beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
|---|---|---|
1988:23 | /r1/ Lag (1988:23)
om tillämpning av lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m. vid viss försöksverksamhet; | Lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. skall
tillämpas på läkemedel som har förskrivits av en distriktssköterska som
deltar i försöksverksamhet med förskrivning av läkemedel enligt de
föreskrifter som socialstyrelsen meddelar. Därvid skall läkemedel som
har förskrivits av en distriktssköterska likställas med läkemedel som
har förskrivits av en läkare.
Övergångsbestämmelser
1988:23
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1988 och gäller till utgången av år
1991. Lagen skall tillämpas även på läkemedel som har förskrivits före
utgången av år 1991 men som expedieras efter denna tidpunkt.
1991:1592
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Lagen skall tillämpas även på läkemedel som har föreskrivits före
utgången av år 1993 men som expedieras efter denna tidpunkt. Lag
(1992:1567).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:922 | Förordning (2015:922) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton | 1 § Denna förordning gäller vid sådant utbyte av upplysningar
som avses i lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton.
2 § Uppgifterna som avses i 2 § lagen (2015:912) om
automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska
överföras till de behöriga myndigheterna i
rapporteringspliktiga jurisdiktioner snarast möjligt, men
senast den 30 september kalenderåret efter det kalenderår som
uppgifterna avser.
3 § Skatteverket ska ingå överenskommelser med de behöriga
myndigheterna i deltagande stater och jurisdiktioner om hur
det automatiska utbytet av upplysningar ska genomföras och om
formerna för annan kommunikation mellan Skatteverket och de
behöriga myndigheterna i andra deltagande stater och
jurisdiktioner.
Skatteverket ska arbeta med de behöriga myndigheterna i andra
stater och jurisdiktioner för att enas om en eller flera
metoder för dataöverföring, inklusive krypteringsstandarder,
i syfte att åstadkomma största möjliga standardisering och
minsta möjliga komplexitet samt att minimera kostnaderna.
Skatteverket ska meddela dessa metoder till sekretariatet vid
det koordineringsorgan som avses i artikel 24.3 i bilaga 1
till lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden.
Skatteverket ska meddela koordineringsorganets sekretariat
när lämpliga åtgärder vidtagits för att säkerställa att
nödvändiga krav på sekretess och datasäkerhet är uppfyllda
och bifoga det besvarade frågeformulär om sekretess och
datasäkerhet som ska ingå i bilaga D till det multilaterala
avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29
oktober 2014.
Om det uppstår svårigheter i samband med genomförandet av det
avtal som avses i tredje stycket, får Skatteverket begära att
samråd hålls med behöriga myndigheter i en eller flera andra
stater eller jurisdiktioner så att lämpliga åtgärder kan
vidtas för att säkerställa att avtalet uppfylls. Om
Skatteverket begär samråd ska verket säkerställa att
koordineringsorganets sekretariat på lämpligt sätt
underrättas om åtgärder som utformats. Förordning (2016:20).
4 § Skatteverket ska kontrollera att de rapporteringsskyldiga
finansiella instituten tillämpar de granskningsprocedurer som
framgår av lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton och att de lämnar
kontrolluppgifter i enlighet med 22 b kap.
skatteförfarandelagen (2011:1244).
Skatteverket ska underrätta Finansinspektionen när
1. Skatteverket beslutar att förelägga ett
rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte fullgjort
sin skyldighet att lämna kontrolluppgifter enligt 22 b kap.
skatteförfarandelagen att fullgöra skyldigheten, eller
2. det finns skäl att tro att ett rapporteringsskyldigt
finansiellt institut inte har fullgjort sina skyldigheter
enligt lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton eller 22 b kap.
skatteförfarandelagen.
5 § Med deltagande jurisdiktion avses vid tillämpning av
lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om
finansiella konton och lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton en sådan stat eller
jurisdiktion som anges i avsnitt A i bilagan till denna
förordning. Därutöver avses en sådan stat eller jurisdiktion
med vars behöriga myndighet Skatteverket har ingått en
överenskommelse om automatiskt utbyte av upplysningar om
finansiella konton med stöd av 16 § första stycket
förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i
skatteärenden.
Med rapporteringspliktig jurisdiktion avses vid tillämpning
av lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om
finansiella konton och lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton en sådan stat eller
jurisdiktion som anges i avsnitt B i bilagan till denna
förordning. Därutöver avses en sådan stat eller jurisdiktion
med vars behöriga myndighet Skatteverket har ingått en
överenskommelse om automatiskt utbyte av upplysningar om
finansiella konton med stöd av 16 § första stycket
förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i
skatteärenden. Detta gäller dock endast om överenskommelsen
är gällande och innebär att Skatteverket ska överföra
upplysningar om finansiella konton till den andra statens
eller jurisdiktionens behöriga myndighet.
Förordning (2016:1236).
Övergångsbestämmelser
2015:922
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 2 § tillämpas första gången kalenderåret
2017 avseende uppgifter som gäller kalenderåret 2016.
2017:954
1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2017.
2. Förordningen tillämpas första gången på uppgifter som
avser kalenderåret 2017.
2018:1540
1. Denna förordning träder i kraft den 18 september 2018.
2. Förteckning B i den nya lydelsen tillämpas första gången
på uppgifter som avser kalenderåret 2017.
3. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången
på uppgifter som avser kalenderåret 2018.
2019:150
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2019.
2. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2019.
3. Förteckning B i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2018.
4. Förteckning B i den nya lydelsen får tillämpas även på
uppgifter som avser kalenderåret 2017.
2020:47
1. Denna förordning träder i kraft den 4 mars 2020.
2. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2020.
3. Förteckning B i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2019.
4. Förteckning B i den nya lydelsen får tillämpas även på
uppgifter som avser kalenderåret 2018.
2020:760
1. Denna förordning träder i kraft den 16 september 2020.
2. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2020.
3. Förteckning B i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2019.
2021:837
1. Denna förordning träder i kraft den 15 september 2021.
2. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2021.
3. Förteckning B i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2020.
2022:293
1. Denna förordning träder i kraft den 24 maj 2022.
2. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2022.
2022:1417
1. Denna förordning träder i kraft den 15 september 2022.
2. Förteckning A i den nya lydelsen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2022.
Bilaga
A. Deltagande jurisdiktioner
Följande stater och jurisdiktioner är deltagande
jurisdiktioner.
- Albanien
- Andorra
- Anguilla
- Antigua och Barbuda
- Argentina
- Aruba
- Australien
- Azerbajdzjan
- Bahamas
- Bahrain
- Barbados
- Belgien
- Belize
- Bermuda
- Bonaire, Sint Eustatius och Saba
- Brasilien
- Brittiska Jungfruöarna
- Brunei
- Bulgarien
- Caymanöarna
- Chile
- Colombia
- Cooköarna
- Costa Rica
- Curacao
- Cypern
- Danmark
- Dominica
- Ecuador
- Estland
- Finland
- Frankrike
- Färöarna
- Förenade Arabemiraten
- Förenade kungariket
- Ghana
- Gibraltar
- Grekland
- Grenada
- Grönland
- Guernsey
- Hong Kong
- Indien
- Indonesien
- Irland
- Island
- Isle of Man
- Israel
- Italien
- Japan
- Jersey
- Kanada
- Kazakstan
- Kina
- Kroatien
- Kuwait
- Lettland
- Libanon
- Liechtenstein
- Litauen
- Luxemburg
- Macao
- Malaysia
- Maldiverna
- Malta
- Marshallöarna
- Mauritius
- Mexiko
- Monaco
- Montserrat
- Nauru
- Nederländerna
- Nigeria
- Niue
- Norge
- Nya Kaledonien
- Nya Zeeland
- Oman
- Pakistan
- Panama
- Peru
- Polen
- Portugal
- Qatar
- Rumänien
- Saint Kitts och Nevis
- Saint Lucia
- Saint Vincent och Grenadinerna
- Samoa
- San Marino
- Saudiarabien
- Schweiz
- Seychellerna
- Singapore
- Sint Maarten
- Slovakien
- Slovenien
- Spanien
- Sverige
- Sydafrika
- Sydkorea
- Tjeckien
- Turkiet
- Turks- och Caicosöarna
- Tyskland
- Ungern
- Uruguay
- Vanuatu
- Österrike
B. Rapporteringspliktiga jurisdiktioner
Följande stater och jurisdiktioner är rapporteringspliktiga
jurisdiktioner.
- Albanien
- Andorra
- Antigua och Barbuda
- Argentina
- Australien
- Azerbajdzjan
- Barbados
- Belgien
- Bonaire, Sint Eustatius och Saba
- Brasilien
- Bulgarien
- Chile
- Colombia
- Cooköarna
- Curacao
- Cypern
- Danmark
- Ecuador
- Estland
- Finland
- Frankrike
- Färöarna
- Förenade kungariket
- Ghana
- Gibraltar
- Grekland
- Grenada
- Grönland
- Guernsey
- Hong Kong
- Indien
- Indonesien
- Irland
- Isle of Man
- Island
- Israel
- Italien
- Japan
- Jersey
- Kanada
- Kazakstan
- Kina
- Kroatien
- Lettland
- Liechtenstein
- Litauen
- Luxemburg
- Malaysia
- Maldiverna
- Malta
- Mauritius
- Mexiko
- Monaco
- Nederländerna
- Nigeria
- Norge
- Nya Zeeland
- Pakistan
- Panama
- Peru
- Polen
- Portugal
- Rumänien
- Saint Kitts och Nevis
- Saint Lucia
- San Marino
- Saudiarabien
- Schweiz
- Seychellerna
- Singapore
- Slovakien
- Slovenien
- Spanien
- Sydafrika
- Sydkorea
- Tjeckien
- Turkiet
- Tyskland
- Ungern
- Uruguay
- Österrike
Förordning (2023:488).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2000:138 | Förordning (2000:138) om beredskapslagring av olja m.m. under
lagringsåret 2000/01 | Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol att följande andelar av
basmängderna för vissa lagringsbränslen skall lagras under
lagringsåret 2000/01.
Varuslag Procentandel av basmängden
Motorbensin 25
Fotogen 25
Flygfotogen 10
Dieselbrännolja/eldningsolja 1 26
Övriga eldningsoljor 25
Gasol 25
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:327 | Förordning (1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen (1968:45) | 1 § Från atomansvarighetslagens (1968:45) tillämpning undantas
atombränsle och radioaktiva produkter i den omfattning och under de
villkor i övrigt som anges i */kurs/ bilaga*/slut kurs/ till denna
förordning.
2 § Förordnande enligt 10 § första stycket
atomansvarighetslagen (1968:45) om ansvarighet för fraktförare
meddelas av Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:455).
3 § Godkännande av försäkring enligt 22 § första stycket
atomansvarighetslagen (1968:45) meddelas av Finansinspektionen.
Förordning (2008:455).
4 § Anmälan enligt 25 § första stycket atomansvarighetslagen
(1968:45) om upphörande av försäkringsavtal görs hos
Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:455).
5 § Anmälan enligt 32 § andra stycket atomansvarighetslagen (1968:45)
om anspråk på ersättning av statsmedel för atomskada görs hos
länsstyrelsen i det län där atomanläggningen ligger.
6 § Certifikat som avses i 39 § första stycket
atomansvarighetslagen (1968:45) avfattas enligt formulär som
fastställs av Strålsäkerhetsmyndigheten. Närmare anvisningar
till formulären meddelas av Strålsäkerhetsmyndigheten.
Intyg som avses i samma lagrum utfärdas av
Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:455).
Bilaga
Undantag enligt 1 § andra stycket atomansvarighetslagen (1968:45)
från lagens tillämpning
Definitioner
1. Med "transportbestämmelserna" avses i denna bilaga internationella
atomenergiorganets (International Atomic Energy Agency, IAEA)
säkerhetsbestämmelser för transport av radioaktivt material
("Regulations for the Safe Transport of Radioactive
Materials").
2. Uttrycken "A 2", "klyvbart material" ("Fissile material") och
"radioaktivt material av speciell beskaffenhet" ("Special Form
Radioactive Material") har i det följande den innebörd som anges i
sektion 1 i 1973 års reviderade upplaga av transportbestämmelserna.
Undantag
Följande atomsubstanser är undantagna från atomansvarighetslagens
tillämpning under de förutsättningar som anges i det följande.
A. Atomsubstans som innehavaren av en atomanläggning i Sverige
eller i en annan konventionsstat sänder till en mottagare för
nyttjande, under den tid då substansen finns utanför en
atomanläggning.
Undantag gäller om villkoren under 1-4 nedan är uppfyllda då
sändningen lämnar anläggningen och övriga tillämpliga föreskrifter i
den upplaga av transportbestämmelserna som gäller vid samma tidpunkt
har iakttagits.
Villkor som gäller alla radionuklider
1. Den totala aktiviteten hos innehållet i en sändning av en
radionuklid eller flera radionuklider tillhörande samma grupp får inte
överstiga följande värden:
Uppställningen är inte med här.
Anm.: Vid tillämpningen hänförs en radionuklid vars identitet
inte är känd till grupp 1. I fråga om A 2-värden hänvisas till
sektion IV i 1973 års reviderade upplaga av transportbestämmelserna.
2. Den totala aktiviteten i en sändning av radionuklider som utgör
radioaktivt material av speciell beskaffenhet får inte överstiga 500
curie (18,5 terabecquerel).
3. För sändningar som innehåller
både radioaktivt material av speciell beskaffenhet och annat
radioaktivt material, eller
radionuklider som tillhör skilda grupper
gäller följande:
Summan av de kvoter som erhålls vid division av varje nuklids
aktivitetstal med det maximital som är tillämpligt enligt 1 och 2 får
inte överstiga talet 1. Är aktiviteten hos någon eller flera av
nukliderna inte känd, skall det tal som anger den totala aktiviteten
hos dessa nuklider divideras med det lägsta av de maximital som gäller
för någon av dem. Är inte aktiviteten hos någon av dessa nuklider
känd, får den totala aktiviteten i sändningen inte överstiga det
lägsta maximital som gäller för någon av dessa.
Tilläggsvillkor som gäller för klyvbart material
4. Vid sändning av klyvbart material skall villkoren under 1-3 ovan
ha iakttagits i tillämpliga delar tillsammans med antingen
a) föreskrifterna i sektion C 5 i 1967 års reviderade upplaga av
transportbestämmelserna för nukleär säkerhetsklass I och II, utom i
fall som avses i sektion C 5.1.2 i samma upplaga av
transportbestämmelserna, eller
b) föreskrifterna i sektion VI i 1973 års reviderade upplaga av
transportbestämmelserna för nukleär säkerhetsklass I eller II, utom i
fall som avses i paragraf 601 i samma upplaga av
transportbestämmelserna.
Dessutom skall följande villkor vara uppfyllda i fråga om mängden
klyvbart material:
a) Om sändningen innehåller endast en av nukliderna plutonium -239,
plutonium -241, uran -233 eller uran -235, får mängden inte överstiga
375 g av nukliden Pu -239
375 g '' '' Pu -241
375 g '' '' U -233 eller
600 g '' '' U -235.
b) Om sändningen innehåller flera av de nuklider som anges under a),
får summan av de kvoter som erhålls vid division av antalet gram för
varje nuklid med det maximital som enligt a) är tillämpligt inte
överstiga talet 1.
B. Atomsubstans som väsentligen består av uran
Undantag gäller om villkoren under 1 och 2 nedan är uppfyllda.
1. Den totala aktiviteten per gram av substansen såvitt avser samtliga
andra radioaktiva isotoper än sådana uranisotoper som vanligen ingår i
naturligt uran eller utgör dotterprodukter av dylika uranisotoper får
inte överstiga
a) 200000 alfa-sönderfall i minuten från samtliga isotoper som avger
alfastrålning, och
b) 20 mikrocurie (0,74 megabecquerel) av samtliga isotoper som avger
beta- eller gammastrålning.
2. Mängden av isotopen uran -235 får inte överstiga en procent av den
sammanlagda mängden av alla uranisotoper i substansen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:554 | Förordning (1985:554) om statsbidrag till kostnader för
vissa trygghetsåtgärder för rektorer, studierektorer och
lärare vid vissa privatskolor, riksinternatskolor och
statsunderstödda folkhögskolor | Inledande bestämmelser
1 § Huvudmännen för privatskolor som avses i privatskolförordningen
(1967:270), riksinternatskolor och statsunderstödda folkhögskolor har
enligt föreskrifterna i denna förordning rätt att få statsbidrag till
sina kostnader för vissa åtgärder enligt
a. trygghetsavtalet den 9 januari 1985 för lärare vid privatskolor och
riksinternatskolor (TrA-PR) och trygghetsavtalet samma dag för lärare
vid statsunderstödda folkhögskolor (TrA-Fh),
b. avtalet den 23 mars 1987 om avgångsförmåner (AGF). Förordning
(1988:159).
2 § I denna förordning avses med redovisningsår tiden den 1 juli--den 30
juni nästa kalenderår.
Statsbidrag till kostnader för vissa åtgärder enligt TrA-PR, TrA-Fh
och AGF
3 § Bidrag lämnas till följande kostnader för åtgärder enligt TrA-PR för
rektorer, studierektorer och lärare på vilka TrA-PR är tillämpligt,
nämligen
a. ersättning vid flyttning, m. m. enligt 5 kap. 12 och 13 §§,
b. särskild inkomsttrygghet enligt 5 kap. 14 § andra stycket och
c. löneutfyllnad enligt 5 kap. 15 §.
4 § Bidrag lämnas till följande kostnader för åtgärder enligt TrA-Fh för
rektorer och lärare på vilka TrA-Fh är tillämpligt, nämligen
a. ersättning vid flyttning, m. m. enligt 5 kap. 12 och 13 §§,
b. särskild inkomsttrygghet enligt 5 kap. 14 § andra stycket och
c. löneutfyllnad enligt 5 kap. 15 §.
5 § Bidrag lämnas till kostnader för avgångsbidrag enligt AGF för
rektorer, studierektorer och lärare på vilka AGF är tillämpligt.
6 § Bidrag som avses i 3--5 §§ lämnas till de styrkta kostnaderna.
Rekvisition och utbetalning
7 § Bidrag som avses i 3--5 §§ rekvireras för varje redovisningsår hos
skolöverstyrelsen. Rekvisitionen skall ges in till skolöverstyrelsen
senast den 31 augusti efter redovisningsårets utgång.
Om det finns särskilda skäl, får skolöverstyrelsen pröva en rekvisition
som inte har kommit in inom föreskriven tid.
Till rekvisitionen skall fogas bestyrkt kopia av trygghetsnämndens
beslut när det gäller bidrag till
a. särskild inkomsttrygghet och löneutfyllnad enligt 5 kap. 14 § andra
stycket och 15 § TrA-PR respektive TrA-Fh samt
b. avgångsbidrag enligt AGF.
8 § Skolöverstyrelsen beslutar om bidrag och betalar ut detta.
9 § För granskning av tillämpningen av denna förordnings bestämmelser om
statsbidrag får riksrevisionsverket och skolöverstyrelsen hos
huvudmännen ta del av räkenskaper och övriga handlingar samt göra de
undersökningar som fordras i övrigt.
Huvudmännen är skyldiga att på begäran av riksrevisionsverket och
skolöverstyrelsen lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som
behövs för myndighetens granskning.
Överklagande
10 § Skolöverstyrelsens beslut om statsbidrag får överklagas hos
regeringen. Förordning (1988:159).
Övriga föreskrifter
11 § Skolöverstyrelsen skall meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1985:554
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. Förordningen tillämpas
dock för tid från och med den 1 februari 1985.
1988:159
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1988. Bestämmelserna i 1 § i
sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1988.
1991:1127
Statsbidrag får dock till och med utgången av år 1991 lämnas till sådana
åtgärder enligt förordningarna som före den 1 januari 1991 vidtagits på
grund av 6 § avtalet den 10 november 1989 om trygghetsfrågor (SAV 1989
Skol 24) och avtalet den 30 mars 1990 om vissa övergångsregler till
trygghetsavtalet (SAV 1990 Skol 12).
Vad som i förordningarna eller i bestämmelser som avses i förordningarna
föreskrivs om skolöverstyrelsen och länsskolnämnden skall i stället avse
den utredare som har till uppgift att slutföra avvecklingen av dessa
myndigheter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:552 | Lag (1979:552) om internationell adoptionshjälp | 1 § Internationell adoptionshjälp från enskild får lämnas endast av
ideell sammanslutning som är auktoriserad enligt denna lag. Vad som
har sagts nu gäller dock inte i fråga om hjälp i enstaka fall.
Med internationell adoptionshjälp avses sådan verksamhet som har till
syfte att förmedla kontakt mellan den som önskar adoptera ett
utländskt barn och myndigheter, organisationer eller enskilda personer
i barnets hemland samt att även i övrigt lämna den hjälp som behövs
för att adoption skall kunna genomföras.
2 § Den myndighet som regeringen föreskriver avgör frågor om
auktorisation och har tillsyn över de auktoriserade
sammanslutningarna. Lag (1981:580).
3 § Auktorisation får ges endast åt sammanslutning som har stadgar,
styrelse och revisorer. Auktorisation får ges endast om
sammanslutningen har till huvudsakligt syfte att lämna internationell
adoptionshjälp och om det står klart att den kommer att lämna hjälpen
på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med
barnens bästa som främsta riktmärke.
4 § Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om
auktorisation skall det anges vilka länder som sammanslutningens
verksamhet får avse. Auktorisationen får även förbindas med andra
villkor.
För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad
sammanslutning ta ut avgifter av dem som söker internationell
adoptionshjälp.
5 § Tillsynsmyndigheten skall i samband med ett beslut om
auktorisation utse minst två personer eller, om sammanslutningens
verksamhet kan antas bli av ringa omfattning, en person att företräda
allmänintresset i sammanslutningens arbete med internationell
adoptionshjälp (samhällsrepresentant). Samhällsrepresentanter skall ha
särskild erfarenhet av barn- och ungdomsvård i stat eller kommun.
Lag (1981:580).
6 § De auktoriserade sammanslutningarna är skyldiga att på begäran
tillhandahålla tillsynsmyndigheten de handlingar som rör verksamheten.
Lag (1981:580).
7 § Auktorisationen skall återkallas när de förutsättningar som anges
i 3 § inte längre föreligger. Detsamma gäller om sammanslutningen inte
uppfyller de villkor som kan ha uppställts för auktorisationen eller
underlåter att rätta sig efter vad tillsynsmyndigheten begär med stöd
av 6 §.
8 § När en auktoriserad sammanslutning beslutar om internationell
adoptionshjälp skall lämnas, skall minst en samhällsrepresentant
delta.
Om en samhällsrepresentant har en annan mening än sammanslutningen i
frågan om adoptionshjälp, skall frågan överlämnas till
tillsynsmyndigheten för avgörande.
Om sammanslutningen har vägrat adoptionshjälp i ett visst fall, får
tillsynsmyndigheten på begäran av den som söker adoptionshjälp uppdra
åt sammanslutningen att ändå lämna hjälpen. Lag (1984:1093).
9 § Den som lämnar internationell adoptionshjälp i strid med 1 § döms
till böter.
10 § Tillsynsmyndighetens beslut att vägra auktorisation eller
återkalla auktorisation överklagas hos regeringen genom besvär.
Tillsynsmyndighetens beslut i övrigt får inte överklagas.
Lag (1981:580).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1991:683 | /r1/ Riksgäldskontorets föreskrifter (1991:683)
om gällande räntesats för allemanssparandet; | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 9 § lagen (1983:890)
om allemanssparande samt 1 § förordningen (1989:248) med instruktion för
riksgäldskontoret.
På de medel som satts in på ett allemanssparkonto utgår från och med den
25 juni 1991 och tills vidare årlig ränta med 9,5 procent. Räntan skall
dock utgå med lägst den procentsats som motsvarar det av riksbanken
fastställda vid varje tid gällande diskontot minskat med tre
procentenheter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:272 | Förordning (1994:272) med instruktion för
Arbetsgivarverket | Uppgifter
1 § Arbetsgivarverket är en förvaltningsmyndighet för statliga
arbetsgivarfrågor.
Föreskrifter om Arbetsgivarverket som företrädare för staten
som arbetsgivare finns i förordningen (1976:1021) om statliga
kollektivavtal, m.m.
Verket får också företräda icke-statliga arbetsgivare som
verket bedömer har intressegemenskap med statliga arbetsgivare
och som har uppdragit åt verket att träffa kollektivavtal samt
besluta om lockout eller andra stridsåtgärder mot arbetstagare
hos arbetsgivaren. Förordning (2004:1384).
2 § Arbetsgivarverket skall som arbetsgivarorganisation
utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Verket
skall utföra förhandlingsarbete för statliga myndigheter samt
företräda dem i arbetstvister.
Verket får besluta om anslutning till statliga
avtalsförsäkringar av icke-statliga arbetsgivare. Ett sådant
beslut förutsätter att arbetstagarna har anställningsvillkor
som i fråga om avtalsförsäkringarna i huvudsak stämmer överens
med villkoren för statligt anställda.
Verket svarar för sådan information, rådgivning och utbildning
som arbetsgivare på det statliga området behöver. Detsamma
gäller de icke-statliga arbetsgivare som verket företräder.
Arbetsgivarverkets verksamhet finansieras med avgifter som
verket bestämmer. Förordning (2004:377).
3 § Arbetsgivarverket skall utföra sådana stabsuppgifter som
regeringen kan komma att efterfråga hos verket. Förordning
(1997:965).
Verkets ledning
Allmänt
4 § Arbetsgivarverket leds av ett arbetsgivarkollegium. I
myndigheten finns också en styrelse och en generaldirektör.
5 § Den som anställts genom beslut av regeringen som chef för
en myndighet som lyder omedelbart under regeringen är ledamot i
arbetsgivarkollegiet. Regeringen förordnar övriga ledamöter i
arbetsgivarkollegiet. Hur ledamöternas röstetal beräknas anges
i en bilaga till denna förordning.
Efter förslag från arbetsgivarkollegiet förordnar regeringen
styrelseledamöter för en bestämd tid. Förordning (2004:1384).
6 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Arbetsgivarverket med undantag av 3-6, 12, 14, 18-28, 30 och
32-35 §§.
Följande frågor som rör verkets personal skall prövas av
generaldirektören tillsammans med två andra tjänstemän vid
verket:
1. skiljande från anställning på grund av personliga
förhållanden, dock inte i fråga om provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.
Föreskrifterna i verksförordningen om myndighetens chef och
styrelsen skall i stället avse styrelsen respektive
arbetsgivarkollegiet i Arbetsgivarverket. Arbetsgivarkollegiet
får dock delegera uppgifter enligt 13 § verksförordningen till
styrelsen. Förordning (2002:830).
Arbetsgivarkollegiet
7 § Arbetsgivarkollegiet är beslutfört när minst hälften av
ledamöterna är närvarande. Förordning (2004:1384).
8 § Arbetsgivarkollegiet skall besluta
1. om grunderna för myndighetens avgifter enligt 2 §,
2. om inriktningen av förhandlingsarbetet och andra
arbetsgivarpolitiska frågor av principiell natur eller större
ekonomisk betydelse.
Kollegiet skall meddela de närmare föreskrifter och de beslut i
övrigt som behövs om Arbetsgivarverkets organisation och
formerna för verkets verksamhet. Förordning (1997:965).
Styrelsen
9 § Styrelsen består av högst femton ledamöter,
generaldirektören medräknad, och är beslutför när ordföranden
och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.
Förordning (2004:1384).
10 § Styrelsen skall svara för verksamheten i enlighet med
arbetsgivarkollegiets föreskrifter och beslut.
Generaldirektören
11 § Generaldirektören ansvarar enligt styrelsens uppdrag för
myndighetens löpande verksamhet och förvaltning. Förordning
(1997:965).
12 § Har upphävts genom förordning (2002:830).
Anställningar m.m.
13 § Generaldirektören anställs av styrelsen. Andra
arbetstagare anställs av generaldirektören enligt den ordning
som styrelsen bestämmer.
14 § Frågor om bisyssla som avses i 7 a - 7 d §§ lagen (1994:260)
om offentlig anställning handhas och prövas av styrelsen när
det gäller generaldirektören.
Frågor om generaldirektörens skiljande från anställningen
enligt 33 § första stycket lagen om offentlig anställning
prövas av styrelsen. Förordning (2001:1029).
Överklagande
15 § Arbetsgivarverkets beslut får överklagas bara om det
följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen
(1986:223). Förordning (1998:1098).
Övergångsbestämmelser
1994:272
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då
förordningen (1989:517) med instruktion för Statens
arbetsgivarverk skall upphöra att gälla. De nya föreskrifterna
om arbetsgivarkollegiet skall dock tillämpas för tid från och
med den 1 maj 1994.
2. Vad regeringen i en förordning eller i ett särskilt beslut
har föreskrivit om Statens arbetsgivarverk skall i stället avse
Arbetsgivarverket.
2004:1384
Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2005 i fråga om 5 §
andra stycket och i övrigt den 1 juli 2005.
Bilaga
Rösterna för ledamöterna i Arbetsgivarkollegiet räknas fram på
följande sätt.
Ledamöterna delas in i tre grupper efter antalet anställda hos
den myndighet eller icke-statlig arbetsgivare (medlem) som
ledamoten är chef för. Antalet anställda fastställs utifrån
senast tillgängliga lönestatistik.
De tio ledamöter som är chefer för medlemmar med flest
anställda tillhör grupp 1. De tjugo ledamöter som är chefer för
medlemmar som därefter har flest anställda tillhör grupp 2.
Övriga medlemmar tillhör grupp 3.
Varje ledamot i grupp 3 har en röst. Ledamöterna i vardera
grupperna 1 och 2 har hälften så många röster som ledamöterna i
grupp 3 med avrundning till närmaste heltal. Avrundning av
röster sker uppåt för grupp 1 och nedåt för grupp 2.
Rösterna för grupperna 1 och 2 fördelas lika mellan ledamöterna
i respektive grupp med avrundning nedåt till närmaste heltal.
Respektive grupps återstående röster fördelas med en röst per
ledamot för de ledamöter i gruppen som är chefer för de största
medlemmarna. Förordning (2004:1384).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:832 | Förordning (1985:832) om inställande av
inskrivningsdagar m.m. i samband med införandet av
lagen (1984:649) om företagshypotek | 1 § Inskrivningsdagarna den 18 och 27 december 1985 skall ställas in
såvitt avser ärenden om företagsinteckning.
2 § Handlingarna i ärenden om företagsinteckning som inte slutligen
har handlagts senast på inskrivningsdagen den 11 december 1985 eller
som anhängiggörs därefter skall sändas till inskrivningsmyndigheten
för företagsinteckning. Sökanden skall underrättas om åtgärden.
3 § Inskrivningsmyndigheterna skall senast den 16 december 1985 till
inskrivningsmyndigheten för företagsinteckning sända kopia av bestyrkt
dagbok över samtliga ärenden om företagsinteckning som har handlagts
på inskrivningsdagen den 11 december 1985.
4 § Inskrivningsmyndigheternas arkiv såvitt avser handlingar i ärenden
om företagsinteckning skall avslutas den 31 december 1985.
5 § Beslutas enligt 4 § lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek att företagsinteckning skall stå kvar i
inskrivningsboken, skall inskrivningsmyndigheterna till
inskrivningsmyndigheten för företagsinteckning lämna över upplägget i
inskrivningsboken tillsammans med handlingarna i akten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:335 | Lag (1993:335) om Barnombudsman | 1 § Barnombudsmannen har till uppgift att företräda barns och
ungas rättigheter och intressen mot bakgrund av Sveriges
åtagande enligt Förenta nationernas konvention om barnets
rättigheter (barnkonventionen). Lag (2002:377).
2 § Barnombudsmannen skall driva på genomförandet och bevaka
efterlevnaden av barnkonventionen. Barnombudsmannen skall
därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar
samt deras tillämpning stämmer överens med barnkonventionen.
Lag (2002:377).
3 § Barnombudsmannen skall inom sitt verksamhetsområde
1. hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra
åtgärder som behövs för att barns och ungas rättigheter och
intressen skall tillgodoses,
2. informera, bilda opinion och ta initiativ till lämpliga
åtgärder i övrigt,
3. företräda barns och ungas rättigheter och intressen i den
allmänna debatten,
4. samla kunskap och sammanställa statistik om barns och ungas
levnadsvillkor, samt
5. följa den internationella utvecklingen när det gäller
barnkonventionens tolkning och dess tillämpning.
Lag (2002:377).
4 § Barnombudsmannen skall senast den 1 april varje år lämna en
rapport till regeringen om sin verksamhet under det närmast
föregående kalenderåret samt om de frågor om barn och unga som
ombudsmannen anser att regeringen behöver ha kännedom om.
Lag (2002:377).
5 § Förvaltningsmyndigheter, kommuner och regioner ska på
Barnombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen
om vilka åtgärder som vidtagits för att i den egna
verksamheten genomföra barns och ungas rättigheter enligt
barnkonventionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens
uppmaning komma till överläggningar med denne.
Lag (2019:882).
6 § Regeringen utser Barnombudsmannen för en bestämd tid.
Ombudsmannen bestämmer själv sin organisation och den närmare
inriktningen av sitt arbete. Lag (2002:377).
7 § Barnombudsmannen är skyldig att genast anmäla till
socialnämnden om ombudsmannen i sin verksamhet får kännedom
om eller misstänker att ett barn far illa.
Barnombudsmannen är skyldig att lämna uppgifter om det
förhållande anmälningsplikten omfattar. Lag (2017:1245).
8 § Barnombudsmannen får lämna
1. socialnämnden uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av ett barns behov av stöd och skydd,
2. Inspektionen för vård och omsorg uppgifter som kan vara av
betydelse för myndighetens tillsyn. Lag (2017:1245).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:595 | Lag (1979:595) om tillfällig skogsavgift | 1 § Fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse, som vid 1981 års
taxering skall ta upp garantibelopp för jordbruksfastighet som
inkomst, skall, om fastigheten åsatts delvärdet skogsbruksvärde, i
samband med nämnda taxering påföras tillfällig skogsavgift. Avgiften,
som erläggs till staten, utgör sju promille av det skogsbruksvärde som
legat till grund för beräkning av garantibeloppet.
2 § Skall den skattskyldige på grund av förlängning av räkenskapsåret
inte ta upp garantibelopp för jordbruksfastighet som inkomst vid 1981
års taxering, påförs tillfällig skogsavgift i samband med 1982 års
taxering. I detta fall utgår avgiften med sju promille av det
skogsbruksvärde som vid 1982 års taxering legat till grund för
beräkning av garantibeloppet.
3 § Har, på grund av att fastigheten har förvärvats eller avyttrats
under beskattningsåret, garantibelopp jämkats enligt bestämmelserna i
47 § sjätte stycket kommunalskattelagen (1928:370), skall också
underlaget för beräkning av tillfällig skogsavgift jämkas.
4 § Tillfällig skogsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet
avrundas vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt till
närmaste hela krontal.
5 § I fråga om debitering och uppbörd av tillfällig skogsavgift gäller
bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:294 | Förordning (1995:294) om frivillig miljöstyrning och
miljörevision | 1 § Denna förordning kompletterar lagen (1994:1596) om
frivillig miljöstyrning och miljörevision, rådets förordning
(EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande
för industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och
miljörevisionsordning samt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt
deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och
miljörevisionsordning (EMAS). Förordning (2001:779).
2 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll beslutar i
frågor om ackreditering av sådana miljökontrollanter som avses i
artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 1836/93. Styrelsen utövar
tillsynen över miljökontrollanterna.
3 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får meddela
föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11 i rådets
förordning (EEG) nr 1836/93.
4 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (1998:1178).
4 a § Verksamheter inom följande sektorer får som ett led i en
försöksverksamhet registreras enligt artikel 14 i rådets
förordning (EEG) nr 1836/93:
1. offentlig verksamhet,
2. jordbruk och skogsbruk,
3. bygg- och anläggningssektorn,
4. handel,
5. fastighetsskötsel,
6. transportsektorn, och
7. tjänstesektorn i övrigt.
Rådets förordning (EEG) nr 1836/93 gäller i tillämpliga delar
för försöksverksamheten. Vad som sägs i 2-4 §§ gäller även för
sådan verksamhet.
Av den deltagarförsäkran som avses i artikel 10 i rådets
förordning skall framgå att registreringen gäller
försöksverksamhet. Förordning (1998:759).
5 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av rådets
förordning (EEG) nr 1836/93 och för försöksverksamhet som avses
i 4 a § meddelas av Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll. Förordning (1998:759).
6 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får
meddela de föreskrifter om ackreditering och
ackrediteringsvillkor som behövs för verkställighet av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001.
Förordning (2001:779).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:868 | Förordning (1997:868) med instruktion för
Statens energimyndighet | Uppgifter
1 § Statens energimyndighet är central förvaltningsmyndighet
för frågor om användning och tillförsel av energi.
Myndigheten skall verka för att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Myndigheten skall vidare inom sitt
verksamhetsområde verka för en effektiv och hållbar
energianvändning och en kostnadseffektiv energiförsörjning,
båda med en låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat.
Myndigheten skall bidra till omställningen till ett ekologiskt
uthålligt energisystem. Förordning (2003:44).
2 § Statens energimyndighet skall särskilt
1. verka för rationell tillförsel, omvandling, distribution och
användning av energi,
2. samordna arbetet med omställningen av energisystemet,
3. främja forskning, utveckling, demonstration och introduktion
av energiteknik samt planera och fördela statligt stöd till
detta,
4. utarbeta underlag för utvärdering och omprövning av de
samlade energipolitiska programmen,
5. bevaka energimarknadernas och energisystemets utveckling och
särskilt energiomvandlingens och energianvändningens inverkan
på och betydelse för miljö och klimat samt näringslivets
konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,
6. inom sitt verksamhetsområde verka för att elmarknadens
funktion förbättras samt följa utvecklingen på elmarknaden vad
avser t.ex. kapacitetsutveckling, strukturomvandlingar inom
elhandels- och nätverksamhet samt prisutvecklingen på el och
nättjänster,
7. följa den internationella utvecklingen inom
verksamhetsområdet och främja svenskt deltagande i
internationellt samarbete,
8. inom sitt verksamhetsområde bedriva en aktiv
informationsverksamhet, i syfte bl.a. att öka kunskapen hos
elanvändarna om den avreglerade elmarknaden,
9. ansvara för officiell statistik i enlighet med vad som anges
i förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, och
10. bevaka att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2422/2001 av den 6 november 2001 om ett gemenskapsprogram för
energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning följs.
Förordning (2003:44).
3 § Föreskrifter om Statens energimyndighets medverkan i
totalförsvaret finns i förordningen (2002:472) om åtgärder för
fredstida krishantering och höjd beredskap.
Myndigheten skall fullgöra Sveriges uppgiftsskyldighet enligt
dels kapitel V i avtalet om ett internationellt energiprogram
(IEP) som undertecknades i Paris den 18 november 1974, dels
rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en
skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja
och/eller petroleumprodukter.
Myndigheten skall planera, samordna, och i den utsträckning som
regeringen föreskriver, genomföra ransoneringar och andra
regleringar som gäller användning av energi. I frågor om
planering och samordning skall myndigheten samråda med
Krisberedskapsmyndigheten. Förordning (2002:488).
4 § Statens energimyndighet får inom sitt verksamhetsområde
utföra uppdrag åt andra. För uppdrag åt andra än regeringen
skall ersättning tas ut.
Ersättningen fastställs efter grunder som bestäms av
myndigheten.
Verksförordningens tillämpning
5 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Statens
energimyndighet med undantag av 5, 21, 23, 32 och 34 §§.
Bestämmelsen i 13 § 4 verksförordningen skall inte tillämpas i
fråga om föreskrifter som myndigheten utfärdar som nätmyndighet
enligt ellagen (1997:857) eller som tillsynsmyndighet enligt
naturgaslagen (2000:599). Vid handläggning av ärenden i
Energiutvecklingsnämnden skall inte heller 24 §
verksförordningen tillämpas. Förordning (2000:675).
Myndighetens ledning
6 § Generaldirektören är chef för Statens energimyndighet. Hos
myndigheten finns en överdirektör som är generaldirektörens
ställföreträdare.
Insynsråd
7 § Vid Statens energimyndighet skall det finnas ett råd
(insynsråd) som skall ha insyn i den verksamhet som följer av
att myndigheten är nätmyndighet enligt ellagen (1997:857).
Insynsrådet har till uppgift att bevaka konsumenternas
intressen på elmarknaden. Rådet skall ges tillfälle att yttra
sig i ärenden av större betydelse som rör nättariffer och
elpriser samt i ärenden om föreskrifter som myndigheten
utfärdar som nätmyndighet enligt ellagen.
Rådet består av högst sju ledamöter.
Energiutvecklingsnämnden
8 § Vid Statens energimyndighet skall det finnas en beslutande
nämnd, Energiutvecklingsnämnden. Nämnden har till uppgift att
inom myndighetens verksamhetsområde
1. verka för fördjupad samverkan med näringslivet om forskning,
utveckling och demonstration,
2. besluta om stöd till forskning, utveckling och demonstration
enligt förordningarna (1998:222) om statligt stöd till
energiforskning, (1998:653) om statligt stöd till energiteknik
och (1998:654) om energiteknikbidrag. Förordning (2003:565).
9 § Energiutvecklingsnämnden består av generaldirektören och
tio andra ledamöter. Generaldirektören är nämndens ordförande.
Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fem andra
ledamöter är närvarande.
Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut överlåta
åt generaldirektören eller åt den tjänsteman denne sätter i
sitt ställe, att avgöra ärenden eller grupper av ärenden.
10 § Ärendena avgörs efter föredragning.
Ärenden som avgörs enligt 9 § tredje stycket behöver dock inte
föredras.
Personalföreträdare
11 § Personalföreträdareförordningen (1987:1101) skall
tillämpas på Statens energimyndighet.
Ärendenas handläggning
12 § Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall
avgöras av styrelsen, personalansvarsnämnden,
Energiutvecklingsnämnden eller enligt andra stycket.
Chefen för den enhet som fullgör myndighetens uppgifter som
nätmyndighet enligt ellagen (1997:857) och som
tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen (2000:599) skall besluta
om föreskrifter och ärenden enligt ellagen och naturgaslagen,
dock inte sådana ärenden som anges i 2 och 4 §§ elförordningen
(1994:1250) samt 8 och 10-14 §§ naturgasförordningen
(2000:673).
Ärenden som inte behöver prövas av generaldirektören eller
chefen för den enhet som fullgör myndighetens uppgifter enligt
ellagen och naturgaslagen får avgöras av en annan tjänsteman.
Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda
beslut av generaldirektören respektive chefen för den enhet som
fullgör myndighetens uppgifter enligt ellagen och
naturgaslagen.
Tredje stycket gäller inte beslut om föreskrifter och allmänna
råd. Förordning (2000:675).
Anställningar
13 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av
regeringen för en bestämd tid. Andra ledamöter i
Energiutvecklingsnämnden än generaldirektören utses av
regeringen för en bestämd tid. Ledamöterna i insynsrådet utses
av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande i
rådet.
Andra anställningar beslutas av Statens energimyndighet.
Övergångsbestämmelser
2003:565
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2003.
2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ansökningar
om bidrag enligt förordningarna (1998:22) om statligt bidrag
till vissa investeringar inom energiområdet och (1999:344) om
statligt bidrag till teknikupphandling av energieffektiv teknik
och ny energiteknik som inkommit till Statens energimyndighet
före den 1 oktober 2003 och i fråga om bidrag som beslutats
enligt de förordningarna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:42 | Förordning (2015:42) om statsbidrag för handledare i språk-, läs- och skrivutveckling | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
för handledare i språk-, läs- och skrivutveckling.
Statsbidraget lämnas för handledare som inom ramen för
fortbildningen Läslyftet handleder lärare och förskollärare
som deltar i fortbildningen. Förordning (2016:1372).
2 § Handledningen syftar till att lärare och förskollärare
ska utveckla undervisningen för att bättre kunna stödja och
förbättra barns språkliga och kommunikativa förmåga samt
elevers läs- och skrivförmåga. Förordning (2016:1372).
3 § Statsbidrag lämnas om det finns tillgång på medel.
Förutsättningar för statsbidrag
4 § Statsbidrag får lämnas till huvudmän inom förskolan,
förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan,
specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och anpassade
gymnasieskolan.
Statsbidrag lämnas för ett kalenderår (bidragsår) i sänder.
Förordning (2022:1631).
5 § Statsbidrag lämnas för ersättning för lön med ett
schablonbelopp för handledare som
1. är anställda hos huvudmannen, och
2. på 10 eller 20 procent av heltid tjänstgör som handledare
för lärare och förskollärare i språk-, läs- och
skrivutveckling inom ramen för fortbildningen Läslyftet.
Schablonbeloppet ska motsvara 10 respektive 20 procent av en
genomsnittlig heltidslön för en lärare eller förskollärare.
Förordning (2016:1372).
6 § Statsbidrag får lämnas bara för sådana legitimerade
lärare och förskollärare som huvudmannen utsett till
handledare i språk-, läs- och skrivutveckling och som
1. är behöriga att undervisa i ämnet svenska eller svenska
som andraspråk eller på annat sätt har tillägnat sig goda
kunskaper i språkutvecklande arbetssätt,
2. har minst fyra års erfarenhet av att undervisa, och
3. har erfarenhet av och intresse för att utveckla
undervisningen tillsammans med andra förskollärare eller
lärare. Förordning (2016:1372).
7 § Statsbidrag får också lämnas för övriga kostnader som kan
hänföras till handledning enligt denna förordning.
8 § Har upphävts genom förordning (2018:64).
Ansökan och beslut om statsbidrag
9 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk som
prövar frågor om bidraget.
Ett beslut om bidrag får förenas med villkor. Dessa ska
framgå av beslutet.
10 § Huvudmannen ska hos Statens skolverk anmäla den personal
som huvudmannen ansöker om statsbidrag för och personal som
deltar i fortbildningen enligt denna förordning.
11 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag än det
finns medel för beslutar Statens skolverk om urval.
Uppföljning och redovisning
12 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har
använts.
13 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna
förordning ska lämna sådan ekonomisk och annan redovisning
till Statens skolverk som verket begär.
14 § Statens skolverk ska i sin årsredovisning lämna en
samlad redovisning av vilka som har fått statsbidrag enligt
denna förordning och med vilka belopp samt vad bidragen har
använts till.
Återbetalning och återkrav
15 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna
förordning är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har lämnats för,
4. mottagaren inte lämnar sådan redovisning som avses i 13 §,
eller
5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag.
16 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett bidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt
15 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket efterge
återkrav helt eller delvis.
17 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk
efterge krav på ränta helt eller delvis.
Bemyndigande
18 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om
1. vilka kostnader som statsbidrag enligt 7 § kan lämnas
för,
2. schablonbeloppen och beräkning av statsbidragets storlek,
och
3. annan verkställighet av denna förordning.
Överklagande
19 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:654 | Förordning (1988:654) med instruktion för
statens hundskola | Uppgifter
1 § Statens hundskola har till uppgift att mot ersättning tillhandahålla
ledar- och polishundar samt bedriva därmed sammanhängande och förenlig
verksamhet.
2 § Skolan skall särskilt samarbeta med rikspolisstyrelsen, Synskadades
riksförbund och andra intressenter för att effektivt utnyttja skolans
resurser och med Sveriges lantbruksuniversitet i forsknings- och
utvecklingsfrågor inom avelsverksamheten.
Verksförordningens tillämpning
3 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på skolan med undantag
av 2, 18, 23 och 24 §§.
Myndighetens ledning
4 § Skolans chef är chef för myndigheten.
Styrelsen
5 § Skolans styrelse består av högst sju personer, skolans chef
medräknad. En av ledamöterna är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
Personalföreträdare
6 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
skolan.
Personalansvarsnämnden
7 § Skolans personalansvarsnämnd består -- förutom av skolans chef och
personalföreträdarna -- av tre andra ledamöter som utses av styrelsen.
Skolans chef är nämndens ordförande.
Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre av de andra
ledamöterna är närvarande.
Tjänstetillsättning m.m.
8 § Skolans chef förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Andra tjänster tillsätts av skolan.
9 § Andra styrelseledamöter än skolans chef utses av regeringen för en
bestämd tid.
Förordnande att vara styrelsens ordförande meddelas av regeringen för en
bestämd tid.
10 § När skolans chef inte är i tjänst sköts hans uppgifter av den
tjänsteman som han bestämmer.
Bisysslor
11 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av styrelsen i fråga om
skolans chef.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:483 | Lag (2018:483) om ansvarsfrihet vid vissa brott mot tillståndsplikten för explosiva varor | 1 § Den som hanterar en explosiv vara utan att ha rätt
till det ska inte dömas till ansvar för detta enligt 29 eller
29 a § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,
om han eller hon under tiden 15 oktober 2018-11 januari 2019
frivilligt kontaktar Polismyndigheten och lämnar de uppgifter
som behövs för att myndigheten ska kunna omhänderta den
explosiva varan. För ansvarsfrihet krävs att den explosiva
varan har omhändertagits av Polismyndigheten.
Ansvarsfrihet enligt första stycket gäller även för den som
ger någon annan i uppdrag att kontakta Polismyndigheten.
2 § Den som kontaktar Polismyndigheten enligt 1 §, eller
uppdrar åt någon annan att göra det, har rätt att vara
anonym.
3 § Explosiva varor som har omhändertagits enligt 1 §
tillfaller staten.
Detta gäller dock inte om den explosiva varan har
omhändertagits utan ägarens samtycke och denne gör anspråk på
egendomen. Om ägaren är känd, ska ett sådant anspråk göras
inom en månad från det att ägaren fick del av en
underrättelse från Polismyndigheten om att egendomen
omhändertagits. I annat fall ska anspråket göras inom en
månad från det att egendomen omhändertogs.
4 § Explosiva varor som har tillfallit staten enligt 3 §
ska destrueras, om egendomen inte behövs för ett musealt
eller militärt ändamål eller för Polismyndighetens
verksamhet.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
närmare föreskrifter om verkställighet av denna lag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:212 | Bisjukdomsförordning (1974:212) | Allmänna bestämmelser
1 § Bekämpning enligt bisjukdomslagen (1974:211) får ske i fråga om
amerikansk yngelröta, kvalstersjuka och varroasjuka.
Förordning (1979:66).
1 a § Länsstyrelsens uppgifter enligt 2 § bisjukdomslagen
(1974:211) och denna förordning utförs av
1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när biodling av någon
betydelse bedrivs i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Gotlands eller Västmanlands län,
2. Länsstyrelsen i Östergötlands län, när biodling av någon
betydelse bedrivs i Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar
län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län, när biodling av någon betydelse
bedrivs i Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,
4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när biodling av någon
betydelse bedrivs i Västra Götalands eller Hallands län,
5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, när biodling av någon
betydelse bedrivs i Dalarnas, Värmlands, Örebro eller
Gävleborgs län,
6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när biodling av någon
betydelse bedrivs i Västernorrlands eller Jämtlands län, och
7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när biodling av någon
betydelse bedrivs i Norrbottens eller Västerbottens län.
Förordning (2012:362).
2 § Det åligger statens jordbruksverk i fråga om bekämpning av bisjukdom
som avses i 1 § att
1. med uppmärksamhet följa sjukdomens uppträdande och spridning såväl
inom som utom riket samt att särskilt söka utröna sjukdomens
spridningsvägar,
2. utfärda föreskrifter om bekämpning av sjukdomen till tillsynsmän som
avses i 3 § samt meddela anvisningar om bekämpning till ledning för
andra myndigheter,
3. till hjälp för biodlare meddela råd och anvisningar för igenkännande
och bekämpning av sjukdomen,
4. skyndsamt underrätta chefen för jordbruksdepartementet, då sådan
sjukdom utbrutit i landet, samt hålla honom underrättad om sjukdomens
vidare utbredning och när den upphört,
5. i övrigt leda bekämpningen av sjukdomen och, när så behövs, genom
framställning till regeringen eller vederbörlig myndighet verka för dess
bekämpning.
Det åligger länsstyrelsen att regionalt biträda jordbruksverket med
bekämpning. Förordning (1991:1443)
2 a § Beslut i särskilda fall om åtgärder enligt 3 § bisjukdomslagen
(1974:211) får meddelas av jordbruksverket. Förordning (1991:1443).
Jordbruksverket får meddela sådana föreskrifter som avses i 3 § 4
bisjukdomslagen om förbud mot eller villkor för bortförande av levande
bin m. m. från ett område som inte har förklarats smittat eller
misstänkt för smitta. Förordning (1991:1443).
3 § I län, där biodling av någon betydelse bedrives, skall
länsstyrelsen efter samråd med styrelserna för större biodlarföreningar
inom länet utse erforderligt antal tillsynsmän med uppgift att inom för
var och en av dem bestämt tillsynsdistrikt verka för bekämpning av
sjukdom som avses i 1 §. Förordning (1991:1443).
4 § Till tillsynsman skall utses en i biskötsel kunnig person som
har erforderlig kunskap om smittsamma bisjukdomar och sätten för
deras bekämpning och som i övrigt kan anses lämplig för uppdraget.
Uppdraget får när som helst återkallas.
Länsstyrelsen skall genast till Jordbruksverket sända uppgift om de
personer som utsetts till tillsynsmän och tillsynsdistriktens
omfattning samt införa uppgifterna i länets författningssamling.
Förordning (1993:1421).
Anmälan och smittförklaring
5 § Anmälan enligt 2 § bisjukdomslagen (1974:211) göres hos tillsynsman
i distriktet eller länsstyrelsen. Förordning (1991:1443).
6 § Har sjukdom som avses i 1 § utbrutit eller finnes skälig anledning
antaga att sådan sjukdom förekommer, skall jordbruksverket omedelbart
förklara område av den storlek, som med hänsyn till omständigheterna
anses erforderlig, smittat eller misstänkt för smitta. Förordning
(1991:1443).
7 § Har upphävts genom förordning (2019:623).
8 § Från område som förklarats smittat eller misstänkt för smitta får ej
utan särskilt tillstånd av tillsynsmannen bortföras levande bin,
utbyggda vaxkakor och avfall av sådana, begagnade bibostäder eller
begagnade biodlingsredskap. Under tiden den 1 oktober--den 31 mars får
dock vaxkakor och avfall av sådana förflyttas för omsmältning.
Tillsynsmans skyldigheter och befogenheter m.m.
9 § Tillsynsman skall ställa sig till efterrättelse av jordbruksverkets
utfärdade föreskrifter om sjukdomsbekämpning. I övrigt är tillsynsman
underställd länsstyrelsen. Förordning (1991:1443).
10 § Utbryter smittsam bisjukdom inom tillsynsdistrikt, där förklaring
enligt 6 § icke gäller, eller finnes skälig anledning antaga att sådan
sjukdom förekommer där, skall tillsynsmannen omedelbart anmäla detta
till länsstyrelsen. Förordning (1991:1443).
11 § Har tillsynsman anledning misstänka förekomst av sjukdom som avses
i 1 §, skall han verkställa undersökning för att fastställa sjukdomens
art och taga härför erforderliga prov. Sådan undersökning skall också
göras på begäran av länsstyrelse. Finner tillsynsman att bisamhället
smittats av sjukdom som avses i 1 §, skall han vidtaga sådana i 3 §
första stycket bisjukdomslagen (1974:211) angivna åtgärder som är
nödvändiga för bekämpning av sjukdomen.
Bisamhälle, som tagit bostad i annat föremål än avsedd bibostad och som
kan misstänkas vara smittat av sjukdom som avses i 1 §, får tillsynsman
förinta utan föregående undersökning. Om innehavaren av sådant
bisamhälle motsätter sig förintandet och den skada som uppkommer genom
förintandet ej är ringa, skall jordbruksverkets medgivande dock först
inhämtas. Förordning (1991:1443).
12 § Den som innehar bisamhälle eller föremål vari herrelöst bisamhälle
tagit bostad skall lämna tillsynsman erforderligt biträde vid
undersökning och behandling av bisamhället.
Ersättningsbestämmelser
13 § För kostnad eller förlust som har uppkommit genom en tillsynsmans
eller annan myndighets beslut om förintande av bisamhällen i bigårdar
kan ersättning av statsmedel lämnas med 100 kronor för varje bisamhälle.
Ersättning lämnas dock endast om minst fyra bisamhällen har förintats.
Från ersättningsbeloppet skall frånräknas en självrisk om 300 kronor.
Ersättning av statsmedel kan också lämnas till den som på grund av
beslut av en tillsynsman eller annan myndighet får vidkännas kostnad
eller förlust genom att vildbisamhälle förintas.
Frågor om ersättning prövas av jordbruksverket eller, efter verkets
bestämmande, av länsstyrelsen. Anspråk på sådan ersättning skall
framställas inom sex månader från det förintande ägde rum. Framställs
inte anspråk inom denna tid, är rätten till ersättning förfallen.
Förordning (1991:1443).
13 a § Bestämmelserna i 13 § första stycket gäller inte om en
tillsynsman eller annan myndighet har beslutat förinta bisamhällen i
bigårdar för att bekämpa eller hindra spridning av varroasjuka.
Ersättning för kostnad eller förlust kan i sådana fall lämnas med 900
kronor för varje bisamhälle. Förordning (1992:855)
14 § Undersökning och behandling av bisamhälle utförs av
tillsynsman utan kostnad för innehavaren.
Ersättning till tillsynsman lämnas av statsmedel enligt en taxa
som fastställs av Jordbruksverket efter samråd med
Ekonomistyrningsverket. Förordning (1998:448).
Övriga bestämmelser
15 § Den som innehar bisamhälle skall lämna uppgift till
länsstyrelsen om var bisamhällets bostad är stadigvarande
uppställd. Efter anmaning av länsstyrelsen skall uppgift också
lämnas om tillfällig uppställningsplats.
Förordning (2004:1375).
16 § Om förbud mot införsel av levande bin finns bestämmelser i
kungörelsen (1962:62) angående införsel av levande bin.
17 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas
av jordbruksverket. Förordning (1991:1443).
1987:832
Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 1987.
Den nya 13 a § skall dock tillämpas i fråga om åtgärder som har
beslutats från och med den 1 juli 1987. Paragrafen gäller endast till
utgången av år 1988.
1992:855
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Den nya 13 a § skall
dock tillämpas i fråga om åtgärder som har beslutats från och med den 1
januari 1991.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:362 | Förordning (2001:362) om bidrag vid korttidsstudier | Inledande bestämmelser
1 § Bidrag får lämnas enligt denna förordning till den som
bedriver
1. studier i mindre omfattning på grundskole- eller
gymnasienivå,
2. studier i mindre omfattning om funktionshinder, och
3. studier i vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux).
Det finns bestämmelser om bidrag till den som bedriver studier
i mindre omfattning i 4-18 §§, om bidrag till den som bedriver
studier i särvux i 19-23 §§ samt vissa gemensamma bestämmelser
i 24-30 §§.
2 § Bidrag enligt 4-18 §§ handhas av Landsorganisationen i
Sverige (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Om
bidraget avser sådana studier på grundskole- eller gymnasienivå
som är särskilt anpassade för studerande med funktionshinder
eller avser studier om funktionshinder enligt 8 § 2, handhas
det i stället av Socialstyrelsens institut för särskilt
utbildningsstöd. Om bidraget avser alfabetisering i samiska
enligt 8 § 1 handhas det i stället av Sametinget.
Bidrag enligt 19-23 §§ handhas av Socialstyrelsens institut för
särskilt utbildningsstöd. Förordning (2006:395).
3 § Med prisbasbelopp avses i denna förordning det
prisbasbelopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Bidrag för studier i mindre omfattning
4 § Syftet med bidraget till studerande på grundskole- och
gymnasienivå är att rekrytera personer med kort tidigare
utbildning till studier i mindre omfattning och att stimulera
till fortsatta studier.
Syftet med bidraget för studier om funktionshinder är att öka
kunskapen om det egna funktionshindret och förbättra
funktionshindrades möjligheter att ta del i samhällslivet som
andra.
5 § Bidrag får lämnas i form av korttidsbidrag och
internatbidrag.
Utbildning
6 § Korttidsbidrag får lämnas till en studerande som i Sverige
deltar i
1. kurs vid en sådan folkhögskola eller i en sådan studiecirkel
som avses i förordningen (1991:977) om statsbidrag till
folkbildningen,
2. kommunal vuxenutbildning enligt 11 kap. skollagen
(1985:1100) eller utbildning vid Nationellt centrum för flexibelt
lärande, eller
3. kurs vid Samernas utbildningscentrum.
Förordning (2001:1211).
7 § Internatbidrag får lämnas till en studerande som i Sverige
deltar i
1. kurs vid en sådan folkhögskola som avses i förordningen
(1991:977) om statsbidrag till folkbildningen,
2. utbildning vid Nationellt centrum för flexibelt lärande,
eller
3. kurs vid Samernas utbildningscentrum.
Förordning (2001:1211).
8 § Bidrag får lämnas
1. för studier i svenska, engelska, matematik eller
samhällsorienterande ämnen samt för alfabetisering i samiska på
grundskole- eller gymnasienivå, och
2. för studier om funktionshinder. Förordning (2006:395).
Ålder
9 § Bidrag får lämnas längst till och med det kalenderår då den
studerande fyller 64 år.
Urval
10 § Bidrag lämnas inom ramen för anvisade medel.
Om anvisade medel inte räcker för bidrag till alla sökande,
skall bidrag för studier på grundskole- eller gymnasienivå i
första hand lämnas till den som saknar treårig utbildning från
gymnasieskolan eller motsvarande utbildning. I övrigt skall
hänsyn tas till de sökandes behov av utbildning.
Tid som bidrag får lämnas för
11 § Vid studier på heltid får korttidsbidrag lämnas om
utbildningen är högst 14 dagar.
Till en och samma studerande får korttidsbidrag lämnas för
högst 30 dagar eller 240 timmar per år.
12 § Internatbidrag får lämnas för en utbildning som är högst
14 dagar.
Internatbidrag får lämnas för kostnader för resa, kost eller
logi.
Till en och samma studerande får internatbidrag lämnas för
högst 14 dygn per år. Därutöver får ersättning lämnas med högst
2 dygn per år för resa till och från den plats där utbildningen
äger rum.
Bidragets storlek
13 § Korttidsbidrag får lämnas
1. per dag med ett belopp som utgör 1,63 procent av
prisbasbeloppet, eller
2. per timme med ett belopp som utgör en åttondel av beloppet
under 1.
Internatbidrag får lämnas per dygn med ett belopp som utgör den
faktiska kostnaden eller högst 1 procent av prisbasbeloppet.
Ansökan
14 § Bidrag beviljas efter ansökan.
Underrättelse om beslut
15 § Den som har sökt bidrag skall underrättas om beslutet i
ärendet. I ett beslut om att bevilja bidrag skall information
lämnas om innehållet i 17 och 27 §§.
Utbetalning
16 § Den organisation eller myndighet som har beslutat om
bidrag, skall betala ut bidraget i efterskott efter rekvisition
av den studerande. Rekvisitionen skall vara undertecknad av den
studerande. Uppgifterna i rekvisitionen skall lämnas på heder
och samvete. Om den studerande är omyndig eller om förvaltare
enligt föräldrabalken har förordnats för henne eller honom,
skall förmyndaren, eller, om det ingår i uppdraget, förvaltaren
ha tecknat sitt samtycke på ansökan.
Bidrag får betalas ut bara om den studerande har styrkt att han
eller hon har bedrivit de studier som bidraget avser. Den
studerande skall i rekvisitionen lämna de uppgifter som LO,
TCO, Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd
eller Sametinget kräver för att kunna bedöma om bidraget får
betalas ut.
Det finns särskilda bestämmelser om bidrag under sjukdom i
26 §. Förordning (2006:395).
17 § För samma studietid får bidrag bara lämnas av eller tas
emot från en av de organisationer eller den myndighet som
handhar bidraget.
Närmare föreskrifter
18 § Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om bidrag
till studerande med funktionshinder. Förordning (2005:1080).
Bidrag till studerande inom särvux
Utbildning
19 § Bidrag får lämnas till en studerande som deltar i särvux.
Bidragets storlek
20 § Bidrag får lämnas
1. per dag med ett belopp som utgör 1,63 procent av
prisbasbeloppet, eller
2. per timme med ett belopp som utgör en åttondel av beloppet
under 1.
Ansökan
21 § Bidrag till studerande i särvux beviljas efter ansökan.
Utbetalning
22 § Bidrag till studerande i särvux betalas ut i efterskott.
Närmare föreskrifter
23 § Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om bidrag
till studerande inom särvux.
Förordning (2005:1080).
Gemensamma bestämmelser
24 § Bidrag får lämnas bara till studerande som är bosatta i
Sverige.
Samordning med andra förmåner
25 § Bidrag får inte lämnas eller tas emot för den tid för
vilken det lämnas studiemedel eller aktivitetsstöd.
Om en studerande får hel sjukersättning eller hel
aktivitetsersättning i form av garantiersättning, får bara
internatbidrag lämnas eller tas emot enligt denna förordning.
Förordning (2006:1453).
Bidrag under sjukdom
26 § Bidrag får lämnas även för tid då den studerande på grund
av sjukdom inte har deltagit i studierna. Uppgifterna om att
sjukdomen hindrat den studerande från att delta i studierna
måste i sådant fall styrkas genom intyg.
Återkrav
27 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på något annat
sätt har orsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller med för
högt belopp, skall det som har betalats ut för mycket krävas
tillbaka. Detsamma gäller om någon på annat sätt har fått
bidrag felaktigt eller med för högt belopp och insett eller
bort inse detta. Om det finns synnerliga skäl, får ett krav på
återbetalning helt eller delvis efterges.
28 § En fordran som har uppkommit på grund av att bidrag har
krävts tillbaka, skall bevakas fram till utgången av det år då
den återbetalningsskyldige fyller sextiosju år. Därefter skall
fordringen skrivas av. Avskrivning skall ske också om den
återbetalningsskyldige avlider.
Beslut
29 § För varje beslut som fattas av LO eller TCO skall det
finnas en handling som visar dagen för beslutet, beslutets
innehåll och vem som har fattat beslutet. Det skall också
framgå vilka som i övrigt har varit med om den slutliga
handläggningen av ärendet. Om ett beslut går den sökande emot,
skall den sökande underrättas om hur han eller hon kan
överklaga beslutet.
Bestämmelserna om motivering, rättelse och omprövning av beslut
i 20 och 26-28 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas
även av LO och TCO.
Överklagande
30 § Beslut om bidrag får överklagas till Överklagandenämnden
för studiestöd. Vid ett överklagande skall bestämmelserna i 23-
25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223) tillämpas även av LO
och TCO.
Beslut av Överklagandenämnden för studiestöd får inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
2001:362
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas
på bidrag för utbildning som påbörjas tidigast vid denna
tidpunkt. Genom förordningen upphävs förordningen (1986:395) om
timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda.
2001:737
Denna förordning träder i kraft den 1 november 2001 och
tillämpas på utbildning som påbörjats den 1 juli 2001 eller
senare.
2002:898
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som avser
tid före ikraftträdandet.
2003:605
1. Denna förordning träder i kraft den 15 november 2003.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som avser
tid före ikraftträdandet.
2005:1080
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som avser
tid före ikraftträdandet.
2006:395
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som avser
tid före ikraftträdandet.
2006:1453
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för rekryteringsbidrag
som lämnats enligt den upphävda lagen (2002:624) om
rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.
2007:1344
Den upphävda förordningen gäller fortfarande för bidrag som
före den 1 januari 2008 har lämnats till en studerande för en
viss utbildning. Bidrag enligt förordningen får dock inte
lämnas för studier efter den 30 juni 2008.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:749 | Lag (1994:749) om Handikappombudsmannen | 1 § Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor
som angår funktionshindrade personers rättigheter och
intressen. Målet för ombudsmannens verksamhet skall vara att
personer med funktionshinder ges full delaktighet i
samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor.
Handikappombudsmannens verksamhet skall avse uppföljning och
utvärdering i frågor som anges i första stycket.
Handikappombudsmannen skall enligt lagen (1999:132) om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder,
lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan,
lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen
(2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande
behandling av barn och elever se till att lagarna följs och
äger även rätt att för en enskild föra talan i tvister angående
tillämpningen av lagarna. Lag (2006:70).
2 § Handikappombudsmannen skall verka för att brister i lagar och
andra författningar i fråga om personer med funktionshinder
avhjälps.
3 § Handikappombudsmannen skall när det behövs ta initiativ till
överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och andra
i syfte att motverka att personer missgynnas eller på annat sätt
utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av
funktionshinder.
Handikappombudsmannen skall även genom informationsverksamhet och
på annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat
sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av
funktionshinder.
4 § Myndigheter, landsting och kommuner som har skyldighet att
fullgöra uppgifter som rör personer med funktionshinder, skall på
Handikappombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till
ombudsmannen om sin verksamhet. De är också skyldiga att på
ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med
denne.
Vad som sägs i första stycket gäller också den som enligt 11 kap. 6 §
tredje stycket regeringsformen anförtrotts förvaltningsuppgift som
rör personer med funktionshinder eller som fått bidrag av staten,
landsting eller kommun med skyldighet att främja
funktionshindrades intressen.
5 § Handikappombudsmannen biträds av ett särskilt råd.
Ombudsmannen är rådets ordförande och leder dess verksamhet.
Regeringen utser ombudsmannen och rådets övriga ledamöter för
en bestämd tid.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:988 | Förordning (1988:988) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Irland | 1 § Lagen (1987:103) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Irland skall träda i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas beträffande
inkomst och realisationsvinst som förvärvas den 1 januari 1989 eller
senare.
Avtalet trädde i kraft den 5 april 1988.
2 § Följande gäller om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst
som enligt bestämmelserna i artikel 20 punkt 1 eller 2 i avtalet
beskattas endast i Irland eller enligt bestämmelserna i artikel 24 punkt
3 i avtalet skall undantas från svensk skatt.
Sådan inkomst tas inte med vid taxering i Sverige.
Om personen i fråga taxeras till statlig inkomstskatt för annan inkomst
skall dock följande iakttas. Först uträknas den statliga inkomstskatt
som skulle ha påförts om den skattskyldiges hela inkomst beskattats
endast i Sverige. Därefter fastställs hur stor procent den sålunda
uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst på vilken
skatten beräknats. Med den därmed erhållna procentsatsen tas skatt ut på
den inkomst som skall beskattas i Sverige. Förfarandet skall användas
endast om detta leder till högre skatt.
Övergångsbestämmelser
1988:988
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.
2. Genom förordningen upphävs
a) kungörelsen (1961:38) om tillämpning av ett mellan Sverige och Irland
den 6 november 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,
b) kungörelsen (1962:450) med vissa anvisningar rörande tillämpningen av
avtalet mellan Sverige och Irland den 6 november 1959 för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,
c) kungörelsen (1974:17) om kupongskatt för person som är bosatt på
Irland, m. m.
3. De angivna författningarna tillämpas fortfarande på inkomst och
realisationsvinst som förvärvas före den 1 januari 1989 och på
förmögenhet som taxeras före år 1990.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:50 | Lag (1981:50)
med bestämmelser om vissa medel avsedda för injektion | 1 § Denna lag gäller medel som anges i 1 § 3 mom. första stycket 2
läkemedelsförordningen (1962:701) och som är avsedda för injektion.
Utan hinder av första stycket skall läkemedelsförordningen tillämpas om
läkemedelsverket i ett särskilt fall förordnar därom. Lag (1990:431).
2 § En vara som avses i denna lag får inte tillhandahållas förbrukare
förrän tillverkare eller importör gjort anmälan till läkemedelsverket
och verket gett tillstånd till att försäljning eller annat
tillhandahållande får ske.
Tillstånd får återkallas om de förhållanden, som legat till grund för
tillståndet, inte längre är för handen. Lag (1990:431).
3 § Detaljhandel med varor som avses i denna lag får drivas endast av
staten eller av en juridisk person i vilken staten äger ett bestämmande
inflytande.
Regeringen skall bestämma vem som får driva detaljhandel med sådana
varor.
4 § Priset på en vara som avses i denna lag skall vara skäligt.
Regeringen skall utfärda föreskrifter om på vad sätt priset skall
fastställas.
5 § Regeringen skall, utöver vad som stadgas i 3 och 4 §§, meddela
föreskrifter om anmälan som avses i 2 § samt om tillverkning, införsel,
märkning, handel, förordnande, utlämnande, hantering och kontroll
beträffande varor som avses i denna lag.
Regeringen får överlåta åt läkemedelsverket att meddela föreskrifter som
avses i första stycket. Lag (1990:431).
6 § Beslut om injektion av en vara som avses i denna lag får fattas
endast av den som är behörig att utöva läkaryrket.
Injektion på barn under 15 år får ske först sedan läkemedelsverket
meddelat tillstånd därtill i varje särskilt fall. Lag (1990:431).
7 § Bestämmelserna i 16-18 §§ och 21 § läkemedelsförordningen om
avgifter, tillsyn, beslag och förverkande gäller i tillämpliga delar
beträffande varor som avses i denna lag.
8 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot 2 eller 3 § eller 6 § första stycket,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 5 §,
3. i anmälan som avses i 2 § lämnar oriktig uppgift av betydenhet.
Begår någon gärning som avses i första stycket av oaktsamhet, vilken med
hänsyn till omständigheterna är att anse som ringa, skall han vara fri
från ansvar.
Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, får dömas till
fängelse i högst ett år.
9 § Beslut av läkemedelsverket som rör tillstånd enligt 2 § och om
föreläggande av vite överklagas hos kammarrätten. Lag (1990:431).
10 § Regeringen får för särskilt fall besluta om dispens från denna lag
för att möjliggöra försöksverksamhet med användning av medel som avses i
lagen. Beslutet får förses med villkor. Om villkor för dispens
åsidosätts eller om försöksverksamheten av annat skäl bedrivs på ett
olämpligt sätt får regeringen återkalla beslutet om dispens. Lag
(1985:1112).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:869 | Förordning (2002:869) om utbetalning av statliga tjänstepensions- och grupplivförmåner | 1 § Statens tjänstepensionsverk betalar ut följande förmåner
som ska bekostas av staten, nämligen
1. tjänstepensionsförmåner enligt statliga pensionsavtal
eller andra statliga pensionsbestämmelser,
2. pensionsersättning eller särskild pensionsersättning
enligt det statliga avtalet om omställning och enligt det
statliga trygghetsavtalet eller årlig ersättning enligt äldre
bestämmelser,
3. reservpension eller engångsbelopp som motsvarar
reservpension till personal i försvarsmaktens reserver eller
i väg- och vattenbyggnadskåren,
4. tjänstegrupplivförmåner enligt statliga grupplivavtal
eller andra statliga grupplivbestämmelser, och
5. statliga tjänstepensionsförmåner som ska överföras till
Europeiska gemenskapernas pensionssystem enligt lagen
(2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter
till och från Europeiska gemenskaperna.
Förmåner som avses i första stycket 1 och 2 men som inte ska
bekostas av staten betalas ut av Statens tjänstepensionsverk
eller någon annan pensionsutbetalare på uppdrag av den som
ska bekosta förmånen.
Statens tjänstepensionsverk betalar också ut förmåner enligt
särskilda beslut av regeringen.
I fråga om förmåner som avses i andra stycket och som betalas
ut av annan pensionsutbetalare än Statens tjänstepensionsverk
gäller 5 §. Förordning (2014:1446).
2 § Om inte annat följer av 3 § gäller följande om utbetalning
av belopp enligt denna förordning. Belopp som avser en
förmånsberättigad som är född någon av dagarna den 1-15 i
månaden skall kunna lyftas av mottagaren den 18:e i
utbetalningsmånaden. Belopp som avser en förmånsberättigad som
är född någon av dagarna den 16-31 i månaden skall kunna lyftas
av mottagaren den 19:e i utbetalningsmånaden.
Om utbetalningsdagen infaller på en söndag eller på en
omedelbart därpå följande helgdag, skall pensionen kunna lyftas
närmast följande vardag. Om utbetalningsdagen infaller på en
annan helgdag, på en lördag eller på midsommarafton, skall
pensionen kunna lyftas närmast föregående vardag.
3 § Statens tjänstepensionsverk ska besluta om sättet och
tiden för utbetalning av
1. förmån till den som vistas utom riket,
2. delpension enligt kollektivavtal,
3. det belopp som först förfaller till betalning efter beslut
om förmån eller om ökning av fömån,
4. tjänstegrupplivförmåner och
5. statlig tjänstepensionsförmån enligt lagen (2002:125) om
överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från
Europeiska gemenskaperna. Förodrning (2010:557).
4 § Vid utbetalning av förmåner som avses i 1 § första stycket
avrundas förmånens månadsbelopp till närmaste hela krontal.
Därvid avrundas 50 öre till närmaste högre krontal.
5 § Vid tillämpning av de avtal och bestämmelser som avses i
1 § första stycket 1 eller 3 skall som basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller pensionspristal enligt
äldre lag om folkpensionering för åren 1959, 1960, 1961 och
1962 gälla ett belopp av 4 100, 4 200, 4 300 respektive 4 500
kronor.
6 § Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Affärsverket svenska
kraftnät ska varje månad betala till Statens
tjänstepensionsverk sin del av kostnaden för de förmåner som
avses i 1 § första stycket 1, 2 och 5. Denna del beräknas
enligt andra stycket.
Myndigheten ska betala den del av förmånen som grundas på
anställningstid efter den 31 december 2002 i myndigheten.
Myndigheten ska dessutom betala hela den del av förmånen som
grundas på anställningstid före den 1 januari 2003, om
förmånen tjänats in av en person som var anställd i
myndigheten den 31 december 2002 eller av en person som
tidigare hade varit anställd i myndigheten och därefter inte
har haft någon annan anställning med statlig pensionsrätt före
den 1 januari 2003. Förodrning (2010:557).
7 § Arbetsförmedlingen ska, för gruppliversättningar till
personer som avses i förordningen (1988:244) om
grupplivförsäkring för deltagare i vissa
arbetsmarknadspolitiska program, betala till Statens
tjänstepensionsverk vad som motsvarar myndighetens andel av de
förmåner som avses i 1 § första stycket 4 och som förskotterats
från anslaget Statliga tjänstepensioner m.m.
Förordning (2010:557).
8 § Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Affärsverket svenska
kraftnät ska betala till Statens tjänstepensionsverk vad som
motsvarar myndighetens andel av de förmåner som avses i 1 §
första stycket 4 och som förskotterats från anslaget Statliga
tjänstepensioner m.m., om all anställningstid som grundar rätt
till förmån infallit före den 1 januari 1998.
Förordning (2012:632).
9 § Föreskrifterna i 6 § gäller också andra myndigheter i
fråga om ökade pensionskostnader som följer av att en
arbetsgivare, med stöd av bestämmelser i statliga
pensionsavtal, har medgett en arbetstagare förmånligare
villkor än vad som framgår av avtalet.
Detta gäller även för sådana arbetstagare hos andra
myndigheter som har beviljats pensionsersättning enligt det
statliga avtalet om omställning eller enligt det statliga
trygghetsavtalet. Den myndighet där arbetstagaren var
anställd då rätten till pensionsersättning uppkom ska betala
pensionsersättningen.
Om den kostnad som en myndighet ska betala enligt första
stycket är endast en del av en arbetstagares pension, ska
kostnaden i stället betalas med premier enligt förordningen
(1997:908) om premier för statens avtalsförsäkringar.
Regeringen kan besluta att kostnaden ska betalas med premier
även i andra fall då kostnaden för pension eller
pensionsersättning ska betalas av en myndighet enligt första
eller andra stycket. Statens tjänstepensionsverk ska
underrätta regeringen om verket anser att det finns särskilda
skäl till att en förmån bör betalas med premier.
Förordning (2016:316).
10 § Om Statens tjänstepensionsverk betalar ut förmåner som
inte slutligt ska belasta anslaget Statliga tjänstepensioner
m.m. i andra fall än som avses i 6-9 §§, ska verket komma
överens med den som bekostar förmånen hur betalningen till
verket ska ske. Verket svarar för att ränta tillförs
statsbudgeten för belopp som förskotterats.
Förodrning (2010:557).
11 § Statens tjänstepensionsverk får meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna
förordning. Förordning (2010:557).
Övergångsbestämmelser
2002:869
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003. Genom
förordningen upphävs förordningen (1980:759) om utbetalning av
statliga tjänstepensions- och grupplivförmåner samt vissa
socialförsäkringsförmåner. Ikraftträdandebestämmelsen till
förordningen (1998:1816) om ändring i den upphävda förordningen
skall dock fortfarande tillämpas.
2003:60
Denna förordning träder i kraft den 1 april 2003. De nya
bestämmelserna skall dock tillämpas från och med den 1 januari
2003.
2010:557
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Den äldre lydelsen av 6 § ska fortsätta att gälla för
Exportkreditnämnden i fråga om pernsionsförmåner som börjat
betalas ut före ingången av år 2004.
2016:316
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016.
2. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas för tid från och
med den 1 januari 2016.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2004:260 | Förordning (2004:260) om undersökning beträffande vissa
smittsamma sjukdomar i brottmål | 1 § Om undersökning har utförts enligt lagen (1988:1473) om
undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål,
skall den läkare som svarar för undersökningen underrätta
målsäganden och åklagaren om resultatet av undersökningen.
Underrättelsen skall, om hinder inte möter, meddelas
målsäganden vid ett personligt sammanträffande.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:679 | Förordning (1978:679)
om resekostnadsersättning till vissa veterinärer vid tjänsteresa
med
egen bil | 1 § Denna förordning gäller
1. den som innehar eller uppehåller tjänst som distriktsveterinär,
2. sådan veterinär i besiktningsveterinärorganisationen, som inte
uppehåller fast tjänst,
3. annan veterinär än tjänsteveterinär som tar del i arbete som avses i
5 § förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion.
2 § Vid tjänsteresor med egen bil lämnas resekostnadsersättning med 170
öre per kilometer. Kilometerersättningen höjs med 5 öre för varje
passagerare som tar del i eller som på annat sätt berörs av
förrättningen.
Vid resor för förrättningsbesök hos djurägare jämkas ersättningsbeloppet
till närmaste krontal. Om det slutar på 50 öre, jämkas det därvid till
närmast högre krontal. Förordning (1989:720).
3 § Med egen bil avses bil som ägs av veterinären eller av någon som
varken föranlett förrättningen eller annars berörs av den.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:690 | Förordning (1986:690) om ersättning för fällda
älgar med för höga halter av radioaktivitet | 1 § Med anledning av reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen får
ersättning av statsmedel lämnas enligt denna förordning för älgar fällda
under tiden den 1 september 1986--den 30 juni 1987.
2 § Ersättning får lämnas för älgar som, på grund av att halten
cesium--137 i älgköttet överstiger det av statens livsmedelsverk
tillämpade riktvärdet för saluhållande av livsmedel, antingen har
förstörts eller tagits om hand av slakteri.
Ersättning får lämnas med 2 200 kronor för vuxen älg och 1 000 kronor
för älgkalv.
3 § Frågor om ersättning prövas av länsstyrelsen.
4 § Ytterligare föreskrifter om ersättning enligt denna förordning får
meddelas av statens naturvårdsverk.
Övergångsbestämmelser
1990:867
Regeringen föreskriver att förordningen (1986:690) om ersättning för
fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet skall upphöra att
gälla vid utgången av juli 1990.
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i ärenden i vilka
ansökan inkommit dessförinnan.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:564 | Förordning (2003:564) om bidrag till åtgärder för en effektiv och miljöanpassad energiförsörjning | 1 § Om det finns medel, får statligt stöd i form av bidrag
lämnas enligt denna förordning till företag i syfte att
främja en effektiv och miljöanpassad energiförsörjning,
energieffektivisering och för att stimulera upphandling av
effektivare energiteknik.
Stöd får endast lämnas i enlighet med de villkor som anges i
1. kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni
2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras
förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och
108 i fördraget, eller
2. kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18
december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av
mindre betydelse. Förordning (2014:1529).
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har
samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) nr
651/2014.
Med teknikupphandling avses i denna förordning en upphandling
av produkter eller system för vilka utvecklingen av ny teknik
eller av en produktionsprocess i vilken tekniken tas fram är
nödvändig för att beställarens krav ska uppfyllas.
Förordning (2014:1529).
Förutsättningar för bidrag och bidragsberättigande åtgärder
2 a § Bidrag får inte lämnas för en åtgärd som påbörjats
innan en ansökan om stöd kommit in till Statens
energimyndighet. Förordning (2014:1529).
2 b § Bidrag till miljöskyddsåtgärder lämnas i enlighet med
kapitel I och artikel 36 i kommissionens förordning (EU) nr
651/2014. Förordning (2014:1529).
2 c § Har upphävts genom förordning (2013:28).
2 d § Har upphävts genom förordning (2013:28).
3 § Bidrag till energieffektiviseringsåtgärder lämnas i
enlighet med kapitel I och artikel 38 i kommissionens
förordning (EU) nr 651/2014. Förordning (2014:1529).
4 § Bidrag till investeringar för att främja energi från
förnybara energikällor lämnas i enlighet med kapitel I och
artikel 41 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.
Förordning (2014:1529).
5 § Bidrag till investeringsstöd för energiinfrastruktur
lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 48 i
kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.
Förordning (2014:1529).
6 § Bidrag till miljöstudier lämnas i enlighet med kapitel I
och artikel 49 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.
Förordning (2014:1529).
Teknikupphandling
7 § Bidrag till teknikupphandling enligt kommissionens
förordning (EU) nr 1407/2013 får lämnas med högst 50 procent
av merkostnaderna jämfört med en traditionell upphandling för
1. framtagande av kravspecifikation,
2. provning av den produkt eller det system som upphandlas,
3. utvärdering av nya produkt- eller systemlösningar som
identifierats i teknikupphandlingen, och
4. att undersöka de tekniska förutsättningarna för att
uppfylla identifierade beställarkrav. Förordning (2014:1529).
Förfarandet
8 § En ansökan om bidrag ska vara skriftlig och ges in till
Statens energimyndighet. Ansökan ska innehålla
1. uppgifter om företagets namn, antal anställda,
årsomsättning och balansomslutning,
2. en beskrivning av projektet,
3. uppgift om projektets plats och dess start- och slutdatum,
4. en förteckning över projektkostnader,
5. uppgift om det finansieringsbelopp som behövs för
projektet, och
6. upplysning om huruvida sökanden har sökt eller fått annat
offentligt stöd eller stöd från Europeiska unionen för samma
stödberättigande kostnader.
Om ansökan avser stöd enligt kommissionens förordning (EU)
nr 1407/2013 ska den även innehålla en redogörelse för allt
annat stöd av mindre betydelse som mottagits under de två
föregående beskattningsåren och det innevarande
beskattningsåret. Förordning (2014:1529).
9 § Ett beslut om bidrag ska förenas med de villkor som
behövs med hänsyn till bidragets ändamål. Som villkor för
bidrag ska gälla att bidragsmottagaren efter uppmaning ska
lämna en skriftlig redovisning för den verksamhet som
bidraget gäller. Förordning (2013:28).
9 a § Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut
till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund
av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett
stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
Förordning (2014:1529).
10 § Statens energimyndighet får endast betala ut bidrag om
stödmottagaren kan styrka den stödberättigande kostnaden med
specificerade skriftliga underlag.
Statens energimyndighet får besluta att ett beviljat stöd
inte ska betalas ut om
1. den som ansökt om stödet genom oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har förorsakat att det lämnats felaktigt eller med
för högt belopp,
2. stödet av någon annan orsak har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett det, eller
3. villkoren för stödet inte har följts.
Förordning (2014:1529).
Återbetalning och återkrav
10 a § Mottagaren av ett stöd enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om någon av de grunder som anges i 10 §
föreligger.
Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt första
stycket, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller
delvis kräva tillbaka stödet. Om det finns särskilda skäl,
får Statens energimyndighet efterge kravet på återbetalning
helt eller delvis. Förordning (2013:28).
Överklagande
11 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut än beslut enligt 9 a och 10 §§ får dock inte
överklagas. Förordning (2018:1002).
Bemyndigande
12 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om
vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan om stöd och på vilket
sätt uppgifterna ska lämnas samt de övriga föreskrifter som
behövs för tillämpningen av denna förordning.
Förordning (2013:28).
Register och upplysningar
12 a § Statens energimyndighet ska föra de register som avses
i
1. artikel 12 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014,
och
2. artikel 6.4 i kommissionens förordning (EU) nr
1407/2013.
Om ansökan avser stöd enligt kommissionens
förordning (EU) nr 1407/2013, ska myndigheten lämna de
upplysningar till företaget som framgår av artikel 6.1 i
den förordningen. Förordning (2014:1529).
Övergångsbestämmelser
2002:564
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2003, då
förordningen (1998:22) om statligt bidrag till vissa
investeringar inom energiområdet och förordningen (1999:344) om
statligt bidrag till teknikupphandling av energieffektiv teknik
och ny energiteknik skall upphöra att gälla.
2. De upphävda förordningarna gäller dock fortfarande för
ansökningar om bidrag som inkommit till Statens energimyndighet
före den 1 oktober 2003 och i fråga om bidrag som beslutats
enligt de förordningarna.
2007:153
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2007. De nya
bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
januari 2007.
2013:28
1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bidrag som
beslutats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:715 | Tillkännagivande (2019:715) av de EU-bestämmelser som zoonoslagen (1999:658) kompletterar | Grundförordning som zoonoslagen kompletterar i de delar den
innehåller bestämmelser som faller inom lagens
tillämpningsområde
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av
den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr
1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).
Grundförordningar som zoonoslagen kompletterar i de delar som
anges i det följande
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003
av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa
andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen, när det gäller
- artikel 3.2, i de delar som gäller kontrollprogram och
kontroll i primärproduktionen av djur,
- artiklarna 8-10,
- artikel 12, i den del bestämmelsen gäller laboratorier som
deltar i kontrollprogram enligt artikel 5 i primärproduktionen
av djur.
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004
av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, när det gäller
- del A, punkt 4 h i bilaga I, såvitt gäller sjukdomar som
faller inom tillämpningsområdet för zoonoslagen,
- del A, punkt 7 i bilaga I, såvitt gäller sådana uppgifter
som faller inom tillämpningsområdet för zoonoslagen.
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004
av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda
hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, när det
gäller
- avsnitt I, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, såvitt gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för zoonoslagen,
- avsnitt II, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, såvitt gäller
sådana uppgifter som faller inom tillämpningsområdet för
zoonoslagen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |