelsen har meddelat med stöd av denna förordning döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken. Förordning (1985:344). 6 § har upphävts genom förordning (1985:344). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:878
Förordning (1982:878) om utländska förvärv av svenska företag m.m.
1 § Ansökan om tillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall göras hos regeringen, om antalet anställda hos det bolag eller den rörelse ärendet gäller har överstigit 500 under det senaste räkenskapsåret. I andra fall än som sägs i första stycket gäller följande. Ansökan om tillstånd skall göras hos länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen drivs eller, om verksamheten inte har påbörjats, i det län där verksamheten huvudsakligen skall drivas. Ansökan om tillstånd enligt 3 § tredje stycket, 4 § andra stycket eller 6 § nämnda lag skall dock göras hos länsstyrelsen i det län där styrelsen för stiftelsen, föreningen eller aktiebolaget har sitt säte. Avser ansökan förvärv av aktier i bankaktiebolag, kreditaktiebolag, finansbolag eller värdepappersbolag skall ansökan om tillstånd göras hos finansinspektionen. Om ett ärende gäller ett bolag som är moderbolag inom en koncern skall i antalet anställda inräknas också de som är anställda i dotterbolag inom koncernen. Ansökan skall innehålla uppgift om andra ansökningar om tillstånd enligt lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. och lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. som har samband med ansökan och som har gjorts hos en annan myndighet. Förordning (1991:1012). 1 a § Vad som i 6, 7 och 8 §§ sägs om länsstyrelsen gäller för finansinspektionen när ärendet avser bankaktiebolag, kreditaktiebolag, finansbolag eller värdepappersbolag. Förordning (1991:1012). 2 § I ärenden om förvärvstillstånd enligt 7 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall sökanden 1. förete fångeshandlingen eller motsvarande handling i original eller bestyrkt avskrift, 2. uppge födelsetid eller personnummer eller, om förvärvaren är juridisk person, organisationsnummer, om sådant finns, 3. förete personbevis med uppgift om medborgarskap eller, om förvärvaren är en juridisk person, registreringsbevis, om sådant finns, samt bolagsavtal, bolagsordning, stadgar eller motsvarande handling. Om förvärvaren är ett handelsbolag skall varje bolagsman förete personbevis med uppgift om medborgarskap, 4. förete, i förekommande fall, avskrift av bevis om uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (1989:529) eller tillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, 5. uppge yrke och hemvist eller, om förvärvaren är en juridisk person, arten och omfattningen av dennes verksamhet samt postadress, 6. uppge arten och omfattningen av verksamheten i det bolag eller den rörelse som förvärvet avser, varvid särskilt skall anges hur många anställda som i medeltal har sysselsatts i bolaget eller rörelsen under det senaste räkenskapsåret, 7. förete bolagets eller rörelsens balansräkning, förvaltningsberättelse samt resultaträkning för det senaste räkenskapsåret, om skyldighet finns för bolaget eller rörelsen att upprätta handlingarna i verksamheten, 8. uppge avsikten med förvärvet och vid aktieförvärv särskilt ange det antal aktier som förvärvaren samt sådant rättssubjekt som avses i 8 § lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. förut har i bolaget. Om ansökningen avser förvärv av andelar i handelsbolaget skall sökanden dessutom förete bevis om att avtal finns enligt vilket inträde är medgivet i och med att tillstånd ges. Gäller en ansökan tillstånd till framtida förvärv, skall, i stället för fångeshandling, uppgift lämnas om den egendom som ansökningen avser. Ägarens eller upplåtarens skriftliga samtycke till ansökningen skall företes, om inte ansökningen avser förvärv på auktion. Hade förvärvet för sin giltighet varit beroende av tillstånd enligt lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m. för det fall att förvärvaren inte hade varit kontrollsubjekt enligt lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. gäller för ansökningen även vad som föreskrivs i 3 § förordningen (1976:241) om tillämpningen av lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m. En sökande som är en juridisk person, skall förete sin egen balansräkning, förvaltningsberättelse samt vinst- och förlusträkning för det senaste räkenskapsåret eller motsvarande handlingar, om länsstyrelsen begär det. Sådana handlingar skall alltid fordras in i ärenden som skall prövas av regeringen. Förordning (1989:556). 3 § I ärenden om ändring av utlänningsförbehåll enligt 6 § (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall sökanden förete 1. avskrift av den bolagsordning som gäller för bolaget, 2. utdrag ur protokoll från bolagsstämma som visar att ett beslut har fattats om den ändring ansökan avser, 3. uppgift, styrkt av bolagets revisorer, om bolagets innehav av fast egendom och bundna aktier i andra bolag, 4. balansräkning, förvaltningsberättelse samt resultaträkning för det senaste räkenskapsåret, varvid särskilt skall anges hur många anställda som i medeltal har sysselsatts i bolaget under det senaste räkenskapsåret. Förordning (1982:1021). 4 § I ärenden om tillstånd enligt 4 § andra stycket lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. gäller 3 § 1, 3 och 4. 5 § har upphävts genom förordning (1987:421). 6 § Om länsstyrelsen finner att utredning som anges i 2--4 §§ saknas eller behöver kompletteras, får länsstyrelsen förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Följs inte föreläggandet får ansökningen avvisas. En erinran om detta skall tas in i föreläggandet. Om det behövs ytterligare utredning, får länsstyrelsen förelägga sökanden att komma in med sådan utredning. Följs inte föreläggandet får ärendet avgöras i det skick det har. En erinran om detta skall tas in i föreläggandet. I ärenden om förvärv av gruvföretag skall Sveriges geologiska undersökning yttra sig. Innan ett tillståndsärende avgörs skall arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag ärendet gäller ges tillfälle att yttra sig. Förordning (1987:421). 7 § Frågor om tillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall prövas av länsstyrelsen. I följande fall skall dock frågan om tillstånd prövas av regeringen 1. om antalet anställda hos det bolag eller den rörelse ärendet gäller under det senaste räkenskapsåret har överstigit 100, 2. om tillgångarnas nettovärde enligt den fastställda balansräkningen för det senaste räkenskapsåret överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret, 3. om ärendet har samband med ett ärende enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. om detta ärende skall prövas av regeringen, 4. om ärendet gäller bolag eller rörelse för vars verksamhet fordras tillstånd enligt 2 § lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., eller 5. om ärendet i annat fall kan anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt. Om ett ärende enligt punkt 1 gäller ett bolag som är moderbolag inom en koncern skall i antalet anställda inräknas också de som är anställda i dotterbolag inom koncernen. Om en ansökan om tillstånd enligt lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall göras hos länsstyrelsen men ärendet skall prövas av regeringen, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna handlingarna till regeringen. Förordning (1987:421). 8 § Beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning överklagas hos regeringen. Förordning (1987:421). 9 § Beslutet i tillståndsärendet skall tillställas den som har överlåtiteller upplåtit den med ansökningen avsedda egendomen eller rättigheten. Övergångsbestämmelser 1982:878 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1983. Genom förordningen upphävs 1. förordningen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärenden enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m., 2. förordningen (1979:82) om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m. I fråga om förvärv och upplåtelser av företag och fast egendom m.m. som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1989:556 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om beslut om uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (1980:376). 1991:1012 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. Vad som i 1 och 1 a §§ sägs om värdepappersbolag skall också gälla sådant fondkommissionsbolag som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1980:361
Förordning (1980:361) med bemyndigande för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att fastställa taxa för viss järnvägstrafik
Regeringen bemyndigar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att fastställa taxa för persontransporter i järnvägstrafik som statens järnvägar bedriver enligt avtal med Göteborgsregionens Kommunalförbund. Härvid skall bestämmelserna i 3 kap. 1 § tredje stycket och 3 § yrkestrafikförordningen (1979:871) tillämpas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2016:400
Förordning (2016:400) om statsbidrag för fortbildning när det gäller specialpedagogiska insatser
Inledande bestämmelser 1 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 2 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 3 § Förordningen innehåller bestämmelser om statsbidrag för fortbildning av lärare och förskollärare i 1. förskoleklassen, 2. grundskolan, 3. grundsärskolan, 4. specialskolan, och 5. sameskolan. Fortbildningen ska syfta till att lärarna och förskollärarna ska avlägga en speciallärarexamen eller specialpedagogexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100). Förordning (2023:143). 4 § Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel och för högst ett år i sänder. 5 § Statsbidrag får lämnas för en insats enligt denna förordning även om bidrag lämnas för samma insats enligt förordningen (2016:329) om statsbidrag till skolhuvudmän för insatser inom ramen för samverkan för bästa skola och för att stärka utbildningens kvalitet för nyanlända. Statsbidrag får dock inte lämnas för insatser som statsbidrag lämnas för på annat sätt. Förutsättningar för statsbidrag 6 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 7 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 8 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 9 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 10 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 11 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 12 § Statsbidrag lämnas till en huvudman för en sådan skolform som anges i 3 § för ersättning för lön till lärare eller förskollärare i skolformen som 1. är anställda hos huvudmannen, 2. deltar i utbildning med det syfte som anges i 3 §, och 3. har en grundlärarexamen, ämneslärarexamen, yrkeslärarexamen, förskollärarexamen eller motsvarande äldre examen. 13 § Statsbidrag lämnas för utbildning enligt 12 § 2 om läraren eller förskolläraren 1. deltar i utbildningen under arbetstid, 2. är tjänstledig under utbildningen, eller 3. deltar i utbildningen under den tid då han eller hon inte arbetar på grund av att anställningen omfattar mindre än heltid. Första stycket 2 och 3 gäller endast under förutsättning att huvudmannen betalar ersättning som motsvarar minst 80 procent av lärarens eller förskollärarens lön för den tid då han eller hon deltar i utbildningen. 14 § Statsbidrag enligt 12 § ska motsvara 70 procent av huvudmannens kostnad för ersättning enligt 13 §. Om huvudmannen betalar högre ersättning än 80 procent av lärarens eller förskollärarens lön för den tid då han eller hon deltar i utbildningen, lämnas inte bidrag för den överstigande delen. Ansökan och beslut om statsbidrag 15 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk som prövar frågor om och betalar ut bidraget. En huvudman som ansöker om bidrag ska till Skolverket lämna de uppgifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för redovisning enligt 21 § anges. Beslutet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet. 16 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 17 § Har upphävts genom förordning (2023:143). 18 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag för fortbildning när det gäller specialpedagogiska insatser enligt 12 § än det finns medel för, beslutar Statens skolverk om urval. Vid urvalet ska Skolverket, i den ordning som anges nedan, prioritera 1. förskoleklassen, årskurserna 1-3 i grundskolan, grundsärskolan och sameskolan samt årskurserna 1-4 i specialskolan, eller 2. övriga årskurser i de nämnda skolformerna. Skolverket ska också vid urvalet prioritera ansökningar från huvudmän som har särskilt svåra förutsättningar. Om en person som har påbörjat utbildning enligt 12 § 2 avbryter den, ska Skolverket om möjligt besluta att utbildningsplatsen ska övertas av en annan person som anmälts till utbildningen men inte fått en utbildningsplats. 19 § Statsbidrag ska betalas ut en gång per termin för den utbildning enligt 12 § 2 som ska genomföras under den termin som bidraget avser. Bidraget ska betalas ut så snart det har fastställts vilka lärare eller förskollärare som deltar i utbildningen. Förordning (2023:143). Uppföljning och redovisning 20 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har använts. 21 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som verket begär. Återbetalning och återkrav 22 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig, om 1. bidraget har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp, 2. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål det har lämnats för, 3. sådan redovisning som avses i 21 § inte har lämnats, eller 4. mottagaren inte har följt villkor som framgår av beslutet om bidrag. Mottagaren av statsbidrag är dock inte återbetalningsskyldig enligt första stycket 2 om bidrag, som har lämnats för ett visst ändamål enligt denna förordning, har använts för ett annat ändamål enligt förordningen. En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om bidrag. 23 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt 22 §. Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket besluta att helt eller delvis avstå från återkrav. 24 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk besluta att helt eller delvis avstå från krav på ränta. Bemyndigande 25 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om 1. fördelning av statsbidrag enligt 18 §, 2. beräkning och omfördelning av bidrag, och 3. verkställigheten av denna förordning. Förordning (2023:143). Överklagande 26 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2016:400 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2016. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (2011:1597) om statsbidrag för personalförstärkning inom elevhälsan. 3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för statsbidrag som har beviljats före ikraftträdandet. 2023:143 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2023. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för statsbidrag som har beslutats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:704
Förordning (1983:704) om statsbidrag till praktikplatser på fartyg
1 § Statsbidrag utgår i mån av tillgång på medel till svenska rederiföretag som inrättar praktikplatser för sjömän på svenska fartyg. Bidrag betalas ut till arbetsgivaren. 2 § Praktikplatserna skall inrättas i ett fartygs däcks- eller maskinavdelning. Under praktiktiden får sjömannen inte ingå i den för fartyget fastställda minimibesättningen. På fartyg för vilket minimibesättning inte skall fastställas men som av sjöfartsverket godkänts för inrättande av praktikplats, skall sjömannen tjänstgöra i befattning utöver den ordinarie besättningen. 3 § Bidrag utgår för praktik som pågår minst två månader och som fullgörs under tiden den 1 oktober 1983--den 30 september 1984, dock längst till dess sjömannen har uppnått behörighet som matros eller motorman. För sjöman som under denna tidsperiod uppnår sådan behörighet utgår bidrag även för praktik som har fullgjorts under tiden den 1 juli--den 30 september 1983. 4 § Bidrag utgår med högst 75 procent av arbetsgivarens kostnader för lön till sjömannen och för sådana sociala kostnader som beräknas på hans inkomst. Bidrag utgår inte till resekostnader och traktamenten vid resa till och från fartyget. 5 § Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av sjöfartsverket. 6 § Arbetsgivaren skall underrätta sjöfartsverket så snart han har inrättat en praktikplats för vilken han avser söka bidrag. 7 § Ansökan om bidrag görs skriftligen senast tre månader efter det att praktiktiden har upphört, dock senast den 31 december 1984. 8 § Till ansökningshandlingen skall fogas utdrag från sjömansregistret om sjömannens tjänstgöring eller annan utredning som sjöfartsverket kan godkänna samt bestyrkt utdrag ur sökandens räkenskaper i fråga om lönekostnader för sjömannen. 9 § Den som ansöker om bidrag skall, om så begärs, tillhandahålla sjöfartsverket redovisningshandlingar och underlag härför i form av lönebesked eller liknande. 10 § Ett beslut av sjöfartsverket enligt denna förordning får inte överklagas. 11 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av sjöfartsverket. Övergångsbestämmelser 1983:704 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1983, då förordningen (1982:856) om statsbidrag till praktikplatser på fartyg skall upphöra att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om praktiktid som har fullgjorts före den 1 oktober 1983. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:541
Förordning (1988:541) med instruktion för Centrala försöksdjursnämnden
Uppgifter 1 § Centrala försöksdjursnämnden har till uppgift att samordna och planera frågor som rör försöksdjur. 2 § Nämnden skall särskilt 1. främja samverkan mellan uppfödare av försöksdjur, forskare, personal som har hand om försöksdjur, djurskyddsorganisationer och myndigheter, 2. svara för planering av försöksdjursverksamheten i landet och därvid företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen, 3. begränsa behovet av försöksdjur bl. a. genom att främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök, 4. efter samråd med lantbruksstyrelsen sammanställa statistik över försöksdjursförbrukningen, 5. följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av frågor om användningen av försöksdjur, 6. till stöd för utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök fördela medel som ställs till nämndens förfogande, samt 7. tillsammans med berörda högskolemyndigheter, statens veterinärmedicinska anstalt samt berörda myndigheter i övrigt verka för att de samlade resurserna för försöksdjursverksamheten och därmed sammanhängande frågor utnyttjas effektivt. Sammansättning 3 § Nämnden består av 15 ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Ordföranden, vice ordföranden och de övriga ledamöterna utses genom beslut av regeringen för en bestämd tid. Förordning (1996:573). Organisation 4 § Hos nämnden finns en byråchef. Personal vid Vetenskapsrådet och Statens veterinärmedicinska anstalt som är anställd för uppgifter inom försöksdjurssektorn skall biträda nämnden. Förordning (2000:1200). 5 § Hos nämnden finns de beredande och rådgivande organ som nämnden bestämmer. Verksförordningens tillämpning 6 § Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden: 18 § om myndighetens organisation, 26 § om ärendenas handläggning, 27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter, 29 § om inhämtande av uppgifter m.m., och 31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:573). 7 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6-9, 11, 13 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322). Förordning (1996:573). Ärendenas handläggning 8 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. 9 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden. 10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 9 § inte behöver föredras. 11 § har upphävts genom förordning (1996:573). 12 § har upphävts genom förordning (1996:573). Anslag 13 § Nämnden skall efter samråd med de förvaltande myndigheterna fastställa villkor för de anslag som beviljas av nämnden. Överklagande 14 § Andra beslut av nämnden än beslut som enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga eller andra föreskrifter. Nämndens beslut i ärenden om anslag får inte överklagas. Förordning (1998:1115). Övergångsbestämmelser 1998:1115 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2022:419
Förordning om nationella järnvägssystem (2022:419)
1 kap. Inledande bestämmelser Förordningens innehåll 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser i anslutning till lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. 2 § Bestämmelserna i förordningen avser - inledande bestämmelser (1 kap.), - säkerhetsansvar och säkerhetskrav (2 kap.), - godkännande av järnvägsinfrastruktur och fordon (3 kap.), - tillstånd för järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare (4 kap.), och - övriga bestämmelser (5 kap.). 3 § Förordningen är meddelad med stöd av - 1 kap. 6 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem i fråga om 1 kap. 6 §, - 1 kap. 7 § i samma lag i fråga om 1 kap. 7 §, - 2 kap. 10 § i samma lag i fråga om 2 kap. 2, 5 och 6 §§, - 3 kap. 10 § i samma lag i fråga om 3 kap. 4 §, - 4 kap. 10 § i samma lag i fråga om 4 kap. 2 och 3 §§, - 8 kap. 11 § i samma lag i fråga om 1 kap. 8 §, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Tillsynsmyndighet 4 § Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. Ord och uttryck 5 § De ord och uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. Bemyndiganden 6 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att vissa spåranläggningar inte ska anses vara järnvägsinfrastruktur. 7 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn, registrering och ärendehandläggning enligt lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem, denna förordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till förordningen. Avgifter för kulturhistorisk järnvägsverksamhet som bedrivs i begränsad omfattning och utan vinstsyfte får bestämmas upp till full kostnadstäckning. Detsamma gäller avgifter för prövning av undantag från medicinska krav för den som utför säkerhetskritiska arbetsuppgifter inom sådan verksamhet. 8 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem och av denna förordning. 2 kap. Säkerhetsansvar och säkerhetskrav Säkerhet 1 § Transportstyrelsen ska övervaka säkerheten i de järnvägssystem som omfattas av lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. Säkerhetsstyrningssystem 2 § Ett säkerhetsstyrningssystem ska främja en kultur av ömsesidigt förtroende, tillit och lärande. Säkerhetsstyrningssystemet ska särskilt beskriva 1. ansvarsfördelningen inom en infrastrukturförvaltares eller ett järnvägsföretags organisation, 2. hur ledningen säkerställer kontroll på olika nivåer inom organisationen, 3. personalens roll i säkerhetsarbetet, 4. hur en kontinuerlig förbättring av säkerhetsstyrningssystemet säkerställs, och 5. hur tillgängliga kunskaper och metoder när det gäller inverkan av mänskliga faktorer omhändertas i verksamheten. Rapportering av olyckor 3 § Transportstyrelsen ska regelbundet rapportera tillbaka till Statens haverikommission enligt 15 b § förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av säkerhetsrekommendationer som riktats till styrelsen. 4 § Föreskrifter om verksamhetsutövares skyldighet att rapportera om olyckor och olyckstillbud finns även i förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor. Bemyndiganden 5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. riskkontroll, 2. lämplighetskrav i fråga om kunskap, hälsa och personliga förhållanden i övrigt för att få utföra säkerhetskritiska arbetsuppgifter, 3. att händelser som är av betydelse för järnvägssäkerheten ska rapporteras i andra fall än de som anges i 2 kap. 8 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem, och 4. undantag från kravet att ge in en årlig säkerhetsrapport. Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av första stycket 2 ska styrelsen ha gett Socialstyrelsen tillfälle att yttra sig. 6 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om säkerhetsstyrningssystem enligt 2 §. 3 kap. Godkännande av järnvägsinfrastruktur och fordon Transportstyrelsens prövning 1 § En ansökan om godkännande av järnvägsinfrastruktur och fordon ska lämnas in till Transportstyrelsen. 2 § Transportstyrelsen ska meddela ett beslut om att bevilja eller avslå en ansökan om godkännande av järnvägsinfrastruktur eller ett fordon så snart som möjligt, dock senast fyra månader efter det att Transportstyrelsen har tagit emot en fullständig ansökan. Provkörning av fordon 3 § Om provkörning behöver utföras på ett järnvägsnät som förvaltas av Trafikverket och det krävs för att ett fordon ska kunna godkännas för att tas i bruk, ska Trafikverket se till att provkörningen kan utföras inom tre månader efter det att en begäran om det kom in till Trafikverket. Bemyndiganden 4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. vad som utgör en väsentlig ombyggnad enligt 3 kap. 1 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem, 2. de krav på säkerhet som ska vara uppfyllda för att ett godkännande ska kunna beviljas enligt 3 kap. 2 § i samma lag, 3. beviljande av tillfälliga godkännanden i andra fall än de som anges i 3 kap. 3 § i samma lag, 4. krav för godkännande av en utomstående granskare enligt 3 kap. 5 § i samma lag, 5. undantag från krav på registrering av fordon enligt 3 kap. 8 § i samma lag, och 6. undantag från krav på märkning av fordon enligt 3 kap. 9 § i samma lag. 4 kap. Tillstånd för järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare Nationellt trafiksäkerhetstillstånd och nationellt infrastrukturtillstånd 1 § En ansökan om utfärdande av ett nationellt trafiksäkerhetstillstånd eller ett nationellt infrastrukturtillstånd som avses i 4 kap. lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem ska ges in till Transportstyrelsen. 2 § En ansökan om ett nationellt trafiksäkerhetstillstånd ska innehålla ett intyg av försäkringsgivaren eller den som har ställt annan säkerhet om att försäkringen eller säkerheten täcker det ansvar som avses i 4 kap. 2 § första stycket 3 lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. 3 § Vid prövningen av en ansökan om nationellt infrastrukturtillstånd ska kravet på sådana ekonomiska förutsättningar som avses i 4 kap. 5 § första stycket 3 lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem anses uppfyllt, om sökanden visar att denne enligt realistiska antaganden kan uppfylla sina ekonomiska skyldigheter under de närmaste 12 månaderna från Transportstyrelsens beslut. Kravet i 4 kap. 5 § första stycket 3 lagen om nationella järnvägssystem ska inte anses uppfyllt av den som har betydande skulder för skatter och sociala avgifter. Bemyndiganden 4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om uppdatering av ett tillstånd om det krävs enligt 4 kap. 7 § första stycket lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. 5 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om 1. försäkring eller motsvarande enligt 2 §, och 2. vad som avses med tillräckliga ekonomiska förutsättningar enligt 3 §. 5 kap. Övriga bestämmelser Sanktionsavgift 1 § En sanktionsavgift enligt 7 kap. lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem ska bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. När avgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till 1. den skada eller risk för skada som har uppstått till följd av överträdelsen, 2. om aktören tidigare har begått en överträdelse, och 3. de kostnader som aktören har undvikit till följd av överträdelsen. Namn på trafikplatser 2 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om namnet på trafikplatser för järnväg och får i enskilda fall besluta om namnet på en sådan trafikplats. Innan ett namn fastställs eller ändras ska Transportstyrelsen ge Lantmäteriet, berörda länsstyrelser, kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter som avses i 5 kap. 2 § lagen (2010:1065) om kollektivtrafik, infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag tillfälle att yttra sig. Överklagande 3 § I 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem finns bestämmelser om överklagande av Transportstyrelsens beslut. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:693
Förordning (1997:693) om luftförorening genom ozon
Definitioner 1 § I denna förordning avses med 1. tröskelvärde för hälsoskydd: värde för ozonhalt som anges i bilaga 1 punkt 1 och som inte får överskridas om människors hälsa skall skyddas under en längre tid, 2. tröskelvärde för växtskydd: något av de värden för ozonhalt som anges i bilaga 1 punkt 2, som om det överskrids kan påverka växtlivet, 3. tröskelvärde för information till allmänheten: värde för ozonhalt som anges i bilaga 1 punkt 3, som om det överskrids medför övergående och begränsade verkningar på hälsan hos särskilt känsliga grupper av befolkningen vid kortvarig exponering, 4. tröskelvärde för varning till allmänheten: värde för ozonhalt som anges i bilaga 1 punkt 4, som om det överskrids innebär en risk för människors hälsa vid kortvarig exponering. Mätning och registrering av mätresultat 2 § Naturvårdsverket skall se till att ozonhalterna i omgivande luft mäts. Mätningarna skall fastställa a) vilka risker enskilda människor löper för att exponeras för halter som överskrider tröskelvärdena för hälsoskydd, och b) växtlivets exponering för de halter som anges i bilaga 1. Förordning (1998:1289). 3 § Värdena från ozonmätningarna skall registreras så att det är möjligt att beräkna medelvärdena för en timme respektive åtta timmar enligt bestämmelserna i bilagorna 1 och 2. 4 § Naturvårdsverket skall se till att halterna av kväveoxider i omgivande luft mäts. Mätningarna skall utföras på ett sådant sätt att de ger information om ozonbildning och om gränsöverskridande av flyktiga organiska föreningar samt göra det möjligt att identifiera samband mellan de olika förorenande ämnena. Förordning (1998:1289). Mätstationer 5 § Naturvårdsverket skall se till att det finns mätstationer i enlighet med 6 §. Förordning (1998:1289). 6 § Mätstationer skall placeras där 1. risken är störst för att halterna närmar sig eller överskrider de tröskelvärden som anges i bilaga 1, 2. en exponering sannolikt kan drabba människor eller växtliv, 3. de kan bidra till identifiering och beskrivning av bildning och transport av ozon och av de ämnen som bidrar till fotokemisk förorening, samt 4. de kan övervaka förändringar i ozonhalterna i områden med bakgrundshalter. Analysmetod 7 § Naturvårdsverket skall se till att UV- absorptionsmetoden eller någon annan analysmetod som visats ge mätresultat som är likvärdiga med dem som erhålls med UV- absorptionsmetoden används. Naturvårdsverket skall ansvara för att en utvärdering görs av den metod som är likvärdig med UV-absorptionsmetoden. Verket skall dessutom se till att jämförelser av laboratorier som deltar i insamling och analys av data genomförs. Förordning (1998:1289). Användningen av mätmetoder och instrument 8 § Vid användning av mätmetoder och instrument i fält skall följande beaktas: 1. Innan ett mätinstrument tas i bruk skall det kontrolleras i laboratorium och i fält att dess prestanda överensstämmer med tillverkarens uppgifter, särskilt i fråga om bakgrundsbrus, responstid och linearitet. 2. Ett instrument skall regelbundet kalibreras fullständigt med hjälp av en referens-UV-fotometer enligt ISO:s rekommendationer. 3. I fält skall instrumenten kalibreras regelbundet. Dessutom skall kalibreringen valideras genom att ett instrument som kalibrerats enligt 1 regelbundet används parallellt. Om instrumentets ingångsfilter byts före kalibreringen skall kalibreringen utföras först sedan filtret under tillräcklig tid exponerats för den omgivande ozonhalten. 4. Luftintaget skall placeras minst en meter från eventuella vertikala ytor för att undvika så kallad väggeffekt och 3-5 meter ovan mark. 5. Filterhållarens öppning skall skyddas mot regn och insekter. Inget förfilter får användas. 6. Provtagningen får inte påverkas av närbelägna apparater. 7. Provtagningsledningen skall vara av inert material som inte påverkas av ozon. Den skall i förväg exponeras för lämpliga ozonhalter. 8. Provtagningsledningen mellan luftintaget och mätinstrumentet skall vara så kort som möjligt. I synnerhet skall den tid det tar för luftprovet att passera genom ledningen vara så kort som möjligt. 9. Kondensation i provtagningsledningen skall undvikas. 10. Provtagningsledningen skall med hänsyn till de lokala förhållandena rengöras regelbundet. 11. Provtagningsledningen skall vara tät och flödeshastigheten skall kontrolleras regelbundet. 12. Gasutsläpp från instrument eller kalibreringssystemet får inte påverka provtagningen. 13. Alla nödvändiga försiktighetsåtgärder skall vidtas för att förhindra att temperaturvariationer orsakar mätfel. Information till allmänheten 9 § Om de värden som anges i bilaga 1 punkt 3 och 4 överskrids, skall Naturvårdsverket vidta nödvändiga åtgärder för att informera eller varna allmänheten genom press, radio, TV eller på annat lämpligt sätt. Förordning (1998:1289). 10 § Informationen skall snarast möjligt spridas så att berörda befolkningsgrupper ges möjlighet att vidta lämpliga förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder. Informationen skall innehålla a) datum, tid och plats för de tillfällen då halter som överskrider tröskelvärdena i bilaga 1 punkt 3 och 4 har uppmätts, b) uppgifter om vilket eller vilka slag av tröskelvärden som har överskridits, c) prognoser avseende förändring av halterna, d) uppgifter om vilka geografiska områden som berörs, e) uppgifter om överskridandets varaktighet, f) uppgifter om vilka grupper av befolkningen som berörs, och g) uppgifter om hur de berörda befolkningsgrupperna skall skydda sig. Rapportering till EG-kommissionen 11 § Naturvårdsverket skall lämna uppgifter till EG- kommissionen om a) vilken metod som används för att bestämma ozonhalten, samt om denna metod inte är UV-absorptionsmetoden, belägg för att den använda metoden är likvärdig med referensmetoden, b) mätstationernas geografiska koordinater, c) det område som täcks av mätstationerna, samt d) de kriterier som tillämpats vid valet av mätplatser. Förordning (1998:1289). 12 § Naturvårdsverket skall lämna följande uppgifter till EG-kommissionen senast sex månader efter utgången av den årliga referensperioden som börjar den 1 januari och slutar den 31 december varje år: a) maximivärde, median och 98-percentil av de medelvärden för en timme respektive åtta timmar som registrerats under året vid varje mätstation, samt b) antal, datum och varaktighet för perioder då de tröskelvärden som anges i bilaga 1 punkt 1 och 2 har överskridits. Percentilerna enligt första stycket a skall beräknas enligt den metod som anges i bilaga 2. Förordning (1998:1289). 13 § Om det tröskelvärde för information till allmänheten som anges i bilaga 1 punkt 3 överskrids under en kalendermånad eller om det tröskelvärde för varning till allmänheten som anges i bilaga 1 punkt 4 överskrids under en vecka, räknad från måndag till söndag, skall Naturvårdsverket senast före utgången av påföljande månad underrätta EG-kommissionen om a) datum för händelsen, b) varaktigheten för varje enskild händelse, och c) det högsta timmedelvärde som har uppmätts vid varje enskild händelse. I de fall då tröskelvärdet för varning överskrids skall även förklaringar till varför händelsen inträffat lämnas. Förordning (1998:1289). Bilaga 1 //I det följande står u för den grekiska bokstaven my i sammansättningen ug// TRÖSKELVÄRDEN FÖR OZONHALTER I LUFTEN Värdena är uttryckta i ug O3/m3. Volymen måste standardiseras till följande temperatur- och tryckförhållanden: 293 K och 101,3 kPa. Ozonhalterna skall mätas kontinuerligt. 1. Tröskelvärde för hälsoskydd 110 ug/m3 som medelvärde under åtta timmar. Medelvärdet beräknas fyra gånger om dygnet utifrån de åtta entimmarsvärdena mellan kl. 0.00 och 8.00, 8.00 och 16.00, 12.00 och 20.00 samt 16.00 och 24.00. Då det gäller de uppgifter som skall lämnas enligt 12 § 1 är medelvärdet under åtta timmar ett enkelt, glidande medelvärde som beräknas varje timme, h, utifrån de åtta timvärdena mellan h och h-8. 2. Tröskelvärden för växtskydd 200 ug/m3 som medelvärde under en timme 65 ug/m3 som dygnsmedelvärde 3. Tröskelvärde för information till allmänheten 180 ug/m3 som medelvärde under en timme 4. Tröskelvärde för varning till allmänheten 360 ug/m3 som medelvärde under en timme Bilaga 2 BERÄKNING AV MÄTRESULTATEN FÖR DEN ÅRLIGA REFERENSPERIODEN 1. Halterna skall mätas kontinuerligt. 2. För att percentilberäkningen skall kunna valideras måste 75 % av de möjliga värdena vara tillgängliga och så långt möjligt jämnt fördelade under hela den aktuella perioden för den enskilda mätstationen. Medianvärdet skall beräknas som 50- percentilen. Beräkningen av 50 (98)-percentilen utifrån de registrerade värdena under året måste utföras på följande sätt: 50 (98)- percentilen beräknas utifrån faktiskt uppmätta värden. Mätvärdena avrundas till närmaste hela ug/m3. Samtliga värden förtecknas i stigande följd för varje mätstation: X1²X2²X3². . .²Xk². . .²XN-1²XN 50 (98)-percentilen är värdet av element k, varvid k beräknas med följande formel: k = 0,50 (0,98) x N N är lika med antalet faktiskt uppmätta värden. Värdet 0,50 (0,98) x N skall avrundas till närmaste heltal. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:845
Förordning (1997:845) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor
Inledande bestämmelser 1 § Statliga universitet och högskolor får bedriva uppdragsutbildning enligt bestämmelserna i denna förordning. Vissa bestämmelser om uppdragsutbildning vid kommuner och landsting finns i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall. Bestämmelserna i 7-8 §§ i denna förordning gäller även sådan uppdragsutbildning som bedrivs i anslutning till en kommuns eller ett landstings högskoleutbildning inom vårdområdet. Statliga universitets och högskolors uppdragsutbildning 2 § Med uppdragsutbildning avses utbildning som anordnas mot avgift från annan än enskild för personer som uppdragsgivaren utser. 3 § Ett universitet eller en högskola får bedriva uppdragsutbildning som knyter an till sådan grundläggande högskoleutbildning som universitetet eller högskolan har examensrätt för. Om uppdragsgivaren är från ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), får uppdragsutbildning dock bedrivas bara efter medgivande av regeringen. Uppdragsutbildning får inte bedrivas på sådant sätt eller i sådan omfattning att den får en negativ inverkan på den grundläggande högskoleutbildning som universitetet eller högskolan skall bedriva. 4 § Om uppdragsgivaren är en statlig eller en kommunal myndighet eller ett landsting, skall uppdraget avse personalutbildning eller utbildning som behövs av arbetsmarknadsskäl eller av biståndspolitiska skäl. I andra fall skall uppdraget avse personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarnas arbete åt uppdragsgivaren. 5 § Högskoleverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av 2-4 §§ i denna förordning. 6 § Vid uppdragsutbildning tillämpas avgiftsförordningen (1992:191). Universitet och högskolor får själva bestämma avgiftens storlek. Avgiften skall beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. Uppdragsutbildning skall särredovisas enligt 4 kap. 14 § förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor. När ett universitet eller en högskola anordnar uppdragsutbildning som omfattar mer än 40 studieveckor, skall Högskoleverket underrättas skriftligen om detta. Gemensamma bestämmelser 7 § De som deltar i uppdragsutbildning får ges betyg och examens- eller kursbevis enligt bestämmelserna för grundläggande högskoleutbildning, om samma kvalitetskrav ställs på uppdragsutbildningen som på grundläggande högskoleutbildning. 8 § Den som har gått igenom en sådan uppdragsutbildning som avses i 7 § har rätt att tillgodoräkna sig utbildningen som grundläggande högskoleutbildning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:938
Förordning (2009:938) om statligt stöd till åtgärder för produktion, distribution och användning av biogas och andra förnybara gaser
Allmän bestämmelse 1 § Syftet med denna förordning är att främja energiteknik som är gynnsam ur ett klimatperspektiv men ännu inte kommersiellt konkurrenskraftig, genom stöd som bidrar till en effektiv och utökad produktion, distribution och användning av biogas och andra förnybara gaser. Definitioner 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Med biogas och andra förnybara gaser avses i denna förordning gaser som huvudsakligen består av metan och som utvinns ur biologiskt material. Förordning (2014:1531). Förutsättningar för stöd 3 § Stöd får endast lämnas i enlighet med de villkor som anges i kapitel I och i artikel 41 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Stöd får lämnas som ett engångsbidrag om det finns medel. Förordning (2014:1531). 4 § För att stöd ska kunna lämnas till ett projekt ska projektet 1. bidra till ökad produktion, distribution och användning av biogas och andra förnybara gaser, 2. vara gynnsamt ur ett klimatperspektiv och ge största möjliga klimatnytta i förhållande till det sökta stödet, 3. vara energi- och resurseffektivt, och 4. ha teknisk potential för såväl utveckling som konkurrenskraft. Vid bedömningen enligt 2 ska åtgärder för att minimera läckage av metan särskilt beaktas. Vid bedömningen av resurseffektiviteten enligt 3 ska åtgärder för att effektivt utnyttja rötrester särskilt beaktas. Om de medel som har avsatts för stödet inte räcker för att bevilja inkomna ansökningar, ska stöd lämnas till de åtgärder som bäst bedöms motsvara förutsättningarna enligt första och andra stycket och syftet med stödet enligt 1 §. Stödets storlek 5 § Stöd får lämnas med de stödnivåer som anges i artikel 41 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, dock högst med 45 procent av de stödberättigande kostnaderna så som dessa anges i samma artikel. Stödet till ett projekt får totalt uppgå till högst 25 miljoner kronor. Förordning (2014:1531). Ansökan och utbetalning 6 § Statens energimyndighet beslutar i ärenden om stöd enligt denna förordning. En ansökan om stöd ska vara skriftlig och göras på blankett som har beslutats av myndigheten. Statens energimyndighet ska vid behov hämta in synpunkter från Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter vid handläggningen av stöd enligt denna förordning. 7 § En ansökan om stöd ska ha kommit in till myndigheten innan arbetet med projektet inleds. 8 § En ansökan om stöd ska innehålla 1. en beskrivning av projektet och dess resurs- och energieffektivitet, klimat- och miljöeffekter inklusive uppgift om läckage av metan, 2. uppgift om projektets plats och dess start- och slutdatum, 3. en teknisk beskrivning, 4. en förteckning över projektkostnader, 5. upplysning om huruvida sökanden har sökt eller fått annat offentligt stöd eller stöd från Europeiska unionen för samma stödberättigande kostnader, och 6. uppgift om huruvida ansökan avser ett företag, och i sådant fall uppgifter om företagets namn, antal anställda, årsomsättning och balansomslutning och om det finansieringsbelopp som behövs för projektet. Förordning (2014:1531). 9 § Om Statens energimyndighet beslutar att bevilja stöd, ska den även bestämma när projektet senast ska vara slutfört och vilka arbeten som ska ha genomförts för att projektet ska anses slutfört. Ett beslut om stöd får förenas med de villkor som behövs för att tillgodose syftet med stödet. 10 § Stödmottagaren ska begära utbetalning av stödet på blankett som beslutats av Statens energimyndighet. Begäran om utbetalning av stöd ska ha kommit in till Statens energimyndighet senast inom sex månader från det att projektet, enligt myndighetens beslut, senast ska vara slutfört. Till begäran om utbetalning ska stödmottagaren bifoga specificerade skriftliga underlag för att styrka den stödberättigande kostnaden. Förordning (2010:1829). 10 a § Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden. Förordning (2014:1531). 11 § Om Statens energimyndighet beslutar att stöd ska betalas ut, ska beslutet förenas med villkor om att stödmottagaren ska lämna de uppgifter som krävs för uppföljning och utvärdering av stödet. 12 § Statens energimyndighet får besluta att ett beviljat stöd inte ska betalas ut om 1. den som ansökt om stödet genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att det lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. stödet av någon annan orsak har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett det, eller 3. villkoren för stödet inte har följts. Återbetalning och återkrav 13 § Mottagaren av ett stöd enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om någon av de grunder som anges i 12 § föreligger. Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt första stycket, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet. Om det finns särskilda skäl, får Statens energimyndighet efterge kravet på återbetalning helt eller delvis. Bemyndigande 14 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om de ytterligare uppgifter som ska lämnas i ansökan om stöd och i samband med begäran om utbetalning samt de övriga föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Uppföljning och utvärdering 15 § Statens energimyndighet ska följa upp och utvärdera stödet. Statens energimyndighet ska föra det register som avses i artikel 12 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Förordning (2014:1531). Överklagande 16 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 10 a och 12 §§ får dock inte överklagas. Förordning (2018:1045). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:369
Folkomröstningslag (1979:369)
1 § Denna lag gäller för folkomröstningar som avses i 8 kap. 2 § första stycket 5 regeringsformen. Lag (2010:1427). 2 § Den myndighet som avses i 3 kap. 1 § vallagen (2005:837) är central myndighet också för folkomröstning. Lag (2005:840). 3 § För folkomröstning är riket indelat i omröstningsdistrikt. Del av kommun som vid val enligt vallagen (2005:837) bildar ett valdistrikt utgör ett omröstningsdistrikt. Lag (2005:840). 4 § För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 3 kap. 3 § vallagen (2005:837). När folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen tjänstgör de röstmottagare i ett valdistrikt som har utsetts enligt 3 kap. 6 § vallagen också som omröstningsförrättare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje omröstningsdistrikt minst fyra personer att vid omröstningen tjänstgöra som omröstningsförrättare i distriktet. Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs om röstmottagare tillämpas beträffande särskilt utsedd omröstningsförrättare. Lag (2005:840). 5 § Rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad vid val till riksdagen. Frågan om en person har rösträtt avgörs på grundval av en före omröstningen upprättad röstlängd. Om inte omröstningen hålls samtidigt med ett annat val enligt vallagen (2005:837) skall röstlängd för omröstningen upprättas med tillämpning av 5 kap. 1, 2, 6 och 7 §§ vallagen. Bestämmelserna i 15 kap. den lagen om överklagande av beslut om rättelse av röstlängd skall gälla även i fråga om överklagande i samband med en omröstning. Lag (2005:840). 6 § När en folkomröstning skall förrättas, skall, i den mån den centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, för var och en som enligt den röstlängd som upprättats för omröstningen är röstberättigad vid omröstningen upprättas ett röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folkomröstning och val till riksdagen som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort. I fråga om röstkort tillämpas i övrigt 5 kap. 8--10 §§ vallagen (2005:837). Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestämmelser i övrigt som gäller för folkomröstningen. Myndigheten bör vidare inför folkomröstning i grundlagsfråga på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av det förslag som omröstningen avser. Lag (2005:840). 7 § Vid folkomröstningen får användas endast röstsedlar som tillhandahålls av centrala valmyndigheten. För varje förslag som är föremål för omröstning framställs röstsedlar försedda med tryckt meningsyttring. Dessutom skall finnas blanka röstsedlar. Röstsedlar för en och samma omröstning skall vara lika till storlek, färg och material. 8 § Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av det antal röstsedlar som behövs. I lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha tillgång till 1. röstsedlar för varje förslag som är föremål för folkomröstning och 2. blanka röstsedlar. De kuvert som används vid folkomröstning skall tillhandahållas av den centrala valmyndigheten. Lag (2005:840). 9 § Ingen får rösta för mer än ett förslag i en omröstning. Den som inte önskar rösta för något av förslagen får avlämna blank röstsedel. 10 § Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta i en röstningslokal inom landet eller hos svensk utlandsmyndighet. Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar i en röstningslokal inom landet eller hos utlandsmyndighet vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga omröstningar som han vill deltaga i. Om omröstning äger rum i samband med val till riksdagen, skall röstande som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen samtidigt som han röstar i valet. I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits i en röstningslokal inom landet eller hos utlandsmyndighet tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 7, 8 och 10 kap. vallagen (2005:837). Om folkomröstning äger rum i samband med extra val till riksdagen eller om den inte omfattar hela riket, tillämpas i stället de bestämmelser i nämnda kapitel som avser val som inte gäller hela landet. I lokal där röstning äger rum skall vid folkomröstning i grundlagsfråga texten till det förslag som avses med omröstningen finnas tillgänglig. Lag (2005:840). 11 § Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd. Därvid tillämpas bestämmelserna i 11 och 12 kap. vallagen (2005:837). Har omröstning förrättats samtidigt med val till riksdagen, sker granskningen av förtidsröster gemensamt för omröstningen och valet. Vid räkningen ordnas röstsedlarna i grupper efter meningsyttring. Blanka röstsedlar bildar en grupp. Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilken grupp röstsedlar omslaget innehåller och röstsedlarnas antal. Vid rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröstning och för varje område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige. Lag (2005:840). 12 § Rösterna räknas slutligt av länsstyrelsen. Rösterna skall därvid redovisas särskilt för varje område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige. Vid rösträkningen skall 13 kap. 1-6 §§ vallagen (2005:837) gälla. Lag (2005:840). 13 § Röstsedel är ogiltig om den 1. ej är sådan som för omröstningen har tillhandahållits av centrala valmyndigheten eller 2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen har blivit anbragt på röstsedeln med avsikt. Finns i ett röstkuvert flera likalydande röstsedlar, skall endast en röstsedel räknas. Finns i annat fall i ett röstkuvert mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga. Lag (1993:1401). 14 § Sedan rösträkningen inom länsstyrelsen har verkställts, läggs röstsedlarna in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig. Omslagen förseglas. Röstsedlarna förvaras minst ett år efter det att sammanräkningsförrättningen har avslutats. Förrättningen avslutas genom att protokollet läggs fram för granskning. Protokollet sänds genast till centrala valmyndigheten. Lag (1997:162). 15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar för hela riket de avgivna rösterna på grundval av protokollen från länsstyrelserna och tillkännager folkomröstningens utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar. Därmed är folkomröstningen avslutad. De handlingar som rör folkomröstningen läggs i säkert förvar och bevaras minst ett år efter det att omröstningen har avslutats. 16 § Ett beslut av den centrala valmyndigheten att fastställa utgången av en folkomröstning överklagas till Valprövningsnämnden. I fråga om ett sådant överklagande tillämpas de bestämmelser i 15 kap. 5 § första stycket, 6 § första stycket 5 och andra stycket, 7 § andra stycket och 8 § vallagen (2005:837) som avser överklaganden av utgången av riksdagsval samt bestämmelserna i 11 och 12 §§ samma kapitel. Ett beslut enligt första stycket får överklagas av 1. den som enligt röstlängden var röstberättigad vid folkomröstningen, 2. den som enligt ett beslut som sägs i 5 kap. 6 § vallagen var utesluten från rösträtt, och 3. ett parti eller en kampanjkommitté som har verkat för något av de förslag som omröstningen har gällt. Lag (2018:29). 17 § Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av folkomröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning eller har någon hindrat omröstningen, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat vid omröstningen på något annat sätt, skall Valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har förekommit har inverkat på utgången av omröstningen, vid prövning av ett överklagande av omröstningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna om ny omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan rättelse. Förordnande om ny omröstning får dock, såvitt gäller rådgivande folkomröstning, meddelas endast om vad som förekommit kan ha lett till att resultatet av folkomröstningen har blivit missvisande med hänsyn till omröstningens ändamål. Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid besvär som avses i denna paragraf. Lag (2002:69). 18 § Inför rådgivande folkomröstning anges i särskild lag den fråga som skall ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:113
Förordning (1988:113) med instruktion för Statens löne- och pensionsverk
Uppgifter 1 § Statens löne- och pensionsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör den statliga tjänstepensioneringen, statens tjänstegrupplivförsäkring och de centrala statliga personaladministrativa systemen, allt i den utsträckning dessa frågor inte ankommer på någon annan myndighet. Förordning (1993:1142). 2 § Verket skall särskilt 1. besluta om och betala ut tjänstepensionsförmåner och tillsammans med sådana förmåner även socialförsäkringsförmåner, 2. besluta om och betala ut pensionsersättning och särskild pensionsersättning enligt avtalet om trygghetsfrågor, 3. svara för den automatiska matrikelföringen, 4. svara för det generella löneuträkningssystemet SLÖR, inbegripet för- och eftersystemet PIR, och det personaladministrativa informationssystemet PI. Verket skall tillsammans med övriga myndigheter som är anslutna till systemen SLÖR, PIR och PI vara registeransvarigt för dessa. Förordning (1990:76). 3 § Verket får utföra sådana uppdrag åt myndigheter och andra uppdragsgivare som har samband med SPV:s huvuduppgifter. Förordning (1996:643). Avgifter 4 § Statens löne- och pensionsverks verksamhet finansieras genom avgifter. Uppdrag enligt 3 § får utföras mot ersättning. Förordning (1990:1056). Verksförordningens tillämpning 5 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på verket. Förordning (1996:643). Myndighetens ledning 6 § Generaldirektören är chef för myndigheten och ordförande i styrelsen. När generaldirektören har förhinder, utövas generaldirektörens tjänst av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer. Förordning (1996:643). 7 § har upphävts genom förordning (1996:643) 8 § har upphävts genom förordning (1996:643). Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på verket. 10 § har upphävts genom förordning (1996:643). 11 § har upphävts genom förordning (1996:643). 12 § har upphävts genom förordning (1993:1142). 13 § har upphävts genom förordning (1996:643). 14 § har upphävts genom förordning (1993:1142). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1991:827
Förordning (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket
Verksamhetens mål 1 § Fiskeriverket skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktill- gångarna på ett sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt. Verket skall i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön och i samråd med naturvårdsmyndigheterna verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. Fiskeriverket skall i sin verksamhet särskilt -- medverka till att förutsättningar skapas för en livskraftig fiskenäring, till vilken också vattenbruket hör, och underlätta näringens anpassning till och utveckling på en fri marknad, -- medverka i det internationella arbetet med fiskefrågor och i förhandlingar om sådana frågor, -- medverka till ökade och ändamålsenliga fiskemöjligheter för allmänheten, -- verka för ett ansvarsfullt fiske och en god balans mellan yrkes- och fritidsfiskets intressen, och -- främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets område. Förordning (1994:79). Särskilda uppgifter och befogenheter 2 § Fiskeriverket har tillsyn över Svensk Fisk, ekonomisk förening och förvaltar prisregleringskassan för fisk. 3 § Fiskeriverket får ta ut ersättning för tjänster, material och publikationer som rör undersökningar och utveckling inom fiskets område, planering av vattenvård och fiskevård, vattenbruksplanering, utredning och undersökning som rör vattenbyggnadsföretag, utredning av miljökonsekvenser inom fiskets område och recipientkontroll. Fiskeriverket får även ta ut ersättning vid försäljning av fisk från anläggningar i Älvkarleby och Kälarne. 3 a § Fiskeriverket får bedriva sådan tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt och på de villkor som tjänsteexportförordningen (1992:192) föreskriver. Förordning (1994:1090). Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på fiskeriverket med undantag av 30 §. Myndighetens ledning 5 § Fiskeriverkets generaldirektör är chef för Fiskeriverket. Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (1992:582). Styrelsen 6 § Fiskeriverkets styrelse består av högst 7 personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. 7 § har upphävts genom förordning (1994:1090). Verkets råd 7 § För konsumentfrämjande åtgärder på fiskets område har Fiskeriverket ett råd som beslutar på verkets vägnar om disposition av de medel som finns för ändamålet. Rådet består av generaldirektören och fem andra ledamöter som utses särskilt av regeringen. Fiskbranschens riksförbund och Sveriges fiskares riksförbund får föreslå var sin representant i rådet. Generaldirektören är rådets ordförande. Förordning (1994:79). 8 § Inom fiskeriverket får de rådgivande organ finnas som verket bestämmer. Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på fiskeriverket. Personalansvarsnämnden 10 § Fiskeriverkets personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirektören och personalföreträdarna -- av överdirektören och avdelningscheferna. Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1992:582). Styrelsens ansvar och uppgifter 11 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta sådana föreskrifter som avses i 13 § verksförordningen (1987:1100). Detta gäller dock inte sådana föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt av större vikt. Handläggningen av vissa ärenden 12 § Fiskeriverket får besluta att ett ärende som rör fiskeriverkets ansvarsområde skall överlämnas av länsstyrelsen till verket för avgörande, om ärendet berör flera länsstyrelsers områden. Taxor 13 § Fiskeriverket fastställer, efter samråd med riksrevisionsverket, taxor för fiskeriverkets uppdragsverksamhet. Tjänstetillsättningar m. m. 14 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänster som avdelningschef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster vid Fiskeriverket tillsätts av verket. Förordning (1992:582). 15 § har upphävts genom förordning (1992:582). 16 § Andra ledamöter av fiskeriverkets styrelse än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. 17 § har upphävts genom förordning (1994:1090). Överklagande 18 § Fiskeriverkets beslut i ärenden om forskningsbidrag får inte överklagas. Fiskeriverkets beslut i andra ärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av -- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, -- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, -- andra föreskrifter. Övergångsbestämmelser 1991:827 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991, då förordningen (1988:863) med instruktion för fiskeristyrelsen och fiskenämnderna skall upphöra att gälla. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:254
Förordning (2001:254) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för specialiseringsavtal
1 § Denna förordning tillämpas på följande avtal som ingås mellan två eller flera företag (avtalsparterna) om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal): 1. Avtal om ensidig specialisering, varigenom den ena avtalsparten åtar sig att upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa produkter och att köpa dessa av ett konkurrerande företag, medan det sistnämnda företaget åtar sig att tillverka och leverera produkterna i fråga. 2. Avtal om ömsesidig specialisering, varigenom två eller flera avtalsparter ömsesidigt åtar sig att upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa olika produkter och att i stället köpa dessa från de andra avtalsparterna som åtar sig att leverera dem. 3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera avtalsparter åtar sig att gemensamt tillverka vissa produkter. 2 § Under de villkor som föreskrivs i denna förordning gäller för specialiseringsavtal gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) från förbudet i 6 § samma lag. Undantaget gäller i den mån som specialiseringsavtalen innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 6 § konkurrenslagen. 3 § I fråga om avtalen tillämpas vad som anges i kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av specialiseringsavtal2 på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 1.1 samt 7-9. Dock skall i artikel 3-5 "artikel 1" bytas mot "2 § i förening med 1 §". Övergångsbestämmelser 2001:254 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001 och gäller till utgången av december 2010. 2. För tiden intill utgången av juni 2002 skall förordningen (1996:343) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för specialiseringsavtal, som gäller till utgången av juni 2001, fortfarande tillämpas på avtal som gäller vid ikraftträdandet av denna förordning, om avtalet inte uppfyller villkoren i den här förordningen men villkoren i den äldre förordningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:306
Förordning (2003:306) om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan
Regeringen föreskriver följande. 1 § En huvudman för grundskola får anordna försöksverksamhet enligt denna förordning. För elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna får delar av undervisningen i årskurserna 7-9 anordnas på umgängesspråket (tvåspråkig undervisning). Bestämmelser om tvåspråkig undervisning i grundskolan för elever med ett annat umgängesspråk än svenska finns även i 9 kap. 12 och 13 §§ skolförordningen (2011:185). Förordning (2011:421). 2 § Under den sammanlagda tid som en elev får tvåspråkig undervisning får högst hälften ges på umgängesspråket. Undervisningen ska planeras så att undervisningen på svenska successivt ökar under utbildningstiden. Förordning (2011:421). 3 § En huvudman som deltar i försöksverksamheten ska kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten. Förordning (2011:421). 4 § En huvudman som har beslutat att delta i försöksverksamheten ska anmäla detta till Statens skolinspektion. Anmälan ska innehålla uppgifter om 1. verksamheten vid den aktuella skolenheten, 2. motiven för att delta i försöksverksamheten, 3. utformningen av försöksverksamheten, och 4. hur försöksverksamheten ska följas upp och utvärderas. Förordning (2011:421). Övergångsbestämmelser 2008:630 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2008. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för anmälningar som har gjorts före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:282
Förordning (1988:282) med instruktion för trafiksäkerhetsverket;
Uppgifter 1 § Trafiksäkerhetsverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken och skall särskilt svara för samordningen av trafiksäkerhetsarbetet. Trafiksäkerhetsverket svarar även för frågor om yrkestrafik och internationella vägtransporter samt handikappanpassning av kollektiva färdmedel och terminaler. Verket svarar för kansligöromålen åt buss- och taxivärderingsnämnden. Verket skall främja en miljöanpassad fordonstrafik. Förordning (1991:1726). 2 § Trafiksäkerhetsverket ansvarar också för 1. bil- och körkortsregistreringen, 2. frågor om körkort, förarutbildning och förarprov, 3. frågor om trafik på väg och i terräng, 4. frågor om fordons beskaffenhet och utrustning, 5. information om bestämmelser om trafiksäkerhet. 3 § Trafiksäkerhetsverket får bedriva uppdrags- och försäljningsverksamhet som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt. 3 a § Trafiksäkerhetsverket får, med de begränsningar som följer av datalagen (1973:289) och sekretesslagen (1980:100) till myndigheter och enskilda sälja uppgifter ur det bilregister som verket för enligt bilregisterkungörelsen (1972:599). Uppgifterna får lämnas ut via terminal, på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Grunderna för prissättningen bestäms av trafiksäkerhetsverket. Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får inte säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Har den registrerade anmält till trafiksäkerhetsverket att han inte önskar att uppgifterna används för direktreklam får hans uppgifter inte säljas för sådant ändamål. Förordning (1991:2039). Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på trafiksäkerhetsverket. Trafiksäkerhetsverkets ledning 5 § Trafiksäkerhetsverkets generaldirektör är chef för myndigheten. Styrelsen 6 § Trafiksäkerhetsverkets styrelse består av högst nio personer, generaldirektör en medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1992:923). Organisation 7 § Inom trafiksäkerhetsverket finns fyra avdelningar, nämligen avdelningen för bil- och körkortsregistren, planeringsavdelningen, trafikavdelningen och kansliavdelningen. Vidare finns en informationsenhet och en forskningsenhet. För frågor som gäller samordning och planering av trafiksäkerhetsarbetet finns ett råd. Vidare finns en nämnd för yrkestrafikfrågor och en rådgivande delegation för handikappfrågor. Förordning (1991:1726). 8 § Varje avdelning leds av en avdelningschef. Informationsenheten leds av en informationschef och forskningsenheten av en forskningschef. En av cheferna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (1989:112). 9 § För den regionala verksamheten finns sju distrikt. Varje distrikt förestås av en distriktschef. Rådet för samordning och planering 10 § Rådet har till uppgift att bistå verket i frågor om trafiksäkerhetsarbetets samordning och planering. 11 § Rådet består av trafiksäkerhetsverkets generaldirektör, ordförande, samt motsvarande företrädare för rikspolisstyrelsen, vägverket, transportforskningsberedningen och skolverket. I rådet får också ingå företrädare för Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande samt, för särskilda fall, andra ledamöter som rådet bestämmer. Förordning (1991:1726). 12 § Trafiksäkerhetsverket skall årligen före den 1 september lämna regeringen 1. en redovisning av rådets verksamhet under det senaste budgetåret och planerade verksamhet för löpande budgetår, 2. en programplan för rådets arbete under de kommande tre budgetåren. Nämnden för yrkestrafikfrågor och den rådgivande delegationen för handikappfrågor 12 a § Nämnden för yrkestrafikfrågor har till uppgift att följa utvecklingen på yrkestrafikområdet och ge förslag till åtgärder. Den rådgivande delegationen för handikappfrågor har till uppgift att bistå trafiksäkerhetsverket i frågor om handikappanpassning av färdmedel och terminaler och som är av större vikt. Förordning (1991:1726). 12 b § Nämnden för yrkestrafikfrågor består av trafiksäkerhetsverkets generaldirektör, ordförande, samt företrädare för rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, länsstyrelserna, Svenska busstrafikförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska transportarbetareförbundet och Svenska åkeriförbundet. Den rådgivande delegationen för handikappfrågor består av trafiksäkerhetsverkets generaldirektör, ordförande, samt företrädare för statens handikappråd, statens järnvägar, Svenska kommunförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Handikappinstitutet, Handikappförbundens centralkommitté, De handikappades riksförbund och Synskadades riksförbund. Förordning (1991:1726). 12 c § I nämnden för yrkestrafikfrågor och den rådgivande delegationen för handikappfrågor får företrädare för andra myndigheter och organisationer ingå i särskilda fall, om nämnden eller delegationen bestämmer det. Förordning (1991:1726). Personalföreträdare 13 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på trafiksäkerhetsverket. /r3/ Personalansvarsnämnden 14 § Trafiksäkerhetsverkets personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirektören och personalföreträdarna -- av verkets chefsjurist och en annan chef som generaldirektören utser. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter, däribland chefsjuristen, är närvarande. /r3/ Styrelsens ansvar och uppgifter 15 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter. Detta gäller dock inte beträffande föreskrifter som har principiell betydelse eller annars är av större vikt. /r3/ Tjänstetillsättningar m. m. 16 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänsterna som avdelningschef, informationschef och forskningschef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Övriga tjänster tillsätts av trafiksäkerhetsverket. Förordning (1989:112). 17 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören. 18 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. 19 § Andra ledamöter i rådet för samordning och planering än ordföranden och de ledamöter som utses för särskilda fall förordnas av regeringen för högst tre år. 19 a § Andra ledamöter i nämnden för yrkestrafikfrågor och den rådgivande delegationen för handikappfrågor än ordföranden och ledamöter som utses för särskilda fall förordnas av trafiksäkerhetsverket för en bestämd tid. Förordning (1991:1726). /r3/ Bisysslor 20 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av trafiksäkerhetsverket även i fråga om avdelningscheferna, informationschefen och forskningschefen. Förordning (1989:112). Övergångsbestämmelser 1992:923 Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1992. Den tillämpas dock för tiden från och med den 1 juli 1992. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2013:463
Kameraövervakningsförordning (2013:463)
Tillsyn 1 § Datainspektionen har det centrala ansvaret för tillsynen enligt kameraövervakningslagen (2013:460). I detta ingår att 1. utvärdera rättstillämpningen, 2. utvärdera, följa upp och samordna den operativa tillsynen, 3. ge råd och stöd till länsstyrelserna, och 4. ge information och råd till allmänheten och till dem som tillhandahåller och använder övervakningsutrustning. 2 § Datainspektionen utövar tillsyn över kameraövervakning av platser dit allmänheten inte har tillträde. Överklagande 3 § Datainspektionen får överklaga ett beslut om kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde för att ta till vara allmänna intressen. Avgifter 4 § Avgifter enligt kameraövervakningslagen (2013:460) tas ut av länsstyrelsen för anmälan och prövning av ärenden om kameraövervakning i de fall som följer av 5 och 6 §§. 5 § Avgiften för anmälan om kameraövervakning är 700 kronor. 6 § För avgiftens storlek i övriga fall gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191). Följande avgiftsklasser ska tillämpas: Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd till kameraövervakning 5 Förlängning av tillstånd 3 Tillstånd till utvidgning av pågående övervakning 4 Undantag från upplysningsplikten 3 7 § För ansökningsavgiften gäller i övrigt 11-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Det som sägs där om avgifter för ansökan ska gälla även avgifter för anmälan. 8 § Varje övervakningsområde som en ansökan eller en anmälan avser ska behandlas som ett avgiftsbelagt ärende. Med ett övervakningsområde avses en lokal, en byggnad, en fastighet eller något annat avgränsat område. Om en ansökan avser kameraövervakning med övervakningskameror som är uppsatta på eller i fordon, fartyg eller luftfartyg, ska de fordon, fartyg eller luftfartyg som ansökan avser behandlas som ett avgiftsbelagt ärende. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2005:73
Lag (2005:73) om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut
1 § Justitiekanslern har rätt att överklaga ett beslut av domstol i fråga om 1. ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken, 2. ersättning av allmänna medel till målsägande, enskild part, försvarare, målsägandebiträde, särskild företrädare för barn, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part, 3. förordnande eller byte av offentlig försvarare, målsägandebiträde eller särskild företrädare för barn, och 4. återbetalningsskyldighet för försvararkostnader enligt 31 kap. 1 och 11 §§ rättegångsbalken eller kostnader för målsägandebiträde enligt 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Rätten att överklaga beslut enligt första stycket 2 omfattar inte överklagande av beslut om ersättning enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1413). 2 § Justitiekanslern har rätt att överklaga ett beslut av domstol om att 1. avvisa en försvarare eller ogilla en framställning om att avvisa en försvarare, och 2. återkalla ett förordnande av offentlig försvarare eller ogilla en framställning om att ett sådant förordnande skall återkallas. 3 § Justitiekanslern får överklaga beslut enligt 1 och 2 §§ särskilt. Vid ett sådant överklagande tillämpas de regler som gäller för ett särskilt överklagande från part, dock med följande avvikelser. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Justitiekanslern ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för beslutet. Justitiekanslern får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 4 § I fråga om krav på anmälan om missnöje vid överklagande av ett beslut av domstol tillämpas 49 kap. 6 § rättegångsbalken. Övergångsbestämmelser 2005:73 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2005, då lagen (1985:400) om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken samt lagen (1996:1621) om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. skall upphöra att gälla. 2. I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller de gamla lagarna. 2011:1413 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om beslut enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:788
Förordning (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning
Inledande bestämmelser 1 § Enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på anslagna medel statsbidrag till 1. byggande och drift av enskilda vägar, 2. anskaffning av redskap för barmarksunderhåll och vinterväghållning av enskilda vägar, 3. förrättningar som anges i 11 §. Vägverket beslutar om fördelning av anslagna medel mellan länen. I fråga om bidrag till byggande av vissa skogsvägar finns särskilda bestämmelser. Förordning (1984:771). 2 § Till en väg hör vägbanan och övriga väganordningar. 3 § Till byggande av en väg räknas anläggande av en ny väg, omläggning av en väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av en väg. Till drift av en väg räknas barmarksunderhåll, vinterväghållning, mindre förbättringsarbeten och förnyelse av beläggning. 4 § Statsbidrag lämnas som byggnadsbidrag eller driftbidrag. Driftbidrag lämnas som årliga driftbidrag, särskilda driftbidrag eller redskapsbidrag. Bidragsförutsättningar 5 § Bidrag lämnas för en sådan väg som inte är av ringa längd och som är ändamålsenlig med hänsyn till övriga vägar, om kostnaderna för vägen är skäliga med hänsyn till nyttan av den. Vidare skall vägen vara 1. av betydelse som utfartsväg eller uppsamlingsväg för fast boende, 2. av betydelse som genomfartsväg för andra än dem som bor utmed vägen, 3. av väsentlig betydelse som genomfartsväg eller uppsamlingsväg för näringslivet, 4. av väsentlig betydelse som utfartsväg eller genomfartsväg för det rörliga friluftslivet, eller 5. av väsentlig betydelse som uppsamlingsväg för fritidsbebyggelse. Som ytterligare förutsättning för att ett årligt driftbidrag skall lämnas gäller att vägen är i ett skick som är tillfredsställande för dess ändamål. Bidrag lämnas endast om väghållningen är ordnad genom en förrättning som har vunnit laga kraft eller genom en överenskommelse som har godkänts av länsstyrelsen. 6 § Bidrag lämnas inte för kostnader som har uppkommit innan bidraget har beviljats. Om det finns särskilda skäl kan länsstyrelsen dock medge att bidrag lämnas för sådana kostnader. 7 § Byggnadsbidrag, som avser annat än kostnader för projektering, får lämnas endast under förutsättning att godkända projekteringshandlingar för vägföretaget (vägobjektet) finns. Beräkningen av bidrag 8 § Byggnadsbidrag avser kostnader för byggande av en väg. I kostnaderna får även räknas in kostnader för projektering av vägobjektet och kontroll av vägobjektets utförande samt ersättning för en sådan förrättning som sker i samband med att vägen byggs. Om det finns synnerliga skäl får i kostnaderna räknas in ersättning för mark och för intrång som föranleds av att vägen byggs. Byggnadsbidrag får inte avse merkostnader som uppkommer genom att en väg byggs efter en högre standard än vad som behövs med hänsyn till trafiken. 9 § Byggnadsbidrag lämnas med högst 70 procent av sådana skäliga kostnader som anges i 8 § första och andra styckena. Om en väg är av särskild betydelse från allmän trafiksynpunkt eller om kostnaderna är synnerligen betungande, får dock vägverket medge att bidrag lämnas med högst 85 procent. Har det i totalförsvarets intresse föreskrivits en viss åtgärd i fråga om ett vägobjekt, skall staten ersätta kostnaderna för den. Förordning (1983:821). 10 § Årliga driftbidrag avser kostnader för barmarksunderhåll eller vinterväghållning och lämnas med följande procent av sådana skäliga kostnader, nämligen med 1. högst 85 procent till en färjeled, 2. 80 procent till en sådan väg som är genomfartsväg för andra än dem som bor utmed vägen, 3. 70 procent till en sådan väg som är utfartsväg eller uppsamlingsväg för fast boende utanför bebyggelseområden eller näringslivet, 4. 50 procent till en sådan väg som är utfartsväg eller genomfartsväg för det rörliga friluftslivet, 5. 40 procent till en sådan väg som är utfartsväg eller uppsamlingsväg för fast boende inom bebyggelseområden eller uppsamlingsväg för fritidsbebyggelse. Förordning (1984:771). 11 § Särskilda driftbidrag lämnas med högst 70 procent av skäliga kostnader för mindre förbättringsarbeten eller förnyelse av beläggningar. Vidare lämnas sådana bidrag med högst 50 procent av kostnader som avser förrättningar för att uppnå en ändamålsenlig samordning av olika väghållares driftåtgärder i fråga om vägar till vilka årliga driftbidrag lämnas. Förordning (1984:771). 12 § Redskapsbidrag lämnas med högst 50 procent av skäliga kostnader för anskaffning av redskap. Förordning (1984:771). Förfarandet i ärenden om bidrag 13 § Ansökan om bidrag skall göras skriftligen hos länsstyrelsen. 14 § Länsstyrelsen skall på grundval av inkomna ansökningar om byggnadsbidrag upprätta en plan för byggande av enskilda vägar inom länet. Planen skall avse fem kalenderår (femårsplan) och förnyas efter tre år. Förordning (1983:821). 15 § I femårsplanen skall i ordning efter angelägenhetsgrad tas upp de vägobjekt som uppfyller bidragsförutsättningarna enligt 5 § och som beräknas komma att utföras under den tid planen avser. I planen skall anges när de olika vägobjekten beräknas bli utförda. Länsstyrelsen skall bereda kommunerna i länet och länsvägnämnden tillfälle att yttra sig över den upprättade femårsplanen. Förordning (1983:821). 16 § Femårsplanen skall fastställas av länsstyrelsen. Förordning (1983:821). 17 § En avskrift av den fastställda femårsplanen skall sändas till dem som har ansökt om byggnadsbidrag, kommunerna i länet, länsvägnämnden och vägverket. Förordning (1983:821). 18 § Frågor om godkännande av projekteringshandlingar som avses i 7 § skall prövas av vägverket. Förordning (1983:821). 19 § Frågor om bidrag skall prövas av länsstyrelsen. Förordning (1983:821). 20 § Bidrag skall betalas ut av vägverket. Förordning (1983:821). 21 § Byggnadsbidrag som avser annat än kostnader för projektering skall betalas ut allt eftersom arbetet fortgår enligt godkända projekteringshandlingar. Till ett sådant arbete för vilket tillstånd krävs av en myndighet får något bidrag dock inte betalas ut förrän tillståndet har meddelats. Byggnadsbidrag som avser kostnader för projektering skall betalas ut när projekteringshandlingarna har godkänts. 22 § Årliga driftbidrag skall betalas ut i efterskott för kalenderår. Har en väghållare eftersatt vägunderhållet eller utan länsstyrelsens medgivande helt eller delvis stängt av en väg för trafik får vägverket besluta att det årliga driftbidraget eller en del av det inte skall betalas ut. Förordning (1983:821). 23 § Särskilda driftbidrag som avser kostnader för mindre förbättringsarbeten eller förnyelse av beläggningar skall betalas ut när arbetena har utförts. Särskilda driftbidrag som avser kostnader för förrättningar skall betalas ut när förrättningarna har vunnit laga kraft. 24 § Redskapsbidrag skall betalas ut när redskapet har anskaffats. Övriga bestämmelser 25 § En väg för vilken ett årligt driftbidrag lämnas får inte helt eller delvis stängas av för trafik utan länsstyrelsens medgivande. 26 § En väghållare som har erhållit ett redskapsbidrag skall mot skälig ersättning ställa redskapet till förfogande för en annan väghållare, om det behövs för rationalisering av driftarbetet. Ett redskap för vilket redskapsbidrag har lämnats får inte överlåtas utan länsstyrelsens medgivande. 27 § Vägverket skall övervaka att medel som har tilldelats en väghållare på lämpligt sätt används för avsett ändamål. Förordning (1983:821). 28 § Vägverkets beslut om fördelning av anslagna medel mellan länen får inte överklagas. Länsstyrelsens beslut överklagas hos vägverket genom besvär. Vägverkets beslut får inte överklagas. Länsvägsnämnden får överklaga sådana beslut av länsstyrelsen som berör nämndens verksamhetsområde. Förordning (1984:771). 29 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av vägverket. Förordning (1983:821). Övergångsbestämmelser 1983:821 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om driftbidrag som avser tid före ikraftträdandet. En femårsplan upprättas första gången enligt denna förordning år 1984 att gälla åren 1985--1989. 1984:771 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om årliga driftbidrag som avser tid före ikraftträdandet samt särskilda driftbidrag och redskapsbidrag som beviljats före ikraftträdandet. 1989:891 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990, då förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning skall upphöra att gälla. De nya bestämmelserna i 6--11 §§ tillämpas första gången på flerårsplaner som avser åren 1991--1995. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för årliga driftbidrag som avser åren 1989 och 1990. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:209
Förordning (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden
1 § Medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från provinsen Kosovo och som inte kan återvända dit på grund av förhållandena där skall anses ha behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) och får, under förutsättning att de behöver skydd här i landet, beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt samma bestämmelse, om de har ansökt om uppehållstillstånd enligt 3 kap. utlänningslagen. 2 § Enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 1 § ges under högst två år. Om ett program för att förbereda återvändandet har inletts innan dess, får uppehållstillståndet förlängas med högst två år. Den första tillståndsperioden skall vara längst till och med den 30 april 2000. Förordning (1999:708). Övergångsbestämmelser 1999:708 Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1999 i fråga om 2 §. För ansökningar om uppehållstillstånd som före ikraftträdandet getts in till Statens invandrarverk gäller 2 § i sin äldre lydelse. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:237
/r1/ Förordning (1988:237) med bemyndigande för statens löne- och pensionsverk att besluta om pensionsförmåner i vissa fall;
/r3/ Inledande bestämmelser 1 § Statens löne- och pensionsverk prövar frågor om rätt till pensionsförmåner som regeringen annars skulle ha prövat enligt föreskrifterna i denna förordning. Förordning (1990:421). /r3/ Förtidspension 2 § Statens löne- och pensionsverk prövar ansökningar om förtidspension om grunden är att arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller olycksfall i sådan grad att avgång ur tjänst är motiverad eller att en arbetstagares förordnande på tjänst med beteckningen p löper ut och det av annan anledning än arbetstagarens egen begäran inte förnyas. Verket prövar också frågor om förtidspension skall betalas ut från en tidigare tidpunkt än pensioneringsperiodens nedre gräns eller pensionsåldern. Om statens löne- och pensionsverk finner att en ansökan som avses i första stycket inte kan bifallas, skall verket med eget yttrande överlämna ansökan till regeringen för prövning. /r3/ Livränta 3 § Om rätten till livränta upphört på grund av att arbetstagaren fått en ny anställning med statlig pensionsrätt, kan statens löne- och pensionsverk besluta att rätten till livräntan skall bestå. Som villkor för detta gäller att arbetstagaren inte blivit berättigad till någon pensionsförmån på grund av den senare anställningen. /r3/ Familjepensionsförmån /r4/ Beslut 4 § Statens löne- och pensionsverk beslutar om familjepensionsförmån åt */k/ efterlevande make och barn */-k/ efter pensionstagare som endast hade rätt till pension eller understöd för egen del enligt föreskrifter som meddelats av Kungl. Maj:t innan statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR)/n1/ trädde i kraft, eller enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t. 5 § Statens löne- och pensionsverk beslutar om familjepensionsförmån åt */k/ en frånskild make */-k/ om en domstol inte har förordnat om rätt till familjepension. Om arbetstagaren har avgått ur tjänst med rätt till pensionsförmån efter utgången av november 1974 gäller dock begränsningen i 6 § i fråga om den efterlevandes inkomster. Förordning (1990:421). 6 § Statens löne- och pensionsverk beslutar om familjepensionsförmån åt */k/ en ogift person */-k/ av motsatt kön, som vid arbetstagarens eller förmånstagarens död stadigvarande sammanbott med honom eller henne under äktenskapsliknande förhållanden och därunder inte uppburit familjepensionsförmåner, om sammanlevnaden varat under minst tio år, och den efterlevandes inkomster i huvudsak utgörs av folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. /r4/ Särskilda villkor 7 § I fråga om förutsättningarna för familjepensionsförmånen samt förmånens samordning, storlek, fördelning och ändring tillämpas motsvarande bestämmelser i det allmänna pensionsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän. För frånskild make gäller dock i fråga om förutsättningarna för och fördelningen av familjepensionsförmånen motsvarande bestämmelser i SPR i deras lydelse den 30 november 1974. Familjepensionsförmånen begränsas med hänsyn till de familjepensionsförmåner som andra efterlevande kan ha rätt till. /r4/ Kostnader 8 § Kostnaden för familjepensionsförmånen betalas på det sätt som gäller för egenpensionen eller understödet. /r3/ Pensionsförmåner åt lokalanställda svenska medborgare 9 § Statens löne- och pensionsverk beslutar enligt grunderna i allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän om rätt till pensionsförmåner åt sådana svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter. Förordning (1990:421). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2017:151
Lag (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter
Tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som ger anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i sådan verksamhet som avses i 2 § skydd mot efterforskning och ingripanden från verksamhetsutövarens sida när de lämnar uppgifter om verksamheten för offentliggörande i medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen eller medverkar till framställningar i sådana medier. Lagen medför inte någon rätt att lämna ut handlingar. 2 § Lagen gäller i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som till någon del är offentligt finansierad och som 1. tillhör skolväsendet, de särskilda utbildningsformerna eller annan pedagogisk verksamhet enligt 1 kap., 24 kap. eller 25 kap. skollagen (2010:800), 2. utgör hälso- och sjukvård eller tandvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller tandvårdslagen (1985:125), eller 3. bedrivs enligt socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller utgör personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Upphör verksamheten att vara en sådan verksamhet som avses i första stycket, gäller skyddet fortfarande i fråga om uppgifter som lämnas om den tidigare verksamheten för offentliggörande. 3 § Lagen gäller inte för aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner, regioner eller kommunalförbund utövar eller har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och inte heller för de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen beträffande den verksamhet som anges där. Lag (2019:974). Rätt att lämna uppgifter och förbud mot ingripande och efterforskning 4 § I förhållandet mellan en verksamhetsutövare som bedriver sådan verksamhet som avses i 2 § och de personer som avses i 1 § gäller, i fråga om uppgifter om verksamheten, det som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen om 1. rätt att lämna uppgifter för offentliggörande, 2. förbud mot att ingripa mot bruk eller missbruk av tryckfriheten eller yttrandefriheten eller medverkan till sådant bruk eller missbruk, och 3. förbud mot att efterforska upphovsman, meddelare, den som har utgett eller avsett att utge en framställning i tryckt skrift, den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och den som har framträtt i en sådan framställning. Första stycket 1 gäller inte verkställande direktör, vice verkställande direktör, styrelseledamot eller styrelsesuppleant i en juridisk person som bedriver verksamheten. Inskränkningar i rätten att lämna uppgifter 5 § Rätten enligt denna lag att lämna uppgifter gäller inte om det föreskrivs i lag att uppgifterna omfattas av tystnadsplikt. Detsamma gäller för tystnadsplikt som avtalats eller förordnats med stöd av 9 a § lagen (1974:358) om förtroendemans ställning på arbetsplatsen eller 21 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Straff 6 § Den som uppsåtligen ingriper i strid med 4 § första stycket 2 döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som uppsåtligen efterforskar i strid med 4 § första stycket 3. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2024:14
Förordning (2024:14) om behandling av personuppgifter vid Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten
Allmänna bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till 114 kap. socialförsäkringsbalken. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Tillgång till personuppgifter 2 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ansvarar för att det inom respektive myndighet finns rutiner för att tilldela, förändra, ta bort och regelbundet följa upp behörigheter för tillgång till personuppgifter. 3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ansvarar för att det inom respektive myndighet finns rutiner för att regelbundet kontrollera och följa upp åtkomsten till personuppgifter. Direktåtkomst 4 § Pensionsmyndigheten får ha direktåtkomst till personuppgifter hos Försäkringskassan om beviljad och utbetald sjukersättning, aktivitetsersättning och livränta samt arbetsskada, för att 1. fastställa pensionsrätt för allmän ålderspension, 2. bedöma om allmän ålderspension kan lämnas utan föregående ansökan, eller 3. bedöma och beräkna rätten till allmän ålderspension, efterlevandepension eller efterlevandestöd. Vid direktåtkomst enligt första stycket har Pensionsmyndigheten rätt att ta del av de personuppgifter som omfattas av åtkomsten. 5 § Arbetsförmedlingen och sådana kommuner och regioner som deltar i samverkan och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet får ha direktåtkomst till personuppgifter hos Försäkringskassan i den utsträckning den registrerade samtycker till det. Endast de personer vid nämnda myndigheter som ansvarar för den lokala samverkansaktivitet i vilken den registrerade deltar får ges behörighet för direktåtkomst till sådana personuppgifter. 6 § Den registrerade får ha direktåtkomst till sådana personuppgifter om sig själv hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten som får lämnas ut till honom eller henne. Vid sådan direktåtkomst ska den registrerades identitet kontrolleras genom en säker metod för identifiering. Bemyndiganden 7 § Riksarkivet får, efter att ha gett Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om att uppgifter som ska gallras enligt 114 kap. 15 § socialförsäkringsbalken får bevaras för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål. 8 § Försäkringskassan får, i fråga om sin verksamhet, meddela föreskrifter om 1. fastställande av sådana avgifter som avses i 114 kap. 16 § socialförsäkringsbalken, om inte utlämnandet är avgiftsfritt till följd av att det enligt lag eller förordning finns en skyldighet att lämna ut uppgifterna till en annan myndighet, och 2. verkställigheten av 114 kap. socialförsäkringsbalken och av denna förordning. 9 § Pensionsmyndigheten får, i fråga om sin verksamhet, meddela föreskrifter om 1. fastställande av sådana avgifter som avses i 114 kap. 16 § socialförsäkringsbalken, om inte utlämnandet är avgiftsfritt till följd av att det enligt lag eller förordning finns en skyldighet att lämna ut uppgifterna till en annan myndighet, och 2. verkställigheten av 114 kap. socialförsäkringsbalken och av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2024:14 1. Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2024. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (2003:766) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:850
Förordning (1975:850) om kupongskatt för person med hemvist i Marocko, m.m.
Kupongskatt för person med hemvist i Marocko 1 § Är enligt kungörelsen (1961:521) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Marocko för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter utdelning på aktie i svenskt aktiebolag befriad från kupongskatt, iakttages befrielsen vid utbetalning av utdelningen. Därvid gäller bestämmelserna i 2 §. Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att utdelningen är befriad från kupongskatt, innehålles sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen (1970:624). 2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag tillämpas bestämmelserna i kupongskattekungörelsen (1971:49). I fråga om utdelning i annat aktiebolag än avstämningsbolag skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § kupongskattelagen (1970:624) lämnas jämte intyg av marockansk myndighet eller bank i Marocko att den utdelningsberättigade har hemvist i Marocko. 3 § Kupongskatt som innehållits enligt 1 § andra stycket skall restitueras, om utdelningen enligt kungörelsen 1961:521 är befriad från sådan skatt. 4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket. 5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för befrielse från kupongskatten. 6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624). Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening till person med hemvist i Marocko 7 § Ansökan om befrielse från statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt art. 8 i avtalet göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år avslutats, hos den domstol som har att upptaga besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket. 8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Övergångsbestämmelser 1975:850 Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom förordningen upphäves kungörelsen (1961:522) med vissa bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldig med hemvist i Marocko. Förordningen tillämpas beträffande kupongskatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning från och med dagen för ikraftträdandet och beträffande statlig inkomstskatt på sådan utdelning på andel i ekonomisk förening som blivit tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1974. Den upphävda kungörelsen gäller fortfarande i fråga om kupongskatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före ikraftträdandet av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:993
Förordning (2012:993) om statsbidrag för utbildning i svenska för invandrare
Inledande bestämmelse 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för utbildning i svenska för invandrare. Bidrag enligt förordningen lämnas i form av: 1. kvalitetsbidrag för att höja kvaliteten i och öka individanpassningen av utbildningen, eller 2. stimulansbidrag för att stimulera anordnandet av utbildning för vissa personer som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel och för ett kalenderår i taget. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 11 § och med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2023:505). Förutsättningar för kvalitetsbidrag 2 § Kvalitetsbidrag får lämnas till anordnare av kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning enligt 20 kap. eller 24 kap. 10-15 §§ skollagen (2010:800) eller 6 kap. förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning. Bidrag får lämnas för insatser som bidrar till höjd kvalitet och ökad flexibilitet i utbildningen samt till ökad individanpassning av utbildningen. Förordning (2023:505). 3 § Kvalitetsbidrag får inte lämnas 1. till anordnare som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs, 2. för insatser som statsbidrag lämnas för på annat sätt, eller 3. för insatser som anordnaren redan erbjuder. Förordning (2023:505). Förutsättningar för stimulansbidrag 3 a § Stimulansbidrag får lämnas till kommuner för kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare för personer som avses i 1 § första stycket 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., om personen saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge. Bidrag får lämnas för utbildning som ges från och med andra kalenderhalvåret det år personen fyller 18 år. Stimulansbidrag ska lämnas med ett belopp per erbjuden undervisningstimme. Förordning (2023:505). 3 b § Stimulansbidrag får inte lämnas för insatser som bidrag lämnas för på annat sätt. Bidrag får inte heller lämnas för utbildning som bedrivs enligt förordningen (1992:395) om uppdragsutbildning inom skolväsendet. Förordning (2023:505). Ansökan och beslut om statsbidrag 4 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk. Skolverket beslutar om och betalar ut bidraget. I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för redovisning enligt 7 § anges. Beslutet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet. Fördelning av kvalitetsbidrag 5 § Statens skolverk ska vid sin fördelning av kvalitetsbidrag ta hänsyn till 1. i vilken grad insatserna kan höja kvaliteten i och öka individanpassningen av utbildningen, och 2. behovet av geografisk spridning av insatserna. Förordning (2023:505). Uppföljning och redovisning 6 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har använts. Skolverket ska i samband med sin årsredovisning till Regeringskansliet lämna en redovisning av hur bidraget har använts. 7 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som verket begär. När det gäller kvalitetsbidrag ska en revisor granska den ekonomiska redovisningen och redogöra för sina iakttagelser i ett intyg som ska bifogas redovisningen. Om bidraget som har tagits emot uppgått till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska revisorn vara auktoriserad eller godkänd. Förordning (2023:552). Återbetalning och återkrav 8 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig, om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål det har lämnats för, 4. sådan redovisning som avses i 7 § inte har lämnats, eller 5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag. 9 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt 8 §. Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket efterge återkrav helt eller delvis. 10 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk efterge krav på ränta helt eller delvis. Bemyndigande 11 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning. Överklagande 12 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:997
Förordning (1978:997) om statligt bidrag till prospektering efter olja, naturgas elle kol
1 § Statligt stöd enligt denna förordning utgår i mån av tillgång på medel till svenska företag för prospektering efter olja, naturgas eller kol. Bidrag för prospektering efter olja eller naturgas utgår dock endast om prospekteringen avses bli bedriven i Nordsjön eller angränsande havsområden. Förordning (1984:606). 2 § Med prospektering avses åtgärder som vidtas med stöd av koncession eller avtal för att 1. söka efter fyndighet av olja, naturgas eller kol, eller 2. vinna närmare kännedom om sådan fyndighets storlek, beskaffenhet eller utvinningsbarhet. Förordning (1981:594). 3 § Bidrag utgår för visst prospekteringsprojekt eller förvärv av sådant projekt med högst 50 procent av de godkända kostnaderna för projektet eller förvärvet. Som prospekteringskostnad räknas kostnader för 1. förvärv och vidmakthållande av undersökningsrätt, 2. seismiska och andra mätningar, provborrningar och därmed sammanhängande verksamheter, produktionstestning samt utvärdering av resultaten av sådana arbeten, 3. försäkringar. Till kostnaderna för projektet får läggas även kostnad för administration. Som kostnad för administration kan räknas högst 10 procent av de i andra stycket angivna kostnaderna. Förordning (1982:683). 4 § Bidrag till prospektering efter olja, naturgas eller kol utgår endast om företaget 1. beviljas koncession eller träffar avtal som ger rätt till eller rätt att förvärva olja, naturgas eller kol, som kan komma att utvinnas, och denna rätt står i rimligt förhållande till företagets insats samt 2. vid prospektering inom utländskt område gör sannolikt att hinder inte kommer att möta mot att utföra en betydande del av företagets andel av utvunnen olja eller en motsvarande mängd oljeprodukter eller av företagets andel av utvunnet kol och att oljan eller oljeprodukterna eller kolet kommer att kunna transporteras till Sverige. Förordning (1981:594). 5 § Om inte särskilda skäl föranleder annat, skall som villkor för bidrag föreskrivas att 1. den olja eller motsvarande mängd oljeprodukter eller det kol, som bidragstagaren vid utvinning inom utländskt område får utföra, tillförs den svenska marknaden, 2. bidragstagaren, om prospekteringsprojektet helt eller delvis överlåts, till staten erlägger ett belopp som svarar mot högst 50 procent av den vinst som därvid kan uppkomma eller förbinder sig att erbjuda staten att före någon annan förvärva vad som överlåts på marknadsmässiga villkor, 3. bidragstagaren på anfordran av tillsynsmyndigheten lämnar de handlingar och det biträde som behövs för tillsynens utövande, och 4. bidragstagaren till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål anmäler sådana ändringar i de förhållanden som har legat till grund för bidragets beviljande eller haft betydelse för bestämmandet av det belopp med vilket bidrag högst kan utgå. Som vinst vid överlåtelse av projekt eller del av projekt skall räknas uppburen ersättning med avdrag för nedlagda kostnader och bidraget. Avser överlåtelsen endast del av projekt, skall avdrag ske för så stor del av kostnaderna och bidraget som svarar mot den överlåtna delen. Förordning (1982:683). 6 § Bidrag skall i övrigt förenas med de villkor som behövs för att tillgodose syftet med stödet. 7 § Leder projekt, för vilket bidrag har lämnats, till utvinning av olja, naturgas eller kol, är bidragstagaren skyldig att återbetala bidraget. Överlåts projekt, för vilket bidrag har lämnats, och uppkommer därvid vinst för bidragstagaren, är denne skyldig att återbetala bidraget. Avser överlåtelsen endast del av projekt, skall så stor del av bidraget återbetalas som svarar mot den överlåtna delen. Förordning (1981:594). 8 § Bidrag kan krävas åter, om 1. bidragstagaren genom oriktig eller vilseledande uppgift har föranlett att bidraget beviljats, 2. bidragstagaren ej iakttar villkor som gäller för bidraget, eller 3. väsentlig ändring sker i förhållande som har legat till grund för bidragets beviljande och ändringen ej har godkänts. Sådant godkännande skall lämnas om ändringen beror på omständighet som bidragstagaren inte rimligen har kunnat råda över. 9 § Skall bidrag betalas åter enligt 7 § eller krävs bidrag åter enligt 8 §, skall återbetalningsskyldigheten fullgöras inom tre år, om regeringen ej bestämmer annat. På belopp som skall återbetalas utgår ränta. Återbetalningsskyldighet inträder i fall som avses i 7 § när utvinning påbörjas eller överlåtelse sker och i fall som avses i 8 § när krav på återbetalning har framställts till bidragstagaren. Räntan beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av fyra procentenheter. Räntan utgår från tidpunkten för återbetalningsskyldighetens inträde. 10 § Återbetalas bidrag eller krävs bidrag åter, gäller ändå vad som har föreskrivits med stöd av 5 §. 11 § Frågor om bidrag kan utgå till ett visst projekt, med vilket belopp bidrag till projektet högst kan utgå och om villkoren för bidrag prövas av regeringen. Regeringen prövar även frågor om godkännande som avses i 8 § 3. I övrigt prövas frågor om bidrag av statens energiverk. Ansökan hos statens energiverk om bidrag skall göras inom sex månader från dagen för det beslut som avses i första stycket. Om det finns särskilda skäl, får energiverket medge anstånd med ansökningens ingivande. Ett beslut i frågor som avses i första stycket första meningen upphör att gälla, om ansökan hos statens energiverk om bidrag inte gjorts inom föreskriven tid eller inom den tid som medgetts av verket. Förordning (1983:540). 12 § Ansökan om bidrag eller om godkännande som avses i 8 § 3 skall göras skriftligen och ges in till statens energiverk. Energiverket skall med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen i fall som enligt 11 § första stycket ankommer på regeringens prövning. En ansökan om bidrag skall innehålla 1. beskrivning av projektet, 2. bedömning av projektet från teknisk och ekonomisk synpunkt, 3. redogörelse för företagets deltagande i projektet, 4. uppgift om beräknade kostnader, 5. uppgift huruvida förutsättningarna enligt 4 § kan uppfyllas, 6. underlag för fastställande av villkor enligt 5 § första stycket 1 - 2, 7. tidplan för projektet och för utbetalning av bidrag, 8. övriga omständigheter som åberopas till stöd för ansökningen. Avser en ansökan fråga om bidrag som enligt 11 § andra stycket skall prövas av statens energiverk, skall ansökningen innehålla även ett arbetsprogram för projektet avseende minst det närmaste året. Förordning (1983:540). 13 § Statens energiverk skall följa projekt för vilket bidrag har beviljats och utöva tillsyn över att föreskrivna villkor iakttas. Kan med anledning av en anmälan som avses i 5 § 4 eller annars ändring behöva göras i ett tidigare meddelat beslut om det belopp med vilket bidrag högst kan utgå, skall energiverket med eget yttrande över lämna handlingarna i ärendet till regeringen. Förordning (1983:540). 14 § Talan mot statens energiverks beslut enligt denna förordning förs hos regeringen genom besvär. Förordning (1983:540). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:571
Förordning (1996:571) med instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Uppgifter 1 § Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövar ärenden enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Nämnden skall genom sin verksamhet medverka till att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården. Förordning (1998:1516). Verksförordningens tillämpning 2 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden med undantag av 3-5, 10 och 12 §§, 13 § 4, 14, 17, 19-25, 27, 28 och 32-34 §§. Det som gäller för styrelsen enligt 11 § och 13 § 1-3 verksförordningen skall gälla för generaldirektören. Bestämmelserna i 26, 29 och 35 §§ verksförordningen tillämpas dock endast i fråga om administrativa ärenden. Organisation 3 § Nämnden består av ordförande eller ställföreträdare för ordföranden samt ledamöter eller ersättare enligt vad som anges i 7 kap 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I övrigt bestämmer myndighetens chef nämndens organisation. Förordning (1998:1516). 4 § Ordföranden i nämnden är generaldirektör och chef för myndigheten. En ställföreträdare för ordföranden är också ställföreträdande myndighetschef. 5 § Generaldirektören skall hålla övriga ledamöter i nämnden informerade om verksamheten. Handläggning av ärenden enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område Handläggning enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 6 § Bestämmelser om beslutförhet, jäv och omröstning samt om handläggning av ärenden enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område finns i 7 kap. 3-20 §§ nämnda lag. Förordning (1998:1516). 7 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut anges vem som skall vara föredragande. 8 § I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad. 9 § Generaldirektören och ställföreträdaren får begära in förklaringar, upplysningar och yttranden i ärenden hos nämnden samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar eller överklagande av nämndens beslut. Generaldirektören får utse andra tjänstemän vid kansliet att fullgöra dessa uppgifter. 10 § Generaldirektören eller ställföreträdaren skall underrätta Socialstyrelsen om innehållet i en anmälan, när det kan ha betydelse för styrelsens verksamhet att ha kännedom om anmälan, samt om innehållet i de slutliga beslut som nämnden meddelar. Anställningar m.m. 11 § I 7 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område finns bestämmelser om hur ordförande och ledamöter i ansvarsnämnden utses samt om hur ställföreträdare och ersättare för dessa utses. Av ansvarsnämndens ledamöter utses en efter gemensamt förslag av Landstingsförbundet och Svenska Kommunalförbundet, en efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, en efter förslag av Tjänstemännens Centralorganisation och en efter förslag av Sveriges Akademikers Centralorganisation. De fyra återstående ledamöterma utses bland personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intresse. Ersättarna utses på samma sätt som ledamöterna. Har förslag till ledamot eller ersättare inte lämnats, skall tillräckligt antal ledamöter och ersättare ändå utses. Förordning (1998:1516). 12 § Generaldirektören utses av regeringen. Annan personal vid nämnden anställs av generaldirektören. Ställföreträdaren för myndighetschefen utses för viss tid. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1998:68
Förordning (1998:68) om tillfällig avvikelse från en bestämmelse i förordningen (1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 6 § förordningen (1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön får under tiden mars-maj 1998 försäkringstagaren säga upp försäkringen med verkan från närmast följande månadsskifte. Övergångsbestämmelser 1998:68 Denna förordning träder i kraft den 20 mars 1998. Genom förordningen upphävs förordningen (1996:1091) om tillfällig avvikelse från en bestämmelse i förordningen (1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande gälla i fråga om anslutning till försäkringen den 1 januari 1997. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:427
Förordning (1974:427) med instruktion för statens kärnkraftinspektion
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på statens kärnkraftinspektion. Uppgifter 1 a § Statens kärnkraftinspektion är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet. Förordning (1985:882). 2 § Det åligger inspektionen att som central förvaltningsmyndighet följa utvecklingen på kärnenergiområdet, särskilt beträffande säkerhetsfrågor, utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten hos kärntekniska anläggningar, pröva frågor om tillstånd enligt 5 § eller om befrielse enligt 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i den utsträckning regeringen bestämmer, utöva tillsyn enligt 16 § lagen om kärnteknisk verksamhet, fullgöra uppgifter enligt förordningen (1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen (1968:45), handha sådana uppgifter med avseende på kontroll av kärnämne och kärnteknisk utrustning som följer av Sveriges internationella åtaganden eller i övrigt är påkallade från allmän synpunkt, ta initiativ till sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar, för vilka tillstånd beviljats eller ansökan om tillstånd ingivits, säkerheten vid transport av kärnämne eller kärnavfall och säkerheten hos sådana metoder för hantering och förvaring av kärnavfall, som används eller kan komma att användas, i den mån sådana uppgifter inte ankommer på någon annan myndighet, till samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor redovisa sin planerade forskningsverksamhet angående kärnavfallshantering och avveckling av kärntekniska anläggningar i den mån verksamheten inte är ett led i beredning av ärenden som inspektionen har att avgöra samt resultaten av denna forskningsverksamhet, samt aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information om det arbete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs i landet. Förordning (1985:882) 2 a § Inspektionen har totalförsvarsuppgifter inom funktionen energiförsörjning enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Förordning (1986:604). Organisation 3 § Inspektionen leds av en styrelse, som består av högst åtta ledamöter. I styrelsen ingår inspektionens generaldirektör. En av ledamöterna är ordförande. För ordföranden finns en ersättare. Förordning (1985:882) 4 § Generaldirektören är chef för inspektionen. Inom inspektionen finns två huvudenheter, en för tillsyn och en för utredning. Härjämte finns en administrativ enhet och ett informationssekretariat. En av cheferna för huvudenhet är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (1985:882) 5 § Hos inspektionen finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar, samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får inspektionen anlita utomstående för särskilda uppdrag. Förordning (1980:619) 6 § Till inspektionen är som rådgivande organ knutna en nämnd för frågor rörande reaktorsäkerhet, en nämnd för frågor om kontroll av kärnämne samt en nämnd för frågor rörande forskning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet. Ordförande i de nämnder som anges i första stycket utses av regeringen och övriga ledamöter, högst sex till antalet i varje nämnd, av inspektionen. Förordning (1985:882) Ärendenas handläggning m.m. 7 § Av styrelsen avgörs 1. viktigare frågor, i vilka framställning eller yttrande skall avges till regeringen, 2. viktigare författningsfrågor, 3. viktigare frågor om kärnkraftinspektionens organisation och arbetsformer, 4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 5. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 6. utseende av ledamöter i de nämnder som anges i 6 §, 7. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen. Förordning (1985:882) 8 § Styrelsen är beslutför när minst hälften av ledamöterna, bland dem ordföranden eller, vid förfall för honom, hans ersättare är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgörs detta genom meddelande mellan minst hälften av ledamöterna, bland dem ordföranden eller, vid förfall för honom, hans ersättare. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut, som fattas enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. Förordning (1986:810). 9 § Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen, avgörs av generaldirektören ensam. Förordning (1980:619) 10 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt andra tjänstemän än generaldirektören att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på generaldirektören. Förordning (1980:619) 10 a § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. Uppkommer hinder för såväl generaldirektören som dennes ställföreträdare, utövas generaldirektörens tjänst av den tjänsteman, som generaldirektören bestämmer. Förordning (1985:882) 11 § I generaldirektörens frånvaro får inte fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtas åtgärder, som rubbar eller ändrar av inspektionen meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder. Första stycket gäller även vid ledighet på generaldirektörstjänsten, till dess regeringen bestämmer annat. Förordning (1980:619) 12 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får medges att ärenden som handläggs enligt 10 § avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den huvudenhet dit ärendet hör eller chefen för administrativa enheten eller på särskilt förordnad föredragande. Föredragande förordnas av generaldirektören. Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden. Chef för huvudenhet eller chefen för administrativa enheten har rätt att närvara när ett ärende som hör till hans enhet föredras av annan. Förordning (1981:668) 12 a § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. Förordning (1985:882). 13 § har upphävts genom förordning (1986:810). 14 § När föredragande inte kan tillkallas och ett ärende är brådskande, får generaldirektören utan föredragning meddela beslut som inte kan uppskjutas utan olägenhet. Förordning (1980:619) 15 § Generaldirektören, chef för huvudenhet, chefen för administrativa enheten eller, efter beslut av generaldirektören, annan tjänsteman får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden hos inspektionen. Förordning (1981:668) Tjänstetillsättning m.m. 16 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Tjänst som chef för huvudenhet, överingenjör eller byråchef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Övriga tjänster tillsätts av inspektionen. Förordnande för chef för huvudenhet att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen. Förordning (1985:882) 16 a § Ersättare för styrelsens ordförande samt andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år. Förordnande att vara styrelsens ordförande meddelas av regeringen för högst tre år. Förordning (1985:882). Bisysslor 17 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av kärnkraftinspektionen även i fråga om chef för huvudenhet, överingenjör och byråchef. Förordning (1985:882) Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:560
Förordning (2008:560) om varningstext på magnetleksaker
1 § Förordningen genomför Europeiska kommissionens beslut 2008/329/EG av den 21 april 2008 om skyldighet för medlemsstaterna att se till att magnetleksaker som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden är försedda med en varningstext om de hälso- och säkerhetsrisker de utgör. 2 § Magnetleksaker är produkter eller material som 1. innehåller eller består av en eller flera magneter eller en eller flera magnetiska delar som ryms helt och hållet i den smådelscylinder som definieras i den svenska standarden SS-EN 71-1:2005+A4:2007, utgåva 1, och 2. är utformade eller klart avsedda som leksaker för barn under 14 år. De magneter och magnetiska delar som avses är sådana som är lösa eller som kan lossna från leksaken under normal eller förutsebar användning av barn, även om de är inneslutna, infällda eller på annat sätt infattade i leksaken. Utsläppande på marknaden är tillhandahållande för första gången av en magnetleksak på marknaden. Tillhandahållande på marknaden är varje utbud av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på marknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. Tillbakadragande från marknaden är åtgärder för att förhindra att produkten distribueras, exponeras eller bjuds ut. 3 § En magnetleksak som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden ska vara försedd med varningstext enligt bilagan till denna förordning. 4 § Varningstext enligt 3 § ska vara väl synlig och lätt läsbar samt placerad på förpackningen eller fäst vid magnetleksaken på ett sådant framträdande sätt att konsumenten ser den vid köpet. 5 § En magnetleksak som saknar varningstext enligt kraven i denna förordning får inte släppas ut eller tillhandahållas på marknaden. 6 § Om en magnetleksak har släppts ut eller tillhandahållits i strid med kraven i denna förordning ska varan dras tillbaka från marknaden och konsumenterna informeras om riskerna på lämpligt sätt. 7 § Av 27 § produktsäkerhetslagen (2004:451) följer att Konsumentverket får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att bestämmelserna i denna förordning ska följas. Bilaga Varningstext på magnetleksaker Varningstext enligt 3 § ska vara avfattad på svenska och ha följande eller annan likvärdig lydelse: "Varning! Denna leksak innehåller magneter eller magnetiska delar. Magneter som fastnar vid varandra eller vid ett metallföremål inuti kroppen kan orsaka allvarliga skador och dödsfall. Uppsök omedelbart läkare om någon har svalt eller andats in magneter." Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:55
Nationalstadsparksförordning (2009:55)
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om sådana nationalstadsparker som avses i 4 kap. 7 § andra stycket miljöbalken. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen. En nationalstadsparks vård och utveckling 2 § I de län där det finns en nationalstadspark ska länsstyrelsen besluta om en vård- och utvecklingsplan för parken. Syftet med planen är att ge en samlad bild av de mål och riktlinjer för parkens vård och utveckling som finns i planer enligt plan- och bygglagen (2010:900), utredningar, program och annat planeringsunderlag. Den ska kunna användas som grund för inriktning och prioriteringar i fråga om parkens skötsel, underhåll och utveckling. Innan länsstyrelsen beslutar om planen ska länsstyrelsen samråda med de statliga myndigheter, kommuner och andra som kan antas vara berörda. Förordning (2011:380). 3 § Länsstyrelsen ska, om det finns en nationalstadspark i länet, ha uppsikt över utvecklingen av parkens värden. Kungliga nationalstadsparken 4 § I denna förordning avses med Kungliga nationalstadsparken det område som i 4 kap. 7 § första stycket miljöbalken kallas Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården. 5 § Inom Länsstyrelsen i Stockholms län ska det finnas ett nationalstadsparksråd med ledamöter som representerar de statliga myndigheter, kommuner, större markägare, förvaltare, organisationer och andra aktörer som kan antas vara berörda av Kungliga nationalstadsparkens vård- och utveckling. 6 § Nationalstadsparksrådet ska samordna frågor som rör utvecklingen av Kungliga nationalstadsparken och 1. arbeta med utvecklingen av parken i enlighet med den vård- och utvecklingsplan som länsstyrelsen har beslutat, bistå länsstyrelsen i frågor som rör uppsikten över parken samt i frågor som rör finansiering och genomförande av särskilda insatser i parken, och 3. vara ett forum för informationsutbyte i frågor som rör parken. 7 § Länsstyrelsen ska utse ordföranden och ledamöterna i rådet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:679
Förordning (1992:679) om skatteutjämningsavgift
Riksskatteverket skall meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift. Övergångsbestämmelser 1992:679 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången i fråga om skatteutjämningsavgift för landsting för år 1993. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1987:566) om skatteutjämningsavgift. Den upphävda förordningen tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992 och tidigare år. 1994:965 Regeringen föreskriver att förordningen (1992:679) om skatteutjämningsavgift skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1994. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande gälla för år 1993 och tidigare år. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2002:920
Förordning (2002:920) om bidrag till arbetslivsmuseer
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om bidrag till arbetslivsmuseer. 2 § Med arbetslivsmuseum avses ett museum vars verksamhet har till syfte att bevara och gestalta fysiska och immateriella kulturhistoriska värden. Verksamheten skall vara eller avses att bli tillgänglig för allmänheten. 3 § Bidrag får lämnas för särskilda insatser som syftar till att bevara och bruka industrisamhällets kulturarv. 4 § Frågor om bidrag prövas av Riksantikvarieämbetet. Beslut om bidrag skall fattas i samråd med Statens kulturråd. 5 § Riksantikvarieämbetet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. 6 § Riksantikvarieämbetets beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:318
Förordning (1988:318) med instruktion för Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
Uppgifter 1 § Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet har till uppgift att 1. avge förslag till regeringen i ärenden om anställning som domare eller hyresråd enligt särskilda bestämmelser, 2. besluta i fråga om tillstånd som avses i 12 kap. 3 § rättegångsbalken när det gäller lagfarna domare i och rättsbildade befattningshavare vid domstol, 3. handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning när det gäller lagman i tingsrätt och länsrätt, 4. handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 c §§ lagen om offentlig anställning när det gäller hyresråd som är chef för hyresnämnd, 5. fullgöra vad regeringen i övrigt bestämmer. Förordning (2001:1022). Sammansättning m. m. 2 § Nämnden består av minst sju ledamöter. För varje ledamot finns en personlig ersättare. Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för en tid av högst tre år. Regeringen utser bland ledamöterna en att vara ordförande och en att vara vice ordförande. Förordning (1993:1747). Organisation 3 § Nämndens kansligöromål utförs av Domstolsverket. Verksförordningens tillämpning 4 § Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet: 29 § om inhämtande av uppgifter m.m., 31 § om myndighetens beslut, 35 § om överklagande. Förordning (1996:389). Ärendenas handläggning 5 § Nämnden är beslutför när minst hälften av ledamöterna, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. När ärenden av principiell natur eller annars av större vikt handläggs bör samtliga ledamöter vara närvarande. Förordning (1993:1747). 6 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. Även i annat fall än som avses i första stycket får ärenden avgöras genom meddelanden mellan ledamöterna, om samtliga ledamöter deltar i avgörandet och är ense om utgången. 7 § Ärendena avgörs efter föredragning av en tjänsteman vid Domstolsverket. Ordföranden får överta beredning och föredragning av ärenden. Chefen för Domstolsverket och den enhetschef som inom verket har huvudansvaret för personalfrågorna får närvara när ett ärende föredras av en annan tjänsteman hos verket. Förordning (1994:1256). 8 § Ordföranden eller Domstolsverket får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Nämnden får överlämna till tjänsteman vid Domstolsverket att pröva frågor som avses i 24 § förvaltningslagen (1986:223). 8 a § Vid nämndens prövning skall de sökandes skicklighet för anställningen särskilt beaktas. Innan nämnden avger sitt förslag beträffande annan anställning än som chef för domstol eller hyresnämnd skall den inhämta yttrande från chefen för den aktuella domstolen eller hyresnämnden. Chefen för den aktuella domstolen eller hyresnämnden bör träffa de sökande som han eller hon avser att yttra sig över. I yttrandet bör anges om det finns behov av en jämnare könsfördelning. Innan nämnden i ett ärende om anställning som domare eller hyresråd för upp en sökande på förslag, skall uppgifter om sökanden inhämtas ur belastningsregistret enligt förordningen (1999:1134) om belastningsregister, om det inte möter något hinder enligt 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister. Förordning (2007:71). Överklagande m. m. 9 § Nämndens förslag skall genast anslås på nämndens anslagstavla. Förslaget får överklagas hos regeringen. Skrivelsen med överklagandet ges in till regeringen och skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då anslaget sattes upp. I fråga om överklagande i annat fall finns bestämmelser i 23 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223). Nämndens förordnande av ordförande och vice ordförande i övervakningsnämnderna samt sakkunniga ledamöter i miljödomstolarna får inte överklagas. Förordning (1999:705). 10 § har upphävts genom förordning (1990:37). Övergångsbestämmelser 2003:495 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2003. Äldre föreskrifter gäller för anställningar som har förklarats lediga före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2006:396
Förordning (2006:396) om försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för nyanlända invandrare
Syfte m.m. 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för nyanlända invandrare. Försöksverksamheten syftar till att få till stånd en tidig etablering på arbetsmarknaden för nyanlända invandrare i yrkesverksam ålder som beviljats tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd i Sverige. Verksamheten ska bedrivas av Arbetsförmedlingen i samverkan med vissa kommuner och andra aktörer till och med den 1 juli 2008. Förordning (2007:930). Försöksverksamhetens innehåll 2 § Försöksverksamheten ska bestå av individuellt anpassade arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, såsom bedömning av yrkeskompetens och annan validering av kunskaper och kompetens, aktivt arbetssökande, förberedande utbildning, arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik och arbetslivsinriktad rehabilitering, som anordnas parallellt med svenskundervisning för invandrare (sfi) och annan lämplig verksamhet. Arbetsförmedlingen svarar för de arbetsmarknadspolitiska aktiviteterna samt samordnar verksamheten. Kommunerna svarar för undervisningen i svenska. Förordning (2007:930). 2 a § Bestämmelser om stöd för anställning av nyanlända invandrare finns i förordningen (2006:1481) om stöd för nystartsjobb. Förordning (2006:1484). Var försöksverksamheten bedrivs 3 § Försöksverksamheten omfattar personer som är bosatta i Stockholms, Kronobergs eller Skåne län enligt vad Arbetsförmedlingen närmare bestämmer. Förordning (2007:930). Anvisningar 4 § Arbetsförmedlingen prövar frågor om anvisningar till försöksverksamheten. En anvisning ska gälla under längst tolv månader och normalt göras inom tre månader efter det att den enskilde beviljats permanent uppehållstillstånd. Anvisningen ska avse verksamhet på heltid eller under den tid som motsvarar deltagarens arbetsutbud. En anvisning ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det betyder att den får göras endast om det är lämpligt både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Anvisningen ska också vara lämplig ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Anvisningen ska återkallas om den enskilde missköter sig, stör verksamheten eller det i övrigt finns särskilda skäl för återkallelse. Anvisningen får också återkallas om den enskilde får ett arbete. Förordning (2007:930). Ekonomiskt stöd 5 § I lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar och socialtjänstlagen (2001:453) finns bestämmelser om försörjningsstöd och annat ekonomiskt stöd till den enskilde som inte lämnas av Arbetsförmedlingen. Aktivitetsstöd lämnas inte till den som deltar i aktiviteterna. Arbetsförmedlingen ska ge kommunen det underlag kommunen behöver för att pröva ärenden om ekonomiskt stöd. Förordning (2007:930). Omprövning m.m. 6 § Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet angår. En begäran om omprövning ska ske skriftligt. Skrivelsen ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet. Förordning (2007:930). 6 a § Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (2007:930). Bemyndigande 7 § Arbetsförmedlingen får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 1-4 §§ och 5 § andra stycket denna förordning. Förordning (2007:930). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2010:738
Lag (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument
1 § Denna lag gäller en kontohavares ansvar för belopp som belastar ett konto på grund av en obehörig transaktion med ett betalningsinstrument. 2 § I lagen avses med 1. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instrument eller en personlig rutin som används för att elektroniskt initiera en betalningstransaktion, 2. obehörig transaktion: en transaktion som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda betalningsinstrumentet, 3. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. 3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för en konsument är utan verkan mot honom eller henne. 4 § Kontohavaren är skyldig att 1. skydda en personlig kod som han eller hon fått, 2. vid vetskap om att betalningsinstrumentet kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till den som är betaltjänstleverantör och 3. i övrigt följa de villkor som enligt kontoavtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. 5 § Om en obehörig transaktion har kunnat genomföras till följd av att kontohavaren har underlåtit att skydda en personlig kod, ansvarar kontohavaren för beloppet, dock högst 1 200 kronor. 6 § Om en obehörig transaktion har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt 4 § åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument, är ansvaret enligt första stycket begränsat till högst 12 000 kronor. Har kontohavaren handlat särskilt klandervärt, ansvarar han eller hon dock för hela beloppet. 7 § Oavsett vad som anges i 5 och 6 §§, ansvarar kontohavaren inte för något belopp som har belastat kontot efter det att han eller hon anmält till betaltjänstleverantören att betalningsinstrumentet ska spärras. Detta gäller dock inte om kontohavaren genom svikligt handlande har bidragit till den obehöriga transaktionen. 8 § Kontohavaren ansvarar för hela beloppet om han eller hon inte underrättar betaltjänstleverantören utan onödigt dröjsmål efter att ha fått vetskap om den obehöriga transaktionen. Detsamma gäller om betaltjänstleverantören har lämnat kontohavaren information om transaktionen och kontohavaren inte underrättar betaltjänstleverantören inom tretton månader från det att beloppet belastat kontot. 9 § Om även någon annan än kontohavaren är behörig enligt kontoavtalet att använda ett betalningsinstrument, ska, vid bedömningen enligt 5-8 §§ av om kontohavaren ansvarar för något belopp, den andra personens handlande räknas som om kontohavaren själv hade handlat. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2023:618
Försäkringskassans föreskrifter (2023:618) om ändring av vissa underhållsbidrag år 2024
Med stöd av 1 § förordningen (1979:321) om ändring av vissa underhållsbidrag föreskriver Försäkringskassan att det procenttal med vilket bidragsbelopp ska ändras enligt 4 § första stycket första meningen lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag år 2024 är 9. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:87
Lag (1975:87) om förbud för redare att i visst fall lämna ut handling som angår den svenska sjöfartsnäringen
1 § Om främmande stats myndighet avfordrar redare i svenskt fartyg handling som förvaras utanför den staten och innehåller uppgift vars utlämnande till myndigheten kan medföra betydande skada för den svenska sjöfartsnäringen, får sjöfartsverket vid vite förbjuda redaren att lämna ut handlingen. 2 § Talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av regeringen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:599
Förordning (1983:599) om statsbidrag till vissa elevresor
1 § Den, som i ett län är huvudman enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, får enligt föreskrifterna i denna förordning statsbidrag till kostnaderna för vissa elevresor. 2 § Bidraget ges till kostnader för sådana dagliga resor som företas av elever, vilka studerar vid läroanstalter och utbildningslinjer i länet och som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349). Bidraget skall avse kostnaderna för sådana resor som äger rum mellan bostaden och skolan och där färdvägen är minst sex kilometer. 3 § Bidraget lämnas till huvudmannen om denne har åtagit sig ansvaret för resorna. Huvudmannen får bestämma hur resorna skall ske. Om de inte kan ske med kollektivt färdmedel som huvudmannen tillhandahåller eller anvisar, skall huvudmannen lämna ersättning till eleven för hans resekostnader. 4 § Frågor om bidragen prövas av centrala studiestödsnämnden. 5 § Bidragen beräknas för ett redovisningsår i sänder. Varje redovisningsår avser tiden den 1 juli--den 30 juni nästa år. 6 § De bidragsmedel som är tillgängliga för ett redovisningsår fördelas mellan huvudmännen på grundval av dels det beräknade elevantalet under redovisningsåret, dels taxorna för månadskort den 1 april året före redovisningsåret. I ärendet skall Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet ges tillfälle att yttra sig. Förordning (1989:618). 7 § Centrala studiestödsnämnden skall betala ut bidragen kvartalsvis i förskott med en fjärdedel vid varje tillfälle. 8 § Sådan verksamhet till vilken bidrag lämnas står under tillsyn av centrala studiestödsnämnden. Nämnden skall meddela de föreskrifter och allmänna råd som behövs för verkställigheten av denna förordning. 9 § Centrala studiestödsnämndens beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 1983:599 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. För redovisningsåret 1983/84 beräknas bidragen enligt 6 § enligt bestämmelser som regeringen eller den myndighet regeringen utser meddelar särskilt. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:831
Förordning (1979:831) med instruktion för beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete
Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 15 §, tillämpas på beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete. Förordning (1984:1133). Uppgifter 2 § Beredningen har till uppgift att utvidga och stärka Sveriges förbindelser med enskilda utvecklingsländer. Beredningen skall i sin verksamhet sträva efter att utforma samarbetet med utvecklingsländer så att ekonomisk och social utveckling främjas enligt de biståndspolitiska målsättningarna samtidigt som Sveriges relationer med dessa länder fördjupas. Förordning (1981:356). 3 § Beredningen skall 1. handlägga framställningar om tekniskt samarbete som kommer från vissa utvecklingsländer, 2. fatta beslut om utnyttjande av medel för tekniskt samarbete under anslaget III C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m. och härvid bereda och genomföra insatser som bekostas helt eller delvis med dessa medel, främst avseende -- utbildningsinsatser som företas i samarbete med svenska institutioner eller företag, -- främjande av samarbete mellan svenska institutioner och institutioner i utvecklingsländer, -- genomförbarhetsstudier och annan konsultmedverkan, -- försöksutrustning och -- kulturellt samarbete och personutbyte. Förordning (1984:1133). 4 § Beredningen skall 1. svara för kreditgivning enligt förordningen (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter), 2. motta ansökningar om u-kredit samt fatta beslut om krediterna och deras villkor liksom om utnyttjande av medel för u-krediter under anslaget III C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m., 3. fatta beslut om garantier avseende u-krediter efter yttrande från exportkreditnämnden och 4. genomföra uppföljning och utvärdering av u-kreditfinansierade projekt. Förordning (1984:1133). 5 § Beredningen skall varje år före den 15 oktober till chefen för utrikesdepartementet avge berättelse över beredningens verksamhet under det senaste budgetåret. Förordning (1984:1133). Organisation 6 § Beredningen leds av en styrelse. Ledamöter av denna är en ordförande, en vice ordförande och högst nio andra ledamöter. För varje ledamot utom ordföranden och vice ordföranden finns en personlig ersättare. Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för högst tre år. Förordning (1984:1135). 7 § Beredningen har ett sekretariat. Det förestås av beredningens direktör. Hos beredningen finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får beredningen anlita utomstående för särskilda uppdrag. Förordning (1984:1133). Ärendenas handläggning 8 § Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då minst tre ledamöter anser det erforderligt. Förordning (1981:356). 9 § Av styrelsen avgörs 1. ärenden som ankommer på beredningen enligt 3--5 §§, 2. viktigare frågor om beredningens organisation och arbetsformer, 3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 4. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 5. andra frågor som ordföranden eller direktören hänskjuter till styrelsen. I den mån ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av styrelsen, får de avgöras av ordföranden eller annan ledamot eller av direktören eller annan tjänsteman i sekretariatet i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller av särskilda beslut. Förordning (1984:1133). 10 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst fem andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:804). 11 § har upphävts genom förordning (1986:804). 12 § När direktören har förhinder, fullgörs dennes åligganden av den tjänsteman som direktören bestämmer. Förordning (1984:1133). 13 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden hos myndigheten samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar eller överklagande av myndighetens beslut. Förordning (1986:804). Tjänstetillsättning 14 § Tjänster i lägst F 25 tillsätts av regeringen. Övriga tjänster tillsätts och annan personal antas av styrelsen. Förordning (1984:1133). Bisysslor 15 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av beredningen även i fråga om direktören. Förordning (1984:1133). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:222
Förordning (1996:222) om schweiziska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige
1 § Försäkringsföretag med säte i Schweiz får efter särskilt tillstånd av den myndighet som beviljar koncession enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige bedriva skadeförsäkringsrörelse genom generalagent eller filial i Sverige med stöd av denna förordning. Förordningen gäller inte för försäkringsföretag som motsvarar företag som avses i 1 kap. 10 § tredje stycket försäkringsrörelselagen. Förordning (1999:1206). 2 § För sådan verksamhet som avses i 1 § skall följande bestämmelser i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte tillämpas: a) 4 kap. 4 § andra stycket 2 och 5 kap. 1-4 §§ om deposition, b) 5 kap. 12-18 §§ om solvenskrav och verksamhet i flera länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och c) 6 kap. i de delar som gäller tillsyn av tillämpningen av de bestämmelser som anges i a och b. Förordning (1999:1206). 3 § För ett försäkringsföretags kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp gäller bestämmelserna i Schweiz. Den behöriga myndigheten i Schweiz ansvarar för kontrollen av att de bestämmelserna följs. Finansinspektionen skall lämna de uppgifter till den behöriga myndigheten i Schweiz som denna behöver för att kontrollera det försäkringsföretagets kapitalbas samt i övrigt ha ett sådant nära samarbete med myndigheten som föranleds av avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än livförsäkring. Förordning (1999:1206). 4 § Har regeringen eller Finansinspektionen i ett ärende om koncession inte meddelat beslut inom sex månader efter det att ansökan gavs in, får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har regeringen eller Finansinspektionen inte meddelat beslut inom sex månader efter det att en sådan förklaring avgetts, skall det anses som att ansökan har avslagits. Förordning (1999:1206). 5 § har upphävts genom förordning (1999:1206). 6 § har upphävts genom förordning (1999:1206). 7 § har upphävts genom förordning (1999:1206). 8 § har upphävts genom förordning (1999:1206). 9 § har betecknats 3 § förordning (1999:1206). 10 § har betecknats 4 § förordning (1999:1206). Övergångsbestämmelser 1996:222 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1996. 2. Ett försäkringsföretag som omfattas av denna förordning och som vid förordningens ikraftträdande har koncession enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall återfå de tillgångar som deponerats enligt den lagen och anses ha koncession enligt denna förordning. 1999:1206 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. 2. Äldre föreskrifter skall alltjämt tillämpas för förhållanden som avser räkenskapsår som har påbörjats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:816
Förordning (1988:816) om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda
Inledande föreskrifter 1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux). 2 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 3 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 4 § Med lektion avses en tidsenhet om 40 minuter då eleverna undervisas. En undervisningstimme motsvarar en lektion. Samrådsorgan m.m. 5 § Eleverna skall ha inflytande över hur deras undervisning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras förutsättningar. Formerna för samverkan mellan elever och personal skall utvecklas med beaktande av lokala behov. Förordning (1991:1064). Läroplan m.m. 6 § I läroplan för kommunal och statlig utbildning för vuxna anges mål och riktlinjer för utbildningen. Läroplanen innefattar i övrigt föreskrifter i form av timplaner och kursplaner. Förordning (1991:1064). 7 § Föreskrifterna i 1 kap. 11, 12 och 13 §§ vuxenutbildningsförordningen (1985:288) skall tillämpas i fråga om timplaner, kursplaner och arbetsplan i särvux. Vid fastställande av timplaner skall beaktas att antalet lektioner för särvuxkurser får utgöra högst 150 procent av det sammanlagda antalet lektioner i motsvarande kurser enligt timplanerna för komvux. Förordning (1991:1064). Studiegång m.m. 8 § En elevs studiesituation skall prövas fortlöpande och särskilt efter inskolningsperioden och i slutet av annan undervisningsperiod. Om det behövs skall en elev ges möjlighet till utökad studievägledning och till stödundervisning. 9 § Föreskrifterna i 1 kap. 15--18 §§ vuxenutbildningsförordningen (1985:288) skall tillämpas i fråga om befrielse från undervisning, studieavbrott, skiljande från undervisning m. m. 10 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 11 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 12 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 13 § har upphävts genom förordning (1991:1064) 14 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 15 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 16 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 17 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 18 § har upphävts genom förorkdning (1990:1471). 19 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 20 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 21 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 22 § har upphävts genom förordning (1991:1064). Utbildningen m.m. 23 § Särvux omfattar undervisning motsvarande den som ges i träningsskolan avseende kommunikation samt verklighetsuppfattning och omvärldskunskap. Särvux omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och räkning på en nivå som motsvarar utbildning enligt högst årskurs 6 i grundsärskolan. I läroplanen finns ytterligare föreskrifter. Förordning (1991:1064). 24 § På en nivå som motsvarar grundsärskolans högstadium får särvux omfatta kurser i följande ämnen, nämligen svenska, svenska som andraspråk, matematik, religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, naturkunskap, engelska, maskinskrivning och hemspråk. 25 § Utbildningen inom särvux skall bedrivas som deltidsstudier med högst 20 lektioner per vecka under högst 45 veckor per år. Om inte särskilda skäl föranleder annat skall undervisningen bedrivas med lägst två undervisningstillfällen per vecka. 26 § Om inte något annat följer av 4 a kap. 5 § första eller andra stycket vuxenutbildningslagen (1982:1118) eller av 27 eller 28 § nedan skall undervisningen i särvux upphöra efter 1 000 lektioner. Förordning (1990:1090). 27 § Om en elev inte har nått studiemålet efter den tid som anges i 26 § får styrelsen för utbildningen förlänga studietiden med högst 500 lektioner. För en elev med särskilda svårigheter får styrelsen förlänga studietiden med ytterligare högst 1000 lektioner, om eleven bedöms kunna nå studiemålet genom en sådan ytterligare förlängning. Förordning (1991:1064). 28 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 29 § Undervisningen skall bedrivas som gruppundervisning. Enskild undervisning får anordnas för en elev som har särskilt behov av det. Undervisningen förläggs med hänsyn till elevernas behov. Förordning (1991:1064). 30 § har upphävts genom förordning (1991:1064). Behörighet och urval 31 § Behörig att tas in i särvux är den som med hänsyn till tidigare studier och annan verksamhet bedöms ha förutsättningar att följa undervisningen. 32 § Om inte särskilda skäl föranleder annat får endast den tas in som senast den hösttermin då studierna påbörjas fyller 21 år. 33 § Ansökan om intagning görs hos styrelsen för utbildningen i den ordning som styrelsen bestämmer. Förordning (1991:1064). 34 § Till kurs i svenska som andraspråk får endast tas in den som har annat språk än svenska som modersmål, som har grundläggande kunskaper i svenska språket och som behöver kursen för att tillgodogöra sig annan undervisning inom särvux. 35 § Vid urval bland behöriga sökande skall företräde ges den som har störst behov av utbildningen. Därvid skall särskilt beaktas utbildningsbehovet för sökande 1. som inte tidigare har deltagit i motsvarande utbildning eller 2. för vilka studierna är av betydelse för yrkesverksamhet eller yrkesval. Betyg m.m. 36 § Betyg ges vid slutet av en sådan kurs som avses i 24 §. Som betyg används Godkänd eller Icke godkänd (tvågradig betygsskala). Om det finns särskilda skäl får rektor besluta att intyg skall utfärdas i stället för betyg. Elever i sådan undervisning som avses i 23 § skall få intyg över genomgången utbildning om de begär det. 37 § Läraren i kursen bestämmer betyget. Om betyget är beroende av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, bestämmer rektor betyget. Betyg skall dokumenteras i betygskatalog. Förordning (1991:1064). 38 § Ett betygsdokument skall utfärdas av rektor för den skolenhet, där eleven fått sista betyget av betydelse för dokumentet. Efter rektors bemyndigande får annan skolledare utfärda betygsdokumentet. Närmare bestämmelser om betygsdokument meddelas i läroplanen. Förordning (1991:1064). 39 § Föreskrifterna om rättelse av betyg i 3 kap. 38 § vuxenutbildningsförordningen (1985:288) skall tillämpas. 40 § Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om betygsättning samt om betygskatalog och betygsdokument. Förordning (1991:1064). 41 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 42 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 43 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 44 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 45 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 46 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 47 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 48 § har upphävt genom förordning (1991:1064). 49 § har upphävt genom förordning (1991:1064). 50 § har upphävt genom förordning (1991:1064). 51 § har upphävt genom förordning (1991:1064). 52 § har upphävts genom förordning (1989:612). Överklagande m.m. 53 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 54 § Beslut av styrelsen för utbildningen om att skilja en elev från undervisningen enligt 9 § jämförd med 1 kap. 17 § vuxenutbildningsförordningen (1985:288) får överklagas hos kammarrätten. Förordning (1991:1064). 55 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 56 § har upphävts genom förordning (1991:1064). 57 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 58 § Av 23 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en skrivelse med överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. 59 § har upphävts genom förordning (1990:1471). 60 § har upphävts genom förordning (1990:1471). Övergångsbestämmelser 1988:816 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om statsbidrag för redovisningsåret 1988/89 skall skolöverstyrelsen meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt huvudmännen och länsskolnämnderna skall fullgöra de skyldigheter som anges i 4 a kap. 7 och 11 §§ vuxenutbildningsförordningen (1985:288) och i 7 § förordningen (1987:736) om timramar för kommunal utbildning för vuxna. 1988:1059 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1988. 2. Om skolförordningen (1971:235) skall tillämpas vid tillsättning av arvodestjänster som timlärare för särvux, skall intill den 1 mars 1989 17 kap. 38 och 40--42 §§ nämnda förordning tillämpas i deras lydelse vid utgången av oktober 1988. 1989:612 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. 2. Om förfarande har inletts före ikraftträdandet för att tillsätta en tjänst som studierektor eller ett långtidsvikariat på en sådan tjänst skall tjänsten eller vikariatet tillsättas enligt äldre föreskrifter. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1990:229 Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1990. Bestämmelserna om schablontillägg i 51 § tillämpas första gången i fråga om statsbidrag för redovisningsåret 1989/90. 1990:530 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 1990:1090 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Har undervisningen påbörjats före den 1 januari 1991 gäller äldre bestämmelser. 1991:1064 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. För budgetåret 1991/92 fastställer regeringen i särskild ordning det statsbidrag som skall utgå till driften av särvux. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2019:677
Tillkännagivande (2019:677) av de EU-bestämmelser som växtskyddslagen (1972:318) kompletterar
Grundförordning som växtskyddslagen kompletterar till alla delar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG. Grundförordning som växtskyddslagen kompletterar i de delar lagen innehåller bestämmelser som rör skyddsåtgärder mot växtskadegörare Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:346
Lag (1989:346) om särskild vinstskatt
1 § Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter skall till staten betala särskild vinstskatt. Skatt skall dock inte betalas av livförsäkringsanstalter och inte heller av bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller av företag som avses i 7 § 4 mom. nämnda lag. Särskild vinstskatt tas ut på grundval av vinsten för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1988. Skatt skall dock inte betalas av företag vars första räkenskapsår inleds efter den 31 december 1989. 2 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen befria ett företag från skyldighet att betala särskild vinstskatt eller medge att underlaget för skatten sätts ned. 3 § Särskild vinstskatt tas ut med 15 procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsunderlaget är företagets vinstdelningsunderlag enligt lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt vid taxeringen för det aktuella räkenskapsåret, sedan detta underlag har justerats enligt 4 och 5 §§. Med vinstdelningsunderlag avses vid tillämpningen av denna lag även ett beräknat negativt vinstdelningsunderlag. 4 § Om avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt har medgetts för avsättning till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, skall vinstdelningsunderlaget höjas med ett belopp motsvarande hälften av det avsatta beloppet. Om vinstdelningsunderlaget höjts till följd av verksamhet i en förvärvskälla med ett beskattningsår som inletts före den 1 januari 1989, skall underlaget vid tillämpningen av denna lag sänkas med motsvarande belopp. 5 § Avser räkenskapsåret annan tid än tolv månader, skall vinstdelningsunderlaget, i förekommande fall efter justering enligt 4 §, räknas om så att det motsvarar ett räkenskapsår om tolv månader. 6 § Sker taxering till vinstdelningsskatt samtidigt för det räkenskapsår som anges i 1 § andra stycket och för ett senare räkenskapsår, skall beskattningsunderlaget enligt denna lag beräknas på grundval av de vinstdelningsunderlag som har fastställts för de båda räkenskapsåren. 7 § Om ett företag har vidtagit en åtgärd som syftar till att otillbörligen minska uttaget av särskild vinstskatt, skall beskattningsunderlaget bestämmas efter vad som får antas ha gällt om åtgärden inte hade vidtagits. 8 § Beskattningsunderlaget skall avrundas nedåt till helt tusental kronor. Lag (1990:405). 9 § Reglerna i taxeringslagen (1990:324) om taxering för inkomst och förmögenhet skall tillämpas för att bestämma beskattningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i taxeringslagen tillämpas dock inte. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt eller vinstdelningsskatt skall skattemyndigheten besluta om den ändring av beskattningsunderlaget som föranleds härav. I fråga om debitering och uppbörd av särskild vinstskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Lag (1990:405). 10 § Ett företag som är skattskyldigt enligt 1 § skall i sin självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av beskattningsunderlaget. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Övergångsbestämmelser 1989:346 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1990:405 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1996:481 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om det räkenskapsår som inleddes närmast efter den 31 december 1988. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:737
Förordning (1983:737) om avgift för administration av vissa statliga lån
1 § Låntagaren skall betala uppläggningsavgift och aviseringsavgift för lån som beviljats eller som tidigare har beviljats och övertas enligt 1. förordningen (1977:395) om försöksverksamhet med statligt kreditstöd till bokhandel, 2. förordningen (1977:523) om stöd till tidningar på andra språk än svenska, 3. förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar, 4. förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering, 5. förordningen (1978:516) om statligt stöd till fiskets rationalisering, m. m., 6. förordningarna (1977:174, 1979:1141) om statligt stöd till trädgårdsföretag, 7. förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygder, 8. §§ 57--70 arbetsmarknadskungörelsen (1966:368), 9. kungörelsen (1964:411) om statslån till sjukhem, 10. kungörelsen (1966:173) om statsbidrag och lån till barnstugor, 11. förordningen om ändring av reglementet för utdelning av lån till utländska läkare för viss efterutbildning (N 1977:158), 12. förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m., 13. förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålindustrin m. m. 14. förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten och 15. förordningen (1985:325) om statligt stöd till bokhandeln. Detsamma skall gälla för lån som beviljas personal inom utrikesförvaltningen m. m. och biståndsförvaltningen m. m. enligt särskilda regeringsbeslut. Förordning (1988:773). 2 § Uppläggningsavgiften är 200 kr. per lån och skall betalas när lånet eller första delposten av lånet betalas ut. 3 § Aviseringsavgiften är 15 kr. per lån och avisering och skall betalas varje gång låntagaren aviseras att betala ränta eller kapitalbelopp. 4 § Inkomster av uppläggningsavgiften och aviseringsavgiften enligt denna förordning skall redovisas under den inkomsttitel där ränteinkomsterna för resp. lån redovisas eller, om ränta inte utgår för lånet, under inkomsttiteln Övriga ränteinkomster. Avgifterna skall särredovisas på ett konto i myndigheternas räkenskaper. 5 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Förordning (1998:433). Övergångsbestämmelser 1983:737 Denna förordning träder i kraft den 1 september 1983. Bestämmelserna om uppläggningsavgift tillämpas för lån som beviljas fr. o. m. den 1 september 1983. Bestämmelserna om aviseringsavgift tillämpas för avisering som görs fr. o. m. den 1 september 1983. 1988:773 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. 2. Bestämmelserna om uppläggningsavgift tillämpas för lån som beviljas efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om aviseringsavgift tillämpas för avisering som görs efter ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1994:686
Lag (1994:686) om försöksverksamhet med medborgarkontor
Avtal med myndigheter m. fl. 1 § En kommun får träffa avtal med en statlig myndighet, en allmän försäkringskassa eller ett landsting om att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte innebär myndighetsutövning. Av kommunallagen (1991:900) följer att en kommun får träffa avtal med enskilda om att åt dessa utföra sådana uppgifter som det är av allmänt intresse för kommunmedlemmarna att kommunen utför. Avtalets form och godkännande 2 § Ett avtal som avses i 1 § första stycket skall vara skriftligt. Det får inte träffas för längre tid än till och med utgången av juni 1999. Avtalet skall godkännas av regeringen och får inte tillämpas innan dess. Detsamma gäller ändringar av avtalet. Verksamhetsredovisning 3 § En kommun och den som kommunen har träffat avtal med enligt 1 § första stycket skall skriftligen senast den 1 mars varje år gemensamt redovisa för regeringen hur den avtalade verksamheten har bedrivits under det närmast föregående kalenderåret. Återkallande av godkännande m. m. 4 § Regeringen får återkalla ett godkännande enligt 2 § andra stycket, om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för det. Avtalet skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen bestämmer. 5 § Om en kommun och den som kommunen har träffat avtal med enligt 1 § första stycket har kommit överens om att avtalet skall upphöra att gälla i förtid, skall parterna genast underrätta regeringen om det. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:988
Lag (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet
Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller vissa frågor om förfarandet m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet. Förhör 2 § Kommissionen får hålla förhör under straffansvar med den som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet. 3 § Den som skall höras får föreläggas vid vite att inställa sig hos kommissionen för förhör. I föreläggandet skall anges vad förhöret avser. Den som kallas får föreläggas vid vite att före förhöret uppliva sin kunskap om det som förhöret gäller genom att granska för honom eller henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om han eller hon kan göra det utan avsevärd olägenhet. 4 § Den som hörs har samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft som vittne i en rättegång. Vid förhöret får endast sådana frågor ställas som kunnat ställas vid ett vittnesförhör i domstol. Kommissionen ska före förhöret erinra om vad förhöret avser och upplysa om sanningsplikten och om att förhöret sker under straffansvar samt, när det finns skäl för det, om rätten att vägra yttra sig. Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter som avses i 15 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller någon bestämmelse till vilken det hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars verksamhet en sådan uppgift har inhämtats ska då anses ha lämnat sitt tillstånd till detta. Om den som ska höras vägrar att yttra sig eller att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl för detta, får kommissionen förelägga honom eller henne vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett förhör ska dokumenteras. Den hörde har rätt att hos kommissionen ta del av det dokumenterade förhöret. Lag (2009:484). Skyldighet att visa upp handlingar och föremål 5 § En enskild som innehar en skriftlig handling eller ett föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet får föreläggas vid vite att visa upp handlingen eller föremålet. Ingen behöver dock visa upp en sådan handling eller ett sådant föremål som han eller hon inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång. En myndighet skall på motsvarande sätt som anges i 4 § andra stycket anses ha lämnat sitt tillstånd till att handlingen eller föremålet visas upp. Biträde 6 § Den som föreläggs att inställa sig till förhör eller att visa upp en skriftlig handling eller ett föremål enligt denna lag har rätt att på begäran få ett lämpligt juridiskt biträde förordnat för sig av kommissionen. Kommissionen skall upplysa den förelagde om detta. Sekretess hindrar inte att den för vilken ett biträde förordnats lämnar uppgifter till biträdet, om det behövs för att den förelagde skall kunna ta till vara sin rätt. Biträdet får inte obehörigen röja en sådan uppgift. Om den för vilken ett biträde har förordnats hörs av kommissionen, har även biträdet rätt att ställa frågor till honom eller henne. Ett förordnande av ett visst biträde kan återkallas, om han eller hon visar sig vara olämplig för uppdraget. Tystnadsplikt 7 § Om det vid förhör har kommit fram någon uppgift som det gäller sekretess för hos kommissionen enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får kommissionen besluta att uppgiften inte får röjas. Lag (2009:484). Uppgiftsskyldighet 8 § En myndighet skall på begäran lämna de uppgifter till kommissionen som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet. En myndighet får dock inte lämna en sådan uppgift som en enskild inte haft rätt att lämna till kommissionen. En myndighet får inte heller utan synnerliga skäl lämna en uppgift genom vilken en yrkeshemlighet skulle uppenbaras. Ersättning m.m. 9 § Den som har hörts har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för resa, uppehälle och tidsspillan. Den som efter föreläggande har visat upp en skriftlig handling eller ett föremål har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för kostnader och besvär. Ett biträde som förordnats av kommissionen har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg. Beslut om ersättning meddelas av kommissionen. Kommissionen får besluta om ersättning även i andra fall än som avses i första stycket. Straffbestämmelser 10 § Den som hörs vid ett förhör inför kommissionen och som därvid lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen döms till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet, är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. 11 § Om utsagan enligt 10 § prövas vara utan betydelse för det som förhöret avsåg, eller om den hörde hade rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär en skälig ursäkt för den hörde, skall han eller hon inte dömas till ansvar. Överklagande m.m. 12 § Ett beslut i fråga om förordnande enligt 6 § eller om återkallelse av ett sådant förordnande får överklagas till Förvaltningsrätten i Stockholm. Detsamma gäller ett beslut om ersättning enligt 9 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I övrigt får ett beslut av kommissionen enligt denna lag inte överklagas. Frågor om utdömande av vite prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm. Lag (2010:15). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2017:811
Förordning (2017:811) om statsbidrag till telefon- och webbaserade stödinsatser inom områdena alkohol, tobak och spel om pengar
Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning finns bestämmelser om statsbidrag till juridiska personer som genomför telefon- och webbaserade stödinsatser inom områdena alkohol, tobak och spel om pengar. 2 § Syftet med statsbidraget är att förebygga bruk, riskbruk eller beroende av alkohol, tobak och spel om pengar genom att främja tillgången till telefon- och webbaserade stödinsatser till personer med denna problematik samt erbjuda stödinsatser till dessa personers närstående. Förutsättningar för statsbidrag 3 § Bidrag får, i mån av tillgång på medel, beviljas en juridisk person som utan vinstintresse 1. genomför telefon- och webbaserade stödinsatser i enlighet med vad som anges i 2 § inom ett eller flera av områdena alkohol, tobak och spel om pengar och som inte har organisatorisk eller annan koppling till verksamhet som främjar tillgången till alkohol, tobak och spel om pengar, 2. tillhandahåller stödinsatserna utan kostnad för den enskilde, 3. har en långsiktig inriktning på verksamheten, 4. baserar stödinsatserna på relevant och aktuell kunskap inom respektive område samt tillhandahåller stödinsatserna på ett målgruppsanpassat sätt, 5. har organisatorisk eller annan nära anknytning till såväl klinisk verksamhet som forskningsverksamhet inom det relevanta området, samt 6. utformar verksamheten på ett kostnadseffektivt sätt och på ett sätt som möjliggör uppföljning av insatsernas effekt. Bidraget får inte finansiera ekonomisk verksamhet inom den egna organisationen. Bidrag får dock lämnas för vissa kostnader för administration av verksamheten och för kostnader som kravet på revisors granskning av bidragsanvändningen enligt 14 § medför. 4 § Bidrag får inte beviljas en juridisk person som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. Formen för statsbidrag 5 § Bidraget lämnas i form av ett verksamhetsbidrag. Att ett sådant bidrag även får avse vissa andra kostnader följer av 3 § andra stycket. Handläggningen av bidragsärenden 6 § En ansökan om bidrag ska ha kommit in till Folkhälsomyndigheten senast den 30 september året före det år som bidraget söks för eller senast vid den senare tidpunkt som myndigheten bestämmer. Ansökan ska göras enligt formulär som Folkhälsomyndigheten meddelar föreskrifter om. 7 § En ansökan, som ska vara egenhändigt undertecknad av behörig företrädare för den sökande, ska innehålla 1. handlingar som visar vem eller vilka som har rätt att företräda den juridiska personen, 2. uppgift om vilken tidsperiod som ansökan avser, 3. i förekommande fall, verksamhets- och förvaltningsberättelse, balans- och resultaträkning samt revisionsberättelse för det senaste hela räkenskapsåret, 4. uppgifter om hur den verksamhet som bidrag söks för ska bedrivas, 5. årlig budget för den verksamhet som ansökan avser, och 6. övrig information som behövs för prövningen av ansökan. I ansökan ska det intygas att de uppgifter som lämnas där är riktiga. 8 § Om sökanden inte lämnar in de handlingar eller uppgifter som följer av 7 §, ska sökanden ges möjlighet att komplettera ansökan inom viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt skick. Beslut och utbetalning 9 § Folkhälsomyndigheten prövar frågor om statsbidrag enligt denna förordning. 10 § Folkhälsomyndigheten får prioritera mellan inkomna ansökningar som uppfyller förutsättningarna för bidrag i 4 § och ge företräde till de ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla det syfte som anges i 2 § och de övriga förutsättningar som anges i 3 §. 11 § Beslut om bidrag får fattas en gång per år och avse en tidsperiod om ett år. Bidrag ska betalas ut kvartalsvis i förskott. 12 § Ett beslut om bidrag ska förenas med de villkor som krävs för att syftet med bidraget ska tillgodoses. Villkoren ska framgå av beslutet. Uppföljning och redovisning 13 § En mottagare av bidrag ska senast den 30 april året efter det att bidrag har tagits emot till Folkhälsomyndigheten lämna en ekonomisk redovisning och en redogörelse för vad medlen har använts till. Redovisningen ska göras enligt formulär som Folkhälsomyndigheten meddelar föreskrifter om. Vid samma tidpunkt ska medel som inte har utnyttjats eller använts för de ändamål som de har beviljats för återbetalas till Folkhälsomyndigheten. En bidragsmottagare ska även lämna de övriga uppgifter och handlingar som Folkhälsomyndigheten begär. 14 § En kvalificerad revisor ska granska den ekonomiska redovisningen. För en kommun, en region, en samverkansregion eller en sammanslutning av dessa gäller att en ekonomichef får intyga redovisningen i stället för en revisor. Ekonomichefen får inte vara samma person som undertecknat rekvisition, slutrapport eller annan begärd redovisning. Granskningen ska utföras enligt standard SNT 4400. Revisorn eller ekonomichefen ska vidta följande granskningsåtgärder: 1. kontrollera att den ekonomiska redovisningen stämmer med bidragsmottagarens bokföring för perioden som bidraget enligt bidragsbeslutet omfattar, 2. kontrollera, för respektive budgetpost, att redovisade kostnader till sin karaktär överensstämmer med budgetpostens benämning, 3. kontrollera att det finns underlag (kvitton/fakturor) som verifierar kostnaderna, 4. kontrollera att kostnaderna avser den tidsperiod som bidraget enligt bidragsbeslutet omfattar, 5. kontrollera att kostnaderna överensstämmer med den verksamhet som beskrivs i bidragsbeslutet, samt 6. för lönerelaterade kostnader kontrollera att a) anställningskontrakt finns för den period som lönekostnaden omfattar, b) tidrapporter eller annat underlag som styrker nedlagd tid finns för den period som lönekostnaderna omfattar, och c) perioden som lönekostnaderna omfattar avser den tidsperiod som bidraget omfattar enligt bidragsbeslutet. Kostnader som granskas ska uppgå till minst 70 procent av kostnaderna för respektive budgetpost och omfatta ett stickprov på minst 5 verifikationer för respektive budgetpost. Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen. Förordning (2019:1124). 15 § Folkhälsomyndigheten ska årligen senast den 30 september till regeringen lämna en samlad redovisning av de bidrag som har lämnats enligt denna förordning. Redovisningen ska innehålla uppgifter om vilka som har fått bidrag, för vilka syften och med hur stort belopp. 16 § Folkhälsmyndigheten ska vartannat år, med början 2020, vid samma tidpunkt lämna regeringen en bedömning av bidragets effekter i förhållande till de syften och förutsättningar som anges i 2 och 3 §§. Återkallelse av beslut 17 § Beslut om bidrag ska helt eller delvis återkallas om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller använts för de ändamål som det har beviljats för, 4. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i 13 §, eller 5. villkor i beslutet om bidrag inte har följts. Återbetalning 18 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om det finns grund för det enligt 17 §. 19 § Folkhälsomyndigheten ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är återbetalningsskyldig enligt 18 §. Om det finns särskilda skäl för det, får Folkhälsomyndigheten besluta att helt eller delvis efterge återkravet. Överklagande 20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:921). Bemyndigande 21 § Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2017:811 Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2017 och tillämpas första gången i fråga om statsbidrag från och med år 2018. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:689
Förordning (2009:689) om statligt stöd till solceller
Allmänna bestämmelser 1 § För att bidra till omställningen av energisystemet och till industriell utveckling inom energiteknikområdet syftar denna förordning till att 1. användningen av solcellssystem och antalet aktörer som hanterar sådana system ska öka i Sverige, 2. systemkostnaderna ska sänkas, och 3. den årliga elproduktionen från solceller ska öka. Förordning (2017:1300). 2 § Om det finns medel, får statligt stöd enligt denna förordning lämnas som ett engångsbidrag för installation av alla typer av nätanslutna solcellssystem till en 1. kommun eller ett företag för åtgärder som påbörjats tidigast den 1 juli 2009 och slutförts senast den 30 september 2021, och 2. privatperson om stödet beviljas efter den 14 januari 2021 och avser åtgärder som påbörjats tidigast den 1 juli 2009 och senast den 31 december 2020 och som har slutförts senast den 30 juni 2021. Stöd får inte lämnas för åtgärder som har blivit föremål för annat offentligt stöd, inklusive sådant stöd som lämnats av Europeiska unionen eller skattereduktion för arbetskostnad. En privatperson som avses i första stycket 2 kan dock få stöd för projekterings- och materialkostnader enligt 6 § 1 och 2 även om en åtgärd har blivit föremål för skattereduktion för arbetskostnad. Stöd till företag får endast lämnas i enlighet med de villkor som anges i kapitel I och i artikel 41 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Förordning (2021:855). 3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Med solcellssystem avses i denna förordning ett system för produktion av elektricitet från solstrålning i vilket solceller ingår och som avgränsas av anslutning till fastighetsinternt eller externt elnät. Förordning (2014:1582). Förutsättningar för stöd 4 § Stöd får endast lämnas för ett solcellssystem per byggnad eller för ett solcellssystem per fastighet om systemet är byggt på marken. För system för samtidig produktion av solel och solvärme i en integrerad konstruktion (solels- och solvärmehybridsystem) får stöd lämnas endast om elproduktionen uppgår till minst 20 procent av systemets beräknade sammanlagda årliga el- och värmeproduktion. Förordning (2014:1582). 5 § Med de begränsningar som följer av andra och tredje styckena får stöd lämnas till en 1. kommun eller ett företag med högst tio procent av de stödberättigande kostnaderna enligt 6 §, och 2. privatperson med högst tjugo procent av de stödberättigande kostnaderna enligt 6 §. Stöd får lämnas med högst 1,2 miljoner kronor per solcellssystem eller solels- och solvärmehybridsystem. Stödberättigande kostnader får uppgå till högst 37 000 kronor plus mervärdesskatt per installerad kilowatt elektrisk märkeffekt. Om solcellssystemet har finansierats med försäkringsersättning, ska stödet minskas med ett belopp som motsvarar ersättningen. Förordning (2021:855). 6 § Stödberättigande kostnader är 1. projekteringskostnader, 2. kostnader för material, såsom solcellsmoduler, inklusive eventuella linser, speglar och kylsystem, stativ eller annan fästanordning, kablage, elmätare, system för övervakning, brytare, överspänningsskydd och eventuell växelriktare samt system för lagring av energi, dock inte värmelager, och 3. arbetskostnader, under förutsättning att den som utför åtgärden är godkänd för F-skatt eller, i fråga om ett utländskt företag, har ett intyg eller en annan handling som visar att företaget genomgår motsvarande kontroll i fråga om skatter och avgifter i sitt hemland. Anslutningsavgift till ett externt elnät är inte en stödberättigande kostnad. Förordning (2011:1473). Påbörjande och slutförande 7 § En åtgärd anses påbörjad a) den dag då kontrakt för projektering upprättades i de fall projekteringskostnader ingår i stödberättigande kostnader, b) den dag då solcellsmoduler införskaffades för installationen i övriga fall. En åtgärd anses slutförd när solcellssystemet ansluts till elnätet. Ansökan och utbetalning 8 § Länsstyrelsen beslutar i ärenden om stöd enligt denna förordning. Efter ansökan av den som investerar i solcellssystem prövas frågor om stöd av länsstyrelsen i det län där systemet ska installeras. Om systemet uppförs på eller i anslutning till en svensk beskickning i utlandet, prövas ansökan av Länsstyrelsen i Stockholms län. 9 § En ansökan om stöd ska göras skriftligen och innehålla 1. uppgifter om projektets plats, dess startdatum och slutdatum, 2. en beskrivning av projektet, 3. en förteckning över projektkostnader, och 4. en upplysning om huruvida sökanden har sökt eller fått annat offentligt stöd eller stöd från Europeiska unionen för samma stödberättigande kostnader. Om ansökan avser ett företag ska den även innehålla uppgifter om företagets namn, antal anställda, årsomsättning samt balansomslutning och om det finansieringsbelopp som behövs för projektet. Förordning (2019:192). 10 § En ansökan om stöd ska ha kommit in till länsstyrelsen 1. innan projektet har påbörjats om sökanden är ett företag, eller 2. senast inom sex månader från det att projektet påbörjades om sökanden inte är ett företag. Trots första stycket ska en ansökan om stöd ha kommit in till länsstyrelsen senast den 7 juli 2020. Förordning (2020:489). 11 § Om länsstyrelsen beslutar att bevilja stöd får den även bestämma när projektet senast ska vara slutfört. Ett beslut om stöd får förenas med de villkor som behövs för att tillgodose syftet med stödet. Förordning (2021:855). 12 § En begäran om utbetalning av stöd ska ha kommit in till länsstyrelsen inom två månader från 1. det att projektet, enligt länsstyrelsens beslut eller enligt denna förordning, senast ska vara slutfört, om utbetalningen avser en kommun eller ett företag 2. den dag då länsstyrelsen fattat beslut om att bevilja stöd, om utbetalningen avser en privatperson i enlighet med 2 § första stycket 2. Till begäran om utbetalning ska stödmottagaren bifoga specificerade skriftliga underlag för att styrka den stödberättigande kostnaden. Boverket sköter utbetalningen av stödet. Förordning (2021:855). 12 a § Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd beviljat av en svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre marknaden. Förordning (2017:1300). 13 § Om länsstyrelsen beslutar att stöd ska betalas ut, ska beslutet förenas med villkor om att stödmottagaren ska lämna de uppgifter som krävs för uppföljning och utvärdering av stödet. Uppgifterna ska lämnas på begäran av Statens energimyndighet som ansvarar för uppföljning och utvärdering av stödet. 13 a § Statens energimyndighet ska föra det register som avses i artikel 12 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Förordning (2014:1582). 14 § Länsstyrelsen får besluta att ett beviljat stöd inte ska betalas ut om 1. den som ansökt om stöd genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att stödet lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. stödet av annan orsak lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, 3. det visar sig att det inte funnits förutsättningar för stödet och den som ansökt om stödet borde ha insett detta, eller 4. villkoren för stödet inte har följts. Återbetalning och återkrav 15 § Mottagaren av ett stöd som betalats ut enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om någon av de grunder som anges i 14 § föreligger. Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt första stycket, ska länsstyrelsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet. Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen efterge kravet på återbetalning helt eller delvis. Bemyndigande 16 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan om stöd och i samband med begäran om utbetalning, på vilket sätt uppgifterna ska lämnas samt de övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Tillsyn 17 § Statens energimyndighet ska utöva tillsyn över efterlevnaden av denna förordning och av de föreskrifter som meddelas med stöd av förordningen. Överklagande 18 § Länsstyrelsens beslut får överklagas till Statens energimyndighet. I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut av Statens energimyndighet i ett överklagat ärende om utbetalning av stöd får dock inte överklagas. Förordning (2018:1044). Övergångsbestämmelser 2012:971 1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2013. 2. För åtgärder som har slutförts före den 1 februari 2013 gäller 5 § i sin äldre lydelse. 2014:1582 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015. 2. För ansökningar från andra än företag som inkommit före ikraftträdandet gäller 5 § i den äldre lydelsen. 2020:1263 1. Denna förordning träder i kraft den 15 januari 2021. Förordning (2021:854). 2. För stöd som har beviljats före den 15 januari 2021 gäller 12 § i den äldre lydelsen. Förordning (2021:854). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:283
Förordning (1979:283) om särskild uppbörd av viss vägtrafikskatt år 1979, m.m.
1 § I fråga om uppbörd av skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) i samband med de ändringar av skattesatserna för fordonsskatt och kilometerskatt som träder i kraft den 1 juli och den 1 september 1979 gäller följande. 2 § Bestämmelserna i vägtrafikskattekungörelsen (1973:776) tillämpas vid uppbörd m.m. enligt denna förordning, om annat inte följer av 3-11 §§. Fordonsskatt 3 § Avser uppbörd av fordonsskatt som äger rum före den 1 september 1979 även tid därefter beräknas skatten för tiden från och med denna dag enligt de skattesatser som gäller enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) i dess lydelse efter den 31 augusti 1979. 4 § Har före ingången av juni 1979 fordonsskatt för skatteår påförts för tid efter utgången av augusti 1979 enligt skattesats som gällde dessförinnan skall tillkommande skattebelopp erläggas för tid från och med den 1 september 1979 till utgången av skatteåret. För samma tid skall, om fordonsskatten erlagts, överskjutande skattebelopp återbetalas. 5 § Innebär lagen (1979:280) om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601) att fordonsskatten sänks till 1500 kronor eller lägre för helt år sker uppbörd för den skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 under förutsättning att skatten för perioden överstiger 375 kronor. Nästa ordinarie uppbörd görs under den månad som skulle utgöra uppbördsmånad för skatteperioden därefter och avser tiden till utgången av skatteåret. Innebär lagen, i annat fall än som avses i 4 §, att skatten höjs till ett belopp överstigande 1500 kronor för helt år sker uppbörd för den skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 under förutsättning att skatten för perioden överstiger 375 kronor. Uppgår i fall som avses i första eller andra stycket skatten för den skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 till högst 375 kronor sker uppbörd av skatt för tiden från och med nämnda skatteperiod till utgången av skatteåret. 6 § Skatt som avses i 4 § förfaller till betalning den 2 juli 1979. 7 § Den som vid ingången av juni månad 1979 är skattskyldig för visst fordon är skyldig att erlägga tillkommande skatt enligt 4 § och berättigad till återbetalning av skatt enligt samma paragraf. 8 § Avi med inbetalningskort avseende tillkommande skatt tillställs den skattskyldige av statens trafiksäkerhetsverk. Har skattskyldig, som har att erlägga tillkommande skatt, inte erhållit sådan avi, skall han senast den 25 juni 1979 anmäla detta till länsstyrelse. Kilometerskatt 9 § Ägare av släpvagn skall, om släpvagnen är kilometerskattepliktig eller har varit kilometerskattepliktig under någon del av tiden från föregående ordinarie avstämpling till utgången av juni månad 1979, senast den 2 juli 1979 lämna uppgift till ledning för beräkning av kilometerskatt. 10 § Statens trafiksäkerhetsverk sänder blankett för uppgift till ledning för beräkning av kilometerskatt till ägare av släpvagn som är kilometerskattepliktig eller som har varit det men på grund av avställning inte längre är det. Beskattningsmyndigheten sänder sådan blankett till ägare av släpvagn som första gången blir kilometerskattepliktig under juni 1979. 11 § Har ägaren inte erhållit blankett enligt 10 § skall han senast den 25 juni 1979 anmäla detta till länsstyrelse. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:546
Förordning (2012:546) med instruktion för Boverket
Uppgifter 1 § Boverket är förvaltningsmyndighet för frågor om 1. byggd miljö, 2. hushållning med mark- och vattenområden, 3. fysisk planering, 4. byggande och förvaltning av bebyggelse, 5. boende, och 6. bostadsfinansiering. Boverket ansvarar också för den centrala administrationen av statliga stöd och bidrag inom sitt verksamhetsområde. 2 § Boverket ska i frågor inom sitt verksamhetsområde verka för 1. en ökad kunskap hos kommuner, statliga myndigheter och andra berörda, 2. en hållbar utveckling med utgångspunkt i den sociala, ekologiska och ekonomiska dimensionen, 3. en god arkitektur och en ändamålsenlig utformning av den bebyggda miljön i samhällsplanering och byggande, 4. samordning av de statliga myndigheternas arbete med att ta fram underlag för tillämpningen av 3-5 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen (2010:900), och 5. en omställning till ett ekologiskt uthålligt energisystem som innefattar främjandet av användningen av solvärmeteknik, en god hushållning med energi i bebyggelsen och en planeringsberedskap för vindkraft i enlighet med den planeringsram som riksdagen har beslutat. Förordning (2017:981). 3 § Boverket ska särskilt 1. bygga upp och sprida kunskap om sektorns miljöpåverkan och utveckling, 2. beakta de konsekvenser som verkets beslut och verksamhet kan få för funktionshindrade, barn, ungdomar och äldre samt för integration, boendesegregation, folkhälsa och jämställdhet, 3. i förhållande till myndigheter, allmänheten och andra berörda aktivt ge råd och stöd, 4. utöva tillsyn, ge tillsynsvägledning och ha uppsikt i enlighet med lagar och förordningar, 5. utveckla en fördjupad förståelse för bostadsmarknaders funktionssätt, 6. aktualisera statistik, följa och analysera utvecklingen på bostadsmarknaden, såväl i nationellt perspektiv som på regional nivå, 7. träffa avtal med kommuner om statens medverkan vid omstrukturering eller rekonstruktion av ett kommunalt bostadsföretag samt göra uppföljningar och utvärderingar avseende stöd för vissa kommunala åtaganden för boendet, 8. följa och analysera tillämpningen av plan- och bygglagstiftningen och lagstiftningen om energideklaration för byggnader, 9. i förekommande fall upprätta och förvalta register över energideklarationer, 10. utveckla verifierbara funktionskrav i byggreglerna samt följa och analysera tillämpningen av dessa, 11. följa utvecklingen av frågor inom verkets verksamhetsområde och vid behov föreslå åtgärder för att syftet med regler och andra styrmedel ska nås, 12. samordna, utveckla, följa upp och utvärdera de statliga stöd och bidrag som Boverket har ett centralt administrationsansvar för, redogöra för resultat och fördelning när det gäller stöden och bidragen samt informera om dem, och 13. samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön. Förordning (2018:1095). 4 § Boverket ska bistå regeringen med analyser och utredningar inom sitt verksamhetsområde. 5 § Boverket ska se till att de regelverk och rutiner som myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag. Kreditgarantier och bostadsfinansiering 6 § Boverket har vidare till uppgift att 1. förvalta och redovisa de kreditgarantier som Statens bostadskreditnämnd eller Boverket utfärdat, 2. bevaka att kreditförsörjningen vid ny- och ombyggnad samt vid förvärv av bostäder stöds i tillräcklig omfattning av statliga kreditgarantier och ta de initiativ som behövs i detta syfte, och 3. erbjuda marknadskompletterande rådgivning kring finansiering av bostäder till mindre och medelstora byggherrar. Funktionshindersfrågor 7 § Boverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för funktionshindersfrågor med anknytning till sitt verksamhetsområde. Boverket ska inom ramen för ansvaret enligt första stycket vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till andra berörda parter. Miljö- och hälsofrågor 8 § Boverket ska 1. inom sitt verksamhetsområde verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling, och 2. samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Boverket ska i fråga om sitt miljöarbete enligt första stycket rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs. 8 a § Boverket ansvarar för att vägleda kommuner och andra när det gäller hur hänsyn bör tas till buller och andra hälsofrågor vid planering för och byggande av bostäder enligt plan- och bygglagstiftningen. Förordning (2013:46). Kommunala markanvisningar 8 b § Boverket ska ge råd och stöd om, följa upp och analysera samt årligen sammanställa erfarenheterna från tillämpningen av lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar. Sammanställningen ska lämnas till regeringen. Förordning (2014:1333). Internationella frågor 9 § Boverket ska delta i det arbete inom sitt verksamhetsområde som regeringen bedriver inom EU och internationellt. Boverket ska särskilt 1. bidra med underlag och expertkunskap, 2. delta vid möten i samråd med Regeringskansliet och rapportera från mötena, 3. samverka med myndigheter och organisationer i andra länder samt bedriva utvecklingssamarbete, 4. följa, redovisa och medverka i internationellt samarbete som syftar till att harmonisera regler för byggnader och byggprodukter, 5. ansvara för samordning och stöd vid arbete med EU- rättsakter, 6. ansvara för internationell rapportering inom sitt ansvarsområde, 7. vid sitt deltagande i Europeiska kommissionens arbetsgrupper tidigt bedöma konsekvenserna av viktigare förslag och ge berörda aktörer möjlighet att lämna synpunkter till verket, 8. löpande följa och redovisa hur fysisk samhällsplanering och bebyggelseutveckling, bostadsfrågor och förutsättningarna för den nationella bostadspolitiken utvecklas inom EU, 9. uppmärksamma förslag till nya och ändrade EU-regler, rättsutvecklingen i övrigt samt följa annan utveckling inom EU som kan ha betydelse för den svenska bostadssektorn, och 10. när Europeiska kommissionen har lämnat ett slutligt förslag till EU-lagstiftning, skyndsamt redovisa en konsekvensbedömning av förslaget till Regeringskansliet. 10 § Boverket ska 1. aktualisera och följa såväl statistik som analyser med inriktning på bostadsmarknader och byggande i ett nordiskt perspektiv, och 2. analysera skillnaderna mellan de nordiska ländernas utveckling när det gäller bostadsbyggande, inklusive ländernas olika förutsättningar och andra orsaker till skillnaderna. 11 § Boverket får bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens verksamhetsområde enligt 1 § och med de begränsningar i övrigt som följer av denna instruktion eller någon annan förordning. Ledning 12 § Boverket leds av en myndighetschef. 13 § Vid Boverket ska det finnas ett insynsråd som består av högst tolv ledamöter. Särskilda funktioner och organ 14 § Har upphävts genom förordning (2016:1105). Samlingslokaldelegation 15 § Inom Boverket finns Samlingslokaldelegationen som är ett särskilt beslutsorgan. Delegationen avgör ärenden om statligt stöd till allmänna samlingslokaler, vissa icke-statliga kulturlokaler och folkparksteatrar. Delegationen avgör inte ärenden som rör regelgivning eller förslag till anslagsframställningar. 16 § Samlingslokaldelegationen består av en ordförande och högst åtta andra ledamöter. Delegationen är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. 17 § Samlingslokaldelegationen ansvarar själv för sina beslut. Samlingslokaldelegationen ansvarar för sin verksamhet inför myndighetschefen. 18 § Myndighetschefen ansvarar inför regeringen för att Samlingslokaldelegationen tilldelas medel och resurser i övrigt för sin verksamhet samt för att delegationens verksamhet bedrivs författningsenligt och effektivt och att den redovisas på ett tillförlitligt sätt. Anställningar och uppdrag 19 § Generaldirektören är myndighetschef. 20 § Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter i Samlingslokaldelegationen för en bestämd tid. Delegationen utser inom sig en vice ordförande. Personalansvarsnämnd 21 § Vid Boverket ska det finnas en personalansvarsnämnd. Tillämpligheten av vissa förordningar 22 § Boverket ska tillämpa internrevisionsförordningen (2006:1228) och personalföreträdarförordningen (1987:1101). Avgifter 23 § Boverket får ta ut avgift för den verksamhet som anges i 11 §, besluta om avgifternas storlek och disponera avgiftsinkomsterna. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:286
Förordning (2001:286) med instruktion för Specialpedagogiska institutet
Uppgifter 1 § Specialpedagogiska institutet skall i specialpedagogiska frågor som rör barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder ge råd och stöd till huvudmän med ansvar för - förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, - utbildning inom det offentliga skolväsendet, - sådana fristående skolor som står under statlig tillsyn enligt 9 kap. skollagen (1985:1100), - sådan utbildning som avses i 10 kap. 1 och 2 §§ skollagen, och - utbildning som motsvarar förskoleklassen och inte bedrivs av en godkänd fristående skola. Institutet skall därutöver bedriva undervisning för barn och ungdomar som enligt 10 kap. 3 a § skollagen får utbildning vid ett särskilt resurscenter och för barn och ungdomar som avses i punkterna 2, 3, 7 och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:886) om ändring i skollagen. Med funktionshinder avses i denna förordning fysiska funktionshinder, medicinskt, psykiskt eller neurologiskt betingade funktionsnedsättningar, svåra läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) samt utvecklingsstörning och andra funktionshinder som avses i 1 kap. 16 § skollagen. Förordning (2004:202). 2 § Institutet skall särskilt - svara för specialpedagogisk rådgivning, - arrangera och medverka i kompetensutveckling, - sprida information till de huvudmän som avses i 1 § och till vårdnadshavare, - bedriva och medverka i specialpedagogisk utvecklingsverksamhet, - samla in och förmedla forskningsresultat inom området, - ta initiativ till och delta i internationell samverkan, - samverka med de huvudmän som avses i 1 §, landstingens habilitering för barn och ungdom, den specialpedagogiska utbildningen inom lärarutbildningen, Statens skolverk, Myndigheten för skolutveckling, Nationellt centrum för flexibelt lärande och andra myndigheter som har ansvar inom handikappområdet, samt - samråda med handikapporganisationerna. Förordning (2002:1170). 3 § Institutet skall inom ramen för den rådgivande verksamheten erbjuda specialpedagogisk utredning inom resurscenter för 1. barn och ungdomar med synskada samt barn och ungdomar med synskada och ytterligare funktionshinder, 2. barn och ungdomar med grav språkstörning, 3. döva eller hörselskadade barn och ungdomar som också är utvecklingsstörda, och 4. barn och ungdomar som är dövblindfödda. Vid ett resurscenter får även ingå specialpedagogisk träning. I verksamheten vid ett resurscenter skall ingå information till och utbildning av lärare och annan personal samt av vårdnadshavare. Utredning och träning får vid behov även omfatta barn som inte har börjat i de verksamheter som avses i 1 §. 4 § För sådana barn och ungdomar som avses i punkterna 2, 3, 7 och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:886) om ändring i skollagen (1985:1100) skall institutet vara den styrelse som avses i 7 kap. 5 § skollagen. 5 § Har upphävts genom förordning (2002:239). 6 § Institutet skall främja utveckling, anpassning, framställning och distribution av läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder inom det offentliga skolväsendet samt för barn och ungdomar med funktionshinder inom motsvarande utbildningar med enskild huvudman. I den utsträckning behoven inte kan tillgodoses på den kommersiella läromedelsmarknaden får institutet också på egen hand utveckla, anpassa, framställa och distribuera sådana läromedel. Institutet skall även informera om lämpliga läromedel som finns på marknaden. Förordning (2004:202). 7 § Har upphävts genom förordning (2007:942). Myndighetens ledning 8 § Generaldirektören är chef för institutet. 9 § Institutets styrelse består av högst nio ledamöter, generaldirektören inräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Andra ledamöter än generaldirektören utses av regeringen för högst fyra år. Styrelsen utser inom sig en vice ordförande. Styrelsens ansvar och uppgifter 10 § Styrelsen ska pröva om institutets verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Styrelsen ska biträda generaldirektören och föreslå generaldirektören de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Styrelsen ska besluta 1. om institutets årsredovisning och budgetunderlag, 2. om åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsrapporter och den redovisning som institutet ska lämna till regeringen enligt 10 a §, 3. föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting, och 4. i strategiska frågor om inriktning av och resurser i verksamheten inom ramen för gällande uppdrag och anslag. Förordning (2007:942). Åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse 10 a § Om Riksrevisionens revisionsberättelse över institutets årsredovisning innehåller någon invändning, ska institutet redovisa för regeringen vilka åtgärder institutet har vidtagit eller avser att vidta med anledning av invändningen. Redovisningen ska lämnas inom en månad efter det att revisionsberättelsen överlämnats. Förordning (2007:942). Organisation 11 § Institutets huvudkontor skall ligga i Härnösand. Regionkontor skall finnas i Umeå, Örebro, Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid varje regionkontor skall det finnas en regionchef. Vid institutet skall det finnas sådana resurscenter som avses i 1 och 3 §§. 12 § För ledningen av utbildningen för sådana barn och ungdomar som avses i 1 § andra stycket skall det finnas en rektor. Förordning (2004:202). 12 a § Inom institutet finns ett läromedelsråd som skall ansvara för att tillgången till och tillgängligheten av läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder främjas. Rådet skall se till att 1. behovsanalyser görs, 2. utvecklingsarbete bedrivs inom prioriterade områden, 3. teknikutvecklingen bevakas och att ny teknik tas till vara i utvecklingen av läromedel för funktionshindrade, 4. forsknings- och utvecklingsarbete bevakas, samt 5. institutet ger råd till läromedelsproducenterna i fråga om läromedel för funktionshindrade. Rådet beslutar om fördelningen av institutets medel för läromedelsproduktion och har ansvar för att fördela statligt stöd till utveckling, anpassning, framställning och distribution av läromedel för funktionshindrade. Rådet skall fullgöra sina uppgifter på ett sätt som stimulerar läromedelsproduktion på den kommersiella läromedelsmarknaden. Förordning (2004:202). 12 b § Läromedelsrådet består av högst nio ledamöter. Generaldirektören är rådets ordförande. Regeringen utser övriga ledamöter för en bestämd tid. Förordning (2004:202). 12 c § Läromedelsrådet är beslutfört när ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Förordning (2004:202). 13 § Institutet bestämmer i övrigt självt sin organisation. Ärendenas handläggning 14 § Generaldirektören ska avgöra ärenden som inte ska avgöras av styrelsen, personalansvarsnämnden eller någon annan enligt specialskoleförordningen (1995:401). Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver avgöras av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta ska ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Andra stycket gäller inte föreskrifter och sådana ärenden som avses i 10 § andra stycket 1 och 2. Förordning (2007:942). Behörighet till vissa anställningar 15 § Behörig som rektor är den som uppfyller kraven i 2 kap. 2 § skollagen (1985:1100). 16 § Vid anställning av lärare vid resurscentren skall 2 kap. 3, 4 och 5 §§ skollagen (1985:1100) tillämpas. Personalföreträdare 17 § Institutet ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) i dess lydelse före den 1 januari 2008. Förordning (2007:942). Rådgivande organ 18 § Vid institutet skall det finnas en samrådsgrupp med företrädare för de funktionshindrades intresseorganisationer. Samrådsgruppens sammansättning bestäms av institutet. Rätt att ta ut ersättning 19 § Institutet har rätt att ta ut ersättning för sådana varor och tjänster som avses i 4 § första stycket 1-6 och 9 avgiftsförordningen (1992:191) utan den begränsning som föreskrivs i andra stycket samma paragraf. Överklagande 20 § Beslut som rektor eller lärare har meddelat enligt föreskrifter i specialskoleförordningen (1995:401) får inte överklagas. Förordning (2007:942). 2007:942 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Den upphävda verksförordningen (1995:1322) ska fortfarande gälla för Specialpedagogiska institutet med undantag av 2, 4, 5, 11-13, 15, 17, 21, 27, 28 och 33-35 §§. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1980:624
Förordning (1980:624) om sättet och tiden för utbetalning av pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m.
1 § Med pension avses i denna förordning a) pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och b) förmåner enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, lagen (1969:205) om pensionstillskott och lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Förordning (2000:1049). 2 § Pensionen betalas ut genom Riksförsäkringsverket. Om pensionstagaren har rätt till sådan kommunal personalpension som betalas ut av ett för kommunerna och landstingen gemensamt organ, skall dock annan pension än delpension betalas ut av samma organ. Om pensionsutbetalning till den som har rätt till statlig eller annan tjänstepension som betalas ut av Statens pensionsverk finns särskilda föreskrifter. Förordning (1998:1398). 3 § Pensionen skall betalas ut månadsvis genom insättning på pensionstagarens postgiro- eller bankkonto. Riksförsäkringsverket får besluta om utbetalning på annat sätt om särskilda förhållanden föranleder det. Utbetalning i ett enskilt ärende får göras på annat sätt om uppgift om konto saknas eller det annars finns skäl till det. Beslut om sättet för utbetalning av pension får inte överklagas. Förordning (1994:1178). 4 § Annan pension än delpension skall kunna lyftas av mottagaren följande datum i utbetalningsmånaden. Pension för pensionstagare som är född någon av dagarna den 1-15 i månaden skall kunna lyftas av mottagaren den 18 i utbetalningsmånaden. Pension för pensionstagare som är född någon av dagarna den 16- 31 i månaden skall kunna lyftas av mottagaren den 19 i utbetalningsmånaden. Om utbetalningsdagen infaller på en söndag eller på en omedelbart därpå följande helgdag, skall pensionen kunna lyftas närmast följande vardag. Om utbetalningsdagen infaller på en annan helgdag, på en lördag eller på midsommarafton, skall pensionen kunna lyftas närmast föregående vardag. Delpension skall kunna lyftas av mottagaren den 25 i utbetalningsmånaden, i december dock den 23 i månaden. Om nämnda dagar infaller på en söndag, annan allmän helgdag eller lördag, skall delpensionen kunna lyftas närmast föregående vardag. Förordning (1997:789). 5 § Riksförsäkringsverket skall besluta om sättet och tiden för utbetalning av 1. pension till den som vistas utom riket, 2. pension på grund av frivillig försäkring, 3. det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension eller om ökning av pension. En utbetalningshandling gäller under två månader från utfärdandet. 6 § På begäran av pensionstagaren får försäkringskassan besluta att pensionen skall betalas ut till någon annan person. Om det finns skäl, får försäkringskassan på begäran besluta att pension till den som är under 18 år skall utbetalas till denne. Förordning (1984:990). 7 § Om det i fråga om en förmyndare, som ej är förordnad av domstol, föreligger sådant förhållande som avses i 10 kap. 2 § första stycket eller 16 kap. 12 § lagen om allmän försäkring, får försäkringskassan besluta om utbetalning till annan än förmyndaren. 8 § Riksförsäkringsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i 16 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning (1998:1398). Övergångsbestämmelser 1995:1018 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1995. Under tiden den 1 oktober 1995 -- den 28 februari 1997 gäller dock, med avvikelse från vad som anges i 4 § första stycket, att annan pension än delpension skall kunna lyftas av mottagaren enligt följande, i den mån detta medför tidigare utbetalning. Utbetalningsdag i månaden okt. 1995-- mars 1996-- okt. 1996-- Födelsedag febr. 1996 sept. 1996 febr. 1997 1--6 15 18 20 7--12 16 19 21 13--18 17 20 22 19--24 18 21 23 25--31 19 22 24 2000:1049 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001. 2. Med pension i denna förordning avses även delpension som betalas ut enligt 6 § lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 2002:782 De upphävda föreskrifterna gäller dock fortfarande för ansökan och utbetalning av pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. som avser tid före den 1 januari 2003. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:353
Lag (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister
Inledande bestämmelse 1 § Rättsmedicinalverket får för de ändamål som anges i 3 § med hjälp av automatiserad behandling föra ett rättspsykiatriskt forskningsregister. Rättsmedicinalverket är personuppgiftsansvarigt för registret. Förhållandet till annan dataskyddsreglering 2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning. Lag (2018:1998). 2 a § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag. Lag (2018:1998). Ändamål 3 § Det rättspsykiatriska forskningsregistret får användas endast för 1. behandling av personuppgifter för forskning inom rättspsykiatrin, om forskningen och behandlingen har godkänts enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, eller 2. Rättsmedicinalverkets uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av sin verksamhet inom rättpsykiatrin (utvecklingsarbete). Lag (2003:467). Innehåll 4 § Det rättspsykiatriska forskningsregistret får endast innehålla uppgifter om en person för vilken ett rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, ett intyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller motsvarande utlåtande eller intyg enligt äldre lagstiftning har utfärdats. Uppgifterna får inte föras in i registret förrän domen i det mål i vilket utlåtandet eller intyget inhämtats har vunnit laga kraft. Har åtalet helt ogillats får inga personuppgifter från det brottmålet föras in i registret. För varje person får endast de uppgifter registreras som anges i 5-9 §§. 5 § För varje person får uppgifter om namn, personnummer eller samordningsnummer, kön, medborgarskap, födelseland, hemkommun och sysselsättning registreras. Lag (1999:1062). 6 § För varje person får det registreras uppgifter från det undersökningsförfarande som avses i 4 § första stycket beträffande 1. vilken domstol som har begärt undersökningen, 2. frihetsberövanden i målet, 3. de brott som personen är misstänkt för i målet, 4. undersökningsenhet och ansvarig undersökningsläkare, 5. undersökningens resultat och diagnostiska bedömningar, 6. förslag till påföljd, samt 7. yttrande av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor. 7 § För varje person får det registreras sådana uppgifter ur domen som avser 1. utgången i ansvarsdelen, 2. utdömd påföljd eller meddelad påföljdseftergift, och 3. beslut om utvisning enligt 8 a kap. utlänningslagen (2005:716). Lag (2022:1017). 8 § För varje person som har överlämnats till rättspsykiatrisk vård, dömts till fängelse eller sluten ungdomsvård får uppgifter om vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård registreras. Uppgifter enligt första stycket får avse 1. tidpunkt när vården har påbörjats, avbrutits och upphört, 2. på vilka sjukvårdsinrättningar personen har vårdats, samt 3. vilka diagnoser som har ställts i samband med utskrivning. Lag (2000:362). 9 § För varje person som har dömts till fängelse får, när verkställigheten helt eller delvis har skett enligt fängelselagen (2010:610), uppgifter registreras om när verkställigheten har påbörjats respektive avslutats samt när villkorlig frigivning och avbrott i verkställigheten har skett. Lag (2010:626). 9 a § För varje person som har dömts till sluten ungdomsvård får, när verkställigheten har skett enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, uppgifter registreras om när verkställigheten har påbörjats respektive avslutats samt när avbrott i verkställigheten har skett. Lag (2000:362). Uppgiftsskyldighet 10 § Socialstyrelsen, Kriminalvården respektive Statens institutionsstyrelse skall lämna uppgifter enligt 6 § 7, 8 §, 9 § och 9 a § till det rättspsykiatriska forskningsregistret. Lag (2005:982). Direktåtkomst 11 § Endast Rättsmedicinalverket får ha direktåtkomst till uppgifter i det rättspsykiatriska forskningsregistret. Information 12 § När personuppgifter i ett mål första gången registreras i det rättspsykiatriska forskningsregistret ska Rättsmedicinalverket lämna information om behandlingen till den registrerade. Utöver vad som framgår av artikel 14 i EU:s dataskyddsförordning ska informationen innehålla upplysningar om 1. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för behandlingen, 2. bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning om den registrerades rätt till skadestånd, och 3. de begränsningar i fråga om tillgång till uppgifter, utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling och bevarande av uppgifter som gäller för behandlingen. Lag (2018:1998). Utlämnande av uppgifter 13 § Rättsmedicinalverket skall till Socialstyrelsen, Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse på medium för automatiserad behandling lämna de uppgifter som är nödvändiga för att dessa myndigheter skall kunna lämna uppgifter enligt 10 § till det rättspsykiatriska forskningsregistret. Uppgifter från det rättspsykiatriska forskningsregistret får, utöver vad som sägs i första stycket, lämnas ut på medium för automatiserad behandling endast om uppgifterna skall användas för det ändamål som anges i 3 § 1. Lag (2005:982). Sekretess 14 § I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om begränsningar i rätten att lämna ut uppgifter från det rättspsykiatriska forskningsregistret. Lag (2009:482). 15 § Har upphävts genom lag (2018:1998). 16 § Har upphävts genom lag (2018:1998). Övergångsbestämmelser 2000:362 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2000. 2014:196 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014. 2. Vid tillämpningen av 7 § 3 ska med beslut som där nämns likställas motsvarande beslut enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:126
Tillkännagivande (2001:126) om EG-förordningar med anledning av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner
Regeringen tillkännager enligt 15 § lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner att Europeiska gemenskapen har beslutat följande förordningar om ekonomiska sanktioner för vilka straffansvar gäller här i landet direkt enligt 8 § andra stycket samma lag. 1. Rådets förordning (EEG) nr 3541/92 av den 7 december 1992 om förbud mot att tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt och transaktioner som omfattas av FN:s säkerhetsråds resolution 661 (1990) och därmed förknippade resolutioner (EGT L 361, 10.12.1992, s. 1, Celex 31992R3541). 2. Rådets förordning (EEG) nr 3275/93 av den 29 november 1993 om förbud mot att tillmötesgå krav i samband med kontrakt och transaktioner som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 883 (1993) och därmed förknippade resolutioner (EGT L 295, 30.11.1993, s. 4, Celex 31993R3275). 3. Rådets förordning (EG) nr 1264/94 av den 30 maj 1994 om förbud mot att fullgöra de haitiska myndigheternas krav vad avser avtal och transaktioner som omfattas av åtgärder enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 917 (1994), 841 (1993), 873 (1993) och 875 (1993) (EGT L 139, 2.6. 1994, s. 4, Celex 31994R1264). 4. Rådets förordning (EG) nr 1733/94 av den 11 juli 1994 om förbud mot att fullgöra krav avseende avtal och transaktioner som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 757 (1992) och därtill knutna resolutioner (EGT L 182, 16.7.1994, s. 1, Celex 31994R1733). 5. Rådets förordning (EG) nr 2465/96 av den 17 december 1996 om avbrytande av de ekonomiska och finansiella förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och Irak (EGT L 337, 27.12.1996, s. 1, Celex 31996R2465). 6. Rådets förordning (EG) nr 926/98 av den 27 april 1998 om att inskränka vissa ekonomiska förbindelser med Förbundsrepubliken Jugoslavien (EGT L 130, 1.5.1998, s. 1, Celex 31998R0926). 7. Rådets förordning (EG) nr 1705/98 av den 28 juli 1998 om avbrytande av vissa ekonomiska förbindelser med Angola för att få "União Nacional para a Independência Total de Angola" (Unita) att uppfylla sina skyldigheter i fredsprocessen samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2229/97 (EGT L 215, 1.8.1998, s. 1, Celex 31998R1705). 8. Rådets förordning (EG) nr 1081/2000 av den 22 maj 2000 om förbud mot försäljning, leverans och export till Burma/Myanmar av utrustning som kan användas i det inre förtrycket eller för terrorhandlingar och om frysande av tillgångar som innehas av vissa personer med anknytning till viktiga offentliga tjänster i Burma/Myanmar (EGT L 122, 24.5.2000, s. 29, Celex 32000R1081). 9. Rådets förordning (EG) nr 1745/2000 av den 3 augusti 2000 om import till gemenskapen av oslipade diamanter från Sierra Leone (EGT L 200, 8.8.2000, s. 21, Celex 32000R1745). 10. Rådets förordning (EG) nr 2488/2000 av den 10 november 2000 om fortsatt frysande av tillgångar med anknytning till Slobodan Milosevic och med honom associerade personer och om upphävande av förordningarna (EG) nr 1294/1999 och (EG) nr 607/2000 samt artikel 2 i förordning (EG) nr 926/98 (EGT L 287, 14.11.2000, s. 19, Celex 32000R2488). 11. Rådets förordning (EG) nr 467/2001 av den 6 mars 2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan och om upphävande av förordning (EG) nr 337/2000 (EGT L 67, 9.3.2001, s. 1, Celex 32001R0467). Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivande (2000:898) om EG-förordningar med anledning av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:966
Lag (2009:966) om Försvarsunderrättelsedomstol
Försvarsunderrättelsedomstolens uppgifter 1 § Försvarsunderrättelsedomstolen ska pröva frågor om tillstånd till signalspaning enligt lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Försvarsunderrättelsedomstolens sammansättning 2 § Försvarsunderrättelsedomstolen består av en ordförande, en eller högst två vice ordförande samt minst två och högst sex särskilda ledamöter. Ledamöterna ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Innan en ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, ska han eller hon ha avlagt domared. I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av ordförande i domstolen. Vice ordförande och särskilda ledamöter förordnas av regeringen för fyra år. Lag (2010:1399). 3 § Ordföranden och vice ordförandena ska vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare. Övriga ledamöter ska ha särskild kunskap om förhållanden av betydelse för domstolens verksamhet. 4 § Är ordföranden förhindrad att tjänstgöra, inträder en vice ordförande i ordförandens ställe. Integritetsskyddsombud 5 § Ett integritetsskyddsombud ska bevaka enskildas integritetsintresse i mål vid domstolen. Ombudet har rätt att ta del av det som förekommer i målet och att yttra sig. 6 § Regeringen förordnar för minst fyra år i sänder personer som kan tjänstgöra som integritetsskyddsombud. Under fyraårsperioden får vid behov ytterligare personer förordnas för återstående del av perioden. Ett integritetsskyddsombud ska vara svensk medborgare och ska vara eller ha varit advokat eller ha varit ordinarie domare. Ett integritetsskyddsombud får inte vara i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Regeringen ska inhämta förslag på lämpliga kandidater från Sveriges advokatsamfund och Domarnämnden. Ett integritetsskyddsombud får trots att regeringens förordnande har upphört slutföra pågående uppdrag. 7 § I fråga om ersättning till integritetsskyddsombud tillämpas 21 kap. 10 § första och andra styckena rättegångsbalken. 8 § Den som förordnats som integritetsskyddsombud i ett mål får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått kännedom om i målet. Domförhet 9 § Försvarsunderrättelsedomstolen är domför med ordförande och två särskilda ledamöter. Fler än tre ledamöter får inte delta i ett avgörande. 10 § Ordföranden får ensam på Försvarsunderrättelsedomstolens vägnar 1. företa förberedande åtgärder och besluta om avskrivning, och 2. pröva frågor enligt 5 a § tredje stycket lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet om tillstånd i pågående och tillståndsprövade inhämtningsuppdrag, om prövningen är av enkel beskaffenhet och endast avser tillgång till signalbärare eller användning av sökbegrepp som inte är direkt hänförliga till viss fysisk person. Ordföranden får förordna en lagfaren tjänsteman vid domstolen att ensam på domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder. Handläggningen i Försvarsunderrättelsedomstolen 11 § Om inte annat följer av denna lag gäller 3-5, 8, 14, 16- 26, 29-32 och 38-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) i tillämpliga delar vid förfarandet i domstolen. 12 § När en ansökan om tillstånd till signalspaning har kommit in till domstolen, ska domstolen så snart som möjligt utse ett integritetsskyddsombud i målet och hålla ett sammanträde. Vid sammanträdet ska ansökande myndighet och integritetsskyddsombudet närvara. Domstolen får förordna att annan som kan lämna upplysningar av betydelse för prövningen får närvara vid sammanträdet. Om ärendet är så brådskande att ett dröjsmål allvarligt skulle riskera syftet med ansökan, får sammanträde hållas och beslut fattas utan att ett integritetsskyddsombud har varit närvarande eller annars fått tillfälle att yttra sig. När ett beslut enligt 10 § första stycket 2 har fattats av ordföranden på domstolens vägnar ska det integritetsskyddsombud som varit närvarande vid prövningen av det inhämtningsuppdrag till vilket beslutet är hänförligt underrättas. 13 § Det förfarande som föreskrivs i 12 § ska tillämpas även i fråga om ansökningar om kompletterande tillstånd enligt 5 a § tredje stycket lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet och vid anmälan enligt 5 b § andra stycket samma lag. 14 § Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om möjlighet för rätten att förordna om begränsningar av offentligheten vid muntlig förhandling, får rättens ordförande innan en förhandling inleds förordna att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar, om det står klart att en uppgift för vilken det hos domstolen gäller sådan sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) kommer att uppenbaras om förhandlingen är offentlig. 15 § I fråga om omröstning gäller 16 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. 16 § Att Försvarsunderrättelsedomstolens beslut i frågor som rör signalspaning inte får överklagas framgår av 13 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Inte heller domstolens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:633
Lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar
1 § Författningar som har beslutats av riksdagen eller regeringen eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen ska kungöras enligt denna lag, om inte annat följer av 2 §. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning ska gälla som svensk rätt. Med författningar ska i denna lag förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter. Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska unionen och som enligt lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller här i landet, kungörs i Europeiska unionens officiella tidning. Lag (2010:1425). 2 § I fråga om andra författningar än lagar gäller att 4-9 §§ inte tillämpas på en författning 1. som på grund av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inte får lämnas ut till envar eller 2. som endast reglerar en statlig myndighets inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes, förutsatt att författningen inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning. Regeringen får meddela föreskrifter om att följande föreskrifter inte behöver kungöras på det sätt som anges i 9 §: 1. Föreskrifter som avses i 41 § väglagen (1971:948). 2. Lokala trafikföreskrifter. 3. Föreskrifter med särskilda trafikregler som har meddelats av en statlig väghållningsmyndighet. 4. Föreskrifter som avses i 3 kap. 11 § ordningslagen (1993:1617). 5. Föreskrifter om förbud mot eldning utomhus och liknande förebyggande åtgärder mot brand som har meddelats av en länsstyrelse. Regeringen får också meddela föreskrifter om att föreskrifter om högsta tillåtna färdhastighet eller om bärighetsklasser för vägar inte behöver kungöras på det sätt som anges i 6 §. Lag (2016:500). 3 § För kungörande av författningar skall finnas 1. Svensk författningssamling, 2. författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen, 3. författningssamlingar för riksdagsförvaltningen och för förvaltningsmyndigheter under riksdagen, 4. en författningssamling för varje län. Lag (2000:421). 4 § Lagar och förordningar ska kungöras i Svensk författningssamling. Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet underlättas eller det finns andra särskilda skäl, får regeringen bestämma att en av regeringen beslutad författning i stället ska kungöras i någon annan angiven författningssamling. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att en sådan författning ska kungöras i någon annan angiven publikation. Om utomordentliga förhållanden kräver det får regeringen besluta att en författning ska kungöras på något annat sätt än som anges i första stycket. Den tid som annars räknas från kungörande i Svensk författningssamling ska då i stället räknas från det kungörande som regeringen beslutat. Lag (2016:500). 5 § Regeringen ska se till att Svensk författningssamling publiceras elektroniskt på en särskild webbplats. En författning ska anses kungjord när den har publicerats i Svensk författningssamling på webbplatsen. Lag (2016:500). 6 § Författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen skall kungöras i den författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen bestämd författningssamling som ges ut genom en central myndighets försorg. Om författningen skall gälla endast inom ett eller några län, kan myndigheten besluta att författningen i stället skall kungöras i det berörda länets författningssamling. Om det inte finns någon författningssamling i vilken kungörandet kan ske, skall författningen kungöras i Svensk författningssamling. I övrigt får en sådan författning som avses i första stycket kungöras i Svensk författningssamling endast när det av särskilda skäl anses vara den lämpligaste åtgärden. Lag (2003:244). 7 § Regeringen får medge att central myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i författningssamling. Sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns synnerliga skäl. 8 § Författningar som beslutas av riksdagsförvaltningen skall kungöras i en författningssamling som riksdagsförvaltningen låter utge. Författningar som beslutas av en förvaltningsmyndighet under riksdagen skall kungöras i en författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver. Lag (2000:421). 9 § Författningar som beslutas av en länsstyrelse eller av någon annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilket myndigheten har sitt säte. Länets författningssamling ges ut genom länsstyrelsens försorg. Om utomordentliga förhållanden kräver det, kan regeringen medge att författningen kungörs på något annat sätt än i länets författningssamling. Lag (2003:244). 10 § Om kungörandet av kommunala författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet. Lag (2003:244). 11 § Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla. På kungörande i ortstidning enligt bestämmelse som avses i första stycket skall 3 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. ha motsvarande tillämpning. Lag (1977:714). 12 § Om författning, som har kungjorts i författningssamling som avses i denna lag, upphävs eller ändras efter överklagande, skall den myndighet som har ombesörjt kungörandet låta kungöra upphävandet eller ändringen i de former i vilka författningen ursprungligen kungjordes. Lag (2003:244). 13 § Av författning skall framgå när den träder i kraft. 14 § Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, skall överenskommelsen eller ändringen kungöras på samma sätt som författningen. Om det är lämpligare, får regeringen dock bestämma att överenskommelsen eller ändringen i stället skall kungöras på något annat sätt. Var kungörandet i sådant fall sker skall ges till känna i den författningssamling där författningen har kungjorts. Är en överenskommelse avfattad på mer än ett språk, får den myndighet som utfärdar författningen besluta att endast en text skall kungöras. Finns en svensk text, skall denna kungöras. En text som enligt överenskommelsen skall ha vitsord framför alla de andra, får inte utelämnas. Om en utländsk text har utelämnats vid kungörandet av en överenskommelse, skall uppgift därvid lämnas om var denna text finns tillgänglig. En överenskommelse som inte har svensk text skall kungöras tillsammans med en svensk översättning, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Om kungörandet i övrigt i författningssamlingar som avses i denna lag av annat än författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet. Lag (1989:935). Övergångsbestämmelser 1989:935 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Genom denna lag upphäves lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft. Vad i lag eller annan författning föreskrives om kungörande i länets allmänna kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från och med denna lags ikraftträdande avse kungörande i länets författningssamling. 2016:500 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016 i fråga om 2 § och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för författningar som har utfärdats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:840
Kungl. Maj:ts Kungörelse (1974:840) om statsbidrag till färdtjänst
1 § Landstingskommun och kommun erhåller statsbidrag till kostnader för färdtjänst enligt denna kungörelse. 2 § Statsbidrag utgår till kostnader för färdtjänst åt personer som på grund av handikapp har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna kommunikationer. Till kostnader för resor till grundskola eller gymnasieskola utgår statsbidrag endast om utbildningen sker inom ramen för kommunal eller annan vuxenutbildning. Statsbidrag utgår ej till kostnader för resor i samband med deltagande i förskoleverksamhet enligt 5 § lagen (1976:381) om barnomsorg. Förordning (1980:786). 3 § Statsbidrag utgår, såvida inte annat följer av det tekniska beräkninssättet enligt 3 a §, med 35 procent av landstingskommunens eller kommunens bruttodriftkostnader för färdtjänsten, inberäknat kostnaderna för arbetsledande personal. I kostnaderna inräknas inte utgifter som ersätts av någon annan kommun eller av den allmänna försäkringskassan. Statsbidrag utgår för kalenderår i efterskott. Förordning (1980:786). 3 a § Statsbidraget till viss landstingskommun eller kommun får för varje invånare som är 65 år eller äldre i kommunen överstiga statsbidraget för föregående bidragsår med högst ett visst beräknat belopp. Detta belopp beräknas genom att det genomsnittliga statsbidraget för varje invånare som är 65 år eller äldre för hela riket under föregående bidragsår fördubblas och multipliceras med det tal som anger den relativa ökningen av konsumentprisindex under bidragsåret. Förordning (1980:786). 4 § Frågor om statsbidrag prövas av socialstyrelsen. Ansökan om statsbidrag ges in till socialstyrelsen senast den 1 april året efter det år för vilket bidrag söks. Ansökan skall innehålla uppgifter om de grunder efter vilka färdtjänst beviljas samt uppgifter om utgifter och inkomster för verksamheten. Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen. Förordning (1979:1007). 5 § Socialstyrelsen meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse. Övergångsbestämmelser 1990:489 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990, då kungörelsen (1974:840) om statsbidrag till färdtjänst skall upphöra att gälla. Den upphävda kungörelsen gäller dock fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tiden före den 1 januari 1990. 2. Den nya förordningen tillämpas i fråga om statsbidrag som avser tiden från och med år 1990. Bidrag för servicelinjer enligt den nya förordningen lämnas dock endast för tid efter ikraftträdandet. 3. Vid tillämpningen av det tekniska beräkningssättet enligt 4 § den nya förordningen görs för bidragsåret 1990 jämförelse med bidrag som lämnats för bidragsåret 1989 enligt den upphävda kungörelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2005:647
Riksbankens föreskrifter (2005:647) om minnesmynt på femtio kronor
Fullmäktige i Riksbanken föreskriver med stöd av 5 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank att minnesmynt på femtio kronor skall ges ut samt att mynten skall ha följande storlek, beskaffenhet och utseende. 1 § Med anledning av 150-årsminnet av Sveriges första frimärke skall ett minnesmynt med nominella värdet av femtio kronor ges ut. 2 § Minnesmyntet skall tillverkas av en legering känd som "Nordic Gold" och som består av 89 % koppar, 5 % aluminium, 5 % zink och 1 % tenn samt ha en vikt av 22 gram och en diameter av 36 mm. Avvikelsen från den nominella vikten får vid uppvägning av etthundra mynt vara högst 22 gram. 3 § Minnesmyntet skall ha följande prägel. På framsidan i mitten ett fyra skillingbanco frimärke med omskrift i en ram "SVERIGES FÖRSTA FRIMÄRKE 150 ÅR" samt till vänster årtalet "1855" och till höger "2005". Till vänster om texten "150 ÅR" bokstaven "E" som anger myntningsorten och till höger "H" som är begynnelsebokstaven i riksbankschefens efternamn. På frånsidan en bild av ett bevingat brev som flyger över ett landskap med hus och skog avbrutet av en väg genom landskapet. På brevet finns ett posthorn avbildat. Till höger valörbeteckningen 50 KR. Randen skall vara slät. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:78
/r1/ Tillkännagivande (1989:78) om kungörande m. m. i fråga om konventionen den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp;
Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp, som för Sveriges del med vissa undantag har trätt i kraft den 1 januari 1989/n1/, har kungjorts genom publicering i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ 1987:87) i dess lydelse på originalspråken arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. En översättning av konventionen till svenska finns intagen i bilaga till lagen (1987:822) om internationella köp. Konventionen kommer den 1 augusti 1989 att vara i kraft i förhållande till de främmande stater som förtecknats i det följande. ________________________________________________________________________ Stat Dag för konventionens Förklaringar och reservationer ikraftträdande i för- hållande till staten ________________________________________________________________________ Amerikas För- 1988-01-01 I enlighet med artikel 95 skall enta stater punkt 1) b) i artikel 1 inte vara bindande för Förenta staterna. Argentina 1988-01-01 I enlighet med artiklarna 12 och 96 skall de bestämmelser i artikel 11, artikel 29 och del II i konventionen, som tillåter att köpeavtal ingås, ändras eller upphör genom överenskommelse i annan än skriftlig form eller att anbud, antagande svar eller någon annan viljeförklaring görs i annan än skriftlig form, inte gälla när en part har sitt affärsställe i Argentinska Republiken. Australien 1989-04-01 Konventionen skall tillämpas på alla australiska stater och kontinentala territorier samt på alla utomkontinentala territorier med undantag av territorierna Julön, Cocos- (Keeling-) öarna samt Ashmore- och Cartier-öarna. Egypten 1988-01-01 -- Finland 1989-01-01 I enlighet med artikel 92 skall Finland inte vara bundet av del II i konventionen (avtalsdelen). I enlighet med artikel 94, i förhållande till Sverige enligt första stycket och i övrigt enligt andra stycket, skall konventionen inte tillämpas på köpeavtal då parterna har sina affärsställen i Finland, Sverige, Danmark, Island eller Norge. Frankrike 1988-01-01 -- Italien 1988-01-01 -- Jugoslavien 1988-01-01 -- Kina 1988-01-01 Folkrepubliken Kina anser sig inte bunden av punkt 1) b) i artikel 1, artikel 11 och de bestämmelser i konventionen som avser innehållet i artikel 11. Lesotho 1988-01-01 -- Mexiko 1989-01-01 -- Norge 1989-08-01 I enlighet med artikel 92 skall Norge inte vara bundet av del II i konventionen (avtalsdelen). I enlighet med artikel 94, i förhållande till Finland och Sverige enligt första stycket och i övrigt enligt andra stycket, skall konventionen inte tillämpas på köpeavtal då parterna har sina affärsställen i Norge, Danmark, Finland, Island eller Sverige. Syrien 1988-01-01 -- Ungern 1988-01-01 Ungerska Folkrepubliken anser Allmänna villkor för leverans av varor mellan organisationer i stater som är medlemmar av Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd/GCD CMEA, 1968/1975, 1979 års version/ vara underkastade bestämmelserna i artikel 90 i konventionen; Ungerska Folkrepubliken förklarar att i enlighet med artiklarna 12 och 96 i konventionen skall de bestämmelser i artikel 11, artikel 29 eller del II i konventionen, som tillåter att köpeavtal ingås, ändras eller upphör genom överenskommelse i annan än skriftlig form eller att anbud, antagande svar eller någon annan viljeförklaring görs i annan än skriftlig form, inte gälla när en part har sitt affärsställe i Ungerska Folkrepubliken. Zambia 1988-01-01 -- Österrike 1989-01-01 -- Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (1988:844) om kungörande m.m. i fråga om konventionen den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:706
Förordning (2001:706) om behandling av personuppgifter i Arbetsmiljöverkets informationssystem om arbetsskador
Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning tillämpas vid behandling av personuppgifter i Arbetsmiljöverkets informationssystem om arbetsskador om behandlingen är helt eller delvis automatiserad. Förhållandet till personuppgiftslagen 2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter i informationssystemet, om inte annat följer av denna förordning. I lagen (2001:99) om den officiella statistiken och förordningen (2001:100) om den officiella statistiken finns bestämmelser om behandling av personuppgifter. En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt denna förordning. Personuppgiftsansvar 3 § Arbetsmiljöverket är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i informationssystemet. Ändamål 4 § Ändamålet med behandlingen av personuppgifter i informationssystemet är att ge underlag för arbetet med att förebygga arbetsskador. Vilka personuppgifter som får behandlas 5 § De personuppgifter får behandlas som behövs för - registrering av arbetsskador, - bearbetning av uppgifter om registrerade arbetsskador, - framställning av statistik, - skadeutredningar, - tillsynsverksamhet, - forskning och undervisning, - planering, uppföljning och utvärdering av förebyggande arbete mot arbetsskador, och - fullgörande av underrättelseskyldighet som följer av lag eller annan författning. Behandling av känsliga personuppgifter 6 § Bara sådana känsliga personuppgifter som rör hälsa får behandlas och det får ske endast om behandlingen är oundgängligen nödvändig för de ändamål som anges i 4 §. Utan hinder av bestämmelsen i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) får uppgifter om språktillhörighet behandlas. Rättelse och skadestånd 7 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning. Överklagande 8 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om rättelse enligt 7 § och om avslag på ansökan om information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får dock inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:184
Förordning (1984:184) om försöksverksamhet med handläggningen av mål om betalningsföreläggande
1 § Försöksverksamhet enligt denna förordning skall äga rum vid Handens, Huddinge, Sollentuna, Stockholms, Södra Roslags, Uppsala, Norrköpings, Kalmar, Helsingborgs, Malmö, Göteborgs, Karlstads, Sundsvalls, Östersunds, Umeå och Luleå tingsrätter. Vid dessa tingsrätter gäller denna förordning jämte förordningen (1979:572) med tingsrättsinstruktion. 2 § Domstolsbiträden, som har vunnit tillräcklig kunskap och erfarenhet och som har genomgått av domstolsverket föreskriven utbildning, får med de undantag som framgår av andra stycket förordnas att på eget ansvar handlägga mål om betalningsföreläggande. Ett förordnande enligt första stycket omfattar inte 1. avvisningsbeslut, 2. beslut om att hänskjuta målet eller del av det till rättegång, 3. mål, vari ansökan har återkallats eller förfallit och gäldenären har framställt kostnadsyrkande, 4. mål med utländsk juridisk person som part, 5. mål som i övrigt är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller vars handläggning av annan orsak kräver särskild kunskap eller erfarenhet. 3 § Förordnanden meddelas vid Stockholms, Göteborgs eller Malmö tingsrätt av tingsrätten och annars av hovrätten. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:670
Förordning (1995:670) om märkning av skor
Förordningens ändamål 1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet, i lydelsen enligt rådets direktiv 2013/15/EU. Förordning (2021:686). Förordningens tillämpningsområde 2 § Förordningen gäller sådana skor som avses i 1 § lagen (1995:669) om märkning av skor. Konsumentverket får meddela föreskrifter om att lagen om märkning av skor och denna förordning inte skall tillämpas på vissa slags skor. Definitioner 3 § I denna förordning avses med skor: sådana produkter som anges i 2 § lagen (1995:669) om märkning av skor, huvudbeståndsdelar: ovandel, foder och bindsula samt slitsula på en sko, leverantör: tillverkaren eller dennes representant inom unionen eller, om tillverkaren eller representanten inte är etablerad inom unionen, den som först släpper ut skorna på unionsmarknaden, återförsäljare: den som säljer skor till konsumenter. Förordning (2012:470). Märkning 4 § Vid försäljning av skor till konsumenter skall det lämnas informa tion genom märkning om det material som används i huvudbeståndsdelarna av skorna. Leverantören ansvarar för att märkning sker och för att de uppgifter den innehåller är korrekta. Återförsäljarna är skyldiga att kontrollera att de skor de säljer är märkta på föreskrivet sätt. Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten får meddelas av Konsumentverket. Informationsskyldighet 5 § Konsumentverket ska se till att konsumenterna ges information om innebörden av de symboler som finns i direktivet. Förordning (2012:470). Tillsyn Tillsynsmyndighet 6 § Konsumentverket skall se till att föreskrifterna i denna förordning och de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen följs. 6 a § Konsumentverket är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter överensstämmer med kraven i direktiv 94/11/EG. Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i lagen (1995:669) om märkning av skor. Förordning (2022:1155). Upplysningsskyldighet 7 § En leverantör eller återförsäljare som tillhandahåller skor som är avsedda för konsumenter är skyldig att på begäran lämna Konsumentverket sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen. Kostnader för provtagning och undersökning av skor 8 § En leverantör är skyldig att betala Konsumentverkets kostnader för provtagning och undersökning av skor, om skorna vid en kontroll visar sig inte uppfylla de krav som anges i 4 §. Övergångsbestämmelser 1995:670 1. Denna förordning träder i kraft den 23 mars 1996. 2. I fråga om lagerhållna artiklar som har fakturerats eller levererats till en återförsäljare före den 23 mars 1996 skall dock förordningen inte tillämpas förrän den 23 september 1997. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1986:449
Förordning (1986:449) med instruktion för riksrevisionsverket
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på riksrevisionsverket. Uppgifter 2 § Riksrevisionsverket är central förvaltningsmyndighet för revision och redovisning samt därmed sammanhängande frågor inom statsverksamheten. 3 § I fråga om revision skall verket bedriva förvaltningsrevision och redovisningsrevision. Det åligger därvid verket särskilt att 1. granska den statliga verksamheten och se till att den bedrivs effektivt, 2. granska myndigheternas redovisning i syfte att bedöma om den är rättvisande och varje år avge revisionsberättelser över denna granskning, om regeringen inte föreskriver annat, 3. i den omfattning som behövs granska hur bidrag av statsmedel används av mottagare av sådana bidrag, i den mån mottagaren är redovisningsskyldig för bidragen gentemot statsverket eller särskilda föreskrifter meddelats om bidragens användning, 4. granska taxor och avgifter i statlig verksamhet, 5. granska hur den statliga upphandlingen bedrivs och verka för samordning av denna, 6. följa myndigheternas tillämpning av kungörelsen (1970:641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd. Verkets granskning av affärsverkens redovisning skall ske mot ersättning som verket fastställer. 4 § I fråga om redovisning och därmed sammanhängande frågor åligger det verket särskilt att 1. utveckla metoder för ekonomisk styrning såsom verksamhetsplanering, budgetering, redovisning och resultatanalys inom statsförvaltningen, 2. se till att redovisningssystemen är ändamålsenliga, 3. handha den löpande riksredovisningen och för varje budgetår redovisa utfallet av statsbudgeten, 4. kontrollera statsverkets checkräkning i riksbanken, 5. göra beräkningar över statsbudgetens inkomster och prognoser över utfallet av statsbudgeten, 6. utarbeta statistik över statens finanser, 7. besluta om inordnande av myndighet i redovisningsgrupp inom den statliga redovisningsorganisationen. 5 § Verket får meddela föreskrifter om den statliga redovisningen. 6 § Verket skall i den omfattning som behövs anordna och medverka vid utbildning av personal för redovisnings- och revisionsverksamhet samt därmed sammanhängande frågor inom statsförvaltningen. 7 § Verket prövar anmärkningar som uppkommer vid räkenskapsgranskning inom verket enligt förordningen (1961:313) om förfarandet i anmärkningsmål. Verket får meddela föreskrifter om rättelse av sådana felaktigheter som inte föranlett någon särskild anmärkning. 8 § Verket skall varje år till regeringen lämna 1. beräkningar av statsbudgetens inkomster för nästkommande budgetår, avsedda som underlag för inkomstberäkningen i budgetpropositionen, 2. reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för nästkommande budgetår avsedd som underlag för inkomstberäkningen i kompletteringspropositionen, 3. prognoser över utfallet av statsbudgeten enligt vad regeringen särskilt föreskriver, 4. redovisning av statsbudgetens utfall för det senaste budgetåret, 5. verksamhetsberättelse för det senaste budgetåret, vilken även skall lämnas till riksdagens revisorer, 6. revisionsberättelser över granskning av affärsverkens redovisning enligt 3 § 2. 9 § Revisionsberättelse enligt 3 § 2 som inte avser något affärsverk skall lämnas till den granskade myndigheten senast fem månader efter utgången av det räkenskapsår berättelsen avser. 10 § Om verket vid sin granskning finner att ett visst förhållande bör påtalas, skall verket i första hand vända sig till den myndighet som berörs eller till någon annan myndighet, som har ansvar för den granskade verksamheten. Bedömer verket att en sådan åtgärd inte är tillräcklig, skall verket anmäla frågan till regeringen. 11 § Verket har rätt att från andra myndigheter utan dröjsmål få ut de handlingar och få de upplysningar och uppgifter som verket behöver för sin granskning. Om handlingens, upplysningens eller uppgiftens innehåll är av sådan natur att det inte utan synnerliga skäl bör komma till någon annans kännedom, skall myndigheten snarast låta regeringen pröva frågan. 12 § Verket får medge uppskov med avlämnande till verket av räkenskapshandlingar och andra föreskrivna uppgifter och handlingar. 13 § Verket företräder staten inom sitt verksamhetsområde såväl vid som utom domstol, om annat inte följer av särskilda föreskrifter. 14 § Riksrevisionsverket skall samråda med statskontoret vid planeringen av sin verksamhet samt även i övrigt hålla statskontoret underrättat om sin verksamhet. Organisation 15 § I riksrevisionsverket finns ett råd som består av högst tio personer. Generaldirektören ingår i rådet och är rådets ordförande. Generaldirektören skall informera rådet om riksrevisionsverkets verksamhet. Rådet skall ge generaldirektören de råd som han behöver för att kunna bedriva verksamheten effektivt och i överensstämmelse med verksamhetens syfte. Förordning (1987:782). 15 a § Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. skall tillämpas på verket. Förordning (1987:782). 16 § Generaldirektören är chef för verket. 17 § Inom verket finns fem avdelningar: tre revisionsavdelningar, en prognos- och redovisningsavdelning samt en ekonomiadministrativ avdelning. Varje avdelning förestås av en avdelningschef. En av avdelningscheferna är generaldirektörens ställföreträdare. 18 § Hos verket finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får verket anlita utomstående för särskilda uppdrag. 19 § En rådgivande delegation för upphandlingsfrågor är knuten till riksrevisionsverket. Sammansättningen av denna bestäms av regeringen. Ärendenas handläggning 20 § En personalnämnd beslutar i frågor om 1. skiljande från uppdrag eller från annan anställning än provanställning, 2. disciplinansvar, 3. åtalsanmälan, 4. avstängning, 5. läkarundersökning. Nämnden består av generaldirektören, som är ordförande, och avdelningscheferna. Förordning (1987:782). 21 § Personalnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av avdelningscheferna är närvarande. Förordning (1987:782). 22 § har upphävts genom förordning (1987:782). 23 § Mål eller ärende, som avses i 7 §, avgörs av generaldirektören och minst två avdelningschefer samt föredraganden. Sådant mål eller ärende får efter generaldirektörens bestämmande avgöras av två avdelningschefer och föredraganden, om samtliga är överens om beslutet. Om det framförs skiljaktiga meningar vid en överläggning i ett mål eller ärende som handläggs enligt första stycket tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Förordning (1986:967). 24 § Andra frågor än som avses i 20 och 23 §§ avgörs av generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Förordning (1987:782). 25 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder, utövas generaldirektörens tjänst av den avdelningschef som generaldirektören bestämmer. I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet. Förordning (1987:782). 26 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 24 § andra meningen avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den avdelning dit ärendet hör eller på en särskilt förordnad föredragande. Avdelningschefen får närvara när ett ärende som hör till hans avdelning föredras av någon annan. Förordning (1987:782). 27 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. 28 § har upphävts genom förordning (1986:967). 29 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig. 30 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. Detsamma gäller även om räkenskaper, redovisningar och andra handlingar samt uppgifter som verket behöver för sitt arbete. Tjänstetillsättning m.m. 31 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Tjänster som avdelningschef och revisionsdirektör tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av verket. Verket får tillsätta tjänster utan att de har kungjorts lediga till ansökan. Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören. 32 § Andra ledamöter av rådet än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år. Förordning (1987:782). Bisysslor 33 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965: 601) lämnas av verket även i fråga om avdelningschefer och revisionsdirektörer. Övergångsbestämmelser 1986:449 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. Genom förordningen upphävs 1. förordningen (1973:444) med instruktion för riksrevisionsverket, 2. förordningen (1980:718) om revision vid revisionskontor, 3. riksrevisionsverkets föreskrifter den 24 november 1980 för tillämpningen av förordningen (1980:718) om revision vid revisionskontor. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:633
Förordning (1982:633) om kyrkoherdar för döva
1 § För kyrklig verksamhet bland döva skall finnas en kyrkoherde för döva inom vart och ett av följande distrikt: 1. Stockholms distrikt, som omfattar Stockholms, Uppsala och Gotlands län. 2. Linköpings distrikt, som omfattar Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västmanlands län. 3. Lunds distrikt, som omfattar Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. 4. Vänersborgs distrikt, som omfattar Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. 5. Örebro distrikt, som omfattar Värmlands, Örebro och Kopparbergs län. 6. Härnösands distrikt, som omfattar Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. 7. Luleå distrikt, som omfattar Västerbottens och Norrbottens län. 2 § Kyrkoherdarna för döva skall var och en inom sitt distrikt 1. skaffa sig kännedom om döva samt om deras ställning och behov samt också föra förteckning över dem, 2. hålla gudstjänster och utföra eller biträda vid andra kyrkliga förrättningar för döva, 3. meddela konfirmationsundervisning vid de statliga specialskolorna för döva och hörselskadade, 4. i övrigt utöva och främja kristen verksamhet bland döva. 3 § Domkapitlet i Stockholm har tillsyn över den verksamhet som utövas av kyrkoherdarna för döva. Domkapitlet skall fastställa stationeringsort för dem, meddela tjänstgöringsföreskrifter samt bevilja dem semester och annan ledighet. 4 § Resor som en kyrkoherde för döva företar i tjänsten skall ske efter en plan som domkapitlet fastställer efter förslag av kyrkoherden. Om det finns särskilda skäl, får domkapitlet efter prövning i varje särskilt fall medge att kyrkoherdarna för döva får i tjänsten företa resor i Sverige utanför de egna distrikten. Förordning (1986:680). 5 § Kyrkoherdarna för döva skall föra anteckningar över utförda förrättningar och företagna tjänsteresor samt årligen till domkapitlet avge berättelse över verksamheten under föregående år. 6 § För att överlägga om gemensamma angelägenheter får domkapitlet kalla kyrkoherdarna för döva till sammanträde en gång årligen under högst tre dagar. Förordning (1986:680). 7 § Tjänster som kyrkoherde för döva tillsätts av domkapitlet. I tillsättningsärendena skall tillfälle att yttra sig ges dels styrelsen för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, dels styrelsen för varje statlig specialskola för döva och hörselskadade inom distriktet. Förordning (1988:1030). 8 § Behöriga till tjänster som kyrkoherde för döva är präster inom svenska kyrkan som har genomgått särskild utbildning för verksamhet bland döva eller eljest är förtrogna med de dövas teckenspråk. De sökande skall också ha förvärvat sådana insikter och erfarenheter, som gör dem lämpade att inneha tjänsten. 9 § I fråga om tillsättning av tjänst som kyrkoherde för döva tillämpas bestämmelserna om ledigkungörande och ansökan i 7--9 §§ prästvalsförordningen (1958:261). Tillkännagivande av domkapitlets beslut om tillsättning av tjänst anslås genast på domkapitlets anslagstavla. 10 § Föreskrifterna i 2, 5--7, 10--12 och 14 §§ förordningen (1965: 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst skall tillämpas på anställning som kyrkoherde för döva. Vad där sägs om domkapitlet skall gälla domkapitlet i Stockholm. 11 § Kyrkoherdarna för döva är skyldiga att underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i denna som domkapitlet ålägger dem. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:315
Lag (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser
1 § Staten har rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem miljoner kronor i tillgångar. 2 § Regeringen beslutar om sådan styrelserepresentation som anges i 1 §. Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation. 3 § Offentliga styrelseledamöter skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten. 4 § Om frågan uppkommer att inrätta offentlig styrelserepresentation i en stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen överlämna en avskrift av stiftelseurkunden, stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning. Sådan anmodan får förenas med vite. 5 § Offentliga styrelseledamöter och ersättare utses för den tid som regeringen bestämmer. 6 § Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i överläggningar när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter. 7 § Det åligger stiftelsen att betala arvode och annan ersättning till den offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersättare. Om arvode utgår till ledamöter eller ersättare som har utsetts av stiftelsen har den offentlige styrelseledamoten eller ersättaren rätt till arvode med samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodet särskilt. Arvodet skall i det senare fallet vara lägst 5 000 kronor och högst 20 000 kronor om året för ledamot samt lägst 3 000 kronor och högst 15 000 kronor om året för ersättare. Offentliga styrelseledamöter och ersättare har rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för resor och uppehälle. Lag (1991:427). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:210
Kungl. Maj:ts instruktion (1974:210) för allmänna ombudet i tullmål
1 § Enligt 98 § tullagen (1987:1065) för det allmänna ombudet det allmännas talan hos besvärsmyndighet i frågor som avses i 100 § första stycket tullagen utom sådana frågor som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor. Förordning (1987:1087). 2 § Fråga huruvida talan skall föras mot beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen bedömer allmänna ombudet med ledning av vad som kommer fram genom granskningsverksamheten vid styrelsen eller som på annat sätt kommer till hans kännedom. Allmänna ombudet får påkalla biträde hos generaltullstyrelsen för utredning av fråga huruvida sådan talan skall föras. 3 § Allmänna ombudet bör ej anföra besvär över tullmyndighets beslut om saken avser ringa avgiftsbelopp och saknar principiell betydelse. Har enskild anfört besvär över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen, bör allmänna ombudet yttra sig över besvären i målet hos styrelsen, endast om särskilda skäl föreligger. 4 § har upphävts genom förordning (1989:1106). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:6
Förordning (1975:6) med bemyndigande för centrala valmyndigheten att meddela vissa föreskrifter
Regeringen överlåter åt centrala valmyndigheten att meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av 1. vallagen (1997:157), 2. lagen (1997:158) om röstlängdsregister, 3. lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall, 5. folkomröstningslagen (1979:369), 6. annan lag med föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela landet. Förordning (1999:907). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:197
Förordning (1990:197) om beredskapslagring av olja och kol m.m. under lagringsåret 1990/91
Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol och 10 § lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet att följande andelar av basmängderna för lagringsbränslen skall lagras under lagringsåret 1990/91. Varuslag Procentandel av basmängden Kol 37 Motorbensin 25 Fotogen 25 Dieselbrännolja/ eldningsolja 1 och 2 25 Övriga eldningsoljor 25 Gasol 25 I fråga om ersättningsbränsle för naturgas skall lagringsprocenten motsvara 28 procent av basmängden för respektive varuslag. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.