Datasets:

FredrikBL
/

law-test-2

Dataset card Viewer Files Files and versions Community

Split (1)

test · 927 rows

beteckning stringlengths 6 8	titel stringlengths 23 222	prompt stringlengths 325 10.1k
1991:703	/r1/ Lag (1991:703) om sänkning av den allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992;	1 § Allmän löneavgift skall, i stället för vad som sägs i 3 § första stycket lagen (1982:423) om allmän löneavgift, tas ut med 0,16 procent av avgiftsunderlaget i fråga om 1. ersättning som omfattas av 1 § nämnda lag och som utges under perioden juli 1991--december 1992 samt 2. inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som hänför sig till perioden juli 1991--december 1992. 2 § Omfattar ett beskattningsår såväl perioden juli 1991--december 1992 eller del därav som annan tid, skall -- om den avgiftsskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till perioden juli 1991--december 1992 eller del därav som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under ifrågavarande period och hela beskattningsåret. Övergångsbestämmelser 1991:1854 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1991:703) om sänkning av den allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1992. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:817	Förordning (1992:817) med instruktion för Rådet för grundläggande högskoleutbildning	Uppgifter 1 § Rådet för grundläggande högskoleutbildning har till uppgift att främja och stödja insatser för att utveckla den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och pedagogiska förnyelse. 2 § Rådet skall särskilt 1. fördela medel till utvecklingsinsatser, 2. inhämta och sprida kunskaper om planerade, pågående och avslutade utvecklingsinsatser av principiell och nydanande karaktär i Sverige och i utlandet, 3. utvärdera de utvecklingsinsatser som rådet har fördelat medel till. Sammansättning 3 § Rådet består av en ordförande och högst åtta andra ledamöter. Rådet utser vice ordförande inom sig. Organisation 4 § Vid rådet finns ett kansli som leds av ordföranden eller den ordföranden uts er. Verksförordningens tillämpning 5 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på rådet: 14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning, 16 § om interna föreskrifter, 18 § om ärendeförteckning, 27 § om rätt att besluta i vissa frågor, 28 § om vem som får begära in förklaringar m.m., 29 § om myndighetens beslut. 6 § Rådet har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 4--7, 9, 10 och 13 §§ verksförordningen (1987:1100). Ärendenas handläggning 7 § Rådet är beslutfört när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. 8 § Rådet får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos rådet att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av rådet. 9 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 8 § inte behöver föredras. Tjänstetillsättningar m.m. 10 § Ordföranden och andra ledamöter förordnas av regeringen för en bestämd tid. 11 § Tjänster vid Rådet för grundläggande högskoleutbildning tillsätts av rådet. Överklagande 12 § Ett beslut av rådet att bevilja eller avslå ansökan om medel får inte överklagas. I övrigt gäller bestämmelserna i 30 § verksförordningen (1987:1100). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:754	Förordning (2008:754) om statsbidrag för åtgärder som syftar till att stärka arbetet med basfärdigheterna läsa, skriva och räkna	Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för 1. åtgärder som syftar till att stärka arbetet med basfärdigheterna läsa, skriva och räkna för att öka elevernas måluppfyllelse, särskilt för de elever som riskerar att inte nå målen, och 2. kompetenshöjande insatser för lärare som syftar till att stödja och utveckla arbetet med individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen. 2 § Statsbidrag får lämnas i mån av tillgång på medel. Statsbidrag lämnas för höstterminen 2008 och därefter för ett kalenderår (bidragsår) i sänder. 3 § Statsbidrag enligt denna förordning får inte lämnas för kompetenshöjande insatser för lärare för vilka statsbidrag kan lämnas på något annat sätt. Förutsättningar för statsbidrag 4 § Statsbidrag enligt denna förordning får lämnas till den som är huvudman för grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola. En sådan huvudman som avses i första stycket benämns i denna förordning skolhuvudman. Förordning (2011:539). 5 § Statsbidrag får lämnas till en skolhuvudman för åtgärder enligt 1 § 1 för elever i förskoleklassen och i årskurs 1-3 och, i begränsad omfattning, för elever i årskurs 4-10 som är i behov av särskilt stöd. Statsbidrag enligt första stycket lämnas för åtgärder som avser personalförstärkningar i verksamheten, kompetenshöjande insatser för lärare som arbetar inom verksamheten och andra liknande stöd- och utvecklingsinsatser samt införskaffande av läromedel. Förordning (2011:1026). 6 § Statsbidrag får lämnas även för insatser enligt 1 § 2. Beräkning av statsbidrag Allmänt om beräkningen 7 § Statens skolverk beräknar årligen för varje skolhuvudman en ram för statsbidrag enligt 8 och 9 §§. Ram för fristående skolor som inte har elever i årskurs 1-3 8 § En särskild ram ska beräknas för statsbidrag för de insatser som anges i 1 § 2 för de fristående skolor som inte har några elever i årskurs 1-3. Denna ram ska utgöras av en andel av de tillgängliga medlen. Andelen beräknas genom att dividera antalet elever i dessa skolor med det totala antalet elever i årskurs 1-10 i Sverige och därefter dividera det framräknade talet med två. Inom denna ram ska medlen fördelas mellan de fristående skolorna som inte har några elever i årskurs 1-3 på grundval av antalet elever. Ram för skolor med offentlig huvudman och fristående skolor med elever i årskurs 1-3 9 § Utöver den ram som anges i 8 § beräknas för varje kommun en bidragsram på följande sätt. Den ena hälften av de återstående medlen fördelas mellan kommunerna på grundval av varje kommuns andel av det totala antalet elever i årskurs 1-3 i Sverige. Den andra hälften av de återstående medlen fördelas mellan kommunerna på grundval av den genomsnittliga andelen elever i skolor med offentlig huvudman och fristående skolor i kommunen som i sista årskursen inte har nått målen i ett eller flera av ämnena svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska under 2008-2010. Utifrån den ram som har beräknats för varje kommun tilldelas varje skolhuvudman i kommunen bidrag utifrån antalet elever i årskurs 1-3. Förordning (2011:539). Ansökan och beslut 10 § Statens skolverk beslutar om och betalar ut statsbidrag efter ansökan från skolhuvudmannen. Statsbidraget betalas ut under november månad för bidragsåret 2008 och under mars månad för övriga bidragsår. Uppföljning 11 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har använts. Redovisning 12 § En skolhuvudman som får statsbidrag enligt denna förordning är skyldig att till Statens skolverk lämna sådana uppgifter om verksamheten som behövs för uppföljningen. Återbetalning av statsbidrag 13 § En skolhuvudman som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig, om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. statsbidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. statsbidraget inte har använts för det ändamål det har beviljats, eller 4. den som har mottagit statsbidraget inte lämnar sådana uppgifter som avses i 12 §. Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett bidrag om en skolhuvudman är återbetalningsskyldig enligt första stycket. Om det finns särskilda skäl för det får Skolverket efterge återkrav helt eller delvis. Bemyndigande 14 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Överklagande 15 § Statens skolverks beslut i ärenden om statsbidrag enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2008:754 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2008 och gäller till och med den 31 december 2011. Bidrag enligt förordningen får dock lämnas för verksamhet från och med den 1 juli 2008. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2018:127	Förordning (2018:127) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning	Tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser i anslutning till lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning. Förordningen innehåller också bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EU:s förordning om personlig skyddsutrustning). Marknadskontroll 2 § Konsumentverket är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter överensstämmer med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG när det gäller produkter som är avsedda för privat bruk, eller som kan antas komma att användas för privat bruk i inte obetydlig omfattning. Förordning (2022:1199). 3 § Arbetsmiljöverket är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i förordning (EU) 2016/425 när det gäller produkter som är avsedda för yrkesmässig användning, eller som kan antas komma att användas yrkesmässigt. Förordning (2022:1199). 3 a § Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning. Förordning (2022:1199). Uppgiftsskyldighet 4 § Arbetsmiljöverket ska lämna de uppgifter till Konsumentverket som behövs för att Konsumentverket ska kunna utföra sin marknadskontroll enligt 2 §. 5 § Konsumentverket ska lämna de uppgifter till Arbetsmiljöverket som behövs för att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra sin marknadskontroll enligt 3 §. Språk 6 § Sådana bruksanvisningar och sådan information som avses i artiklarna 8.7 och 10.4 i EU:s förordning om personlig skyddsutrustning ska vara skrivna på svenska. Detsamma gäller sådana identifieringsmärkningar som avses i bilaga II punkt 2.12 till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning om de innehåller ord eller meningar. När det gäller personlig skyddsutrustning som är avsedd för yrkesmässig användning och som kan behövas för att förebygga eller hindra den pågående spridningen av det virus som orsakar sjukdomen covid-19, får sådana bruksanvisningar, sådan information och sådana identifieringsmärkningar som avses i första stycket vara skrivna även på andra språk än svenska, om språket lätt kan förstås av slutanvändaren. Sådan EU-försäkran om överensstämmelse som avses i artikel 15 i EU:s förordning om personlig skyddsutrustning ska vara skriven på svenska eller engelska. Förordning (2020:123). Övergångsbestämmelser 2018:127 1. Denna förordning träder i kraft den 21 april 2018. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1993:972) om personlig skyddsutrustning för privat bruk. 3. Förelägganden och förbud som har meddelats före ikraftträdandet med stöd av den upphävda förordningen ska fortfarande gälla. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2013:311	Lag (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering	Inledande bestämmelser 1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpning av valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. Lagen gäller när en upphandlande myndighet har 1. beslutat att tillämpa valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering av enskilda i myndighetens elektroniska tjänster, 2. anslutit sig till ett system för säker elektronisk identifiering som tillhandahålls av den myndighet som regeringen bestämmer, och 3. uppdragit åt den myndighet som avses i 2 att i den upphandlande myndighetens namn administrera valfrihetssystemet enligt 3-14 §§, föra dess talan i samband med mål om rättelse enligt 16 § och i förekommande fall vidta rättelse enligt 17 §. 2 § Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med. Termerna upphandlingsdokument, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling. Lag (2016:1161). 3 § Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Den upphandlande myndigheten ska iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet när den tillämpar valfrihetssystem. Annonsering och upphandlingsdokument 4 § En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering. Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga på webbplatsen tillsammans med annonsen. Lag (2016:1161). 5 § Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphandlingsdokumenten. Lag (2016:1161). 6 § Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdokumenten. Lag (2016:1161). 7 § I annonsen eller upphandlingsdokumenten ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in. I upphandlingsdokumenten ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande. Lag (2016:1161). Ansökan 8 § Leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer. Den upphandlande myndigheten får inte ställa upp villkor om att en grupp ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en ansökan. Den upphandlande myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den har blivit tilldelad ett kontrakt, om det behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt. 9 § En sökande får vid behov åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan. Sökanden ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt kunna visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras. Uteslutning av sökande 10 § Den upphandlande myndigheten får utesluta en sökande som 1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning, genomgår företagsrekonstruktion, tills vidare har inställt sina betalningar, eller är underkastad näringsförbud, 2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, företagsrekonstruktion eller något annat liknande förfarande, 3. genom en dom som fått laga kraft är dömd för brott som avser yrkesutövningen, 4. kan visas ha gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, 5. inte har fullgjort sina skyldigheter i fråga om socialförsäkringsavgifter eller skatt i hemlandet eller en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller 6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna upplysningar eller har lämnat felaktiga upplysningar som har begärts med stöd av 11 §. Om sökanden är en juridisk person, får sökanden uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för sådant brott som avses i första stycket 3 eller har gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4. Lag (2022:996). 11 § Den upphandlande myndigheten får begära att sökanden visar att det inte finns någon grund för att utesluta denne med stöd av 10 § första stycket 1, 2 eller 5. Den upphandlande myndigheten ska som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en sökande godta utdrag ur ett officiellt register eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 10 § första stycket 1 eller 2 och intyg från en behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 10 § första stycket 5. Om, i fråga om en sökande som inte är medborgare i eller bosatt i Sverige, sådana handlingar eller intyg som avses i andra stycket inte utfärdas i sökandens hemland eller ursprungsland, eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 10 § första stycket 1, 2 och 5, får de ersättas med en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran. En sådan sökande får också föreläggas att visa att det inte finns grund för att utesluta denne med stöd av 10 § första stycket 3 eller andra stycket. Om en sökande är registrerad i en officiell förteckning över godkända tjänstetillhandahållare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska den upphandlande myndigheten utgå från att sökanden inte kan uteslutas som leverantör enligt 10 § första stycket 1-5. Godkännande av sökande och ingående av kontrakt 12 § Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlingsdokumenten och som inte har uteslutits med stöd av 10 §. Lag (2016:1161). 13 § Den som har ansökt om godkännande ska få del av uppgifter som tillförs ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan ärendet avgörs. Ett slutligt beslut i ett ärende om godkännande enligt denna lag ska innehålla skälen för beslutet. Ett beslut om att inte godkänna en sökande ska även innehålla en upplysning om hur man ansöker om rättelse. Sökanden ska snarast underrättas om beslutet. En underrättelse ska även lämnas när den upphandlande myndigheten beslutar att avbryta inrättandet av ett valfrihetssystem. 14 § När den upphandlande myndigheten har lämnat sitt godkännande enligt 12 § ska den upphandlande myndigheten utan dröjsmål teckna kontrakt med leverantören. Information 15 § Den upphandlande myndigheten ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med inom ramen för ett valfrihetssystem. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Rättsmedel 16 § En leverantör som gör gällande att en upphandlande myndighet har brutit mot en bestämmelse i denna lag, får ansöka om rättelse hos allmän förvaltningsdomstol. Endast den sökande som inte har godkänts får ansöka om rättelse av beslut enligt 12 §. En ansökan om rättelse ska vara skriftlig. 17 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att en leverantör har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att den upphandlande myndigheten ska vidta rättelse. 18 § En ansökan om rättelse enligt 16 § ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 har sin hemvist. En ansökan enligt 16 § andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från det att en upplysning har lämnats enligt 13 § andra stycket. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. 19 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada. Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol. En skadeståndstalan som grundar sig på ett beslut att inte godkänna en sökande ska väckas inom ett år från dagen för beslutet. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad. 20 § Bestämmelserna i 16-19 §§ om rättelse och skadestånd gäller inte i fråga om information enligt 15 §. 21 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 13 kap. kommunallagen (2017:725). Lag (2017:766). Tillsyn 22 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag följs. Tillsynsmyndigheten får inhämta sådana upplysningar som är nödvändiga för tillsynen från en upphandlande myndighet och från den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom ett skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna i stället inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2. En upphandlande myndighet och den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:760	Anslagsförordning (1992:760)	Förordningens tillämpningsområde, m.m. 1 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen som disponerar anslag eller redovisar inkomster på statsbudgeten eller på tilläggsbudget. 2 § I förordningen avses med anslag ett av riksdagen anvisat anslag på statsbudgeten eller på tilläggsbudget som regeringen tilldelat en myndighet med ett visst belopp för ett bestämt ändamål. Med post avses ett belopp som har förts upp under ett anslag i form av en anslagspost eller delpost och som avser ett visst deländamål. I förordningen avses med anslag även poster uppförda under ett anslag, om inte annat uttryckligen framgår. I förordningen avses med inkomsttitlar de konton på stats- och tilläggsbudget på vilka inkomster skall fördelas. Dispositionsrätt till anslag 3 § Ett anslag får disponeras av den myndighet eller de myndigheter med det belopp som regeringen bestämmer. 4 § Med dispositionsrätt enligt 3 § följer rätt att använda statens medel för de ändamål som anslaget avser och skyldighet att avräkna mot anslaget enligt 12--16 §§. Föreskrifter om skyldighet att upprätta anslagsredovisning och lämna anslagsframställning finns i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. Förordning (1993:429). 5 § Ett förslagsanslag, eller en post under ett förslagsanslag med beteckningen "förslagsvis", får disponeras med högst det tilldelade beloppet, om inte regeringen har medgett att beloppet får överskridas. 6 § Ett reservationsanslag, eller en post under ett reservations- anslag med beteckningen "reservationsvis", får disponeras med högst summan av tilldelat belopp och reservation från föregående budgetår enligt andra stycket. Det belopp som vid budgetårets slut ej utnyttjats av tilldelat belopp och reservation från föregående budgetår, sedan en eventuell besparing förts bort från anslaget enligt 10 §, utgör reservation till följande budgetår. Förordning (1993:429). 7 § Ett ramanslag, eller en post under ett ramanslag med beteckningen "ram", får disponeras med högst summan av tilldelat belopp och anslagssparande eller tilldelat belopp minskat med utnyttjad anslagskredit enligt 8 §. En myndighet kan, efter särskilt beslut, få disponera medel utöver tilldelat anslagsbelopp på ett ramanslag i form av en merutgift. Förordning (1993:429). 8 § Det belopp med vilket ett tilldelat ramanslag inte har utnyttjats vid budgetårets slut, efter det att eventuella merutgifter enligt 7 § andra stycket eller besparing enligt 10 § räknats bort, utgör anslagssparande till följande budgetår. Om anslaget har utnyttjats utöver tilldelat belopp, efter det att eventuella merutgifter eller besparingar räknats bort, föreligger anslagskredit till följande budgetår. Regeringen beslutar särskilt i fråga om anslagskreditens storlek. Förordning (1993:429). 9 § Annat anslag än som avses i 5--7 §§ (obetecknat anslag) får disponeras med högst det tilldelade beloppet. Dispositionsrätt enligt första stycket gäller även för poster som har åsatts beteckningen "högst" eller lämnats utan särskild beteckning. 10 § Regeringen kan besluta att en myndighet inte får disponera ett visst belopp av ett tilldelat anslag. Regeringen kan vidare besluta att en myndighet som tilldelats reservationsanslag eller ramanslag skall föra bort ett belopp från berört anslag i form av besparing. En myndighet skall som besparing föra bort en sådan reservation på reservationsanslag som kvarstår på anslaget när tre budgetår gått efter det budgetår då anslaget senast var uppfört på statsbudgeten eller på en tilläggsbudget. Förordning (1993:429). Gemensam dispositionsrätt till anslag 11 § En myndighet som skall fördela medel från ett anslag till annan statlig myndighet, skall överlåta dispositionsrätten till den mottagande myndigheten. Överlåtelsen skall ske i den omfattning den myndighet som tilldelats anslaget beslutar, om inte regeringen föreskrivit annat. Avräkning mot anslag och inkomsttitel 12 § Utgifter för ändamål som skall finansieras med anslagsmedel skall avräknas mot berört anslag enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Om inkomster förekommer som skall redovisas under ett anslag skall dessa bestämmelser tillämpas på motsvarande sätt. Bestämmelsen i första stycket gäller inte för anslag för avgiftsfinansierad verksamhet som har tagits upp med ett formellt belopp på statsbudgeten. 13 § För inkomster som skall redovisas under en inkomsttitel skall bestämmelserna i 14 § tillämpas på motsvarande sätt. 14 § Utgifter enligt 12 § skall avräknas löpande mot anslaget för det budgetår till vilken utgiften hänför sig. Förskott som finan- sierats från statsverkets checkräkning, dock inte reseförskott, skall avräknas mot anslaget för det budgetår förskottet utbetalas även om utgiften hänför sig till följande budgetår. Utgifter som hänför sig till ett förslagsanslag eller obetecknat anslag vilket har upphört, skall avräknas mot anslaget för det budgetår då anslaget senast varit upptaget på statsbudgeten. 15 § Utgift enligt 12 § som skulle ha finansierats med ett reservationsanslag som inte längre finns uppfört på statsbudgeten, får avräknas mot anslaget under ytterligare två budgetår. Regeringen kan genom särskilt beslut medge att avräkning får ske under ytterligare ett budgetår. Förordning (1993:429). 16 § Riksrevisionsverket får föreskriva att utgifter som avser transfereringar och inkomster som avser uppbörd skall avräknas löpande mot anslaget eller inkomsttiteln för det budgetår då betalning verkställs. Betalning av anslagsmedel m. m. 17 § Om en myndighet har tilldelats ett anslag för vilket medel skall föras till myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret, skall medlen betalas från statsverkets checkräkning i Riksbanken till myndighetens räntekonto. Anslagsmedel som skall betalas till myndighetens räntekonto en viss månad, skall vara insatta på kontot den 25 i månaden. Förordning (1994:354). 18 § Betalningar mellan statsverkets checkräkning och en myndighets räntekonto i Riksgäldskontoret skall verkställas av den myndighet som regeringen bestämmer. Vid fördelning enligt 11 § av anslagsmedel som finns på den fördelande myndighetens räntekonto, skall den myndigheten betala medlen från sitt räntekonto till den mottagande myndigheten. Utbetalning skall ske i den omfattning som den fördelande myndigheten bestämmer, om inte regeringen beslutat något annat. Förordning (1993:429). 19 § Om en myndighet tilldelas ytterligare medel på ett anslag under löpande budgetår och motsvarande belopp skall betalas till myndighetens räntekonto, skall beloppet betalas ut jämnt fördelat på de utbetalningstillfällen som återstår under budgetåret. Om en besparing beslutats enligt 10 § första stycket skall de utbetalningar som återstår under budgetåret reduceras på motsvarande sätt. Förordning (1993:429). 20 § En myndighet som tilldelats anslagsmedel som inte får föras över till följande budgetår skall, om medlen betalats till myndighetens räntekonto, återbetala skillnaden mellan det erhållna beloppet och det belopp som avräknats mot anslaget. Mellanskillnaden och räntan på det beloppet fram till dagen för återbetalning, skall betalas in till statsverkets checkräkning snarast efter budgetårets utgång, dock senast när myndigheten upprättat årsredovisning. Förordning (1994:354). 21 § En myndighet som har inkomster som myndigheten inte får disponera, skall föra inkomsterna direkt till statsverkets checkräkning och redovisa beloppet under en inkomsttitel på statsbudgeten. Om inkomsterna är av mindre omfattning får de i stället sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret för att senast vid budgetårets utgång betalas in till statsverkets checkräkning. Inbetalningen skall innefatta beräknad ränta på inkomsterna. Förordning (1993:429). 22 § I fråga om andra anslag än de som avses i 17 § får den myndighet som disponerar anslaget utnyttja statsverkets checkräkning för de ändamål som anslaget avser. Förordning (1993:429). Tillämpningsföreskrifter 23 § Riksrevisionsverket får utfärda de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Förordning (1993:429). Övergångsbestämmelser 1992:760 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. 2. Förordningens bestämmelser gäller t. o. m. utgången av budgetåret 1994/95 även för annan än statlig myndighet som regeringen givit dispositionsrätt till anslag på statsbudgeten. Förordning (1994:354). 3. Genom förordningen upphävs förordningen (1985:498) om avräkning av utgifter på statsbudgeten. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:430	Förordning (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur	1 § Ersättning eller bidrag av statsmedel får i mån av tillgång på medel lämnas enligt denna förordning för vissa skador som rovdjur orsakar på tamdjursskötseln eller för att förebygga sådana skador. Förordning (1995:444). 2 § Bidrag får lämnas för åtgärd för att förebygga skada på tamdjur av björn, varg, järv, lo eller örn. För tamdjur som skadats eller dödats genom angrepp av sådant vilt får ersättning lämnas om det dödade eller skadade djuret återfunnits. Bidraget eller ersättningen lämnas till tamdjurets ägare. För ren som är omärkt eller vars märke är förstört, okänt, förfalskat eller oriktigt utformat, lämnas ersättning till den sameby inom vars betesområde renen har påträffats. Ersättning enligt första eller andra stycket lämnas inte, om det visas att skadan beror på uppenbar vårdslöshet vid bevakningen av tamdjuret eller på att detta har släppts ut för bete inom ett område där det inte får komma in för att beta. Förordning (1995:444). 3 § har upphävts genom förordning (1995:444). 4 § Ren ersätts med belopp som Statens naturvårdsverk bestämmer med hänsyn till prisutvecklingen för ett år i sänder. Om det finns särskilda skäl, får i det enskilda fallet ersättning lämnas med annat belopp än som avses i första stycket. Förordning (1995:444). 5 § För varje ren för vilken ersättning lämnas enligt 2 § lämnas dessutom ersättning för olägenhet för renskötseln med ett belopp som Naturvårdsverket bestämmer med hänsyn till prisutvecklingen för ett år i sänder. Ersättningen tillfaller den sameby inom vars betesområde renen har påträffats. Förordning (1995:444). 6 § har upphävts genom förordning (1995:444). 7 § Om det finns särskilda skäl, får ersättning lämnas för utredning i ersättningsärendet. Förordning (1995:444). 8 § Frågor om ersättning enligt denna förordning prövas av länsstyrelsen. Förordning (1995:444). 9 § har upphävts genom förordning (1995:444). 10 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1995:444). 11 § Naturvårdsverket meddelar de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1992:436). Övergångsbestämmelser 1992:436 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om ansökningar om ersättning som kommer in till myndigheten före den 1 augusti 1992, om ansökan avser djur som dödats eller skadats före ikraftträdandet. 1995:444 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om ansökningar om ersättning som kommer in till länsstyrelsen före den 1 augusti 1995, om ansökan avser djur som dödats eller skadats före ikraftträdandet. 1995:1187 Den upphävda förordningen skall dock fortsätta att tillämpas i fråga om skador som hänför sig till den tid under vilken förordningen varit i kraft. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1991:840	Förordning (1991:840) med instruktion för styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP);	/r2/ Uppgifter 1 § Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har till uppgift att främja och direkt medverka i utvecklingen av näringsliv i enskilda u-länder samt i Central- och Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. 2 § SWEDECORP skall särskilt 1. i samverkan med Swedfund International AB bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv, 2. bidra till att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer, och 3. främja mottagarländernas handel samt svara för information och rådgivning i fråga om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. 3 § SWEDECORP får inom sitt verksamhetsområde åta sig uppdrag mot ersättning. 4 § SWEDECORP skall i sitt samarbete med internationella organisationer samt myndigheter och organisationer i andra länder anpassa sig till utrikesförvaltningens allmänna verksamhet och principer. /r2/ Verksförordningens tillämpning 5 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på SWEDECORP med undantag av 2, 18 och 30 §§. /r2/ Myndighetens ledning 6 § SWEDECORPs generaldirektör är chef för myndigheten. /r2/ Styrelsen 7 § Styrelsen för SWEDECORP består av högst nio personer, generaldirektören medräknad. Styrelsen är beslutför när ordföranden eller myndighetens generaldirektör och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. /r2/ Organisation 8 § SWEDECORP fastställer sin egen organisation. Inom myndigheten skall dock finnas en särskild enhet för marknadsinformation och annan extern service som behövs för att främja import av u-landsprodukter till Sverige. /r2/ Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på SWEDECORP. /r2/ Personalansvarsnämnden 10 § SWEDECORP:s personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirektören och personalföreträdarna -- av generaldirektörens ställföreträdare och ytterligare en tjänsteman som utses av generaldirektören. Nämnden är beslutför när samtliga ledamöter är närvarande. Förordning (1992:892). /r2/ Styrelsens ansvar och uppgifter 11 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1987:1100) skall styrelsen besluta i följande frågor: 1. verksamhetens inriktning och omfattning samt större insatser i enskilda samarbetsländer, 2. riktlinjer för samverkan mellan myndigheten och Swedfund International AB, 3. viktigare frågor om SWEDECORPs organisation och arbetsformer, 4. underlag som regeringen behöver för att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksamhetens olika delar. /r2/ Ärendenas handläggning 12 § SWEDECORP kan med eget yttrande hänskjuta ärenden till regeringens prövning. /r2/ Tjänstetillsättning m. m. 13 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av SWEDECORP. 14 § Ställföreträdare för myndighetens chef utses av regeringen efter förslag av generaldirektören. 15 § Ordföranden och andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. /r2/ Överklagande 16 § Beslut av SWEDECORP i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av -- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, -- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, -- andra föreskrifter. Beslut av SWEDECORP i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet. Övergångsbestämmelser 1991:840 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991, då förordningen (1988:364) med instruktion för importkontoret för u-landsprodukter skall upphöra att gälla. Intill dess stiftelsen Swedfund har avvecklats skall vad som sägs i 2 § 1 om Swedfund International AB även tillämpas på stiftelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:417	Lag (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och regioner	1 § Om en kommuns område ändras vid ingången av ett år, skall vid bestämmande av skattesatsen för kommunens uttag av skatt för detta år enligt 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna beräknas med hänsyn tagen till indelningsändringen. Motsvarande skall gälla när en ny kommun bildas. Lag (1999:1246). 2 § Om en kommuns område har ändrats eller en ny kommun bildats skall från och med det beskattningsår då indelningsändringen träder i kraft preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m., när det är möjligt, beräknas med hänsyn tagen till den förändring av skatteunderlaget i kommunen som indelningsändringen medfört. I andra fall skall medlen beräknas med hänsyn tagen till den förändring av invånarantalet i kommunen som indelningsändringen medfört. Lag (1995:1520). 3 § I fråga om ett område som har överförts från en kommun till en annan ska vid avräkning av preliminära kommunalskattemedel som beräknats på grundval av besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) under året innan indelningsändringen träder i kraft och det följande året fordran hos eller skuld till staten påföras den kommun till vilken området har hört enligt den äldre indelningen. Om en kommun har delats, ska en sådan fordran eller skuld påföras kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till de olika delarnas andel av skatteunderlaget i den odelade kommunen under det år besluten om slutlig skatt avser. En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan kommun, ska påföras den kommun som bildats genom sammanläggningen. Lag (2011:1308). 4 § Det som sägs i denna lag om kommun och kommunalskatt ska gälla också för regioner och regionskatt. Bestämmelserna i 1 § ska gälla också för begravningsavgift som ska betalas till kommun enligt begravningslagen (1990:1144). Lag (2019:855). Övergångsbestämmelser 1992:1588 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992 samt i fråga om församlingar och församlingsskatt. 1995:1520 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1995 och tidigare år samt i fråga om församlingsskatt. 1999:299 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om församlingsskatt avseende 2000 och tidigare års taxeringar. 1999:1246 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2011:1308 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och tidigare års taxeringar. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:987	Förordning (1977:987) med instruktion för ILO-kommittén	1 § I och för tillämpning av ILO:s konvention nr 144 skall finnas en trepartiskt sammansatt kommittén benämnd ILO-kommittén. 2 § Kommittén ska a) utarbeta underlag för regeringens svar på frågeformulär rörande punkter på Internationella arbetskonferensens dagordning och för regeringens kommentarer till förslag till texter som ska diskuteras av konferensen, b) utarbeta underlag för regeringens förslag innan den för riksdagen framlägger konventioner och rekommendationer i enlighet med artikel 19 i ILO:s stadga, c) med lämpliga tidsmellanrum behandla frågor om tillämpningen av icke ratificerade konventioner och av rekommendationer, som ännu inte har börjat tillämpas, i syfte att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att främja deras genomförande och i förekommande fall deras ratificering, d) behandla frågor som uppstår i samband med redogörelser som ska tillställas Internationella arbetsbyrån i enlighet med artikel 22 i ILO:s stadga, e) behandla förslag om uppsägning av ratificerade konventioner, f) i den omfattning kommittén finner det påkallat behandla frågor som föranleds av andra inom ILO fattade beslut än sådana som rör utarbetande eller tillämpning av konventioner och rekommendationer, g) främja ökad kunskap om ILO och dess verksamhet, och h) årligen till chefen för Arbetsmarknadsdepartementet avge en redogörelse för hur de i ILO:s konvention nr 144 och rekommendation nr 152 avsedda förfarandena har fungerat. Förordning (2007:1335). 3 § Kommittén skall bestå av nio ledamöter, vilka förordnas av regeringen för två år. Regeringen förordnar för samma tid ersättare för ledamöterna. 4 § Av ledamöterna skall tre företräda regeringen, tre arbetsgivarintresset och tre arbetstagarintresset. 5 § Ledamöter som skall företräda arbetsgivar- respektive arbetstagarintresset i kommittén förordnas på förslag av de mest representativa organisationerna av arbetsgivare och arbetstagare. Detsamma gäller beträffande ersättare för dessa ledamöter. 6 § Regeringen utser en av de ledamöter som företräder regeringen att vara kommitténs ordförande samt en av dessa ledamöter eller en av deras ersättare att vara vice ordförande i kommittén. 7 § Kommittén sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång om året. Tid och plats för sammanträde bestäms av kommittén eller ordföranden. 8 § har upphävts genom förordning (1986:842). 9 § Ärende av mindre vikt eller av brådskande natur får på kommitténs vägnar handläggas av ordföranden ensam. Sådant ärende skall anmälas vid nästkommande kommitté sammanträde. 10 § Kommittén har rätt att från verk och myndigheter få de upplysningar och utlåtanden, som behövs för kommitténs verksamhet, samt att i särskilda fall anlita experter. På begäran av kommittén skall Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) hålla kommittén informerad om förberedande, genomförande och utvärdering av insatser på det internationell utvecklingssamarbetets område, i vilka ILO och Sida medverkar. Förordning (2002:714). 11 § Hos kommittén ska det finnas en av chefen för Arbetsmarknadsdepartementet förordnad sekreterare och det biträde i övrigt som behövs. Förordning (2007:1335). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2024:161	Förordning (2024:161) om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket	/Träder i kraft I:2024-06-02/ 1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten, i den ursprungliga lydelsen (bevattningsförordningen). 2 § Förordningen är meddelad med stöd av - 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 11 §, - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Termer och uttryck 3 § Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i bevattningsförordningen. Myndigheter med uppgifter enligt bevattningsförordningen 4 § Tillsynsmyndigheten är behörig myndighet enligt artikel 3.1 i bevattningsförordningen. Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som enligt 26 kap. 3 § miljöbalken eller miljötillsynsförordningen (2011:13) utövar tillsyn över verksamheten eller åtgärden. 5 § Naturvårdsverket är kontaktpunkt enligt artikel 8 i bevattningsförordningen. 6 § Naturvårdsverket ska fullgöra uppgifter enligt artiklarna 9, 10 och 11.1-11.3 i bevattningsförordningen. Anmälningsplikt 7 § Bestämmelser om anmälningsplikt för verksamheter som omfattas av bevattningsförordningen finns i 28 kap. 5 § miljöprövningsförordningen (2013:251). Undantag för forsknings- eller pilotprojekt 8 § På begäran av verksamhetsutövaren får tillsynsmyndigheten enligt artikel 2.3 i bevattningsförordningen besluta att ett forsknings- eller pilotprojekt under en viss tid ska undantas från tillämpningen av förordningen. Riskhanteringsplan 9 § Den som driver eller avser att driva en verksamhet som avses i 28 kap. 5 § miljöprövningsförordningen (2013:251) ska utarbeta en riskhanteringsplan i enlighet med artikel 5.3 och 5.4 i bevattningsförordningen. Riskhanteringsplanen ska uppdateras och ges in till tillsynsmyndigheten så snart det finns anledning till det. Om en riskhanteringsplan är bristfällig, ska tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att avhjälpa bristen. Samråd 10 § Den som driver eller avser att driva en verksamhet som avses i 28 kap. 5 § miljöprövningsförordningen (2013:251) ska inför utarbetandet av en riskhanteringsplan samråda om verksamheten med slutanvändare och andra ansvariga parter enligt vad som anges i artikel 5.2 i bevattningsförordningen. Särskild bestämmelse för slutanvändare 11 § En slutanvändare ansvarar för att återvunnet vatten som används för bevattning inom jordbruket som anges i avsnitt 1 i bilaga I till bevattningsförordningen uppfyller de minimikrav för vattenkvalitet som anges i avsnitt 2 i bilaga I till samma förordning. Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om vilka försiktighetsmått som ska gälla för slutanvändning. Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifter enligt andra stycket ska verket ge Livsmedelsverket och Statens jordbruksverk tillfälle att yttra sig. Tillsyn 12 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Överklagande 13 § I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:609	Förordning (1996:609) med instruktion för Smittskyddsinstitutet	Uppgifter 1 § Smittskyddsinstitutet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och främja skyddet mot sådana sjukdomar. 2 § Smittskyddsinstitutet skall särskilt - följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt i fråga om smittsamma sjukdomar och skyddet mot dessa, - lämna Socialstyrelsen och andra berörda information om det epidemiologiska läget och föreslå åtgärder som detta kan föranleda, - följa och analysera immunitetsläget i utvalda befolkningsgrupper efter genomförda vaccinationsprogram och föreslå vaccinationsåtgärder, - ta initiativ till åtgärder som medför ett gott skydd i landet mot smittsamma sjukdomar, även i kris och krig, - upprätthålla kompetens att utföra diagnostiska undersökningar av unik natur som ett led i landets smittskydd, - upprätthålla ett för landets smittskydd relevant förråd av bakterier, virus och andra ämnen, - svara för kvalitetsstöd till landets mikrobiologiska och infektionsimmunologiska diagnostik, - bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet, - delta i internationellt samarbete inom smittskyddsområdet, - följa och analysera utvecklingen i fråga om vårdrelaterade sjukdomar, antibiotikaresistens och annan antimikrobiell resistens samt lämna Socialstyrelsen och andra berörda information om utvecklingen och föreslå åtgärder som denna kan föranleda. Förordning (2006:1058). 2 a § Föreskrifter om Smittskyddsinstitutets medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Förordning (2006:964). 3 § Smittskyddsinstitutet får inom sitt ansvarsområde och om verksamheten i övrigt medger det mot avgift utföra uppdrag inom eller utom landet. Institutet bestämmer avgiftens storlek. Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Smittskyddsinstitutet med undantag av 32 §. Myndighetens ledning 5 § Smittskyddsinstitutets generaldirektör är chef för myndigheten och styrelsens ordförande. Personalföreträdare 6 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Smittskyddsinstitutet. Styrelsens ansvar och uppgifter 7 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter som avses i 13 § 1, 2 och 4 verksförordningen (1995:1322). Detta gäller dock inte föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt av större vikt. Anställningar m.m. 8 § Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen. Anställning som professor vid Karolinska institutet som är förenad med anställning vid Smittskyddsinstitutet beslutas på det sätt som gäller för professuren. Innan tjänsteförslagsnämnden hos Karolinska institutet ger förslag skall nämnden samråda med Smittskyddsinstitutet. Annan personal anställs av Smittskyddsinstitutet. Vid anställning av laborator skall yttrande från sakkunniga inhämtas. Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen eller styrelsen för Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama). Förordning (2006:1058). 9 § Inom myndigheten finns Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama). Förordning (2006:1058). Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens 10 § Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama) är ett samverkansorgan med syfte att verka för sektorsövergripande samordning i frågor som rör förutsättningar att bevara möjligheten att effektivt använda antibiotika vid bakteriella infektioner hos människor och djur samt att ta initiativ till åtgärder som i första hand rör människors hälsa. Uppgifterna för Strama skall vara att - utifrån den övervakning och analys som görs nationellt och internationellt i fråga om förekomst av antibiotikaresistens och antibiotikaförbrukning ta initiativ till åtgärder som i första hand rör människors hälsa, - arbeta för att studier genomförs i frågor som rör antibiotikaresistens där behovet av ny kunskap har identifierats, - sammanställa och aktivt återföra kunskap i frågor som rör antibiotikaresistens till berörda inom hälso- och sjukvård, kommunal vård och omsorg samt till beslutsfattare, allmänhet och media, - medverka till att kunskap i frågor som rör antibiotikaresistens tillämpas i praktiken genom att påverka attityder och beteenden hos förskrivare, övriga berörda yrkesgrupper och allmänhet, - verka för framtagandet av handlingsprogram på regional och lokal nivå med konkreta målsättningar, åtgärder och uppföljningsmetoder anpassade för praktisk tillämpning, - fördela och administrera de statliga medel som ställs till Stramas förfogande för insatser som behövs för att uppfylla uppgifterna som Strama har enligt denna förordning samt följa upp de verksamheter som fått statligt bidrag och - delta i internationellt arbete inom antibiotikaresistensområdet. Förordning (2006:1058). 11 § Strama skall ledas av en styrelse. Stramas styrelse skall bestå av en ordförande och nio andra ledamöter, varav minst en av ledamöterna utses på förslag av Socialstyrelsen, minst en på förslag av Smittskyddsinstitutet, minst en på förslag av Läkemedelsverket, minst en på förslag av Statens veterinärmedicinska anstalt, minst en på förslag av Sveriges Kommuner och Landsting samt minst en på förslag av Apoteket AB. Ordföranden i Strama utses av regeringen och övriga ledamöter utses av Smittskyddsinstitutets styrelse för bestämd tid. Förordning (2006:1058). 12 § Stramas styrelse skall fastställa budget och verksamhetsplan inom ramen för Stramas uppgifter enligt 10 § samt i övrigt besluta i frågor av principiell betydelse eller av större vikt. Styrelsen får överlåta åt ordföranden att besluta i övriga frågor. Förordning (2006:1058). 13 § Stramas styrelse är beslutför när ordföranden och minst fem av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (2006:1058). 14 § Smittskyddsinstitutet skall i årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag enligt förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag redovisa Stramas verksamhet särskilt. Förordning (2006:1058). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1980:628	Förordning (1980:628) om rättsdatasystemet	Allmänna bestämmelser 1 § För information om innehållet i lagar och andra författningar, förarbeten till lagstiftning, rättsfallsreferat m.m. skall finnas ett informationssystem som förs med hjälp av automatisk databehandling (rättsdatasystemet). Informationssystemet skall bestå av de register som anges i 4 §. I registren får ingå de personuppgifter som anges i 7 §. Innehållet i registren skall kunna läsas med användande av terminal. Förordning (1993:961). 2 § Frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet eller väsentliga förändringar av detta bereds av de registeransvariga myndigheterna gemensamt. På samma sätt bereds allmänna frågor om utvecklingen och underhållet av det tekniska systemet och den tekniska utrustning som används. Förordning (1996:219). 3 § De registeransvariga myndigheterna får uppdra åt någon annan att utföra databehandling inom rättsdatasystemet. Förordning (1986:587). Rättsdatasystemets innehåll 4 § Rättsdatasystemet skall innehålla följande register: Register Registeransvarig myndighet Register över de statliga kom- Regeringskansliet mitterna med uppgifter om ledamö- ter, arbetsplaner m.m. samt direk- tiv i löpande text Register över författningar i Regeringskansliet Svensk författningssamling Författningar i Svensk författ- Regeringskansliet ningssamling i löpande text Avgöranden av den europeiska Regeringskansliet domstolen och kommissionen för de mänskliga rättigheterna Register över författningar i Generaltullstyrelsen Tullverkets författningssamling samt vissa andra författningar och handböcker Register över Kriminalvårds- Kriminalvårdsstyrelsen styrelsens författningar och allmänna råd Register över författningar i Riksskatteverket Riksskatteverkets författnings- samling och referat av vissa av Riksskatteverkets beslut Rättsfall från Högsta domstolen och Domstolsverket hovrätterna, Regeringsrätten och kam marrätterna, Arbetsdomstolen, Bostads- domstolen samt försäkringsdomstolarna Förordning (1996:1609). Utlämnande av uppgifter 5 § En registeransvarig myndighet som avses i 4 § skall ha rätt att mot avgift använda sina terminaler för uttag av uppgifter ur övriga register i rättsdatasystemet. Förordning (1993:961). 6 § En registeransvarig myndighet får sälja uppgifter ur sitt register till utomstående. Uppgifterna får lämnas ut via terminal, på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Grunderna för prissättningen bestäms av den registeransvariga myndigheten efter samråd med de övriga berörda centrala myndigheterna och Ekonomistyrningsverket. Har den registrerade till den registeransvariga myndigheten anmält att han inte önskar att uppgifterna används för direktreklamändamål, får hans uppgifter inte säljas för sådant ändamål. Förordning (1998:423). Personuppgifter 7 § Förutom registervårdsanteckningar får följande personuppgifter anges beträffande 1. register över statliga kommittéer: namn, titel, kön, förordnandetid samt partibeteckning beträffande representanter för de politiska partierna, 2. avgöranden av den europeiska domstolen och kommissionen för de mänskliga rättigheterna: namn och andra personuppgifter som anges i referaten, 3. rättsfall från svenska domstolar: i fråga om enskild part förnamn och första bokstaven i efternamnet samt i övrigt namn och andra personuppgifter som anges i referaten. Förordning (1993:961). 8 § har upphävts genom förordning (1986:587) 9 § Misstänker den som i tjänsten har tagit befattning med uppgifter som har lämnats från rättsdatasystemet att uppgifterna är oriktiga, skall det genast anmälas till den registeransvariga myndigheten. Förordning (1986:587). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:10	Finansinspektionens tillkännagivande (1996:10) om ändring i vissa skadelivräntor	Finansinspektionen har den 2 januari 1996 beslutat följande beträffande tillägg till nedan angivna livräntor (Dnr 2-96-319). 1. Livräntor föranledda av händelser som inträffat före utgången av år 1973: a) En trafiklivränta ökas med ytterligare indextillägg om 5 % (jfr SFS 1967:663 och 1967:666) b) En skadelivränta som utgår ur stadsmedel ökas med ytterligare indextillägg om 5 % (jfr SFS 1971:14) c) Annan ansvarslivränta som inte hänförs till 1 a) eller 1 b) ökas med ytterligare indextillägg om 5 % (jfr SFS 1973:214) Under 1 c) angivet indextillägg ska utgå till livräntor som fastställts före 1 februari 1996. 2. Livräntor föranledda av händelser som inträffat efter utgången av 1973: a) En skadeståndslivränta ökas med 5 %. Ändringen avser alla livräntor enligt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor som fastställts före 1 februari 1996. Vidare avses livräntor enligt samma lag som genom dom fastställts senare, om första domstols dom i målet meddelats före denna dag. b) Enligt 9 § trafikskadelagen (1975:1410) ska 2 a) tillämpas även ifråga om trafikskadeersättning. Finansinspektionen fastställer ändringarna i de ovanstående livräntorna med anledning av Regeringens förordning om basbelopp för 1996 (SFS 1995:1217) enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:493	Förordning (1976:493) med instruktion för handelsflottans kultur- och fritidsråd	Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1, tillämpas på handelsflottans kultur- och fritidsråd. Med chefen förstås vid tillämpning av verksstadgan kanslichefen. Förordning (1980:788). Uppgifter 2 § Rådet har till uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. 3 § Rådet skall varje år före den 1 november till kommunikationsdepartementet avge en berättelse om rådets verksamhet under det senaste budgetåret. Förordning (1980:788). Organisation 4 § Rådet leds av en styrelse som består av en ordförande, en vice ordförande och högst sju andra ledamöter. För andra ledamöter än ordföranden skall det finnas ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Förordning (1980:788). 5 § Hos rådet finns ett kansli som förestås av en kanslichef. Till kansliet hör sjömansbiblioteket i Göteborg, som förestås av en bibliotekarie, och de platsombud inom och utom riket som enligt beslut av styrelsen skall finnas. Förordning (1980:788). 6 § Hos rådet finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får rådet anlita utomstående för särskilda uppdrag. Förordning (1980:788). Ärendenas handläggning 7 § Av styrelsen avgörs 1. viktigare författningsfrågor, 2. frågor om inriktningen av rådets verksamhet, 3. viktigare frågor om rådets organisation och arbetsformer, 4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 5. frågor om tillsättning av tjänster i lägst lönegrad F 13, 6. frågor om skiljande från tjänster eller uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 7. andra frågor som kanslichefen hänskjuter till styrelsen. Förordning (1980:788). 8 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av övriga ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ledamöterna. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden besluta ensam i närvaro av föredraganden. Beslut, som fattas enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att styrelsens befogenheter att besluta kan vara begränsade i vissa hänseenden. Förordning (1986:1064). 9 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av kanslichefen. 10 § I den mån ärendena inte är av det slag att de behöver prövas av kanslichefen får de avgöras av en annan tjänsteman i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller särskilda beslut. Förordning (1980:788). 11 § Ärendena avgörs efter föredragning som ankommer på kanslichefen eller på en särskilt förordnad föredragande. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får medges att ärenden som handläggs enligt 10 § avgörs utan föredragning. Kanslichefen får närvara när ett ärende föredras av någon annan. Förordning (1980:788). 12 § har upphävts genom förordning (1986:1064). 13 § Kanslichefen eller, efter beslut av denne, annan tjänsteman får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos rådet. Förordning (1980:788). Tjänstetillsättning m.m. 14 § Ledamöterna i styrelsen samt ersättare för dessa förordnas av regeringen för högst tre år. Tjänst som kanslichef tillsätts av regeringen. Andra tjänster tillsätts och annan personal antas av rådet. Förordning (1980:788). Övriga bestämmelser 15 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef för central förvaltningsmyndighet skall gälla den som innehar eller uppehåller tjänsten som kanslichef. Förordning (1980:788). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:19	Förordning (2009:19) om lån till företag i fordonsindustrin	Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning finns bestämmelser om statligt stöd i form av lån till företag i fordonsindustrin. Beslut om stöd fattas av Riksgäldskontoret. 2 § Riksgäldskontoret ska vid tillämpningen av denna förordning iaktta vad som gäller för kreditinstitut enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. 3 § I denna förordning avses med fordonsindustri sådan verksamhet som enligt Statistiska centralbyråns meddelande Standard för svensk näringsgrensindelning 2007 är att hänföra till SNI 29. Förutsättningar för stöd 4 § Stöd enligt denna förordning får lämnas till företag med verksamhet i Sverige som 1. har minst hälften av sin omsättning inom fordonsindustrin, 2. vid det senast avslutade räkenskapsåret hade en omsättning som översteg 500 miljoner kronor, och 3. befinner sig i ekonomiska svårigheter. Stöd får lämnas endast efter det att avtal har ingåtts enligt 5 §. 5 § Villkoren för stöd ska regleras genom avtal mellan det företag som tar emot stödet och staten genom Riksgäldskontoret. Villkoren ska utformas med hänsyn till statens risk samt för att tillvarata statens rätt och säkerställa behovet av kontroll och uppföljning. Riksgäldskontoret ska säkerställa att ränta utgår som motsvarar vad som skulle följa av en ränteberäkning enligt Europeiska gemenskapernas kommissions meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor samt att sådana säkerheter ställs som gör det möjligt för staten att erhålla värden motsvarande företagets förpliktelser. Riksgäldskontoret ska i avtalet ta in villkor som under den tid stödet kvarstår säkerställer att stödet är förenligt med Europeiska gemenskapernas kommissions meddelande Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. För att gälla ska avtalet godkännas av regeringen. 6 § Statens åtaganden för lån som lämnas enligt denna förordning får vid varje tidpunkt uppgå till högst fem miljarder kronor. Uppföljning av lämnat stöd 7 § Riksgäldskontoret ska löpande följa utvecklingen i de företag som har fått stöd. Riksgäldskontoret ska bevaka att villkor om återbetalning och andra villkor för stödet uppfylls. Riksgäldskontoret ska löpande och minst en gång i månaden informera regeringen om omfattningen och utvecklingen av stöd enligt denna förordning. Anmälan till EG-kommissionen 8 § Av artikel 88.3 i EG-fördraget följer att statligt stöd ska anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission för godkännande innan det får verkställas. Närmare bestämmelser om detta finns i 22 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet. Ytterligare föreskrifter 9 § Riksgäldskontoret får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Överklagande 10 § Beslut om stöd enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:398	Förordning (2003:398) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet	Tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller i fråga om avgifter som skall betalas till Post- och telestyrelsen enligt bestämmelser i - 18 § postlagen (1993:1684), - 10 a § lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning, - 22 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, och - 8 kap 17 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Elektronisk kommunikation 2 § Den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall betala en årlig avgift som uppgår till högst 1,7 promille av årsomsättningen i den verksamhet som omfattas av anmälan. Understiger årsomsättningen 5 000 000 kr skall ingen avgift betalas. 3 § Den som har tillstånd att använda radiosändare enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall betala en årlig avgift för 1. mobilstationsnät som tillståndshavaren har rätt att själv radioplanera med högst 200 kr per bassändare, 2. mobilstationsnät som Post- och telestyrelsen radioplanerar vad gäller - fasta sändare i nät, där tillståndsplikt gäller för mobil sändare, med högst 350 kr per sändare, - fasta sändare i nät, där mobil sändare är undantagen tillståndsplikt enligt Post- och telestyrelsens föreskrifter, med högst 1 000 kr per sändare, - landmobil radio med högst 100 kr per mobil sändare, - luftfartygs- och fartygsradio med högst 1 000 kr per tillstånd, dock högst 150 kr per tillstånd för fritidsbåtar, 3. ljudradio med högst 18 000 kr per sändare, 4. televisionssändare för analog sändning med högst 40 000 kr per sändare, dock högst 10 000 kr per sändare med kanal 21 eller därutöver, 5. televisionssändare för digital sändning med högst 40 000 kr per sändare, 6. fast radio med högst 800 kr per sändare, 7. jordstation med högst 20 000 kr per sändare, 8. amatörradio med högst 700 kr per tillstånd, 9. övrig radio med högst 2 000 kr per tillstånd eller, när avgiften beräknas per sändare, med högst 1 000 kr per sändare. 4 § Den som erhåller radiocertifikat skall betala en avgift med högst 1 000 kr. 5 § Det totala avgiftsuttaget för de årliga avgifter som enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skall betalas av den som har tillstånd att använda nummer får uppgå till högst 20 000 000 kr per år. 6 § Enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation får en handläggningsavgift tas ut av den som anmäler verksamhet enligt 2 kap. 1 § samma lag eller ansöker om tillstånd eller medgivande enligt 3 kap. 1, 19 eller 23 § samma lag samt från den som använder radiosändare, men som enligt lagen är undantagen från tillståndsplikt. 7 § Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt samt Försvarets materielverk - för den användning av radiosändare som ingår i verksamhet som Materielverket bedriver på uppdrag av Försvarsmakten eller Försvarets radioanstalt - skall betala en årlig avgift av högst 1 500 000 kr. Polisen skall betala en årlig avgift av högst 1 500 000 kr. Avgifterna skall betalas på det sätt som Post- och telestyrelsen närmare föreskriver. Radio- och teleterminalutrustning 8 § För tillsyn enligt lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning skall en årlig avgift betalas av 1. den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation med högst 0,2 promille av årsomsättningen i den verksamhet som omfattas av anmälan, 2. den som har tillstånd att använda radiosändare enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation vad gäller a. mobilstationsnät som tillståndshavaren har rätt att själv radioplanera med högst 10 kr per bassändare, b. mobilstationsnät som Post- och telestyrelsen radioplanerar vad gäller - fasta sändare i nät, där tillståndsplikt gäller för mobil sändare, med högst 20 kr per sändare, - fasta sändare i nät, där mobil sändare är undantagen tillståndsplikt enligt Post- och telestyrelsens föreskrifter, med högst 60 kr per sändare, - landmobil radio med högst 10 kr per mobil sändare, - luftfartygs- och fartygsradio med högst 60 kr per tillstånd, dock högst 20 kr per tillstånd för fritidsbåtar, c. ljudradio med högst 900 kr per sändare, d. televisionssändare för analog sändning med högst 3 000 kr per sändare, dock högst 1 000 kr per sändare med kanal 21 eller därutöver, e. televisionssändare för digital sändning med högst 2 000 kr per sändare, f. fast radio med högst 60 kr per sändare, g. jordstation med högst 1 000 kr per sändare, h. amatörradio med högst 10 kr per tillstånd, i. övrig radio med högst 50 kr per tillstånd eller, när avgiften beräknas per sändare, med högst 30 kr per sändare, 3. Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt samt Försvarets materielverk med högst 90 000 kr, och 4. Polisen med högst 90 000 kr. Postverksamhet 9 § Den som är tillståndshavare enligt postlagen (1993:1684) skall betala en årlig avgift som beräknas med utgångspunkt från hur många adresserade brevförsändelser som förmedlats under närmast föregående kalenderår. Avgiften får inte sättas högre än 0,45 öre per försändelse. Tillståndshavare vars avgift därmed skulle bli lägre än 30 000 kr skall dock betala en årlig minimiavgift som får beräknas på annat sätt. Minimiavgiften får dock inte överstiga 30 000 kr. 10 § Post- och telestyrelsen får föreskriva att den som ansöker om tillstånd eller förhandsbesked enligt postlagen (1993:1684) skall betala en särskild avgift. 11 § Postbefordringsföretag skall betala en särskild avgift för obeställbara brev som sänds in till Post- och telestyrelsen. Det totala avgiftsuttaget får uppgå till högst 8 000 000 kr per år. Utfärdande av kvalificerade certifikat till allmänheten 12 § Post- och telestyrelsen får föreskriva att den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt 8 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer skall betala en årlig avgift om högst 5 000 kr. Gemensamma bestämmelser 13 § Post- och telestyrelsen får meddela närmare föreskrifter om avgifterna. Post- och telestyrelsen får vad gäller avgifter för postverksamhet och utfärdande av kvalificerade certifikat helt eller delvis medge befrielse från avgiftsskyldighet, om det finns särskilda skäl till det. 14 § Post- och telestyrelsen skall offentliggöra en översikt över sina kostnader under året och den sammanlagda summan av uppburna avgifter. Övergångsbestämmelser Denna förordning träder i kraft den 25 juli 2003 och gäller till och med den 31 december 2003. Genom förordningen upphävs förordningen (1999:836) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om avgifter hänförliga till tiden före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:654	Lag (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.	1 § Skall enligt föreskrift i lag eller annan författning beslut eller annan åtgärd kungöras av myndighet i Post- och Inrikes Tidningar eller i ortstidning eller på myndighets anslagstavla, gäller utöver sådan föreskrift bestämmelserna i denna lag. Lagen gäller ej kungörande av författning. 2 § Har för vissa fall i författning meddelats bestämmelse beträffande kungörande vilken avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. 3 § Är kungörande i ortstidning föreskrivet, införes kungörelsen i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig. Lokal dagstidning skall anses ha sådan spridning som sägs i första stycket, om den kan beräknas vara spridd till minst fem procent av hushållen i orten. Även om så icke är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan spridning som sägs i första stycket, om den kan beräknas vara spridd till minst femtio procent av hushållen i viss kommun inom det berörda området. Vad som sagts nu tillämpas dock ej, om myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet kan nås, även om kungörelsen införes i endast ett mindre antal lokala dagstidningar. Med dagstidning förstås i denna paragraf allmän nyhetstidning av dags presskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga. 4 § Kungörande får ske även i annan form eller i större utsträckning än den föreskrivna, om det finns särskilda skäl till det och den sammanlagda kostnaden inte blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose. Lag (1983:1039). 5 § Kungörande skall anses ha skett den dag då det sista föreskrivna tillkännagivandet ägde rum. Uppgift om när kungörande enligt första stycket skall anses ha skett skall tagas in i kungörelse som utfärdas med stöd av 4 §, om uppgiften är av betydelse för dem till vilka kungörelsen riktar sig. 6 § Kungörelse får avfattas på annat språk än svenska, om myndigheten anser det behövligt. Finner myndigheten särskilda skäl därtill, får kungörelsen avfattas enbart på främmande språk. 7 § Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas, om enligt föreskrift i lag eller annan författning kungörande av viss åtgärd skall ombesörjas av annan än myndighet. Anser denne att 3 § andra stycket sista meningen bör tillämpas eller att kungörelsen bör avfattas enbart på främmande språk, skall han hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsens beslut i sådana frågor får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:42). Övergångsbestämmelser 1990:1413 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1991. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1995:42 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:763	Lag (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker	1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser alkoholdrycker och som vänder sig till konsumenter. Med alkoholdrycker förstås spritdrycker, vin, starköl och öl i den betydelse dessa beteckningar har i alkohollagen (1994:1738). Lag (1994:1740). 2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol. Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte användas kommersiella annonser i ljudradio- eller TV-program. Detta gäller även för sådana TV-sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-lagen (1996:844). Vid marknadsföring av spritdrycker, vin eller starköl får inte användas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för utgivningen är jämförbara med periodiska skrifter. Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på försäljningsställen för sådana drycker. Lag (1996:851). 3 § En handling som strider mot 2 § skall vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot konsumenter. En handling som strider mot 2 § andra stycket kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen. Lag (1996:851). 4 § Om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder finns bestämmelser i alkohollagen (1994:1738). Lag (1994:1740). 5 § Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att följande skall gälla. Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte användas oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar, genom vilka dryckerna direkt eller indirekt anges vara frambragda eller tillverkade i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten. Detta gäller även om det äkta ursprunget anges eller om beteckningen används bara i översättning eller är åtföljd av uttryck som "art", "sort", "typ", "kopia" eller liknande uttryck. En handling som strider mot andra stycket skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot konsumenter. Lag (1995:453). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:936	Förordning (2008:936) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen	1 § I denna förordning finns kompletterande föreskrifter om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. 2 § Personuppgifter som får behandlas enligt 5 § lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till Arbetsförmedlingen. 3 § Arbetsförmedlingen får för de ändamål som anges i 5 § lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ha direktåtkomst till följande uppgifter ur statistik- och tillsynsdatabasen om en person som får arbetslöshetsersättning: 1. personnummer, postnummer, arbetslöshetskassans beteckning och, i förekommande fall, beteckningen på den avdelning hos kassan som personen tillhör, 2. år och veckonummer för början på den aktuella ersättningsperioden, 3. uppgivna förvärvsinkomster och lönetyp, 4. beräknad normalarbetstid, 5. arbetsutbud i timmar per vecka, 6. antalet dagar med ersättning och karens, 7. antalet återstående ersättningsdagar i ersättningsperioden efter utbetalningstillfället, 8. utbetalat bruttobelopp per vecka som utbetalningen avser, 9. för en person som för första gången kvalificerat sig för rätt till ersättning, uppgift om huruvida detta skett med stöd av 12 § första stycket 1 eller 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 10. om personen utför eller deklarerar deltidsarbete, 11. om 35 eller 35 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring tillämpas, 12. om dagpenning lämnas i form av grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning och uppgift om ersättningens storlek, 13. om en person som har mindre än 70 ersättningsdagar kvar av ersättningsperioden av kassan bedöms komma att uppfylla villkoren för en ny ersättningsperiod, 14. om personen har beslut om bisyssla, det antal timmar per vecka bisysslan omfattar och inkomsten per vecka av bisysslan, och 15. om personen bedriver studier under den period som arbetslöshetsersättning lämnas. Förordning (2011:543). 3 a § Personuppgifter som får behandlas enligt 5 § andra stycket lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling, om det i det enskilda fallet bedöms lämpligt ur integritetssynpunkt. Förordning (2011:543). 4 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen och denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:151	Förordning (2021:151) om statsbidrag för fortbildning av förskollärare	Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för fortbildning av förskollärare verksamma i förskoleklassen i syfte att stärka deras kompetens att kunna undervisa i de första årskurserna i grundskolan. 2 § Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel och för högst ett år i sänder. Förutsättningar för statsbidrag 3 § Statsbidrag får lämnas till huvudmän för förskoleklassen. 4 § Statsbidrag får lämnas för ersättning för lön till förskollärare som 1. har förskollärarexamen eller motsvarande äldre examen, 2. är anställda för undervisning i förskoleklassen, och 3. deltar i a) uppdragsutbildning enligt förordningen (2007:223) om uppdragsutbildning för fortbildning av lärare och förskollärare, eller b) motsvarande utbildning som anordnas av en enskild utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. Den utbildning som avses i första stycket 3 ska syfta till att ge förskollärarna kompetens om elevers läs-, skriv- och matematikinlärning. 5 § Statsbidrag får lämnas för utbildning enligt 4 § första stycket 3 om förskolläraren 1. deltar i utbildningen under arbetstid, 2. är tjänstledig under utbildningen, eller 3. deltar i utbildningen under den tid då han eller hon inte arbetar på grund av att anställningen omfattar mindre än heltid. I fall som avses i första stycket 2 och 3 lämnas statsbidrag endast under förutsättning att förskollärarens arbetsgivare betalar ersättning som motsvarar minst 80 procent av förskollärarens lön för den tid då förskolläraren deltar i utbildningen. 6 § Statsbidraget ska motsvara 70 procent av arbetsgivarens kostnad för ersättning enligt 5 §. Om arbetsgivaren betalar högre ersättning än 80 procent av förskollärarens lön för den tid då förskolläraren deltar i utbildningen, lämnas inte bidrag för den överstigande delen. 7 § Statsbidrag får inte lämnas för insatser som statsbidrag lämnats för på annat sätt. Ansökan och beslut 8 § Ansökan om statsbidrag ska ges in till Statens skolverk som prövar frågor om och betalar ut bidraget. I ansökan ska huvudmannen ange vilka förskollärare som huvudmannen ansöker om statsbidrag för. Ett beslut om att bevilja bidrag får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet. Prioritering 9 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag än det finns medel för, ska Statens skolverk göra ett urval. Skolverket ska vid urvalet beakta geografisk spridning och att bidrag lämnas till såväl offentliga som enskilda huvudmän. 10 § Vid senare bidragstillfällen än det första ska ansökan om statsbidrag för förskollärare som har påbörjat utbildning som statsbidrag har lämnats för enligt denna förordning prioriteras före förskollärare som omfattas av nya ansökningar. Övertagande av plats 11 § Om en förskollärare som har påbörjat utbildning enligt 4 § 3 avbryter den, ska Statens skolverk om möjligt besluta att utbildningsplatsen ska övertas av en annan förskollärare som anmälts till utbildningen men inte fått en plats. Utbetalning 12 § Statsbidrag ska betalas ut en gång per termin för den utbildning enligt 4 § första stycket 3 som genomförs under den termin som bidraget avser. Bidraget ska betalas ut så snart det har fastställts vilka förskollärare som deltar i utbildningen. Uppföljning och redovisning 13 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har använts. Skolverket ska i samband med sin årsredovisning till Regeringskansliet lämna en redovisning av hur bidraget har använts. 14 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som verket begär. Återbetalning och återkrav 15 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig, om 1. bidraget har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp, 2. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål det har lämnats för, 3. sådan redovisning som avses i 14 § inte har lämnats, eller 4. mottagaren inte har följt villkor som framgår av beslutet om bidrag. 16 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt 15 §. Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket besluta att helt eller delvis avstå från återkrav. 17 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk besluta att helt eller delvis avstå från krav på ränta. Bemyndigande 18 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Överklagande 19 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:566	Förordning (1977:566) med instruktion för statens rättskemiska laboratorium	Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 2 och 3, 16 och 18 §§ samt i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion, tillämpas på statens rättskemiska laboratorium. Laboratoriet utövar befogenhet som enligt verksstadgan tillkommer myndighet, om annat ej föreskrives i instruktionen. Socialstyrelsen utövar myndighets befogenhet enligt 15 kap. 1-3 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning. Uppgifter 2 § Laboratoriet har till uppgift att utföra undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art samt att bedriva annan verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte vilken står i samband därmed. 3 § I den mån medel finnes tillgängliga och övriga arbetsuppgifter ej hindras, bör även andra forskare än sådana som är anställda vid laboratoriet beredas tillfälle till forskning vid laboratoriet inom dess verksamhetsområde. 4 § Laboratoriet skall ge företräde åt undersökning som begäres av myndighet. 5 § Undersökningar utföres mot ersättning, om annat ej föreskrives. Grunder för ersättning fastställes av socialstyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket. Organisation 6 § Chefsmyndighet för laboratoriet är socialstyrelsen. 7 § Inom laboratoriet finns dels en kemisk avdelning, uppdelad på en toxikologisk sektion och en alkoholsektion, dels en blodgruppsserologisk avdelning, uppdelad på en genetisk, en serologisk och en biokemisk sektion. Vardera avdelningen förestås av en avdelningsföreståndare i professors ställning. 8 § Hos laboratoriet är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Laboratoriet får anlita experter och sakkunniga i mån av behov och tillgång på medel. Ärendenas handläggning m.m. 9 § Socialstyrelsen avgör ärenden som angår 1. framställning till regeringen, 2. anskaffande av kostnadskrävande apparatur och andra ekonomiska frågor av vikt, 3. kassarörelse och medelsredovisning, 4. arbetsordning och tjänsteföreskrifter, 5. semester eller annan ledighet för avdelningsföreståndare, 6. annan ledighet än semester för tjänsteman i lägst lönegrad F 10 eller motsvarande löneställning, om ledigheten avser mer än 45 dagar varje år. 10 § Ärende, som ej skall avgöras av socialstyrelsen, avgöres av avdelningsföreståndare såvitt avser hans avdelning. 11 § Avdelningsföreståndare får överlåta till laborator eller annan tjänsteman vid avdelningen att på eget ansvar handha viss undersökning eller visst slag av undersökningar. 12 § Vid blodgruppsserologiska avdelningen skall en laborator tillika vara biträdande avdelningsföreståndare med uppgift att bistå avdelningsföreståndaren i hans åligganden och vara ställföreträdare för honom i hans frånvaro. 13 § Laboratoriet får utnyttja andra laboratorier för utförande av kompletterande undersökningar inom dess verksamhetsområden. Tjänstetillsättning 14 § Tjänst som professor eller laborator tillsättes av regeringen efter förslag av socialstyrelsen. Tjänst i lägst lönegrad F 10 tillsättes och annan personal med motsvarande löneställning antages av socialstyrelsen efter förslag av avdelningsföreståndare. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av avdelningsföreståndare. 15 § Innan socialstyrelsen avger förslag om tillsättning av tjänst som avdelningsföreståndare eller laborator, skall yttranden inhämtas av tre sakkunniga om de sökandes vetenskapliga skicklighet. De sakkunniga utses av styrelsen efter samråd, i fråga om sökande med huvudsakligen medicinsk utbildning med tjänsteförslagsnämnden vid medicinska fakulteten vid universitetet i Linköping samt i fråga om sökande med huvudsakligen kemisk eller annan naturvetenskaplig utbildning med matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm. De sakkunniga skall avge skriftliga yttranden inom tre månader efter det att de har fått del av ansökningshandlingarna. Styrelsen uppför därefter på förslag högst tre sökande, som funnits behöriga till tjänsten, i den ordning de anses böra komma i fråga. 16 § När kungörelse eller tillkännagivande som rör ledig tjänst vid laboratoriet har anslagits på socialstyrelsens anslagstavla, skall avskrift av kungörelsen eller tillkännagivandet snarast anslås på laboratoriets anslagstavla. På avskriften skall anges dagen då kungörelsen eller tillkännagivandet anslogs på styrelsens anslagstavla. Tillkännagivande av avdelningsföreståndarens förslag till tjänstetillsättning anslås genast på laboratoriets anslagstavla med uppgift om den dag då anslaget skedde. 17 § Behörig till tjänst som avdelningsföreståndare eller laborator är den som har den vetenskapliga och pedagogiska skicklighet, de kunskaper och erfarenheter och sådan förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra tjänsten väl. Avdelningsföreståndaren för den kemiska avdelningen skall vara legitimerad läkare. Förordning (1987:1120). 18 § Som befordringsgrund vid tillsättning av tjänst som laborator gäller graden av sådan vetenskaplig och pedagogisk skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens verksamhetsområde och beskaffenhet i övrigt. Särskild vikt skall fästas vid vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning och genom planering och ledning av forskning samt pedagogisk skicklighet som har visats genom handledning av forskare, vetenskaplig undervisning eller utarbetande av läromedel för sådan undervisning. Laborator på kemiska avdelningens alkoholsektion bör vara legitimerad läkare. 19 § Socialstyrelsen får ge sökande till tjänst som avdelningsföreståndare eller laborator tillfälle att avlägga lärarprov. Överklagande 20 § Laboratoriets beslut får överklagas hos socialstyrelsen, om inte något annat är föreskrivet. Socialstyrelsens beslut i en överklagad fråga får inte överklagas. För följande typer av beslut eller förslag som tillkännages genom anslag skall överklagandetiden räknas från den dag då anslaget skedde hos den myndighet som meddelat beslutet eller avgett förslaget: 1. beslut om tjänstetillsättning, 2. förslag till tjänstetillsättning, 3. beslut om långtidsvikariat som tillsätts på samma sätt som tjänsten, 4. beslut att inte tillsätta en tjänst. Förordning (1987:1120). Övriga bestämmelser 21 § Avdelningsföreståndare och laborator skall meddela undervisning inom området för sin kompetens i den omfattning socialstyrelsen i samråd med universitets- och högskoleämbetet bestämmer. 22 § Tjänsteman vid laboratoriet är skyldig att på kallelse infinna sig till överläggning hos socialstyrelsen. 23 § Tjänsteman vid laboratoriet får ej utan tillstånd i varje särskilt fall för egen eller annans räkning driva, ha del i eller vara anställd hos företag, vars verksamhet faller inom laboratoriets arbetsområde, eller åtaga sig uppdrag av kommun eller enskild i ärende som handlägges eller kan komma att handläggas vid laboratoriet. Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga om tjänst som tillsättes av regeringen och av socialstyrelsen i fråga om annan tjänst. Är uppdraget av kortvarig natur, får styrelsen meddela tillstånd även om tjänsten tillsättes av regeringen. Avdelningsföreståndare eller laborator får ej utan styrelsens tillstånd utöva enskild läkarpraktik som faller inom laboratoriets arbetsområde. 24 § Besked enligt 37 § anställningsförordningen (1965:601) lämnas av socialstyrelsen i fråga om tjänst som regeringen eller socialstyrelsen tillsätter. Övergångsbestämmelser 1987:1120 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats av socialstyrelsen i en överklagad fråga före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:307	Lag (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag	Inledande bestämmelser 1 § En kommun får med stöd av denna lag lämna vårdnadsbidrag till enskilda. 2 § Med förskola avses i denna lag förskola enligt skollagen (2010:800). Med förskola jämställs i denna lag pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola och sådan omsorg som enligt 25 kap. 5 § skollagen erbjuds i stället för förskola. Lag (2010:871). Allmänna förutsättningar för vårdnadsbidrag 3 § En kommun får lämna vårdnadsbidrag för ett barn som har fyllt ett men inte tre år under förutsättning att barnet 1. är folkbokfört i kommunen, och 2. inte har en plats i förskola som avser heltid. Vårdnadsbidrag får dock tidigast lämnas efter det att föräldrapenning med anledning av barnets födelse enligt 12 kap. socialförsäkringsbalken har lämnats för sammanlagt 250 hela dagar, inklusive sådan tid som avses i 33 och 34 §§ i nämnda kapitel. Därvid ska föräldrapenningen ha lämnats på sjukpenningnivån eller grundnivån. Vid adoption ska tidpunkten då föräldern fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse vid bestämmande av den övre åldersgräns på tre år som anges i första stycket. Därvid får vårdnadsbidrag lämnas för högst två år och för barn som inte har fyllt fem år. Vad som nu sagts gäller inte vid adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn. Lag (2010:1301). 4 § Vårdnadsbidrag får, om inte annat följer av tredje stycket, lämnas till en vårdnadshavare som 1. är folkbokförd på samma adress som barnet, och 2. bor tillsammans med barnet. Vårdnadsbidraget får efter anmälan av båda vårdnadshavarna delas så att bidraget lämnas med hälften till vardera vårdnadshavaren. Vårdnadsbidrag får lämnas med hälften till vardera vårdnadshavaren även om endast en av dem är folkbokförd på samma adress som barnet och bor tillsammans med barnet. Vårdnadsbidraget får i sådant fall även lämnas till en vårdnadshavare som inte är folkbokförd i samma kommun som barnet. 5 § Vårdnadsbidrag får inte lämnas till en vårdnadshavare som för samma kalendermånad eller del därav får 1. föräldrapenning med anledning av ett barns födelse enligt 12 kap. socialförsäkringsbalken, 2. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 3. aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning vid deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program, 4. sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt socialförsäkringsbalken efter det att sådan ersättning har lämnats för en tid av 365 dagar, 5. sjukpenning under eller omedelbart efter en period när arbetslöshetsersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring har lämnats, 6. sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken, 7. allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken, 8. äldreförsörjningsstöd enligt socialförsäkringsbalken, eller 9. ersättning enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Vårdnadsbidrag får inte heller lämnas till en vårdnadshavare vars make eller sambo för samma kalendermånad eller del därav får någon av de ersättningar som anges i första stycket 1-9. Detta gäller för vårdnadshavare som bor tillsammans med sin make. Lag (2010:1300). 6 § Om vårdnadsbidrag för ett barn, på begäran av den eller de vårdnadshavare som har fått bidraget, inte längre ska lämnas får kommunen tidigast åter börja lämna vårdnadsbidrag för samma barn från och med den fjärde kalendermånaden efter den månad för vilken vårdnadsbidraget senast lämnades. Detta gäller dock inte om vårdnadsbidrag inte längre ska lämnas av anledning som avses i 5 §. Lag (2011:1086). 7 § Det som sägs om vårdnadshavare i 4-6 §§ tillämpas även i fråga om den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Vårdnadsbidragets storlek 8 § En kommun som har beslutat att införa vårdnadsbidrag får lämna detta både som helt vårdnadsbidrag och som reducerat vårdnadsbidrag. Helt vårdnadsbidrag är bidrag för ett barn som inte har plats i förskola. Reducerat vårdnadsbidrag är bidrag för ett barn som har plats på deltid i förskola. Lag (2010:871). 9 § Helt vårdnadsbidrag får per barn högst uppgå till 3 000 kronor per kalendermånad. Reducerat vårdnadsbidrag får bestämmas till en eller flera nivåer där nivån på bidraget svarar mot ett visst antal timmar i förskola. Helt respektive reducerat vårdnadsbidrag får differentieras när vårdnadsbidrag lämnas för fler än ett barn i samma hushåll. Lag (2010:871). Anmälningsskyldighet, återkrav och eftergift 10 § Den som får vårdnadsbidrag är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till den bidragsutbetalande kommunen om förutsättningar för vårdnadsbidrag enligt 3-5 §§ inte längre finns eller om andra ändrade förhållanden som påverkar storleken av vårdnadsbidraget. 11 § Om någon genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, eller på annat sätt har orsakat att vårdnadsbidrag betalats ut obehörigen eller med för högt belopp får kommunen återkräva vad som har betalats ut för mycket. Om någon i annat fall än som avses i första stycket har tagit emot vårdnadsbidrag obehörigen eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta, får kommunen återkräva vad som har betalats ut för mycket. När Försäkringskassan har betalat ut vårdnadsbidrag med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen får Försäkringskassan återkräva vad som har betalats ut för mycket. Lag (2010:1323). 12 § Om det finns särskilda skäl får kommunen helt eller delvis efterge den återbetalningsskyldighet som avses i 11 § första eller andra stycket. Motsvarande gäller för Försäkringskassan när Försäkringskassan har beslutat om återkrav enligt 11 § tredje stycket. Lag (2009:551). Överklagande 13 § Beslut i ett ärende om vårdnadsbidrag enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Övrigt 14 § Denna lag inskränker inte de skyldigheter som en kommun har enligt skollagen (2010:800). Lag (2010:871). 15 § Den nämnd som handlägger ärenden om vårdnadsbidrag har rätt att hos Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och arbetslöshetskassorna ta del av uppgifter om sådana ersättningar åt enskild som anges i 5 § första stycket 1, 3-6 och 9, 5 § första stycket 7 och 8 respektive 5 § första stycket 2. Om det finns skäl för det, ska Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och arbetslöshetskassorna på eget initiativ lämna sådana uppgifter till nämnden. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket. Lag (2010:207). 16 § Har upphävts genom lag (2010:207). 17 § Den nämnd som handlägger ärenden om vårdnadsbidrag ska var sjätte månad lämna ut personuppgifter till Statistiska centralbyrån i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver. Lag (2009:551). Övergångsbestämmelser 2010:207 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2010. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när ersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar betalas ut. 2010:1323 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. 2015:757 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om ärenden om kommunalt vårdnadsbidrag som har anhängiggjorts hos en kommun före den 1 februari 2016, och som till någon del avser vårdnadsbidrag för tid före upphävandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:719	Förordning (1988:719) om samordning av statlig tjänstepension med egenpension enligt lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter;	Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om statlig tjänstepension som betalas ut samtidigt med riksdagspension och som grundar sig på anställning som upphört efter år 1973, om pensionernas sammanlagda tjänstetidsfaktor är högre än talet 1. 2 § I förordningen avses med riksdagspension -- egenpension enligt lagen (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter eller motsvarande äldre författning, tjänstepension -- egenpension enligt statliga pensionsavtal eller andra statliga pensionsbestämmelser, nettoförmån -- förmån som inte skall samordnas med en socialförsäkringsförmån, tjänstepensionsbelopp -- pensionens normalbelopp eller motsvarande belopp, tjänstetidsfaktor -- förhållandet mellan den tid som får tillgodoräknas och den tid som behövs för hel pension. Förordning (1991:1434). Samordning före 65 års ålder 3 § Föreskrifterna i 4--8 §§ gäller för tid före den månad då pensionstagaren fyller 65 år. 4 § Om båda pensionerna är hela, minskas tjänstepensionen med riksdagspensionen. 5 § Om tjänstepensionen, men inte riksdagspensionen, är hel, minskas tjänstepensionen med det belopp som skulle ha gällt om den beräknats med tillämpning av riksdagspensionens tjänstetidsfaktor. Minskningen får dock inte vara större än riksdagspensionen. 6 § Om tjänstepensionen är avkortad minskas den med det belopp som skulle ha gällt om den beräknats enligt en tjänstetidsfaktor som motsvarar den del av de sammanlagda tjänstetidsfaktorerna som överstiger talet 1. Minskningen enligt första stycket får dock inte vara större än att summan av pensionerna uppgår till minst en hel tjänstepension. 7 § Om riksdagspensionen har minskats med hänsyn till sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, skall den anses uppgå till det belopp som skulle ha gällt utan sådan minskning. 8 § Om riksdagspensionen beräknats med hänsyn till att sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring betalas ut, tillämpas också föreskrifterna i 10 och 11 §§ för tid före den månad då pensionstagaren fyller 65 år. Samordning efter 65 års ålder 9 § Om tjänstepensionen är en nettoförmån minskas den enligt föreskrifterna i 4--6 §§. Föreskrifterna i 10 och 11 §§ gäller i övrigt för tid från och med den månad då pensionstagaren fyller 65 år eller den senare månad då riksdagspensionen betalas ut. Förordning (1991:1434). 10 § Pensionen beräknas till ett belopp som svarar mot summan av dels vad som återstår av tjänstepensionen sedan den minskats enligt 4, 5 eller 6 §, dels 65 procent av riksdagspensionens pensionsunderlag multiplicerat med dess tjänstetidsfaktor. Beloppen skall avse månaden före den då pensionstagaren uppnår 65 års ålder, med hänsyn tagen till generella förändringar av pensionsnivåerna till den i 9 § avsedda månaden. 11 § Utöver vad som följer av 10 § skall den beräknade pensionen samordnas med socialförsäkringsförmåner, förses med tilläggsbelopp och ändras på samma sätt som en hel tjänstepension. Före utbetalning avräknas riksdagspensionens belopp i den utsträckning det är möjligt. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:181	Förordning (1989:181) om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall	Det protokoll om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall som Sverige och Finland undertecknade den 8 december 1988 skall gälla för Sveriges del. Protokollets innehåll framgår av bilaga till denna förordning. Bilaga Protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering, som beaktar att enligt avtalet den 18 februari 1987 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (skatteavtalet) inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt skepp beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har, som vidare beaktar att avtalet den 22 mars 1983 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet har upphört att gälla samtidigt som skatteavtalet trätt i kraft, som önskar ersätta det till avtalet den 22 mars 1983 knutna protokollet den 25 januari 1985 mellan Finland och Sverige om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall med ett nytt protokoll i samma ämne, har kommit överens om följande: 1 § Regeringarna är ense om att skattebortfall som på grund av bestämmelserna i skatteavtalet uppkommer för en avtalsslutande stat, dess kommuner eller andra offentligrättsliga juridiska personer, vars skatter berörs av skatteavtalet, i princip skall i sin helhet bäras av denna stat, dessa kommuner eller dessa personer. 2 § Enligt båda regeringarnas uppfattning har emellertid den regel i skatteavtalet enligt vilken inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt skepp beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har medfört ett bortfall av kommunalskatt för kommuner inom landskapet Åland som överstiger vad som kan anses rimligt till följd av bestämmelserna i ett dubbelbeskattningsavtal. Regeringarna har därför funnit att, med hänsyn till landskapet Ålands särställning, dessa kommuner även för åren 1988, 1989 och 1990 som ett undantag från den princip som anges i 1 § bör tillerkännas viss ersättning av statsmedel för skattebortfallet. 3 § Enligt båda regeringarnas uppfattning bygger skatteavtalet helt på ömsesidiga åtaganden och utgör resultatet av en avvägning mellan de båda staternas fiskala och övriga intressen. Regeringarna är därför eniga om att den ersättning som enligt 2 § bör tillerkännas kommuner inom landskapet Åland skall bäras av de båda staterna med hälften vardera. 4 § Ersättningsbeloppet skall för ettvart av de tre åren utgöra 2 000 000 mark. 5 § Det ersättningsbelopp som anges i 4 § fördelas mellan kommuner inom landskapet Åland i förhållande till den kommunalskatt som enligt finsk lagstiftning skulle ha utgått till respektive kommun för det år som ersättningen avser om arbetet hade utförts på finskt skepp eller på skepp som enligt skatteavtalet likställs med finskt skepp. 6 § Finska finansministeriet och svenska finansdepartementet skall träffa särskild överenskommelse om tillämpningen av detta protokoll. 7 § Detta protokoll träder i kraft trettionde dagen efter den då båda regeringarna genom notväxling meddelat varandra att de åtgärder vidtagits som krävs för protokollets ikraftträdande. Som skedde i Stockholm den 8 december 1988 i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda texter har lika vitsord. Övergångsbestämmelser 1989:181 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1989. 2. Förordningen tillämpas första gången på skattebortfall för inkomståret 1988. 3. Genom förordningen upphävs förordningen (1985:1122) om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall, m.m. 4. Den upphävda förordningen tillämpas sista gången beträffande skattebortfall för inkomståret 1987. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:308	Förordning (1984:308) om ersättning för tull- och passkontroll m.m. vid Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö	1 § Denna förordning avser verksamheten vid Scandianvian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö. 2 § För statens kostnader för pass- och tullkontroll samt för sådan kontroll som avses i 1 § lagen (1984:283) med vissa bestämmelser för Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö skall terminalinnehavaren betala avgift till staten. 3 § Avgiften är 300 000 kronor för varje påbörjad kalendermånad. 4 § Avgiften tas ut genom räkning från luftfartsverket. För betalningen får borgen eller förskott krävas. Övergångsbestämmelser 1984:308. Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. För kontroll som äger rum före den 1 juli 1984 utgör avgiften 150 000 kronor. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2004:543	Lag (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor	Samtjänstavtal 1 § Statliga myndigheter, en kommun eller ett landsting får ingå avtal om att för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga förvaltningsärenden med de begränsningar som anges i denna lag eller i förordning (samtjänst vid medborgarkontor). Lag (2009:314). 2 § Ett samtjänstavtal ska ange vilka förvaltningsuppgifter som ska omfattas av samtjänsten. Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personuppgifter ska anges särskilt i avtalet. Av avtalet ska det även framgå vilken tillgång till personuppgifter som behövs för att de förvaltningsuppgifter som omfattas av avtalet ska kunna utföras. Så snart ett samtjänstavtal har träffats eller ändrats ska en kopia av avtalet sändas in till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2009:314). 3 § Har upphävts genom lag (2009:314). Verksamhetsrapporter 4 § Myndigheter som har träffat ett samtjänstavtal skall på det sätt som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten har bedrivits. Särskilt avtal 5 § Om samtjänsten omfattar förvaltningsuppgifter som helt eller delvis innefattar myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personuppgifter, ska den myndighet som ansvarar för förvaltningsuppgifterna träffa ett särskilt anställnings- eller uppdragsavtal med den som ska utföra dessa uppgifter. Lag (2009:314). 6 § Har upphävts genom lag (2009:314). 7 § Har upphävts genom lag (2009:314). Kommuner och landsting 8 § Förvaltningsuppgifter, som en kommun eller ett landsting ansvarar för och som innefattar myndighetsutövning, får omfattas av ett samtjänstavtal endast i sådana fall som anges i andra stycket. En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 § får i den kommunala myndighetens namn 1. ta emot ansökningar om plats och, med undantag för barn som behöver särskilt stöd enligt 8 kap. 7 § och 14 kap. 6 § skollagen (2010:800), fördela platser och lämna erbjudanden om plats för barn och elever i förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. samma lag, 2. lämna ekonomiskt stöd till inackordering för elever i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning enligt skollagen, 3. ge tillstånd till att inrätta annat slag av toalett än vattentoalett enligt en kommunal föreskrift, eller 4. bevilja parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Lag (2010:1042). Tillgången till personuppgifter 9 § En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 § får i fråga om personuppgifter bara ges tillgång till sådana uppgifter som behövs för att kunna utföra de förvaltningsuppgifter som omfattas av samtjänstavtalet. Övergångsbestämmelser 2004:543 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. 2. Samtjänstavtal som regeringen har godkänt enligt lagen (1997:297) om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor skall fortfarande gälla. 2010:1042 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kommunal vuxenutbildning till utgången av juni 2012. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:507	Förordning (1975:507) med instruktion för tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet	Inledande bestämmelse 1 § För tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet gäller 4, 11, 12 och 18 §§ allmänna verksstadgan (1965:600). Förordning (1987:961). Uppgifter 2 § Nämnden avger förslag till regeringen i fråga om tillsättning av tjänster vid domstolar och hyresnämnder enligt särskilda bestämmelser. Nämnden beslutar i fråga om tillstånd som avses i 12 kap. 3 § rättegångsbalken när det gäller lagfarna domare i och rättsbildade befattningshavare vid de allmänna domstolarna. Nämnden fullgör vidare de uppgifter som regeringen bestämmer. Förordning (1985:771). Organisation 3 § Nämnden består av ordförande, vice ordförande och sex andra ledamöter. För varje annan ledamot än ordföranden finns en ersättare. Ordförande, vice ordförande, övriga ledamöter samt ersättare utses av regeringen för en tid av högst tre år. 4 § Nämndens kansligöromål fullgöres av domstolsverket. Ärendenas handläggning 5 § Nämnden är beslutför när minst fem ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. När ärenden av principiell natur eller annars av större vikt handläggs, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:1085). 6 § Är ärende så brådskande att nämnden ej hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgöres detta genom meddelanden mellan ordföranden och minst fyra andra ledamöter. Beslut, som har fattats enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. Även i annat fall än som avses i första stycket får ärende avgöras genom meddelanden mellan ledamöterna, om samtliga ledamöter deltar i avgörandet och är ense om utgången. 7 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på tjänsteman hos domstolsverket. Nämndens ordförande får övertaga beredning och föredragning av ärende. Chefen för domstolsverket och chefen för verkets personalenhet får närvara när ärende föredrages av annan tjänsteman hos verket. 8 § Nämndens ordförande eller domstolsverket får infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Förordning (1986:1085). 8 a § En skrivelse med överklagande av nämndens förslag i fråga om tillsättning av tjänst skall ges in till regeringen. I fråga om överklagande i annat fall finns bestämmelser i 23 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223). Förordning (1987:20). Övriga bestämmelser 9 § Vid tillämpning av 10 § andra stycket och 42 § anställningsförordningen (1965:601) skall med myndighetens anslagstavla avses domstolsverkets anslagstavla. Förordning (1987:961). 10 § Nämnden sammanträder i Jönköping. Nämndens ordförande får bestämma att nämnden vid visst tillfälle sammanträder på annan ort. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2015:610	Förordning (2015:610) om en särskild åtgärd för att stödja jordbrukare inom sektorn för animalieproduktion	Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar 1. artikel 219.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, och 2. kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1853 av den 15 oktober 2015 om tillfälligt extraordinärt stöd till jordbrukare inom sektorn för animalieproduktion. 2 § Stöd enligt denna förordning får, i mån av tillgång på medel, lämnas till jordbrukare som producerat komjölk. Stödet lämnas för den mängd mjölk som rapporterats till Statens jordbruksverk för en jordbrukare enligt förordningen (1999:1319) om mjölkkvoter eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den förordningen. Stödet lämnas med ett visst belopp per kilogram mjölk för den mängd mjölk som rapporterats enligt andra stycket. Stödet lämnas vid ett tillfälle under 2015 och ett tillfälle under 2016. Villkor för stöd 3 § Mjölken ska antingen ha levererats till mejeri eller sålts direkt under tidsperioden från och med den 1 april 2014 till och med den 31 mars 2015. 4 § En förutsättning för att stöd ska lämnas under 2015 är att en jordbrukare har bedrivit mjölkproduktion under augusti 2015. En förutsättning för att stöd ska lämnas under 2016 är att en jordbrukare har bedrivit mjölkproduktion under april 2016. 4 a § Om det finns särskilda skäl får stöd enligt förordningen lämnas även om villkoren i 3 och 4 §§ inte är uppfyllda. Förordning (2015:1015). Handläggning av stöd 5 § Jordbruksverket prövar frågor om stöd och utbetalning av stöd utan ansökan. 6 § Stöd betalas inte ut med belopp lägre än 1 000 kronor per betalningstillfälle. Uppgifter om stöd 7 § Jordbruksverket ska fullgöra den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1853 av den 15 oktober 2015 om tillfälligt extraordinärt stöd till jordbrukare inom sektorn för animalieproduktion. Föreskrifter om stöd 8 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om det belopp som avses i 2 § tredje stycket. Överklagande 9 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:764	Lag (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror;	1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig till konsumenter. 2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak. Vid marknadsföring av tobaksvara får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. Detta gäller även för sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Lag (1992:1360). 3 § Användes vid marknadsföring av tobaksvara kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans förpackning. Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväxlande och såvitt möjligt i lika stor omfattning. Varningstext och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt och återges i ändamålsenlig form. 4 § Handling som strider mot 2 eller 3 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:595	Förordning (1988:595) om säkerheten på örlogsfartyg	1 § För örlogsfartyg gäller bestämmelserna i 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 § och 2 § andra stycket, 5 kap. 1 § och 4 § första stycket, 8 kap. 7 §, 10 kap. 1 § första stycket och 3 § första meningen samt 13 kap. 1--3 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49). Bestämmelsen i 10 kap. 1 § första stycket fartygssäkerhetslagen om tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation gäller dock inte för örlogsfartyg. Förordning (1995:992). 2 § Sjöfartsverket meddelar, såvitt avser örlogsfartyg, föreskrifter för verkställigheten av bestämmelserna i 1 § samt föreskrifter om anmälan av inträffade olycksfall eller olyckstillbud, uppkomna skador samt vidtagna åtgärder av betydelse för fartygets sjövärdighet. Övergångsbestämmelser 1988:595 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988, då förordningen (1980: 431) om säkerheten på örlogsfartyg upphör att gälla. En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla förordningen och som gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den nya förordningen anses ha meddelats enligt denna. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:933	Förordning (1976:933) om kungörande av uppgifter ur aktiebolagsregistret m.m.	1 § De i 27 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551), 19 kap. 5 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, 10 kap. 8 § stiftelselagen (1994:1220), 18 § handelsregisterlagen (1974:157), 11 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) och 22 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. avsedda kungörelserna av vad som har införts eller antecknats i register ska av registreringsmyndigheten senast före utgången av veckan näst efter den då införandet eller anteckningen skedde insändas för intagande i Post- och Inrikes Tidningar. Förordning (2020:677). Övergångsbestämmelser 2020:677 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om medlemsbanker som är registrerade i bankregistret den 31 december 2020 avseende det räkenskapsår som avslutas närmast efter detta datum. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:751	Förordning (1982:751) om statliga ungdomsplatser m.m.	1 § I denna förordning finns föreskrifter i anslutning till kollektivavtal där det i fråga om anställnings- och arbetsvillkor för dem som anvisats statliga ungdomsplatser har överenskommits följande. 1. Ungdomsplatserna på en arbetsplats vid en myndighet får besättas först efter det att myndigheten och berörd lokal arbetstagarorganisation har fört lokal förhandling i fråga om antalet ungdomsplatser, lämpliga arbetsuppgifter till ungdomarna och tider under vilka platserna bör stå till förfogande. 2. Har central förhandling påkallats, tillämpas vad som nu sagts om myndigheter och lokal arbetstagarorganisation i stället på statens arbetsgivarverk och berörd central arbetstagarorganisation. 2 § Har upphävts genom förordning (2004:926). 3 § Om det av protokollet från en lokal eller central förhandling framgår att parterna har gemensam uppfattning i de frågor som angetts i 1 §, skall protokollet ges samma verkan som en överenskommelse enligt 17 § andra stycket förordningen (1983:583) om statsbidrag till uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år. Förordning (1983:689). 4 § Om parterna vid en central förhandling har stannat i olika meningar, skall inga ungdomsplatser besättas på den arbetsplats vid myndigheten som förhandlingen har avsett. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:275	Förordning (2012:275) om trygg naturgasförsörjning	Förordningens tillämpningsområde 1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010 samt bestämmelser som ansluter till lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning. Förordningen är meddelad med stöd av - 3 § lagen om trygg naturgasförsörjning i fråga om 2 §, - 4 § lagen om trygg naturgasförsörjning i fråga om 7 §, - 4 a § lagen om trygg naturgasförsörjning i fråga om 4- 5 a §§, - 4 b § lagen om trygg naturgasförsörjning i fråga om 2 a §, - 6 § lagen om trygg naturgasförsörjning i fråga om 8 §, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2023:385). Behörig myndighet 2 § Statens energimyndighet (Energimyndigheten) är behörig myndighet enligt förordning (EU) 2017/1938. Förordning (2018:1565). Lagring av gas 2 a § Den systembalansansvariges ansvar enligt 4 b § lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning ska inte omfatta den fyllnadsbana med delmål som avses i artikel 6a i förordning (EU) 2017/1938. Förordning (2023:385). Överenskommelser mellan behöriga myndigheter 3 § Energimyndigheten får ingå överenskommelser med behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom ramen för samarbeten som följer av förordning (EU) 2017/1938. Förordning (2018:1565). Solidaritet enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 4 § Energimyndigheten ska för Sveriges räkning begära solidaritet i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938. Förordning (2018:2096). 5 § När Sverige har begärt att en solidaritetsåtgärd ska vidtas enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 ska den som är systembalansansvarig enligt 7 kap. naturgaslagen (2005:403), inom ramen för systembalansansvaret, säkerställa att den mängd gas som krävs för att tillgodose behovet hos solidaritetsskyddade kunder tillförs det västsvenska naturgassystemet och kan fördelas vidare till dessa kunder i enlighet med det balansansvar som regleras i 7 kap. samma lag. Förordning (2018:2096). 5 a § Om det uppstår dröjsmål med betalning för gas som begärs enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938, ska Energimyndigheten ombesörja betalningen på den systembalansansvariges bekostnad. Förordning (2018:2096). Tillkännagivande av krisnivåer 6 § Energimyndigheten får överlämna åt Affärsverket svenska kraftnät att tillkännage sådana krisnivåer som avses i artikel 11.1 i förordning (EU) 2017/1938. När Affärsverket svenska kraftnät tillkännager en krisnivå, ska verket omedelbart informera Energimyndigheten om detta och förse myndigheten med all nödvändig information. Förordning (2018:1565). Bemyndiganden Företagsplaner 7 § Energimyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). Insamling av information 8 § Energimyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att Energimyndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) 2017/1938 och lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning. Förordning (2018:1565). 9 § Har upphävts genom förordning (2018:1565). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1993:877	Förordning (1993:877) med instruktion för Statens institutionsstyrelse;	Uppgifter 1 § Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). 2 § Statens institutionsstyrelse skall särskilt svara för 1. planering, ledning och drift av samt tillsyn över de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, 2. anvisning av platser till hemmen, 3. ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll, 4. metodutveckling, forskning- och utvecklingsarbete. Statens institutionsstyrelse fastställer årligen avgifter enligt 23 a § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620). Verksförordningens tillämpning 3 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på Statens institutionsstyrelse. Myndighetens ledning 4 § Statens institutionsstyrelses generaldirektör är chef för myndigheten. Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare. Styrelsen 5 § Styrelsen för Statens institutionsstyrelse består av högst nio personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Organisation 6 § Inom myndigheten finns ett huvudkontor som består av tre enheter, en för drift, en för administration och en för forsknings- och utvecklingsfrågor. Dessutom finns en chefsjurist. Varje enhet leds av en chef. 7 § Inom myndigheten finns också särskilda ungdomshem och LVM-hem till det antal och med den inriktning som myndigheten bestämmer. Ett särskilt ungdomshem leds av en chef. Av 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall framgår att ett LVM-hem skall ha en särskild styrelse. Om Statens institutionsstyrelse bestämmer det, skall ett LVM-hem därutöver ha en chef, som leder verksamheten under hemmets styrelse. 8 § Vid myndigheten finns ett vetenskapligt råd. Rådet inrättas av styrelsen för Statens institutionsstyrelse och består av myndighetens chef, eller någon annan som denne utser, som är ordförande, samt andra ledamöter. Rådet utser inom sig vice ordförande. Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Statens institutionsstyrelse. Personalansvarsnämnd 10 § Statens institutionsstyrelses personalansvarsnämnd består, förutom av generaldirektören och personalföreträdarna, av chefen för den enhet som ansvarar för personaladministrationen, chefen för den enhet frågan rör och chefsjuristen. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. Tjänstetillsättning m. m. 11 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. 12 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. 13 § Andra tjänster vid den centrala förvaltningsmyndigheten än generaldirektören och överdirektören tillsätts av Statens institutionsstyrelse. Chefer vid de särskilda ungdomshemmen tillsätts av Statens institutionsstyrelse. Övriga tjänster vid sådana hem tillsätts av chefen för hemmet. Chefer vid LVM-hemmen tillsätts av Statens institutionsstyrelse efter hörande av LVM-hemmets styrelse. Övriga tjänster vid LVM- hemmen tillsätts av chefen vid hemmet, om sådan finns, och annars av hemmets styrelse. Överklaganden 14 § Beslut som har fattats av chefen för ett särskilt ungdomshem eller av chefen eller styrelsen för ett LVM-hem i ärenden som rör tjänstetillsättningar får överklagas hos Statens institutions- styrelse, vars avgörande inte får överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:278	Lag (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet	1 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket får, under de förutsättningar som anges i denna lag, i underrättelseverksamhet i hemlighet från den som enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst som inte är en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst hämta in uppgifter om 1. meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, 2. vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område, eller 3. i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits. Lag (2022:501). 2 § Uppgifter får hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar 1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, 2. sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken, 3. kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 5 a § första eller andra stycket eller 5 b § första stycket brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel, 4. brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, 5. spioneri, utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 5, 6 a eller 8 §, 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra stycket brottsbalken, 6. företagsspioneri enligt 26 § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten utövas på uppdrag av eller understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts räkning, 7. samröre med en terroristorganisation, grovt brott, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, eller utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 8 § tredje stycket eller 9 § tredje stycket terroristbrottslagen (2022:666), 8. grov misshandel eller olaga frihetsberövande enligt 3 kap. 6 § eller 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd. Uppgifter får bara hämtas in om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktar sig mot eller för något annat motstående intresse. Lag (2022:1522). 3 § Beslut om inhämtning av uppgifter fattas av åklagare vid Åklagarmyndigheten efter ansökan av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket. Lag (2019:499). 4 § I ett beslut om inhämtning av uppgifter ska det anges vilken brottslig verksamhet och vilken tid beslutet avser samt vilket telefonnummer eller vilken annan adress, vilken elektronisk kommunikationsutrustning eller vilket geografiskt område beslutet avser. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får, när det gäller tid som infaller efter beslutet, inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Om det inte längre finns skäl för ett beslut om inhämtning av uppgifter ska den ansökande myndigheten omedelbart häva beslutet. Lag (2019:499). 5 § Den ansökande myndigheten ska underrätta Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om ett beslut om inhämtning av uppgifter enligt denna lag. Underrättelsen ska lämnas senast en månad efter det att ärendet om inhämtning avslutades. Lag (2019:499). 6 § Om det vid inhämtning av uppgifter enligt denna lag har kommit fram uppgifter om annan brottslig verksamhet än som omfattas av beslutet om inhämtning, får uppgifterna användas för att förhindra brott. Lag (2019:499). 7 § Uppgifter som har kommit fram vid inhämtning enligt denna lag får användas i en förundersökning endast efter tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Utan ett sådant tillstånd får dock inhämtade uppgifter ligga till grund för beslut om att inleda en förundersökning. Lag (2019:499). 8 § Uppteckningar av uppgifter ska granskas snarast möjligt. Uppteckningar ska, i de delar de är av betydelse för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som omfattas av beslutet om inhämtning eller för att förhindra annat brott, bevaras så länge det behövs för något av dessa syften. De ska därefter förstöras. Andra stycket hindrar inte att brottsbekämpande myndigheter behandlar uppgifter från uppteckningar i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet i lag. Lag (2019:499). 9 § Har betecknats 8 § genom lag (2019:499). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1994:773	Förordning (1994:773) om småföretagsstöd	1 § För att främja sysselsättningsskapande investeringar och inomregional balans kan i den utsträckning det finns medel småföretagsstöd lämnas enligt denna förordning. Stöd får endast lämnas om och i den omfattning Europeiska gemenskapernas kommission godkänt den ordning som gäller för stödet. Förordning (1999:1228). 1 a § I lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning finns bestämmelser om att i vissa särskilt angivna län ett regionalt självstyrelseorgan skall besluta om användningen av regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel. I län med ett regionalt självstyrelseorgan skall vad som sägs om länsstyrelsen i 6 § första stycket, 7, 8 och 9 §§ i stället gälla det regionala självstyrelseorganet. Förordning (1997:1247). 2 § Småföretagsstöd kan lämnas i hela landet till företag som inte verkar inom syntetfiberindustrin eller stålindustrin och som 1. har färre än 50 anställda, 2. antingen har en årsomsättning som motsvarar högst 7 miljoner ecu eller har en balansomslutning som motsvarar högst 5 miljoner ecu, och 3. inte alls eller med en andel som understiger 25 procent ägs av företag som inte uppfyller villkoren i 1-2. Villkoret i första stycket 3 gäller inte, om ägaren är ett offentligt investeringsföretag, ett riskkapitalföretag eller en institutionell investerare, under förutsättning att de inte kontrollerar företaget vare sig individuellt eller gemensamt. Förordning (1997:1247). 3 § Stöd kan lämnas som bidrag i samband med investeringar som beräknas leda till långsiktig sysselsättning under förutsättning att stödet inte bidrar till 1. åtgärder som innebär att en verksamhet flyttas från ett län till ett annat, eller 2. att en verksamhet rekonstrueras eller avser verksamhet som nyligen har varit föremål för en rekonstruktion. Stöd lämnas endast om det totala godkända kapitalbehovet i samband med den investering som ligger till grund för ansökningen uppgår till högst 20 miljoner kronor. Beträffande vilka slag av investeringar småföretagsstöd kan avse tillämpas 20 § andra stycket och 48 § andra stycket förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Förordning 81997:1247). 4 § Bidrag kan lämnas med högst 15 procent av den del av de totala utgifterna i samband med en investering som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier eller av utgifterna för patent, licenser, marknadsföring, produktutveckling, utbildning eller liknande. Inom områden som omfattas av EG:s strukturfondsprogram för mål 2 kan bidrag lämnas till ombyggnad och restaurering av lokaler för uthyrning, om medel från EG:s strukturfonder lämnas för samma investering. Det totala bidrag som lämnas för en sådan investering får uppgå till högst 15 procent av investeringskostnaden. Bidraget får inte vara större än vad som behövs för att investeringen skall kunna komma till stånd. Förordning (1998:1371). 5 § Om småföretagsstöd lämnas samtidigt med andra former av statligt stöd gäller 11 § andra och tredje styckena förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Förordning (1997:1247). 6 § Länsstyrelsen beslutar i ärenden om småföretagsstöd. En ansökan om stöd skall ges in till länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas. Länsstyrelsen meddelar föreskrifter om när en ansökan om stöd senast skall vara inlämnad. Förordning (1997:1247). 7 § har upphävts genom förordning (1999:16). 8 § Länsstyrelsens beslut i ärenden om stöd enligt denna förordning får inte överklagas. 9 § Länsstyrelsen skall vid domstolar och andra myndigheter bevaka statens rätt mot stödmottagaren. Länsstyrelsen får därvid anta ackordsförslag eller på annat sätt efterskänka statens rätt. 10 § Vad som föreskrivs om stödberättigad verksamhet i följande bestämmelser i förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd skall i tillämpliga delar gälla även småföretagsstöd: 2 § första stycket utom vad avser 8-10, 4 § första stycket andra meningen och andra stycket första meningen, 8 § första och andra styckena, 10 § andra stycket, 12 § första stycket, 13 § första stycket, 14 § första stycket, 15 §, 22 § första stycket, 25 §, 26 § första stycket, 27 § första stycket och andra stycket första meningen, 28-30 §§, 31-33 §§, 39 §, 41 § första stycket, 42 § första meningen, 45 § första stycket och andra stycket första meningen, 46 §, 48 § andra stycket och 75 §. Förordning (1997:1247). Övergångsbestämmelser 1999:1228 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ansökningar som inkommit till behörig myndighet före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:742	Förordning (1979:742) med instruktion för konjunkturinstitutet	Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 16 §, tillämpas på konjunkturinstitutet. Uppgifter 2 § Institutet är ett vetenskapligt forskningsoch utredningsorgan med uppgift att 1. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet samt i anslutning härtill utföra och sammanställa prognoser för den svenska ekonomin, 2. följa den vetenskapliga diskussionen inom de områden som berör institutets verksamhet och i anslutning härtill utföra forskning, 3. i samråd med verk och myndigheter, föreningar och sammanslutningar, vilka arbetar inom närliggande områden, verka för att statistiskt mate rial av betydelse för studiet av den ekonomiska utvecklingen insamlas och bearbetas. Organisation 3 § Chef för institutet är en överdirektör. Hos institutet finns en avdelningschef. Denne är överdirektörens ställföreträdare. 4 § Hos institutet finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får institutet anlita utomstående för särskilda uppdrag. Ärendenas handläggning 5 § Överdirektören och avdelningschefen avgör gemensamt frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag, disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning. Förordning (1986:1265). 6 § Avdelningschefen skall om möjligt närvara vid föredragningar och avgöranden av viktigare författningsfrågor eller viktigare frågor om institutets organisation eller arbetsformer, viktigare anslagsfrågor eller andra frågor av större ekonomisk betydelse, frågor om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad F 14 eller andra frågor av större vikt eller allmän räckvidd. 7 § I andra frågor än som avses i 5 § beslutar överdirektören ensam. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får överlämnas åt annan tjänsteman än överdirektören att avgöra vissa ärenden eller grupper av ärenden som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på överdirektören. 8 § När överdirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av överdirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. 9 § I överdirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Åtgärder, som rubbar eller ändrar av institutet meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder, får inte heller vidtas utan hans medgivande. Vad nu har sagts gäller även vid ledighet på överdirektörstjänsten, till dess regeringen bestämmer annat. 10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får medges att ärenden som handläggs enligt 7 § andra stycket avgörs utan föredragning. Överdirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden. 11 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m.m. följer att institutets befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. 12 § har upphävts genom förordning (1986:1265). 13 § Överdirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig. 14 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden hos institutet. Semester och annan ledighet 15 § Överdirektören bestämmer om förläggningen av sin semester och om annan ledighet för sig själv under högst 45 dagar varje år. Tjänstetillsättning m.m. 16 § Överdirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Övriga tjänster i lägst F 23/F 25 tillsätts av regeringen efter anmälan av överdirektören. Andra tjänster tillsätts och annan personal anställs av institutet. 17 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef för central förvaltningsmyndighet skall tillämpas på överdirektören. Bisysslor 18 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av institutet även i fråga om tjänst som regeringen tillsätter, dock inte i fråga om överdirektören och dennes ställföreträdare. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2015:904	Förordning (2015:904) om identitetskort för folkbokförda i Sverige	1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till lagen (2015:899) om identitetskort för folkbokförda i Sverige. Utfärdande myndighet 2 § Skatteverket är utfärdande myndighet enligt lagen (2015:899) om identitetskort för folkbokförda i Sverige. Ansökan 3 § Den som ansöker om ett identitetskort ska inställa sig personligen hos Skatteverket. 4 § Ansökan ska göras skriftligen och undertecknas av sökanden i närvaro av den person som tar emot den. Kravet på att ansökan ska undertecknas gäller inte den som inte kan skriva sitt namn. 5 § Om sökanden är under arton år är sökanden skyldig att i samband med ansökan ge in ett skriftligt medgivande från hans eller hennes vårdnadshavare, om det inte finns synnerliga skäl att ändå utfärda ett identitetskort. 6 § Om ett identitetskort för folkbokförda i Sverige tidigare har utfärdats för sökanden och detta inte har förstörts, kommit bort eller makulerats, ska kortet ges in för makulering i samband med ansökan. Detta gäller inte om kortet inte längre är giltigt eller om det finns andra särskilda skäl. 7 § De uppgifter i ansökan om identitetskort som ska stämma överens enligt 3 § lagen (2015:899) om identitetskort för folkbokförda i Sverige är sådana uppgifter som anges i 13 § andra stycket utlänningsdataförordningen (2016:30). Förordning (2016:33). 8 § Ett identitetskort ska utfärdas med en giltighetstid av högst fem år. 9 § Ett identitetskort ska lämnas ut till sökanden personligen. Återkallelse 10 § Om ett identitetskort har återkallats, är kortinnehavaren eller den som annars förfogar över kortet skyldig att på begäran av Skatteverket överlämna kortet till verket. Om ett sådant återkallat identitetskort redan finns hos eller uppvisas för Skatteverket, får kortet tas om hand av verket. Om identitetskortet finns hos en annan myndighet, ska det på begäran av Skatteverket överlämnas till verket. Behandling av personuppgifter 11 § Den utfärdande myndighetens databas ska innehålla 1. sökandens fullständiga namn, personnummer, födelsetid, postadress och andra behövliga kontaktuppgifter, längd och kön, 2. dag för utfärdandet av identitetskortet, kortnummer och giltighetstid, 3. sökandens namnteckning eller, i förekommande fall, anteckning om anledningen till att namnteckning saknas, 4. kopia av den ansiktsbild som identitetskortet har försetts med, 5. uppgift om hur sökanden har styrkt sin identitet, 6. beslut om att ansökan har avslagits och skälen för detta beslut, och 7. uppgift om att identitetskortet har förlustanmälts eller återkallats och vad som har utgjort skäl för beslutet om återkallelse. En handling som har kommit in eller upprättats i ett ärende får behandlas i databasen. 12 § Databasen får tillföras sådana uppgifter från Skatteverkets folkbokföringsdatabas som anges i 11 § första stycket. 13 § Uppgifter och handlingar i databasen ska gallras senast ett år efter det att giltighetstiden för ett identitetskort har gått ut. Om ansökan om identitetskort har avslagits ska uppgifterna och handlingarna i databasen gallras senast ett år efter det att avslagsbeslutet har fått laga kraft. Riksarkivet får, efter att ha inhämtat synpunkter från Skatteverket, meddela föreskrifter om att uppgifter och handlingar som ska gallras enligt första stycket får bevaras under längre tid. 14 § Skatteverket har rätt att ta del av uppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 § utlänningsdatalagen (2016:27) vid direktåtkomst enligt 19 § samma lag. Migrationsverket ska på begäran av Skatteverket lämna ut sådana uppgifter till Skatteverket som anges i 13 § andra stycket utlänningsdataförordningen (2016:30) och som Skatteverket behöver för handläggning av en ansökan om identitetskort. Tillgången till uppgifter som avses i första stycket ska begränsas till det som varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Förordning (2016:33). Makulering 15 § Skatteverket ska makulera ett identitetskort som har återkallats. Makulering ska också ske när innehavaren ansöker om ett nytt identitetskort eller, om innehavaren har behov av det tidigare identitetskortet under handläggningstiden, när det nya kortet lämnas ut. Ansökningsavgift 16 § För prövning av ansökan om identitetskort för folkbokförda i Sverige ska sökanden betala en ansökningsavgift på 400 kronor. Avgiften ska vara betald när ansökan ges in. Om avgiften inte är betald då tillämpas bestämmelserna i 11 § avgiftsförordningen (1992:191). För prövning av ansökan tillämpas i övrigt bestämmelserna i 12-14 §§ avgiftsförordningen. Bemyndigande 17 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (2015:899) om identitetskort för folkbokförda i Sverige och för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2023:795	Förordning (2023:795) om ränta på körkortslån för 2024	1 § Den ränta som ska betalas på körkortslån enligt 19 § första stycket förordningen (2018:1118) om körkortslån ska vara 2,64 procent. Övergångsbestämmelser 2023:795 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2024. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1980:863	Förordning (1980:863) om kupongskatt för person med hemvist i Tjeckoslovakien m.m.	Kupongskatt för person med hemvist i Tjeckoslovakien 1 § Utgår enligt förordningen (1980:864) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tjeckoslovakien kupongskatt efter lägre skattesats än enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålls vid utbetalning av utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt den nämnda förordningen. Skall enligt nyssnämnda förordning kupongskatt inte utgå, iakttas skattebefrielsen vid utbetalning av utdelning på sådan aktie. Vid tillämpning av första stycket gäller föreskrifterna i 2 §. Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen bereds förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning av eller befrielse från kupongskatt eller är det i annat fall inte uppenbart att rätt till nedsättning av eller befrielse från kupongskatt föreligger, innehålls sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen. 2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas kupongskattekungörelsen (1971:49). I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 § kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av tjeckoslovakisk myndighet eller bank i Tjeckoslovakien att den utdelningsberättigade har hemvist i Tjeckoslovakien. 3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige skall erlägga enligt förordningen (1980:864) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tjeckoslovakien eller har kupongskatt innehållits i fall då sådan skatt inte skall utgå enligt nämnda förordning, restitueras det för högt uttagna beloppet. 4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket. 5 § Ansökan om restitution görs skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av eller befrielse från kupongskatten. 6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution förs i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624). Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening till person med hemvist i Tjeckoslovakien 7 § Ansökan om nedsättning av eller befrielse från statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel 10 punkterna 2 eller 3 i avtalet görs skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan görs hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tas till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol som har att uppta besvär över nämnda taxering. Ansökan görs dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket. 8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § förs i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2007:460	Lag (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.	Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt skall betalas till staten enligt denna lag på premie för trafikförsäkring som avser risk belägen inom landet samt på trafikförsäkringsavgift. Definitioner 2 § I denna lag avses med trafikförsäkring: försäkring enligt trafikskadelagen (1975:1410), trafikförsäkringsavgift: sådan avgift som får tas ut enligt 34 § trafikskadelagen, risk belägen inom landet: risk belägen i Sverige enligt 1 kap. 17 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 1 kap. 7 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Lag (2011:77). Skattskyldighet 3 § Skattskyldig för skatt på premie för trafikförsäkring är försäkringsgivare som meddelar trafikförsäkring enligt trafikskadelagen (1975:1410). En utländsk försäkringsgivare som inte bedriver sin verksamhet här i landet från en sekundäretablering enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, ska utse en skatterepresentant som ska företräda försäkringsgivaren på det sätt som framgår av 5 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Skatterepresentanten ska vara bosatt i Sverige eller vara en svensk juridisk person. Lag (2011:1421). 4 § Skattskyldig för skatt på trafikförsäkringsavgift är den som enligt trafikskadelagen (1975:1410) har rätt att ta ut sådan avgift. Beskattningsunderlag och skattskyldighetens inträde 5 § Underlaget för beskattning av trafikförsäkringspremie utgörs av den intjänade premien för en trafikförsäkring för en kalendermånad. Skattskyldigheten inträder vid utgången av den kalendermånad för vilken premien har tjänats in. 6 § Med intjänad premie menas i 5 § premieinkomst före avgiven återförsäkring med tillägg eller avdrag för förändring i avsättning för ej intjänade premier. Den intjänade premien skall inte påverkas av förändring i avsättning för kvardröjande risker. Den intjänade premien skall inte justeras för överlåtarens upplösning av respektive förvärvarens avsättning för ej intjänad premie som beror på en överlåtelse av ett försäkringsbestånd. 7 § Med premieinkomst före avgiven återförsäkring menas den totala bruttopremien för trafikförsäkring som inbetalts eller kan tillgodoföras företaget för försäkringsavtal där försäkringsperioden påbörjats före kalendermånadens utgång. Som premieinkomst räknas också premier för försäkringsperioder som påbörjas först efter kalendermånadens utgång, om de enligt avtal förfaller till betalning under kalendermånaden. Förnyelsepremier som inte är bekräftade av försäkringstagaren samt premier för nytecknade försäkringsavtal skall räknas in med de belopp som de beräknas inflyta med. Annullationer skall reducera premieinkomsten så snart beloppet är känt. Tilläggspremier skall räknas in med de belopp som de beräknas inflyta med. I premieinkomsten ingår inte skatter och andra offentliga avgifter som belastar försäkringspremien. 8 § Med bruttopremie menas den avtalsbestämda premien för hela försäkringsperioden efter avdrag för sedvanliga kundrabatter. Bruttopremien omfattar alltså även a) ej aviserade premier som kan beräknas först senare, b) terminspremier som betalas in halvårsvis, kvartalsvis eller månadsvis samt ersättningar från försäkringstagare för utgifter som försäkringsföretaget haft i samband med att försäkringsavtalet tecknades, c) företagets andel av det totala premiebeloppet vid koassurans. 9 § Underlaget för beskattning av trafikförsäkringsavgift utgörs av mottagen trafikförsäkringsavgift. Skattskyldigheten inträder när trafikförsäkringsavgiften tas emot. Skattens storlek 10 § Skatten på trafikförsäkringspremien utgör 32 procent av beskattningsunderlaget. Skatten på trafikförsäkringsavgiften utgör 22 procent av beskattningsunderlaget. Avdrag 11 § Den som är skattskyldig enligt 4 § får göra avdrag för skatt på trafikförsäkringsavgift som återbetalas. Förfarandet 12 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1421). Övergångsbestämmelser 2007:460 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007. 2. Lagen tillämpas på trafikförsäkringspremie och trafikförsäkringsavgift som avser tid efter ikraftträdandet. 3. Vid beräkning av beskattningsunderlaget för skatt på trafikförsäkringspremie skall bortses från justeringar av premier som är hänförliga till tiden före ikraftträdandet. 4. Utan hinder av vad som annars följer av lag eller avtal får den som är skattskyldig enligt 3 §, från försäkringstagare som ingått avtal om trafikförsäkring före lagens ikraftträdande, ta ut ersättning som motsvarar kostnad för skatt enligt denna lag på premier som avser tid efter ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2010:879	Lag (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag	Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag 1 § Med allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag avses i denna lag ett aktiebolag som en kommun eller flera kommuner gemensamt har det bestämmande inflytandet över och som i allmännyttigt syfte 1. i sin verksamhet huvudsakligen förvaltar fastigheter i vilka bostadslägenheter upplåts med hyresrätt, 2. främjar bostadsförsörjningen i den eller de kommuner som är ägare till bolaget, och 3. erbjuder hyresgästerna möjlighet till boendeinflytande och inflytande i bolaget. Med bestämmande inflytande avses att en kommun eller flera kommuner gemensamt äger aktier i ett aktiebolag med mer än hälften av samtliga röster i bolaget och också förfogar över så många röster. Det inflytande som utövas av ett bolag över vilket en kommun eller flera kommuner har ett bestämmande inflytande ska anses utövat av kommunen eller flera kommuner gemensamt. 2 § Ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer trots 2 kap. 6 och 7 §§ kommunallagen (2017:725). Första stycket hindrar inte att det lämnas sådant stöd till ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag som 1. har godkänts av Europeiska kommissionen, eller 2. har lämnats enligt sådana förordningar som Europeiska kommissionen beslutat enligt artikel 108.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller 3. har lämnats enligt villkor för stöd som har fastställts av Europeiska kommissionen och som anses förenligt med den gemensamma marknaden samt är undantaget från kravet på anmälan i artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Lag (2017:760). Värdeöverföringar 3 § Ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolags värdeöverföringar får under ett räkenskapsår inte överstiga ett belopp som motsvarar räntan på det kapital som kommunen eller kommunerna vid föregående räkenskapsårs utgång har skjutit till i bolaget som betalning för aktier. Räntesatsen ska därvid utgöras av den genomsnittliga statslåneräntan under föregående räkenskapsår med tillägg av en procentenhet. Värdeöverföringar under ett räkenskapsår får dock inte överstiga ett belopp som motsvarar hälften av bolagets resultat för föregående räkenskapsår. 4 § Begränsningen av värdeöverföringar i 3 § gäller inte för överföring av sådant nettoöverskott som uppkommit vid avyttring av fastigheter under föregående räkenskapsår. Med nettoöverskott avses skillnaden mellan en fastighets försäljningspris och dess bokförda värde med tillägg för försäljningskostnader. Värdeöverföringar enligt första stycket får dock inte överstiga hälften av nettoöverskottet och ska ha föregåtts av kommunfullmäktiges beslut. 5 § Begränsningen av värdeöverföringar i 3 § gäller inte för överföring av överskott som uppkommit under föregående räkenskapsår 1. om överskottet används för sådana åtgärder inom ramen för kommunens bostadsförsörjningsansvar som främjar integration och social sammanhållning eller som tillgodoser bostadsbehovet för personer för vilka kommunen har ett särskilt ansvar, eller 2. om värdeöverföringen görs mellan allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag inom samma koncern. 6 § Ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag ska skriftligen varje år till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter om beslutade värdeöverföringar och hur de har beräknats. Övergångsbestämmelser 2010:879 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Genom lagen upphävs lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för begränsad vinstutdelning och rapportering av sådan utdelning som avses i 1 kap. 1 och 4 §§ den lagen under det räkenskapsår som har inletts före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:748	Förordning (1997:748) om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland	1 § Denna förordning gäller den som utför regelbundna sjötransporter mellan Gotland och svensk hamn belägen utanför Gotland. 2 § Den som utför regelbundna sjötransporter mellan Gotska Sandön och svensk fastlandshamn ska ha tillstånd. Sådant tillstånd meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (2009:858). 3 § Har upphävts genom förordning (2009:858)./ Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:892	Förordning (2008:892) om europeiskt betalningsföreläggande	Tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande. Ansökan 2 § Om en uppgift om parterna, som sökanden har lämnat i ansökan eller på något annat sätt, behöver ändras eller kompletteras, ska detta genast anmälas till Kronofogdemyndigheten. 3 § Vid inbetalning av ansökningsavgiften ska sökanden ange svarandens personnummer eller organisationsnummer. 4 § Kronofogdemyndigheten får besluta att ansökningar görs på medium för automatisk databehandling. Sådant tillstånd får ges en ingivare som kan antas på ett betryggande och tekniskt ändamålsenligt sätt ge in ett stort antal ansökningar. Tillståndet får återkallas, om det finns skäl för det. 5 § Om en ansökan avser någon som inte har fyllt 18 år, ska Kronofogdemyndigheten genast sända en underrättelse om detta till överförmyndaren tillsammans med en kopia av ansökan. Föreläggande för svaranden 6 § Ett föreläggande enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande ska innehålla information om förenklad delgivning enligt 11 a § lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande. Förordning (2017:415). Bestridande av ansökan 7 § Om standardformulär F inte används vid bestridande, ska bestridandet avfattas på svenska. 8 § Har upphävts genom förordning (2013:1064). Utfärdande av intyg 9 § Kronofogdemyndigheten ska, om någon begär det, på en kopia av ett europeiskt betalningsföreläggande som har utfärdats av myndigheten intyga att föreläggandet är äkta. Verkställighet 10 § Vid ansökan om verkställighet i Sverige av ett europeiskt betalningsföreläggande som förklarats verkställbart i en annan medlemsstat ska betalningsföreläggandet vara översatt till svenska eller engelska. Bestyrkande av översättningar 11 § En auktoriserad translator är behörig att bestyrka översättningar enligt artikel 21.2 b) i förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande. Dagbok och aktbildning 12 § Kronofogdemyndigheten får meddela föreskrifter om hur dagbok i målen ska föras i betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen. I lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet regleras vilka uppgifter som får behandlas i databasen. 13 § Skriftliga ansökningar och yttranden från parterna i målet ska föras samman till en akt. Delgivningsbevis ska föras samman för sig eller föras till akten. 14 § Om ett mål överlämnas till en domstol med stöd av 10 § lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande, ska Kronofogdemyndigheten lämna över alla handlingar i målet inklusive delgivningsbevis. Vid behov ska Kronofogdemyndigheten ta fram utskrift av ansökan, förelägganden, beslut, dagbok och andra uppgifter som kan vara av betydelse för den fortsatta handläggningen ur den betalningsföreläggande- och handräckningsdatabas som förs enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Handlingarna ska sedan ingå i den mottagande domstolens akt. Förordning (2017:415). Underrättelse till kreditupplysningsföretag 15 § Om en uppgift i ett mål om europeiskt betalningsföreläggande har lämnats ut till ett kreditupplysningsföretag, ska Kronofogdemyndigheten genast underrätta kreditupplysningsföretaget om uppgiften blockeras med stöd av 3 kap. 3 a § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:247	Förordning (2003:247) om behandling av personuppgifter i Statistiska centralbyråns undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting 2003	Tillämpningsområde m.m. 1 § Denna förordning gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter i Statistiska centralbyråns verksamhet med undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting 2003. 2 § Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna förordning får utföras även om den registrerade motsätter sig behandlingen. Personuppgiftsansvar 3 § Statistiska centralbyrån är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna förordning. Ändamål 4 § Personuppgifter får behandlas för framställning av statistik. De personuppgifter som får behandlas 5 § Behandlingen får omfatta följande personuppgifter om personer som under 2003 innehar förtroendeuppdrag i kommuner och landsting. 1. Namn 2. Personnummer 3. Kön 4. Födelsedatum 5. Partibeteckning 6. Typ av förtroendeuppdrag och organ 7. Ersättning för uppdraget 8. Kommun eller landsting 9. Utländsk bakgrund 10. Sysselsättning 11. Utbildning 12. Inkomst 13. Nationalitet. Gallring av uppgifter 6 § Uppgifter om namn, personnummer och födelsedatum, utom födelseår, skall förstöras senast den 1 april 2004. Direktåtkomst 7 § Direktåtkomst får inte medges till personuppgifter. Utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling 8 § Personuppgifter får inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Rättelse och skadestånd 9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning. Överklagande 10 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om rättelse enligt 9 § och om avslag på ansökan om information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får dock inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:563	Förordning (1988:563) om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar	Med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar skall avses 1. varor som är upptagna i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel, 2. övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot verkan av stridsmedel, 3. övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot spaning eller andra iakttagelser. Förordning (1992:1307). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:131	Förordning (1979:131) om beräkning av folkpension i vissa fall	Pension enligt utländsk lagstiftning likställs vid beräkning av folkpensionsförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med tilläggspension enligt samma lag. Övergångsbestämmelser 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1979, då kungörelsen (1967:209) om avdrag från folkpension i vissa fall skall upphöra att gälla. 2. Omräkning av pension med tillämpning av denna förordning får ej medföra minskning av det pensionsbelopp som utgår vid förordningens ikraftträdande. Övergångsbestämmelser 2002:965 De upphävda författningarna gäller dock fortfarande för förmån som avser tid före utgången av december 2002. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:506	Förordning (2003:506) om investeringsstimulans för byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder	Allmän bestämmelse 1 § Investeringsstimulans kan enligt denna förordning lämnas till fastighetsägare eller tomträttshavare för anordnande av bostäder som upplåts med hyresrätt i tillväxtområden med bostadsbrist. Investeringsstimulans kan även lämnas för anordnande av studentbostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola. Innebörden av vissa uttryck i denna förordning 2 § Med bostäder avses sådana utrymmen som anges i 2 § förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. 3 § Med studentbostäder avses bostadslägenheter för studenter vid universitet eller högskola, om bostäderna uteslutande upplåts med hyresrätt. 4 § Med anordnande avses nybyggnad samt ombyggnad av byggnad eller del av byggnad som tidigare använts för annat ändamål än bostäder. Förordning (2004:621). Förutsättningar för investeringsstimulans 5 § Investeringsstimulans kan lämnas för bostäder vars uthyrningsbara lägenhetsarea inte överstiger 70 kvadratmeter. Bostäderna skall vara avsedda för permanent bruk och självständigt boende som är garanterat genom hyresavtal av normalt slag eller hyresavtal avseende kooperativ hyresrätt. Bostäderna får inte vara avsedda för viss kategori av boende. Bostäderna kan inrymmas i såväl småhus som flerbostadshus. Kravet på hyresavtal av normalt slag hindrar inte att investeringsstimulans lämnas även för bostäder som anordnas i syfte att underlätta ett inträde på den ordinarie bostadsmarknaden för socialt utsatta personer. 6 § Som förutsättning för att investeringsstimulans lämnas gäller att 1. projektet genomförs med stöd enligt förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention, 2. projektet påbörjas under perioden den 1 januari 2003-31 december 2006, dock senast vid den tidpunkt som anges i beslutet om stimulansen, 3. projektet färdigställs inom två år från dagen för påbörjandet, 4. projektet inte samtidigt får bidrag enligt förordningen (2001:531) om statligt investeringsbidrag för byggande av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist i dess lydelse före den 15 augusti 2003 eller enligt förordningen (2000:588) om statligt investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter, 5. projektet till sin karaktär är ägnat att säkerställa att boendekostnaderna är rimliga, 6. projektet bidrar till ett långsiktigt hållbart byggande, 7. bostäderna inte värms upp med direktverkande elvärme, 8. den som utför arbetet eller tillverkar byggelement har F-skattebevis eller, i fråga om utländska företagare eller företag, visar upp intyg eller en annan handling som visar att företagaren eller företaget i sitt hemland genom registrering eller på annat sätt genomgår motsvarande kontroll i fråga om skatter och avgifter som den som här i landet har F-skattebevis, 9. mottagaren av stimulansen förbinder sig att a) låta bostäderna som byggs med stöd av stimulansen förmedlas via den kommunala bostadsförmedlingen eller i samarbete med kommunen, b) under minst tio år från det slutliga beslutet använda de bostäder som stimulansen avser för de ändamål och i enlighet med de villkor som förutsattes när den beviljades, c) inom tio år från det slutliga beslutet inte överlåta det eller de hus som innehåller bostäderna till någon som avser använda dem för annat ändamål eller med andra villkor. Investeringsstimulansens storlek 7 § Investeringsstimulans lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den icke avdragsgilla ingående mervärdesskatt som fastighetsägaren betalat till en entreprenör eller till en tillhandahållare av varor och tjänster och den mervärdesskatt som skulle ha betalats om mervärdesskattesatsen i stället varit 6 procent. Investeringsstimulans lämnas även med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den mervärdesskatt som fastighetsägaren betalat till staten på grund av uttagsbeskattning som avses i 2 kap. 7 eller 8 § och 7 kap. 5 § mervärdesskattelagen (1994:200) och den mervärdesskatt som skulle ha betalats om mervärdesskattesatsen i stället varit 6 procent. Investeringsstimulans får uppgå till högst 1 500 kronor per kvadratmeter uppvärmd bruksarea ovan mark för bostäder enligt 10 § förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. I Göteborgs- och Malmöregionerna får stimulansen uppgå till högst 2 000 kronor per kvadratmeter. Detsamma gäller de kommuner som gränsar till Stockholmsregionen. I Stockholmsregionen får stimulansen uppgå till högst 2 500 kronor per kvadratmeter. Investeringsstimulans kan dock uppgå till högst 90 000 kronor per lägenhet. I Göteborgs- och Malmöregionerna samt i kommunerna som gränsar till Stockholmsregionen kan stimulansen uppgå till högst 120 000 kronor per lägenhet och i Stockholmsregionen till högst 150 000 kronor per lägenhet. Förordning (2004:90). Förfarandet 8 § Frågor om investeringsstimulans prövas på ansökan av fastighetsägaren eller tomträttshavaren av länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Ansökan skall ha kommit in till länsstyrelsen inom sex månader från det att projektet påbörjades. 9 § Om länsstyrelsen finner att investeringsstimulans skall lämnas, skall den fatta ett preliminärt beslut om stimulansens storlek för det aktuella projektet. I annat fall skall ansökan avslås. 10 § När ett projekt som avses i 9 § första meningen har färdigställts, skall länsstyrelsen, efter särskild ansökan, fatta ett slutligt beslut om investeringsstimulans skall lämnas och i förekommande fall bestämma stimulansens storlek. Ansökan skall ha kommit in till länsstyrelsen senast sex månader efter projektets färdigställande. Hur investeringsstimulansen tillgodoförs fastighetsägaren eller tomträttshavaren 11 § Investeringsstimulansen lämnas i form av kreditering på skattekonto enligt lagen (2003:347) om kreditering på skattekonto av belopp som beviljats för byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder. 12 § Investeringsstimulans tillgodoförs den som vid tidpunkten för det slutliga beslutet är antecknad som fastighetsägare eller tomträttshavare i fastighetsregistrets inskrivningsdel och sker genom kreditering på mottagarens skattekonto. Investeringsstimulansen krediteras mottagarens skattekonto den 12 i månaden efter den månad som slutligt beslut enligt 10 § fattats med undantag för januari då stimulansen i stället krediteras den 17. Återkrav av krediterad investeringsstimulans 13 § Länsstyrelsen får besluta om återkrav av krediterad investeringsstimulans om 1. mottagaren av stimulansen genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att stimulansen lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. stimulansen i något annat fall lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, eller 3. bostäderna används för annat ändamål eller med andra villkor inom den tid som anges i 6 § 9 b) och c). Om den som tagit emot investeringsstimulansen har överlåtit något hus och bostäderna i huset därefter används för annat ändamål eller med andra villkor än som förutsattes när stimulansen beviljades, skall stimulansen dock återkrävas endast om bidragsmottagaren insett eller borde ha insett att bostäderna skulle komma att användas för annat ändamål eller med andra villkor. 14 § Boverket får helt eller delvis upphäva ett beslut om återkrav enligt 13 § om det finns särskilda skäl. Särskilda uppgifter för Boverket 15 § Boverket får meddela föreskrifter om 1. tillämpningen av 1 §, 2. förfarandet i stimulansärenden. 16 § Boverket skall ha tillsyn över verksamheten enligt denna förordning. 17 § Boverket skall lämna Skatteverket de uppgifter som verket behöver för krediteringen enligt 11 och 12 §§. Förordning (2003:1043). Överklagande 18 § Länsstyrelsens beslut om investeringsstimulans får överklagas hos Boverket. Boverkets beslut får inte överklagas. Övriga bestämmelser 19 § Vid bedömningen av när ett projekt skall anses påbörjat och färdigställt skall bestämmelserna i förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention samt de föreskrifter som meddelas med stöd av den förordningen tillämpas. 20 § Vid tillämpningen av 6 § 5 och 6 och vid avgränsningen av de regioner som anges i 7 § andra stycket gäller de föreskrifter som Boverket har beslutat med stöd av förordningen (2001:531) om statligt investeringsbidrag för byggande av bostäder som upplåts i områden med bostadsbrist. Övergångsbestämmelser 2003:506 1. Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 2003. Investeringsstimulans får dock lämnas för projekt som påbörjats före ikraftträdandet men efter den 31 december 2002. 2. För sådana projekt som har påbörjats före ikraftträdandet skall ansökan om investeringsstimulans ha kommit in senast den 15 februari 2004. 3. För projekt som beviljats bidrag enligt förordningen (2001:531) om statligt investeringsbidrag för byggande av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist, i dess lydelse före den 15 augusti 2003, eller enligt förordningen (2000:588) om statligt investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter, får beslut om investeringsstimulans meddelas endast om beslutet om bidrag enligt nämnda förordningar har återkallats. 2004:621 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004 och tillämpas för projekt som har påbörjats den 1 januari 2004 eller senare. 2018:1599 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för investeringsstimulans som har beslutats enligt förordningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:649	Förordning (1996:649) med instruktion för Polarforskningssekretariatet	Uppgifter 1 § Polarforskningssekretariatet har till uppgift att främja och samordna svensk polarforskning och utvecklingsverksamhet med anknytning till den. Sekretariatet fullgör också uppgifter enligt lagen (1993:1614) om Antarktis och förordningen (1994:95) om svensk verksamhet i Antarktis. 2 § Sekretariatet skall särskilt 1. planera forskning och utvecklingsarbete med inriktning på polarområdena, 2. organisera och genomföra expeditioner till polarområdena, 3. fortlöpande följa nationell och internationell forskning och utvecklingsverksamhet som avser polarområdena, 4. främja en ökad förståelse och ett förbättrat skydd för miljön i polarområdena genom forsknings och utvecklingsprogram, och 5. bistå med nödvändig expertis vid internationella förhandlingar och internationellt samarbete. 3 § Sekretariatet skall samverka med myndigheter, andra organ och organisationer vars verksamhet har anknytning till polarforskning. Sekretariatet bör vid behandlingen av forskningsfrågor hämta in råd från Vetenskapsakademiens polarforskningskommitté samt samverka med Naturvetenskapliga forskningsrådet och andra organ som finansierar forskning. Sekretariatet bör i frågor med teknisk och industriell inriktning samverka med organisationer och företag som har kompetens och verksamhet inom arktisk teknik. Styrelsen 4 § Sekretariatet leds av en styrelse. Den består av en ordförande, sekretariatets föreståndare och fyra andra ledamöter. Organisation 5 § Hos sekretariatet finns en föreståndare, som svarar för den löpande verksamheten enligt de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar. Verksförordningens tillämpning 6 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på sekretariatet: 14 § om beslutförhet, 16 § om medverkan i EU-arbetet, 18 § om interna föreskrifter, 27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter, 29 § om inhämtande av uppgifter, 30 § om ärendeförteckning, 31 § om myndighetens beslut. 7 § Styrelsen har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6-9, 11, 13 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322). Ärendenas handläggning 8 § Styrelsen får lämna över till föreståndaren att avgöra ärenden som inte behöver prövas av styrelsen. 9 § Om ett ärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt får ordföranden avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I fråga om ärenden som avgörs av föreståndaren får dock styrelsen bestämma att de inte behöver föredras. Förordnanden och anställningar 11 § Ordföranden och andra styrelseledamöter än föreståndaren utses av regeringen för högst tre år. 12 § Föreståndaren anställs genom beslut av regeringen. Andra anställningar beslutas av sekretariatet. Bisysslor 13 § Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen (1994:373) lämnas av styrelsen även i fråga om föreståndaren. Överklagande 14 § Sekretariatets beslut att bevilja eller avslå en ansökan om medel får inte överklagas. I övrigt gäller om överklagande 35 § verksförordningen (1995:1322). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:133	Förordning (2021:133) om statsbidrag till vissa ideella organisationer med anledning av utbrottet av covid-19	Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till ideella organisationer som huvudsakligen bedriver verksamhet inom ett eller flera av följande områden: 1. barn i utsatta situationer, 2. våldsutsatta kvinnor, barn och hbtqi-personer, 3. våld i nära relationer, 4. hedersrelaterat våld och förtryck. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Syftet med statsbidraget 2 § Syftet med statsbidraget är att stödja ideella organisationer som med anledning av utbrottet av covid-19 behöver anpassa eller förstärka sin stödverksamhet för att möta ökade eller förändrade behov inom de områden som anges i 1 §. Förutsättningar för statsbidrag 3 § Statsbidrag får, i mån av tillgång på medel, lämnas till en ideell organisation som 1. är en juridisk person som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 §, 2. bedriver riksomfattande verksamhet som stöder lokala eller regionala organisationer (riksorganisationer) eller bedriver verksamhet som är av nationellt intresse (riksintresse) inom något av de områden som anges i 1 §, 3. har antagit stadgar och är demokratiskt uppbyggd, 4. har bedrivit verksamhet inom ett eller flera av de områden som anges i 1 § under minst två år, 5. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering, och 6. kan dokumentera sin verksamhet genom fastställda verksamhets- och revisionsberättelser. Bidraget får inte användas för verksamhet som bedrivs på uppdrag av en kommun eller för ekonomisk verksamhet som bedrivs av den egna organisationen. Bidragsmottagaren får samordna insatser inom organisationen så att medel kommer regionala och lokala verksamheter till del. 4 § Statsbidrag får även lämnas till organisationer som inte uppfyller villkoren i 3 § första stycket 2 om det finns särskilda skäl för det. Vid en sådan prövning ska det särskilt beaktas 1. vilka behov som finns inom det geografiska område där organisationen är verksam, eller 2. att organisationen saknar möjlighet att få del av bidrag enligt denna förordning på grund av att den inte är medlem i en riksorganisation, om den bedriver sådan verksamhet som anges i 1 § första stycket 2-4. 5 § Statsbidrag får inte lämnas till en organisation som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. Formen för statsbidraget 6 § Statsbidraget lämnas i form av ett organisationsbidrag. Handläggningen av statsbidraget 7 § Socialstyrelsen prövar frågor om statsbidrag enligt denna förordning. 8 § Ansökan om statsbidrag ska vara skriftlig och ha kommit in till Socialstyrelsen senast vid den tidpunkt som myndigheten bestämmer. Ansökan ska innehålla uppgift om det belopp som söks och de uppgifter i övrigt som Socialstyrelsen behöver för att kunna pröva ansökan. 9 § Den som ansöker om statsbidrag ska lämna de ytterligare handlingar eller uppgifter som behövs för prövningen till Socialstyrelsen. Beslut 10 § Ett beslut om statsbidrag ska avse ett bidragsår. Ett bidragsår omfattar ett kalenderår. 11 § Vid fördelningen av statsbidrag får Socialstyrelsen prioritera mellan inkomna ansökningar och ge företräde till de ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla det syfte som anges i 2 § och övriga förutsättningar för bidrag enligt denna förordning. Socialstyrelsen får vid bedömningen särskilt beakta 1. om verksamheten främjar barns rättigheter och intressen, 2. möjligheten till samordning med kommuner och regioner, och 3. om organisationen får annat statligt bidrag för samma verksamhet som en ansökan enligt denna förordning avser. 12 § Ett beslut om statsbidrag får förenas med villkor som ska framgå av beslutet. I beslutet ska sista dag för redovisning enligt 14 § anges. Beslutet ska även innehålla information om vad som gäller i fråga om hinder mot utbetalning enligt 17 § och återbetalning och återkrav enligt 18 och 19 §§. 13 § Har upphävts genom förordning (2021:780). Redovisning 14 § En mottagare av statsbidrag ska senast vid den tidpunkt som anges i beslutet till Socialstyrelsen lämna en ekonomisk redovisning och en redogörelse för vad medlen har använts till i förhållande till det syfte som anges i 2 §. Bidragsmottagaren ska även lämna de övriga uppgifter och handlingar som Socialstyrelsen begär. Redovisningen ska göras på det sätt som Socialstyrelsen anvisar. 15 § En revisor ska granska redovisningen enligt 14 §. Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen. Om det statsbidrag som har tagits emot uppgått till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska granskningen göras av en auktoriserad eller godkänd revisor. 16 § Socialstyrelsen ska senast den 30 september året efter bidragsåret lämna en samlad redovisning till regeringen av det statsbidrag som har lämnats enligt denna förordning. Redovisningen ska innehålla uppgifter om vilka som har fått bidrag och med vilket belopp samt en redogörelse för bidragets användning i förhållande till det syfte som anges i 2 §. Hinder mot utbetalning 17 § Socialstyrelsen får besluta att ett beviljat statsbidrag helt eller delvis inte ska betalas ut om det finns grund för återbetalning enligt 18 § 1 eller 2. Återbetalning och återkrav 18 § En mottagare av statsbidrag är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller använts för de ändamål som det har beviljats för, 4. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i 14 §, eller 5. villkoren i beslutet inte har följts. 19 § Socialstyrelsen ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka statsbidraget, om bidragsmottagaren är återbetalningsskyldig enligt 18 §. Om det finns särskilda skäl för det, får Socialstyrelsen besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning. Överklagande 20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Bemyndigande 21 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2021:133 1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2021. 2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2021. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för statsbidrag som har beviljats före utgången av 2021. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:857	Förordning (1988:857) med instruktion för Statens livsmedelsverk	Uppgifter 1 § Statens livsmedelsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. Verket är chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. 2 § Livsmedelsverket skall särskilt 1. bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet, 2. utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna livsmedelskontrollen, 3. verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor, 4. medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, 5. informera om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för konsumenterna, 6. godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar, 7. samarbeta med motsvarande myndigheter i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och med EFTA:s övervakningsmyndighet för att säkerställa att EES-avtalets regler på livsmedelsområdet följs, 8. inom ramen för EES-avtalet delta i vetenskapligt samarbete på livsmedelsområdet. Föreskrifter om Livsmedelsverkets medverkan i totalförsvaret finns i beredskapsförordningen (1993:242). Förordning (1994:1089). 3 § Livsmedelsverket får utföra undersökningar på uppdrag av myndigheter eller enskilda. Verket fastställer taxa för uppdragsverksamheten och övrig avgiftsbelagd verksamhet efter samråd med riksrevisionsverket. Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på livsmedelsverket med undantag av 2 §. Myndighetens ledning 5 § Livsmedelsverkets generaldirektör är chef för verket. I verksledningen ingår, förutom generaldirektören, två avdelningschefer. Förordning (1990:627). Styrelsen 6 § Livsmedelsverkets styrelse består av högst tolv personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Organisation 7 § Inom livsmedelsverket finns enheter med ansvar för normgivning, tillsyn, information, undersökning av livsmedel och kostvanor samt administration. Dessutom finns inom verket ett vetenskapligt råd. Förordning (1990:627). 8 § Som rådgivande organ har Livsmedelsverket ett fristående vetenskapligt råd. Ledamöter av rådet utses av Livsmedelsverket. Ledamot av rådet skall dels på kallelse delta i utredning och handläggning av ärende som hör till hans vetenskapsgren eller verksamhetsområde, dels av eget initiativ rikta verkets uppmärksamhet på sådana framsteg eller förhållanden som har särskild betydelse för verkets arbete. Förordning (1993:1203). Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på myndigheten. Personalansvarsnämnden 10 § Livsmedelsverkets personalansvarsnämnd består -- förutom av general- direktören och personalföreträdarna -- av avdelningscheferna och verkets chefsjurist. Generaldirektören är nämndens ordförande. Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. Personalansvarsnämnden prövar frågor enligt 19 § verksförordningen (1987:1100) också för anställda i besiktningsveterinärorganisationen. Föreskrifter 11 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter som avses i 13 § verksförordningen (1987:1100). Detta gäller dock inte föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt av större vikt. 12 § Om en fråga om föreskrifter är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla den, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt får generaldirektören ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. Tjänstetillsättning m. m. 13 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänst som avdelningschef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Tjänst som professor tillsätts av regeringen efter förslag av Livsmedelsverket. Andra tjänster tillsätts av Livsmedelsverket. När en tjänst som laborator tillsätts skall yttrande inhämtas från tre sakkunniga. Förordning (1993:785). 13 a § En tjänst som professor skall kungöras ledig till ansökan. I ett ärende om tillsättning av tjänst som professor skall Livsmedelsverket inhämta förslag från en med hänsyn till vetenskapsområdet kompetent tjänste- förslagsnämnd vid universitet eller högskola. De sökande till en professorstjänst skall ges tillfälle att yttra sig över Livsmedelsverkets förslag innan det överlämnas till regeringen. Förordning (1993:785). 14 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören. 15 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. 16 § har upphävts genom förordning (1994:1089). 17 § Professor vid verket skall meddela utbildning inom området för sin kompetens i den omfattning som verket bestämmer. Såvitt avser undervisning, handledning och examination vid högskoleenhet gäller de bestämmelser verket meddelar efter samråd med berörd högskoleenhet. Förordning (1992:754). Övergångsbestämmelser 1993:785 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då Kungl. Maj:ts beslut den 5 november 1971 med föreskrifter rörande tillsättande av vissa tjänster vid Statens livsmedelsverk skall upphöra att gälla. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:923	Förordning (1981:923) om stöd genom Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete	1 § För att främja industriellt utvecklingssamarbete mellan svenska och norska företag lämnas stöd enligt denna förordning. Stödet lämnas i form av lån för finansiering av större projekt som syftar till tekniskt eller marknadsmässigt utvecklingsarbete. 2 § Lån får lämnas för projekt som innefattar ett ur kommersiell eller teknisk synvinkel högt risktagande och som på relativt kort sikt bedöms kunna ge företagsekonomisk lönsamhet. 3 § Lån får lämnas för projekt med gemensamt svenskt-norskt industriellt intresse som initieras av svenska och norska företag i samarbete. Lånen kan delas upp på företagen. 4 § Lån får inte lämnas om projektet är sådant att finansieringen bedöms lämpligen kunna ske på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor. Lånens storlek 5 § Lån får lämnas för högst 50 procent av kostnaden för det utvecklingsprojekt som lånet avser. Hänsyn skall då tas till om annat svenskt eller norskt statligt stöd har lämnats för samma ändamål. Om det finns synnerliga skäl, får ett lån lämnas för en större del av kostnaden för ett projekt, dock högst 50 miljoner svenska kronor. Lån får inte lämnas med större belopp än som behövs för att syftet med stödet skall nås. Projekt vars totalkostnad understiger 3 miljoner svenska kronor eller projekt som avser utvinning av olja och gas får inte stödjas. Låne- och återbetalningsvillkor 6 § Lånets löptid, ränta och återbetalningsvillkor skall bestämmas med hänsyn till projektets risk och förväntade ekonomiska utfall. 7 § Lån kan lämnas i svenska eller norska kronor. Svenska företag bör i första hand få lån i svenska kronor och norska företag i norska kronor. 8 § På ett lån utgår ränta från dagen för utbetalningen. Anstånd med räntebetalningen får lämnas, varvid upplupen ränta läggs till lånebeloppet. Räntan bestäms med hänsyn till den valuta vari lånet lämnas och till räntan hos motsvarande finansieringsinstitutioner i länderna. 9 § Om det bedöms lämpligt, får återbetalningen av ett lån helt eller delvis ersättas med royalty eller annan löpande avgift till dess lånet återbetalts jämte ränta. 10 § Ett lån skall i övrigt förenas med de villkor och föreskrifter som behövs med hänsyn till syftet med stödet. Särskild säkerhet behöver dock inte ställas. 11 § Återbetalningsskyldigheten kan helt eller delvis efterges, om låntagaren visar att förutsättningar uppenbarligen saknas att utnyttja projektets resultat på ett lönsamt sätt. Uppsägning av lån 12 § Ett lån kan sägas upp till omedelbar betalning, om 1. låntagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett att lånet beviljats, 2. låntagaren inte fullgör sina förpliktelser enligt de villkor eller föreskrifter som gäller för lånet eller 3. sådana förhållanden har inträffat att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få inneha lånet. Förfarandet 13 § Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av stiftelsen Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete. 14 § En ansökan om lån skall vara skriftlig och ges in till den svenska Fonden för industriellt utvecklingsarbete respektive det norska Industrifondet. Ansökningen skall innehålla uppgift om 1. de företag, som ansökningen avser, deras verksamhet och ekonomiska ställning, 2. ändamålet med lånet och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen och 3. svenskt eller norskt statligt stöd i annan form har sökts eller beviljats för de projekt, som ansökningen avser. Sökanden skall i övrigt förebringa den utredning som stiftelsen finner behövlig. 15 § Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete skall följa verksamheten hos dem som har erhållit lån och därvid utöva tillsyn av att lånevillkoren iakttas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2017:120	Förordning (2017:120) om personnamn	Förordningens innehåll 1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till lagen (2016:1013) om personnamn. Ansökningsformulär 2 § Skatteverket ska tillhandahålla formulär för ansökan om personnamn. Ansökningsavgift till Skatteverket 3 § För prövning av en ansökan om personnamn ska sökanden betala ansökningsavgift till Skatteverket 1. för förvärv eller ändring av ett eller flera förnamn enligt 27 § lagen (2016:1013) om personnamn med 250 kronor, och 2. för byte till efternamn enligt 13 § första stycket eller dubbelt efternamn enligt 20 § första stycket lagen om personnamn, om något av namnen som ingår i det dubbla efternamnet inte kan förvärvas enligt 4-12 §§ eller 30 § den lagen med 1 800 kronor. Avgiften ska betalas när ansökan ges in. 4 § Sökanden ska betala en avgift för varje ansökan enligt 3 §. Om en ansökan avser såväl förnamn som efternamn, ska dock avgift enligt både 3 § första stycket 1 och 2 betalas. Om makar eller föräldrar och deras barn under 18 år tillsammans ansöker om ett gemensamt efternamn, ska endast en avgift betalas. Om flera i annat fall tillsammans ansöker om ett gemensamt efternamn, ska dubbel avgift betalas. 5 § Skatteverket får avstå från att ta ut avgiften, om det finns särskilda skäl. Skatteverket får betala tillbaka hela eller en del av avgiften, om det finns särskilda skäl. Kungörelse 6 § Kungörelse av en ansökan om efternamn enligt 41 § lagen (2016:1013) om personnamn ska innehålla det efternamn som ansökan avser och kungörelsedagen. I kungörelsen ska det anges att den som vill framställa någon invändning mot ansökan ska göra detta skriftligen till Skatteverket inom en månad från kungörelsedagen. Kungörelsen får innehålla även andra uppgifter och upplysningar. Sedan en ansökan om efternamn har kungjorts, får den ändras endast om en invändning har framställts inom föreskriven tid eller det annars finns särskilda skäl. 7 § Om det efter kungörelse framställs en invändning mot en ansökan om efternamn och invändningen inte är uppenbart obefogad, ska sökanden föreläggas att yttra sig inom en viss tid. Underrättelser 8 § Om en domstol enligt 8 § lagen (2016:1013) om personnamn har beslutat att ett adoptivbarn ska behålla sitt efternamn eller förvärva ett dubbelt efternamn, ska domstolen underrätta Skatteverket om beslutet när det har fått laga kraft. 9 § Om en domstol enligt 21 och 22 §§ lagen om personnamn (2016:1013) har beslutat att någon förlorat sitt efternamn och i stället förvärvat ett annat efternamn, ska domstolen underrätta Skatteverket om avgörandet när det har fått laga kraft. 10 § Om en domstol har beslutat i en fråga som avser särskilt skydd för efternamn enligt 23 eller 24 § lagen (2016:1013) om personnamn eller som avser en talan om huruvida rätten till ett efternamn består eller inte eller huruvida ett förfarande utgör intrång i en sådan rätt eller inte, ska domstolen underrätta Skatteverket om avgörandet när det har fått laga kraft. Information om efternamn som är fria att förvärva 11 § Skatteverket ska hålla en förteckning tillgänglig över de efternamn som bärs av minst 2 000 personer. Förteckningen ska uppdateras senast den 1 april varje år. Bemyndigande 12 § Skatteverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2016:1013) om personnamn och om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2017:120 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Genom förordningen upphävs namnförordningen (1982:1136). 3. Om en domstol med tillämpning av namnlagen (1982:670) meddelar ett avgörande, ska domstolen underrätta Skatteverket om avgörandet när det har fått laga kraft. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:733	Handelskammarförordning (1990:733)	Tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om auktorisation av handelskamrar m.m. i anslutning till lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar. Ansökan om auktorisation 2 § Ansökan om auktorisation av en handelskammare skall vara ställd till regeringen men ges in till Kommerskollegium. 3 § Till ansökan om auktorisation skall det fogas bestyrkta kopior av de stadgar och andra bestämmelser som gäller för handelskammarföreningenoch handelskammaren samt, där det är möjligt, de verksamhetsberättelseroch bokslut som senast upprättats i verksamheten. 4 § Kommerskollegium skall bereda ärenden om auktorisation och tillsammans med eget yttrande överlämna handlingarna i sådana ärenden till regeringen. Under beredningen skall kollegiet höra lokala och regionala näringslivsorganisationer och myndigheter, berörda handelskamrar samt Svenska handelskammarförbundet. Ändring av stadgar 5 § Frågor om fastställelse av stadgeändringar enligt 8 § lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar prövas av Kommerskollegium. Vissa dokument för handelsändamål 6 § De auktoriserade handelskamrar som Kommerskollegium efter samråd med Tullverket utser får utfärda 1. sådana ursprungscertifikat som avses i artikel 11.2 i konventionen den 3 november 1923 (SÖ 1926:9) som rör förenkling av tullformaliteterna och i artikel 61.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, 2. efter Tullverkets godkännande, varucertifikat EUR.1 enligt de bestämmelser om förmånstull som avses i artikel 56.2 d och e i förordning (EU) nr 952/2013, 3. sådana särskilda certifikat som rör införsel och leverans till Sverige av en i tredje land tillverkad vara som kan behövas för att tillverkningslandet med hänsyn till där gällande exportrestriktioner ska medge utförsel av varan, och 4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att en egenföretagare eller anställd ska kunna styrka sin rätt att på motsvarande sätt som avses i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer tillfälligt eller genom etablering utöva ett reglerat yrke i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Uppdrag som avses i första stycket får endast meddelas en handelskammare som har tillräckliga personella och andra resurser för verksamhet med det särskilda slag av dokument som det är fråga om. Är förutsättningarna inte längre uppfyllda, ska uppdraget återkallas. I fråga om certifikat som avses i första stycket 1 ska handelskamrarna till-lämpa förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Samråd med Tullverket enligt första stycket behöver inte ske i fråga om intyg som avses i första stycket 4. Förordning (2016:289). 7 § En handelskammare som fått sådant uppdrag som anges i 6 § skall utse en eller flera personer som är ansvariga för verksamheten, liksom personer som har rätt att företräda kammaren vid utfärdandet av dokument som avses i 6 § första stycket. 8 § En handelskammare har rätt att ta ut skälig ersättning av den som anlitar kammaren för att få ett sådant dokument som avses i 6 §. 9 § Närmare föreskrifter om skyldighet för handelskamrar att lämna uppgifter om utfärdade dokument enligt 6 § första stycket och om där avsedd verksamhet i övrigt får meddelas av Kommerskollegium efter samråd med Tullverket. Förordning (1999:510). Tillsyn 10 § I fråga om verksamhet som avses i 6 § och annan intygsgivning för handelsändamål står auktoriserade handelskamrar under tillsyn av Kommerskollegium. Vad avser utfärdande av varucertifikat EUR.1 enligt 6 § första stycket 2 står dock auktoriserade handelskammare under tillsyn av Tullverket. Den i 12 § lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar avsedda berättelsen skall lämnas till kollegiet. Förordning (2004:692). 11 § Auktoriserade handelskamrar skall lämna Kommerskollegium de upplysningar om sin verksamhet som behövs för den i 10 § angivna tillsynen. Överklagande 12 § Beslut varigenom Kommerskollegium har avslagit en framställning om fastställande av ändring i stadgar för en handelskammarförening eller för en auktoriserad handelskammare får överklagas hos regeringen. Beslut i övriga frågor får inte överklagas. Bilagan har upphävts genom förordning (2007:730). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:75	Förordning (1984:75) om regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp	Allmänna föreskrifter 1 § Regional samverkan enligt denna förordning syftar till att genom samarbete över länsgränserna dels öka möjligheterna för elever med handikapp att välja mellan olika utbildningsalternativ inom det obligatoriska skolväsendet, dels ge elever med handikapp ökade möjligheter att välja studieväg i gymnasieskolan. Förordning (1986:402). 2 § För regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp indelas riket i fem planeringsregioner. Planeringsregionernas benämningar, huvudorter och omfattningar anges i nedanstående sammanställning. Benämning Huvudort Omfattning (kommun) Södra planerings- Malmö Kronobergs, Kalmar, regionen Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län Västra planerings- Göteborg Jönköpings, Hallands, regionen Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skara- borgs län Östra planerings- Solna Stockholms, Uppsala, regionen Gotlands och Gävle- borgs län Mellersta plane- Örebro Södermanlands, Öster- ringsregionen götlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län Norra planerings- Umeå Västernorrlands, regionen Jämtlands, Väster- bottens och Norr- bottens län 3 § I varje region finns det en planeringsberedning. Planeringsberedningen är knuten till den länsskolnämnd som finns på regionens huvudort. Uppgifter 4 § Planeringsberedningen har till uppgift att samordna insatserna i regionen för i första hand elever med handikapp i grundskolan, specialskolan, sameskolan och gymnasieskolan och elever med flera handikapp i särskolan samt att planera så att befintliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Planeringsberedningen får vid behov även samordna insatserna för studerande med handikapp i kommunal utbildning för vuxna (grundvux och komvux) och studerande med flera handikapp i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux). Det åligger vidare planeringsberedningen att 1. samordna insatserna för undervisning i teckenspråk för sådana elever utan hörselhandikapp i grundskolan, särskolan, specialskolan, sameskolan och gymnasieskolan vilkas föräldrar eller syskon är döva, 2. bestämma arbetsområdet inom regionen för de konsulenter för rörelsehindrade elever, de konsulenter för synskadade förskolebarn och de konsulenter för synskadade elever som finns vid länsskolnämnderna i regionen och 3. fullgöra de övriga uppgifter som ankommer på planeringsberedningen enligt särskilda föreskrifter. Förordning (1989:376). 5 § Planeringsberedningen skall fortlöpande samarbeta med specialskolorna, med de landstingskommunala hörselvårdskonsulenterna och med regioninstitutionerna för rörelsehindrade. Förordning (1986:402). Organisation 6 § I planeringsberedningen skall ingå minst två företrädare för varje länsskolnämnd i regionen. Av de två företrädarna bör den ene ha allmänna kunskaper om skolan och samhället och den andre ha kunskaper om undervisning av handikappade. I planeringsberedningen skall vidare ingå en av de landstingskommunala hörselvårdskonsulenterna i regionen. Ledamöterna utses av länsskolnämnden på huvudorten, varvid de ledamöter som företräder regionens övriga länsskolnämnder utses efter förslag av dessa. Nämnden utser ordförande och vice ordförande bland ledamöterna. För var och en av de övriga ledamöterna skall det finnas en ersättare. Ersättarna utses i samma ordning som ledamöterna. 7 § I mån av behov och tillgång på medel får planeringsberedningen anlita utomstående som har kunskaper om handikapp. Ärendenas handläggning 8 § Planeringsberedningen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst halva antalet övriga ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Ordföranden, vice ordföranden och de tjänstemän vid länsskolnämnden på regionens huvudort som ordföranden bestämmer får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos beredningen. De får även pröva sådana frågor om utlämnande av allmän handling som hänskjuts till beredningen samt frågor som uppkommer i samband med överklagande av beredningens beslut. Förordning (1986:994). 9 § har upphävts genom förordning (1986:994). Tjänster som handikappkonsulent 10 § Vid länsskolnämnden på varje regions huvudort finns det en tjänst som handikappkonsulent med uppgift att samordna handikappåtgärderna inom regionen. Handikappkonsulenten skall biträda planeringsberedningen i dess arbete. 11 § Behörig till en tjänst som handikappkonsulent är den som har dels pedagogiska kunskaper, dels goda kunskaper om olika slag av handikapp. Tjänsten tillsätts av länsskolnämnden på regionens huvudort efter förslag av planeringsberedningen. Övergångsbestämmelser 1984:75 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1984. Vid tillsättning av tjänst som handikappkonsulent för tillträde den 1 april 1984 skall följande gälla i stället för 11 § andra stycket. Tjänsten tillsätts av länsskolnämnden på regionens huvudort efter samråd med de andra länsskolnämnderna i regionen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:533	Förordning (1988:533) med instruktion för styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum);	/r3/ Uppgifter 1 § Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) har till uppgift att anordna utbildning i språk och u-landskunskap samt att ge information och rådgivning om lämplig utbildning inför uppdrag i u-länder. 2 § Sandö U-centrum skall särskilt 1. anordna allmänna kurser i u-landskunskap, på upp till en termin, i syfte att främja rekrytering av personal i Sverige för uppdrag i u-länder, 2. ge förberedande utbildning inför uppdrag i u-land för volontärer från folkrörelser och andra enskilda organisationer, 3. mot avgift anordna kurser i u-landsfrågor och språk för olika intressegrupper, företag och organisationer, 4. i samarbete med övriga biståndsmyndigheter ge myndigheter, folkrörelser och andra enskilda organisationer samt företag och enskilda information och rådgivning om lämplig utbildning inför uppdrag i u-länder, 5. i samverkan med myndigheter, folkrörelser, enskilda organisationer, utbildningsanstalter och företag utveckla och förbättra de pedagogiska metoderna för utbildning inför u-landsuppdrag, 6. upprätta ett register över de personer som vid Sandö-skolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder. /r3/ Verksförordningens tillämpning 3 § Verksförordningen skall tillämpas på Sandö U-centrum med undantag av 2, 18 och 30 §§. /r3/ Myndighetens ledning 4 § Rektorn vid Sandö U-centrum är chef för myndigheten. /r3/ Styrelsen 5 § Styrelsen består av en ordförande och högst tio andra personer, rektorn medräknad. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. /r3/ Personalföreträdare 6 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Sandö U-centrum. /r3/ Personalansvarsnämnden 7 § Sandö U-centrums personalansvarsnämnd består -- förutom av rektorn och personalföreträdarna -- av två personer som styrelsen utser. Rektorn är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när samtliga ledamöter är närvarande. /r3/ Tjänstetillsättning m. m. 8 § Rektorn förordnas av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av Sandö U-centrum. 9 § Ordföranden och andra styrelseledamöter än rektorn utses av regeringen för en bestämd tid. /r3/ Överklagande 10 § Sandö U-centrums beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av -- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, -- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, -- andra föreskrifter. Sandö U-centrums beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:53	Förordning (1996:53) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar	1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/44/EG. Förordning (2004:413). 2 § Förordningen gäller sådana produkter som avses i 1 § lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från tillämpningsområdet för lagen om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. Transportstyrelsen får även meddela föreskrifter om vilken utrustning som skall omfattas av lagen om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. Förordning (2008:1164). 3 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka säkerhets- och miljökrav som skall uppfyllas av produkter och utrustning som omfattas av lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar när de släpps ut på marknaden, och om hur man skall bedöma om kraven uppfylls. Transportstyrelsen får även meddela föreskrifter om att vissa produkter skall uppfylla säkerhets- och miljökrav när de efter att ha genomgått omfattande förändringar släpps ut på marknaden eller tas i bruk. Förordning (2008:1164). 3 a § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka krav en representant som avses i 2 a § första stycket lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar skall uppfylla. Transportstyrelsen får även meddela föreskrifter om att någon annan än som framgår av lagen om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar får överta ansvar enligt den lagen. Förordning (2008:1164). 4 § Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om CE-märkning enligt 3 § lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar, och om att kraven i fråga om CE-märkning även skall gälla vissa motorer. Förordning (2008:1164). 5 § Transportstyrelsen skall ha tillsyn över att lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller denna förordning följs. Förordning (2008:1164). 6 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 6 § lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. Förordning (2008:1164). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:476	Lag (1989:476) om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt	I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket a och j lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten vid 1991 års taxering utgöras av hela taxeringsvärdet i fråga om hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler och som är belägen i Uppsala eller Håbo kommun eller i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje och Södertälje. Vad som nu sagts gäller inte i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser 1996:484 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om 1991 års taxering. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:479	Lag (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.	Inledande bestämmelser 1 § Denna lag gäller ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs kostnader hos domstolar och andra myndigheter i ärenden och mål om skatter, tullar och avgifter samt taxering av fastighet. Lagen tillämpas även i mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt i mål enligt 12 kap. 6 eller 6 a § skattebetalningslagen (1997:483). I ärenden om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor är denna lag dock tillämplig endast om det allmänna ombudet hos Skatteverket ansökt om förhandsbesked. Denna lag är inte tillämplig i ärenden om prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner. Lagen är inte heller tillämplig i ärenden som ska handläggas av behörig myndighet enligt skatteavtal som avses i 2 kap. 35 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller enligt det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mellan Sveriges Exportråd och Taipeis delegation i Sverige beträffande skatter på inkomst. Med avgifter avses i denna lag sådana avgifter som omfattas av lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Med skattskyldig avses den vars skyldighet att betala skatt, tull eller avgift har varit föremål för prövning, liksom den som är ägare till fastighet eller som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare. Lag (2009:1290). 2 § Det allmännas talan i en fråga om ersättning förs av samma myndighet eller allmänna ombud som för det allmännas talan i det ärende eller mål som kostnaden hänför sig till. Den som för det allmännas talan får även föra talan till den skattskyldiges förmån. Förutsättningarna för ersättning, m. m. 3 § En skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt skall efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om 1. den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet, 2. ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller 3. det finns synnerliga skäl för ersättning. Lag (1994:470). 4 § Ersättning får inte beviljas för 1. kostnader som avser skyldigheten att lämna deklaration eller andra uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt, tull eller avgift, 2. kostnader som avser skyldigheten att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att det finns sådant underlag som behövs dels för att den skattskyldige skall kunna deklarera eller lämna uppgifter som han är skyldig att lämna, dels för att deklarationen och uppgifterna skall kunna kontrolleras, 3. den skattskyldiges eget arbete, tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant som den skattskyldige själv utfört med anledning av ärendet eller målet. Lag (1994:470). 5 § När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få för samma kostnader enligt annan författning eller enligt avtal. Ersättning får jämkas om den skattskyldige vinner bifall endast till en del av sina yrkanden i ärendet eller målet, såvida inte övriga yrkanden är av endast ringa betydelse. Jämkning får också ske när den skattskyldige varit försumlig eller har orsakat att ärendet eller målet blivit mer omfattande än nödvändigt. Lag (1994:470). 6 § Ersättningen får inte betalas ut förrän ersättningsbeslutet vunnit laga kraft mot det allmänna. En fordran på ersättning får inte överlåtas innan ersättningen får betalas ut. Detta hindrar dock inte att en sådan fordran utmäts. Förfarandet 7 § En framställning om ersättning för kostnader skall göras hos den myndighet eller den domstol där kostnaderna uppkommit. Framställningen skall ha kommit in innan myndigheten eller domstolen avgör ärendet eller målet. Lag (1994:470). 8 § har upphävts genom lag (1994:470). 9 § Om den skattskyldige inte har kommit in i tid med en framställning om ersättning, får en senare inkommen framställning prövas endast under förutsättning att förseningen beror på något ursäktligt misstag. Lag (1994:470). 10 § Skatterättsnämndens beslut överklagas hos Högsta förvaltningsdomstolen. Skatteverkets beslut överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a-1 d §§ skattebetalningslagen (1997:483). En annan myndighets beslut överklagas hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet har fattats. Lag (2010:1451). 11 § Ett ersättningsbeslut som meddelas i samband med avgörandet i det ärende eller mål som kostnaderna hänför sig till, får överklagas inom den tid som gäller för överklagande av avgörandet i ärendet eller målet. Ersättningsbeslut som meddelats av myndighet, får överklagas av den myndighet eller det allmänna ombud som får överklaga det ärende som kostnaderna hänför sig till. I sådant fall skall ersättningsbeslutet överklagas inom den tid som följer av första stycket, dock senast inom två månader från det att beslutet meddelades. Lag (1994:470). Övergångsbestämmelser 1989:479 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas i fråga om kostnader för åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet. 1994:470 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kostnader i ärenden och mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. 2003:746 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Om talan om att ålägga en företrädare för en juridisk person betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har väckts vid allmän domstol före ikraftträdandet, gäller äldre föreskrifter i 1 §. 3. Äldre föreskrifter i 10 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2013:666	Förordning (2013:666) om statsbidrag till landsting och vissa kommuner för insatser mot hivinfektion	Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning finns föreskrifter om statsbidrag till landsting och vissa kommuner för insatser mot hivinfektion. 2 § Syftet med statsbidraget är att förstärka och komplettera sådana insatser som landstingen och vissa kommuner vidtar för att uppnå följande mål: 1. begränsa spridningen av hivinfektion genom att upprätthålla och utveckla ett effektivt förebyggande arbete som utförs av kompetent personal, är grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet och främst är riktat och anpassat till olika preventionsgruppers förutsättningar och behov, 2. förstärka och komplettera insatser mot andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar som kan antas bidra till att uppfylla målen i 1, och 3-6, 3. begränsa konsekvenserna av hivinfektion för samhället och enskilda, 4. skapa öppenhet om hivinfektion och aids samt motverka att personer som lever med en sådan infektion eller sjukdom eller deras anhöriga stigmatiseras och diskrimineras, 5. samverka med andra landsting och kommuner för kunskapsuppbyggnad och kunskapsförmedling inom sådana verksamheter som verkar för de mål som anges i 1-4, 6. samarbeta med eller stödja sådana ideella organisationer som är juridiska personer och som verkar för de mål som anges i 1-4. 3 § Bidrag enligt denna förordning får användas för att stödja ideella organisationer som verkar för de mål som anges i 2 § 1-4. Definitioner 4 § I denna förordning avses med 1. preventionsgrupper: sådana grupper av människor som, utifrån vad som är känt genom epidemiologiska data eller annat vetenskapligt underlag, i särskilt hög utsträckning riskerar att drabbas av hivinfektion eller överföra hivinfektion till andra, 2. ansökningsår: det år en ansökan om bidrag lämnas till Folkhälsomyndigheten, 3. bidragsår: det år som följer på ansökningsåret. Förordning (2013:918). 5 § Det som i denna förordning sägs om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting. Former av statsbidrag 6 § Statsbidrag lämnas i form av verksamhetsbidrag eller projektbidrag. Förutsättningar för statsbidrag 7 § Bidrag får endast lämnas för insatser som grundar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet eller vars resultat kan följas upp och utvärderas genom vetenskapliga metoder och som vidtas för att uppnå de mål som anges i 2 §. Verksamhetsbidrag får endast lämnas till Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting och Västra Götalands läns landsting samt till kommuner som ingår i nämnda landsting. Projektbidrag får endast lämnas till landsting eller till en kommun som ingår i Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting eller Västra Götalands landsting. 8 § Bidrag får endast lämnas till en sökande som kan redogöra för 1. den aktuella epidemiologiska situationen avseende hivinfektion inom sökandens geografiska ansvarsområde, 2. vilka insatser som sökande under ansökningsåret själv utför för att uppnå de mål som anges i 2 §, 3. vilka insatser som andra aktörer under ansökningsåret utför på uppdrag av eller med stöd från sökanden för att uppnå de mål som anges i 2 §, 4. hur stor andel av kostnaderna för de insatser som redovisas enligt punkterna 2 och 3 som har finansierats med sökandens egna medel och hur stor andel som har finansierats genom medel från andra aktörer, 5. vilka insatser, utöver sådana som omfattas av ansökan om bidrag, som sökanden planerar att utföra under bidragsåret för att uppnå de mål som anges i 2 §. För samtliga insatser som redovisas enligt första stycket ska det anges om de utförs tills vidare eller i projekt och vilka preventionsgrupper som insatserna är riktade till. I det fall något samarbete med eller stöd till ideella organisationer inte förekommer, ska skälen för detta redovisas. 9 § För rätt till verksamhetsbidrag gäller även att den verksamhet som bidragsansökan avser har bedrivits under minst två år. 10 § Bidrag lämnas endast i mån av tillgång på medel. Ansökan 11 § En ansökan om bidrag ska vara skriftlig och ha kommit in till Folkhälsomyndigheten senast den 1 oktober ansökningsåret. Ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av en behörig företrädare för sökanden. Förordning (2013:918). 12 § Sökanden ska i ansökan ange vilka 1. av målen i 2 § som ansökan avser, 2. insatser som ska genomföras för att uppnå de angivna målen, 3. preventionsgrupper som insatserna är riktade till samt på vilket sätt insatserna har anpassats för att tillgodose dessa gruppers särskilda förutsättningar och behov, och 4. resultat som förväntas av de angivna insatserna. 13 § Sökanden ska utöver vad som framgår av 11 och 12 §§ lämna de andra handlingar eller uppgifter som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna pröva ansökan. Förordning (2013:918). 14 § Om sökanden inte lämnar de handlingar eller uppgifter som följer av 11, 12 eller 13 §, ska sökanden ges tillfälle att inom viss tid komplettera ansökan. Om sökanden inte följer en uppmaning att komplettera ansökan, får ansökan prövas i befintligt skick. Beslutande myndighet m.m. 15 § Folkhälsomyndigheten beslutar i ärenden om bidrag enligt denna förordning. Förordning (2013:918). 16 § Ett bidragsår omfattar ett kalenderår. Beslut om bidrag fattas vid endast ett tillfälle för varje bidragsår. 17 § Bedömningen av en ansökan om bidrag ska göras med utgångspunkt i sökandens förmåga att uppfylla det eller de mål som ansökan avser. Vid beslut om bidrag ska Folkhälsomyndigheten, med utgångspunkt i den rådande epidemiologiska situationen i landet, prioritera ansökningar som 1. bedöms ha betydelse för smittskyddet i hela landet, 2. bedöms stödja det smittskyddsarbete som ett landsting enligt författning är skyldigt att bedriva, 3. avser insatser som ska genomföras i samverkan mellan landsting, mellan kommuner eller mellan landsting och kommuner, eller 4. avser insatser som ska genomföras i samverkan med ideella organisationer som företräder olika preventionsgrupper. Förordning (2013:918). 18 § Folkhälsomyndigheten beslutar i det enskilda fallet om de villkor som ska gälla för bidraget. De villkor som gäller för ett bidrag ska framgå av bidragsbeslutet. Förordning (2013:918). Redovisning 19 § En bidragsmottagare är skyldig att senast den 1 mars året efter bidragsåret lämna en redovisning till Folkhälsomyndigheten. Redovisningen ska innehålla 1. en ekonomisk redovisning, 2. en redogörelse för vad medlen använts till, och 3. de resultat som har uppnåtts och hur dessa förhåller sig till insatsernas förväntade resultat och till de mål som gällt för bidraget. Förordning (2013:918). Uppföljning 20 § Folkhälsomyndigheten ska senast den 31 maj varje år lämna en samlad ekonomisk redovisning till regeringen. Av redovisningen ska det framgå 1. vem som har fått bidrag, 2. hur stort bidrag som har betalats ut till varje bidragsmottagare, 3. vilka villkor som har gällt för vart och ett av bidragen, 4. exempel på vilka typer av insatser som vidtas och på verksamheter som bedöms fungera särskilt väl, och 5. en sammanfattande redogörelse för statsbidragets användning i förhållande till de mål som anges i 2 §. Folkhälsomyndigheten ska vartannat år, med början 2014, vid samma tid även lämna regeringen en bedömning av statsbidragets effekter i förhållande till de mål som anges i 2 §. Förordning (2013:918). Utbetalning 21 § Bidragen ska betalas ut i förskott med en fjärdedel varje kvartal. Återbetalning och återkrav 22 § En bidragsmottagare är återbetalningsskyldig om 1. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats, 2. bidraget inte har använts för det ändamål som det har beviljats för, 3. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning eller sådant underlag som avses i 19 §, eller 4. villkor i beslutet om bidrag inte har följts. 23 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 22 § 2-4, ska Folkhälsomyndigheten besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget. En bidragsmottagare ska utan särskild anmaning återbetala bidragsmedel som inte har utnyttjats. Sådan återbetalning ska ske senast den 1 mars året efter bidragsåret. Förordning (2013:918). Överklagande 24 § Folkhälsomyndighetens beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (2013:918). Övergångsbestämmelser 2013:918 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014. 2. För ansökningar som har kommit in till Smittskyddsinstitutet före ikraftträdandet gäller 4 § 2 och 11 § i sin äldre lydelse. 2016:1290 Den upphävda förordningen gäller fortfarande för ärenden i vilka bidrag beviljats före den 1 januari 2017. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:518	Förordning (1976:518) om föreskrifter för verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.	Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Myndigheten ska samråda med Socialstyrelsen när det gäller föreskrifter som rör sociala och medicinska frågor. Förordning (2014:1123). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:78	Förordning (1992:78) med instruktion för nämnden för vissa statliga pensionsfrågor	Uppgifter 1 § Nämnden för vissa statliga pensionsfrågor har till uppgift att pröva frågor om högre tjänstepension när 1. tjänstetidsfaktorn enligt pensionsplanen är större än den allmänna tilläggspensionens poängårsfaktor och pensionen till följd av övergång från brutto- till nettosystem blir väsentligt lägre än den annars skulle ha blivit, 2. en arbetstagares sysselsättningsgrad ändrats under femårsperioden närmast före pensionsplanens ikraftträdande eller 3. övergången till pensionsplanen medför orimliga konsekvenser för pensionstagaren. Det som sägs i första stycket 2 och 3 gäller pensionsfall som inträffar inom fem år efter pensionsplanens ikraftträdande. Nämnden beslutar också om pensionsförbättring enligt första och andra styckena för sådana arbetstagare som har pensionsrätt enligt förordningen (1991:1427) om tjänstepension för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning. Sammansättning 2 § Nämnden består av sex ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. För varje ledamot finns en personlig ersättare. 3 § En ledamot förordnas efter förslag av Statsanställdas förbund, en efter gemensamt förslag av TCO-OF/A, TCO-OF/C och TCO-OF/F samt en efter förs lag av SACO. Detsamma gäller ersättare för dessa ledamöter. Organisation 4 § Nämndens kansliuppgifter sköts av personal från statens löne- och pensionsverk. Verksförordningens tillämpning 5 § Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden: 18 § om myndighetens organisation, 26 § om ärendenas handläggning, 27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter, 29 § om inhämtande av uppgifter m.m., 30 § om ärendeförteckning, 31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:499). 6 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6-9 §§ verksförordningen (1995:1322). Förordning (1996:499). Ärendenas handläggning 7 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande, bland dem två av de ledamöter som har förordnats utan förslag från någon arbetstagarorganisation. När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. 8 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. 9 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden. 10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 9 § inte behöver föredras. 11 § I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad. 12 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut skall det bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. Förordnanden 13 § Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande och vice ordförande bland de ledamöter som förordnas utan förslag från organisationerna. Förordnandena ges för en bestämd tid. Underrättelse om beslut 14 § Underrättelse om nämndens beslut skall lämnas till 1. statens löne- och pensionsverk, 2. statens arbetsgivarverk eller, såvitt rör arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter, riksdagens förvaltningskontor, 3. den myndighet eller huvudman där arbetstagaren är anställd. Överklagande 15 § Nämndens beslut får överklagas bara när det följer av särskilda föreskrifter. Övergångsbestämmelser 1997:130 I den mån någon fråga som skulle prövats av Nämnden för vissa pensionsfrågor uppkommer efter den 30 juni 1997, prövas frågan i stället av Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:374	/r1/ Förordning (1989:374) om statsbidrag för undervisning på grundskolenivå vid riksinternatskolor och vissa privatskolor;	/r3/ Inledande föreskrifter 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om statsbidrag till undervisning på grundskolenivå (undervisningsbidrag) vid 1. /k/ riksinternatskolorna /-k/ Grännaskolan och Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket och 2. /k/ privatskolorna /-k/ Göteborgs högre samskola, Franska skolan i Stockholm och Lundsbergs skola i Storfors. 2 § Huvudmännen för riksinternatskolorna Grännaskolan och Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket har rätt till statsbidrag enligt denna förordning för undervisning motsvarande årskurserna 7--9 av grundskolan. Huvudmännen för privatskolorna Göteborgs högre samskola och Franska skolan har rätt till sådant statsbidrag för undervisning motsvarande årskurserna 1--9 av grundskolan och huvudmannen för Lundsbergs skola för undervisning motsvarande årskurserna 7--9 av grundskolan. /r3/ Grunder för bidrag 3 § Statsbidraget beräknas per elev och redovisningsår. Med redovisningsår avses tiden den 1 juli--den 30 juni nästa kalenderår. 4 § Bidrag lämnas på grundval av antalet elever på varje bidragsberättigat stadium vid skolan den 15 september under redovisningsåret. Fler elever får dock inte medräknas än 1. för Grännaskolan 25 elever på högstadiet, 2. för Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket 120 elever på högstadiet, 3. för Göteborgs högre samskola 75 elever på lågstadiet, 120 elever på mellanstadiet och 450 elever på högstadiet, 4. för Franska skolan 150 elever på lågstadiet, 180 elever på mellanstadiet och 180 elever på högstadiet, 5. för Lundsbergs skola 120 elever på högstadiet. 5 § Bidrag lämnas med de belopp per elev på de olika stadierna som regeringen för varje redovisningsår fastställer enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever. 6 § Om det är till fördel för skolan beträffande ett eller flera stadier, skall i stället för vad som följer av 5 § skolans bidrag per elev utgöra så många procent av det belopp som avses i 5 § som anges i nedanstående tabell. Bidrag lämnas i sådant fall för högst det antal elever på stadiet som anges i tabellen. ------------------------------------------------------------------------ Skola Stadium Elevantal Procentsats högst ------------------------------------------------------------------------ Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket hög 77 284,8 Göteborgs högre låg 74 133,0 samskola mellan 108 143,5 hög 438 138,7 Franska skolan låg 150 111,7 mellan 180 100,0 hög 180 139,6 Lundsbergs skola hög 70 247,2 ------------------------------------------------------------------------ /r3/ Utbetalning m. m. 7 § Skolöverstyrelsen skall utan rekvisition till huvudmannen betala ut förskott på statsbidraget. Om inte annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar särskilt, skall förskott betalas ut under redovisningsåret 1. i början av juli med 30 procent av det belopp huvudmannen har uppburit i förskott under närmast föregående redovisningsår, 2. i början av oktober med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan 45 procent av det beslutade bidraget för närmast föregående redovisningsår och förskottet enligt 1, 3. i början av januari med 15 procent av det beslutade bidraget för närmast föregående redovisningsår och 4. i början av april med 30 procent av det beslutade bidraget för närmast föregående redovisningsår. Varje förskott skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. 8 § Slutreglering av bidraget för redovisningsåret skall ske efter beslut av skolöverstyrelsen om bidragets storlek. Beslutet skall grundas på rekvisition av huvudmannen. Rekvisitionen skall ges in till skolöverstyrelsen senast den 31 juli närmast efter redovisningsårets utgång. Om särskilda skäl finns, får skolöverstyrelsen pröva en rekvisition, fastän den inte kommit in i föreskriven tid. Om skolöverstyrelsens beslut innebär avvikelse från rekvisitionen, skall skolöverstyrelsen underrätta huvudmannen om anledningen till avvikelsen. 9 § Snarast möjligt efter beslut enligt 8 § och redovisningsårets utgång skall skolöverstyrelsen betala ut det slutligt fastställda beloppet med avdrag för utgivna förskott. 10 § Skolöverstyrelsen får i beslutet om statsbidrag för ett redovisningsår förordna att bidraget skall minskas med så mycket som enligt slutligt fastställd anmärkning felaktigt betalats ut till huvudmannen i bidrag för tidigare redovisningsår. 11 § Skolöverstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelse 1989:374 1. Denna förordning träder i kraft den l juli 1989. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1983:199) om statsbidrag till Göteborgs högre samskola m. fl. för undervisning på grundskolenivå. 3. I fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre föreskrifter i dels den upphävda förordning som anges i punkten 2, dels den likaså upphävda förordningen (SÖ-FS 1983:65) om statsbidrag till Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket för undervisning på grundskolenivå. 4. Denna förordning tillämpas i fråga om statsbidrag till Grännaskolan första gången för redovisningsåret 1989/90. Inför redovisningsåret 1989/90 skall skolöverstyrelsen göra en preliminär beräkning av hur stort bidragsbelopp som kan väntas tillkomma Grännaskolan. Beräkningarna skall bygga på väntat antal elever inom ramen för bidragsunderlaget och det belopp per högstadieelev som regeringen fastställer för redovisningsåret 1988/89 enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever. Förskott för redovisningsåret 1989/90 skall till Grännaskolan betalas ut a) i början av juli med 30 procent av det preliminärt beräknade bidraget, b) i början av oktober med 15 procent av det preliminärt beräknade bidraget, c) i början av januari med 15 procent av det preliminärt beräknade bidraget, d) i början av april med 30 procent av det preliminärt beräknade bidraget. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1986:625	Förordning (1986:625) om samordnad intagning till vissa gymnasieskolor i Stockholms län	1 § Denna förordning gäller 1. Botkyrka, Danderyds, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Nynäshamns, Salems, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholms, Sundbybergs, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholms, Värmdö och Österåkers kommuner (upptagningskommunerna) samt 2. Stockholms läns landstingskommun. Med skolkommuner avses i förordningen de upptagningskommuner som anordnar gymnasieskola med linjer eller specialkurser eller bådadera. 2 § Upptagningskommunerna bildar ett elevområde som är gemensamt för alla skolkommuners gymnasieskolor. Landstingskommunen bildar elevområde för studievägarna vid sin gymnasieskola. 3 § Länsskolnämnden i Stockholms län skall fastställa större elevområden än som anges i 2 § för de studievägar vid skolkommunernas och landstingskommunens gymnasieskolor för vilka det behövs på grund av föreskrifterna i 5 kap. 3 § skollagen (1985:1100) eller av andra skäl. I fråga om elevområde som skulle sträcka sig utanför länets gränser skall länsskolnämnden samråda med länsskolnämnden i annat berört län. Om länsskolnämnderna i ett sådant fall inte enas, skall beslut fattas av skolöverstyrelsen. Länsskolnämndens beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Enskilda har inte besvärsrätt. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas. Större elevområden än som anges i 2 § gäller också, om så är särskilt föreskrivet av regeringen. 4 § Fråga som avses i 5 kap. 9 § tredje stycket skollagen (1985:1100) skall prövas av länsskolnämnden när det gäller gemensamt elevområde enligt denna förordning. 5 § Landstingskommunen och skolkommunerna skall ha en gemensam intagningsnämnd för sina gymnasieskolor. Om ledamöter och suppleanter i den gemensamma intagningsnämnden meddelar regeringen särskilda föreskrifter. 6 § I sina beslut om intagning skall den gemensamma intagningsnämnden även fördela intagna sökande mellan huvudmännens gymnasieskolor och mellan dessa skolors enheter. Vid denna fördelning skall den som tagits in på viss studieväg i första hand placeras i hemkommunens gymnasieskola om den aktuella studievägen anordnas där. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall med hemkommunens gymnasieskola likställas gymnasieskola i sådan skolkommun med vilken hemkommunen träffat avtal om att skolkommunen i sin gymnasieskola skall ta emot elever från hemkommunen. Besluten får inte överklagas. Förordning (1991:33). 7 § I fall som avses i 9 kap. 49 § gymnasieförordningen (1987:743) skall den gemensamma intagningsnämnden höra ett yrkesråd hos någon av de huvudmän i vilkas gymnasieskolor sökanden kan bli elev om han tas in. Förordning (1987:729). Övergångsbestämmelser 1986:625 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1986. 2. Genom förordningen upphävs Kungl. Maj:ts bestämmelser den 16 mars 1973 om elevområden och gemensam intagning för gymnasieskolan m. m. för Stor-Stockholm. 3. I fråga om den gemensamma intagningsnämnden skall punkt 4 i de upphävda bestämmelserna tillämpas intill utgången av år 1991, om inte annat följer av särskilda föreskrifter som regeringen meddelar. Förordning (1988:1436). 4. I samband med beslut om intagning på grundval av ansökningar som kommit in till den gemensamma intagningsnämnden före den 1 augusti 1986 får nämnden besluta om dispens från gällande bestämmelser om högsta antal elever i klass. Intagningsnämndens beslut i fråga om sådan dispens får överklagas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas. 5. Den gemensamma intagningsnämnden får intill utgången av år 1991 besluta i fråga om mottagande av sökande som inte hör till elevområde enligt förordningen. Ett sådant beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas. Förordning (1988:1436). 6. Föreskriften i 7 § gäller inte vid intagning på grundval av ansökningar som har kommit in till den gemensamma intagningsnämnden före den 1 augusti 1986. 1991:1411 Regeringen föreskriver att förordningen (1986:625) om samordnad intagning till vissa gymnasieskolor i Stockholms län skall upphöra att gälla vid utgången av november 1991. 1, 2, 5, 6 och 7 §§ i den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om sådan utbildning som skall börja före utgången av juni 1992. Vidare får den gemensamma intagningsnämnden intill utgången av juni 1992 besluta i fråga om mottagande av sökande som inte hör till elevområde enligt förordningen. Ett sådant beslut får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:245	Förordning (1978:245) med instruktion för arkitekturmuseet	Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1, tillämpas på arkitekturmuseet. Med chefen förstås vid tillämpning av 5 § verksstadgan ordföranden i styrelsen och i övrigt museichefen. Förordning (1984:458). Uppgifter 2 § Museet skall belysa byggnadskonsten, samhällsplaneringen och bebyggelseforskningen. Museet skall därvid särskilt levandegöra den byggda miljöns samband med samhället och samhällsplaneringen. 3 § Det åligger museet särskilt att 1. vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som har anförtrotts museet och hålla samlingarna tillgängliga för allmänheten, 2. driva och stödja utställnings- och annan pedagogisk och debatterande verksamhet samt 3. lämna information, råd och annat biträde åt regionala och lokala museer. 4 § Samlingsområdet för museet omfattar de föremål som har samband med museets uppgifter enligt 2§. Organisation 5 § Museet leds av en styrelse som består av en ordförande och sex andra ledamöter. Styrelsen utser bland ledamöterna en vice ordförande. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. 6 § Vid museet finns en museichef. 7 § Hos museet finns i övrigt personal enligt föreskrifter som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får museet anlita utomstående för särskilda uppdrag. 8 § Inom museet finns de rådgivande organ som styrelsen bestämmer. Ärendenas handläggning 9 § Av styrelsen avgörs 1. viktigare författningsfrågor, 2. viktigare frågor om museets organisation och arbetsformer, 3. frågor om förslag till anslagsframställning till riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 4. frågor om tillsättning av tjänst, 5. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 6. principiella frågor om utlåning eller deposition av föremål och dokument som ingår i museisamlingarna samt 7. andra frågor som museichefen hänskjuter till styrelsen. 10 § Styrelsen är beslutför när fyra ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:928). 11 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgörs detta genom meddelanden mellan minst fyra ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden eller vice ordföranden besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 12 § Styrelsen får överlämna åt museichefen att avgöra ärende eller grupp av ärenden som avses i 9§ 4 och som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på styrelsen. I beslut om överlämnande enligt första stycket får museichefen medges rätt att överlämna åt annan tjänsteman att avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden. 13 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av museichefen. Ärenden eller grupper av ärenden som inte är sådana att de behöver prövas av museichefen får avgöras av annan tjänsteman i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller särskilda beslut. 14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får medges att ärenden som handläggs enligt 13§ andra stycket avgörs utan föredragning. 15 § Ärenden som skall avgöras av styrelsen föredras av museichefen eller av särskilt förordnad föredragande. Ordföranden får övertaga beredning och föredragning av ärenden som skall avgöras av styrelsen. 16 § Föredragning av ärenden som inte skall avgöras av styrelsen ankommer på särskilt förordnad föredragande. 17 § har upphävts genom förordning (1986:928). 18 § Museichefen får utan föredragning meddela beslut i ett ärende som ankommer på honom, om beslutet inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig. 19 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos museet. Tjänstetillsättning m.m. 20 § Ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen förordnas av rege ringen för högst tre år. Förordnande kan förlängas högst en gång, om inte särskilda skäl föranleder ytterligare förlängning. Tjänsten som museichef tillsätts av regeringen efter anmälan av ordföranden i styrelsen. Övriga tjänster tillsätts och annan personal antas av museet. Övriga bestämmelser 21 § Bestämmelserna i 15 kap. 4§ lagen (1976:600) om offentlig anställning skall gälla den som innehar eller uppehåller tjänsten som museichef. 22 § Bestämmelserna i 32§ anställningsförordningen (1965:601) om chef för central förvaltningsmyndighet skall tillämpas på museichefen. 23 § Information och besked enligt 37§ anställningsförordningen (1965:601) lämnas av styrelsen i fråga om innehavare av tjänsten som museichef. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:559	Förordning (1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning	Ett stipendium på 10 000 kronor lämnas till den som 1. under läsåret 1995/96 eller läsåret 1996/97 genomför ett sådant basår inom kommunal vuxenutbildning eller vid statens skolor för vuxna för vilket särskilt statsbidrag respektive extra medel betalas, och 2. senast den 1 november 1996 respektive den 1 november 1997 uppnår godkänt resultat. I fråga om den som genomför basåret under läsåret 1996/97 lämnas stipendiet endast i den mån riksdagen anslår medel för ändamålet. Förordning (1996:842). 2 § Centrala studiestödsnämnden beslutar om utbetalningen av stipendiet efter ansökan av den studerande. Beslutet får inte överklagas. För att nämnden skall besluta om utbetalning måste ansökan om stipendium ha kommit in till nämnden senast den 1 december 1996 respektive den 1 december 1997. Bestämmelserna om omprövning i 9 kap. 2 § studiestödsförordningen (1973:418) skall tillämpas på beslut enligt denna förordning. Förordning (1996:842). 3 § Centrala studiestödsnämnden får utfärda de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:924	Förordning (2008:924) med instruktion för Signalspaningsnämnden	Uppgifter 1 § Signalspaningsnämnden ansvarar för tillståndsgivning enligt 5 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Ledning 2 § Myndigheten leds av en nämnd. 3 § Nämnden består av ordförande, vice ordförande och högst fem övriga ledamöter. Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning finns i 6 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. 4 § Nämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst två av de övriga ledamöterna är närvarande. Organisation 5 § Vid nämnden finns ett kansli. Ärendenas handläggning 6 § När en ansökan om tillstånd enligt 5 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet har getts in ska nämnden sammanträda så snart som möjligt. 7 § Vid handläggningen av ett ärende som kräver särskild kompetens får nämnden förordna en sakkunnig person till att biträda nämnden. 8 § Nämnden får ge den som kan lämna upplysningar i ett ärende tillfälle att närvara vid ett sammanträde. 9 § Utöver vad som framgår av 7 och 8 §§ får vid nämndens sammanträden den närvara som enligt regeringens beslut har ett särskilt uppdrag att bevaka integritetsskyddet vid signalspaning eller som företräder ett organ med sådant uppdrag. Anställningar och uppdrag 10 § Anställning som kanslichef beslutas av regeringen. Undantag från myndighetsförordningen 11 § 29 § myndighetsförordningen (2007:515) om ärendeförteckning ska inte tillämpas på Signalspaningsnämnden. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:382	Förordning (1983:382) om antalet nämndemän i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna	1 § Varje tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt fastställer hur många nämndemän som ska finnas för tjänstgöring i domstolen. Hovrätterna och kammarrätterna ska för varje län inom domstolens domkrets eller, om en del av ett län ingår i domkretsen, för denna del fastställa det antal nämndemän i domstolen som ska utses. Förordning (2018:424). 2 § Har upphävts genom förordning (2018:424). 3 § Har upphävts genom förordning (2018:424). 4 § Har upphävts genom förordning (1988:621). 5 § När nämndemän ska väljas ska domstolen anmäla detta till den som ska förrätta valet. Förordning (2018:424). Övergångsbestämmelser 1983:382 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1976:696) om antalet nämndemän i hovrätt och kammarrätt och förordningen (1979:591) om antalet nämndemän i länsrätt. 3. Beslut om antal nämndemän som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall gälla till dess nytt beslut har fattats med stöd av denna förordning. 2018:424 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Beslut om antal nämndemän som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser ska gälla till dess ett nytt beslut har fattats med stöd av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:130	Tillkännagivande (2001:130) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål	Vid tillämpningen av följande bestämmelser i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål avses de överenskommelser som anges nedan. 1 kap. 5 § första stycket 1 I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp skall lämnas i ärenden som handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt förfarande: 1. artikel 49 a) i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och 2. artikel 9.1 i konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser antagen den 17 december 1997 av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). 2 kap. 6 § andra stycket I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan i vissa fall kan skickas direkt till svensk åklagare eller domstol: 1. artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, och 2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott. 2 kap. 14 § tredje stycket I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan om rättslig hjälp inte får avslås om gärningen har karaktär av politiskt brott: 1. artikel 8 i den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism. 3 kap. 1 § första stycket I följande överenskommelser finns bestämmelser om vad en ansökan om rättslig hjälp utomlands skall innehålla: 1. artikel 3.2 och 14 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 11.2 och 12.3 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål, 3. artikel 7.10 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, 4. artikel 11.2 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål, 5. artikel 6.2 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott, och 6. artikel 27 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott. 3 kap. 2 § andra stycket I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan kan skickas direkt till behörig myndighet i den andra staten: 1. artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, och 3. artikel 53 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985. 5 kap. 1 § I följande överenskommelser finns bestämmelser som innehåller villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter och bevisning som har erhållits från annan stat: 1. artikel 7.13 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, 2. artikel 50.3 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och 3. artikel 32 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott. 5 kap. 2 § I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp som lämnas till annan stat får förenas med villkor i vissa fall: 1. artikel 13.4 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 13.4 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål, 3. artikel 5.3 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott, och 4. artikel 32.1 och 33.2 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott. 5 kap. 5 och 7 §§ I följande överenskommelser finns bestämmelser om immunitet: 1. artikel 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 9 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål, 3. artikel 7.18 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, och 4. artikel 9 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål. 5 kap. 8 § I följande överenskommelser finns bestämmelser om att immunitet skall gälla även när en frihetsberövad person förts över till Sverige: 1. artikel 11.1 första stycket och 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, och 2. artikel 7.4 och 7.18 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1993:237	Lag (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter	1 § Av de lönegarantiavgifter som enligt 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter förs till lönegarantifonden skall under budgetåret 1993/94 sammanlagt 12 miljoner kronor användas för finansiering av länsstyrelsernas kostnader för handläggning av lönegarantiärenden. Lag (1993:746). 2 § En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning på arbetstid med bibehållna anställningsförmåner och som efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag enligt bestämmelserna i 3 och 4 §§ från de arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala. Lag (1993:746). 3 § För en ersättare som avses i 2 § får arbetsgivaren göra avdrag med 475 kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd. Lag (1993:746). 4 § Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme, dock sammanlagt högst 30 000 kronor, för varje arbetstagare som deltar i av länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter. Lag (1993:746). 5 § Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt 3 och 4 §§ minska det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7 § nämnda lag. Lag (1993:746). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2020:730	Förordning (2020:730) om tillfälligt anpassat sjöfartsstöd	1 § Tillfälligt anpassat sjöfartsstöd lämnas enligt denna förordning till arbetsgivare för skatteavdrag på inkomst och för kostnader för arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift i fråga om sjömän som med anledning av spridningen av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 permitterats eller sysselsatts med underhåll av fartyget eller liknande arbetsuppgifter. Stöd enligt första stycket lämnas inte för kostnader som kan ersättas eller redan har ersatts av staten med stöd av lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete. 1 a § Stöd enligt denna förordning får lämnas i enlighet med Europeiska kommissionens beslut av den 4 juni 2021 angående statligt stöd i ärende SA.62726 (2021/N). Det sammanlagda stöd som lämnas till en arbetsgivare får uppgå till högst 1,8 miljoner euro. Stöd får inte lämnas till en arbetsgivare som 1. per den 31 december 2019 var i ekonomiska svårigheter i den mening som avses i artikel 2.18 i Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, eller 2. är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarat ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden. Förordning (2021:567). 2 § Stöd enligt 1 § lämnas till fysiska och juridiska personer samt till partrederier som har förklarats berättigade till sjöfartsstöd enligt 2 eller 3 § förordningen (2001:770) om sjöfartsstöd. 3 § I fråga om stödets storlek, ansökan och handläggning av ärenden om tillfälligt anpassat sjöfartsstöd gäller 5 och 8-14 §§ förordningen (2001:770) om sjöfartsstöd. I stället för vad som anges i 8 § andra stycket i den förordningen ska en ansökan dock senast ha kommit in inom sex månader efter den månad som stödet avser. Övergångsbestämmelser 2020:730 1. Denna förordning träder i kraft den 20 juli 2020. 2. Tillfälligt anpassat sjöfartsstöd lämnas dock för tid från och med den 13 mars 2020. 3. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2020. 4. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för tillfälligt anpassat sjöfartsstöd som avser tid före utgången av 2020. 2020:1296 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Förordningen upphör att gälla den 1 juli 2021. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för tillfälligt anpassat sjöfartsstöd som avser tid före den 1 juli 2021. 2021:567 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Förordningen upphör att gälla den 1 oktober 2021. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för tillfälligt anpassat sjöfartsstöd som avser tid före den 1 oktober 2021. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:520	Förordning (1975:520) om protokollföring m.m. vid arrendenämnd och hyresnämnd	Protokoll 1 § Protokoll som avses i 29 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder föres särskilt för varje ärende. Protokoll föres av ordföranden eller annan tjänsteman vid hyresnämnden som har förordnats till protokollförare. När protokollet är uppsatt, skall ordföranden göra anteckning om det på protokollet med angivande av dagen för anteckningen samt utsättande av namn eller signatur. För sådant ändamål skall protokoll som förts av annan än ordföranden uppvisas för denne så snart det är uppsatt. Vid besiktning som ej företages av nämnden föres protokollet av den som har förordnats att verkställa besiktningen eller, om flera förordnats till det, någon av dem. 2 § I protokoll vid sammanträde skall antecknas 1. tid och plats för sammanträdet, 2. nämndens ledamöter och protokollföraren, 3. teknisk expert som avses i 5 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, om sådan expert anlitas, 4. tolk, om sådan anlitas, 5. parterna samt deras ombud eller biträden med uppgift om vilka av dem som är närvarande, 6. kort beteckning av saken, 7. fullmakt som lämnas muntligen inför nämnden, 8. närvarande personer som skall höras och övrig utredning som förebringas, 9. av parterna undertecknad förlikning, om sådan kommer till stånd inför nämnden, och i annat fall förlikningsförslag som nämnden lägger fram, 10. parts begäran om skiljedom och motparts yttrande över sådan begäran, 11. nämndens beslut, om det ej sättes upp särskilt, och skiljaktig mening inom nämnden. I ärende som ej avser endast medling skall, om förlikning ej kommer till stånd, även parts yrkanden och invändningar, ändringar däri samt medgivande av motparts yrkanden antecknas i protokollet. I sådant ärende skall dessutom antecknas i protokollet vad som förekommit i övrigt av betydelse i den mån det ej upptagits i nämndens beslut i ärendet. 3 § Har enligt 11 kap. 6 § jordabalken tvist hänskjutits till arrendenämnd för medling, skall, om jordägaren i uppsägningen vägrat medge förlängning men vid medlingen slutligen medgivit sådan, utöver vad som följer av 2 § första stycket, i protokollet antecknas att han medger förlängning av arrendeförhållandet och de villkor han uppställer för förlängningen. Har förlängning av arrendeförhållandet medgivits i uppsägningen och uppställer jordägaren vid medlingen andra villkor för förlängningen än som har angivits i uppsägningen, skall de nya villkoren antecknas i protokollet. Vidare skall yttrande av arrendatorn över den ståndpunkt som jordägaren sålunda slutligen har intagit antecknas i protokollet. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, när tvist har hänskjutits till arrendenämnd för medling enligt 11 kap. 6 a § jordabalken och ärendet ej skall avskrivas enligt 9 § andra stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Första stycket äger motsvarande tillämpning, när tvist har hänskjutits till hyresnämnd för medling enligt 12 kap. 58 eller 58 a § jordabalken. 4 § I protokoll vid besiktning skall antecknas 1. tid och plats för besiktningen, 2. nämndens ledamöter eller, om besiktningen ej företages av nämnden, vem som verkställer besiktningen samt protokollföraren, 3. teknisk expert som avses i 5 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, om sådan expert anlitas, 4. tolk, om sådan anlitas, 5. närvarande parter, ombud och biträden, 6. kortfattad redogörelse för iakttagelserna vid besiktningen. Om det är lämpligt, får vad som iakttages vid besiktningen redovisas genom fotografier eller på liknande sätt. 5 § I protokoll vid sammanträde med hyresnämnd skall antecknas utsaga av vittne, sakkunnig eller part som höres under sanningsförsäkran i den omfattning utsagan kan antagas vara av betydelse i ärendet. Sedan utsaga, som enligt första stycket skall antecknas i protokollet, har upptecknats, skall den läsas upp eller tillfälle på annat sätt lämnas den som har hörts att granska uppteckningen. Han skall tillfrågas, om han har något att erinra mot innehållet. Erinran, som ej föranleder ändring, skall antecknas. Därefter får uppteckningen ej ändras. Har utsagan först efter granskningen antecknats i protokollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna. 6 § Hyresnämnd får förordna att utsaga av part, vittne eller sakkunnig skall tagas upp på fonetisk väg i stället för att antecknas i protokollet. I denna ordning får även tagas upp sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i ärendet. Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om sammanfattning av utsaga som tagits upp på fonetisk väg. 7 § Protokoll vid sammanträde eller besiktning sättes om möjligt upp efter hand som sammanträdet eller besiktningen fortgår. Kan det ej ske, föres minnesanteckningar. Med ledning av dem sättes protokollet upp snarast möjligt efter det att sammanträdet eller besiktningen har avslutats. Användes minnesanteckningar för uppteckning av utsaga som enligt 5 § andra stycket skall granskas av den som hörts och sker granskningen innan utsagan har antecknats i protokollet, avfattas minnesanteckningarna i denna del slutligt i samband med granskningen. 8 § Begär någon en utskrift av en berättelse som tagits upp på fonetisk väg enligt 6 §, skall en utskrift göras om det föreligger särskilda skäl för det. I annat fall skall en kopia av bandupptagningen tillhandahållas. Om en utskrift görs, skall utskriftens riktighet bestyrkas. Minnesanteckningar och ett exemplar av utskriften skall tas in i akten. Bandupptagningen bevaras till dess att två månader har förflutit från det att nämnden har avgjort ärendet. Fullföljs talan, bevaras dock bandupptagningen till dess att ärendet har avgjorts slutligt. Förordning (1991:165). Underrättelseskyldighet 8 a § Om det i ett ärende om upprustningsföreläggande enligt 12 kap. 18 a-c §§ jordabalken eller om tillstånd till förbättrings- eller ändringsåtgärd enligt 12 kap. 18 d-f §§ samma balk uppkommer fråga om en åtgärd är förenlig med reglerna om varsamhet i 3 kap. 10 § plan- och bygglagen (1987:10), skall hyresnämnden sända en underrättelse till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggväsendet. Förordning (2002:59). Ärendeförteckning m.m. och aktbildning 9 § Över ärenden föres förteckning. Ärendena tages upp i förteckningen efter hand som de kommer in och numreras i löpande följd för kalenderår. Ärendeförteckningen skall för varje ärende utvisa dagen då ärendet kom in och dagen för dess avgörande. När ärendets beskaffenhet kräver det föres dagboksblad. På dagboksbladet göres anteckning om handlingar som kommer in eller upprättas och om åtgärder som vidtages i ärendet. Dagboksbladet förvaras i akten för ärendet. Ärendeförteckning och dagboksblad upprättas enligt formulär och anvisningar som fastställes av domstolsverket. 10 § Vid nämnd föres register över de fastigheter rörande vilka ärenden förekommit vid nämnden. Registret skall innehålla behövliga hänvisningar till ärendet. 11 § Vid nämnd föres minnesbok. Denna skall utvisa dag för dag vilka sammanträden som skall hållas. I minnesboken bör också föras andra anteckningar som behövs för nämndens åtgärd viss dag i anledning av meddelat beslut eller fullföljd talan. 12 § De handlingar som kommit in eller upprättats i ärende föres samman till en akt. Har talan fullföljts i ärende som ej till alla delar avgjorts av nämnden tages även avgörandet av sådan talan in i akten. 13 § Handlingar som tages in i akt och som ej får utgallras enligt 14 § numreras i löpande följd efter hand som de kommer in eller upprättas. På varje handling anges nämnden och ärendets beteckning. Inkommande handling skall därjämte förses med uppgift om inkomstdag. 14 § När ärende avgjorts och beslutet vunnit laga kraft, får ur akten gallras ut minnesanteckningar, stenogram och dupletter av handlingar samt missiv och delgivningsbevis som ej innehåller någon uppgift av betydelse. Om gallring i övrigt och om andra åtgärder i anslutning till arkivering av akten meddelas föreskrifter av riksarkivet. Beslut m.m. 15 § Beslut sättes upp särskilt eller tages in i protokoll eller tecknas på handling i akten. Beslut som sättes upp särskilt eller tecknas på handling i akten undertecknas av ordföranden. 16 § Beslut som sättes upp särskilt skall årsvis föras samman till en beslutsbok. Besluten ordnas efter tiden för deras meddelande. 17 § har upphävts genom förordning (1986:1087). 18 § Om ett beslut har rättats enligt 26 § förvaltningslagen (1986:223) skall ordföranden anteckna rättelsen och dagen då denna gjorts på huvudskriften av beslutet eller, när beslutet har tagits in i ett protokoll, i protokollet. En sådan anteckning skall göras på utskrift av beslutet om detta är möjligt. Förordning (1986:1087). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:998	Förordning (1996:998) om fastställande av omräknade belopp för alkoholskatt för år 1997	Regeringen fastställer enligt 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skatten för skattepliktiga alkoholvaror till följande belopp för år 1997. Skatt enligt 2 § lagen om alkoholskatt (öl) tas ut per liter med 2,38 kronor för varje volymprocent alkohol. För öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent tas skatt ut per liter med 1,21 kronor för varje volymprocent alkohol. För öl med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. Skatt enligt 3 § lagen om alkoholskatt (vin) tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,20 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,60 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,71 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,78 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 44,47 kronor. För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. Skatt enligt 4 § lagen om alkoholskatt (andra jästa drycker än vin eller öl) tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,20 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,60 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,71 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,78 kronor. För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. Skatt enligt 5 § lagen om alkoholskatt (mellanklassprodukter) tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 26,78 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 44,47 kronor. Skatt enligt 6 § lagen om alkoholskatt (andra skattepliktiga alkoholvaror än som anges i 2-5 §§ lagen om alkoholskatt) tas ut med 484,55 kronor per liter ren alkohol. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2005:765	Förordning (2005:765) om statsbidrag för nationella minoriteter	Tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till organisationer som företräder nationella minoriteter. Förordningen gäller inte i fråga om Sametinget och organisationer som företräder den nationella minoriteten samer. Förordning (2007:1136). Syftet med statsbidraget 2 § Syftet med statsbidraget är att stödja och underlätta verksamheten för de organisationer som företräder nationella minoriteter. Förordning (2007:1136). Bidragsformer 3 § Statsbidrag enligt denna förordning lämnas under de förutsättningar som anges i 7-8 a §§ med en lika stor fast del per nationell minoritet och en rörlig del som grundas på antalet lokalföreningar eller avdelningar. Förordning (2007:1136). Definitioner 4 § Med en minoritetsorganisation avses i denna förordning en riksorganisation eller en organisation av riksintresse som 1. företräder någon av de nationella minoriteterna och där medlemmarna i organisationen eller dess lokalföreningar eller avdelningar till övervägande delen utgörs av personer som tillhör den nationella minoriteten, och 2. bedriver verksamhet som syftar till att stärka inflytandet för den nationella minoriteten, att främja den egna nationella minoritetsgruppens identitet, kultur och språk, att motverka diskriminering eller att sprida kunskap om den egna gruppen. Med en minoritetsorganisation avses också en sådan organisation som bedriver verksamhet med det syfte som anges i första stycket 2 och som företräder någon av de nationella minoriteterna och där medlemmarna i organisationen till övervägande delen utgörs av sådana riksorganisationer eller organisationer av riksintresse som anges i första stycket. Förordning (2009:727). 5 § Med en riksorganisation avses i denna förordning en organisation som har minst fem lokalföreningar eller avdelningar på olika orter i Sverige. Med en organisation av riksintresse avses i denna förordning en organisation som bedriver en verksamhet som är av allmänt intresse för hela samhället och inte endast lokalt. Förordning (2022:1798). 6 § Med en lokalförening eller en avdelning inom en minoritetsorganisation avses i denna förordning en sådan förening eller avdelning 1. som är införd i minoritetsorganisationens register över lokalföreningar eller avdelningar, 2. i vilken medlemmarna och organ utsedda av medlemmarna beslutar om lokalföreningens eller avdelningens verksamhet och ekonomi, och 3. som bedriver verksamhet. Förutsättningar för bidrag 7 § Bidrag lämnas för ett år i sänder i mån av tillgång på medel. Ett bidragsår avser det statliga budgetåret. 8 § Statsbidrag får lämnas till en minoritetsorganisation som ansöker om bidrag och som 1. har stadgar och styrelse eller motsvarande organ, 2. är en öppen sammanslutning i vilken medlemskapet är frivilligt, 3. är demokratiskt uppbyggd, 4. bedriver verksamhet i Sverige sedan minst två år, och 5. strävar efter att kvinnor och män ska ha en jämn fördelning av makt och inflytande i organisationen. För den rörliga delen av statsbidraget krävs dessutom att minoritetsorganisationen har minst två egna lokalföreningar eller avdelningar. Vid bedömningen av bidragets storlek ska hänsyn tas till om organisationen får annat statsbidrag för sin verksamhet. Förordning (2009:727). 8 a § Bidrag får inte lämnas till en organisation som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. Förordning (2007:1136). Ansökan om bidrag 9 § Ansökningar om bidrag enligt denna förordning prövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Ett beslut om bidrag får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet. Förordning (2009:1300). 10 § En ansökan om statsbidrag ska göras skriftligen på en blankett som Länsstyrelsen i Stockholms län tillhandahåller. Ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av behörig företrädare för organisationen och ha kommit in till länsstyrelsen senast den 1 oktober året före bidragsåret. Tillsammans med ansökan ska organisationen lämna sina stadgar och en verksamhetsberättelse för det senaste verksamhetsåret samt uppgifter om sammansättningen i styrelsen eller motsvarande organ. Organisationen är skyldig att lämna länsstyrelsen även de andra handlingar och uppgifter som länsstyrelsen anser krävs för prövning av ansökan. Förordning (2009:1300). 11 § Om den som ansöker om bidrag enligt denna förordning inte lämnar de handlingar och uppgifter som följer av 10 §, skall sökanden ges möjlighet att komplettera ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt skick. Redovisning 12 § En organisation som har beviljats bidrag enligt denna förordning är skyldig att lämna de redovisningshandlingar, verksamhetsberättelser och andra uppgifter som Länsstyrelsen i Stockholms län i varje enskilt fall bestämmer. En ekonomisk redovisning ska vara bestyrkt av revisor och, om det bidrag som har beviljats uppgår till minst sex prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, av auktoriserad eller godkänd revisor. Förordning (2010:1725). 12 a § Länsstyrelsen i Stockholms län ska i sin årsredovisning lämna en samlad redovisning av vilka som har fått bidrag, med vilka belopp och för vilka ändamål. Länsstyrelsen ska dessutom senast den 1 juni varje år till regeringen lämna en sammanfattande redogörelse för vad bidragen har använts till och, om möjligt, en bedömning av statsbidragets effekter i förhållande till syftet med bidragen. Förordning (2009:1300). Återbetalning och återkrav 13 § Mottagaren av ett bidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl än vad som sägs i 1 har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget inte används för det syfte som anges i 2 §, 4. mottagaren inte lämnar sådana handlingar och uppgifter som avses i 12 §, eller 5. villkor i beslutet inte har följts. Förordning (2009:1300). 13 a § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 13 §, ska Länsstyrelsen i Stockholms län besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget. Om det finns särskilda skäl för det, får länsstyrelsen efterge kravet på återbetalning helt eller delvis. Förordning (2009:1300). Överklagande 14 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut i fråga om ansökan om bidrag får dock inte överklagas. Förordning (2020:393). Bemyndigande 15 § Länsstyrelsen i Stockholms län får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2009:1300). Övergångsbestämmelser 2005:765 1. Denna förordning träder i kraft den 15 december 2005 och tillämpas första gången i fråga om statsbidrag för bidragsåret 2006. 2. För ansökningar om statsbidrag för bidragsåret 2006 gäller som sista ansökningsdag den 16 januari 2006. 2007:1136 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Bestämmelsen i 12 a § tillämpas i fråga om årsredovisningen första gången 2009. 2009:727 Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2009. Bestämmelserna i 12 § i sin nya lydelse tillämpas första gången för ekonomiska redovisningar av bidrag som beviljas 2010. 2009:1300 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010. 2. Bestämmelserna i 12 a § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om årsredovisningen för 2011. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bidrag som har beviljats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:295	Lag (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat	Villkor för användningen av tvångsmedel 1 § Är någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för en där straffbelagd gärning, eller förs talan särskilt om förverkande i en främmande stat, får det efter framställning från den främmande staten beslutas om beslag eller kvarstad enligt vad som föreskrivs i denna lag. Beslag får avse föremål eller skriftlig handling som finns i Sverige. Bestämmelserna i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken skall tillämpas. För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företas enligt vad som föreskrivs i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken. Lag (1990:273). 2 § Egendom som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen eller vara frånhänd någon genom denna får tas i beslag och överlämnas till den främmande staten. Första stycket gäller också egendom som skäligen kan antas vara förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag i en rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen till den främmande staten. Lag (1990:273). 2 a § Om förverkande som beslutas efter en rättegång i den främmande staten kan verkställas här, får 1. egendom som i rättegången har förverkats eller skäligen kan antas vara förverkad på grund av brott tas i beslag, 2. det beslutas om kvarstad på så mycket av den berördes tillgångar som motsvarar värdet av vad som har förverkats eller skäligen kan antas vara förverkat, om det skäligen kan befaras att verkställighet av det utländska förverkandebeslutet annars skulle försvåras. Lag (1990:273). 3 § Med anledning av framställning från någon annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 4 § första stycket första punkten, 5 § eller 10 § lagen (1957:668) om utlämning för brott. När det är fråga om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge, får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket eller 5 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. Skulle hinder mot utlämning för brottet ha förelegat enligt 6 § lagen om utlämning för brott eller 4 § lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, får åtgärden vidtagas endast om framställningen har gjorts av stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gärningen utgör brott som avses i denna konvention. Lag (1990:273). 4 § I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom till den främmande staten får föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn till enskild rätt eller från allmän synpunkt. Förfarandet vid framställning från utomnordisk stat 5 § Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge skall inges till utrikesdepartementet. Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i förhållande till den främmande staten har överenskommit om att tillämpa en annan ordning. Framställningen skall innehålla uppgifter om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom eller det belopp som framställningen avser, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt de straffbestämmelser som är tillämpliga i den främmande staten. Har dom meddelats i den främmande staten, skall en kopia av domen fogas vid framställningen. I annat fall skall uppgifter lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken eller åtalet och, i förekommande fall, enskilda anspråk. En framställning som avses i 2 a § bör i förekommande fall innehålla uppgifter om när åtal skall väckas eller dom kan meddelas. Lag (1990:273). 6 § Framställningen och övriga inkomna handlingar skall genast överlämnas till riksåklagaren. Är det uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås av regeringen. 7 § Riksåklagaren skall låta företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna i 26 kap. 3 § första stycket, 27 kap. 9--13 § § samt 28 kap. 4--10 §§ rättegångsbalken skall därvid tillämpas. Lag (1990:273). 8 § Verkställda beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen grundat och följaktligen skall bestå samt om det är påkallat att föreskriva förbehåll som avses i 4 § vid egendomens överlämnande till den främmande staten. Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 24 kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut. Efter rättens beslut skall riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. Har rätten funnit att ett verkställt beslag inte är lagligen grundat, skall regeringen avslå framställningen. I annat fall skall regeringen pröva om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifall till framställningen skall regeringen föreskriva de förbehåll enligt 4 § som rätten har funnit påkallade eller som regeringen annars anser nödvändiga. Lag (1990:273). 9 § Ärenden om verkställda belag som avses i 2 a § och framställningar om kvarstad skall skyndsamt överlämnas till rätten för prövning. För rättens handläggning gäller 8 § andra stycket. I brådskande fall får rätten omedelbart bevilja kvarstad att gälla till dess annat bestäms. Beslutas kvarstad, gäller 26 kap. 4 § tredje stycket och 8 § rättegångsbalken. När rätten beslutar om kvarstad eller fastställer ett verkställt beslag, skall rätten bestämma hur länge åtgärden längst får bestå. Den bestämda tiden får förlängas om det finns anledning till det. Om det inte längre finns skäl för kvarstad eller beslag, skall rätten häva åtgärden. Innan kvarstaden eller beslaget hävs, skall rätten genom utrikesdepartementets förmedling ge den främmande staten tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. I annat fall skall åtgärden bestå till dess att ansökan om verkställighet prövas. Riksåklagaren skall underrätta utrikesdepartementet om de åtgärder som har vidtagits enligt denna paragraf. Lag (1990:273). 9 a § Ärenden som avses i 9 § skall prövas av Stockholms tingsrätt. Tingsrätten får också pröva frågor som avses i 8 §, om det föranleds av den utländska framställningen. Lag (1990:273). Förfarandet vid framställning från nordisk stat 10 § Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet antigen hos riksåklagaren eller, om det är känt var egendomen finns, hos annan allmän åklagare. Angående framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket. Lag (1990:273). 11 § Finner åklagaren att hinder mot bifall till framställningen föreligger enligt denna lag eller att bifall bör vägras av andra skäl, skall han genast avslå framställningen. I annat fall skall han företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Därvid skall bestämmelserna i 26 kap. 3 § första stycket, 27 kap. 9--13 §§ samt 28 kap. 4--10 §§ rättegångsbalken tillämpas. Lag (1990:273). 12 § Verkställda beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna skall pröva om beslaget är lagligen grundat och avgöra om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Om framställningen bifalls, skall rätten föreskriva de förbehåll enligt 4 § som är nödvändiga. I fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 § andra stycket. Lag (1990:273). 13 § För ärenden om verkställda beslag som avses i 2 a § och framställningar om kvarstad gäller 9 § första--tredje stycket. Yttranden som avses i 9 § tredje stycket får inhämtas direkt hos vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Lag (1990:273). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2000:873	Lag (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg	1 § Den som erbjuds en anställning inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg som anordnas av det allmänna eller inom förskoleklassen, grundskolan, den obligatoriska särskolan, specialskolan eller sameskolan skall till den som erbjuder anställningen lämna ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Utdraget skall vara högst ett år gammalt. Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i sådant utdrag. Den som inte har lämnat registerutdrag enligt första stycket får inte anställas. Första och andra styckena gäller även anställningar vid en riksinternatskola med en kommun som huvudman som enligt 10 kap. skollagen (1985:1100) anordnar utbildning som motsvarar grundskolan. 2 § Den som erbjuds en anställning av en enskild fysisk eller juridisk person som bedriver sådan verksamhet som godkänts enligt 2 a kap. 13 §, 2 b kap. 7 § samt 9 kap. 2 och 5 §§ skollagen (1985:1100) eller som har ingått ett avtal om sådan verksamhet som avses i 2 a kap. 5 § andra stycket och 2 b kap. 2 § tredje stycket samma lag, ska lämna ett sådant registerutdrag som avses i 1 § första stycket denna lag till den som erbjudit anställningen. Den som inte har lämnat ett registerutdrag enligt första stycket får inte anställas. Första och andra styckena gäller även anställningar hos den som efter regeringens medgivande enligt lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan får bedriva undervisning för skolpliktiga barn samt anställningar inom verksamhet som bedrivs av en enskild huvudman för en riksinternatskola som enligt 10 kap. skollagen (1985:1100) anordnar utbildning som motsvarar grundskolan. Lag (2009:339). 2 a § Ett sådant registerutdrag som avses i 1 § första stycket ska lämnas även av den som 1. erbjuds eller tilldelas arbete inom sådan verksamhet som avses i 1 eller 2 § under omständigheter liknande dem som förekommer i ett anställningsförhållande inom verksamheten, om det sker genom uppdrag, anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksamheten eller anställning inom annan kommunal verksamhet, 2. under utbildning till en lärarexamen enligt högskolelagen (1992:1434) eller yrkesutbildning inom kommunal vuxenutbildning tilldelas plats för verksamhetsförlagd del av utbildningen inom sådan verksamhet som avses i 1 eller 2 §, eller 3. genom deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program tilldelas plats för arbetspraktik eller annan programinsats inom sådan verksamhet som avses i 1 eller 2 §. Registerutdraget ska lämnas till den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon på ett sådant sätt som avses i första stycket. Den som inte har lämnat ett sådant registerutdrag får inte anlitas eller tas emot i verksamheten på ett sådant sätt. Lag (2008:53). 3 § Trots bestämmelserna i 1-2 a §§ får den som inom ett år erbjuds en förnyad anställning hos samma arbetsgivare eller en förnyad möjlighet att på ett sådant sätt som avses i 2 a § delta i verksamheten anställas, anlitas eller tas emot utan att han eller hon lämnat ett registerutdrag enligt 1 § första stycket. Lag (2008:53). 4 § På begäran av den som lämnat ett registerutdrag skall det återlämnas i original. 5 § Bestämmelser om tillsyn och återkallande av tillstånd eller godkännande finns i skollagen (1985:1100). Övergångsbestämmelser 2008:53 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008. 2. De nya bestämmelserna ska tillämpas på a) den som efter ikraftträdandet anställs hos någon som genom avtal med den som bedriver verksamhet som avses i 1 och 2 §§ utför eller kommer att utföra uppdrag i sådan verksamhet, b) den som efter ikraftträdandet anställs hos en kommun inom en nämndförvaltning som utför eller kommer att utföra uppdrag i sådan verksamhet som avses i 1 §, c) en enskild person som efter ikraftträdandet ingår avtal om utförande av uppdrag i sådan verksamhet som avses i 1 och 2 §§, d) den som efter ikraftträdandet antas till högskoleutbildning eller kommunal vuxenutbildning där en del av utbildningen är förlagd till verksamhet som avses i 1 och 2 §§, och e) den som efter ikraftträdandet anvisas deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program som innebär arbete i sådan verksamhet som avses i 1 eller 2 §. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1986:565	Förordning (1986:565) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.	Inledning 1 § I denna förordning ges föreskrifter i anslutning till lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. 2 § I denna förordning jämställs med psykiskt utvecklingsstörda sådana personer som avses i 1 § andra stycket lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. Vad som sägs i denna förordning om landsting gäller också för kommuner som inte tillhör ett landsting. Om ett landsting till en kommun har överlåtit uppgifter enligt lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., skall föreskrifterna i förordningen om landsting i tillämpliga delar gälla kommunen. Förordning (1991:1603). De särskilda omsorgerna 3 § När en psykiskt utvecklingsstörd skall få stöd av en särskild kontaktperson bör den eller de nämnder som utövar ledningen av omsorgsverksamheten meddela ett skriftligt förordnande. I ett sådant förordnande bör uppdragets omfattning och tiden för uppdraget anges närmare. Förordning (1991:1603). 4 § Korttidstillsyn utanför hemmet av skolungdom över 12 år avser den tillsyn som behövs före och efter skoldagen samt under lovdagar. 5 § Vid anskaffning av och tillsyn över familjehem bör samverkan ske med kommunens socialnämnd. Om en sådan nämnd som avses i 3 § har beslutat att särskilda omsorger skall ges i form av boende i familjehem bör nämnden genom personliga besök av särskilt utvalda representanter för nämnden och på annat lämpligt sätt fortlöpande hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmen och ge hemmen behövligt stöd. Förordning (1991:1603). Tillsyn 6 § I socialstyrelsens tillsyn ingår att från en sådan nämnd som avses i 3 § varje år inhämta en redogörelse för verksamheten under föregående år. En sådan redogörelse skall inhämtas även från den som erhållit tillstånd att bedriva enskild omsorgsverksamhet. Förordning (1991:1603). Avgifter 7 § När avgifter som avser kost och logi bestäms enligt 13 § lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. får endast den boendes egna inkomster läggas till grund för avgifterna. Avgifterna får för kalendermånad uppgå till högst 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det belopp som minst skall förbehållas den boende för hans personliga behov (förbehållsbelopp) bestäms på sätt som anges i 8 och 9 §§. 8 § Förbehållsbeloppet skall motsvara 30 procent av folkpensionen för en ogift ålderspensionär enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring jämte pensionstillskott enligt 2 § första stycket lagen (1969:205) om pensionstillskott. 9 § Om den boende har inkomster som är större än de folkpensionsbelopp som sägs i 8 §, skall förbehållsbeloppet höjas med ett belopp som motsvarar 20 procent av skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna efter avdrag för skatt och nämnda folkpensionsbelopp. Om den folkpension som den boende uppbär enligt 6 kap. 2 § första stycket eller 7 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring är beräknad till det lägre belopp som följer av att även maken har rätt till ålderspension eller uppbär hel förtidspension, skall höjningen av förbehållsbeloppet i stället utgöra 20 procent av skillnaden mellan hans sammanlagda inkomster efter avdrag för skatt och den för gift ålderspensionär enligt nämnda lagrum utgående folkpensionen inklusive pensionstillskott. När höjningen av förbehållsbeloppet beräknas, skall inkomsterna bestämmas enligt de regler som gäller för att beräkna sammanräknad nettoinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt. 10 § Om någon annan person är beroende av den boende för sitt uppehälle, skall landstinget ta skälig hänsyn till det när avgiften bestäms. Även i annat fall skall avgiften sättas ned, om det finns särskilda skäl för det. Förordning (1991:1603). Personal 11 § Socialstyrelsen meddelar föreskrifter om behörighet till 1. tjänst som föreståndare som avses i 12 §, 2. tjänst som är förenad med ledningsansvar enligt 13 §, och 3. tjänst som förskolekonsulent inom verksamhet med särskilda omsorger. Socialstyrelsen meddelar även föreskrifter om tjänsternas tillsättning. 12 § Vid dagcenter, elevhem och gruppbostad skall det finnas någon som förestår verksamheten. En sådan föreståndare skall ha hand om den omedelbara ledningen och förvaltningen av verksamheten. Föreståndaren skall föra de anteckningar som behövs om dem som får särskilda omsorger inom verksamheten. Beslut om tillsättande av föreståndare skall meddelas socialstyrelsen. Förordning (1991:1603). 13 § Beträffande omsorgsverksamhet enligt 4 § första stycket 2 och 3 lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., frånsett verksamhet i dagcenter, skall det finnas någon som svarar för ledningen under en sådan nämnd som avses i 3 §. Denne skall föra de anteckningar som behövs om dem som får särskilda omsorger inom verksamheten. Förordning (1991:1603). Enskild omsorgsverksamhet 14 § En ansökan hos socialstyrelsen enligt 17 § lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. om tillstånd att bedriva enskild omsorgsverksamhet skall vara skriftlig och ange 1. vilken verksamhet som skall bedrivas, 2. vem som skall bedriva verksamheten, 3. hur verksamheten skall bedrivas och dess omfattning, 4. för vilka omsorgsbehövande verksamheten är avsedd, 5. hur verksamheten skall finansieras, 6. vem som skall förestå eller leda verksamheten, 7. personalen och dess utbildning. Till ansökan skall fogas den kommunala nämndens skriftliga tillstyrkan av verksamheten samt ritningar över de lokaler i vilka verksamheten skall bedrivas och uppgift om vilka brandskyddsåtgärder som har vidtagits. Om sökanden är ett bolag eller en stiftelse skall sökanden också bifoga bolagsordningen eller stadgarna och uppge vem som får föra talan för bolaget eller stiftelsen. Förordning (1991:1603). 15 § Socialstyrelsen skall utfärda ett skriftligt bevis när tillstånd har meddelats. I beviset skall anges vem som skall bedriva verksamheten, vilken omsorgsverksamhet som skall bedrivas, det högsta antal personer som samtidigt får erhålla särskilda omsorger där, vem som skall vara föreståndare eller ledare samt övriga villkor för tillståndet. Tillståndet kan meddelas tills vidare eller för viss tid. Ett tillstånd får inte överlåtas. En sådan nämnd som avses i 3 § skall underrättas om ett meddelat tillstånd. Förordning (1991:1603). 16 § Om den som driver en enskild omsorgsverksamhet vill förändra verksamheten så att den inte längre motsvarar det meddelade tillståndet, skall han söka tillstånd hos socialstyrelsen för den ändrade verksamheten. Om den som driver en enskild omsorgsverksamhet lägger ned verksamheten, skall han omedelbart anmäla detta till socialstyrelsen och en sådan nämnd som avses i 3 §. Förordning (1991:1603). Övriga bestämmelser 17 § Föreskrifter för att garantera psykiskt utvecklingsstörda skydd till liv, personlig säkerhet eller hälsa inom verksamheten med de särskilda omsorgerna meddelas av socialstyrelsen. 18 § Frågor som avses i 15 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning prövas av socialstyrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:568	Lag (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten	Lagens tillämpningsområde 1 § Inom Försvarsmakten skall det finnas en utlandsstyrka för verksamhet som avses i denna lag. Den som skall tjänstgöra i utlandsstyrkan och inte har en anställning i Försvarsmakten som omfattar skyldighet att tjänstgöra i internationell verksamhet utomlands för de syften som anges i tredje stycket, skall anställas särskilt för tjänstgöring i styrkan. I utlandsstyrkan får endast sådan militär och civil personal tjänstgöra som behövs för internationell verksamhet utomlands i syfte att 1. avvärja risk för en väpnad konflikt, 2. hejda en pågående väpnad konflikt, 3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller 4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt. Lag (2003:170). 1 a § Bestämmelserna i 2 och 5-12 §§ skall tillämpas även för den som tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka. Vad som sägs om Försvarsmakten skall då i stället gälla för Rikspolisstyrelsen. Lag (1999:1204). Tillämpning av vissa lagar 2 § För dem som tjänstgör i utlandsstyrkan ska följande bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160) gälla även utomlands, om inte tjänstgöringsförhållandena hindrar detta: - 2 kap. 1-8 §§, - 3 kap. 1-4 §§, 7 g § första och andra styckena samt 12 §, - 6 kap. 1-6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 8 och 9 §§. Lag (2008:938). 3 § För dem som tjänstgör i utlandsstyrkan skall följande bestämmelser inte gälla: 1. 12 § semesterlagen (1977:480), samt 2. arbetstidslagen (1982:673). Lag (2003:170). 4 § En särskild anställning för tjänstgöring i utlandsstyrkan skall vara tidsbegränsad och avse tiden för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får dock tidsbegränsas till att avse endast utbildningstiden eller tjänstgöringstiden. Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med en uppsägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få godkända vitsord, får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en månad. För den som anställs särskilt i utlandsstyrkan skall bestämmelserna i 15-17 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd inte gälla. Lag (2003:170). 5 § Vid tjänstgöring utomlands gäller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring från det att den första färden till tjänstgöringsplatsen påbörjas till det att den sista färden från tjänstgöringsplatsen avslutas. Skada som inträffar under denna tid skall anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det. Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utom tjänstgöringslandet skall omfattas av lagens skydd endast om det finns särskilda skäl. Vid prövning av om den som tjänstgör i utlandsstyrkan drabbats av en arbetsskada skall bevisreglerna i 7 och 8 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd tillämpas för den tid som avses i första stycket, om det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av motsvarande regler i lagen om arbetsskadeförsäkring. Vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring utgör livränteunderlaget minst sju prisbasbelopp. Lag (2003:170). Rehabilitering 6 § Om någon skadas under tjänstgöring i utlandsstyrkan, skall Försvarsmakten i samråd med den skadade 1. utreda behovet av åtgärder för att den skadade skall återfå full arbetsförmåga eller för att stärka den skadades möjligheter att i framtiden försörja sig genom förvärvsarbete, 2. om det är möjligt, ge den skadade lämplig arbetsträning inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet, samt 3. medverka till att den skadade får tillgång till lämplig yrkesutbildning eller fortbildning som är ägnad att stärka hans eller hennes förvärvsförmåga. Lag (2003:170). 7 § I fall som avses i 6 § 3 skall Försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till en utbildning som föranleds av eller förlängs till följd av skadan. Försvarsmakten skall också ge stöd till andra åtgärder som främjar den skadades återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som den skadade behöver. Stöd enligt första och andra stycket ges endast om det inte skall tillhandahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och om det framstår som skäligt med hänsyn till skadan och omständigheterna i övrigt. 8 § Försvarsmakten har ett ansvar enligt 6 och 7 §§ under en tid av tre år från det att åtgärder enligt 6 § 2 och 3 kan inledas. Om det finns särskilda skäl, skall åtgärderna utsträckas under ytterligare två år. 9 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 6 och 7 §§ skall Försvarsmakten samarbeta med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra berörda myndigheter. Försvarsmaktens åtgärder bör samordnas med en eventuell annan arbetsgivares åtgärder. Lag (2007:408). 10 § Försvarsmaktens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättning till anhöriga 11 § Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skadades rehabilitering, skall Försvarsmakten efter ansökan ge den anhörige skälig ersättning för kostnader som en sådan insats orsakar. Om den som tjänstgör i utlandsstyrkan förolyckas eller skadas så svårt att sjukhusvård krävs, skall Försvarsmakten efter ansökan av de anhöriga ersätta dem för skäligt antal resor till den förolyckade eller skadade samt uppehälle och tidsspillan vid sådan resa efter samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen. I fall som avses i andra stycket skall Försvarsmakten efter ansökan även ge skäligt bidrag till kostnader för psykosocialt stöd till anhöriga som är i behov av det och om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Lag (2003:170). Överklagande 12 § Beslut enligt 6-8 §§ och 11 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Övergångsbestämmelser 1999:568 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Bestämmelserna i 6-11 §§ skall tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlandsstyrkan som skadats efter utgången av år 1992. Ersättning enligt 11 § gäller endast kostnader som uppkommit efter den 30 juni 1999. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:525	Förordning (1988:525) med instruktion för Kemikalieinspektionen	Uppgifter 1 § Kemikalieinspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter och biotekniska organismer, i den mån inte någon annan myndighet har detta till uppgift. Förordning (1998:921). 1 a § Kemikalieinspektionen ansvarar för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i fråga om miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Förordning (2006:1143). 2 § Inspektionen skall särskilt 1. uppmärksamt följa utvecklingen i fråga om förekomsten av kemiska produkter och biotekniska organismer och de risker användningen av dessa kan medföra, 2. utöva tillsyn enligt miljöbalken i enlighet med vad som framgår av förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, 3. pröva frågor om godkännande av bekämpningsmedel och svara för annan förhandsgranskning av kemiska produkter och biotekniska organismer, 4. föra och utveckla register över kemiska produkter och biotekniska organismer, 5. utreda, sammanställa och dokumentera verksamheten avseende kemiska produkter och biotekniska organismer och de hälso- och miljörisker sådana produkter och organismer kan medföra, 6. lämna information inom området för kontroll av kemikalier och biotekniska organismer, 7. stödja regionala och lokala tillsynsmyndigheter inom området för kontroll av kemikalier och biotekniska organismer, 8. medverka i det internationella samarbetet inom området för kontroll av kemikalier och biotekniska organismer, 9. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. Förordning (2001:106). 2 a § Kemikalieinspektionen skall i fråga om sitt miljömålsarbete enligt 1 a § rapportera till det miljömålsråd som finns inom Naturvårdsverket och samråda med rådet om vilken rapportering som behövs. Förordning (2006:1143). Verksförordningens tillämpning 3 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på inspektionen med undantag av 2 §. Förordning (1995:1334). Inspektionens ledning 4 § Inspektionens generaldirektör är chef för inspektionen. Rådet för Reach-frågor 5 § Till inspektionen är det knutet ett råd för information och samverkan mellan näringsliv, myndigheter och andra berörda intressenter i informationsfrågor och andra frågor som rör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG. Förordning (2007:34). 6 § Rådet för Reach-frågor består av en ordförande och högst tretton andra ledamöter som representerar myndigheter, näringsliv och andra berörda intressenter. Inspektionens generaldirektör är rådets ordförande. Regeringen utser övriga ledamöter för en period av två år efter förslag från de berörda intressenterna. Rådet utser inom sig vice ordförande. Förordning (2007:741). Toxikologiska rådet 7 § Till inspektionen är ett toxikologiskt råd knutet. Rådet är ett expertorgan för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor. Till rådets uppgifter hör att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas analyser av risker med kemiska ämnen, att ge myndigheterna vägledning i deras arbete med kriterier och principer för vetenskapliga tolkningsfrågor samt att medverka till en sådan samordning att myndigheterna kan göra grundläggande delar av riskanalysen på ett så enhetligt sätt som möjligt. 8 § Toxikologiska rådet består av inspektionens generaldirektör, som är rådets ordförande, och representanter för myndigheter samt enskilda forskare. Ledamöterna förordnas av regeringen för en bestämd tid. Rådet utser inom sig vice ordförande. Förordning (1995:1334). Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på inspektionen. 10 § har upphävts genom förordning (1995:1334). Styrelsens ansvar och uppgifter 11 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter som är av mindre vikt eller som saknar principiell betydelse. 12 § har upphävts genom förordning (1995:1334). 13 § har upphävts genom förordning (1995:1334). 14 § har upphävts genom förordning (1995:1334). 15 § har upphävts genom förordning (1995:1334). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:328	Förordning (1985:328) med instruktion för företagshälsovårdsdelegationen vid arbetarskyddsstyrelsen	Uppgifter 1 § Företagshälsovårdsdelegationen vid arbetarskyddsstyrelsen har till uppgift att följa och främja företagshälsovårdens utveckling. 2 § Det åligger därvid delegationen att vara ett centralt organ för samverkan och information rörande företagshälsovårdens utbyggnad och utveckling, att verka för en ändamålsenlig användning av resurserna för företagshälsovård och att centralt svara för samverkan med samhällets hälso- och sjukvård och andra resurser, att vid behov ange riktlinjer för och stödja det regionala samarbetet om företagshälsovård i yrkesinspektionsnämnderna, att i nära samverkan med yrkesinspektionsnämnderna följa utvecklingen av företagshälsovården, att ange riktlinjer för utbyggnaden av företagshälsovårdens personalresurser och ta initiativ till nödvändiga utbildningsinsatser vad gäller innehåll, dimensionering och lokalisering, att ägna uppmärksamhet åt behörighets- och kompetensfrågor för personalen i företagshälsovården och utfärda rekommendationer i sådana frågor, att följa och främja utbyggnad och utveckling av yrkesmedicinen. 3 § Delegationen skall varje år före den 1 oktober avge berättelse till regeringen om verksamheten under det senaste budgetåret. Organisation 4 § Delegationen består av generaldirektören vid arbetarskyddsstyrelsen, som är delegationens ordförande, två ledamöter utsedda av arbetarskyddsstyrelsen och tretton andra ledamöter, vilka utses särskilt av arbetarskyddsstyrelsen. För andra ledamöter än ordföranden skall det finnas ersättare. Delegationen utser inom sig vice ordförande. Av de särskilt utsedda ledamöterna utses en efter förslag av socialstyrelsen, en efter förslag av arbetsmarknadsstyrelsen, en efter förslag av universitets- och högskoleämbetet, tre efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation, en efter förslag av Centralorganisationen SACO/SR, två efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen, en efter förslag av statens arbetsgivarverk, en efter förslag av Svenska kommunförbundet, en efter förslag av Landstingsförbundet. Ersättarna för ledamöterna utses i samma ordning. 5 § Ledamöter och ersättare förordnas för högst tre år. Delegationen får anlita särskilda experter. 6 § Sekreterare och övrig personal hos delegationen tillhandahålls genom arbetarskyddsstyrelsens försorg. Ärendenas handläggning m.m. 7 § Delegationen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst åtta andra ledamöter är närvarande. Ordföranden, vice ordföranden och sekreteraren får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos delegationen. Ordföranden eller vice ordföranden får också pröva ärenden om utlämnande av allmänna handlingar. Förordning (1986:847). 8 § Delegationen sammanträder efter kallelse av ordföranden. Delegationen skall sammankallas när en ledamot begär det. Förordning (1986:847). 9 § Vid sammanträde med delegationen förs protokoll, som justeras av ordföranden. Förordning (1986:847). 10 § Delegationens beslut får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 1987:393 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987, då följande förordningar skall upphöra att gälla 1. förordningen (1972:164) med instruktion för arbetarskyddsstyrelsen 2. förordningen (1973:847) med instruktion för yrkesinspektionen 3. förordningen (1985:328) med instruktion för företagshälsovårdsdelegationen vi d arbetarskyddsstyrelsen 4. förordningen (1982:1288) med instruktion för forskningsdelegationen vid arbet arskyddsstyrelsen. Förordnanden att vara ledamot i forskningsdelegationen vid arbetarskyddsstyrelsen som meddelats med stöd av den upphävda förordningen enligt 4, skall upphöra att gälla den 30 juni 1987. Förordnanden att vara ledamot eller ersättare i arbetarskyddsstyrelsens styrelse, arbetstidsnämnden, företagshälsovårdsdelegatio nen och yrkesinspektionsnämnd skall efter ikraftträdandet avse motsvarande styrelse, delegation och nämnd enligt denna förordning. Genom förordningen upphävs regeringens beslut den 15 december 1976 om personalföreträdare i arbetarskyddsstyrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2017:869	Förordning (2017:869) om bevakning av grundläggande betaltjänster	1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om länsstyrelsernas bevakning av grundläggande betaltjänster. 2 § Länsstyrelserna ska bevaka att det finns grundläggande betaltjänster som motsvarar samhällets behov. Om det i länet finns organ med uppgift att svara för frågor om regional tillväxt, ska bevakningen ske i samverkan med dessa organ. I bevakningen av att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov ingår att bedöma tillgängligheten till tjänsterna för äldre personer och personer med funktionsnedsättning. Vidare ingår att bedöma om tillgången till tjänsterna på en ort eller landsbygd minskat i sådan utsträckning att samhällets behov inte längre tillgodoses. 3 § Länsstyrelsen i Dalarnas län har ett samordningsansvar för bevakningen av att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:407	Förordning (1983:407) med instruktion för statens pris- och kartellnämnd	Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på statens pris- och kartellnämnd. Uppgifter 2 § Nämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor om pris- och konkurrensövervakning. Nämnden har till uppgift att följa utvecklingen och främja allmän kännedom rörande pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet, med undantag av bankväsendet och annan näringsverksamhet, som bankinspektionen har tillsyn över, samt försäkringsväsendet. Förordning (1986:627). 3 § Det åligger nämnden särskilt att 1. insamla och analysera uppgifter om priser och marginaler för förnödenheter, tjänster och andra nyttigheter i olika förädlings- och distributionsled inom landet, 2. genom sammanställning av sådana uppgifter och av prisuppgifter från utlandet klarlägga prisutvecklingen, 3. undersöka prisbildningen inom ett visst område av näringslivet, om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller andra omständigheter ger anledning till det, 4. belysa hur offentliga regleringar påverkar pris- och konkurrensförhållanden, 5. föra kartellregister och marknadsregister, 6. när det finns skäl till det, undersöka förekomsten av konkurrensbegränsning inom näringslivet och vilken inverkan på effektiviteten och prisbildningen inom näringslivet som den kan få, 7. biträda marknadsdomstolen och näringsfrihetsombudsmannen vid utredning i frågor, som kan vara av betydelse för prövning enligt konkurrenslagen (1982:729), 8. biträda konsumentombudsmannen vid utredning i frågor, som kan vara av betydelse för tillämpningen av lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 9. informera allmänheten om rådande pris- och konkurrensförhållanden, 10. delge näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket eller andra myndigheter sådana undersökningsresultat som kan vara av betydelse för myndighetens verksamhet med avseende på pris- eller konkurrensförhållanden inom näringslivet, 11. snarast anmäla till regeringen om nämnden finner att någon bestämmelse i 2--9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) bör träda i tillämpning. Förordning (1986:627). 4 § Nämnden får även i andra fall än som avses i 3 § utföra undersökningar på uppdrag av myndigheter eller offentliga utredningar. Nämnden fastställer ersättning för utförda uppdrag. 5 § Nämnden företräder staten inom sitt verksamhetsområde, om inte något annat följer av särskilda föreskrifter. Organisation 6 § Nämnden leds av en styrelse som består av nio personer. I styrelsen ingår nämndens generaldirektör. Denne är ordförande. När generaldirektören har förhinder, inträder dennes ställföreträdare som ordförande i styrelsen. Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. skall tillämpas på nämnden. 7 § Generaldirektören är chef för nämnden. 8 § Inom nämnden finns en avdelning, som består av fyra byråer, för pris- och konkurrensövervakning samt utredande verksamhet, en avdelning, som består av en administrativ byrå, en statistisk byrå och en informationsenhet, ett planeringssekretariat. Varje avdelning förestås av en avdelningschef och varje byrå av en byråchef. Informationsenheten och planeringssekretariatet förestås av var sin avdelningsdirektör. En av avdelningscheferna är generaldirektörens ställföreträdare. 9 § Hos nämnden finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående för särskilda uppdrag. Ärendenas handläggning 10 § Av styrelsen avgörs 1. viktigare frågor om nämndens organisation och arbetsformer, 2. frågor om omfattningen av nämndens prisinsamlande verksamhet och den utsträckning i vilken denna skall bedrivas genom att uppgifter inhämtas från näringsidkare, 3. frågor om att sätta igång mera omfattande undersökningar, utom i fall när framställning om en sådan undersökning gjorts av marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen eller konsumentombudsmannen, 4. frågor om att godkänna verkställda undersökningar, 5. frågor om allmänna riktlinjer för informationsverksamheten, 6. frågor om att delge annan myndighet undersökningsresultat av betydelse för myndighetens verksamhet med avseende på pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet, 7. frågor om huruvida någon bestämmelse i 2--9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) bör träda i tillämpning, 8. frågor om att skilja någon från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 9. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen. 11 § Styrelsen är beslutför när ordförande och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. Förordning (1986:1275). 12 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan generaldirektören och minst fyra andra ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut, som fattas enligt denna paragraf, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 13 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. 14 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder, utövas generaldirektörens tjänst av den avdelningschef eller byråchef som generaldirektören bestämmer. I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som styrelsen har meddelat eller med grunder som den tillämpar. 15 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 13 § andra meningen avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på avdelningschef, byråchef, chefen för informationsenheten eller chefen för planeringssekretariatet eller på en särskilt förordnad föredragande. Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen. En avdelningschef har rätt att vara närvarande när ett ärende som hör till hans avdelning föredras av någon annan. Motsvarande rätt tillkommer en byråchef, chefen för informationsenheten samt chefen för planeringssekretariatet. 16 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m.m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. 17 § har upphävts genom förordning (1986:1275). 18 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess att en föredragande kan inställa sig. 19 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. Tjänstetillsättning m.m. 20 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Tjänster som avdelningschef eller byråchef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av nämnden. Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen efter anmälan av generaldirektören. 21 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år. Tre av ledamöterna utses bland personer, som kan anses företräda företagarintressen, och tre bland personer, som kan anses företräda allmänna konsument- och löntagarintressen. Bisysslor 22 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av nämnden även i fråga om avdelningschefer och byråchefer. Övergångsbestämmelser 1983:407 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983, då instruktionen (1973:609) för statens pris- och kartellnämnd skall upphöra att gälla. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:215	Förordning (1987:215) om särskild uppbörd av viss vägtrafikskatt;	1 § Vid ändringarna av skattesatser m. m. för fordonsskatt som enligt lagen (1987:213) om ändringar i vägtrafikskattelagen (1973:601) träder i kraft den 1 januari 1988 gäller följande. 2 § Bestämmelserna i vägtrafikskatteförordningen (1973:776) tillämpas vid uppbörd enligt denna förordning, om inte annat följer av 3--7 §§. 3 § Har före den 1 januari 1988 fordonsskatt påförts för tiden därefter enligt de äldre skattesatserna skall tillkommande skattebelopp betalas för tiden från och med den 1 januari 1988 till utgången av skatteåret. 4 § Tillkommande skatt som avses i 3 § förfaller till betalning den 22 februari 1988. Avser sådan skatt endast januari månad 1988, uppbärs den i samband med ordinarie uppbörd av fordonsskatt. 5 § Den som vid ingången av januari 1988 är skattskyldig för ett visst fordon är skyldig att betala tillkommande skatt enligt 3 §. 6 § Trafiksäkerhetsverket skall till den skattskyldige sända en avi med inbetalningskort på den tillkommande skatten. Om den skattskyldige inte har fått någon sådan avi, skall han senast den 15 februari 1988 anmäla detta till länsstyrelsen. Vad som sägs i första stycket gäller inte om den tillkommande skatten endast avser januari månad 1988. 7 § Om fordonsskatt till följd av ändringarna i vägtrafikskattelagen skall påföras för skatteår och inte längre för skatteperiod, skall första ordinarie uppbörd efter den 1 juni 1987 göras under den månad som enligt de äldre reglerna skulle ha utgjort uppbördsmånad för nästkommande skatteperiod. Uppbörden skall avse tiden till utgången av skatteåret. Övergångsbestämmelser 2000:1446 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2013:343	Förordning (2013:343) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen	1 § Den som har överfört uppgifter till ett tredjeland eller internationellt organ utan förhandsmedgivande enligt 7 § tredje stycket lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, ska utan dröjsmål informera den myndighet eller det organ som överfört eller gjort uppgifterna tillgängliga för en svensk myndighet om överföringen. 2 § Om en svensk myndighet har överfört uppgifter enligt 2 § lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen och det visar sig att uppgifterna är felaktiga eller har överförts olovligen, ska mottagaren omedelbart underrättas om detta. 3 § Om en svensk myndighet har fått personuppgifter som omfattas av lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och den myndighet eller det organ som överfört eller gjort uppgifterna tillgängliga har ställt som villkor att den som personuppgifterna avser inte får informeras om personuppgiftsbehandlingen, får någon sådan information inte lämnas utan att den som överfört eller gjort uppgifterna tillgängliga medger det. 4 § Vid tillämpning av 8 § första stycket lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen ska en tidsfrist för gallring som angetts av den myndighet eller det organ som överfört eller gjort uppgifterna tillgängliga tillämpas bara om det skulle leda till att uppgifterna bevaras kortare tid än vad som gäller enligt svensk rätt. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:121	Förordning (1997:121) om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen m.m.	1 § Denna förordning ansluter till lagen (1994:118) om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen. Nationell myndighet 2 § Inspektionen för strategiska produkter är nationell myndighet enligt Sveriges åtaganden i Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring som har publicerats i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1993:28). Inspektionen skall svara för förbindelserna med Organisationen för förbud mot kemiska vapen och andra konventionsstater. Inspektionen skall lämna deklarationer samt i övrigt förmedla information som Sverige är skyldigt att tillhandahålla inom ramen för åtagandena i konventionen. Inspektionen skall ha beredskap för att ta emot anmälningar om inspektion från organisationen. Inspektionen skall bekräfta mottagandet av en sådan anmälan och utan dröjsmål underrätta regeringen om den. Avser anmälan en inspektion av en anläggning som används av Försvarsmakten eller Totalförsvarets forskninginstitut, skall inspektionen utan dröjsmål även underrätta den myndigheten. Förordning (2000:921). 3 § Om en inspektion skall genomföras av en internationell inspektions-grupp i Sverige enligt konventionens bestämmelser, skall Inspektionen för strategiska produkter ansvara för att inspektionsgruppen under sin vistelse i landet får tillgång till kommunikationer, tolktjänst, transporter, arbetsutrymmen, inkvartering, måltider, sjukvård och vad som i övrigt behövs för att inspektionen skall kunna genomföras. Inspektioner 4 § Inspektionen för strategiska produkter skall, med de undantag som sägs i 5 § första stycket, vid rutininspektioner av anläggningar i Sverige närvara vid inspektionen och fatta de beslut som anges i 2 § lagen (1994:118) om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen. Förordning (2005:1036). 5 § Försvarsmakten eller Totalförsvarets forskningsinstitut skall vid rutininspektioner av anläggningar som används av respektive myndighet närvara vid inspektionen och fatta de beslut som anges i 2 § lagen (1994:118) om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen. När Försvarsmakten eller Totalförsvarets forskningsinstitut har uppgiften att närvara vid en inspektion av en anläggning skall Inspektionen för strategiska produkter bistå den myndigheten. Vid en inspektion av en anläggning som används av Försvarsmakten eller Totalförsvarets forskningsinstitut skall dessa myndigheter bistå varandra. Förordning (2005:1036). 6 § I de fall beslut inför en inspektion fattas av regeringen skall den myndighet som är närmast ansvarig enligt bestämmelserna i 4 § eller 5 § första stycket lämna underlag till regeringen för de beslut som regeringen skall fatta. Underlaget skall lämnas inom sex timmar efter att en anmälan om inspektion har mottagits. Förordning (2005:1036). 7 § I de fall beslut inför en inspektion fattas av regeringen skall den myndighet som regeringen utsett att närvara vid inspektionen lämna regeringen en rapport över denna. Efter det att inspektionen avslutats skall myndigheten lämna en preliminär rapport inom 24 timmar och en slutlig rapport inom sju dagar. Förordning (2005:1036). Förberedelser 8 § Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut skall inom sina respektive verksamhetsområden göra de förberedelser som är nödvändiga för att kunna fullfölja sina uppgifter enligt 4 § och 5 § första stycket. Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut skall ha beredskap att ta emot meddelanden som rör konventionen. Förordning (2000:921). 9 § Inspektionen för strategiska produkter skall utbilda sin personal om konventionen samt sprida kunskap om den till dem som bedriver sådan verksamhet som inspektionen har tillsyn över. Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut skall inom respektive myndighet sprida kunskap om konventionen och de svenska åtagandenas innebörd. Förordning (2000:921). Analys och redovisning 10 § Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut skall inom sina respektive verksamhetsområden svara för analys av sådan information som lämnas med anledning av eller som kan beröra konventionen. Myndigheterna skall årligen redovisa slutsatserna av analysen till regeringen. Innan en myndighet ger in sin redovisning skall de andra myndigheterna ges tillfälle att ta del av den. Förordning (2000:921). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:381	Förordning (2009:381) om statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt	1 § Om det finns medel får stöd ges enligt denna förordning till lokala vattenvårdsprojekt som genomförs 1. av en kommun eller en ideell sammanslutning, 2. i samverkan mellan kommuner eller mellan ideella sammanslutningar, eller 3. i samverkan mellan kommuner och ideella sammanslutningar. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2017:1299). Stödberättigande åtgärder 2 § Stöd får ges till lokala vattenvårdsprojekt som bidrar till att nå miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt. Stödet ska avse framtagande av planer, information, genomförande, uppföljning och utvärdering i fråga om 1. åtgärder som a) minskar läckage av ackumulerad fosfor från bottensedimenten i sjöar och kustvatten (internbelastning), b) ökar upptag och återcirkulering av näringsämnen genom odling av musslor eller blå fånggrödor eller genom andra metoder för återcirkulering, eller c) på annat sätt bidrar till minskad övergödning av vattenmiljön, 2. åtgärder som syftar till att minska spridning av miljöfarliga ämnen från fritidsbåtar till vattenmiljön, 3. omhändertagande av förlorade fiskeredskap (spökgarn), eller 4. andra åtgärder i vatten som syftar till att nå god ekologisk status enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön, eller god miljöstatus i havsmiljön enligt havsmiljöförordningen (2010:1341). Förordning (2017:1299). 2 a § Stöd får också ges till kommuner och ideella sammanslutningar för att i avrinningsområden stärka sådant åtgärdsarbete som avses i 2 § 1. Förordning (2017:1299). 3 § Stöd får inte 1. avse åtgärder som a) har påbörjats innan länsstyrelsen har beslutat att ge stöd, eller b) följer av skyldighet i lag eller annan författning, eller 2. avse kostnader som täcks med stöd enligt någon annan författning. Förordning (2017:1299). Stödets storlek 4 § Stödet får avse 1. högst 90 procent av kostnaden för projektets stödberättigande åtgärder i fråga om åtgärder som avses i 2 § 1 a, 2. högst 80 procent av kostnaden för projektets stödberättigande åtgärder i fråga om övriga åtgärder som avses i 2 §, och 3. högst 80 procent för kostnader som avses i 2 a §. Förordning (2017:1299). Ansökan om stöd 5 § En ansökan om stöd enligt 2 § eller 2 a § ska innehålla uppgifter om 1. vilken eller vilka kommuner eller ideella sammanslutningar som ansöker om stödet och vilka andra som deltar i eller ger finansiering till projektet, 2. det vattenvårdsprojekt som ska genomföras, 3. vilka resultat som avses att uppnås på kort och lång sikt och vilka åtgärder och metoder som ska användas för att nå resultaten och för att följa upp och utvärdera att resultaten nås, 4. hur effektivt projektet bidrar till minskade mängder av fosfor och kväve i relation till åtgärdsbehoven, om ansökan avser stöd enligt 2 § 1, 5. hur effektivt åtgärderna eller vattenvårdsprojektet bidrar till uppfyllande av relevanta miljökvalitetsmål, och 6. en tidplan för genomförande av vattenvårdsprojektet, uppföljning och utvärdering. Om ansökan avser stöd enligt 2 § ska den dessutom innehålla uppgifter om beräknade kostnader för de åtgärder som är stödberättigade, hur stor andel av dessa kostnader som stödet är avsett att omfatta och i vilken omfattning stöd för samma åtgärder har sökts eller getts enligt någon annan författning. Förordning (2017:1299). Prövning av ansökan 6 § Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av länsstyrelsen i det län där vattenvårdsprojektet huvudsakligen är avsett att genomföras. 7 § När länsstyrelsen prövar en ansökan om stöd enligt denna förordning ska den särskilt beakta hur väl åtgärden med hänsyn till totalkostnaden bidrar till att nå de mål som avses i 2 §. Förordning (2017:1299). Preliminärt beslut om stöd 8 § Om länsstyrelsen beslutar att ge stöd till ett vattenvårdsprojekt ska den preliminärt bestämma stödets storlek och besluta om utbetalning av högst 75 procent av stödet. Om stödet gäller ett flerårigt projekt ska utbetalningen av stödet fördelas över åren. Länsstyrelsen får förena ett beslut med de villkor som behövs med hänsyn till stödets syfte. Rapportering 9 § Den som har fått stöd ska varje år i en delrapport till länsstyrelsen redovisa 1. hur tidsplanen för projektets åtgärder har följts, 2. hur villkoren i stödbeslutet har uppfyllts, 3. vilka resultat som åtgärderna har medfört på kort sikt, och 4. hur projektet fortsättningsvis är avsett att bedrivas och följas upp. 10 § Den som har fått stöd enligt 2 eller 2 a § ska efter att projektet har genomförts i en slutrapport till länsstyrelsen redovisa 1. vilka resultat som åtgärderna eller projektet har medfört, 2. hur effektivt åtgärderna eller projektet har bidragit till uppfyllande av miljökvalitetsmål, 3. hur villkoren i stödbeslutet har uppfyllts, 4. kostnaden för vattenvårdsprojektet som omfattas av stödet, och 5. hur den återstående uppföljningen och utvärderingen av åtgärderna eller projektet är avsedd att genomföras. Förordning (2017:1299). Slutligt beslut om stöd 11 § När ett projekt har slutrapporterats ska länsstyrelsen slutligt bestämma stödets storlek och besluta om slutlig utbetalning. Uppföljning och information 12 § Länsstyrelsen ska fortlöpande följa utvecklingen i länet i fråga om de vattenvårdsprojekt som har getts stöd enligt denna förordning. Länsstyrelsen ska till Havs- och vattenmyndigheten rapportera preliminära och slutliga beslut om stöd. Förordning (2011:638). Återbetalning och återkrav 13 § Mottagaren av ett utbetalt stöd enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om 1. en åtgärd som omfattas av vattenvårdsprojektet i väsentliga avseenden avviker från villkor som avses i 8 §, 2. en åtgärd som omfattas av projektet inte har genomförts eller ändrats i något väsentligt avseende utan länsstyrelsens medgivande, 3. stödet har getts till följd av att sökanden lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter, 4. sökanden har orsakat att stödet utbetalats med felaktigt belopp, eller 5. stödet av annat skäl har utbetalats med felaktigt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. 14 § Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 13 §, får länsstyrelsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet. Förordning (2014:1060). Bemyndigande 15 § Havs- och vattenmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om 1. stödberättigande åtgärder enligt 2 §, och 2. vad som krävs av en ansökan enligt 5 § och rapporter enligt 9, 10 och 12 §§. Förordning (2011:638). Överklagande 16 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2017:1299 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för stöd som har beviljats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:168	Lag (1996:168) om vissa äldre sedlar	1 § Av Sveriges riksbank utgivna sedlar enligt följande författningar ska upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 1998: 1. sedlar på 5 kronor enligt kungörelsen (1966:2) om nya sedlar på fem kronor, 2. sedlar på 10 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på femtio och tio kronor, 3. sedlar på 10 kronor med anledning av Riksbankens 300- årsjubileum enligt kungörelsen (1968:128) om nya sedlar på tio kronor, 4. sedlar på 50 kronor enligt kungörelsen (1965:68) om nya sedlar på femtio och tio kronor, 5. sedlar på 100 kronor enligt kungörelsen (1965:510) om nya sedlar på etthundra kronor, 6. sedlar på 500 kronor enligt Riksbankens kungörelse (RBFS 1985:2) om utgivande av sedlar på femhundra kronor, 7. sedlar på 1 000 kronor enligt förordningen (1976:758) om nya sedlar på ettusen kronor. Bestämmelser om inlösen av sedlar som upphört att vara lagliga betalningsmedel finns i lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank. Lag (2022:1575). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:730	Förordning (1996:730) med instruktion för Registernämnden	Uppgifter 1 § Registernämnden har till uppgift att i ärenden om registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av 1. uppgifter från register som omfattas av lagen (1998:620) om belastningsregister, 2. uppgifter från register som omfattas av lagen (1998:621) om misstankeregister, 3. uppgifter från register som omfattas av polisdatalagen (1998:622), eller 4. övriga uppgifter som Rikspolisstyrelsen eller Säkerhetspolisen behandlar enligt polisdatalagen om de inte ingår i en förundersökning eller särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet. Nämnden skall pröva frågor om utlämnande av uppgifter även i sådana fall som avses i 10 § förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. Nämnden skall vidare granska Säkerhetspolisens behandling av uppgifter enligt polisdatalagen (1998:622), särskilt med avseende på 5 § polisdatalagen. Förordning (1999:1138). Sammansättning 2 § Nämnden består av högst åtta ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Organisation 3 § Säkerhetspolisen tillhandahåller nämnden kanslifunktioner, sammanträdeslokaler och föredragande. Förordning (2002:1053). Verksförordningens tillämpning 4 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tilllämpas på nämnden: 18 § om interna föreskrifter, 24 § om ärendenas avgörande, 26 § om vem som får begära in förklaringar m.m., och 31 § om myndighetens beslut. Förordning (1997:668). 5 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6 9 §§ verksförordningen (1995:1322). Berättelse till regeringen 6 § Nämnden skall varje år före den 1 mars lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det senaste kalenderåret. Ärendenas handläggning 7 § När en framställan om utlämnande av uppgifter har kommit in till nämnden, skall nämnden sammanträda så snart det kan ske. Nämnden skall vidare alltid sammanträda om någon av ledamöterna begär det. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden. 8 § Nämnden är beslutför om ordföranden och minst tre av de övriga ledamöterna är närvarande. 9 § En uppgift får lämnas ut endast om alla är ense om beslutet. Anser någon av ledamöterna att uppgiften inte bör lämnas ut, får ordföranden lämna över ärendet till regeringen, om ordföranden anser att uppgiften ändå bör lämnas ut. 10 § har upphävts genom förordning (1997:668). 11 § För fullgörandet av sin tillsynsuppgift enligt 1 § tredje stycket har nämnden rätt att få del av 1. uppgifter ur SÄPO-registret och 2. de övriga uppgifter Säkerhetspolisen behandlar enligt polisdatalagen (1998:622). Förordning (1999:82). 12 § Nämnden får i arbetsordningen eller särskilda beslut lämna över till ordföranden eller vice ordföranden att besluta i ärenden av brådskande eller enkel beskaffenhet. Nämnden får på samma sätt lämna över till någon som tjänstgör vid nämnden att fatta beslut i ärenden av enkel beskaffenhet, beslut av administrativ art eller beslut under beredningen av ett ärende. Förordnanden 13 § Ledamöter utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena ges för en bestämd tid. 14 § Nämnden förordnar efter samråd med Rikspolisstyrelsen föredragande för en bestämd tid. Övergångsbestämmelser 1999:1138 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. Vid tillämpningen av 1 § skall med belastningsregister även avses person- och belastningsregistret till dess samtliga uppgifter utgått ur detta register. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:531	Förordning (1988:531) med instruktion för Styrelsen för internationell utveckling (SIDA);	/r3/ Uppgifter 1 § Styrelsen för internationell utveckling, Swedish International Development Authority (SIDA), är en myndighet för det direkta utvecklingssamarbete som Sverige bedriver med utvecklingsländer. I den omfattning regeringen särskilt föreskriver handlägger SIDA dessutom ärenden som rör samarbete på utvecklingsområdet med mellanstatliga organisationer. SIDA har vidare, om inte regeringen bestämmer något annat, tillsyn över biståndsinsatser som genomförs av annan svensk myndighet, organisation eller företag med bidrag från SIDA. 2 § SIDA skall i sitt samarbete med internationella organisationer samt myndigheter och organisationer i andra länder anpassa sig till utrikesförvaltningens allmänna verksamhet och principer. Förordning (1992:270). 3 § SIDA skall särskilt 1. sörja för eller bistå vid rekrytering, utbildning och handledning av personal inom utvecklingssamarbetet samt förse personal inom det direkta utvecklingssamarbetet med information och instruktioner, 2. sprida information om utvecklingen i u-länderna och det svenska utvecklingssamarbetet. /r3/ Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen skall tillämpas på SIDA med undantag av 2, 18 och 30 §§. /r3/ Myndighetens ledning 5 § SIDA:s generaldirektör är chef för myndigheten. /r3/ Styrelsen 6 § SIDA:s styrelse består av högst tolv personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. /r3/ Organisationen 7 § SIDA:s verksamhet är organiserad i en enda myndighet. Vid denna är samtliga tjänster inrättade och personalen anställd. Inom myndigheten finns sex avdelningar, nämligen fyra avdelningar med regionansvar där biståndskontoren ingår, en avdelning med byråer med ansvar för olika sektorer samt en administrativ avdelning. Varje avdelning leds av en avdelningschef. Avdelningen för byråer med ansvar för olika sektorer svarar för den administrativa ledningen av byråerna och för att sakkunskap finns tillgänglig inom sektorerna. I verksamhetsplaneringen tilldelas avdelningarna med regionansvar denna sakkunskap efter behov. Ledningen av planering, genomförande och uppföljning av projekt och program ankommer på avdelningschef med regionansvar. Förordning (1992:270). 8 § Biståndskontor inrättas efter beslut av regeringen. /r3/ Personalföreträdare 9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på SIDA. /r3/ Personalansvarsnämnden 10 § SIDA:s personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirektören och personalföreträdarna -- av chefen för den administrativa avdelningen, chefen för personalbyrån och chefen för det juridiska sekretariatet. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. Förordning (1992:270). /r3/ Tjänstetillsättning m. m. 11 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänster som avdelningschef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Tjänster som chef vid biståndskontoren tillsätts av SIDA efter samråd med utrikesdepartementet. Om chefen samtidigt är chef för en utlandsmyndighet, tillsätts tjänsten dock av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av SIDA. SIDA får tillsätta tjänster utan att de har kungjorts lediga till ansökan. Förordning (1989:779). 12 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören. 13 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. /r3/ Delegering av beslutanderätt i vissa fall 14 § SIDA får överlämna åt utlandsmyndighet eller annan myndighet att på SIDA:s vägnar avgöra ärenden som är sådana att de inte behöver prövas av SIDA:s styrelse eller generaldirektören. SIDA får träffa avtal med myndigheter, organisationer, företag och andra om att genomföra beslutade biståndsinsatser. Förordning (1992:270). /r3/ Bisysslor 15 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av SIDA även i fråga om avdelningschefer. /r3/ Överklagande 16 § SIDA:s beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av -- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, -- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, -- andra föreskrifter. SIDA:s beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:643	Förordning (1985:643) om ändrade lönegradsbeteckningar för statligt reglerade tjänster	Vad Kungl. Maj:t eller regeringen eller myndigheter under regeringen i författningar eller i särskilda beslut har föreskrivit om tjänster i lönegrader på löneplan F skall från och med den 1 juli 1985 i stället avse tjänster i lönegrader på löneplan N enligt följande tabell. Lönegrader på löneplan F löneplan N 1 3 2 4 3 5 4 6 5 7 6 8 7 9 8 10 9 11 10 12 11 13 12 14 13 15 14 16 15 17 16 18 17 19 18 20 19 21 20 22 21 23 23 24 25 25 26 26 27 27 28 28 29 30 30 31 Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1991:687	Lag (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader	1 § Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §. Lag (1997:941). 2 § Beskattningsunderlaget ska beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster: a) avgift för tjänstepensionsförsäkring, b) avsättning till pensionsstiftelse, c) ökning av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring, e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, f) överföring eller betalning till ett utländskt tjänstepensionsinstitut enligt ett sådant avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren för avdragsrätt i 28 kap. 2 § andra stycket eller 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), å andra sidan summan av följande poster: g) gottgörelse från pensionsstiftelse, h) ersättning enligt avtal om tjänstepension från ett sådant utländskt tjänstepensionsinstitut som avses i 28 kap. 3 § inkomstskattelagen, i) minskning av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, j) 85 procent av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, dock lägst 0 procent, k) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse, l) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tillämpning av denna paragraf. I posten a i första stycket ska inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket 4 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska posten j i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma ska gälla om avsättning som avses i posten j helt upplöses under beskattningsåret. Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag ska den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag ska den som övertar utfästelsen under posten k i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen. Vid beräkning av beskattningsunderlaget ska bokföringsmässiga grunder tillämpas. Lag (2016:1238). 3 § En enskild person eller ett dödsbo som drar av utgifter för premier för pensionsförsäkring enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall för det beskattningsåret till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som drar av utgifter för inbetalning på pensionssparkonto enligt nämnda paragraf. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980) eller, vad avser arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, särskild löneskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Lag (2000:993). 4 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Med beskattningsår för staten, regioner, kommuner och kommunalförbund avses dock i denna lag kalenderår. Med beskattningsår för svenska handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar avses i denna lag räkenskapsåret. Lag (2019:874). 5 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av särskild löneskatt på pensionskostnader finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Regeringen meddelar föreskrifter om fastställande och redovisning av särskild löneskatt som staten ska betala. Lag (2011:1343). Övergångsbestämmelser 1991:687 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och skall avse förhållanden som inträffar fr. o. m. den 16 mars 1991 om annat inte följer av 2 och 3. Den skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 2. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter den 16 mars 1991 skall av hela beskattningsunderlaget så stor del anses hänförlig till tiden efter den 15 mars 1991 som svarar mot förhållandet mellan vad som återstår av beskattningsåret efter den 31 mars 1991 och hela beskattningsåret. Kostnader för tryggande av pensionsutfästelser får emellertid proportioneras endast i den mån de avser tryggande av pensionsförmåner som tjänats in under beskattningsåret eller av värdetillväxt under beskattningsåret av tidigare skuldförda pensionsutfästelser på konto Avsatt till pensioner. Övriga sådana kostnader skall tas med i sin helhet i beskattningsunderlaget. Avgift för försäkring om särskild tilläggspension, STP, får dock proportioneras enligt första meningen. Om en kostnad avser att trygga en övertagen pensionsutfästelse får den likaså proportioneras enligt första meningen i den mån den motsvaras av en ökning under beskattningsåret av posten under 2 § första stycket i. Beskattningsunderlaget får vid tillämpning av 3 § proportioneras enligt första meningen. 3. Om den skattskyldige yrkar det skall hela beskattningsunderlaget i stället för att beräknas enligt 2 bestämmas till ett belopp som motsvarar det underlag som hänför sig till tiden efter den 15 mars 1991. I detta underlag skall inte medräknas avgift för pensionsförsäkring som erlagts före den 16 mars 1991 och avsättning till stiftelse som gjorts före nämnda dag. Även om tryggandet inte skett på sådant sätt före den 16 mars 1991 undantas tryggandekostnaden från beskattningsunderlaget om utfästelsen om pension och beslutet om tryggande skett före nyssnämnda tidpunkt under förutsättning att beslutet följs av tryggande före tidpunkten för avlämnande av deklaration för beskattningsåret och att tryggandet avser pension intjänad före den 16 mars 1991. Avgift för försäkring om särskild tilläggspension, STP, skall inte tas med i beskattningsunderlaget i den mån lönen som ligger till grund för beräkning av den skattskyldiges avgift hänför sig till tiden före den 16 mars 1991. Skall kostnader för tryggande enligt bestämmelserna i denna punkt inte räknas med i beskattningsunderlaget bortses också från avgående poster vilka uppkommer som en följd av sådant tryggande. 1991:1848 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1992:1493 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1993:949 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1993:1570 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1994:1926 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1996:1069 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna i 1 § första stycket och 3 § tillämpas för beskattningsår som påbörjats den 1 januari 1998 och senare. För beskattningsår som påbörjats efter ikraftträdandet men före den 1 januari 1998 skall särskild löneskatt enligt nämnda paragrafer tas ut med 22,42 procent. Äldre bestämmelser i 1 § andra stycket i paragrafens lydelse intill den 1 januari 1997 tillämpas för räkenskapsår hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegrupperingen som har påbörjats före ikraftträdandet. Lag (1996:1403). 1997:540 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. 1997:941 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 1998:333 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1998. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1998:1669 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1999:634 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:1273 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2000:993 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet. 2014:284 Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 maj 2014. 2016:1238 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:732	Förordning (1988:732) med instruktion för Arbetsmiljöinstitutet	Uppgifter 1 § Arbetsmiljöinstitutet har till uppgift att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. 2 § Institutet skall särskilt 1. svara för att kunskaper och kompetens byggs upp inom arbetsmiljöforskningen, 2. uppmärksamma utvecklingen av den vetenskapliga forskningen inom institutets verksamhetsområde, såväl nationellt som internationellt, 3. samverka med myndigheter, institutioner och organisationer så att de samlade resurserna för arbetsmiljöforskningen utnyttjas effektivt, 4. biträda arbetarskyddsstyrelsen med råd och underlag för föreskrifts- och tillsynsarbetet samt informera arbetarskyddsstyrelsen om planerat forskningsarbete, 5. ansvara för utbildningen av företagshälsovårdens personal och bedriva annan extern utbildning samt medverka i arbetarskyddsstyrelsens personalutbildning, 6. samverka med arbetarskyddsstyrelsen i frågor om företagshälsovårdsutbildningen, 7. utarbeta och sprida information om arbetsmiljöforskningen och svara för ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor, och 8. utföra uppdrag inom sitt verksamhetsområde. Förordning (1991:2002). 3 § Institutet skall varje år före den 1 december till regeringen lämna förslag om det bidrag från Arbetsmiljöfonden som under det följande budgetåret skall ställas till institutets förfogande för utbildning av personal inom företagshälsovården. Institutet skall genast underrätta Arbetsmiljöfonden om förslaget. Förordning (1994:683). 4 § Institutet skall ta ut ersättning för uppdrag som institutet utför, om inte annat föreskrivs. 5 § Institutet får besluta om skälig ersättning till den som är anställd vid institutet för sakskada som har uppstått i tjänsten. Verksförordningens tillämpning 6 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på institutet med undantag av 13 §. Myndighetens ledning 7 § Institutets generaldirektör är chef för myndigheten. Förordning (1992:941). Styrelsen 8 § Institutets styrelse består av högst nio personer, generaldirektören medräknad. En av ledamöterna är ordförande. Styrelsen utser inom sig en vice ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1992:941). Organisation 9 § Inom institutet finns enheter med uppgifter rörande arbetsmiljöforskningen samt de ytterligare enheter som institutet bestämmer. 10 § har upphävts genom förordning (1994:683). Personalföreträdare 11 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på institutet. Personalansvarsnämnden 12 § Institutets personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirektören och personalföreträdarna -- av chefen för den administrativa enheten samt chefen för den enhet som frågan rör. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1992:941). Styrelsens ansvar och uppgifter 13 § Styrelsen skall fatta beslut 1. om myndighetens anslagsframställning och årsredovisning, och 2. med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsberättelser och revisionsrapporter. Förordning (1994:683). Tjänstetillsättning m. m. 14 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänsten som chef för den administrativa enheten tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Tjänster som professor inrättas och tillsätts av regeringen efter förslag av institutets styrelse. Andra tjänster tillsätts av institutet. Förordning (1993:662). 14 a § Trots bestämmelserna i 3 kap. 3 § högskoleförordningen (1993:100) skall innehavaren av en tjänst som professor tillhöra den fakultet som det berörda universitetet eller den berörda högskolan efter samråd med institutet bestämmer. Professorerna skall undervisa, handleda och examinera studenter inom universitetets eller högskolans grundläggande högskoleutbildning eller forskarutbildning, företrädesvis inom den senare. I fråga om behörighet och befordringsgrunder gäller föreskrifterna i 4 kap. 8, 15 och 16 §§ högskoleförordningen. Vad som i 16 § sägs om högskolan skall i stället gälla institutets styrelse. Förordning (1993:662). 14 b § Tjänst som professor skall kungöras ledig till ansökan. Ämnet för tjänsten skall bestämmas innan tjänsten kungörs ledig. Ämnet får inte ändras så länge tjänsten har en och samma innehavare. Innan styrelsen avger sitt förslag till tjänst som professor skall den inhämta förslag från en tjänsteförslagsnämnd vid den fakultet som tjänstens innehavare skall tillhöra. De tre ledamöter i tjänsteförslagsnämnden, som avses i 6 kap. 2 § 2 högskoleförordningen (1993:100), skall, trots bestämmelserna i 6 kap. 4 § nämnda förordning, utses av institutets styrelse efter samråd med berörd fakultetsnämnd. Vid handläggningen av ärendena i tjänsteförslagsnämnden skall reglerna i 6 kap. 6--12 §§ högskoleförordningen gälla. Förordning (1993:662). 14 c § Styrelsens förslag till tjänst som professor skall anslås på institutets anslagstavla. Sökandena till tjänst som professor skall beredas tillfälle att yttra sig över styrelsens förslag inom tre veckor från den dag anslaget med förslaget sattes upp på institutets anslagstavla. Styrelsen skall därefter överlämna sitt förslag och övriga handlingar i tillsättningsärendet till regeringen. Förordning (1993:662). 15 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. Förordning (1992:941). Bisysslor 16 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av institutet även i fråga om tjänst som professor och tjänsten som chef för den administrativa enheten. Överklagande 17 § Beslut av institutet om antagning till kurser i företagshälsovård och andra kurser som institutet anordnar eller beslut enligt 5 § får inte överklagas. Institutets beslut i andra ärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av -- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, -- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, -- andra föreskrifter. Övergångsbestämmelser 1988:732 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. Förordnande att vara ledamot eller ersättare i styrelsen för institutet för arbetsmiljöforskning skall efter ikraftträdandet gälla som ett förordnande i styrelsen för arbetsmiljöinstitutet. 1993:662 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då förordningen (1989:57) om tillsättning av tjänst som professor vid Arbetsmiljöinstitutet upphör att gälla. Om en tjänst kungjorts ledig till ansökan före den 1 juli 1993, skall äldre bestämmelser om tillsättning av och behörighet till tjänsten tillämpas i tillsättningsärendet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:192	Förordning (1987:192) om enhetliga beteckningar för mål och vissa ärenden m. m.	Mål och ärenden Mål och ärenden ges beteckning bestående av bokstav eller bokstäver enligt nedanstående förteckning, löpande nummer och, efter skiljetecken, de två sista siffrorna i årtalet. Ex. B 178/87, B 178--87. Tingsrätterna Brottmål och ärende om påföljd B Tvistemål T Tvistemål som kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken FT Domstolsärende Ä Konkurs K Ackordsärende A Fastighetsmål F Fastighetsmål som kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken FFT Ärende vid fastighetsdomstol FÄ Ansökningsmål enligt vattenlagen (1983:291) VA Förrättningsmål enligt vattenlagen VF Stämningsmål enligt vattenlagen VS Ärende vid vattendomstol VÄ Hovrätterna Brottmål B Tvistemål T Tvistemål som i tingsrätten handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken FT Övriga mål - i allmänhet Ö - som överklagats till Svea hovrätt från en hyresnämnd ÖH Vattenöverdomstolen Mål i vilket överklagats en dom av vatten- domstol TV Övriga mål från vattendomstol ÖV Mål i vilket överklagats ett sådant beslut av Statens va-nämnd som innebär att saken avgjorts TVa Övriga mål från Statens va-nämnd ÖVa Mål i vilket överklagats ett sådant beslut av Kon- cessionsnämnden för miljöskydd som innebär att saken avgjorts M Övriga mål från Koncessionsnämnden för miljö- skydd ÖM Förordning (1995:387). Domar, utslag och slutliga beslut Domar, utslag och sådana slutliga beslut som sätts upp särskilt ges beteckning bestående av bokstäver enligt nedanstående förteckning och löpande nummer. Ex. DB 178. Dom Utslag Slutligt beslut Tingsrätterna Brottmål och ärende om påföljd DB SB Tvistemål DT ST Tvistemål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken DFT SFT Domstolsärende SÄ Fastighetsmål DF UF SF Fastighetsmål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken DFFT UFFT SFFT Ärende vid fastighetsdomstol SFÄ Ansökningsmål enligt vattenlagen DVA SVA Förrättningsmål enligt vattenlagen DVF SVF Stämningsmål enligt vattenlagen DVS SVS Ärende vid vattendomstol SVÄ Hovrätterna (utom vattenöverdomstolen) Brottmål DB SB Tvistemål DT ST Tvistemål som i tingsrätten handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångs- balken DFT SFT Övriga mål - i allmänhet UÖ SÖ - som överklagats till Svea hovrätt från en hyresnämnd SÖH Vattenöverdomstolen Mål i vilket överklagats en dom av vattendomstol DTV STV Övriga mål från vattendomstol UÖV SÖV Mål i vilket överklagats ett sådant beslut av Statens va-nämnd som innebär att saken avgjorts DTVa STVa Övriga mål från Statens va- nämnd SÖVa Mål i vilket överklagats ett sådant beslut av Koncessions- nämnden för miljöskydd som innebär att saken avgjorts DM SM Övriga mål från Koncessions- nämnden för miljöskydd SÖM Förordning (1995:387). Övergångsbestämmelser 1987:192 Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1987, då cirkuläret (1974:467) till hovrätterna och tingsrätterna om enhetliga beteckningar för mål och vissa ärenden samt domar, utslag och slutliga beslut skall upphöra att gälla. I fråga om vattenmål och ärenden enligt vattenlagen (1918:523) tillämpas det upphävda cirkuläret i dess lydelse före den 1 januari 1984. I fråga om mål enligt militära rättegångslagen (1948:472) tillämpas det upphävda cirkuläret. 1987:968 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om mål som handläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden tillämpas äldre bestämmelser. 1991:1348 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning där talan väckts före ikraftträdandet. 1995:387 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Förmynderskapsärenden som vid utgången av juni 1995 har kommit in till tingsrätten handläggs enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:845	Förordning (1987:845) om interkommunal ersättning för elever i grundskolan och gymnasieskolan under vårterminen 1988 och höstterminen 1988	Inledande föreskrifter 1 § Denna förordning innehåller sådana föreskrifter om ersättningsbelopp i fråga om interkommunal ersättning som avses i 4 kap. 19 § och 5 kap. 19 § skollagen (1985:1100). Beloppen gäller under vårterminen 1988 och höstterminen 1988. Förordningen skall tillämpas om kommunerna inte kommer överens om något annat. Förordningen gäller inte i fråga om interkommunal ersättning för elever i landstingskommunala gymnasieskolor. Grundskolan 2 § För elever i grundskolan gäller följande ersättningsbelopp per elev och termin: Års- Vårterminen Höstterminen kurser 1988 1988 1--6 7 900 kronor 8 600 kronor 7--9 9 400 kronor 10 100 kronor I beloppen ingår ersättning för fria skolmåltider med 1 080 kronor för vårterminen 1988 och med 1 100 kronor för höstterminen 1988. Gymnasieskolan 3 § I fråga om den interkommunala ersättningen för elever i gymnasieskolan delas gymnasieskolans linjer in i följande åtta grupper, nämligen Grupp 1 tvåårig distributions- och kontorslinje, Grupp 2 tvåårig ekonomisk linje, tvåårig handels- och kontorslinje, tvåårig social linje, treårig ekonomisk linje, treårig humanistisk linje och treårig samhällsvetenskaplig linje, Grupp 3 tvåårig musiklinje, tvåårig teknisk linje, tvåårig vårdlinje och treårig naturvetenskaplig linje samt fyraårig teknisk linje (årskurserna 1--3), Grupp 4 tvåårig estetisk-praktisk linje, tvåårig konsumtionslinje och tvåårig social servicelinje, Grupp 5 tvåårig beklädnadsteknisk linje, tvåårig drift- och underhållsteknisk linje, tvåårig el-teleteknisk linje, tvåårig jordbrukslinje och tvåårig processteknisk linje, Grupp 6 tvåårig bygg- och anläggningsteknisk linje, tvåårig fordonsteknisk linje, tvåårig livsmedelsteknisk linje, tvåårig skogsbrukslinje och tvåårig verkstadsteknisk linje, Grupp 7 fyraårig teknisk linje (årskurs 4), Grupp 8 tvåårig träteknisk linje. 4 § För elever i gymnasieskolan gäller följande ersättningsbelopp per elev och termin: Grupp Vårterminen 1988 och höstterminen 1988 1 5 400 kronor 2 7 200 kronor 3 7 800 kronor 4 9 000 kronor 5 10 400 kronor 6 12 600 kronor 7 13 500 kronor 8 14 600 kronor I beloppen ingår ersättning per elev 1. för fria läromedel och annan fri undervisningsmateriel med 900 kronor i grupp 1, 700 kronor i grupp 2, 1 000 kronor i grupp 3, 1 100 kronor i grupp 4, 1 800 kronor i grupp 5, 2 800 kronor i grupp 6, 1 500 kronor i grupp 7 och 3 000 kronor i grupp 8, 2. för fria skolmåltider med 1 200 kronor i samtliga grupper. Gemensamma föreskrifter 5 § Ersättning för vårterminen lämnas för den som är elev i grundskolan eller gymnasieskolan den 15 februari. Ersättning för höstterminen lämnas för den som är elev i grundskolan eller gymnasieskolan den 15 september. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:810	Förordning (2012:810) med instruktion för Universitetskanslersämbetet	Uppgifter 1 § Universitetskanslersämbetet ansvarar för uppgifter i fråga om kvalitetssäkring, granskning av effektivitet, uppföljning, tillsyn och chefsutveckling. De uppgifter som Universitetskanslersämbetet ansvarar för rör 1. universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1424), 2. enskilda anordnare av utbildning som kan leda fram till en examen som får utfärdas enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, och 3. enskilda anordnare av utbildning på högskolenivå som får statsbidrag. Myndigheten har också uppgifter som rör andra utbildningar på eftergymnasial nivå enligt vad regeringen beslutar särskilt. Kvalitetssäkring 2 § Myndigheten ska ansvara för kvalitetssäkring av universitetens och högskolornas verksamhet genom 1. granskning av kvalitetssäkringsarbete, 2. utvärdering av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå, 3. tematiska utvärderingar, och 4. prövning av frågor om examenstillstånd enligt 1 kap. 11, 12, 14 och 15 §§ högskolelagen (1992:1434) samt 7 § lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. Myndigheten ska årligen redovisa hur kvalitetssäkringen har bidragit till kvalitetsutveckling och hög kvalitet i universitetens och högskolornas verksamhet. Förordning (2017:845). Granskning av effektivitet 3 § Myndigheten ska ansvara för granskning av hur effektivt verksamheten bedrivs vid universitet och högskolor. Förordning (2017:845). Uppföljning 4 § Myndigheten ska ansvara för uppföljning, omvärldsbevakning och analys av frågor inom myndighetens ansvarsområde. I ansvaret ingår att 1. redovisa sammanfattande analyser över utvecklingen av verksamheten vid universitet och högskolor, 2. följa och redovisa arbetsmarknadens framtida kompetensbehov i relation till utbildningsutbudet, och 3. följa och redovisa de examinerades etablering på arbetsmarknaden. Förordning (2017:845). 5 § Myndigheten ska ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. Förordning (2017:845). Tillsyn 6 § Myndigheten ska utöva tillsyn över verksamheten inom sitt ansvarsområde. Förordning (2017:845). Chefsutveckling 7 § Myndigheten ska främja chefsutvecklingen inom högskolan. Förordning (2017:845). Samverkan 7 a § Myndigheten ska ansvara för och samordna ett nätverk mellan myndigheter som följer upp, utvärderar och analyserar verksamheten vid universitet och högskolor. Förordning (2022:1099). 7 b § Myndigheten ska samverka med Statens skolverk, Myndigheten för yrkeshögskolan, Universitets- och högskolerådet, Tillväxtverket, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet) och Arbetsförmedlingen i syfte att bidra till en väl fungerande kompetensförsörjning. Förordning (2022:1099). Arbetets bedrivande 8 § Myndigheten ska integrera ett jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet. Förordning (2017:845). Ledning 9 § Myndigheten leds av en myndighetschef. Förordning (2017:845). 10 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst nio ledamöter. I insynsrådet ska studenter vara representerade. Förordning (2017:845). Organisation 11 § Myndigheten ska upplåta lokaler och sköta administrativa, föredragande och handläggande uppgifter åt Överklagandenämnden för högskolan och Högskolans avskiljandenämnd. Förordning (2017:845). Anställningar och uppdrag 12 § Generaldirektören är myndighetschef. Förordning (2017:845). Personalansvarsnämnd 13 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. Förordning (2017:845). Tillämpligheten av vissa förordningar 14 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) Förordning (2017:845). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:791	/r1/ Förordning (1989:791) om statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn;	1 § Statsbidrag lämnas enligt denna förordning till landstingskommuner för specialpedagogiska insatser som görs för förskolebarn som tillhör eller kan antas komma att tillhöra den personkrets som omfattas av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. De specialpedagogiska insatserna görs av förskolekonsulenter, talpedagoger, logopeder eller andra liknande yrkesutövare inom omsorgsverksamheten eller den samordnade barnhabiliteringen. Vad som i denna förordning sägs om en landstingskommun gäller också en kommun som inte ingår i en landstingskommun samt en kommun som med stöd av 12 § lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. har övertagit uppgiften att svara för de särskilda omsorgerna rådgivning och annat personligt stöd enligt 4 § första stycket 1 samma lag. 2 § Statsbidrag beräknas för ett kalenderår enligt följande. Det belopp som riksdagen har anvisat som anslag till specialpedagogiska insatser för det budgetår som börjar den 1 juli under kalenderåret, delas med det antal förskolebarn som enligt samtliga ansökningar om statsbidrag för kalenderåret har fått del av bidragsgrundande specialpedagogiska insatser. Det tal som därvid erhålls multipliceras med det antal förskolebarn som enligt landstingskommunens ansökan har fått del av sådana insatser under kalenderåret. Produkten, avrundad till närmast lägre hundratal, utgör statsbidraget. 3 § Statsbidraget beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Bidraget betalas ut i efterskott för kalenderår. 4 § Ansökan om statsbidrag ges in till socialstyrelsen senast den 31 mars året efter bidragsåret. Till ansökan skall fogas de uppgifter som behövs om barnen och de specialpedagogiska insatserna. På socialstyrelsens eller riksrevisionsverkets begäran är landstingskommunen skyldig att tillhandhålla det underlag som behövs för dessa myndigheters granskning. 5 § Socialstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte överklagas. 6 § Socialstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:759	Förordning (1989:759) med instruktion för Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd	Uppgifter 1 § Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd har till uppgift att pröva överklaganden som avses i 1. 29 § värnpliktslagen (1941:967), 2. 22 § första stycket lagen (1966:413) om vapenfri tjänst samt 13 § andra stycket, 17 § andra stycket och 18 § tredje stycket kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga, 3. 32 § andra stycket civilförsvarskungörelsen (1960:377) och 15 § tredje stycket förordningen (1977:577) om grundutbildning och övning inom civilförsvaret, 4. 3 och 3 a §§ förordningen (1986:616) om beredskapspolisen, 5. 4 § förordningen (1989:447) om förmåner m. m. till viss hälso- och sjukvårdspersonal vid tjänstgöring inom Försvarsmakten, 6. 10 § förordningen (1989:457) om uttagning av civilförsvarspliktiga till särskilda civila sjukvårdsenheter, 7. 8 § förordningen (1991:1385) om ekonomisk hjälp till värnpliktiga m. fl., 8. 13 § tredje stycket förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. m., 9. 40 § andra stycket värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008), 10. 17 § andra stycket förordningen (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga. Förordning (1994:1230). 2 § har upphävts genom förordning (1993:534). Sammansättning 3 § Nämnden består av ordförande och högst sex andra ledamöter. I den utsträckning det behövs skall det finnas ersättare för ledamöterna. Ordföranden och ersättare för honom skall vara eller ha varit ordinarie domare. Organisation 4 § Vid nämnden finns ett kansli som leds av en direktör. Verksförordningens tillämpning 5 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på nämnden: 2 § om behörighet att företräda staten vid domstol, 14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning, 16 § om interna föreskrifter, 17 § om inhämtande av uppgifter, 18 § om ärendeförteckning, 27 § om rätt att besluta i vissa frågor, 28 § om vem som får begära in förklaringar m. m., 29 § om myndighetens beslut. I administrativa ärenden tillämpas också reglerna om överklagande i 30 § verksförordningen. Förordning (1993:1169). 6 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 4--7, 9, 10 och 13 §§ verksförordningen (1987:1100). Ärendenas handläggning 7 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Förordning (1992:1020). 8 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller direktören att avgöra ärenden 1. som avses i 1 § när överklagandet har återkallats, 2. som är administrativa och som inte behöver prövas av nämnden. 9 § Ordföranden eller direktören får avgöra frågor om utlämnande av handlingar. 10 § Ärendena avgörs efter föredragning eller efter muntlig förhandling. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 8 eller 9 § inte behöver föredras. 11 § I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad. Tjänstetillsättningar m. m. 12 § Regeringen utser ledamöter för en bestämd tid. Ordförande och ersättare för honom utses av regeringen. Förordnandena ges för en bestämd tid. 13 § Tjänsten som direktör tillsätts av regeringen. Andra tjänster tillsätts av nämnden. 14 § har upphävts genom förordning (1994:873). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2007:81	Förordning (2007:81) om utbildning och statsbidrag för vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige	Inledande bestämmelser Tillämpningsområde 1 § I denna förordning finns bestämmelser om vad som gäller i fråga om vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige och som skall tas emot i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg som anordnas av det allmänna och i det offentliga skolväsendet. Förordningen innehåller också bestämmelser om statsbidrag för kostnader i samband med att dessa barn och ungdomar deltar i vissa verksamheter och utbildningar. Barn och ungdomar som omfattas 2 § Bestämmelserna om mottagande i och statsbidrag för grundskola, obligatorisk särskola, specialskola, sameskola och motsvarande utbildningar omfattar barn och ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige och som är familjemedlemmar till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönande konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. 3 § Bestämmelserna om mottagande i och statsbidrag för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg samt förskoleklass, gymnasieskola, gymnasiesärskola och motsvarande utbildningar omfattar barn och ungdomar som avses i 2 § och som dessutom har rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Förordning (2010:66). Hemkommun 4 § Vid tillämpningen av denna förordning avses med hemkommun den kommun där barnet eller eleven stadigvarande vistas. Detsamma gäller vid tillämpning av skollagen (1985:1100) och övriga författningar som rör verksamheten eller utbildningen. Utbildning och annan verksamhet Grundskola, obligatorisk särskola, specialskola och sameskola 5 § Barn som avses i 2 § har, efter ansökan, rätt att få utbildning i grundskola, obligatorisk särskola, specialskola och sameskola på samma villkor som barn som är bosatta i Sverige. Denna rätt att få utbildning medför inte någon skolplikt. Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, förskoleklass, gymnasieskola och gymnasiesärskola 6 § Barn och ungdomar som avses i 3 § skall, efter ansökan, utöver sådan utbildning som avses i 5 § även erbjudas förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg samt utbildning i förskoleklass, gymnasieskola och gymnasiesärskola på samma villkor som barn och ungdomar som är bosatta i Sverige. Hemkommunens ansvar 7 § Den sökandes hemkommun ansvarar för att mottagande i förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och utbildning sker efter en ansökan enligt 5 och 6 §§. Tillämpliga bestämmelser 8 § Bestämmelserna i skollagen (1985:1100) och övriga författningar som gäller för de barn och elever som är bosatta i Sverige tillämpas på verksamheten och utbildningen. Avvikelser från dessa bestämmelser får göras om det är nödvändigt med hänsyn till den enskildes behov och förutsättningar. Ändrade förhållanden 9 § Kommunen har inte någon skyldighet att erbjuda fortsatt förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg eller utbildning om förhållandena efter mottagandet ändras på sådant sätt att hemkommunen inte längre har något ansvar enligt bestämmelserna i denna förordning. Statsbidrag Syftet med statsbidraget 10 § Statsbidrag lämnas för barn och ungdomar som med stöd av 5-9 §§ har tagits emot i följande verksamheter och utbildningar som anordnas av det allmänna: - förskola, - fritidshem, - pedagogisk omsorg, - förskoleklass, - grundskola, obligatorisk särskola, specialskola eller sameskola, eller - gymnasieskola eller gymnasiesärskola. Förordning (2009:385). 11 § Statsbidrag lämnas även för barn och ungdomar som har tagits emot i en enskild förskola, i ett enskilt fritidshem, i enskild pedagogisk omsorg, i utbildning motsvarande förskoleklass som bedrivs av enskild, av en internationell skola eller av en annan fristående skola, om 1. barnet eller eleven ska tas emot i motsvarande offentlig verksamhet eller utbildning enligt 5-9 §§, och 2. huvudmannen har förklarats berättigad till bidrag för den aktuella verksamheten eller utbildningen enligt bestämmelserna i skollagen (1985:1100). Förordning (2009:385). Statsbidragets storlek 12 § Statsbidrag lämnas med ett belopp som motsvarar hemkommunens kostnad för barnets eller elevens verksamhet eller utbildning. Om barnet eller eleven har tagits emot med stöd av bestämmelser i skollagen (1985:1100) i en annan kommuns verksamhet eller utbildning eller utbildning som anordnas av ett landsting eller av staten, avses med hemkommunens kostnad den ersättning eller det bidrag som hemkommunen betalar för barnet eller eleven till den andra kommunen, landstinget eller staten enligt bestämmelser i skollagen och övriga skolförfattningar. Om barnet eller eleven har tagits emot med stöd av bestämmelser i skollagen i sådan statsbidragsberättigad verksamhet eller skola som avses i 11 §, avses med hemkommunens kostnad det bidrag som hemkommunen betalar för barnet eller eleven till verksamheten eller skolan enligt bestämmelser i skollagen och övriga skolförfattningar. 13 § Om det belopp som avses i 12 § oskäligt överstiger hemkommunens kostnad för andra barn eller elever i motsvarande verksamhet eller utbildning reduceras statsbidraget med ett belopp som motsvarar den överskjutande delen. Utbetalning 14 § Statsbidraget betalas till barnets eller elevens hemkommun. Ansökan m.m. 15 § Statens skolverk beslutar om och betalar ut statsbidrag enligt denna förordning. Uppgiftsskyldighet 16 § En kommun är skyldig att lämna Statens skolverk de uppgifter som behövs för bedömningen av kommunens rätt till statsbidrag enligt denna förordning. Återbetalning 17 § Statens skolverk får besluta att helt eller delvis kräva tillbaka utbetalat statsbidrag om 1. den mottagande kommunen genom att lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att statsbidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, eller 2. statsbidraget av någon annan orsak har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta. En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf skall tas in i beslutet om statsbidrag. Bemyndigande 18 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Överklagande 19 § Statens skolverks beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2007:81 Denna förordning träder i kraft den 20 april 2007 och tillämpas på verksamhet, utbildning och bidrag som avser den 1 juli 2007 eller senare. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:847	Förordning (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren	Uppgifter 1 § Bestämmelser om riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i rättegångsbalken och i andra författningar. Riksåklagaren för talan i mål om brott som hör under allmänt åtal, dock inte i mål om brott som i tjänsten har begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern eller den som utövar riksåklagarens tjänst. 2 § Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet och skall verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen. Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet. Riksåklagaren skall leda och samordna verksamheten samt se till att den bedrivs effektivt. Riksåklagaren får för de ändamål som anges i första och andra styckena meddela föreskrifter och allmänna råd för verksamheten. Riksåklagaren lämnar även i övrigt råd och upplysningar till åklagarna i deras verksamhet. Verksförordningens tillämpning 3 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Riksåklagaren: 3 § om myndighetens ledning, 6-9 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter, 15 § om revisionsberättelse, 16 § om medverkan i EU-arbetet, 23 och 26 §§ om ärendenas handläggning, 27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter, 29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn, samt 30 § om ärendeförteckning. I administrativa ärenden tillämpas också bestämmelserna i 31 och 35 §§ verksförordningen om myndighetens beslut och om överklagande. Förordning (1996:206). Arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och vice riksåklagaren 4 § Närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och vice riksåklagaren skall beslutas av riksåklagaren och framgå av Riksåklagarens arbetsordning. Förordning (2001:994). Rådgivande nämnden 5 § Hos riksåklagaren finns en rådgivande nämnd som består av en ordförande och högst sex andra ledamöter. I ärenden som är av större vikt eller av principiell betydelse skall nämndens mening inhämtas. Riksåklagaren skall också fortlöpande hålla nämnden informerad om verksamheten inom åklagarväsendet. Ärenden där det är fråga om att utöva en åklagaruppgift eller att pröva en tillsynsfråga i ett enskilt fall får inte behandlas i nämnden. Förordning (1994:925). 6 § Nämnden är beslutför när minst fyra ledamöter är närvarande. Riksåklagaren eller vice riksåklagaren skall vara närvarande vid nämndens sammanträden. Förordning (2001:994). Tjänsteförslagsnämnden 7 § Tjänsteförslagsnämnden vid Riksåklagaren skall ge råd i ärenden om anställning av åklagare där Riksåklagaren eller Ekobrottsmyndigheten beslutar, med undantag för anställningsärenden enligt 20 § andra stycket åklagarförordningen (1996:205). Nämnden består av riksåklagaren, som också är ordförande i nämnden, och högst nio särskilt utsedda ledamöter. En av ledamöterna är vice ordförande. För varje annan ledamot än ordföranden finns en ersättare. Förordning (2004:108). 8 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärenden av principiell natur eller annars av större vikt handläggs bör samtliga ledamöter vara närvarande. Förordning (1998:1461). Organisation 9 § Riksåklagaren beslutar om sin organisation. Förordning (1999:771). 10 § Riksåklagaren får förordna biträdande åklagare hos sig. Dessa har de anställningsbenämningar som Riksåklagaren bestämmer och är anställda eller placerade vid Riksåklagaren. Biträdande åklagare får i den omfattning riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra, med undantag för beslut om att väcka eller fullfölja åtal i Högsta domstolen. Biträdande åklagare får emellertid inte fatta beslut på riksåklagarens vägnar i ärenden som är av principiellt intresse eller av större vikt, eller som av någon annan anledning bör avgöras av riksåklagaren eller vice riksåklagaren. De allmänna åklagare som Riksåklagaren har bestämt skall vara anställda eller placerade vid Riksåklagaren fullgör de åklagaruppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Förordning (2002:178). Ärendenas handläggning m. m. 11 § Ärenden som inte behöver prövas av riksåklagaren eller vice riksåklagaren får avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. En åklagaruppgift får lämnas över endast till en biträdande åklagare. Förordning (2001:994). 12 § Har upphävts genom förordning (2001:994). Anställningar m.m. 13 § Enligt 7 kap. 3 § rättegångsbalken anställs riksåklagaren och vice riksåklagaren med fullmakt genom beslut av regeringen. Riksåklagaren beslutar om övriga anställningar vid myndigheten. Förordning (2001:994). 14 § Endast den som är svensk medborgare får vara biträdande åklagare hos riksåklagaren. Förordning (1999:771). 15 § Ledamöterna i den rådgivande nämnden förordnas av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser en av ledamöterna att vara ordförande i nämnden. Förordning (1998:1461). 16 § De särskilt utsedda ledamöterna i tjänsteförslagsnämnden och deras ersättare förordnas av regeringen för en tid av högst tre år. Regeringen utser en av ledamöterna att vara vice ordförande i nämnden. Förordning (1998:1461). Överklagande 17 § Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte överklagas. Av åklagarförordningen (1996:205) framgår att Riksåklagarens beslut i ett överklagat administrativt ärende inte får överklagas, med undantag för anställningsbeslut av Ekobrottsmyndigheten enligt 18 § åklagarförordningen. Förordning (2004:108). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.