beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
|---|---|---|
1994:801 | Förordning (1994:801) om anmälan av investeringsprojekt på
petroleum-, naturgas- och elektricitetsområdena | 1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att Sverige skall
uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet).
2 § Följande rättsakter inom Europeiska gemenskapen (EG), som
det hänvisas till i bilaga IV till EES-avtalet, skall gälla som svensk
förordning:
1. Rådets förordning (EEG) nr 1056/72 av den 18 maj 1972 om
anmälan till kommissionen av investeringsprojekt av intresse för
gemenskapen inom petroleum-, naturgas- och
elektricitetssektorerna.
2. Rådets förordning (EEG) nr 1215/76 av den 4 maj 1976 om
ändring av förordning (EEG) nr 1056/72 om anmälan till
kommissionen av investeringsprojekt av intresse för gemenskapen
inom petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorerna.
3 § Av lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) framgår att vid tillämpningen av reglerna
bestämmelserna i följande protokoll skall gälla:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning.
2. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna
inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).
3. Protokoll 1 till avtalet om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol mellan EFTA-länderna.
4 § Som bilaga 1--2 till denna förordning finns den svenska texten
till de förordningar som anges i 2 §/n1/.
De protokoll som anges i 3 § finns intagna i lagen (1992:1317) om
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).
5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska,
italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska
och tyska texterna skall ha lika giltighet.
6 § När det i förordningarna i 2 § sägs att en medlemsstat skall
fullgöra olika uppgifter, skall dessa för Sveriges vidkommande
fullgöras av Närings- och teknikutvecklingsverket.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:841 | Förordning (2007:841) med instruktion för Finansinspektionen | Uppgifter
1 § Finansinspektionen ansvarar för tillsynen, regelgivningen
och tillståndsprövningen som rör finansiella marknader och
finansiella företag.
2 § Myndigheten ska särskilt svara för att följa och analysera
utvecklingen inom verksamhetsområdet. Om myndigheten bedömer
att instabilitet i finanssektorn riskerar att negativt påverka
det svenska finansiella systemets funktionssätt, ska regeringen
underrättas. Myndigheten har till uppgift att verka för ett
gott konsumentskydd inom sitt ansvarsområde.
3 § Utöver det som följer av 1 § denna förordning och 22 §
första stycket atomansvarighetslagen (1968:45), 10 kap. 12 §
sjölagen (1994:1009), förordningen (2001:100) om den officiella
statistiken samt förordningen (2006:942) om krisberedskap och
höjd beredskap, ska myndigheten
1. biträda regeringen med yttranden och utredningar,
2. i en särskild rapport till regeringen senast den 15 oktober
varje år lämna en samlad bedömning av stabilitetsläget inom det
finansiella området,
3. i en särskild rapport till regeringen senast den 1 juni
varje år redovisa en samlad bedömning av konsumentskyddet inom
det finansiella området, och
4. utse ledamöter och ersättare i Krigsförsäkringsnämnden för
en bestämd tid, av vilka en ledamot ska utses till ordförande
och en till vice ordförande.
4 § Myndigheten ska fullgöra de uppgifter som ankommer på
behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om
samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar
för konsumentskyddslagstiftningen, i fråga om efterlevnaden av
sådana regler som myndigheten har tillsyn över.
Samverkan
5 § Myndigheten ska samverka med
1. Konsumentverket löpande i frågor på de områden där
myndigheterna har ett gemensamt tillsynsansvar,
2. Konkurrensverket i frågor om tillämpningen av lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden,
3. Sveriges riksbank i viktigare frågor som har samband med
betalningssystemets stabilitet eller som berör Riksbankens
ansvar för valuta- och kreditpolitiken och för
betalningsväsendet,
4. Sveriges riksbank och Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap i frågor som rör krisberedskap enligt förordningen
(2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, och
5. Riksgäldskontoret i frågor av betydelse för
insättningsgarantin enligt lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti och för investerarskyddet enligt lagen
(1999:158) om investerarskydd. Förordning (2008:1028).
Ledning
6 § Myndigheten leds av en styrelse.
7 § Styrelsen ska bestå av högst tio ledamöter.
Organisation
8 § Myndigheten upplåter lokaler och utför administrativa
uppgifter åt Bokföringsnämnden.
9 § Myndigheten utför administrativa och handläggande uppgifter
åt Krigsförsäkringsnämnden.
Anställningar och uppdrag
10 § Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse.
11 § Generaldirektören är myndighetschef.
Bisysslor m.m.
12 § Den som är styrelseledamot eller anställd hos myndigheten
får inte för egen eller annans räkning driva eller ha del i ett
företag som driver verksamhet som är tillstånds-,
registrerings- eller anmälningspliktig hos myndigheten eller
motsvarande myndighet i ett annat land. Ledamoten eller den
anställde får inte heller vara anställd hos eller åta sig
uppdrag för ett sådant företag.
Ledamöterna i styrelsen och de anställda som styrelsen
bestämmer får inte utan tillstånd ha lån hos företag som står
under tillsyn av myndigheten. Tillstånd meddelas av regeringen
i fråga om ordföranden och av ordföranden i fråga om övriga
ledamöter i styrelsen inklusive myndighetschefen samt av
myndigheten i annat fall.
Personalansvarsnämnd
13 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.
Tillämpligheten av vissa förordningar
14 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen
(1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228), med
undantag av 2 § andra stycket.
Rätt att meddela föreskrifter
15 § Utöver det som följer av andra förordningar får
myndigheten meddela föreskrifter i fråga om avvikelser och
besluta om undantag i enskilda fall som avses i 11 § lagen
(1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:262 | Kungl. Maj:ts kungörelse (1974:262)
om anställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg | 1 § Denna kungörelse gäller i fråga om anställning som avser befattning
på svenskt fartyg i utrikes fart.
2 § Utlänning får icke utan anställningstillstånd ha befattning på
svenskt fartyg i utrikes fart.
Första stycket gäller icke
1. den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. den som har permanent uppehållstillstånd här i landet,
3. den som har arbetstillstånd som gäller för anställning inom
sjömansyrket eller den som enligt 46 § andra - fjärde styckena
utlänningsförordningen (1980:377) eller, såvitt avser tiden den 15
maj - den 15 september, som enligt 48 § 3 samma förordning är undantagen
från skyldigheten att ha arbetstillstånd eller som med stöd av 49 § den
förordningen befriats från sådan skyldighet,
4. den som i tolv månader under de senaste 18 månaderna haft befattning
på svenskt fartyg,
5. den som efter senaste inträdet i svensk arbetslöshetskassa för sjömän
varit medlem i minst tolv månader och under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete såsom
arbetstagare i minst fem månader samt är anmäld vid svensk
arbetsförmedling.
Med tid för befattning på svenskt fartyg enligt andra stycket 4
jämställes väntetid enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) och tid, under
vilken sjömannen i pågående anställning har semester eller ledighet till
följd av sjukdom eller skada. Förordning (1980:382).
3 § Anställningstillstånd får icke beviljas utlänning som befinner sig
här i landet, om icke särskilda skäl föreligger.
4 § Ärenden om anställningstillstånd prövas av sjömansförmedlingen i
Göteborg.
Innan ärende om anställningstillstånd avgöres skall berörda
organisationer av redare och ombordanställda beredas tillfälle att yttra
sig.
Om någon av de berörda organisationerna avstyrker att
anställningstillstånd beviljas, skall ärendet hänskjutas till
arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (1984:835).
5 § Ansökan om anställningstillstånd görs hos sjömansförmedling i
Sverige. Innehållet i ansökningshandlingarna skall på lämpligt sätt
skyndsamt överbringas till sjömansförmedlingen i Göteborg. Förordning
(1984:835).
6 § Sjömansförmedlingen i Göteborg får befria utlänning från skyldighet
att ha anställningstillstånd, om särskilda skäl föreligger.
Befrielse från tillståndsskyldighet enligt första stycket får lämnas för
resa till närmaste bestämmelsehamn eller för viss tid icke överstigande
30 dagar eller, om fartyget icke kommer till lastnings- eller
lossningshamn under denna tid, till nästa hamn, som fartyget anlöper
under resan. Beslut om befrielse får även meddelas i efterhand och tiden
för befrielse får förlängas, om särskilda skäl föreligger.
Som villkor för befrielse från tillståndsskyldighet gäller att
arbetsgivaren har utfäst sig att, om utlänningen icke väljer att stanna
i den hamn där han lämnar anställningen, bekosta utlänningens återresa
till den hamn där han tillträtt anställningen eller, om utlänningen så
önskar, resa till närmare belägen plats efter det giltighetstiden för
befrielsen utgått utan att anställningstillstånd beviljats. Förordning
(1984:835).
7 § Har fartygs redare eller ägare helt eller delvis upplåtit driften av
fartyget till utlänning, får arbetsmarknadsstyrelsen efter ansökan av
redare eller, om denna är utlänning, ägaren medge, att denna kungörelse
icke skall gälla i fråga om anställning för befattning på fartyget eller
inom avdelning av fartyget. Medgivande skall begränsas till viss tid och
förenas med villkor som behövs.
Medgivande enligt första stycket får lämnas endast om särskilda skäl
föreligger. Innan ansökan prövas skall samråd ske med de berörda svenska
organisationerna för redarna och de ombordanställda.
8 § Beslut om anställningstillstånd, beslut om befrielse från
tillståndsskyldighet och medgivande enligt 7 § skall registreras hos
sjömansförmedlingen i Göteborg.
9 § Över beslut i ärende om anställningstillstånd eller befrielse från
skyldighet att ha sådant tillstånd får talan icke föras.
Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt 7 § föres hos
regeringen genom besvär. Förordning (1975:1366).
10 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas
av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med sjöfartsverket, statens
invandrarverk och andra myndigheter som berörs härav samt med redarnas
och de ombordanställdas organisationer. Förordning (1984:835).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:295 | Lag (1985:295) om foder | Inledande bestämmelser
1 § Med foder avses i denna lag vara eller blandning av varor
som är avsedd att användas för utfodring av djur. Ämnen som
tillförs sådana varor eller blandningar betraktas också som
foder. Med vara avses även vatten.
Med foder avses dock inte vara på vilken läkemedelslagen
(1992:859) skall tillämpas. Lag (1998:211).
2 § Lagen gäller foder avsett för utfodring av djur.
Lagen gäller inte hanteringen i enskilda hem av foder avsett
för sällskapsdjur. Denna begränsning gäller dock inte i den mån
lagen kompletterar EG-bestämmelser. Lag (2003:100).
2 a § Bestämmelserna i denna lag kompletterar sådana
bestämmelser i EG-förordningar som gäller villkor för eller
förbud mot införsel, utförsel, tillverkning, försäljning eller
annan överlåtelse, användning, bortskaffande eller hantering i
övrigt av foder. Regeringen skall i Svensk författningssamling
ge till känna vilka EG-förordningar som avses.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs som
komplettering av dessa EG-bestämmelser. Lag (2003:1078).
Foders beskaffenhet
3 § Foder får inte ha en sådan sammansättning eller
beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det
1. är skadligt eller annars otjänligt för djuret,
2. gör livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt
eller otjänligt som människoföda,
3. vid hanteringen medför hälsorisker för människor, eller
4. har skadlig inverkan på miljön. Lag (1992:1681).
3 a § I EG-förordningar som kompletteras av lagen finns
bestämmelser om förbud mot att som foder använda djur,
djurdelar eller varor som framställs av djur.
Därutöver gäller att sådana vilda djur som inte omfattas av EG-
förordningarna får användas som foder endast om djuren har
avlivats, slaktats upp och därefter veterinärbesiktigats.
Vad som sägs i andra stycket gäller också delar av sådana djur
och fodermjöl eller annan vara som framställts av djuren eller
delar av djuren. Lag (2003:1078).
3 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att djur eller delar av djur får
användas som foder i enlighet med undantagsbestämmelserna i
artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för
animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som
livsmedel. Lag (2003:1078).
4 § Antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller andra
läkemedel får tillsättas foder endast för att förebygga,
påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom eller i
annat likartat syfte. Lag (1998:211).
5 § Har upphävts genom lag (1998:211).
Hantering m.m.
6 § Har upphävts genom lag (1998:211).
7 § Foder skall hanteras på ett sådant sätt att det inte blir
av sådan beskaffenhet som anges i 3 §.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor
för eller förbud mot införsel, utförsel, tillverkning,
försäljning eller annan överlåtelse, användning, bortskaffande
eller hantering i övrigt av foder eller ett visst parti av
foder.
Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om sådan
hantering som omfattas av de EG-förordningar som avses i 2 a §.
Lag (2003:1078).
9 § Foder får inte säljas eller på annat sätt överlåtas eller
användas
1. om det har en sådan beskaffenhet som inte är tillåten enligt
3 § eller 3 a § andra eller tredje stycket, eller
2. om det har tillförts någon vara eller något ämne i strid mot
denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Lag (2003:1078).
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om
villkor för laboratorier för foderanalyser och metoder för
sådana analyser. Lag (1998:211).
11 § Den som förvärvat en vara för vilken upplysningsskyldighet
enligt föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av
denna lag inte fullgjorts, får inte sälja eller på annat sätt
överlåta varan utan att upplysningsskyldigheten fullgörs. Lag
(1998:211).
Tillsyn
12 § Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller
beslut. Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva
viss tillsyn. Jordbruksverket får också överlåta åt andra
myndigheter än länsstyrelsen att utöva tillsyn. Om tillsyn
överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla
även den myndighet till vilken tillsyn överlåtits.
Det som sägs i första stycket och i 13 och 14 §§ om tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd av lagen gäller också för
tillsyn över efterlevnaden av de EG-bestämmelser som avses i
2 a § . Förordning (2003:100).
13 § För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få
tillträde till områden, lokaler eller andra utrymmen där foder
hanteras och får där göra undersökningar och ta prover.
Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s
institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och
experter.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för
tillsynen. Lag (1998:211).
14 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och
förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller
beslut som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.
I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten
sätta ut vite.
Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt
denna lag eller enligt föreskrifter eller beslut som meddelats
med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens
föreläggande, får myndigheten förordna om rät-telse på hans
bekostnad. Lag (1998:211).
15 § Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder som uppenbart är
avsett att säljas eller på annat sätt överlåtas eller användas
i strid med 9 eller 11 § eller någon EG-bestämmelse som avses i
2 a §. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om foder som
avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om
föreläggandet eller förbudet inte följs.
Har foder tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens
kontroll göra varan duglig till utfodring eller använda den för
något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras
genom tillsynsmyndighetens försorg på ägarens bekostnad.
Lag (2003:1078).
Avgifter
16 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Jordbruksverket får föreskriva att avgifter får tas ut i
ärenden som rör frågor som avses i 8 eller 10 § samt för
tillsyn som utövas enligt de EG-bestämmelser som avses i 2 a §
eller enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade
föreskrifter eller beslut. Förordning (2003:100).
Ansvar och besvär m.m.
17 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 4, 7, 9 eller 11 §,
2. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av
8 § eller som finns i sådana EG-bestämmelser som avses i 2 a §,
3. bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 2 a eller
8 §, eller
4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första
stycket andra meningen.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms
inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.
Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för
gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen
(2000:1225) om straff för smuggling. Lag (2003:1078).
18 § Foder som varit föremål för brott enligt denna lag eller
värdet av sådana varor samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. Lag
(1998:211).
19 § Beslut av Jordbruksverket i ärende som avses i 13 §
första stycket, 14 eller 15 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Föreskrifter om överklagande av beslut av
Jordbruksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 8 och 10 §§
meddelas av regeringen.
Beslut av länsstyrelsen eller av annan myndighet till vilken
Jordbruksverket överlåtit att utöva tillsyn får överklagas hos
Jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut i ett sådant ärende
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1998:211).
20 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall
gälla även om det överklagas.
Övergångsbestämmelser
1985:295
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Beslut om
förbud, föreskrift, tillstånd eller medgivande som fattats
enligt äldre bestämmelse skall anses meddelat med stöd av
motsvarande bestämmelse i denna lag om inte rege-ringen eller
myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.
1998:211
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.
2. Beslut om tillstånd, undantag eller godkännande som har
meddelats med stöd av äldre bestämmelser får återkallas, om
beslutet är oförenligt med lagen i dess nya lydelse.
1998:1687
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Beslut om undantag som har meddelats med stöd av äldre
bestämmelser får återkallas om beslutet är oförenligt med lagen
i dess nya lydelse.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:192 | Tjänsteexportförordning (1992:192) | Förordningens tillämpningsområde m.m.
1 § Förordningen gäller för statliga myndigheter som bedriver
tjänsteexport i enlighet med bemyndigande i avgiftsförordningen
(1992:191) eller beslut som regeringen meddelat i det enskilda
fallet.
Villkor för export av tjänster
2 § En myndighet får, om det ligger inom ramen för myndighetens
uppgift enligt lag, förordning eller instruktion, ta till vara
möjligheterna att inom eller utom riket marknadsföra sina tjänster
för en utländsk marknad. Innan myndigheten påbörjar marknadsföringen
skall det departement till vilket myndigheten anses höra underrättas
om tjänsteexportens innehåll och omfattning.
3 § Myndigheten skall bedriva tjänsteexportverksamheten utifrån en
fastlagd marknadsstrategi och med krav på lönsamhet.
4 § Myndigheten får sluta avtal med svenska eller utländska kunder
när det gäller att utföra tjänster enligt 2 §. Avtalen skall slutas
på affärsmässiga grunder. I samband därmed får myndigheten göra den
upphandling som behövs i enlighet med internationella regler.
5 § Myndigheten skall underrätta Utrikesdepartementet eller den
svenska beskickningschefen i det land där myndigheten utför uppdrag,
om sådana frågor uppkommer som kan vara av betydelse för Sveriges
förhållande till en annan stat eller mellanfolklig organisation.
6 § Myndigheten får för ändamålet teckna bruklig försäkring.
7 § En myndighet som till följd av avtal enligt 4 § utför uppdrag
utom riket får besluta att en tjänsteman hos myndigheten i och för
uppdraget skall vara stationerad på en ort utom riket.
Redovisning
8 § Myndigheten skall i årsredovisningen lämna en separat
resultatrapport över samtliga kostnader och intäkter i
tjänsteexportverksamheten.
Övergångsbestämmelser
1992:192
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
Genom förordningen upphävs förordningen (1981:673) med vissa
bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i
utlandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:839 | Förordning (1985:839) om kadmium | 1 § I fråga om kadmiumämnen gäller utöver förordningen (1985:835) om
kemiska produkter bestämmelserna i denna förordning.
Med kadmiumämne avses i denna förordning metallen kadmium eller en
kemisk förening vari metallen ingår.
2 § Kadmiumämne får inte användas för ytbehandling eller
som stabilisator eller som färgämne.
Varor som har ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som
innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne får
inte yrkesmässigt saluföras eller överlåtas. Varorna får inte
yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i
Europeiska unionen.
Gödselmedel hänförliga till tulltaxenr 25.10, 28.09, 28.35, 31.03
och 31.05 som innehåller högre halt kadmium än 100 g per ton
fosfor får inte saluföras eller överlåtas. Förordning (1994:1601).
3 § Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om avsteg från eller
för särskilt fall medge undantag från föreskrifterna i 2 § första och
andra stycket, om användningen av ämnen eller varor som där avses är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller, beträffande varor som
tillverkas utomlands, om endast en liten del av varan behandlats med
eller innehåller kadmiumämne eller när det annars föreligger särskilda
skäl.
Kemikalieinspektionen får medge undantag från 2 § tredje stycket, om det
finns särskilda skäl.
I fråga om hanteringen av en oförtullad vara som har ytbehandlats med
eller innehåller kadmiumämne gäller lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Kan
försäljning som avses i 3 § lagen inte ske, bestämmer
Kemikalieinspektionen hur det skall förfaras med varan.
Förordning (1995:1094).
4 § Bestämmelserna i 26--28 §§ förordningen (1985:835) om kemiska
produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna
förordning. Förordning (1995:1094).
5 § Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av
denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av
förordningen finns i lagen (1985:426) om kemiska produkter.
6 § Bestämmelserna i 33--35 §§ förordningen (1985:835) om kemiska
produkter om överklagande skall tillämpas i ärenden som avses i denna
förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:233 | Förordning (1992:233)
om vissa specialkurser i gymnasieskolan; | 1 § Av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om
ändring i skollagen (1985:1100) följer att vissa bestämmelser avseende
nationella program skall tillämpas också på sådana specialkurser som
övergångsvis får anordnas i gymnasieskolan, såvida inte regeringen har
föreskrivit något annat.
I denna förordning meddelar regeringen särskilda bestämmelser om
mottagande av sökande, intagning av elever och interkommunal ersättning
avseende vissa specialkurser.
2 § I denna förordning avses med
påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan: specialkurs som bygger på en
minst tvåårig gymnasieutbildning,
specialkurser med särskilda behörighetskrav: specialkurser med särskilda
behörighetskrav i fråga om ålder eller praktik.
3 § Vad som i denna förordning sägs om kommuner skall i tillämpliga
delar gälla också för landsting.
/r1/ Påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan
4 § Behörig sökande till en påbyggnadsutbildning är den som uppfyller de
krav som Skolöverstyrelsen eller, i förekommande fall, länsskolnämnden
har föreskrivit före den 1 juli 1991.
Av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i
skollagen (1985:1100) följer att föreskriften i 5 kap. 1 § skollagen om
åldersgräns inte skall tillämpas på de utbildningar som nu är i fråga.
5 § Av behöriga sökande till påbyggnadsutbildningar som anordnas inom en
kommun eller i en annan kommun i enlighet med samverkansavtal skall i
första hand tas emot de som är hemmahörande i den kommun som anordnar
utbildningen och de som är hemmahörande i en kommun som tillhör
samverkansområdet för utbildningen.
Med sådana sökande som avses i första stycket skall jämställas
1. de som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda
skäl att få gå i den gymnasieskola dit de har sökt och
2. de som är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder den sökta
utbildningen.
6 § Utan hinder av bestämmelserna i 4 § gäller att en kommun inte är
skyldig att ta emot en sökande som tidigare har gått igenom en
påbyggnadsutbildning eller, om den genomgångna utbildningen är kortare
än ett år, så många utbildningar som ryms inom ett år.
En kommun är dock skyldig att ta emot en sökande från en annan kommun,
om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens
utbildning.
7 § Vid urval mellan behöriga sökande gäller de föreskrifter som
Skolöverstyrelsen eller, i förekommande fall, länsskolnämnden meddelat
före den 1 juli 1991. Sökanden skall dock inte tillgodoräknas poäng för
underrepresenterat kön.
8 § En kommun som i sin gymnasieskola på en påbyggnadsutbildning har
tagit in en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i
samverkansområdet för utbildningen, har rätt till ersättning för sina
kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.
Hemkommunen är dock inte skyldig att betala ersättning, om det är fråga
om en påbyggnadsutbildning som kommunen själv erbjuder, utom då eleven
har tagits emot med stöd av 5 § andra stycket 1.
Skyldigheten att betala ersättning gäller vidare endast för en
påbyggnadsutbildning för varje elev eller, om den genomgångna
utbildningen är kortare än ett år, så många påbyggnadsutbildningar som
ryms inom ett år.
/r1/ Specialkurser med särskilda behörighetskrav
9 § Behörig sökande till en specialkurs med särskilda behörighetskrav är
den som uppfyller de krav som Skolöverstyrelsen har föreskrivit före den
1 juli 1991.
Av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) till
skollagen (1985:1100) följer att föreskriften i 5 kap. 1 § skollagen om
åldergräns inte skall tillämpas på de utbildningar som nu är i fråga.
10 § Bestämmelsen i 5 § om vilka sökande som skall tas emot i första
hand gäller också för specialkurser med särskilda behörighetskrav.
11 § Utan hinder av bestämmelserna i 9 § gäller att en kommun inte är
skyldig att ta emot en sökande som tidigare har gått igenom en minst
tvåårig gymnasieutbildning.
En kommun är dock skyldig att ta emot en sökande från en annan kommun,
om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens
utbildning.
12 § Vid urval mellan behöriga sökande gäller de föreskrifter som
Skolöverstyrelsen har meddelat beträffande kursen före den 1 juli 1991.
Sökanden skall dock inte tillgodoräknas poäng för underrepresenterat
kön.
13 § Bestämmelserna i 8 § första och andra styckena om rätt till
ersättning för den anordnande kommunen gäller också för den som har
tagits in på en sådan specialkurs som avses i 9 §.
Vidare gäller skyldigheten att betala ersättning endast för de elever
som vid utbildningens början har mindre än två års gymnasieutbildning.
Övergångsbestämmelser
1992:233
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas
beträffande specialkurser som börjar efter den 31 juli 1992.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:77 | Förordning (1986:77) om återbetalning av
mervärdeskatt för varor avsedda för bistånd
och hjälp utomlands; | 1 § Återbetalning medges enligt denna förordning av skatt enligt lagen
(1968:430) om mervärdeskatt som hänför sig till varor som införts
eller förvärvats för att föras ut ur landet och användas för utomlands
bedriven verksamhet, om införseln eller förvärvet gjorts av
1. FN-organ,
2. statligt biståndsorgan,
3. enskild riksomfattande hjälporganisation.
2 § Återbetalning medges med ett belopp som svarar mot den skatt som
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt belöpt på införseln eller
förvärvet av varan.
3 § har upphävts genom förordning (1993:508).
4 § Ansökan om återbetalning görs skriftligen av den som enligt 1 § är
berättigad till återbetalning.
Ansökan skall omfatta införsel eller förvärv under en eller flera hela
kalendermånader och vara åtföljd av faktura eller jämförlig handling i
original eller kopia. Handlingen skall innehålla uppgift om säljarens
och köparens namn och adress, varje transaktion för vilken
återbetalning söks, vederlaget och på vederlaget belöpande
mervärdesskatt.
5 § Riksskatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1993:508
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som
meddelats av Riksskatteverket före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre bestämmelser. Överklagandet skall dock ges in till
Skattemyndigheten i Kopparbergs län.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:468 | Lag (1979:468) om konto för likviditetsutjämning | 1 § Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar har rätt till
bonusränta och annan ränta på medel som står inne på ett särskilt
konto i riksbanken (konto för likviditetsutjämning). Varje företag får
inneha endast ett sådant konto.
Lagen omfattar inte bankaktiebolag, försäkringsföretag,
kreditaktiebolag och ekonomiska föreningar inom
jordbrukskasserörelsen. Den omfattar inte heller andra aktiebolag och
ekonomiska föreningar som har till huvudsakligt ändamål att lämna
eller förmedla krediter eller att medverka till finansiering genom att
förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande.
2 § Insättning på ett konto för likviditetsutjämning skall göras under
tiden den 1 juli-den 31 december 1979. Första insättningen skall uppgå
till minst 100 000 kronor och behållningen på kontot får därefter inte
understiga detta belopp. Insättning och uttag får i övrigt ske på de
villkor som riksbanken anger.
På medel som står inne på ett konto för likviditetsutjämning skall,
förutom bonusränta enligt 3 §, utgå den ränta som riksbanken
bestämmer.
3 § Bonusränta utgår under tiden den 1 juli 1979-den 31 mars 1981 med
2 procent för år på belopp som står inne på ett konto för
likviditetsutjämning. Bonusränta får dock inte i något fall beräknas
på behållning som överstiger behållningen på kontot den 31 mars 1981
och ej heller på behållning som överstiger två gånger summan av de
belopp som företaget i bokslut till ledning för 1979 och 1980 års
taxeringar har avsatt till investeringsfond enligt lagen (1955:256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning.
4 § Bonusränta utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt
kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:814 | Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning | Definition
1 § Med fastighetsinnehavare avses i denna lag den som äger
fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152) skall anses som fastighetsägare.
Gaturenhållning m.m.
2 § På gator, torg, parker och andra allmänna platser som är
redovisade i detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900)
och för vilka kommunen är huvudman, ansvarar kommunen för att
platserna genom gaturenhållning, snöröjning och liknande
åtgärder hålls i ett sådant skick att uppkomsten av
olägenheter för människors hälsa hindras och de krav
tillgodoses som med hänsyn till förhållandena på platsen och
övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad,
framkomlighet och trafiksäkerhet. Kommunens skyldigheter
gäller inte, om åtgärderna ska utföras av staten som
väghållare.
Fastighetsinnehavare är skyldiga att utföra sådana åtgärder
som avses i första stycket inom områden som i detaljplan
redovisas som kvartersmark och som har iordningställts och
begagnas för allmän trafik.
Trots det som sägs i andra stycket ansvarar kommunen i
enlighet med det som anges i första stycket för områden som
ska användas för allmän trafik och som har upplåtits till
kommunen med nyttjanderätt eller annan särskild rätt enligt
14 kap. 18 eller 19 § plan- och bygglagen.
Om det finns särskilda skäl, får regeringen på kommunens
begäran ge dispens från kommunens skyldighet enligt första
stycket. Lag (2010:916).
3 § Kommunen kan ålägga en fastighetsinnehavare inom ett område
med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser
att utföra de åtgärder som avses i 2 § första stycket i fråga
om gångbanor eller andra utrymmen utanför fastigheten som
behövs för gångtrafiken.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får
meddela närmare föreskrifter i fråga om de åtgärder som skall
vidtas av fastighetsinnehavaren.
4 § Om andra platser utomhus än som avses i 2 § där allmänheten
får färdas fritt har skräpats ned eller annars osnyggats, är
kommunen skyldig att återställa platsen i sådant skick som med
hänsyn till ortsförhållandena, platsens belägenhet och
omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga anspråk.
Dessa bestämmelser skall inte tillämpas, om skyldigheten skall
fullgöras av någon annan enligt lag eller annan författning
eller särskilda föreskrifter.
Skyltar m.m.
5 § Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst
område, som är av betydelse för friluftslivet, får inte finnas
uppsatta utan tillstånd av kommunal myndighet. Tillstånd behövs
dock inte om det är uppenbart att allmänheten inte får färdas
fritt inom området eller att skylten är behörig av något annat
skäl.
6 § Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för
reklam, propaganda eller liknande ändamål får inte finnas
varaktigt uppsatt utomhus utan tillstånd av regeringen eller
statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.
7 § Vad som sägs i 6 § gäller inte anordning som informerar om
affärsrörelse eller annan verksamhet på platsen eller
anslagstavla för meddelanden om kommunala angelägenheter,
föreningssammanträden, auktioner eller liknande. Den som vill
sätta upp en sådan anordning eller anslagstavla får dock söka
tillstånd till det hos den myndighet som avses i 6 §.
8 § En sådan anordning eller anslagstavla som avses i 7 § får
inte finnas uppsatt om den är uppenbart vanprydande.
9 § Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för
reklam, propaganda eller liknande ändamål skall i andra fall än
som avses i 7 § tas bort av den som ansvarar för anordningen
inom fyra veckor efter uppsättandet, om inte den myndighet som
avses i 6 § har medgett annat.
10 § Bestämmelserna i 6-9 §§ gäller inte anordningar inom
vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.
Bestämmelserna gäller inte heller sådana åtgärder avseende
skyltar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter
beslut enligt 9 kap. 7 § första stycket plan- och bygglagen
(2010:900). Lag (2010:916).
Tillsyn m.m.
11 § Naturvårdsverket utövar den centrala tillsynen över
efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och föreskrifter
meddelade med stöd av lagen. Den omedelbara tillsynen utövas av
kommunen.
12 § Kommunen får besluta om de förelägganden och förbud som
behövs i ett enskilt fall för att denna lag eller föreskrifter
meddelade med stöd av lagen skall efterlevas. I ett beslut om
föreläggande eller förbud får vite sättas ut.
Blir ett föreläggande eller förbud inte åtlytt får kommunen
låta vidta åtgärder på den ansvariges bekostnad.
Kommunen får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart
även om det överklagas.
Bemyndigande
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att en miljökonsekvensbeskrivning
enligt 6 kap. miljöbalken ska ingå i en ansökan om tillstånd
eller medgivande enligt 5-7 eller 9 §.
Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för en
myndighets prövning av fråga om tillstånd eller medgivande
enligt 5-7 eller 9 §. Lag (2017:964).
Ansvarsbestämmelser m.m.
14 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. inte fullgör sin skyldighet enligt 2 § andra stycket eller 3 §
som fastighetsinnehavare,
2. bryter mot 6 eller 9 § eller mot föreskrift som meddelats i
samband med medgivande enligt 9 §.
Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller miljöbalken.
Den som överträtt vitesföreläggande döms inte till ansvar
enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
15 § Den som gjort sig skyldig till en gärning som avses i 14 §
får förpliktas att ersätta kommunen de kostnader som föranleds
av gärningen.
Överklagande
16 § En kommunal nämnds beslut enligt denna lag överklagas till
länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Övergångsbestämmelser
1998:814
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Tavlor, skyltar, inskrifter eller därmed jämförliga
anordningar som avses i 6 § och som inte undantas i 7 § får
bibehållas trots vad som sägs i de bestämmelserna, om de har
satts upp lagligen före den 1 januari 1965.
Om en sådan anordning är uppenbart vanprydande i
landskapsbilden, får länsstyrelsen förelägga den som ansvarar
för anordningen att ta bort den eller ändra den. Föreläggandet
får förenas med vite. Om föreläggandet inte följs skall
kronofogdemyndigheten efter ansökan från länsstyrelsen
verkställa beslutet. Verkställighet enligt utsökningsbalken får
då ske.
Om det finns särskilda skäl, skall länsstyrelsen tillerkänna
den som har förelagts att ta bort anordningen ersättning för
förlust med ett belopp som högst motsvarar kostnaderna för att
skaffa, sätta upp eller ta bort anordningen.
3. Föreskrifter som gäller vid lagens ikraftträdande skall
anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i lagen,
om de har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822)
eller renhållningslagen (1979:596).
Tillstånd eller villkor som har meddelats genom beslut enligt
bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) eller
renhållningslagen (1979:596) eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa lagar skall fortsätta att gälla.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:646 | Förordning (1994:646) med instruktion för
Försvarets forskningsanstalt | Uppgifter
1 § Försvarets forskningsanstalt är en central
förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva forskning och
utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för
nedrustning och internationell säkerhet. Myndigheten får även i
övrigt bedriva forsknings- och utredningsarbete. Forskningen
och utredningsarbetet skall bedrivas med beaktande av krav på
relevans och vetenskaplig kvalitet.
Av förordningen (2000:131) om försvarsunderrättelseverksamhet
framgår att Försvarets forskningsanstalt skall bedriva
försvarsunderrättelseverksamhet. Uppgiften skall fullgöras
genom analyser av information som inhämtats från offentliga
informationskällor eller som lämnats av uppdragsgivare.
Myndigheten skall inom sitt verksamhetsområde främja
jämställdhet mellan kvinnor och män. Förordning (2000:532).
1 a § Försvarets forskningsanstalt skall verka för att
försvarsforskningen nyttiggörs utanför totalförsvaret.
Myndigheten skall särskilt verka för samverkan mellan militär
och civil forskning samt nationell och internationell
forskning. Förordning (1999:1021).
1 b § Försvarets forskningsanstalt skall, inom ramen för
gällande riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, stödja
svensk försvarsindustri genom exportfrämjande verksamhet.
Förordning (1999:1021).
1 c § Försvarets forskningsanstalt skall delta i samarbetet
inom ramen för Partnerskap för fred. Verksamheten inom
samarbetet Partnerskap för fred skall bedrivas i enlighet med
det individuella partnerskapsprogrammet och i enlighet med de
mål som fastställts för Sveriges medverkan i Partnerskap för
freds planerings- och översynsprocess samt i enlighet med
särskilda regeringsbeslut. Förordning (2000:532).
2 § Försvarets forskningsanstalt får ta ut avgifter för sin
verksamhet. Avgifternas storlek fastställs av myndigheten.
2 a § Försvarets forskningsanstalt skall, samtidigt som den
lämnar sin årsredovisning, till Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet) ge in kopior av samtliga
internationella överenskommelser av offentligrättslig natur som
Försvarets forskningsanstalt ingått under året. För varje
överenskommelse skall det anges vilket regeringsbeslut som
legat till grund för överenskommelsen. Förordning (1999:1021).
Verksförordningens tillämpning
3 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Försvarets
forskningsanstalt med undantag av 30 §. Förordning (1996:112).
Myndighetens ledning
4 § Försvarets forskningsanstalts generaldirektör är chef för
myndigheten.
Styrelsen
5 § Försvarets forskningsanstalts styrelse består av högst elva
personer, generaldirektören medräknad. Förordning (1996:112).
6 § har upphävts genom förordning (1996:112).
Personalföreträdare
7 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
myndigheten.
8 § har upphävts genom förordning (1996:112).
Anställning m.m.
9 § har upphävts genom förordning (1996:112).
10 § En anställning som beslutas av Försvarets
forskningsanstalt får tidsbegränsas att gälla tills vidare,
dock längst sex år, om den som skall anställas är yrkesofficer
i Försvarsmakten. Om den anställde endast har en kortare tid
till dess han eller hon skall gå i pension eller deltar i ett
pågående projekt eller om det i övrigt finns synnerliga skäl
får en sådan anställning förlängas med högst två år.
Förordning (1999:1021).
11 § Behörig för anställning som forskningschef och som laborator
är den som har den vetenskapliga skicklighet, de kunskaper och
erfarenheter och sådan förmåga i övrigt som behövs för att lösa
arbetsuppgifterna väl.
Innan Försvarets forskningsanstalt beslutar om anställning som
forskningschef och laborator skall utlåtande över sökandenas
vetenskapliga skicklighet inhämtas av en eller flera sakkunniga som
myndigheten utser.
12 § I fråga om anställning vid Försvarets forskningsanstalt av den
som är militär tjänsteman i Försvarsmakten tillämpas inte 6 §
anställningsförordningen (1994:373).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:754 | Förordning (1985:754) om tillsättning av vissa tjänster och
långtidsvikariat inom polisväsendet | 1 § Vid tillsättning första gången av tjänster som inrättas i den
lokala polisorganisationen med anledning av polisväsendets
omorganisation den 1 november 1985 och långtidsvikariat på sådana
tjänster skall följande särskilda bestämmelser gälla utöver vad som
annars är föreskrivet om tillsättning av tjänster och
långtidsvikariat.
2 § Tjänster och långtidsvikariat som länspolismästare vid
polismyndigheten i Östersund och polismästare tillsätts av regeringen
utan ledigkungörande.
3 § Andra tjänster och långtidsvikariat än de som anges i 2 § får,
utan att kungöras lediga till ansökan, tillsättas med tjänstemän som
vid tillsättningstillfället innehar tjänster och långtidsvikariat med
förordnande tills vidare vid en lokal polismyndighet, om dessa
tjänster och långtidsvikariat i fråga om arbetsuppgifter motsvarar de
nya tjänsterna och långtidsvikariaten.
4 § Omplaceringsförordningen (1984:110) och förordningen (1984:819) om
statliga platsanmälningar skall vid tillsättningsförfarande enligt 3 §
inte tillämpas på de tjänster och långtidsvikariat som omfattas av
denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2000:306 | Förordning (2000:306) om ersättning av
allmänna medel till likvidator | 1 § Den som av domstol har förordnats till likvidator enligt 25
kap. aktiebolagslagen (2005:551) har rätt till skälig
ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget har krävt, om inte ersättning kan betalas på
annat sätt.
Ersättningen beslutas av den domstol som har förordnat
likvidatorn. Domstolen skall se till att ersättningen snarast
betalas ut. Förordning (2005:565).
2 § Bestämmelserna i 20 § rättshjälpsförordningen (1997:404) om
kostnadsräkningar från rättshjälpsbiträden gäller för den som
begär ersättning enligt denna förordning.
3 § Om en domstol, efter ett överklagande, bestämmer
ersättningen till ett lägre belopp än vad som har bestämts i
det överklagade beslutet, skall den som fått för mycket snarast
betala tillbaka mellanskillnaden.
4 § Har upphävts genom förordning (2005:86).
Övergångsbestämmelser
2000:306
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000. Den tillämpas
även på uppdrag som har påbörjats tidigare om uppdraget har
avslutats efter den 31 december 1998.
2001:431
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till
bouppteckningsförrättare när en begäran om ersättning har
kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:348 | Förordning (1986:348) om utveckling av verksamheten vid
statens skolor för vuxna | 1 § Regeringen anvisar särskilda medel för utbildning av personalen
vid statens skolor för vuxna och för andra åtgärder för utveckling av
verksamheten vid skolorna.
Skolöverstyrelsen skall fördela medlen mellan skolorna.
2 § Skolstyrelsen får besluta om åtgärder enligt föreskrifterna i
denna förordning inom ramen för medel som tilldelats skolan enligt 1 §
och medel som kan tillkomma genom ersättning för uppdragsutbildning
enligt förordningen (1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor
för vuxna.
I kostnaderna skall inräknas kostnader för ersättare och
vikariekostnader.
3 § Skolstyrelsen får
1. sätta ner undervisningsskyldigheten för lärare som får merarbete
med utvecklingen av verksamheten,
2. sätta ner undervisningsskyldigheten för lärare som genomgår
utbildning,
3. befria andra tjänstemän än lärare från deras reguljära
arbetsuppgifter vid genomgång av utbildning eller om det annars behövs
för utvecklingen av verksamheten,
4. bevilja lärare och andra tjänstemän behållna löneförmåner i
enlighet med gällande kollektivavtal vid tjänstledighet för studier,
5. bevilja lärare och andra tjänstemän resekostnadsersättning,
traktamente och ersättning för logikostnad i enlighet med gällande
kollektivavtal i samband med studier eller om det annars behövs för
utveckling av verksamheten vid statens skolor för vuxna och
6. besluta om andra insatser som behövs för att utveckla verksamheten
vid statens skolor för vuxna.
4 § Tjänstledighet med lön utan avdrag för studier eller
genomgång av utbildning i tjänsten får medges lärare
1. för sådan utbildning och i den omfattning som anges för
kommunal vuxenutbildning (komvux) i bilagan till förordningen
1982:608) om statsbidrag till lokal skolutveckling m m.,
2. för upp till två veckors utbildning i distansundervisningens
pedagogik och metodik,
3. för utbildning som behövs för undervisning i
uppdragsutbildning.
5 § Kostnaderna för utbildning som avses i 4 § 3 skall täckas
av ersättning från uppdragsgivare.
6 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:81 | Förordning (1996:81) med instruktion för Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll | Uppgifter
1 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll är central
förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och frågor i övrigt
om bedömning av överensstämmelse samt för legal mätteknik och
ädelmetallkontroll.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll är nationellt
organ för ackreditering enligt lagen (1992:1119) om teknisk
kontroll och är samordnings- och kontaktorgan för svensk
marknadskontroll. Förordning (2005:895).
2 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall
särskilt
1. främja och utveckla systemen för teknisk kontroll, legal
mätteknik och bedömning av överensstämmelse i övrigt,
2. främja och utveckla det nationella systemet för
ackreditering med särskilt beaktande av den internationella
utvecklingen,
3. anmäla och utöva tillsyn över organ som enligt lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll skall anmälas för uppgifter i
samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser
som gäller inom Europeiska unionen,
4. utöva tillsyn över riksmätplatser,
5. meddela föreskrifter och utöva tillsyn enligt
- lagen (1992:1119) om teknisk kontroll,
- förordningen (2005:894) om teknisk kontroll,
- lagen (1992:1513) om måttenheter, mätningar och mätdon,
- förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och
mätdon,
- förordningen (2002:956) om frivillig miljöledning och
miljörevision, samt
- vid behov utfärda allmänna råd för tillämpning av
föreskrifterna,
6. vara GLP-myndighet inom området kemiska produkter enligt
förordningen (1991:93) om införande av OECD:s principer om god
laboratoriesed, och
7. bevaka och aktivt delta i internationellt samarbete inom
sina ansvarsområden.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall vid
fullgörandet av sina uppgifter ha ett nära samarbete med
berörda myndigheter och organ samt informera och lämna råd i
frågor inom sina ansvarsområden. Förordning (2005:895).
2 a § Vid Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
finns ett marknadskontrollråd. Närmare bestämmelser om rådet
finns i förordningen (2005:893) om marknadskontroll av varor.
Förordning (2005:895).
Verksförordningens tillämpning
3 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll med undantag av 4 § andra stycket.
Myndighetens ledning
4 § Generaldirektören är chef för myndigheten.
Styrelse
5 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har en styrelse
som består av högst tio ledamöter, generaldirektören medräknad.
Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Personalföreträdare
6 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.
Styrelsens ansvar och uppgifter
7 § Utöver vad som anges i 11-13 §§ verksförordningen (1995:1322)
skall styrelsen besluta om förslag till regeringen om utseende av
riksmätplatser.
Styrelsen får överlåta åt generaldirektören att besluta om
föreskrifter av mindre vikt och utan principiell betydelse.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:609 | Förordning (2007:609) om fortsatt försöksverksamhet med ändrad
fördelning av statsbidrag till regional kulturverksamhet | Tillämpningsområde
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om statsbidrag
till regional kulturverksamhet i anslutning till lagen
(1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning. I lagen föreskrivs bland annat att
statsbidrag till regionala kulturinstitutioner i Skåne län
skall fördelas av Skåne läns landsting.
Förordningen omfattar inte stöd i form av utvecklingsbidrag.
Föreskrifter om sådana bidrag finns i stället i förordningen
(1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet.
Vilka som kan få statsbidrag
2 § Statsbidrag enligt denna förordning får fördelas mellan de
regionala och lokala kulturinstitutioner i Skåne län som
regeringen har förklarat berättigade till sådant stöd. Bidrag
får därvid lämnas till
1. teater-, dans- och musikinstitutioner, inklusive
länsmusikverksamhet,
2. regionala museer, och
3. länsbibliotek.
Bidrag får dock endast lämnas till regionala och lokala
institutioner vars verksamhet också finansieras av Skåne läns
landsting, en kommun eller någon annan huvudman.
3 § Statsbidrag till vissa andra regionala kulturverksamheter
fördelas på det sätt som föreskrivs i förordningen (1996:1598)
om statsbidrag till regional kulturverksamhet.
Ändamålet med statsbidraget
4 § Den del av statsbidraget som lämnas till teater-, dans- och
musikinstitutioner skall syfta till att möjliggöra en mångsidig
verksamhet av hög kvalitet.
5 § Den del av statsbidraget som lämnas till regionala museer
skall syfta till att stödja museerna i deras uppgift att samla
in, bearbeta och förmedla kunskaper om regionens kulturarv,
dess konstutveckling samt om samhället och miljön i övrigt.
Statsbidrag för de regionala museernas uppgifter inom
kulturmiljöarbetet lämnas och fördelas på det sätt som
föreskrivs i förordningen (1996:1598) om statsbidrag till
regional kulturverksamhet.
6 § Den del av statsbidraget som lämnas till länsbibliotek
skall syfta till att ge varje medborgare god tillgång till
böcker och information genom att länsbiblioteken bistår
folkbiblioteken med kompletterande medieförsörjning,
rådgivning, information, fortbildning och specialtjänster.
Ansökan och fördelning av bidrag
7 § Ansökan om bidrag skall göras hos Skåne läns landsting vid
den tidpunkt och på det sätt som landstinget bestämmer.
8 § Landstinget skall i besluten om fördelning av bidragen ange
villkoren för stödet.
Bidragets storlek
9 § Bidraget skall bestämmas utifrån kostnaderna för
verksamheten, exklusive lokalkostnader. Vid bestämmande av
bidrag till länsmusikverksamhet får dock lokalkostnader räknas
in.
Rapportering
10 § Landstinget skall årligen lämna rapporter till Statens
kulturråd om försöksverksamheten och om hur de statliga medlen
har använts, allt i enlighet med vad rådet bestämmer.
Återkrav
11 § Om en kulturinstitution upphör med verksamhet som den har
fått bidrag för skall landstinget, om bidraget inte har helt
förbrukats, kräva tillbaka den del av bidraget som återstår.
Överklagande
12 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2007:609
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2007 och skall
tillämpas från och med den 1 januari 2007. Förordningen gäller
till och med den 31 december 2010.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2013:9 | Förordning (2013:9) om taltidningar och mottagarutrustning | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser om statligt stöd
till taltidningar och om vem som kan få mottagarutrustning
och särskilt abonnemang som möjliggör mottagning av
taltidningar via internet.
Stöd enligt förordningen ska ges i enlighet med kommissionens
beslut av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel
106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på
statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster
som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att
tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
(2012/21/EU).
2 § Denna förordning gäller inte för sådana radiotidningar,
kassettidningar och radiosända talsyntestidningar
(RATS-tidningar) som avses i förordningen (1988:582) om
statligt stöd till radio- och kassettidningar.
3 § I denna förordning avses med
dagstidning: detsamma som i presstödsförordningen
(1990:524),
målgrupp: personer med sådana funktionsnedsättningar som
innebär att de inte kan ta del av en vanlig dagstidning,
och
taltidning: en upptagning av en dagstidning som kan
avlyssnas och som är avsedd för personer som tillhör
målgruppen.
Ändamålet med stödet
4 § Ändamålet med stödet är att så många personer i
målgruppen som möjligt ska få tillgång till dagstidningar.
Förutsättningar för stöd
5 § Om det finns medel, lämnas statligt stöd enligt denna
förordning för utgivning av taltidningar.
6 § Tidningsföretag som marknadsför, säljer och administrerar
abonnemang på taltidningar får ansöka om stöd enligt denna
förordning.
En förutsättning för stöd är att tidningsföretaget ställer en
förlaga till den taltidning ansökan avser till Myndigheten
för tillgängliga mediers förfogande och att företaget säljer
abonnemang på taltidningen endast till personer som tillhör
målgruppen eller till sådana organisationer, institutioner
eller vårdinrättningar som betjänar målgruppen.
7 § Stöd för utgivning av taltidning får lämnas om tidningen
innehåller
1. endast en version av en dagstidning,
2. en version av en dagstidning som innehållsmässigt
anpassats med hänsyn till en eller flera
funktionsnedsättningar, eller
3. en version som avses i 1 eller 2 i kombination med en
sammanställning av material ur ytterligare en eller flera
dagstidningar som också finns som taltidningar.
Om lokala dagstidningar eller lokala editioner av
dagstidningar ingår i en sådan sammanställning som avses i
första stycket, får stöd lämnas endast om den geografiska
spridningen av taltidningar därmed kan förbättras eller
antalet abonnenter kan förväntas öka.
8 § Stöd får inte lämnas för utgivning av taltidningar som
innehåller något annat än
1. sådant material som avses i 7 §,
2. uppgifter om hur material som avses i 7 § har disponerats,
eller
3. sådana uppgifter om ställföreträdare för en utgivare som
avses i 3 kap. 10 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden.
Ärendenas handläggning
9 § Taltidningsnämnden vid Myndigheten för tillgängliga
medier prövar frågor om stöd för utgivning av taltidningar
enligt denna förordning.
10 § Ett beslut om stöd får förenas med villkor. Dessa ska
framgå av beslutet.
Stödets storlek
11 § Taltidningsnämnden vid Myndigheten för tillgängliga
medier bestämmer storleken på stödet. Faktorer som särskilt
ska beaktas när stödets storlek bestäms är taltidningens
utgivningsfrekvens, antalet prenumeranter och kostnader för
marknadsföring av taltidningen.
Stödet får inte överstiga tidningsföretagets kostnader för
taltidningen.
Redovisning
12 § Tidningsföretag som fått stöd enligt denna förordning
ska på begäran av taltidningsnämnden vid Myndigheten för
tillgängliga medier ge in en redovisning av intäkter och
kostnader för utgivningen av taltidningen.
Återbetalning och återkrav
13 § Ett tidningsföretag som tagit emot stöd enligt denna
förordning är återbetalningsskyldigt om
1. tidningsföretaget genom att lämna oriktiga uppgifter eller
på något annat sätt har orsakat att stödet lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. stödet av något annat skäl än vad som avses i 1 har
lämnats felaktigt eller med för högt belopp och
tidningsföretaget borde ha insett detta,
3. villkor i beslutet om stöd inte har följts, eller
4. tidningsföretaget inte lämnar sådan redovisning som avses
i 12 §.
14 § Taltidningsnämnden vid Myndigheten för tillgängliga
medier får besluta att ett beviljat stöd helt eller delvis
inte ska betalas ut om någon av de grunder som anges i 13 §
1-4 föreligger.
15 § Om ett tidningsföretag är återbetalningsskyldigt enligt
13 §, ska taltidningsnämnden vid Myndigheten för tillgängliga
medier besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet.
16 § Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 15 § inte
betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen
(1975:635) tas ut på beloppet.
17 § Om det finns särskilda skäl, får taltidningsnämnden vid
Myndigheten för tillgängliga medier helt eller delvis efterge
ett krav på återbetalning enligt 15 § eller ett krav på ränta
enligt 16 §.
Rapportering
18 § Myndigheten för tillgängliga medier ska varje år
rapportera till Regeringskansliet vilket stöd enligt denna
förordning som har lämnats till tidningsföretagen under
föregående år. Förordning (2023:287).
Mottagarutrustning och särskilt abonnemang
19 § Den som abonnerar på en taltidning får disponera
särskild mottagarutrustning om hon eller han har behov av
sådan utrustning. Om det finns särskilda skäl får den som
abonnerar på en taltidning även disponera ett abonnemang som
möjliggör mottagning av taltidningar via internet.
Taltidningsnämnden vid Myndigheten för tillgängliga medier
prövar frågor om särskild mottagarutrustning och abonnemang
och tillhandahåller nödvändig mottagarutrustning och
abonnemang som möjliggör mottagning av taltidningar via
internet.
Utrustningen och abonnemanget ska disponeras kostnadsfritt.
Bemyndigande
20 § Myndigheten för tillgängliga medier får meddela
föreskrifter om verkställighet av denna förordning.
Överklagande
21 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut enligt 14 och 19 §§ får dock inte
överklagas. Förordning (2018:1079).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:343 | Förordning (1985:343) om kontroll av husdjur m.m. | 1 § Statens jordbruksverk får ge organisationer på
jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar rätt att
anordna sådan kontroll som avses i 1 § lagen (1985:342) om
kontroll av husdjur m.m.
Innan kontrollen anordnas skall Jordbruksverket godkänna plan
och riktlinjer för verksamheten.
Föreskrifter för kontrollen meddelas av Jordbruksverket.
Förordning (2005:666).
2 § För seminverksamhet, för överföring av befruktade ägg
mellan hondjur och för hantering av andra ägg för avelsändamål än
ägg från fjäderfä fordras Jordbruksverkets tillstånd.
Jordbruksverket får meddela föreskrifter om villkor för sådan
verksamhet. Förordning (1993:1487).
3 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om villkoren för att djur
som omfattas av kontroll enligt 1 § skall få säljas under särskild
beteckning. Förordning (1991:1451).
4 § Jordbruksverkeht eller, i den utsträckning jordbruksverket
bestämmer, länsstyrelsen utövar tillsyn över den kontroll som avses i 1
§ och den verksamhet som avses i 2 §. Förordning (1991:1451).
5 § En avgift får tas ut vid slakt av svin från besättningar som inte
omfattas av sådan hälsokontroll som avses i 1 § andra stycket lagen
(1985:342) om kontroll av husdjur m. m. och i vilka sjukdomar förekommer
i särskilt hög grad.
Jordbruksverket får ta ut avgiften av den som lämnar svinen till slakt
eller överlämna åt innehavare av slakteri att göra detta.
Ytterligare föreskrifter om avgiften får meddelas av jordbruksverket.
Förordning (1991:1451).
6 § Sådana föreskrifter som avses i 5 a § lagen (1985:342) om
kontroll av husdjur m. m. meddelas av Jordbruksverket.
Förordning (1993:1487).
7 § Beslut av en sådan sammanslutning som avses i 1 § lagen
(1985:342) om kontroll av husdjur m.m. eller av ett sådant
slakteri som avses i 5 § andra stycket samma lag får överklagas
hos Jordbruksverket.
I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (1998:1112).
8 § Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (1985:342)
om kontroll av husdjur m. m. får meddelas av Jordbruksverket.
Förordning (1993:1487).
Övergångsbestämmelser
1985:343
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
Genom förordningen upphävs
1. kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m. m.,
2. kungörelsen (1967:396) om kontrollverksamhet beträffande nötkreatur,
svin, får och getter, m. m.,
3. förordningen (1976:301) om seminverksamhet för avel av vissa husdjur,
4. förordningen (1980:372) om organiserad hälsokontroll av husdjur.
Kontrollverksamhet anordnad enligt äldre bestämmelser skall anses som
kontroll enligt lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m. m. intill
dess lantbruksstyrelsen prövat frågan om godkännande av plan och
riktlinjer för verksamheten och för tiden därefter om sådant godkännande
meddelas. Detta gäller under förutsättning att den som driver
verksamheten överlämnar plan och riktlinjer till lantbruksstyrelsen för
prövning senast den 1 januari 1986.
Med giltighet till och med utgången av juni 1987 får lantbruksstyrelsen
meddela föreskrifter om att andra handjur än hingstar får användas till
avel endast om de har avelsvärderats.
1990:861
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1990.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.
1993:1487
Denna förordning träder i kraft, i fråga om 2 § den dag regeringen
bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
1995:259
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:757 | Förordning (1976:757) om vissa åtgärder inom statsförvalt
ningen för att minska förbrukningen av energi | 1 § Myndigheterna skall i sin verksamhet genom lämpliga åtgärder se till
att energi sparas i största möjliga omfattning. Förordning (1979:735).
2 § Lokaler som används till kontor eller för undervisning eller
liknande ändamål får ej under arbetstid uppvärmas med bränsle eller
elektricitet till högre temperatur än -20BC. Lägre temperatur skall
eftersträvas efter arbetstidens slut i sådana lokaler samt dygnet runt i
trapphus, källare, förråd och andra utrymmen där personal endast
tillfälligtvis vistas. Garage som används endast för uppställning av
fordon bör ej värmas upp till mer än -5BC. Förordning (1979:735).
3 § Anläggning för luftbehandling får vara i drift endast när lokalen
användes eller när det behövs av särskilda skäl. Anläggning för
luftfuktning får användas endast om det motiveras av verksamhetens
särskilda krav.
4 § Belysning inomhus skall nedbringas till minsta möjliga.
Fasadbelysning samt reklam och skyltbelysning skall användas med stor
återhållsamhet.
5 § Utöver vad som föreskrivs i 2--4 §§ skall varje myndighet
1. vid upphandling beakta energihushållningsaspekten,
2. utnyttja kollektiva transportmedel för tjänsteresor när så är
möjligt,
3. minska förbrukningen av drivmedel till transportmedel som disponeras
av myndigheten,
4. samordna transporter och resor när så är möjligt. Förordning
(1984:604).
6 § Kriminalvårdsstyrelsen, Fortifikationsförvaltningen, Överstyrelsen
för civil beredskap, Postverket, Televerket, Statens järnvägar,
Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Generaltullsty
relsen, Byggnadsstyrelsen, Affärsverket svenska kraftnät och Trollhätte
kanalverk skall senast den 1 oktober varje år redovisa för Närings- och
teknikutvecklingsverket vad varje myndighet har gjort och avser att göra
för att spara energi. Förordning (1992:781).
7 § har upphävts genom förordning (1984:604).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1991:750 | Förordning (1991:750) om folkbokföringsregister m.m. | Förordningens innehåll
1 § Denna förordning innehåller närmare föreskrifter om register och
uppgifter som avses i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.
Förordningen innehåller också föreskrifter om handläggningsregister och
diarier för folkbokföringsverksamheten som skattemyndigheterna får föra
med hjälp av automatisk databehandling.
Registrering i lokalt folkbokföringsregister
2 § När en person folkbokförs eller får ändrad bosättning eller när
någon annan ändring sker i något förhållande som får registreras enligt
6 § lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister skall uppgift om detta
registreras.
Bestämmelser om rättelse av oriktiga eller missvisande personuppgifter
samt om komplettering av ofullständiga uppgifter finns i datalagen
(1973:289).
2 a § Med annan person som den registrerade har samband med
inom folkbokföringen enligt 6 § första stycket 8 lagen
(1990:1536) om folkbokföringsregister avses annan vuxen person
än förälder eller vårdnadshavare med vilken barn under 18 år är
folkbokförd. Förordning (1997:1000).
Överföring av registeruppgifter inom folkbokföringen
3 § Om en person som är folkbokförd inom ett visst skattekontors
verksamhetsområde folkbokförs inom ett annat kontors område skall
samtliga registeruppgifter om personen överföras till det lokala
folkbokföringsregister som förs för det kontorets verksamhetsområde.
Skattekontor som får del av en uppgift som rör en person som är eller
senast har varit folkbokförd inom ett annat skattekontors
verksamhetsområde skall genast överföra uppgiften till det eller de
andra kontor som berörs.
Överföringen av uppgifter enligt första och andra styckena får ske med
hjälp av automatisk databehandling.
4 § Uppgifter som har registrerats i ett lokalt folkbokföringsregister
och som enligt 7 § lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister får
förekomma i folkbokföringens centrala referensregister skall omedelbart
tillföras referensregistret med hjälp av automatisk databehandling.
5 § Uppgifter som har registrerats i ett lokalt
folkbokföringsregister eller i det centrala referensregistret och som
får förekomma i aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om
aviseringsregister skall snarast överföras till registret med hjälp
av automatisk databehandling. Förordning (1996:1299).
Utlämnande av registeruppgifter
5 a § har upphävts genom förordning (1996:1299).
5 b § Uppgifter om adresser som registrerats för personer
folkbokförda på viss fastighet skall på begäran lämnas ut till
Lantmäteriverket. Uppgifterna skall lämnas på medium för automatisk
databehandling. Förordning (1996:895).
Underrättelser från skattemyndigheten
6 § Statistiska centralbyrån skall underrättas när registrering har
skett beträffande
1. födelse av dödfött barn,
2. adoption,
3. avregistrering vid obefintlighet,
4. invandring eller utvandring, om uppgifterna inte finns i
aviseringsregistret, eller
5. annan person än förälder eller vårdnadshavare som barn under 18
år är folkbokfört hos.
Underrättelse enligt första stycket 1 skall lämnas snarast. I övrigt
skall underrättelse lämnas vid tidpunkt som Riksskatteverket
bestämmer efter samråd med Statistiska centralbyrån.
7 § Socialnämnden skall snarast underrättas när
1. ett barn har folkbokförts eller registrerats enligt 1 §
andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) och faderskapet
till barnet inte följer av 1 kap. 1 § föräldrabalken eller
annan lag,
2. gemensam vårdnad om barn har registrerats efter en anmälan
enligt 6 kap. 4 § andra stycket 2 föräldrabalken,
3. ett barn saknar registrerad vårdnadshavare.
Underrättelse enligt första stycket skall lämnas till
socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört eller, om
barnet inte är folkbokfört, till socialnämnden i den kommun där
barnet har fötts. Förordning (1997:1000).
8 § Den allmänna försäkringskassan skall underrättas när
registrering skett beträffande
1. adoption,
2. annan person än förälder eller vårdnadshavare som barn under 18
år är folkbokfört hos. Förordning (1996:1299).
9 § har upphävts genom förordning (2001:343).
10 § Patent- och registreringsverket skall snarast underrättas när det
har registrerats att en folkbokförd person har blivit svensk medborgare
eller när svensk medborgare har förvärvat utländskt efternamn på annat
sätt än efter ansökan hos verket.
Riksskatteverket får medge undantag från denna underrättelseskyldighet.
11 § har upphävts genom förordning (1999:921).
11 a § Socialstyrelsen skall underrättas när uppgift om ingivare och
utfärdare av dödsbevis registrerats. Förordning (1996:1299).
12 § Underrättelse som avses i 6-11 a §§ får lämnas med hjälp av
automatisk databehandling.
Närmare föreskrifter om innehållet i underrättelser som avses i 6-10
och 11 a §§ meddelas av Riksskatteverket efter samråd med
Datainspektionen och berörda centrala myndigheter.
Förordning (1996:1299).
Personbevis
13 § Formulär för personbevis och andra utdrag ur ett lokalt
folkbokföringsregister fastställs av riksskatteverket.
Beslut och föreskrifter av datainspektionen
14 §Ö Datainspektionen skall pröva frågor om sådant utlämnande av
folkbokföringsuppgifter som avses i 11 § lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister. Inspektionen skall också när det behövs meddela
föreskrifter om sökbegrepp för folkbokföringsregistren enligt 12 §
tredje stycket nämnda lag.
Handläggningsregister
15 § För handläggningen av ärenden som avses i 2 § 2 lagen
(1990:1536) om folkbokföringsregister får skattemyndigheten med
hjälp av automatisk databehandling föra ett register
(handläggningsregister) för varje skattekontors
verksamhetsområde.
Skattemyndigheten får även använda ett handläggningsregister för
1. planering, uppföljning och kontroll av
folkbokföringsverksamheten,
2. framställning av registerutdrag i ärende om vigsel, födelse och
dödsfall i landet i fråga om person som inte är eller har varit
folkbokförd. Förordning (1994:1977).
16 § Skattemyndigheten i länet är registeransvarig för det eller de
handläggningsregister som förs inom myndighetens verksamhetsområde.
Inom en skattemyndighet får terminalåtkomst finnas till de
handläggningsregister som förs inom myndighetens verksamhetsområde.
Förordning (1995:1373).
17 § Ett handläggningsregister får innehålla de personuppgifter som
anges i bilaga till denna förordning.
Registret får även innehålla ytterligare uppgifter om tidsangivelser för
registrerade förhållanden samt de tekniska och administrativa uppgifter
som behövs för att tillgodose ändamålen med registren.
18 § Till ett handläggningsregister får med hjälp av automatisk
databehandling från
1. det lokala folkbokföringsregister som förs för skattekontorets
verksamhetsområde och från folkbokföringens centrala referensregister
inhämtas uppgifter om namn och adress samt tidsuppgifter,
2. ett annat handläggningsregister inhämtas uppgifter om personnummer
och sådan beslutsinnebörd som avses i punkten 4 i bilagan.
19 § I ett handläggningsregister får som sökbegrepp endast
användas sådana uppgifter som anges i 12 § första stycket lagen
(1990:1536) om folkbokföringsregister samt uppgifter om
samordningsnummer, diarienummer och datum för registrerade
förhållanden.
20 § Gallring av uppgifter i ett handläggningsregister sker i enlighet
med arkivlagens (1990:782) bestämmelser.
Diarieföring av folkbokföringsärenden
21 § För att fullgöra den registreringsskyldighet som följer av 15 kap.
1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100) får skattemyndigheten föra ett
register (diarium) för folkbokföringsärenden med hjälp av automatisk
databehandling.
I fråga om gallring i ett diarium skall 20 § tillämpas.
REGISTERINNEHÅLL Bilaga
A. Allmänna ärendeuppgifter
1. Om person som ett ärende rör,
- namn,
- personnummer eller samordningsnummer,
- födelsetid och kön (endast för person som aldrig har varit
folkbokförd),
- adress,
- personens roll i ärendet (barn, vårdnadshavare etc.).
2. Diarienummer.
3. Anmälningsdatum (datum då handling mottogs av annan
behörig mottagare).
4. Om beslut/dagboksanteckning,
-- datum,
-- innebörd.
5. Om påminnelse/underrättelse/expedition,
-- datum,
-- innebörd,
-- mottagare.
6. Datum för registrering i folkbokföringsregister.
7. Namn eller kod för handläggare.
B. Ytterligare uppgifter i ärenden om hindersprövning,
utfärdande av äktenskapscertifikat, registrering av vigsel och
födelse av barn som inte skall folkbokföras
8. Om personer som aldrig varit folkbokförda,
-- civilstånd,
-- vigselort, datum för vigsel och vigseltyp,
-- födelseort och födelseland,
-- medborgarskap,
-- nyfött barns föräldrar.
9. Tillämplig lag.
C. Ytterligare uppgifter rörande flyttning till nordiskt land
10. Om flyttningen,
-- flyttningsdatum,
-- kommun och land till vilket flyttning från Sverige sker.
D. Ytterligare uppgifter rörande dödsfall
11. Om icke folkbokförd avliden,
-- motsvarande uppgifter som anges i 8.
12. Om dödsfallet,
-- dödsdatum (eller motsvarande),
-- dödsort/polisdistrikt.
13. Om dödsbevis,
-- datum,
-- ingivare,
-- utfärdare.
14. Uppgifter i underrättelse enligt 4 kap. 4 § första stycket
begravningslagen (1990:1144).
15. Om gravsättning/kremering,
-- datum för polismyndighets tillstånd,
-- datum för skattemyndighetens intyg,
-- datum för gravsättning/kremering,
-- kyrkogårds- eller krematoriemyndighet.
16. Om utförsel av stoft och aska,
-- datum för passersedel,
-- datum för utförsel,
-- tullregion och utförselort.
E. Ytterligare uppgifter i ärenden om samordningsnummer
17. Om person som ett ärende rör,
- födelseort och land,
- medborgarskap,
- uppgift som avses i 7 § fjärde stycket lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister.
Förordning (1999:512).
Övergångsbestämmelser
1996:1299
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre
bestämmelser får dock tillämpas intill utgången av år 1997.
1999:921
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden
som avser tid före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:573 | Förordning (1990:573) om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler | Inledande bestämmelser
1 § Enligt denna förordning lämnas bidrag för
1. ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör
någon annan än staten,
2. standardhöjande reparationer och handikappanpassning av sådana
lokaler och
3. utbyte eller komplettering av inventarier till sådana lokaler.
2 § Boverket prövar frågor om stöd enligt denna förordning. Av
18 § förordningen (2022:208) med instruktion för Boverket
framgår att Samlingslokaldelegationen avgör ärenden om sådant
stöd. Förordning (2022:209).
Förutsättningar för bidrag m.m.
3 § Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
Ansökningar som kommit in till verket före den 1 oktober ett år skall
prövas före utgången av februari månad följande år. Förordning
(1992:465).
4 § För bidrag krävs det att projektet
1. är angeläget från kulturpolitisk synpunkt och
2. inte försvårar förverkligandet av projekt som avser allmänna
samlingslokaler och inte heller försämrar förutsättningarna för att
driva befintliga sådana lokaler.
I första hand lämnas bidrag till projekt som avser lokaler för
länsmuséer.
5 § Innan fråga om bidrag prövas skall yttrande inhämtas från statens
kulturråd.
6 § Bidrag för ett projekt som har påbörjats när boverket prövar ansökan
lämnas endast om sökanden har haft synnerliga skäl för att påbörja
arbetena.
På sökandens begäran skall verket ge förhandsbesked, om synnerliga skäl
finns för att påbörja arbetena före bidragsbeslut. Förordning
(1990:1523).
Bidragets storlek
7 § Bidrag lämnas på grundval av ett bidragsunderlag som skall motsvara
den kostnad som är skälig med hänsyn till projektets art och omfattning.
Bidrag lämnas med högst 30 procent av bidragsunderlaget för nybyggnad
och med högst 50 procent av bidragsunderlaget för övriga projekt.
Förordning (1990:1523).
Förfarandet i bidragsärenden
8 § Ansökan om bidrag skall lämnas in till boverket
(samlingslokaldelegationen). Sådana uppgifter i ansökan som rör faktiska
förhållanden skall sökanden lämna på heder och samvete.
Ytterligare föreskrifter om ansökan får meddelas av verket. Förordning
(1990:1523).
8 a § Boverket får bestämma villkor för bidraget.
Förordning (2002:647).
9 § Sökanden skall förbinda sig att
1. utföra projektet inom den tid som boverket bestämmer,
2. iaktta de bestämmelser om projektets genomförande i övrigt som verket
meddelar,
3. lämna verket en fullständig redovisning av kostnaderna för projektet,
om verket begär det, samt
4. hålla byggnaden tillgänglig för sådan besiktning som avses i 10 §.
Förordning (1990:1523).
10 § När ett bidragsprojekt har färdigställts skall projektet besiktas,
om inte Boverket bestämmer annat. Besiktningen sker på sökandens
bekostnad genom förrättningsmän som Boverket utser. Förordning
(1993:1123).
11 § Före utbetalningen av ett bidrag får verket återkalla
bidragsbeslutet, om de förutsättningar som låg till grund för beslutet
inte längre finns. Förordning (1990:1523).
12 § Boverket får meddela föreskrifter om besiktning och om utbetalning
av bidrag. Förordning (1990:1523).
13 § Sedan ett bidrag betalats ut får Boverket besluta om
återbetalning av bidraget helt eller delvis endast om
1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat
sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller
lämnats med för högt belopp,
2. bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats
med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett
detta, eller
3. villkoren för bidraget inte har följts. Förordning (2002:647).
14 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut om återbetalning av bidrag får dock
inte överklagas. Förordning (2018:953).
Övergångsbestämmelser
1990:573
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1990, då förordningen
(1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m. m. skall upphöra
att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om
beslut om bidrag som har meddelats före ikraftträdandet.
Den nya förordningen tillämpas även i ärenden i vilka ansökan om bidrag
enligt den upphävda förordningen har gjorts men inte prövats slutligt av
plan- och bostadsverket före den 1 augusti 1990.
1998:1138
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:74 | Lag (1986:74) om nytt val av kyrkofullmäktige
i vissa fall | Har vid ett kyrkofullmäktigval mer än hälften av det föreskrivna antalet
fullmäktige i församlingen inte blivit utsedda, skall valet i
församlingen göras om. Det nya valet skall gälla samtliga platser i
fullmäktige.
Övergångsbestämmelser
1987:1335
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1988.
2. Genom denna lag upphävs lagen (1986:74) om nytt val av
kyrkofullmäktige i vissa fall. Den lagen tillämpas dock även efter
angivna tidpunkt, om det val som skall göras om har avslutats
dessförinnan.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:561 | Förordning (1990:561) med vissa bemyndiganden för Läkemedelsverket att meddela föreskrifter | 1 § Utöver de föreskrifter med bemyndiganden för Läkemedelsverket som
finns i andra författningar får Läkemedelsverket meddela de
ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 7 §
andra stycket narkotikastrafflagen (1968:649).
Förordning (2010:1845).
2 § Har upphävts genom förordning (2010:1845).
3 § Har upphävts genom förordning (2010:1845).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:723 | Förordning (2001:723) med instruktion för Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning | Uppgifter
1 § Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning är den
centrala förvaltningsmyndigheten för kvalificerad
yrkesutbildning.
2 § Myndigheten skall verka för att de mål och riktlinjer
förverkligas som riksdagen och regeringen har fastställt för
myndighetens ansvarsområde.
3 § Myndigheten ska
1. besluta om statsbidrag eller särskilda medel till
utbildningsanordnare som får anordna kvalificerad
yrkesutbildning enligt lagen (2001:239) om kvalificerad
yrkesutbildning,
2. på det sätt som anges i 1 kap. 9 § förordningen (2001:1131)
om kvalificerad yrkesutbildning svara för sådana försäkringar
som anges där,
3. ha ett övergripande nationellt planeringsansvar för
utbildningen och lämna förslag om de ekonomiska ramarna,
4. följa upp och främja utvecklingen av utbildningen,
5. informera och sprida kunskap om utbildningen,
6. ha tillsyn över utbildningen,
7. säkerställa utbildningens kvalitet,
8. svara för ekonomisk uppföljning inom sitt ansvarsområde,
9. främja studerandeinflytande, och
10. inom sitt verksamhetsområde samverka med berörda
myndigheter och organisationer.
Det som sägs i första stycket 1 och 2 gäller inte kvalificerad
yrkesutbildning som bedrivs som uppdragsutbildning.
Förordning (2007:946).
Personalföreträdare
4 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen
(1987:1101) i dess lydelse före den 1 januari 2008.
Förordning (2007:946).
Myndighetens ledning
5 § Vid myndigheten finns en generaldirektör som är chef för
myndigheten.
6 § Styrelsen för myndigheten består av högst elva ledamöter,
generaldirektören inräknad.
Generaldirektören är styrelsens ordförande. Övriga ledamöter
utses av regeringen för högst tre år.
Styrelsen utser inom sig en vice ordförande.
7 § Styrelsen ska pröva om myndighetens verksamhet bedrivs
effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten.
Styrelsen ska biträda generaldirektören och föreslå
generaldirektören de åtgärder som styrelsen finner motiverade.
Styrelsen ska besluta om
1. myndighetens årsredovisning och budgetunderlag,
2. åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsrapporter
och den redovisning som myndigheten ska lämna till regeringen
enligt 7 a §, och
3. den huvudsakliga fördelningen av utbildningsplatser.
Förordning (2007:946).
Åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse
7 a § Om Riksrevisionens revisionsberättelse över myndighetens
årsredovisning innehåller någon invändning, ska myndigheten
redovisa för regeringen vilka åtgärder myndigheten har vidtagit
eller avser att vidta med anledning av invändningen.
Redovisningen ska lämnas inom en månad efter det att
revisionsberättelsen överlämnats. Förordning (2007:946).
Rätt att ta ut ersättning
8 § Myndigheten har rätt att ta ut ersättning för sådana varor
och tjänster som avses i 4 § första stycket 1-6 och 9
avgiftsförordningen (1992:191) utan den begränsning som
föreskrivs i andra stycket samma paragraf.
Myndigheten har även rätt att av en utbildningsanordnare som
bedriver kvalificerad yrkesutbildning som uppdragsutbildning ta
ut avgifter för
1. studiedokumentation och administration avseende
uppdragsutbildningen med 2 400 kronor per utbildningsintag, och
2. tillsyn och uppföljning avseende uppdragsutbildning som
endast i mindre omfattning är integrerad i annan kvalificerad
yrkesutbildning med 23 000 kronor per ärende.
Förordning (2006:1531).
Överklagande
9 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut enligt 8 § andra stycket får dock inte överklagas.
Förordning (2007:946).
Övergångsbestämmelser
2007:946
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Den upphävda verksförordningen (1995:1322) ska fortfarande
gälla för Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning med
undantag av 2 §, 4 § andra stycket, 5, 11-13, 15, 34 och 35 §§.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:532 | Förordning (1984:532) om 1985 års folk- och bostadsräkning | 1 § Har upphävts genom förordning (2003:936).
2 § Har upphävts genom förordning (2003:936).
3 § Har upphävts genom förordning (2003:936).
4 § Statistiska centralbyrån är personuppgiftsansvarig enligt
personuppgiftslagen (1998:204) för 1985 års folk- och
bostadsräkningsregister och ansvarar för driften av registret.
Förordning (2003:936).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2010:813 | Lag (2010:813) om konsulära katastrofinsatser | Allmänna bestämmelser
1 § Staten ska genomföra en konsulär katastrofinsats för att
bistå enskilda när många människor med anknytning till
Sverige drabbas vid en kris eller en katastrof utomlands och
behoven av evakuering och andra åtgärder med hänsyn till
händelsens karaktär, följder och omständigheterna i övrigt
inte kan tillgodoses på annat sätt och insatsen inte heller
av något annat skäl möter särskilda hinder.
2 § Bestämmelser om katastrofmedicinska insatser utomlands
finns i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av
svenska insatser utomlands.
Vem som omfattas av en konsulär katastrofinsats
3 § En konsulär katastrofinsats kan endast omfatta
1. svenska medborgare,
2. svenska medborgares utländska familjemedlemmar,
3. i Sverige bosatta utlänningar,
4. medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge samt deras
familjemedlemmar, i den utsträckning som följer av de
konsulära skyldigheter som Sverige har i förhållande till
dessa länder i enlighet med artikel 34 i den nordiska
samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge (SÖ 1962:14, senast ändrad
genom SÖ 1996:2), och
5. unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, i den
utsträckning som följer av de konsulära skyldigheter som
Sverige har i förhållande till övriga medlemsstater i
Europeiska unionen i enlighet med EUF-fördraget och rådets
direktiv (EU) 2015/637 av den 20 april 2015 om samordnings-
och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd
till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om
upphävande av beslut 95/553/EG, i den ursprungliga
lydelsen. Lag (2018:206).
Beslut om konsulär katastrofinsats
4 § Regeringen beslutar i fråga om en konsulär
katastrofinsats ska genomföras.
Ersättningsskyldighet
5 § Den som omfattats av en konsulär katastrofinsats är
skyldig att ersätta staten för kostnader som uppstått när han
eller hon transporterats eller fått hälso- och sjukvård.
Om en konsulär katastrofinsats omfattat någon som vid
insatsen är under 18 år, är den som var förmyndare när
händelsen som föranledde ersättningsskyldigheten inträffade
skyldig att ersätta kostnader som avses i första stycket. Om
det finns särskilda skäl får ersättningskravet framställas
mot den underårige.
Om en konsulär katastrofinsats omfattat transport av avliden
är den avlidna personens dödsbo ersättningsskyldigt för
transportkostnaderna.
6 § Frågor om ersättning till staten prövas av den myndighet
som regeringen bestämmer.
7 § Ersättningsskyldighet enligt 5 § får jämkas eller
efterges om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till
den betalningsskyldiges personliga eller ekonomiska
förhållanden samt omständigheterna i övrigt.
Indrivning
8 § Belopp enligt 5 § som inte betalas ska lämnas för
indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Regeringen meddelar föreskrifter om att indrivning inte ska
begäras för ringa belopp.
Överklagande
9 § Beslut om ersättningsskyldighet får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Övriga bestämmelser
10 § Bestämmelser om konsulärt ekonomiskt bistånd till
enskilda utomlands finns i lagen (2003:491) om konsulärt
ekonomiskt bistånd.
Ekonomiskt bistånd till enskilda som omfattas av en konsulär
katastrofinsats i enlighet med denna lag omfattas inte av
lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om konsulär katastrofinsats.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:582 | Lag (1990:582) om koldioxidskatt | 1 § Koldioxidskatt skall betalas till staten enligt denna lag för
bränslen som anges i bilaga till lagen och för bränsleblandningar
som avses i 1 § andra stycket lagen (1957:262) om allmän
energiskatt.
Koldioxidskatt skall vidare betalas för de varuslag som är
skattepliktiga enligt 1 § lagen (1961:372) om bensinskatt, med
undantag för metylalkohol (metanol). Undantaget gäller även
metanol eller etylalkohol (etanol) som ingår i sådant annat
motorbränsle som avses i 1 § första stycket a) eller c) nämnda
lag. Lag (1993:844).
2 § Koldioxidskatten för år 1994 tas ut, om inte annat följer av
andra stycket, för bränslen som avses i 1 § första stycket med i
bilagan angivet belopp för vikt- eller volymenhet. För varuslag som
är skattepliktiga enligt 1 § andra stycket tas skatt ut med 77 öre per
liter. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år
1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §.
Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången
av år 1998.
För skattepliktiga bränsleblandningar skall skatt dock inte tas ut för
den del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska
fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana
fetter eller oljor. För blandningen i övrigt tas skatten ut med belopp
som gäller för oljeprodukter. Lag (1993:1511).
2 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998
skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i
2 § och i bilagan angivna skattebeloppen multiplicerade med det
jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen
avser och i oktober 1993.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande
kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören
i förhållande till de i 2 § och i bilagan angivna skattebeloppen.
Lag (1993:1511).
3 § I fråga om bränslen som avses i 1 § första stycket tillämpas 2
a §, 6--8 §§, 10 § andra stycket, 24 §, 25 § tredje stycket, 26 och
27 §§, 28 § första stycket och 30--33 §§ lagen (1957:262) om allmän
energiskatt.
Avdrag, återbetalning och kompensation enligt 24 § tredje stycket
eller 28 § första stycket lagen om allmän energiskatt medges dock
beträffande koldioxidskatt endast med tre fjärdedelar av skatten på
de bränslen som avses i 1 § första stycket.
I fråga om varuslag som är skattepliktiga enligt 1 § andra stycket
tillämpas lagen (1961:372) om bensinskatt utom 1 § och 2 § första
och andra styckena. Bestämmelserna om bensin i nämnda lag gäller
de varuslag som är skattepliktiga enligt 1 § andra stycket denna lag.
Lag (1994:329).
4 § Har koldioxidskatt tagits ut för bränsle som avses i 1 § första
stycket och har den skattskyldige begränsat utsläpp av koldioxid i
samband med förbrukning av bränslet, medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan av den skattskyldige återbetalning av betald koldioxid-
skatt i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat.
Har begränsningen av utsläpp gjorts av någon som inte är skattskyldig
medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av denne kompensation
för den koldioxidskatt som belastar bränslet i förhållande till hur
mycket utsläppet har minskat. Lag (1993:475).
5 § Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 3 och 4 §§ görs
skriftligen hos Beskattningsmyndigheten. Den skall omfatta en period
om ett kalenderår och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år
efter kalenderårets utgång. Ansökan får dock omfatta en period om ett
kalenderkvartal om det sammanlagda beloppet av skatt enligt denna lag
och lagen (1957:262) om allmän energiskatt som avses med ansökningen för
kalenderkvartalet överstiger 10 000 kronor.
Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understiger
5 000 kronor av det sammanlagda beloppet för koldioxidskatt och
energiskatt för ett kalenderår. Lag (1993:475).
6 § Har återbetalning eller kompensation för koldioxidskatt skett med
för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller
på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda
oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av beskattningsmyndigheten.
Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller
kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av
det kalenderår undet vilket beloppet erhållits. Lag (1993:475).
7 § Beslut enligt 4 eller 6 § överklagas hos länsrätten.
Lag (1993:475).
Bilaga till lagen (1990:582) om koldioxidskatt
Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp
enligt tull-
taxelagen
(1987:1068)
ur 27.01,
ur 27.02
eller
ur 27.04 Kolbränslen 832 kr per ton
ur 27.10
eller
ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor
och eldningsoljor samt
andra oljeprodukter, med
undantag för smörjoljor
och smörjfetter som inte
används för energialstring 957 kr per m/n3/
ur 27.11 Naturgas 707 kr per 1 000 m/n3/
ur 27.11
eller
ur 38.23 Gasol som används för
a) drift av motorfordon 50 öre per liter
b) annat ändamål än
drift av motorfordon 998 kr per ton
Lag (1993:1511).
Övergångsbestämmelser
1992:880
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. De nya bestämmelserna i 3 och 5 §§ tillämpas dock, såvitt
avser växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, först
från och med den 1 januari 1996. Beträffande 3 § första och tredje
styckena gäller i övrigt att den rätt till avdrag som föreligger enligt
andra stycket av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478)
om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt och punkt 4 andra
stycket av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om
ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt inte skall ha
någon motsvarande tillämpning i fråga om koldioxidskatt. Lag (1994:332).
3. I deklaration får avdrag, i den mån avdrag inte har gjorts enligt 3 §
första stycket jämfört med 24 § första stycket f) lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, även göras för skatt på kolbränslen som före
utgången av år 1994 förbrukats eller försålts för förbrukning i
metallurgiska processer, vari även skall anses ingå den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer.
1993:475
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som meddelats av
Riksskatteverket enligt 4 eller 6 § före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre bestämmelser. Överklagandet skall dock ges in till
Skattemyndigheten i Kopparbergs län.
1994:1776
Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:824 | Förordning (2020:824) om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan | 1 § En huvudman för grundskola får anordna försöksverksamhet
enligt denna förordning.
För elever som har ett annat språk än svenska som dagligt
umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna får delar av
undervisningen i årskurserna 7-9 anordnas på umgängesspråket
(tvåspråkig undervisning).
Bestämmelser om tvåspråkig undervisning i grundskolan för
elever med ett annat umgängesspråk än svenska finns även i
9 kap. 12 och 13 §§ skolförordningen (2011:185).
2 § Under den sammanlagda tid som en elev får tvåspråkig
undervisning får högst hälften ges på umgängesspråket.
Undervisningen ska planeras så att undervisningen på svenska
successivt ökar under utbildningstiden.
3 § En huvudman som deltar i försöksverksamheten ska
kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten.
4 § En huvudman som har beslutat att delta i
försöksverksamheten ska anmäla detta till Statens
skolinspektion. Anmälan ska innehålla uppgifter om
1. verksamheten vid den aktuella skolenheten,
2. motiven för att delta i försöksverksamheten,
3. utformningen av försöksverksamheten, och
4. hur försöksverksamheten ska följas upp och utvärderas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:318 | Förordning (1993:318) om utländska besök vid försvarsmakten | 1 § Myndigheter inom försvarsmakten skall skaffa Försvarsdepartementets till-
stånd innan de anordnar besök av en utlänning vid en militärområdesstab, en
fördelningsstab, Kustflottan, 1. attackeskadern och ledningscentraler eller vid
förband eller enheter under pågående beredskapsuppdrag eller krigsförbandsut-
bildning. Tillstånd krävs också om utlänningen skall tjänstgöra i en befattning
vid en svensk militär enhet.
Myndigheter inom försvarsmakten skall dessutom alltid skaffa Försvarsdeparte-
mentets tillstånd innan de anordnar besök av en utlänning som har en befattning
som motsvarar överbefälhavare, försvarsstabschef, försvarsgrenschef, militär-
områdesbefälhavare eller myndighetschef.
2 § Om en myndighet inom försvarsmakten skall anordna besök av en utlänning i
något annat fall än som sägs i 1 §, skall myndigheten före besöket skaffa
Överbefälhavarens tillstånd.
3 § Överbefälhavaren skall den 1 januari, den 1 april, den 1 juli och den
1 oktober varje år till Försvarsdepartementet rapportera vilka tillstånd
som meddelats enligt 2 §.
Undantag
4 § Tillstånd enligt 1 och 2 §§ behövs inte om besöket är föranlett av
att utlänningen skall
1. förbereda, delta i eller följa upp verksamhet inom ramen för överenskommel-
ser mellan Sverige och andra stater om samarbete inom försvarets område,
2. förbereda, delta i eller följa upp en affärsförhandling,
3. genom förevisning eller föredragning tillfälligt under en del av en dag få
information om myndighetens verksamhet, organisation eller materiel,
4. utföra installation, reparation eller ett liknande arbete,
5. delta i, träna inför eller vara funktionär vid en idrottstävling eller annan
sportverksamhet som anordnas av en myndighet eller på dess område,
6. göra en anmälan eller en uppvaktning eller på något annat sätt medverka i
protokollära sammanhang, eller
7. delta i ett samkväm eller en annan liknande verksamhet.
5 § Som anordnande av besök enligt denna förordning skall inte anses när
myndigheten bereder en utlänning tillträde till lokaler, anläggningar, fartyg
eller områden som vid tillfället är tillgängliga för allmänheten eller som
utlänningen måste komma till för att där kunna få framställa en begäran om att
få ta del av allmänna handlingar.
Bemyndigande
6 § Överbefälhavaren får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:443 | Förordning (2016:443) om tillsyn över företag av allmänt intresse i fråga om revision | 1 § Denna förordning innehåller närmare bestämmelser för
tillämpningen av lagen (2016:429) om tillsyn över företag av
allmänt intresse i fråga om revision. De termer som används i
förordningen har samma betydelse som i lagen.
2 § Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och
Revisorsinspektionen om vilka företag som är företag av
allmänt intresse enligt 2 § 9 revisorslagen (2001:883).
Förordning (2016:1353).
3 § Finansinspektionen ska lämna Revisorsinspektionen sådana
uppgifter som Finansinspektionen har och som
Revisorsinspektionen behöver för den rapport om utvecklingen
på marknaden för tillhandahållande av revisionstjänster till
företag av allmänt intresse som Revisorsinspektionen ska
utarbeta enligt artikel 27 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda
krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt
intresse och om upphävande av kommissionens beslut
2005/909/EG. Förordning (2016:1353).
4 § Finansinspektionen ska på sin webbplats offentliggöra
beslut om ingripanden enligt 7 § lagen (2016:429) om tillsyn
över företag av allmänt intresse i fråga om revision.
Besluten ska offentliggöras i avidentifierad form.
Om ett offentliggjort beslut har överklagats, ska det anges
på webbplatsen i anslutning till beslutet.
Ett beslut ska finnas tillgängligt på webbplatsen under minst
fem år.
5 § Om Finansinspektionen med stöd av 7 § lagen (2016:429) om
tillsyn över företag av allmänt intresse i fråga om revision
beslutar att en styrelseledamot eller en verkställande
direktör i ett företag av allmänt intresse, eller en
ställföreträdare för en sådan befattningshavare, under viss
tid inte får ha den befattningen, ska inspektionen snarast
underrätta Bolagsverket och Revisorsinspektionen om
beslutet. Förordning (2016:1353).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:668 | Lag (2019:668) om upphandlingsstatistik | Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om statistik på
upphandlingsområdet och om registrering av annonsdatabaser.
Statistik på upphandlingsområdet
Krav på statistiken
2 § Statistiken på upphandlingsområdet ska vara allmänt
tillgänglig samt objektiv, relevant, noggrann och jämförbar.
Statistikmyndighet
3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska ha
huvudansvaret för statistiken på upphandlingsområdet
(statistikmyndigheten).
Databas för nationell upphandlingsstatistik
4 § Statistikmyndigheten ska föra en nationell databas för
statistik på upphandlingsområdet (statistikdatabasen).
Statistikdatabasen ska innehålla uppgifter från och om
annonser om upphandling. Den får även innehålla andra
uppgifter om upphandling som behövs för att ta fram statistik.
Registrerade annonsdatabaser
Registermyndighet
5 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska besluta om
registrering av annonsdatabaser (registermyndigheten).
Förutsättningar för registrering
6 § En ansökan om registrering av en annonsdatabas får göras
av den fysiska eller juridiska person eller den upphandlande
myndighet eller enhet som driver annonsdatabasen.
En annonsdatabas ska registreras om
1. sökanden är lämplig att utöva verksamheten, och
2. det kan antas att verksamheten kommer att drivas i enlighet
med denna lag samt de föreskrifter och villkor som har
meddelats i anslutning till lagen.
Krav på registrerade annonsdatabaser
7 § En registrerad annonsdatabas ska vara elektronisk. I
databasen ska det finnas funktioner
1. för att ta emot och publicera annonser enligt
- lagen (2016:1145) om offentlig upphandling,
- lagen (2016:1146) om upphandling inom
försörjningssektorerna,
- lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner,
- lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet, eller
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007
av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg
och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och
(EEG) nr 1107/70,
2. som möjliggör för en upphandlande myndighet eller enhet att
uppfylla sina skyldigheter vid offentliggörande av annonser
och meddelanden genom Europeiska unionens publikationsbyrå,
och
3. som säkerställer att en annons inte kan publiceras innan
den upphandlande myndigheten eller enheten har lämnat de
uppgifter som annonsen ska innehålla.
Skyldighet att lämna uppgifter för statistikändamål
8 § Den som driver en registrerad annonsdatabas är skyldig att
lämna obearbetade uppgifter från och om annonser om
upphandling till statistikmyndigheten.
Skyldigheten gäller inte uppgifter som redan har
offentliggjorts i en annons om upphandling genom någon annan
registrerad annonsdatabas.
Tillsyn
9 § Registermyndigheten ska utöva tillsyn över registrerade
annonsdatabaser.
Vid sin tillsyn får registermyndigheten begära sådana
uppgifter som är nödvändiga för tillsynsverksamheten från den
som driver en registrerad annonsdatabas.
Registermyndigheten får meddela de förelägganden som behövs
för att denna lag eller de föreskrifter och villkor som har
meddelats i anslutning till lagen ska följas.
Återkallelse av registrering
10 § Registermyndigheten ska återkalla registreringen av en
annonsdatabas om den som driver databasen
1. inte längre uppfyller kraven enligt 6 eller 7 §,
2. inte betalar registeravgift enligt 11 §, eller
3. inte fullgör de skyldigheter i fråga om annonsering och
statistik som anges i denna lag eller annan författning.
Registreringen ska även återkallas på begäran av den som
driver annonsdatabasen.
Avgifter
11 § För registrering och registerhållning får
registermyndigheten ta ut en ansökningsavgift och en
registeravgift av den som driver annonsdatabasen.
Bemyndiganden
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vilka uppgifter för
statistikändamål som statistikmyndigheten får begära från den
som driver en registrerad annonsdatabas, samt om innehållet i
och driften av statistikdatabasen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för registrerade annonsdatabaser om
1. teknisk prestanda,
2. funktionalitet,
3. tillgänglighet, och
4. servicenivå.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om storleken på de avgifter som anges i
11§.
Överklagande
13 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:43 | Biobanksförordning (2023:43) | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
biobankslagen (2023:38).
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 7 kap. 1 § biobankslagen (2023:38) i fråga om 7 §,
- 7 kap. 8 § biobankslagen i fråga om 8 §,
- 8 kap. 10 § biobankslagen i fråga om 6, 8 och 10 §§,
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Anmälan om att inrätta en biobank
3 § En anmälan om beslut att inrätta en biobank ska utöver vad
som anges i 2 kap. 8 § biobankslagen (2023:38) innehålla
uppgifter om
1. företagsnamn och organisationsnummer för huvudmannen för
biobanken, och
2. adress och telefonnummer till den som är ansvarig för
biobanken.
Register över biobanker
4 § Inspektionen för vård och omsorgs register över biobanker
ska utöver vad som anges i 3 kap. 1 § biobankslagen (2023:38)
innehålla uppgifter om beslut om att en biobank får läggas ned
eller överlåtas.
Uppgiftsskyldighet
5 § Inspektionen för vård och omsorg ska på begäran av
Socialstyrelsen lämna ut uppgifter ur det register som förs
enligt 3 kap. 1 § biobankslagen (2023:38) om uppgifterna
behövs hos Socialstyrelsen för kunskapsutveckling,
statistikframställning, uppföljning, utvärdering eller
epidemiologiska studier.
Direktåtkomst
6 § Socialstyrelsen har rätt att vid direktåtkomst ta del av
uppgifterna i det register som förs enligt 3 kap. 1 §
biobankslagen (2023:38) om uppgifterna behövs hos
Socialstyrelsen för kunskapsutveckling,
statistikframställning, uppföljning, utvärdering eller
epidemiologiska studier.
Biobank med prover från barn
7 § Med vårdgivare enligt 7 kap. 1 § biobankslagen (2023:38)
avses Region Stockholm.
Bemyndiganden
8 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. tider för bevarande av prover i biobanker,
2. förvaring och kodning av prover i biobanker,
3. den information som ska ges enligt biobankslagen (2023:38),
4. det samtycke som ska lämnas av provgivaren,
5. spårbarhet av prover i biobanker,
6. gallring av prover i biobanker, och
7. vilka medfödda sjukdomar som proverna i PKU-biobanken får
användas för i enlighet med 7 kap. 2 § första stycket 1
biobankslagen.
Föreskrifter enligt första stycket 7 får beslutas först efter
det att medicinska och etiska bedömningar har beaktats.
9 § Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om
verkställigheten av biobankslagen (2023:38) och av denna
förordning.
10 § Inspektionen för vård och omsorg får meddela föreskrifter
om
1. förfarandet vid anmälningar om inrättande av biobanker,
2. nedläggning av biobanker, och
3. överlåtelse av provsamlingar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:70 | /r1/ Förordning (1990:70)
om tandvårdsersättning vid klinisk tandhälsoundersökning i
Norrbottens och Västerbottens län; | Vid klinisk tandhälsoundersökning, som utförs av tandläkare inom ramen
för ett av Norrbottens och Västerbottens läns landsting under tiden
april--december 1990 bedrivet tandhälsoprojekt, lämnas
tandvårdsersättning enligt 6 § tandvårdstaxan (1973:638) även om
patientavgift inte tas ut. Förordning (1990:243).
Övergångsbestämmelser
1990:70
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1990 och gäller till
utgången av år 1990. Förordningen skall tillämpas även efter sistnämnda
tidpunkt vid tandhälsoundersökning som har utförts under förordningens
giltighetstid.
1990:243
Denna förordning träder i kraft den 15 juni 1990. Den skall dock
tillämpas för tid från och med den 1 april 1990.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:716 | Riksbankens föreskrifter (1989:716)
om utgivande av sedlar på femhundra kronor; | Fullmäktige i riksbanken ger till känna att sedlar på femhundra kronor
kommer att från riksbanken lämnas ut i allmänna rörelsen från och med
den 4 september 1989.
Sedeln har följande storlek, beskaffenhet och utseende.
Storlek
Sedeln är 150 mm lång och 82 mm bred.
Tryck
Sedelns framsida
I sedelns högra del avbildas kung Carl XI i halvprofil med ansiktet vänt
åt vänster. Hans namn och levnadsår, CARL XI 1655--1697, är angivna
längs motivets högra kant. Till vänster om porträttet avbildas det gamla
riksbankshuset vid Järntorget i Stockholm med folkliv. Under husets
högra del framträder en del av riksbankens ursprungliga sigill. Över och
till vänster om riksbankshuset återges texten på en sedel från år 1665 i
en ljus färg.
Sedelns högra del innehåller konstgraverade mönster i form av
koncentriska cirklar, vari texten HINC ROBUR ET SECURITAS upprepas.
Sedelns vänstra sida, omfattande ungefär en fjärdedel av sedelns yta, är
täckt av ett tryck i lätt ton som avslutas längst till vänster med en
rand i konstgravyr som löper längs sedelns kortsida och är försedd med
texten SVERIGES RIKSBANK.
Valörsiffran 500 återfinns i sedelns övre vänstra samt i sedelns nedre
högra hörn. Texten FEM HUNDRA KRONOR återfinns längs sedelns övre kant.
Sedelns nummer är angivet i nedre vänstra hörnet.
Huvudmotivet är tryckt i röd färg, den äldre sedelns text är i gulvit
färg, som i ultraviolett ljus har starkt återsken. Trycket på sedelns
mittparti är i rödlila, turkos och violett färg som avslutas i sedelns
vänstra kant i ett brungrått färgat band.
De konstgraverade cirklarna till höger om porträttet är tryckta i ockra
och turkos samt rött. Numret är tryckt i en svart färg, som i
ultraviolett ljus har återsken. Hela sedelns framsida är täckt av tryck.
Sedelns baksida
Denna sida upptar till höger en talong med valörsiffran 500 nedtill och
två namnteckningar i faksimil längs sedelns högra sida men är för övrigt
ej tryckt. Huvudmotivet är en bild av Christopher Polhem i halvfigur.
Texten CHR. POLHEM 1661--1751 återfinns i högra nedre delen av
porträttet.
Till vänster om porträttet finns en avbildning av Falu koppargruva. Till
höger om porträttet finns inlagd en handskrift av Polhem i faksimil.
Bakom porträttet är inlagt ett s. k. spärrhjul, utfyllt med konstgravyr.
Valörsiffran 500 återfinns även i sedelns övre vänstra hörn, samt texten
FEM HUNDRA KRONOR i sedelns nedre kant.
Porträttet samt valörangivelserna och handskriften är tryckta i röd
färg, bilden av Falu koppargruva i grön färg samt spärrhjulet i violett
och ockra. De fyra marginalerna har ej tryck.
Papper
Papperet är till färgen benvitt och är på framsidans vänstra sida
försett med ett vattenmärke föreställande Carl XI i halvprofil med
ansiktet vänt åt vänster.
I papperet är inlagd en lodrätt löpande säkerhetstråd, vilken framträder
i genomfallande ljus som en mörk linje med två raka kanter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:504 | Riksbankens föreskrifter (2001:504) om minnesmynt på tvåhundra
kronor | 1 § Med anledning av Konung Carl XVI Gustafs och Drottning
Silvias silverbröllopsdag skall minnesmynt med nominellt värde
av tvåhundra kronor ges ut.
2 § Minnesmyntet skall tillverkas av en legering som består av
925 tusendelar silver och 75 tusendelar koppar samt ha en vikt
av 27,03 gram och en diameter av 36 mm. Avvikelsen från den
nominella vikten får vid uppvägning av etthundra mynt vara
högst 27 gram.
3 § Minnesmyntet skall ha följande prägel.
På framsidan Konung Carl XVI Gustafs och Drottning Silvias
porträtt i profil med omskriften "KONUNG . CARL . XVI . GUSTAF
. DROTT-NING . SILVIA".
På frånsidan stora riksvapnet, därunder omgivet av till vänster
"B" som är begynnelsebokstaven i riksbankschefens efternamn och
till höger "E" som anger myntningsorten samt texten "SVERIGE",
"1976 . 19 JUNI . 2001", "200 KR".
Randen skall vara slät.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:579 | Förordning (1998:579) om vissa stöd från
EG:s strukturfonder | Allmän bestämmelse
1 § Denna förordning kompletterar EG:s förordningar om
strukturstöd för att genomföra program för strukturfondsmålen
2, 3, 4, 5 b och 6 samt gemenskapsinitiativ.
Denna förordning skall inte tillämpas avseende gemenskaps-
initiativet PESCA och inte heller om ett beslut om stöd fattas
av något annat organ än en svensk myndighet.
Förfarandet i stödärenden
2 § Med stödmyndighet avses en myndighet som beslutar om stöd
från EG:s strukturfonder. Med utbetalningsmyndighet avses en
myndighet som enligt 3 § betalar ut stöd.
3 § Stöd från EG:s strukturfonder betalas ut av
1. Närings- och teknikutvecklingsverket för stöd från
Europeiska regionala utvecklingsfonden,
2. Arbetsmarknadsstyrelsen för stöd från Europeiska
socialfonden,
3. Statens jordbruksverk för stöd från Europeiska utvecklings-
och garantifonden för jordbruket,
Utan hinder av första stycket betalas stöd som har beslutats
inom gemenskapsinitiativet Interreg II A ut av
1. Länsstyrelsen i Västra Götalands län för stöd från det
operativa programmet Bohuslän/Dalsland-Östfold,
2. Länsstyrelsen i Värmlands län för stöd från det operativa
programmet Värmland/Dalarna-Hedmark/Östfold,
3. Länsstyrelsen i Jämtlands län för stöd från det operativa
programmet Jämtland-Tröndelag.
4 § Utbetalningsmyndigheterna får efter samråd med respektive
stödmyndighet meddela föreskrifter om stödmyndigheternas
handläggning av stödärenden och om det underlag som krävs för
utbetalning av stöd.
Utbetalningsmyndigheterna får även föreskriva om vilka allmänna
villkor för utbetalning, rapportering, uppföljning och återkrav
som stödmyndigheten skall meddela i samband med beslutet om
stöd.
5 § Stödmyndigheten skall i beslut om stöd upplysa om att
beslutet kan komma att återkallas om utbetalningsmyndigheten
finner att stödet inte är förenligt med gemenskapsreglerna
eller inte stämmer överens med det program på vilket
stödbeslutet grundas.
6 § Innan stödet betalas ut skall utbetalningsmyndigheten
kontrollera att utbetalningen är förenlig med
gemenskapsreglerna samt stämmer överens med det program på
vilket stödbeslutet grundas.
Om kontrollen visar att utbetalning skulle strida mot
gemenskapsreglerna eller inte stämmer överens med det program
på vilket stödbeslutet grundas, skall den
utbetalningsmyndigheten, med angivande av skälen, besluta att
inte betala ut stödet. Utbetalningsmyndigheten skall därefter
sända tillbaka stödärendet till stödmyndigheten.
Stödmyndigheten skall därvid ompröva sitt beslut om stöd.
Tillsyn och kontroll
7 § Tillsynen och kontrollen över efterlevnaden av
gemenskapsreglerna om stöd från EG:s strukturfonder och de
program på vilka besluten om stöd grundas utövas av
utbetalningsmyndigheten.
Bestämmelser om tillsyn finns i lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd.
8 § Utbetalningsmyndigheten får överlämna till en annan
myndighet att utöva tillsyn och kontroll enligt 7 § samt därvid
meddela föreskrifter om hur tillsynen skall ske.
Återbetalningsskyldighet
9 § En mottagare av stöd enligt stödmyndighetens beslut är
återbetalningsskyldig för belopp som mottagaren har fått i
strid med de gemenskapsregler och det program som gäller för
beslutet. Om det är oskäligt att återkräva hela beloppet, får
stödmyndigheten sätta ned beloppet.
Upphävande av beslut
10 § Om beslut om stöd har fattats på grund av oriktig,
vilseledande eller ofullständig uppgift från sökanden eller om
denne brutit mot de villkor som gäller för stödet, får
stödmyndigheten häva beslutet helt eller delvis. Om stödbeslut
upphävs och stöd redan betalats ut till följd av beslutet får
stödmyndigheten kräva att stödet betalas tillbaka helt eller
delvis. Återbetalning skall krävas inom tio år från det att
beloppet betalades ut.
Ränta
11 § Om stödmottagaren inte är berättigad till ett stödbelopp
och detta skall återbetalas, utgår ränta enligt räntelagen
(1975:635).
Den stödmyndighet som har beslutat om återkrav får sätta ned
räntekravet om det finns särskilda skäl.
Överklagande
12 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förordning (1998:1818).
Övergångsbestämmelser
1998:1818
Denna förordning träder i kraft den 19 januari 1999. I fråga om
beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1999:1424
De upphävda bestämmelserna gäller dock fortfarande för att avsluta
programperioden 1995--1999 med de ändringar som anges i 3 och 4.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:607 | Förordning (1981:607)
med instruktion för statsförvaltningens centrala
förslagsnämnd | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 3 samt
15, 16 och 18 §§, tillämpas på statsförvaltningens centrala
förslagsnämnd.
Med chefen förstås därvid nämndens ordförande.
2 § Med statsförvaltningen avses i denna förordning statliga
myndigheter under regeringen, dock inte statens arbetsgivarverk.
Förordningen är inte tillämplig på de arbetstagare som domänverket får
förhandla om kollektivavtal för enligt 35 § förordningen (1975:1021)
med instruktion för domänverket.
Uppgifter
3 § Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd är central myndighet
för samordning av förslagsverksamheten inom statsförvaltningen.
Nämnden driver sin verksamhet i anslutning till ett avtal mellan
statens arbetsgivarverk samt Centralorganisationen SACO/SR,
Statsanställdas förbund och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) om
förslagsverksamhet hos statliga myndigheter (AF-S, statens
arbetsgivarverks cirkulär 1981 A 11).
4 § Det åligger nämnden särskilt att
1. främja och vägleda förslagsverksamheten,
2. fastställa sådana normer för beräkning av ersättningar i
förslagsverksamheten som avses i AF-S,
3. besluta om ersättningar i förslagsärenden som enligt 7 §
förordningen (1981:606) om förslags- och trivselverksamheten vid
statliga myndigheter lämnas över till nämnden för avgörande.
Organisation
5 § Nämnden består av sex ledamöter. Ledamöterna förordnas av rege
ringen för högst tre år. För varje ledamot förordnar regeringen en
personlig ersättare.
Tre av ledamöterna och ersättare för dem förordnas efter gemensamt
skriftligt förslag av SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO-S.
Bland de ledamöter som inte förordnas efter förslag av
organisationerna utser regeringen en ordförande i nämnden.
Nämnden utser en vice ordförande inom sig efter gemensamt förslag av
SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO-S.
6 § Hos nämnden tjänstgör en sekreterare och annan personal, som är
anställda hos statskontoret.
7 § Nämnden får i mån av behov och tillgång på medel anlita
utomstående för särskilda uppdrag.
Ärendenas handläggning
8 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden.
9 § Ärendena avgörs av nämnden i plenum.
I en arbetsordning eller genom särskilda beslut får nämnden lämna över
åt ordföranden att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som inte är
av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på nämnden i plenum.
10 § Nämnden är beslutför med sex eller fyra ledamöter,
bland dem ordföranden eller vice ordföranden. Av ledamöterna
skall halva antalet vara förordnade efter förslag från
organisationerna. Förordning (1986:960).
11 § Ärendena avgörs efter föredragning som ankommer på
sekreteraren eller på en särskild förordnad föredragande.
I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får nämnden
bestämma att ett ärende som handläggs enligt 9 § andra stycket
får avgöras utan föredragning.
Ordföranden får själv ta över beredningen och föredragningen
av ett ärende. Förordning (1986:960).
12 § Ordföranden eller, efter beslut av denne, sekreteraren får fordra
in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden som handläggs
hos nämnden.
13 § Ersättningar enligt 4 § 3 som har beslutats av nämnden betalas
från medel som nämnden disponerar.
Avslutande bestämmelse
14 § Nämndens beslut får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:14 | Förordning (2019:14) med kompletterande bestämmelser till EU:s hamntjänstförordning | 1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap 7 §
regeringsformen.
2 § Transportstyrelsen ska pröva frågor som avses i
artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för
tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för
finansiell insyn i hamnar (EU:s hamntjänstförordning).
Transportstyrelsen ska pröva frågor som avses i artikel 18 i
EU:s hamntjänstförordning när det gäller beslut eller
åtgärder som har fattats eller vidtagits av en hamnledning
eller en behörig myndighet.
Transportstyrelsen är berörd myndighet enligt artiklarna
11.5, 12.3 och 13.6 i EU:s hamntjänstförordning.
3 § Transportstyrelsen får inhämta skriftligt yttrande
från Konkurrensverket för den prövning som avses i 2 § första
och andra stycket.
4 § Transportstyrelsen får meddela de föreskrifter som
behövs för verkställigheten av EU:s hamntjänstförordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:881 | Förordning (2003:881) om skiktgränser för statlig inkomstskatt
vid 2005 års taxering i vissa fall | Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen
(1999:1229) för sådana skattskyldiga som avses i punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till lagen (2003:825) om ändring i
inkomstskattelagen, den nedre skiktgränsen till 294 600 kronor
och den övre skiktgränsen till 445 600 kronor vid 2005 års
taxering.
Av 65 kap. 5 § inkomstskattelagen framgår att den nedre
respektive den övre skiktgränsen i andra fall är 291 800 kronor
respektive 441 300 kronor vid 2005 års taxering.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:679 | Förordning (1993:679) med instruktion för
Statens väg- och transportforskningsinstitut | Uppgifter
1 § Statens väg- och transportforskningsinstitut har till
huvuduppgift att bedriva forskning och utveckling som avser
infrastruktur, trafik och transporter.
Institutet har också till uppgift att svara för övergripande miljö- och
energikonsekvensbeskrivningar inom trafik- och transportområdet.
2 § Institutet utför forsknings- och utvecklingsarbete åt
myndigheter och andra uppdragsgivare. Uppdragen får utföras mot
ersättning. Grunderna för ersättningen bestäms av institutet.
Verksförordningens tillämpning
3 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på Statens väg-
och transportforskningsinstitut med undantag av 18, 19 och 30 §§.
Institutets ledning
4 § Institutets generaldirektör är chef för myndigheten.
Styrelsen
5 § Institutets styrelse består av högst nio personer,
generaldirektören medräknad. En av ledamöterna är ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden, generaldirektören och minst
hälften av de andra ledamöterna är närvarande.
Styrelsens ansvar och uppgifter
6 § Utöver vad som anges i 11--13 §§ verksförordningen
(1987:1100) skall styrelsen särskilt ägna sig åt den långsiktiga
utvecklingen av institutets verksamhet.
Tjänstetillsättningar m. m.
7 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Andra tjänster tillsätts av institutet.
8 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare
meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan
av generaldirektören.
9 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av
regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande i
styrelsen.
Överklagande
10 § Institutets beslut i personalärenden får överklagas hos
regeringen, om något annat inte följer av
-- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål,
-- lagen (1987:439) om inskränkningar i rätten att överklaga,
-- andra föreskrifter.
Institutets beslut i andra ärenden får överklagas endast om det är
särskilt föreskrivet.
Övergångsbestämmelser
1993:679
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då förordningen
(1988:629) med instruktion för Statens väg- och trafikinstitut skall
upphöra att gälla.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:168 | Förordning (1993:168) om intermisstyrelse
för avveckling av högskolorna i Sundsvall/
Härnösand och Östersund samt inrättande
av en ny högskola; | Interimsstyrelsens uppgift
1 § En särskild interimsstyrelse skall finnas med uppgift att
förbereda dels avvecklingen av högskolorna i Sundsvall/Härnösand
och Östersund, dels inrättandet av Mitthögskolan, allt i enlighet
med vad som föreslås i proposition (1992/93: 169) Högre
utbildning för ökad kompetens.
Arbetet skall bedrivas under förutsättning att riksdagen godkänner
organisationsförändringarna och med beaktande av föreskrifterna i
2 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100) och punkten 1 b
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till samma
förordning.
Sammansättning m. m.
2 § Interimsstyrelsen består av en ordförande och högst 14 andra
ledamöter. Regeringen utser ordföranden och övriga ledamöter.
3 § Interimsstyrelsen är beslutför när fler än hälften av
ledamöterna, bland dem ordföranden, är närvarande.
Tillsättning av tjänster
4 § Interimsstyrelsen får besluta om tillsättning av tjänster vid
Mitthögskolan först sedan riksdagen beslutat om att denna
högskola skall inrättas. Vid tillsättning av tjänster gäller
bestämmelserna i 5--11 §§.
Med tjänst avses i denna förordning också långtidsvikariat.
5 § Tjänsten som rektor tillsätts av regeringen. Övriga tjänster
tillsätts av interimsstyrelsen.
6 § En tjänst hos Mitthögskolan får, utan ledigkungörande, tillsättas
med någon som är anställd vid högskolorna i Sundsvall/Härnösand
och Östersund och som har kompetens som motsvarar kraven för
den nya tjänsten vid Mitthögskolan.
7 § Förordningen (1984:819) om statliga platsanmälningar
tillämpas inte när en tjänst tillsätts enligt 6 §.
8 § Tjänster som inte tillsätts enligt 6 § skall tillsättas enligt de
föreskrifter som annars gäller för tjänstetillsättningar.
Meddelande om beslut
9 § Interimsstyrelsens beslut i tillsättningsärenden skall meddelas
genom anslag.
Anslaget sätts upp på anslagstavlorna hos Högskolan i
Sundsvall/Härnösand respektive i Östersund.
Överklagande
10 § Beslut i tillsättningsärenden får överklagas hos
Överklagandenämnden för högskolan.
Övriga bestämmelser
11 § Tillsättningsärenden som interimsstyrelsen inte har avgjort
före den 1 juli 1993 skall lämnas över till Mitthögskolan.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:841 | Lag (1976:841) om betalningsföreläggande för
fordringar som skall prövas av statens va-nämnd | 1 § För fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och
avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem får huvudmannen söka
betalningsföreläggande vid allmän underrätt utan hinder av att tvist
om anspråket skall prövas av statens va-nämnd. Lag (1981:1356).
2 § Bestrider gäldenären ansökningen och hänskjutes målet med
anledning härav till rättegång, skall målet överlämnas till
va-nämnden. Talan får ej föras mot beslut om överlämnande. Har annan
domstol än högsta domstolen överlämnat målet skall nämnden, om den
finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som
överlämnat det. Sedan nämnden prövat frågan om återförvisning får
frågan huruvida målet hör under nämnden ej upptagas på nytt.
3 § Talan i mål som enligt 2 § överlämnats till statens va-nämnd skall
anses väckt vid denna när ansökningen om betalningsföreläggande
gjordes hos den allmänna underrätten.
Har allmän underrätt i mål om betalningsföreläggande på ansökningen
tecknat bevis att utmätning får ske och vill gäldenären söka
återvinning skall han hos va-nämnden göra ansökan enligt 8 § lagen
(1976:839) om statens va-nämnd inom tid som anges i 35 § första
stycket lagsökningslagen (1946:808).
4 § Beträffande förfarandet vid allmän underrätt i mål som avses i
denna lag gäller i övrigt i tillämpliga delar lagsökningslagen
(1946:808).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:987 | Förordning (1982:987)
om nedsättning av belgisk källskatt på utdelning, ränta och
royalty | 1 § Ansökan om nedsättning av belgisk källskatt på utdelning eller
ränta ("précompte mobilier") enligt artiklarna 10 eller 11 i
dubbelbeskattningsavtalet den 2 juli 1965 mellan Sverige och Belgien
eller belgisk källskatt på royalty ("précompte mobilier ou
professionnel") enligt artikel 12 i avtalet görs på blanketter som
fastställts av belgisk myndighet och som har beteckningen 276 Div. för
utdelning, 276 Int. för ränta och 276 R. för royalty. Till varje
blankett har fastställts särskilda anvisningar på franska, engelska
och nederländska.
Blanketter jämte anvisningar tillhandahålls av länsstyrelserna och av
"Bureau Central de Taxation de Bruxelles-Extranéité, Rue Royale 97,
1000 Bruxelles". Länsstyrelserna tillhandahåller anvisningarna endast
på engelska.
2 § Ansökan ges in i två exemplar till länsstyrelsen i det län där
den skattskyldiges hemortskommun är belägen.
Länsstyrelsen skall efter erforderlig undersökning kostnadsfritt
utfärda intyg enligt punkt IV på respektive blankett och återsända
exemplar 1 av ansökningshandlingen till den skattskyldige.
3 § Exemplar 1 av ansökningshandlingen och de handlingar, som enligt
de till blanketten hörande särskilda anvisningarna skall bifogas
ansökan, ges av den skattskyldige in till belgisk myndighet eller
annan person som anges i anvisningarna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:337 | Förordning (1984:337) om ändrade bestämmelser om statens skyldighet att betala ersättning till kommuner enligt 33 § bostadslånekungörelsen (1962:537) m.m. | Enligt 33 § tredje stycket bostadslånekungörelsen (1962:537) eller
motsvarande äldre bestämmelser är staten under vissa förutsättningar
skyldig att betala ersättning till kommunen för bland annat sådana
förluster vid förvaltning av flerbostadshus som beror på att
lägenheter i husen är outhyrda.
Regeringen kan bevilja stöd av statsmedel till åtgärder i
bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter. Beviljas sådant
stöd kan regeringen, om kommunen medger det, besluta att statens
ersättningsskyldighet enligt nämnda bestämmelser helt eller delvis
skall upphöra i kommunen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:711 | Förordning (1985:711) med vissa bestämmelser om
torskfisket i Östersjön nordost om Bornholm | 1 § Denna förordning gäller fiske efter torsk från svenska och danska
fiskefartyg inom ett område i Östersjön som avgränsas av räta linjer
mellan punkten 5540,8N, 1501,6O, punkten 5543,7N, 1506,1O,
punkten 5521,3N, 1630,5O och punkten 5520,1N, 1627,4O. Enligt
överenskommelse den 9 november 1984 om avgränsning av kontinen
talsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark är området
beläget i såväl svensk ekonomisk zon som dansk fiskezon. Förordning
(1992:1316).
2 § Fisket i området skall, när det bedrivs från svenskt fiskefartyg,
betraktas som om det hade bedrivits i den svenska ekonomiska zonen och,
när det bedrivs från danskt fiskefartyg, betraktas som om det hade be
drivits i den danska fiskezonen. Förordning (1992:1314).
3 § Den som fiskar i området från ett svenskt eller danskt fiskefartyg
skall följa de bestämmelser som gäller i flaggstaten för hans
fiskefartyg.
4 § I fråga om tillsyn av fiske som bedrivs från svenskt fartyg i
området gäller samma bestämmelser som vid fiske inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon. Förordning (1992:1314).
5 § I den del av området som inryms i den svenska ekonomiska zonen får
behörig svensk myndighet utöva kontroll över fiskefartyg som för dansk
flagg. Denna kontroll skall utövas så att inga onödiga olägenheter
uppkommer för fisket och skall vara begränsad till att tillse
efterlevnaden av bestämmelser, vilka grundar sig på internationella
överenskommelser eller beslut som är bindande för Sverige och Danmark.
Om en överträdelse konstateras, skall anmälan göras till vederbörande
danska myndighet. Förordning (1992:1314).
6 § Lagföring beträffande överträdelse av gällande bestämmelser för
fisket i området skall ske vid domstol i flaggstaten i enlighet med
denna stats lag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:350 | Förordning (2016:350) om försöksverksamhet med anställning under viss kompletterande utbildning | 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om en
försöksverksamhet med tidsbegränsade anställningar som lärare
i skolväsendet av personer som genomför en kompletterande
pedagogisk utbildning för att uppnå en behörighetsgivande
lärarexamen och som uppfyller vissa ytterligare krav.
Förordningen är meddelad med stöd av 2 kap. 22 b § skollagen
(2010:800).
2 § En huvudman får, med undantag från 2 kap. 13 § skollagen
(2010:800), för en period av högst två år anställa en person
som
1. ska bedriva undervisning som lärare i skolväsendet i ett
eller flera ämnen där det råder brist på legitimerade och
behöriga lärare,
2. har ämneskunskaper som motsvarar de ämneskunskaper som
krävs för en behörighetsgivande lärarexamen i det eller de
ämnen som personen ska bedriva undervisning i, och
3. genomför en kompletterande pedagogisk utbildning som
syftar till att personen ska uppnå en behörighetsgivande
lärarexamen i det eller de ämnena.
En huvudman får anställa en person enligt första stycket
endast om det inte finns någon att tillgå inom huvudmannens
organisation som uppfyller kraven i 2 kap. 13 § skollagen.
Anställningstiden får förlängas till tre år, om det finns
särskilda skäl.
3 § Statens skolverk får meddela
1. föreskrifter om vilka ämnen som ska omfattas av
försöksverksamheten, och
2. de ytterligare föreskrifter som behövs för
försöksverksamheten.
Övergångsbestämmelser
2016:350
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016.
2. Bestämmelserna i 2 § tillämpas på anställningar som
påbörjas senast höstterminen 2025. Förordning (2020:522).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:757 | Förordning (1997:757) om tilldelning av spårkapacitet | 1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att
genomföra rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om
tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av
infrastrukturavgifter.
2 § Förordningen gäller trafik som bedrivs av företag eller
sammanslutningar som avses i 1 § lagen (1997:756) om
tilldelning av spårkapacitet. De beteckningar som används i
denna förordning har samma betydelse som i lagen.
3 § Ansökan om tilldelning av tågläge skall, om utgångspunkten
för den aktuella tågtrafiken är i Sverige, göras hos
Tågtrafikledningen som omedelbart skall informera motsvarande
organ i de länder som berörs av ansökan.
Om Tågtrafikledningen på motsvarande sätt har informerats om en
ansökan om tilldelning av tågläge, som har lämnats in i ett
annat land, skall den fatta beslut inom en månad efter det att
all relevant information lämnats in. Tågtrafikledningen skall
omedelbart informera det organ som tagit emot ansökan om sitt
beslut.
Om en ansökan lämnats in till Tågtrafikledningen skall den,
tillsammans med övriga länders organ, fatta beslut inom två
månader efter det att all relevant information lämnats in.
4 § För att täcka kostnaderna för tilldelning av tågläge skall
trafikutövaren betala en avgift för Tågtrafikledningens
verksamhet enligt lagen (1997:756) om tilldelning av
spårkapacitet.
Avgiften skall motsvara den årliga kostnaden för tilldelning av
tåglägen på andra spåranläggningar än statens spåranläggningar.
Avgiften fördelas på trafikutövarna i proportion till den
trafik som de utfört under året.
5 § Tågtrafikledningen får meddela närmare föreskrifter om
verkställigheten av lagen (1997:756) om tilldelning av
spårkapacitet samt föreskrifter om tillämpningen av denna
förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:934 | Tillkännagivande (2007:934) om de EG-bestämmelser som kompletteras av epizootilagen (1999:657) | Regeringen tillkännager enligt 1 a § epizootilagen (1999:657)
att följande bestämmelser i EG:s förordningar kompletteras av
epizootilagens bestämmelser.
Grundförordningar som kompletteras av epizootilagen i de delar
de innehåller bestämmelser som faller inom lagens
tillämpningsområde
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av
den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa
kontrollen av efterlevnaden av foder- och
livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och
djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004R0882).
Grundförordningar som kompletteras av epizootilagen i de delar
som anges i det följande
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av
den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för
förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av
transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s.
1, Celex 32001R0999)
- artikel 2, utom de delar som kompletteras av livsmedelslagen
(2006:804) eller lagen (2006:805) om foder och animaliska
biprodukter,
- artikel 5.1 och 5.5,
- artiklarna 11-14,
- artiklarna 15 och 16, utom de delar som kompletteras av
livsmedelslagen (2006:804) eller lagen (2006:805) om foder och
animaliska biprodukter.
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av
den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s.
1, Celex 32004R0852)
- del A, punkt 4 h i bilaga I, såvitt gäller sjukdomar som
faller inom tilllämpningsområdet för epizootilagen,
- del A, punkt 7 i bilaga I, såvitt gäller sådana uppgifter som
faller inom tillämpningsområdet för epizootilagen.
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av
den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler
för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s.
55, Celex 32004R0853)
- avsnitt I, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, såvitt gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för
epizootilagen,
- avsnitt II, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, såvitt gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för
epizootilagen,
- avsnitt IX, kapitel I, I, punkt 5 i bilaga III, såvitt gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för
epizootilagen.
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av
den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser
för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av
animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L
139, 30.4.2004, s. 206, Celex 32004R0854)
- artikel 4, såvitt gäller sådana uppgifter som faller inom
tillämpningsområdet för epizootilagen.
Övriga förordningar
6. Kommissionens förordning (EG) nr 1266/2007 av den 26 oktober
2007 om tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv
2000/75/EG när det gäller bekämpning och övervakning av
bluetongue och restriktioner för förflyttning av vissa
djurarter som kan smittas av bluetongue (EUT L 283, 27.10.2007,
s. 37, Celex 32007R1266).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:554 | Förordning (1976:554)
om grupplivförsäkring åt vissa doktorander | 1 § Staten meddelar enligt denna förordning grupplivförsäkring för
dödsfall åt den som uppbär utbildningsbidrag för doktorander och ej
omfattas av försäkringsskydd enligt reglementet (1962:698) angående
statens grupplivförsäkring.
2 § Försäkringsavtalet mellan staten och den försäkrade anses slutet
genom att denne tilldelas utbildningsbidrag för doktorander. Avtalet
har det innehåll som vid varje tidpunkt framgår av denna förordning.
Premiebetalning anses ske genom att doktoranden bedriver de studier
för vilka utbildningsbidraget har utgetts.
3 § Statens personalpensionsverk företräder staten i ärenden om
grupplivförsäkring enligt denna förordning och handlägger sådana
ärenden i den mån de ej enligt föreskrift i förordningen skall
handläggas av statens grupplivnämnd.
4 § Försäkringsskydd enligt denna förordning föreligger under tid för
vilken utbildningsbidrag för doktorander har beviljats den
försäkrade.
Doktorand som vid ingången av nämnda tid har rätt till hel
förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring omfattas ej av försäkringsskydd enligt denna förordning så
länge han är berättigad till hel sådan förmån.
5 § Försäkringsskyddet gäller även för tid när den försäkrade är
förhindrad att bedriva studier för vilka utbildningsbidrag för
doktorander har beviljats, oavsett om utbildningsbidrag utgår, när
hindret beror på
1. sjukdom eller olycksfall,
2. havandeskap eller barnsbörd,
3. värnpliktstjänstgöring, dock högst 60 dagar för läsår då
utbildningsbidrag utgår, eller
4. studieuppehåll för offentligt uppdrag.
Försäkringsskydd i fall som avses i första stycket 1 föreligger endast
om hindret styrkes genom intyg från allmän försäkringskassa eller
läkare. Grupplivnämnden får dock medgiva försäkringsskydd även om
sådant intyg ej företetts.
6 § Efter utgången av den tid under vilken försäkringsskydd föreligger
enligt 4 § första stycket fortfar skyddet att gälla i följande fall.
1. Under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall gäller
försäkringsskyddet, om arbetsoförmågan förelåg vid utgången av den tid
för vilken utbildningsbidrag för doktorander har beviljats eller om
den har uppstått under tid, då försäkringsskyddet gäller enligt 2--4.
För fortsatt försäkringsskydd kräves att arbetsoförmågan styrkes genom
intyg från allmän försäkringskassa eller läkare. Grupplivnämnden får
dock medgiva försäkringsskydd även om sådant intyg ej företetts. Varar
arbetsoförmågan mer än ett år, skall den försäkrade varje kalenderår
efter det år då den uppstod anmäla till personalpensionsverket att
försäkringsskyddet alltjämt skall vara i kraft, om ej grupplivnämnden
befriat honom från sådan anmälningsskyldighet. Fullgöres ej
anmälningsskyldighet, får nämnden besluta att försäkringsskyddet skall
upphöra. Den försäkrade skall vid anmälan förebringa sådan utredning
om sin arbetsförmåga och sina anställningsförhållanden som är av
betydelse för bedömningen av rätten till fortsatt försäkringsskydd.
2. Under de 104 veckorna närmast efter utgången av den tid för vilken
utbildningsbidrag har beviljats gäller försäkringsskyddet så länge den
försäkrade är arbetslös och söker arbete, dock längst så många veckor
som utbildningsbidrag har åtnjutits. För fortsatt försäkringsskydd
kräves att det genom intyg från arbetsförmedling eller erkänd
arbetslöshetskassa styrkes att den försäkrade genom att söka arbete
stått till den allmänna arbetsmarknadens förfogande. Grupplivnämnden
får dock medgiva försäkringsskydd även om sådant intyg ej företetts.
3. Har den försäkrade beviljats hel förtidspension enligt 7 kap. 1 §
andra stycket eller 13 kap. 1 § första stycket andra punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring gäller försäkringsskyddet under den
tid pensionen utgår om skyddet förelåg vid pensionstidens början.
4. Under anställning som ej är förenad med motsvarande skydd gäller
försäkringsskyddet lika länge som om den försäkrade hade varit
arbetslös.
7 § Bosätter sig den som åtnjuter försäkringsskydd enligt 6 §
utomlands, träder försäkringsskyddet ur kraft. Grupplivnämnden får
dock medge undantag härifrån, om särskilda skäl föreligger.
8 § Vid krigstillstånd i Sverige gäller lagen (1959:118) om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring i fråga om
försäkringsgivarens ansvarighet (krigsansvarighet).
För försäkring som har meddelats efter krigstillståndets inträdande
eller inom tre månader dessförinnan är försäkringsgivare fri från
krigsansvarighet, om regeringen med stöd av 3 § nämnda lag har
förordnat härom.
9 § Avlider den försäkrade innan han fyllt 67 år, utgår
försäkringsbelopp enligt 17--19 §§ reglementet (1962:698) angående
statens grupplivförsäkring, om han åtnjutit utbildningsbidrag för
doktorander under minst fem dagar.
Har den avlidne icke åtnjutit utbildningsbidrag för doktorander under
minst fem dagar, utgår begravningshjälp med belopp som anges i 21 §
första stycket reglementet.
10 § Bestämmelserna i reglementet (1962:698) angående statens
grupplivförsäkring om rätt till försäkringsbelopp vid makes frånfälle,
förmånstagareförordnande, utbetalning av försäkringsbelopp,
inskränkning i rätten att förfoga över försäkringen, prövning av
frågor om försäkringsbelopp m.m. och reglementets tillämplighet m.m.
äger motsvarande tillämpning på grupplivförsäkring enligt denna
förordning.
11 § Gäller för den som åtnjuter försäkringsskydd enligt denna
förordning annan av arbetsgivare bekostad grupplivförsäkring med
väsentligen samma försäkringsvillkor som för statens
grupplivförsäkring, utgår av försäkringsförmån enligt denna förordning
endast det belopp varmed sådan förmån överstiger förmån enligt den
andra försäkringen.
I övrigt skall bestämmelserna i reglementet (1962:698) angående
statens grupplivförsäkring om samordning med annan
tjänstegrupplivförsäkring äga motsvarande tillämpning på
grupplivförsäkring enligt denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1976:554
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Genom förordningen upphäves kungörelsen (1969:309) om
grupplivförsäkring åt doktorandstipendiater. De äldre bestämmelserna
gäller dock fortfarande i fråga om försäkringsfall som inträffat före
utgången av år 1975. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om den
som uppburit eller uppbär doktorandstipendium under tiden den 1
januari 1976--den 30 juni 1977.
Övergångsbestämmelser
1988:245
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988, då förordningen
(1976:554) om grupplivförsäkring åt vissa doktorander skall upphöra att
gälla.
2. Den gamla förordningen gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall
som har inträffat före utgången av maj 1988.
3. Den som har försäkringsskydd enligt den gamla förordningen när den
nya förordningen träder i kraft får försäkringsskydd enligt den senare
även om han inte uppfyller villkoren i 4 och 5 §§.
4. Med försäkringsgrundande tid enligt den nya förordningen jämställs
sådan tid före ikraftträdandet i vilken den försäkrade haft
försäkringsskydd enligt den gamla förordningen.
5. Förordnande till förmån för make gäller även under hemskillnad eller
betänketid om den försäkrade har försäkringsskydd enligt den gamla
förordningen och hemskillnad eller betänketid pågår den 31 maj 1988.
Försäkringsskyddet gäller så länge utbildningsbidrag betalas. Den
försäkrade kan anmäla att förordnandet inte skall gälla.
6. Om en försäkrad har anmält särskilt förmånstagareförordnande enligt
reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring skall
förordnandet ha fortsatt giltighet vid tillämpningen av den nya
förordningen om inte den försäkrade anmäler ändrat förordnande.
7. Försäkringsskydd enligt den gamla förordningen skall, i den mån
förutsättningar för förordningens tillämpning förelåg den 31 maj 1988,
fortfarande gälla för den som inte förvärvat försäkringsskydd enligt den
nya förordningen eller motsvarande bestämmelser. Vid försäkringsfall
tillämpas det försäkringsbelopp som vid dödsfallet gällde enligt avtalet
den 29 januari 1988 om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:780 | Förordning (1998:780) om biluthyrning | 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter för tillämpningen
av lagen (1998:492) om biluthyrning.
Bestämmelser om registrering av tillståndsinnehav enligt lagen
om biluthyrning m.m. finns i vägtrafikdataförordningen
(2019:382).
I förordningen (1999:1134) om belastningsregister och
förordningen (1999:1135) om misstankeregister finns
bestämmelser om rätt för Transportstyrelsen att få uppgifter
ur dessa register. Förordning (2019:387).
1 a § Lagen (1998:492) om biluthyrning gäller inte uthyrning
av terrängmotorfordon som är avsedda för körning på spelytor
och anlagda transportvägar inom golfanläggningar.
Förordning (2013:213).
Ansökan
2 § En ansökan om tillstånd till uthyrningsrörelse skall vara
skriftlig.
Sökanden skall ge in sådana handlingar som kan visa att han är
lämplig att driva verksamheten.
3 § Transportstyrelsen får begära in de uppgifter som behövs
för att pröva en ansökan om tillstånd till uthyrningsrörelse.
Förordning (2009:1366).
Beslut om tillstånd
4 § Ett tillstånd till uthyrningsrörelse skall innehålla
1. tillståndshavarens namn, adress, personnummer eller
organisationsnummer,
2. de villkor som gäller för tillståndet,
3. uppgift om tillståndshavaren är en juridisk person eller en
utomlands bosatt näringsidkare, vem som ansvarar för
uthyrningsverksamheten och vilka som i övrigt har prövats
enligt lagen (1998:492) om biluthyrning.
Tillståndet skall vidare innehålla upplysningar om innehållet i
5 § samt en påminnelse om under vilka förutsättningar
tillståndet kan återkallas.
4 a § I ett ärende om tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse
enligt 3 och 4 §§ lagen (1998:492) om biluthyrning ska
Transportstyrelsen meddela beslut inom fyra månader efter
det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten. Om
det är nödvändigt på grund av utredningen av ärendet, får
handläggningstiden vid högst ett tillfälle förlängas med
högst två månader. Sökanden ska informeras om skälen för att
handläggningstiden förlängs innan den ursprungliga
tidsfristen har gått ut.
I 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden
finns bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas
till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om
innehållet i ett sådant bevis.
Ett beslut att förlänga handläggningstiden får inte
överklagas. Förordning (2009:1366).
4 b § Om Transportstyrelsen i ett ärende om tillstånd att
bedriva uthyrningsverksamhet enligt 3 och 4 §§ lagen
(1998:492) om biluthyrning begär att sökanden ska ge in
certifikat, intyg eller andra liknande dokument som visar att
ett visst tillståndskrav är uppfyllt, ska myndigheten godta
motsvarande dokument från en annan stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Myndigheten får dock begära att
dokumentet ska ges in i form av en auktoriserad översättning.
Förordning (2009:1366).
4 c § Om en ansökan om tillstånd inte har behandlats inom den
i 4 a § angivna tidsfristen ska tillståndet anses beviljat i
enlighet med ansökan. Förordning (2009:1104).
Utbyte av ansvariga för uthyrningsverksamheten m.fl.
5 § Tillståndshavaren är skyldig att anmäla till
Transportstyrelsen om den eller de som ansvarar för
uthyrningsverksamheten eller någon annan som
lämplighetsprövningen ska avse byts ut. Detsamma gäller om
någon sådan person tillkommer. Förordning (2009:1366).
6 § Vad som föreskrivits om ansökan om tillstånd och prövning
av en sådan ansökan gäller i tillämpliga delar anmälan enligt
5 § och prövningen med anledning av en sådan anmälan.
Fordon som används i uthyrningsrörelse m.m.
7 § En tillståndshavare är skyldig att till Transportstyrelsen
anmäla fordon med en totalvikt över 3,5 ton som avses att
användas i rörelsen. En anmälan ska innehålla uppgifter om
fordonets registreringsnummer. För ett fordon som innehas med
nyttjanderätt ska en kopia av kontraktet bifogas.
Om tillståndshavaren avser att inte längre använda ett fordon
i rörelsen är han eller hon skyldig att anmäla detta till
Transportstyrelsen.
Om skyldighet att i andra fall anmäla fordon som används i en
uthyrningsrörelse finns det bestämmelser i 5 kap. 14 §
förordningen (2019:383) om fordons registrering och
användning. Förordning (2019:387).
8 § Den som har tillstånd till uthyrningsrörelse är skyldig
att
1. föra anteckningar över uthyrningar,
2. föra de anteckningar om verksamheten i övrigt som
Transportstyrelsen beslutar,
3. på begäran av Transportstyrelsen sända in sammandrag av
anteckningarna,
4. hålla anteckningarna tillgängliga för granskning av
Transportstyrelsen eller Polismyndigheten, och
5. lämna de övriga uppgifter om rörelsen som
Transportstyrelsen begär. Förordning (2014:1260).
Underrättelseskyldighet
9 § En kopia av ett beslut om tillstånd till
uthyrningsrörelse och om ändring eller återkallelse av ett
sådant tillstånd ska sändas till Skatteverket och
Polismyndigheten. Förordning (2014:1260).
10 § Om en myndighet uppmärksammar någon omständighet som kan
vara av betydelse för prövningen av om en tillståndshavare
ska tilldelas en varning eller om tillståndet ska återkallas,
ska detta anmälas till Transportstyrelsen.
Om det finns anledning att anta att överträdelser har skett i
verksamheten, ska Transportstyrelsen anmäla detta till
Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet.
Förordning (2014:1260).
11 § Skatteverket och andra myndigheter som uppbär eller
driver in skatter eller avgifter ska på begäran av
Transportstyrelsen lämna de uppgifter som styrelsen behöver
för sin prövning eller tillsyn. Förordning (2009:1366).
12 § När en domstol har dömt någon som har tillstånd till
uthyrningsrörelse för något brott som avses i 6 kap. 3 §
vägtrafikdataförordningen (2019:382) eller när en högre rätt
har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, ska en
kopia av domen eller beslutet omedelbart sändas till
Transportstyrelsen. Förordning (2019:387).
Avgifter
13 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter
för tillsyn och ärendehandläggning enligt lagen (1998:492) om
biluthyrning och enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen. Förordning (2010:1592).
Straffbestämmelse
14 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5 §,
7 § första eller andra stycket eller 8 § döms till
penningböter.
Bemyndiganden
15 § Transportstyrelsen får utom i de fall som avses i 16 §
meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1998:492)
om biluthyrning och av denna förordning.
Förordning (2008:1141).
16 § Polismyndigheten får efter samråd med Transportstyrelsen
meddela föreskrifter om möjligheten för Transportstyrelsen
att inhämta den personutredning som behövs för tillämpningen
av lagen (1998:492) om biluthyrning och denna förordning.
Förordning (2014:1260).
Övergångsbestämmelser
1998:780
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998 då
förordningen (1988:1505) om biluthyrning skall upphöra att
gälla.
2. Om det i en lag eller i annan författning hänvisas till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna
förordning tillämpas i stället den nya föreskriften.
2009:1104
Denna förordning träder i kraft den 27 december 2009 och
tillämpas endast i fråga om ansökningar som kommit in till
myndigheten efter ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:524 | Lag (1992:524) om upphörande av försöken med
förkortad grundutbildning av värnpliktiga | Lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga
skall upphöra att gälla.
En värnpliktig som vid denna lags ikraftträdande omfattas av försöken
med förkortad grundutbildning och som då inte slutligt fullgjort sin
grundutbildning skall tas ut till en utbildningsreserv enligt 4 a §
värnpliktslagen (1941:967).
Om det är av väsentlig betydelse för den värnpliktige att fullgöra
värnpliktsutbildning, kan han dock, med tillämpning av 4 b §
värnpliktslagen, i stället tas ut för utbildning enligt 27 § 1 mom. den
lagen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2021:853 | Förordning (2021:853) om förvaltning av asyl-, migrations- och integrationsfonden | Förordningens innehåll
1 § I denna förordning finns bestämmelser om förvaltningen av
asyl-, migrations- och integrationsfonden. Förordningen
kompletterar
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom)
2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för
unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU)
nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU)
nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU)
nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt
om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av
den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser
för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska
socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis
omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och
vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för
Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre
säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för
gränsförvaltning och viseringspolitik, och
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1147 av
den 7 juli 2021 om inrättande av Asyl-, migrations- och
integrationsfonden.
Ansvariga myndigheter
2 § Migrationsverket är förvaltande myndighet och
Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet enligt
artikel 71.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2021/1060 för programmet för asyl-, migrations- och
integrationsfonden.
3 § Migrationsverket ska ansvara för att upprätta ett
partnerskap enligt artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2021/1060 för programmet för asyl-,
migrations- och integrationsfonden. Migrationsverket ska även
ansvara för nödvändig rapportering till Europeiska
kommissionen och uppdateringar om partnerskapet.
4 § Migrationsverket ska ansvara för utvärdering av programmet
för asyl-, migrations- och integrationsfonden enligt
artikel 44 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2021/1060.
Migrationsverket ska även ansvara för att rapportera
oriktigheter i enlighet med artikel 69.12 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060. En
underrättelse om innehållet i rapporteringen ska sändas till
Ekobrottsmyndigheten och Ekonomistyrningsverket.
Övervakningskommitté
5 § Regeringen ska utse en ordförande och vilka berörda
myndigheter och andra parter som ska vara företrädda i den
övervakningskommitté som ska finnas för programmet för asyl-,
migrations- och integrationsfonden enligt artikel 38.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060.
Berörd myndighet och annan part ska i sin tur utse sin
företrädare i övervakningskommittén.
För beslut av övervakningskommittén krävs enhällighet.
Handläggning av stödärenden
6 § Beslut om stöd enligt programmet för asyl-, migrations-
och integrationsfonden och om utbetalning av sådant stöd
meddelas av Migrationsverket. Stöd får betalas ut endast om
utgifterna är stödberättigade enligt de villkor som gäller för
stödet och med tillämpning av övriga unionsrättsliga och
nationella bestämmelser.
Upphävande av beslut
7 § Om ett beslut om stöd har fattats på grund av oriktig,
vilseledande eller ofullständig uppgift från sökanden eller om
sökanden brutit mot de villkor som gäller för stödet, ska
Migrationsverket upphäva beslutet helt eller delvis.
Återbetalningsskyldighet
8 § Den som har tagit emot stöd är återbetalningsskyldig om
ett beslut om stöd upphävs efter det att stödet har betalats
ut eller om en stödmottagare i övrigt har tagit emot stöd för
utgifter som inte är stödberättigande.
På det belopp som en stödmottagare är återbetalningsskyldig
för ska ränta enligt räntelagen (1975:635) betalas.
9 § Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 8 §,
ska Migrationsverket besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka stödet och ränta.
Räntan får sättas ned om det finns särskilda skäl.
10 § Är någon återbetalningsskyldig eller skyldig att betala
ränta får annat stöd enligt denna förordning kvittas mot
skulden.
Överklagande
11 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut om utbetalning av stöd enligt 6 § och beslut enligt
7 § får dock inte överklagas.
Bemyndigande
12 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2021:853
1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 2021.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2014:1538) om
förvaltning av asyl-, migrations- och integrationsfonden.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
ärenden om stöd som avser programperioden 2014-2020 och för
avslutande av denna programperiod.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:521 | Förordning (1988:521) med instruktion för Bränslenämnden | /r3/ Inledande bestämmelser
1 § Bränslenämnden träder i verksamhet vid krig eller när regeringen
annars bestämmer det. Under annan tid skall nämnden hålla sig
underrättad om det aktuella bränsleförsörjningsläget och om
beredskapsplaneringen inom bränsleförsörjningen.
/r3/ Uppgifter
2 § Bränslenämnden har till uppgift att, i den utsträckning som
regeringen föreskriver, genomföra ransonering och annan
förbrukningsreglering av
1. fast bränsle,
2. flytande bränsle för annat ändamål än motordrift,
3. ledningsbunden energi med undantag för elektrisk kraft,
4. smörjmedel.
I den mån det inte ankommer på någon annan myndighet skall nämnden
besluta de föreskrifter som behövs för att genomföra ransoneringarna och
förbrukningsregleringarna samt lämna allmänheten information om
regleringsföreskrifter och råd som rör hushållning med bränsle.
3 § Nämnden skall pröva överklagade beslut i den utsträckning som
regeringen bestämmer.
/r3/ Sammansättning
4 § Nämnden består av högst nio personer. En av ledamöterna är
ordförande och en är vice ordförande.
/r3/ Organisation
5 § Vid nämnden finns ett kansli som leds av en chef.
6 § Inom kansliet finns
1. en enhet för ransonering och förbrukningsreglering,
2. en enhet för överklagande- och rättsfrågor,
3. en enhet för administration,
4. en enhet för information.
7 § Varje enhet förestås av en enhetschef. En av dem är
ställföreträdande för chefen för kansliet. Chefen för kansliet och övrig
personal där är anställda hos statens energiverk.
/r3/ Verksförordningens tillämpning
8 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall
tillämpas på nämnden:
14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning,
16 § om interna föreskrifter,
17 § om inhämtande av uppgifter,
27 § om rätt att besluta i vissa frågor,
28 § om vem som får begära in förklaringar m. m.,
29 § om myndighetens beslut,
30 § om överklagande.
9 § Nämndens ordförande har det ansvar för verksamheten och de uppgifter
som anges i 4--7, 9 och 10 §§ verksförordningen (1987:1100).
/r3/ Ärendenas handläggning
10 § Nämnden avgör i plenum
1. frågor om allmänna riktlinjer för nämndens verksamhet och övriga
frågor av principiellt intresse,
2. sådana frågor som anges i 13 § verksförordningen (1987:1100),
3. frågor om skiljande från anställning på grund av personliga
förhållanden, dock inte i fråga om provanställning,
4. frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller
läkarundersökning.
11 § I pleniärenden är nämnden beslutför när ordföranden och minst
hälften av de andra ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
12 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda
för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan
ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna.
Om detta förfarande inte är lämpligt får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
nämnden.
13 § Ärenden som inte skall avgöras av nämnden i plenum avgörs av
ordföranden. I den mån sådana ärenden inte är av det slaget att de
behöver prövas av ordföranden, får de avgöras av chefen för kansliet
eller någon annan tjänsteman enligt vad som anges i nämndens
arbetsordning eller i särskilda beslut.
14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 13 §
inte behöver föredras.
15 § Ordföranden får utan föredragning fatta beslut som inte kan
uppskjutas till dess att ärendet hunnit föredras.
16 § Vid föredragning eller avgörande av pleniärenden som berör någon
annan central förvaltningsmyndighet för frågor om förbrukningsreglering
får företrädare för denna myndighet närvara och yttra sig. Yttrandet
skall antecknas om det innebär skiljaktig mening.
/r3/ Tjänstetillsättningar m. m.
17 § Nämndens ledamöter utses av regeringen för en tid av högst tre år.
Regeringen utser ordförande och vice ordförande för en tid av högst tre
år. 18 § Tjänsten som chef för kansliet tillsätts av regeringen.
Förordnande att vara ställföreträdare för chefen för kansliet meddelas
av regeringen.
Andra tjänster tillsätts av statens energiverk.
/r3/ Bisysslor
19 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av statens energiverk även i
fråga om chefen för kansliet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:236 | Förordning (1985:236) om statsbidrag till försöksverksamhet med
särskilda studiecirklar | Inledande föreskrifter
1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om statsbidrag till
försöksverksamhet med viss studieverksamhet (särskilda studiecirklar),
som anordnas av lokala studieförbundsavdelningar.
Ändamålet med försöksverksamheten är att rekrytera och aktivera
människor som studieförbunden har svårt att nå med
studiecirkelverksamhet enligt förordningen (1981:518) om statsbidrag
till studiecirklar m. m.
2 § Ett studieförbund kan få statsbidrag till särskilda studiecirklar,
om förbundet har rätt till statsbidrag enligt förordningen (1981:518)
om statsbidrag till studiecirklar m. m. och de särskilda
studiecirklarna bedrivs i enlighet med studiecirkelverksamhetens
allmänna mål och riktlinjer.
Villkor
3 § För varje särskild studiecirkel skall det finnas en studieledare
och en arbetsplan, som skall vara godkända av en lokal
studieförbundsavdelning.
4 § Varje särskild studiecirkel skall omfatta minst tre studietimmar.
Med studietimme menas en tid om 45 minuter.
5 § I en särskild studiecirkel får ingå högst 20 deltagare,
studieledaren inräknad.
Vid varje sammankomst skall minst tre deltagare, studieledaren
inräknad, vara närvarande. Minst två av dessa skall ha fyllt eller
under kalenderåret fylla 14 år.
Former av statsbidrag
6 § Statsbidrag till särskilda studiecirklar utgår i form av lägre
schablonbidrag och tilläggsbidrag.
Lägre schablonbidrag
7 § Lägre schablonbidrag utgår på det sätt att studieförbunden får
byta ut en studietimme med det högre schablonbidraget enligt 20 §
förordningen (1981:518) om statsbidrag till studiecirklar m. m. mot
fyra studietimmar med det lägre schablonbidraget enligt samma paragraf
nyssnämnda förordning.
Under ett redovisningsår får lägre schablonbidrag enligt denna
förordning utgå för högst 512 000 studietimmar. Förordning
(1986:669).
8 § Varje studieförbund får byta ut högst två procent av det antal
studietimmar med det högre schablonbidraget som förbundet tilldelas
enligt 21 § andra stycket förordningen (1981:518) om statsbidrag till
studiecirklar m. m.
Tilläggsbidrag
9 § Tilläggsbidrag lämnas i motsvarande fall och med samma belopp som
anges i 19 § andra stycket och 23--26 a §§ förordningen (1981:518) om
statsbidrag till studiecirklar m. m.
Särskilda föreskrifter
10 § Statsbidrag får inte utgå till sådan verksamhet till vilken
statsbidrag utgår i annan ordning.
Statsbidrag får inte heller utgå till särskilda studiecirklar där
förhållandena är sådana som anges i 28 § första stycket och 29 §
förordningen (1981:518) om statsbidrag till studiecirklar m. m.
11 § Föreskrifterna i 3, 4, 18 och 33--35 §§ förordningen (1981:518)
om statsbidrag till studiecirklar m. m. skall också tillämpas för
försöksverksamheten.
Överklagande
12 § Skolöverstyrelsens beslut om tilläggsbidrag får överklagas hos
regeringen genom besvär.
Andra beslut av skolöverstyrelsen enligt denna förordning får inte
överklagas.
Utvärdering
13 § Skolöverstyrelsen skall följa försöksverksamheten och redovisa
erfarenheterna av den till regeringen. Redovisning för tiden den 1
juli 1985--30 juni 1986 skall lämnas senast den 1 oktober 1986 och
slutredovisning senast den 1 oktober 1987.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:989 | Lag (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara | Inledande bestämmelser
1 § Kommer riket i krig, skall 4--11 §§ tillämpas.
2 § Regeringen får föreskriva att 4-11 §§ helt eller delvis skall
tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer
1. om Sverige är i krigsfara,
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har
varit i krig eller krigsfara.
Föreskrifter enligt första stycket skall underställas riksdagens
prövning inom en månad från det de beslutades. Sker ej underställning
eller godkänner riksdagen ej föreskrifterna inom två månader från det
underställning skedde, upphör föreskrifterna att gälla. Lag (1994:1639).
3 § Under tid då bestämmelserna i 4-11 §§ tillämpas gäller inte i lag
eller annan författning meddelade föreskrifter i den mån de strider mot
4-11 §§ eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa
bestämmelser.
Föreligger inte längre sådana förhållanden som avses i 1 § eller 2 §
första stycket, skall regeringen föreskriva att bestämmelserna i
4-11 §§ inte längre skall tillämpas.
Anmälan m.m. till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten
4 § Försäkringskassan får underlåta att ta ställning till om
en person skall omfattas av socialförsäkringslagen (1999:799)
till dess fråga uppkommer om rätten till en förmån.
Om Försäkringskassan beslutar om tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen, gäller beslutet i den delen från den
tidigare tidpunkt då sådana förhållanden inträtt att den
försäkrade skulle ha varit sjukpenningförsäkrad. Lag (2004:813).
5 § Den som uppbär en förmån, som administreras av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten, är skyldig att
utan dröjsmål anmäla förhållanden som påverkar rätten till
eller storleken av förmånen till den myndighet som
administrerar förmånen.
Om förmånstagaren är underårig, åligger
anmälningsskyldigheten förmyndaren och vårdnadshavaren. Om
den som uppbär förmånen har en god man eller förvaltare
enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att
göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Sker
utbetalning eljest till någon annan än förmånstagaren,
åligger motsvarande skyldighet även den till vilken förmånen
betalas ut. Lag (2009:991).
6 § Har upphävts genom lag (2004:813).
7 § Har upphävts genom lag (2007:1002).
Utbetalning av socialförsäkringsförmåner m. m.
8 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ ska tillämpas på förmåner som
enligt lag eller annan författning eller regeringens
förordnande månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas
ut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.
Efter överenskommelse mellan Pensionsmyndigheten och Statens
tjänstepensionsverk ska Pensionsmyndigheten svara för
utbetalningen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller
pensioner som administreras av ett för kommunerna och
landstingen gemensamt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i
9 och 10 §§ på sådana pensioner. Lag (2010:567).
9 § Den som är berättigad till en förmån som avses i 8 § ska
erhålla ett bevis (förmånsbevis), som anger den ersättning
som han eller hon är berättigad till.
Den som har anspråk på en förmån men inte är registrerad som
förmånsberättigad ska anmäla detta till den myndighet som
administrerar förmånen. Om den myndigheten finner att han
eller hon är berättigad till förmånen, ska förmånsbevis
utfärdas.
Om förutsättningarna för rätten till eller storleken av en
förmån ändras, ska den myndighet som administrerar förmånen,
i förekommande fall mot återlämnande av tidigare utfärdat
förmånsbevis, utfärda nytt förmånsbevis.
Den försäkrade är skyldig att utan dröjsmål till den
myndighet som administrerar förmånen överlämna det
förmånsbevis som tidigare utfärdats om nytt förmånsbevis
utfärdas eller om rätten att uppbära förmåner upphör. Vad som
har sagts nu gäller inte om förmånsbeviset har förkommit
eller om hinder möter mot att återlämna förmånsbeviset.
Lag (2009:991).
10 § Om datasystemet hos den myndighet som administrerar
förmånen har försatts ur funktion, får förmåner som avses i
8 § betalas ut mot uppvisande av förmånsbeviset.
Inträffar förhållande som avses i första stycket innan
förmånsbevis har utfärdats, får förmånen betalas ut mot
uppvisande av en utbetalningshandling som avser närmast
föregående utbetalningsperiod.
Om utbetalningshandlingen har förkommit, får den myndighet
som administrerar förmånen på begäran av förmånstagaren
utfärda särskilt bevis om rätten till förmån. Motsvarande
gäller om förutsättningarna för rätten till förmånen eller
storleken av förmånen har ändrats. Lag (2009:991).
Bemyndigande
11 § Regeringen får i den mån det påkallas av förhållandena
föreskriva att förmåner som administreras av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten inte ska betalas
ut. Regeringen får också föreskriva att sådana förmåner ska
bestämmas enligt andra grunder eller i annan ordning än som
gäller enligt lag eller annan författning. Lag (2009:991).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:400 | Lag (1985:400) om behörighet för justitiekanslern
att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken | Har allmän domstol avvisat en försvarare eller ogillat en
framställning om att avvisa en försvarare, får justitiekanslern,
vid sidan av den rätt till överklagande som tillkommer annan,
överklaga beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom domstolen har
återkallat ett förordnande av offentlig försvarare eller ogillat en
framställning om att ett sådant förordnande skall återkallas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2014:375 | Förordning (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser och regionala stödfunktioner för yrkesutbildning | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om
statsbidrag för utveckling av kvaliteten i det lärande på
arbetsplatser som
1. sker inom ramen för den arbetsplatsförlagda delen av
utbildning i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal
vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna, eller
2. avser yrkesintroduktionsavtal.
Förordningen innehåller också bestämmelser om statsbidrag
1. för utveckling av regionala stödfunktioner för samverkan
mellan skola och arbetsliv om yrkesutbildning på gymnasial
nivå, och
2. för att stimulera intresset hos yrkesverksamma att bli
yrkeslärare.
Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel.
Förordning (2018:472).
2 § Med yrkesintroduktionsavtal avses i denna förordning ett
centralt kollektivavtal om yrkesintroduktion som reglerar
anställningar som innehåller en andel med utbildning eller
handledning och som gäller personer som saknar relevant
yrkeserfarenhet eller är arbetslösa.
Förutsättningar för statsbidrag
Statsbidrag för insatser som avser arbetsplatsförlagt
lärande
3 § Statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer, organisationer som är gemensamma
för arbetsgivare och arbetstagare samt intresseorganisationer
i näringslivet. Statsbidrag till sådana organisationer får
lämnas för insatser som syftar till att stödja juridiska
eller fysiska personer som tillhandahåller den
arbetsplatsförlagda delen av sådan utbildning som anges i 1 §
första stycket 1.
Statsbidrag för insatser som avser utveckling av regionala
stödfunktioner för yrkesutbildning
3 a § Statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer, organisationer som är gemensamma
för arbetsgivare och arbetstagare samt intresseorganisationer
i näringslivet. Statsbidrag till organisationerna får lämnas
för insatser för utveckling av regionala stödfunktioner för
samverkan mellan skola och arbetsliv om yrkesutbildning inom
gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå
i syfte att höja utbildningens kvalitet. Förordning (2015:586).
Statsbidrag för insatser som avser yrkesintroduktionsavtal
4 § Statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer och till organisationer som är
gemensamma för arbetsgivare och arbetstagare för insatser som
avser yrkesintroduktionsavtal och som syftar till att
utveckla
1. kompetensprofiler och valideringsmodeller för
anställningsbarhet i branscher och yrken,
2. system för certifiering av aktörer som kan bistå
arbetsplatser med att upprätta utbildningsplaner och följa
upp lärande på arbetsplatsen,
3. branschkriterier för handledarutbildningar och upprätta
certifiering av handledarutbildningar som motsvarar
branschens kriterier, eller
4. regional samverkan för att stödja lärande på
arbetsplatser.
Statsbidrag till sådana organisationer som avses i första
stycket får även lämnas för andra insatser som bedöms stödja
uppbyggnaden av en stödstruktur för lärande inom ramen för
yrkesintroduktionsavtal.
5 § Mottagaren av statsbidrag för insatser som avses i 4 §
ska hålla resultaten av insatserna tillgängliga för samtliga
aktörer inom den bransch som insatserna avser.
6 § Statsbidrag för insatser som avses i 4 § lämnas i
enlighet med kapitel I och kapitel III artikel 31 i
kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014
genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med
den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i
fördraget.
Statens skolverk ska föra ett sådant register som avses i
kapitel II artikel 12 i kommissionens förordning.
Förordning (2015:586).
Statsbidrag för att stimulera intresset hos yrkesverksamma
att bli yrkeslärare
6 a § Statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer, organisationer som är gemensamma
för arbetsgivare och arbetstagare samt intresseorganisationer
i näringslivet för insatser som syftar till att stimulera
intresset hos yrkesverksamma att bli yrkeslärare.
Förordning (2018:472).
Ansökan om statsbidrag
7 § Ansökan om statsbidrag ska vara skriftlig och ges in till
Statens skolverk innan arbetet med insatsen inleds.
Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer får endast
gemensamt ansöka om bidrag enligt 4 §. En sådan ansökan ska
vara undertecknad av organisationerna.
I en ansökan om bidrag för insatser som avses i 4 § ska det
anges på vilket sätt resultaten av insatserna kommer att
hållas tillgängliga enligt 5 §. Förordning (2015:586).
Beslut om statsbidrag
8 § Statens skolverk prövar frågor om och betalar ut
statsbidrag.
Bidrag för insatser som avses i 4 § lämnas för högst 50
procent av de stödberättigande kostnaderna.
I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för
redovisning enligt 13 § anges. Beslutet får förenas med
villkor. Villkoren ska framgå av beslutet.
9 § Statsbidrag får inte lämnas
1. till organisationer som har skulder för svenska skatter
eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i
likvidation eller försatta i konkurs,
2. till företag som är föremål för betalningskrav på grund av
ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd
olagligt och oförenligt med den inre marknaden, eller
3. för insatser som statsbidrag lämnas för på annat sätt
eller som annan särskild ersättning lämnas för.
Förordning (2015:586).
Fördelning av statsbidrag
10 § Statens skolverk ska vid sin fördelning av statsbidrag
för sådana insatser som avses i 3 § ta hänsyn till
1. i vilken grad insatserna kan bidra till att öka kvaliteten
i det arbetsplatsförlagda lärandet,
2. om insatserna kan antas få effekter och leda till resultat
även efter det att den statliga finansieringen avslutats,
och
3. behovet av att sprida insatserna mellan branscher.
10 a § Statens skolverk ska vid sin fördelning av statsbidrag
för sådana insatser som avses i 3 a § ta hänsyn till i vilken
grad insatserna
1. förväntas bidra till en varaktig regional stödfunktion
även efter det att den statliga finansieringen avslutats,
och
2. effektivt kan stödja lokal samverkan mellan skola och
arbetsliv. Förordning (2015:586).
11 § Statens skolverk ska vid sin fördelning av statsbidrag
för sådana insatser som avses i 4 § ta hänsyn till
1. insatsernas förväntade effekt på förutsättningarna för ett
framgångsrikt lärande inom ramen för ett
yrkesintroduktionsavtal,
2. om insatserna kan antas få effekter och leda till resultat
även efter det att den statliga finansieringen avslutats,
och
3. behovet av att sprida insatserna mellan branscher.
11 a § Statens skolverk ska vid sin fördelning av
statsbidrag för sådana insatser som avses i 6 a § ta hänsyn
till
1. insatsernas förväntade effekt på yrkesverksammas intresse
att bli yrkeslärare, och
2. behovet av att sprida insatserna mellan branscher.
Förordning (2018:472).
Uppföljning och redovisning
12 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har
använts.
Skolverket ska i samband med sin årsredovisning lämna en
redovisning till Regeringskansliet av hur bidraget har
använts.
13 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan
ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som
verket begär.
Återbetalning och återkrav
14 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig, om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har lämnats för,
4. sådan redovisning som avses i 13 § inte har lämnats,
eller
5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag.
15 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig
enligt 14 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket helt
eller delvis efterge återkrav.
16 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk
helt eller delvis efterge krav på ränta.
Bemyndigande
17 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs
för verkställighet av denna förordning.
Överklagande
18 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:693 | Lag (1994:693) om rätt för kommuner och
landsting att lämna internationell katastrofhjälp
och annat bistånd | 1 § Kommuner och landsting får lämna katastrofhjälp eller annat
humanitärt bistånd till ett annat land, om det där inträffar en
katastrof eller på något annat sätt uppstår en nödsituation.
Biståndet får ges i form av utrustning som de kan avvara.
Utrustningen skall lämnas direkt till det andra landet eller
skickas genom en internationell hjälporganisation. Den får
också lämnas till en internationell hjälporganisation för att
användas om en nödsituation senare skulle inträffa.
Lag (1999:948).
2 § Till ett land som avses i 1 § och som får svenskt statligt
bistånd får kommuner och landsting ge bistånd också i form av
utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt under
förutsättning att regeringen lämnar tillstånd till det.
Sådant bistånd kan även ges i form av ekonomiskt stöd för att
genomföra utbildning och rådgivning.
Biståndet skall lämnas direkt till det andra landet eller
skickas genom en internationell hjälporganisation.
Lag (1999:948).
3 § När kommuner eller landsting lämnar sådant bistånd som
avses i 2 §, skall de förvissa sig om att biståndet kommer till
avsedd användning. Lag (1999:948).
4 § Kommuner eller landsting som har beslutat att lämna bistånd
i form av utrustning får i skälig omfattning anvisa medel som
behövs för att transportera och ställa i ordning utrustningen.
De får också tillhandahålla och svara för ersättning till
personal som behövs för att utrustningen skall kunna tas i
bruk. Lag (1999:948).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:370 | Lag (1975:370) om förbud mot spridning och utförsel av vissa
kartor | 1 § Karta över svenskt område i större skala än 1:500 000 som har
framställts av annan än statens lantmäteriverk eller sjöfartsverket
får, om den återger efter år 1900 tillkommet förhållande, ej saluföras
eller spridas på annat sätt om ej kartan har blivit godkänd vid
granskning i lantmäteriverket eller sjöfartsverket i fråga om detaljer
som kan vara av betydelse för rikets försvar.
2 § Karta, som enligt 1 § ej får saluföras eller spridas på annat
sätt, får ej utföras ur riket utan tillstånd av statens lantmäteriverk
eller sjöfartsverket.
3 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot
bestämmelserna i 1 § dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader. Är oaktsamhetsbrott, som nu sagts, att anse som ringa skall
dock ej till straff dömas.
Om påföljd för överträdelse av 2 § finns bestämmelser i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Karta, som någon spritt eller fört ut ur riket i strid mot
bestämmelserna i denna lag, skall förklaras förverkad, om det ej är
uppenbart obilligt. Detsamma gäller annan för spridning eller utförsel
avsedd karta, som påträffas hos honom och för vilken saknas
erforderligt godkännande eller tillstånd enligt denna lag.
Övergångsbestämmelser
1975:370
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Genom lagen upphäves 1--3 §§ lagen (1949:680) om förbud mot spridning
av vissa kartor m.m., kungörelsen (1949:683) angående utsträckt
tillämpning av bestämmelserna i lagen den 16 december 1949 (nr 680) om
förbud mot spridning av vissa kartor m.m. samt kungörelsen (1961:135)
angående utförsel av kartor. Godkännande och tillstånd, som har
meddelats enligt dessa bestämmelser, skall gälla som godkännande och
tillstånd enligt denna lag.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:616 | Förordning (1986:616) om beredskapspolisen | 1 § Under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om
tjänstgöring enligt 4 kap. 8 § lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt skall beredskapspolismän finnas vid
polismyndigheterna. Beredskapspolismännens huvudsakliga uppgift
är att delta i sådan polisverksamhet som har anknytning till
befolkningsskydd och räddningstjänst, men de får tas i anspråk
även för andra lämpliga polisuppgifter.
Då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för
särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och
säkerhetssynpunkt får det vid polismyndigheterna finnas
beredskapspolismän, under förutsättning av att dessa ingått
avtal med Rikspolisstyrelsen om sådan tjänstgöring. Regeringen
beslutar efter framställning från Rikspolisstyrelsen om när
sådana beredskapspolismän får tas i anspråk.
Vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om
polismän gäller i tillämpliga delar även beredskapspolismännen.
Förordning (1999:726).
2 § Av förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt framgår att
polisverksamhet är en verksamhet i det civila försvaret där
totalförsvarspliktiga kan tjänstgöra med civilplikt. Av 4 kap. 5 §
samma förordning framgår också att totalförsvarspliktiga har
skyldighet att lämna uppgifter enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt till länsstyrelserna och till Rikspolisstyrelsen.
Av 9 kap. 1 § 4 och 6 förordningen om totalförsvarsplikt framgår
vidare att Krisberedskapsmyndigheten efter hörande av
Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter i fråga om
grundutbildningens och repetitionsutbildningens längd och
genomförande samt i fråga om krigsplacering såvitt avser civilplikt
som skall fullgöras i polisverksamhet. Förordning (2002:473).
3 § Rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
beredskapspolisens organisation efter hörande av Försvarsmakten,
Krisberedskapsmyndigheten och Statens räddningsverk.
Förordning (2002:473).
3 a § har upphävts genom förordning (1995:689).
4 § har upphävts genom förordning (1995:689).
Övergångsbestämmelser
1991:24
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991. I fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:885 | Förordning (1975:885) om utmärkning av fordon i yrkesmässig
trafik | 1 § Bilar som används i yrkesmässig godstrafik, taxitrafik eller
beställningstrafik med buss skall ha ett giltigt yrkestrafikmärke, som
utvisar att tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) har meddelats
för trafiken.
Yrkestrafikmärket skall vara fastsatt i det nedre vänstra hörnet av
fordonets vindruta. Skulle en sådan placering av märket skymma sikten
får det sättas fast på annan del av vindrutan. Märket får inte vara dolt
och det skall lätt kunna avläsas utifrån. Förordning (1988:1508).
2 § Yrkestrafikmärke utfärdas för fordon som enligt 12 §
yrkestrafikförordningen (1988:1503) har anmälts för att användas i
yrkesmässig trafik.
Yrkestrafikmärke får inte utfärdas
1. om fordonet enligt uppgift i bilregistret är belagt med körförbud
enligt fordonskungörelsen (1972:595),
2. om det för fordonet enligt uppgift i bilregistret gäller
brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) eller
fordonsskattelagen (1988:327),
3. om fordonet enligt uppgift i bilregistret saknar föreskriven
trafikförsäkring, eller
4. om fordonet inte har godkänts vid lämplighetsbesiktning enligt
69 § fordonskungörelsen (1972:595).
Om något yrkestrafikmärke i enlighet med bestämmelserna i andra
stycket inte har kunnat utfärdas, skall Vägverket meddela detta till
den länsstyrelse som har meddelat trafiktillståndet.
Förordning (1994:113).
3 § Ett yrkestrafikmärke har rektangulär form med måtten 812 centimeter
och har olika färg för skilda kalenderår.
På yrkestrafikmärket anges
1. de två sista siffrorna av det kalenderår som märket är utfärdat för,
2. det eller de slags trafik som tillståndet avser,
3. den länsstyrelse som har meddelat tillståndet,
4. tillståndshavarens namn,
5. tillståndshavarens organisationsnummer om sådant finns,
6. väsentlig begränsning i befordringsrätten,
7. registreringsnumret för det fordon som märket har utfärdats för.
Yrkestrafikmärket är giltigt från utfärdandet till och med utgången av
det kalenderår som anges på märket. Förordning (1988:1508).
4 § Yrkestrafikmärken tillhandahålls av Vägverket och förnyas före
utgången av varje kalenderår.
Yrkestrafikmärke tillhandahålls när anmälan har gjorts enligt 12 §
yrkestrafikförordningen (1988:1503) eller ansökan gjorts enligt 5 §
denna förordning. Förordning (1992:1394).
5 § Har ett yrkestrafikmärke förstörts eller förkommit, skall
tillståndshavaren utan dröjsmål hos länsstyrelsen skriftligen ansöka om
ett nytt märke.
Fråga om utfärdande av nytt märke prövas av länsstyrelsen. Förordning
(1988:1508).
6 § Tillståndshavaren skall omedelbart förstöra yrkestrafikmärket
1. när trafiktillståndet upphör att gälla,
2. när ett nytt märke har erhållits på grund av att en uppgift som avses
i 3 § har ändrats,
3. när fordon som är anmälda att användas i yrkesmässig trafik övergår
till ny ägare eller
4. när ett förlorat märke kommer till rätta och tillståndshavaren enligt
5 § har ansökt om nytt märke. Förordning (1988:1508).
7 § För yrkestrafikmärken utgår avgift som Vägverket bestämmer. Avgiften
tas ut i den ordning verket bestämmer. Förordning (1992:1394).
8 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av Vägverket. Förordning (1992:1394).
9 § Frågor om undantag från bestämmelserna i denna förordning prövas av
den länsstyrelse som har meddelat tillstånd till trafiken. Undantag får
medges om det finns särskilda skäl. Förordning (1991:1719).
10 § Om ett fordon används i strid mot 1 § första stycket, skall
trafikutövaren och föraren dömas till böter.
Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas
1. om ett yrkestrafikmärke har utfärdats men förstörts eller förkommit
och ett nytt märke efter ansökan enligt 5 § första stycket ännu inte har
hunnit komma tillståndshavaren till handa, eller
2. om tillståndshavaren har anmält fordon enligt 12 §
yrkestrafikförordningen (1988:1503) men yrkestrafikmärket ännu inte
hunnit komma honom till handa.
Den som bryter mot 1 § andra stycket eller 6 § skall dömas till
penningböter. Förordning (1991:1719).
11 § Beslut av länsstyrelse enligt denna förordning får överklagas hos
Vägverket. Beslut av Vägverket får inte överklagas. Förordning
(1992:1394).
Övergångsbestämmelser
1988:1508
Denna förordning träder i kraft, i fråga om godstrafik och
beställningstrafik med buss den 1 januari 1989, och i fråga om
taxitrafik den 1 juli 1990.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2000:158 | Förordning (2000:158) om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan | Allmänna bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om en
försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan.
Syftet med försöksverksamheten är att möjliggöra för elever att
få undervisning i en kurs som inte erbjuds i hemkommunens
gymnasieskola.
Förordningen gäller för distansundervisning som påbörjas efter
den 1 juli 2000 och senast höstterminen 2002. Vad som i
fortsättningen sägs om kommuner gäller även landsting.
2 § Med distansundervisning enligt denna förordning menas att
en elev som är intagen till utbildning i gymnasieskolan på ett
nationellt program i en kommun skall kunna få undervisning med
stöd av informations- och kommunikationsteknik i den egna
gymnasieskolan av en lärare som är anställd i en annan kommun
eller i en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 8 §
skollagen (1985:1100). Om det behövs skall handledning kunna
ges av lärare i den egna skolan.
3 § Varje kommun som anordnar undervisning på nationellt
program inom gymnasieskolan kan komma i fråga för deltagande i
försöksverksamheten.
Statens skolverk beslutar efter ansökan vilka kommuner som får
delta i försöksverksamheten.
4 § Distansundervisning får inte avse kärnämneskurser eller för
programmet gemensamma karaktärsämneskurser.
Distansundervisning får avse endast nationellt fastställda
kurser och omfatta högst 500 gymnasiepoäng för varje enskild
elev. Dessutom får projektarbete bedrivas genom
distansundervisning.
Försöksverksamheten avser inte riksrekryterande utbildningar
enligt bilagorna 2 och 3 till gymnasieförordningen (1992:394).
För att få delta i försöksverksamheten krävs att en god
kvalitet kan upprätthållas för elevens hela utbildning.
5 § Utbildning som anordnas med stöd av denna förordning får
inte räknas in som sådan utbildning som skall erbjudas enligt 5
kap. 5 § skollagen (1985:1100).
6 § Bestämmelserna i gymnasieförordningen (1992:394) gäller för
försöksverksamheten, om inte annat framgår av nedanstående
bestämmelser.
Undervisningstid
7 § Den tid under vilken distansundervisning bedrivs skall
anses motsvara sådan undervisningstid som avses i 1 kap. 2 §
gymnasieförordningen (1992:394).
Styrelsen för utbildningen skall ansvara för att elevens
garanterade undervisningstid uppnås för hela utbildningen i
dess olika former.
Individuell studieplan
8 § Uppgift om att en elev deltar i försöksverksamheten och
vilka kurser som omfattas av distansundervisning skall
antecknas i elevens individuella studieplan enligt 1 kap. 12 §
gymnasieförordningen (1992:394).
Betyg
9 § En kommun som deltar i försöksverksamheten skall uppdra åt
sådan lärare som avses i 2 §, och som ansvarar för viss kurs
enligt denna förordning, att sätta betyg i sådan kurs.
10 § I en elevs slutbetyg skall det anges att eleven har
deltagit i försöksverksamheten samt vilka kurser som omfattats
av distansundervisning.
Uppföljning och utvärdering
11 § En kommun som deltar i försöksverksamheten är skyldig att
medverka i uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten.
Bestämmelser om kvalitetsredovisning finns i förordningen
(1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet.
12 § Statens skolverk skall senast den 1 oktober varje år, med
början år 2001, till regeringen redovisa omfattningen av
försöksverksamheten samt göra en utvärdering av densamma.
Bemyndigande
13 § Statens skolverk får meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för tillämpningen av denna förordning.
Överklagande
14 § Statens skolverks beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:497 | Förordning (2006:497) om blodsäkerhet | Inledande bestämmelse
1 § I denna förordning ges kompletterande föreskrifter till
lagen (2006:496) om blodsäkerhet. De ord och benämningar som
används i förordningen har samma betydelse som i lagen.
Tillstånd och tillsyn
2 § Inspektionen för vård och omsorg beslutar om tillstånd
till verksamhet som rör insamling, kontroll, framställning,
förvaring och distribution av blod och blodkomponenter
avsedda att användas vid transfusion.
Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över
verksamhet som anges i första stycket. Förordning (2013:187).
3 § Läkemedelsverket beslutar om tillstånd till verksamhet som
rör insamling och kontroll av blod och blodkomponenter avsedda
att användas vid läkemedelstillverkning.
Läkemedelsverket utövar tillsyn över verksamhet som anges i
första stycket.
4 § Ansökan om tillstånd för att bedriva blodverksamhet
enligt 6 § lagen (2006:496) om blodsäkerhet ska innehålla
uppgifter om
1. ändamålet med blodverksamheten,
2. blodcentralens namn och adress,
3. verksamhetschefens namn och adress,
4. namnet på den befattningshavare som fått i uppdrag att
utföra vissa ledningsuppgifter, och
5. vilken omfattning blodverksamheten avses få.
Ansökan ska göras innan blodverksamheten påbörjas. Om något
förhållande som omfattas av en tidigare ansökan ändras, ska
detta omgående anmälas till Inspektionen för vård och omsorg
respektive Läkemedelsverket. Förordning (2013:187).
5 § Tillstånd till att bedriva blodverksamhet skall meddelas
för en viss tid och får avse antingen en viss blodverksamhet
eller blodverksamhet i allmänhet.
6 § Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket ska
samverka med varandra vid den tillsyn som enligt 10-13 §§
lagen (2006:496) om blodsäkerhet rör insamling och kontroll
av blod och blodkomponenter samt vid frågor om rättelse,
återkallelse av tillstånd och anmälan om brott enligt
24-28 §§ lagen om blodsäkerhet. Förordning (2013:187).
Register
7 § Inspektionen för vård och omsorgs register enligt 18 §
lagen (2006:496) om blodsäkerhet ska, utöver vad som anges i
lagen, innehålla uppgifter om
1. blodcentralens namn och adress,
2. verksamhetschefens namn och adress, och
3. ändamålet med verksamheten och dess omfattning.
Förordning (2013:187).
7 a § Inspektionen för vård och omsorg får meddela närmare
föreskrifter om vilka uppgifter sådana register som anges i
16 § lagen (2006:496) om blodsäkerhet ska innehålla i fråga
om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka
uppgifter sådana register som anges i 16 § lagen om
blodsäkerhet ska innehålla i fråga om verksamhet som avses i
3 §. Förordning (2013:187).
7 b § Inspektionen för vård och omsorg får meddela
föreskrifter om att uppgifterna i det register som anges i 16 §
lagen (2006:496) om blodsäkerhet ska bevaras under längre tid
än som sägs där i fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om att uppgifterna
i det register som anges i 16 § lagen om blodsäkerhet ska
bevaras under längre tid än som sägs där i fråga om sådan
verksamhet som avses i 3 §. Förordning (2013:187).
8 § Läkemedelsverket ska till Inspektionen för vård och
omsorg lämna de uppgifter som är nödvändiga för att
inspektionen ska kunna föra register enligt 18 § lagen
(2006:496) om blodsäkerhet. Förordning (2013:187).
Direktåtkomst
8 a § Socialstyrelsen får medges direktåtkomst till
uppgifterna i det register som förs enligt 18 § lagen
(2006:496) om blodsäkerhet om uppgifterna behövs hos
Socialstyrelsen för kunskapsutveckling,
statistikframställning, uppföljning, utvärdering eller
epidemiologiska studier. Förordning (2013:187).
Uppgiftsskyldighet
8 b § Inspektionen för vård och omsorg ska på begäran av
Socialstyrelsen lämna ut uppgifter ur det register som förs
enligt 18 § lagen (2006:496) om blodsäkerhet, om uppgifterna
behövs hos Socialstyrelsen för kunskapsutveckling,
statistikframställning, uppföljning, utvärdering eller
epidemiologiska studier.
Socialstyrelsen har rätt att ta del av uppgifterna i det
register som förs enligt 18 § lagen om blodsäkerhet vid
direktåtkomst enligt 8 a §. Förordning (2013:187).
Avgifter
9 § Den som ansöker om tillstånd för att bedriva
blodverksamhet enligt 6 § lagen (2006:496) om blodsäkerhet
ska betala ansökningsavgift med 2 000 kr. Årsavgift för
sådant tillstånd tas ut av tillståndsmyndigheten med 18 000
kr.
Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare
föreskrifter om avgifter som inte rör avgifternas storlek i
fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om
avgifter som inte rör avgifternas storlek i fråga om sådan
verksamhet som avses i 3 §. Förordning (2013:187).
Ytterligare föreskrifter
10 § Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om
blodverksamhet som behövs till skydd för liv eller hälsa i
fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om
blodverksamhet som behövs till skydd för liv eller hälsa i
fråga om sådan verksamhet som avses i 3 §.
Förordning (2013:187).
11 § Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare
föreskrifter om ansökningsförfarandet enligt 6 § lagen
(2006:496) om blodsäkerhet och föreskrifter om
anmälningsförfarandet enligt 4 § andra stycket denna
förordning, i fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om
verkställigheten av lagen (2006:496) om blodsäkerhet och
föreskrifter om verkställigheten av denna förordning i fråga
om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om
verkställigheten av lagen om blodsäkerhet och föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning i fråga om sådan
verksamhet som avses i 3 §. Förordning (2013:187).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:412 | Förordning (1986:412) om strukturstöd inom
byggarbetsmarknaden | Allmänna villkor
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om statligt strukturstöd
inom byggarbetsmarknaden.
2 § Strukturstöd kan lämnas till ett aktiebolag eller en annan
juridisk person som inom en region bedriver verksamhet i syfte att
genom rehabilitering och arbete återföra vissa arbetslösa
byggnadsarbetare till den ordinarie arbetsmarknaden.
3 § Strukturstöd får lämnas vid anställning av arbetslösa byggnads-
och anläggningsarbetare som är arbetshandikappade eller har fyllt 55
år och som anvisas till anställningen av den offentliga
arbetsförmedlingen.
Strukturstöd får dock inte lämnas, om den arbetslöse bedöms ha
möjlighet att få en anställning utan sådana stödinsatser som avses i
denna förordning.
4 § Innan anvisning till anställning sker skall arbetsförmedlingen
samråda med byggbranschens regionala anpassningsgrupp inom berörd
region. Förordning (1986:745).
5 § Strukturstöd får lämnas endast om det i anställningen utgår lön
och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller
anställningsförmåner som är jämförbara med förmåner enligt
kollektivavtal i branschen.
6 § Strukturstöd får lämnas endast för anställningar som gäller tills
vidare.
Stödets storlek m.m.
7 § Strukturstödet får lämnas med högst 75 procent av hela
lönekostnaden under högst tre år för samma arbetstagare.
8 § Har en arbetstagare för vilken stöd utgått enligt 7 § efter tre år
inte kunnat beredas annan anställning, får strukturstöd lämnas för
arbetstagaren med högst 50 procent av hela lönekostnaden under
ytterligare högst två år. Förordning (1990:501).
9 § Strukturstöd får inte lämnas till den som för samma insats uppbär
bidrag enligt andra bestämmelser.
Övriga bestämmelser
10 § AMS bestämmer vilka arbetsgivare som kan få strukturstöd.
Länsarbetsnämnden beslutar om strukturstöd efter samråd med
arbetsgivaren och betalar ut stödet. Förordning (1986:745).
11 § Bestämmelserna i 21--23 §§ förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten gäller när denna förordning
tillämpas. Förordning (1987:419).
12 § Innan ett ärende om strukturstöd avgörs, skall berörda
arbetstagarorganisationer ha fått tillfälle att yttra sig. Förordning
(1989:160).
13 § Beslut att inte anvisa någon till en anställning med strukturstöd
får inte överklagas. Rätten att överklaga beslut följer i övrigt av 50
och 51 §§ förordningen (1988:1139) med instruktion för
arbetsmarknadsverket. Förordning (1988:1592).
14 § har upphävts genom förordning (1987:419).
Övergångsbestämmelser
1990:501
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om strukturstöd som har beviljats före
ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:167 | Förordning (1985:167) om statligt stöd till lokal och
regional kollektiv persontrafik | Inledande bestämmelser
1 § Enligt denna förordning lämnas, i mån av tillgång på anslagna
medel, statsbidrag för kollektiv persontrafik som tillgodoser allmänna
trafikbehov och som utförs för att trygga en tillfredsställande lokal
och regional trafikförsörjning.
2 § I denna förordning avses med
trafikhuvudman: sådan huvudman som anges i lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik,
kompletteringstrafik: sådan trafik för personbefordran eller person-
och godsbefordran med personbil eller buss, som efter
förhandsbeställning i varje särskilt fall utförs inom visst i
trafikförsörjningsplan angivet område för att komplettera annan
linjetrafik.
3 § Bidragsgrundande trafik är
1. linjetrafik med buss eller personbil som inte utgör
kompletteringstrafik,
2. linjetrafik med buss eller personbil som ersätter indragen lokal
eller regional järnvägstrafik på sådana delar av det
ersättningsberättigade bannätet som tillhör riksnätet,
3. spårvägstrafik och tunnelbanetrafik,
4. järnvägstrafik som fyller utpräglade lokala eller regionala
trafikbehov,
5. kompletteringstrafik,
6. skärgårdstrafik som anges i 1 § förordningen (1978:446) om statligt
stöd till viss skärgårdstrafik och
7. fjällflygtrafik som anges i 1 § förordningen (1978:447) om
statligt stöd till fjällflygtrafik.
4 § Bidrag lämnas för drift av sådan kollektiv persontrafik som avses
i 3 § under förutsättning att trafikhuvudmannen ansvarar för trafiken
och att den ingår i en trafikförsörjningsplan som visar trafikens
omfattning. Om statligt stöd till skärgårdstrafik och fjällflygtrafik
som trafikhuvudman inte har påtagit sig ansvaret för finns särskilda
bestämmelser.
Bidrag till sådan trafik som avses i 3 § 2 lämnas för högst det antal
turer som motsvarar den indragna järnvägstrafiken. Bidraget utgår
undet längst fem år.
5 § Statsbidrag enligt denna förordning lämnas för bidragsår.
Bidragsåret omfattar tiden den 1 juli--den 30 juni. I fråga om
statsbidrag till fjällflygtrafik får transportrådet bestämma att
bidragsåret skall omfatta annan tidsperiod.
6 § Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av
transportrådet.
Statsbidragets beräkning
7 § De bidragsmedel som är tillgängliga för ett bidragsår fördelas
mellan trafikhuvudmännen med utgångspunkt i den bidragsfördelning som
transportrådet angett för föregående bidragsår.
Vid bidragsgivningen skall hänsyn tas till förändringar i trafikens
omfattning i förhållande till föregående bidragsår, till
angelägenheten av att säkerställa en grundläggande trafikförsörjning
samt till att kollektivtrafikens utbyggnad inte har kommit lika långt
i alla län.
Transportrådet får efter medgivande av regeringen för särskilt fall
avvika från bestämmelserna i första och andra styckena.
Förfarandet i ärenden om statsbidrag
8 § Om en trafikhuvudman önskar erhålla bidrag enligt denna förordning
skall han senast den 30 april före bidragsåret till transportrådet ge
in en av honom antagen trafikförsörjningsplan. Om det finns särskilda
skäl får dock transportrådet medge att planen får ges in vid en senare
tidpunkt.
9 § Transportrådet anger senast den 30 september bidragsåret efter
överläggningar med företrädare för trafikhuvudmännen de bidrag som på
grundval av trafikförsörjningsplanerna kan påräknas.
10 § Bidraget betalas ut av transportrådet.
Hälften av det enligt 9 § angivna bidraget betalas ut senast den 31
december bidragsåret.
Efter slutligt beslut betalas resterande bidrag ut senast den 30
september efter bidragsårets utgång.
11 § Före utbetalning av det resterande bidraget enligt 10 § tredje
stycket får transportrådet begära in redovisning från
trafikhuvudmännen av den trafik som har utförts under bidragsåret. Om
det finns skäl till det får transportrådet, på grundval av den lämnade
redovisningen, genom det slutliga beslutet fördela tillgängliga medel
på annat sätt än som angetts enligt 9 §.
12 § har upphävts genom förordning (1986:622).
13 § har upphävts genom förordning (1986:622).
14 § har upphävts genom förordning (1986:622).
15 § har upphävts genom förordning (1986:622).
Övriga frågor
16 § Transportrådets beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
17 § Transportrådet får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1985:167
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1985 och tillämpas första
gången för bidragsåret 1985/86.
Transportrådet får föreskriva de avvikelser som behövs i fråga om
förfarandet i bidragsärenden som gäller bidragsåret 1985/86.
Genom förordningen upphävs förordningen (1978:443) om statligt stöd
till viss kollektiv persontrafik. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tiden före bidragsåret
1985/86.
1986:622
Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag då
förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk
författningssamling. De upphävda paragraferna skall dock fortfarande
tillämpas i fråga om statligt stöd som avser tiden före bidragsåret
1986/87.
1987:99
Regeringen föreskriver att förordningen (1985:167) om statligt stöd till
lokal och regional kollektiv persontrafik skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1987. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande
i fråga om statsbidrag som avser bidragsåret 1986/87.
Transportrådet får även efter utgången av juni 1987 upphäva de
föreskrifter som rådet har meddelat med stöd av den upphävda
förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:532 | Lag (1998:532) om införande av lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område | Allmänna bestämmelser
1 § Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område träder i kraft den 1 januari 1999.
Vid ikraftträdandet skall följande lagar upphöra att gälla,
nämligen lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet
på hälso- och sjukvårdens område, lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.,
lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och
sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso-
och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn över
hälso- och sjukvården.
2 § I denna lag avses med
behörighetslagen lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke
inom hälso- och sjukvården m.m.,
disciplinpåföljdslagen lagen (1994:954) om disciplinpåföljd
m.m. på hälso- och sjukvårdens område,
tillsynslagen lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och
sjukvården, och
den nya lagen lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område.
Behörighet
3 § Behörighetslagens bestämmelser om rätt att utöva yrke som
apotekare och receptarie skall, trots vad som sägs i 1 §, gälla
till utgången av år 1999.
4 § har upphävts genom lag (2000:360).
5 § Den som fått tandläkarexamen enligt de bestämmelser som
gällde före den 1 juli 1994 skall fullgöra praktisk
tjänstgöring enligt bestämmelser som gällde före denna tidpunkt
för att få legitimation som tandläkare.
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka utbildningar
som före utgången av år 2008 skall anses likvärdiga med
sjukhusfysikerexamen vid ansökan om legitimation som
sjukhusfysiker.
7 § Den som avlagt apotekarexamen, arbetsterapeutexamen,
receptarieexamen eller av regeringen med stöd av 6 §
föreskriven utbildning för sjukhusfysiker får, utan att ha
erhållit legitimation för yrket, till utgången av år 1999
använda yrkestiteln apotekare, arbetsterapeut, receptarie
respektive sjukhusfysiker.
Prövotid
8 § Föreskrift om prövotid får inte meddelas enbart på grundval
av omständigheter som hänför sig till tid före den nya lagens
ikraftträdande.
Verksamhetstillsyn
9 § Övergångsbestämmelserna till tillsynslagen skall alltjämt
gälla.
Äldre ärenden om disciplinpåföljd
10 § Ärenden som har anmälts till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd före den 1 oktober 1994 skall prövas enligt lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
Disciplinpåföljd får dock inte åläggas om så inte kan ske även
enligt disciplinpåföljdslagens bestämmelser.
Preskription
11 § Disciplinpåföljdslagens bestämmelser om preskription skall
gälla för förseelser som är begångna före den nya lagens
ikraftträdande.
Överklagande
12 § Beslut som har meddelats före den 1 januari 1999 skall
överklagas enligt äldre bestämmelser.
Övriga bestämmelser
13 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen
eller i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya
bestämmelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:623 | Förordning (2023:623) om sjöminering | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning upphör att gälla om Sverige kommer i
krig.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
3 § I denna förordning avses med
- kontrollerbara sjöminor: sjöminor, vilkas funktion kan
kontrolleras efter att de har lagts ut och som utlöses genom
fjärrstyrning av en operatör, och
- okontrollerbara sjöminor: sjöminor, vilkas funktion inte kan
kontrolleras efter att de har lagts ut eller aktiverats och
som utlöses genom sensordetektion.
Sjöminering
4 § Försvarsmakten får besluta att lägga ut kontrollerbara
sjöminor inom Sveriges sjöterritorium.
5 § Försvarsmakten får besluta att lägga ut okontrollerbara
sjöminor inom Sveriges sjöterritorium
1. om det råder höjd beredskap, eller
2. om regeringen i ett enskilt fall har beslutat att
Försvarsmakten får lägga ut sådana minor.
Om Försvarsmakten bedömer att det med hänsyn till landets
försvar eller säkerhet är absolut nödvändigt att lägga ut
okontrollerbara sjöminor och att ett beslut av regeringen inte
kan inväntas, får Försvarsmakten besluta att lägga ut sådana
minor. Försvarsmakten ska efter ett sådant beslut genast
underrätta Regeringskansliet (Försvarsdepartementet).
6 § Försvarsmakten ska samverka med Kustbevakningen,
Sjöfartsverket och Transportstyrelsen vid planering och
genomförande av sjöminering enligt 5 §.
Sjöminröjning
7 § Försvarsmakten ansvarar för att röja sjöminor som
myndigheten har lagt ut
1. om de inte längre behöver vara utlagda med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet, eller
2. om regeringen i ett enskilt fall har beslutat att
sjöminorna ska röjas.
Information och övervakning
8 § Försvarsmakten ansvarar för att se till att det lämnas
nödvändig information om minfarliga områden. Försvarsmakten
ansvarar också för att se till att sådana områden övervakas i
den utsträckning som är nödvändigt.
Bemyndiganden
9 § Försvarsmakten får, efter att ha gett Kustbevakningen,
Sjöfartsverket och Transportstyrelsen tillfälle att yttra sig,
meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna
förordning.
Övergångsbestämmelser
2023:623
1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2023.
2. Genom förordningen upphävs generalordern den 24 november
1967 nr H 48/1967 Bestämmelser om sjömineringar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:755 | Förordning (1979:755) om
tillsynsmyndighet i konkurs | De kronofogdemyndigheter som anges i följande förteckning är
tillsynsmyndigheter enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) och har i
denna egenskap tillsyn över förvaltningen i konkurser som handläggs vid
de tingsrätter som anges i förteckningen. Förordning (1987:928).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:854 | Förordning (1992:854) om stöd för att främja
användningen av biobränsle | Inledande bestämmelser
1 § För att utveckla teknik som främjar användningen av biobränsle får
stöd, i mån av tillgång på medel, lämnas intill utgången av juni 1997
enligt denna förordning.
2 § Stöd får lämnas till enskilda projekt, sammanhållna
utvecklingsprogram samt till svensk och internationell
kollektivforskning.
3 § Stöd till enskilda projekt skall lämnas till användaren av
biobränsleanläggningen. Om det finns särskilda skäl, får dock stödet
lämnas till tillverkaren av anläggningen.
Vid internationella samarbetsprojekt skall stödet lämnas till den
svenske deltag aren.
Stödberättigade åtgärder
4 § Stöd får lämnas till projekt som syftar till att utveckla
1. ny teknik för elproduktion från biobränsle i försöks- och
fullskaleanläggningar,
2. teknik inom andra led i biobränslekedjan.
Stöd får också lämnas till demonstrationsanläggningar för
framställning av etanol ur cellulosarika råvaror.
Förordning (1993:1643).
Stödformer
5 § Stöd lämnas som bidrag eller lån.
Förfarandet i stödärenden m. m.
6 § Stödärenden prövas av en särskild programstyrelse.
7 § Programstyrelsen består av en ordförande och sex andra
ledamöter. Ordföranden och övriga ledamöter utses av regeringen
för en bestämd tid. Styrelsen utser en ledamot att vara vice
ordförande. Förordning (1994:1664).
8 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av
ledamöterna är n ärvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
9 § Programstyrelsens kansligöromål utförs av Närings- och
teknikutvecklingsverk et.
Stödets storlek
10 § Stödets storlek bestäms med hänsyn till projektets betydelse i
förhållande till syftet med stödverksamheten och med beaktande av andra
allmänna intressen.
11 § Summan av bidrag och lån får inte överstiga 50 procent av
mottagarens kostn ader för åtgärden.
Särskilda bestämmelser om lån
12 § Återbetalningsvillkoren för lån skall bestämmas med hänsyn till
syftet med lånet, projektets ekonomiska förutsättningar och övriga
omständigheter. Räntesatsen skall bestämmas med hänsyn till
möjligheterna till annan finansiering. Räntesatsen skall minst vara det
av riksbanken vid varje tidpunkt fastställda diskontot.
Övriga bestämmelser
13 § I fråga om stöd enligt denna förordning gäller i övrigt
föreskrifterna i förordningen (1988:764) om statligt stöd till
näringslivet.
14 § Programstyrelsens beslut om stöd enligt denna förordning får inte
överklagas.
15 § Närings- och teknikutvecklingsverket skall bevaka statens rätt i
förhållande till mottagaren av stödet.
Övergångsbestämmelser
1992:854
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller intill
utgången av juni 1997.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:613 | Lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion | Lagens tillämpningsområde
1 § Miljöavgift betalas till staten enligt denna lag för
utsläpp av kväveoxider från förbränningsanläggningar för
energiproduktion. Med energiproduktion avses både el- och
värmeproduktion. Avgiftsbeloppen skall tillgodoföras de
avgiftsskyldiga enligt 15 §. Lag (2002:411).
2 § Avgiften beräknas för varje produktionsenhet inom en
förbränningsanläggning. Med produktionsenhet avses
1. panna i vilken varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja
framställs för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller
användning i industriella processer,
2. gasturbin,
3. stationär förbränningsmotor.
Avgift tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor eller
lutpannor. Lag (1994:1107).
3 § Avgift tas ut för produktionsenhet med en nyttiggjord
energiproduktion under redovisningsperioden av minst 25
gigawattimmar. Lag (2008:833).
Avgiftsskyldighet
4 § Avgiften skall betalas av den som framställer elektrisk kraft eller
värme. Avgiftsskyldigheten inträder när utsläpp av kväveoxider sker från
produktionsenheten.
5 § Avgift tas ut med 50 kronor per helt kilogram utsläppta
kväveoxider, räknat som kvävedioxid.
Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp
av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav, får beräkna
avgiften på grundval av mätvärdena.
Görs inte en sådan mätning ska utsläppen beräknas på följande
sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är
installerad, får utsläppen under högst 1 440 timmar per
kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv
gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som
uppmätts under jämförbara driftförhållanden. I annat fall ska
utsläppen anses motsvara 0,25 gram kväveoxider, räknat som
kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om de särskilda kraven för mätutrustning
som avses i andra stycket. Lag (2008:833).
Beslutande myndighet och allmänt ombud
6 § Naturvårdsverket fattar beslut om miljöavgift.
Lag (2002:411).
7 § Hos Naturvårdsverket skall det finnas ett allmänt ombud som
för det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol i mål
och ärenden enligt denna lag.
Naturvårdsverket utser det allmänna ombudet och ersättare för
denne. Lag (2002:411).
Redovisning av avgiften
8 § Redovisningsperioden för avgiften är kalenderår.
Den som är avgiftsskyldig skall vara registrerad hos
Naturvårdsverket. Lag (2002:411).
9 § Den som är avgiftsskyldig skall i en deklaration för varje
produktionsenhet och redovisningsperiod ange
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. den redovisningsperiod för vilken redovisningen lämnas,
3. avgiftsbeloppet, och
4. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och
kontroll av avgiften.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vad en deklaration skall
innehålla. Lag (2002:411).
10 § Deklarationen skall lämnas till Naturvårdsverket på
blankett enligt fastställt formulär. Den skall ha kommit in
till Naturvårdsverket senast den 25 januari året efter
redovisningsperioden. Lag (2002:411).
Betalning av avgiften
11 § Avgiften skall betalas senast den 1 oktober året efter
redovisningsperioden.
Om avgiften har fastställts genom omprövning eller efter
överklagande, skall den betalas inom den tid som
Naturvårdsverket bestämmer.
Avgiften betalas genom insättning på ett särskilt konto hos
Naturvårdsverket. Betalningen anses ha skett den dag då den har
bokförts på det särskilda kontot. Lag (2002:411).
Återbetalning
12 § Om den avgiftsskyldige har betalat in avgift för en
redovisningsperiod och den inbetalda avgiften överstiger vad
som enligt beslut av Naturvårdsverket eller domstol skall
betalas, skall det överskjutande beloppet återbetalas till den
avgiftsskyldige. Lag (2002:411).
13 § Före utbetalning av ett överskjutande belopp enligt 12 §
eller annat belopp som betalas ut på grund av bestämmelse i
denna lag skall sådan avgift för vilken den avgiftsskyldige
står i skuld räknas av. Avgiftsbelopp som den avgiftsskyldige
har fått anstånd med att betala skall dock inte räknas av.
Lag (2002:411).
Ansvar för delägare i handelsbolag
14 § Naturvårdsverket beslutar om ansvar för delägare i
handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag avseende avgift enligt denna lag.
Om beslut enligt första stycket har fattats skall vad som sägs
om avgiftsskyldig gälla ansvarig delägare och vad som sägs om
avgift gälla för belopp som delägare är betalningsskyldig för.
Lag (2002:411).
Tillgodoföring av avgiftsmedel
15 § Avgiftsmedel som inte tas i anspråk för en myndighets verksamhet
enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
skall årligen tillgodoföras de avgiftsskyldiga och efter ansökan
fördelas mellan dem. Fördelningen av det belopp som skall tillgodoföras
skall grundas på varje sökandes andel av den för samtliga sökande
samlade nyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga
produktionsenheterna. Lag (2002:411).
16 § Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall
meddelat i fråga om tillgodoföring enligt 15 §, får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten. Lag (2002:411).
Befrielse från avgift
17 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får helt eller delvis befria en avgiftsskyldig från
skyldigheten att betala en avgift, om det finns synnerliga
skäl. Om beslut om befrielse fattas får motsvarande befrielse
medges för ränta. Lag (2002:411).
Register
18 § Naturvårdsverket ska föra register över vad som
förekommer i ett avgiftsärende.
Från ett register som förs enligt första stycket får nedan
angivna uppgifter lämnas ut till en enskild, om det inte av
särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon
närstående lider men om uppgiften röjs.
Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,
2. organisationsnummer, namn och företagsnamn,
3. adress,
4. slag av verksamhet, och
5. tidpunkt för registrering samt i förekommande fall
avregistrering. Lag (2018:1664).
Förfarandet i övrigt
19 § I fråga om förfarandet för miljöavgiften i övrigt gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna i skatteförfarandelagen
(2011:1244) om
- uppgifter som har lämnats för någon annans räkning i 4 kap.
2 §,
- anstånd med att lämna skattedeklaration i 36 kap. 1 § första
stycket och 5 §,
- föreläggande i 37 kap. 2 § första stycket, 4, 6, 7, 9 och
10 §§,
- dokumentationsskyldighet i 39 kap. 3 §,
- kommunikationsskyldighet i 40 kap. 2 och 3 §§,
- revision i 41 kap.,
- vitesföreläggande i 44 kap.,
- uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47
kap.,
- beslut om punktskatt i 53 kap. 1 § första stycket,
- skönsmässiga beslut om avgifter i 57 kap. 1 §,
- företrädaransvar i 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§,
- anstånd med betalning i 63 kap. 2-6, 8-10, 15, 16 och 22 §§,
- ränta i 65 kap. 2 § första stycket, 3, 4, 7, 8, 10, 11, 13,
15 och 16 §§,
- omprövning i 66 kap. 2-4, 6-8, 18, 19, 21, 22 och 27-34 §§,
- överklagande i 67 kap. 2 och 5 §§, 6 § första meningen,
7-13, 19-24 samt 27 §§,
- besluts verkställbarhet i 68 kap.
- indrivning i 70 kap., och
- övriga bestämmelser om verkställighet i 71 kap.
Lag (2011:1338).
20 § Vid tillämpningen av 19 § ska
1. vad som sägs om skatt, punktskatt och Skatteverket i
stället gälla avgift och Naturvårdsverket, om inte något annat
följer av 8 § lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av
vissa borgenärsuppgifter,
2. skattekonto ersättas med Naturvårdsverkets särskilda konto
när det gäller ränta, och
3. beskattningsåret ersättas med redovisningsperioden när det
gäller omprövning och överklagande. Lag (2011:1338).
21 § Bestämmelserna i 67 kap. 29-32 och 34-36 §§
skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas i mål enligt
denna lag. Det som sägs där om Skatteverket ska då i
tillämpliga fall gälla det allmänna ombudet.
Lag (2013:92).
22 § Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt
gäller även i fråga om avgift som avses i denna lag.
Bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om
betalningssäkring ska tillämpas på avgift enligt denna lag.
Lag (2011:1338).
Övergångsbestämmelser
1994:1107
Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 januari 1995, och i
övrigt den 1 januari 1996. Avgift tas dock inte ut för kalenderåret
1996 om den uppmätta, nyttiggjorda energiproduktionen i
produktionsenheten under det kalenderåret understiger 40
gigawattimmar.
1995:1717
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.
2002:411
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.
2003:540
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall 11 §
förmånsrättslagen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen
(1975:1248) om ändring i nämnda lag, tillämpas.
2007:1372
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.
2008:833
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas
första gången vid redovisning av avgift för kalenderåret 2009.
2011:1338
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna om ränta i 19 § tillämpas på ränta som
hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013. För ränta
som hänför sig till tid dessförinnan gäller i stället
bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen
(1997:483).
2013:92
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:240 | Förordning (1995:240) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning | 1 § Ansökan om antagning till grundutbildning enligt lagen
(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt
eller civilplikt med längre grundutbildning ska ges in till
Totalförsvarets pliktverk. Den som har gett in en ansökan före
den 1 november ett år och som uppfyller eller vid
antagningsprövningen kommer att uppfylla förutsättningarna i
4 § och som bedöms ha förutsättningar för att antas till
grundutbildning enligt 3 § andra stycket nämnda lag ska kallas
till en antagningsprövning senast under det följande året.
Skatteverket ska före den 15 januari varje år lämna uppgifter
till Totalförsvarets pliktverk om varje svensk kvinna som är
folkbokförd i landet och som under året fyller 17 år.
Förordning (2007:1262).
2 § En kvinna som har kallats till antagningsprövning har rätt till
en fri resa till inställelseplatsen från den plats inom landet där
hon är folkbokförd eller vistas stadigvarande och rätt till en fri
återresa.
3 § Kvinnor har i samband med antagningsprövningen rätt till
förmåner enligt 4 kap. 1 §, fri hälso- och sjukvård enligt 5 kap. 1 §
första stycket och grupplivförsäkring enligt 10 kap. 1 och 3 §§
förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga.
4 § Till grundutbildning får endast antas kvinnor som
1. är svenska medborgare,
2. vid antagningsprövningen har fyllt lägst 18 år och högst 24
år.
Antagningsprövningen till grundutbildningen kan göras även
efter det att kvinnan fyllt 25 år om det finns särskilda skäl.
Förordning (2004:92).
5 § Vid antagningsprövningen skall Totalförsvarets pliktverk lämna
råd och upplysningar om värnplikten och civilplikten samt om rätten
att vara vapenfri. Verket skall också lämna upplysningar om
innebörden av att vara inskriven i utbildningsreserven.
6 § Om en kvinna skall antas för inskrivning till grundutbildning
eller i utbildningsreserven, skall hon ges tillfälle till skälig
betänketid innan hon tillfrågas om hon samtycker till inskrivningen.
7 § En kvinna som har antagits för inskrivning till grundutbildning
eller i utbildningsreserven får skrivas in för värnplikt eller
civilplikt eller i utbildningsreserven först sedan hon skriftligen
bekräftat att hon samtycker till inskrivningen.
8 § Har upphävts genom förordning (2007:1262).
9 § Beslut om inskrivning får överklagas hos Statens
överklagandenämnd. Överklagandenämndens beslut får inte
överklagas. Förordning (2007:1262).
Övergångsbestämmelser
1995:240
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995, då förordningen
(1980:1024) om militär grundutbildning för kvinnor skall upphöra att
gälla. För den som antagits till grundutbildning med stöd av lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor skall dock 6--11 §§
i den äldre förordningen fortfarande gälla.
2007:1262
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Ärenden hos inskrivningsnämnden vilka inte har avgjorts vid
förordningens ikraftträdande, ska överlämnas till den myndighet
som regeringen bestämmer enligt 11 kap. 4 § andra stycket lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:325 | Förordning
(1983:325)
om tillämpning av en konvention den
30 juni 1982 mellan Sverige och
Israel om social trygghet | Den konvention mellan Sverige och Israel om social trygghet som har
undertecknats den 30 juni 1982 jämte en samma dag undertecknad
överenskommelse om tillämpning av konventionen skall gälla här i riket
från den 1 juli 1983.
Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning
i engelsk originaltext och i svensk översättning som bilaga 1 och
bilaga 2.
Med svensk behörig myndighet i artiklarna 8, 25 och 26 i konventionen
avses riksförsäkringsverket.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:116 | Förordning (1986:116) med provisoriska föreskrifter om
uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan | Inledande bestämmelser
1 § I lagen (1985:903) om uppdragsutbildning i anslutning till det
kommunala skolväsendet m. m. finns föreskrifter om att en kommun eller
landstingskommun, som är huvudman för gymnasieskola, får bedriva
uppdragsutbildning i anslutning till sin gymnasieskola. Enligt nämnda
lag skall uppdragsutbildningen i fråga om art och nivå ha anknytning
till verksamheten i huvudmannens gymnasieskola men får inte motsvara
någon linje.
Denna förordning innehåller provisoriska ytterligare föreskrifter om
sådan uppdragsutbildning med deltagare som bildar egna
undervisningsgrupper.
2 § I denna förordning avses med reguljär utbildning utbildning i
gymnasieskolan för studerande som har tagits in i gymnasieskolan
enligt gällande föreskrifter om behörighet och urval.
Uppdragsutbildning innebär att huvudmannen mot särskild ersättning
från en uppdragsgivare för dennes räkning i anslutning till sin
gymnasieskola anordnar utbildning för personer (uppdragselever) som
uppdragsgivaren utser. Statliga, kommunala och landstingskommunala
myndigheter kan vara uppdragsgivare i fråga om personalutbildning och
utbildning som betingas av arbetsmarknadsskäl. Enskilda företag och
organisationer kan vara uppdragsgivare i fråga om personalutbildning.
3 § Uppdragsutbildning får inte försämra förutsättningarna för den
reguljära utbildningen eller ungdomarnas möjligheter att få sådan
utbildning.
Förhållandet till gymnasieskolans organisation m. m.
4 § Uppdragsutbildning inverkar inte vare sig på den organisation av
gymnasieskolan som huvudmannen får enligt gällande bestämmelser om
elevplatser, klasser och grupper eller i övrigt på timunderlaget för
den reguljära utbildningen.
Personal
5 § Undervisning av uppdragselever får inte ingå i det ursprungliga
underlaget för en statligt reglerad tjänst.
Om underlaget för statligt reglerade tjänster delvis faller bort, får
undervisning av uppdragselever tillföras såsom fyllnadstjänstgöring.
Beslut fattas av styrelsen för gymnasieskolan och förutsätter
innehavarens medgivande.
6 § Om det på grund av uppdragsutbildning behövs större
skolledarorganisation, får utökningen inte göras genom statligt
reglerade tjänster.
Motsvarande gäller i fråga om personal för studie- och
yrkesorientering.
Ekonomisk reglering i förhållande till staten
7 § Staten skall inte ha några bidrags- eller pensionskostnader för
uppdragsutbildning. Huvudmannen skall anpassa sina rekvisitioner av
statsbidrag för gymnasieskolan med hänsyn till detta.
8 § För varje undervisningstimme som fullgörs genom
fyllnadstjänstgöring enligt 5 § skall huvudmannen till staten betala
ersättning för statliga kostnader för pension m. m. Ersättningen skall
motsvara tolv procent av lönekostnaden för timmen. Den skall betalas
till skolöverstyrelsen vid tidpunkt som överstyrelsen föreskriver.
Av beloppet skall elva tolftedelar föras till inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto och en tolftedel till anslaget Täckning av
merkostnader för löner och pensioner m. m.
9 § Skolöverstyrelsen skall meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs om den ekonomiska regleringen mellan staten och huvudmannen.
Betyg
10 § Uppdragselever får ges betyg enligt bestämmelserna för
gymnasieskolan, om
1. uppdragsutbildningen följer en kursplan som har fastställts
enligt bestämmelserna för påbyggnadsutbildningar eller andra
specialkurser i gymnasieskolan,
2. lärarna har en kompetens som motsvarar vad som gäller för lärare
inom jämförbar utbildning i gymnasieskolan och
3. uppdragseleverna uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för
intagning till motsvarande utbildning i gymnasieskolan.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:771 | Förordning (1994:771) om tillfälliga
stödområden, m.m. | Tillämpningsområde
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om
1. områden utanför stödområden i vilka regionalt utvecklingsstöd
kan lämnas under en begränsad tid enligt 18 § förordningen (1990:642)
om regionalpolitiskt företagsstöd (tillfälliga stödområden),
2. områden inom stödområde 2 i vilka högre stöd under en begränsad
tid kan lämnas enligt 24 § andra stycket och 53 § andra stycket
förordningen om regionalpolitiskt företagsstöd, samt
3. områden utanför stödområden inom vilka Närings- och
teknikutvecklingsverket kan lämna regionalt utvecklingsstöd
inom en ort enligt 19 § förordningen om regionalpolitiskt företagsstöd.
Förordning (1996:1572).
1 a § För följande kommuner och delar av kommuner gäller
bestämmelserna i 3, 35-40 och 50 §§ förordningen (1998:995) om
regionalpolitiskt företagsstöd inom EG:s
strukturomvandlingsområden i Sverige.
Västmanlands län: Arboga och Hallstahammars kommuner.
Örebro län: Degerfors och Karlskoga kommuner samt
Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar i Lindesbergs
kommun.
Värmlands län: Storfors och Kristinehamns kommuner.
Västra Götalands län: Karlsborgs kommun.
Blekinge län: Olofströms och Ronneby kommuner.
Kalmar län: Högsby, Hultsfreds, Vimmerby och Västerviks
kommuner.
Östergötlands län: Valdemarsviks kommun. Förordning (1998:998).
Tillfälliga stödområden
2 § Följande kommuner och delar av kommuner är tillfälliga
stödområden enligt 18 § förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd.
Norrbottens län: Piteå kommun utom f.d. Markbygdens
kyrkobokföringsdistrikt.
Västerbottens län: Robertsfors kommun och Skellefteå kommun
utom Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar.
Västernorrlands län: Härnösands och Kramfors kommuner samt Örn-
sköldsviks kommun utom Anundsjö, Björna, Skorpeds och
Trehörningsjö församlingar.
Gävleborgs län: Ovanåkers, Nordanstigs, Söderhamns och Bollnäs
kommuner samt Bjuråkers församling i Hudiksvalls kommun.
Dalarnas län: Ore församling i Rättviks kommun.
Västmanlands län: Arboga och Hallstahammars kommuner.
Örebro län: Degerfors och Karlskoga kommuner samt
Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar i Lindesbergs
kommun.
Värmlands län: Storfors och Kristinehamns kommuner.
Västra Götalands län: Karlsborgs kommun.
Blekinge län: Olofströms och Ronneby kommuner.
Kalmar län: Högsby, Hultsfreds, Vimmerby och Västerviks
kommuner.
Östergötlands län: Valdemarsviks kommun.
Förordning (1998:84).
3 § Stöd får lämnas i form av regionalt utvecklingsstöd
för verksamhet i enlighet med vad som framgår i 18 §
andra stycket förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd. Förordning (1996:1572).
4 § Regionalt utvecklingsbidrag får lämnas med högst 20
procent av den del av de totala utgifterna som avser byggnader,
markanläggningar, maskiner och andra inventarier, forskning och
utveckling enligt vad som framgår av 15 d § förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd samt rekrytering
och utbildning av personal. Inom Söderhamns, Degerfors,
Karlskoga och Karlsborgs kommuner får dock regionalt
utvecklingsbidrag lämnas med högst 35 procent av nämnda
utgifter till små och medelstora företag och till övriga
företag med högst 25 procent av nämnda utgifter.
I samband med investeringar som avser lokaler för uthyrning
eller markberedning för torvproduktion får dock regionalt
utvecklingsbidrag lämnas med högst 15 procent av utgifterna
enligt första stycket.
Regionalt utvecklingslån får lämnas med högst 50 procent av den
del av de totala utgifterna som avser byggnader,
markanläggningar, maskiner och andra inventarier eller, såvitt
avser tjänsteföretag, det totala behovet av rörelsekapital.
Förordning (1998:84).
5 § Regionalt utvecklingsbidrag enligt 48 § förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd får lämnas i form
av bidrag med högst 20 procent och i form av ett medelstill-
skott eller ett villkorslån med högst 50 procent av utgifterna
enligt nämnda paragraf. Inom Söderhamns, Degerfors, Karlskoga
och Karlsborgs kommuner får dock, utan hinder av bestämmelsen i
53 § första stycket nämnda förordning, utvecklingsbidrag i form
av bidrag lämnas med högst 35 procent av utgifterna till små
och medelstora företag, som uppfyller villkoren i 15 c § nämnda
förordning, och till övriga företag med högst 25 procent av
utgifterna. Förordning (1997:687).
Områden inom stödområde 2 i vilka högre stöd kan lämnas
6 § I följande kommuner och delar av kommuner inom stödområde 2 kan
lämnas högre stöd enligt 24 § förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd.
Norrbottens län: Älvsbyns kommun.
Västerbottens län: Bjurholms och Norsjö kommuner samt Fällfors,
Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun.
Jämtlands län: Bräcke kommun utom Håsjö och Hällesjö församlingar
och Åre kommun utom Kalls församling.
Västernorrlands län: Ånge kommun samt Anundsjö utom f. d. Solbergs
kyrkobokföringsdistrikt, Björna, Skorpeds och Trehörningsjö
församlingar i Örnsköldsviks kommun.
Dalarnas län: Vansbro, Malungs, Älvdalens, Smedjebackens och
Ludvika kommuner.
Örebro län: Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner.
Värmlands län: Eda, Torsby, Årjängs och Hagfors kommuner.
Förordning (1996:1276).
7 § Regionalt utvecklingsbidrag får lämnas med högst 35
procent av den del av de totala utgifterna som avser byggnader,
markanläggningar, maskiner och andra inventarier, forskning och
utveckling enligt vad som framgår av 15 d § förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd samt rekrytering
och utbildning av personal. Inom Smedjebackens, Ludvika, Hälle-
fors, Ljusnarsbergs och Hagfors kommuner får regionalt
utvecklingsbidrag till andra företag än små och medelstora
företag lämnas med högst 30 procent av nämnda utgifter.
I samband med investeringar som avser lokaler för uthyrning
eller markberedning för torvproduktion får dock regionalt
utvecklingsbidrag lämnas med högst 30 procent av utgifterna
enligt första stycket.
Regionalt utvecklingsbidrag som avses i 5 § får lämnas med
högst 35 procent av utgifterna enligt 51 § första stycket
förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Inom
Smedjebackens, Ludvika, Hällefors, Ljusnarsbergs och Hagfors
kommuner får regionalt utvecklingsbidrag till andra än små och
medelstora företag lämnas med högst 30 procent av nämnda
utgifter. Förordning (1998:84).
8 § Närings- och teknikutvecklingsverket får lämna regionalt
utvecklingsstöd enligt 19 § förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd inom sådana orter i Jämtlands län som
inte ingår i ett stödområde. Förordning (1995:373).
8 a § Närings- och teknikutvecklingsverket får lämna
1. regionalt utvecklingsbidrag som avses i 5 § med högst 20
procent av den del av de totala utgifterna som avser byggnader,
markanläggningar, maskiner och andra inventarier, forskning och
utveckling enligt vad som framgår av 15 d § förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd samt rekrytering
och utbildning av personal,
2. regionalt utvecklingslån med högst 50 procent av den del av
de totala utgifterna som avser byggnader, markanläggningar,
maskiner och andra inventarier eller, såvitt avser
tjänsteföretag, av det totala behovet av rörelsekapital, samt
3. regionalt utvecklingsbidrag som avses i 5 § i form av bidrag
med högst 20 procent och i form av ett medelstillskott eller
ett villkorslån med högst 50 procent av utgifterna enligt 51 §
första stycket förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd. Förordning (1998:84).
Ansökan om stöd
9 § Ansökan om stöd enligt 2 och 6 §§ skall ha kommit in
senast den 31 december 1999. Förordning (1998:84).
Övergångsbestämmelser
1998:84
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om ansökan
som inkommit senast den 31 december 1997.
2000:279
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för stöd som
beviljats före den 1 januari 2000.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:626 | Förordning (2001:626) om stöd till utbildning av anställda | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statligt stöd
till arbetsgivare som bekostar utbildning av anställda eller
delägare i företag.
Stödet uppfyller samtliga villkor enligt Europeiska
kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2002
om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd
till utbildning. Förordning (2002:735).
När stöd får lämnas
2 § Stöd får, i mån av tillgång på medel, lämnas för utbildning
som länsarbetsnämnden bedömer vara arbetsmarknadspolitiskt
motiverad och som följer en plan som arbetsgivaren upprättat
och som godkänts av länsarbetsnämnden. Planen skall ange
utbildningens mål, dess målgrupp, innehåll och uppläggning.
3 § För att kunna få stöd skall arbetsgivaren
- bekosta utbildning för anställda eller för den som är
delägare och personligt verksam i ett litet eller medelstort
företag utan att vara anställd i det, och
- anställa en person som är eller riskerar att bli
långtidsinskriven som arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen som ersättare för den eller dem som tar del
av utbildningen.
4 § Även om ingen anställs som ersättare för den eller dem som
tar del av utbildningen får stöd lämnas om utbildningen
genomförs för att stärka deras möjligheter att i samband med
permitteringar eller uppsägningar behålla en anställning eller
få ett nytt arbete.
5 § För att kunna få stöd skall arbetsgivaren för anställda som
tar del av utbildningen tillämpa löne- och andra
anställningsvillkor som följer av eller är likvärdiga med
villkor enligt kollektivavtal inom branschen.
Anställningsförmånerna får inte minskas under utbildningstiden
av det skälet att den anställde genomgår utbildning.
6 § Stöd får inte lämnas
- för utbildningar som arbetsgivaren enligt lag eller avtal är
skyldig att bekosta,
- till arbetsgivare som ingår i Samhallkoncernen.
Förordning (2002:735).
Godkännande av Europeiska gemenskapernas kommission
7 § Godkännande av Europeiska gemenskapernas kommission krävs
för att stöd skall få lämnas till ett utbildningsprojekt hos en
arbetsgivare där stödet enligt denna förordning jämte annat
offentligt stöd överstiger 1 miljon euro.
Om en fråga om att bevilja sådant stöd uppkommer skall
länsarbetsnämnden eller Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) överlämna
ärendet till regeringen.
Kostnader som får ersättas
8 § De kostnader som får ersättas är
1. lönekostnader för lärare,
2. resekostnader för lärare och deltagare,
3. andra löpande kostnader, såsom för material och utrustning,
4. kostnader för rådgivning och vägledning som har samband med
utbildningen,
5. lönekostnader för deltagarna i utbildningen, dock
- högst det sammanlagda beloppet av de kostnader som avses i
1 - 4, och
- endast för de timmar då deltagarna deltar i utbildning som är
skild från arbetsgivarens ordinarie verksamhet.
Med vilket belopp stöd får lämnas
9 § Stöd får lämnas
- med högst 50 procent av de kostnader som enligt 8 § får
ersättas, dock med högst 55 200 kronor per person under en
tvåårsperiod, eller
- med högst 25 procent av kostnaderna enligt 8 § om
utbildningen är inriktad i huvudsak på den verksamhet
arbetsgivaren bedriver eller avser att bedriva
(företagsspecifik utbildning), dock med högst 55 200 kronor per
person under en tvåårsperiod.
AMS skall lämna närmare föreskrifter om vad som avses med
företagsspecifik utbildning.
10 § Stödets storlek skall fastställas i kronor per deltagare
och per timme för hela stödperioden.
Samordning med annat stöd
11 § Om en arbetsgivare får stöd enligt denna förordning och
för samma utbildningsinsats får annat offentligt stöd eller
stöd som betalas med gemenskapsmedel, skall stödet enligt denna
förordning minskas så att det sammanlagda stödet inte
överstiger vad som följer av de procentsatser som anges i 9 §
första stycket.
Bestämmelser om handläggning m.m.
12 § Länsarbetsnämnden prövar frågor om stödet och betalar ut
stödet månadsvis i efterskott eller på det sätt som AMS
bestämmer.
Arbetsgivaren skall lämna underlag till länsarbetsnämnden för
beräkning av stödet. Underlaget skall lämnas inom 60 dagar
efter varje månad som stödet avser. Lämnas inte underlaget inom
denna tid skall länsarbetsnämnden besluta att arbetsgivaren
förlorar rätten till stödbeloppet för perioden och att beloppet
inte skall betalas ut. Om det finns särskilda skäl får
länsarbetsnämnden medge undantag från skyldigheten att lämna
underlag inom 60 dagar.
13 § Länsarbetsnämnden skall ge de arbetstagarorganisationer
som berörs av frågor om stödet möjlighet att yttra sig.
14 § I ett beslut om att lämna stöd kan länsarbetsnämnden
bestämma att arbetsgivaren skall
1. underkasta sig kontroll av hur stödet används, och
2. uppfylla redovisningsvillkor och andra villkor för stödet.
Om arbetsgivaren inte uppfyller de krav länsarbetsnämnden
uppställt enligt första stycket kan länsarbetsnämnden besluta
att beslutat stöd skall upphävas.
15 § Om någon har fått stöd utan att vara berättigad till det,
skall det som mottagaren har fått för mycket betalas tillbaka.
Länsarbetsnämnden får i ett sådant fall vid en senare
utbetalning dra av ett skäligt belopp. Om det finns särskilda
skäl får länsarbetsnämnden helt eller delvis befria den som
tagit emot stödet från återbetalningsskyldigheten.
16 § Länsarbetsnämndens beslut får överklagas hos AMS om
beslutet innebär att stödet
- enligt 12 § inte skall betalas ut, eller
- enligt 14 § skall upphävas.
Andra beslut av länsarbetsnämnden enligt denna förordning får
inte överklagas.
17 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut enligt 12 och 14 §§ får dock inte överklagas.
Bemyndigande
18 § AMS får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2001:626
Denna förordning träder i kraft den 1 september 2001 då
förordningen (1984:518) om bidrag till utbildning i företag
skall upphöra att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock
fortfarande för bidrag som beviljats före ikraftträdandet.
2003:1101
Den upphävda förordningen gäller fortfarande för stöd som
beslutats före den 1 februari 2004.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:347 | Skuldsaneringsförordning (1994:347) | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning är tillämplig i fråga om ärenden som
handläggs enligt skuldsaneringslagen (2006:548).
Förordning (2006:1173).
Ansökan
2 § Ansökan om skuldsanering skall göras på blankett som
fastställs av Kronofogdemyndigheten. Förordning (2006:774).
3 § Har upphävts genom förordning (2006:774).
Kungörelser
4 § En kungörelse enligt 15 § skuldsaneringslagen (2006:548)
skall innehålla uppgift om gäldenärens namn, personnummer och
adress, ansökningsdag samt adressen till det kontor vid
Kronofogdemyndigheten där handlingarna i ärendet finns
tillgängliga. Kungörelsen skall dessutom innehålla uppgift om
dagen för beslutet att inleda skuldsanering och sista dag för
anmälan av fordringar mot gäldenären samt en upplysning om att
gäldenärens betalningsansvar för en fordran som inte anmäls kan
komma att falla bort. Kungörelsen får innehålla även andra
upplysningar. Förordning (2006:1173).
5 § En kungörelse enligt 21 § skuldsaneringslagen (2006:548)
skall innehålla uppgift om beslutsdag, gäldenärens namn och
personnummer samt adressen till det kontor vid
Kronofogdemyndigheten eller den domstol där handlingarna finns
tillgängliga. Kungörelsen får innehålla även andra
upplysningar. Förordning (2006:1173).
Dagbok och aktbildning
6 § Kronofogdemyndigheten skall i skuldsaneringsdatabasen föra
dagbok i varje ärende enligt föreskrifter som myndigheten
meddelar. Förordning (2006:774).
7 § Ansökan och övriga handlingar samt delgivningsbevis i varje
ärende skall föras samman till en akt.
8 § Om ett ärende skall överlämnas till en tingsrätt på grund
av överklagande, skall Kronofogdemyndigheten lämna över akten i
ärendet. Handlingarna skall ingå i den mottagande domstolens
akt.
Första stycket skall tillämpas också när ett ärende på grund av
överklagande lämnas över till högre domstol.
Om en domstol återförvisar ett ärende till
Kronofogdemyndigheten enligt 30 § skuldsaneringslagen
(2006:548) eller på annan grund, skall domstolen till
Kronofogdemyndigheten återlämna Kronofogdemyndighetens akt
tillsammans med domstolens beslut och övriga handlingar av
betydelse för den fortsatta handläggningen vid
Kronofogdemyndigheten. Förordning (2006:1173).
9 § Underrättelse om domstolens slutliga beslut eller beslut
enligt 22 § skuldsaneringslagen (2006:548) skall av domstolen
lämnas till Kronofogdemyndigheten. Förordning (2006:1173).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:729 | Förordning (1986:729) med instruktion för nämnden
för statliga förnyelsefonder | Inledande bestämmelser
1 § Nämnden för statliga förnyelsefonder skall finnas inrättad så
länge medel finns att fördela enligt ett avtal den 18 september 1986
mellan statens arbetsgivarverk samt Statsanställdas förbund, TCO:s
statstjänstemannasektion (TCO-S) och Centralorganisationen SACO/SR om
statliga förnyelsefonder (statens arbetsgivarverks cirkulär 1986 A
29).
2 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 2 samt
15 och 16 §§, tillämpas på nämnden. Såvitt gäller 18 § tillämpas dock
verksstadgan endast i den utsträckning som framgår av 15 §.
Med chefen avses vid tillämpningen av verksstadgan chefen för
nämndens kansli.
Uppgifter
3 § Nämnden bedriver sin verksamhet i anslutning till det avtal som
nämns i 1 §.
4 § Till nämndens uppgifter hör särskilt att
1. besluta om tilldelning av medel enligt 3 och 5 §§ i avtalet,
2. i samarbete med andra myndigheter verka för att prognoser och annan
information utvecklas som är av betydelse för nämndens verksamhet
enligt 1.
5 § Nämnden får meddela de föreskrifter som behövs för verksamheten.
Organisation
6 § Nämnden består av sex ledamöter. Ledamöterna förordnas av
regeringen för högst tre år. För varje ledamot förordnar regeringen
en personlig ersättare.
En ledamot och dennes ersättare förordnas efter förslag av
Statsanställdas förbund, en ledamot och dennes ersättare efter förslag
av TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) samt en ledamot och dennes
ersättare efter förslag av Centralorganisationen SACO/SR.
7 § Regeringen utser en av ledamöterna att vara ordförande och en att
vara vice ordförande i nämnden.
Beslut att utse ordförande och vice ordförande skall föregås av samråd
med organisationerna. Antingen ordföranden eller vice ordföranden
skall utses bland dem som föreslagits av organisationerna enligt 6 §
andra stycket.
8 § Hos nämnden finns ett kansli med personal enligt särskilda beslut
av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på
medel. Chef för kansliet är en direktör.
I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående
för särskilda uppdrag.
Ärendenas handläggning
9 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden eller när någon
annan ledamot begär det.
10 § Ärendena avgörs av nämnden i plenum.
I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får nämnden lämna över
till ordföranden eller till någon annan hos nämnden eller dess kansli
att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som inte är av sådan
beskaffenhet att de bör prövas av nämnden i plenum.
11 § Nämnden är beslutför med sex eller fyra ledamöter, bland dem
ordföranden eller vice ordföranden. Halva antalet skall vara
förordnade efter förslag från organisationerna.
Vid omröstning i nämnden i ärenden om tilldelning av medel har
ordföranden inte utslagsröst. Vid lika röstetal i sådana ärenden
skall nämnden anses ha avslagit ärendet.
12 § Ärendena avgörs efter föredragning. Nämnden får dock besluta
att ärenden som handläggs enligt 10 § andra stycket avgörs utan
föredragning.
Föredragning av ett ärende ankommer på en särskilt förordnad
föredragande. Ordföranden får ta över beredningen och föredragningen
av ärenden som skall avgöras av nämnden.
13 § Ordföranden eller den som ordföranden bestämmer får fordra in
förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden.
Tjänstetillsättning
14 § Direktören förordnas av regeringen. Andra tjänster tillsätts av
nämnden.
Överklagande
15 § Nämndens beslut i ärenden om tilldelning av medel enligt denna
förordning får inte överklagas. I övrigt gäller vad som föreskrivs i
18 § allmänna verksstadgan (1965:600).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:986 | Förordning (1990:986) om tekniska regler | Tillämpningsområde
1 § I denna förordning finns föreskrifter som begränsar rätten
för myndigheterna under regeringen att besluta tekniska regler om
varor. Föreskrifterna ansluter till Sveriges internationella
förpliktelser enligt
1. överenskommelsen om tekniska handelshinder inom det
allmänna tull- och handelsavtalet, GATT (SÖ 1980:56),
2. artikel 12 bis i EFTA-konventionen och bilaga H till samma
konvention (SFS 1988:568), och
3. avsnitt XIX i bilaga II till avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet).
Förpliktelser motsvarande dem som följer av de nämnda avtalen
följer också av andra avtal som Sverige ingått med särskilda länder.
Förordning (1993:1337).
2 § Med tekniska regler avses i denna förordning föreskrifter
eller allmänna råd om förutsättningar för marknadsföring eller
användning av en vara, t. ex. krav på varans utformning eller art i
övrigt eller på benämning, märkning, provning eller bevis om
överensstämmelse, liksom tillämpliga förfaranderegler. Förordning
(1993:1337).
Utformning av tekniska regler
3 § I EES-avtalet finns grundläggande principer om fri rörlighet för
varor som skall iakttas vid utformningen av en teknisk regel. Av
avtalet följer att en teknisk regel skall utformas så att den inte
hindrar handeln med andra länder mer än som behövs för att
tillgodose syftet med regeln. Även i övrigt skall Sveriges
internationella förpliktelser beaktas vid utformningen av en teknisk
regel. Förordning (1993:1337).
4 § Om det finns en tillämplig internationell eller europeisk
standard, bör en teknisk regel utformas så att den är förenlig med
standarden. Förordning (1993:1337).
Förberedande åtgärder
5 § En myndighet som avser att ändra eller upphäva en teknisk
regel eller utarbeta en ny, skall, även om regeln inte omfattas av
EES-avtalet, undersöka om det finns samordnade regler inom
Europeiska gemenskapen eller europeiska standarder på området
samt utreda möjligheterna att anpassa regeln till dessa. Det som nu
sagts gäller också förslag till sådana regler och standarder.
Förordning (1993:1337).
6 § Myndigheten skall samråda med Kommerskollegium om
utformningen av en teknisk regel när det kan finnas risk för att
regeln får handelshindrande verkningar.
7 § har upphävts genom förordning (1993:1337).
Underrättelser för anmälan
8 § Om en myndighet avser att fatta beslut om en teknisk regel,
skall myndigheten i god tid innan dess underrätta Kommerskollegium
om det förslag den har utarbetat. Förordning (1993:1337).
9 § En underrättelse enligt 8 § skall innehålla texten till den
föreslagna regeln med engelsk översättning samt, om det behövs för
att bedöma förslagets innebörd, texten till sådana bakomliggande
lagar och andra föreskrifter som är av betydelse.
En engelsk översättning behöver inte ingå i underrättelsen om den
föreslagna regeln
1. utgör allmänna råd som inte är faktiskt tvingande,
2. helt motsvarar en internationell eller europeisk standard, eller
3. till alla delar meddelas för att uppfylla Sveriges förpliktelser
enligt EES-avtalet.
Andra stycket gäller under förutsättning att Kommerskollegium
inte bestämmer annat med hänsyn till förpliktelserna enligt 1 §.
Förordning (1993:1337).
10 § Samtidigt med att myndigheten lämnar en underrättelse enligt
8 §, skall den särskilt ange om den föreslagna regeln innebär någon
avvikelse från sådana regler och standarder eller förslag som avses i
5 § och redovisa skälen för avvikelsen. Förordning (1993:1337).
11 § Myndigheten skall underrätta kollegiet om sitt beslut i ärendet.
Kommerskollegiets åtgärder
12 § När Kommerskollegium har tagit emot en underrättelse enligt
8 §, skall kollegiet i anslutning till de internationellt överenskomna
procedurerna vidta följande åtgärder:
1. anmäla till övriga berörda parter om förslaget till regel genom
meddelande till GATT-sekretariatet samt EFTA:s råd och EFTA:s
övervakningsmyndighet,
2. underrätta regeringen och den beslutande myndigheten om något
EFTA-land inom tre månader från dagen för anmälan avgett
kommentarer i form av ett s. k. detaljerat utlåtande, enligt vilket
förslaget måste ändras för att förhindra uppkomsten av ett
handelshinder eller begränsa verkningarna av ett sådant,
3. även i övrigt hålla regeringen och myndigheten underrättade om
kommentarer som kommit in till kollegiet och om andra resultat av
en anmälan,
4. lämna regeringen underlag för svar till andra parter i de
internationella överenskommelserna, och
5. ombesörja publicering av notiser och sköta annan
upplysningsverksamhet. Förordning (1993:1337).
13 § Om Kommerskollegium finner att en föreslagen regel skulle
inverka störande på Sveriges handelspolitiska förbindelser, skall
kollegiet snarast anmäla det till regeringen.
Kollegiet får i ett sådant fall underställa regeringen frågan om
förslaget skall anmälas enligt 12 § 1. Förordning (1993:1337).
14 § När Kommerskollegium har tagit emot en underrättelse enligt
11 §, skall kollegiet underrätta EFTA:s råd och EFTA:s
övervakningsmyndighet om i vilken utsträckning kommentarer
från andra länder kunnat beaktas eller regeln annars ändrats i
förhållande till det anmälda förslaget. Uppgift skall också lämnas
om tiden för regelns ikraftträdande. Förordning (1993:1337).
15 § Utöver vad som anges i denna förordning, skall Kommerskollegium
vara upplysningscentral enligt den i 1 § 1 nämnda överenskommelsen.
Begränsningar i rätten att besluta tekniska regler m. m.
16 § En myndighet får inte fatta beslut om en teknisk regel förrän
tre månader förflutit från den dag då anmälan enligt 12 § 1 gjorts,
om det inte är fråga om ett sådant fall som avses i 18 §. Förordning
(1993:1337).
17 § Har det avgetts ett sådant detaljerat utlåtande som avses i 12 §
2, får myndigheten inte fatta beslut om den tekniska regeln förrän
sex månader förflutit från det att anmälan gjorts, om det inte är
fråga om ett sådant fall som avses i 18 §. Förordning (1993:1337).
18 § Om tvingande och oförutsägbara skäl som rör allmän säkerhet
eller skyddet av människors eller djurs liv och hälsa eller skyddet av
växter medför att en teknisk regel måste utarbetas på mycket kort
tid för att sedan genast antas, får beslutet fattas utan att
föreskrifterna i 5, 6, 8--10 och 19 §§ har följts.
Underrättelse enligt 8 § skall i sådana fall lämnas snarast möjligt
och senast när beslutet fattas. Myndigheten skall därvid noga ange
vilka de tvingande och oförutsägbara skälen är. Förordning
(1993:1337).
19 § Myndigheten skall inhämta regeringens godkännande innan en
teknisk regel beslutas, om regeln avviker från vad som
internationellt tillämpas på ett sådant sätt att handeln mellan
Sverige och andra länder försvåras eller regeln på annat sätt kan
störa Sveriges handelspolitiska förhållande till något annat land
eller någon mellanfolklig organisation.
Om det är fråga om ett sådant fall som avses i 18 §, skall
godkännande enligt första stycket begäras så snart det kan ske.
Förordning (1993:1337).
Tillsyn m. m.
20 § Kommerskollegium skall följa myndigheternas tillämpning av
denna förordning.
Kollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:811 | Tillkännagivande (1990:811) om kungörande m. m. i fråga om
konventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på
internationella bortföranden av barn | Den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila
aspekterna på internationella bortföranden av barn, som för Sveriges del
trätt i kraft den 1 juni 1989, har kungjorts genom publicering i
Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ 1989:7) i sin lydelse
på originalspråken engelska och franska. En översättning av konventionen
till svenska finns intagen i bilaga till regeringens proposition
1988/89: 8 om olovligt bortförande av barn i internationella
förhållanden.
Konventionen kommer den 1 juli 1990 att vara i kraft i förhållande till
de främmande stater som förtecknats i det följande.
________________________________________________________________________
Stat Dag då konventionen Förklaringar och reser-
blev tillämplig mellan vationer
Sverige och staten i
fråga
________________________________________________________________________
Amerikas Förenta 1989-06-01 I enlighet med artikel
Stater 24 har Förenta staterna
reserverat sig mot att
franska får användas i
ansökan, meddelande
eller annan handling som
sänds till dess
centralmyndighet.
I enlighet med artikel
26 skall Förenta
staterna inte vara
förpliktat att bära
några kostnader som
avses i artikelns andra
stycke och som har
uppkommit på sätt som
anges i artikelns
tredje stycke utom
såvitt dessa kan täckas
genom Förenta staternas
rättshjälpssystem.
Australien 1989-06-01 I enlighet med artikel
40 skall konventionen
gälla endast på
fastlandet och i
Tasmanien.
Canada 1989-06-01 I enlighet med artikel
26 skall Canada inte
vara förpliktat att bära
några kostnader som
avses i artikelns andra
stycke och som har
uppkommit på sätt som
anges i artikelns tredje
stycke utom såvitt dessa
kan täckas genom Canadas
rättshjälpssystem.
Frankrike 1989-06-01 I enlighet med artikel
24 har Frankrike reser-
verat sig mot att
engelska får användas i
ansökan, meddelande
eller annan handling
som sänds till dess
centralmyndighet.
I enlighet med artikel
26 skall Frankrike inte
vara förpliktat att bära
några kostnader som
avses i artikelns andra
stycke och som har
uppkommit på sätt som
anges i artikelns tredje
stycke utom såvitt
dessa kostnader kan
täckas genom Frankrikes
rättshjälpssystem.
Luxemburg 1989-06-01 I enlighet med artikel
26 skall Luxemburg inte
vara förpliktat att bära
några kostnader som
avses i artikelns andra
stycke och som har
uppkommit på sätt som
anges i artikelns tredje
stycke utom såvitt dessa
kostnader kan täckas
genom Luxemburgs
rättshjälpssystem.
Norge 1989-06-01 I enlighet med artikel
24 har Norge reserverat
sig mot att franska får
användas i ansökan,
meddelande eller annan
handling som sänds till
dess centralmyndighet.
I enlighet med artikel
26 skall Norge inte vara
förpliktat att bära
några kostnader som
avses i artikelns andra
stycke och som har
uppkommit på sätt som
anges i artikelns tredje
stycke utom såvitt
dessa kostnader kan
täckas genom Norges
rättshjälpssystem.
Portugal 1989-06-01 --
Schweiz 1989-06-01 --
Spanien 1989-06-01 --
Storbritannien och 1989-06-01 Enligt artikel 26 skall
Nordirland Storbritannien inte vara
förpliktat att bära
några kostnader som
avses i artikelns andra
stycke och som har upp-
kommit på sätt som anges
i artikelns tredje
stycke utom såvitt
dessa kostnader kan
täckas genom Stor-
britanniens och Nord-
irlands rättshjälps-
system.
Ungern 1990-07-01 --
Österrike 1989-06-01 --
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:48 | Förordning (1976:48)
om arvode åt personalföreträdare i allmän försäkringskassas
styrelse | Den som enligt kungörelsen (1974:963) om personalföreträdare i allmän
försäkringskassas styrelse har utsetts att i försäkringskassas styrelse
vara personalföreträdare eller suppleant för sådan skall erhålla arvode
enligt de grunder som gäller för arvode åt annan ledamot eller
suppleant i försäkringskassas styrelse.
Övergångsbestämmelser
1976:48
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Till personalföreträdare eller suppleant som har
utsetts före ikraftträdandet utgår arvode dock redan från och med den
dag han har tillträtt sitt uppdrag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:813 | Förordning (1992:813) med instruktion för
Centrala studiestödsnämnden (CSN) | Uppgifter
1 § Centrala studiestödsnämnden (CSN) är central
förvaltningsmyndighet för studiesociala frågor.
CSN skall även fullgöra uppgifter enligt
-- lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning,
-- förordningen (1993:722) om särskilt studielån och särskild
dagpenning för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
-- förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning, och
-- förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar
och vissa andra utlänningar.
CSN får vidare mot ersättning åta sig uppdrag av en kommun att
sköta utbetalning av introduktionsersättning enligt lagen
(1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar. Förordning (1993:872).
Verksförordningens tillämpning
2 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på CSN med undantag av
13, 20, 21 och 25 §§.
Myndighetens ledning
3 § CSN: s generaldirektör är chef för myndigheten. Överdirektören är
generaldirektörens ställföreträdare.
/r3/ Styrelsen
4 § CSN:s styrelse består av högst elva personer, generaldirektören
medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
Organisation
5 § Inom myndigheten finns ett huvudkontor som består av sex
avdelningar, nämligen
-- studiestödsavdelningen
-- ekonomiavdelningen
-- systemavdelningen
-- administrativa avdelningen
-- utlandsavdelningen, samt
-- låneavdelningen.
Dessutom finns en chefsjurist. Varje avdelning leds av en byråchef.
Inom myndigheten finns också en regional organisation. Den skall
avpassas med hänsyn till att de som söker studiestöd skall kunna få
en rimlig service. Förordning (1993:872).
6 § Inom myndigheten får inrättas samrådsgrupper för prövningen av
studiestödsärenden.
/r3/ Delegationen för utländska studerande
7 § Hos CSN finns en delegation för utländska studerande med uppgift att
avgöra ärenden om rätt till studiehjälp, studiemedel och särskilt
vuxenstudiestöd för den som inte är svensk medborgare.
Delegationen består av högst fem personer. En av ledamöterna är
ordförande och en är vice ordförande.
Delegationen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
/r3/ Personalföreträdare
8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på CSN.
Personalansvarsnämnden
9 § CSN: s personalansvarsnämnd består -- förutom av generaldirek-
tören och personalföreträdarna -- av överdirektören, cheferna för
de sex avdelningarna och chefsjuristen.
Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst
fem andra ledamöter är närvarande. Förordning (1993:872).
Styrelsens ansvar och uppgifter
10 § Styrelsen skall, i den mån frågorna inte ankommer på delegationen
för utlän dska studerande, fatta beslut
-- om myndighetens anslagsframställning och årsredovisning,
-- i anledning av Riksrevisionsverkets revisionsberättelser och
revisionsrapporter,
-- om sådana föreskrifter som är av principiell betydelse eller av
särskild vikt ,
-- vid omprövningar av beslut i studiestödsärenden som är av principiell
betydel se eller av särskild vikt.
/r3/ Ärendenas handläggning
11 § När ärenden av större vikt handläggs i styrelsen, delegationen för
utländska studerande eller personalansvarsnämnden, skall om möjligt
samtliga ledamöter vara närvarande.
12 § Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av
styrelsen, av delegationen för utländska studerande eller av
personalansvarsnämnden.
Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver prövas av
generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta
skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.
Andra stycket gäller inte föreskrifter.
13 § Ärenden om sådan omprövning som avses i 9 kap. 2 §
studiestödsförordningen (1973:418) skall handläggas vid nämndens
huvudkontor.
14 § Delegationen för utländska studerande får i arbetsordningen eller i
särskilda beslut lämna över till ordföranden, till generaldirektören
eller till någon annan tjänsteman att avgöra ärenden som är av det
slaget att de inte behöver prövas av delegationen.
15 § Ärendena avgörs efter föredragning.
I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att
ärenden som avgörs av ordföranden i delegationen för utländska
studerande eller av någon annan tjänsteman än generaldirektören inte
behöver för edras.
/r3/ Tjänstetillsättning m. m.
16 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en
bestämd tid.
Andra tjänster tillsätts av CSN.
17 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen
för en bestämd tid. Detsamma gäller ordföranden och de andra ledamöterna
i delegationen för utländska studerande.
Delegationen utser inom sig vice ordförande.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:585 | Förordning (1986:585) om väntetid för vissa
deltagare i grundläggande svenskundervisning för
invandrare och grundutbildning för vuxna | Enligt 5 § första stycket 1 lagen (1986:159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare och 2 kap. 4 §
vuxenutbildningsförordningen (1985:288) gäller i vissa fall som
förutsättning för kommunens skyldigheter i fråga om grundläggande
svenskundervisning för invandrare och grundutbildning för vuxna att den
som vill delta skall ha väntat på besked om uppehållstillstånd under
minst den tid som regeringen bestämmer. Denna minsta väntetid skall vara
två månader.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:26 | Förordning (2018:26) om Patientskadenämnden | 1 § Patientskadenämnden, som är den patientskadenämnd som
avses i 17 § patientskadelagen (1996:799), består av
ordföranden och sex andra ledamöter. Nämndens ordförande ska
vara eller ha varit ordinarie domare. Av de andra ledamöterna
ska tre företräda patienternas intressen, en vara medicinskt
sakkunnig, en vara väl förtrogen med personskadereglering hos
försäkringsgivare (försäkringsgivarledamot) och en ha
särskild kunskap om verksamhet som rör hälso- och sjukvård.
Det ska finnas en eller flera ersättare för ordföranden och
övriga ledamöter. En sådan ersättare ska uppfylla samma krav
som den ledamot som ska ersättas.
Utöver vad som sägs i första stycket får nämnden, när det
finns skäl att förstärka nämnden med medicinsk sakkunskap,
besluta att ytterligare en person med sådan kunskap ska ingå
i nämnden som särskild ledamot.
2 § Patientskadenämndens ordförande, andra ledamöter och
ersättare för dessa utses av regeringen.
Försäkringsgivarledamoten och hans eller hennes ersättare
utses dock av Patientförsäkringsföreningen. Samtliga
ledamöter och ersättare ska utses för en tid av längst fyra
år.
3 § Patientskadenämnden är beslutsför när ordföranden och
minst fyra andra ledamöter är närvarande. Minst två av
ledamöterna ska vara sådana som utsetts att företräda
patienternas intressen.
Som nämndens beslut gäller den mening som omfattats av mer än
hälften av antalet ledamöter. Vid lika röstetal har
ordföranden utslagsröst.
Ordföranden får ensam besluta i ärenden som är av enkel
beskaffenhet. Ärenden som är av principiell betydelse eller
som annars är av större vikt ska dock alltid avgöras av
nämnden.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:976 | /r2/ Förordning (1988:976)
om avgifter för finansinspektionens verksamhet | 1 § Denna förordning gäller i fråga om avgifter som skall erläggas till
finansinspektionen enligt föreskrifter i 7 kap. 15 § bankrörelselagen
(1987:617), 14 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, 22 § lagen
(1988:606) om finansbolag, 6 kap. 11 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, 39 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, 63 §
lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoteksföreningar, 41 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, 39 § lagen
(1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan, 34 § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs, 24 § insiderlagen (1990:1342) och 4 kap. 3 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument. Förordning (1991:1016).
2 § Avgift skall årligen erläggas av
1. varje */k/ bankaktiebolag */-k/ med dels 25 000 kronor, dels 0,0009 %
av bolagets eget kapital och skulder vid utgången av det närmast
föregående kalenderåret,
2. varje */k/ sparbank */-k/ med dels 10 000 kronor, dels 0,003 % av
bankens egna fonder och skulder vid utgången av det närmast föregående
kalenderåret,
3. varje */k/ central föreningsbank */-k/ med dels 25 000 kronor, dels
0,003 % av bankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda
egna kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående
kalenderåret,
4. varje */k/ utländskt bankföretag, som har tillstånd att ha filial i
Sverige, */-k/ med dels 5 000 kronor, dels 0,0009 % av bankfilialens
skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,
5. varje */k/ kreditaktiebolag */-k/ som omfattas av finansinspektionens
tillsyn med dels 1 000 kronor, dels 0,00004 % av bolagets eget kapital
och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,
6. varje */k/ finansbolag */-k/ med dels 5 000 kronor, dels 0,007 % av
nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet vid
utgången av det närmast föregående räkenskapsåret,
7. varje */k/ värdepappersbolag */-k/ med dels 25 000 kronor, dels 0,25
% av intäkterna i rörelsen under det närmast föregående räkenskapsåret,
8. varje */k/ fondbolag */-k/ med dels 3 000 kronor, dels 0,0032 % av
det vid utgången av närmast föregående kalenderår beräknade värdet av
varje värdepappersfond under bolagets förvaltning,
9. */k/ Sveriges allmänna hypoteksbank */-k/ med 25 000 kronor,
10. */k/ Konungariket Sveriges stadshypotekskassa */-k/ med 25 000
kronor,
1. */k/ Svenska skeppshypotekskassan */-k/ med 15 000 kronor,
12. */k/ Stockholms fondbörs */-k/ med två miljoner kronor,
13. */k/ Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag */-k/ med 1 350 000 kronor
och
14. */k/ varje utländskt värdepappersföretag, som har tillstånd att ha
filial i Sverige */-k/, med dels 5 000 kronor, dels 0,25 % av intäkterna
i rörelsen här i Sverige under det närmast föregående räkenskapsåret.
Förordning (1991:1016).
3 § Finansinspektionen skall årligen före utgången av oktober månad
lämna varje avgiftsskyldig som anges i 2 § 1--7 uppgift om hur stor
avgift som skall erläggas. Förordning (1991:1016).
4 § Avgifterna skall före utgången av november månad betalas genom
insättning på finansinspektionens postgirokonto. Förordning (1991:1016).
5 § Har tillsynen omfattat endast en del av ett år, skall avgiften
minskas i motsvarande mån. Avgiften för det kalenderår då tillsynen
börjar skall, med tillämpning av 3 och 4 §§, betalas i efterskott och
bestämmas med utgångspunkt i förhållandena vid det årets utgång.
Övergångsbestämmelser
1991:1016
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Vad som i 2 § sägs om värdepappersbolag skall också gälla sådant
fondkommissionsbolag som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt
fondkommissionslagen (1979:748).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:630 | Förordning (1979:630) om stöd genom Fonden för
industriellt utvecklingsarbete | Inledande bestämmelser
1 § För att främja industriellt utvecklingsarbete inom näringslivet
lämnas stöd enligt denna förordning.
Stöd lämnas främst till små och medelstora företag för finansiering av
större projekt som syftar till att utveckla nya produkter, processer
eller system för industriell produktion.
Stödet lämnas i form av lån, bidrag eller garanti för lån
(kreditgaranti). Dessutom kan utfästelse om stöd lämnas. Förordning
(1991:953).
2 § Stöd får lämnas för projekt som innefattar ett ur kommersiell och
teknisk synvinkel högt risktagande och som bedöms kunna ge
företagsekonomisk lönsamhet. Förordning (1980:470).
3 § Stöd får inte lämnas i den mån annat statligt stöd har lämnats för
samma ändamål eller i den mån finansieringen bedöms kunna ske
1. på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga
villkor,
2. med stöd enligt förordningen (1978:506) om statligt kreditstöd genom
regional utvecklingsfond eller
3. med stöd enligt förordningen (1978:571) om statligt stöd till teknisk
forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet.
Förordning (1980:470).
Stödets storlek
4 § Stöd i form av lån och bidrag får motsvara högst 50 procent av
kostnaden för det utvecklingsarbete som stödet avser. Om synnerliga skäl
finns, får stöd lämnas för en större del av kostnaden. Stöd får dock
inte överstiga 50 miljoner kronor.
Stöd får inte lämnas med större belopp än som behövs för att syftet med
det skall nås.
Kreditgaranti och utfästelse om stöd får tillsammans med eventuella lån
och bidrag omfatta högst 70 procent av projektkostnaden. Förordning
(1991:953).
Särskilda bestämmelser om lån
5 § Lånetid och återbetalningsvillkor skall bestämmas med hänsyn till
projektets risk och beräknade ekonomiska utfall.
6 § I den mån inte återbetalningen regleras enligt 7 § skall på ett lån
utgå marknadsmässig ränta från dagen för utbetalningen. Anstånd med
räntebetalningen får lämnas, varvid upplupen ränta läggs till
lånebeloppet.
7 § Om det bedöms lämpligt, får återbetalningen av ett lån helt eller
delvis ersättas med royalty eller annan löpande avgift.
8 § Ett lån skall i övrigt förenas med de villkor och föreskrifter som
behövs. Särskild säkerhet behöver dock inte ställas.
9 § Återbetalningsskyldigheten kan helt eller delvis efterges, om
förutsättningar uppenbarligen saknas att utnyttja projektets resultat
lönsamt.
Särskilda bestämmelser om bidrag
10 § Bidrag ges med förbehåll att mottagaren förbinder sig att utge
ersättning till bidragsgivaren i form av ett engångsbelopp eller i form
av royalty eller annan löpande avgift. Villkoren för sådan ersättning
skall bestämmas mmd hänsyn till projektets risk och beräknade ekonomiska
utfall.
Bidragsmottagaren kan befrias från sin ersättningsskyldighet, om
förutsättningar uppenbarligen saknas för att utnyttja projektets
resultat lönsamt. Förordning (1980:470).
11 § Bestämmelsen i 8 § tillämpas också i fråga om bidrag.
Utfästelse om stöd
11 a § Om det bedöms ändamålsenligt, kan stödgivaren utfästa sig att vid
en senare tidpunkt täcka kostnaderna för ett projekt, om det visar sig
att det uppenbarligen inte går att utnyttja projektets resultat lönsamt.
En utfästelse skall förenas med de villkor och föreskrifter som behövs.
Förordning (1983:174).
11 b § För en utfästelse skall den som utfästelsen avser erlägga en
särskild avgift. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till projektets
risk och beräknade ekonomiska utfall samt de villkor som gäller för
utfästelsen. Förordning (1983:174).
Kreditgaranti
11 c § Kreditgaranti får lämnas för lån hos bankaktiebolag, sparbank,
föreningsbank eller annan långivare som fonden godkänner. Förordning
(1991:953).
11 d § Kreditgaranti lämnas för ett lån inom verksamhet som anges i 1 §.
Kreditgarantin får omfatta högst 80 procent av det utestående
lånebeloppet.
I fråga om kreditgaranti skall fonden svara gentemot banken som för egen
skuld.
Till täckning av fondens kostnader för garantigivningen och dess
förluster på grund av infriade garantiåtaganden skall den
kreditinrättning som beviljar lånet eller låntagaren betala en årlig
avgift till fonden. Avgiften, som skall utgöra lägst en procent av
utestående belopp, fastställs av fonden. Förordning (1991:953).
11 e § Som villkor för kreditgaranti från fonden skall gälla att den
kreditinrättning som beviljar lånet beaktar fondens intresse som
garantigivare och inhämtar anvisningar från fonden, när frågor av
betydelse för fondens betalningsansvar på grund av garantiåtagandet
uppkommer. Förordning (1991:953).
11 f § Beslut om kreditgaranti får ändras eller upphävas om
kreditinrättningen inte följer de villkor som anges i 11 d § tredje
stycket eller 11 e §. Förordning (1991:953).
Uppsägning och återkrav
12 § Ett lån kan sägas upp till omedelbar betalning och ett bidrag
omedelbart krävas åter, om
1. stödmottagaren genom en oriktig eller vilseledande uppgift har
föranlett att stödet har beviljats,
2. stödmottagaren inte fullgör sina förpliktelser enligt de villkor
eller föreskrifter som gäller för stödet eller
3. sådana förhållanden inträffat att stödmottagaren med hänsyn till
syftet med lånet eller bidraget uppenbarligen inte längre bör få inneha
lånet eller bidraget. Förordning (1980:470).
Förfarandet m.m.
13 § Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av stiftelsen Fonden
för industriellt utvecklingsarbete.
Beslut som innebär att stöd lämnas eller utfästs med belopp som
överstiger 25 miljoner kronor skall underställas regeringen för
godkännande. Förordning (1983:174).
14 § En ansökan om stöd skall vara skriftlig och ges in till stiftelsen.
En ansökan skall innehålla uppgift om
1. det företag som ansökningen avser, dess verksamhet och ekonomiska
ställning,
2. ändamålet med stödet och de skäl i övrigt som åberopas för
ansökningen,
3. statligt stöd i annan form har sökts eller beviljats för det projekt,
som ansökningen avser.
Sökanden skall i övrigt förebringa den utredning som stiftelsen finner
behövlig. Förordning (1980:470).
15 § Stiftelsen skall följa verksamheten hos dem som har erhållit stöd
och därvid utöva tillsyn över att stödvillkoren iakttas. Förordning
(1980:470).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:104 | Tillkännagivande (2016:104) av ändring i bihang B till fördraget (2016:104) om internationell järnvägstrafik (COTIF) | Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9
maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3
juni 1999 har för Sveriges del trätt i kraft den 12 juni
2015. I 2 § lagen (2015:338) om internationell järnvägstrafik
föreskrivs bl.a. att originaltexterna av bestämmelserna i
bihang A för avtal om internationell transport av resande på
järnväg, bihang B för avtal om internationell transport av
gods på järnväg, bihang D för avtal om nyttjande av vagnar i
internationell järnvägstrafik och bihang E för avtal om
nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik
ska gälla som svensk lag. De franska och engelska
originaltexterna och en översättning till svenska finns
intagna som en bilaga till lagen.
Enligt 6 § lagen om internationell järnvägstrafik ska
bindande ändringar av fördragets bihang A, B, D eller E som
har beslutats av revisionsutskottet inom OTIF gälla i Sverige
från och med den dag då ändringen träder i kraft enligt
fördraget. Enligt 14 § lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar ska sådana ändringar i
internationella överenskommelser kungöras.
Regeringen tillkännager därför att artikel 6.7 i bihang B
till fördraget har följande lydelse med verkan från och med
den 1 maj 2016.
Titre II Title II Avdelning II
Conclusion et Conclusion and Ingående och
exécution du Performance of the fullgörande av
contrat de Contract of transportavtalet
transport Carriage
Article 6 Article 6 Artikel 6
Contrat de transport Contract of carriage Transportavtal
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
§ 7 En cas d'un § 7 In the case of § 7 Om en
transport empruntant carriage which takes transport passerar
le territoire place on the customs genom Europeiska
douanier de l´Union territory of the unionens tullområde,
européenne ou le European Union or eller det område på
territoire, sur the territory on vilket det gemensamma
lequel est appliquée which the common transiterings-
la procédure de transit procedure is förfarandet tillämpas,
transit commun, applied, each ska varje sändning
chaque envoi doit consignment must be åtföljas av en
être accompagné accompanied by a fraktsedel som
d'une lettre de consignment note uppfyller kraven i
voiture répondant satisfying the artikel 7.
aux exigen-ces de requirements of
l'article 7. Article 7.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:576 | Lag (1997:576) om särskild skatteväxling med anledning
av ändrade möjligheter för ett landsting att begära
ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner | 1 § Ett landsting skall, när det fastställer sin skattesats,
sänka skattesatsen med det belopp som motsvarar det minskade
utdebiteringsbehov som uppkommit med anledning av att
landstingen från och med den 1 juli 1996 har fått möjlighet att
begära full ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner.
Skatteväxlingen skall ske senast inför år 1999.
2 § En kommun som ingår i ett landsting får, när den
fastställer sin skattesats, höja den med det belopp som
motsvarar högst landstingets sänkning av skattesatsen enligt 1 §.
3 § Varje landsting och de kommuner som ligger inom respektive
landsting skall före utgången av år 1998 träffa en
överenskommelse med vilket belopp landstingen skall sänka sin
skattesats.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:85 | Statistiska centralbyråns kungörelse (1977:85)
om procenttal för ändring av vissa underhållsbidrag; | Med stöd av kungörelsen (1967:63) om fastställande av procenttal enligt
3 § andra stycket lagen den 16 december 1966 (nr 680) om ändring av
vissa underhållsbidrag, m.m. förordnar statistiska centralbyrån
beträffande underhållsbidrag som avses i nyss angivna lag att utgående
bidragsbelopp skall höjas med sju procent fr.o.m. den 1 april 1977.
Bidrag, vars belopp efter ändringen slutar på öretal, skall enligt nyss
nämnda lag utgå med närmast lägre krontal.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:246 | Förordning (2020:246) om statligt stöd för kulturevenemang som har ställts in eller skjutits upp med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19 | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser om statligt stöd för
kulturevenemang som har ställts in eller skjutits upp med
anledning av spridningen av viruset som orsakar sjukdomen
covid-19.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 16 § lagen
(1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
Kulturdepartementets verksamhetsområde i fråga om 9 § första
stycket 1 och med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga
om övriga bestämmelser.
3 § Stöd enligt denna förordning får lämnas som bidrag i mån
av tillgång på medel.
4 § Stöd enligt denna förordning får endast lämnas i enlighet
med Europeiska kommissionens beslut den 22 april 2020 i
ärende SA.57051 (2020/N) och den 15 februari 2021 i ärende
SA.60323 (2021/N). Förordning (2021:123).
Mottagare av stöd
5 § Stöd får lämnas till en arrangör av en konsert,
scenkonstföreställning, biografföreställning, utställning,
föreläsning eller ett annat liknande kulturevenemang i
Sverige. Stöd får också lämnas till en konstnärligt verksam
aktör som arbetat med eller skulle ha medverkat i evenemanget.
Stöd får endast lämnas till juridiska personer och enskilda
näringsidkare som är verksamma i Sverige och som bedriver
eller arrangerar kulturverksamhet av professionell art.
Stöd får inte lämnas till arrangörer eller andra aktörer som
tilldelas medel direkt av regeringen eller får
verksamhetsbidrag genom förordningen (1996:1598) om
statsbidrag till regional kulturverksamhet eller förordningen
(2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional
kulturverksamhet.
Förutsättningar för stöd
6 § Förutsättningar för stöd är att evenemanget
1. har ställts in eller skjutits upp på grund av att det
omfattas av de föreskrifter om förbud mot att hålla allmänna
sammankomster och offentliga tillställningar som regeringen
eller en länsstyrelse har meddelat för att motverka
spridningen av sjukdomen covid-19,
2. har anordnats för allmänheten eller allmänheten skulle ha
haft tillträde till det,
3. har offentliggjorts eller fastställts i en plan för
verksamheten, och
4. skulle ha hållits mellan 1 oktober och 31 december 2020 och
inte har hållits under denna period. Förordning (2021:123).
Vad stöd lämnas för
7 § Stöd får lämnas för intäktsbortfall som uppkommit till
följd av att evenemanget har ställts in eller merkostnader som
uppkommit till följd av att evenemanget har skjutits upp.
Vid beräkningen av intäktsbortfallet ska avdrag göras för
1. minskade kostnader som är en följd av att evenemanget har
ställts in,
2. kostnader som kunde ha undvikits när evenemanget ställdes
in, och
3. annat offentligt stöd och andra ersättningar som ges med
anledning av att evenemanget har ställts in.
Stöd får inte omfatta ersättning för utebliven vinst.
Stödets storlek
8 § Ett stöd enligt 7 § får uppgå till högst 75 procent av
intäktsbortfall eller merkostnader upp till 1 000 000 kronor
och högst 50 procent av intäktsbortfall eller merkostnader
över 1 000 000 kronor.
Stöd till en arrangör eller annan aktör får lämnas med ett
belopp som sammanlagt högst uppgår till 10 000 000 kronor.
Ansökan om stöd
9 § Frågor om stöd prövas av
1. Stiftelsen Svenska Filminstitutet i fråga om stöd till
verksamhet inom stiftelsens ansvarsområde, och
2. Statens kulturråd i fråga om övrigt stöd.
Det som anges i 10-14 §§ om myndighet gäller även för
Stiftelsen Svenska Filminstitutet.
10 § En ansökan om stöd ska vara skriftlig och ges in till
myndigheten. Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs för
prövningen.
11 § När ansökningstiden har gått ut ska myndigheten pröva
samtliga inkomna ansökningar.
12 § Myndigheten ska vid prövningen av ansökningar ta hänsyn
till sökandens behov av ekonomiskt stöd och att medlen
fördelas till en mångfald av kulturella uttryck.
Hinder mot utbetalning av stöd
13 § Myndigheten får besluta att stöd helt eller delvis inte
ska betalas ut om
1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har
orsakat att stödet har bestämts felaktigt eller med för högt
belopp, eller
2. stödet av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett
detta.
Återbetalning och återkrav av stöd
14 § Den som har tagit emot stöd är återbetalningsskyldig om
det finns grund för det enligt 13 §. Myndigheten får i dessa
fall helt eller delvis kräva tillbaka stödet.
Om ett belopp som har återkrävts inte har betalats i rätt tid,
ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på
beloppet.
Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller delvis
avstå från krav på återbetalning eller krav på ränta.
Offentliggörande, rapportering och registerföring
15 § Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och
registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning
av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen
(2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens
statsstödsregler.
Rätt att meddela föreskrifter
16 § Statens kulturråd får, efter att ha gett Stiftelsen
Svenska Filminstitutet tillfälle att yttra sig, meddela
föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
17 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut enligt 13 § får dock inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2020:831
1. Denna förordning träder i kraft den 12 oktober 2020.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för stöd som avser
tid före den 1 juni 2020.
2021:123
1. Denna förordning träder i kraft den 4 mars 2021.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för stöd som avser
tid före den 1 oktober 2020.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2024:173 | Lag (2024:173) om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser | /Träder i kraft I:2024-05-01/
Ordförklaringar
1 § I denna lag avses med
fordon: ett motorfordon med minst fyra hjul eller en ledad
motorfordonskombination, som är avsedd för eller används för
person- eller godstransport på väg,
tungt fordon: ett fordon som har en totalvikt över 3 500
kilogram,
fordonsgrupp: en sådan grupp av fordon som anges i tabell 1 i
bilaga I till kommissionens förordning (EU) 2017/2400 av den
12 december 2017 om genomförande av Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller bestämning av
tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning och om
ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG
och kommissionens förordning (EU) nr 582/2011, och
undergrupp av fordon: en grupp av fordon som definieras i
bilaga I punkt 1 till Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2019/1242 av den 20 juni 2019 om fastställande av normer
för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009
och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG.
2 § Med rapporteringsperiod avses i denna lag perioden från
och med den 1 juli ett visst år till och med den 30 juni året
därpå, med början år 2019.
3 § Med koldioxidutsläpp avses i denna lag de specifika
koldioxidutsläpp som anges i ett tungt fordons
kundinformationsfil enligt del II i bilaga IV till
kommissionens förordning (EU) 2017/2400.
4 § I denna lag avses med referensvärde för koldioxidutsläpp:
1. för ett fordon som omfattas av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2019/1242, det värde som beräknas
enligt punkt 3 i bilaga I till den förordningen, och
2. för ett fordon som inte omfattas av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2019/1242, det genomsnittliga värdet av
alla koldioxidutsläpp från fordon i den fordonsgrupp som
fordonet tillhör och som har rapporterats enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/956 av den
28 juni 2018 om övervakning och rapportering av nya tunga
fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning, för den
första rapporteringsperioden.
5 § Med utsläppsminskningskurva avses i denna lag en sådan
kurva för minskade koldioxidutsläpp för en undergrupp av
fordon som beräknas utifrån minskade årliga koldioxidutsläpp
och referensvärdet för koldioxidutsläpp för respektive
rapporteringsperiod.
6 § I denna lag avses med utsläppsfritt fordon ett tungt
fordon utan förbränningsmotor eller med en förbränningsmotor
som släpper ut
1. mindre än 1 gram koldioxid per kilowattimme, fastställt i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon
och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och
om tillgång till information om reparation och underhåll av
fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och
direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven
80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG och med
genomförandeakter som har antagits med stöd av förordningen,
eller
2. mindre än 1 gram koldioxid per kilometer, fastställt i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon
med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta
nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till
information om reparation och underhåll av fordon och med
genomförandeakter som har antagits med stöd av förordningen.
7 § Med utsläppssnålt tungt fordon avses i denna lag ett annat
tungt fordon än ett utsläppsfritt tungt fordon med
koldioxidutsläpp som är lägre än hälften av referensvärdet för
koldioxidutsläpp för den fordonsgrupp eller undergrupp av
fordon som det tunga fordonet tillhör.
Bemyndigande att meddela föreskrifter om rapporteringsperiod
och utsläppsminskningskurva
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. den första rapporteringsperiod som avses i 4 § 2, och
2. hur en utsläppsminskningskurva ska beräknas.
Indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser
9 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska dela in tunga
fordon som är registrerade i vägtrafikregistret i följande
koldioxidutsläppsklasser:
1. koldioxidutsläppsklass 1: fordon som inte tillhör någon av
koldioxid-utsläppsklasserna 2-5,
2. koldioxidutsläppsklass 2: fordon som tillhör någon av de
undergrupper av fordon som anges i punkt 1 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 och
som
a) registrerades för första gången under en
rapporteringsperiod,
b) vid tidpunkten för registreringen har koldioxidutsläpp som
är mer än fem procent lägre än det värde på
utsläppsminskningskurvan för den relevanta undergruppen av
fordon som gäller för rapporteringsperioden, och
c) inte tillhör någon av koldioxidutsläppsklasserna 3-5,
3. koldioxidutsläppsklass 3: fordon som tillhör någon av de
undergrupper av fordon som anges i punkt 1 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 och
som
a) registrerades för första gången under en
rapporteringsperiod,
b) vid tidpunkten för registreringen har koldioxidutsläpp som
är mer än åtta procent lägre än det värde på
utsläppsminskningskurvan för den relevanta undergruppen av
fordon som gäller för rapporteringsperioden, och
c) inte tillhör någon av koldioxidutsläppsklasserna 4 eller 5,
4. koldioxidutsläppsklass 4: utsläppssnåla tunga fordon, och
5. koldioxidutsläppsklass 5: utsläppsfria fordon.
Omprövning av indelningen i koldioxidutsläppsklasser
10 § Den myndighet som delar in fordon i
koldioxidutsläppsklasser enligt 9 § ska ompröva
klassificeringen av ett fordon
1. vart sjätte år från den första registreringen av fordonet,
om fordonet är indelat i koldioxidutsläppsklass 2 eller 3,
2. om fordonsägaren begär det, eller
3. om det finns andra skäl än de som anges i 1 och 2.
Vid en omprövning enligt första stycket 1 ska fordonets
koldioxidutsläpp bedömas i förhållande till värdet på
utsläppsminskningskurvan vid omprövningstillfället.
11 § Om ett fordon har indelats i koldioxidutsläppsklass 1 på
grund av att uppgifter om referensvärde eller en
utsläppsminskningskurva inte fanns tillgängliga vid
indelningen, ska myndigheten göra en ny bedömning av fordonets
utsläppsklass när sådana uppgifter finns tillgängliga.
Överklagande
12 § Beslut enligt 9-11 §§ får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Ett beslut som har fattats genom
automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret får
inte överklagas innan det har omprövats enligt 10 § första
stycket 2 eller 3. Om ett sådant beslut överklagas innan det
har omprövats, ska överklagandet behandlas som en begäran om
omprövning.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:476 | Förordning (2018:476) om tillsyn enligt EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som
kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande
paketleveranstjänster (EU:s förordning om gränsöverskridande
paketleveranstjänster).
2 § Post- och telestyrelsen ska vara nationell
tillsynsmyndighet enligt EU:s förordning om
gränsöverskridande paketleveranstjänster och utöva tillsyn
över att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör
sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 5 i den
förordningen.
Post- och telestyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
de skyldigheter som avses i första stycket.
3 § Konsumentverket ska utöva tillsyn över att
näringsidkare som med konsumenter ingår köpeavtal som
inbegriper gränsöverskridande paketleveranser fullgör sina
skyldigheter enligt artikel 7 i EU:s förordning om
gränsöverskridande paketleveranstjänster.
Konsumentverket får meddela närmare föreskrifter om de
skyldigheter som avses i första stycket.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:579 | Förordning (2015:579) om stöd för att främja hållbara stadsmiljöer | Syfte
1 § För att främja hållbara stadsmiljöer får Trafikverket, om
det finns medel för ändamålet, ge stöd enligt denna förordning
till kommuner och regioner för åtgärder i städer som leder
till
1. ökad andel persontransporter med kollektivtrafik eller
cykeltrafik, eller
2. hållbara godstransportlösningar.
Åtgärderna ska leda till energieffektiva lösningar med låga
utsläpp av växthusgaser och bidra till att miljökvalitetsmålet
God bebyggd miljö nås.
Stödet bör särskilt främja innovativa, kapacitetsstarka och
resurseffektiva lösningar för kollektivtrafik, cykeltrafik
eller godstransporter. Förordning (2019:1110).
Åtgärder för att tillgodose lokala eller regionala
transportbehov
2 § Stöd får ges till investeringar som tillgodoser ett
allmänt lokalt eller regionalt transportbehov och som avser
1. en väg, gata, spåranläggning, kaj för lokala eller
regionala persontransporter, perrong, hållplats, vänthall
eller annan anläggning eller del av anläggning för lokal eller
regional kollektivtrafik,
2. ett cykelvägnät, en cykelparkering eller annan anläggning
eller del av anläggning för cykeltrafik, eller
3. en väg, gata, spåranläggning, lastplats, samlastningsplats
eller annan anläggning eller del av anläggning för samlastning
av godstransporter, samordnad citylogistik eller gods på cykel
för lokal eller regional distribution.
Stöd får dock inte ges till anläggningar med uthyrning av
lokaler. Förordning (2019:199).
Åtgärder för nya transportlösningar
3 § Stöd får ges till investeringar i en anläggning eller del
av anläggning för att demonstrera eller prova nya
transportlösningar för lokal eller regional kollektivtrafik,
cykeltrafik eller godstransport. Förordning (2019:199).
4 § Stöd enligt 3 § får endast ges i enlighet med kapitel I
och artikel 56 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av
den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd
förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna
107 och 108 i fördraget. Förordning (2017:9).
Begränsningar för stöd
5 § En förutsättning för stöd är att ansökan har getts in
innan arbetet med den åtgärd som stödet söks för har
inletts.
Stödnivå
6 § Stöd får ges med högst 50 procent av kostnaderna för att
genomföra åtgärden.
Vid fastställandet av stödnivån ska Trafikverket ta hänsyn
till om kommunen eller regionen har sökt eller beviljats annan
offentlig eller privat finansiering för att genomföra
åtgärden. Förordning (2019:1110).
Motprestationer
7 § Som villkor för stöd ska kommunen eller regionen genomföra
motprestationer i form av andra åtgärder än de som stödet
avser och som bidrar till en ökad andel hållbara transporter
eller ökat bostadsbyggande. Förordning (2019:1110).
Förfarandet
8 § En ansökan om stöd ges in till och prövas av Trafikverket.
Ansökan ska ske enligt det formulär som verket
tillhandahåller.
Ansökan ska innehålla
1. en beskrivning av de åtgärder som stöd söks för, inklusive
planerad start- och sluttidpunkt, och en analys av hur
åtgärderna uppfyller syftet med förordningen,
2. en förteckning över kostnader för åtgärderna enligt 1 och
uppgift om när kostnaderna planeras att redovisas till verket,
3. uppgift om huruvida annan finansiering har sökts eller
beviljats för att genomföra åtgärderna enligt 1,
4. en beskrivning av de motprestationer enligt 7 § som
kommunen eller regionen åtar sig att genomföra, hur de passar
in i kommunens eller regionens övergripande arbete med en
hållbar stadsmiljö och deras planerade start- och
sluttidpunkt, och
5. övriga uppgifter som verket behöver för att pröva ansökan.
Förordning (2019:1110).
9 § Trafikverkets beslut om stöd ska ange
1. vilka åtgärder som stödet avser,
2. de motprestationer som kommunen eller regionen enligt 7 §
ska genomföra,
3. stödnivå och ett högsta belopp som kan betalas ut,
4. planerad start- och sluttidpunkt för åtgärderna enligt 1
och motprestationerna enligt 2,
5. hur uppföljning, rapportering och redovisning av kostnader
ska ske, och
6. övriga villkor som behövs för att syftet med stödet ska
tillgodoses. Förordning (2019:1110).
10 § Stödet betalas ut årsvis mot redovisning av nedlagda
kostnader. Trafikverket får dock besluta att betala ut högst
50 procent av det beviljade stödet i förskott. De kostnader
som kommunen eller regionen redovisar ska löpande räknas av
mot det förskottsvis utbetalade beloppet.
Förordning (2019:1110).
10 a § Trafikverket får inte betala ut ett stöd till ett
företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett
beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd
olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
Förordning (2017:366).
11 § Trafikverket ska besluta att helt eller delvis inte
betala ut stödet om
1. stödet har beviljats felaktigt eller med för högt belopp,
eller
2. väsentliga villkor för stödet inte har följts.
12 § Mottagaren av ett stöd som har betalats ut enligt denna
förordning är återbetalningsskyldig om det finns grund för det
enligt 11 §. Förordning (2019:1110).
12 a § Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt
12 § ska Trafikverket besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka stödet tillsammans med ränta.
Förordning (2019:1110).
Rapportering, uppföljning och registerföring
13 § En kommun eller en region som har fått stöd ska i samband
med redovisningen av kostnaderna till Trafikverket rapportera
hur genomförandet av de åtgärder som stödet avser och de
motprestationer som enligt 9 § 2 ska genomföras fortskrider.
När de åtgärder som stödet avser har genomförts ska en
slutrapport ges in till verket. Rapporten ska ges in inom sex
månader från den planerade sluttidpunkt som framgår av
stödbeslutet, om inte verket beslutar annat.
Om motprestationerna enligt 9 § 2 inte har slutförts när
slutrapporten ges in, ska en uppdaterad slutrapport ges in
till verket senast sex månader efter att motprestationerna
slutförts. Förordning (2019:1110).
14 § Slutrapporten ska innehålla
1. en ekonomisk slutredovisning av de åtgärder som stödet
beviljats för,
2. en redovisning av vilka effekter som åtgärderna har gett,
3. en redovisning av hur motprestationerna enligt 9 § 2
genomförts, och
4. en redogörelse för kommunens eller regionens arbete för en
hållbar stadsmiljö och hur åtgärderna och motprestationerna
har bidragit i det arbetet. Förordning (2019:1110).
15 § Trafikverket ska följa upp att syftet med stödet enligt
denna förordning tillgodoses. Verket ska varje år i samband
med sin årsredovisning till regeringen rapportera hur medlen
använts, vilka motprestationer som kommunerna och regionerna
ska genomföra och vilka resultat som uppnåtts.
Förordning (2019:1110).
16 § När stöd ges enligt 3 och 4 §§ ska Trafikverket föra det
register som avses i artikel 12 i kommissionens förordning
(EU) nr 651/2014. Förordning (2017:9).
Bemyndigande
17 § Trafikverket får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
18 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1991:139 | Förordning (1991:139) om stöd till verkstadsteknisk utveckling | Inledande bestämmelser
1 § För att främja industriell utveckling inom små och medelstora
verkstadsföretag lämnas stöd enligt denna förordning inom ramen för
programmet för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet.
Stöd lämnas för finansiering av projekt som syftar till att öka företagens
konkurrensförmåga och produktivitet genom att utnyttja ny teknik och nya
material i produkter och produktionsprocesser.
Stödet lämnas i form av lån eller bidrag.
2 § Stöd får endast lämnas för projekt som innefattar kommersiell och
teknisk risk och som bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet.
3 § Stöd får inte lämnas om annat statligt stöd har lämnats eller bedöms
kunna lämnas för samma projekt eller om finansieringen bedöms kunna ske
1. på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor,
2. med stöd enligt förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom
regional utvecklingsfond,
3. med stöd enligt förordningen (1978:571) om statligt stöd till teknisk
forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet,
4. med stöd enligt förordningen (1979:630) om statligt kreditstöd genom
Fonden för industriellt utvecklingsarbete, eller
5. med stöd enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd.
Stödets storlek
4 § Stöd till projekt får motsvara högst halva kostnaden för projektet.
Särskilda bestämmelser om lån
5 § Lånetid och återbetalningsvillkor skall bestämmas med hänsyn till
projektets risk och beräknade ekonomiska utfall.
6 § Om återbetalningen inte regleras enligt 7 § skall på ett lån utgå marknads-
mässig ränta från dagen för utbetalningen. Anstånd med räntebetalningen får
lämnas, varvid upplupen ränta läggs till lånebeloppet.
7 § Om det bedöms lämpligt får återbetalningen av ett lån helt eller delvis
ersättas med en löpande avgift. Den löpande avgiften skall avse en andel av
omsättningen för produkten i fråga eller en andel av företagets vinst.
8 § Ett lån skall i övrigt förenas med de villkor som behövs med hänsyn
till syftet med lånet.
För lån skall ställas den säkerhet som kan fordras med hänsyn till låntagarens
ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till
övriga omständigheter.
9 § Återbetalningsskyldigheten kan helt eller delvis efterges, om stödmot-
tagaren kan visa att förutsättningar uppenbarligen saknas att utnyttja
projektets resultat lönsamt.
Särskilda bestämmelser om bidrag
10 § Bidrag kan lämnas med förbehåll att mottagaren förbinder sig att utge
ersättning till bidragsgivaren i form av ett engångsbelopp eller en löpande
avgift. Den löpande avgiften skall avse en andel av omsättningen för produkten
i fråga eller en andel av företagets vinst. Villkoren för sådan ersättning
skall bestämmas med hänsyn till projektets risk och beräknade ekonomiska
utfall.
Bidragsmottagaren kan befrias från sin ersättningsskyldighet om han kan
visa att förutsättningar uppenbarligen saknas att utnyttja projektets
resultat lönsamt.
11 § Bestämmelsen i 8 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om bidrag.
Uppsägning och återkrav
12 § Beslut att lämna stöd kan omedelbart hävas, om
1. stödmottagaren genom en oriktig eller vilseledande uppgift har
föranlett att stödet har beviljats,
2. stödmottagaren inte fullgör sina förpliktelser enligt de föreskrifter
och villkor som gäller för stödet, eller
3. sådana förhållanden inträffat att stödmottagaren med hänsyn till
syftet med stödet uppenbarligen inte längre bör få inneha stödet.
En upplysning om bestämmelserna i första stycket skall tas in i beslutet
om att lämna stödet.
Beslut om hävande enligt första stycket får inte meddelas senare än tio
år efter det att stödet beviljades.
13 § När beslut om hävande enligt 12 § första stycket har meddelats
skall lånet sägas upp till omedelbar betalning eller bidraget helt eller
delvis krävas åter.
Förfarandet m. m.
14 § Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av delegationen för
verkstadsteknisk utveckling.
15 § En ansökan om stöd skall vara skriftlig och lämnas in till
delegationen. Ansökningen skall innehålla uppgift om
1. det företag som ansökningen avser, dess verksamhet och ekonomiska
ställning,
2. ändamålet med stödet och de skäl i övrigt som åberopas för
ansökningen och
3. statligt stöd i annan form som eventuellt har sökts eller beviljats
för det projekt som ansökningen avser.
Sökanden skall i övrigt tillhandahålla det underlag som delegationen
finner nödvändigt för att kunna pröva ansökningen.
16 § Delegationen skall följa verksamheten hos dem som har erhållit stöd
och därvid utöva tillsyn över att stödvillkoren iakttas.
17 § Delegationens beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1993:325
Förordningen gäller dock fortfarande i fråga om stöd som har beslutats
före den 1 juli 1993. Uppgifter som enligt förordningen åligger
delegationen för verkstadsteknisk utveckling skall dock fullgöras av
Närings- och teknikutvecklingsverket.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:977 | Tillkännagivande (2006:977) till lagen (2003:1174) om vissa
former av internationellt samarbete i brottsutredningar | Nedan anges internationella överenskommelser som kan omfattas
av tilllämpningen av följande bestämmelser i lagen (2003:1174)
om vissa former av internationellt samarbete i
brottsutredningar.
Kontrollerade leveranser
13 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser om villkor för
användning av uppgifter som en svensk myndighet fått eller
överlämnat i ett ärende om kontrollerad leverans:
1. artikel 126-129 i konventionen av den 19 juni 1990 om
tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985
(Schengenkonventionen, SÖ 1998:49),
2. artikel 19.7 och 25 i konventionen av den 18 december 1997
om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar
(Neapel II-konventionen, SÖ 2001:3), och
3. artikel 23 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop.
2004/05:144).
14 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser om skadestånd:
1. artikel 19.5 och 19.6 i konventionen av den 18 december 1997
om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar
(Neapel II-konventionen, SÖ 2001:3), och
2. artikel 16 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop.
2004/05:144).
Användning av skyddsidentitet
16 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser om villkor för
användning av uppgifter som en svensk myndighet fått eller
överlämnat i ett ärende om brottsutredning med användning av
skyddsidentitet:
1. artikel 19.7 och 25 i konventionen av den 18 december 1997
om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar
(Neapel II-konventionen, SÖ 2001:3), och
2. artikel 23 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop.
2004/05:144).
17 §
I följande överenskommelser finns bestämmelser om skadestånd:
1. artikel 19.5 och 19.6 i konventionen av den 18 december 1997
om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar
(Neapel II-konventionen, SÖ 2001:3), och
2. artikel 16 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop.
2004/05:144).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:683 | Lag (2002:683) om rätt till kommuner att ge stöd till åtgärder i vissa investeringsprogram | En kommun som fått statligt bidrag för åtgärder i lokala
investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i
samhället eller för klimatinvesteringsåtgärder får, trots
bestämmelserna i kommunallagen (1991:900), använda det för att
ge ekonomiskt och annat stöd till enskilda i enlighet med de
föreskrifter som gäller för bidraget.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:939 | Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter | Vad som avses med en kvalificerad skyddsidentitet
1 § Med kvalificerad skyddsidentitet förstås i denna lag en
särskilt beslutad skyddsidentitet som består av andra
personuppgifter än de verkliga och som har förts in i statliga
register eller i handlingar som har utfärdats av statliga
myndigheter.
Vem ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet får avse
2 § Ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet får endast avse
1. en polisman eller en annan anställd vid Polismyndigheten
eller Säkerhetspolisen med uppgift att delta i spanings- eller
utredningsverksamhet som gäller allvarlig brottslighet eller
verksamhet för att förebygga sådan brottslighet, eller
2. en anställd vid Försvarsmakten med uppgift att, i
verksamhet enligt lagen (2000:130) om
försvarsunderrättelseverksamhet, delta i sådant inhämtande av
underrättelser som sker med särskilda metoder.
Lag (2020:1051).
Förutsättningarna för ett beslut om kvalificerad
skyddsidentitet
3 § Ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet får meddelas
endast om
1. tillgången till en kvalificerad skyddsidentitet är nödvändig
för att beslutade eller förutsedda åtgärder inom sådan
verksamhet som avses i 2 § inte skall röjas,
2. det finns en påtaglig risk för att ett sådant röjande som
avses i 1 allvarligt skulle motverka verksamheten eller utsätta
någon som berörs av verksamheten för allvarlig fara, och
3. skälen för beslutet uppväger det men som beslutet kan
innebära för allmänna eller enskilda intressen.
Vad ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet får innehålla
4 § I ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet får det
förordnas
1. att Transportstyrelsen skall utfärda körkort i den
kvalificerade skyddsidentitetens namn,
2. att andra statliga myndigheter skall utfärda pass eller
andra identitetshandlingar i den kvalificerade
skyddsidentitetens namn, eller
3. att Skatteverket skall registrera den kvalificerade
skyddsidentiteten i folkbokföringsdatabasen enligt lagen
(2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets
folkbokföringsverksamhet.
Ett förordnande enligt första stycket 1 får meddelas endast för
den som innehar motsvarande körkort. I samband med förordnandet
får det beslutas att Transportstyrelsen eller någon annan
körkortsmyndighet skall föra in uppgifter om körkortet i
vägtrafikregistret.
I samband med ett förordnande enligt första stycket 2 får det
beslutas att den myndighet som utfärdar handlingen även skall
föra in uppgifter om handlingen i det register där handlingar
av det aktuella slaget registreras.
Ett förordnande enligt första stycket 3 får meddelas endast om
åtgärder enligt första stycket 1 eller 2 inte är tillräckliga.
Lag (2008:1355).
Beslutsmyndighet
5 § Beslut om kvalificerade skyddsidentiteter meddelas av den
eller de myndigheter som regeringen bestämmer
(beslutsmyndigheten).
Ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet skall, om den som
skyddsidentiteten skall avse är anställd vid
beslutsmyndigheten, fattas av en särskild nämnd inom
myndigheten. Vid tillämpningen av 9 och 10 §§ skall vad som
sägs där om beslutsmyndigheten avse denna nämnd.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om nämnden, dess
ledamöter och nämndens beslutförhet.
Ansökan
6 § Ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet meddelas på
ansökan av den myndighet där den som skyddsidentiteten skall
avse är anställd (anställningsmyndigheten). Om den som
skyddsidentiteten skall avse är anställd vid
beslutsmyndigheten, skall ansökan göras av den enhet inom
myndigheten där han eller hon är verksam (anställningsenheten).
Verkställighet
7 § Ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet skall
verkställas på ett sådant sätt att det inte framgår att det är
fråga om en skyddsidentitet.
Beslutets giltighetstid
8 § Ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet gäller för den
tid som anges i beslutet. Denna tid får bestämmas till högst
två år. Om villkoren i 2 och 3 §§ fortfarande är uppfyllda,
får, på ansökan av anställningsmyndigheten eller, i
förekommande fall, anställningsenheten, beslutet förlängas med
högst två år i taget.
Ändrade förhållanden under beslutets giltighetstid
9 § Om villkoren i 2 eller 3 § inte längre är uppfyllda, skall
beslutsmyndigheten förordna att beslutet om kvalificerad
skyddsidentitet inte längre skall gälla. Om förutsättningarna
för ett förordnande som meddelats enligt 4 § har ändrats, skall
beslutsmyndigheten besluta om de ändringar som föranleds av
detta.
Anställningsmyndigheten eller, i förekommande fall,
anställningsenheten skall genast anmäla till beslutsmyndigheten
när det finns grund för att upphäva eller ändra ett beslut om
kvalificerad skyddsidentitet.
Åtgärder som skall vidtas när beslutet har upphört att gälla
10 § När ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet som
innehåller ett förordnande enligt 4 § första stycket 1 eller
2 har upphört att gälla, ska körkort, pass eller andra
identitetshandlingar som omfattas av förordnandet lämnas in
till beslutsmyndigheten.
När ett beslut om kvalificerad skyddsidentitet som innehåller
ett förordnande enligt 4 § första stycket 3 har upphört att
gälla, ska Skatteverket, efter anmälan från
beslutsmyndigheten, avregistrera den kvalificerade
skyddsidentiteten. Om det fortfarande finns en sådan risk som
anges i 3 § 2, får beslutsmyndigheten bestämma att
avregistreringen ska anstå till dess att risken har upphört.
När uppgiften att det som har registrerats i
folkbokföringsdatabasen utgör en kvalificerad skyddsidentitet
inte längre omfattas av sekretess enligt offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), ska Skatteverket, efter anmälan
från beslutsmyndigheten, i folkbokföringsdatabasen ange att
registreringen avser en kvalificerad skyddsidentitet.
Lag (2009:517).
Överklagande
11 § Beslutsmyndighetens beslut får inte överklagas.
Användandet av den kvalificerade skyddsidentiteten
12 § En kvalificerad skyddsidentitet får användas endast i den
utsträckning som det är nödvändigt enligt 3 § 1 och finns en
sådan risk som anges i 3 § 2.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:879 | Förordning (1982:879)
om utländska förvärv av fast egendom m. m. | Fast egendom, tomträtt och bostadsarrende
1 § Frågor om förvärvstillstånd enligt 1 kap. lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. prövas av länsstyrelsen, om inte
annat följer av 8 §.
2 § Ansökan om förvärvstillstånd skall göras hos länsstyrelsen i det län
där egendomen är belägen.
Avser ansökan egendom inom flera län, skall den länsstyrelse hos vilken
ansökan först gjorts pröva frågan om tillstånd efter samråd med de
övriga länsstyrelserna. Förordning (1991:1890).
3 § I tillståndsärenden skall sökanden
1. förete fångeshandlingen eller motsvarande handling i original eller
bestyrkt avskrift,
2. uppge födelsetid eller personnummer eller, om förvärvaren är juridisk
person, organisationsnummer, om sådant finns,
3. förete bevis om medborgarskap eller, om förvärvaren är juridisk
person, registreringsbevis, om sådant finns, samt bolagsavtal,
bolagsordning, stadgar eller motsvarande handling,
4. förete, i förekommande fall, bestyrkt kopia av bevis om
uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (1989:529),
5. uppge postadress samt, om förvärvaren är fysisk person, yrke och
hemvist,
6. förete bevis om det taxeringsvärde och den typkod som senast åsatts
den berörda egendomen,
7. uppge avsikten med förvärvet.
Om avsikten är att egendomen skall användas för sökandens
näringsverksamhet, skall en redogörelse lämnas för de förhållanden som
gör egendomen behövlig för verksamheten.
Gäller en ansökan tillstånd till framtida förvärv, skall, i stället för
fångeshandling, uppgift lämnas om den egendom som ansökningen avser.
Fångesmannens skriftliga samtycke till ansökningen skall företes, om
inte ansökningen avser förvärv på auktion. Förordning (1992:310).
4 § Hade förvärvet för sin giltighet varit beroende av tillstånd enligt
jordförvärvslagen (1979:230) eller lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m. m. för det fall att förvärvaren inte hade
varit tillståndsskyldig enligt 1 kap. 1 § lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m. gäller för ansökningen även vad som
föreskrivs i 8 § jordförvärvsförordningen (1991:736) respektive 3 §
förordningen (1976:241) om tillämpningen av lagen (1976:240) om förvärv
av eldistributionsanläggning m. m. Förordning (1991:1890).
5 § Ansökan om förvärvstillstånd beträffande egendom som behövs för
sökandens näringsverksamhet här i landet skall vara åtföljd av intyg av
fastighetsbildningsmyndighet eller av två personer, som är nämndemän i
fastighetsdomstol eller gode män enligt fastighetsbild ningslagen
(1970:988), att egendomen är lämplig för verksamheten. Intyget skall
innehålla upplysningar om de omständigheter på vilka detta omdöme
grundas, såsom egendomens storlek och läge. Förordning (1985:75).
6 § Om länsstyrelsen finner att utredning som anges i 3 - 5 §§ saknas
eller behöver kompletteras, får länsstyrelsen förelägga sökanden att
inom viss tid avhjälpa bristen. Följs inte föreläggandet får ansökningen
avvisas. En erinran om detta skall tas in i föreläggandet.
Om det behövs ytterligare utredning får länsstyrelsen förelägga sökanden
att komma in med sådan utredning. Följs inte föreläggandet får ärendet
avgöras i det skick det har. En erinran om detta skall tas in i
föreläggandet.
7 § Länsstyrelsen skall i tillståndsärenden inhämta yttrande från
1. den militära myndighet inom vilkens territoriella ansvarsområde
egendomen finns, om detta inte är onödigt,
2. den kommun där egendomen är belägen, om kommunen bör höras över
ansökningen,
3. närings- och teknikutvecklingsverket, om ansökningen gäller en
eldistributionsanläggning,
4. statens invandrarverk, om en utlännings möjligheter enligt
utlänningslagen (1989:529) till stadigvarande bosättning här i landet
behöver belysas.
Länsstyrelsen skall inhämta yttrande från statens jordbruksverk om
ansökan gäller en jordbruksfastighet och om egendomens värde
uppenbarligen överstiger 5 000 000 kronor och någon annan än en fysisk
person eller en sambruksförening är förvärvare. Förordning (1991:1890).
8 § Frågor om förvärvstillstånd enligt 1 kap. lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. skall prövas av regeringen om
ärendet kan anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt. Ett
sådant ärende skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna till
regeringen. Förordning (1991:1890).
9 § Återkallas ett åläggande som har antecknats i fastighetsboken enligt
1 kap. 9 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.
jämfört med 11 § fjärde stycket jordförvärvslagen (1979:230), skall
detta genast anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning.
Har ett antecknat åläggande upphävts genom lagakraftvunnet beslut,
fullgjorts eller blivit inaktuellt, skall länsstyrelsen så snart den har
fått vetskap om detta anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten
för anteckning. Om ett antecknat åläggande att ansöka om
fastighetsbildning har fullgjorts, behöver anmälan dock inte göras.
Förordning (1991:72).
10 § har upphävts genom förordning (1991:1890).
11 § har upphävts genom förordning (1991:1890).
12 § har upphävts genom förordning (1991:1890).
13 § har upphävts genom förordning (1991:1890).
Förvärv på exekutiv auktion
14 § Bestämmelserna i 1 - 13 §§ tillämpas också i fråga om tillstånd att
behålla egendom eller rättigheter som har förvärvats på exekutiv
auktion.
15 § Vid värdering av en jordbruksfastighet, som skall säljas enligt 3
kap. 3 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.,
skall kronofogdemyndigheten samråda med länsstyrelsen. Förordning
(1991:72).
16 § Har någon som är tillståndspliktig enligt 1 kap. 1 § lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. gjort förvärv
genom inrop på exekutiv auktion, skall kronofogdemyndigheten underrätta
vederbörande länsstyrelse. Förordning (1991:1890).
Avgifter för vissa ärenden
16 a § Avgift tas ut för prövning enligt lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m. i de fall som framgår av andra stycket.
För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§
avgiftsfö rordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass
Tillstånd som skall prövas av regeringen 5
Tillstånd som skall prövas av länsstyrelsen 3
Förordning (1992:229).
Gemensamma bestämmelser
17 § Beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning får överklagas hos
regeringen. Förordning (1991:1890).
18 § Beslutet i tillståndsärendet skall tillställas den som har
överlåtit eller upplåtit den egendom eller rättighet som ansökningen
avser.
19 § Ytterligare bestämmelser om verkställigheten av lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. finns i förköpskungörelsen
(1967: 873).
Övergångsbestämmelser
1989:557
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmelsen i 3 §
första stycket 4 gäller också i fråga om bevis om uppehållstillstånd
enligt utlänningslagen (1980:376).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:795 | Tillkännagivande (1999:795) om EG-förordningar med anledning av
lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner | Regeringen tillkännager enligt 15 § lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner att Europeiska gemenskapen har
beslutat följande förordningar om ekonomiska sanktioner för
vilka straffansvar gäller här i landet direkt enligt 8 § andra
stycket samma lag.
1. Rådets förordning (EEG) nr 3541/92 av den 7 december 1992 om
förbud mot att tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt
och transaktioner som omfattas av FN:s säkerhetsråds resolution
661 (1990) och därmed förknippade resolutioner (EGT L 361,
10.12.1992, s. 1, Celex 392R3541).
2. Rådets förordning (EEG) nr 3275/93 av den 29 november 1993
om förbud mot att tillmötesgå krav i samband med kontrakt och
transaktioner som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds
resolution 883 (1993) och därmed förknippade resolutioner (EGT
L 295, 30.11.1993, s. 4, Celex 393R3275).
3. Rådets förordning (EG) nr 1264/94 av den 30 maj 1994 om
förbud mot att fullgöra de haitiska myndigheternas krav vad
avser avtal och transaktioner som omfattas av åtgärder enligt
Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 917 (1994), 841
(1993), 873 (1993) och 875 (1993) (EGT L 139, 2.6.1994, s. 4,
Celex 394R1264).
4. Rådets förordning (EG) nr 1733/94 av den 11 juli 1994 om
förbud mot att fullgöra krav avseende avtal och transaktioner
som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution
757 (1992) och därtill knutna resolutioner (EGT L 182,
16.7.1994, s. 1, Celex 394R1733).
5. Rådets förordning (EG) nr 2465/96 av den 17 december 1996 om
avbrytande av de ekonomiska och finansiella förbindelserna
mellan Europeiska gemenskapen och Irak (EGT L 337, 27.12.1996,
s. 1, Celex 396R2465).
6. Rådets förordning (EG) nr 926/98 av den 27 april 1998 om att
inskränka vissa ekonomiska förbindelser med Förbundsrepubliken
Jugoslavien (EGT L 130, 1.5.1998, s. 1, Celex 398R0926).
7. Rådets förordning (EG) nr 1705/98 av den 28 juli 1998 om
avbrytande av vissa ekonomiska förbindelser med Angola för att
få "União Nacional para a Independência Total de Angola"
(Unita) att uppfylla sina skyldigheter i fredsprocessen samt om
upphävande av rådets förordning (EG) nr 2229/97 (EGT L 215,
1.8.1998, s. 1, Celex 398R1705).
8. Rådets förordning (EG) nr 1294/99 av den 15 juni 1999 om
frysande av tillgångar och ett investeringsförbud avseende
Förbundsrepubliken Jugoslavien och om upphävande av
förordningarna (EG) nr 1295/98 och (EG) nr 1607/98 (EGT L 153,
19.6.1999, s. 63, Celex 399R1294).
9. Rådets förordning (EG) nr 2111/99 av den 4 oktober 1999 om
förbud mot försäljning och leverans av olja och vissa
petroleumprodukter till vissa delar av Förbundsrepubliken
Jugoslavien och om upphävande av förordning (EG) nr 900/99 (EGT
L 258, 5.10.1999, s. 12, Celex 399R2111).
10. Rådets förordning (EG) nr 2151/99 av den 11 oktober 1999 om
införande av ett förbud mot flygningar mellan gemenskapens och
Förbundsrepubliken Jugoslaviens territorier med undantag av
Republiken Montenegros och Kosovoprovinsens och om upphävande
av förordning (EG) nr 1064/99 (EGT L 264, 12.10.1999, s. 3,
Celex 399R2151).
11. Rådets förordning (EG) nr 2158/99 av den 11 oktober 1999 om
förbud mot att leverera utrustning som kan användas för inre
förtryck eller terrorism till Indonesien (EGT L 265,
13.10.1999, s. 1, Celex399R2158).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:638 | Förordning (2006:638) om skyddsrum | 1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till
lagen (2006:545) om skyddsrum.
2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutar om
behovet av skyddsrum och inom vilka områden inom landets
kommuner som skyddsrummen ska vara belägna. Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap ska föra register över samtliga
skyddsrum som finns och planeras. Förordning (2008:1021).
2 kap. Utformning och placering av skyddsrum
1 § Antalet platser i skyddsrummen ska beräknas med hänsyn till
befolkningsutvecklingen inom de områden där skyddsrummen ska
byggas.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska verka för att
skyddsrummen ska vara tillgängliga för personer med
funktionshinder. Förordning (2008:1021).
2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
ytterligare föreskrifter eller i särskilda fall besluta om hur
skyddsrum ska utformas, utrustas och underhållas samt inom
vilken tid de ska kunna iordningsställas.
Förordning (2008:1021).
3 kap. Byggande och kontroll av skyddsrum
1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska, i den
omfattning staten ställer medel till förfogande, besluta om
byggande av skyddsrum samt kontrollera att inrättade skyddsrum
har avsedd skyddsförmåga och att skyltning har skett.
Förordning (2008:1021).
2 § Underrättelse enligt 3 kap. 3 § första stycket lagen
(2006:545) om skyddsrum ska vara skriftlig. Den ska innehålla
de uppgifter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
behöver för att kunna bedöma behovet och lämpligheten av att
bygga skyddsrum i byggnaden eller anläggningen. Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap ska tillhandahålla blanketter för
underrättelsen.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om undantag från underrättelseskyldigheten enligt
3 kap. 3 § första stycket lagen om skyddsrum.
Förordning (2008:1021).
3 § Ett beslut enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skyddsrum
skall innehålla en preliminär uppgift om den beräknade
ersättningen till den som föreläggs att bygga skyddsrummet.
4 § När ett skyddsrum är färdigbyggt och innan ersättningen
beslutas ska skyddsrummet besiktigas.
Besiktningen ska utföras av Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap, som därefter ska utfärda ett bevis om skyddsrummet
uppfyller föreskrivna krav. Beviset ska innehålla vad som har
framkommit vid besiktningen och ska överlämnas till ägaren av
byggnaden eller anläggningen. Förordning (2008:1021).
4 kap. Fastighetsägares och nyttjanderättshavares skyldigheter
1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om underhåll av skyddsrum och den utrustning som
hör till skyddsrummen. Förordning (2008:1021).
2 § Ett föreläggande enligt 4 kap. 2 § lagen (2006:545) om
skyddsrum skall innehålla en preliminär uppgift om den
ersättning av staten som avses i 6 kap. 2 § samma lag.
3 § När åtgärder enligt 4 kap. 2 § lagen (2006:545) om
skyddsrum har slutförts och innan ersättningen beslutas ska
skyddsrummet besiktigas av Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap. Om skyddsrummet då uppfyller förelagda krav, ska
myndigheten utfärda ett bevis om detta. Beviset ska lämnas till
ägaren av byggnaden eller anläggningen. Förordning (2008:1021).
4 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om skyldigheten att bereda plats åt
civilbefolkningen i skyddsrum enligt 4 kap. 3 § lagen
(2006:545) om skyddsrum. Förordning (2008:1021).
5 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om skyltning enligt 4 kap. 4 § lagen (2006:545)
om skyddsrum. Förordning (2008:1021).
5 kap. Avveckling av skyddsrum
1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får besluta att
ett redan inrättat utrymme inte längre ska vara skyddsrum, om
det finns särskilda skäl. Ägaren av byggnaden eller
anläggningen ska underrättas om beslutet.
Förordning (2008:1021).
6 kap. Ersättning
1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela de
föreskrifter som behövs för tillämpningen av 6 kap. lagen
(2006:545) om skyddsrum. Förordning (2008:1021).
Övergångsbestämmelser
2006:638
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2006.
2. Genom förordningen upphävs:
- Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1995:2) om
tidskoefficient vid beräkning av ersättning för
skyddsrumskostnader,
- Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1997:1) om
ersättning för besiktning av skyddsrum som byggts enligt 6 kap.
11 § lagen (1994:1720) om civilt försvar.
Föreskrifterna gäller dock för besiktningar som genomförts före
den 1 september 2006.
3. I fråga om ersättning som bestämts före ikraftträdandet av
denna förordning gäller ersättningsbestämmelserna i 6 kap. i
den upphävda förordningen (1995:128) om civilt försvar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:628 | Förordning (1988:628)
med instruktion för Statens geotekniska institut | Uppgifter
1 § Statens geotekniska institut är central förvaltningsmyndighet för
geotekniska frågor. Institutet har ett övergripande och från olika
partsintressen skilt ansvar för de geotekniska frågorna i landet.
Förordning (1993:680).
2 § Institutet skall särskilt
1. bedriva och samordna geoteknisk forskning,
2. utveckla metoder för grundläggning och jordförstärkning,
3. informera om forskning och forskningsresultat samt bearbeta och
sprida geoteknisk kunskap. Förordning (1993:680).
3 § Institutet utför undersökningar, utredningar och andra uppdrag åt
statliga myndigheter och kommuner. Institutet utför också uppdrag åt
andra i den mån arbetet i övrigt tillåter det.
Uppdragen får utföras mot ersättning. Grunderna för ersättningen bestäms
av institutet.
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på statens geotekniska
institut med undantag av 18, 19 och 30 §§.
Institutets ledning
5 § Institutets generaldirektör är chef för myndigheten.
Styrelsen
6 § Institutets styrelse består av högst sju personer,
generaldirektören medräknad. En av ledamöterna är ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden, generaldirektören och minst
två av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1993:62).
Organisation
7 § har upphävts genom förordning (1993:680).
8 § har upphävts genom förordning (1993:680).
Styrelsens ansvar och uppgifter
9 § Utöver vad som anges i 11--13 §§ verksförordningen (1987:1100) skall
styrelsen särskilt ägna sig åt den långsiktiga utvecklingen av
institutets verksamhet.
Tjänstetillsättningar m. m.
10 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Andra tjänster tillsätts av institutet. Förordning (1993:680).
11 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas
av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av
generaldirektören.
12 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen
för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande i styrelsen.
Överklagande
13 § Institutets beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen,
om något annat inte följer av
-- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att
pröva vissa mål,
-- lagen (1987; 439) om inskränkningar i rätten att överklaga,
-- andra föreskrifter.
Institutets beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är
särskilt föreskrivet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |