beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
|---|---|---|
2008:854 | Lag (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott | 1 § Denna lag gäller vid förundersökning angående
1. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 §
brottsbalken,
2. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse,
kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage
enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om
brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,
3. uppror, väpnat hot mot laglig ordning, olovlig
kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18
kap. 1, 3, 4 eller 5 § brottsbalken,
4. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri,
obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig
befattning med hemlig uppgift eller olovlig
underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller
mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 10
b § brottsbalken,
5. företagsspioneri enligt 3 § lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter, om det finns anledning att anta att
gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av
en främmande makt eller av någon som har agerat för en
främmande makts räkning,
6. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott, brott enligt 3 § lagen (2002:444) om straff
för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa
fall eller brott enligt lagen (2010:299) om straff för
offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende
terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet,
eller
7. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses
i 1-6, om sådan gärning är belagd med straff. Lag (2014:386).
2 § Ett sådant skriftligt meddelande som avses i 27 kap. 2 §
andra meningen rättegångsbalken får tas i beslag även om det
för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två
år.
Ett beslut enligt första stycket får meddelas endast av rätten
eller åklagaren.
3 § Tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken till hemlig
avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av
elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning får
meddelas även om brottet inte omfattas av de krav som ställs
upp i 27 kap. 18 § andra stycket, 19 § tredje stycket, eller
20 a § andra stycket rättegångsbalken. Lag (2012:287).
4 § Om det kan befaras att inhämtande av rättens tillstånd
till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig
övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig
kameraövervakning skulle medföra en sådan fördröjning eller
annan olägenhet som är av väsentlig betydelse för utredningen,
får tillstånd till åtgärden ges av åklagaren. Lag (2012:287).
5 § Om det kan befaras att inhämtande av rättens beslut om
kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken
skulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet som är
av väsentlig betydelse för utredningen, får tillstånd till
åtgärden ges av åklagaren. När en försändelse på grund av ett
sådant tillstånd hållits kvar, ska befordringsföretaget utan
dröjsmål anmäla detta till åklagaren. Åklagaren ska omedelbart
pröva, om beslag ska ske.
6 § Har åklagaren beslutat om beslag enligt 2 § eller lämnat
tillstånd enligt 4 eller 5 §, ska han eller hon genast göra en
skriftlig anmälan om åtgärden hos rätten. I anmälan ska skälen
för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Finner
rätten att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva
beslutet.
Om ett beslut enligt 4 eller 5 § har upphört att gälla innan
rätten har prövat ett ärende enligt första stycket, ska
åklagaren anmäla åtgärden till Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden.
7 § Vid rättens prövning enligt 6 § första stycket och i fråga
om överklagande av rättens beslut ska reglerna i
rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om
tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana
frågor tillämpas. Vad som sägs i 27 kap. 28 § första stycket
rättegångsbalken om en ansökan ska i sådant fall avse en
åklagares anmälan.
8 § Vid verkställighet av tillstånd enligt 4 § till hemlig
teleavlyssning eller hemlig teleövervakning gäller 27 kap. 25 §
rättegångsbalken. Det som sägs där om rätten ska i stället avse
åklagaren.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:684 | Cirkulär (1983:684)
om statsmyndigheternas anmälningsskyldighet i ärenden enligt
136 a § byggnadslagen (1947:385) | Enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1981:872) skall
regeringen pröva tillkomsten och lokaliseringen av industriella eller
liknande verksamheter, som är av väsentlig betydelse för hushållningen
med energi (prop. 1975:30, NU 30, CU 28, rskr 202 och 203), med
träfiberråvara (prop. 1975/76: 56, CU 8, rskr 123 och CU 1975/76: 17,
rskr 278) eller med landets samlade mark- och vattentillgångar (prop.
1972:111 bil. 2, CU 35, rskr 348).
Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1982/83: 167 om ändring
i byggnadslagen m. m. har bestämmelserna ändrats i fråga om
hushållningen med träfiberråvara med giltighet från och med den 1 juli
1983 (CU 32, rskr 359, SFS 1983:517).
Bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen innebär att prövningsskyldighet
är föreskriven i vissa fall. Sålunda skall vissa i paragrafen
uppräknade nyanläggningar alltid prövas av regeringen (andra stycket).
Prövningsskyldighet föreligger även för utvidgning av skogsindustriell
verksamhet som medför viss ökad förbrukning av träfiberråvaror liksom
för utvidgning eller annan ändring av verksamheten vid anläggning för
framställning av träfiberbränsle och vid eldningsanläggning, om viss
mängd träfiberråvaror kommer att användas (tredje och fjärde
styckena).
Nyanläggning eller utvidgning av verksamhet som inte omfattas av den
särskilt föreskrivna prövningsskyldigheten men är av väsentlig
betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med
landets samlade mark- och vattentillgångar skall prövas, om regeringen
i visst fall beslutar om detta (sjunde stycket). I prop. 1972:111
(bil. 2, s. 398) angående hushållning med mark och vatten uttalade
chefen för dåvarande civildepartementet att det utan särskild
bestämmelse torde åligga vederbörande myndighet att anmäla behovet av
sådant särskilt beslut om prövning enligt 136 a § byggnadslagen.
Regeringen erinrar härmed de statliga myndigheterna om skyldigheten
att till regeringen anmäla behovet av beslut om prövning med stöd av
136 a § sjunde stycket byggnadslagen. Anmälan skall göras när
myndigheten har fått kännedom om att förberedelser vidtas för
nyanläggning samt utvidgning eller annan ändring av en verksamhet, om
de åtgärder förberedelserna avser kan vara av väsentlig betydelse för
hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets samlade
mark- och vattentillgångar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2014:447 | Lag (2014:447) om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter | 1 § Denna lag gäller rätt att ta fordon i anspråk för
betalning av
1. statens eller en kommuns fordringar på avgift enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift,
2. statens fordringar på trängselskatt eller avgift enligt
lagen (2004:629) om trängselskatt,
3. statens fordringar på fordonsskatt eller avgift avseende
fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (2006:227),
4. statens fordringar på skatt eller avgift enligt lagen
(2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, och
5. statens fordringar på avgift enligt lagen (2014:52) om
infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen. Lag (2014:1562).
2 § Vid indrivning av sådana fordringar som anges i 1 § får
Kronofogdemyndigheten besluta att ta i anspråk det fordon som
skatten eller avgiften avser för betalning av gäldenärens
skuld om
1. gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar som räcker till
betalning av skulden, och
2. fordonet inte tillhör eller kan anses tillhöra gäldenären
enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.
Ett fordon som har sålts vid en exekutiv försäljning eller
enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall
får inte tas i anspråk för skulder som uppkommit före eller
samma dag som försäljningen. Den myndighet som har sålt
fordonet ska till Transportstyrelsen lämna uppgifter om
överlåtelsedatum och om att fordonet inte kan tas i anspråk
för vissa skulder.
I fråga om ianspråktagande enligt första stycket är i övrigt
bestämmelserna om utmätning i utsökningsbalken tillämpliga.
Det som föreskrivs i annan lag om utmätning tillämpas även för
ianspråktagande. Lag (2022:1235).
3 § Uppgift om Kronofogdemyndighetens beslut ska föras in i
vägtrafikregistret. Lag (2019:379).
Övergångsbestämmelser
2014:447
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014, men tillämpas inte
på sådana skatter och avgifter som har beslutats före
ikraftträdandet.
2014:1562
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2015.
2. Lagen tillämpas inte på sådana infrastrukturavgifter som
har beslutats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:2 | Förordning (1994:2) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Irland | 1 § Lagen (1993:1275) om ändring i lagen (1987:103) om dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan Sverige och Irland skall träda i kraft den 1 februari
1994 och tillämpas beträffande inkomst och realisationsvinst som förvärvas
den 1 februari 1994 eller senare.
Det protokoll om ändring i dubbelbeskattningsavtalet som undertecknades
den 1 juli 1993 träder i kraft den 20 januari 1994.
2 § Äldre föreskrifter i lagen (1987:103) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Irland skall dock till och med den 31 december 1994
alltjämt tillämpas på utdelning från ett i Irland hemmahörande bolag
såvitt avser vinst som sådant bolag förvärvat före den 20 januari 1994.
Beträffande vinst av finansiell verksamhet gäller detta emellertid endast
om sådan överenskommelse som anges i artikel 24 punkt 8 b i avtalet träffats
om detta.
Övergångsbestämmelser
1994:2
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1994.
2. Bestämmelserna i 2 § förordningen (1988:988) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Irland skall tillämpas
sista gången vid 1994 års taxering.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2004:16 | Förordning (2004:16) om utlämnande av uppgifter som avser stöd och service till vissa funktionshindrade | 1 § I denna förordning finns föreskrifter om utlämnande av
personuppgifter som avses i 15 a § lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade.
2 § En kommun skall lämna personuppgifter till Socialstyrelsen
om vilka personer kommunen beslutat om och verkställt insatser
för enligt respektive punkt i 9 § 2-10 lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade. Sådana uppgifter får
endast avse
- personnummer,
- personkretstillhörighet enligt 1 § lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade,
- enligt vilken punkt i 9 § 2-10 lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade som en insats beslutats och
verkställts,
- nummer i Centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR-
nummer) för utföraren av insatsen,
- omfattning av insatsen räknad i tid, samt
- vilken form av boende enligt punkterna 8 och 9 som insatsen
avser och i vilken kommun boendet finns. Förordning (2006:96).
3 § Socialstyrelsen får, efter att ha gett Sveriges Kommuner
och Regioner tillfälle att yttra sig, meddela närmare
föreskrifter om uppgiftslämnandet enligt denna förordning.
Förordning (2020:129).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:847 | Förordning (1978:847) med bemyndigande för
sjöfartsverket att fastställa vissa taxor | Regeringen överlåter åt sjöfartsverket att fastställa avgifter för
1. frivillig provning av körfakta för fritidsbåtar,
2. typgodkännande av byggnadsmaterial m.m. till fartyg,
3. kontroll av fartygslanternor och kompasser samt typprovning av
elektriska lanternor och kompasser,
4. trafiken på Falsterbokanalen samt förtöjnings
och uppdragningsplats för fritidsfartyg samt upplåtelse av plats på
kaj eller mark inom Falsterbokanalen. Förordning (1981:925).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:61 | Riksbankens föreskrifter (1989:61) om rikets mynt | Myntens sammansättning, vikt och storlek
1 § Mynt skall tillverkas enligt följande.
Valör Metallinnehåll Vikt Diameter mm
tio kronor legering av 89 % koppar, 6,60 20,5
5 % aluminium, 5 % zink och
1 % tenn
fem kronor pläterat material i tre skikt, 9,50 28,5
det mellersta av nickel och
de yttre skikten av en legering
av 75 % koppar och 25 % nickel,
vartdera ytskiktets vikt utgör
46,5 % av myntets vikt
en krona legering av 75 % koppar och 7,00 25,0
25 % nickel
femtio öre legering av 97 % koppar, 3,70 18,75
2,5 % zink och 0,5 % tenn
2 § Vid uppvägning av det antal mynt som närmast motsvarar ett
kilogram, får myntens genomsnittliga vikt avvika med högst 2 %
från den vikt som mynten skall ha enligt 1 §.
Myntens prägel
3 § Mynt i valörerna tio kronor, fem kronor, en krona och
femtio öre skall tillverkas med följande prägel.
Tiokronorsmynt. På framsidan Konung Carl XVI Gustafs porträtt i
profil, vänster sida, omskriften "CARL XVI GUSTAF SVERIGES
KONUNG" samt under porträttet präglingsåret. På frånsidan
siffran "10" avtecknande sig mot en bakgrund av lilla
riksvapnet utan sköld. Överst på myntet Konungens valspråk "FÖR
SVERIGE - I TIDEN" och nedtill "KRONOR". Till vänster om
valörbeteckningen ett "S" som anger utgivningsorten, och till
höger riksbankschefens monogram. Randen skall vara delvis slät,
delvis räfflad.
Femkronorsmynt. På framsidan Konung Carl XVI Gustafs krönta
namnschiffer och som omskrift, omgivande namnschiffrets övre
del, "SVERIGE" och präglingsåret. På frånsidan siffran "5" med
en rosett på vardera sidan och som omskrift nedtill "KRONOR".
Upptill till vänster ett "S", som anger utgivningsorten, och
till höger riksbankschefens monogram. Randen skall vara slät.
Enkronasmynt. På framsidan Konung Carl XVI Gustafs porträtt i
profil, vänster sida, omskriften "CARL XVI GUSTAF SVERIGES
KONUNG" samt under porträttet präglingsåret. På frånsidan
kunglig krona och som omskrift Konungens valspråk "FÖR SVERIGE
. I TIDEN". Nedtill under den kungliga kronan "EN KRONA" och
härunder siffran "1". Den kungliga kronan är omgiven av till
vänster ett "S" som anger utgivningsorten, och till höger
riksbankschefens monogram. Randen skall vara räfflad.
Femtioöresmynt. På framsidan lilla riksvapnet utan sköld och
därunder präglingsåret. På frånsidan i mitten talet "50" och
som omskrift upptill "SVERIGE". Nedtill "ÖRE", omgivet av till
vänster ett "S", som anger utgivningsorten, och till höger
riksbankschefens monogram. Randen skall vara slät.
Riksbankens föreskrifter (2007:1471).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:682 | Förordning (1988:682)
med instruktion för kriminalvårdsnämnden | 1 § I 37 kap. brottsbalken finns bestämmelser om
Kriminalvårdsnämndens sammansättning m.m.
Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på Kriminalvårdsnämnden:
18 § om interna föreskrifter,
26 § om förklaringar m.m. i ärenden och
31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:398).
2 § Nämndens sammanträden hålls i Stockholm. För behandling av
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden får nämnden
dock sammanträda på annan ort. Nämnden får även sammanträda per
telefon. Förordning (2006:1161).
3 § Kriminalvården tillhandahåller nämnden sammanträdesrum,
kanslilokaler och personal. Förordning (2005:1004).
4 § Om ordföranden inte bestämmer annat, avgörs ärendena efter
föredragning av tjänstemän hos Kriminalvården.
Nämnden får bestämma att en kriminalvårdstjänsteman skall
närvara vid ett sammanträde för att lämna upplysningar.
Förordning (2005:1004).
5 § Vid handläggning av ärenden som angår nämndens administration är
nämnden beslutför när ordföranden och minst två andra ledamöter är
närvarande.
6 § Den som är ersättare för ledamot skall beredas tillfälle att genom
information följa arbetet i nämnden.
När det är lämpligt bör ersättaren kallas till sammanträde även när inte
någon ordinarie ledamot har förfall.
Vid behov skall särskilda informationsmöten för ledamöter och ersättare
anordnas.
7 § Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, som skall justeras
av ordföranden.
I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en
avvikande mening antecknad.
8 § Nämnden skall varje år före den 1 mars ge in en berättelse
till Kriminalvården om sin verksamhet under det senaste
budgetåret. Förordning (2005:1004).
9 § Kallelser och andra handlingar får tillställas den dömde genom
delgivning.
Övergångsbestämmelser
1988:682
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1988, då förordningen
(1981:234) med instruktion för kriminalvårdsnämnden skall upphöra att
gälla. Bestämmelsen i 8 § om berättelse till kriminalvårdsstyrelsen
skall första gången omfatta tiden den 1 januari 1988 t. o. m. den 30
juni 1989.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:886 | Lag (2003:886) om utjämningsavgift för kommuner för kostnader
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade | 1 § Kommuner skall under de förutsättningar som anges i denna
lag betala en utjämningsavgift till staten för kostnader enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.
Beräkning av verksamhetskostnader och avgifter
2 § För varje kommun beräknas en standardkostnad för
verksamheter enligt 9 § 2-10 lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade samt för den ersättning
varje kommun betalar till försäkringskassan enligt 20 § lagen
(1993:389) om assistansersättning.
Med standardkostnad avses en för varje kommun beräknad
teoretisk kostnad för de verksamheter och den ersättning som
anges i första stycket.
3 § En kommun vars standardkostnad per invånare understiger den
för landet genomsnittliga standardkostnaden per invånare skall
betala en avgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad
med antalet invånare i kommunen den 1 november året före det år
avgiften skall betalas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräkningen av avgiften.
4 § Avgiften beräknas på grundval av den indelning av kommuner
som gäller vid början av det år avgiften skall betalas
(avgiftsåret).
Hur avgiften fastställs
5 § Skatteverket beslutar preliminärt avgiftens storlek samt
lämnar senast den 20 januari under avgiftsåret uppgift till
varje kommun om detta.
Kommunerna får senast den 15 februari under avgiftsåret till
Skatteverket påtala brister och oriktiga uppgifter i underlaget
för beslutet.
Skatteverket fastställer avgifternas storlek samt lämnar senast
den 15 april under avgiftsåret uppgift till varje kommun om
storleken av dess avgift.
Betalning
6 § Avgiften skall betalas genom avräkning i samband med och på
motsvarande sätt som vid utbetalning av kommunalskattemedel
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Överklagande
7 § Skatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen.
Vid prövningen av ett beslut enligt 5 § tredje stycket får
sådana fel och brister i underlaget för beslutet som har
påtalats först efter den tidpunkt som anges i 5 § andra
stycket, beaktas endast om det finns synnerliga skäl.
Lag (2005:805).
Övergångsbestämmelser
2003:886
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004 och tillämpas
första gången för avgiftsåret 2004.
För avgiftsåret 2004 skall i stället för vad som sägs i 5 §
följande gälla:
- Skatteverket skall senast den 19 mars lämna uppgift till
varje kommun om storleken av dess preliminära avgift,
- kommunerna får senast den 19 april påtala brister och
oriktiga uppgifter i underlaget för beslutet, och
- Skatteverket skall senast den 10 maj lämna uppgift till varje
kommun om storleken av dess avgift.
2. Från och med 2004 till och med 2008 skall den avgift som en
kommun skall betala enligt lagen utgå med högst
- 250 kronor per invånare för 2004,
- 550 kronor per invånare för 2005,
- 850 kronor per invånare för 2006,
- 1 150 kronor per invånare för 2007, och
- 1 450 kronor per invånare för 2008.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:406 | Lag (1993:406) om kommunalt stöd till boendet | 1 § En kommun får lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd i
syfte att minska deras kostnader för att anskaffa eller inneha
en permanentbostad.
En kommun får också ställa säkerhet för att ett avtal om hyra
av bostadslägenhet fullgörs i syfte att enskilda hushåll skall
få en permanentbostad med hyresrätt som är förenad med rätt
till förlängning, om det enskilda hushållets behov av en sådan
bostad inte kan tillgodoses på annat sätt. Lag (2007:479).
2 § Denna lag inskränker inte de skyldigheter som en kommun har
enligt socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2007:479).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:711 | Tillkännagivande (2005:711) om de EG-förordningar som
kompletteras av livsmedelslagen (1971:511) | Regeringen tillkännager att med de EG-förordningar som
kompletteras av livsmedelslagen (1971:511) avses följande
grundförordningar.
1. Rådets förordning (EEG) nr 136/66 av den 22 september 1966
om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och
fetter (EGT L 172, 30.9.1966, s. 3025, Celex 31966R0136).
2. Rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om
skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och
mjölkprodukter (EGT L 182, 3.7.1987, s. 36, Celex 31987R1898).
3. Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om
allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och
presentation av spritdrycker (EGT L 160, 12.6.1989, s. 1, Celex
31989R1576).
4. Rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om
gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner (EGT L 212,
22.7.1989, s. 79, Celex 31989R2136).
5. Rådets förordning (EEG) nr 737/90 av den 22 mars 1990 om
villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i
tredje land efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EGT
L 82, 29.3.1990, s. 1, Celex 31990R0737).
6. Rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om
vissa handelsnormer för fjäderfä (EGT L 173, 6.7.1990, s. 1,
Celex 31990R1906).
7. Rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990 om
vissa handelsnormer för ägg (EGT L 173, 6.7.1990, s. 5, Celex
31990R1907).
8. Rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om
inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa
gränsvärden för högsta tilllåtna restmängder av
veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel av animaliskt
ursprung (EGT L 224, 18.8.1990, s. 1, Celex 31990R2377).
9. Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om
allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och
presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade
drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT
L 149, 14.6.1991, s. 1, Celex 31991R1601).
10. Rådets förordning (EEG) nr 1536/92 av den 9 juni 1992 om
gemensamma marknadsnormer för konserverad tonfisk och bonit
(EGT L 163, 17.6.1992, s. 1, Celex 31992R1536).
11. Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om
fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i
livsmedel (EGT L 37, 13.2.1993, s. 1, Celex 31993R0315).
12. Rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om
regler för bredbara fetter (EGT L 316, 9.12.1994, s. 2, Celex
31994R2991).
13. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 av
den 28 oktober 1996 om gemenskapsregler för aromämnen som
används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (EGT
L 299, 23.11.1996, s. 1, Celex 31996R2232).
14. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av
den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya
livsmedelsingredienser (EGT L 43, 14.2.1997, s. 1, Celex
31997R0258).
15. Rådets förordning (EG) nr 2596/97 av den 18 december 1997
om förlängning av den frist som föreskrivs i artikel 149.1 i
Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (EGT L 351,
23.12.1997, s. 12, Celex 31997R2596).
16. Rådets förordning (EG) nr 2597/97 av den 18 december 1997
om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen
av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på
konsumtionsmjölk (EGT L 351, 23.12.1997, s. 13, Celex
31997R2597).
17. Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om
den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179,
14.7.1999, s. 1, Celex 31999R1493).
18. Rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999
om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och
vattenbruksprodukter (EGT L 17, 21.1.2000, s. 22, Celex
32000R0104).
19. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000
av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för
identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av
nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets
förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1, Celex
32000R1760).
20. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001
av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för
förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av
transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s.
1, Celex 32001R0999).
21. Rådets förordning (EG) nr 1037/2001 av den 22 maj 2001 om
tillstånd för utbjudande och leverans för direkt konsumtion av
vissa importerade viner som kan ha varit föremål för otillåtna
oenologiska metoder som föreskrivs i förordning (EG) nr
1493/1999 (EGT L 145, s. 12, Celex 32001R1937).
22. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002
av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för
livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten
för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller
livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1, Celex
32003R0178).
23. Rådets förordning (EG) nr 527/2003 av den 17 mars 2003 om
tillstånd för saluföring och leverans för människors direkta
konsumtion av vissa viner som importeras från Argentina och som
kan ha varit föremål för oenologiska metoder som inte
föreskrivs i förordning (EG) nr 1493/1999 (EUT L 78, 25.3.2003,
s. 1, Celex 32003L0527).
24. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003
av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och
foder (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1, Celex 32003R1829).
25. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003
av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av
genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel
och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade
organismer och om ändring av direktiv 2001/718/EG (EUT L 268,
18.10.2003, s. 24, Celex 32003R1830).
26. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003
av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är
avsedda att användas i eller på livsmedel (EUT L 309,
26.11.2003, s. 1, Celex 32003R2065).
27. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003
av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa
andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (EUT L 325,
12.12.2003, s. 1, Celex 32003R2160).
28. Kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 av den 22 januari
2004 om veterinärkontroller av produkter från tredje land vid
gemenskapens gränskontrollstationer (EUT L 21, 28.1.2004, s.
11, Celex 32004R0136).
29. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004
av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att
komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven
80/590/EEG och 89/109/EEG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 5, Celex
32004R1935).
30. Kommissionens förordning (EG) nr 37/2005 av den 12 januari
2005 om övervakning av temperatur i utrymmen för transport,
förvaring och lagring av djupfrysta livsmedel (EUT L 10,
13.1.2005, s. 18, Celex 32005R0037).
31. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005
av den 23 februari 2005 om gränsvärden för
bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av
vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets
direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1, Celex
32005R0396).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:711 | Förordning (1999:711) om sekretariatet för forsknings-
och utvecklingsinsatser i Öresundsregionen | Sekretariatet
1 § Vid Malmö högskola skall det finnas ett sekretariat för
forsknings- och utvecklingsinsatser i Öresundsregionen.
Sekretariatet är en sådan inrättning för särskilda uppgifter
som avses i 3 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100).
Uppgifter
2 § Sekretariatet skall biträda Öresundsregionens FoU-kommitté
och dess arbetsutskott enligt avtal av den 8 juni 1998 mellan
Sveriges regering och Danmarks regering.
Organisation och anställningar
3 § Chef för sekretariatet är sekretariatets föreståndare.
Föreståndaren och övrig personal vid sekretariatet anställs
genom beslut av Öresundsregionens FoU-kommitté. Föreståndaren
anställs tills vidare, dock längst tre år.
Redovisning
4 § Sekretariatets verksamhet skall redovisas särskilt i den
redovisning som Malmö högskola lämnar till regeringen enligt
förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.
Förordning (2000:612).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:4 | Förordning (2009:4) om grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten | 1 § I denna förordning finns föreskrifter om grundläggande
militär utbildning inom Försvarsmakten och om förmåner för dem
som är antagna till eller genomgår denna utbildning.
2§ I denna förordning avses med
grundläggande militär utbildning: en allmän och grundläggande
militär utbildning inom Försvarsmakten för den som inte
fullgjort grundutbildning för värnplikt enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
aspirant: den som antagits till eller genomgår grundläggande
militär utbildning inom Försvarsmakten.
3 § Försvarsmakten beslutar om antagning till grundläggande
militär utbildning. För att bli antagen till grundläggande
militär utbildning inom Försvarsmakten krävs att en sökande är
svensk medborgare och har fyllt 18 år. Försvarsmakten får
meddela föreskrifter om de ytterligare krav som ställs upp för
sådan antagning.
4 § Från grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten
får den skiljas som
1. själv ansöker om det,
2. visar sig olämplig för fortsatt utbildning, eller
3. är frånvarande från utbildningen i sådan omfattning att han
eller hon inte kan tillgodogöra sig den.
5 § En aspirant som genomgår grundläggande militär utbildning
har rätt till samma förmåner som den som genomgår
grundutbildning som är längre än 60 dagar enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt. Förmånerna framgår av
förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga.
Bestämmelserna i 2 kap. 6-8 §§, 5 kap. 5 § och 10 kap. 9-11 §§
den förordningen ska dock inte gälla.
Dagersättning ska inte ges för tid då ersättning uppbärs enligt
4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
En aspirant enligt denna förordning har rätt till ersättning
för personskada enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.
6 § Den som enligt 4 § skiljs från grundläggande militär
utbildning inom Försvarsmakten får avgångsvederlag från och med
den dag utbildningen avbryts till och med den 30:e dagen från
det att beslutet om att skilja denne från utbildningen
meddelades. Avgångsvederlaget betalas per dag med belopp
motsvarande den dagersättning som aspiranten hade vid
skiljandet från utbildningen.
7 § Beslut om antagning till och skiljande från grundläggande
militär utbildning inom Försvarsmakten samt om förmåner enligt
5 § och avgångsvederlag enligt 6 § får överklagas hos Statens
överklagandenämnd. Överklagandenämndens beslut får inte
överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:732 | Lag (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia | 1 § I denna lag finns bestämmelser till skydd för gravfriden i
vraket efter passagerarfartyget Estonia och i ett anslutande område i
Östersjön. Det skyddade området är rektangulärt och har, enligt det
geodetiska referenssystemet World Geodetic System 1984 (WGS 84),
följande positioner som hörn.
1.59 grader 23,500 minuter nordlig bredd
21 grader 40,000 minuter östlig längd
2.59 grader 23,500 minuter nordlig bredd
21 grader 42,000 minuter östlig längd
3.59 grader 22,500 minuter nordlig bredd
21 grader 42,000 minuter östlig längd
4.59 grader 22,500 minuter nordlig bredd
21 grader 40,000 minuter östlig längd
2 § Dykning och annan undervattensverksamhet får inte bedrivas
i vraket efter passagerarfartyget Estonia eller inom det
område som anges i 1 § andra stycket. Förbudet gäller dock
inte verksamhet som avser att utreda förlisningen, att täcka
över eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den
marina miljön från vraket, om verksamheten bedrivs av en
myndighet i Estland, Finland eller Sverige eller på uppdrag av
en sådan myndighet. Lag (2021:557).
3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § döms till böter eller
fängelse i högst två år. För försök döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
4 § Föremål som någon har kommit över vid brott mot denna lag
eller föremålets värde skall förklaras förverkat, om det inte
är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller ersättning som har
lämnats till den som har begått ett sådant brott eller annat
utbyte av brottet.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott mot denna lag
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt denna lag om brottet har fullbordats eller om
förfarandet har utgjort ett straffbart försök. I stället för
egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:309).
5 § Svensk domstol är behörig att döma över brott mot denna
lag även om det inte finns domsrätt enligt 2 kap. 3 §
brottsbalken. Lag (2021:1030).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:587 | Förordning (2003:587) om ursprungsgarantier avseende förnybar el | 1 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om vilka
uppgifter som skall lämnas i en anmälan enligt 5 § lagen
(2003:437) om ursprungsgarantier avseende förnybar el.
2 § I de fall som avses i 6 § lagen (2003:437) om
ursprungsgarantier avseende förnybar el skall anläggningens
innehavare särskilt beräkna och till Affärsverket svenska
kraftnät rapportera den elproduktion som skett med användande
av sådana energikällor som berättigar anläggningens innehavare
att få ursprungsgarantier. Detta gäller dock bara om
anläggningens innehavare har gjort en sådan anmälan som avses i
5 § lagen (2003:437) om ursprungsgarantier avseende förnybar
el.
Närmare föreskrifter om sådan mätning och rapportering får
meddelas av Statens energimyndighet.
3 § I de fall som avses i 7 § andra stycket lagen (2003:437) om
ursprungsgarantier avseende förnybar el skall innehavaren av
produktionsanläggningen mäta och rapportera den inmatade
mängden el. Detta gäller dock bara om anläggningens innehavare
har gjort en sådan anmälan som avses i 5 § lagen (2003:437) om
ursprungsgarantier avseende förnybar el.
Statens energimyndighet får meddela närmare föreskrifter om
sådan mätning och rapportering som avses i första stycket.
4 § Ytterligare föreskrifter om mätning och rapportering av
sådan elproduktion som avses i denna förordning finns i 9 §
förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering
av överförd el.
5 § En elproducent som får en ursprungsgaranti skall betala en
avgift om 100 kronor till Affärsverket svenska kraftnät. Detta
gäller dock inte om ansökan om ursprungsgaranti har överförts
elektroniskt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:72 | Förordning (1993:72) om gruppundantag enligt 17 §
konkurrenslagen (1993:20) för ensamåterförsäljaravtal | 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om undantag enligt 17
§ konkurrenslagen (1993:20) för ensamåterförsäljaravtal.
2 § Med undantag av artiklarna 5.1, 7 och 10 skall den svenska
texten till kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22
juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av
ensamåterförsäljaravtal gälla som svensk förordning med de
ändringar som följer av 3--9 §§. Texten finns i bilagan till denna
förordning.
3 § I artikel 1 skall "Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor
som föreskrivs i denna förordning förklaras att artikel 85.1 inte
gäller" ersättas med "Under de villkor som föreskrivs i denna
förordning skall undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen
(1993:20) gälla''.
4 § I artikel 1 skall "hela den gemensamma marknaden eller en viss
del av den" ersättas med "landet eller viss del av det".
5 § I artikel 3 a skall "exklusiva inköpsavtal" ersättas med
"ensamåterförsäljaravtal".
6 § I artikel 3 b skall "100 miljoner ecu'' ersättas med "150 miljoner
kronor".
7 § I artikel 3 d skall "inom den gemensamma marknaden eller, om
det inte finns någon alternativ inköpsmöjlighet där, utanför den
gemensamma marknaden" utgå.
8 § Utöver vad som sägs i artikel 3 gäller inte artikel 1 om
leverantören svarar för 35 procent eller mer av marknaden för
sådana varor som omfattas av avtalet, är identiska med dessa varor
eller som på grund av egenskaper, pris och tilltänkt användning av
konsumenterna betraktas som likartade vid en jämförelse med de
varor som avtalet omfattar.
9 § I artikel 6 skall "Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning
19/65/EEG bestämma att denna förordning inte skall tillämpas på
de deltagande parterna, om den i ett visst fall konstaterar att ett
avtal som är undantaget enligt denna förordning ändå har vissa
verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets
artikel 85.3" ersättas med "Konkurrensverket får enligt enligt 18 §
konkurrenslagen (1993:20) återkalla det undantag som gäller för ett
avtal på grund av gruppundantag, om avtalet har följder som är
oförenliga med 8 § samma lag".
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:284 | /r1/ Förordning (1988:284)
med instruktion för statens institut för läromedel; | /r3/ Uppgifter
1 § Statens institut för läromedel har de särskilda uppgifter
beträffande läromedel som följer av förordningen (1982:393) om vissa
statliga insatser beträffande läromedel. Institutet skall vidare främja
produktion av goda läromedel som är avsedda att användas vid utbildning
som står under tillsyn av skolöverstyrelsen.
Institutet handlägger ärenden om statsbidrag enligt förordningen
(1974:439) om statsbidrag till produktion av vissa läromedel samt i
övrigt de ärenden som regeringen föreskriver.
2 § Institutet skall särskilt främja utveckling och produktion av samt
utge information om
1. läromedel för psykiskt utvecklingsstörda, synskadade, döva,
hörselskadade, talskadade eller rörelsehindrade elever i utbildningar
som står under tillsyn av skolöverstyrelsen samt läromedel för barn med
handikapp i förskolan,
2. läromedel för minoritetsspråks- och invandrarundervisning samt för
hemspråksträning i förskolan.
Institutet skall även i övrigt verka för förbättrad tillgång på
läromedel inom områden där det råder brist på läromedel.
3 § Institutet skall samråda med skolöverstyrelsen i läromedelsfrågor,
främst frågor om forskning kring och utveckling av läromedel.
/r3/ Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på institutet.
/r3/ Myndighetens ledning
5 § Institutets överdirektör är chef för institutet.
/r3/ Styrelsen
6 § Institutets styrelse består av högst nio personer, överdirektören
medräknad. Överdirektören är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
/r3/ Organisation
7 § Inom institutet finns ett centralt kansli. På kansliet handläggs
ärenden om granskning av och information om läromedel samt om
läromedelsutveckling, produktionsstöd och administration.
Inom kansliet finns tjänstemän med ansvar direkt under överdirektören
för en eller flera av de ärendegrupper som nämns i första stycket. En av
dem är administrativ chef för hela institutet.
8 § Inom institutet finns vidare fem enheter för utveckling och
produktion av samt information om läromedel, nämligen
1. enheten för läromedel för minoritets- och invandrarundervisning,
2. enheten för läromedel för hörselskadade,
3. enheten för läromedel för rörelsehindrade,
4. enheten för läromedel för synskadade,
5. enheten för läromedel för särskolan.
Varje enhet leds av en enhetschef.
/r3/ Läromedelsnämnden
9 § En läromedelsnämnd finns knuten till institutet. Den består av nio
personer. Överdirektören ingår i nämnden och är dess ordförande. Nämnden
utser inom sig en vice ordförande.
10 § Läromedelsnämnden har de uppgifter som följer av förordningen
(1982:393) om vissa statliga insatser beträffande läromedel.
Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är
närvarande.
/r3/ Personalföreträdare
11 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
institutet.
/r3/ Personalansvarsnämnden
12 § Institutets personalansvarsnämnd består -- förutom av
överdirektören och personalföreträdarna -- av den administrativa chefen
och den enhetschef som styrelsen bestämmer.
Personalansvarsnämnden är beslutför endast när samtliga ledamöter är
närvarande.
/r3/ Tjänstetillsättning m. m.
13 § Överdirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Tjänsten som administrativ chef tillsätts av regeringen efter anmälan av
överdirektören.
Andra tjänster tillsätts av institutet.
14 § Förordnande att vara överdirektörens ställföreträdare meddelas av
regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av överdirektören.
15 § Andra styrelseledamöter än överdirektören utses av regeringen för
en bestämd tid.
Andra ledamöter i läromedelsnämnden än överdirektören utses av
regeringen för en bestämd tid.
16 § När en tjänst kungörs ledig enligt 11 § anställningsförordningen
(1965:601) och tjänsten är placerad vid en enhet som är belägen på någon
annan ort än Stockholm, skall en kopia av kungörelsen anslås i enhetens
lokal. Detsamma gäller beslut om tillsättning eller beslut att inte
tillsätta en sådan tjänst.
/r3/ Bisysslor
17 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av institutet även i fråga om
den administrativa chefen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:506 | Förordning (1982:506)
om statsbidrag för produktion av film och videogram inom
muséerna | 1 § För framställning av filmer och videogram inom museerna kan
statsbidrag enligt denna förordning ges till museer här i landet.
2 § Frågor om bidrag prövas av statens kulturråd efter särskild ansökan.
3 § Bidrag ges med ett belopp som motsvarar en viss del av kostnaden för
framställningen av filmen eller videogrammet.
Föreskrifter för beräkning av bidrag skall fastställas av kulturrådet.
4 § Kulturrådet får bestämma villkor för bidraget. Sådant villkor får
förbindas med skyldighet för mottagaren att återbetala det belopp som
utgått eller en del av det, om villkoret inte uppfylls.
5 § Beslut av kulturrådet enligt denna förordning får inte överklagas.
6 § Kulturrådet får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna
förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:124 | Tillkännagivande (2002:124) om ikraftträdande av en överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samordning av pensionsrätt enligt statliga pensionsordningar | Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige har träffat en
överenskommelse den 1 juni 2001 om samordning av pensionsrätt
enligt statliga pensionsordningar. Överenskommelsen har trätt i
kraft den 1 mars 2002.
Överenskommelsens danska, finska, isländska, norska och svenska
texter har publicerats i Sveriges internationella
överenskommelser (SÖ 2001:53).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:62 | Förordning (2002:62) om utdrag ur databaser vid val och folkomröstning | Tillämpningsområde
1 § I denna förordning finns bestämmelser om rätt till utdrag
i vissa fall ur val- och folkomröstningsdatabasen samt
databasen för sametingsvalet enligt lagen (2001:183) om
behandling av personuppgifter i verksamhet med val och
folkomröstningar. Denna rätt, som gäller utöver rätten att ta
del av allmänna handlingar enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen, avser
1. vid allmänt val och val till Europaparlamentet: ett parti
som har registrerat sin partibeteckning enligt 2 kap.
vallagen (2005:837),
2. vid val till Sametinget: en grupp, ett parti eller en
liknande sammanslutning som har registrerats enligt 3 kap. 9 §
sametingslagen (1992:1433). Förordning (2013:754).
Utdrag
2 § Utdrag lämnas av
1. den centrala valmyndigheten enligt vallagen (2005:837) i
samband med allmänna val och val till Europaparlamentet,
2. den centrala valmyndigheten, Sametinget eller
länsstyrelsen i samband med val till Sametinget.
Förordning (2013:754).
3 § Utdrag får lämnas
1. vid allmänt val: under perioden den 1 april-1 september
det år då val till riksdagen äger rum,
2. vid val till Sametinget: under perioden den 20 oktober
före valåret-1 maj valåret,
3. vid val till Europaparlamentet: under perioden den 1
januari valåret-fredagen två veckor före valdagen.
Utdraget ska avse samtliga personer i ett eller flera län
eller i hela landet som på grundval av förhållandena vid
tidpunkten för utdraget kan antas vara röstberättigade vid
något av valen. Ett utdrag som rör val till Sametinget ska
avse personer som anmält sig för att tas upp i
sameröstlängden.
Utdraget får omfatta de röstberättigades födelsetider, namn
och adresser samt uppgift om vid vilka val de har rösträtt.
Förordning (2013:754).
4 § Utdrag får lämnas
1. genom utskrift på papper,
2. genom utskrift på adressetiketter, och
3. på medium för automatiserad behandling.
Utdrag får lämnas endast en gång per grupp, parti eller
liknande sammanslutning. Förordning (2008:1278).
5 § Ett utdrag genom utskrift på adressetiketter får begränsas
till att avse ett urval av de personer som anges i 3 § andra
stycket. Till grund för ett sådant urval får endast användas de
röstberättigades födelsetider och uppgift om vid vilka val de
har rösträtt. Förordning (2008:1278).
Kostnader m.m.
6 § För utdrag ska beställaren betala samtliga de kostnader
som uppkommer hos den utlämnande myndigheten. För utdrag
enligt 4 § första stycket 1 och 3 behöver avgift dock inte
betalas av
1. vid allmänt val: ett parti som vid något av de två senaste
valen till riksdagen har fått mer än en procent av rösterna i
hela landet,
2. vid val till Sametinget: en grupp, ett parti eller en
liknande sammanslutning som har registrerats enligt 3 kap. 9 §
sametingslagen (1992:1433),
3. vid val till Europaparlamentet: ett parti som vid något av
de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än
en procent av rösterna i valet. Förordning (2013:754).
7 § Den myndighet som ska lämna ett utdrag bestämmer hur och
vid vilken tidpunkt utdraget ska beställas och hur det ska
utformas. Förordning (2008:1278).
Överklagande
8 § Ett beslut om kostnader enligt 6 § får överklagas hos
Skatteverket. Verkets beslut får inte överklagas. Förordning
(2008:1278).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:12 | Förordning (1989:12)
om statsbidrag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket; | /r3/ Inledande bestämmelser
1 § Statsbidrag får i mån av tillgång på medel lämnas enligt denna
förordning till jordbruksföretag för lagringsutrymmen för stallgödsel
och för odling av fånggröda.
Bidrag till odling av fånggröda får lämnas endast under åren 1989 och
1990.
2 § Bidrag får lämnas endast till jordbruksföretag inom de områden som
avses i 7 § andra stycket förordningen (1979:426) om skötsel av
jordbruksmark.
Bidrag till odling av fånggröda får dock lämnas också till
jordbruksföretag inom områden i Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands
län.
/r3/ Bidrag till lagringsutrymmen
3 § Bidrag lämnas endast till jordbruksföretag med fler än tio
djurenheter.
Vad som avses med djurenhet framgår av miljöskyddsförordningen
(1989:364). Förordning (1989:370).
4 § Bidrag lämnas för sådan uppbyggnad av lagringsutrymmen som krävs för
att uppfylla fordringarna enligt 8 § första stycket förordningen
(1979:426) om skötsel av jordbruksmark.
Bidrag lämnas endast för den del av uppbyggnaden som behövs för att
lagra gödsel motsvarande en gödselproduktion under längre tid än sex
månader.
5 § Bidrag lämnas med högst 20 procent av den godkända kostnaden, dock
högst 25 000 kronor.
5 a § Bidrag till lagringsutrymmen lämnas bara om ansökan
om bidrag har kommit in till lantbruksnämnden före den 1 juli
1991.
/r3/ Bidrag till odling av fånggröda
6 § Bidrag till odling av fånggröda lämnas endast om
1. jordbruksföretagets åkerareal uppgår till minst fem hektar,
2. vall odlas på högst 30 procent av åkerarealen, samt
3. minst två hektar av företagets åkerareal besås med fånggröda.
7 § Bidrag lämnas endast om odlingen av fånggrödan sker i
överensstämmelse med föreskrifter som har meddelats av
lantbruksstyrelsen.
8 § Bidrag lämnas med 500 kronor för varje hektar som besås med
fånggröda.
/r3/ Övriga bestämmelser
9 § Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av lantbruksnämnden.
10 § I beslut om bidrag till lagringsutrymmen skall sökanden åläggas att
inom viss tid utföra den åtgärd som avses med bidraget.
11 § Bidrag till uppbyggnad av lagringsutrymmen betalas ut när åtgärden
har utförts och godkänts av lantbruksnämnden.
12 § I fråga om bidrag som har beviljats enligt denna förordning gäller
i övrigt föreskrifterna i förordningen (1988:764) om statligt stöd till
näringslivet med undantag av 2, 4 och 8 §§.
Lantbruksstyrelsen får dock meddela föreskrifter om undantag från 5 §
förordningen om statligt stöd till näringslivet i fråga om bidrag till
odling av fånggröda.
13 § Bidrag enligt denna förordning lämnas inte för odling av fånggröda
på en areal om ersättning för odlingen där lämnas inom ramen för det
särskilda omställningsprogrammet för att minska spannmålsöverskottet och
stimulera alternativ markanvändning.
14 § Lantbruksnämndens beslut enligt denna förordning får överklagas hos
lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens beslut får inte överklagas.
15 § Lantbruksstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1989:12
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1989 och gäller till utgången
av juni 1991. Genom förordningen upphävs förordningen (1988:641) om
statsbidrag till lagringsutrymmen för stallgödsel.
Beslut om bidrag till lagringsutrymmen för stallgödsel som har meddelats
före ikraftträdandet skall anses vara meddelat enligt den nya
förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:729 | Domstolsdataförordning (2015:729) | Allmän bestämmelse
1 § I denna förordning finns kompletterande föreskrifter
om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av
domstolsdatalagen (2015:728).
Med domstol eller domstolsinstans avses i denna förordning en
allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol eller en hyres-
och arrendenämnd. Förordning (2018:251).
Tillgången till personuppgifter
2 § Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att det inom
myndigheten finns rutiner för tilldelning, förändring,
borttagning och regelbunden uppföljning av behörigheter för
tillgång till personuppgifter.
Sökbegränsningar
Sökning i de allmänna domstolarna
3 § Användningen i allmän domstol enligt 15 § första stycket
1 domstolsdatalagen (2015:728) av sökbegrepp som avslöjar
brott eller misstanke om brott får inte avse sökning i
personuppgifter i tvistemål. Användningen av sådana
sökbegrepp får inte heller avse sökning i personuppgifter i
mål eller ärenden som har avgjorts slutligt genom en dom
eller ett beslut fem år efter utgången av det kalenderår då
avgörandet fick laga kraft.
4 § Personnamn, personnummer, samordningsnummer och andra
uppgifter som direkt kan hänföras till en fysisk person som
är i livet får inte användas som sökbegrepp vid sökning i
personuppgifter i brottmål som har avgjorts slutligt genom en
dom eller ett beslut fem år efter utgången av det kalenderår
då avgörandet fick laga kraft.
Sökning i de allmänna förvaltningsdomstolarna
5 § Användningen i allmän förvaltningsdomstol enligt 15 §
första stycket 2 domstolsdatalagen (2015:728) av sökbegrepp
som avslöjar hälsa, brott eller misstanke om brott får inte
avse sökning i personuppgifter i mål som handläggs av
Migrationsöverdomstolen eller av en migrationsdomstol.
Användningen av sådana sökbegrepp får inte heller avse
sökning i personuppgifter i mål som har avgjorts slutligt
genom en dom eller ett beslut tjugo år efter utgången av det
kalenderår då avgörandet fick laga kraft.
Undantag från sökförbuden
6 § Förbuden i 3-5 §§ gäller inte vid sökning i en viss
handling eller i ett visst mål eller ärende.
Direktåtkomst
När direktåtkomst är tillåten
7 § Direktåtkomst enligt 17 § domstolsdatalagen (2015:728)
får medges endast i de fall som anges i 8-12 §§ och med de
ytterligare begränsningar som enligt 13 § gäller för
direktåtkomst till personuppgifter i mål och ärenden som har
avgjorts slutligt.
/Rubriken upphör att gälla U:2024-05-01/
Direktåtkomst vid överklagande
/Rubriken träder i kraft I:2024-05-01/
Direktåtkomst vid överklagande samt i mål och ärenden
om särskilda rättsmedel
8 § När ett mål eller ärende överklagas får den lägre
domstolsinstans som har prövat målet eller ärendet medge
högre domstolsinstanser direktåtkomst till personuppgifterna
i målet eller ärendet och till personuppgifterna i andra mål
och ärenden som har samband med det överklagade målet eller
ärendet.
9 § När ett mål eller ärende överklagas får en högre
domstolsinstans medge de lägre domstolsinstanser som har
prövat målet eller ärendet direktåtkomst till
personuppgifterna i målet eller ärendet och till
personuppgifterna i andra mål och ärenden som har samband med
det överklagade målet eller ärendet.
10 § Vid tillämpningen av 8 och 9 §§ ska en ansökan om
resning eller om återställande av försutten tid eller en
klagan över domvilla jämställas med ett överklagande.
Direktåtkomst till rättspraxis
11 § Högsta domstolen och hovrätterna får medge en allmän
domstol eller en hyres- och arrendenämnd direktåtkomst till
domar och beslut. Högsta förvaltningsdomstolen och
kammarrätterna får medge en allmän förvaltningsdomstol
direktåtkomst till domar och beslut. Direktåtkomsten får även
avse
1. uppgifter om parterna och deras ombud, biträden eller
försvarare,
2. uppgifter om expediering, delgivning, överklagande och
laga kraft,
3. uppgift om saken,
4. ärendemening,
5. uppgift om samband med andra mål,
6. en sammanfattning av domen eller beslutet,
7. uppgifter om domare, handläggare och andra tjänstemän vid
domstolen, och
8. andra uppgifter med direkt anknytning till en dom eller
ett beslut.
Direktåtkomst till miljöboken
11 a § En mark- och miljödomstol får medge Högsta domstolen,
Mark- och miljööverdomstolen eller en annan mark- och
miljödomstol direktåtkomst till den förteckning som förs över
domstolens avgöranden inom domsområdet i frågor som rör
miljöbalken eller lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet (miljöboken). Direktåtkomsten får avse
1. målnummer och domsnummer,
2. geografiska koordinater,
3. fastighetsbeteckningar,
4. namn på parter och anläggningar,
5. en sammanfattning av avgörandet, och
6. andra uppgifter med direkt anknytning till ett
avgörande.
Om ett avgörande har överklagats får direktåtkomst medges
även till uppgifter som har registrerats om överinstansens
avgörande och som motsvarar de uppgifter som anges i första
stycket. Förordning (2017:330).
Direktåtkomst i samband med beredskapsverksamhet
12 § Domstolar som tillsammans deltar i beredskap får medge
varandra direktåtkomst till personuppgifter som behövs för
handläggningen av de mål och ärenden som omfattas av
beredskapsverksamheten.
Ytterligare begränsning av direktåtkomst till slutligt
avgjorda mål och ärenden
13 § /Upphör att gälla U:2024-05-01/
När ett mål eller ärende har avgjorts slutligt genom en
dom eller ett beslut som har fått laga kraft får
direktåtkomst till personuppgifterna i målet eller ärendet
medges endast
1. under sex månader efter det att domen eller beslutet fick
laga kraft vid direktåtkomst enligt 8-10 §§, och
2. under tjugo år efter det att domen eller beslutet fick
laga kraft vid direktåtkomst enligt 11 §.
13 § /Träder i kraft I:2024-05-01/
När ett mål eller ärende har avgjorts slutligt genom en
dom eller ett beslut som har fått laga kraft får direktåtkomst
till personuppgifterna i målet eller ärendet medges endast
1. under sex månader efter det att domen eller beslutet fick
laga kraft vid direktåtkomst enligt 8-10 §§, och
2. under tjugo år efter det att domen eller beslutet fick laga
kraft vid direktåtkomst enligt 11 §.
I ett mål eller ärende om resning, återställande av försutten
tid eller klagan över domvilla får direktåtkomst medges även
efter den tid som anges i första stycket 1 och under sex
månader efter att avgörandet i det målet eller ärendet fick
laga kraft. Förordning (2024:112).
Bemyndigande
14 § Domstolsverket får meddela närmare föreskrifter om
tillgången till personuppgifter. För tilldelning av behörighet
för tillgång till personuppgifter ska det särskilt beaktas att
det utöver behovet av uppgifterna ställs krav på utbildning
och erfarenhet.
Domstolsverket får meddela ytterligare föreskrifter om
1. begränsningar av möjligheten att lämna ut personuppgifter
elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst,
2. begränsningar av möjligheten att lämna ut personuppgifter
genom direktåtkomst och om behörighet och säkerhet vid sådan
åtkomst,
3. begränsningar för behandling av personuppgifter som hänför
sig till ett mål eller ärende som har avgjorts slutligt genom
en dom eller ett beslut som har fått laga kraft, och
4. verkställigheten av domstolsdatalagen (2015:728).
Domstolsverket får även meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Innan Domstolsverket meddelar föreskrifter ska
Integritetsskyddsmyndigheten ges tillfälle att yttra sig över
Domstolsverkets förslag. Förordning (2020:1135).
Övergångsbestämmelser
2015:729
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 3 § andra meningen, 4 §, 5 § andra
meningen och 13 § om begränsningar för sökning och
direktåtkomst i fråga om slutligt avgjorda mål och ärenden
tillämpas första gången den 1 januari 2019.
3. Bestämmelserna i 7-12 §§ om direktåtkomst tillämpas i de
allmänna förvaltningsdomstolarna första gången den 1 januari
2018.
4. Genom förordningen upphävs förordningen (2001:639) om
registerföring m.m. vid allmänna domstolar med hjälp av
automatiserad behandling, förordningen (2001:640) om
registerföring m.m. vid förvaltningsrätt med hjälp av
automatiserad behandling, förordningen (2001:641) om
registerföring m.m. vid Högsta förvaltningsdomstolen och
kammarrätterna med hjälp av automatiserad behandling och
förordningen (2001:642) om registerföring m.m. vid hyres- och
arrendenämnderna med hjälp av automatiserad behandling.
5. De upphävda bestämmelserna i 5 § i förordningen (2001:639)
om registerföring m.m. vid allmänna domstolar med hjälp av
automatiserad behandling och i 5 § i förordningen (2001:640)
om registerföring m.m. vid förvaltningsrätt med hjälp av
automatiserad behandling gäller fortfarande, dock längst till
och med den 30 juni 2017.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:19 | Förordning (1990:19)
med bemyndigande för riksskatteverket
att medge befrielse från
bevillningsavgift | Riksskatteverket prövar frågor om befrielse från bevillningsavgift
enligt 4 § 10 mom. c lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter.
Verket får när särskild anledning föreligger överlämna en sådan fråga
till regeringens prövning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:398 | Förordning (2011:398) om särskild utbildning med judiska studier i grundskolan | Innehåll
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om en utbildning
i grundskolan som omfattar judiska studier.
Utbildningen är en sådan särskild utbildning som avses i 10
kap. 6 § 2 skollagen (2010:800).
Vem som får anordna utbildningen
2 § En huvudman för en skolenhet med grundskola får, efter
tillstånd från Statens skolverk, anordna den särskilda
utbildningen i årskurserna 7-9.
Ett tillstånd får gälla i högst sex år.
Syfte
3 § Den särskilda utbildningen syftar till att öka
möjligheterna för elever i grundskolan som tillhör den
nationella minoriteten judar att fördjupa sina kunskaper om
sin minoritets kultur, historia, traditioner och religion.
Utbildningen ska stå öppen även för andra elever.
Riksrekrytering
4 § När en kommun anordnar den särskilda utbildningen ska
elever från hela landet tas emot till utbildningen i mån av
plats.
Urval
5 § Om det inte finns plats för alla sökande till den
särskilda utbildningen, ska urval göras på de grunder som
Statens skolverk godkänner.
Skolverket ska samråda med Statens skolinspektion innan
Skolverket godkänner grunderna.
Utbildningens innehåll och utformning
6 § Utöver de ämnen som framgår av 10 kap. 4 § skollagen
(2010:800) ska undervisning i ämnet judiska studier ingå i den
särskilda utbildningen.
Statens skolverk får meddela föreskrifter om betygskriterier i
ämnet judiska studier. Förordning (2022:281).
7 § Vid tillämpningen av timplanen för grundskolan i bilaga 1
till skolförordningen (2011:185) ska undervisningen i ämnet
judiska studier omfatta 240 timmar som enligt timplanen får
användas för skolans val. Förordning (2019:519).
8 § Elever på den särskilda utbildningen ska som språkval
erbjudas undervisning i hebreiska och jiddisch.
9 § För undervisning i ämnet judiska studier ska huvudmannen
använda en lärare med en utbildning avsedd för undervisning i
historia, religionskunskap eller samhällskunskap i
grundskolans årskurs 7-9.
Ansökan och beslut om tillstånd
10 § Ansökan om att få anordna den särskilda utbildningen ska
ges in till Statens skolverk.
Skolverket får meddela föreskrifter om ansökningstid och om
ansökans innehåll.
En ansökan som ska göras till Skolverket enligt denna
förordning får överföras elektroniskt.
11 § Statens skolverk ska godkänna en ansökan om att få
anordna särskild utbildning, om
1. utbildningen uppfyller villkoren i denna förordning,
2. utbildningen i övrigt uppfyller kraven på utbildning i
grundskolan,
3. kostnaderna för utbildningen inte överstiger kostnaderna
för annan utbildning i grundskolan hos huvudmannen, och
4. utbildningen bedöms bidra till det i 3 § angivna syftet
med den särskilda utbildningen.
12 § Statens skolverks beslut ska ange vid vilken skolenhet
huvudmannen får anordna den särskilda utbildningen och hur
många elever som utbildningen får omfatta. Beslutet ska även
ange hur länge tillståndet gäller.
13 § Statens skolverks beslut enligt denna förordning får
inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2011:398
1. Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2011.
2. Förordningen ska tillämpas på undervisning som påbörjas
efter den 30 juni 2011.
3. För elever som läst ämnet judiska studier enligt
förordningen (SKOLFS 2002:8) om judiska studier i grundskolan
i Stockholms kommun ska följande gälla för utbildningen i
ämnet under läsåret 2011/12 för elever i årskurs 9.
Den kursplan och de betygskriterier för betygen Väl godkänt
och Mycket väl godkänt som styrelsen för utbildningen
fastställt för ämnet ska tillämpas.
Vid betygssättning i ämnet ska bestämmelserna i 7 kap. 3, 4
och 6-9 §§ grundskoleförordningen (1994:1194) tillämpas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:357 | Förordning (2018:357) om myndighetsgemensam infrastruktur för digital
post | 1 § Myndigheten för digital förvaltning ska tillhandahålla en
myndighetsgemensam infrastruktur för digital post från
offentliga aktörer till enskilda. Förordning (2023:711).
2 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning).
Vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning
gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna
förordning eller föreskrifter som har meddelats i anslutning
till den. Förordning (2023:711).
3 § Till infrastrukturen ska de avsändande offentliga
aktörerna, de enskilda som begärt att få ta del av digital
post från offentliga aktörer samt leverantörer av elektroniska
postbefordringstjänster och elektroniska brevlådor anslutas.
Förordning (2023:711).
4 § Myndigheten för digital förvaltning får föra register över
dem som anslutit sig till infrastrukturen. Myndigheten är
personuppgiftsansvarig för registret. Personuppgifterna i
registret får behandlas dels för att föra en aktuell
förteckning över sådana enskilda som anges i 3 §, dels för att
expediera digital post från offentliga aktörer.
Förordning (2023:711).
5 § Myndigheten för digital förvaltning får meddela de
föreskrifter som behövs för inrättande och drift av
infrastrukturen. Förordning (2018:1493).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:411 | Förordning (1976:411) om järnvägs handläggning av vissa ersättningskrav m.m. | 1 § Har järnväg mottagit meddelande om skadefall som lämnas enligt 16 §
lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande, skall
järnvägen på begäran utfärda skriftligt bevis härom. I beviset skall
dagen för mottagandet anges. Har meddelandet lämnats muntligen, skall
järnvägen alltid utfärda sådant bevis.
Kan annan järnväg än den som har mottagit meddelandet vara ansvarig för
skadan, skall den mottagande järnvägen utan dröjsmål underrätta den
andra järnvägen om innehållet i meddelandet.
2 § Har järnväg mottagit framställning enligt 18 § lagen (1976:58) om
järnvägs ansvarighet vid befordran av resande, skall järnvägen på
begäran utfärda skriftligt bevis härom. I beviset skall dagen för
mottagandet anges.
Om handling som åberopas till stöd för kravet inges i kopia eller
avskrift, får järnvägen begära att kopians eller avskriftens riktighet
behörigen styrkes.
Innefattar framställningen krav mot annan järnväg än den som har
mottagit framställningen, skall den mottagande järnvägen utan dröjsmål
överlämna framställningen till denna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:95 | Strafftidsförordning (2019:95) | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser
till strafftidslagen (2018:1251). Begrepp och uttryck som
används i förordningen har samma innebörd och
tillämpningsområde som i lagen.
2 § Kriminalvården ansvarar för att ett fängelsestraff blir
verkställt.
Inledande av verkställighet
Rätten att påbörja verkställighet
3 § Trots att en dömd har rätt att påbörja verkställigheten av
ett fängelsestraff enligt 5 § strafftidslagen (2018:1251) får
Kriminalvården neka att ta emot den dömde i anstalt eller
häkte vid upplopp, utbrott av sjukdom eller annan liknande
extraordinär omständighet.
Anmälningsskyldighet
4 § Visar det sig, när ett fängelsestraff på viss tid ska
verkställas, att den dömde har begått brottet före det att ett
fängelsestraff som han eller hon dömts till för något annat
brott har dömts ut, ska Kriminalvården, om det inte framgår av
domarna att den andra påföljden har beaktats, anmäla det till
åklagaren i det mål i vilket den dom som sist ska verkställas
har meddelats.
5 § Visar det sig, när ett beslut om förvandling av böter ska
verkställas, att böterna har ålagts den dömde innan ett
tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas, ska
Kriminalvården, om det inte framgår av besluten att det
tidigare förvandlingsstraffet har beaktats, anmäla det till
åklagaren i det ärende i vilket det beslut som sist ska
verkställas har meddelats.
Dömda som inte är frihetsberövade
6 § En begäran om förpassning enligt 6 § andra stycket
strafftidslagen (2018:1251) ska innehålla uppgift om den ort
där den dömde vistas, har vistats eller har sin hemort.
Om en viss anstalt har blivit bestämd för den dömde ska detta
anges.
7 § Polismyndigheten ska omedelbart efter det att en dömd har
omhändertagits för förpassning enligt 6 § andra stycket
strafftidslagen (2018:1251) underrätta Kriminalvården om datum
och tidpunkt för omhändertagandet.
8 § Kriminalvården ska besluta om efterlysning av den dömde om
han eller hon inte kan anträffas på annat sätt.
9 § Regeringskansliet (Justitiedepartementet) ska underrätta
Kriminalvården när omständigheterna i ett nådeärende är sådana
att de kan antas ha betydelse för frågan om huruvida
verkställigheten ska skjutas upp enligt 7 § första stycket 3
strafftidslagen (2018:1251).
Nöjdförklaring
Dömda som är frihetsberövade
10 § När en dom eller ett beslut avseende den som är
frihetsberövad på ett sådant sätt som avses i 8 §
strafftidslagen (2018:1251) har kommit in till Kriminalvården,
ska myndigheten omedelbart delge den dömde domen eller
beslutet.
Detsamma gäller en dom eller ett beslut som har meddelats i
ett annat mål före frihetsberövandet om
1. tiden för att överklaga domen eller beslutet inte har gått
ut, eller
2. domen eller beslutet har överklagats av den dömde.
11 § Den dömde ska så snart som möjligt informeras om sin rätt
att lämna en nöjdförklaring samt om när och hur det kan ske.
Dokumentation
12 § Den myndighet som tar emot en nöjdförklaring ska
dokumentera uppgifter om
1. den dömdes identitet,
2. den dom eller det beslut som nöjdförklaringen avser,
3. när och på vilket sätt nöjdförklaringen har lämnats,
4. huruvida den dömde har biträtts av tolk vid
nöjdförklaringen,
5. vittnets namn, samt
6. vem som har tagit emot förklaringen.
13 § En nöjdförklaring ska skrivas under av den dömde, vittnet
och den som har tagit emot förklaringen.
Underrättelser
14 § När Kriminalvården har tagit emot en nöjdförklaring ska
myndigheten så snart som möjligt underrätta den domstol som
har meddelat domen eller beslutet.
Om domen eller beslutet har överklagats av den dömde ska
Kriminalvården i stället så snart som möjligt underrätta den
domstol som ska pröva överklagandet.
15 § När Polismyndigheten har tagit emot en nöjdförklaring ska
myndigheten så snart som möjligt underrätta dels den domstol
som har meddelat domen eller beslutet, dels Kriminalvården.
Om domen eller beslutet har överklagats av den dömde ska
Polismyndigheten i stället så snart som möjligt underrätta
dels den domstol som ska pröva överklagandet, dels
Kriminalvården.
Uppskov
16 § En ansökan om uppskov med verkställigheten av ett
fängelsestraff ska ges in till Kriminalvården. Ansökan ska
vara skriftlig och innehålla de skäl som den dömde vill
åberopa.
Intyg och andra handlingar som den dömde vill åberopa i
ärendet ska ges in tillsammans med ansökan.
17 § Kriminalvården får begära hjälp av Polismyndigheten, om
det behövs för den utredning som ska göras med anledning av en
ansökan om uppskov.
Beräkning av strafftid
18 § Vid tillämpning av 2 § lagen (2018:1250) om
tillgodoräknande av tid för frihetsberövande ska tiden för
frihetsberövandet beräknas från och med dagen för
frihetsberövandet till och med den dag frihetsberövandet
upphör.
19 § Vid tillämpning av 26 kap. 10 § brottsbalken ska
prövotiden beräknas från tidpunkten för villkorlig frigivning
till och med dagen för prövotidens utgång.
20 § Om det vid beräkning av tidigaste dag för villkorlig
frigivning uppkommer del av dag, ska den dagen inte räknas.
21 § Vid tillämpning av 12 a kap. 1 § första stycket
fängelselagen (2010:610) ska tiden för avbrott med anledning
av att en intagen avvikit beräknas från och med dagen för
avbrottet till och med den dag verkställigheten återupptogs.
Övriga bestämmelser
Bemyndiganden för Kriminalvården
22 § Kriminalvården får meddela föreskrifter om bidrag av
allmänna medel för skälig resekostnad med anledning av att en
dömd enligt 6 § strafftidslagen (2018:1251) ska inställa sig
vid en kriminalvårdsanstalt.
23 § Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om
verkställigheten av strafftidslagen (2018:1251) och
föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
Bemyndigande för Polismyndigheten
24 § Polismyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om
inledande av verkställighet och nöjdförklaring.
Övergångsbestämmelser
2019:95
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2019.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1974:286) om
beräkning av strafftid m.m.
3. Bestämmelsen i 17 § förordningen (1974:286) om beräkning av
strafftid m.m. i lydelsen enligt 2005:992 gäller fortfarande
om rätten har tillämpat bestämmelser i 34 kap. brottsbalken i
lydelsen före den 1 juli 2016.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:500 | Förordning (1987:500) med instruktion för
institutet för rymdfysik | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § första
stycket samt 16--18 §§, tillämpas på institutet för rymdfysik.
Institutet skall varje år till universitets- och högskoleämbetet ge in
förslag till anslagsframställning och andra framställningar hos
riksdagen under nästa riksmöte såvitt avser den vid institutet bedrivna
forskningen samt mät- och registreringsverksamheten.
Uppgifter
2 § Institutet har främst till uppgift att bedriva och främja forskning
samt mät- och registreringsverksamhet inom ämnesområdet rymdfysik.
Institutet skall vidare inom sitt verksamhetsområde medverka vid
forskarutbildning som anordnas vid universiteten i Uppsala och Umeå.
Institutet är förlagt till Kiruna men har även verksamhet i Lycksele,
Umeå och Uppsala.
3 § Institutet utgör, såvitt avser forskarutbildningen, en institution
vid universitetet i Umeå.
Organisation
4 § Universitets- och högskoleämbetet är central förvaltningsmyndighet
för institutet.
5 § Institutet leds av en styrelse. Ledamöter av denna är föreståndaren
för institutet och sju andra ledamöter, som regeringen utser särskilt.
Bland sistnämnda ledamöter utser regeringen en ordförande. Styrelsen
utser inom sig vice ordförande.
Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m.m. skall tillämpas på institutet.
6 § Föreståndaren är chef för institutet.
7 § Vid institutet finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av
regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får institutet anlita utomstående
för särskilda uppdrag.
Ärendenas handläggning
8 § Av styrelsen avgörs, i den mån inte annat följer av 3 §
1. frågor om inriktningen av institutets verksamhet,
2. frågor om åtagande av uppdrag för myndighet eller enskild i fråga om
forskning eller utbildning, som avses bedrivas vid institutet eller
under medverkan av institutet,
3. viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller
tjänsteföreskrifter,
4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
5. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, avskedande,
åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,
6. andra frågor som föreståndaren hänskjuter till styrelsen.
9 § Styrelsen är beslutför när minst fyra ledamöter, bland dem
ordföranden eller vice ordföranden och föreståndaren, är närvarande.
Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelande mellan
minst fyra ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden och
föreståndaren. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får
föreståndaren besluta ensam. Beslut, som fattas enligt detta stycket,
skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.
10 § Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen, avgörs av
föreståndaren ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de
behöver prövas av föreståndaren, får det avgöras av annan tjänsteman
enligt vad som föreskrivs i arbetsordning eller i särskilda beslut.
11 § Ärenden avgörs efter föredragning av föreståndaren eller av
särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt
beslut får medges att ärenden som handläggs enligt 10 § andra meningen
avgörs utan föredragning.
Ordföranden får överta beredning och föredragning av ärende som skall
avgöras av styrelsen.
12 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig
tjänst m.m. följer att institutets befogenhet att besluta kan vara
begränsad i vissa hänseenden.
13 § Föreståndaren eller, efter beslut av honom, annan tjänsteman får
begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos
institutet.
Tjänstetillsättning m.m.
14 § Ledamöter av styrelsen, vilka regeringen utser särskilt, förordnas
för högst tre år.
I fråga om förordnande av föreståndare gäller särskilda föreskrifter.
15 § Ordinarie tjänster som professor tillsätts av regeringen efter
förslag av styrelsen.
I ärenden om tillsättning av tjänster som professor skall styrelsen
inhämta yttranden om sökandes vetenskapliga kompetens från tre
sakkunniga inom det eller de ämnesområden som den berörda tjänsten
omfattar. Till sakkunniga skall styrelsen företrädesvis utse personer
från de nordiska länderna.
16 § I fråga om tillsättning av ordinarie tjänster som professor skall
bestämmelserna i 19 kap. 67--76 §§ högskoleförordningen (1977:263)
tillämpas. Därvid skall vad som sägs om högskolemyndighet avse
institutets styrelse.
Bestämmelserna i 10 § anställningsförordningen (1965:601) skall inte
gälla i fråga om tillsättning av ordinarie tjänster som professor.
17 § Institutet får inom ramen för sitt förvaltningsanslag inrätta och
tillsätta extra tjänster som professor. Vid tillsättning av sådana
tjänster skall bestämmelserna i 19 kap. 77 och 78 §§
högskoleförordningen tillämpas. Vad som där sägs om högskolemyndighet
skall avse institutets styrelse.
18 § Andra tjänster tillsätts av institutet.
Särskilda bestämmelser
19 § I fråga om forskarutbildningen vid institutet gäller bestämmelser
för institution vid universitetet.
Vid tillämpning av högskoleförordningen (1977:263) och övriga
bestämmelser för institution vid universitetet skall vad som föreskrivs
om prefekt vid institution avse institutets föreståndare.
20 § Föreståndaren bestämmer om förläggningen av sin semester och om
annan ledighet för honom själv. Fråga om ledighet för annat än semester,
sjukdom eller sådant allmänt uppdrag, som meddelats av regeringen eller
på grund av regeringens bemyndigande, avgörs dock av styrelsen, om
ledigheten skall vara längre än 30 dagar i följd.
21 § Förläggningen av personalens semester bestäms av föreståndaren.
Annan ledighet än semester beviljas av styrelsen eller den som styrelsen
utser.
22 § I fråga om den som innehar eller uppehåller tjänst som föreståndare
för institutet prövas fråga som avses i 15 kap. 3 § lagen (1976:600) om
offentlig anställning av statens ansvarsnämnd.
Överklagande
23 § Institutets beslut får överklagas hos universitets- och
högskoleämbetet, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter.
Institutets förslag till tjänst som tillsätts av regeringen får
överklagas hos regeringen.
Beslut om inbjudan att söka en tjänst får inte överklagas.
24 § Beslut som har meddelats av universitets- och högskoleämbetet med
anledning av överklagande av beslut av institutet får inte överklagas.
25 § Beslut av institutet i ärenden om tjänstledighet och i ärenden som
enligt kollektivavtal skall avgöras av arbetsgivare får överklagas hos
statens arbetsgivarverk. Verkets beslut får inte överklagas.
Bisysslor
26 § Besked enligt 37 § anställningsförordningen (1965:601) lämnas i
fråga om föreståndaren av styrelsen samt i fråga om andra arbetstagare
av föreståndaren.
1987:500
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:972 | Förordning (1993:972) om personlig skyddsutrustning för privat bruk | Förordningens ändamål
1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att Sverige skall
uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
Förordningens tillämpningsområde
2 § Denna förordning gäller sådan personlig skyddsutrustning som
avses i 2 § lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för
privat bruk.
Arbetsmiljöverket får efter samråd med Konsumentverket meddela
föreskrifter om att lagen om personlig skyddsutrustning för
privat bruk och denna förordning inte skall gälla vissa slag av
personlig skyddsutrustning. Förordning (2000:962).
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
3 § Arbetsmiljöverket får efter samråd med Konsumentverket
meddela föreskrifter om
1. de krav som personlig skyddsutrustning skall uppfylla i fråga om
- skydd för hälsa och säkerhet,
- utformning, och
- märkning och annan produktinformation,
2. kontroll av att personlig skyddsutrustning uppfyller sådana krav
som har föreskrivits med stöd av 1, och
3. de upplysningar och handlingar som skall hållas tillgängliga för
kontroll. Förordning (2000:962).
Tillsyn
Tillsynsmyndighet
4 § Konsumentverket skall se till att föreskrifterna i lagen (1992:1326) om
personlig skyddsutrustning för privat bruk och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna förordning följs.
Kostnader för provtagning och undersökning av prov
5 § Tillverkaren eller dennes behöriga representant inom EES är skyldig att
betala Konsumentverkets kostnader för provtagning och undersökning av prover,
om en personlig skyddsutrustning vid kontroll visar sig inte uppfylla de krav
som anges i 3 § 1.
6 § Har upphävts genom förordning (2004:471).
7 § Har upphävts genom förordning (1994:2002).
8 § Har upphävts genom förordning (1994:2002).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2014:214 | Förordning (2014:214) om dammsäkerhet | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 26 kap. 19 § miljöbalken i fråga om 2, 3, 9 §§ och 10 § 1,
- 26 kap. 19 a § miljöbalken i fråga om 4-8 §§ och 10 § 2-4,
och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga
bestämmelser.
Konsekvensutredning
2 § Den som är skyldig att underhålla en damm ska se till att
det alltid finns en dokumenterad aktuell utredning och
bedömning av vilka konsekvenser som ett dammhaveri kan
medföra (konsekvensutredning).
En konsekvensutredning ska beskriva
1. hur ett dammhaveri antas ske,
2. vilka områden som kan översvämmas vid ett dammhaveri,
och
3. vad som kan skadas i de områden som skulle
översvämmas vid ett dammhaveri.
3 § En konsekvensutredning behöver dock inte utföras om
1. dammen är lägre än 5 meter, och
2. ett dammhaveri vid dammen inte skulle kunna innebära att
det vid haveritidpunkten okontrollerat strömmar ut mer än 100
000 kubikmeter vatten eller blandning av vatten och annat
material.
4 § Den som är skyldig att underhålla en damm som omfattas av
kravet på konsekvensutredning ska lämna denna till
tillsynsmyndigheten tillsammans med ett förslag till
klassificering enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken.
Säkerhetsledningssystem och rutiner för egenkontroll
5 § Den som är skyldig att underhålla en damm som är
klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken ska för
verksamheten upprätta och arbeta efter ett
säkerhetsledningssystem. Säkerhetsledningssystemet ska
omfatta de metoder, rutiner och instruktioner som behöver
fastställas och tillämpas i fråga om
1. organisation och definierade uppgifter, ansvarsområden och
kompetenskrav för den personal som deltar i arbetet med
dammsäkerhet,
2. identifiering och bedömning av faror för allvarliga
olyckor,
3. drift, tillståndskontroll och underhåll,
4. hantering av förändringar,
5. planering för nödsituationer, och
6. revision och översyn.
Den som är skyldig att underhålla en damm ska upprätta ett
dokument som översiktligt beskriver
säkerhetsledningssystemet. Beskrivningen ska även innehålla
de övergripande målen och handlingsprinciperna för
verksamhetens arbete med säkerhet.
6 § Bestämmelsen i 5 § omfattar inte den som är
underhållsskyldig för en damm som utgör en riskanläggning
enligt 10 § förordningen (2013:319) om utvinningsavfall.
7 § Den som är skyldig att underhålla en damm som är
klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken ska
minst vart tionde år utföra en helhetsbedömning av dammens
säkerhet. Bedömningen ska avse dammens konstruktion och
funktion och verksamhetens organisation. Resultatet av
bedömningen ska dokumenteras och lämnas till
tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten får besluta att en helhetsbedömning ska
utföras innan det har gått tio år från det att den senaste
helhetsbedömningen gjordes, om
1. verksamhetens organisation har förändrats på ett betydande
sätt,
2. verksamheten är av ett sådant slag att dammens konstruktion
eller funktion förändras kontinuerligt,
3. dammens konstruktion eller funktion har påverkats på ett
bestående sätt, eller
4. det finns andra särskilda skäl.
Förordning (2023:510).
Dammsäkerhetsrapport
8 § Den som är skyldig att underhålla en damm som är
klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken ska
årligen till tillsynsmyndigheten lämna en rapport om dammens
egenskaper och de åtgärder som vidtas vid drift och underhåll
av dammen för att förhindra ett dammhaveri och för att
begränsa skador till följd av ett sådant haveri.
Bemyndigande för Affärsverket svenska kraftnät
9 § Affärsverket svenska kraftnät får meddela föreskrifter om
när en konsekvensutredning enligt 2 och 4 §§ senast ska ges
in till tillsynsmyndigheten.
10 § Affärsverket svenska kraftnät får meddela föreskrifter
om innehållet i samt omfattningen och dokumentationen av
1. konsekvensutredningen enligt 2 §,
2. säkerhetsledningssystemet enligt 5 §,
3. helhetsbedömningen enligt 7 §, och
4. rapporten enligt 8 §.
Överklagande
11 § I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om
överklagande. Förordning (2023:510).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:954 | Förordning (1975:954)
om rätt för riksförsäkringsverket att fastställa vissa
socialförsäkringsavgifter m.m. | Regeringen bemyndigar riksförsäkringsverket att fastställa de
procentsatser som skall tillämpas vid beräkning av arbetsgivares
avgifter för sjöman till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och
tilläggspensioneringen samt vid beräkning av allmän arbetsgivaravgift
för sjöman enligt 19 kap. 4 § andra stycket repsektive 4 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:481) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och 2 §
första stycket lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:551 | Förordning (2019:551) om statsbidrag för anställning av lärarassistenter | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
till skolhuvudmän för anställning av lärarassistenter. Syftet
med statsbidraget är att utöka antalet lärarassistenter vid
skolenheterna. Med lärarassistent avses i denna förordning
personal som avlastar lärarna så att lärarna kan ägna sig åt
undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Förutsättningar för statsbidrag
2 § Statsbidrag får lämnas i mån av tillgång på medel för ett
kalenderår i taget (bidragsår).
3 § Statsbidrag får lämnas till huvudmän för förskoleklassen,
grundskolan, anpassade grundskolan, gymnasieskolan eller
anpassade gymnasieskolan. Förordning (2022:1645).
4 § Statsbidrag får lämnas till en huvudman som avses i 3 §
för kostnader för att
1. utöka antalet lärarassistenter hos huvudmannen, och
2. bibehålla det utökade antal lärarassistenter som
huvudmannen tidigare fått bidrag för enligt denna förordning.
För att få statsbidrag ska huvudmannen själv finansiera minst
lika stor del av kostnaderna för de lärarassistenter som
bidrag ges för enligt denna förordning.
5 § Statsbidrag får inte lämnas för
1. insatser som statsbidrag lämnats för på annat sätt, eller
2. utbildning som bedrivs enligt förordningen (1992:395) om
uppdragsutbildning inom skolväsendet.
Beräkning av statsbidrag
6 § Inför varje bidragsår ska Statens skolverk besluta en
bidragsram för varje huvudman som avses i 3 §. Bidragsramen
för en huvudman ska bestämmas proportionellt utifrån antalet
elever som huvudmannen har i förskoleklassen, grundskolan,
anpassade grundskolan, gymnasieskolan och anpassade
gymnasieskolan i förhållande till det totala antalet elever i
nämnda skolformer hos samtliga huvudmän som avses i 3 §. Ingen
bidragsram ska dock understiga 50 000 kronor.
Elevantalet hos en huvudman ska beräknas som ett genomsnitt av
antalet elever hos huvudmannen under de tre närmast föregående
åren eller, om huvudmannen inte har bedrivit verksamhet under
minst tre läsår före bidragsåret, under den period som
huvudmannen har bedrivit verksamheten. Om huvudmannen inte har
haft några elever under läsåret närmast före bidragsåret, ska
dock ingen bidragsram beslutas. Förordning (2022:1645).
7 § Statens skolverk betalar ut statsbidraget efter
rekvisition från huvudmän som enligt 6 § har tilldelats en
bidragsram. När huvudmän rekvirerar bidrag ska de intyga att
villkoren i 4 och 5 §§ är uppfyllda.
Uppföljning och redovisning
8 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har
använts.
9 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan
ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som
verket begär.
Återbetalning och återkrav
10 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt
orsakat att bidraget lämnats felaktigt eller med för högt
belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har lämnats för, eller
4. sådan redovisning som avses i 9 § inte har lämnats.
11 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig
enligt 10 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket besluta
att helt eller delvis avstå från ett återkrav.
12 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Bemyndigande
13 § Statens skolverk får meddela
1. ytterligare föreskrifter om fördelning av statsbidrag, och
2. föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
14 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:357 | Lag (1976:357) om motortävlingsförsäkring | 1 § Motortävlingsförsäkring skall finnas vid tävling med motordrivet
fordon inom inhägnat tävlingsområde. Försäkringsplikten fullgöres av
den som anordnar tävlingen. Finns ej sådan anordnare, fullgöres
försäkringsplikten i stället av tävlingsområdets ägare eller, om
området har upplåtits till annan för tävling, av denne.
Med tävling likställes träning, övningskörning, uppvisning eller
liknande användning av motordrivet fordon inom inhägnat
tävlingsområde.
2 § Motortävlingsförsäkring får bara meddelas av en
försäkringsgivare som har fått tillstånd till det av regeringen
samt av en EES-försäkringsgivare som är verksam här i landet
enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
En försäkringsgivare som får meddela motortävlingsförsäkring är
skyldig att på begäran meddela motortävlingsförsäkring och att
utfärda bevis därom enligt formulär som Finansinspektionen
fastställer. Lag (2005:1127).
3 § Från motortävlingsförsäkring utgår ersättning för person- eller
sakskada som orsakas genom motordrivet fordon när det användes inom
inhägnat tävlingsområde för ändamål som avses i 1 §. Ersättning utgår
dock ej för
1. person- eller sakskada som tillfogas den som framför eller
medföljer motordrivet fordon när det användes inom inhägnat
tävlingsområde för ändamål som nyss nämnts.
2. skada på motordrivet fordon inom inhägnat tävlingsområde eller
egendom i sådant fordon, vare sig fordonet användes vid
skadetillfället eller ej,
3. sakskada som tillfogas försäkringstagaren eller tävlingsområdets
ägare eller nyttjanderättshavare.
4 § I fråga om ersättning från motortävlingsförsäkring äger 5 kap. och
6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) samt lagen (1973:213) om
ändring av skadeståndslivräntor motsvarande tillämpning.
5 § Från en motortävlingsförsäkring betalas ersättning med
anledning av en och samma händelse med högst 100 miljoner
kronor, exklusive ränta och ersättning för
rättegångskostnader. Om beloppet inte räcker till gottgörelse
åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet,
betalas i första hand ersättning för personskada. Ersättning
till dem som inte kan ges full gottgörelse sätts ned med samma
kvotdel för var och en. Om det efter ett inträffat skadefall
kan befaras att en sådan nedsättning blir nödvändig, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
besluta att ersättning tills vidare ska betalas endast med en
viss kvotdel. Lag (2023:667).
6 § Saknas motortävlingsförsäkring vid ett skadetillfälle, svarar
samtliga försäkringsanstalter, som vid detta tillfälle hade tillstånd
att meddela sådan försäkring, solidariskt för den ersättning som
skulle ha utgått, om försäkring hade funnits. Försäkringsanstalternas
inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållandet mellan beloppen
av de premier för direkt tecknade motortävlingsförsäkringar som för
var och en av dem belöper på näst föregående kalenderår.
7 § I fråga om rätt för försäkringsanstalt som har utgett ersättning
från motortävlingsförsäkring att kräva ersättningen åter från annan
äger 20 § första stycket och 21 § trafikskadelagen (1975:1410)
motsvarande tillämpning.
I fråga om rätt för försäkringsanstalter som har utgett ersättning
enligt 6 § att kräva ersättningen åter från den som var skyldig att
taga motortävlingsförsäkring äger 24 § andra stycket första punkten
trafikskadelagen (1975:1410) motsvarande tillämpning.
Den som har utgett ersättning på grund av återkrav enligt första eller
andra stycket får efter vad som är skäligt kräva ersättningen åter
från annan som är ansvarig för skadan på sätt som anges i 20 § första
stycket trafikskadelagen (1975:1410).
8 § Ersättning som har utgetts enligt denna lag får utöver vad som
följer av 7 § krävas åter endast på grund av åtagande av annan än
försäkringstagaren.
9 § Så snart den som har tagit motortävlingsförsäkring har fått
kännedom om händelse som kan medföra försäkringsfall enligt denna lag
skall han underrätta försäkringsanstalten om händelsen. Han är vidare
skyldig att på begäran lämna försäkringsanstalten behövliga
upplysningar och handlingar.
10 § I fråga om motortävlingsförsäkring tillämpas i övrigt
17-19 och 31-32 §§ trafikskadelagen (1975:1410). Det som sägs
om avtal om trafikförsäkring och trafikskadeersättning ska i
stället avse avtal om motortävlingsförsäkring respektive
ersättning från sådan försäkring. Lag (2013:1090).
11 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att taga
motortävlingsförsäkring dömes till böter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:599 | Fastbränslelag (1981:599) | 1 § En eldningsanläggning, som inte är tillfällig, skall enligt vad som
föreskrivs i denna lag uppföras eller installeras (utföras) så att den
kan eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant
utförande så länge den är i bruk.
Med eldningsanläggning avses i lagen en eldningsanläggning i vilken
varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja framställs för
byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i en industriell
process.
Skall kol användas i anläggningen, krävs i vissa fall särskilt tillstånd
enligt 3 a §. Lag (1984:641):
2 § En eldningsanläggning i vilken den årliga bränsleförbrukningen kan
beräknas normalt uppgå till minst 180 terajoule skall utföras för
eldning med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande
så länge den är i bruk.
Detsamma gäller en eldningsanläggning med lägre bränsleförbrukning i ett
system i vilket varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja framställs för
sådant ändamål som anges i 1 § andra stycket, om
1. den årliga bränsleförbrukningen i systemet kan beräknas normalt uppgå
till minst 180 terajoule och
2. systemets årliga behov av energi annars inte till minst 75 procent
kan tillgodoses på annat sätt än genom användning av gas eller olja
eller annat flytande bränsle. Lag (1984:641).
3 § Andra eldningsanläggningar än som avses i 2 § skall utföras så att
de utan omfattande ombyggnadsarbeten eller kompletteringar kan eldas med
inhemsk fast bränsle. De skall därefter bibehållas i ett sådant
utförande så länge de är i bruk.
Inom områden där naturgas distribueras eller avses bli distribuerad
gäller första stycket inte anläggningar för eldning med naturgas.
3 a § Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer krävs för att
1. uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får
ett utförande för huvudsaklig eldning med kol, om anläggningen avses få
en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller
2. elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1, om
anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.
Tillstånd ges endast om användning av kol i anläggningen är förenlig med
av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol.
Ett tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda
villkor.
Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen
meddelats enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m. m. Utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller
avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte
tillstånd för anläggningar för industribyggnader eller
trädgårdsnäringens byggnader. Lag (1987:160).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
undantag i särskilt fall från 2 §.
Undantag från 3 § första stycket får regeringen föreskriva för särskilt
fall eller för ett visst slag eller en viss grupp av
eldningsanläggningar. Regeringen får också överlåta åt den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet
eller åt någon annan myndighet att i särskilda fall medge undantag från
3 § första stycket. Lag (1991:1691).
5 § Är en eldningsanläggning undantagen enligt 4 § från vad som
föreskrivs enligt 2 eller 3 § om utförande för eldning med fast bränsle
och skall en panna bytas i anläggningen, skall lagen i sin helhet åter
tillämpas på anläggningen. Därvid skall vad som anges i 2 eller 3 § om
utförande i stället avse ändring av anläggningen.
6 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas enligt regeringens
bestämmande av en sådan nämnd som avses i 4 § eller annan myndighet. Lag
(1991:1691).
7 § Den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning är
skyldig att på anfordran av tillsynsmyndigheten lämna myndigheten de
upplysningar och handlingar och det tillträde till anläggningen som
behövs för tillsynen. Polismyndigheten skall lämna tillsynsmyndigheten
det biträde som behövs för att tillträdesrätten skall kunna utövas.
8 § Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar
över en eldningsanläggning de förelägganden som behövs för att
åstadkomma rättelse, om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt
2 § eller 3 § första stycket. Detsamma gäller om anläggningen ges ett
utförande för huvudsaklig eldning med kol eller eldas med kol utan
behövligt tillstånd enligt 3 a § eller om ett med sådant tillstånd
förenat villkor inte uppfylls. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett utdömt vite får inte förvandlas. Lag (1984:641).
9 § Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot vad som gäller enligt 2
§, 3 § första stycket eller 3 a §, eller mot villkor som uppställts med
stöd av 3 a §, skall han dömas till böter. I ringa fall skall dock ej
dömas till ansvar.
Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 8 § första stycket döms
inte till straff enligt denna lag för gärning som omfattas av
föreläggandet. Lag (1984:641).
10 § Beslut av tillsynsmyndigheten om anfordran enligt 7 § eller om
föreläggande enligt 8 § första stycket överklagas hos kammarrätten. Om
en sådan nämnd som avses i 4 § har utsetts till tillsynsmyndighet,
överklagas dock dess beslut hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten.
Tillsynsmyndigheten får föreskriva att ett beslut omedelbart skall lända
till efterrättelse. Lag (1991:1691).
Övergångsbestämmelser
1981:599
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
2. Lagen gäller inte en eldningsanläggning som är uppförd eller
installerad före ikraftträdandet.
3. Har uppförande eller installation av en eldningsanläggning eller byte
av en panna påbörjats men inte slutförts före ikraftträdandet, får
uppförandet, installationen eller pannbytet slutföras på det sätt som
har avsetts utan hinder av bestämmelserna i denna lag.
4. Byts efter ikraftträdandet en panna i en anläggning som avses i 2
eller 3, gäller dock lagen. Därvid skall vad som anges i 2 eller 3 § om
utförande i stället avse ändring av anläggningen.
1984:641
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
2. Har uppförande eller installation av en eldningsanläggning som avses
i 3 a § första stycket 1 påbörjats men inte slutförts före
ikraftträdandet, behövs inget tillstånd för att slutföra uppförandet
eller installationen på det sätt som har avsetts, om anmälan görs före
den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer.
Motsvarande gäller om i en eldningsanläggning som avses i 3 a § första
stycket 2 vid ikraftträdandet ändringsarbeten påbörjats men inte
slutförts för att ge anläggningen ett utförande för huvudsaklig eldning
med kol och den planerade kolanvändningen redovisats till statlig eller
kommunal myndighet före den 1 januari 1984.
3. Har en eldningsanläggning som avses i 3 a § första stycket 2 eldats
med kol före ikraftträdandet, behövs inget tillstånd för att fortsätta
med koleldningen, om anmälan görs före den 1 januari 1985 till den
myndighet regeringen bestämmer. Har uppförande eller installation av en
sådan eldningsanläggning påbörjats men inte slutförts den 1 januari 1984
utan att koleldning skett före ikraftträdandet, får utan tillstånd
eldning med kol ske, om kolanvändning planerats och redovisats till
statlig eller kommunal myndighet före den 1 januari 1984 och anmälan
görs före den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen
bestämmer.
4. Har i en eldningsanläggning som avses i 3 a § första stycket 2
ändringsarbeten påbörjats men inte slutförts den 1 januari 1984 utan att
koleldning skett före ikraftträdandet, får utan tillstånd eldning med
kol ske, om kolanvändning planerats och redovisats till statlig eller
kommunal myndighet för den 1 januari 1984 och anmälan görs före den 1
januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om
ändringsarbeten för att ge anläggningen ett utförande för huvudsaklig
eldning med kol tillämpas punkt 2.
1987:160
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
Bestämmelserna i 3 a § skall tillämpas om regeringen enligt 136 a §
byggnadslagen (1947:385) har meddelat tillstånd till anläggningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:951 | Förordning (1977:951)
om de statliga myndigheternas skrivelser och remisser; | Regeringen föreskriver att de statliga myndigheterna skall iakttaga
följande i fråga om skrivelser och remisser.
Myndighet bör skriva klart och enkelt. Invecklade satsbyggnader och
onödiga upprepningar skall undvikas.
Under namnteckning på skrivelse bör namnet skrivas med tryckbokstäver
eller maskinskrift.
Remissyttrande skall vara så kortfattat som möjligt. Innehållet i de
remitterade handlingarna återges endast när det behövs för sammanhanget.
Yttrande får skrivas på remissakten.
Myndighet som inhämtar yttrande genom remiss skall se till att yttrandet
kommer in inom föreskriven tid. Har tid för svar ej bestämts i
remissbeslutet, skall myndigheten se till att svaret kommer inom skälig
tid.
Minst en kopia bör bifogas när yttrande avges till regeringen i ärende
som skall behandlas av riksdagen.
När yttrande avges till regeringen eller statsråd över betänkande som
ingår i serien Statens offentliga utredningar eller departementens
Ds-serie, skall samtidigt åtta kopior av yttrandet sändas till
riksdagens upplysningstjänst under adress 100 12 Stockholm 46.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:286 | Förordning (1979:286)
om användning av djur för vetenskapligt ändamål m.m. | Den centrala försöksdjursnämnden
Inledande bestämmelser
1 § För samordning och planering av försöksdjursfrågor finns en
central försöksdjursnämnd. Förordning (1982:554).
2 § Det åligger nämnden särskilt att
1. främja samverkan mellan uppfödare av försöksdjur, forskare,
personal som handhar försöksdjur, djurskyddsorganisationer och
myndigheter,
2. svara för planeringen av försöksdjursverksamheten i landet och
därvid företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen,
3. begränsa behovet av försöksdjur bl.a. genom att främja
utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök,
4. följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av
frågor om användningen av försöksdjur,
5. till stöd för utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök
fördela medel som ställs till nämndens förfogande samt
6. tillsammans med berörda högskolemyndigheter, statens
veterinärmedicinska anstalt samt berörda myndigheter i övrigt verka
för att de samlade resurserna för försöksdjursverksamheten och därmed
sammanhängande frågor utnyttjas effektivt. Förordning (1982:554).
Organisation
3 § Nämnden består av tretton ledamöter. En av ledamöterna är
ordförande och en är vice ordförande. Förordning (1982:554).
4 § Hos nämnden finns de beredande och rådgivande organ som nämnden
bestämmer. Förordning (1982:554).
5 § Hos nämnden finns en sekreterare. Personal vid universitets- och
högskoleämbetet och statens veterinärmedicinska anstalt som är
anställd för att handlägga uppgifter inom försöksdjurssektorn skall
biträda nämnden. Denna personal utgör nämndens kansli. I övrigt får
nämnden anställa personal i mån av behov och tillgång på medel samt
anlita utomstående för särskilda uppdrag. Förordning (1982:554).
Ärendenas handläggning
6 § Ärenden som ankommer på nämnden avgörs av nämnden i plenum, om
inte nämnden har beslutat annat. Förordning (1982:554).
7 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst sex andra ledamöter
är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs skall om
möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:794).
8 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får nämnden
överlämna åt ordföranden, någon annan ledamot, sådant organ som avses
i 4 §, sekreteraren eller någon annan tjänsteman att avgöra ärenden
som inte är av det slag att prövningen bör ankomma på nämnden.
Överlämnande enligt första stycket får inte avse sådan fråga som
anges i 15 kap. 1 eller 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning
eller i 22 eller 24 § anställningsförordningen (1965:601). Förordning
(1982:554).
9 § Ärendena avgörs efter föredragning som ankommer på sekreteraren
eller en särskilt förordnad föredragande. I arbetsordningen eller
genom särskilda beslut får dock medges att sådana ärenden som avses i
8 § första stycket avgörs utan föredragning.
Ordföranden får överta beredningen och föredragningen av ärenden som
skall avgöras av nämnden. Förordning (1982:554).
10 § har upphävts genom förordning (1986:794).
11 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas
vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i
ärendena. Förordning (1982:554).
Tjänstetillsättning m.m.
12 § Ordföranden, vice ordföranden och de övriga ledamöterna förordnas
av regeringen för högst tre år. Efter förslag av vardera
socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet,
lantbruksstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, medicinska
forskningsrådet samt naturvetenskapliga forskningsrådet utses sex
ledamöter. Förordning (1982:554).
13 § Tjänster vid nämnden tillsätts av nämnden. Förordning
(1982:554).
m.m.
14 § Nämnden skall efter samråd med de förvaltande myndigheterna
meddela föreskrifter i fråga om de anslag som beviljas av nämnden.
Föreskrifterna skall innehålla bestämmelser om de uppgifter som skall
lämnas när anslag söks och om villkoren för disposition och
redovisning av anslagen samt om skyldighet för mottagaren att till
nämnden avge redogörelse för den verksamhet för vilken anslag lämnas.
Förordning (1982:554).
15 § Nämndens beslut i frågor om anslag får inte överklagas.
Förordning (1982:554).
De djurförsöksetiska nämnderna
16 § I varje högskoleregion finns en djurförsöksetisk nämnd med
uppgift att pröva den tillämnade användningen av djur i verksamhet som
avses i 12 § första stycket lagen (1944:219) om djurskydd. Vid
prövningen skall hänsyn tas till å ena sidan djurförsökets betydelse
och å andra sidan lidandet för djuren.
Nämndena har en rådgivande funktion och skall biträda dem som leder
djurförsöken med råd.
Nämnderna skall skyndsamt underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden om
prövningen. Förordning (1983:628).
17 § I varje nämnd skall ingå lika många lekmän, forskare och
representanter för personal som handhar försöksdjur. Bland lekmännen
skall ingå representanter för djurskyddsorganisationer.
Antalet ledamöter bestäms av lantbruksstyrelsen. Ledamöterna utses av
lantbruksstyrelsen för högst tre år i sänder.
Bland ledamöterna utser lantbruksstyrelsen ordförande och vice
ordförande.
18 § Närmare föreskrifter om nämndernas organisation och om
handläggningen av ärenden meddelas av lantbruksstyrelsen.
Särskilda bestämmelser
19 § Bestämmelserna i 12 § första stycket lagen (1944:219) om
djurskydd gäller inte för högskolan eller sådant forskningsinstitut,
laboratorium eller sjukhus, som drivs av staten, landstingskommunerna,
kommunerna eller aktiebolaget Svensk laboratorietjänst.
Vid sådan institution eller inrättning som anges i försti stycket
skall finnas en föreståndare som ansvarar för sådan verksamhet som
avses i 12 § första stycket lagen om djurskydd. Är föreståndaren inte
legitimerad läkare, legitimerad veterinär, legitimerad tandläkare
eller apotekare skall han vara godtagen av lantbruksstyrelsen för
uppgiften i fråga. Förordning (1982:554).
20 § Lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om avsteg från eller
för särskilt fall medge undantag från bestämmelserna om uppfödning av
försöksdjur enligt 12 § andra eller tredje stycket lagen (1944:219) om
djurskydd.
21 § Innan ett operativt ingrepp som avses i 12 § första stycket lagen
(1944:219) om djurskydd av någon betydelse företas på ett varmblodigt
djur skall djuret bedövas. Är det nödvändigt med hänsyn till ändamålet
med ingreppet, får detta dock göras med ofullständig bedövning eller
utan bedövning. I sådant fall skall, om det är möjligt, smärtstillande
eller lugnande medel användas för att begränsa djurets lidande.
22 § Den som vidtar åtgärd som avses i 12 § första stycket lagen
(1944:219) om djurskydd skall enligt de bestämmelser som meddelas av
lantbruksstyrelsen föra dels förteckning över inköp av djur, dels
journal över åtgärderna (försöksjournal).
Ansvar m.m.
23 § Lokaler för försöksdjur får inte uppföras, byggas till eller byggas
om utan att lantbruksstyrelsen på förhand har godkänt lokalerna från
djurskyddssynpunkt. Detsamma gäller när en befintlig lokal ändras på ett
sätt som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt eller när en
lokal som förut har använts för annat ändamål tas i anspråk eller inreds
som lokal för försöksdjur.
Närmare föreskrifter om sådana lokaler för försöksdjur meddelas av
lantbruksstyrelsen. Förordning (1987:180).
24 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 21 eller 23 §
eller mot någon föreskrift som lantbruksstyrelsen har meddelat med
stöd av denna förordning döms till böter, om inte gärningen är belagd
med straff enligt brottsbalken. Förordning (1982:554).
25 § Lantbruksstyrelsens beslut enligt denna förordning överklagas hos
regeringen genom besvär.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:888 | Riksgäldskontorets föreskrifter (1996:888) om gällande räntesats
för allemanssparandet | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 9 § lagen
(1983:890) om allemanssparande samt 2 § förordningen (1996:311) med
instruktion för Riksgäldskontoret.
På de medel som satts in på ett allemanssparkonto utgår från och med
den 16 september 1996 och tills vidare årlig ränta med 4,25 procent.
Räntan skall dock utgå med lägst den procentsats som motsvarar det av
Riksbanken fastställda vid varje tid gällande diskontot minskat med
tre procentenheter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:613 | Lag (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden | 1 § Ett regeringsärende får handläggas i den ordning som anges
i 7 kap. 3 § andra stycket regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande Försvarsmaktens mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för militär personal,
4. totalförsvarspliktigas, reservofficerares och
reservpersonals inkallelse och tjänstgöring i Försvarsmakten,
5. tillträde till militära skyddsobjekt,
6. svenska örlogsbesök i utlandet samt svenska militära
transport- och övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av en annan stats
örlogsfartyg, militära svävare eller militära luftfartyg samt
av fartyg, svävare eller luftfartyg som ägs eller brukas av en
annan stat och nyttjas för annat än enbart affärsdrift,
8. Försvarsmaktens deltagande vid officiella ceremonier och i
allmännyttig verksamhet. Lag (2010:1424).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2021:534 | Förordning (2021:534) om informationssamtal | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
lagen (2021:530) om informationssamtal.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
2 § Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd får
meddela närmare föreskrifter om
1. informationssamtalens innehåll, och
2. innehållet i och utformningen av de samtalsintyg som
socialnämnden ska utfärda när en förälder har deltagit i ett
informationssamtal.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:538 | Förordning (2011:538) om utbildning och statsbidrag för vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige | Tillämpningsområde
1 § I denna förordning finns bestämmelser om rätt till
utbildning eller annan pedagogisk verksamhet för barn och
ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige men som enligt 29
kap. 2 § andra stycket 3 och 4 skollagen (2010:800) ska anses
bosatta i landet.
Förordningen innehåller också bestämmelser om statsbidrag för
kostnader i samband med att dessa barn och ungdomar deltar i
vissa verksamheter och utbildningar. Förordning (2015:806).
Utbildning och annan verksamhet
2 § Barn och ungdomar som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3
skollagen (2010:800) ska efter ansökan till hemkommunen
erbjudas utbildning och annan pedagogisk verksamhet enligt
skollagen på samma villkor som barn och ungdomar som är
bosatta i Sverige.
Barn och ungdomar som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 4
skollagen ska efter ansökan till hemkommunen erbjudas
utbildning i förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola,
specialskola och sameskola på samma villkor som barn och
ungdomar som är bosatta i Sverige.
Bestämmelser om vad som avses med en persons hemkommun finns i
29 kap. 6 § första stycket skollagen. Förordning (2022:1622).
2 a § Det som sägs i 2 § första stycket ska fortsätta att
tillämpas på de barn och ungdomar som dagen före Förenade
kungarikets utträde ur Europeiska unionen (EU) omfattades av
29 kap. 2 § andra stycket 3 skollagen (2010:800) till följd av
Förenade kungarikets medlemskap i EU.
Detsamma gäller ett barn och en ungdom som är familjemedlem
till en person som hade uppehållsrätt eller permanent
uppehållsrätt i Sverige dagen före Förenade kungarikets
utträde ur EU, om barnet eller ungdomen
- ansluter till personen i Sverige efter utträdet, och
- skulle ha omfattats av 29 kap. 2 § andra stycket 3 skollagen
till följd av Förenade kungarikets medlemskap i EU om han
eller hon hade anslutit senast dagen före utträdet.
Uttrycket familjemedlem har i denna förordning samma betydelse
som i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716).
Rätten till utbildning enligt första och andra styckena ska
endast gälla om Förenade kungariket har utträtt ur EU utan
utträdesavtal och i så fall som längst till och med fjorton
månader efter utträdet. Förordning (2019:626).
Hemkommunens ansvar
3 § Den sökandes hemkommun ansvarar för att mottagande till
utbildning och annan verksamhet sker enligt 2 §.
Statsbidrag
Förutsättningar för statsbidrag
4 § Statsbidrag får lämnas för barn och ungdomar som med stöd
av 2 § har tagits emot i
- förskola,
- förskoleklass,
- fritidshem,
- grundskola, anpassad grundskola, specialskola eller
sameskola, eller
- gymnasieskola eller anpassad gymnasieskola.
Med förskola och fritidshem jämställs pedagogisk omsorg som
erbjuds i stället för förskola eller fritidshem.
För barn och ungdomar som avses i 2 § första stycket får
statsbidrag även lämnas om de har tagits emot i en
internationell skola vars huvudman fått
- ett godkännande enligt 24 kap. 3 a § skollagen (2010:800),
- ett medgivande enligt 24 kap. 4 a § skollagen, eller
- en förklaring om bidragsrätt enligt 24 kap. 6 § skollagen.
För barn och ungdomar som avses i 2 § andra stycket får
statsbidrag även lämnas om de har tagits emot i en
internationell skola vars huvudman fått ett godkännande enligt
24 kap. 3 a § skollagen eller ett medgivande enligt 24 kap.
4 § samma lag. Förordning (2022:1622).
Statsbidragets storlek
5 § Statsbidrag lämnas med ett belopp som motsvarar
hemkommunens kostnad för barnets eller elevens utbildning.
Om barnet eller eleven har tagits emot med stöd av
bestämmelser i skollagen (2010:800) till en annan kommuns
utbildning eller utbildning som anordnas av en region eller av
staten, avses med hemkommunens kostnad den ersättning eller
det bidrag som hemkommunen betalar för barnet eller eleven
till den andra kommunen, regionen eller staten enligt
bestämmelser i skollagen och bestämmelser som meddelats med
stöd av denna.
Om barnet eller eleven har tagits emot med stöd av
bestämmelser i skollagen till sådan utbildning som avses i 4 §
som anordnas av en enskild, avses med hemkommunens kostnad det
bidrag som hemkommunen betalar för barnet eller eleven till
verksamheten eller skolan enligt bestämmelser i skollagen och
bestämmelser som meddelats med stöd av denna.
Förordning (2019:1086).
6 § Om det belopp som avses i 5 § oskäligt överstiger
hemkommunens kostnad för andra barn eller elever i motsvarande
utbildning reduceras statsbidraget med ett belopp som
motsvarar den överskjutande delen.
Ansökan, beslut och utbetalning
7 § Ansökan om statsbidrag enligt denna förordning ges in till
Statens skolverk som beslutar om och betalar ut bidraget.
Statsbidraget betalas ut till barnets eller elevens hemkommun.
Uppgiftsskyldighet
8 § En kommun är skyldig att lämna Statens skolverk de
uppgifter som behövs för bedömningen av kommunens rätt till
statsbidrag enligt denna förordning.
Återbetalning av statsbidrag
9 § Den som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning
är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga eller ofullständiga
uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att
statsbidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp,
eller
2. statsbidraget av någon annan orsak har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett
detta.
Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett bidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt
första stycket. Om det finns särskilda skäl för det, får
skolverket efterge återkrav helt eller delvis. En upplysning
om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om
statsbidrag.
Bemyndigande
10 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs
för verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
11 § Statens skolverks beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:976 | Förordning (2012:976) om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter | Förordningens tillämpningsområde
1 § I denna förordning finns vissa bestämmelser som
kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade
villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av
rådets direktiv 89/106/EEG.
Kontaktpunkt
2 § Boverket ska vara kontaktpunkt för byggprodukter enligt
artikel 10 i förordning (EU) nr 305/2011.
Tekniska bedömningsorgan
3 § Regeringen prövar frågor om att utse tekniska
bedömningsorgan enligt artikel 29.1 i förordning (EU) nr
305/2011.
En ansökan om att utses till ett tekniskt bedömningsorgan ska
ges in till Boverket. Det ska anges i ansökan vilket eller
vilka produktområden ansökan avser.
Boverket ska, efter att ha hört Styrelsen för ackreditering
och teknisk kontroll, bedöma om sökanden uppfyller de krav som
anges i tabell 2 i bilaga IV till förordning (EU) nr 305/2011
och därefter med ett eget yttrande överlämna handlingarna i
ärendet till regeringen.
4 § Tekniska bedömningsorgan som utses enligt 3 § ska ingå i
den organisation för teknisk bedömning som beskrivs i artikel
31 i förordning (EU) nr 305/2011.
Ytterligare föreskrifter
5 § I 1 § andra stycket 1 lagen (2011:791) om ackreditering
och teknisk kontroll finns bestämmelser om att den lagen ska
tillämpas på organ som anmäls till Europeiska kommissionen
enligt artikel 39 i förordning (EU) nr 305/2011.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:850 | Förordning (1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet | Uppgifter
1 § Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att
förebygga sjukdomar och annan ohälsa och att främja en god hälsa för
alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga
förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana
förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de
största hälsoriskerna. Verksamheten skall ha vetenskaplig förankring.
2 § Verksamheten skall
1. vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och
landsting samt i företag, organisationer och utbildningsväsende,
2. på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka
förhållanden av betydelse för folkhälsan,
3. utformas i kontakt med alla samhällssektorer som har betydelse för
hälsan.
3 § Institutet skall särskilt
1. följa utvecklingen av folkhälsan och de förhållanden som berör denna
samt ta de initiativ som utvecklingen ger anledning till,
2. medverka till att tillgodose regeringens behov av underlag som
belyser hälsokonsekvenserna av planerade beslut,
3. utveckla, ställa samman och sprida kunskap om och erfarenheter av
åtgärder som har betydelse för att förbättra folkhälsan,
4. ta initiativ till försöksverksamhet och utvecklingsarbete, omvandla
forskningens resultat till praktisk tillämpning och förmedla kontakt
mellan forskare och praktiskt verksamma och
5. följa internationellt samarbete av betydelse för folkhälsoarbetet.
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på institutet.
Myndighetens ledning
5 § Institutets generaldirektör är chef för myndigheten. Överdirektören
är generaldirektörens ställföreträdare.
Styrelsen
6 § Styrelsen består av högst elva personer, generaldirektören
medräknad.
Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
7 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1987:1100) skall
styrelsens uppgift vara att besluta om riktlinjer för bidragsgivning.
Organisation
8 § Inom institutet finns högst sex enheter. Institutet bestämmer hur
många enheter som skall finnas och vilka uppgifter enheterna skall ha.
Varje enhet leds av en chef.
9 § Vid institutet finns råd för alkohol- och drogfrågor respektive
tobaksfrågor samt ett råd för aids-frågor.
Därutöver kan råd inrättas för andra frågor inom institutets område.
Till rådens uppgifter hör att verka för en hög vetenskaplig standard i
institutets arbete samt att till institutet förmedla erfarenheter från
lokalt och regionalt folkhälsoarbete.
10 § Råden inrättas av styrelsen och består var för sig av myndighetens
chef, eller någon annan som denne utser, som är ordförande, samt andra
ledamöter. Råden utser inom sig vice ordförande.
Personalföreträdare
11 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
institutet.
Personalansvarsnämnden
12 § Institutets personalansvarsnämnd består, förutom av
generaldirektören och p ersonalföreträdarna, av chefen för den enhet som
ansvarar för personaladministration samt chefen för den enhet frågan
rör. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när
ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.
Anställningar m.m.
13 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen
före en bestämd tid.
Annan personal inom institutet anställs av Folkhälsoinstitutet.
Förordning (1995:846).
14 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen
för en bestämd tid.
15 § Andra ledamöter i råden än ordföranden förordnas av institutets
styrelse för en bestämd tid. Förordning (1995:846).
Överklagande
16 § Institutets beslut i ärenden om fördelning av bidrag får inte
överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:905 | Förordning (2015:905) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets äktenskapsregister- och bouppteckningsverksamheter | 1 § I denna förordning finns kompletterande bestämmelser om
sådan behandling av personuppgifter som omfattas av lagen
(2015:898) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets
äktenskapsregister- och bouppteckningsverksamheter.
Termer och uttryck som används i denna förordning har samma
innebörd och tillämpningsområde som i lagen.
2 § Skatteverket får meddela föreskrifter om begränsningar av
möjligheterna att lämna ut personuppgifter på medium för
automatiserad behandling.
3 § Skatteverket får besluta om avgifter för utlämnande av
uppgifter.
4 § Riksarkivet får, efter att ha inhämtat synpunkter från
Skatteverket, meddela föreskrifter om vilka uppgifter och
handlingar som ska gallras.
5 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för verkställighet av lagen om behandling av
personuppgifter i Skatteverkets äktenskapsregister- och
bouppteckningsverksamheter (2015:898) och för verkställighet
av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:531 | Förordning (2001:531) om statligt investeringsbidrag för byggande av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist | Allmänna bestämmelser
1 § Enligt denna förordning kan investeringsbidrag lämnas för
anordnande av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med
bostadsbrist.
Bostäderna skall vara avsedda för permanent bruk och
självständigt boende som är garanterat genom hyresavtal av
normalt slag eller hyresavtal avseende kooperativ hyresrätt.
Bostäderna får inte vara avsedda för viss kategori av boende.
Bostäderna kan inrymmas i såväl småhus som flerbostadshus.
Kravet på hyresavtal av normalt slag hindrar inte att
investeringsbidrag lämnas även för byggande av bostäder i syfte
att underlätta ett inträde på den ordinarie bostadsmarknaden
för socialt utsatta personer.
Med bostäder avses sådana utrymmen som anges i 2 § förordningen
(1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention.
Med anordnande avses i denna förordning nybyggnad samt
ombyggnad av byggnad eller del av byggnad som tidigare använts
för annat ändamål än bostäder. Förordning (2004:620).
2 § Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
Förordning (2003:507).
3 § Beslut om bidrag får meddelas endast i fråga om projekt i
vilka ansökan om bidrag har kommit in till länsstyrelsen inom
sex månader från det att projektet påbörjades. Beslut om bidrag
får dock inte meddelas till projekt i vilka ansökan kommit in
till länsstyrelsen efter den 30 juni 2007. Förordning (2003:507).
Förutsättningar för bidrag
4 § Som förutsättning för att bidrag skall lämnas gäller att
1. projektet genomförs med stöd enligt förordningen (1992:986)
om statlig bostadsbyggnadssubvention,
2. projektet påbörjas under tiden den 17 april 2001-31 december
2006, dock senast vid den tidpunkt som anges i beslutet om
bidrag,
3. projektet färdigställs inom två år från dagen för
påbörjandet,
4. mottagaren av bidraget förbinder sig att använda de bostäder
som bidraget avser för det ändamål och med de villkor som
förutsätts när bidraget beviljas,
5. mottagaren av bidraget förbinder sig att bostäderna som
byggs med stöd av bidraget skall förmedlas via den kommunala
bostadsförmedlingen eller i samarbete med kommunen,
6. den som utför arbetet eller tillverkar byggelement har F-
skattebevis eller, i fråga om utländska företagare eller
företag, visar upp intyg eller en annan handling som visar att
företagaren eller företaget i sitt hemland genom registrering
eller på annat sätt genomgår motsvarande kontroll i fråga om
skatter och avgifter som den som här i landet har F-
skattebevis,
7. projektet till sin karaktär är ägnat att säkerställa att
boendekostnaderna är rimliga,
8. projektet bidrar till ett långsiktigt hållbart byggande,
9. bostäderna inte värms upp med direktverkande elvärme.
Förordning (2003:507).
5 § För bedömning av när ett projekt skall anses påbörjat och
färdigställt skall bestämmelserna i förordningen (1992:986) om
statlig bostadsbyggnadssubvention samt de föreskrifter som
meddelas med stöd av den förordningen tillämpas.
6 § Länsstyrelsen får på ansökan av bidragsmottagaren medge
anstånd med påbörjandet om det finns särskilda skäl. Sådan
ansökan skall ha kommit in till länsstyrelsen innan projektet
enligt beslutet om bidrag skulle ha påbörjats.
Bidragets storlek
7 § Bidrag lämnas med 15 procent av det bidragsunderlag för
bostadsbyggnadssubvention som beräknas enligt 10 och 11 §§
förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention,
dock med högst 90 000 kronor per lägenhet.
I Göteborgs- och Malmöregionerna får bidragsandelen höjas med
upp till 5 procentenheter, dock högst till 120 000 kronor per
lägenhet. Detsamma gäller de kommuner som gränsar till
Stockholmsregionen. I Stockholmsregionen får bidragsandelen
höjas med upp till 10 procentenheter, dock högst till 150 000
kronor per lägenhet. Förordning (2004:91).
7 a § I de fall förutsättningar för investeringsstimulans
enligt förordningen (2003:506) om investeringsstimulans för
byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder föreligger
gäller i stället för vad som anges i 7 § att bidrag lämnas med
6 procent av det bidragsunderlag för bostadsbyggnadssubvention
som beräknas enligt 10 och 11 §§ förordningen (1992:986) om
statlig bostadsbyggnadssubvention, dock med högst 36 000 kronor
per lägenhet.
I Göteborgs- och Malmöregionerna samt i kommunerna som gränsar
till Stockholmsregionen får bidragsandelen i dessa fall höjas
med upp till 2 procentenheter, dock högst till 48 000 kronor
per lägenhet. I Stockholmsregionen får bidragsandelen höjas med
upp till 4 procentenheter, dock högst till 60 000 kronor per
lägenhet. Förordning (2004:91).
Förfarande i bidragsärende
8 § Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen.
I de fall beslut om bidrag återkallats enligt 10 § 2 skall
länsstyrelsen fatta nytt beslut med tillämpning av 7 a §. I
sådana fall krävs ingen ny ansökan. Förordning (2003:507).
9 § Bidrag betalas ut efter särskild ansökan hos länsstyrelsen
sedan projektet har färdigställts. Sådan ansökan skall ha
kommit in till länsstyrelsen senast sex månader efter
färdigställandet.
Återkallelse av beslut om bidrag
10 § Beslut om bidrag skall återkallas helt eller delvis om
1. projektet inte uppfyller de krav som uppställts för
bidraget,
2. projektet påbörjats från och med den 1 januari 2003 och
sökanden begär det. Förordning (2003:507).
Utbetalning av bidrag
11 § Bidrag betalas ut av Boverket. Bidraget skall betalas ut
till den som vid tidpunkten för utbetalningen är antecknad som
fastighetsägare eller tomträttshavare i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Om bidraget har beviljats för ny- eller
ombyggnad av hus som inte ägs av fastighetsägaren eller
tomträttshavaren, betalas bidraget ut till den som vid
utbetalningstidpunkten är antecknad som bidragsmottagare hos
länsstyrelsen. Förordning (2003:507).
12 § Mottagaren av bidraget skall skriftligen utfästa sig att
använda de bostäder som bidraget avser för de ändamål och i
enlighet med de villkor som förutsattes när bidraget
beviljades. Vidare skall mottagaren förbinda sig att inte inom
tio år överlåta det eller de hus som innehåller dessa bostäder
till någon som avser att använda bostäderna för annat ändamål
eller med andra villkor.
Återkrav av bidrag
13 § Länsstyrelsen får besluta om återkrav av utbetalt bidrag
helt eller delvis om
1. den som sökt eller mottagit bidraget genom oriktiga
uppgifter eller på annat sätt förorsakat att bidraget lämnats
felaktigt eller lämnats med ett för högt belopp,
2. bidrag i något annat fall lämnats felaktigt eller med ett
för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta,
eller
3. bostäderna används för annat ändamål än som förutsattes när
bidraget beviljades eller med andra villkor än vad som anges i
12 §.
Om den som tagit emot bidraget har överlåtit det eller de hus
för vilka bidrag givits enligt denna förordning och bostäderna
därefter används för annat ändamål eller med andra villkor än
som förutsattes när bidraget beviljades, skall dock bidraget
återkrävas endast om bidragsmottagaren insett eller borde ha
insett att bostäderna skulle komma att användas för annat
ändamål eller med andra villkor.
14 § Boverket får helt eller delvis befria bidragsmottagaren
från återbetalningsskyldighet enligt 13 § om det finns
särskilda skäl.
Särskilda uppgifter för Boverket
15 § Boverket får meddela föreskrifter om
1. närmare avgränsning av de regioner som anges i 7 och 7 a §§,
2. tillämpningen av 4 § 7 och 8.
Förordning (2003:507).
16 § Boverket får meddela föreskrifter om förfarandet i
stödärenden och om tillämpningen av 1 § första stycket.
Förordning (2003:507).
17 § Boverket skall ha tillsyn över bidragsverksamheten.
Överklagande
18 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får
överklagas hos Boverket.
Boverkets beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2003:507
Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 2003.
Äldre föreskrifter gäller dock
1. för ärenden i vilka projektet påbörjats före den 1 januari
2003, och
2. för ärenden i vilka bidrag enligt 8 § beslutats före
ikraftträdandet. Om projektet inte påbörjats före den 1 januari
2003 får dock sökanden begära att de nya föreskrifterna skall
tillämpas.
2004:620
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004 och tillämpas
för projekt som har påbörjats den 1 januari 2004 eller senare.
2018:1606
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
bidrag som har beslutats enligt förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:689 | Skuldsaneringsförordning (2016:689) | Förordningens innehåll
1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser
om förfarandet enligt skuldsaneringslagen (2016:675) och
lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare.
Ansökningsformulär
2 § Kronofogdemyndigheten ska tillhandahålla formulär som en
gäldenär ska kunna använda sig av vid en ansökan om
skuldsanering eller F-skuldsanering.
Ärenderegister och aktbildning
3 § Kronofogdemyndigheten ska registrera varje ärende i
skuldsaneringsdatabasen.
I lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i
Kronofogdemyndighetens verksamhet finns bestämmelser om vilka
uppgifter som får behandlas i databasen.
4 § Under handläggningen av ett ärende ska
Kronofogdemyndigheten fortlöpande registrera vilka handlingar
som kommer in, vilka åtgärder som utförs i ärendet och vad
som i övrigt förekommer i detta eller i samband med
överklagande av ett meddelat beslut.
5 § De handlingar som kommer in i eller upprättas i ett
ärende ska föras samman till en akt.
Kungörelser och underrättelser
6 § En kungörelse enligt 19 § skuldsaneringslagen (2016:675)
eller 21 § lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare
om att ett inledandebeslut har meddelats ska göras av
Kronofogdemyndigheten. Kungörelsen ska, utöver de uppgifter
som anges i nämnda paragrafer, innehålla uppgifter om
1. gäldenärens namn, personnummer och postadress,
2. dagen för inledandebeslutet, och
3. postadressen till det kontor vid Kronofogdemyndigheten där
handlingarna i ärendet finns tillgängliga.
Om personnummer saknas för gäldenären, ska kungörelsen i
stället innehålla uppgift om samordningsnummer eller
födelsedatum.
I ett ärende om F-skuldsanering ska kungörelsen även
innehålla uppgifter om den näringsverksamhet som företagaren
är eller har varit engagerad i.
Kungörelsen ska dessutom innehålla en upplysning om att
gäldenärens betalningsansvar för en fordran som inte anmäls
kan komma att falla bort. Kungörelsen får innehålla även
andra uppgifter och upplysningar.
7 § En underrättelse enligt 21 § skuldsaneringslagen
(2016:675) eller 23 § lagen (2016:676) om skuldsanering för
företagare om att ett inledandebeslut har meddelats ska göras
av Kronofogdemyndigheten. Underrättelsen ska, utöver de
uppgifter som anges i nämnda paragrafer, innehålla de
uppgifter och upplysningar som anges i 6 §.
Underrättelsen får innehålla även andra uppgifter och
upplysningar.
7 a § En underrättelse enligt 41 § tredje stycket
skuldsaneringslagen (2016:675) eller 43 § tredje stycket lagen
(2016:676) om skuldsanering för företagare ska göras av
Kronofogdemyndigheten.
Underrättelsen ska innehålla en upplysning om att borgenären
förlorar sin rätt till inbetalda medel om borgenären inte inom
tre månader från dagen för den sista utbetalningen till
borgenärerna enligt beslutet om skuldsanering eller F-
skuldsanering lämnar sådana uppgifter till
Kronofogdemyndigheten att medlen kan betalas ut till
borgenären.
Underrättelsen får innehålla även andra uppgifter och
upplysningar. Förordning (2022:1337).
8 § En kungörelse enligt 28 § skuldsaneringslagen (2016:675)
eller 30 § lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare
om att ett beslut om skuldsanering eller ett beslut om
F-skuldsanering har meddelats ska göras av
Kronofogdemyndigheten eller, om en domstol har meddelat
beslutet, domstolen. Kungörelsen ska innehålla uppgifter om
1. gäldenärens namn och personnummer,
2. dagen för beslutet, och
3. postadressen till det kontor vid Kronofogdemyndigheten
eller den domstol där handlingarna i ärendet finns
tillgängliga.
Om personnummer saknas för gäldenären, ska kungörelsen i
stället innehålla uppgift om samordningsnummer eller
födelsedatum.
Kungörelsen får innehålla även andra uppgifter och
upplysningar.
Överklagande
9 § Handlingar som Kronofogdemyndigheten överlämnar till en
domstol på grund av ett överklagande ska ingå i den
mottagande domstolens akt.
10 § Om Kronofogdemyndigheten, sedan ett beslut har
överklagats, meddelar ytterligare beslut i ärendet innan
överklagandet har prövats, ska myndigheten underrätta
domstolen.
11 § När en domstol har meddelat ett slutligt beslut i ett
överklagat ärende, ska en kopia av beslutet utan dröjsmål
sändas till Kronofogdemyndigheten. Detsamma ska gälla om
domstolen har meddelat ett beslut enligt 42 § andra stycket
skuldsaneringslagen (2016:675) eller 44 § andra stycket lagen
(2016:676) om skuldsanering för företagare om att utmätning
och betalningssäkring ska få beslutas och verkställas trots
att ett inledandebeslut har meddelats.
När ett slutligt beslut har fått laga kraft, ska domstolen
underrätta Kronofogdemyndigheten och sända över handlingar av
betydelse för den fortsatta handläggningen vid
Kronofogdemyndigheten.
Hanteringen av inbetalda medel
12 § Den årliga avgift som Kronofogdemyndigheten enligt 35 §
skuldsaneringslagen (2016:675) och 37 § lagen (2016:676) om
skuldsanering för företagare ska ta ut av gäldenären för
myndighetens hantering av hans eller hennes betalningar är
500 kronor.
13 § Kronofogdemyndigheten ska i skuldsaneringsdatabasen
fortlöpande registrera vilka inbetalningar och utbetalningar
av medel som görs, vilken ränta som kapitaliseras, vilken
avgift som tas ut, vilka åtgärder som utförs och vad som i
övrigt förekommer med anledning av det som har bestämts om
gäldenärens skyldighet att betala till myndigheten.
14 § Kronofogdemyndigheten ska regelbundet kontrollera att en
gäldenär följer det som har bestämts om betalning till
myndigheten i inledandebeslutet och i betalningsplanen.
En kontroll enligt första stycket ska alltid göras innan
Kronofogdemyndigheten meddelar ett beslut om skuldsanering
eller ett beslut om F-skuldsanering.
15 § Om Kronofogdemyndighetens kontroll enligt 14 § visar att
en gäldenär är i dröjsmål med betalning av ett inte
obetydligt belopp och dröjsmålet överstiger två veckor, ska
gäldenären underrättas om detta. Underrättelsen ska innehålla
uppgifter om det belopp som gäldenären rätteligen skulle ha
betalat in till Kronofogdemyndigheten och om det belopp som
han eller hon faktiskt har betalat. Gäldenären ska dessutom
upplysas om vilka konsekvenser som betalningsavvikelsen kan
komma att få.
Om det har meddelats ett beslut om skuldsanering eller ett
beslut om F-skuldsanering, ska även borgenärerna underrättas
om en sådan betalningsavvikelse som avses i första stycket.
Underrättelsen ska innehålla uppgifter om det belopp som
gäldenären rätteligen skulle ha betalat in till
Kronofogdemyndigheten och om det belopp som han eller hon
faktiskt har betalat.
Underrättelsen till gäldenären och borgenärerna får innehålla
även andra uppgifter och upplysningar.
16 § Om Kronofogdemyndighetens kontroll enligt 14 § visar att
en gäldenär har betalat in ett högre belopp än vad som har
bestämts i inledandebeslutet eller i betalningsplanen och att
det därför finns ett överskott som tillhör gäldenären, ska
Kronofogdemyndigheten betala tillbaka det överskjutande
beloppet till gäldenären.
Återbetalning enligt första stycket ska inte göras om
1. det överskjutande beloppet understiger 100 kronor, och
2. beloppet på gäldenärens begäran ska användas för framtida
betalningsskyldighet enligt vad som har bestämts i
inledandebeslutet eller i betalningsplanen.
17 § När medel betalas tillbaka till gäldenären, ska
Kronofogdemyndigheten underrätta honom eller henne om detta.
Underrättelsen ska innehålla en uppgift om det belopp som
betalas ut till gäldenären, med angivande av hur stor del som
utgör ränta.
Om medlen i enlighet med 56 § andra stycket andra meningen
skuldsaneringslagen (2016:675) eller 58 § andra stycket andra
meningen lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare i
stället ska fördelas mellan fordringar för vilka en utmätning
tidigare har pågått, ska gäldenären underrättas om detta.
Underrättelsen får innehålla även andra uppgifter och
upplysningar.
18 § När medel betalas ut till borgenärerna, ska
Kronofogdemyndigheten underrätta dessa om detta.
Underrättelsen ska innehålla uppgifter om
1. det totala belopp, inklusive ränta, som betalas ut, och
2. det belopp som betalas ut till borgenären, med angivande
av hur stor del som utgör ränta.
Om utbetalningen innebär att någon borgenär får ett mindre
belopp, exklusive ränta, än vad som bestämts i beslutet om
skuldsanering eller beslutet om F-skuldsanering, ska
underrättelsen även innehålla en uppgift om hur fördelningen
av medlen har skett mellan borgenärerna.
Underrättelsen får innehålla även andra uppgifter och
upplysningar.
Bemyndigande
19 § Kronofogdemyndigheten får, när det gäller förfarandet
vid myndigheten, meddela ytterligare föreskrifter om
verkställigheten av skuldsaneringslagen (2016:675) och lagen
(2016:676) om skuldsanering för företagare och föreskrifter
om verkställigheten av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:575 | Lag (1990:575) om tillfällig höjning av mervärdeskatten | Enligt riksdagens beslut föreskrivs att skatt enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt utgår under tiden den 1 juli 1990 -- den 31 december 1991
med 20 % av beskattningsvärdet. Vid införsel av monteringsfärdigt hus
utgår dock skatten under tiden den 1 juli -- den 31 december 1990 med 12
procent av beskattningsvärdet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:197 | Lag (2015:197) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor | 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av
den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i
civilrättsliga frågor.
2 § Åklagaren på den ort där skyddsåtgärden helt eller
huvudsakligen ska gälla är behörig myndighet enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013, i
den ursprungliga lydelsen.
3 § Behörig domstol enligt artikel 11 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 606/2013, i den ursprungliga
lydelsen, är den tingsrätt där åklagaren ska föra talan i
brottmål i allmänhet.
Behörig domstol enligt artikel 13 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 606/2013, i den ursprungliga
lydelsen, är Stockholms tingsrätt.
Vid rättens prövning tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
4 § Stockholms tingsrätt får för gemensam handläggning lämna
över en ansökan enligt artikel 13 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 606/2013, i den ursprungliga
lydelsen, till en annan tingsrätt om det vid den andra
tingsrätten finns ett ärende som har nära samband med det
förstnämnda ärendet och ett överlämnande kan ske utan
avsevärd olägenhet för någon part.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:899 | Förordning (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om samverkan
mellan myndigheter för att förebygga och bekämpa ekonomisk
brottslighet.
Syftet med samverkan är att effektivisera kampen mot den
ekonomiska brottsligheten genom informationsutbyte,
överläggning och samordning mellan berörda statliga myndigheter
och genom samverkan mellan dessa myndigheter och kommuner,
näringsliv och organisationer. Syftet är också att ge regering
och riksdag underlag för åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.
Central samverkan
2 § På central nivå finns ett samverkansorgan mot ekonomisk
brottslighet, Ekorådet.
3 § Ekorådet skall särskilt
1. följa utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten i
samhället,
2. tidigt uppmärksamma nya inslag i den ekonomiska
brottsligheten,
3. vara forum för överläggningar som rör övergripande
informationsutbyte myndigheterna emellan och sådant
utvecklingsarbete som kräver samverkan mellan flera
myndigheter,
4. ta initiativ till myndighetsgemensamma aktioner för att
förebygga och bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och
5. analysera och utvärdera insatserna.
Förordning (2002:873).
4 § I Ekorådet ingår riksåklagaren, generaldirektören för
Ekobrottsmyndigheten, rikspolischefen, generaltulldirektören,
generaldirektören för Brottsförebyggande rådet,
generaldirektören för Finansinspektionen, generaldirektören för
Skatteverket, rikskronofogden, generaldirektören för
Bolagsverket och generaldirektören för Lotteriinspektionen.
Ersättare för ledamöterna är deras ställföreträdare vid
respektive myndighet.
Företrädare för andra myndigheter än de som avses i första
stycket kan av ordföranden inbjudas att medverka i Ekorådets
arbete när en viss fråga avses att behandlas.
Regeringen kan också utse andra ledamöter i Ekorådet.
Förordning (2007:28).
5 § Riksåklagaren är ordförande i Ekorådet.
Generaldirektören för Ekobrottsmyndigheten är vice ordförande i
Ekorådet.
6 § Ekobrottsmyndigheten svarar för Ekorådets kanslifunktioner.
Regional samverkan
7 § I varje län finns ett regionalt samverkansorgan mot
ekonomisk brottslighet.
Samverkansorganet leds av landshövdingen.
Om två eller flera regionala samverkansorgan finner det
ändamålsenligt kan dessa i stället bilda ett gemensamt
samverkansorgan. Den landshövding som representerar det största
länet skall leda det gemensamma samverkansorganet, om berörda
myndigheter inte kommer överens om annat. Förordning (2002:873).
8 § Det regionala samverkansorganet skall inom länet särskilt
utföra de uppgifter som Ekorådet enligt 3 § har på central
nivå. Ett gemensamt samverkansorgan skall utföra motsvarande
uppgifter inom de län som omfattas av samverkan.
Förordning (2002:873).
9 § I det regionala samverkansorganet ingår
1. landshövdingen,
2. den åklagare som Åklagarmyndigheten utser, chefen för
polismyndigheten och chefen för den region inom Skatteverket i
vilken länet ingår,
3. företrädare för länsstyrelsen, Kronofogdemyndigheten och
Tullverket, samt
4. företrädare för Ekobrottsmyndigheten när det gäller
Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Hallands län,
Blekinge län och Gotlands län.
I ett gemensamt samverkansorgan ingår de företrädare som anges
i första stycket och som representerar länen i det gemensamma
samverkansorganet.
För varje ledamot inklusive landshövdingen finns en ersättare,
som utses av respektive myndighet. Förordning (2006:781).
10 § Ekobrottsmyndigheten svarar för de regionala
samverkansorganens kanslifunktioner i Stockholms län, Västra
Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län och
Gotlands län. I övriga län sköts kansifunktionerna av
polismyndigheten, om berörda myndigheter inte kommer överens om
annat. Har ett gemensamt samverkansorgan bildats, svarar
polismyndigheten i det största länet för kanslifunktionen, om
inte annat överenskoms. Förordning (2002:873).
11 § I arbetet inom det regionala samverkansorganet eller inom
det gemensamma samverkansorganet kan i den utsträckning
landshövdingen medger också medverka företrädare för andra
statliga myndigheter, kommuner, näringsliv och organisationer.
Förordning (2002:873).
12 § Inom det regionala samverkansorganet eller inom det
gemensamma samverkansorganet skall vart tredje år utarbetas en
rapport om den ekonomiska brottsligheten. Rapporten skall
senast den 15 februari, med början år 2004, lämnas in till
Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndigheten utfärdar, efter beredning i Ekorådet,
allmänna råd med närmare uppgifter om rapportens innehåll och
utformning. Förordning (2002:873).
13 § Ekobrottsmyndigheten skall vart tredje år utarbeta en
rapport till regeringen om den ekonomiska brottsligheten.
Rapporten skall innehålla en redogörelse för hur den ekonomiska
brottsligheten har förändrats och vilka åtgärder som har
vidtagits på området inom ramen för den myndighetssamverkan som
regleras i denna förordning. I rapporten skall också lämnas
förslag på hur ekobrottsbekämpningen och myndighetssamverkan
mot den ekonomiska brottsligheten bör inriktas de tre därefter
kommande åren.
Rapporten skall beredas i Ekorådet och senast den 15 maj, med
början år 2004, lämnas in till regeringen.
Förordning (2002:873).
14 § De statliga myndigheter som samverkar i Ekorådet, i de
regionala samverkansorganen och i de gemensamma
samverkansorganen skall ge Ekobrottsmyndigheten de statistiska
uppgifter och det underlag i övrigt om den ekonomiska
brottsligheten som behövs för Ekobrottsmyndighetens samordning
av bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Förordning (2002:873).
Bilagan har upphävts genom förordning (2002:873).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:551 | Lag (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning | Lagens innehåll
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2020/740 av den 25 maj 2020 om märkning av
däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra
parametrar, om ändring av förordning (EU) 2017/1369 samt om
upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009 (EU:s
däckmärkningsförordning). Lag (2023:240).
Ordförklaringar
2 § I denna lag betyder
- EU:s marknadskontrollförordning: Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG)
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, och
- marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar
marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s
marknadskontrollförordning och denna lag. Lag (2022:1142).
Marknadskontrollmyndighet
3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara
marknadskontrollmyndighet.
Bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s
marknadskontrollförordning. Lag (2021:683).
3 a § Vid marknadskontroll enligt EU:s
marknadskontrollförordning har marknadskontrollmyndigheten
befogenhet
1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska
aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data
eller uppgifter,
2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på
plats och fysiska kontroller av produkter,
3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark
eller transportmedel,
4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget
initiativ,
5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska
vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande
överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,
6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,
7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och
demontera varuprover, och
8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett
onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller
att åtkomsten ska begränsas.
Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under
dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU)
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med
kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den
ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold
identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går
förlorat.
Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om
databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller
yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska
marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet enligt
första stycket 8 inte längre ska gälla. Lag (2022:1142).
Förelägganden
4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden
som behövs i ett enskilt fall för att EU:s
däckmärkningsförordning och EU:s marknadskontrollförordning
ska följas. Lag (2022:1142).
5 § Ett beslut enligt 3 a eller 4 § får förenas med vite.
Lag (2021:683).
Omedelbar verkställbarhet
6 § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut
enligt 3 a eller 4 §, bestämma att beslutet ska gälla
omedelbart. Lag (2021:683).
Hjälp från Polismyndigheten
7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska
Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när
marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt 3 a §, om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
användas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2021:683).
Ekonomisk ersättning
8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten
för kostnader för granskning av handlingar samt för
provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen
visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s
däckmärkningsförordning.
9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör
för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för
det.
Tystnadsplikt
10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller
marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning och
denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han
eller hon då har fått veta om någons affärs- eller
driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).
Överklagande
11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag
får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Övergångsbestämmelser
2018:551
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden
och förbud som har beslutats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:789 | Tillkännagivande (2002:789) av överenskommelser som avses i lagen (1959:254) om utlämning för brott i Danmark, Finland, Island och Norge | Vid tillämpningen av följande bestämmelse i lagen (1959:254) om
utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge
avses de överenskommelser som anges nedan.
4 § andra stycket
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en
ansökan om utlämning inte får avslås på grund av att
framställningen avser ett politiskt brott:
1. artikel 11 i Förenta nationernas konvention den 15 december
1997 om bekämpande av bombattentat av terrorister
(terroristbombningskonventio-nen), och
2. artikel 14 i Förenta nationernas konvention den 9 december
1999 om bekämpande av finansiering av terrorism.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:951 | Förordning (1993:951) om individuellt
pensionssparande; | 1 § Finansinspektionen får meddela de föreskrifter som behövs
beträffande innehållet i en verksamhetsplan enligt 1 kap. 6 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
2 § Har upphävts genom förordning (2001:925).
Övergångsbestämmelser
1993:951
Bestämmelserna i 2 § om avgift för prövning av ansökan om
tillstånd att bedriva pensionssparrörelse träder i kraft den 15 juli
1993. Förordningen i övrigt träder i kraft den 1 januari 1994.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:528 | Förordning (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.
För affärsverken gäller dock inte 9 § andra och fjärde styckena
samt 10 §. Förordning (2007:710).
2 § En myndighet som enligt beslut av regeringen ska fördela
medel från ett anslag till en annan statlig myndighet får
överlåta ansvar och befogenheter enligt denna förordning till
den mottagande myndigheten. Förordning (2007:710).
3 § Med lokalförsörjning avses i denna förordning åtgärder för att,
genom hyra eller arrende, förse en myndighet med lokaler, mark
och anläggningar för myndighetens verksamhet.
4 § Bestämmelser om förvaltning av fast egendom som tillhör
staten finns i förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga
fastigheter, m. m.
4 a § Att Ekonomistyrningsverket erbjuder myndigheter stöd i
lokalförsörjningsfrågor framgår av förordningen (2007:761) med
instruktion för Ekonomistyrningsverket. Förordning (2007:763).
Ansvar
5 § Har upphävts genom förordning (1997:1297).
6 § Varje myndighet ansvarar för hur de lokaler som den disponerar
används. Myndigheten företräder därvid staten som arbetsgivare i
frågor enligt arbetsmiljölagstiftningen. Den företräder också staten
som lokalhyresgäst eller arrendator i frågor enligt jordabalken.
Uppgiftsskyldighet avseende hyresavtal
7 § Varje myndighet ska lämna uppgifter om ingångna hyresavtal
och om förändringar i dessa till Ekonomistyrningsverket.
Skyldigheten enligt första stycket gäller inte uppgifter som
omfattas av sekretess. Förordning (2007:710).
7 a § Bestämmelser om hur en myndighet ska redovisa förväntade
större förändringar i sitt behov av lokaler finns i 9 kap.
3 a § förordningen (2000:605) om årsredovisning och
budgetunderlag. Förordning (2007:710).
Befogenheter
8 § Inom ramen för vad regeringen beslutat i fråga om lokalisering
av myndigheten och med de begränsningar som följer av 9 och
10 §§, får varje myndighet besluta om sin egen lokalförsörjning.
9 § Inom ramen för de resurser som myndigheten förfogar över
får en myndighet ingå de hyres- och arrendeavtal som
myndigheten behöver för sin verksamhet.
Andra myndigheter än universitet och högskolor får ingå sådana
avtal med en längre löptid än sex år endast efter regeringens
medgivande till löptiden. Har avtalet en kortare löptid än sex
år, krävs i stället regeringens medgivande till den ekonomiska
förpliktelsen om resultatet vid en beräkning enligt följande
formel blir större än 6:
(a x z) + b
___________
a
där a = hyres- eller arrendekostnaden per år
z = den avtalade löptiden i antal år, och
b = övriga kostnadsåtaganden i avtalet.
Universitet och högskolor får ingå sådana avtal med en längre
löptid än tio år endast efter regeringens medgivande till
löptiden. Har avtalet en kortare löptid än tio år, krävs i
stället regeringens medgivande till den ekonomiska
förpliktelsen om resultatet vid en beräkning enligt formeln i
andra stycket blir större än 10. Detsamma gäller myndigheter
som enligt beslut av regeringen är huvudman för högre
utbildning och forskning, när de ingår avtal om lokaler m.m.
för den verksamheten.
Myndigheten ska inhämta yttrande från Ekonomistyrningsverket om
sådana hyresavtal som kräver regeringens medgivande.
Förordning (2007:710).
9 a § En myndighet får inte ingå hyresavtal för
bostadslägenhet i syfte att upplåta lägenheten i andra hand
för att förse någon enskild med bostad.
Första stycket gäller inte
1. universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen
(1992:1434) och som i syfte att säkerställa
internationaliseringen i högskolan och rörligheten bland
forskare upplåter bostadslägenheter till studenter eller
forskare i enlighet med förordningen (2022:1515) om möjlighet
för universitet och högskolor att tillhandahålla bostäder,
2. utlandsmyndigheter,
3. om något annat följer av lag eller annan författning, eller
4. om regeringen i ett enskilt fall beslutat annat.
Förordning (2022:1516).
10 § Om en planerad lokalförändring förutsätter ökad
tilldelning av anslagsmedel, höjning av avgifter eller
motsvarande får myndigheten besluta om förändringen endast
efter medgivande av regeringen.
Begäran om sådant medgivande ska ges in när myndigheten lämnar
sitt budgetunderlag till regeringen. Förordning (2007:710).
10 a § Att Ekonomistyrningsverket samlar in och tillhandahåller
uppgifter om den statliga lokalförsörjningen framgår av
förordningen (2007:761) med instruktion för
Ekonomistyrningsverket. Förordning (2007:763).
Överklagande
11 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Verkställighetsföreskrifter
12 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som
behövs för verkställigheten av 7 § första stycket.
Förordning (2007:710).
1993:528
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Genom förordningen upphävs regeringens beslut den 15 februari
1979 med allmänna anvisningar för handläggning av statliga
lokalförsörjningsärenden.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:62 | Riksbankens föreskrifter (1989:62) om minnesmynt på ettusen och tvåhundra kronor | 1 § Med anledning av att det år 1989 anordnas världsmästerskap i
ishockey i Sverige skall minnesmynt med nominella värden ettusen och
tvåhundra kronor ges ut.
2 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av ettusen kronor skall
tillverkas av en legering som består av 900 tusendelar guld, 50
tusendelar silver och 50 tusendelar koppar samt ha en vikt av 5,8 gram
och en diameter av 21 millimeter. Avvikelsen från den nominella vikten
får vid uppvägning av etthundra mynt vara högst 6 gram.
3 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av ettusen kronor skall ha
följande prägel.
På framsidan lilla riksvapnet utan sköld mot en bakgrund av
iskristaller, som omskrift upptill "SVERIGE" omgivet av till vänster
"E", som anger myntorten och till höger "D", som är begynnelsebokstaven
i riksbankschefens efternamn samt nedtill "1989" och "1 000 KRONOR".
På frånsidan en ishockeymålvakt framför en målbur med omskriften upptill
"VÄRLDSMÄSTERSKAPET" och nedtill "ISHOCKEY".
Kanten skall vara slät.
4 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av tvåhundra kronor skall
tillverkas i en legering som består av 925 tusendelar silver och 75
tusendelar koppar samt ha en vikt av 27,03 gram och en diameter av 36
millimeter. Avvikelsen från den nominella vikten får vid uppvägning av
etthundra mynt vara högst 27 gram.
5 § Minnesmyntet skall ha följande prägel. På framsidan lilla riksvapnet
utan sköld mot en bakgrund av iskristaller, som omskrift upptill
"SVERIGE" omgivet av till vänster "E", som anger myntorten och till
höger "D", som är begynnelsebokstaven i riksbankschefens efternamn samt
nedtill "1989" och "200 KRONOR".
På frånsidan en ishockeymålvakt framför en målbur med omskriften upptill
"VÄRLDSMÄSTERSKAPET" och nedtill "ISHOCKEY".
Kanten skall vara slät.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:887 | Lag (2003:887) om utjämningsbidrag till kommuner för kostnader
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade | 1 § Kommuner kan för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade få utjämningsbidrag
från staten enligt denna lag.
Beräkning av verksamhetskostnader och bidrag
2 § För varje kommun beräknas en standardkostnad för
verksamheter enligt 9 § 2-10 lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade samt för den ersättning
varje kommun betalar till försäkringskassan enligt 20 § lagen
(1993:389) om assistansersättning.
Med standardkostnad avses en för varje kommun beräknad
teoretisk kostnad för de verksamheter och den ersättning som
anges i första stycket.
3 § En kommun vars standardkostnad per invånare överstiger den
för landet genomsnittliga standardkostnaden per invånare har
rätt till ett bidrag som motsvarar mellanskillnaden,
multiplicerad med antalet invånare i kommunen den 1 november
året före det år bidraget skall lämnas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om beräkningen av bidraget.
4 § Bidraget beräknas på grundval av den indelning av kommuner
som gäller vid början av det år bidraget skall lämnas
(bidragsåret).
Hur bidrag fastställs
5 § Skatteverket beslutar preliminärt bidragens storlek samt
lämnar senast den 20 januari under bidragsåret uppgift till
varje kommun om detta.
Kommunerna får senast den 15 februari under bidragsåret till
Skatteverket påtala brister och oriktiga uppgifter i underlaget
för beslutet.
Skatteverket fastställer bidragens storlek samt lämnar senast
den 15 april under bidragsåret uppgift till varje kommun om
storleken av dess bidrag.
Utbetalning
6 § Bidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande
sätt som vid utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Överklagande
7 § Skatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen.
Vid prövningen av ett beslut enligt 5 § tredje stycket får
sådana fel och brister i underlaget för beslutet som har
påtalats först efter den tidpunkt som anges i 5 § andra
stycket, beaktas endast om det finns synnerliga skäl.
Lag (2005:806).
Övergångsbestämmelser
2003:887
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004 och tillämpas
första gången för bidragsåret 2004.
För bidragsåret 2004 skall i stället för vad som sägs i 5 §
följande gälla:
- Skatteverket skall senast den 19 mars lämna uppgift till
varje kommun om storleken av dess preliminära bidrag,
- kommunerna får senast den 19 april påtala brister och
oriktiga uppgifter i underlaget för beslutet, och
- Skatteverket skall senast den 10 maj lämna uppgift till varje
kommun om storleken av dess bidrag.
2. Från och med 2004 till och med 2006 skall det bidrag som en
kommun har rätt till enligt lagen reduceras med högst
- 270 kronor per invånare för 2004,
- 70 kronor per invånare för 2005, och
- 15 kronor per invånare för 2006.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:704 | Förordning (2011:704) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet | 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som kompletterar
rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om
domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och
verkställighet av domar samt samarbete i fråga om
underhållsskyldighet (underhållsförordningen) samt
Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell
indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar
(2007 års Haagkonvention). Förordning (2014:332).
2 § Försäkringskassan är centralmyndighet enligt
underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention samt har
de uppgifter som föreskrivs för centralmyndigheter enligt
förordningen och konventionen. Förordning (2014:332).
3 § En ansökan som avses i 3 § lagen (2011:603) med
kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning
och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet görs
1. om det är en ansökan enligt underhållsförordningen, till
den tingsrätt i följande förteckning som följer av artikel
27.2 i den förordningen, och
2. om det är en ansökan enligt 2007 års Haagkonvention, till
den tingsrätt i följande förteckning inom vars domsområde
motparten har sin hemvist eller till Nacka tingsrätt, om
motparten inte har sin hemvist i Sverige.
Tingsrätt Domsområde
Nacka tingsrätt Stockholms län
Uppsala tingsrätt Uppsala län
Eskilstuna tingsrätt Södermanlands län
Linköpings tingsrätt Östergötlands län
Jönköpings tingsrätt Jönköpings län
Växjö tingsrätt Kronobergs län
Kalmar tingsrätt Kalmar län
Gotlands tingsrätt Gotlands län
Blekinge tingsrätt Blekinge län
Kristianstads tingsrätt Bromölla, Båstads, Hässleholms,
Klippans, Kristianstads, Osby,
Perstorps, Simrishamns,
Tomelilla, Åstorps, Ängelholms,
Örkelljunga och Östra Göinge
kommuner
Malmö tingsrätt Bjuvs, Burlövs, Eslövs,
Helsingborgs, Höganäs, Hörby,
Höörs, Kävlinge, Landskrona,
Lomma, Lunds, Malmö, Sjöbo,
Skurups, Staffanstorps,
Svalövs, Svedala, Trelleborgs,
Vellinge och Ystads kommuner
Halmstads tingsrätt Hallands län
Göteborgs tingsrätt Göteborgs, Härryda, Kungälvs,
Lysekils, Munkedals, Mölndals,
Orusts, Partille, Sotenäs,
Stenungsunds, Strömstads,
Tanums, Tjörns, Uddevalla och
Öckerö kommuner
Vänersborgs tingsrätt Ale, Alingsås, Bengtsfors,
Bollebygds, Borås, Dals-Eds,
Färgelanda, Herrljunga, Lerums,
Lilla Edets, Marks, Melleruds,
Svenljunga, Tranemo,
Trollhättan, Ulricehamns,
Vårgårda, Vänersborgs och
Åmåls kommuner
Skaraborgs tingsrätt Essunga, Falköpings, Grästorps,
Gullspångs, Götene, Habo, Hjo,
Karlsborgs, Lidköpings,
Mariestads, Mullsjö, Skara,
Skövde, Tibro, Tidaholms,
Töreboda och Vara kommuner
Värmlands tingsrätt Värmlands län
Örebro tingsrätt Örebro län
Västmanlands tingsrätt Västmanlands län
Falu tingsrätt Dalarnas län
Gävle tingsrätt Gävleborgs län
Ångermanlands tingsrätt Västernorrlands län
Östersunds tingsrätt Jämtlands län
Umeå tingsrätt Västerbottens län
Luleå tingsrätt Norrbottens län
Förordning (2014:1520).
4 § Centralmyndigheten ska tillhandahålla formulär för ansökan
och framställan till myndigheten om biträde i ett enskilt
ärende om underhållsskyldighet enligt underhållsförordningen.
Förordning (2014:1520).
5 § Centralmyndigheten får föra över personuppgifter till
en myndighet i ett land utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, om det behövs för att den myndigheten ska
kunna överväga en nödvändig åtgärd enligt 2007 års
Haagkonvention. Förordning (2018:305).
6 § En auktoriserad translator är behörig att göra
översättningar enligt artiklarna 20.3, 28.3, 29.2 och 40.4 i
underhållsförordningen. Förordning (2014:1520).
7 § En domstol eller annan myndighet ska, om någon begär det,
på en kopia av ett avgörande som har meddelats av myndigheten
intyga äktheten.
En domstol eller annan myndighet ska även, om någon begär
det, på en kopia av ett avgörande som omfattas av 2007 års
Haagkonvention och som meddelats av myndigheten ange om det
är verkställbart i Sverige.
Ett utdrag enligt artikel 40 i underhållsförordningen
utfärdas av en domstol eller annan myndighet som har meddelat
avgörandet. Förordning (2014:1520).
8 § En socialnämnd ska, om någon begär det, på en kopia av
ett avtal om underhållsbidrag som socialnämnden har godkänt
intyga äktheten.
En socialnämnd ska även, om någon begär det, på en kopia av
ett avtal om underhållsbidrag som omfattas av 2007 års
Haagkonvention och som socialnämnden har godkänt ange om det
är verkställbart i Sverige.
Ett utdrag enligt artikel 48 i underhållsförordningen
utfärdas av den socialnämnd som har godkänt ett avtal om
underhållsskyldighet. Förordning (2014:1520).
9 § Kronofogdemyndigheten ska, om någon begär det, bestyrka
ett avtal om underhållsbidrag.
Kronofogdemyndigheten ska även, om någon begär det, ange om
ett avtal om underhållsbidrag som omfattas av 2007 års
Haagkonvention är verkställbart i Sverige.
Ett utdrag enligt artikel 48 i underhållsförordningen
utfärdas av Kronofogdemyndigheten. Förordning (2014:1520).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:153 | Riksgäldskontorets föreskrifter (1996:153) om gällande
inlåningsränta i ungdomsbosparandet | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:
846) om ungdomsbosparande samt 1 § förordningen (1989:248) med
instruktion för Riksgäldskontoret.
På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet
skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 5,75
procent årlig ränta.
För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det
insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än
som sägs i första stycket, dock lägst 0,5 procent.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:449 | Lag (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik | 1 § Trafikhuvudmannen får inom länet driva sådan linjetrafik som avses i
2 § yrkestrafiklagen (1988:263) utan tillstånd. Lag (1988:266).
2 § Om det finns särskilda skäl får Vägverket besluta att en
trafikhuvudman får utan tillstånd driva linjetrafik på bestämda linjer
som sträcker sig från det län där huvudmannaskapet gäller in i ett
angränsande län. Lag (1992:1650).
3 § Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen
(1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.
Lag (1997:741).
4 § Om någon annan än en trafikhuvudman har tillstånd att driva
linjetrafik på linjer som omfattas av beslut enligt 2 §, upphör det
tillståndet att gälla två år efter det att beslutet har vunnit laga
kraft. Trafikhuvudmannens rätt att driva trafiken inträder när den
andres tillstånd upphör att gälla.
Vid inlösen enligt 5 § före utgången av den tid som anges i första
stycket upphör den andres tillstånd att gälla när inlösen har slutförts.
Lag (1988:266).
5 § Trafikhuvudmannen skall, om tillståndshavaren begär det, i enlighet
med vad som föreskrivs i lagen (1985: 450) om buss- och
taxivärderingsnämnden lösa in de fordon och andra tillgångar som används
i linjetrafik för vilken tillståndet skall upphöra att gälla enligt 4 §
första stycket.
Har beslut meddelats enligt 2 §, skall berörda huvudmän mellan sig
fördela uppkommande kostnader för inlösen. Kan de ej enas, beslutar
buss- och taxivärderingsnämnden om fördelningen. Lag (1988:266).
6 § Trafikhuvudmannen får anlita någon annan för att utföra trafik som
avses i 1 och 2 §§. Den som utför trafiken skall därvid ha tillstånd
till persontransporter. Lag (1988:266).
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag. Lag
(1988:266).
8 § Vägverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:60).
9 § har upphävts genom lag (1988:266).
10 § har upphävts genom lag (1988:266).
Övergångsbestämmelser
1988:266
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 och 7 §§ den l januari 1989,
och i övrigt den 1 juli 1989.
2. Kollektivtrafiktillstånd som avses i 6 § i dess äldre lydelse får
meddelas fram till utgången av juni 1989. I fråga om sådana tillstånd
gäller i tillämpliga delar vad som sägs i yrkestrafiklagen (1988:263) om
tillstånd till persontransporter.
Ett kollektivtrafiktillstånd gäller tills vidare, om inte annat följer
av fjärde punkten.
3. Tillståndshavare vilkas trafiktillstånd enligt 4 § i dess äldre
lydelse upphört att gälla vid utgången av juni 1989 och som ej har
erhållit inlösen enligt 5 §, skall utan särskild ansökan eller prövning
meddelas kollektivtrafiktillstånd som gäller från nämnda tidpunkt.
4. Om den som har meddelats ett kollektivtrafiktillstånd beviljas
tillstånd till linjetrafik, taxitrafik eller beställningstrafik med
buss, upphör kollektivtrafiktillståndet att gälla.
5. I fråga om överklagande och prövning av beslut enligt denna lag som
har meddelats före den 1 juli 1989 gäller äldre bestämmelser.
1995:60
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:238 | Förordning (1983:238)
om särskilt statsbidrag till lokal skolutveckling | Inledande föreskrifter
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om särskilt statsbidrag
till lokal skolutveckling såsom komplement till en kommuns statsbidrag
enligt förordningen (1982:608) om statsbidrag till lokal skolutveckling
m. m. Förordning (1984:630).
2 § Med kommun avses i denna förordning primärkommun och kommunalförbund
mellan primärkommuner i samma län.
3 § Statsbidrag enligt denna förordning beräknas för tiden den 1
juli--den 30 juni nästa kalenderår (redovisningsår).
Skolöverstyrelsens fördelning
4 § Inför varje redovisningsår fördelar skolöverstyrelsen mellan landets
länsskolnämnder de medel som regeringen anvisar för statsbidrag enligt
denna förordning, om något annat inte följer av andra stycket.
Skolöverstyrelsen skall fördela en del av medlen direkt till kommuner
som behöver extra bidrag till lokal skolutveckling på grund av att de
har stort avstånd till högskolor och samtidigt ett lågt antal lärare.
Övriga medel skall fördelas mellan länsskolnämnderna i län med kommuner
som behöver extra bidrag till lokal skolutveckling på grund av stora
skolproblem eller behov av lokala åtgärder för att utveckla utbildningen
i sina grundskolor och gymnasieskolor samt sin kommunala utbildning för
vuxna (grundvux och komvux).
Skolöverstyrelsen gör så snart det kan ske en preliminär fördelning
mellan länsskolnämnderna av de medel som regeringen väntas anvisa för
det kommande redovisningsåret och som inte skall fördelas direkt till
kommuner. En sådan preliminär fördelning är inte bindande när
skolöverstyrelsen slutligt fördelar medlen. Förordning (1990:277).
Länsskolnämndens fördelning
5 § Det belopp som skolöverstyrelsen tilldelar en länsskolnämnd för
statsbidrag enligt denna förordning skall länsskolnämnden fördela mellan
sådana kommuner i länet, som har behov av extra bidrag till lokal
skolutveckling.
Vid fördelningen skall länsskolnämnden ta hänsyn till om kommunen
behöver extra bidrag till
1. personalutbildning på grund av stora skolproblem,
2. utvecklingsarbete som är av värde för skolväsendet. Förordning
(1990:277).
Bidragets användning
6 § I fråga om användningen av statsbidrag enligt denna förordning
gäller föreskrifterna i förordningen (1982:608) om statsbidrag till
lokal skolutveckling m. m. Dock får bidraget endast användas till lokal
skolutveckling för grundskolan, gymnasieskolan, grundvux och komvux.
Förordning (1989:258).
Ansökan om bidrag och utbetalning m. m.
7 § Bidrag som avses i 4 § andra stycket betalas ut av skolöverstyrelsen
utan ansökan.
Ansökan om bidrag enligt 5 § görs av kommunens skolstyrelse. Ansökan
skall ges in till länsskolnämnden senast den dag länsskolnämnden
bestämmer. Förordning (1990:277).
7 a § Länsskolnämnden skall fatta beslut om fördelningen i så god tid
som möjligt inför det redovisningsår som bidraget avser.
För kommunernas planering bör länsskolnämnden så snart det kan ske och
senast den 1 april göra en preliminär fördelning av de medel som
länsskolnämnden väntas bli tilldelad för det kommande redovisningsåret.
En sådan preliminär fördelning är inte bindande när länsskolnämnden
slutligt fördelar medlen. Förordning (1985:378).
8 § Beslutat bidrag för en kommun skall betalas ut av den beslutande
myndigheten i december och juni under redovisningsåret med hälften vid
varje tillfälle. Om bidraget är lågt, får den beslutande myndigheten
betala ut hela beloppet i juni. Förordning (1990:277).
9 § I fråga om uppgiftsskyldighet, innehållande av statsbidrag m. m.
tillämpas 17--21 §§ förordningen (1987:738) om statsbidrag till
särskilda insatser inom skolområdet. Förordning (1987:740).
Förbud mot överklagande
10 § Skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas beslut om fördelning
enligt 4 och 5 §§ får inte överklagas.
Övergångsbestämmelse
1990:277
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. De nya föreskrifterna
tillämpas första gången i fråga om statsbidrag för redovisningsåret
1990/91.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:393 | Förordning (1982:393)
om vissa statliga insatser beträffande läromedel | Inledande föreskrifter
1 § Föreskrifterna i denna förordning gäller läromedel i grundskolan,
sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning,
statems skolor för vuxna, riksinternatskolorna samt privatskolor som
omfattas av privatskolförordningen (1967:270).
Föreskrifterna om information i 10 och 11 §§ gäller även läromedel i
särskolan och grundutbildning för vuxna. Förordning (1987:580).
2 § Med läromedel avses i förordningen sådant som förmedlar
innehållet i gällande läroplan.
Fastställande av basläromedel
3 § Statens institut för läromedel skall pröva om ett läromedel skall få
antas som basläromedel i en eller flera av de skolformer som anges i 1 §
första stycket. Om läromedlet uppfyller kraven enligt 5 § skall det
fastställas som basläromedel. Förordning (1987:580).
4 § Prövningen görs på ansökan av den som har framställt eller
tillhandahåller läromedlet. Om sådan ansökan inte har gjorts, skall
prövning ske på ansökan av den skolstyrelse eller motsvarande som vill
anta läromedlet som basläromedel.
5 § Läromedlet skall fastställas som basläromedel, om det är material
som täcker väsentliga delar av ämne, ämnesgrupp eller kursmoment
enligt gällande läroplan och är ägnat att ge fasthet och sammanhang i
studierna. Sådant material skall, om inte särskilda skäl föranleder
annat, vara tryckt.
Om läromedlet skall granskas med stöd av föreskrifterna i denna
förordning, skall ett uttalande enligt 8 a § ha lämnats, innan
läromedlet får fastställas som basläromedel. Förordning (1983:273).
Läromedelsgranskning
6 § Om statens institut för läromedel avser att fastställa ett läromedel
som basläromedel i ett samhällsorienterande ämne, skall institutet först
låta granska läromedlet enligt 7--8 a §§.
Institutet får bestämma att sådan granskning skall ske även av
basläromedel i andra ämnen. Förordning (1987:580).
7 § För varje läromedel som skall granskas skall läromedelsnämnden vid
statens institut för läromedel utse en eller två granskare. Varje
granskare skall i ett skriftligt utlåtande uttala sig i frågan om
läromedlet behandlar sitt ämnesområde på ett sakligt och allsidigt sätt
och även i övrigt stämmer överens med mål och riktlinjer i läroplanen.
Förordning (1987:580).
8 § Förlaget eller motsvarande som utgivit läromedlet skall alltid ges
tillfälle att i eget yttrande bemöta granskarens utlåtande. Förordning
(1983:273).
8 a § Läromedelsnämnden skall i ett kortfattat uttalande, på grundval
av granskarens utlåtande och förlagets yttrande bedöma läromedlets
saklighet och allsidighet. Förordning (1983:273).
Avgifter
9 § Den som ansöker om att ett läromedel skall fastställas som
basläromedel skall erlägga ansökningsavgift. Om ett läromedel skall
granskas enligt 6--8 a §§, skall sökanden dessutom även betala
granskningsavgift. Förordning (1983:273).
9 a § Regeringen meddelar i särskild ordning föreskrifter om
avgifternas storlek och om undantag från skyldigheten att betala
avgift. Förordning (1983:273).
Information om läromedel
10 § Statens institut för läromedel är ansvarig myndighet för
informationen till skolorna om läromedel.
Informationsverksamheten skall i huvudsak omfatta tryckta läromedel
med tillhörande komponenter samt annat material av jämförbar
karaktär. Förordning (1987:580).
11 § Statens institut för läromedel skall bevaka att information
fullgörs enligt gällande avtal mellan staten och Föreningen Svenska
läromedelsproducenter.
Institutet skall svara för den ytterligare information som behövs från
statens sida. Förordning (1987:580).
12 § Statens institut för läromedel skall se till att uttalanden som
avses i 8 a § finns tillgängliga vid skolorna inför deras läromedelsval.
Förordning (1987:580).
Övriga föreskrifter
13 § Beslut av statens institut för läromedel om fastställande av
basläromedel får inte överklagas. Förordning (1987:580).
14 § Statens institut för läromedel får meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.
Förordning (1987:580).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:69 | Tillkännagivande (1982:69) rörande
internationella oljeskadefonden | Regeringen ger följande tillkänna rörande den internationella
konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning
av skada orsakad av förorening genom olja, vilken konvention enligt
lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella
oljeskadefonden i vissa delar gäller som svensk lag.
Vid sitt tredje möte i mars 1980 beslöt fondens församling med stöd av
konventionens artikel 5, fjärde stycket, att 1974 års internationella
konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss
med verkan från den 1 januari 1981 skulle ersätta det instrument som
anges i artikel 5, tredje stycket (a) (ii).
Fondens församling har därefter vid sitt fjärde möte i
september-oktober 1981 beslutat att 1978 års protokoll till 1974 års
internationella konvention för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss med verkan från den 1 maj 1982 skall ersätta de
delar av 1974 års konvention som har ändrats genom protokollet.
Hänvisningen i artikel 5, tredje stycket (a) (ii), skall till följd
härav med verkan från och med den 1 maj 1982 avse följande
instrument:
1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss med de ändringar som föranleds av 1978 års
protokoll till 1974 års internationella konvention för betryggande av
säkerheten för människoliv till sjöss.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:162 | Lag (2018:162) om statlig ersättning till personer som har fått ändrad könstillhörighet fastställd i vissa fall | Ersättning
1 § Staten betalar ersättning enligt denna lag till den
som har fått ändrad könstillhörighet fastställd enligt 1 §
lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall om
1. personen har ansökt om fastställelse av ändrad
könstillhörighet under perioden 1 juli 1972-30 juni 2013,
och
2. denna ansökan har bifallits.
2 § Ersättningen uppgår för var och en till
tvåhundratjugofemtusen (225 000) kronor.
3 § Rätten till ersättning är personlig och får inte
överlåtas.
Rätten till ersättning upphör att gälla om sökanden avlider
innan beslutet om ersättning har meddelats. Om sökanden
avlider efter det att beslutet har meddelats, tillfaller
ersättningen dödsboet.
Ansökan och prövning
4 § Ansökan om ersättning ska ges in till och prövas av
Kammarkollegiet.
5 § Ansökan om ersättning ska göras skriftligen av den som
ansökan avser.
6 § Ansökan om ersättning ska ha kommit in till
Kammarkollegiet senast den 1 maj 2020. Ansökningar som kommer
in därefter ska avvisas.
7 § Kammarkollegiet ska se till att ett ärende blir utrett
i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Vid behov ska
myndigheten anvisa hur utredningen bör kompletteras.
Myndigheten får med sökandens samtycke begära upplysningar om
sökanden från andra myndigheter om det behövs för utredningen
av ärendet. Myndigheten får avvisa utredning som inte behövs.
8 § Kammarkollegiets beslut enligt denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
9 § I 25 kap. 17 e § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) finns bestämmelser om sekretess i verksamhet
enligt denna lag.
Inkomstprövade förmåner och avgifter
10 § För den som har fått ersättning enligt denna lag ska
tillgångar uppgående till ett belopp om
tvåhundratjugofemtusen (225 000) kronor anses som förmögenhet
och inte beaktas vid tillämpning av
1. 97 kap. 6-10 §§ och 102 kap. 10-13 §§
socialförsäkringsbalken,
2. 17 kap. 2 och 8 §§ hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
3. 19 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
4. 2 kap. 7 § och 4 kap. 14 § studiestödslagen (1999:1395),
eller
5. 4 kap. 1 § och 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:448 | Förordning (2003:448) om gruppundantag enligt 17 §
konkurrenslagen (1993:20) för vissa avtal inom
försäkringssektorn | 1 § Denna förordning tillämpas på avtal som ingås mellan två
eller flera företag inom försäkringssektorn på följande
områden:
a) Att gemensamt utarbeta och sprida
- beräkningar av genomsnittskostnaden för att i det förflutna
täcka en viss risk,
- dödlighetstabeller samt tabeller över sjukdoms-, olycks- och
invalidfrekvenser i samband med försäkringar som innehåller ett
sparmoment.
b) Att gemensamt genomföra undersökningar om de sannolika
effekterna av allmänna omständigheter utanför de berörda
företagen, antingen om frekvensen eller storleken på framtida
försäkringsfall för en viss risk eller riskkategori eller om
lönsamheten för olika typer av investeringar samt sprida
resultaten av dessa undersökningar.
c) Att gemensamt utarbeta och sprida icke-bindande
standardvillkor för direktförsäkring.
d) Att gemensamt utarbeta och sprida icke-bindande modeller som
beskriver avkastningen från ett försäkringsavtal som omfattar
ett sparmoment.
e) Att bilda och driva grupper av försäkringsföretag eller
grupper av försäkrings- och återförsäkringsföretag för gemensam
täckning av en viss riskkategori i form av samförsäkring eller
samåterförsäkring.
f) Att utarbeta, erkänna och sprida
- tekniska specifikationer, regler eller riktlinjer för sådana
säkerhetsanordningar för vilka det på gemenskapsnivå inte finns
specifikationer, klassifikationssystem, regler, förfaranden
eller riktlinjer, harmoniserade i enlighet med
gemenskapslagstiftningen om fri rörlighet för varor, eller
förfaranden för att bedöma om säkerhetsanordningarna uppfyller
specifikationerna, reglerna eller riktlinjerna för att godkänna
dessa anordningar.
- tekniska specifikationer, regler eller riktlinjer för
installation och underhåll av säkerhetsanordningar, och
förfaranden för att bedöma om företag som installerar och
underhåller säkerhetsanordningar uppfyller sådana
specifikationer, regler och riktlinjer för att godkänna dessa
företag.
Av 3 § konkurrenslagen (1993:20) följer att vad som i den lagen
sägs om avtal också skall tillämpas på beslut av en
sammanslutning av företag och på samordnade förfaranden av
företag.
2 § Under de villkor som föreskrivs i denna förordning gäller
för avtal som avses i 1 § gruppundantag enligt 17 §
konkurrenslagen (1993:20) från förbudet i 6 § samma lag.
3 § I fråga om avtalen tillämpas vad som anges i kommissionens
förordning (EG) nr 358/2003 av den 27 februari 2003 om
tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av
avtal, beslut och samordnade förfaranden inom
försäkringssektorn2 på motsvarande sätt, med undantag av
artiklarna 1 samt 10-12. Dock skall hänvisningar till
undantaget i artikel 1 avse 2 § i förening med 1 §, varvid den
bokstavsbeteckning som anges skall avse motsvarande
bokstavsbeteckning i 1 §.
Övergångsbestämmelser
2003:448
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2003 och
gäller till utgången av mars 2010.
2. Intill utgången av mars 2004 skall förordningen (1996:1368)
om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för
vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden inom
försäkringssektorn, som gäller till utgången av juli månad
2003, fortfarande tillämpas på avtal som gäller vid
ikraftträdandet av denna förordning, om avtalen inte uppfyller
villkoren i den här förordningen men villkoren i den äldre
förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:673 | Förordning (1988:673) med instruktion för
Presstödsnämnden | Presstödsnämndens uppgifter
1 § Presstödsnämnden skall
1. pröva ansökningar om stöd enligt presstödsförordningen (1990:524) och
i övrigt tillämpa bestämmelserna i samma förordning,
2. tillhandahålla uppgifter om dagstidningars spridning enligt
kungörandeförordningen (1977:827),
3. fullgöra kansligöromålen åt taltidningsnämnden. Förordning
(1990:525).
2 § I anslutning till uppgifterna enligt 1 § 1 skall nämnden
1. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika
tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom dagspressen,
2. till regeringen rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna
och om förändringar i tidningsägandet,
3. vidta åtgärder för att undvika att lån ur pressens lånefond leder
till förlust för statsverket,
4. besluta om ackord för fordringar.
Sammansättning
3 § Nämnden består av högst tio ledamöter. En av ledamöterna
är ordförande och två är vice ordförande. För varje ledamot
finns en personlig suppleant. Ordföranden skall vara eller ha
varit ordinarie domare. Förordning (2003:612).
Organisation
4 § Nämnden har ett kansli som leds av en kanslichef.
Verksförordningens tillämpning
5 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på Presstödsnämnden:
2 § om behörighet att företräda staten vid domstol,
16 § om medverkan i EU-arbetet,
18 § om myndighetens organisation,
26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,
27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,
29 § om inhämtande av uppgifter,
30 § om ärendeförteckning,
31 § om myndighetens beslut, och
35 § om överklagande. Förordning (1996:448).
6 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som
anges i 6 §, 7 § första stycket, 8, 9, 13 och 15 §§ verksförordningen
(1995:1322).
Kanslichefen har under nämnden det ansvar för verksamheten och de
uppgifter som anges i 7 § andra stycket 3 och 5 samma förordning.
Förordning (1996:448).
Ärendenas handläggning
7 § Nämnden är beslutsför när ordföranden och minst fem andra
ledamöter är närvarande.
Den som är suppleant har rätt att delta i nämndens sammanträden även
om han inte ersätter en ordinarie ledamot. Suppleanterna skall
underrättas om nämndens sammanträden. Förordning (1996:1603).
8 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda
för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan
ordföranden och minst tre andra ledamöter.
Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
nämnden.
9 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över
till ordföranden eller till kanslichefen eller någon annan som tjänstgör
hos nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver
prövas av nämnden.
10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 9 §
inte behöver föredras.
11 § I förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig
tjänst m. m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor.
Underrättelse om beslut i låneärenden
12 § Besluten i ärenden om lån ur pressens lånefond skall sändas till
kammarkollegiet och den bank, som anlitas för utbetalning av lånen.
Tjänstetillsättningar m. m.
13 § Ledamöter och suppleanter utses av regeringen för en bestämd tid.
Regeringen utser ordföranden och vice ordförandena. Förordnandena ges
för en bestämd tid.
14 § Tjänsten som kanslichef tillsätts av regeringen efter anmälan av
ordföranden.
Andra tjänster tillsätts av nämnden.
15 § Bestämmelserna i 3 § 1 anställningsförordningen (1994:373) om
chefen för en förvaltningsmyndighet gäller kanslichefen såvitt
avser frågor om anställningens upphörande. Förordning (1994:993).
16 § Har upphävts genom förordning (1994:993).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:40 | Statistiska centralbyråns kungörelse (1976:40)
om procenttal för ändring av vissa underhållsbidrag; | Med stöd av kungörelsen (1967:63) om fastställande av procenttal enligt
3 § andra stycket lagen den 16 december 1966 (nr 680) om ändring av
vissa underhållsbidrag, m.m. förordnar statistiska centralbyrån
beträffande underhållsbidrag som avses i nyss angivna lag att utgående
bidragsbelopp skall höjas med elva procent fr.o.m. den 1 april 1976.
Bidrag, vars belopp efter ändringen slutar på öretal, skall enligt
nyssnämnda lag utgå med närmast lägre krontal.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:369 | Lag (1981:369) om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom | 1 § Skogsvårdsstyrelsernas fasta egendom, penningmedel, rättigheter
och andra tillgångar övertas av staten utan ersättning den 1 juli
1981. Staten övertar samtidigt ansvaret för skogsvårdsstyrelsernas
förbindelser.
2 § Det åligger skogsvårdsstyrelserna att meddela de upplysningar och
överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagandet
enligt 1§.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:705 | Tillkännagivande (1997:705) av staters tillträde
till Luganokonventionen | Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om
domstols behörighet och om verkställighet av domar på
privaträttens område (Luganokonventionen) har för Sveriges del
trätt i kraft den 1 januari 1993. Konventionens svenska,
engelska och franska texter har publicerats i Sveriges
internationella överenskommelser (SÖ 1992:45). Samma texter
finns intagna som bilaga till lagen (1992:794) med anledning av
Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Övriga texter finns
tillgängliga hos Utrikesdepartementet.
Konventionen har tillträtts av följande stater.
Stat Dag för konventionens Reservationer och
ikraftträdande i förhållande förklaringar
till staten
Belgien 1997-10-01 -
Danmark 1996-03-01 -
Finland 1993-07-01 -
Frankrike 1992-01-01 I enlighet med artikel Ib
i Protokoll nr 1 förbehåller
sig Frankrike rätten att
inte erkänna och verkställa
domar som har meddelats
i andra konventionsstater
om domstolens behörighet i
ursprungsstaten, i enlighet
med artikel 16 punkt 1b),
uteslutande har grundats
på svarandens hemvist i
ursprungsstaten och egendomen
är belägen i Frankrike.
Grekland 1997-09-01 I enlighet med artikel Ib
i Protokoll nr 1
förbehåller sig Grekland
rätten att inte erkänna
och verkställa domar som
har meddelats i andra
konventionsstater om
domstolens behörighet i
ursprungsstaten, i enlighet
med artikel 16 punkt
1b), uteslutande har
grundats på svarandens
hemvist i ursprungsstaten
och egendomen är belägen
i Grekland.
Irland 1993-12-01 -
Island 1995-12-01 -
Italien 1992-12-01 -
Luxemburg 1992-02-01 -
Nederländerna 1992-01-01 -
Norge 1993-05-01 -
Portugal 1992-07-01 -
Schweiz 1992-01-01 I enlighet med artikel Ia
i Protokoll nr 1 förbehåller
sig Schweiz rätten att
varken erkänna eller
verkställa i Schweiz en dom
som har meddelats i en annan
konventionsstat, om
a) domstolen i ursprungs-
staten har uteslutande
grundat sin behörighet på
artikel 5 punkt 1 i
konventionen, och
b) svaranden hade hemvist
i Schweiz vid tidpunkten för
talans väckande; vid
tillämpningen av denna
artikel skall ett bolag
eller en annan juridisk
person anses ha hemvist i
Schweiz om dess registrerade
säte är i Schweiz och dess
huvudsakliga verksamhet
drivs där, och
c) svaranden motsätter sig
att domen erkänns eller
verkställs i Schweiz
förutsatt att han inte har
avstått från förmånen av
förklaringen som avses i
denna artikel.
Schweiz förbehåller sig i
enlighet med artikel IV
andra stycket i Protokoll
nr 1 rätt att kräva andra
förfaranden vid översändande
mellan tjänstemän av
handlingar som sänds till
eller från Schweiz.
Spanien 1994-11-01 -
Storbritannien
och Nordirland 1992-05-01 -
Sverige 1993-01-01 Sverige har motsatt sig det
förfarande vid delgivning
som beskrivs i artikel IV
andra stycket i Protokoll
nr 1, varigenom handlingar
också kan sändas från
tjänsteman i den stat där
handlingen har upprättats
direkt till tjänsteman i
den stat där mottagaren
befinner sig.
Tyskland 1995-03-01 Tyskland har i enlighet med
artikel IV andra stycket i
Protokoll nr 1 förklarat att
handlingar som har
upprättats i en konventions-
stat och som skall delges
personer i Tyskland skall
översändas på det sätt som
föreskrivs i konventioner
och överenskommelser mellan
dessa båda konventionsstater
och får inte sändas av
tjänstemän i den stat
där handlingen har upprättats
direkt till tjänstemän i
Tyskland.
Österrike 1996-09-01 Österrike har gjort
reservation enligt
artikel IV andra stycket i
Protokoll nr 1.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:531 | Lag (1984:531) om 1985 års folk- och bostadsräkning | Allmänna bestämmelser
1 § År 1985 företas en allmän folk- och bostadsräkning (FoB 85) i
syfte att dels framställa statistik för samhällsplanering, forskning
och allmän information, dels kontrollera folkbokföringen.
2 § Folk- och bostadsräkningen genomförs av statistiska centralbyrån
med hjälp av automatisk databehandling.
Till folk- och bostadsräkningen skall lämnas person-, bostads- och
fastighetsuppgifter enligt 4--16 §§.
Registeruppgifter får inhämtas enligt 21 §.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer när uppgifterna enligt 2 § skall lämnas eller inhämtas och
vilken tidpunkt eller tid som de skall avse.
Personuppgifter
4 § Personuppgifter skall lämnas av dem som är födda år 1969 eller
tidigare och som är bosatta i Sverige eller annars skall vara
kyrkobokförda här vid den tidpunkt som uppgifterna avser.
5 § I personuppgiften skall anges
- namn och personnummer
- yrke för den som förvärvsarbetar
- fastighetens beteckning
- församling där fastigheten är belägen
- utdelnings- och ortsadress
- innehavare av bostaden
Bostadsuppgifter
6 § Bostadsuppgifter skall lämnas av dem som innehar och stadigvarande
bebor en bostadslägenhet i Sverige vid den tidpunkt som uppgifterna
avser.
7 § I bostadsuppgiften skall anges
- namn, personnummer och hushållsställning (gifta eller
samboende, barn, övriga boende) för de boende som är födda
år 1969 eller tidigare
- antal rum
- upplåtelseform
- förekomsten av kök eller kokvrå, bad- eller duschrum och
vattenklosett
-- förekomsten av en eller flera bostadslägenheter i huset
Fastighetsuppgifter
8 § Fastighetsuppgifter lämnas av dem som vid den tidpunkt som
uppgifterna avser äger ett eller flera bostadshus i Sverige.
Med bostadshus förstås byggnader med en eller flera
bostadslägenheter.
Äger någon flera bostadshus på samma fastighet, lämnas en enda
fastighetsuppgift för husen gemensamt.
För sådana bostadshus som ingår i arrendeupplåtelser lämnas
fastighetsuppgiften av arrendatorn i stället för av husägaren.
9 § Fastighetsuppgiften skall innehålla följande uppgifter om den
fastighet där bostadshuset är beläget, om bostadshuset och om
bostadslägenheten, nämligen
1. om fastigheten:
- län, kommun och församling där fastigheten är belägen
- fastighetens beteckning
- fastighetstyp (jordbruksfastighet, annan fastighet)
- ägarens namn och adress
- ägarkategori (staten, kommun, allmännyttigt bostadsföretag,
bostadsrättsförening, enskild person, annan ägare)
2. om huset:
- byggnadsnummer
- hustyp (enbostadshus, tvåbostadshus, flerbostadshus, annat
bostadshus)
- antal bostadslägenheter i huset
- byggnads- och ombyggnadsår
- huvudsaklig värmekälla och använda bränsleslag
- förekomsten av hiss i flerbostadshus och andra bostadshus
än en- och tvåbostadshus
3. om lägenheten:
- antal rum
- förekomsten av kök eller kokvrå
- lägenhetsinnehavarens namn
- lägenhetsnummer
- i fråga om icke upplåten lägenhet orsaken till att lägenheten
inte är upplåten
Insamlingsförfarandet
10 § Person- och bostadsuppgifter skall lämnas på en personblankett,
som skall ges in till granskningsorganet i den kommun där den
uppgiftsskyldige är bosatt eller annars skall vara kyrkobokförd.
Fastighetsuppgifter skall lämnas på en fastighetsblankett, som skall
ges in till granskningsorganet i den kommun där fastigheten är
belägen. Den som äger och stadigvarande bebor ett enbostadshus får
dock lämna fastighetsuppgifterna på personblanketten.
Föreskrifter om granskningsorganet finns i 14 §.
11 § Person- och fastighetsblanketterna fastställs av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Staten tillhandahåller såväl blanketter som portofria svarskuvert utan
kostnad för de uppgiftsskyldiga.
12 § Sammanboende makar får lämna personuppgifter gemensamt på samma
personblankett.
Innehas och bebos en bostadslägenhet av två eller flera personer
tillsammans, får de lämna bostadsuppgiften gemensamt på samma
personblankett.
Person-, bostads- och fastighetsuppgifter skrivs under av den som
lämnar dem. Denne svarar för uppgifternas riktighet.
13 § Kommunerna skall
- lämna information om folk- och bostadsräkningen
- biträda vid distributionen av blanketter och vid upprättandet
och insamlingen av uppgifter
- svara för att de insamlade uppgifterna granskas och i berett
skick lämnas över till statistiska centralbyrån för fortsatt
bearbetning.
14 § Varje kommun skall uppdra åt ett särskilt granskningsorgan att
svara för de uppgifter som anges i 13 §.
Granskningsorganet består av en granskningsledare och en
ställföreträdare för denne samt i övrigt av den personal som behövs
för uppgifterna.
Granskningsledaren beslutar på organets vägnar.
15 § Granskningsledaren och dennes ställföreträdare utses av
kommunen.
Kommunen skall sörja för att granskningspersonalen utbildas för sina
arbetsuppgifter.
16 § Granskningsledaren får begära att de uppgiftsskyldiga inom viss
tid lämnar upplysningar om förhållanden som omfattas av
uppgiftsskyldigheten enligt 4--9 §§.
Granskningsledaren får delegera denna befogenhet till någon annan inom
granskningsorganet.
Anmaningar
17 § Om en begärd uppgift inte lämnas inom föreskriven tid, får
statistiska centralbyrån eller granskningsledaren anmana den
uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller, om den
uppgiftsskyldige underlåter att lämna upplysningar som har begärts
enligt 16 §.
Innan en anmaning utfärdas, bör den uppgiftsskyldige, om det kan ske
utan någon olägenhet, på lämpligt sätt erinras om skyldigheten att
lämna föreskrivna uppgifter och upplysningar.
Viten m. m.
18 § Om den uppgiftsskyldige inte följer en anmaning enligt 17 §, får
på begäran av statistiska centralbyrån eller granskningsledaren den
uppgiftsskyldige föreläggas att göra detta vid vite. Ett sådant
föreläggande utfärdas av länsstyrelsen i det län där
uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.
Vitet bestäms till lägst 100 och högst 1 000 kronor.
19 § Beslut om vitesföreläggande får inte överklagas.
20 § Frågor om utdömande av förelagt vite skall på begäran av
statistiska centralbyrån eller granskningsledaren prövas av länsrätten
i det län där uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.
Registeruppgifter
21 § Från nedan angivna register får statistiska centralbyrån för
folk- och bostadsräkningen inhämta följande uppgifter:
1. statistiska centralbyråns register över totalbefolkningen
- personnummer
- kyrkobokföringsort
- kyrkobokföringsfastighet
- utdelnings- och ortsadress
- samhörighetsbeteckning
- civilstånd
- medborgarskap
- födelseland och senaste invandringsår
2. statistiska centralbyråns kontrolluppgiftsregister
- inkomsttagare och arbetsgivare
- inkomst av förvärvsarbete och den tid förmånen avser
- erlagd preliminärskatt
- arbetsställenummer
3. statistiska centralbyråns inkomst- och förmögenhetsregister
- inkomst
4. statistiska centralbyråns centrala företagsregister
- företags namn och form
- antal arbetsställen
- arbetsställenas namn, nummer, storlek, sektortillhörighet,
belägenhet och näringsgrenskod
5. statistiska centralbyråns register över nyckelkodområden
- fastigheters områdestillhörighet
6. länsstyrelsernas register över fastighetstaxeringen
- fastigheters tätortstillhörighet
7. registret vid den statliga lantmäterimyndigheten
- koordinater för fastigheter
8. registret vid riksskatteverkets sjömansskattekontor i
Göteborg
- uppgift på sådana ombordanställda på svenska fartyg som
betalar sjömansskatt
Lag (2008:537).
Avslutande bestämmelser
22 § Om statistiska centralbyrån med hjälp av automatisk
databehandling tillsammans med uppgifterna från folk- och
bostadsräkningen skall använda andra uppgifter för sådana syften som
anges i 1 §, får det ske bara enligt beslut eller med tillstånd som
avses i datalagen (1973:289).
23 § För kontroll av folkbokföringen får folkbokföringsmyndigheterna
ta del av de uppgifter från folk- och bostadsräkningen som behövs för
kontrollen. Sådan kontroll får dock göras med hjälp av automatisk
databehandling bara enligt beslut eller med tillstånd enligt datalagen
(1973:289).
24 § Både Statistiska centralbyrån och kommunernas
granskningsorgan ska vid tillämpningen av denna lag se till
att de uppgiftsskyldiga inte betungas onödigt.
Föreskrifter om sekretess finns i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:432).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:298 | Förordning (1993:298) om arealbidrag till jordbrukare | 1 § Stöd kan enligt denna förordning lämnas som arealbidrag till jordbrukare
med mer än två hektar åkermark.
Bidrag lämnas för budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Förordning (1994:19).
2 § Arealbidrag lämnas till den som meddelat Statens jordbruksverk att han
brukar marken, om inte verket beslutar något annat.
3 § Arealbidrag lämnas för den areal som under skördeåret 1993 odlas med
vete, råg, korn, havre, rågvete, blandsäd, matärter, foderärter, åkerbönor
eller vicker, allt till mognad, matpotatis, potatis till stärkelse och
råsprit, sockerbetor, konservärter, frövall eller bruna bönor till den del
den odlade arealen inte överstiger den stödareal som beräknas enligt 4 §
förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till
jordbrukare m. m.
Avdrag görs dock för den
1. areal för vilken omställningsstöd eller anläggningsstöd lämnas,
2. areal på vilken det under skördeåret 1993 odlas raps eller rybs till
mognad. Förordning (1994:19).
3 a § Arealbidrag lämnas för den areal som under skördeåret 1994 odlas med
vete, råg, korn, havre, rågvete, blandsäd, raps, rybs, matärter, foderärter,
åkerbönor eller vicker, allt till mognad, matpotatis, potatis till stärkelse
och råsprit, sockerbetor, konservärter, frövall eller bruna bönor.
Bidrag lämnas dock inte för areal för vilken omställnings- eller anläggnings-
stöd lämnas. Förordning (1994:19).
4 § Arealbidraget lämnas med ett visst belopp för varje hektar av den enligt
3 och 3 a §§ stödberättigade arealen. Beräknat bidragsbelopp som är lägre
än 1 000 kr betalas inte ut.
Närmare föreskrifter om storleken på bidraget meddelas av Jordbruksverket.
Förordning (1994:19).
5 § Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av Jordbruksverket.
Jordbruksverket får bemyndiga länsstyrelsen att pröva frågor om bidrag.
6 § Som villkor för bidrag gäller att brukaren lämnar sådana uppgifter till
Jordbruksverket och länsstyrelsen som är av betydelse för stödgivningen.
7 § Mottagaren av bidrag är återbetalningsskyldig för belopp som har betalats
ut felaktigt. Om det kan anses oskäligt att återkräva hela beloppet, får
detta sättas ned.
Om beslutet om bidrag har meddelats på grund av oriktig eller vilseledande
uppgift av bidragstagaren, får beslutet omedelbart hävas och lämnat bidrag
krävas tillbaka inom tio år från det att beloppet betalades ut.
8 § Beslut om bidrag av Jordbruksverket som första instans får omprövas av
verket. Begäran om omprövning skall ha kommit in till verket inom fyra veckor
från det att brukaren har fått del av beslutet om bidrag.
9 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos
Jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut får inte överklagas.
10 § Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om bidrag
enligt denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2001:756
De upphävda förordningarna gäller fortfarande i fråga om stöd
som har beviljats före utgången av december 2001.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:219 | Förordning (1982:219) om allmänna värmesystem | 1 § Statens energimyndighet skall vara tillsynsmyndighet i
frågor som rör allmänna värmesystem. Förordning (1997:884).
2 § I ärenden hos Statens energimyndighet enligt 2 eller 7 §
lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem skall sökanden
ersätta energimyndighetens kostnader för ärendets handläggning.
Förordning (1997:884).
3 § Sådan ersättning som anges i 2 § skall utgå med ett visst belopp per
timme nedlagt arbete. Det sammanlagda beloppet av denna ersättning och
ersättningen till sakkunniga enligt 36 § första stycket lagen
(1981:1354) om allmänna värmesystem får inte överstiga ett belopp som
motsvarar 50 öre per kilowatt anslutningseffekt men skall dock vara
minst 10 000 kronor.
Med anslutningseffekt avses det behov av värmeeffekt som totalt beräknas
finnas när den planerade anslutningen av fastigheter till värmesystemet
genomförts inom det område som anges i energiverkets beslut. Förordning
(1983:539).
4 § Enerigverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos
regeringen genom besvär. Förordning (1983:539):
5 § Ytterligare föreskrifter om verkställighet av lagen
(1981:1354) om allmänna värmesystem meddelas av
Statens energimyndighet. Förordning (1997:883).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:592 | Förordning (2020:592) om extra statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning för 2020 | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om extra
statsbidrag för 2020 för regionalt yrkesvux enligt
förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional
yrkesinriktad vuxenutbildning samt för orienteringskurser och
kurser i ämnena svenska, svenska som andraspråk, engelska,
matematik och samhällskunskap inom kommunal vuxenutbildning på
gymnasial nivå som kombineras med regionalt yrkesvux enligt
samma förordning.
Denna förordning är meddelad med stöd av
- 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 9 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Syftet med statsbidraget
2 § Syftet med det extra statsbidraget är att, utöver den
ersättning som de samverkande kommunerna har fått eller får
enligt förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional
yrkesinriktad vuxenutbildning, ge kommunerna statsbidrag med
de belopp som anges i 4 § för de årsstudieplatser inom
utbildning som anges i 1 § första stycket som kommunerna
anordnar under bidragsperioden 2020.
Förutsättningar för statsbidrag
3 § Extra statsbidrag får lämnas till de samverkande kommuner
som för bidragsperioden 2020 har beviljats eller beviljas
statsbidrag enligt förordningen (2016:937) om statsbidrag för
regional yrkesinriktad vuxenutbildning. Det extra
statsbidraget lämnas med de belopp som anges i 4 § för de
platser som kommunerna har åtagit sig eller åtar sig att
finansiera under 2020.
4 § Statsbidrag lämnas med samma belopp per årsstudieplats som
anges i 24-31 a §§ förordningen (2016:937) om statsbidrag för
regional yrkesinriktad vuxenutbildning. Omfattningen av en
årsstudieplats framgår av 2 kap. 2 § förordningen (2011:1108)
om vuxenutbildning.
Rekvisition och beslut om statsbidrag
5 § De samverkande kommunerna ska senast den dag som Statens
skolverk bestämmer lämna de uppgifter till Skolverket som
verket begär för att kunna betala ut det extra statsbidraget.
6 § Statens skolverk prövar frågor om och betalar ut
statsbidrag enligt denna förordning.
Uppföljning och redovisning
7 § Bestämmelserna i 35 och 36 §§ förordningen (2016:937) om
statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning ska
tillämpas i fråga om uppföljning och redovisning av extra
statsbidrag enligt denna förordning.
Återbetalning, återkrav och omfördelning
8 § Bestämmelserna i 37-39 §§ förordningen (2016:937) om
statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning ska
tillämpas i fråga om återbetalning, återkrav och omfördelning
av extra statsbidrag enligt denna förordning.
Bemyndigande
9 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
10 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2020:592
1. Denna förordning träder i kraft den 28 juli 2020.
2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2020.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
statsbidrag som har beviljats före utgången av 2020.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:775 | Lag (1994:775) om beräkning av
kapitalunderlaget vid beskattning
av ägare i fåmansföretag | Tillämpningsområde
1 § Vid tillämpning av 3 § 12 c mom. tredje stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt beräknas kapitalunderlaget enligt denna lag.
Lag (1995:1632).
Beräkning av kapitalunderlaget
2 § Kapitalunderlaget beräknas som skillnaden mellan tillgångar och
skulder i företaget vid utgången av det beskattningsår för vilket
taxering skedde år 1993 eller, om företaget inte taxerades då, det
beskattningsår för vilket taxering skedde år 1992. Vid beräkning av
kapitalunderlaget beaktas även 9 och 10 §§. Lag (1995:1632).
3 § Som skuld tas upp 28 procent av
1. belopp som svarar mot avsättning till skatteutjämningsreserv,
2. uppskovsbelopp som avses i lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver och som vid beskattningsårets utgång ännu
inte återförts till beskattning och
3. belopp som har avsatts till ersättningsfond eller liknande fond.
4 § Som skuld räknas även en skuldreservering i den mån avdrag
för reserveringen medgetts vid inkomsttaxeringen.
5 § Aktier och andelar i svenska dotterföretag som inte är
handelsbolag skall tas upp till ett värde motsvarande så stor del av
kapitalunderlaget i dotterföretaget som svarar mot moderföretagets
andel av antalet aktier eller andelar i dotterföretaget.
6 § Vid värderingen av andra tillgångar än som avses i 5 § skall
1. fastighet som utgör omsättningstillgång tas upp till värdet enligt
räkenskaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgångar än som avses i punkt 1 och kundfordringar
tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen,
3. inventarier och andra tillgångar för vilka avdrag medges enligt
punkterna 12--14 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) tas upp till skattemässiga restvärden,
4. annan fastighet än som avses i punkt 1 tas upp till
anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning minskat
med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag,
5. sådana finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till anskaffningsvärden
beräknade enligt genomsnittsmetoden om det inte är fråga om
sådana tillgångar som avses i punkt 2,
6. fordringar i utländsk valuta tas upp till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,
7. andel i handelsbolag tas upp till delägarens justerade
ingångsvärde för andelen enligt 28 § lagen om statlig inkomstskatt,
8. andra tillgångar än som avses i punkterna 1--7 tas upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna värdeminskningsavdrag
och liknande avdrag.
7 § Vid tillämpning av 6 § 4 får fastighet som förvärvats före
utgången av år 1990 i stället anses förvärvad den 1 januari 1991.
Anskaffningsvärdet vid denna tidpunkt anses motsvara viss del av
det för år 1991 gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982--1991 års
taxering
ar medgivna värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag om avdragen för år räknat uppgått till sammanlagt minst 10
procent av nämnda värde. Med del av taxeringsvärdet avses i fråga
om
1. småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet,
2. hyreshusenheter 60 procent av taxeringsvärdet,
3. industrienheter 75 procent av taxeringsvärdet,
4. lantbruksenheter 100 procent av taxeringsvärdet.
Värdet enligt första stycket skall i skälig mån jämkas om
marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar vid
beskattningsårets utgång inte överstiger 75 procent av detta värde.
Jämförelsen skall avse marknadsvärdet på den egendom som
omfattas av värderingen enligt första stycket.
8 § Vid tillämpning av 6 och 7 §§ avses med
värdeminskningsavdrag också belopp varmed ersättningsfond och
liknande fonder tagits i anspråk.
Justering av kapitalunderlaget
9 § Har företaget gjort avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års taxering får, i stället för vad
som anges i 3 § 1, som skuld tas upp 28 procent av det belopp som
enligt lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv
lägst skall återföras till beskattning vid 1995--2002 års taxeringar.
Understiger avdraget för avsättning det avdrag som avses i 3 § 1
skall kapitalunderlaget minskas med 28 procent av skillnaden
däremellan. Lag (1994:1894).
10 § Kapitalunderlaget skall minskas med vinstutdelning som
lämnats för det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1993
eller, om företaget inte taxerades då, det räkenskapsår för vilket
taxering skedde år 1992.
Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än det som
anges i första stycket skall minska kapitalunderlaget i den mån
utdelat belopp överstiger nettovinsten enligt fastställd
balansräkning eller, i förekommande fall, fastställd
koncernbalansräkning.
Kapitalunderlaget i ett aktiebolag skall minskas med belopp som
svarar mot utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med
nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden om utbetalning
skett efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.
Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening skall minskas med
belopp som svarar mot utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar vid nedsättning av
medlemsinsatsernas belopp eller enligt 4 kap. 3 § samma lag vid
återbetalning av överskjutande medlemsinsatser om utbetalning
skett efter det räkenskapsår då underlaget beräknades.
Kapitalunderlaget justeras för utbetalning enligt andra-fjärde
styckena för det beskattningsår utbetalning skett sedan det
utbetalade beloppet har fördelats enligt 3 § 12 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt mellan inkomst av kapital
respektive tjänst. Lag (1994:1894).
11 § har upphävts genom lag (1994:1894).
Övergångsbestämmelser
1994:775
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.
1994:1894
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första
gången vid 1996 års taxering. Vid 1995 års taxering skall
hänvisningen i 9 § till lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserv avse lagen i dess lydelse till och med den 30
december 1994.
1995:1632
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången vid 1997 års taxering.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:383 | Plan- och byggförordning (1987:383) | Inledning
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter för
tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10). Termer och
uttryck som används i plan- och bygglagen har samma betydelse
i denna förordning. Förordning (2010:168).
Krav på byggnader m.m.
Byggnader och allmänna platser
2 § Boverket får meddela de verkställighetsföreskrifter och de
övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelsen
om utformning av byggnader i 3 kap. 2 § plan- och bygglagen
(1987:10). Förordning (1994:1237).
3 § har upphävts genom förordning (1994:1237).
4 § har upphävts genom förordning (1994:1237).
5 § Boverket får meddela de verkställighetsföreskrifter och de
övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av följande
bestämmelser i 17 kap. plan- och bygglagen (1987:10)
20 § om anordningar för uppstigning på tak och skydd mot
olycksfall, om portar och liknande anordningar samt om
anordningar för hämtning av avfall,
21 § om handikappanpassning,
21 a § om krav på undanröjande av enkelt avhjälpta hinder och
om undantag från sådana krav. Förordning (2001:320).
Tomter och allmänna platser
6 § Boverket får meddela de verkställighetsföreskrifter och de
övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av följande
bestämmelser i 3 kap. 15 § första stycket plan- och bygglagen
(1987:10)
punkt 3. att risken för olycksfall begränsas och betydande
olägenheter för trafiken inte uppkommer,
punkt 4. att kravet på framkomlighet för utryckningsfordon
tillgodoses,
punkt 5. att tomt, allmän plats och område för andra
anläggningar än byggnader kan användas av personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga. Förordning (2001:320).
7 § har upphävts genom förordning (1994:1237).
8 § har upphävts genom förordning (1994:1237).
Definitioner
9 § När det i plan- och bygglagen (1987:10) eller i föreskrifter eller
beslut som utfärdats med stöd av lagen meddelats bestämmelser
om byggnadshöjd, källardjup eller antal våningar gäller följande,
om inte annat särskilt anges.
Byggnadshöjden och källardjupet skall beräknas från markens
medelnivå invid byggnaden. Om byggnaden ligger mindre än sex
meter från allmän plats, skall dock beräkningen utgå från den
allmänna platsens medelnivå invid tomten, om inte särskilda
omständigheter föranleder annat.
Byggnadshöjden räknas till skärningen mellan fasadplanet och ett
plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens
tak. Källardjupet räknas till det lägsta källargolvets översida.
Som våning räknas även vind där bostadsrum eller arbetslokal kan
inredas, om den enligt tredje stycket beräknade byggnadshöjden är
mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälklagets översida, och
källare, om golvets översida i våningen närmast ovanför ligger mer
än 1,5 meter över markens medelnivå invid byggnaden. Förordning
(1994:1237).
Ärenden om planer och områdesbestämmelser
Region- och översiktsplaner
10 § Under samråd om förslag att anta, ändra eller upphäva en
regionplan eller översiktsplan skall länsstyrelsen på lämpligt sätt
hålla berörda statliga myndigheter underrättade om planarbetet.
Skogsstyrelsens yttrande skall inhämtas om skogsmark berörs.
De myndigheter som har synpunkter på planförslaget skall framföra
dessa till länsstyrelsen.
När planförslaget skall ställas ut, skall länsstyrelsen underrätta de
statliga myndigheter som kan väntas ha synpunkter i sådana frågor
som länsstyrelsen skall ta ställning till i sitt granskningsyttrande.
Länsstyrelsen skall underrätta lantmäterimyndigheten om
beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan eller en
översiktsplan. Andra statliga myndigheter skall underrättas, om de
haft synpunkter på planförslaget eller om de särskilt berörs av
beslutet. Förordning (2005:1163).
Detaljplaner, fastighetsplaner och områdesbestämmelser
11 § Vid samråd om förslag till detaljplaner, fastighetsplaner
och områdesbestämmelser skall samma ordning följas som föreskrivs
i 10 § första stycket. Länsstyrelsen behöver dock inte underrätta
lantmäterimyndigheten och myndigheter som är sakägare.
I övrigt behöver myndigheter som inte haft någon erinran mot
översiktsplanen underättas endast om förslaget inte har stöd i
översiktsplanen eller särskilt berör en viss myndighet.
Yttrande från Skogsstyrelsen skall inhämtas, om skogsmark
berörs. Förordning (2005:1163).
12 § En detaljplan som medger att planområdet får tas i anspråk
för sådan verksamhet eller åtgärd som avses i 5 kap. 18 §
tredje stycket plan- och bygglagen (1987:10) skall antas
medföra betydande miljöpåverkan om kommunen, med tillämpning av
de kriterier som anges i bilaga 2 till förordningen (1998:905)
om miljökonsekvensbeskrivningar, finner att planen kan antas
medföra sådan påverkan. Förordning (2005:151).
Planhandlingar m.m.
13 § De handlingar som på grund av 4 kap. 13 §, 5 kap. 31 § andra
stycket och 33 §, 6 kap. 12 § och 13 § andra stycket och 7 kap. 7 §
plan- och bygglagen (1987:10) skall överlämnas till Boverket,
länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten skall vara lämpliga för
arkivering. Förordning (1995:1445).
Redovisning av planer m.m.
14 § Länsstyrelsen skall på begäran lämna Boverket sådana
redovisningar av detaljplaner och områdesbestämmelser samt av
planeringsunderlag för regionplaner, översiktsplaner, detaljplaner
och områdesbestämmelser som behövs för att Boverket skall få
kännedom om aktuella utvecklingstendenser inom verkets
ansvarsområde. Förordning (1991:74).
Ärenden om lov och anmälningar
15 § Skriftliga ansökningar om lov eller förhandsbesked och sådana
handlingar som avses i 8 kap. 20 § första stycket plan- och
bygglagen (1987:10) skall vara utförda så att de är lämpliga för
arkivering i befintligt skick eller efter mikrofilmning, om
byggnadsnämnden begär det. Förordning (1994:1237).
15 a § I en bygg- eller rivningsanmälan skall anges
fastighetsbeteckning, byggherrens namn och adress samt vid vilken
tid byggnads- eller rivningsarbetena är avsedda att påbörjas.
Förordning (1995:1200).
15 b § Byggnadsnämnden får i beslutet om kontrollplan ange att
handlingar som beskriver byggnaden eller anläggningen i färdigt
skick och som är lämpliga för arkivering eller för mikrofilmning
skall ges in till nämnden när arbetena avslutats, om handlingarna
kan väntas vara av betydelse för byggnadsnämndens framtida
tillsynsverksamhet. Förordning (1994:1237).
16 § Boverket får meddela de verkställighetsföreskrifter som
behövs för tillämpningen av bestämmelserna om handläggning av
ärenden om lov och förhandsbesked i 8 kap. 19 § andra stycket, 20 §
första stycket och 34 § fjärde stycket plan- och bygglagen
(1987:10). Förordning (1994:1237).
Byggnadsarbeten m.m.
Kvalitetsansvariga och kontrollanter
17 § Kvalitetsansvariga enligt 9 kap. 14 § och sådana sakkunniga
kontrollanter som avses i 9 kap. 9 § första stycket skall ha den
utbildning och erfarenhet som behövs och vara lämpliga för
uppgiften.
Ett beslut om riksbehörighet för en kvalitetsansvarig enligt 9 kap.
14 § plan- och bygglagen (1987:10) skall vara tidsbegränsat och får
begränsas till att avse ett visst slag av arbeten.
Sådana sakkunniga kontrollanter som avses i 9 kap. 9 § första
stycket plan- och bygglagen (1987:10) får certifieras av ett organ
som har ackrediterats för detta ändamål enligt 14 § lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll. Certifiering skall vara
tidsbegränsad och får begränsas till ett visst slag av arbeten.
Boverket får meddela närmare föreskrifter om kvalitetsansvariga
med riksbehörighet och för certifiering av sakkunniga
kontrollanter. Förordning (1994:1237).
18 § Om inte särskilda omständigheter föranleder annat skall
byggnadsnämnden godta kvalitetsansvariga som har riksbehörighet
och utlåtanden från sakkunniga vars kompetens styrkts genom
certifiering. Frågan om när byggnadsnämnden kan besluta om byte
av kvalitetsansvarig regleras i 9 kap. 15 § plan- och bygglagen
(1987:10). Förordning (1994:1237).
19 § Boverket får meddela de verkställighetsföreskrifter som
behövs för tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 1 § plan- och
bygglagen (1987:10) om utförande av byggnads-, rivnings- och
markarbeten. Förordning (1994:1237).
20 § Om en byggnad som skall rivas, är behäftad med ohyra eller
virkesförstörande insekter, skall dessa utrotas. Material, som kan ge
skador på människor, djur eller växter skall tas om hand på ett
betryggande sätt.
Boverket får meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs för
tillämpningen av första stycket. Förordning (1991:74).
21 § har upphävts genom förordning (1994:1237).
22 § har upphävts genom förordning (1994:1237).
Indrivning
23 § Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige
skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning
görs framgår av 3 § nämnda förordning.
Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100
kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Förordning
(1993:1249).
Övergångsbestämmelser
1994:1237
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.
Förordning (1994:1575).
2. Beträffande ärenden enligt plan- och bygglagen (1987:10) som
avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser tillämpas.
1995:1445
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter och fastighetsregistermyndigheter som
inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:160 | Lag (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål | 1 § På försök får vid de tingsrätter som regeringen
bestämmer avvikelser enligt denna lag göras från vad som
annars gäller för delgivning av handlingar i brottmål.
2 § Den tilltalade får delges stämning och andra
handlingar i ett brottmål genom att handlingarna hålls
tillgängliga vid tingsrätten från och med en i förväg bestämd
tidpunkt (tillgänglighetsdelgivning).
3 § Tillgänglighetsdelgivning får användas om den
tilltalade har fått information om
1. att sådan delgivning kan komma att användas i målet, och
2. från och med vilken tidpunkt och vid vilken tingsrätt
handlingarna kommer att hållas tillgängliga.
Informationen ska vid ett personligt sammanträffande ha
delgetts den tilltalade av en åklagare eller av en polisman
eller någon annan anställd vid Polismyndigheten som
myndigheten har utsett.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om information om tillgänglighetsdelgivning.
4 § Tillgänglighetsdelgivning har skett när handlingarna
har gjorts tillgängliga vid den tidpunkt och den tingsrätt
som den tilltalade har fått information om enligt 3 §.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:942 | Förordning (1990:942)
med instruktion för programrådet vid Studsvik | Uppgifter
1 § Programrådet vid Studsvik har till uppgift att beställa de insatser
vid Studsvik Material Aktiebolag, Fjärrvärmeutveckling FVU Aktiebolag
och TPS Termiska Processer Aktiebolag inom området för icke kärnteknisk
forskning och utveckling som finansieras med statsanslag.
Programrådet skall också svara för att insatserna samordnas med andra
forsknings- och utvecklingsinsatser som sker inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Förordning (1992:1045).
2 § Programrådet skall dessutom
1. svara för utvärderingar vad gäller effektivitet och kvalitet i
bolagens anslagsfinansierade verksamhet inom området för icke
kärnteknisk forskning och utveckling,
2. bevaka att de anslagna statsmedlen inte används i bolagens
kommersiella verksamhet,
3. underlätta bolagens kontakter med högskolor och andra intressenter
inom området för energiforskning. Förordning (1992:1045).
Sammansättning
3 § Programrådet består av högst nio personer. En av ledamöterna är
ordförande.
Organisation
4 § Programrådet är i administrativt hänseende knutet till Närings-
och teknikutvecklingsverket.
Verksförordningens tillämpning
5 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall
tillämpas på programrådet:
17 § om inhämtande av uppgifter,
29 § om myndighetens beslut.
Ärendenas handläggning
6 § Programrådet är beslutfört när ordföranden och minst hälften av de
andra ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
7 § Om ett ärende är så brådskande att programrådet inte hinner
sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden
mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för
beslutförhet.
Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
programrådet.
8 § Programrådet får i särskilda beslut lämna över till ordföranden att
avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av rådet.
9 § Ärendena avgörs efter föredragning. I särskilda beslut får det dock
medges att ärenden som avgörs enligt 8 § inte behöver föredras.
10 § I särskilda beslut skall det bestämmas vem som får begära in
förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.
Förordnanden
11 § Ordföranden och de övriga ledamöterna utses av regeringen för en
bestämd tid.
Överklagande
12 § Programrådets beslut får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:853 | Lag (2001:853) om äldreförsörjningsstöd | Rätten till äldreförsörjningsstöd
1 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om
vem som omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen
innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och om anmälan m.m. Lag (2004:853).
2 § Äldreförsörjningsstöd enligt denna lag utges från och med
den månad då den stödberättigade fyller 65 år. Rätten till
äldreförsörjningsstöd respektive stödets storlek är beroende av
den stödberättigades, och om han eller hon är gift, även makens
inkomster.
Med inkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som
en stödberättigad kan antas komma att få under den närmaste
tiden.
3 § Äldreförsörjningsstöd utges till den som har rätt till
inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension, till garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension eller till bostadstillägg eller
särskilt bostadstillägg enligt lagen (2001:761) om
bostadstillägg till pensionärer m.fl. endast om den
stödberättigade tar ut samtliga sådana förmåner som han eller
hon är berättigad till för samma tid.
Beräkning av äldreförsörjningsstödets storlek
4 § Den stödberättigade ska genom äldreförsörjningsstödet dels
tillförsäkras en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkras medel
för att täcka en skälig bostadskostnad.
Den skäliga levnadsnivån enligt första stycket ska per månad
motsvara en tolftedel av 1,3546 gånger prisbasbeloppet för den
som är ogift och en tolftedel av 1,1446 gånger prisbasbeloppet
för den som är gift.
En bostadskostnad som uppgår till högst 6 200 kronor per månad
för den som är ogift och 3 100 kronor per månad för den som är
gift ska anses som en skälig bostadskostnad enligt första
stycket. För var och en av makarna ska bostadskostnaden
beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad. För
var och en av de boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform ska
en bostadskostnad som uppgår till högst 2 850 kronor per månad
anses som en skälig bostadskostnad enligt första stycket.
Lag (2008:1428).
5 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring fastställda
prisbasbeloppet.
6 § Vid beräkning av bostadskostnaderna skall 7 och 8 §§ lagen
(2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. tillämpas
på motsvarande sätt.
7 § Den stödberättigades inkomster skall beräknas enligt 21 §
första stycket lagen (2001:761) om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. När rätten till äldreförsörjningsstöd
beräknas skall även det särskilda bostadstillägget enligt 20 §
samma lag samt bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om
bostadsbidrag räknas som inkomst.
I fråga om makar skall inkomsten respektive värdet av
förmögenhet för var och en av dem beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda inkomst och förmögenhet.
8 § Äldreförsörjningsstöd skall motsvara det belopp varmed den
stödberättigades inkomster understiger summan av skälig
bostadskostnad och den skäliga levnadsnivå som anges i 4 §
andra stycket.
Utbetalning
9 § Äldreförsörjningsstöd utges från och med den månad då rätt
till förmånen inträtt, dock tidigast från och med
ansökningsmånaden.
Stödet kan utges under högst tolv sammanhängande månader på
grundval av de uppgifter som den stödberättigade har lämnat i
sin ansökan. För stöd under tid därefter skall den
stödberättigade ge in en ny ansökan.
Äldreförsörjningsstöd utges till och med den månad då den
berättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har
upphört.
10 § Äldreförsörjningsstödet betalas ut månadsvis. Årsbeloppet
skall avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med
tolv.
10 a § En stödberättigad ska betala för sitt uppehälle för
varje dag som han eller hon är
- häktad
- intagen i anstalt eller
- på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan
vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller
boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453). Vid vistelse
i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende gäller
detta endast för den tid under vilken staten bekostar
vistelsen. Betalning ska ske genom att Pensionsmyndigheten,
efter skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
gör avdrag från äldreförsörjningsstödet när det betalas ut.
Om den stödberättigade samtidigt med stödet uppbär
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension eller
livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, ska endast ett avdrag göras från de
sammantagna förmånerna.
Avdraget uppgår till 80 kronor för dag. Det får dock utgöra
högst en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter
skatteavdrag delat med 30. Därvid ska det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmaste lägre krontal.
Avdrag ska inte göras för tid under vilken den
stödberättigade vistas utanför anstalt enligt 58 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt. Avdrag ska heller inte
göras, om den stödberättigade är berättigad till livränta
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring men
förmånen enligt 6 kap. 8 § sistnämnda lag inte ska utges.
Lag (2009:1007).
Övriga bestämmelser
11 § Följande bestämmelser i lagen (2001:761) om bostadstillägg
till pensionärer m.fl. gäller i fråga om äldreförsörjningsstöd
enligt denna lag:
5 § om vem som är likställd med gift person m.m.,
22 § om ansökan m.m.,
25 § om utbetalning av bostadstillägg för förfluten tid,
26 § om anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden,
27 och 28 §§ om omprövning och ändring av bostadstillägg,
29 § om uppgiftsskyldighet för banker och andra
penninginrättningar,
30 § om återbetalningsskyldighet, och
31 § om avdrag på bostadstillägg.
12 § Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall tillämpas i ärenden enligt denna lag:
- 17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
- 20 kap. 2 a § om provisoriska beslut,
- 20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning,
- 20 kap. 5 § om preskription,
- 20 kap. 6 § första stycket andra meningen om förbud mot
överlåtelse,
- 20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
- 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet, och
- 20 kap. 10-13 §§ om överklagande m.m.
Lag (2004:853).
Övergångsbestämmelser
2004:853
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har
meddelats av en allmän försäkringskassa tillämpas
föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare tillämpas
föreskriften i punkt 5 samma ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av en
allmän försäkringskassa.
2004:1249
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för äldreförsörjningsstöd som avser tid före
ikraftträdandet.
2005:1178
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för äldreförsörjningsstöd som avser tid före
ikraftträdandet.
2006:1492
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en
verkställighet enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt som pågår vid ikraftträdandet.
2006:1542
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande äldreförsörjningsstöd som avser
tid före ikraftträdandet.
2008:1428
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande äldreförsörjningsstöd som avser
tid före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:538 | Förordning (2016:538) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät | 1 § I denna förordning finns kompletterande bestämmelser till
lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät.
2 § Termer som används i denna förordning har samma betydelse
som i lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av
bredbandsnät.
3 § Post- och telestyrelsen är tvistlösningsmyndighet och
tillsynsmyndighet enligt 1 kap. 5 § lagen (2016:534) om
åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät.
4 § När Post- och telestyrelsen prövar tvister enligt
2 kap. 1 § lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av
bredbandsnät ska myndigheten, om nätinnehavaren är en
tillhandahållare av ett allmänt kommunikationsnät och det är
lämpligt, ta hänsyn till målen i 1 kap. 1 § lagen (2022:482)
om elektronisk kommunikation. Förordning (2022:519).
5 § När Post- och telestyrelsen prövar tvister eller utövar
tillsyn enligt lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av
bredbandsnät ska myndigheten vid behov höra andra myndigheter
som har särskild kunskap om en viss typ av infrastruktur.
6 § Post- och telestyrelsen ansvarar för informationstjänsten
för utbyggnad av bredbandsnät enligt 4 kap. 1 § lagen
(2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät.
7 § Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om
verkställigheten av lagen (2016:534) om åtgärder för
utbyggnad av bredbandsnät.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:991 | Förordning (1981:991) om statsbidrag för redovisningsåret
1980/81 till avgifter till försäkring för tilläggspension för
särskollärare m.fl. | Till huvudmännen för särskolor som enligt kungörelsen (1968:350) an
gående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
får statsbidrag till vissa lönekostnader, skall för redovisningsåret
1980/81 utgå statsbidrag även för utgivna avgifter till försäkring för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Statsbidraget utgör 10 procent av det lönebidrag som huvudmännen
uppbär. Skolöverstyrelsen skall utan rekvisition betala ut
statsbidraget till huvudmännen från förslagsanslaget Bidrag till
driften av särskolor m.m. under femte huvudtiteln.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2008:427 | Förordning (2008:427) med instruktion för Domarnämnden | Uppgifter
1 § Domarnämnden har till uppgift att
1. lämna förslag till regeringen i ärenden om anställning som
domare eller hyresråd enligt särskilda bestämmelser,
2. besluta i fråga om tillstånd som avses i 12 kap. 3 §
rättegångsbalken när det gäller lagfarna domare i och
rättsbildade befattningshavare vid domstol,
3. handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§
lagen (1994:260) om offentlig anställning när det gäller lagmän
i tingsrätt och förvaltningsrätt, samt
4. handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 c §§
lagen om offentlig anställning när det gäller hyresråd som är
chef för en hyresnämnd. Förordning (2009:889).
Ledning
2 § Myndigheten leds av en nämnd.
3 § Nämnden består av högst nio ledamöter. För varje ledamot
finns en personlig ersättare.
Organisation
4 § Domstolsverket utför administrativa uppgifter åt
myndigheten.
Handläggning av ärenden
5 § Domstolsverket svarar för beredning och föredragning av
ärendena. Ordföranden får ta över beredningen och
föredragningen av ett ärende.
6 § Nämnden får i arbetsordningen meddela föreskrifter om att
ordföranden eller någon anställd vid Domstolsverket får pröva
frågor om utlämnande av allmänna handlingar samt frågor som
uppkommer med anledning av överklagande av nämndens beslut.
7 § Vid nämndens prövning ska de sökandes skicklighet för
anställningen särskilt beaktas.
Innan nämnden lämnar sitt förslag i fråga om någon annan
anställning än som chef för domstol eller hyresnämnd ska den
inhämta yttrande från chefen för den aktuella domstolen eller
hyresnämnden. Chefen för den aktuella domstolen eller
hyresnämnden bör träffa de sökande som han eller hon avser att
yttra sig över. I yttrandet ska det anges om det finns behov av
en jämnare könsfördelning.
Innan nämnden i ett ärende om anställning som domare eller
hyresråd för upp en sökande på förslag, ska uppgifter om
sökanden inhämtas ur belastningsregistret enligt förordningen
(1999:1134) om belastningsregister, om det inte möter något
hinder enligt 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister.
Anställningar och uppdrag
8 § Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för en tid
av högst tre år.
Regeringen utser bland ledamöterna en att vara ordförande och
en att vara vice ordförande.
Undantag från myndighetsförordningen
9 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515)
ska inte tillämpas på myndigheten:
5 § om delegering,
8 § om arbetsgivarpolitik, och
16 § andra stycket om avgörande av ordföranden i brådskande
fall, såvitt avser frågor enligt 1 § 1 denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:880 | Förordning (2003:880) om fastställande av omräknade belopp för
vägavgift för år 2004 | Regeringen fastställer enligt 23 § tredje stycket lagen
(1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon avgiften till
följande belopp för år 2004.
Fordon som inte uppfyller de av Europeiska gemenskapen
fastställda kraven i rådets direktiv 88/77/EEG av den 3
december 1987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från
dieselmotorer som används i fordon2 i dess lydelse enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/1/EG av den 22
januari 1996 om ändring av direktiv 88/77/EEG3.
Antal axlar Avgift per Avgift per Avgift per Avgift per
år månad vecka dag
högst 3 axlar 8 743 kronor 874 kronor 236 kronor 72 kronor
4 eller fler 14 117 kronor 1 411 kronor 373 kronor 72 kronor
axlar
Fordon med de egenskaper som anges i rad A i tabellen i punkt
8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG i dess lydelse
enligt direktiv 96/1/EG.
Antal axlar Avgift per Avgift per Avgift per Avgift per
år månad vecka dag
högst 3 axlar 7 741 kronor 774 kronor 209 kronor 72 kronor
4 eller fler 12 751 kronor 1 275 kronor 336 kronor 72 kronor
axlar
Fordon med de egenskaper som anges i rad B i tabellen i punkt
8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG i dess lydelse
enligt direktiv 96/1/EG eller fordon som uppfyller högre
ställda krav i senare lydelse.
Antal axlar Avgift per Avgift per Avgift per Avgift per
år månad vecka dag
högst 3 axlar 6 831 kronor 683 kronor 182 kronor 72 kronor
4 eller fler 11 385 kronor 1 138 kronor 300 kronor 72 kronor
axlar
Avgift för inlösen av årsbevis tas ut med 227 kronor.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2013:391 | Förordning (2013:391) om Domarnämndens förordnande av särskilda ledamöter i allmän domstol och i allmän förvaltningsdomstol | 1 § Domarnämnden ska förordna
1. ekonomiska experter i tingsrätten och hovrätten enligt
1 kap. 8 § och 2 kap. 4 a § rättegångsbalken,
2. tekniska och ekonomiska experter i Patent- och
marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen enligt
2 kap. 3 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar,
3. särskilda ledamöter i mark- och miljödomstolarna,
4. värderingstekniska ledamöter i förvaltningsrätten och
särskilda ledamöter i kammarrätten i mål om fastighetstaxering
enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
5. särskilda ledamöter i förvaltningsrätten och kammarrätten i
mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen
(2017:725),
6. ekonomiska experter i förvaltningsrätten och kammarrätten i
mål enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, och
7. särskilda ledamöter i förvaltningsrätten och kammarrätten i
mål enligt lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska
visas offentligt. Förordning (2022:518).
2 § Domarnämndens beslut om förordnande får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:516 | Förordning (2012:516) om statsbidrag till det fria kulturlivet inom teater-, dans- och musikområdet | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om statsbidrag
till det fria kulturlivet inom teater-, dans- och musikområdet.
Statsbidrag enligt förordningen lämnas i mån av tillgång på
medel.
1 a § Statsbidrag enligt denna förordning får endast lämnas i
enlighet med de villkor som anges i kapitel I och artikel 53 i
kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014
genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med
den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget.
Förordning (2021:1318).
Ändamålet med statsbidraget
2 § Ändamålet med statsbidraget är att främja mångfald,
kvalitet och förnyelse samt annan kulturpolitiskt värdefull
utveckling inom det fria kulturlivet.
Förutsättningar för statsbidrag
3 § Statsbidrag enligt denna förordning får lämnas till en
1. aktör som är verksam i Sverige inom teater, dans och musik
eller annan scenkonstrelaterad verksamhet,
2. fonogramproducent som är verksam i Sverige,
3. fonogramproducent som är verksam i ett annat nordiskt land
och som ger ut samisk musik,
4. aktör enligt 1 samt lokala och regionala teater-, dans- och
musikinstitutioner för samverkan med komponister, och
5. fonogramproducent eller annan aktör verksam i Sverige som
deltar i internationell eller interkulturell kulturverksamhet.
Med internationell kulturverksamhet avses verksamhet som berör
Sverige och minst ett annat land. Med interkulturell
kulturverksamhet avses verksamhet som främjar etnisk och
kulturell mångfald i Sverige.
4 § Statsbidrag får lämnas till verksamhet av professionell art
i form av verksamhetsbidrag eller projektbidrag.
5 § Statsbidrag får lämnas endast till juridiska personer och
enskilda näringsidkare.
6 § Statsbidrag får lämnas endast till verksamhet som har även
annan finansiering. Vid fördelning av statsbidrag ska hänsyn
tas till om verksamheten redan beviljats annat statligt stöd.
7 § Statsbidrag får inte lämnas till den som har skulder för
svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller
som är i likvidation eller konkurs.
7 a § Om uppgifter om ett stöd till ett företag ska
offentliggöras enligt artikel 9 i kommissionens förordning
(EU) nr 651/2014, får stödet endast beviljas om företaget
samtycker till offentliggörandet. Förordning (2021:1318).
Ärendenas handläggning
8 § Statens kulturråd prövar frågor om statsbidrag enligt denna
förordning.
9 § En ansökan om statsbidrag ska vara skriftlig och ges in
till Statens kulturråd.
10 § Ett beslut om statsbidrag får förenas med villkor. Dessa
ska framgå av beslutet. I beslutet ska även sista dag för
redovisning enligt 11 § anges.
Redovisning
11 § Den som har beviljats statsbidrag enligt denna förordning
ska till Statens kulturråd redovisa hur medlen har använts och
vilka resultat som har uppnåtts.
Hinder mot utbetalning
11 a § Statsbidrag får inte betalas ut till ett företag som är
föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av
Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd beviljat av en
svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre
marknaden. Förordning (2021:1318).
12 § Statens kulturråd får besluta att ett beviljat statsbidrag
tills vidare inte ska betalas ut, om det kan antas att bidraget
har beviljats på grund av felaktiga uppgifter.
Återbetalning och återkrav
13 § Mottagaren av ett statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något
annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med
för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget inte använts för det ändamål som det har beviljats
för,
4. den som har tagit emot bidraget inte lämnar sådan
redovisning som avses i 11 §, eller
5. villkor i beslutet om bidrag inte har följts.
14 § Om någon är återbetalningsskyldig enligt 13 §, ska Statens
kulturråd besluta att helt eller delvis kräva tillbaka
statsbidraget.
15 § Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 14 § inte
betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen
(1975:635) tas ut på beloppet.
16 § Om det finns särskilda skäl, får Statens kulturråd helt
eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 14 §
eller ett krav på ränta enligt 15 §.
Offentliggörande, rapportering och registerföring
16 a § I 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska
unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om
tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler finns
bestämmelser om offentliggörande, rapportering och
registerföring. Förordning (2021:1318).
Bemyndigande
17 § Statens kulturråd får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
18 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut enligt 11 a och 12 §§ får dock inte överklagas.
Förordning (2021:1318).
Övergångsbestämmelser
2012:516
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013, då
förordningen (1974:452) om statsbidrag till teater-, dans- och
musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper och
förordningen (1982:505) om statsbidrag för framställning och
utgivning av fonogram ska upphöra att gälla.
2. De upphävda förordningarna gäller dock fortfarande för
statsbidrag som har beviljats före den 1 januari 2013.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:966 | Förordning (1995:966) om den nationella forskningsanläggningen
Manne Siegbahn-laboratoriet | 1 § Vid Stockholms universitet finns det ett
acceleratorlaboratorium, benämnt Manne Siegbahn-laboratoriet.
Laboratoriet är en sådan inrättning för särskilda uppgifter som
avses i 3 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100).
Laboratoriet skall vara tillgängligt för forskare från
universitet, högskolor och övriga forskningsinstitutioner i
Sverige. Även forskare från andra länder skall kunna bedriva
forskning vid laboratoriet. Förordning (1998:1012).
2 § Vid laboratoriet bedrivs acceleratorbaserad forskning.
3 § Laboratoriet leds av en styrelse. Vid laboratoriet finns en
föreståndare som utses av styrelsen.
4 § Styrelsen skall besluta i frågor som rör budget och
verksamhetsplanering samt verka för medelsanskaffning.
5 § Styrelsen består av en ordförande och sex andra ledamöter.
Samtliga utses av styrelsen för universitetet. Två ledamöter utses
efter förslag av Vetenskapsrådet. Förordning (2000:1205).
6 § Efter samråd med universitetet skall Vetenskapsrådet lämna
underlag till budget, årsredovisning och annat liknande
underlag till regeringen. Förordning (2000:1205).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:255 | Förordning (2020:255) om statlig kreditgaranti för lån för bostadsbyggande | Inledande bestämmelse
1 § Boverket får lämna en statlig garanti (kreditgaranti) till
kreditgivare enligt denna förordning.
Förutsättningar för kreditgaranti
2 § Boverket får lämna en kreditgaranti till följande
kreditgivare:
1. kreditinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsbolag
och andra företag som erbjuder lån till bostadsbyggande och
som står under tillsyn av Finansinspektionen,
2. utländska kreditinstitut och försäkringsgivare vars hemland
hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är
auktoriserade och står under tillsyn i hemlandet, och
3. andra utländska kreditinstitut och försäkringsgivare som
driver verksamhet i Sverige genom etablering.
En kreditgaranti får bara lämnas till kreditgivare som ingått
ett ramavtal med Boverket om kreditprövning och
låneförvaltning i fråga om lån med en kreditgaranti.
3 § Kreditgarantin får avse lån till
1. nybyggnad av bostäder,
2. anordnande av bostäder i en hel eller en del av en byggnad
som inte tidigare har använts till bostäder,
3. ändring av en befintlig bostadsbyggnad som innebär att
byggnadens värde ökar, och
4. förvärv av hus för ombildning till kooperativ hyresrätt.
Kreditgarantin får även avse lån som syftar till att minska
förlustrisken för en tidigare lämnad garanti.
Kreditgarantins omfattning
Nybyggnad, anordnande och förvärv av bostäder
4 § Vid nybyggnad eller anordnande av bostäder eller vid
förvärv av hus för ombildning till kooperativ hyresrätt, får
kreditgarantin avse högst ett belopp som motsvarar 90 procent
av marknadsvärdet.
Om kostnaden för en nybyggnad eller ett anordnande av bostäder
överstiger marknadsvärdet, får en kreditgaranti i stället
lämnas med ett belopp som motsvarar 90 procent av kostnaden
för nybyggnaden eller anordnandet. Kreditgarantin får i dessa
fall dock inte överstiga 22 000 kronor per kvadratmeter
uppvärmd boarea.
Ändring av befintlig bostadsbyggnad
5 § Vid ändring av en befintlig bostadsbyggnad får
kreditgarantin avse högst ett belopp som motsvarar 90 procent
av den ökning av marknadsvärdet som uppstår genom ändringen.
Marknadsvärde
6 § Med marknadsvärde i 4 och 5 §§ avses det pris som skulle
uppnås vid en marknadsmässig försäljning där skälig tid ges
för förhandlingar. Marknadsvärdet ska bedömas med utgångspunkt
i att den åtgärd som det garanterade lånet finansierar har
genomförts och utan hänsyn till spekulativa och tillfälliga
förhållanden.
Ersättning till kreditgivare
7 § Boverket får ingå avtal om en kreditgaranti som ger
kreditgivaren rätt till ersättning för förluster för
kapitalfordran vid
1. exekutiv försäljning, med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan den garanterade kapitalfordran och det
belopp som betalas ut till kreditgivaren med anledning av den
exekutiva försäljningen,
2. annan försäljning, med ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan den garanterade kapitalfordran och det försäljningspris
som Boverket godkänt, och
3. skuldnedskrivning, med ett belopp som motsvarar den
skuldnedskrivning som Boverket godkänt.
Avtal om en kreditgaranti får även ge kreditgivaren rätt till
ersättning för förluster som avser kostnader och ränta.
Ersättningen för kostnader får dock inte överstiga 15 procent
av det garanterade lånet. Ersättningen för ränta på det
garanterade lånet beräknas från den dag då fastigheten
utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel deponerades
som annars ska fördelas. Räntan beräknas för år enligt en
räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda och vid
varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen
(1975:635), ökad med fyra procentenheter. Förändringar i
referensräntan som inträffar efter upprättandet av
sakägarförteckning ska inte beaktas.
Om det kan antas minska de totala förlusterna för
kreditgarantin, får Boverket även i övrigt avtala om
ersättning till kreditgivaren.
Eftergift av regressfordran
8 § Boverket får helt eller delvis efterskänka statens
regressfordran enligt 10 § förordningen (2011:211) om utlåning
och garantier om
1. låntagaren är på obestånd eller annars saknar
utmätningsbara tillgångar, och
2. Boverket bedömer att låntagaren inte kommer att kunna
betala fordringen senare heller.
För statens fordringar enligt denna förordning ska inte 6 §
förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar
gälla för Boverket.
Övriga bestämmelser om garantier
9 § För kreditgarantier enligt denna förordning gäller i
övrigt det som föreskrivs om garantier i förordningen
(2011:211) om utlåning och garantier.
Överklagande
10 § Boverkets beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
Bemyndigande
11 § Boverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av
denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2020:255
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2020.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2004:105) om
statlig kreditgaranti för lån för bostadsbyggande m.m.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
ärenden där kreditgaranti har utfärdats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2021:905 | Förordning (2021:905) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering | 1 § Denna förordning kompletterar lagen (2021:899) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
gräsrotsfinansiering. Termer och uttryck i denna förordning
har samma betydelse som i den lagen.
Förordningen är meddelad med stöd av
- 1 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om gräsrotsfinansiering i fråga om 2 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om 3 och 4 §§.
2 § Finansinspektionen får meddela föreskrifter om på vilket
språk investeringsfaktablad enligt artiklarna 23 och 24 och
klagomål enligt artikel 38 i EU-förordningen ska upprättas.
3 § Finansinspektionen ska snarast underrätta Bolagsverket, om
inspektionen med stöd av 3 kap. 5 § lagen (2021:899) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
gräsrotsfinansiering beslutat att en fysisk person under en
viss tid inte får vara styrelseledamot eller verkställande
direktör, eller ersättare för någon av dem, i en leverantör av
gräsrotsfinansieringstjänster.
4 § Finansinspektionen och Konsumentverket ska på begäran
lämna varandra de uppgifter som behövs för tillsynen över
sådan marknadsföringskommunikation som avses i artikel 27 i
EU-förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:4 | Förordning (1981:4) om det statliga person- och adressregistret | 1 § Statens person- och adressregisternämnd skall vara registeransvarig för
det statliga person- och adressregistret (SPAR).
Driften av SPAR får vara förlagd till en servicebyrå. Förordning (1986:548).
2 § SPAR innehåller uppgifter om de personer som är folkbokförda i Sverige
och om personer som inte är folkbokförda här men som har skattsedel
eller är inskrivna i en allmän försäkringskassa. Förordning (1991:958).
3 § SPAR innehåller följande uppgifter om varje registrerad person:
1. Uppgifter från aviseringsregistret
personnummer
namn
adress
folkbokföringsort
födelsehemort
svenskt medborgarskap
make
vårdnadshavare
avregistrering från folkbokföringen på grund av dödsfall, med
angivande av tidpunkt, eller av annan anledning
2. Uppgifter från det centrala skatteregistret
uppgift som anges i 1 om personer som inte är
folkbokförda i Sverige men som har skattsedel eller är inskrivna i en
allmän försäkringskassa om så behövs för ändamålet med SPAR
3. Uppgifter från register för inkomsttaxering
summan av taxerad förvärvsinkomst och inkomst av
kapital, dock lägst noll kr
beskattningsbar förmögenhet
4. Uppgifter från register för fastighetstaxering
ägare till småhusenhet eller lantbruksenhet med småhus och tomtmark
för sådan byggnad samt uppgift om kommun och taxeringsidentitet
värdefaktorerna ålder och standard
taxeringsvärden för småhusenhet
5. Övriga uppgifter
uppgift om att den registrerade inte önskar
adresserad direktreklam
tekniska och administrativa uppgifter som behövs för handhavandet av
SPAR. Förordning (1996:814).
4 § Innehåller SPAR uppgift om att en enskild person inte önskar adresserad
direktreklam, får uppgift om den personen inte lämnas ut till någon som
avser att använda uppgiften för sådan reklam.
Första stycket inskränker inte de skyldigheter som enligt
tryckfrihetsförordningen åvilar Statens person- och adressregisternämnd.
Förordning (1986:1391).
5 § har upphävts genom förordning (1994:22).
6 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall lämna de uppgifter som
behövs för SPAR till Statens person- och adressregisternämnd. Uppgifterna
skall lämnas utan avgift på medium för automatisk databehandling.
Förordning (1990:1273).
7 § Sådant utlämnande av uppgifter från SPAR som inte grundas på
tryckfrihetsförordningen sker i form av utskrift, på medium för
automatisk databehandling eller genom att någon får ansluta en eller
flera terminaler eller datorer till SPAR.
7 a § Vid utlämnande av uppgifter enligt 7 § får uppgifter från register
för inkomsttaxering och fastighetstaxering lämnas endast till
polismyndigheter och tullmyndigheter. Förordning (1992:1211).
7 b § Vid urvalsdragningar enligt 26 § datalagen (1973:289) får endast
uppgifter om namn, adress, personnummer och folkbokföringsort lämnas ut
om inte Datainspektionen medger annat i varje särskilt fall.
Förordning (1992:1211).
7 c § Uppgift om födelsehemort, svenskt medborgarskap eller uppgifter
enligt 3 § 2 om personer som inte är folkbokförda i Sverige men som har
skattsedel eller är inskrivna i en allmän försäkringskassa får inte
användas vid urvalsdragningar. Förordning (1994:22).
7 d § Vid utlämnande av uppgifter via terminal enligt 7 § från
aviseringsregistret eller det centrala skatteregistret får andra
uppgifter än namn, adress, personnummer, folkbokföringsort och
avregistrering från folkbokföring lämnas ut endast till myndigheter,
banker eller försäkringsbolag om inte Datainspektionen medger annat i
varje särskilt fall. Förordning (1996:814).
8 § har upphävts genom förordning (1996:814).
9 § Om den som i tjänsten har tagit befattning med uppgifter som har
lämnats från SPAR misstänker att uppgifterna är oriktiga, skall det
genast anmälas till vederbörande skattemyndighet, Riksskatteverket
eller Statens person- och adressregisternämnd.
Bestämmelser om rättelse av oriktiga uppgifter i personregister och
om den registeransvariges skyldigheter med anledning av sådan rättelse
finns i datalagen (1973:289). Förordning (1990:1273).
10 § Om en personuppgift i SPAR inte längre behövs för att tillgodose
registrets ändamål, skall uppgiften utgå ur registret.
Statens person- och adressregisternämnd lämnar årligen till Riksarkivet
en kopia av SPAR som utvisar innehållet i registret vecka 37.
Förordning (1986:548).
11 § Utnyttjandet av SPAR får vara avgiftsbelagt. Förordning (1986:548).
12 § Av 6 a § datalagen (1973:289) följer att Datainspektionen kan
meddela ytterligare föreskrifter om SPAR. Förordning (1986:1391).
Övergångsbestämmelser
1988:1355
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.
Uppgift om omyndighetskod skall utgå ur SPAR senast den 1 april 1989.
1992:1211
Denna förordning träder i kraft, i fråga om 3 och 8 §§ den 1 januari
1993, och övrigt den 1 april 1993.
1994:22
Denna förordning träder i kraft, i fråga om 3, 5 och 8 §§ den 1 mars 1994,
och i övrigt den 1 juli 1994.
1996:814
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1996. Äldre
bestämmelser får dock tillämpas till utgången av 1997 vid utnyttjande
av riksaviseringsbandet.
1998:1234
Den upphävda förordningen får dock till och med den 30
september 2001 tillämpas på den som när den nya förordningen
träder i kraft har rätt att hämta uppgifter ur SPAR enligt 26 §
andra stycket 1 och 2 datalagen (1973:289).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2022:629 | Lag (2022:629) om proportionella val i kommuner och regioner | Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om förutsättningarna för
och förfarandet vid proportionella val i kommuner och
regioner. Lagen ska tillämpas i de fall det särskilt
föreskrivits att val ska vara proportionella.
Förutsättningar för proportionella val
Antalet väljande som behöver begära att valet ska vara
proportionellt
2 § Ett val ska vara proportionellt, om det begärs av minst så
många väljande som motsvarar den kvot man får om antalet
närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet
avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den
avrundas till närmast högre hela tal.
Val av ersättare och suppleanter
3 § Val av ersättare och suppleanter får vara proportionellt
endast om valet av ledamöter varit proportionellt.
Valförrättare
4 § Den som är ordförande vid det sammanträde där beslut om
proportionellt val fattas är valförrättare. De väljande kan
dock utse en annan ledamot att vara valförrättare.
Valförrättaren avgör ensam de frågor som uppstår när valet
genomförs.
Vidare ska det, bland de väljande, utses en eller flera
ledamöter att biträda valförrättaren när valet genomförs.
Valsedlar
Slutna valsedlar
5 § Valet ska genomföras med slutna valsedlar.
Valsedlarnas utformning
6 § Valsedlarna ska vara enkelsidiga och omärkta samt lika
till storlek, material och färg.
Gruppbeteckning
7 § På valsedlarna ska det finnas en gruppbeteckning. Denna
anges som en beteckning i ord för en viss grupp av de väljande
eller för en viss meningsriktning.
Gruppbeteckningen ska anges närmast ovanför det eller de namn
som tas upp på valsedeln.
Namn som anges på valsedeln
8 § Om valsedeln innehåller namn på fler än en person, ska
namnen anges i en följd under varandra och förses med nummer
som visar ordningen mellan dem.
Varje person ska anges på ett sådant sätt att det klart
framgår vem som avses.
Ogiltiga valsedlar
9 § En valsedel är ogiltig, om den
1. inte är sluten i enlighet med 5 §,
2. inte är utformad i enlighet med 6 §, eller
3. inte har en angiven gruppbeteckning på det sätt som anges i
7 §.
Namn på valsedeln som inte ska beaktas
10 § Ett namn på en valsedel ska inte beaktas om
1. personen inte är valbar,
2. namnet är överstruket,
3. det inte klart framgår vem som avses, eller
4. ordningen mellan namnet och något annat namn på valsedeln
inte klart framgår.
Om valsedeln innehåller fler namn än vad valet avser, ska det
eller de sista övertaliga namnen inte beaktas.
Slutförande av val en annan dag
Beslut att slutföra val en annan dag
11 § Om valet inte kan slutföras samma dag eller det av någon
annan anledning är nödvändigt, får valförrättaren, när
valsedlarna har lämnats, besluta att valet ska slutföras en
annan dag.
Beslutet ska förenas med uppgift om tid och plats för
slutförandet av valet och genast tillkännages för de väljande.
Beslutet behöver inte tillkännages på annat sätt. Slutförandet
av valet behöver inte föregås av en kallelse.
Vittnen vid slutförande av valet en annan dag
12 § Om valet ska slutföras en annan dag ska minst två
personer utses bland de väljande för att, utöver
valförrättarna, närvara som vittnen när valet slutförs.
Förvaring av valsedlarna om valet slutförs en annan dag
13 § De lämnade valsedlarna ska förvaras i en valurna som
förseglas i närvaro av de utsedda vittnena. Valförrättaren ska
därefter se till att den förvaras på en säker plats.
När valet slutförs ska valförrättaren i närvaro av vittnena
särskilt kontrollera att förseglingen inte har brutits.
Valsedelsgrupper
14 § När valsedlarna har lämnats ska de giltiga valsedlarna
ordnas i valsedelsgrupper. Valsedlar med samma gruppbeteckning
och där samma namn angetts i samma ordningsföljd bildar en
valsedelsgrupp.
Därefter räknas antalet valsedlar i varje valsedelsgrupp.
Antalet utgör gruppens röstetal.
En namnlista för varje valsedelsgrupp
15 § Valsedelsgruppens namnlista utgörs av namnen i den
ordningsföljd de angetts på gruppens valsedlar.
Fördelningen och besättande av en enskild plats
16 § Om valet bara avser en plats, ska platsen tilldelas och
besättas av den som står främst på namnlistan för den
valsedelsgrupp som har högst röstetal.
Fördelning och besättande av flera platser
Fördelning av platser
17 § Om valet avser flera platser, ska platserna fördelas
mellan val-sedelsgrupperna en i taget.
Den grupp som för varje sammanräkning får det högsta
jämförelsetalet enligt 18 § tilldelas platsen.
Jämförelsetal vid tilldelning av platser
18 § Jämförelsetalet för en valsedelsgrupp är lika med
gruppens röstetal så länge gruppen inte har tilldelats någon
plats.
Om en valsedelsgrupp har tilldelats en plats, beräknas
jämförelsetalet genom att gruppens röstetal delas med det
antal platser som gruppen har tilldelats, ökat med 1.
Om en person har fått platser från två valsedelsgrupper, ska
vardera platsen dock bara anses som en halv plats vid
summeringen av det antal platser som en grupp har tilldelats
vid beräkningen enligt andra stycket. Om någon har fått
platser från tre grupper, ska varje sådan plats räknas som en
tredjedels plats, och så vidare efter samma grund.
Besättande av platser
19 § När en valsedelsgrupp tilldelats en plats ska den genast
besättas med den som enligt gruppens namnlista står närmast i
tur att få platsen.
Detta gäller också om den som är berättigad till platsen redan
har fått en plats från en eller flera andra grupper.
Valsedelsgrupp som tilldelats platser för samtliga namn
20 § Om en valsedelsgrupp har tilldelats så många platser som
motsvarar antalet namn på gruppens namnlista, ska gruppen inte
längre delta i den fortsatta fördelningen.
Lika röstetal eller jämförelsetal
21 § Vid lika röstetal eller jämförelsetal ska utgången
avgöras genom lottning.
Inträdesordningen för ersättare
22 § När ersättare har utsetts genom proportionella val ska de
tjänstgöra enligt följande:
1. En ersättare som har utsetts från en valsedelsgrupp med
samma gruppbeteckning som den grupp från vilken den
frånvarande ledamoten är vald, har företräde framför andra
ersättare. Om ingen sådan ersättare kan inträda ska ersättare
från valsedelsgruppen med högst röstetal ha företräde.
Därefter ska ersättare från valsedelsgruppen med näst högst
röstetal ha företräde och så vidare efter samma grund.
2. Inom samma valsedelsgrupp ska ersättarna tjänstgöra i den
ordning de anges på gruppens namnlista enligt 15 §.
En ledamot eller en ersättare som har tilldelats en plats från
två eller flera grupper, ska anses vald för den grupp från
vilken ledamoten eller ersättaren först blev tilldelad
platsen.
Övergångsbestämmelser
2022:629
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2. Genom lagen upphävs lagen (1992:339) om proportionellt
valsätt.
3. Den upphävda lagen gäller fortfarande för överklagande av
beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:669 | Lag (1995:669) om märkning av skor | Lagens tillämpningsområde m.m.
1 § Denna lag skall tillämpas på skor som i näringsverksamhet säljs
till konsumenter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slags skor.
2 § Med skor avses i denna lag
-- produkter som är försedda med sula och som är utformade för att
skydda eller täcka foten, och
-- delar till sådana produkter i form av ovandel, foder och bindsula
samt slitsula, när de säljs separat.
Märkningsskyldighet
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att skor skall vara
märkta med information om det material som används i
huvudbeståndsdelarna av skorna.
Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten får meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Marknadskontroll
4 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den
20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för
produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och
förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
Den myndighet som regeringen bestämmer är
marknadskontrollmyndighet.
Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som
har meddelats med stöd av denna lag följs. Lag (2022:1112).
4 a § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020
har marknadskontrollmyndigheten befogenhet
1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska
aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data
eller uppgifter,
2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på
plats och fysiska kontroller av produkter,
3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark
eller transportmedel,
4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget
initiativ,
5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska
vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande
överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,
6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,
7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och
demontera varuprover, och
8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett
onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller
att åtkomsten ska begränsas.
Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under
dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU)
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med
kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den
ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold
identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går
förlorat.
Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om
databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller
yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska
marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet
som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1112).
4 b § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden
som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.
Lag (2022:1112).
4 c § Ett beslut om föreläggande enligt 4 a eller 4 b § får
förenas med vite. Lag (2022:1112).
4 d § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut
enligt 4 a eller 4 b §, bestämma att beslutet ska gälla
omedelbart. Lag (2022:1112).
4 e § Polismyndigheten ska på begäran av
marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att
marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt
4 a §.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2022:1112).
4 f § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller
marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller
driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2022:1112).
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig
att betala kostnader för provtagning och undersökning av skor.
Lag (2022:1112).
Överklagande
6 § Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:1112).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:387 | Förordning (1978:387) om prövning av fråga om ersättning av statsmedel för förlust vid förvaltning av bostadshus i vissa fall | Boverket skall pröva frågor om ersättning av statsmedel för
sådan förlust som avses i 33 § tredje stycket
bostadslånekungörelsen (1962:537) eller motsvarande äldre
bestämmelser.
Boverkets beslut får överklagas hos regeringen.
Förordning (1998:1157).
1993:1110
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. Förordningen
tillämpas även på dessförinnan anhängiggjorda ärenden som inte
avgjorts före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:212 | Förordning (1999:212) om beredskapslagring av olja m.m.
under lagringsåret 1999/2000 | Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol att följande andelar av
basmängderna för vissa lagringsbränslen skall lagras under
lagringsåret 1999/2000.
Varuslag Procentandel
av basmängden
Motorbensin 25
Fotogen 25
Flygfotogen 10
Dieselbrännolja/eldningsolja 1 26
Övriga eldningsoljor 25
Gasol 25
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2000:672 | Förordning (2000:672) om naturgasavgift | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om en
naturgasavgift för att finansiera den del av verksamheten vid
Energimarknadsinspektionen som sker enligt naturgaslagen
(2005:403). Förordning (2007:1322).
2 § Naturgasavgiften ska betalas till
Energimarknadsinspektionen av innehavare av naturgasledningar.
Den som överför naturgas uteslutande för egen räkning ska dock
inte betala sådan avgift. Förordning (2007:1322).
3 § Naturgasavgiften för innehavarna av överföringsledningar
skall beräknas på den sammanlagda mängd naturgas som
innehavarna överför till distributionsledningar. Därvid skall
mängden överförd naturgas mätas i anslutningspunkten mellan
överföringsledningen och distributionsledningen.
4 § Naturgasavgiften för en innehavare av en
distributionsledning skall beräknas på den mängd naturgas som
innehavaren får överförd till sin ledning från en annan
naturgasledning. Därvid skall mängden överförd naturgas mätas i
anslutningspunkten mellan den andra ledningen och
distributionsledningen.
5 § Avgiften uppgår per kalenderår till 0,075 öre per
normalkubikmeter överförd naturgas såvitt gäller innehavare av
överföringsledningar om två innehavare överför naturgas till
samma anslutningspunkt. I annat fall uppgår avgiften till 0,15
öre.
Avgiften uppgår per kalenderår till 0,15 öre per
normalkubikmeter överförd naturgas såvitt gäller innehavare av
distributionsledningar.
6 § Innehavaren av en naturgasledning ska senast en månad efter
utgången av varje kvartal till Energimarknadsinspektionen
rapportera den mängd naturgas som överförts i
anslutningspunkten enligt de närmare föreskrifter som
Energimarknadsinspektionen meddelar.
Förordning (2007:1322).
7 § Innehavaren av en naturgasledning skall efter debitering
betala naturgasavgiften kvartalsvis senast två månader efter
utgången av varje kvartal.
7 a § Energimarknadsinspektionen får meddela föreskrifter om
sådan rapportering av överföring av naturgas som krävs för att
myndigheten ska kunna ta ut naturgasavgift.
Förordning (2007:1322).
8 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Övergångsbestämmelser
2000:672
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2000.
2. Avgiften enligt 5 § skall för år 2000 uppgå till 0,025
respektive 0,05 öre.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:188 | Lag (1978:188) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgift för
kostnadsutjämning enligt allmän pensionsplan, m.m. | 1 § Har arbetsgivare tryggat åtagande om ålderspension enligt allmän
pensionsplan genom att redovisa pensionsskuld under rubriken Avsatt
till pensioner och innehåller planen regler om utjämning av
pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare gäller bestämmelserna i 2
och 3 §§.
2 § Avgift som arbetsgivare enligt planens bestämmelser utger till det
organ som administrerar planen för att utjämna andra arbetsgivares
pensionskostnader utgör avdragsgill kostnad vid beräkning enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt av nettointäkt av den förvärvskälla till vilken
pensionsutfästelsen hänför sig.
3 § Medel, som i enlighet med planens bestämmelser tillgodoförs
arbetsgivare av det organ som administrerar planen för att utjämna
pensionskostnader, utgör skattepliktig intäkt för arbetsgivaren i den
förvärvskälla till vilken pensionsutfästelsen hänför sig.
Övergångsbestämmelser
1998:329
Den upphävda lagen tillämpas alltjämt
vid 2000 och tidigare års taxeringar. Detta gäller dock inte
vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har
yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa
taxeringar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2024:127 | Förordning (2024:127) om clearing och avveckling av betalningar | /Träder i kraft I:2024-07-01/
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar.
Förordningen är meddelad med stöd av
- 7 kap. 1 § 1-3 lagen om clearing och avveckling av
betalningar i fråga om 4 § 1 och 4-5,
- 16 kap. 2 § 2 lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse i fråga om 3 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Underrättelser
2 § Om Finansinspektionen med stöd av 6 kap. 3 § lagen
(2024:114) om clearing och avveckling av betalningar beslutar
att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte
längre får vara det, ska inspektionen snarast underrätta
Bolagsverket om beslutet. Detsamma gäller om inspektionen
förordnar en ersättare för en styrelseledamot eller
verkställande direktören.
Handläggningen av en ansökan om tillstånd att förvärva aktier
3 § Bestämmelserna i 2 kap. 9-12 §§ förordningen (2004:329) om
bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas vid handläggning
av en ansökan om tillstånd att förvärva aktier enligt 5 kap.
8 § lagen (2024:114) om clearing och avveckling av
betalningar.
Bemyndiganden
4 § Finansinspektionen får i fråga om lagen (2024:114) om
clearing och avveckling av betalningar meddela föreskrifter om
1. förutsättningar för tillstånd enligt 2 kap. 3 § och 5 kap.
8 §,
2. innehållet i en ansökan om tillstånd att driva
clearingverksamhet,
3. vilka uppgifter, utöver det som framgår av denna
förordning, en ansökan, anmälan eller underrättelse enligt
lagen om clearing och avveckling av betalningar ska innehålla
samt vilka handlingar som samtidigt ska ges in till
Finansinspektionen,
4. vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla
kraven på verksamheten i 3 kap. 1-7 §§, och
5. vilka uppgifter ett clearingbolag eller dess uppdragstagare
ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 kap. 2 § och att
vissa av dessa uppgifter i stället ska lämnas till Statistiska
centralbyrån.
5 § Innan Finansinspektionen meddelar föreskrifter om att
vissa uppgifter i stället ska lämnas till Statistiska
centralbyrån med stöd av 1 § 5, ska inspektionen ge Riksbanken
och Statistiska centralbyrån tillfälle att yttra sig.
6 § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om hur uppgifter
enligt 1 kap. 4 § lagen (2024:114) om clearing och avveckling
av betalningar ska lämnas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:418 | Förordning (1998:418) med instruktion för
Riksrevisionsverket | Uppgifter
Allmänna uppgifter
1 § Riksrevisionsverket är central förvaltningsmyndighet för
statlig revision.
Revision
2 § Verket skall
1. utföra effektivitetsrevision och årlig revision som skall
bedrivas oberoende i förhållande till såväl uppdragsgivare som
revisionsobjekt,
2. granska statlig verksamhet och statliga åtaganden från
effektivitetssynpunkt,
3. granska effektiviteten i statsbidragsgivningen samt hur
statsbidragen används av mottagarna, i den utsträckning dessa
är redovisningsskyldiga för bidragen gentemot staten eller
särskilda föreskrifter har meddelats om bidragens användning,
4. i enlighet med god revisionssed granska myndigheternas
årsredovisning och underliggande redovisning i syfte att bedöma
om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande
samt granska om ledningens förvaltning följer tillämpliga
föreskrifter och särskilda regeringsbeslut,
5. i anslutning till granskningen av myndigheternas
årsredovisning i förekommande fall också granska deras
sammanställda redovisning,
6. granska myndigheternas delårsrapporter med undantag för
prognoserna,
7. planera för revision under kris- och krigsförhållanden,
8. beträffande EU-medel granska, i enlighet med god
revisionssed, om god kontroll för hantering av dessa medel
uppnås samt fullgöra uppgifter inom EU-samarbetet enligt
artikel 188c i Fördraget om Europeiska unionen,
9. granska underlag till årsredovisningen för staten för de
myndigheter som regeringen särskilt beslutar, samt
10. granska Ekonomistyrningsverkets underlag till
årsredovisning för staten. Förordning (2000:1464).
Stöd
3 § Verket får inom sitt verksamhetsområde erbjuda stöd i form
av utbildning och liknande.
Övriga uppgifter
4 § Verket skall
1. företräda Sverige som det nationella revisionsorganet i
internationella sammanhang,
2. utse revisorer i bolag, stiftelser och andra organisationer
i enlighet med vad som anges i bolagsordningar,
stiftelseförordnanden, stadgar eller särskilda beslut, varvid
revisorerna får vara anställda vid verket, samt
3. biträda Europeiska revisionsrätten vid dess granskningar i
Sverige.
Rapportering
5 § Verket skall varje år till regeringen lämna
1. revisionsberättelser över granskningen av myndigheters
årsredovisning senast en månad efter den dag då myndigheten
skall ha lämnat årsredovisning eller, om myndigheten lämnar
redovisningen en senare dag, senast en månad efter den dagen,
2. en samlad redovisning av verkets iakttagelser vid
revisionen,
3. revisorsintyg över granskade myndigheters delårsrapport
senast tre veckor efter den dag myndigheten skall ha lämnat
delårsrapporten eller, om myndigheten lämnar delårsrapporten en
senare dag, senast tre veckor efter den dagen,
4. revisorsintyg över granskade myndigheters underlag till
årsredovisningen för staten, samt
5. ett granskningsutlåtande avseende Ekonomistyrningsverkets
underlag till årsredovisning för staten. Förordning (2000:1464).
6 § Verket skall lämna en kopia av revisionsberättelse enligt 5 § 1
och revisorsintyg enligt 5 § 3 och 4 till den granskade
myndigheten. En kopia av revisorsintyg enligt 5 § 4 skall även
lämnas till Ekonomistyrningsverket.
Revisionsrapport skall verket lämna till den granskade
myndigheten. Förordning (2000:1464).
7 § Resultatet av verkets granskning skall i andra fall än de
som avses i 5 § 1 och 6 § anmälas till den myndighet som berörs
eller den myndighet som ansvarar för den granskade
verksamheten.
Om det finns skäl, skall verket också anmäla resultatet av
granskningen till regeringen.
Rätten att få upplysningar
8 § Verket har rätt att från andra myndigheter få de handlingar
och andra upplysningar som verket behöver för sin
revisionsverksamhet.
Avgifter
9 § Den årliga revisionen av redovisningen och förvaltningen
skall finansieras genom avgifter när det gäller aktiebolag,
stiftelser som avses i 4 § 2 och affärsverk. Detsamma gäller om
inte regeringen bestämmer annat, myndigheter vars verksamhet
enligt regeringens beräkningar finansieras till minst hälften
genom avgifter.
Verket får också ta betalt för särskilda revisionstjänster som
regeringen eller myndigheter begär samt utbildning och andra
stödjande insatser. Förordning (1999:745).
10 § Verket får bedriva tjänsteexport inom sitt
verksamhetsområde.
Verksförordningens tillämpning
11 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på verket
med undantag av 4, 5, 10-14, 22 och 32-34 §§.
Bestämmelserna i 15 § skall gälla i fråga om den
revisionsberättelse som lämnas över verkets årsredovisning.
Myndighetens ledning
12 § Verkets generaldirektör är chef för myndigheten.
Vid verket finns en överdirektör, som är generaldirektörens
ställföreträdare.
Organisation
13 § Vid verket skall det finnas ett råd, som skall bestå av
högst tio personer. Generaldirektören skall ingå i rådet och
vara dess ordförande.
Rådets uppgifter
14 § Rådet skall ge generaldirektören de råd som behövs
för att verksamheten skall bedrivas effektivt och i
överensstämmelse med syftet med verksamheten. Generaldirektören
skall informera rådet om verksamheten.
Personalföreträdare
15 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall
tillämpas på verket.
Anställningar m.m.
16 § Generaldirektören och överdirektören anställs genom beslut
av regeringen för en bestämd tid. Andra anställningar skall
beslutas av verket.
17 § Andra ledamöter av rådet än generaldirektören utses av
regeringen för en bestämd tid.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:493 | Förordning (1982:493)
om statsbidrag till hörselteknisk utrustning för kommunal
högskoleutbildning | 1 § Kommuner har enligt föreskrifterna i denna förordning rätt att få
statsbidrag till sina kostnader för anskaffande av hörselteknisk
utrustning för undervisning av studerande med hörselsvårigheter i
kommunal högskoleutbildning.
Med kommun avses i denna förordning även landstingskommuner och
kommunalförbund.
2 § Statsbidrag lämnas med det belopp som universitets- och
högskoleämbetet bestämmer. En förutsättning är att utrustningen har
anskaffats i enlighet med de villkor som ämbetet anger.
3 § Universitets- och högskoleämbetets beslut enligt denna förordning
får överklagas hos regeringen genom besvär.
4 § Universitets- och högskoleämbetet skall meddela de föreskrifter
som behövs för verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1992:723
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om statsbidrag
som avser tid dessförinnan.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:292 | Lag (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. | 1 § Kommer riket i krig skall 4 § tillämpas.
2 § Regeringen får föreskriva att 4 § helt eller delvis skall tillämpas
från den tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara,
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.
En föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens
prövning inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej
pågår, från början av närmast följande riksmöte. Sker ej
underställning eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två
månader från det underställning skedde, upphör föreskriften att gälla.
3 § Föreligger inte längre förhållande som avses i 1 § eller 2 § första
stycket, skall regeringen föreskriva att 4 § inte längre skall
tillämpas.
4 § Den som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller
veterinärverksamheten är skyldig att efter anvisning av den myndighet
regeringen bestämmer fullgöra sådan tjänstgöring inom
verksamhetsområdet, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger.
Detsamma gäller den som är anställd med tillsynsuppgifter hos en
kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Detsamma gäller personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom något av
dessa verksamhetsområden och som har legitimation för yrket, har
erhållit en kvalificerad behörighet inom yrket eller har avslutat sin
tjänstgöring inom verksamhetsområdet en kortare tid före den tidpunkt då
tjänsteplikten görs gällande. Lag (1991:1668).
5 § Tjänsteplikten enligt 4 § gäller från och med det kalenderår då 16
års ålder uppnås till och med det kalenderår då 70 års ålder uppnås.
Tjänsteplikten får avse var och en som är bosatt eller stadigvarande
vistas i riket.
För den som fullgör militärtjänst eller vapenfri tjänst gäller inte
tjänsteplikten enligt denna lag.
6 § Den som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § är skyldig att, i den
utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, under
högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring som
avses i den paragrafen.
Är en tjänstepliktig som avses i första stycket även värnpliktig, får
han åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som
han kunnat åläggas värnpliktstjänstgöring. Lag (1987:381).
7 § Regeringen får meddela föreskrifter om den civila
veterinärverksamhetens organisation i krig.
Staten skall vara huvudman för den omorganiserade civila
veterinärverksamheten.
Med civil veterinärverksamhet avses den veterinärverksamhet som står
under statens jordbruksverks eller statens livsmedelsverks inseende. Lag
(1991:395).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilken personal som skall omfattas av tjänste
plikten och i vilken utsträckning den omfattas, om registrering och
fördelning av sådan tjänstepliktig personal, om
utbildningsskyldighetens fullgörande enligt 6 § samt om ersättning åt
den som fullgör tjänst, utbildning eller övning enligt denna lag.
9 § Den som underlåter att fullgöra en skyldighet som åligger honom
enligt 4 eller 6 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:124 | Förordning (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning | 1 § Kustbevakningen skall medverka vid övervakningen av
efterlevnaden av de föreskrifter som avses i 1 § lagen
(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning. Förordning (1988:486).
2 § De befogenheter som anges i 2-4 §§ lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning får utövas
av
1. chefen för Kustbevakningen
2. chef vid regional ledning vid Kustbevakningen,
3. annan tjänsteman vid Kustbevakningen som handhar operativa
övervakningsuppgifter.
Befogenheterna får dock utövas endast av de tjänstemän som
genomgått av Kustbevakningen föreskriven utbildning för detta
ändamål. Förordning (1988:486).
3 § För kustbevakningstjänstemän som utför övervakning enligt
1 § gäller 10, 13 och 14 §§ polisförordningen (2014:1104).
Om kustbevakningstjänstemän får kännedom om ett brott mot
någon av de föreskrifter som avses i 1 §, ska de lämna en
rapport om detta till sin förman så snart som möjligt.
Rapporteftergift får lämnas under samma förutsättningar som
anges i 9 § andra stycket polislagen (1984:387).
Förordning (2014:1214).
4 § Kustbevakningen meddelar efter samråd med
Polismyndigheten de ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställighet av lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning och denna förordning.
Förordning (2014:1214).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:659 | Förordning (1980:659) med bemyndigande att upphäva
eller ändra föreskrifter om tystnadsplikt | Har i en författning, som har tillkommit genom beslut av en
förvaltningsmyndighet eller en kommun, meddelats en särskild
föreskrift om förbud att röja eller utnyttja vad någon har erfarit
i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, får
förvaltningsmyndigheten eller kommunen upphäva föreskriften eller
ändra den, om ändringen innebär att någon sådan tystnadsplikt
inte längre föreskrivs i den särskilda bestämmelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:426 | Lag (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget | Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om årsarbetstiden och om
lediga dagar på stationeringsorten för flygpersonal inom
civilflyget.
I övrigt gäller bestämmelserna i arbetstidslagen (1982:673) för
sådan personal.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
flygpersonal inom civilflyget: besättningsmedlemmar som på
grund av anställning tjänstgör ombord på ett civilt luftfartyg,
blocktid: tiden från det att ett luftfartyg lämnar sin
parkeringsplats för att lyfta till dess att det står still på
anvisad parkeringsplats och alla motorer står stilla,
beredskapstjänst: tid under vilken besättningsmedlemmen är
skyldig att hålla sig beredd att med kort varsel infinna sig på
plats för flygtjänstgöring,
stationeringsort: den ort där besättningsmedlemmen vanligtvis
börjar och avslutar en tjänstgöringsperiod eller serie av
tjänstgöringsperioder och där arbetsgivaren under normala
förhållanden inte ansvarar för inkvartering av
besättningsmedlemmen,
ledig dag: en period om tjugofyra timmar från klockan 00.00
till 24.00 på stationeringsorten utan tjänstgöring eller
beredskapstjänst,
flygarbetstidsdirektivet: rådets direktiv 2000/79/EG av den 27
november 2000 om genomförande av det europeiska avtal om
arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som
har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA),
Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit
Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA)
och International Air Carrier Association (IACA).
Avvikelser genom avtal
3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en
central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från 4 och
5 §§. En arbetsgivare, som är bunden av sådant kollektivavtal
får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte är medlem
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under
förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses
med avtalet och inte omfattas av annat tillämpligt
kollektivavtal.
Avvikelser enligt första stycket får göras endast under
förutsättning att de inte innebär att mindre fördelaktiga
villkor skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av
flygarbetstidsdirektivet. Ett avtal är ogiltigt i den
utsträckning det innebär att mindre förmånliga villkor skall
tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet.
Begränsning av årsarbetstiden
4 § Den sammanlagda arbetstiden inklusive viss beredskapstjänst
får uppgå till högst 2 000 timmar under ett år. Av denna tid
får högst 900 timmar utgöras av blocktid. Årsarbetstiden
inklusive beredskapstjänst skall så långt det är möjligt
spridas jämnt över det år under vilket årsarbetstiden beräknas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur beredskapstjänst skall beaktas vid
beräkningen av årsarbetstiden.
Ledighet på stationeringsorten
5 § En besättningsmedlem har på stationeringsorten rätt till
minst sju lediga dagar per kalendermånad och minst 96 lediga
dagar per kalenderår. Dessa lediga dagar skall av arbetsgivaren
meddelas i förväg och kan innefatta de viloperioder som följer
av lag eller avtal.
Första stycket skall inte påverka rätten till årlig betald
semester enligt semesterlagen (1977:480) eller avtal.
Tillsyn
6 § Transportstyrelsen ska se till att denna lag följs och
har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som
behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har Transportstyrelsen rätt att komma
in på arbetsställena. Polismyndigheten ska då lämna den
handräckning som behövs. Lag (2014:740).
7 § Transportstyrelsen får meddela de förelägganden eller
förbud som behövs för att denna lag ska följas. Ett beslut om
föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett sådant
föreläggande eller förbud får riktas även mot staten som
arbetsgivare. Lag (2013:613).
Överklagande
8 § Transportstyrelsens beslut enligt 7 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Transportstyrelsen får förordna att dess beslut ska gälla
omedelbart. Lag (2010:1571).
Påföljder m.m.
9 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den
arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett
föreläggande eller ett förbud som har meddelats med stöd av
7 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har
förenats med vite.
10 § Om en arbetsgivare har överträtt 4 § utan att ha stöd i
kollektivavtal enligt 3 §, ska en sanktionsavgift tas ut.
Avgiften ska tas ut även om överträdelsen inte skett
uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Avgiften utgör för varje timme otillåten arbetstid och för
varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 4 §, en
procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken som gällde vid den tidpunkt då
överträdelsen skedde.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2013:613).
10 a § Någon sanktionsavgift ska inte tas ut för en gärning
som omfattas av ett föreläggande eller förbud enligt 7 §.
Lag (2013:613).
10 b § Sanktionsavgiften ska tas ut av den fysiska eller
juridiska person som drev den verksamhet där överträdelsen
skedde.
Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är
ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till
omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut avgiften.
Lag (2013:613).
10 c § Transportstyrelsen prövar genom avgiftsföreläggande
frågor om sanktionsavgifter.
Avgiftsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig
enligt 10 b § för en överträdelse föreläggs att godkänna
avgiften omedelbart eller inom viss tid.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som domstols
lagakraftvunna avgörande om att avgift ska tas ut. Ett
godkännande som görs efter det att den tid som angetts i
föreläggandet har gått ut är dock utan verkan. Om
avgiftsföreläggandet inte har godkänts inom utsatt tid, får
Transportstyrelsen ansöka hos den förvaltningsrätt inom vars
domkrets avgiftsföreläggandet har utfärdats, om att avgift
ska tas ut.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:613).
10 d § En sanktionsavgift får tas ut bara om ansökan har
delgetts den som avgiftsföreläggandet riktas mot inom fem år
från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom
två månader från det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta ska tas in i beslutet.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra
stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484)
om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning enligt lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
En beslutad avgift bortfaller om verkställighet inte har
skett inom fem år från det att avgörandet vann laga kraft.
Lag (2013:613).
11 § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett
kollektivavtal som strider mot 3 § andra stycket skall betala
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning
som har skett.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla
bort.
12 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser
enligt kollektivavtal som avses i 3 §, gäller vad som
föreskrivs i avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn enligt denna
lag. Lag (2010:1571).
Övergångsbestämmelser
2008:300
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1
juli 2008 gäller 8 § i sin äldre lydelse.
2010:1571
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Vid tillämpning av
7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Transportstyrelsen vara den enskildes motpart.
2013:613
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser
som har skett före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:189 | Förordning (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa
utlänningsärenden | Utlänningar som före den 1 januari 1993 här i landet gjort ansökan
om asyl som inte slutligt prövats och som fortfarande befinner sig i
landet får beviljas uppehållstillstånd, om särskilda skäl inte talar
mot det, och om ansökan avser barn som den 1 januari 1993 var
under 18 år eller gäller en familj med barn som vid denna tid var
under 18 år.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:607 | Förordning (2003:607) om fastställande av andelar för fördelning
av ålderspensionsavgifter och statliga ålderspensionsavgifter
under år 2004 | Regeringen fastställer andelarna för fördelning av
ålderspensionsavgifter och statliga ålderspensionsavgifter
under år 2004 enligt följande. Fördelningen av
ålderspensionsavgifter enligt 6 § lagen (2000:981) om
fördelning av socialavgifter skall göras på så sätt att 11,0
procent förs till staten, 18,4 procent förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning och återstoden
förs efter avstämning till Första-Fjärde AP-fonderna.
Fördelningen av statliga ålderspensionsavgifter enligt 8 §
lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift skall göras på
så sätt att 12,6 procent förs till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning och återstoden förs efter avstämning
till Första-Fjärde AP-fonderna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |