beteckning
stringlengths
6
8
titel
stringlengths
23
222
prompt
stringlengths
325
10.1k
1983:293
Lag (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
1 § En allmän farled eller en allmän hamn får inrättas, om farleden eller hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. En allmän farled får även inrättas, om den är av väsentlig betydelse för fiskerinäringen eller om den är av väsentlig betydelse för trafiken med fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Första stycket gäller även i fråga om utvidgningar av allmänna farleder eller hamnar. 1 a § Vid prövning av ärenden enligt denna lag ska 2-4 kap. och 5 kap. 3-5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. Prövningsmyndigheten ska tillämpa det som sägs om mark- och miljödomstolens handläggning i 22 kap. 13 § miljöbalken. Lag (2018:1414). 1 b § I ett ärende enligt denna lag ska 1. frågan om farleden eller hamnen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23-25 §§ har gjorts, om inte annat följer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket, 2. en specifik miljöbedömning göras och information lämnas enligt 6 kap. 28-41, 44 och 45 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, 3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas, 4. Sjöfartsverket och berörda länsstyrelser omfattas av de samråd som ska ske, och 5. det som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken om länsstyrelse ska gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen ska bedrivas. Berörda länsstyrelser ska ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken innan beslut fattas om att inrätta, utvidga eller avlysa allmän farled eller allmän hamn. Beslut i den frågan får inte överklagas. I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag ska miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden beaktas. Lag (2017:959). 1 c § Den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 b § och 6 kap. miljöbalken ska ingå i ett ärende enligt denna lag. Lag (2017:959). 1 d § Sjöfartsverket skall med eget yttrande överlämna frågan om inrättande av en allmän farled till regeringen för prövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Detsamma gäller om regeringen enligt 17 kap. 3 § miljöbalken har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten av en allmän farled eller allmän hamn. Lag (2017:959). 2 § En allmän farled eller en allmän hamn skall helt eller delvis avlysas 1. om farleden eller hamnen inte kan användas för sitt ändamål utan att säkerheten äventyras, 2. om farleden eller hamnen inte behövs för sitt ändamål, 3. om farleden eller hamnen inte sköts så att dess ändamål tillgodoses. 3 § Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmänna intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas. Lag (1998:868). 4 § Beslut enligt 1 och 2 §§ fattas av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om att annan myndighet får fatta sådana beslut. Beslut av en förvaltningsmyndighet enligt första stycket får överklagas hos regeringen. Lag (2008:1348). 4 a § Beslut enligt 1 och 2 §§ får överklagas av en sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Lag (2010:886). 5 § Sjöfartsverket skall föra ett register över allmänna farleder och allmänna hamnar enligt denna lag. I registret skall anges vem som svarar för farleden eller hamnen samt finnas uppgift om sådana särskilda föreskrifter som har meddelats enligt 3 §. 6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. Övergångsbestämmelser 1998:868 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i miljöbalken skall dock tillämpas omedelbart. 2017:959 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och prövningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:818
Förordning (1990:818) om bidrag för experimentbyggande m.m.
Inledande bestämmelser 1 § Enligt denna förordning lämnas bidrag i mån av tillgång på medel till sådana forskningsinriktade experiment som avser planering, byggande, teknisk förvaltning eller energianvändning och som ingår som ett led i forsknings- och utvecklingsverksamheten hos Forsknngsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Rådet prövar frågor om bidrag enligt denna förordning. Förordning (2000:1129). Bidragsgrundande kostnader 2 § Bidrag får lämnas till hela eller del av kostnaden för experiment enligt 1 §, såvitt avser 1. förstudier, planering och projektering av experimentet, 2. tillverkning av ett första exemplar (prototyp) av en produkt eller utvecklingen av ett system, 3. byggande av en experimentanläggning där egenskaper eller funktioner hos en produkt eller ett system provas, 4. prov i full skala av en produkt eller ett system. Bidrag får inte beviljas till den del av kostnaden som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor eller genom lån eller andra bidrag som staten bestämmer villkoren för. Rådet får meddela ytterligare föreskrifter om bidragsgrundande kostnad. Villkor för bidrag 3 § Rådet får besluta om bidrag med förbehåll att mottagaren förbinder sig att betala ersättning till staten i form av ett engångsbelopp eller en löpande avgift. Villkoren för sådan ersättning skall bestämmas med särskild hänsyn till riskerna med projektet och det beräknade ekonomiska utfallet. Ersättningen får inte överstiga det utbetalade bidraget. Rådet får i ett beslut om bidrag till ett projekt även ställa upp villkor för dess genomförande. 4 § Beslut om bidrag skall innehålla uppgift om beviljat belopp, de villkor som är förenade med bidraget och ordningen för utbetalning. 5 § Före utbetalningen av ett bidrag får rådet återkalla bidragsbeslutet, om de förutsättningar som låg till grund för beslutet inte längre finns. 6 § Bidrag får inte betalas ut förrän bidragsmottagaren uppfyllt villkoren för utbetalning. Bidrag får helt eller delvis betalas ut i förskott. Återbetalningsskyldighet 7 § Rådet får besluta om återbetalning av ett utbetalat bidrag helt eller delvis, om 1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp, 2. bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, 3. bidraget har använts på ett sätt som uppenbart strider mot syftet med bidraget, eller 4. mottagaren i väsentlig mån har åsidosatt föreskrifter eller villkor som gäller för bidraget. Beslut om bidrag skall innehålla upplysning om bestämmelserna i första stycket. Övriga bestämmelser 8 § Innan rådet beslutar föreskrifter enligt 2 § tredje stycket skall rådet samråda med plan- och bostadsverket. Rådet skall även i övrigt samråda med verket i frågor som rör bidragsverksamheten. I frågor som rör energiinriktad verksamhet skall samråd ske med statens energiverk. 9 § Rådet skall senast den 1 november varje år till bostadsdepartementet lämna en redogörelse för de bidrag som beviljats och de ersättningar som betalats in under föregående budgetår. 10 § Beslut om ersättningsskyldighet som rådet meddelat med stöd av bestämmelserna i 3 § första stycket får överklagas hos regeringen. Rådets beslut i övrigt enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:320
Förordning (2009:320) om finansiering av utvecklingslån och garantier för utvecklingssamarbete
Allmänna bestämmelser 1 § Inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete får Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) besluta om finansiering med utvecklingslån och garantier (lånebistånd). Lånebistånd ska användas där detta kan bidra till att uppfylla målen för internationellt utvecklingssamarbete, reformsamarbete i Östeuropa, samt politiken för global utveckling. Utvecklingslån ska bestå av en gåva från Sida och lån till marknadsmässiga villkor lämnad av långivare. Utvecklingslån kan kombineras med garanti utställd av Sida till långivaren för låntagarens förpliktelser. Garanti kan även ställas ut av Sida utan samband med utvecklingslån (fristående garanti). 2 § Sida får lämna lånebistånd till förmån för stater, offentliga organ som t.ex. länsmyndigheter och kommuner, offentliga affärsdrivande organisationer och privata företag i länder med vilka Sverige bedriver utvecklingssamarbete, reformsamarbete samt selektivt samarbete inom de sektorer som regeringen beslutat i respektive lands eller regions samarbetsstrategi. Sida får lämna lånebistånd om 1. lånebiståndet är till gagn för uthållig fattigdomsbekämpning eller, vad gäller länderna i Östeuropa, bidrar till regeringens mål för reformsamarbetet, 2. insatsen bedöms ha god samhällsekonomisk avkastning, 3. finns mycket liten risk för marknadsstörning eller snedvridning av konkurrensen inom den finansiella sektorn eller den sektor lånebiståndet finansierar i samarbetslandet, och 4. finansiering genom existerande kapitalmarknader till för mottagaren rimlig kostnad inte är tillgänglig utan medverkan av bistånd. Lånebistånd till förmån för stater eller offentliga organ i annan valuta än i mottagarlandets inhemska valuta, får inte lämnas till eller i länder som har svår skuldbörda eller kan förväntas få en svår skuldbörda. 3 § För investeringar som främjar miljömässigt hållbar utveckling kan lånebistånd lämnas även till andra än ovan nämnda landkategorier och sektorer om det finns särskilda skäl (miljölån). Innan Sida fattar beslut i dessa fall ska samråd ske med Regeringskansliet (Utrikedepartementet). 4 § Lånebistånd ska lämnas utan krav på svenskt innehåll i leveranser eller finansiering (obundet bistånd). Upphandling av varor eller tjänster ska göras i internationell konkurrens. Sida ska i varje enskilt fall ange vilka upphandlingsregler som ska gälla. 5 § Mottagaren av lånebistånd ska av Sida bedömas ha nödvändig kreditvärdighet. Sida ska vid sådan bedömning samråda med Exportkreditnämnden och berörd långivare. 6 § Långivare kan vara svensk eller utländsk bank eller finansieringsinstitut som valts av låntagaren och som Sida godkänt. Långivare kan även förmedlas av Sida. 7 § Lånebistånd kan lämnas i lokal valuta om Sida bedömer detta lämpligt ur utvecklingssynpunkt. 8 § Sida beslutar om de villkor som gäller för den del av utvecklingslånet som är en gåva. Dessa villkor ska ingå i avtalet mellan långivaren och låntagaren. Utbetalning sker genom långivaren eller annan utsedd part enligt plan som godkänts av Sida där låne- respektive garantitid anpassas till den finansierade insatsens avkastning och låntagarens betalningsförmåga. 9 § Förmånsgraden för utvecklingslån ska vara högst åttio procent, definierad som Sidas gåva i förhållande till det finansierade beloppet bestående av Sidas gåva och lånet till marknadsmässiga villkor. 10 § Ansökan om lånebistånd görs hos Sida av den som vill ha lånebistånd eller för mottagarens räkning av långivare eller annan. 11 § Som ett led i strävan att stärka näringslivets medverkan i utvecklingssamarbetet ska Sida utveckla sin samverkan med näringslivet genom närmare dialog, erfarenhetsutbyte samt ömsesidigt tillvaratagande av kompetens. Garantier 12 § Garantier kan ställas ut av Sida i syfte att dela risker och möjliggöra finansieringslösningar till acceptabla villkor för projekt och insatser som Sida bedömer vara av stort värde ur utvecklingssynpunkt. Sida får ställa ut garanti för risker i samband med transaktioner på marknaden. Sida får uppdra åt annan aktör att ställa ut garanti. 13 § Garanti ska lämnas mot riskavspeglande premier som motsvarar statens ekonomiska risk för åtagandet och administrativa kostnader för garantin. Sida kan subventionera en viss del av denna premie. Denna subvention ska betraktas som gåvodel i transaktionen. Då garanti lämnas till ett privat företag ska detta självt bära viss del av risken. Sida ska i första hand samverka med Exportkreditnämnden för att bedöma vilken premie som ska gälla för varje garanti. Vid behov kan annan aktör eller annat garantiinstitut tillfrågas. 14 § Exportkreditnämnden ska föra Sidas talan vid internationella forum avseende regresskrav som kan uppstå i garantiverksamheten. Ersättning som inflyter härigenom ska tillföras säkerhetsreserven. 15 § Sidas samlade garantiåtaganden får inte överstiga den garantiram som regeringen årligen anger för Sida. Säkerhetsreserv 16 § En säkerhetsreserv ska upprättas för att täcka eventuella skador vid garantier utfärdade enligt denna förordning. 17 § Säkerhetsreserven ska innehålla de garantipremieinbetalningar och avsättningar som tidigare gjorts under u-kreditsystemet enligt förordningen (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter) och de garantipremieinbetalningar och avsättningar som skett under Sidas försöksverksamhet med fristående garantier samt framtida återvinningar från skadefall i dessa verksamheter. Säkerhetsreserven ska tillföras garantitagares premier och återvinningar från skadefall i Sidas verksamhet med utvecklingslån och garantier. 18 § Säkerhetsreserven ska förvaltas av Exportkreditnämnden. Nämnden ska göra riskbedömningar. Om säkerhetsreserven inte är tillräcklig för att täcka de skador som garantiverksamheten ger upphov till har Sida rätt till en obegränsad upplåning hos Riksgäldskontoret. Säkerhetsreserven ska placeras på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Övriga bestämmelser 19 § För garantiverksamheten ska Exportkreditnämnden för Sidas räkning varje halvår göra bedömningar av utstående fordringar, åtaganden och risk för skadefall. Exportkreditnämnden ska vidare varje månad rapportera till Sida om samtliga penningflöden, likvida tillgångar och nya affärer under perioden. Sida och Exportkreditnämnden ska ingå avtal om parternas samverkan under denna förordning. Exportkreditnämnden ska ha rätt till ersättning för sin medverkan. 20 § Sidas årsredovisning ska innehålla värderingar av garantiåtaganden. De principer som anges i garantiförordningen (1997:1006) ska gälla. 21 § Beslut i ärenden enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2009:320 Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009, då förordningen (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter) ska upphöra att gälla. För krediter beviljade före detta datum ska äldre regler tillämpas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1998:903
Förordning (1998:903) om avgifter för prövning enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning
1 § Enligt denna förordning får länsstyrelsen ta ut avgift för prövning av fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 6, 7 eller 9 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. En kommunal myndighet får på motsvarande sätt ta ut avgift för prövning av fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 5-7 eller 9 § i lagen. 2 § Avgift enligt 1 § får tas ut av länsstyrelsen i enlighet med vad som framgår av andra stycket. För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-12 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 5 skall tillämpas i ärenden om tillstånd eller medgivande som avses i 1 §. I avgiftsförordningen finns bestämmelser om redovisning av avgifter. 3 § Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om avgifter för en kommunal myndighets prövning i fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 5-7 eller 9 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. 4 § Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen eller den kommunala myndigheten i det enskilda fallet sätta ned eller efterskänka avgiften. 5 § Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt utsökningsbalken. 6 § Bestämmelser om överklagande finns i 16 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:450
Cirkulär (1974:450) till vissa statsmyndigheter om målen för den statliga kulturpolitiken
Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken har fastställts mål för denna politik. (KrU 1974:15; rskr 248). Kungl. Maj:t anbefaller härmed berörda statsmyndigheter att i sin verksamhet i tillämpliga delar beakta de mål för den statliga kulturpolitik som sålunda fastställts. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:681
Förordning (1995:681) om växtskydd m.m.
Syfte 1 § Bestämmelserna i denna förordning har till syfte att kontrollera och hindra spridning av växtskadegörare som allvarligt kan skada växtodling, skog, annan mark eller lager av växter. Beteckningarna växt och växtskadegörare har i denna förordning samma betydelse som i växtskyddslagen (1972:318). Växtskadegörare 2 § Bekämpning enligt växtskyddslagen (1972:318) får ske av sådana växtskadegörare som anges i föreskrifter som meddelas av Statens jordbruksverk. 3 § Beslut med stöd av 3 § andra stycket växtskyddslagen (1972:318) om bekämpning av andra växtskadegörare än som avses i 2 § denna förordning meddelas av Jordbruksverket. Bekämpning 4 § För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, får Jordbruksverket meddela sådana föreskrifter eller beslut i det särskilda fallet som avses i 5 § växtskyddslagen (1972:318). Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att besluta i särskilda fall enligt första stycket. 5 § Jordbruksverket leder och samordnar bekämpningen av växtskadegörare. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att länsstyrelsen skall medverka vid bekämpningen av växtskadegörare. Förordning (2005:1222). Växtskyddskontroll 6 § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare får Jordbruksverket meddela sådana föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet som avses i 5 a § växtskyddslagen (1972:318). Anmälningsskyldighet 7 § Anmälan enligt 4 § första stycket växtskyddslagen (1972:318) skall göras hos Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Anmälan som har gjorts till länsstyrelsen skall genast sändas vidare till Jordbruksverket. 8 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att göra anmälan enligt 4 § växtskyddslagen (1972:318). Förbud mot eller villkor för införsel 9 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet om förbud mot eller villkor för införsel eller spridning av 1. växter, 2. jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat, 3. växtskadegörare, eller 4. varor som är angripna av växtskadegörare eller på annat sätt inte uppfyller föreskrivna krav. Sundhetsintyg vid utförsel eller spridning av växter 10 § Vid utförsel eller återutförsel eller spridning av växter eller odlingssubstrat utfärdar Jordbruksverket efter ansökan sundhetsintyg. Jordbruksverket får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid utförsel av växter eller vid spridning av växter. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om sådana sundhetsintyg som avses i första och andra styckena. Växtskyddskontroll vid införsel 11 § Vid införsel av växter eller odlingssubstrat för vilka krävs sundhetsintyg får Jordbruksverket kontrollera sändningens identitet. 12 § Jordbruksverket får vid införsel av växter eller odlingssubstrat undersöka sändningen, om den inte 1. åtföljs av föreskrivet sundhetsintyg, eller 2. har anmälts för växtskyddskontroll vid införseln. Sändningen skall dock alltid undersökas, om det finns välgrundade misstankar att införselförbud överträtts eller att föreskrivna villkor för införseln inte är uppfyllda. 13 § Om det vid införsel av växter eller odlingssubstrat genom undersökning eller karantänsodling upptäcks växtskadegörare som medför att införsel är förbjuden, får Jordbruksverket besluta om de åtgärder som behövs för att hindra spridning. 14 § I fråga om rätt att hantera oförtullade varor som enligt denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter inte får införas gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om begränsning av rätten enligt första stycket att hantera varor. 15 § Om en sändning av växter eller odlingssubstrat inte uppfyller införselvillkoren, skall Jordbruksverket besluta att sändningen helt eller delvis skall avvisas. Jordbruksverket skall besluta vad som skall ske med en avvisad sändning. 16 § Växter med ursprung i Europa för vilka det krävs sundhetsintyg får, med undantag för potatis och citrusplantor, införas utan beaktande av bestämmelserna i 11, 12 och 14 §§ om införseln avser 1. privat flyttgods, 2. handbagage innehållande växter för eget bruk vars sammanlagda vikt understiger två kilo, eller 3. växter som är avsedda för plantering i gränsområdena mellan Sverige och Norge och som odlats i det näraliggande gränsområdet enligt villkor föreskrivna av Jordbruksverket. 17 § Jordbruksverket får för vetenskapligt ändamål medge andra undantag från införselbestämmelserna i denna förordning, om det kan ske utan att syftet med förordningen eftersätts. Ersättning 18 § Om det finns särskilda skäl, kan ersättning enligt 8 § växtskyddslagen (1972:318) lämnas i enskilda fall för förlust som uppkommit genom Jordbruksverkets beslut om bekämpning eller hindrande av spridning av växtskadegörare. Frågor om ersättning prövas av Jordbruksverket. Avgifter 19 § Den som är skyldig att betala tull för varan eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd skall betala en växtskyddsavgift. Avgiften tas ut av Tullverket. Växtskyddsavgiften fastställs av Jordbruksverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Växtskyddsavgift skall inte betalas för 1. avvisade sändningar, och 2. sändningar som på sundhetsintyget försäkras vara undersökta före avsändandet från utförsellandet av en person som Jordbruksverket bemyndigat. Förordning (2000:1315). 20 § Jordbruksverket får efter samråd med Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om att avgifter skall betalas för införsel utanför införselort, sundhetskontroll, karantänskontroll och för registrering till grund för sundhetskontroll samt i ärenden om sundhetsintyg och om undantag från införselbestämmelserna i förordningen. Vilka orter som är införselorter framgår av Jordbruksverkets föreskrifter. Förordning (1998:453). Ansvar 21 § Bestämmelser om påföljd för olovlig införsel av växter, odlingssubstrat eller växtskadegörare och för försök därtill finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. I fråga om beslagtaget gods skall de försiktighetsmått iakttas som Jordbruksverket anser nödvändiga. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser i förordningen eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen rörande införsel, utförsel eller spridning av växter, odlingssubstrat eller växtskadegörare, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff enligt lagen om straff för smuggling. Förordning (2000:1315). Tillsyn m. m. 22 § Tullverket och sådant företag som enligt 22 § tredje stycket tullförordningen (2000:1306) utövar tullkontroll över gods skall övervaka att det inte införs växter eller jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat eller växtskadegörare i strid mot 1. föreskrifter om förbud mot eller villkor för införsel, eller 2. föreskrifter om att sådant gods endast får införas mot uppvisande av sundhetsintyg. Jordbruksverket skall i övrigt ha tillsyn över att det inte införs eller sprids något gods i strid mot denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter. Förordning (2000:1315). Överklagande 23 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos Jordbruksverket. 24 § Jordbruksverkets beslut i ärenden om utfärdande av sundhetsintyg får inte överklagas. I 11 § växtskyddslagen (1972:318) och 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1126). Ytterligare föreskrifter 25 § Ytterligare föreskrifter om bekämpning av växtskadegörare och om införsel, utförsel och spridning av växter, odlingssubstrat och växtskadegörare får meddelas av Jordbruksverket. Övergångsbestämmelser 1995:681 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Genom förordningen upphävs växtskyddsförordningen (1993:383) och förordningen (1994:1248) om införsel och utförsel av växter m. m. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut enligt växtskyddsförordningen (1993:383) och förordningen (1994:1248) om införsel och utförsel av växter m. m. som har meddelats före den 1 juli 1995. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:971
Förordning (1995:971) om beredskapslagring av olja och kol
Tillsynsmyndighet 1 § Statens energimyndighet är tillsynsmyndighet enligt 2 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Statens energimyndighet utövar tillsyn också över den lagring som fullgörs av andra statliga myndigheter än Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Förordning (1997:878). Statliga myndigheters beredskapslager 2 § Regeringen fastställer genom särskilda beslut de beredskapslager av olja och kol som statliga myndigheter skall hålla. Beredskapslager för vissa anläggningar 3 § Tillsynsmyndigheten får på grundval av riktlinjer som beslutas av regeringen ålägga lagringsskyldighet och bestämma lagringsmängd för 1. värmeverk och kraftvärmeverk enligt 18 a § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, 2. gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft enligt 19 § nämnda lag, 3. oljekondensverk enligt 20 § nämnda lag. Förvaring m. m. av lagrat bränsle 4 § I samband med att tillsynsmyndigheten fastställer beredskapslagrets storlek för en lagringsskyldig, får den meddela särskilda föreskrifter enligt 13 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol om lokalisering och förvaring av lagret samt om lagrade oljeprodukters egenskaper. Befrielse från lagringsskyldighet 5 § Frågor om befrielse helt eller delvis från lagringsskyldighet enligt 24 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol prövas av tillsynsmyndigheten. Om ärendet har principiell betydelse eller tillsynsmyndigheten av annat skäl finner att frågan bör avgöras av regeringen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. Förteckning över lagringsskyldiga 6 § Tillsynsmyndigheten skall inför varje lagringsår så snart det finns behövligt underlag upprätta en förteckning över sådana lagringsskyldiga som avses i 8 § andra stycket 1--3 lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. I förteckningen skall det anges vilket varuslag lagringsskyldigheten avser. En kopia av förteckningen skall utan dröjsmål skickas till samtliga lagringsskyldiga säljare och de övriga säljare som begär det. Ändringar i förteckningen skall meddelas dem som har fått den. Lagringsavgift 7 § Tillsynsmyndigheten skall fastställa belopp för lagringsavgift enligt 28 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Beräkningen av kapitalkostnad för de varor som skall lagras skall grundas på genomsnittlig marknadsmässig ränta och varukostnad under den kalendermånad som föregått försummelsen av lagringsskyldigheten. Därvid skall väl kända och regelbundet publicerade noteringar användas. Tillsynsmyndigheten skall inför varje lagringsår underrätta samtliga lagringsskyldiga om de närmare grunderna för beräkningen. 8 § Lagringsavgift skall betalas in till tillsynsmyndigheten. Uppgiftsskyldighet m. m. 9 § I deklaration enligt 16 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol skall 1. den som är lagringsskyldig på grund av försäljning lämna uppgift om mängd sålt bränsle samt vilka mängder som sålts till köpare som avses i 8 § andra stycket 1--3 nämnda lag, 2. den som är lagringsskyldig på grund av förbrukning av bränsle som den lagringsskyldige infört till landet lämna uppgift om mängden bränsle som har införts eller har förbrukats, 3. den som ålagts lagringsskyldighet enligt 18 a--20 §§ lämna de uppgifter om förbrukningen och behovet av bränslen m. m. som tillsynsmyndigheten anger. 10 § Under den tid då en lagringsskyldig har ålagts att hålla beredskapslager skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten uppgift om den mängd bränsle som han vid utgången av föregående månad hade i lager liksom om platsen och sättet för förvaringen. Tillsynsmyndigheten får befria den lagringsskyldige från skyldigheten att uppge förvaringsplatsen. 11 § När tillsynsmyndigheten begär uppgifter med stöd av lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, skall anges hur och när uppgiften skall lämnas. Övriga bestämmelser 12 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas till regeringen. 13 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter för tillämpning av lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol samt för denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:234
Förordning (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.
Förordningens innehåll 1 § I denna förordning finns bestämmelser för domstolar och statliga förvaltningsmyndigheter som avser - tiden för tillhandahållande av handlingar (2-8 §§), - hur handlingar tillhandahålls (9-12 §§), - upplysningar till enskilda (13 §), och - betalningar (14 §). Om en annan författning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna förordning, gäller den bestämmelsen. Tiden för tillhandahållande av handlingar 2 § En dom eller ett beslut i ett mål eller ärende hos en allmän domstol skall skickas till parterna samma dag som avgörandet har meddelats. Om avgörandet har avkunnats, skall det i stället skickas senast en vecka efter dagen för avkunnandet. 3 § När en hovrätt i ett tvistemål eller ett brottmål har avkunnat en dom eller ett beslut vid ett sammanträde på någon annan ort än den där hovrätten har sitt säte, skall avgörandet skickas senast en vecka efter den dag då sammanträdet avslutades. 4 § I ett mål eller ärende vid en annan domstol än allmän domstol skall en dom eller ett beslut skickas till parterna - när avgörandet har avkunnats: senast en vecka efter dagen för avkunnandet, - när det har getts till känna att avgörandet skall meddelas en viss dag: samma dag som det meddelas, - i andra fall: senast en vecka efter dagen för avgörandet. 4 a § I ett ärende i en arrendenämnd eller hyresnämnd ska ett beslut som ska tillställas en part skickas till parten samma dag som beslutet har meddelats. Om beslutet har avkunnats, ska det i stället skickas senast en vecka efter dagen för avkunnandet. Förordning (2020:930). 5 § Hos en inskrivningsmyndighet skall handlingar som utfärdas för en part tillhandahållas senast två veckor efter den inskrivningsdag då ärendet behandlades. Om ett beslut har gått sökanden eller någon annan som har hörts i ärendet emot, skall inskrivningsmyndigheten genast underrätta denne om beslutet. Förordning (2006:159). 6 § Hos registermyndigheten enligt 1 kap. 2 § andra stycket sjölagen (1994:1009) skall handlingar som utfärdas i ett registerärende och utdrag ur fartygsregistret tillhandahållas genast efter det att samtliga ärenden som skall tas upp samma dag har blivit slutligt behandlade på automatiserad väg eller införda på ett tillfälligt upprättat registerupplägg. Om någon begär det och om det finns särskilda skäl för det, får handlingarna tillhandahållas samma dag som ärendet handlagts eller registerutdraget beställts. 7 § Hos en annan myndighet än en domstol skall ett beslut tillhandahållas - i de fall myndigheten har gett till känna genom anslag att det skall ske en viss dag: den dag som anges i anslaget, - i de fall beslutet har avkunnats: senast en vecka efter dagen för avkunnandet, - i andra fall: så snart som möjligt. Ett beslut med anledning av en växel- eller checkprotest bör tillhandahållas senast dagen efter den då protesten gjordes. 8 § Om en handling av särskilda skäl inte kan tillhandahållas inom den tid som anges i 3, 4, 5, 6 eller 7 §, ska det i stället ske så snart som möjligt. I ett sådant fall ska mottagaren, om det behövs, underrättas om när handlingen kommer att tillhandahållas. Förordning (2020:930). Hur handlingar tillhandahålls 9 § En handling som skall tillhandahållas bör skickas med post, om inte något annat har begärts. Om mottagaren skall betala en avgift för handlingen, bör avgiften tas ut genom postförskott, om det inte är lämpligare att det sker på något annat sätt. 10 § Om det är lämpligt får en handling skickas med telefax eller elektronisk post eller på annat sätt tillhandahållas i elektronisk form. 11 § Om en handling inte skickas med post, telefax eller elektronisk post eller på annat sätt tillhandahålls i elektronisk form, bör mottagaren underrättas om var handlingen kan hämtas. Myndigheten bör i förekommande fall samtidigt upplysa om den avgift för handlingen som skall betalas och om de andra villkor som gäller för att handlingen skall tillhandahållas. 12 § Om en myndighet enligt en bestämmelse i en författning skall föra ett register eller en databas, gäller andra stycket när myndigheten lämnar upplysningar ur registret eller databasen. Bestämmelserna i andra stycket innebär dock ingen inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen. Om någon begär upplysningar om ett förhållande som, enligt en författning eller ett särskilt beslut av regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer, skall tas upp i ett avgiftsbelagt bevis eller utdrag ur ett register eller en databas, skall myndigheten, om den lämnar upplysningarna skriftligt, göra detta genom ett sådant bevis eller utdrag. Upplysningar till enskilda 13 § I 6 och 7 §§ förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om service och tillgänglighet i myndigheters förvaltningsverksamhet. I lämplig utsträckning ska domstolar även i den del av sin verksamhet som inte omfattas av förvaltningslagen lämna upplysningar till enskilda i frågor som rör den verksamheten. I 4 kap. 2 § och 6 kap. 4, 6 och 7 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om upplysningar som myndigheter ska lämna till enskilda. Förordning (2018:1000). Betalningar 14 § När en myndighet skall göra en betalning bör det ske genom insättning på ett bankkonto som har anvisats av mottagaren eller med utbetalningskort, om inte något annat har begärts. Myndigheten skall underrätta mottagaren om betalningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2007:630
Förordning (2007:630) om tävling med hästdjur
Godkännande och återkallelse av godkännande 1 § Statens jordbruksverk beslutar om godkännande och återkallande av godkännande enligt 5 § andra och tredje styckena lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Informationsskyldighet 1 a § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet för en organisation som anordnar en hästtävling att lämna information till verket om sådana tävlingar eller evenemang som avses i 4 § första stycket lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Förordning (2011:1493). 2 § En organisation som godkänts enligt 5 § andra stycket lagen (2007:629) om tävling med hästdjur är skyldig att lämna information till Jordbruksverket i fråga om villkoren för fördelning av avsatta medel från prissumman eller annan vinst vid en hästtävling. Tillsyn 3 § Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Avgifter 4 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att avgifter får tas ut i ärenden enligt 5 § andra stycket lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Verkställighetsföreskrifter 5 § Jordbruksverket meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 5 § lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Överklagande 6 § Bestämmelser om överklagande finns i 11 § lagen (2007:629) om tävling med hästdjur. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:419
Förordning (1976:419) med instruktion för presstödsnämnden
Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på presstödsnämnden. Med chefen förstås nämndens ordförande vid tillämpning av 5 § verksstadgan och kanslichefen vid tillämpning av övriga föreskrifter i stadgan. Uppgifter 2 § Utöver de uppgifter som nämnden har att fullgöra enligt förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar och kungörandeförordningen (1977:827) åligger det nämnden att 1. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom dagspressen, 2. rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna, 3. rapportera förändringar inom tidningsägandet och 4. vidtaga åtgärder för att undvika att lån ur pressens lånefond och etableringsstöd leder till förlust för statsverket samt besluta om ackord rörande fordran. Förordning (1986:945). Organisation 3 § Nämnden består av ordförande, två vice ordförande och fem andra ledamöter. För varje ledamot finns en personlig suppleant. 4 § Hos nämnden finns ett kansli som förestås av en kanslichef. Hos nämnden är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita experter och sakkunniga. Ärendenas handläggning 5 § Ärende avgöres av nämnden i plenum. 6 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får nämnden överlämna åt ordföranden eller kanslichefen eller annan tjänsteman hos nämnden att avgöra ärende eller grupp av ärenden. Nämnden i plenum skall dock alltid avgöra 1. viktigare författningsfrågor, 2. viktigare frågor om organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter, 3. frågor om förslag till anslagsframställning eller andra frågor av större ekonomisk eller principiell betydelse, 4. frågor om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad F 13, 5. frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 6. frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande samt 7. andra frågor som är av sådan beskaffenhet att nämnden i plenum bör pröva dem. 7 § Nämnden är beslutför när minst fem av nämndens ledamöter, bland dem ordföranden eller, vid förhinder för denne, en vice ordförande, är närvarande. Är ett ärende så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda, avgörs ärendet genom meddelande mellan minst fyra av nämndens ledamöter, bland dem ordföranden eller, vid förhinder för denne, en vice ordförande. Kan frågan inte lämpligen avgöras på detta sätt får ordföranden besluta ensam i närvaro av föredraganden. Beslut som fattas enligt detta stycke skall anmälas vid nästa plenum. En suppleant har rätt att delta i nämndens överläggningar även om han inte ersätter en ordinarie ledamot. Suppleanterna skall underrättas om sammanträde med nämnden. Förordning (1986:945). 8 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på kanslichefen, annan tjänsteman hos nämnden eller särskilt förordad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som handlägges enligt 6 § första meningen får avgöras utan föredragning. Ordföranden eller, efter ordförandens bestämmande, annan ledamot får övertaga beredning och föredragning av ärende. Kanslichefen får närvara när ärende föredrages av annan. 9 § har upphävts genom förordning (1986:945). 10 § Kanslichefen eller, efter beslut av honom, annan tjänsteman får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. 11 § Underrätelse om innehållet i presstödsnämndens beslut skall utan dröjsmål lämnas till den beslutet gäller. I låneärende skall sådan underrättelse lämnas till kammarkollegiet samt Post- och Kreditbanken. Tjänstetillsättning m.m. 12 § Ordförande, vice ordförande, övriga ledamöter samt suppleanter förordnas av regeringen för högst tre år. Tjänsten som kanslichef tillsättes av regeringen efter anmälan av ordföranden. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av nämnden. Övriga bestämmelser 13 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning och i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef för central förvaltningsmyndighet gäller den som innehar eller uppehåller tjänsten som kanslichef. Förordning (1977:1151). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:168
Förordning (2001:168) om beredskapslagring av olja m.m. under lagringsåret 2001/2002
Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol att följande andelar av basmängderna för vissa lagringsbränslen skall lagras under lagringsåret 2001/02. Varuslag Procentandel av basmängden Motorbensin 25 Fotogen 25 Flygfotogen 10 Dieselbrännolja/eldningsolja 1 26 Övriga eldningsoljor 25 Gasol 25 Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:830
Förordning (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension
1 § Kommuner får statsbidrag med 70 procent av sina kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Som förutsättning för att statsbidrag skall lämnas gäller att bostadstilläggen enligt kommunens grunder, oberoende av bostadens storlek, täcker minst 85 procent av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 150 kronor men inte överstiger 3 500 kronor för såväl ogift pensionär som makar. Om kommunen enligt sina grunder för oktober 1993 täckt högst 90 procent av den då statsbidragsgrundande bostadskostnaden, har kommunen rätt till statsbidrag endast om kommunen täcker lägst samma procentuella del eller delar av den månatliga bostadskostnaden som kommunen enligt sina grunder då täckte. Därvid skall bortses från bostadskostnad som överstiger statsbidragsgrundande bostadskostnad enligt andra stycket. Förordning (1993:1289). 2 § Statsbidrag lämnas inte om bostadstillägget täcker bostadskostnader som utgör en del av en avgift för vars bestämmande endast pensionärens inkomster får läggas till grund. Vidare lämnas inte statsbidrag för de delar av bostadstillägget som täcker bostadskostnader som faller utanför de i 1 § andra stycket angivna kostnadsgränserna. Statsbidrag lämnas inte heller för de kostnader för kommunala tillägg som inte är knutna till bostadskostnaden. Statsbidrag lämnas inte för de delar av bostadstillägget som täcker mer än 90 procent av bostadskostnaderna som faller inom de i 1 § andra stycket angivna kostnadsgränserna. Vid tillämpningen av 1 § andra stycket och 2 § första stycket bortses från inverkan av den inkomstprövning som skall göras enligt 4 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Förordning (1993:1289). 3 § har upphävts genom förordning (1992:1740). 4 § Är bostadstillägget inte i sin helhet statsbidragsgrundande, skall sådan minskning av bostadstillägget, som föranleds av bestämmelserna i 4 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, i första hand göras på den statsbidragsgrundande delen av bostadstillägget. 5 § Riksförsäkringsverket skall för varje år beräkna det statsbidrag som tillkommer kommunen. 6 § Det statsbidrag som skall lämnas till en kommun för ett visst år skall utanordnas med en tolftedel den 18 i varje månad. Avräkning skall därvid göras mot det belopp som kommunen samtidigt skall erlägga för att täcka kostnaden för kommunala bostadstillägg för samma år. Avräkning i januari, februari, mars och april månader får dock ske med det belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Den jämkning som kan föranledas härav skall göras av det belopp som avräknas i maj. Riksförsäkringsverket skall lämna riksrevisionsverket, skattemyndigheterna och kommunerna uppgifter om de belopp som skall avräknas. Förordning (1990:1268). 7 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av riksförsäkringsverket. Övergångsbestämmelser 1987:877 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1989:410 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1989:1043 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1990:781 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1992:1740 Denna förordning träder i kraft såvitt avser 1 och 2 §§ den 1 januari 1993 och i övrigt den 1 mars 1993. I fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser. 1993:1289 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:380
Förordning (1999:380) med instruktion för Livsmedelsekonomiska institutet
Verksamhetens mål 1 § Livsmedelsekonomiska institutet skall utföra kvalificerade ekonomiska analyser inom jordbruks-, fiske- och livsmedelsområdet. Analyserna skall vara grundade på vetenskapliga metoder, ha en samhällsekonomisk huvudinriktning och omfatta såväl nationella som internationella frågor. Analyserna bör uppmärksamma frågor såsom landsbygdens utveckling, strukturutvecklingen, miljön, djurskyddet, konsumentintresset, den globala livsmedelssituationen, handeln med livsmedel samt utvidgningen av EU. Förordning (2004:1376). 1 a § Livsmedelsekonomiska institutet får ta ut en avgift för att utföra ekonomiska analyser inom jordbruks-, fiske- och livsmedelsområdet. Institutet bestämmer avgiftens storlek. Dessa inkomster disponeras av institutet. Förordning (2004:1376). Verksförordningens tillämpning 2 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Livsmedelsekonomiska institutet med undantag av 4, 5, 10-14 och 33-34 §§. Förordning (2006:1135). Myndighetens ledning 3 § Livsmedelsekonomiska institutets generaldirektör är chef för institutet. Rådets organisation och uppgifter 4 § Vid Livsmedelsekonomiska institutet finns ett råd med uppgift att ge generaldirektören det stöd som behövs för att bedriva verksamheten effektivt och i enlighet med dess mål. Rådet består av generaldirektören och ytterligare högst åtta personer som utses av regeringen för viss tid. Generaldirektören är rådets ordförande. Generaldirektören skall hålla rådet informerat om verksamheten. Förordning (2006:1135). Personalföreträdare 5 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Livsmedelsekonomiska institutet. Anställningar 6 § Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen för bestämd tid. Andra anställningar beslutas av institutet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2023:434
Förordning (2023:434) om statsbidrag till vissa organisationer som bedriver verksamhet som riktar sig till människor i socialt särskilt utsatta situationer
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till vissa organisationer inom det civila samhället som bedriver verksamhet som riktar sig till människor som befinner sig i socialt särskilt utsatta situationer. Bidrag enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på medel. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Syftet med bidraget 2 § Syftet med bidraget är att stödja vissa organisationer som med anledning av den ekonomiska situationen i Sverige behöver förstärka den verksamhet som riktar sig till människor som befinner sig i socialt särskilt utsatta situationer. Formen för bidrag 3 § Bidraget lämnas i form av ett organisationsbidrag. Förutsättningar för bidrag 4 § Bidrag får lämnas till ideella föreningar som 1. i Sverige bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § första stycket sedan minst två år före det datum då ansökan om bidrag lämnas in, 2. bedriver riksomfattande verksamhet som stöder lokala eller regionala organisationer (riksorganisationer) eller bedriver verksamhet som är av nationellt intresse (riksintresse), 3. är demokratiskt uppbyggda, 4. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering, och 5. kan dokumentera sin verksamhet genom fastställda verksamhets- och revisionsberättelser. Bidrag får även lämnas till sådana trossamfund som med stöd av 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund har rätt till statlig hjälp med att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifter och till sådana trossamfund, samverkansorgan och församlingar som anges i 3 § förordningen (1999:974) om statsbidrag till trossamfund. Bidrag får endast lämnas till trossamfund, samverkansorgan och församlingar som uppfyller förutsättningarna i första stycket 1, 2 och 5. Bidraget får inte användas för verksamhet som bedrivs på uppdrag av en kommun eller för ekonomisk verksamhet som bedrivs av den egna organisationen. Bidragsmottagaren får samordna insatser inom organisationen så att medel kommer regionala och lokala verksamheter till del. 5 § Bidrag får även lämnas till organisationer som inte uppfyller villkoren i 4 § första stycket 2 om det finns särskilda skäl för det. Vid en sådan prövning ska det särskilt beaktas vilka behov som finns inom det geografiska område där organisationen är verksam. 6 § Bidrag får inte lämnas till en organisation som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. Ansökan 7 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor prövar frågor om bidrag enligt denna förordning. 8 § Ansökan om bidrag ska ha kommit in till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor senast vid den tidpunkt som myndigheten bestämmer. 9 § Den som ansöker om bidrag ska till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna uppgift om sökt belopp samt övriga uppgifter och handlingar som myndigheten behöver för att kunna pröva ansökan. Fördelning av bidrag 10 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får prioritera mellan inkomna ansökningar och ge företräde till de ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla syftet med bidraget enligt 2 §. Myndigheten får vid bedömningen särskilt beakta om organisationen får annat statligt bidrag för sin verksamhet. Beslut 11 § Ett beslut om bidrag ska avse ett bidragsår. Ett bidragsår omfattar ett kalenderår. 12 § Ett beslut om bidrag får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet. I beslutet ska sista dag för redovisning enligt 13 § anges. Beslutet ska även innehålla information om vad som gäller i fråga om hinder mot utbetalning enligt 16 § och återbetalning och återkrav enligt 17 och 18 §§. Redovisning 13 § En mottagare av bidrag ska senast vid den tidpunkt som anges i beslutet till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna en ekonomisk redovisning och en redogörelse för vad medlen har använts till i förhållande till syftet med bidraget enligt 2 §. Redovisningen ska göras på det sätt som myndigheten anvisar. Bidragsmottagaren ska även lämna de övriga uppgifter och handlingar som myndigheten begär. 14 § En revisor ska granska redovisningen som avses i 13 §. Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som har tagits emot uppgår till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska granskningen göras av en auktoriserad eller godkänd revisor. 15 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska senast den 31 oktober året efter bidragsåret lämna en samlad redovisning till regeringen av de bidrag som har lämnats enligt denna förordning. Redovisningen ska innehålla uppgifter om vilka som har fått bidrag och med vilket belopp samt en redogörelse för bidragets användning i förhållande till syftet med bidraget enligt 2 §. Hinder mot utbetalning 16 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får besluta om att ett beviljat bidrag helt eller delvis inte ska betalas ut om det finns grund för återbetalning enligt 17 § 1 eller 2. Återbetalning och återkrav 17 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller använts för de ändamål som det har beviljats för, 4. mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i 13 §, eller 5. villkoren i beslutet inte har följts. 18 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är återbetalningsskyldig enligt 17 §. Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning. Överklagande 19 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Bemyndigande 20 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2023:434 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023. 2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2023. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om bidrag där ansökan har kommit in till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor före utgången av 2023. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2016:40
Förordning (2016:40) om fördelning av anvisningar till kommuner
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om fördelning av anvisningar till kommuner enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Förordningen är meddelad med stöd av 8 § lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. 2 § Antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar till kommuner ska vara 2 800 för 2024. Förordning (2023:572). 3 § De länstal som avses i 4 § förordningen (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning ska för 2024 vara de som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2023:572). 4 § Har upphävts genom förordning (2016:874). Övergångsbestämmelser 2017:27 1. Denna förordning träder i kraft den 9 mars 2017. 2. Ett beslut om anvisning för 2017 som har fattats men inte verkställts genom mottagande i kommunen före ikraftträdandet ska inte längre gälla om det är oförenligt med det nya kommuntalet som länsstyrelsen beslutat. Bilaga Förteckning över länstal 2024 Län Länstal Stockholms län 524 Uppsala län 84 Södermanlands län 25 Östergötlands län 153 Jönköpings län 109 Kronobergs län 32 Kalmar län 86 Gotlands län 20 Blekinge län 39 Skåne län 309 Hallands län 125 Västra Götalands län 507 Värmlands län 119 Örebro län 66 Västmanlands län 35 Dalarnas län 116 Gävleborgs län 72 Västernorrlands län 54 Jämtlands län 55 Västerbottens län 155 Norrbottens län 115 Förordning (2023:572). Bilaga 2 Har upphävts genom förordning (2016:874). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:403
Förordning (1981:403) om handel med begagnade varor
Inledande bestämmelser 1 § Bestämmelserna i denna förordning har till syfte att förebygga avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att underlätta polisens efterspaning av sådant gods. 2 § Förordningen är tillämplig på yrkesmässig handel med begagnade varor av följande slag: 1. mopeder, cyklar, utombordsmotorer och motorsågar, 2. symaskiner, 3. kameror samt objektiv till kameror, videokameror, projektorer, ur och kikare, 4. skrivmaskiner, räknemaskiner och datorer, 5. radio- och televisionsapparater, bandspelare, videobandspelare, skivspelare, musikanläggningar och musikinstrument, 6. pälsverk, 7. naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar samt föremål som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina, 8. föremål som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver, 9. vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen (1996:67), 10. alster av bildkonst, 11. konstalster av glas, porslin och annan keramik, 12. mobiltelefoner och kommunikationsradioapparater, 13. navigationsinstrument, 14. packboxar för biltakräcken, 15. skidutrustning med undantag för kläder. Med handel avses även auktionsförsäljning och annan liknande försäljning. En obrukad vara skall anses som begagnad om den utbjuds icke yrkesmässigt till den som bedriver handel enligt denna förordning. Förordning (1996:76). 3 § Med begagnade varor likställs i förordningen bevis om pantsättning av sådana varor. Med handlare avses i förordningen den som är registrerad enligt förordningen. 4 § Förordningen är inte tillämplig på sådan handel som avses i pantbankslagen (1995:1000). Förordning (1995:1383). Bestämmelser om registrering m.m. 5 § Den som driver handel som avses i 2 § skall vara registrerad enligt denna förordning. Anmälan för registrering skall göras hos polismyndigheten i varje ort där fast försäljningsställe finns. Om fast försäljningsställe saknas skall anmälan göras hos polismyndigheten i den ort där handeln huvudsakligen skall bedrivas. Den som trots anmodan av polismyndigheten underlåter att fullgöra sin registreringsskyldighet skall registreras av myndigheten. 6 § Anmälan för registrering skall innehålla uppgifter om 1. handlarens namn, firma, personnummer eller tilldelat organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. samt postadress, 2. platsen för fast försäljningsställe inom det polisdistrikt som anmälan avser samt vem som förestår försäljningsstället, 3. vilka slag av begagnade varor som handeln omfattar. Anmälan skall göras på fastställd blankett. 7 § Polismyndigheten skall utfärda bevis om registrering samt föra register över handlare. 8 § Om handel som avses i 2 § inte längre bedrivs skall anmälan göras om detta hos den polismyndighet där registrering har skett. 9 § Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen utövas av polismyndigheten. Bestämmelser om handel m.m. 10 § Handlare får ta emot begagnade varor endast av den som är känd för handlaren eller som på ett tillförlitligt sätt styrker sin identitet. 11 § När begagnade varor tas emot skall anteckningar göras på särskilda i kronologisk ordning numrerade inköpsnotor. Anteckningarna skall avse 1. datum när varorna togs emot, 2. varornas art och beskaffenhet samt antal, storlek, mängd eller vikt, 3. varornas fabrikat och tillverkningsnummer eller andra särskilda kännemärken, 4. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om inköp, vilka villkor som har förenats med överlämnandet av varorna, 5. namn och postadress avseende den som har överlämnat varorna samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och identitetshandlingens art. Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter rörande anteckningsskyldigheten. 12 § Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast efter en månad efter den dag då varorna togs emot. Mottagna varor skall förses med beteckningar som hänvisar till motsvarande inköpsnotor. Beteckningarna får inte avlägsnas förrän varorna får lämnas ut eller bearbetas. 13 § Vad som anges i 10--12 §§ gäller inte 1. varor av sådant slag som anges i 2 § första stycket 8 och 9 om varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 200 kronor, 2. varor av sådant slag som anges i 2 § första stycket 10 och 11 om varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 1 000 kronor. Om det finns särskilda skäl för det får polismyndigheten föreskriva eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från 10--12 §§. Medges undantag från 12 § första stycket skall, om polismyndigheten inte föreskriver eller i enskilda fall beslutar annat, på inköpsnotorna göras anteckningar om 1. datum för utlämnandet eller bearbetningen av varorna, 2. namn, firma och postadress avseende den till vilken varorna har lämnats ut samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och identitetshandlingens art, 3. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om försäljning, vilka villkor som har förenats med utlämnandet av varorna. Förordning (1988:995). 14 § Anteckningarna på inköpsnotorna får inte utplånas eller göras oläsliga. Inköpsnotorna skall bevaras i ordnat skick under tio år från utgången av det kalenderår då anteckningarna gjordes. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet m.m. 15 § Kopior av inköpsnotorna skall, i den utsträckning som polismyndigheten föreskriver det, överlämnas till myndigheten. 16 § Handlare som avser att bedriva auktionsförsäljning eller annan liknande försäljning av begagnade varor skall skriftligen underrätta polismyndigheten i den ort där försäljningen skall äga rum. Underrättelsen skall ha kommit in till myndigheten senast sju dagar före försäljningsdagen. I underrättelsen skall lämnas uppgift om tid och plats för auktionsförsäljningen, vilka slag av varor som skall säljas samt förvaringsplatsen för varorna intill försäljningen. Om det finns särskilda skäl för det får polismyndigheten föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från andra stycket. 17 § En handlare skall efter anmodan av polismyndigheten lämna myndigheten inköpsnotor, andra handlingar eller uppgifter som rör handlarens befattning med mottagna begagnade varor. 18 § Om en handlare inser eller har skälig anledning anta att den som utbjuder begagnade varor olovligen har åtkommit eller annars inte har rätt att utbjuda dessa skall handlaren genast underrätta polismyndigheten. En handlare skall efter anmodan av polismyndigheten undersöka om vissa begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren. 19 § Enligt lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor är en handlare skyldig att efter anmodan låta polismyndigheten undersöka område, lokal eller annat utrymme som används i verksamheten och granska den bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Ansvarsbestämmelser 20 § I 6 § lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor finns bestämmelser om ansvar för den som driver handel med begagnade varor utan att på föreskrivet sätt vara registrerad eller som underlåter att fullgöra skyldighet att föra anteckningar som rör befattningen med förvärvat eller eljest mottaget gods och att tillhandahålla myndighet anteckningar, handlingar eller uppgifter därom eller som lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet. 21 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 10, 12, 16 och 18 §§, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Handlare ansvarar för sådan gärning som avses i första stycket om den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap om gärningen. Övriga bestämmelser 22 § Polismyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte annat föreskrivs. Förordning (1998.1144). 23 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av rikspolisstyrelsen. Övergångsbestämmelser 1995:233 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:57
Förordning (2021:57) om statligt lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19
Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning finns bestämmelser om lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19. 2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. 3 § Ett lån enligt denna förordning får beslutas i mån av tillgång på medel. 4 § Lån enligt denna förordning får lämnas i enlighet med Europeiska kommissionens beslut den 28 januari 2021 i ärende SA.59639 (2021/N). Uttryck i förordningen 5 § I denna förordning avses med 1. researrangör: en arrangör eller återförsäljare enligt 1 kap. 5 § 3 respektive 4 paketreselagen (2018:1217), 2. researrangörslån: lån för betalning av sådana skulder för återbetalning till resenären som avses i 3 kap. 9 § paketreselagen för resor som avbeställts eller ställts in och för prisavdrag som avses i 4 kap. 7 § första stycket samma lag för resor som avbrutits, och 3. stora företag: researrangörer som har 250 eller fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner kronor. Ansökan om researrangörslån 6 § En ansökan om researrangörslån görs hos Kammarkollegiet senast den 1 mars 2021. Ansökan ska vara skriftlig. När ansökningstiden har löpt ut ska Kammarkollegiet pröva alla ansökningar. Vem som får ansöka om ett researrangörslån 7 § Ett researrangörslån får sökas av en researrangör. Vad en ansökan ska innehålla 8 § En ansökan om researrangörslån ska innehålla de uppgifter som krävs för att bedöma om ett sådant lån kan beviljas. Ansökningen ska särskilt innehålla följande uppgifter: 1. den eller de paketresor som har avbeställts, ställts in eller avbrutits, där full återbetalning inte har gjorts enligt 3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen (2018:1217) för dessa paketresor, 2. det belopp som skulle ha återbetalats för dessa resor och som ännu inte har återbetalats, 3. det sökta lånebeloppet och om lånet ska löpa på tre eller sex år, och 4. researrangörens totala omsättning eller årliga lönekostnader för 2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal som arbetar för researrangören men avlönas som underleverantörer. 9 § Researrangören ska i sin ansökan om researrangörslån ange om researrangören 1. var i svårigheter den 31 december 2019 enligt definitionen i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, i den ursprungliga lydelsen, 2. är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarat ett stöd från en svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre marknaden, 3. är i likvidation, försatt i konkurs eller föremål för företagsrekonstruktion, 4. inte omfattas av eller inte har haft en ordnad resegaranti enligt resegarantilagen (2018:1218) för den eller de paketresor som researrangörslånet avser, 5. har ansökt om eller beviljats annat statligt stöd i enlighet med en förordning om statligt stöd och som enligt den förordningen inte får överstiga ett belopp som motsvarar 800 000 euro eller åtta miljoner kronor och i så fall storleken på det stödet, och 6. har, enligt den senast godkända årsredovisningen, 250 eller fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner kronor. 10 § Den som ansöker om researrangörslån ska till Kammarkollegiet lämna de handlingar och de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen. Kammarkollegiet får bestämma att det underlag som ligger till grund för de uppgifter som avses 8 § och 9 § 1 ska granskas av en godkänd eller auktoriserad revisor. De uppgifter som lämnas i en ansökan om researrangörslån ska lämnas på heder och samvete. Förutsättningar för beslut om researrangörslån 11 § Som förutsättning för att besluta att bevilja ett researrangörslån gäller att 1. avtal om den eller de paketresor som ansökan avser har ingåtts före den 31 oktober 2020, 2. den resa eller de resor som ansökan avser skulle ha påbörjats eller har avbrutits under perioden 1 mars 2020-31 januari 2021, och 3. researrangören inte eller delvis inte har betalat resenären enligt 3 kap. 9 § eller 4 kap. 7 § paketreselagen (2018:1217). Ett researrangörslån får inte beviljas om något av de förhållanden som anges i 9 § 1-4 råder. Researrangörslånets storlek 12 § Ett researrangörslån får beviljas med ett lånebelopp som motsvarar summan av de belopp som inte har återbetalats enligt 3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen (2018:1217). Låneloppet får dock inte, tillsammans med den ränta som gäller för lånet, överstiga 1. 25 procent av researrangörens totala omsättning 2019, eller 2. det dubbla beloppet av researrangörens årliga lönekostnader 2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal som arbetar för researrangören men avlönas som underleverantörer. 13 § Om lånebeloppet enligt 12 § andra stycket är lägre än det lånebelopp som får beviljas enligt 12 § första stycket, får ytterligare högst åtta miljoner kronor beviljas. Från det beloppet ska avdrag göras för allt annat statligt stöd som beslutats i enlighet med en sådan förordning som avses i 9 § 5. Researrangörslånets löptid och ränta 14 § Ett researrangörslån får löpa på tre eller sex år. Räntan för lånet ska vara en procent per år. För stora företag ska dock räntan för ett lån med sex års löptid vara två procent per år. Beslut om researrangörslån 15 § Ett beslut om att bevilja ett researrangörslån fattas av Kammarkollegiet. Om tilldelade medel inte räcker för att bevilja lån till alla som är berättigade till lån enligt 11 §, ska Kammarkollegiet besluta att sätta ned lånebeloppet med samma procentsats för alla låneberättigade. Villkor i ett beslut om researrangörslån 16 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla de villkor som anges i 17-19 §§ och i övrigt de villkor som Kammarkollegiet bestämmer. 17 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att researrangören ska 1. ha rätt att betala tillbaka lånet och upplupen ränta i förtid, 2. betala tillbaka lånet i förtid om det inte eller delvis inte har använts för återbetalning till resenären inom den tid som Kammarkollegiet bestämt eller om något villkor i beslutet inte har följts, 3. betala tillbaka lånet i förtid om researrangören genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att lånebeloppet eller räntan har bestämts felaktigt eller med för högt belopp eller för låg ränta, 4. betala tillbaka lånet i förtid om lånebeloppet eller räntan av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller med för högt belopp eller för låg ränta och researrangören skäligen borde ha insett detta, och 5. lämna de uppgifter som Kammarkollegiet begär för att följa upp beslutet om researrangörslån. Av beslutet ska det framgå 1. hur stort belopp som beviljats enligt 12 §, 2. hur stort belopp som beviljats enligt 13 §, och 3. den ränta som sammanlagt ska betalas för lånet. 18 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att lånet får vara amorteringsfritt. Lånet ska dock amorteras i den utsträckning som researrangören får ersättning från sina underleverantörer för de skulder som lånet är avsett för och i den omfattning som Kammarkollegiet bestämmer. 19 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att den ränta som inte har betalats under det år då den har uppkommit ska läggas till skulden vid kalenderårets slut. Om lånet betalas tillbaka i sin helhet i förtid, ska den ränta som uppkommit under året men som inte betalats i stället läggas till kapitalskulden den dag betalning ska ske. Utbetalning av researrangörslån 20 § Ett researrangörslån betalas ut av Kammarkollegiet. En utbetalning får inte ske om något av de förhållanden som anges i 9 § 2 eller 3 råder. Tillämpning av viss förordning 21 § I förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar finns bestämmelser som har betydelse för researrangörslån som har beslutats enligt denna förordning. Offentliggörande, rapportering och registerföring 22 § Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler. 23 § För researrangörslån som överstiger ett belopp som motsvarar 100 000 euro ska Kammarkollegiet offentliggöra den information som avses i bilaga III till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Rätt att meddela föreskrifter 24 § Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Överklagande 25 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om att inte eller delvis inte bevilja ett researrangörslån och beslut om att inte betala ut ett sådant lån får dock inte överklagas. Övergångsbestämmelser 2021:57 1. Denna förordning träder i kraft den 10 februari 2021. 2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av juni 2021. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för researrangörslån som har beslutats före utgången av juni 2021. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:507
Förordning (1985:507) om vissa flyttningsersättningar
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om sådan flyttningsersättning i form av traktamente vid dubbel bosättning och bidrag till merkostnader för dagliga arbetsresor som avses i lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar. 2 § Ansökan om traktamente vid dubbel bosättning skall göras innan anställningen tillträds. 3 § Traktamente vid dubbel bosättning betalas ut förskottsvis för månad. Innan traktamente betalas ut, skall arbetstagaren dels avge en försäkran om att han fortfarande är anställd och arbetar hos den arbetsgivare som har angetts i ansökningen om traktamente, dels anmäla om några förändringar har inträtt i fråga om de uppgifter om hushållsförhållanden som han har lämnat i sin ansökan. Uppgifterna om arbetsförhållandena i försäkran enligt andra stycket skall vara bestyrkta av arbetsgivaren. 4 § Bidrag till merkostnader för dagliga arbetsresor betalas ut månadsvis i efterskott. 5 § Länsarbetsnämnden beslutar om traktamente och bidrag enligt denna förordning. Förordning (1986:743). 6 § AMS meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1986:743). Övergångsbestämmelser 1987:416 Regeringen föreskriver att förordningen (1985:507) om vissa flyttningsersättningar skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1987. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om sådan flyttningsersättning enligt lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar som lämnas därefter. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:537
Förordning (1985:537) med särskilda bestämmelser för skolledare, biträdande skolledare och lärare inom skolväsendet
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om skyldighet att utöva annan tjänst samt vikariat för skolledare, biträdande skolledare och lärare med statligt reglerade tjänster vid -- grundskolan -- sameskolan -- specialskolan -- särskolan -- gymnasieskolan -- skolväsendet i kommun -- statens skolor för vuxna -- vuxenutbildningen (grundvux, komvux och särvux) -- privatskola som avses i privatskolförordningen (1967:270) -- riksinternatskola. Föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem som är knutet till en skola inom det obligatoriska skolväsendet jämställs med lärare. Föreskrifterna i denna förordning gäller utan hinder av 18 § anställningsförordningen (1965:601). Föreskrifter om förening av tjänster finns i kollektivavtal om tjänstetyper och tjänsteförening. I förordningen (1988:1021) om ändring i anställningsförordningen (1965:601) finns övergångsbestämmelser som berör innehavare av lärartjänster som tillsatts med konstitutorial eller med förordnande som jämställts med konstitutorial. */k/ Förordning (1988:1051). 2 § Med statligt reglerade tjänster avses i denna förordning tjänster för vilka avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 3 § har upphävts genom förordning (1988:1051). 4 § har upphävts genom förordning (1988:1051). 5 § har upphävts genom förordning (1986:543). Skyldighet att utöva annan tjänst 6 § En innehavare av en statligt reglerad lönetjänst, som är inrättad hos en kommun, landstingskommun eller inrättning och som tillhör skolväsendet under skolöverstyrelsens inseende, är skyldig att med frånträdande av utövningen av tjänsten utöva en annan sådan tjänst hos huvudmannen. En deltidsanställd arbetstagare är inte skyldig att fullgöra tjänstgöring av större omfattning än som åligger honom i hans egen tjänst. Vad som sägs i första stycket gäller även den som innehar en arvodestjänst som studierektor vid vuxenutbildningen. En arbetstagare är dock inte skyldig att under längre tid än sammanlagt tre månader av samma kalenderår utöva en högre tjänst. Frågor om skyldighet som avses i denna paragraf för innehavare av tjänster som rektor eller studierektor prövas av skolöverstyrelsen. */k/ Förordning (1988:1051). Vikariat 7 § Skolöverstyrelsen bestämmer i vilken omfattning förordnande på vikariat får meddelas i fråga om tjänster som lärare. 1985:537 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1965:931) med särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet. 4. För den som innnehar en ordinarie lärartjänst som tillsatts med konstitutorial eller med sådant förordnande på vilket äldre bestämmelser om konstitutorial skall tillämpas gäller 14 § i den upphävda förordningen. Frågor om förflyttning prövas dock av regeringen. 1986:543 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. För den som den 30 juni 1986 innehar en ordinarie tjänst som särskolchef och som efter utgången av denna tidpunkt kvarstår på tjänsten och utövar den gäller den upphävda 5 § så länge tjänsten utövas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2011:345
Avgasreningsförordning (2011:345)
1 § Denna förordning är meddelad med stöd av - 34 § avgasreningslagen (2011:318) i fråga om 3-14 §§ och 16 § 1-3, och - 2 § lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn i fråga om 16 § 4. I övrigt är denna förordning meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2022:1176). Definitioner 2 § Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och avgasreningslagen (2011:318). Utsläppskrav 3 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om motorfordons beskaffenhet och utrustning i fråga om utsläpp av avgaser och andra föroreningar. Katalysatorer 4 § Transportstyrelsen får i fråga om utrustning som är avsedd att ersätta en katalysator som omfattas av ett motorfordons eller en motors typgodkännande meddela föreskrifter om typgodkännande, saluföring, montering på fordon, märkning samt skyldighet att lämna monteringsanvisningar och annan information. Indelning i utsläppsklasser 5 § Transportstyrelsen beslutar om indelning i utsläppsklasser enligt 30-32 §§ avgasreningslagen (2011:318). Indelningen ska göras i samband med att motorfordonet registreras i vägtrafikregistret enligt vägtrafikdatalagen (2019:369). Förordning (2019:398). 6 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. indelning i utsläppsklasser enligt 30-32 §§ avgasreningslagen (2011:318), 2. att motorfordon som inte kan klassificeras enligt 30-32 §§ avgasreningslagen får klassificeras i utsläppsklasser som överensstämmer med EU-direktiv om sådan klassificering. Typgodkännande 7 § Transportstyrelsen är den godkännandemyndighet som avses i 9 § avgasreningslagen (2011:318). Åtgärdsplaner 8 § Om en tillverkare enligt 17 § avgasreningslagen (2011:318) har förelagts att ta fram en åtgärdsplan, ska tillverkaren lämna planen till godkännandemyndigheten inom 60 dagar. 9 § När godkännandemyndigheten har fått en åtgärdsplan enligt 8 §, ska myndigheten inom 30 dagar besluta i frågan om godkännande av planen enligt 18 § avgasreningslagen (2011:318). Planen får godkännas endast om de planerade åtgärderna är tillämpliga på alla fordon som kan tänkas vara behäftade med samma fel och i övrigt tillräckliga för att avhjälpa bristerna. 10 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en åtgärdsplan enligt 17 § avgasreningslagen (2011:318) ska innehålla. Undantag 11 § Bestämmelserna i 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning gäller inte 1. motorfordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål, 2. motorfordon som uteslutande används inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde, inhägnat tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område, 3. vid provkörning, bogsering eller därmed jämförbar användning, och 4. motorfordon i internationell vägtrafik i Sverige enligt 7 § lagen (2019:370) om fordons registrering och användning. Förordning (2019:398). 12 § Transportstyrelsen får meddela sådana ytterligare föreskrifter om undantag från 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning som det finns särskilda skäl för. 13 § Transportstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning, om det finns särskilda skäl. Mätutrustning för kontroll 14 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får, efter samråd med Transportstyrelsen, meddela föreskrifter om krav på och kontroll av sådan mätutrustning som används vid kontroll av avgasrening hos motorfordon som används i trafik. Tillsyn 15 § Tillsyn över att EU-förordningarna, avgasreningslagen (2011:318), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs utövas av 1. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, i fråga om tillsyn över föreskrifter meddelade med stöd av 14 §, och 2. Transportstyrelsen, i fråga om övrig tillsyn. 15 a § Transportstyrelsen är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter överensstämmer med kraven i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG. Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i avgasreningslagen (2011:318). Förordning (2022:1176). Avgifter 16 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. skyldighet för tillverkaren av motorfordon att a) betala avgift för prövning i samband med indelning i utsläppsklasser enligt avgasreningslagen (2011:318), och b) för varje nyregistrerad personbil, lastbil och buss betala avgift för kontroll av att motorfordon som används i trafik inte väsentligt avviker från krav på utsläpp av avgaser och andra föroreningar eller från villkor som gäller för den utsläppsklass som fordonet är indelat i, 2. skyldighet för den som ansöker om typgodkännande enligt avgasreningslagen att betala avgift för typgodkännandeprövningen, 3. skyldighet för den som ansöker om dispens enligt 13 § att betala avgift för dispensprövningen, och 4. avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Förordning (2022:1176). Övergångsbestämmelser 2011:345 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011, då förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening ska upphöra att gälla. 2. Avgasreningskrav enligt den upphävda förordningen gäller för motorfordon och motorer som typgodkänts före den nya förordningens ikraftträdande. 3. Den upphävda förordningens bestämmelser om miljöklassindelning gäller för de bilar som delats in i en miljöklass före den nya förordningens ikraftträdande, om inte annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § 2. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:32
Riksskatteverkets kungörelse (1977:32) om fastställelse av tabeller för beräkning av sjömansskatt
Riksskatteverket fastställer härvid såsom bilagor fogade tabeller för beräkning av sjömansskatt från och med år 1977, nämligen dels sjömansskattetabell F, fjärrfart, dels sjömansskattetabell N, närfart. innehåll kan, förutom hos riksskatteverkets sjömarnsskattekontor, erhållas hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Tabellen finns ej med här. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:251
Förordning (2009:251) om bearbetningsanläggningar för vattenbruksdjur
1 § I denna förordning betyder vattenbruksdjur: alla vattenlevande djur i alla levnadsstadier, inklusive ägg och mjölke eller könsceller, som föds upp på en vattenbruksanläggning eller i ett område för blötdjursodling, inklusive sådana vattenbruksdjur som tillförts anläggningen eller området för blötdjursodlingen efter att ha levt i vilt tillstånd, godkänd bearbetningsanläggning: ett livsmedelsföretag som är godkänt enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung och enligt 2 §. 2 § Jordbruksverket ansvarar för att pröva och godkänna bearbetningsanläggningar. Jordbruksverket ska tilldela varje godkänd bearbetningsanläggning ett unikt godkännandenummer. Jordbruksverket ska inhämta de uppgifter från kommunerna som behövs för prövningen enligt första stycket. Jordbruksverket ska underrätta Livsmedelsverket om godkännandet och förse Livsmedelsverket med de uppgifter som behövs för registrering enligt 3 §. 3 § Livsmedelsverket ska registrera följande uppgifter om godkända bearbetningsanläggningar: 1. bearbetningsanläggningens namn och adress samt övriga kontaktuppgifter (telefonnummer, faxnummer och e-postadress), 2. registreringsnummer och datum för godkännande, identifieringskoder eller identifieringsnummer samt definierade produktionsvillkor och andra uppgifter som haft betydelse för godkännandet eller godkännandena, 3. bearbetningsanläggningens geografiska läge, om möjligt angivet genom GIS-koordinater, 4. uppgifter om bearbetningsanläggningens system för rening av utloppsvatten, och 5. vilka arter av vattenbruksdjur som hanteras i bearbetningsanläggningen. 4 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om registrering av flyttningar av vattenbruksdjur och vattenbruksprodukter till och från bearbetningsanläggningar. 5 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från tillämpningen av kraven i artikel 18 i rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur, ändrat genom kommissionens direktiv 2008/53/EG, på vattenbruksdjur av arter som är mottagliga för en eller flera av sjukdomarna som förtecknas i bilaga IV, del II, till direktivet eller produkter av sådana djur som släpps ut på marknaden utan vidarebearbetning för att användas som livsmedel, som är förpackade i detaljhandelsförpackningar enligt förpacknings- och märkningsbestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att kraven i artikel 18.2 i rådets direktiv 2006/88/EG ska gälla även levande blötdjur och kräftor av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som förtecknas i bilaga IV, del II, till direktivet, och som sätts ut tillfälligt i gemenskapens vatten eller förs in på leveransanläggningar, reningsanläggningar eller liknande företag. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1975:3
Förordning (1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens verksamhet, m.m.
1 § För att täcka kostnaden för bankinspektionens verksamhet enligt bankrörelselagen (1987:617), bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619), föreningsbankslagen (1987:620), lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar samt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden skall bidrag årligen utges av 1. bankaktiebolag med en tusendels procent av bolagets eget kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 2. sparbank med tre tusendels procent av sparbankens egna fonder och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 3. central föreningsbank med fyrtiofem tiotusendels procent av föreningsbankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 4. kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen, med en miljondels procent av sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 5. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med ettusen kronor, 6. Sveriges allmänna hypoteksbank med ettusen kronor. Förordning (1987:853). 2 § Bankinspektionen skall årligen före utgången av september lämna uppgift till varje bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank och kreditaktiebolag om beloppet av det bidrag som skall erläggas. Förordning (1988:71). 3 § Bidragen skall sättas in på bankinspektionens postgirokonto före utgången av oktober. Förordning (1988:71). 4 § Nybildat kreditinstitut skall för första kalenderåret av sin verksamhet erlägga bidrag i efterskott. Bidraget bestämmes därvid med hänsyn till den tid som tillsynen har omfattat och beräknas med utgångspunkt i förhållandena vid utgången av nämnda år. Förordning (1977:1114). Övergångsbestämmelse 1984:22 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller bidrag som skall betalas efter ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:13
Förordning (1978:13) om farledsvaruavgift i vissa fall;
I fråga om varor, som är hänförliga till nedanstående statistiska nummer enligt tulltaxa med statistisk varuförteckning (Tullverkets författningshandbok TFH I:1) och skall föras från svensk ort till utrikes ort i bulk, tillämpas inte taxan i 5 § förordningen (1977:1119) om farledsvaruavgift. I stället är avgiften i samtliga avgiftsklasser 0,80 kronor per ton. ur 23.03.200 Slamkalk ur 25.02.000 Svavelkis och andra naturliga järnsulfider, orostade ur 25.03.100--900 Flytande svavel ur 25.05.100--900 Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan än metallhaltig sand enligt 26 kap. ur 25.06.290 Krossad kvartsit ur 25.16.110, 900 Granit och gnejs i form av obearbetad sprängsten ur 25.17.100--200 Småsten, grus och krossad sten ur 25.17.300--490 av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e. d., singel, även värmebehandlad; makadam av slagg eller liknande industriellt avfall, även innehållande sådana material som är nämnda i första delen av detta nummer; tjärmakadam; krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 25.15 eller 25.16, även värmebehandlade ur 25.18.100--200 Krossad dolomit ur 25.21.000 Kalksten med användning som flussmedel, omalen; kalksten som vanligen används för framställning av kalk eller cement, omalen ur 25.23.100 Portlandscementklinker ur 25.29.100, 300 Fältspat, leucit, nefelin och nefelinsyenit ur 26.01.111--120 Järnmalm ur 26.01.200 Rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider ur 26.18.000 Granulerad slagg (slaggsand) från järn- och ståltillverkning ur 26.19.000 Ogranulerad slagg, glödspån och annat avfall från järn- och ståltillverkning ur 26.21.000 Slagg från smältning av kopparslig ur 38.23.904 Gips utgörande restprodukt från kemiska eller närstående industrier Förordning (1991:1787). Övergångsbestämmelser 1997:1121 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om fyravgifter och farledsvaruavgifter som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:409
Lag (1984:409) om skatt på gödselmedel
1 § Skatt (gödselmedelsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för gödselmedel. Med gödselmedel enligt denna lag avses ammoniak som hänförs till nr 2814 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, kaliumnitrat och kalciumnitrat som hänförs till KN-nr 2834 samt varor som hänförs till KN-nr 3102, 3103 och 3105. Lag (1995:1527). 2 § Skatt skall betalas med en krona 80 öre för varje helt kilogram kväve i gödselmedlet, om andelen kväve i medlet är minst två procent. Skatt skall betalas med 30 kronor för varje helt gram kadmium i gödselmedlet, till den del kadmiuminnehållet överstiger fem gram per ton fosfor. Lag (1995:616). 3 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i skattebetalningslagen (1997:483). Lag (2002:407). 4 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 4 a §, 2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar gödselmedel, och 3. i annat fall än som avses i 1, från ett annat land för in eller tar emot gödselmedel för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr. Lag (2006:594). 4 a § Som lagerhållare får godkännas den som avser att 1. yrkesmässigt tillverka gödselmedel, 2. föra in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet, eller 3. i större omfattning yrkesmässigt återförsälja gödselmedel, om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande av lagerhållare skall återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2002:407). 5 § Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § första stycket inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare när a) ett gödselmedel levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar gödselmedel som då ingår i hans lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet. Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § andra stycket inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när ett gödselmedel tillverkas eller förs in till landet, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet. Lag (2002:407). 6 § Har upphävts genom lag (2002:407). 7 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på sådana gödselmedel 1. som har förts ut ur landet, 2. för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt, 3. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp, 4. som har förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än att användas som växtnäring. Avdrag enligt första stycket 2 eller 3 får endast göras för skatt som avses i 2 § första stycket. Lag (2002:407). 8 § Den som inte är skattskyldig kan, i motsvarande fall som avses i 7 § 1 och 4, hos beskattningsmyndigheten ansöka om återbetalning av gödselmedelsskatt. Ansökan enligt första stycket skall vara skriftlig och omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartal understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker rätten till återbetalning. Lag (2006:1505). 8 a § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 b § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 c § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 d § Har upphävts genom lag (2002:407). 9 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2002:407). Övergångsbestämmelser 1995:57 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1995:616 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som är registrerad som avgiftsskyldig skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som skattskyldig från ikraftträdandet inträder dock inte avgiftsskyldighet för lagret vid avregistreringen. 1995:1527 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För skatt som avses i 2 § andra stycket gäller dock följande. Gödselmedel som har tillverkats eller förts in till landet före ikraftträdandet skall tas upp till beskattning i första redovisningsperioden efter ikraftträdandet om skattskyldighet då ännu inte har inträtt. 1999:1092 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 8 b § även därefter tillämpas i sin äldre lydelse. 1999:1251 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2000:472 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. 2001:519 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:407 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt 6 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 a §. 2006:594 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1505 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1499 Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2010. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1996:435
Förordning (1996:435) om lägenhetsregister
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om det lägenhetsregister som med hjälp av automatisk databehandling förs med stöd av lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. Registerändamål 2 § Lägenhetsregistret får, med undantag för vad som anges i andra stycket, föras för de ändamål som anges i 2 § lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. De uppgifter som avses i 5 § denna förordning får inte användas för andra ändamål än det som anges i 1 § lagen (1989:329) om en folk- och bostadsräkning år 1990. Registerinnehåll 3 § Lägenhetsregistret skall innehålla följande uppgifter A Ägare/upplåtelseform 1. Juridisk form 2. Ägarkategori för byggnad -- stat -- kommun -- juridisk person över vilken kommun utövar ett rättsligt bestämmande inflytande -- landsting -- bostadsrättsförening -- annan juridisk person -- fysisk person -- annan ägarkategori 3. Upplåtelseform -- äganderätt -- bostadsrätt -- hyresrätt -- övrigt B Byggnadstyp och slag av lägenhet m.m. 1.Typkod för taxeringsenhet 2. Byggnadstyp Småhus med en lägenhet -- friliggande -- radhus -- kedjehus inkl. parhus Småhus med två lägenheter -- friliggande -- radhus -- kedjehus inkl. parhus Flerbostadshus Lokalhus Specialbostadshus Fritidshus 3. Slag av lägenhet Permanentbostad -- vanlig permanentbostad -- specialbostad för äldre eller funktionshindrade som är så utformad eller tillhandahålls i sådan form att den inte riktar sig till den allmänna hyresmarknaden -- specialbostad för ungdomar eller studerande som är så utformad eller tillhandahålls i sådan form att den inte riktar sig till den allmänna hyresmarknaden Fritidshus Lokal C Byggnadens ålder m.m. 1. Nybyggnadsår i fastighetstaxeringslagens (1979:1152) mening 2. Ombyggnadsår 3. Värdeår 4. Byggnadsperiod 5. Värmesystem D Lägenhetsutformning 1. Antal rum 2. Köksutrymme -- kök -- kokvrå utan matrum -- kokskåp -- gemensamt kök -- kokmöjligheter saknas 3. Bostadsarea 4. Våningsplan (för flerbostadshus) 5. Förekomst av hiss i trappuppgång 6. Husform E Belägenhet 1. Län 2. Kommun 3. Församling F Identifikationsuppgifter 1. Fastighetsbeteckning 2. Byggnadsnummer 3. Lägenhetsbeteckning 4. Belägenhetsadress 5. Postnummer och postort Uppgiftsskyldighet 4 § En fastighetsägare är skyldig att på begäran lämna de uppgifter som anges i 3 § under B 3, C 5 och D 1-5. Uppgifterna skall lämnas till Lantmäteriverket enligt fastställt formulär. Fastighetsägaren skall också lämna sådana uppgifter till kommunen som behövs för att fastställa lägenhetsbeteckning. Med fastighetsägare avses i denna förordning även ägare av byggnad. 5 § De uppgifter som anges i 3 § under B 2, C 4-5 och D 1-2 skall lämnas ut på medium för automatisk databehandling från personregister för folk- och bostadsräkningen (FoB) 90 vid Statistiska centralbyrån. Föreläggande 6 § Ett sådant föreläggande som avses i 6 § lagen (1995:1537) om lägenhetsregister får även utfärdas av Lantmäteriverket. Övrigt 7 § Lantmäteriverket får, om det finns synnerliga skäl, medge kommun anstånd med att införa de uppgifter som anges i 3 § under F 3-4. 8 § Lantmäteriverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:283
Lag (1974:283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina;
25 § Ett arbete av guld, silver eller platina får inte utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket tullagen (1987:1065). I övrigt gäller i fråga om rätten att hantera oförtullat sådant arbete lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Lag (1987:1192). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:409
Förordning (2012:409) om statsbidrag för verksamhet som belyser EU:s framtidsfrågor
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för verksamhet som belyser de utmaningar som Europeiska unionen och dess medlemsländer står inför i framtiden. 2 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor prövar frågor om statsbidrag enligt denna förordning. Förordning (2014:76)7 Syftet med statsbidraget 3 § Syftet med statsbidraget är att ge stöd till olika aktörer för att stimulera en mångsidig debatt kring EU:s framtidsfrågor när det gäller 1. den ekonomiska krisen och vägar till ökad tillväxt, 2. demokrati, medborgarinflytande och grundläggande rättigheter, 3. EU:s globala roll och utvidgning, och 4. reformer av EU:s arbetssätt, institutioner och fördrag. Förutsättningar för statsbidrag 4 § Statsbidrag får lämnas i mån av tillgång på medel. 5 § Statsbidrag får lämnas till ideella föreningar som 1. är självständiga och demokratiskt uppbyggda, 2. bedriver verksamhet utan vinstsyfte sedan minst två år före ansökan om bidrag, 3. bedriver verksamhet som syftar till kunskapshöjande insatser eller opinionsbildning i Sverige, och 4. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering. Bidrag får lämnas även till stiftelser som inte är statliga eller kommunala och som uppfyller kraven i första stycket 2?4. 6 § Statsbidrag får inte lämnas till en förening eller stiftelse som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. 7 § Statsbidrag får lämnas endast för verksamhet vars syfte är att belysa EU:s framtidsfrågor från olika utgångspunkter och perspektiv genom att 1. ta fram och sprida kvalificerade rapporter, studier, debattinlägg eller liknande skrivelser, eller 2. anordna seminarier, konferenser eller liknande evenemang. Verksamhet enligt första stycket som är inriktad på att utveckla handlingsalternativ när det gäller de utmaningar EU och dess medlemsländer står inför på kort och lång sikt ska särskilt prioriteras. Bidraget får inte användas för administrativa kostnader i föreningens eller stiftelsens ordinarie verksamhet. Ansökan 8 § Ansökan om bidrag ska göras skriftligen. Ansökan får överföras elektroniskt till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Förordning (2014:77). 9 § Ansökan ska innehålla 1. om den sökande är en förening, den sökandes stadgar, 2. om den sökande är en stiftelse, den sökandes stiftelseförordnande, 3. handlingar som visar vem eller vilka som får företräda den sökande, 4. en verksamhetsberättelse eller en annan redovisning av den verksamhet som den sökande bedrivit under det senaste verksamhetsåret, 5. uppgifter om vilka aktiviteter som ansökan avser och vad som är målet med aktiviteterna, 6. en budget för de aktiviteter som ansökan avser, och 7. om den sökande är en förening, uppgift om antalet medlemmar. Den sökande är skyldig att på begäran av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna de andra handlingar och uppgifter som myndigheten anser sig behöva för att ansökan ska kunna prövas. Förordning (2014:77). Beslut och utbetalning 10 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får ge företräde till de sökande som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla det syfte som anges i 3 § och övriga förutsättningar för statsbidrag enligt denna förordning. Vid fördelningen av bidrag ska särskilt bredd när det gäller vilka aktörer som mottar bidrag och en god spridning av resultaten beaktas. Förordning (2014:77). 11 § I ett beslut om att bevilja statsbidrag ska det anges för vilken verksamhet bidraget beviljas. Beslutet får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet. I beslutet ska det även anges vilken dag en redovisning enligt 13 § senast ska vara Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor till handa. Förordning (2014:77). 12 § Statsbidraget betalas ut vid ett tillfälle. Om bidraget överstiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, får det dock betalas ut vid två tillfällen. Redovisning 13 § En förening eller stiftelse som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning är skyldig att till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna en ekonomisk redovisning och redogörelse i sak för den verksamhet som bedrivs eller har bedrivits med stöd av bidraget vid den tidpunkt som angetts i beslutet. Bidragsmottagaren ska samtidigt redovisa vilka resultat som har uppnåtts och hur resultaten förhåller sig till det ändamål som bidraget har beviljats för. En revisor ska granska redovisningen. Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som har tagits emot uppgår till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska revisorn vara auktoriserad eller godkänd. Förordning (2014:77). 14 § En förening eller stiftelse som har tagit emot statsbidrag är skyldig att på begäran av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna det underlag som myndigheten behöver för att granska en sådan redovisning som avses i 13 §. Förordning (2014:77). 15 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska i sin årsredovisning redogöra för vilka som har fått statsbidrag enligt denna förordning samt med vilka belopp och för vilka ändamål. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska dessutom i årsredovisningen lämna en sammanfattande redogörelse för vad utbetalade bidrag har använts till. Förordning (2014:77). Återbetalning och återkrav 16 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål det har beviljats för, 4. mottagaren inte lämnar en sådan redovisning som avses i 13 §, eller 5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag. 17 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 16 §, ska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor besluta att helt eller delvis kräva tillbaka statsbidraget. Om det finns särskilda skäl, får Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor besluta att efterge återkrav helt eller delvis. Förordning (2014:77). Bemyndigande 18 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning. Förordning (2014:77). Överklagande 19 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:163
Lag (1999:163) om penningtvättsregister
Inledande bestämmelser 1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid behandling av personuppgifter i fråga om sådan penningtvätt som avses i 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättsregister). 2 § Fysiska eller juridiska personer som avses i 2 § första stycket samt 2 a och 2 b §§ lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt får föra penningtvättsregister över sådana uppgifter som den fysiska eller juridiska personen lämnat med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag. Lag (2004:1187). Ändamål 3 § Penningtvättsregister får föras av en fysisk eller juridisk person som avses i 2 § 1. för att förhindra att den fysiska eller juridiska personen medverkar vid transaktioner som utgör penningtvätt enligt 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, och 2. för att den fysiska eller juridiska personen skall kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten i 9 § andra stycket samma lag. Lag (2004:1187). Innehåll 4 § Ett penningtvättsregister får endast innehålla 1. namn, person- eller organisationsnummer och adress, 2. kontonummer eller motsvarande, samt 3. de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 9 § andra stycket lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. Information till den registrerade 5 § Uppgifter ur penningtvättsregister får inte lämnas ut till den registrerade. Gallring 6 § En uppgift i penningtvättsregistret skall gallras 1. om den myndighet som avses i 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt, 2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av de lämnade uppgifterna, 3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft med anledning av de lämnade uppgifterna, eller 4. senast ett år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag. Samkörning 7 § En fysisk eller juridisk persons penningtvättsregister får inte samköras med motsvarande register hos någon annan. Lag (2004:1187). Rättelse och skadestånd 8 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag. Tystnadsplikt 9 § Den som är verksam hos en fysisk eller juridisk person som avses i 2 § får inte obehörigen röja uppgift i penningtvättsregister. Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket. Lag (2004:1187). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2016:385
Förordning (2016:385) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning
1 § Om det finns medel får bidrag ges enligt denna förordning till 1. en kommun eller flera kommuner i samarbete för energi- och klimatrådgivning, och 2. regionala energikontor för samordning och utveckling av kommunal energi- och klimatrådgivning. Förutsättningar för bidrag till kommuner 2 § Bidrag till kommuner för energi- och klimatrådgivning får ges endast om kraven i 3-9 §§ uppfylls. 3 § Rådgivningen ska riktas till hushåll, företag och organisationer. Den ska ha särskilt fokus på de målgrupper som Statens energimyndighet anger som lokalt och regionalt prioriterade i de utlysningar som myndigheten gör inför prövningen av ansökningar om bidrag. 4 § Rådgivningen ska organiseras så att opartiskhet och frihet från kommersiella intressen garanteras och får inte omfatta 1. besiktningsverksamhet eller delaktighet vid upprättandet av energideklarationer enligt lagen (2006:985) om energideklarationer, eller 2. verksamhet som berör arbete med energikartläggning enligt lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag. 5 § Rådgivningen ska främja 1. en effektiv och miljöanpassad användning av energi, 2. en minskad klimatpåverkan från energianvändningen, och 3. att riksdagens energi- och klimatpolitiska mål nås. 6 § Rådgivningen ska förmedla lokalt och regionalt anpassad kunskap om 1. klimatpåverkan, 2. energieffektivisering, 3. energianvändning, och 4. förutsättningar att ändra energianvändningen i lokaler och bostäder. 7 § Rådgivningen får omfatta transporter av personer och gods. 8 § Rådgivningen ska ge 1. information om förnybar energi och om praktiska detaljer och fördelar med användning av sådan energi enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, och 2. råd om värmesystem och luftkonditioneringssystem enligt artiklarna 14 och 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda. 9 § Den som är energi- och klimatrådgivare ska delta i de utbildningar för energi- och klimatrådgivare som anordnas av Statens energimyndighet. Förutsättningar för bidrag till regionala energikontor 10 § Bidrag till ett regionalt energikontor för samordning och utveckling av kommunal energi- och klimatrådgivning får ges endast om kontoret 1. har en offentlig huvudman för verksamheten, 2. har god kännedom om energifrågor i lokalt och regionalt perspektiv, och 3. bedriver sin samordnings- och utvecklingsverksamhet utan vinstintresse och objektivt utifrån principen om likabehandling. Ansökan 11 § Var och en av de kommuner eller de regionala energikontor som vill ha bidrag ska skriftligen ansöka om det hos Statens energimyndighet. Ansökan får avse högst tre år och ska innehålla de uppgifter som myndigheten begär. Bidragets storlek 12 § Bidragets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i storleken på målgrupperna hushåll, företag och organisationer enligt den statistik som vid tidpunkten för bidragsbeslutet är den senast tillgängliga och har tagits fram enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. 13 § Det bidrag som betalas ut får inte överstiga kostnaderna för den verksamhet som bidraget avser. Beslut och utbetalning 14 § Statens energimyndighet prövar frågor om bidrag enligt denna förordning. Ett beslut om bidrag får avse högst tre år. 15 § Ett beviljat bidrag ska betalas ut för ett år i taget. 16 § Statens energimyndighet får besluta att ett beviljat bidrag inte ska betalas ut, om 1. sökanden genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att bidraget getts felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av annan orsak har getts felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, 3. det visar sig att det inte har funnits förutsättningar för bidraget och den som ansökt om bidraget borde ha insett detta, eller 4. förutsättningarna för bidraget inte har uppfyllts. Redovisning 17 § Bidragsmottagaren ska redovisa den verksamhet som bidraget avser. I redovisningen ska kostnaderna för verksamheten vara specificerade. Redovisningen ska göras skriftligen till Statens energimyndighet. Återkrav och återbetalning 18 § En bidragsmottagare är återbetalningsskyldig om det finns grund för det enligt 16 § eller om det bidrag som har betalats ut överstiger kostnaderna för verksamheten. 19 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt 18 §, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget tillsammans med ränta enligt räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl, får Statens energimyndighet besluta att sätta ned eller avstå från kravet på återbetalning och ränta. Överklagande 20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 16 § om att inte betala ut bidrag får dock inte överklagas. Förordning (2018:898). Bemyndigande 21 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om 1. bidragets storlek, 2. vad en ansökan om bidrag ska innehålla, och 3. vilka uppgifter en redovisning enligt 17 § ska innehålla, vilka tidsperioder den ska avse och vid vilka tidpunkter den ska lämnas. Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2016:385 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1997:1322) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:405
Förordning (1997:405) om offentligt biträde
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen (1996:1620) om offentligt biträde. 2 § Vid tillämpning av lagen om offentligt biträde (1996:1620) och denna förordning anses som biträdande jurist på en advokatbyrå den som har avlagt de kunskapsprov som har föreskrivits för behörighet till domarämbetet och har antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som anställd som biträde på byrån. 3 § Görs en ansökan om förordnande av offentligt biträde och handläggs målet eller ärendet av en annan myndighet än den som skall besluta om förordnandet, skall den handläggande myndighetens yttrande begäras in om det inte är uppenbart obehövligt. Underrättelser 4 § Om offentligt biträde har förordnats, skall den som biträde har förordnats för samt biträdet få ett skriftligt besked om detta. Har en annan myndighet än den som handlägger målet eller ärendet meddelat beslutet, skall även den handläggande myndigheten få ett sådant besked. 5 § Har upphävts genom förordning (2005:81). Ersättning till offentliga biträden 6 § I fråga om ersättning till offentliga biträden och utformning av kostnadsräkningar tillämpas 19, 20 och 24 §§ rättshjälpsförordningen (1997:404). Vad som där sägs om rättshjälpsbiträde gäller i stället offentligt biträde. 7 § Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol eller den myndighet som skall besluta om ersättningen utom i fall som avses i andra stycket. Om förordnandet av offentligt biträde avser ett ärende vid en annan myndighet än den som skall besluta om ersättningen, skall kostnadsräkningen ges in till den handläggande myndigheten som snarast skall sända räkningen med ett eget yttrande till den myndighet som skall besluta om ersättningen. Ersättning för medverkan vid utredning 8 § Ersättning till den som har medverkat vid utredning enligt lagen om offentligt biträde (1996:1620) bestäms till ett skäligt belopp. I fråga om ersättning för inställelse för den som har medverkat vid utredningen tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittnen. Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid anges. Utbetalning av ersättning 9 § Den myndighet som bestämmer ersättning enligt lagen om offentligt biträde (1996:1620) skall se till att ersättningen snarast betalas till den som tillerkänts ersättningen. Återbetalning till staten 10 § Om en domstol eller annan myndighet, efter ett överklagande, bestämmer ersättning till ett offentligt biträde till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade beslutet, skall biträdet snarast återbetala vad han eller hon har fått för mycket. Om ett utbetalat förskott överstiger vad biträdet slutligen tillerkänns i ersättning, skall det överskjutande beloppet snarast återbetalas till staten. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:588
Lag (1987:588) om träfiberråvara
1 § Denna lag är tillämplig på användningen av såg- och kutterspån (spån) för eldningsändamål. Lagens syfte är att motverka brister inom träskiveindustrins försörjning med spån. Lag (1991:1759). 2 § har upphävts genom lag (1991:1759). 3 § Spån får inte utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer användas i eldningsanläggning eller anläggning för framställning av trädbränsle om användningen av spån uppgår till minst 10 000 m/n3/ fast mått per kalenderår. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodose syftet med denna lag. Lag (1991:1759). 4 § Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd spån per kalenderår. Tillståndet får förses med villkor. Lag (1991:1759). 5 § Om ett tillstånd under de tre senast förflutna kalenderåren genomsnittligt har utnyttjats mindre än till 75 procent får tillståndet inskränkas, dock ej mer än till vad som motsvarar den förväntade framtida användningen. Har verksamheten vid anläggningen lagts ner får tillståndet upphävas. Beslut enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 6 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). 7 § På begäran av tillsynsmyndigheten skall innehavaren av en anläggning 1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynens utövande, och 2. ge myndigheten tillträde till anläggningen i den omfattning som behövs för tillsynens utövande. 8 § Om en begäran enligt 7 § inte följs får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga innehavaren att fullgöra sin skyldighet. 9 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 7 och 8 §§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär. 10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder spån utan behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1991:1759). 11 § Brott som avses i 10 § får åtalas av allmän åklagare endast om brottet har anmälts till åtal av tillsynsmyndigheten. Övergångsbestämmelser 1987:588 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. 2. För anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens ikraftträdande bedrivs med tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), skall tillstånd och villkor som har meddelats enligt sistnämnda lag i tillämpliga delar anses som meddelade enligt den nya lagen. 3. I anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens ikraftträdande bedrivs utan tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), får verksamheten bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret. Med basår avses det av åren 1973, 1974 och 1975 då användningen vid anläggningen var högst. Vid anläggningar för framställning av trädbränsle och vid eldningsanläggningar avses med basår dock det av åren 1980, 1981 och 1982 då användningen vid anläggningen var högst. I dessa anläggningar får dock verksamheten, intill utgången av år 1987, bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret med mer än 5 000 m/n3/ fast mått. 4. Föreskrifterna i 136 a § byggnadslagen (1947:385) om förvaltningsenheter gäller till utgången av år 1987. Förvaltningsenheter får dock registreras endast om ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdande. 1991:1759 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 2. Tillstånd, som har meddelats enligt 3 § första stycket 1 i dess äldre lydelse, skall i den utsträckning det anger träfiberråvara i fortsättningen avse spån. 3. Lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1993. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:77
Lag (2021:77) om säkerhetskontroll på frivårdskontor
Förutsättningar för säkerhetskontroll 1 § Säkerhetskontroll får genomföras på ett frivårdskontor om det behövs för att begränsa risken för att det där begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Beslut om säkerhetskontroll 2 § En säkerhetskontroll beslutas av den person som Kriminalvården har utsett eller någon som han eller hon har delegerat beslutanderätten till. Den person som Kriminalvården utser ska vara chef med ansvar för frivårdskontoret. Innan en säkerhetskontroll beslutas ska samråd ske med Polismyndigheten. Samråd behöver dock inte ske om det är uppenbart obehövligt. Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse en viss tid, dock längst sex månader, eller ett visst möte. I beslutet ska det anges vilka lokaler kontrollen ska omfatta. Vem som omfattas av säkerhetskontrollen 3 § En säkerhetskontroll omfattar dem som har kallats till ett möte i de lokaler som kontrollen omfattar och övriga besökare till lokalerna. Kontrollen omfattar inte 1. Kriminalvårdens anställda, 2. personer som tjänstgör i en övervakningsnämnd som sammanträder på frivårdskontoret, övervakare eller andra som utför uppdrag i övervakningsnämnden eller inom frivården, 3. polismän, ordningsvakter eller advokater som i tjänsten infinner sig på frivårdskontoret, eller 4. personer som är omhändertagna. 4 § Om det finns särskilda skäl, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontrollen 1. undanta andra personer än de som är undantagna enligt 3 § andra stycket från kontrollen, eller 2. besluta att personer som annars skulle vara undantagna enligt 3 § andra stycket ska omfattas av kontrollen. Identitetskontroll 5 § En identitetskontroll får bara göras för att ta reda på om en person som uppger att han eller hon inte omfattas av säkerhetskontroll ska undantas från kontrollen. Vem som utför kontrollen 6 § En säkerhetskontroll får utföras av en anställd inom Kriminalvården som har förordnats för uppgiften. En säkerhetskontroll får också utföras av en polisman eller av en ordningsvakt som står under ledning av en polisman. Säkerhetskontrollen ska i sådana fall utföras efter närmare anvisningar av Polismyndigheten. Hur kontrollen går till 7 § En säkerhetskontroll ska inriktas på att upptäcka vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som avses i 1 §. För detta ändamål får kroppsvisitation utföras. Väskor och andra föremål som påträffas i de lokaler som kontrollen omfattar får undersökas. 8 § Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål ska genomföras med en metalldetektor eller en annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning ska utföras i ett avskilt utrymme och om möjligt i vittnes närvaro. Om kroppsvisitation eller undersökning av väskor och andra föremål ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor eller en annan liknande anordning, ska den uppgiften utföras av en polisman eller en anställd inom Kriminalvården eller av en ordningsvakt som Polismyndigheten har godkänt för sådana uppgifter. Sådan kroppsvisitation får bara utföras eller bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras, om undersökningen avser annat än föremål som den visiterade har med sig. Vägran att genomgå kontroll 9 § Den som vägrar att genomgå en säkerhetskontroll ska inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler. Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret vägrar att genomgå en säkerhetskontroll, ska detta omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade ska undantas från kontrollen. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske. Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att den kallade trots sin vägran ska genomgå kontrollen. Hantering när föremål hittas 10 § Om det vid en säkerhetskontroll påträffas något sådant föremål som avses i 7 § första stycket och det inte tas i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, ska den som föremålet påträffas hos uppmanas att lämna det ifrån sig för förvaring. Den som inte följer en uppmaning att lämna ett föremål för förvaring ska inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler. Om det inte finns någon känd innehavare till ett föremål som påträffas, får föremålet omhändertas. Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret inte följer en uppmaning enligt första stycket, ska detta omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade ska få tillträde utan att lämna ifrån sig föremålet. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske. Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att föremålet trots hans eller hennes vägran ska omhändertas för förvaring. Förvaring av föremål 11 § Ett föremål som har lämnats till förvaring eller omhändertagits ska förvaras säkert. På begäran ska ett bevis om att ett föremål har lämnats till förvaring eller omhändertagits utfärdas. Föremålet ska på begäran lämnas tillbaka till den som hade det med sig när han eller hon lämnar de lokaler som kontrollen omfattar. Förbud att överklaga 12 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:959
/r1/ Riksgäldskontorets föreskrifter (1992:959) om gällande inlåningsränta i ungdomsbosparandet;
Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande samt 1 § förordningen (1989:248) med instruktion för Riksgäldskontoret. På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 9,75 procent årlig ränta. För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än som sägs i första stycket, dock lägst 2 procent. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1979:819
Förordning (1979:819) om statlig pensionsrätt på grund av anställning hos privat tvätteri som tidigare varit statligt
1 § Denna förordning gäller de arbetstagare hos statliga tvätterier som på grund av ändrat huvudmannaskap den 1 april 1979 har gått över till anställning inom motsvarande verksamhet hos Östergötlands Tvätteriindustri Aktiebolag eller Värmlands Tvätteri Industri Aktiebolag. 2 § De arbetstagare, för vilka statligt pensionsavtal gällde vid övergången, skall ha personlig pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) - SPR - under den tid som de oavbrutet fortsätter sin anställning hos bolaget inom den övertagna verksamheten. Regeringen kan efter framställning föreskriva annat. Sådana arbetstagare skall anses vara upptagna i bilagan till SPR. De särskilda bestämmelserna i 3 b och 3 d 17 § SPR skall härvid tillämpas. Dock tillämpas ej bestämmelsen i 3 b om att heltidstjänstgöring är en förutsättning för att en arbetstagare skall vara underkastad reglementet. 3 § Statens arbetsgivarverks anvisningar om placering av tjänst som avses i AST-R i lönetariffklass eller löneklass för beräkning av pensionslön skall tillämpas på de arbetstagare som vid övergången innehade tjänst som avses i Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med R-tjänster (AST-R). Anvisningarna skall tillämpas på arbetstagarna på samma sätt som om de fortfarande innehade tjänsten med oförändrad placering i lönegrupp. Regeringen kan efter framställning föreskriva annat. 4 § Statens personalpensionsverk beräknar och betalar ut pensionen eller livräntan. 5 § Kungörelsen (1959:289) om avgifter m.m. beträffande vissa i statens allmänna tjänstepensionsreglemente avsedda anställningar skall tillämpas på anställningar som avses i 2 § under tid då innehavaren har pesonlig pensionsrätt enligt SPR. Vid beräkning av avgift tillämpas det procenttal som vid beräkningstillfället gäller för reducerat lönekostnadspålägg enligt kungörelsen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, om inte regeringen föreskriver annat. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2001:817
Förordning (2001:817) om registrering av båtbyggnadsförskott
1 § Denna förordning gäller registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. 2 § Transportstyrelsen är personuppgiftsansvarig för registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. Transportstyrelsen ska se till att det inte förekommer något otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får styrelsen i enskilda fall ställa upp särskilda villkor för behandlingen av personuppgifter. Förordning (2018:296). 3 § I fråga om personuppgifter skall registreringen ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter om huruvida den som har beställt en båt har lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren förskott av pengar på ett sådant sätt att förmånsrätt uppkommer enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979). 4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för registrering enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. Förordning (2010:1550). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1976:225
Lag (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m.m.
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag göras för bidrag som Sveriges allmänna hypoteksbank lämnar till landshypoteksförening. Mottagaren ska ll ta upp bidraget som intäkt av näringsverksamhet. Lag (1992:706). Övergångsbestämmelser 1992:706 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Till och med 1994 års taxering gäller de nya bestämmelserna även i fråga om bidrag från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa till stadshypoteksförening. 1994:1212 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av december 1994. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1995 och tidigare års taxeringar. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1974:346
Förordning (1974:346) med instruktion för bergsstaten
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3, 16 och 18 §§, samt i övrigt på sätt som följer av denna förordning, tillämpas på bergsstaten. Förordning (1977:230). Uppgifter 2 § Bergsstaten är den lokala statliga organisationen för ärenden om rikets bergshantering och därmed sammanhängande frågor. Organisation 3 § Chefsmyndighet för bergsstaten är Sveriges geologiska undersökning. Förordning (1983:849). 4 § För bergsstatens verksamhet finnes två bergmästardistrikt, nämligen norra distriktet med expedition i Luleå omfattande Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län; södra distriktet med expedition i Falun omfattande riket i övrigt. 5 § I vartdera distriktet finnes en bergmästare. Vid bergsstaten är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Förordning (1977:230). 6 § Bergmästare skall med biträde av honom underställda tjänstemän fullgöra vad honom åligger enligt lag och annan författning samt föreskrifter som Sveriges geologiska undersökning meddelar. Förordning (1982:584). 7 § Bergmästare får uppdraga åt annan tjänsteman med teknisk utbildning och sakkunskap att fullgöra arbetsuppgift som åligger bergmästare. Förordning (1977:230). 8 § upphävd genom förordning (1977:230). Tjänstetillsättning 9 § Tjänst som bergmästare tillsättes av regeringen efter anmälan av generaldirektören i Sveriges geologiska undersökning. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av Sveriges geologiska undersökning. Förordning (1982:584). 10 § upphävd genom förordning (1977:230). 11 § När industriverket i sin lokal anslår kungörelse om ledig tjänst inom bergsstaten eller beslut om tillsättning av sådan tjänst eller beslut att icke tillsätta tjänsten, skall avskrift av kungörelsen eller beslutet snarast anslås inom vederbörande bergmästardistrikts lokal. På avskriften skall anges dagen då kungörelsen eller beslutet anslogs i industriverket. Besvär 12 § Talan mot beslut av bergmästare eller annan tjänsteman vid bergsstaten föres hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär, om ej annat är föreskrivet. Förordning (1982:584). Övriga bestämmelser 13 § upphävd genom förordning (1980:841). 14 § Befogenhet som enligt allmänna verksstadgan (1965:600) tillkommer myndighet utövas av Sveriges geologiska undersökning i fråga om framställning till regeringen, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, arbetstid samt annan ledighet än semester. Vid tillämpning i övrigt av verksstadgan förstås med chefen bergmästare. Förordning (1982:584). 15 § Myndighets befogenhet enligt 15 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning utövas av Sveriges geologiska undersökning. Förordning (1982:584). 16 § Arbetsgivarens åligganden enligt 37 § anställningsförordningen (1965:601) fullgöres av Sveriges geologiska undersökning även i fråga om tjänst som regeringen tillsätter. Förordning (1982:584). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:257
Förordning (1985:257) med instruktion för försvarets rationaliseringsinstitut
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3, tillämpas på försvarets rationaliseringsinstitut. Uppgifter 2 § Institutet är en central myndighet för frågor om rationaliseringsverksamhet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. 3 § Institutet skall även ta initiativ till rationaliseringsåtgärder som främjar en god effektivitet inom totalförsvaret och skall på särskilt uppdrag bedriva rationaliseringsverksamhet även inom de delar av totalförsvaret som ligger utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde. Vissa bestämmelser om verksamheten Allmänt 4 § Institutet har i sin verksamhet programansvar och skall genomföra produktion samt ha fackuppgifter i den mening som avses i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten och enligt vad som anges närmare i 8--11 §§. 5 § Institutet skall följa de föreskrifter som överbefälhavaren meddelar för att uppställda mål för produktionen skall nås med ett så rationellt utnyttjande av resurserna som möjligt och för att behovet av planering och budgetering skall tillgodoses. 6 § Institutet skall samråda med statskontoret i rationaliseringsfrågor som kan beröra statsförvaltningen utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde samt fortlöpande orientera statskontoret om sin verksamhet. Vidare skall institutet samråda med statistiska centralbyrån i frågor som kan beröra statistisk produktion. 7 § Institutet skall senast den 1 oktober varje år till regeringen lämna underlag för beslut om rationaliseringsverksamhetens långsiktiga utveckling inom totalförsvaret. Programansvaret 8 § Institutet har programansvar för delprogrammet Försvarets rationaliseringsinstitut. Härvid skall 18 § i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. Bestämmelserna i 18 § 1 i den nämnda förordningen skall avse överbefälhavarens programplan. Produktionen 9 § Institutet skall i enlighet med regeringens uppdrag genomföra produktion inom huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet. Härvid skall 21 och 26--28 §§ i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. 10 § Produktionen skall genomföras inom följande verksamhetsfält: 1. Rationaliseringsundersökningar och rationaliseringsåtgärder. 2. Samordning av rationaliseringsverksamheten. 3. Bedömning av investeringar i anläggningar för främst fredsorganisationen. 4. Bedömning av utveckling av samt investeringar i datorstödda informationssystem. Fackuppgift 11 § Institutet har fackuppgift inom sakområdet Rationalisering. Härvid skall 31 och 32 §§ i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. Organisation 12 § Institutet leds av en styrelse som består av åtta personer. I styrelsen ingår institutets generaldirektör. Denne är ordförande och en av de andra ledamöterna är vice ordförande. Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. skall tillämpas på institutet. 13 § Vid institutet finns en samrådsdelegation. Samrådsdelegationen består av generaldirektören, som är delegationens ordförande, och sju andra ledamöter. För andra ledamöter än generaldirektören finns personliga ersättare. 14 § Generaldirektören är chef för institutet. 15 § Hos institutet finns organisationsdirektörer och övrig personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får institutet anlita utomstående för särskilda uppdrag. Militär personal får placeras eller kommenderas till tjänstgöring vid institutet. 16 § Institutet är lokaliserat till Stockholmsområdet. Ärendenas handläggning 17 § Av styrelsen avgörs 1. ärenden som angår verksamhetens allmänna inriktning och planering på lång sikt samt utnyttjandet i stort av tillgängliga resurser, 2. viktigare författningsfrågor, 3. viktigare frågor om institutets organisation och arbetsformer, 4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 5. frågor om tillsättning av tjänster som organisationsdirektör, 6. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen. 18 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra av de i 12 § första stycket angivna ledamöterna är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:903). 19 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgift ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 20 § Innan styrelsen avgör frågor om planläggning och genomförande av rationaliseringsverksamhet, skall styrelsen bereda samrådsdelegationen tillfälle att yttra sig. 21 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Ärenden om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning avgörs alltid av generaldirektören. Generaldirektören får besluta att ytterligare en tjänsteman skall delta i beslutet. 22 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas tjänsten av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer. I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som styrelsen har meddelat eller grunder som den tillämpar. 23 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 21 § första stycket andra meningen avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på den tjänsteman som generaldirektören bestämmer. Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen. 24 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att institutets befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. 25 § har upphävts genom förordning (1986:903). 26 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig. 27 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. Tjänstetillsättning m. m. 28 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Övriga tjänster tillsätts av institutet. Extra tjänster får tillsättas utan att tjänsterna har kungjorts lediga till ansökan. 29 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år. Styrelsen utser vice ordförande inom sig. 30 § Av ledamöterna i samrådsdelegationen förordnar regeringen fyra efter förslag av de arbetstagarorganisationer som organiserar anställda vid myndigheter som hör till försvarsdepartementet. Övriga ledamöter förordnas av institutet. Ersättarna utses i samma ordning som ledamöterna. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2024:156
Förordning (2024:156) om riskbedömning avseende fastighetsinstallationer för dricksvatten
/Träder i kraft I:2024-04-22/ 1 § Denna förordning är meddelad med stöd av - 9 kap. 17 § miljöbalken i fråga om 5 och 6 §§, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. 2 § Folkhälsomyndigheten ska utföra en riskbedömning avseende ledningar, installationer och anordningar som är installerade mellan en distributionsanläggning och de kranar som normalt används för tappning av dricksvatten på fastigheter eller i byggnader (fastighetsinstallationer). Riskbedömningen ska inkludera kranarna och omfatta 1. en allmän analys av vilka potentiella risker som kan finnas vid användningen av fastighetsinstallationer och hur sådana risker kan påverka kvaliteten på dricksvattnet vid den punkt där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten, och 2. övervakning av legionella och bly på fastigheter och i byggnader där specifika risker för vattenkvaliteten och människors hälsa identifieras enligt 1. Analysen enligt första stycket 1 får inte avse enskilda fastigheter eller byggnader. Övervakning enligt första stycket 2 ska endast avse sådana fastigheter och byggnader som Folkhälsomyndigheten bedömer är prioriterade. Riskbedömningen ska ses över minst vart sjätte år och uppdateras vid behov. 3 § Folkhälsomyndigheten ska bestämma de parametervärden som ska gälla för legionella och bly vid utförandet av riskbedömningen enligt 2 § och som anges i del D i bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten, i den ursprungliga lydelsen. 4 § Folkhälsomyndigheten ska i arbete med den allmänna analysen enligt 2 § första stycket 1 samråda med Boverket, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, försvarsinspektören för hälsa och miljö och länsstyrelsen. 5 § Om Folkhälsomyndigheten begär det ska en kommun, fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ge in det underlag som Folkhälsomyndigheten behöver för att utföra riskbedömningen enligt 2 §. 6 § Folkhälsomyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten i 5 §. 7 § Om den allmänna analysen enligt 2 § första stycket 1 visar att det finns en risk för människors hälsa som beror på fastighetsinstallationer eller om övervakningen enligt 2 § första stycket 2 visar att de parametervärden som bestämts för legionella och bly inte uppfylls, ska Folkhälsomyndigheten underrätta Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, försvarsinspektören för hälsa och miljö samt de länsstyrelser, kommuner och andra myndigheter som berörs. 8 § De myndigheter som underrättas om riskbedömningen enligt 7 § vidtar inom sina ansvarsområden den eller de åtgärder som behövs för att undanröja eller minska risken för att de bestämda parametervärdena för legionella och bly inte uppfylls. 9 § Folkhälsomyndigheten ska följa upp vilka åtgärder som vidtagits enligt 8 §. 10 § Folkhälsomyndigheten ska inom sitt ansvarsområde fullgöra de uppgifter i fråga om rapportering till Europeiska kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar som följer av artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184, i den ursprungliga lydelsen. Rapporteringen ska inte omfatta säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) eller uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Övergångsbestämmelser 2024:156 1. Denna förordning träder i kraft den 22 april 2024. 2. En riskbedömning enligt 2 § ska göras första gången senast den 12 januari 2029. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1977:386
Förordning (1977:386) om införande av förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet
1 § Förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet träder i kraft den 1 juli 1977. 2 § Genom förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet upphäves, med de begränsningar som följer av denna förordning, 1. förordningen (1965:494) med stadga för jordbrukets högskolor, 2. kungl. brev den 17 december 1965 angående utfärdande av instruktion för veterinärinrättningen i Skara, m.m., 3. kungl. brev den 6 juni 1968 med vissa föreskrifter för jordbrukets högskolor, 4. stadgan (1970:551) för statens skogsmästarskola, 5. beslutet den 18 juni 1975 om inrättande av en nämnd för veterinär inrättningen i Skara - fältstation för veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan, 6. beslutet den 18 juni 1975 angående förlängning av försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal vid jordbrukets högskolor, 7. beslutet den 26 juni 1975 angående företrädare för de anställda och för de studerande i styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt. 3 § Förekommer i författning eller i annat sammanhang hänvisning till föreskrift som har ersatts genom föreskrift i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall i stället den nya föreskriften gälla, om ej annat anges särskilt. 4 § Om ej annat särskilt föreskrives av regeringen skall vad Kungl. Maj:t eller regeringen i författning eller i särskilt beslut har föreskrivit om 1. högskola inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde, statens skogsmästarskola eller veterinärinrättningen i Skara i stället avse lantbruksuniversitetet, 2. organ vid högskola eller inrättning som avses i 1, i stället avse det organ som styrelsen för lantbruksuniversitetet bestämmer. 5 § Organ som fullgör interimistiska uppgifter enligt förordningen den 17 februari 1977 med vissa interimistiska bestämmelser för högskolan inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde får finnas kvar och utföra uppgifter enligt föreskrifterna i förordningen efter utgången av juni 1977 intill dess motsvarande organ enligt förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet har hunnit utses, dock längst till utgången av oktober 1977. 6 § har upphävts genom förordning (1984:691). 7 § har upphävts genom förordning (1984:691). 8 § Den första mandatperioden för ledamot, som ej företräder de studerande, i sådant organ som anges särskilt i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall avse tiden till utgången av juni 1980, om ej annat föreskrives särskilt. 9 § Ärende som ej har avgjorts vid utgången av juni 1977 skall handläggas enligt föreskrifterna i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet, om ej annat följer av 15 eller 16 § eller annars föreskrives särskilt. Styrelsen meddelar närmare föreskrifter om handläggning av sådant ärende. 10 § Den som vid utgången av juni 1977 innehar tjänst eller vikariat på tjänst vid läroanstalt eller inrättning som den 1 juli 1977 går upp i lantbruksuniversitetet, skall anses inneha motsvarande tjänst respektive vikariat på motsvarande tjänst vid lantbruksuniversitetet. Första stycket gäller under förutsättning att innehavaren av tjänsten eller vikariatet är förordnad för tid efter den 1 juli 1977, att motsvarande tjänst finns och att innehavaren ej har uppnått övre gränsen inom den pensioneringsperiod som gäller för honom. 11 § Vid tillämpning av föreskrifter som avser tidigare innehav av tjänst skall även medräknas innehav av motsvarande tjänst före ikraftträdandet av förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet. 12 § har upphävts genom förordning (1986:632). 13 § Den som den 30 juni 1977 är eller har varit förordnad som behörig innehavare av tjänst som avses i förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall även i fortsättningen räknas som behörig till tjänsten. 14 § I fråga om behörighet till tjänst som forskarassistent gäller även de äldre föreskrifter som avses i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till förordningen (1975:814) om ändring i förordningen (1965:494) med stadga för jordbrukets högskolor. 15 § Ärende om tillsättning av tjänst vid läroanstalt, vilken den 1 juli 1977 går upp i lantbruksuniversitetet, och som ej har avgjorts före den 1 juli 1977 handlägges av styrelsen eller det organ som styrelsen bestämmer. 16 § Sakkunnig i tjänsteförslagsnämnd som har utsetts för ärende som ej är avgjort före utgången av juni 1977 skall kvarstå som ledamot i tjänsteförslagsnämnd till dess ärendet har avgjorts. 17 § I fråga om besvär över beslut som har meddelats före utgången av juni 1977 gäller äldre föreskrifter. 18 § Styrelsen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i samband med införandet av högskolelagen (1977:218) och förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet för verksamhet som står under tillsyn av styrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2003:643
Lag (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket
1 § Hos Skatteverket skall det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. 2 § Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut i en fråga förs det allmännas talan i den frågan i allmän förvaltningsdomstol av ombudet. 3 § Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Skatteverket att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol och Skatterättsnämnden. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1989:47
Förordning (1989:47) med vissa bestämmelser om radiomottagare, m. m.;
1 § Medgivande att inneha en sådan anordning för registrering av innehållet i radio- eller trådsändning som avses i 3 a § andra stycket radiolagen (1966:755) lämnas av Telestyrelsen. Förordning (1992:909). 2 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av 3 § andra stycket eller 3 a § radiolagen (1966:755) meddelas av Telestyrelsen. Förordning (1992:909). 3 § En kopia av varje dom över en förseelse som avses i 22 § andra stycket första meningen radiolagen (1966:755) skall sändas till Telestyrelsen. Förordning (1992:1267). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:661
Förordning (1981:661) om strukturgarantier, m.m.
Inledande bestämmelser 1 § För att främja utvecklingen inom möbelindustrin, trähusindustrin, snickeriindustrin, sågverksindustrin, textilindustrinv, konfektionsindustrin och rayonfiberindustrin kan garanti för lån (strukturgaranti) lämnas enligt denna förordning. Staten svarar för lån som omfattas av strukturgaranti som för egen skuld till dess lånet återbetalats. Förordning (1984:433). Förutsättningar för strukturgaranti 2 § Företag inom möbelindustrin, snickeriindustrin, sågverksindustrin eller trähusindustrin får beviljas strukturgaranti för lån som tas upp för att finansiera 1. förvärv av företag i samma bransch, 2. förvärv av företag i en annan bransch om detta medverkar till att trygga en fortsatt drift och det finns ett kommersiellt samband mellan företagen, 3. kostnader föranledda av att två eller flera sådana företag sammanför vissa funktioner i ett gemensamt bolag eller 4. en kapitalkrävande omställning inom ett sådant företag om omställningen förbättrar konkurrenssituationen inom branschen. Förordning (1983:642). 3 § Företag inom textilindustrin, konfektionsindustrin eller rayonfiberindustrin får beviljas strukturgaranti för lån som tas upp för att finansiera 1. lönsamhetsbefrämjande strukturella åtgärder eller 2. en förbättring av den finansiella strukturen inom ett sådant företag, i första hand genom att ersätta kortfristig upplåning. 4 § har upphävts genom förordning (1984:433). 5 § Strukturgaranti för förvärv av företag enligt 2 eller 3 §§ får beviljas också företag utanför de där angivna branscherna för förvärv av företag inom dessa branscher. Förordning (1984:433). 6 § Strukturgaranti får beviljas för lån i svensk eller utländsk valuta i bankaktiebolag, sparbank, kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning som garantigivaren bestämmer. 7 § Strukturgaranti får beviljas endast företag som bedöms ha förutsättningar att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion. 8 § Som en förutsättning för strukturgaranti gäller att företaget har upprättat en konkret plan för genomförandet av den åtgärd som garantin avser. 9 § Strukturgaranti får lämnas endast för lån som uppgår till högst det låntagande företagets egna kapital. Föreligger särskilda skäl får garanti enligt 3 § lämnas för lån som är större. Förordning (1984:433). 10 § Strukturgaranti får lämnas för lån med fast eller rörlig ränta. Räntevillkoren för lån med rörlig ränta skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, bestämmas med utgångspunkt i gällande avtal härom mellan staten och vederbörande bankorganisationer. Räntevillkoren för lån med fast ränta skall godkännas av garantigivaren. 11 § Återbetalning av ett lån som omfattas av strukturgaranti skall ske enligt fastställd avbetalningsplan. Ett lån som avses i 2 § skall återbetalas inom 10 år från dagen för första utbetalningen, varvid lånet får vara avbetalningsfritt det första året. Om särskilda skäl föreligger, får lånet vara avbetalningsfritt under högst 5 år under lånets löptid eller återbetalningen ske under högst 15 år. Ett lån som avses i 3 § skall vara avbetalningsfritt under de två första åren och därefter återbetalas under högst 10 år. Förordning (1984:433). 12 § Ett lån som omfattas av strukturgaranti skall i förmånsrättsligt hänseende vara placerat efter övriga fordringar. Om särskilda skäl föreligger skall dock säkerhet ställas för lånet. Ställs säkerhet skall den gälla också för garantin. 13 § Strukturgaranti får lämnas endast om låneförbindelsen innehåller villkor att lånet kan sägas upp till omedelbar återbetalning om 1. låntagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett att garantin har beviljats, 2. låntagaren har försummat att erlägga föreskriven ränta eller avbetalning inom 14 dagar från förfallodagen, 3. låntagaren inte har iakttagit de villkor eller föreskrifter som gäller för garantin, 4. den säkerhet som kan ha ställts har försämrats väsentligt, 5. låntagaren utan medgivande av garantigivaren har avhänt sig rörelsen eller någon betydande del av däri ingående anläggningstillgångar eller annan väsentlig ändring direkt eller indirekt har skett i äganderätten till rörelsen, 6. låntagaren utan medgivande av garantigivaren har avvikit från en sådan plan som anges i 8 § eller 7. annat förhållande har inträffat som medför att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få ha kvar lånet. 14 § Strukturgaranti lämnas under förutsättning att långivaren förvaltar lånet under bankmässiga former och därvid beaktar statens intresse som garantigivare. När en fråga av betydelse för statens betalningsansvar på grund av garantiåtagandet uppkommer, skall långivaren inhämta anvisningar från garantigivaren. Till täckning av statens kostnader och för förluster på grund av infriade garantiåtaganden skall långivaren årligen i efterskott till statsverket betala en avgift om en procent av utestående belopp. 15 § Långivaren skall utan dröjsmål underrätta garantigivaren om förhållanden som kan utgöra anledning till uppsägning av lånet eller som annars medför risk för att garantin måste infrias. 16 § Underlåter långivaren att efter anmodan från garantigivaren utan dröjsmål säga upp lånet eller att, sedan uppsägning har skett, vidta begärda åtgärder för lånets indrivning, upphör strukturgarantin att gälla tre månader efter det att långivaren erhöll anmaningen. 17 § Ett beslut om strukturgaranti får ändras eller upphävas om långivaren inte iakttar de villkor som anges i 1 4 eller 15 §. Särskilda bestämmelser om ränta 18 § Till företag som beviljats lån mot strukturgaranti enligt 2 § kan, om särskilda skäl föreligger, bidrag lämnas för täckande av räntekostnaden för lånet under högst tre år. Förordning (1984:433). 19 § Räntebidrag skall återbetalas om mottagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett att bidraget har lämnats. Förfarandet 20 § Ärenden om strukturgaranti eller räntebidrag prövas av statens industriverk, som också på statens vägnar tecknar strukturgaranti. Industriverket skall med eget yttrande hänskjuta ett garantiärende till regeringens prövning om garantin avser ett företag vars kreditförsörjning med statligt stöd i olika former bör bedömas i ett sammanhang och bedömningen även innefattar stödformer som prövas av andra myndigheter. Verket får till regeringens prövning hänskjuta även andra ärenden som verket av särskilda skäl finner att regeringen bör avgöra. 21 § Vid beredningen av ärenden om strukturgaranti skall industriverket samråda med företrädare för berörda fackliga organisationer och branschorganisationer. Verket skall därutöver samråda med 1. arbetsmarknadsstyrelsen i ärenden om strukturgaranti enligt 2 § samt 2. arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar i ärenden om strukturgaranti enligt 3 §. Samråd behöver inte ske om det med hänsyn till ärendets beskaffenhet eller annan omständighet är obehövligt. Förordning (1984:433). 22 § Då anspråk har anmälts mot statsverket med anledning av lämnad strukturgaranti skall statens industriverk vidta de åtgärder som behövs för att skydda staten mot förlust på grund av garantiåtagandet. Industriverket skall bevaka statens rätt i mål eller ärenden som rör stöd enligt denna förordning. Verket får därvid anta ackordsförslag eller på annat sätt efterge statens anspråk. Ett ärende som avser ett större belopp eller som har principiell betydelse skall dock hänskjutas till regeringens prövning. 23 § Beslut av statens industriverk enligt denna förordning får ej överklagas. Särskild bestämmelse 24 § Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens industriverk. Verket skall därvid samråda med företrädare för berörda fackliga organisationer och branschorganisationer. Övergångsbestämmelser 1983:642 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om stöd som har beviljats före ikraftträdandet. 1984:433 Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om strukturgarantier som har beviljats före den 1 juli 1984 och i fråga om ansökningar som har kommit in till statens industriverk före den 1 juli 1984. 1988:774 Regeringen föreskriver att förordningen (1981:661) om strukturgarantier, m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1985. Den upphävda förordningen skall dock i tillämpliga delar gälla i fråga om garantier som har beviljats med stöd av förordningen. I fråga om sådana garantier gäller också 19 och 20 §§ förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet, varvid i stället för det i 19 § angivna högsta beloppet skall gälla en beloppsgräns på 3 000 000 kronor. Förordning (1989:83). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2009:951
Förordning (2009:951) om utlämnande av uppgifter till Försäkringskassan från Skatteverkets beskattningsdatabas för beskattningsåret 2008
Skatteverket ska på begäran av Försäkringskassan lämna ut uppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas för beräkning av bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag och återbetalningsskyldighet av underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Uppgiftsskyldigheten omfattar endast uppgifter om schablonintäkt enligt 47 kap. 11 b § inkomstskattelagen (1999:1229) för beskattningsåret 2008. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:99
Riksrevisionsverkets föreskrift (1990:99) angående värdegräns avseende upphandling inom ramen för GATT-överenskommelsen om statlig upphandling;
I artikel 1.1 (b) i GATT-överenskommelsen om statlig upphandling finns en värdegräns angiven på 130 000 särskilda dragningsrätter (Special Drawing Rights, SDR) hos internationella valutafonden. Denna värdegräns skall enligt förordningen (1980:849) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om statlig uppha ndling tillämpas av vissa myndigheter. Riksrevisionsverket föreskriver att värdegränsen skall motsvaras av 1 071 200 svenska kronor och gälla t o m den 31 december 1991. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:127
Förordning (1982:127) om internationell fiskekontroll
1 § Denna förordning gäller kontrollen av efterlevnaden av de föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som betingas av Sveriges anslutning till konventionen den 13 september 1973 rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten. Kontrollen avser området utanför Sveriges sjöterritorium och den svenska ekonomiska zonen och sker enligt den plan som återges i bilagan till denna förordning. Vid tillämpning av planen gäller 3-5 §§. Förordning (1992:1315). 2 § Kontrollen utförs av kustbevakningen och behöriga myndigheter från Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Tyska Demokratiska Republiken, Polen, Sovjetunionen och Finland. Förordning (1988:470). 3 § Med bestämmelser (rekommendationer) som gäller för ett fartygs flaggstat enligt punkterna 4(III), 5(I) och 5(II) i planen avses i fråga om svenska fartyg föreskrifter som fiskeriverket meddelar. Förordning (1991:562). 4 § Med vederbörande myndighet i punkterna 1, 5(I), 11(I) och 12 i planen avses för Sveriges del fiskeriverket, i punkt 3 kustbevakningen samt i punkt 6 fiskeriverket och kustbevakningen. Utsedd myndighet enligt punkterna 1, 5(VIII), 5(IX) och 7(I) är i fråga om svenska fartyg kustbevakningen. Förordning (1991:562). 5 § Om ett svenskt fartyg vid kontroll enligt planen konstateras ha överträtt någon bestämmelse som gäller i förhållande till Sverige, skall befälhavaren senast två timmar före återkomsten till svensk hamn anmäla sig till närmaste sambandscentral hos kustbevakningen. Förordning (1988:470). 6 § Föreskrifterna om ansvar i 35 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om 1. den som uppsåtligen försöker hindra kontroll som utförs av svensk myndighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken och 2. befälhavare som vid kontroll av svensk myndighet uppsåtligen underlåter att underlätta bordning eller kontrollens genomförande i övrigt. Föreskrifterna om ansvar i 35 b § lagen om rätt till fiske gäller i fråga om den som på samma sätt försöker hindra eller underlåter att underlätta kontroll som utförs av utländsk myndighet enligt denna förordning. Befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter anmälningsskyldigheten enligt 5 § döms till böter. 7 § Föreskrifterna om förverkande i 36 § lagen (1950:596) om rätt till fiske gäller i fråga om fisk som har fångats eller på annat sätt har hanterats i strid med sådana föreskrifter som avses i 1 §. Detsamma gäller i fråga om fiskeredskap som har använts som hjälpmedel vid brott mot sådana föreskrifter. Bestämmelserna i 43-46 §§ fiskeriförordningen (1982:126) gäller i fråga om fisk och fiskeredskap som avses i första stycket. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:260
Förordning (1983:260) om beräkningen av vissa statliga bruttopensionsförmåner;
1 § Denna förordning gäller vid beräkningen av egen- eller familjepensionsförmån enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) -- SPR -- eller enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t har meddelat före SPR. Med socialförsäkringsförmån och tilläggsbelopp till basbelopp avses i denna förordning detsamma som i lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. 2 § När en statlig bruttopensionsförmån skall minskas med en socialförsäkringsförmån, skall vid beräkningen av socialförsäkringsförmånens storlek hänsyn inte tas till tilläggsbeloppet till basbeloppet. 3 § Den som den 31 maj 1983 har rätt till en statlig bruttopensionsförmån och en socialförsäkringsförmån har också rätt till ett engångsbelopp. Detta utgör fem gånger skillnaden mellan det belopp som pensionsförmånen uppgår till enligt 2 § och det belopp som denna förmån uppgår till utan hänsyn till vad som sägs i nämnda paragraf. Engångsbeloppet skall därvid beräknas på grundval av förhållandena nämnda dag. Övergångsbestämmelser 1983:260 Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av år 1983. Vad som föreskrivs i 2 § tillämpas dock först från och med den 1 juni 1983. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2014:880
Förordning (2014:880) om sprängämnesprekursorer
Förordningens innehåll 1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer), och lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Tillståndsmyndighet 2 § Tillståndsmyndighet enligt 4 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ansökan 3 § En ansökan om tillstånd ska göras skriftligen hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2020:1047). 4 § Ansökan ska vara undertecknad. Det kravet ska anses uppfyllt om uppgifterna i ansökan bekräftas med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. Uppgifterna i ansökan ska lämnas på heder och samvete. Förordning (2016:599). Handläggning av tillståndsärenden 5 § Om ansökan är bristfällig, ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Av föreläggandet ska det framgå att ansökan kan avvisas om det inte följs. Föreläggandet behöver inte delges. Myndigheten får avvisa en ansökan om tillstånd om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen. 6 § Innan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutar i ett ärende om tillstånd ska myndigheten inhämta ett yttrande från Polismyndigheten. Yttrandet ska avse frågan om sökanden är lämplig att förvärva, införa, inneha eller använda de sprängämnesprekursorer som ansökan avser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska även ge Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig i ärendet. Förordning (2014:881). Tillståndens utformning 6 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vid tillståndsgivningen använda sig av den mall för tillstånd som finns i bilaga III till EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Information om tillstånd 6 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska informera den eller de kommuner som berörs av att tillstånd har meddelats en enskild eller återkallats från en enskild. Förordning (2020:1047). Nationell kontaktpunkt 7 § Polismyndigheten är nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Tillsynsmyndighet 7 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara för tillsynen enligt 6 § andra stycket lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Behöriga myndigheter 8 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och en kommun ska ha rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). 8 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara för medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyte mellan berörda parter enligt artikel 10.2 och 10.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Polismyndigheten ska lämna den hjälp som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap behöver vid genomförandet av dessa uppgifter. Förordning (2020:1047). 8 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara för att lämna uppgifter och rapporter till Europeiska kommissionen enligt artiklarna 19-21 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Polismyndigheten ska förse Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med nödvändiga uppgifter på det sätt som den myndigheten bestämmer. Förordning (2020:1047). 9 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Polismyndigheten är behöriga myndigheter för spridning av kommissionens riktlinjer enligt artikel 12.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Bemyndiganden 10 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om ansökningsavgiftens och tillsynsavgiftens storlek enligt lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer när det gäller den egna verksamheten. Förordning (2020:1047). 11 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela närmare föreskrifter om 1. ansökans utformning, 2. hantering av tillstånd, 3. hur information till distributionskedjan ska utformas, och 4. kontroll vid försäljning. Förordning (2020:1047). 11 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om tillsyn när det gäller den egna verksamheten. Förordning (2020:1047). 12 § En kommun får meddela föreskrifter om tillsyn enligt 6 § första stycket lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:249
Förordning (1978:249) med instruktion för statens utsädeskontroll
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1, tillämpas på statens utsädeskontroll. Uppgifter 2 § Utsädeskontrollen handhar den statliga utsädeskontrollen och statsplombering av utsäde i den mån det ej ankommer på annan. 3 § Det åligger utsädeskontrollen särskilt att utföra laboratorieundersökning och annan undersökning i växthus eller på fält av utsädesvarors kvalitet, på begäran utföra utslagsgivande analys om flera analyser av samma utsädesvara givit olika resultat, på begäran utföra statsplombering av utsäde, på begäran insyna utsädesodling, på begäran utföra kvalitetsanalys av foder och kvarnspannmål, på begäran träffa avtal med företag om kontroll av utsäde, verka för samarbete mellan enheter inom kontrollverksamheten och för tillämpningen av enhetliga principer vid denna verksamhet såväl nationellt som internationellt, utveckla analysmetoder och förbättra möjligheterna att få fram fullgoda utsädesvaror, tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar rörande utsäde. 4 § Avgifter för statsplombering av utsäde enligt lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift samt för annan analys och kontroll fastställs av utsädeskontrollen efter samråd med riksrevisionsverket. Förordning (1984:884). Organisation 5 § Utsädeskontrollen står under tillsyn av lantbruksstyrelsen. Styrelsen får meddela särskilda föreskrifter för verksamheten. 6 § Utsädeskontrollen leds av en styrelse. Ledamöter av denna är föreståndaren för utsädeskontrollen och högst fem andra ledamöter. Bland ledamöterna förordnar regeringen en ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ordförande. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. är tillämplig på utsädeskontrollen. Förordning (1984:884). 7 § Föreståndaren är chef för utsädeskontrollen. Föreståndaren har professors ställning. Inom utsädeskontrollen finns två laboratorier. Dessutom finns en kanslienhet, en sortkontrollenhet och en potatisenhet. Varje laboratorium och enhet förestås av en chef. Förordning (1987:300). 8 § Hos utsädeskontrollen är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får utsädeskontrollen anlita utomstående för särskilda uppdrag. Ärendenas handläggning 9 § Av styrelsen avgörs 1. viktigare författningsfrågor, 2. viktigare frågor om utsädeskontrollens organisation och arbetsformer, 3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 4. frågor om tillsättning av tjänster som lägst avdelningsdirektör, 5. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning, 6. fråga om årlig arbetsplan för verksamheten, 7. andra frågor som föreståndaren hänskjuter till styrelsen. Förordning (1984:884). 10 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden, föreståndaren och minst två av de i 6 § första stycket angivna ledamöterna är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:790). 11 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgörs detta genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden och föreståndaren samt minst två ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får föreståndaren besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut, som fattas enligt denna paragraf, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. Förordning (1984:884). 12 § Vid sammanträde med styrelsen får chefen för lantbruksstyrelsen eller den han sätter i sitt ställe närvara med rätt att yttra sig och få sin mening antecknad men ej att deltaga i styrelsens beslut. 13 § Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen, avgörs av föreståndaren ensam. Enskilda ärenden eller grupper av ärenden som inte är sådana att de behöver prövas av föreståndaren får avgöras av annan tjänsteman i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller särskilda beslut. 14 § När föreståndaren är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av föreståndaren även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. 15 § Uppkommer hinder för såväl föreståndaren som dennes ställföreträdare, fullgörs föreståndarens åligganden av den som föreståndaren bestämmer. 16 § I föreståndarens frånvaro får inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Åtgärder, som rubbar eller ändrar av styrelsen meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder, får inte heller vidtagas utan hans medgivande. Bestämmelserna i första stycket gäller även vid ledighet på föreståndartjänsten, till dess regeringen bestämmer annat. 17 § Ärendena avgörs efter föredragning. Denna ankommer på chefen för det laboratorium eller den enhet dit ärendet hör eller på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordningen eller genom särskilt beslut får medges att ärende som handläggs enligt 13 § andra stycket avgörs utan föredragning. Föreståndaren får själv överta beredning och föredragning av ärende som skall avgöras av styrelsen. Chef för laboratorium eller enhet får närvara när ärende som hör till hans laboratorium eller enhet föredras av annan. 18 § har upphävts genom förordning (1986:790). 19 § Föreståndaren får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande hinner inställa sig. 20 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos utsädeskontrollen. Tjänstetillsättning m.m. 21 § Tjänsten som föreståndare tillsätts av regeringen efter förslag av utsädeskontrollen. Andra tjänster tillsätts av utsädeskontrollen. Förordnande för chef för laboratorium eller enhet att vara föreståndarens ställföreträdare meddelas av regeringen för högst tre år efter anmälan av ordföranden. 22 § Sådana styrelseledamöter och ersättare för ledamöter, som inte är anställda hos utsädeskontrollen, förordnas av regeringen för högst tre år. Övriga bestämmelser 23 § Talan mot beslut av utsädeskontrollen förs hos lantbruksstyrelsen genom besvär, om ej annat är föreskrivet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:237
Förordning (2021:237) om statsbidrag för främjande av forskning och utvecklingsarbete i skolväsendet
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till skolhuvudmän för forskarutbildade lärares och förskollärares deltagande i forsknings- och utvecklingsarbete i skolväsendet. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen. 2 § Syftet med statsbidraget är att främja forskning och utvecklingsarbete i skolväsendet. 3 § Statsbidrag lämnas för ett år i sänder (bidragsår) i den mån det finns tillgång på medel. Bidragsåret börjar den 1 juli. Förutsättningar för statsbidrag 4 § Statsbidrag får lämnas till en huvudman inom skolväsendet för lärare eller förskollärare som uppfyller kraven i 5 och 6 §§. 5 § Statsbidrag lämnas för ersättning för lön till lärare eller förskollärare som 1. är anställd hos huvudmannen eller hos någon annan som enligt avtal med huvudmannen utför uppgifter inom sådan verksamhet som avses i 4 § (entreprenör), 2. är legitimerad enligt 2 kap. 16 § skollagen (2010:800), 3. har avlagt en sådan examen på forskarnivå enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) som avses i 6 § eller en motsvarande utländsk examen, och 4. ägnar viss del av sin arbetstid åt praktiknära forskning och utveckling. 6 § Den examen på forskarnivå som krävs enligt 5 § 3 ska avse ämnesdidaktik eller ett ämne som helt eller huvudsakligen kan hänföras till ett undervisningsämne inom skolväsendet eller motsvarande inom det förskolepedagogiska området. En sådan examen som avses i första stycket kan även ha utfärdats inom det specialpedagogiska ämnesområdet med nära anknytning till under-visningen i den skolform som läraren eller förskolläraren är verksam inom när det gäller 1. lärare och förskollärare som har en speciallärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100), och 2. lärare och förskollärare som har en examen enligt 1 kap. 5 § förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare. 7 § För att få statsbidrag ska huvudmannen själv finansiera minst lika stor del av kostnaderna för den arbetstid som läraren eller förskolläraren ägnar åt praktiknära forskning och utveckling, som bidrag ges för enligt denna förordning. 8 § Statsbidrag får inte lämnas för 1. insatser som statsbidrag lämnats för på annat sätt, eller 2. utbildning som bedrivs enligt förordningen (1992:395) om uppdragsutbildning inom skolväsendet. Beräkning av statsbidrag 9 § Statsbidrag lämnas med ett belopp som motsvarar kostnaden för högst 15 procent av lärarens eller förskollärarens lön under förutsättning att läraren eller förskolläraren ägnar minst 30 procent av sin arbetstid åt praktiknära forskning och utveckling. Om arbetstiden används till detta ändamål i lägre omfattning ska ersättningen för lön minskas med motsvarande andel. Med lön avses inte sådan del av lönen som baseras på statsbidrag enligt förordningen (2019:1288) om statsbidrag till skolhuvudmän som inrättar karriärsteg för lärare. Ansökan och beslut 10 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk som prövar frågor om och betalar ut bidraget. I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för redovisning enligt 14 § anges. Beslutet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet. 11 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag än det finns medel för, beslutar Statens skolverk om urval. Vid urvalet ska Skolverket, i den ordning som anges nedan, prioritera 1. tidigare beviljad ansökan under två efterföljande bidragsår, 2. de huvudmän där det av ansökan framgår att arbetet kommer att ske i samverkan med ett lärosäte, 3. behovet av geografisk spridning, 4. att bidrag lämnas till såväl offentliga som enskilda huvudmän. Utbetalning 12 § Statens skolverk betalar ut statsbidrag efter rekvisition två gånger per bidragsår. Uppföljning och redovisning 13 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har använts. Skolverket ska i samband med sin årsredovisning till Regeringskansliet lämna en redovisning av hur bidraget har använts. 14 § En huvudman som har tagit emot statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som myndigheten begär. Återbetalning och återkrav 15 § En huvudman som har tagit emot statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om 1. huvudmannen genom att lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att statsbidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. huvudmannen har använt statsbidraget på något annat sätt än som följer av denna förordning, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats, 4. huvudmannen inte har följt villkor som framgår av beslutet om bidrag, eller 5. sådan redovisning som avses i 14 § inte har lämnats. 16 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt 15 §. Om det finns särskilda skäl för det får Skolverket besluta att helt eller delvis avstå från återkrav. 17 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk besluta att helt eller delvis avstå från krav på ränta. Bemyndigande 18 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Överklagande 19 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2004:13
Förordning (2004:13) om EG-gödselmedel
1 § Denna förordning kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel1 och lagen (1992:1684) om EG-gödselmedel. 2 § Statens jordbruksverk får 1. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs som komplettering av förordning (EG) nr 2003/2003, 2. meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som marknadsför gödselmedel, och 3. meddela föreskrifter om avgifter för kontroll som utövas enligt förordning (EG) nr 2003/2003, enligt lagen (1992:1684) om EG-gödselmedel eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:826
Förordning (2012:826) med kompletterande bestämmelser till 1996 års Haagkonvention
Tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som kompletterar den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention). Centralmyndighet 2 § Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) är centralmyndighet enligt 1996 års Haagkonvention i Sverige. 3 § Centralmyndigheten ska bistå vid tillämpningen av 1996 års Haagkonvention och har de uppgifter som föreskrivs för centralmyndigheter i konventionen. Behörig domstol 4 § En ansökan som avses i 6 § lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention och som helt eller delvis avser ett barns person görs till den tingsrätt som anges i 21 kap. 1 § föräldrabalken. Förordning (2014:1521). 5 § I annat fall än som avses i 4 § görs en ansökan som avses i 6 § lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention till den tingsrätt i följande förteckning inom vars domsområde motparten har sin hemvist. Om motparten inte har sin hemvist i Sverige, görs ansökan till Nacka tingsrätt. Tingsrätt Domsområde Nacka tingsrätt Stockholms län Uppsala tingsrätt Uppsala län Eskilstuna tingsrätt Södermanlands län Linköpings tingsrätt Östergötlands län Jönköpings tingsrätt Jönköpings län Växjö tingsrätt Kronobergs län Kalmar tingsrätt Kalmar län Gotlands tingsrätt Gotlands län Blekinge tingsrätt Blekinge län Kristianstads tingsrätt Bromölla, Båstads, Hässleholms, Klippans, Kristianstads, Osby, Perstorps, Simrishamns, Tomelilla, Åstorps, Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner Malmö tingsrätt Bjuvs, Burlövs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Sjöbo, Skurups, Staffanstorps, Svalövs, Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner Halmstads tingsrätt Hallands län Göteborgs tingsrätt Göteborgs, Härryda, Kungälvs, Lysekils, Munkedals, Mölndals, Orusts, Partille, Sotenäs, Stenungsunds, Strömstads, Tanums, Tjörns, Uddevalla och Öckerö kommuner Vänersborgs tingsrätt Ale, Alingsås, Bengtsfors, Bollebygds, Borås, Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Marks, Melleruds, Svenljunga, Tranemo, Trollhättan, Ulricehamns, Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls kommuner Skaraborgs tingsrätt Essunga, Falköpings, Grästorps, Gullspångs, Götene, Habo, Hjo, Karlsborgs, Lidköpings, Mariestads, Mullsjö, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholms, Töreboda och Vara kommuner Värmlands tingsrätt Värmlands län Örebro tingsrätt Örebro län Västmanlands tingsrätt Västmanlands län Falu tingsrätt Dalarnas län Gävle tingsrätt Gävleborgs län Ångermanlands tingsrätt Västernorrlands län Östersunds tingsrätt Jämtlands län Umeå tingsrätt Västerbottens län Luleå tingsrätt Norrbottens län Förordning (2014:1521). Handlingar 6 § Framställningar och meddelanden till den svenska centralmyndigheten eller andra myndigheter ska, om de inte är skrivna på svenska, åtföljas av en översättning till svenska eller, om det är svårt att få till stånd en sådan översättning, en översättning till engelska. Förordning (2014:1521). 7 § En domstol eller annan myndighet ska, om någon begär det, på en kopia av en dom eller ett beslut som har meddelats av myndigheten intyga att avgörandet är äkta. Förordning (2014:1521). Förfarande 8 § Centralmyndigheten ska verka för att framställningar och meddelanden enligt 1996 års Haagkonvention, om möjligt, sänds direkt till en behörig myndighet utan förmedling av centralmyndigheten. Förordning (2014:1521). 9 § Om centralmyndigheten tar emot en framställning eller ett meddelande enligt 1996 års Haagkonvention som angår en fråga som ska eller kan handläggas av en annan myndighet, ska centralmyndigheten genast vidarebefordra framställningen eller meddelandet till den myndigheten. Centralmyndigheten ska underrätta avsändaren om till vilken myndighet vidarebefordran har gjorts. Förordning (2014:1521). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:220
Förordning (1987:220) om tillsättande av tjänster som försäkringssekreterare vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa
1 § Denna förordning gäller tillsättandet av nyinrättade tjänster som försäkringssekreterare vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Föreskrifterna gäller bara när tjänsterna tillsätts första gången. 2 § En tjänst får, utan att kungöras ledig till ansökan, tillsättas med en tjänsteman som vid utgången av år 1986 innehade tjänst som assistent, biträdande assistent eller expeditör vid lokalkontor hos försäkringskassan, om tjänsten var tillsatt med förordnande tills vidare utan tidsbegränsning. 3 § Vad som föreskrivs om tillsättande av tjänst utan ledigkungörande skall också tillämpas på långtidsvikariat på tjänst som försäkringssekreterare. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1986:448
Förordning (1986:448) med instruktion för statskontoret
Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på statskontoret. Uppgifter 2 § Statskontoret är central förvaltningsmyndighet för rationalisering, administrativ utveckling och automatisk databehandling (ADB), i den mån denna uppgift inte ankommer på någon annan myndighet. 3 § Statskontoret skall verka för att statlig verksamhet bedrivs under god hushållning med tillgängliga resurser. Det åligger härvid statskontoret särskilt att 1. följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och vidta de åtgärder som behövs, 2. på uppdrag av regeringen utföra och medverka i utredningar samt medverka i genomförandet av förändringar, 3. utveckla -- och lämna myndigheterna råd och upplysningar om -- rationella arbetsmetoder, serviceförbättringar samt administrativa och tekniska hjälpmedel, 4. svara för innehållet och medverka i utbildningen inom sitt verksamhetsområde, 5. anskaffa utrustning för ADB och verka för samordning i frågor om ADB, 6. vara remissorgan med uppgift att bevaka frågor om rationalisering och besparingar. 4 § I mån av resurser lämnar statskontoret de statliga -- och på begäran även de kommunala -- myndigheterna råd och upplysningar i de ADB-frågor som avses i 15 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). 5 § Statskontoret har samordningsansvaret för säkerhets- och sårbarhetsfrågor på ADB-området, såvitt rör den civila statsförvaltningen under regeringen. I mån av resurser lämnar statskontoret dessutom på begäran myndigheterna inom totalförsvaret, riksdagen och dess myndigheter samt de kommunala myndigheterna råd och upplysningar i sådana frågor. 6 § Statskontoret skall samråda med riksrevisionsverket både vid planeringen av sin verksamhet och vid handläggningen av ärenden som rör verkets arbetsområde. Statskontoret skall också i övrigt hålla verket underrättat om sin verksamhet. Vid tillämpningen av 4 § skall statskontoret samråda med datainspektionen i den utsträckning det behövs med hänsyn till inspektionens uppgifter enligt datalagen (1973:289). Vid tillämpningen av 5 § första stycket skall statskontoret samråda med överstyrelsen för civil beredskap, när frågan rör totalförsvaret. 7 § Statskontoret företräder staten inom sitt verksamhetsområde såväl vid som utom domstol, om annat inte följer av särskilda föreskrifter. Organisation 8 § I statskontoret finns ett råd som består av högst tio personer. Generaldirektören ingår i rådet och är rådets ordförande. Generaldirektören skall informera rådet om statskontorets verksamhet. Rådet skall ge generaldirektören de råd som han behöver för att kunna bedriva verksamheten effektivt och i överensstämmelse med verksamhetens syfte. Förordning (1987:783). 8 a § Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. skall tillämpas på statskontoret. Förordning (1987:783). 9 § Generaldirektören är chef för statskontoret. När generaldirektören har förhinder, utövas generaldirektörens tjänst av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer. 10 § Inom statskontoret finns sex rationaliseringsenheter och en administrativ enhet. Varje enhet förestås av en rationaliseringschef. 11 § Hos statskontoret finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får statskontoret anlita utomstående för särskilda uppdrag. Ärendenas handläggning 12 § En personalnämnd beslutar i frågor om 1. skiljande från uppdrag eller från annan anställning än provanställning, 2. disciplinansvar, 3. åtalsanmälan, 4. avstängning, 5. läkarundersökning. Nämnden består av generaldirektören, som är ordförande, och cheferna för statskontorets enheter. Förordning (1987:783). 13 § Personalnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av enhetscheferna är närvarande. Förordning (1987:783). 14 § har upphävts genom förordning (1987:783). 15 § Andra frågor än som avses i 12 § avgörs av generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Förordning (1987:783). 16 § I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Förordning (1987:783). 17 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 15 § andra meningen avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den enhet dit ärendet hör eller på en särskilt förordnad föredragande. Enhetschefen får närvara när ett ärende som hör till hans enhet föredras av någon annan. Förordning (1987:783). 18 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden. 19 § har upphävts genom förordning (1986:966). 20 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig. 21 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. Tjänstetillsättning m.m. 22 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Tjänster som rationaliseringschef och organisationsdirektör tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av statskontoret. Statskontoret får tillsätta tjänster utan att de har kungjorts lediga till ansökan. 23 § Andra ledamöter av rådet än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år. Förordning (1987:783). Bisysslor 24 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av statskontoret även i fråga om rationaliseringschefer och organisationsdirektörer. Övergångsbestämmelser 1986:448 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986, då förordningen (1965:703) med instruktion för statskontoret skall upphöra att gälla. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:755
Lag (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi
1 § Regeringen får meddela föreskrifter om tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd, anmälningar eller dispenser som gäller 1. uppförande, uppgradering eller drift av anläggningar för produktion av förnybar el, och 2. utrustning för anslutning av sådana anläggningar till elnätet. 2 § Regeringen får meddela föreskrifter om kommuners medverkan i arbetet med en kontaktpunkt för att vägleda sökande i ärenden om tillstånd, anmälningar eller dispenser som gäller 1. uppförande, uppgradering eller drift av anläggningar för tillförsel av förnybar energi, och 2. utrustning för anslutning av sådana anläggningar till nätet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2010:630
Lag (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar
Lagens tillämpningsområde och definitioner 1 § I denna lag finns bestämmelser om regionalt utvecklingsarbete och om länsplaner för regional transportinfrastruktur. Lag (2023:920). 2 § Med regionalt utvecklingsarbete avses i denna lag insatser för att skapa en hållbar regional tillväxt och utveckling. Lag (2023:920). 3 § Denna lag gäller för regionerna. Lagen gäller också, med undantag för 8 § 1, för Gotlands kommun. Det som sägs om en region i 5-10 §§ gäller i sådant fall kommunen. Lag (2019:944). 4 § Gotlands kommun får besluta att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Det som sägs i andra författningar om kommunfullmäktige och kommunstyrelsen gäller i sådant fall regionfullmäktige och regionstyrelsen. Vid genomförande av val enligt vallagen (2005:837) i Gotlands kommun ska dock beteckningen kommunfullmäktige användas. Lag (2019:944). Regionalt utvecklingsarbete 5 § En region ska 1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförandet av strategin, 2. fastställa mål och prioriteringar för det regionala kompetensförsörjningsarbetet och tillhandahålla bedömningar av länets kompetensbehov inom offentlig och privat sektor på kort och lång sikt, 3. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (2017:725) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt utvecklingsarbete, och 4. följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala utvecklingsarbetet. Lag (2023:920). 6 § En region får utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram. Lag (2019:944). Transportinfrastruktur 7 § En region ska upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur. Lag (2019:944). Samverkan och samråd 8 § En region ska samverka med 1. länets kommuner, och 2. länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter. Lag (2019:944). 9 § En region ska samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet. Lag (2019:944). Statliga myndigheter 10 § Statliga myndigheter som bedriver verksamhet i länet ska beakta den strategi som fastställts för länets utveckling. Länsstyrelsen och övriga statliga myndigheter ska inom sina verksamhetsområden lämna regionen det stöd som den behöver för regionalt utvecklingsarbete och regional transportinfrastrukturplanering. De ska också löpande informera regionen om pågående och planerade verksamheter som har betydelse för länets utveckling. Lag (2023:920). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:548
Förordning (1985:548) om statsbidrag till studie- och yrkesorientering i gymnasieskolan budgetåret 1985/86
1 § För budgetåret 1985/86 har kommunerna rätt att få statsbidrag för studie- och yrkesorientering (syo) i gymnasieskolan enligt föreskrifterna i denna förordning. Med kommun avses i förordningen även landstingskommun och kommunalförbund. 2 § Statsbidrag lämnas med 168 kronor per elev i kommunens gymnasieskola den 15 september 1985. Elever i högre specialkurser och gymnasial lärlingsutbildning medräknas dock inte. 3 § I statsbidraget ingår bidrag till kostnader för sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. 4 § Som villkor för statsbidrag gäller att kommunen för syo i gymnasieskolan gör insatser som i förhållande till antalet elever når åtminstone samma nivå som den statsbidragstäckta verksamheten budgetåret 1981/82. 5 § Statsbidrag rekvireras hos skolöverstyrelsen. 6 § Kommunerna får för varje kvartal rekvirera bidrag med 42 kronor per bidragsgrundande elev. 7 § Skolöverstyrelsen beslutar om bidrag och betalar ut detta snarast. Utbetalning får dock ske tidigast i oktober för kvartalet juli-- september, i januari för kvartalet oktober--december, i april för kvartalet januari--mars och i juli för kvartalet april--juni. 8 § Statsbidrag som lämnas till landstingskommuner och till kommunalförbund i vilka en landstingskommun ingår och som grundas på antalet elever i utbildning inom vårdområdet skall minskas med 20 procent enligt föreskrifterna i förordningen (1981:449) om minskning av vissa statsbidrag till kommunal utbildning. Statsbidrag i övrigt skall minskas med två procent enligt föreskrifterna i nämnda förordning. 9 § Skolöverstyrelsen meddelar de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1986:198
Förordning (1986:198) om provtagning för infektion av HIV
Föreskriften i 3 § andra stycket 1 patientjournallagen (1985:562) om identitetsuppgifter i en patientjournal tillämpas inte i samband med provtagning för infektion av HIV, om patienten begär att sådant prov tas anonymt. Föreskriften skall dock tillämpas om resultatet av provtagningen visar att patienten har antikroppar mot HIV. Förordning (1987:272). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2014:298
Förordning (2014:298) om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation. Statsbidraget lämnas till regioner. Det som sägs i förordningen om regioner gäller också kommuner som inte ingår i någon region. Om flera regioner samverkar och bildar ett kommunalförbund för att tillhandahålla utrustning för personer med dövblindhet, lämnas statsbidrag till det förbundet. Förordning (2019:1099). Syftet med statsbidraget 2 § Syftet med statsbidraget är att stimulera regionerna att tillhandahålla utrustning för elektronisk kommunikation till döva eller gravt hörselskadade personer och personer med dövblindhet, talskada eller språkstörning. Förordning (2019:1099). Förutsättningar för statsbidrag 3 § Bidrag lämnas för kostnaden för 1. utrustning som möjliggör en dialog i realtid via ett kommunikationsnät och som ska användas av döva eller gravt hörselskadade personer och personer med dövblindhet, talskada eller språkstörning som inte kan, eller endast med betydande svårighet kan, kommunicera utan sådan utrustning, 2. utrustning enligt första punkten om den ska användas av närstående till personer som avses där, 3. anpassning och iordningställande av utrustning samt utbildning för den som har fått utrustning enligt första eller andra punkten, och 4. stöd och utbildning till den som själv har införskaffat sådan utrustning som avses i första punkten och hör till den krets av personer som enligt första och andra punkten avses använda utrustningen. Bidrag enligt första stycket 1 lämnas även för utrustning som möjliggör en dialog som inte är i realtid om sådan utrustning på ett mer ändamålsenligt sätt tillgodoser individens behov av att fjärrkommunicera med andra personer. Med utrustning avses även mjukvara eller en kombination av hårdvara och mjukvara, som produkt eller tjänst. 4 § Bidrag lämnas även för kostnader som regionen har för nödvändig service och reparation samt nödvändigt byte av sådan utrustning som anges i 3 §. Förordning (2019:1099). 5 § Bidrag lämnas endast i mån av tillgång på medel. Fördelning och utbetalning av statsbidrag 6 § Statsbidraget fördelas av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen ska fastställa statsbidraget och betala ut det utan rekvisition i början av januari, april, juli och oktober med en fjärdedel av det beräknade statsbidraget för det löpande kalenderåret. Uppföljning och redovisning 7 § På Socialstyrelsens eller Riksrevisionens begäran är regionen skyldig att tillhandahålla det underlag som behövs för dessa myndigheters granskning. Förordning (2019:1099). 8 § En region som fått statsbidrag enligt denna förordning ska senast den 30 juni varje år redovisa till Socialstyrelsen hur mycket av statsbidraget som förbrukats föregående kalenderår. I redovisningen ska regionen även ange andra uppgifter som ger Socialstyrelsen information om hur statsbidraget har använts. Förordning (2019:1099). Överklagande 9 § Socialstyrelsens beslut om fördelningen av statsbidraget får inte överklagas. Bemyndiganden 10 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2020:537
Lag (2020:537) om restriktioner vid en riksrevisors och en riksrevisionsdirektörs övergång till annan verksamhet
1 § Denna lag gäller för personer som innehar eller har avslutat ett uppdrag som riksrevisor eller riksrevisionsdirektör. Vad som i denna lag sägs om riksrevisorn gäller även en tillförordnad riksrevisor. 2 § Bestämmelserna i 2-7, 8 § första stycket, 9, 11 och 12 §§ lagen (2018:676) om restriktioner vid statsråds och statssekreterares övergång till annan än statlig verksamhet ska tillämpas för en riksrevisor och en riksrevisionsdirektör. Vad som föreskrivs i 3-5 och 9 §§ den lagen ska då gälla även i fråga om ett nytt uppdrag eller en ny anställning i statlig verksamhet. 3 § Om Nämnden för prövning av statsråds och vissa andra befattningshavares övergångsrestriktioner meddelar en tidigare riksrevisor eller en tidigare riksrevisionsdirektör en övergångsrestriktion ska nämnden även besluta om ersättning enligt andra och tredje styckena. En tidigare riksrevisor eller en tidigare riksrevisionsdirektör som inte har rätt till inkomstgaranti eller avgångsvederlag har rätt till ersättning under den tid som en övergångsrestriktion gäller, om personen till följd av restriktionen inte kan tillträda det nya uppdraget eller den nya anställningen eller etablera näringsverksamhet under denna tid. Ersättningens storlek ska motsvara det belopp som personen fick i lön vid avgången. Ersättningen ska minskas i enlighet med vad som gäller för en riksrevisors eller en riksrevisionsdirektörs avgångsvederlag. Lag (2020:778). Övergångsbestämmelser 2020:537 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2020. 2. Lagen tillämpas även på den som är riksrevisor eller riksrevisionsdirektör när lagen träder i kraft. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1982:600
Förordning (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond
1 § Staten anvisar årligen medel som ersättning åt bild- och formkonstnärer för att konstnärliga verk av deras hand i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt sätt (visningsersättning). Visningsersättningen tillförs en fond, kallad Sveriges bildkonstnärsfond. 2 § Frågor om fonden och dess användning handläggs av en styrelse inom Konstnärsnämnden, styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond. Närmare bestämmelser om styrelsen finns i förordningen (2007:1199) med instruktion för Konstnärsnämnden. Kostnaderna för styrelsens verksamhet ska betalas med medel ur fonden, om inte annat beslutas av regeringen. Förordning (2008:267). 3 § Medel ur fonden får användas dels till ändamål som syftar till att ge yrkesverksamma konstnärer ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels till andra ändamål som berör verksamhet inom bildkonstens område. Förordning (1985:529). 4 § Ersättning från fonden kan lämnas till bild- och formkonstnär som har sin huvudsakliga konstnärliga verksamhet i Sverige eller som är stadigvarande bosatt i landet. Ersättning får även lämnas till bild- och formkonstnär som vistas tillfälligt i landet inom ramen för internationellt konstnärsutbyte. Förordning (1997:840). 5 § Ersättning utgår efter ansökan men kan utgå även utan ansökan. 6 § Beslut av styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond enligt denna förordning får inte överklagas. 7 § Styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond meddelar de ytterligare föreskrifter som kan behövas för verkställigheten av denna förordning. 8 § Bestämmelser om individuell visningsersättning finns i förordningen (1996:1605) om individuell visningsersättning. Förordning (1996:1604). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:88
Förordning (2021:88) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet
Tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller verkställighetsföreskrifter till lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet. Normgivningsbemyndigande 2 § Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Uttryck i förordningen 3 § I denna förordning avses med: ansökande myndighet: en nationell konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, och anmodad myndighet: en nationell konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen som är behörig att delge handlingar som gäller tillämpningen av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) eller behörig att driva in sådana sanktionsavgifter och viten som avses i artikel 13 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad, i den ursprungliga lydelsen. Med ett enhetligt dokument avses ett dokument som innehåller följande uppgifter: 1. adressatens namn och kända adress, liksom andra relevanta upplysningar för att identifiera adressaten, 2. en sammanfattning av relevanta fakta och omständigheter i det ärende som en begäran om ömsesidigt bistånd avser, 3. en sammanfattning av kopian av den handling som avses med begäran, 4. namn, adress och övriga kontaktuppgifter till den anmodade myndigheten, och 5. den tidsfrist inom vilken delgivning eller indrivning ska genomföras, såsom lagstadgad tidsfrist eller preskriptionsfrist. Bistånd på begäran av en nationell konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat Bistånd med delgivning av vissa handlingar 4 § En begäran om bistånd med delgivning ska göras i ett enhetligt dokument. Till det enhetliga dokumentet ska en kopia av den handling som ska delges bifogas. Konkurrensverket får komma överens med den ansökande myndigheten om att det enhetliga dokumentet får skrivas på ett annat språk än svenska. Om det krävs för att delgivning ska kunna ske får Konkurrensverket begära att kopian av den handling som ska delges ska vara översatt till svenska. Bistånd med indrivning av sanktionsavgift eller vite 5 § En begäran om bistånd med indrivning ska göras i ett enhetligt dokument som även ska innehålla uppgift om 1. det beslut som medger verkställighet i den ansökande myndighetens medlemsstat, 2. dagen då beslutet fick laga kraft, 3. sanktionsavgift eller vitesbelopp, och 4. de rimliga ansträngningar som den ansökande myndigheten gjort för att verkställa beslutet på sitt eget territorium. Till det enhetliga dokumentet ska en kopia av den handling som ska delges eller som ligger till grund för indrivningen bifogas. Kronofogdemyndigheten får komma överens med den ansökande myndigheten om att det enhetliga dokumentet får skrivas på ett annat språk än svenska. Om det krävs för att delgivning eller indrivning ska kunna ske får Kronofogdemyndigheten begära att kopian av den handling som ska delges eller som ligger till grund för indrivningen ska vara översatt till svenska. Följden av en bristfällig biståndsbegäran 6 § Om den ansökande myndighetens begäran om bistånd inte uppfyller de krav som anges i 6 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet, ska den ansökande myndigheten uppmanas att avhjälpa bristen inom en viss tid. Avhjälps inte bristen ska begäran avslås. Ett avslag är inget hinder mot att en ny ansökan görs i samma sak. Tvister som gäller en begäran om delgivning eller indrivning 7 § Om en berörd part gör gällande att preskription har inträtt eller på annat sätt bestrider sanktionsavgiften, vitet eller den handling som ska delges eller som ligger till grund för indrivning, ska den parten upplysas om att talan ska väckas vid en behörig instans i den ansökande myndighetens medlemsstat och i enlighet med den medlemsstatens lagstiftning. Underrättelse om åtgärder som vidtagits med anledning av en begäran om bistånd 8 § Den ansökande myndigheten ska så snart som möjligt underrättas om vilka delgivnings- eller indrivningsåtgärder som vidtagits med anledning av en begäran om bistånd och särskilt vilket datum som delgivning har skett. Kostnader för indrivning 9 § Kronofogdemyndigheten ska underrätta den ansökande myndigheten om vilka kostnader som kan komma att tas ut enligt 5 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet. Om kostnaderna överstiger det belopp som kan tas ut enligt 5 § den lagen får Kronofogdemyndigheten begära ersättning från den ansökande myndigheten. Begäran om bistånd i en annan medlemsstat Bistånd med delgivning 10 § En domstol eller annan myndighet som i ett mål eller ärende ska delge någon i en medlemsstat i Europeiska unionen en handling som gäller tillämpningen av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget får ansöka hos Konkurrensverket om bistånd med delgivning, om domstolen eller myndigheten själv har försökt att delge mottagaren i den andra staten men detta inte har kunnat ske. Ansökan ska göras i ett enhetligt dokument. Till ansökan ska en kopia av den handling som ska delges bifogas. Om de uppgifter som ligger till grund för ansökan ändras, ska sökanden så snart som möjligt informera Konkurrensverket om ändringen. 11 § En begäran om bistånd med delgivning enligt 8 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet ska göras i ett enhetligt dokument. Till det enhetliga dokumentet ska en kopia av den handling som ska delges bifogas. Det enhetliga dokumentet ska vara skrivet på det eller de officiella språken i den anmodade myndighetens medlemsstat, om inte Konkurrensverket och den anmodade myndigheten kommer överens om annat. Om det krävs enligt lagstiftningen i den anmodade myndighetens medlemsstat ska den handling som ska delges översättas till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstaten. I fall som avses i 10 § svarar den domstol eller myndighet som ansökt om bistånd för översättningen. Konkurrensverket ska översända det enhetliga dokumentet och en kopia av den handling som ska delges till den anmodade myndigheten. 12 § En begäran om bistånd med delgivning enligt 9 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet ska göras i ett enhetligt dokument. Det enhetliga dokumentet ska vara skrivet på det eller de officiella språken i den anmodade myndighetens medlemsstat, om inte Kronofogdemyndigheten och den anmodade myndigheten kommer överens om annat. Om det krävs enligt lagstiftningen i den anmodade myndighetens medlemsstat ska den handling som ska delges översättas till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstaten. Kronofogdemyndigheten ska översända det enhetliga dokumentet och en kopia av den handling som ska delges till den anmodade myndigheten. Bistånd med indrivning 13 § En begäran om bistånd med indrivning enligt 11 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet ska göras i ett enhetligt dokument. Vid en sådan begäran ska det enhetliga dokumentet även innehålla uppgift om 1. det beslut eller den dom som indrivningen gäller, 2. dagen då beslutet eller domen fick laga kraft, 3. avgiften eller vitet, och 4. de rimliga ansträngningar som Kronofogdemyndigheten gjort för att driva in avgiften eller vitet i Sverige. Det enhetliga dokumentet ska vara skrivet på det eller de officiella språken i den anmodade myndighetens medlemsstat, om inte Kronofogdemyndigheten och den anmodade myndigheten kommer överens om annat. Om det krävs enligt lagstiftningen i den anmodade myndighetens medlemsstat ska den exekutionstitel som ligger till grund för indrivningen översättas till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstaten. Kronofogdemyndigheten ska översända det enhetliga dokumentet och en kopia av den exekutionstitel som ligger till grund för indrivningen till den anmodade myndigheten. Underrättelse till den anmodade myndigheten 14 § När bistånd har begärts i en annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt 8, 9 eller 11 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet ska den anmodade myndigheten 1. få del av relevanta uppgifter i det ärende eller mål som ligger till grund för den begärda delgivningen eller indrivningen så snart som Konkurrensverket eller Kronofogdemyndigheten får del av uppgifterna, och 2. omedelbart underrättas om en ändring eller återkallelse av den begärda delgivningen eller indrivningen och skälen för ändringen eller återkallelsen. Betalning av ersättning till den anmodade myndigheten 15 § På begäran av den anmodade myndigheten ska Konkurrensverket betala alla rimliga extra kostnader, inklusive översättnings-, arbetskrafts- och administrationskostnader, för åtgärder som vidtas vid en begäran om bistånd enligt 8 § lagen (2021:79) om ömsesidigt bistånd med delgivning och indrivning på konkurrensområdet. Kronofogdemyndigheten ska betala sådan ersättning för åtgärder som vidtas enligt 9 och 11 §§ samma lag. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2010:274
Förordning (2010:274) om beredskapslagring av oljeprodukter under lagringsåret 2010/11
Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol att följande andelar av basmängderna för vissa lagringsbränslen ska lagras under lagringsåret 2010/11. Varuslag Procentandel av basmängden Motorbensin 25 Fotogen 25 Dieselbrännolja/eldningsolja 1 25 Övriga eldningsoljor 25 Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1994:565
Förordning (1994:565) om vårdnadsbidragsregister
Inledande bestämmelse 1 § För de ändamål som anges i 2 § skall Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna med hjälp av automatisk databehandling föra ett vårdnadsbidragsregister. Registerändamål 2 § Vårdnadsbidragsregistret får användas för 1. handläggning av ärenden enligt lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag samt 2. tillsyn, uppföljning, utvärdering och statistikframställning beträffande ärenden om vårdnadsbidrag. Registerinnehåll 3 § Vårdnadsbidragsregistret får innehålla uppgifter om 1. den som gör anmälan om vårdnadsbidrag, 2. barn för vilket anmälan gäller och 3. den som enligt 14 § lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag tar emot bidraget. 4 § I vårdnadsbidragsregistret får beträffande personer som avses i 3 § registreras 1. uppgift om namn, personnummer, adress och telefonnummer, 2. uppgift om huruvida barnet har plats inom sådan barnomsorg som anges i 5 § lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag och, i så fall, var barnet har sådan plats liksom det antal timmar per vecka som platsen avser, 3. vem som uppbär det allmänna barnbidraget för barnet, 4. uppgifter som behövs för att beräkna och redovisa skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483), 5. bidragsbelopp per barn och 6. utbetalda belopp. Förordning (1997:1084). 5 § För utbetalning av vårdnadsbidrag får, utöver vad som nämnts i 4 §, i vårdnadsbidragsregistret registreras uppgift om 1. det bankkontonummer, postgironummer eller liknande som angetts av den ersättningsberättigade, 2. annan betalningsmottagares adress, bankkonto- eller postgironummer, 3. för mycket utbetalt vårdnadsbidrag och 4. beslutade, inbetalda och korrigerade belopp i återkravsärenden. 6 § I vårdnadsbidragsregistret får anges försäkringskassas och domstols beslut i ärenden om vårdnadsbidrag och de bestämmelser som har tillämpats. Vårdnadsbidragsregistret får även innehålla uppgifter om tidpunkt för registrerade förhållanden samt tekniska och administrativa uppgifter, om uppgifterna behövs för att tillgodose ändamålet med registret. Inhämtande av uppgifter från andra register 7 § Uppgifter till vårdnadsbidragsregistret får hämtas från det centrala barnbidragsregistret och beträffande skatteuppgifter från det centrala sjukförsäkringsregistret. Försäkringskassan får från andra register hämta sådana uppgifter som kommuner och enskilda förskolor är skyldiga att lämna till försäkringskassan enligt 18 a och 69 §§ socialtjänstlagen (1980:620). Utlämnande av uppgifter 8 § Uppgifter i vårdnadsbidragsregistret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling till följande mottagare för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan Mottagare Uppgifter Ändamål Bank/post och den som driver bank-/ postgiro-verksamhet Uppgifter om utbetalt För utbetalning vårdnadsbidrag, namn, av vårdnads- personnummer, bidrag clearingnummer, konto- nummer och postgiro- nummer Socialnämnd Uppgifter om utbetalt För beräkning av vårdnadsbidrag och bidrags- bidrag och av- mottagarens gifter enligt namn och personnummer socialtjänst- lagen (1980:620) samt för ut- betalning av bidrag när kommunen är betalnings- mottagare För beräkning av bidrag och avgifter enligt socialtjänstlagen (1980:620) samt för utbetalning av bidrag när kommunen är betalningsmottagare Gallring 9 § Registerinformation som inte behövs för handläggning av ett ärende om vårdnadsbidrag skall gallras under tredje kalenderåret efter det att uppgiften registrerades. Kontrolluppgift om utbetalda bidrag gallras efter tio år. Riksarkivet får, efter samråd med Riksförsäkringsverket, meddela föreskrifter om undantag från dessa bestämmelser för att bevara ett urval av material för forskningens behov. Sådant material skall lämnas över till en arkivmyndighet. Information 10 § De bidragssökande skall på lämpligt sätt ges information om registret. Informationen skall innehålla en beskrivning av de uppgifter som registret innehåller samt upplysningar om 1. ändamålet med registret, 2. rätten att få registerutdrag och rättelse enligt datalagen (1973:289) och 3. de begränsningar i fråga om utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehandling och bevarande av uppgifter som gäller för registret. 1997:1084 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter tilllämpas fortfarande i fråga om skatt som tas ut enligt uppbördslagen (1953:272). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1993:970
Förordning (1993:970) om märkning av hushållsapparater
Förordningens ändamål 1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Förordningens tillämpningsområde 2 § Förordningen gäller sådana hushållsapparater som avses i 1 § lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater. Konsumentverket får meddela föreskrifter om undantag från förordningens tillämpningsområde i fråga om vissa slags hushållsapparater. Definitioner 3 § Med hushållsapparater avses i denna förordning alla maskiner, delar av maskiner eller installationer som har tillverkats för att i huvudsak användas i bostäder, inklusive källare, garage och andra uthus. Exempel på sådana hushållsapparater är -- apparater för underhåll och rengöring, -- apparater för tillredning och lagring av matvaror, -- apparater för produktion och distribution av värme och kyla, samt -- apparater för luftkonditionering. 4 § I denna förordning avses med bullernivå: den A-vägda ljudeffektnivån från en hushållsapparat, uttryckt i decibel relativt en picowatt överförd via luften, serie: alla hushållsapparater som hör till samma modell eller typ, som har bestämda egenskaper och som produceras av samma tillverkare, parti: en viss angiven kvantitet av hushållsapparater av en viss serie framställd under likartade förhållanden, harmoniserad standard: en standard som har utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen efter särskilt uppdrag från Europeiska frihandels- sammanslutningens (EFTA) ständiga kommitté och Europeiska gemenskapernas kommission och som har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Märkning av hushållsapparater Information om energiförbrukning 5 § När en hushållsapparat märks med information om energiförbrukningen får det bara ske med etiketter som har tillhandahållits av tillverkaren eller, om tillverkaren inte bedriver sin rörelse inom EES, av den som importerar apparaten till EES. Information om bullernivåer 6 § När en hushållsapparat märks eller på något annat sätt förses med information om bullernivån, får det bara ske med uppgifter som har lämnats av tillverkaren eller, om tillverkaren inte driver sin rörelse inom EES, av den som importerar apparaten till EES. 7 § När bullernivåer skall bestämmas skall man tillämpa en mätmetod som är så noggrann att mätosäkerheten svarar mot en standardavvikelse på högst 2 decibel när det gäller A-vägda ljudeffektnivåer. Standardavvikelsen enligt första stycket skall motsvara den sammanlagda inverkan av alla källor till osäkerhet i mätningarna med undantag av variationen i apparatens ljudnivå vid olika mätningar. Vem som ansvarar för informationen 8 § Tillverkaren eller, om tillverkaren inte driver sin rörelse inom EES, importören till EES ansvarar för att den lämnade informationen om energi- förbrukningen och om bullernivån är riktig. Konsumentverkets föreskrifter 9 § Konsumentverket får meddela föreskrifter om 1. de metoder och standarder som skall användas för att bestämma energiförbrukningen, 2. de metoder eller standarder som i enlighet med föreskrifterna i 7 § skall användas för att bestämma bullernivåer, och 3. det sätt på vilket information om energiförbrukning och om bullernivåer skall utformas i de fall som avses i 5 och 6 §§. Tillsyn Tillsynsmyndighet 10 § Konsumentverket skall se till att föreskrifterna i denna förordning och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs. Metoder vid kontroll av information om energiförbrukning 11 § När riktigheten av informationen om energiförbrukning skall kontrolleras, skall kontrollen utföras på en hushållsapparat som uppfyller tillverknings- specifikationerna. Apparaten skall väljas ut genom stickprov bland apparater av samma typ. 12 § Om det vid en kontroll enligt 11 § visar sig att den uppmätta energi- förbrukningen avviker med mer än 15 procent från den information som har lämnats på etiketten, skall en ny kontroll utföras på tre apparater som uppfyller tillverkningsspecifikationerna. Apparaterna skall väljas ut genom stickprov bland apparater av samma typ. 13 § Om det vid en förnyad kontroll enligt 12 § visar sig att medelvärdet av den uppmätta energiförbrukningen avviker med mer än 10 procent från den information som har lämnats på etiketten, får tillverkaren eller importören till EES begära att ytterligare kontrollmätningar skall utföras i närvaro av Konsumentverket. Metoder vid kontroll av information om bullernivån 14 § När riktigheten av informationen om bullernivån skall kontrolleras, skall kontrollen utföras på minst tre hushållsapparater i samma parti med hjälp av ensidigt bestämda tester. Apparaterna skall väljas ut genom stickprov. De grundläggande statistiska parametrarna skall därvid vara sådana att sanno- likheten för ett godtagande är 95 procent, om 6,5 procent av bullernivåerna i ett parti är högre än den deklarerade nivån. För detta krävs att man använder en total referensstandardavvikelse på 3,5 decibel. Upplysningskyldighet 15 § En näringsidkare som tillhandahåller hushållsapparater som har märkts eller på något annat sätt har försetts med information om energiförbrukning eller om bullernivåer, är skyldig att på begäran lämna Konsumentverket sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen. Kostnader för provtagning och undersökning av prov 16 § Den som enligt 8 § ansvarar för informationen är skyldig att betala Konsumentverkets kostnader för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontroll visar sig att den information som har lämnats om energiförbrukning eller om bullernivåer i något väsentligt avseende är oriktig. Rättelse av felaktig information 17 § Om det vid kontroll visar sig att bullernivån från ett parti hushålls- apparater överskrider den deklarerade nivån, är den som enligt 8 § ansvarar för informationen skyldig att genast rätta den. Detsamma gäller, om det vid kontroll visar sig att energiförbrukningen avviker med mer än 10 procent från den information som har lämnats på etiketten. Första och andra styckena gäller dock inte, om tillverkaren eller importören i stället väljer att återkalla det defekta partiet från marknaden. Förelägganden och vite 18 § Konsumentverket får förena ett sådant föreläggande eller förbud som avses i 5 § andra stycket lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater med vite. Straffbestämmelser 19 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifterna i 5--7 §§ eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 9 § skall dömas till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. 20 § Till ansvar enligt denna förordning skall inte dömas, om gärningen 1. är belagd med straff i brottsbalken eller i marknadsföringslagen (1975:1418), eller 2. omfattas av ett vitesföreläggande enligt marknadsföringslagen eller denna förordning. Allmänt åtal 21 § Allmänt åtal för brott som avses i 19 § får väckas bara efter anmälan av Konsumentverket. Anmälningar 22 § Om Konsumentverket anser att en harmoniserad standard i fråga om metoder för att bestämma bullernivån från hushållsapparater inte uppfyller kraven på mätsäkerhet enligt 7 §, skall verket anmäla det till EFTA: s ständiga kommitté. 23 § Om det inte finns någon harmoniserad standard för att bestämma buller- nivåer från vissa hushållsapparater skall Konsumentverket till EFTA: s övervakningsmyndighet överlämna texterna till de svenska standarder och tekniska föreskrifter som motsvarar kraven i 7 §. Övergångsbestämmelser 1994:1774 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om frivillig märkning av elektriska ugnar med information om energiförbrukningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:885
Förordning (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak
1 § Med varor avses i denna förordning materiella ting av lös egendoms natur med undantag av publikationer och nyhetsmateriel. Förordning (1990:954). 2 § Varor får inte föras in i Sverige, om de har sitt ursprung i Irak och har utförts därifrån den 7 augusti 1990 eller senare. Förordning (1991:107). 3 § Varor får inte föras ut ur Sverige, om bestämmelselandet är Irak. Förordning (1991:107). 4 § Varor får inte föras in i eller ut ur Irak. Förordning (1991:107). 5 § Varor får inte inom Irak tillhandahållas i verksamhet av ekonomisk art. Ej heller får varor tillhandahållas utanför Irak, om varorna är avsedda för verksamhet av ekonomisk art som drivs från Irak. Förordning (1991:107). 6 § Åtgärder får inte vidtas som är ägnade att främja i 2--5 §§ nämnda handlingar och som innebär 1. tillverkning, bearbetning, sammansättning, installering, underhåll eller reparation av varor eller lämnande av tekniskt bistånd till sådana åtgärder, 2. lastning, lossning, transport eller mottagande till förvaring av varor eller tillhandahållande av transportmedel eller av utrustning eller förnödenhet för transport, 3. överlåtelse eller förvärv av varor, upplåtelse eller förvärv av särskild rätt därtill eller meddelande av försäkring därå eller rättshandling som avser i 1 eller 2 nämnda åtgärder beträffande en vara, 4. överlåtelse eller förvärv av uppfinning eller upplåtelse eller förvärv av särskild rätt därtill, eller 5. lämnande eller förmedlande av uppdrag för åtgärder som anges i 1--4. 7 § Åtgärder som avses i 6 § 1--3 och lämnande eller förmedlande av uppdrag för sådana åtgärder får inte vidtas i fråga om varor som förts ut ur Irak den 7 augusti 1990 eller senare. Förordning (1991:107). 7 a § Förbuden i 2--7 §§ omfattar inte livsmedel enligt bilaga eller varor avsedda endast för medicinskt bruk som levereras till Irak efter anmälan till Förenta Nationernas (FN) sanktionskommitté, upprättad med anledning av säkerhetsrådets resolution nr 661 (1990). Om sanktionskommittén lämnat sitt godkännande, gäller förbuden i 2--7 §§ inte heller sådana varor av civil och humanitär art som är nödvändiga för distribution av livsmedel enligt bilaga eller av varor avsedda endast för medicinskt bruk. Förordning (1991:136). 8 § Till Iraks regering eller någon annan mottagare i Irak får inte utifrån verkställas betalning eller lämnas kredit. Ej heller får betalning verkställas eller kredit lämnas till någon utanför Irak, om betalningen eller krediten är avsedd för någon i Irak eller för verksamhet av ekonomisk art som idkas i eller drivs från Irak. Ej heller får uppdrag lämnas eller förmedlas för sådana åtgärder som är förbjudna enligt första stycket. Förbuden i första och andra styckena omfattar inte betalningar som avser endast medicinska eller humanitära ändamål. Förordning (1991:107). 8 a § Ett anspråk som framställts -- direkt eller indirekt -- av en myndighet i Irak eller en fysisk eller juridisk person med hemvist i Irak får inte uppfyllas, om anspråket grundas på ett avtal eller en skuld- eller garantiförbindelse vars fullgörande påverkats av förbuden i 2--9 §§. Förordning (1993:668). 9 § Ett luftfartyg som är destinerat till Irak får inte flyga i svenskt luftrum, om inte 1. luftfartyget skall landa i Sverige i syfte att möjliggöra kontroll av att det inte medför varor som inte får föras in i eller ut ur Irak, 2. flygningen har godkänts av FNs sanktionskommitté. Om ett luftfartyg medför varor med Irak som bestämmelseland eller varor som har sitt ursprung i detta land, får det inte starta från svenskt territorium. Ej heller får uppdrag lämnas eller förmedlas för sådana åtgärder som är förbjudna enligt första eller andra stycket. Förbuden i första--tredje styckena gäller inte flygningar med last av livsmedel enligt bilaga, varor avsedda endast för medicinskt bruk eller varor av civil och humanitär art som är nödvändiga för distribution av sådana varor, om flygningen har anmälts till FNs sanktionskommitté. Förordning (1991:136). 10 § Förbuden enligt 9 § första och andra styckena gäller ägare och brukare av luftfartyg samt befälhavare och besättningsmän på sådant fartyg. Förordning (1990:954). 11 § Regeringen kan i det enskilda fallet medge undantag från förbuden enligt 2--9 §§ 1. i enlighet med beslut, rekommendation eller uttalande av FNs säkerhetsråd eller dess sanktionskommitté, 2. för varor som skall föras in i eller ut ur Sverige eller Irak inom ramen för humanitära hjälporganisationers arbete, 3. om det i övrigt finns särskilda skäl. Förordning (1991:136). 12 § En svensk medborgare som utom riket företar en handling som är förbjuden enligt 2--9 §§ döms enligt lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra styckena nämnda balk. Förordning (1990:954). 13 § I fråga om varors ursprung enligt 2 och 9 §§ skall förordningen (1984:59) om varors ursprung tillämpas. Förordning (1990:954). 14 § Varor som inte får föras in i Sverige enligt denna förordning får inte sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta, förvaras på tullager eller i frihamn, återutföras eller tas om hand på sätt som anges i 8 § första stycket 2 tullagen (1987:1065). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Förordning (1991:1305). 15 § I förordningen (KFS 1987:1) om import- och exportlicenser inom kommerskollegiets licensområde, förordningen (JNFS 1987:25) om import- och exportlicenser inom statens jordbruksverks licensområde och i förordningen (FIFS 1991:5) om import- och exportlicenser inom fiskeriverkets licensområde finns bestämmelser om licenstvång för in- och utförsel av varor i vissa fall. Förordning (1991:918). Övergångsbestämmelser 1991:107 Denna förordning träder i kraft den 20 mars 1991. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 7 mars 1991. 1991:136 Denna förordning träder i kraft den 17 april 1991. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 4 april 1991. Bilaga Livsmedel som avses i 7 a § A. Samtliga varor i 2--4, 7--11 och 16--21 kapitlen i tulltaxelagen (1987:1068). B. Varor enligt följande tulltaxenr. i tulltaxelagen: 12.01--12.08, 12.12, 15.01--15.17, 22.01--22.06, 22.09. Förordning (1991:136). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:571
Förordning (1978:571) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet
Allmänna bestämmelser 1 § För att främja teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet lämnar närings- och teknikutvecklingsverket i mån av tillgång på medel stöd enligt denna förordning till den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet inom sådant område. För stöd inom ramen för det av riksdagen beslutade Huvudprogram Energiforskning gäller förordningen (1987:819) om statligt stöd till energiforskning. Förordning (1991:1332). 2 § Stöd lämnas som bidrag, lån, medel mot royalty eller garanti. Utfästelse om stöd kan lämnas enligt 10 a och 10 b §§. Stödet får även ges i form av uppdrag eller beställning att ta fram eller utveckla ny teknik eller som stipendier eller pris till uppfinnare, om detta är lämpligare med hänsyn till syftet med stödet. Ges stödet i sådan form att närings- och teknikutvecklingsverket kan förfoga över resultatet av arbetet, skall särskild uppmärksamhet riktas på frågan hur detta bäst skall nyttiggöras. Verket bör undvika att inneha äganderätten till sådana resultat. Stöd lämnas antingen till kollektiv verksamhet inom ett ramprogram eller till ett särskilt projekt eller en grupp av projekt. Förordning (1991:1332). Stöd till kollektiv verksamhet 3 § Stöd till kollektiv verksamhet lämnas under förutsättning att en grupp av företag i avtal med närings- och teknikutvecklingsverket åtagit sig att gemensamt med verket genomföra och finansiera forskning och utvecklingsarbete inom visst område inom ramen för ett särskilt program. Ett sådant avtal skall för att bli gällande godkännas av regeringen, såvida inte avtalet innebär att tidigare åtaganden förlängs utan större ändring av verksamhetens inriktning eller ökning av verksamhetens omfattning. För avtal som innebär att statens finansieringsandel inte oväsentligt överstiger industrins krävs dock regeringens godkännande även vid sådan förlängning. Förordning (1991:1102). Projektstöd 4 § Projektstöd ges efter ansökan till projekt med teknisk risk. Ansökan skall prövas med beaktande av de tekniska möjligheterna att genomföra projektet med åsyftat resultat och möjligheterna att nyttiggöra resultatet. Till företag med betydande finansiella resurser får stöd beviljas endast för 1. projekt vars resultat kan nyttiggöras för socialt, medicinskt eller annat liknande allmännyttigt ändamål eller 2. projekt för annat ändamål med hög teknisk risknivå. 5 § Stöd till projekt får motsvara högst halva kostnaden för projekt om 1. stödet utgår till företag med betydande egna finansiella resurser för projektet enligt 4 § andra stycket 2 eller 2. projektet kan väntas medföra ekonomiskt utbyte för stödmottagaren. Till enskild person eller småföretag får utan hinder av första stycket stöd utgå med större andel av kostnaden, om särskilda skäl föreligger. Stöd till annat projekt än som anges i första stycket får motsvara hela kostnaden för projektet. Förordning (1991:1332). 6 § Projektstöd skall förenas med de villkor som behövs med hänsyn till ändamålet med projektet och i övrigt. Om villkoren innefattar konverteringsrätt till aktier eller optionsrätt till teckning av aktier, får närings- och teknikutvecklingsverket, efter godkännande av stödmottagaren överlåta sina rättigheter till annan. Förordning (1991:1332). 7 § Stöd till projekt som anges i 5 § första stycket ges med förbehåll att stödet jämte ränte enligt 10 § skall återbetalas, såvida inte resultatet av projektet föranleder att återbetalningsskyldigheten efterges (lån). Stöd kan, om närings- och teknikutvecklingsverket med hänsyn till omständigheterna finner lämpligt, ges utan förbehåll om återbetalning (bidrag). Eftergift skall medges, om stödmottagaren enligt närings- och teknikutvecklingsverkets bedömning visat att projektets resultat varken har gett eller kan väntas ge ekonomiskt utbyte av mer än begränsad omfattning. Förordning (1991:1332). 7 a § Stöd till projekt som anges i 5 § första stycket får också lämnas med villkor att mottagaren förbinder sig att till stödgivaren utge ersättning i form av royalty eller annan löpande avgift. I sådana fall tillämpas inte 7 §. Villkoren för ersättningen skall bestämmas med hänsyn till projektets risk och beräknade ekonomiska utfall. Stödmottagaren kan befrias från sin ersättningsskyldighet om stödmottagaren enligt närings- och teknikutvecklingsverkets bedömning visat att projektets resultat varken har gett eller kan väntas ge ekonomiskt utbyte av mer än begränsad omfattning. Förordning (1991:1332). 8 § har upphävts genom förordning (1991:1332). 9 § Som villkor för bidrag eller för eftergift av återbetalningsskyl- dighet skall gälla att resultaten får göras offentliga och allmänt tillgängliga. Vad nu sagts skall dock inte gälla om Närings- och teknikutvecklingsverket finner anledning att frångå detta villkor. Förordning (1993:1330). 10 § Lån skall betalas åter enligt plan som fastställs när lånet beviljas. Återbetalningsvillkoren skall bestämmas med hänsyn till syftet med lånet, låntagarens ekonomiska ställning och övriga omständigheter. Ränta tas ut för viss tid och efter en räntesats som fastställs av närings- och teknikutvecklingsverket. Förordning (1991:1332). 10 a § Om det bedöms ändamålsenligt kan närings- och teknikutvecklingsverket utfästa sig att vid en senare tidpunkt utbetala stöd för ett projekt (projektförsäkring). Vid en eventuell utbetalning tillämpas de bestämmelser och villkor som gäller för projektstöd i övrigt. Förordning (1991:1332). 10 b § För en projektförsäkring skall den som utfästelsen avser till närings- och teknikutvecklingsverket erlägga en särskild avgift. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till projektets risk och beräknade ekonomiska utfall samt de villkor som gäller för projektförsäkringen. Den skall uppgå till ett belopp motsvarande minst en procent per år av det utfästa beloppet så länge försäkringen gäller. Avgiften kan också utgå i form av royalty eller annan löpande avgift som är beroende av projektets resultat. Förordning (1991:1102). 11 § Stödmedel får återkrävas om 1. medlen har utbetalats till följd av att stödmottagaren har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller förtigit något förhållande av betydelse för beslutet om stöd. 2. medlen har använts på ett sätt som uppenbarligen strider mot syftet med stödet eller 3. stödmottagaren i väsentlig mån åsidosätter någon bestämmelse eller något villkor som gäller för stödet. 12 § har upphävts genom förordning (1991:1332). Särskilda bestämmelser om arbetstagarinitierade projekt 13 § För att främja idéer eller initiativ från de anställda till ny eller förbättrad teknik eller nya eller förbättrade produkter gäller för projekt som grundas på sådana idéer eller initiativ (arbetstagarinitierade projekt) bestämmelserna i 14--18 §§ utan hinder av vad som annars är föreskrivet i denna förordning. Som arbetstagarinitierade anses inte projekt som grundas på idéer eller initiativ inom ramen för företagets normala utvecklingsarbete. 14 § Stöd får motsvara högst två tredjedelar av kostnaden för projektet oavsett företagets storlek, egna finansiella resurser eller projektets karaktär. I kostnaden får inräknas kostnader för bedömning av den idé som ligger till grund för projektet. Om närings- och teknikutvecklingsverket finner det lämpligt och förenligt med syftet med stöd till arbetstagarinitierade projekt, får stöd lämnas till ett företag för att användas för sådana projekt i former som bestäms av företaget i samråd med de anställda. Förordning (1991:1332). 15 § Stöd skall lämnas med förbehåll enligt 7 eller 7 a §§. Eftergift av återbetalningsskyldigheten skall medges om stödmottagaren enligt närings- och teknikutvecklingsverkets bedömning visat att projektets resultat varken har gett eller kan väntas ge ekonomiskt utbyte av mer än begränsad omfattning. Förordning (1991:1332). 16 § Stöd kan lämnas även om idén till projektet har väckts utanför det företag där det genomförs. En förutsättning för detta är att vid genomförandet projektets särskilda karaktär består. Stödet lämnas till det företag där projektet genomförs. 17 § Som ett särskilt villkor för stöd skall gälla, om inte särskilda skäl föranleder annat, att idégivaren ges tillfälle att delta i utvecklingsarbetet. Förordning (1991:1332). 18 § Innan närings- och teknikutvecklingsverket fattar beslut i ärenden om stöd till arbetstagarinitierade projekt, skall yttrande inhämtas från dess nämnd för arbetstagarinitierat utvecklingsarbete. Förordning (1991:1102). Tillsyn m. m. 19 § Närings- och teknikutvecklingsverket skall följa verksamheten till vilken stöd har utgått och därvid utöva tillsyn över att föreskrivna villkor iakttas. Förordning (1991:1102). 20 § Den som utövar verksamhet vartill stöd utgår enligt denna förordning skall, enligt vad närings- och teknikutvecklingsverket närmare föreskriver, lämna verket behövlig redovisning för verksamheten och bereda den verket utser tillfälle att granska verksamheten samt därvid lämna de uppgifter om verksamheten som begärs. Förordning (1991:1102). 21 § Mot beslut av närings- och teknikutvecklingsverket i ärende om stöd enligt denna förordning får talan ej föras. Förordning (1991:1102). 22 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av närings- och teknikutvecklingsverket. Förordning (1991:1102). Övergångsbestämmelser 1995:1254 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om stöd som har beslutats enligt den förordningen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:584
Förordning (1992:584) med instruktion för Styrelsen för Sverigebilden
Uppgifter 1 § Styrelsen för Sverigebilden har till uppgift att bidra till spridandet av information om Sverige utomlands och bistå med sådana marknadsföringsinsatser som kommer svenskt näringsliv och då särskilt turistbranschen till godo. Styrelsen för Sverigebilden skall fullgöra sin uppgift genom upphandling av tjänster med inriktning på marknadsföring utomlands av Sverige som turistland. Styrelsen för Sverigebilden skall vidare ha ett huvudansvar för presentationen utomlands av Sverige som investeringsland. Förordning (1993:563). 2 § Styrelsen för Sverigebilden skall också 1. anslå medel för långsiktig kunskapsuppbyggnad och viss statistik med avseende på turism i den mån Styrelsen för Sverigebilden bedömer att det behövs, 2. ansvara för internationella kontakter med avseende på turism i den mån dessa naturligen inte faller under någon annan myndighets eller organisations ansvarsområde, 3. besluta i vissa bidragsärenden till intresseorganisationer med anknytning till turismen, 4. avge yttranden i ärenden med anknytning till Styrelsen för Sverigebildens verksamhetsområde, och 5. upphandla tjänster i syfte att särskilt främja de handikappades behov av rekreation. 3 § Styrelsen för Sverigebilden skall samordna sina insatser avseende information med verksamheterna inom Svenska institutet och Sveriges exportråd. 4 § Styrelsen för Sverigebilden skall verka för turistnäringens utveckling i alla delar av landet. /r3/ Sammansättning 5 § Styrelsen för Sverigebilden består av högst nio personer. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Förordning (1993:563). /r3/ Organisation 6 § Vid myndigheten finns ett kansli som leds av en chef. /r3/ Verksförordningens tillämpning 7 § Följande bestämmelser i verksförordningen )1987:1100) skall tillämpas på Styrelsen för Sverigebilden: 2 § om behörighet att företräda staten vid domstol, 14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning, 16 § om interna föreskrifter, 17 § om inhämtande av uppgifter, 18 § om ärendeförteckning, 27 § om rätt att besluta i vissa frågor, 28 § om vem som får begära in förklaringar m. m., 29 § om myndighetens beslut, 30 § om överklagande. 8 § Styrelsen för Sverigebilden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 4--7, 9, 10 och 13 §§ verksförordningen (1987:1100). /r3/ Ärendenas handläggning 9 § Myndigheten är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. 10 § Om ett ärende är så brådskande att myndigheten inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med Styrelsen för Sverigebilden. 11 § Styrelsen för Sverigebilden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos myndigheten att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av myndigheten. 12 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 11 § inte behöver föredras. /r3/ Tjänstetillsättningar m. m. 13 § Ledamöterna utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande. Styrelsen för Sverigebilden utser vice ordförande. Förordnandena ges för en bestämd tid. 14 § Tjänsten som chef för kansliet och andra tjänster tillsätts av myndigheten. /r3/ Överklagande 15 § Beslut av Styrelsen för Sverigebilden i ärenden om bidrag får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:757
Förordning (2021:757) om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi
1 § I denna förordning finns kompletterande bestämmelser till lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi. 2 § Denna förordning är meddelad med stöd av - 1 § lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi i fråga om 3-10 §§, - 2 § lagen med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi i fråga om 13 §§, - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Ord och uttryck 3 § I denna förordning avses med 1. förnybar el: el som produceras genom användning av förnybara energikällor, 2. utrustning för anslutning till nätet: utrustning för anslutning till alla typer av nät, dvs. el-, gas- och fjärrvärmenät, inklusive utrustning som behövs för att mata in exempelvis gas på en distributionsledning, 3. utrustning för anslutning till elnätet: icke- koncessionspliktiga nät och transformator- eller kopplingsstationer som är belägna invid produktions- anläggningen, och 4. uppgradering: helt eller delvist utbyte av utrustning i syfte att i anläggningar för produktion av förnybar el ersätta eller öka kapaciteten eller öka anläggningens effektivitet. Övriga ord och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Avvikande bestämmelser i andra lagar eller förordningar 4 § Om det vid handläggning enligt 5 § finns ett handläggningsmål eller en bestämmelse i en annan lag eller förordning med en kortare tidsfrist än de som anges i 7 och 8 §§, tillämpas den bestämmelsen. Tidsfrister för anläggningar som producerar förnybar el 5 § Tidsfristerna i 7 och 8 §§ gäller för prövning av följande ansökningar om tillstånd eller dispens och anmälningar, om de behövs för att anläggningar för produktion av förnybar el och deras utrustning för anslutning till elnätet ska kunna uppföras och tas i drift eller uppgraderas: 1. ansökan om tillstånd eller anmälan om anläggningar och verksamheter som är tillstånds- och anmälningspliktiga enligt 8 kap. 5 §, 21 kap. 2-6 och 9-15 §§ och 29 kap. 5-17, 27, 28, 40, 41, 65 och 67-72 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251) och 11 kap. miljöbalken, 2. anmälan om en sådan ändring som avses i 1 kap. 11 § 1 miljöprövningsförordningen, 3. ansökan om tillstånd eller dispens enligt 7 kap. miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. miljöbalken med undantag för prövningar som sker enligt 7 kap. 28 a-29 b §§, 4. anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, 5. anmälan enligt 3 § förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket, 6. ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 12 § kulturmiljölagen (1988:950), 7. ansökan om bygglov och startbesked enligt plan- och bygglagen (2010:900), 8. ansökan om lov eller anmälan om bygglov, startbesked och slutbesked enligt plan- och byggförordningen (2011:338), 9. ansökan om tillstånd eller anmälan enligt 14, 15 och 27 §§ skogsvårdslagen (1979:429), 10. ansökan om godkännande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), 11. ansökan om tillstånd enligt lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, 12. ansökan om tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, och 13. ansökan om koncession för en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning enligt naturgaslagen (2005:403). Tidsfristerna gäller dock inte för prövningar som görs av domstol eller för överklaganden som prövas av en annan myndighet än domstol. 6 § En tidsfrist börjar löpa när den handläggande myndigheten har tagit emot en fullständig anmälan eller ansökan. Tidsfristen upphör när den handläggande myndigheten har fattat ett slutligt beslut i ärendet eller när verksamheten får påbörjas efter att en anmälan har gjorts. 7 § Tidsfristen är två år för prövningar av ansökningar om tillstånd eller dispens eller för anmälningar i ärenden som avser uppförande och drift av anläggningar för produktion av förnybar el och utrustning för anslutning av dessa till elnätet. För anläggningar med en elproduktionskapacitet under 150 kilowatt är tidsfristen för prövningar och anmälningar ett år. 8 § Tidsfristen är ett år för ansökningar om tillstånd eller dispens eller för anmälningar i ärenden som avser uppgradering av befintliga anläggningar för produktion av förnybar el och utrustning för anslutning av dessa till elnätet. 9 § Arkeologiska förundersökningar, undersökningar och utredningar enligt 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950) som ska ligga till grund för prövningar enligt 2 kap. 12 § samma lag omfattas inte av tidsfristerna i 7 och 8 §§. 10 § Tidsfristerna i 7 och 8 §§ får förlängas en gång med högst ett år om det 1. efter det att en tidsfrist har börjat löpa uppstår behov av tidskrävande kompletteringar på grund av nya bestämmelser, ny information eller nya riktlinjer, 2. uppstår en försening vid handläggningen av ett ärende och förseningen beror på någon yttre omständighet som inte kan påverkas och som inte kunde förutses när tidsfristen började löpa, eller 3. finns andra synnerliga skäl. Tidsfristen i 8 § får därutöver förlängas med ett år om det finns säkerhetsrelaterade skäl där uppgraderingsprojektet inverkar påtagligt på elnätet eller anläggningens ursprungliga kapacitet, storlek eller prestanda. 11 § Om prövningen av ett ärende innefattar en prövning av skyldigheter i unionsrätt på miljöområdet, får tidsfristerna i 7 och 8 §§ förlängas med den tid som den prövningen tar. Tidsfrister för starkströmsledningar 11 a § Bestämmelser om tidsfrister för meddelande av nätkoncession enligt 2 kap. 1 § ellagen (1997:857) finns i 19 § första stycket förordningen (2021:808) om nätkoncession. Förordning (2022:662). Kontaktpunkt för vägledning och information för starkströmsledningar och anläggningar som tillför förnybar energi 12 § Statens energimyndighet ska inrätta och ansvara för en digital kontaktpunkt för vägledning och information om ärenden som avser 1. tillstånd, dispenser och anmälningar enligt 17 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och enligt de författningar som anges i 5 §, om ärendena avser uppförande, uppgradering eller drift av anläggningar för tillförsel av förnybar energi och utrustning som krävs för anslutning av dessa till nätet, och 2. nätkoncession enligt 2 kap. ellagen (1997:857). Förordning (2022:662). 13 § Statens energimyndighet ska säkerställa att det genom kontaktpunkten tillhandahålls 1. generell information om de krav som gäller för ärenden enligt 12 §, 2. direktlänkar till vägledning och specifik information om de ärenden som avses i 12 §, 3. kontaktuppgifter och direktlänkar till de myndigheter som ska handlägga ett ärende, och 4. en digital handbok om förfarandet för utvecklare av projekt för tillförsel av förnybar energi. 14 § Kontaktpunkten ska omfatta uppgifter enligt 13 § 1-3 till 1. Boverket, 2. Energimarknadsinspektionen, 3. Havs- och vattenmyndigheten, 4. Statens jordbruksverk, 5. kommunerna, 6. länsstyrelserna, 7. mark- och miljödomstolarna, 8. Regeringskansliet, 9. Naturvårdsverket, 10. Riksantikvarieämbetet, och 11. Skogsstyrelsen. Myndigheterna i första stycket 1-6 och 8-11 ska bistå Statens energimyndighet i arbetet med kontaktpunkten genom att, inom respektive ansvarsområde, säkerställa att det på den egna webbplatsen finns uppdaterad vägledning och specifik information om de tillstånd, anmälningar och dispenser som myndigheten prövar eller informerar om och att handlingar kan lämnas in digitalt till de myndigheter som prövar ärenden. Övergångsbestämmelser 2021:757 1. Denna förordning träder i kraft den 15 juli 2021. 2. Tidsfristerna i 7 och 8 §§ gäller endast för ansökningar eller anmälningar som har kommit in till den myndighet som ska handlägga ärendet efter ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:284
Förordning (1992:284) om tillfälliga stödåtgärder till vissa yrkesfiskare
Tillämpningsområde 1 § Fiskeföretag som vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning har beviljats fiskerilån, fiskberedningslån eller garantilån enligt förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m. kan om det finns särskilda skäl beviljas amorteringsfrihet, räntefrihet eller förlängd amorteringstid enligt denna förordning. Stödåtgärder får bara beviljas sådana fiskeföretag som 1. är särskilt skuldsatta, 2. tillfälligt har låga inkomster till följd av att fisket efter torsk eller andra fiskslag har påverkats av den ogynnsamma situationen för torskbestånden i Östersjön, och 3. kan förutsättas bli lönsamma inom en tvåårsperiod från det att stödåtgärden beviljades. Förordning (1993:145). Amorterings- och räntefrihet 2 § För fiskerilån och fiskberedningslån får låntagaren medges amorterings- och räntefrihet i högst fyra år. För garantilån får låntagaren medges amorteringsfrihet i högst två år utöver den tid som anges i 27 § förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m. Förlängd amorteringstid 3 § För fiskerilån och fiskberedningslån får amorteringstiden bestämmas till högst 25 år. Detsamma gäller för andra garantilån än driftslån enligt 9 och 20 §§ förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m. och för lån till motorer eller annan utrustning med kort användningstid. Amorteringstiden för lånen får inte överstiga investeringens ekonomiska livslängd. Förfarandet i ärenden m. m. 4 § Frågor om stödåtgärder enligt denna förordning prövas av Fiskeriverket, eller om Fiskeriverket bestämmer det, av länsstyrelsen. 5 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos Fiskeriverket. Fiskeriverkets beslut får inte överklagas. 6 § Fiskeriverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2013:444
Förordning (2013:444) om statsbidrag för yrkesintroduktion i gymnasieskolan
Inledande bestämmelse 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för introduktionsprogrammet yrkesintroduktion i gymnasieskolan. Syftet med bidraget är att utveckla kvaliteten i yrkesintroduktionen. Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel och för ett kalenderår i sänder. Förutsättningar för statsbidrag 2 § Statsbidrag får lämnas till huvudmän inom gymnasieskolan för insatser för att utveckla samarbetet mellan huvudmännen och det lokala arbetslivet när det gäller yrkesintroduktionen samt för att utveckla yrkesintroduktionen så att eleverna förbereds för vidare studier på yrkesprogram eller för konkreta arbetsuppgifter som efterfrågas på arbetsmarknaden. Ansökan och beslut om statsbidrag 3 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk. Skolverket beslutar om och betalar ut bidrag. Beslutet får förenas med villkor, som ska framgå av beslutet. Fördelning av statsbidrag 4 § Statens skolverk ska vid sin fördelning av statsbidrag ta hänsyn till 1. i vilken grad insatserna kan bidra till att utveckla kvaliteten i yrkesintroduktionen, och 2. behovet av geografisk spridning av insatserna. Uppföljning och redovisning 5 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har använts. Skolverket ska i samband med sin årsredovisning till Regeringskansliet lämna en redovisning av hur bidraget har använts. 6 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som verket begär. Återbetalning och återkrav 7 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbetalningsskyldig, om 1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt eller med för högt belopp, 2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, 3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål det har lämnats för, 4. sådan redovisning som avses i 6 § inte har lämnats, eller 5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag. 8 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt 7 §. Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket efterge återkrav helt eller delvis. 9 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk efterge krav på ränta helt eller delvis. Bemyndigande 10 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Överklagande 11 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1981:977
Förordning (1981:977) om information genom dagspressannonsering
1 § Om statliga myndigheter eller andra statliga organ använder dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare, skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar. 2 § Om informationen endast gäller medborgarna i ett visst område, skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom området. 3 § En annons om viss information bör i regel ha samma innehåll och format i alla berörda tidningar. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1998:408
Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster
Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:371
Förordning (1999:371) om kontroll av hissar och vissa andra motordrivna anordningar i byggnadsverk
Tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller kontroll av vissa motordrivna anordningar i byggnadsverk när det gäller skydd för säkerhet och hälsa. De anordningar som avses är 1. hissar med tillhörande säkerhetskomponenter och andra anordningar, som är avsedda för transport av personer eller gods, med undantag för sådana anordningar som avses i 2 kap. 13 § ordningslagen (1993:1617), 2. portar, dörrar, galler, grindar och liknande anordningar, som är avsedda för passage av personer eller av mark- eller spårbundna fordon, 3. anordningar som är avsedda att ta hand om och forsla bort avfall från byggnader som har försetts med anordningen. 2 § Anordningar som är avsedda att användas yrkesmässigt av särskilt instruerad personal är undantagna från tillämpningen av denna förordning. Detta gäller gruvhissar eller sådana anordningar som ingår i maskinanläggningar eller annars utgör skydd mot tillträde till anordningarna. Bemyndigande 3 § Boverket får meddela verkställighetsföreskrifter och övriga föreskrifter om 1. besiktning eller annan teknisk kontroll enligt 5 §, 2. kompetenskrav för att utföra besiktning eller annan teknisk kontroll enligt 5 §, och 3. tillämpningen av 9 §. Boverket får meddela närmare föreskrifter om vilka hissar och säkerhetskomponenter som avses i 1 § andra stycket 1. 4 § När Boverket bedömer om det behövs föreskrifter enligt 3 § och när verket meddelar sådana föreskrifter skall det utgå från kraven på skydd för säkerhet och hälsa. Vid utformningen av föreskrifterna skall Boverket också beakta anordningarnas konstruktion och utförande samt den tillsyn och kontroll av anordningarna som ändå bedrivs. I föreskrifterna skall det närmare anges 1. vilka slag av brister som har omedelbar betydelse med hänsyn till kraven på skydd för säkerhet och hälsa, 2. vilka brister som i övrigt kan ha betydelse med hänsyn till kraven på skydd för säkerhet och hälsa. När Boverket utformar föreskrifterna skall verket samråda med Arbetsmiljöverket och Elsäkerhetsverket i den omfattning som behövs. Förordning (2000:967). Besiktningar och annan teknisk kontroll 5 § Den som äger eller annars ansvarar för en anordning som avses i 1 § kan genom en föreskrift enligt 3 § åläggas att låta undersöka anordningen genom besiktning eller annan teknisk kontroll. Ett sådant åläggande kan avse 1. undersökning innan anordningen tas i bruk första gången (första besiktning eller kontroll), 2. undersökning med intervaller på minst sex månader och högst sex år (återkommande besiktning eller kontroll), eller 3. undersökning innan anordningen för första gången tas i bruk efter att ha ändrats (revisionsbesiktning eller revisionskontroll). 6 § Den som äger eller annars ansvarar för en anordning som avses i 1 § kan genom beslut i ett särskilt fall av en tillsynsmyndighet åläggas att låta undersöka anordningen genom besiktning eller annan teknisk kontroll (särskild besiktning). Myndigheten skall i beslutet ange vad som skall undersökas. 7 § Besiktningar enligt 5 och 6 §§ skall på uppdrag av den som har ålagts en sådan utföras av ett organ vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. 8 § Vid besiktning eller kontroll enligt 5 § skall det undersökas om anordningen uppfyller kraven på skydd för säkerhet och hälsa. Vid besiktning enligt 6 § skall anordningen undersökas enligt vad som anges i beslutet. 9 § Det undersökande organet skall utfärda bevis om sin undersökning enligt 5 eller 6 §. Av beviset skall framgå om anordningen har brister som avses i 4 § andra stycket 1 eller 2. Det undersökande organet skall överlämna ett exemplar av beviset om undersökning till den som äger eller annars ansvarar för anordningen. Har anordningen sådana brister som avses i 4 § andra stycket 1 skall det undersökande organet omedelbart underrätta den som äger eller annars ansvarar för anordningen om detta. I sådant fall skall det undersökande organet också sända ett exemplar av beviset till den nämnd som utövar tillsyn enligt 11 § första stycket. Användning 10 § En anordning som avses i 1 § får användas endast för det ändamål och med den belastning och hastighet som den är avsedd för och endast om anordningen uppfyller kraven på skydd för säkerhet och hälsa. En anordning som skall besiktas eller kontrolleras enligt 5 eller 6 § får användas endast om den har besiktigats eller kontrollerats inom föreskriven tid. Om anordningen enligt bevis enligt 9 § har sådana brister som avses i 4 § andra stycket 1 får anordningen inte vidare användas innan bristerna avhjälpts. Om det vid användning av en anordning inträffat ett olycksfall eller tillbud, får anordningen inte vidare användas innan nödvändiga skyddsåtgärder vidtagits. Anläggningens ägare skall omedelbart rapportera om olycksfallet eller tillbudet till tillsynsmyndigheten. Tillsyn 11 § Tillsyn över att denna förordning liksom de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs utövas av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Bestämmelser om en sådan nämnds befogenheter finns i 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10). 12 § I den mån en anordning omfattas av tillsyn enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) utövar Arbetsmiljöverket tillsyn även över att denna förordning följs liksom de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Tillsynsmyndigheterna skall i den utsträckning som behövs samråda och informera varandra. Förordning (2000:967). 13 § Tillsyn i särskilda avseenden som omfattas av denna förordning kan utövas även enligt annan författning. Ansvar 14 § Om en anordning används i strid mot 10 §, skall ägaren eller den som annars svarar för användningen dömas till böter. Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller överträtt ett vitesförbud som meddelats med stöd av annan författning, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Övergångsbestämmelser 1999:371 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999 då förordningen (1993:1598) om hissar och vissa andra motordrivna anordningar upphävs. 2. En anordning som besiktigats enligt äldre bestämmelser får även efter ikraftträdandet användas under den tid och på de villkor som följer av besiktningsbeslutet. 3. Föreskrifter som en myndighet utfärdat med stöd av den upphävda förordningen gäller tills de upphävs eller ersätts med föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:444
Lag (1987:444) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387)
Lagens tillämpningsområde 1 § Försöksverksamhet med kommunal prövning av frågor om tillstånd till motorsportbanor och skjutbanor enligt miljöskyddslagen (1969:387) får bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag. Försöksverksamheten skall bedrivas i den eller de av följande kommuner som skriftligen har underrättat länsstyrelsen om att de åtar sig att delta i denna verksamhet, nämligen Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsingborg, Varberg, Ale, Örebro, Sandviken och Bräcke. Denna lag gäller inte försvarsmaktens anläggningar. Handläggning 2 § Frågor om tillstånd som avses i 1 § skall prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387) om ärenden som prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd skall tillämpas också på sådana ärenden. Vad som sägs i 14 § andra stycket 3 nämnda lag skall dock tillämpas endast om det behövs för utredningen i ärendet. Överklagande 3 § Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut får överklagas hos länsstyrelsen. Beslut om ersättning för kostnader enligt 14 § femte stycket andra meningen miljöskyddslagen (1969:387) överklagas dock genom besvär hos kammarrätten. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2007:108
Förordning (2007:108) om lägenhetsregister
Inledande bestämmelse 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2006:378) om lägenhetsregister. Uppgifter i lägenhetsregistret 2 § Uppgifter i lägenhetsregistret om bostadslägenhet skall ange följande i fråga om 1. antalet rum: antalet rum utom kök, 2. kökstyp: kök, kokvrå, kokskåp, gemensamt kök eller köksutrustning saknas, 3. bostadsarea: bostadslägenhetens area angiven i kvadratmeter, 4. lägenhetskategori: vanlig bostadslägenhet eller specialbostad. Lägenhetskategorin specialbostad delas upp i specialbostad för äldre eller funktionshindrade, studentbostad eller övrig specialbostad. 3 § Uppgifter i lägenhetsregistret om fastighet skall ange om ägaren är en fysisk person eller en juridisk person. Om ägaren är en juridisk person skall slag av juridisk person anges. 4 § Lantmäteriet får, efter samråd med Statistiska centralbyrån, meddela närmare föreskrifter om innehållet i lägenhetsregistret. Förordning (2008:704). Lägenhetsnummer 5 § Lägenhetsnumret ska anges med fyra siffror. De två första anger våningsplan och de två sista bostadslägenhetens läge inom våningsplanet. Lantmäteriet får meddela föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om bostadslägenhetens läge, om antalet bostadslägenheter ändras på ett våningsplan. Lantmäteriet får meddela närmare föreskrifter om utformningen av lägenhetsnummer. Förordning (2011:1072). Utlämnande av uppgifter Direktåtkomst 6 § Skatteverket får ha direktåtkomst till lägenhetsregistret. Automatiserad behandling 7 § Uppgifter i lägenhetsregistret får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till 1. Skatteverket, 2. Statistiska centralbyrån, 3. den kommun där fastigheten är belägen, 4. fastighetsägaren. Anstånd 8 § Kommunerna får anstånd med att fastställa belägenhetsadresser för småhus med permanent boende där det på fastigheten finns endast en småhusbyggnad, med en enda entré och en enda bostadslägenhet längst till den 1 januari 2010 och för småhus utan permanent boende längst till den 1 januari 2015. Kommunerna får anstånd med att fastställa belägenhetsadresser för övriga byggnader med permanent boende längst till den 1 januari 2008. Förordning (2007:282). Upprättande av lägenhetsregistret 9 § Lägenhetsregistret ska anses vara upprättat för de kommuner och vid de tidpunkter som framgår av bilagan. Förordning (2009:723). Föreskrifter 10 § Lantmäteriet får meddela sådana föreskrifter om personuppgiftsbiträdens hantering av personuppgifter som avses i artikel 28.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Förordning (2018:1555). Överklagande 11 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:1555). Bilaga Lägenhetsregistret ska anses vara upprättat för följande kommuner vid följande tidpunkter. Kommun Tidpunkt Avesta, Bollnäs, Gävle, Hofors, Ockelbo, Ovanåker, Sandviken, Sundsvall, Tierp, Umeå, Västerås, Älvkarleby 2009-09-01 Arboga, Arvidsjaur, Berg, Bjurholm, Boxholm, Bräcke, Dorotea, Eksjö, Emmaboda, Enköping, Fagersta, Flen, Hallstahammar, Heby, Hudiksvall, Håbo, Härjedalen, Härnösand, Järfälla, Katrineholm, Kramfors, Kungsör, Köping, Linköping, Ljusdal, Luleå, Lycksele, Malå, Motala, Mullsjö, Nacka, Norberg, Nordanstig, Nordmaling, Norsjö, Nykvarn, Nynäshamn, Nässjö, Pajala, Piteå, Ragunda, Sala, Skellefteå, Skinnskatteberg, Sollentuna, Sorsele, Strängnäs, Sundbyberg, Surahammar, Söderhamn, Tyresö, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Vilhelmina, Vindeln, Vännäs, Västervik, Ydre, Ånge, Åre, Åsele, Älvsbyn, Österåker, Östhammar, Överkalix, Övertorneå 2010-01-01 Aneby, Boden, Borgholm, Botkyrka, Danderyd, Eskilstuna, Falkenberg, Gislaved, Gnesta, Habo, Halmstad, Haninge, Högsby, Jokkmokk, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlshamn, Kinda, Lessebo, Mönsterås, Mörbylånga, Nybro, Oskarshamn, Robertsfors, Ronneby, Sollefteå, Strömsund, Sävsjö, Södertälje, Timrå, Tingsryd, Torsås, Vaggeryd, Vallentuna, Varberg, Vetlanda, Vimmerby, Värmdö, Värnamo, Åtvidaberg, Östersund 2010-03-01 Alvesta, Arjeplog, Bjuv, Bromölla, Eslöv, Forshaga, Gnosjö, Gotland, Gällivare, Haparanda, Huddinge, Hultsfred, Hylte, Kiruna, Kristianstad, Kungsbacka, Kävlinge, Laholm, Lidingö, Ljungby, Lomma, Markaryd, Mjölby, Norrköping, Nyköping, Olofström, Osby, Oxelösund, Salem, Sjöbo, Solna, Svalöv, Svedala, Söderköping, Sölvesborg, Tranås, Trosa, Täby, Uppvidinge, Vadstena, Valdemarsvik, Vaxholm, Vingåker, Växjö, Åstorp, Älmhult, Ödeshög, Örnsköldsvik 2010-05-01 Arvika, Askersund, Bollebygd, Båstad, Dals-Ed, Degerfors, Eda, Essunga, Falköping, Falun, Filipstad, Gagnef, Grums, Gullspång, Götene, Hallsberg, Helsingborg, Hällefors, Hässleholm, Höganäs, Höör, Karlskoga, Karlstad, Kil, Klippan, Kristinehamn, Kumla, Kungälv, Laxå, Lekeberg, Leksand, Lerum, Lilla Edet, Lindesberg, Ljusnarsberg, Ludvika, Mariestad, Mark, Mora, Munkfors, Mölndal, Nora, Perstorp, Rättvik, Simrishamn, Skara, Skurup, Smedjebacken, Staffanstorp, Stenungsund, Storfors, Strömstad, Sunne, Säter, Tibro, Tomelilla, Torsby, Tranemo, Töreboda, Vansbro, Vellinge, Vårgårda, Vänersborg, Ystad, Årjäng, Ängelholm, Örebro, Örkelljunga, Östra Göinge 2010-07-01 Ale, Alingsås, Bengtsfors, Borlänge, Borås, Burlöv, Ekerö, Finspång, Färgelanda, Grästorp, Göteborg, Hagfors, Hammarö, Hedemora, Herrljunga, Hjo, Härryda, Hörby, Karlsborg, Karlskrona, Knivsta, Krokom, Landskrona, Lidköping, Lysekil, Malmö, Malung-Sälen, Mellerud, Munkedal, Orsa, Orust, Partille, Sigtuna, Skövde, Sotenäs, Stockholm, Storuman, Svenljunga, Säffle, Tanum, Tidaholm, Tjörn, Trelleborg, Trollhättan, Uddevalla, Ulricehamn, Uppsala, Vara, Åmål, Älvdalen, Öckerö 2010-09-01 Lund, Norrtälje 2010-11-01 Förordning (2010:1087). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2013:849
Lag (2013:849) om EU-miljömärket
Tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke. Behörigt organ 2 § Regeringen får utse ett eller flera behöriga organ (artikel 4.1 i förordning (EG) nr 66/2010) som prövar ansökningar om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9 i förordningen) samt utför marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU- miljömärket (artikel 10 i förordningen). Lag (2022:1128). Marknadskontroll 2 a § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet. Lag (2022:1128). 2 b § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet 1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, 2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, 3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, 4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ, 5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, 6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder, 7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och 8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas. Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla. Lag (2022:1128). 2 c § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas. Lag (2022:1128). 2 d § Ett beslut om föreläggande enligt 2 b eller 2 c § får förenas med vite. Lag (2022:1128). 2 e § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 2 b eller 2 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart. Lag (2022:1128). 2 f § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 2 b §. Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2022:1128). Kriterier för EU-miljömärket 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka kriterier som enligt Europeiska kommissionens beslutade åtgärder ska vara uppfyllda för att en produkt ska få märkas med EU-miljömärket. Tystnadsplikt 4 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller ansökan om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9 i förordning (EG) nr 66/2010), marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU- miljömärket (artikel 10 i förordningen) eller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket. Lag (2022:1128). Överklagande 5 § Ett behörigt organs beslut om tilldelning av EU- miljömärket och förbud mot att använda EU-miljömärket på en produkt som tilldelats märket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av ett behörigt organ får inte överklagas. Om ett enskilt behörigt organs beslut överklagas, ska det behöriga organet vara den enskildes motpart. En marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2022:1128). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1978:86
Förordning (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon
1 § Vid tillämpning av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall tjänstevikt och totalvikt som inte framgår av bilregistret beräknas enligt fordonskungörelsen (1972:595). Om så inte kan ske skall de uppskattas med ledning av tjänstevikten eller totalvikten för samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. Förordning (1982:19). 2 § För beskattningsmyndighetens räkning beslutar Vägverket om försäljningsskatt enligt 9 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon och om dröjsmålsavgift, skattetillägg och ränta i fråga om sådan skatt, samt verkställer uppbörden av skatten. Vägverket ansöker om indrivning för beskattningsmyndighetens räkning. Förordning (1994:1793). 3 § Vägverket skall underrätta beskattningsmyndigheten om fall som avses i 15 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). 4 § Kompensation för erlagd försäljningsskatt enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon sker efter skriftlig ansökan av beskicknings- eller konsulatschef eller av den som i Sverige äger företräda sådan organisation som avses i bestämmelsen. Ansökan ges in till Utrikesdepartementet och skall vara åtföljd av faktura eller jämförlig handling av vilken skall framgå fordonets pris, förvärvsdatum, erlagd försäljningsskatt, bilmärke, chassinummer, fordonets registreringsnummer samt säljarens och köparens namn och adress. Utrikesdepartementet skall överlämna ansökan till beskattningsmyndigheten med uppgift om huruvida fordonet förvärvats av någon som har rätt till kompensation enligt 13 § lagen om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). 5 § har upphävts genom förordning (1984:250). 6 § har upphävts genom förordning (1988:991). 7 § har upphävts genom förordning (1984:250). 8 § Riksskatteverket meddelar efter samråd med Vägverket de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). Övergångsbestämmelser 1988:991 Regeringen föreskriver att 6 § förordningen (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon skall upphöra att gälla vid utgången av september 1988. Den upphävda paragrafen gäller dock även efter utgången av september 1988 i fråga om beslut om befrielse från skatteplikt som fattats med stöd av punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1988:356) om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601). 2000:1445 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1995:701
Förordning (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall
Tillämpningsområde och definitioner 1 § Denna förordning kompletterar rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen1. De beteckningar som används i rådets förordning har samma betydelse i denna förordning. 2 § Ytterligare bestämmelser om tillstånd för transporter av avfall i Sverige finns i avfallsförordningen (2001:1063). Förordning (2001:1069). Behörig myndighet 3 § Naturvårdsverket är den behöriga myndighet som avses i artikel 36 i rådets förordning (EEG) nr 259/93 och det kontaktorgan som avses i artikel 37.1 i den förordningen. Naturvårdsverket är även den behöriga myndighet som avses i artikel 5 i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Förordning (1998:934). 4 § har upphävts genom förordning (2000:810). 5 § har upphävts genom förordning (2000:810). 6 § har upphävts genom förordning (2000:810). Avfallstransporter till Sverige 7 § Sådant avfall som avses i bilagorna 3 och 4 till rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen3 får importeras eller på annat sätt föras in i Sverige endast om det kan visas att avfallet skall tas om hand i en anläggning som omfattas av tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken. Förordning (2001:1069). Anmälan 8 § Naturvårdsverket skall som behörig avsändarmyndighet i anmälarens ställe göra anmälan om avfallstransporter från Sverige enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 till den behöriga destinationsmyndigheten och andra som anges i den förordningen. Naturvårdsverket får besluta att inte göra anmälan, om verket har invändningar mot transporten. Naturvårdsverket skall genast underrätta anmälaren om beslutet. Förordning (1998:934). Avgifter 9 § Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (1998:934). Bemyndigande 10 § Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs till följd av rådets förordning (EEG) nr 259/93. Naturvårdsverket får också meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1998:934). Tillsyn och ansvar m.m. 11 § Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 259/93, med de inskränkningar som kan följa av 3 §, och om tillsyn i övrigt finns i förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Tillsynsmyndigheterna skall samråda med Tullverket Förordning (1999:534). 12 § Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av transporter i strid med rådets förordning (EEG) nr 259/93 finns i 29 kap. miljöbalken och i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Förordning (2000:1277). Underrättelse och överklagande 13 § Naturvårdsverket skall underrätta berörd länsstyrelse och berörd kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet om avfallstransporter enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93. Förordning (1998:934). 14 § Naturvårdsverkets beslut enligt denna förordning och enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 får överklagas hos regeringen. Förordning (1998:934). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1988:723
/r1/ Förordning (1988:723) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel m. m. för tiden den 1 juli 1988--den 30 juni 1989;
Regeringen föreskriver följande. 1 § För att täcka kostnaderna för den statliga kontrollen av läkemedel m. m. för tiden den 1 juli 1988--den 30 juni 1989 skall avgifter betalas enligt följande. Medel och artiklar Ansöknings- Årlig avgift/anmäl- avgift ningsavgift 1. Farmacevtiska specialiteter a) farmacevtiska specialiteter som inte avses under b) 28 500 kr 19 300 kr b) allergenpreparat per grundextrakt 7 900 kr 6 700 kr per spädning 550 kr 405 kr 2. Nya indikationer för farma- cevtiska specialiteter 21 320 kr -- 3. Radiofarmacevtiska specia- liteter 6 100 kr 3 500 kr 4. Naturmedel för injektion 15 800 kr 9 700 kr 5. Naturmedel som inte avses i 4 3 500 kr 2 000 kr 6. Fabrikssteriliserade engångs- artiklar för hälso- och sjuk- vårdsändamål per artikel 2 400 kr 990 kr per tillverkare resp. importör -- 3 120 kr 7. Diabetestest som tillhanda- hålls kostnadsfritt 6 000 kr 2 600 kr 2 § Avgifterna skall betalas för farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt för diabetestest av den som ansöker om eller fått godkännande av varan, för naturmedel av den som har att anmäla varan, för fabrikssteriliserade engångsartiklar av tillverkaren eller importören. 3 § Avgifterna skall betalas inom tid och på sätt som socialstyrelsen bestämmer. För farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt för diabetestest skall den årliga avgiften utgå från och med budgetåret efter det då specialiteten respektive testet registrerades till och med det budgetår då registreringen upphör. För naturmedel för injektion skall den årliga avgiften utgå från och med budgetåret efter det då socialstyrelsen gett tillstånd till försäljning eller annat tillhandahållande till och med det budgetår då tillståndet upphör att gälla. För annat naturmedel och fabrikssteriliserade engångsartiklar skall den årliga avgiften utgå från och med budgetåret efter det då anmälan gjordes till och med det budgetår då saluföringen upphör. 4 § Om det finns särskilda skäl, får socialstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från avgift för farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt för fabrikssteriliserade engångsartiklar. Övergångsbestämmelser 1988:723 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. 2. Årsavgift för budgetåret 1988/89 skall inte betalas a) för farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt för diabetestest som före den 1 augusti 1988 anmälts till socialstyrelsen för omedelbar avregistrering, b) för naturmedel för injektion för vilka anmälan gjorts till socialstyrelsen före den 1 augusti 1988 om upphörande av tillstånd till försäljning eller annat tillhandahållande, c) för andra naturmedel och för fabrikssteriliserade engångsartiklar som enligt anmälan till socialstyrelsen inte kommer att saluföras efter den 31 juli 1988. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1999:591
Lag (1999:591) om kreditering på skattekonto av vissa stöd beslutade av Arbetsförmedlingen och Trafikverket
Ekonomiskt stöd för anställning till en arbetsgivare som har beslutats av Arbetsförmedlingen, och sjöfartsstöd som har beslutats av Trafikverket, får tillgodoföras arbetsgivaren genom kreditering på ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om de stöd som får krediteras skattekontot. Lag (2020:479). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2019:214
Förordning (2019:214) om viss gemensam offentlig service
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service. Begränsningar som gäller statlig verksamhet 2 § Ett serviceavtal får inte omfatta andra statliga förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning än vad som anges i 3 §. 3 § En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 § lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service får, i den utsträckning som det följer av ett serviceavtal, i en statlig myndighets namn 1. i enklare fall besluta i ärenden om utfärdande av identitetskort enligt lagen (2015:899) om identitetskort för folkbokförda i Sverige, 2. lämna ut pass enligt 21 § passförordningen (1979:664), 3. i enklare fall ta emot anmälningar om hittegods, ta hand om hittegods och lämna ut bevis om mottagandet enligt 1 och 2 §§ förordningen (2014:1107) om Polismyndighetens hantering av hittegods, och 4. genomföra de åtgärder som krävs i fråga om underlag för utfärdande av ett sådant vaccinationsbevis som avses i 8 a § förordningen (2021:708) om digitala covidbevis. Förordning (2022:35). Redovisning 4 § Statliga myndigheter, kommuner och regioner som har ingått ett serviceavtal ska 1. så snart avtalet har ingåtts eller ändrats skicka en kopia av avtalet till Kammarkollegiet, 2. årligen redovisa till Kammarkollegiet hur verksamheten har bedrivits. Första stycket gäller inte för verksamhet som regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service bestämt att en statlig myndighet ska utföra åt någon annan statlig myndighet. Förordning (2019:1138). Uppföljningsansvar 5 § Kammarkollegiet ska, utifrån ingångna serviceavtal och den redovisning som ska lämnas till myndigheten, löpande följa upp den verksamhet som bedrivs enligt dessa avtal. Om Kammarkollegiet vid uppföljningen upptäcker att serviceavtalen eller verksamheten inte överensstämmer med lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service eller denna förordning, ska myndigheten rapportera detta till regeringen (Finansdepartementet). 6 § Kammarkollegiet ska bistå statliga myndigheter, kommuner och regioner med råd och vägledning om hur serviceavtal och verksamhet som bedrivs enligt lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service kan utformas och bedrivas. Första stycket gäller inte för verksamhet som regeringen enligt 1 § andra stycket samma lag bestämt att en statlig myndighet ska utföra åt någon annan statlig myndighet. Förordning (2019:1138). Bemyndigande 7 § Kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om den redovisning som enligt 4 § ska ges in till myndigheten. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1990:696
Lag (1990:696) om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt medges avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum. Övergångsbestämmelser 1990:696 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Vid 1990 och 1991 års taxeringar skall med näringsverksamhet avses rörelse och jordbruksfastighet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:121
Förordning (2012:121) med särskilda bestämmelser om ansökan om godkännande som enskild huvudman för viss utbildning i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan
1 § I stället för vad som föreskrivs i 2 kap. 1 § gymnasieförordningen (2010:2039) gäller 2 och 3 §§ för sådan utbildning som anges där och som ska starta 2013. 2 § En ansökan om godkännande som enskild huvudman för sådan utbildning i gymnasieskolan som avses i 15 kap. 33 § första stycket andra meningen skollagen (2010:800) ska ha kommit in till Statens skolinspektion senast den 1 maj 2012. 3 § En ansökan om godkännande som enskild huvudman för en viss utbildning i gymnasiesärskolan enligt 2 kap. 5 § skollagen (2010:800) ska ha kommit in till Statens skolinspektion senast den 30 juni 2012. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2012:42
Förordning (2012:42) om bidrag till fristående gymnasieskolor och fristående gymnasiesärskolor i vissa fall
1 § En kommuns beslut om bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola eller gymnasiesärskola för sådan utbildning i fristående gymnasieskola eller fristående gymnasiesärskola som har påbörjats före den 1 juli 2011 ska avse kalenderår när det gäller sådant bidrag som avses i 9 kap. 8 a § femte stycket och 9 kap. 8 c § femte stycket (riksprislistan) skollagen (1985:1100) i deras lydelse enligt lagen (2009:670) om ändring i skollagen (1985:1100). Ett beslut om bidrag som avses i första stycket ska grunda sig på kommunens budget för det kommande kalenderåret och fattas senast den 15 februari det kalenderår som bidraget avser. Förordning (2012:996). 2 § Statens skolverk får, i fråga om sådant bidrag som avses i 1 §, meddela föreskrifter om vilka belopp som kommunen ska betala till en enskild huvudman per elev, program och, i förekommande fall, inriktning. När Skolverket meddelar föreskrifter om bidragsbeloppens storlek enligt riksprislistan ska den berörda kommunens budgeterade bidragsbelopp eller det berörda landstingets budgeterade kostnader för program och, i förekommande fall, inriktning ligga till grund för bidragsbeloppen. Sådana föreskrifter ska meddelas senast den 31 januari det kalenderår som föreskrifterna gäller för. Förordning (2012:996). 3 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun eller ett landsting att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för sådana beslut om bidragsbelopp som avses i 2 §. Förordning (2012:996). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2008:826
Lag (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift
Inledande bestämmelser 1 § Den som är ägare av en fastighet tillgodoräknas skattereduktion för kommunal fastighetsavgift under de förutsättningar och i den omfattning som anges i denna lag. 2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområden som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet eller lantbruksenhet gäller också del av fastighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som är sådan enhet. Lag (2011:1424). Villkor för skattereduktion Vem som tillgodoräknas skattereduktion 3 § Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas en fysisk person som under hela beskattningsåret varit ägare av en reduktionsfastighet för vilken han eller hon är avgiftsskyldig enligt lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift och som 1. fyllt 65 år vid ingången av beskattningsåret, 2. under beskattningsåret har fått sjuk- eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken, eller 3. under beskattningsåret har fått ersättning enligt lagstiftning om social trygghet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om ersättningen betalas ut enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för sjuk- eller aktivitetsersättning. Lag (2011:1424). Reduktionsfastigheten 4 § Med reduktionsfastighet avses en småhusenhet eller ett småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på en lantbruksenhet, där ägaren varit bosatt hela beskattningsåret. Den avgiftsskyldige anses bosatt på den fastighet där han eller hon rätteligen ska vara folkbokförd. Lag (2011:1424). Skattereduktionens storlek Spärrbeloppet 5 § För beräkningen av skattereduktion fastställs ett spärrbelopp. Spärrbeloppet är fyra procent av summan av 1. den avgiftsskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst enligt 1 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. den avgiftsskyldiges överskott i inkomstslaget kapital enligt 1 kap. 6 § inkomstskattelagen. Spärrbeloppet får för år 2008 fastställas till lägst 2 800 kronor. För år 2009 och senare år får spärrbeloppet inte fastställas till ett lägre belopp än 2 800 kronor ökat eller minskat med ett belopp motsvarande prisbasbeloppets förändring mellan år 2008 och det aktuella året uttryckt i procent med två decimaler. Spärrbeloppet uttrycks i hela krontal så att öretal faller bort. Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2010:1304). Skattereduktionen 6 § Om den fastighetsavgift som ska betalas av den avgiftsskyldige för reduktionsfastigheten enligt bestämmelserna i lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift överstiger spärrbeloppet, ska den avgiftsskyldige tillgodoräknas en skattereduktion som motsvarar skillnaden mellan fastighetsavgiften och spärrbeloppet. Förfarandet 7 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas det som gäller om bestämmande och debitering av slutlig skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Skattereduktionen ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, kommunal fastighetsavgift och statlig fastighetsskatt. Bestämmelser om att hänsyn ska tas till skattereduktion vid beslut om slutlig skatt finns i 56 kap. 7 § skatteförfarandelagen. Lag (2011:1424). Övergångsbestämmelser 2008:826 Denna lag träder i kraft den 1 december 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. 2010:1304 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering. 2. Vid tillämpning av 3 § likställs med sjuk- eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken motsvarande ersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring. 2011:1424 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Lagen tillämpas första gången vid beslut om slutlig skatt för beskattningsår som börjar den 1 januari 2013. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1997:156
Riksbankens föreskrifter (1997:156) om minnesmynt på ett tusen och två hundra kronor
1 § Med anledning av att det är 600 år sedan Danmark, Norge och Sverige enades i Kalmarunionen skall minnesmynt med nominella värden ett tusen och två hundra kronor ges ut. 2 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av ett tusen kronor skall tillverkas av en legering som består av 900 tusendelar guld, 50 tusendelar silver och 50 tusendelar koppar samt ha en vikt av 5,8 gram och en diameter av 21 mm. Avvikelsen från den nominella vikten får vid uppvägning av etthundra mynt vara högst 6 gram. 3 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av ett tusen kronor skall ha följande prägel. På framsidan Carl XVI Gustafs bild i profil med omskriften upptill "CARL XVI GUSTAF" och nedtill "SVERIGES KONUNG". På höger sida om porträttet konstnärens signatur "EN". På frånsidan en avbildning av Drottning Margareta (unionsdrottningen), en sköld med Kalmarunionens tre kronor, texten "MARGARETA", "KALMARUNIONEN 1397" samt årtalet "1997" ovanför valörbeteckningen "1000 KR". Till vänster om skölden "E" som anger myntningsorten samt "B" som är begynnelsebokstaven i riksbankschefens efternamn. Randen skall vara slät. 4 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av två hundra kronor skall tillverkas av en legering som består av 925 tusendelar silver och 75 tusendelar koppar samt ha en vikt av 27,03 gram och en diameter av 36 mm. Avvikelsen från den nominella vik- ten får vid uppvägning av etthundra mynt vara högst 27 gram. 5 § Minnesmyntet med ett nominellt värde av två hundra kronor skall ha följande prägel. På framsidan Konung Carl XVI Gustafs bild i profil med omskriften upptill "CARL XVI GUSTAF" och nedtill "SVERIGES KONUNG". På höger sida om porträttet konstnärens signatur "EN". På frånsidan ett motiv med det dåtida Kalmar slott, Drottning Margareta, texten "MARGARETA", "KALMARUNIONEN 1397" samt årtalet "1997" ovanför valörbeteckningen "200 KR". Till vänster under slottet "E" som anger myntningsorten samt "B" som är begynnelsebokstaven i riksbankschefens efternamn. Randen skall vara slät. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1984:795
Förordning (1984:795) om försöksverksamhet med beslut av länsskolnämnderna om regionalt arbetsmarknadsanknutna påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan
Inledande föreskrifter 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om försöksverksamhet med särskild beslutsordning för sådana specialkurser i gymnasieskolan som bygger på en minst tvåårig gymnasial utbildning och som är särskilt anpassade till det regionala näringslivets struktur och behov (RA- kurser). 2 § Utan hinder av 2 kap. 9 § gymnasieförordningen (1987:000) får varje länsskolnämnd utforma RA-kurser för gymnasieskolorna i länet. För de kurser som en länsskolnämnd utformar gäller föreskrifterna i 3--8 §§. Förordning (1987:734). Tim- och kursplaner m. m. 3 § Länsskolnämnden skall fastställa tim- och kursplaner samt meddela föreskrifter om inträdeskrav och urvalsgrunder. I en timplan får antalet veckotimmar för eleverna vara högst 38. Föreskrifter om lärarveckotimmar m. m. finns i förordningen (1986:397) om resurser för påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan. Förordning (1986:398). Organisation 4 § Länsskolnämnden bestämmer för varje kurs vid vilken eller vilka skolhuvudmäns gymnasieskolor som kursen får anordnas och hur många intagningsplatser som får inrättas. Intagningsplatser tilldelas skolhuvudmännen ur de länsramar som länsskolnämnden förfogar över enligt 3 kap. gymnasieförordningen (1987:743). Förordning (1987:734). 5 § Samtliga kommuner i länet skall ingå i elevområdet för varje kurs som anordnas vid någon av gymnasieskolorna i länet. 6 § Enligt 2 kap. 12 § första stycket gymnasieförordningen (1987:743) bör läsåret börja i augusti och sluta senast i juni. Länsskolnämnden får medge att läsåret för en kurs förläggs till en annan del av året, om det behövs med hänsyn till utbildningsmålet eller om andra särskilda skäl föreligger. Förordning (1987:734). Vissa statsbidrag till undervisningsmateriel 7 § Vid tillämpningen av förordningen (1984:628) om statsbidrag till anskaffning och förnyelse av undervisningsmateriel i gymnasieskolan skall länsskolnämnden beträffande RA-kurserna besluta i frågor som enligt nämnda förordning ankommer på skolöverstyrelsen. Överklagande 8 § Länsskolnämndens beslut enligt 7 § får överklagas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas. Övriga beslut av länsskolnämnden enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1987:734). Utvärdering 9 § Skolöverstyrelsen skall följa försöksverksamheten och redovisa erfarenheterna av den till regeringen. Redovisning för tiden den 1 juli 1985--den 30 juni 1987 skall lämnas senast den 15 september 1987 och slutredovisning senast den 15 september 1989. Övergångsbestämmelser 1984:795 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985 och gäller till utgången av juni 1990. Den tillämpas endast i fråga om kurser som eleverna påbörjar efter utgången av juni 1985. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:277
Lag (1985:277) om vissa bulvanförhållanden
Allmänna bestämmelser 1 § Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå ett sådant hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom som uppställs i jordförvärvslagen (1979:230). Med ett bulvanförhållande avses i lagen att någon (bulvanen) utåt framstår som ägare av viss egendom men i verkligheten innehar egendomen huvudsakligen för annans (huvudmannens) räkning. Lag (2010:28). Straff 2 § Kringgår en huvudman eller bulvan uppsåtligen ett sådant hinder som avses i 1 § första stycket, skall han dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller bulvanens ställe. Tvångsförsäljning m. m. 3 § Om det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §, ska tingsrätt på talan av allmän åklagare förordna att kronofogdemyndigheten ska sälja den egendom som bulvanförhållandet avser på offentlig auktion. Talan enligt första stycket ska föras mot bulvanen. Huvudmannen ska beredas tillfälle att yttra sig. Lag (2010:28). 4 § Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft. Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning inte skall ske, om det visas att egendomen har överlåtits eller att bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt. Om den åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning. 5 § I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandet inträdde och som har förmånsrätt före alla befintliga fordringar. Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen. Bestämmelserna i 9 kap. 4 §, 10 kap. 19 § första stycket andra meningen och tredje stycket samt 12 kap. 40 § första stycket andra meningen och tredje stycket utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen. Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken. 6 § Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande som avses i 1 § och kan det skäligen befaras att en försäljning enligt 3 § annars kommer att försvåras, får rätten förordna om kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om förbud för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till egendomen att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fråga om egendomen. I fråga om förordnanden enligt första stycket gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i brottmål. Vid verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock vad som är föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre rätt. Tillsyn 7 § De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230) ska underrätta åklagarmyndigheten, om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande som rör jordförvärvslagen. Lag (2010:28). Övriga bestämmelser 8 § Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser. I fråga om skyldighet för parterna och andra att förete skriftliga handlingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om tvistemål även om talan förs om ansvar. 9 § Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund av inteckning, ska rätten genast underrätta inskrivningsmyndigheten om att sådan talan har väckts. Inskrivningsmyndigheten ska anteckna detta i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Rätten ska vidare underrätta Kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft. Lag (2008:161). 10 § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken. Övergångsbestämmelser 1985:277 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla. 2. Har ett bulvanförhållande inträtt före ikraftträdandet men avvecklas det före utgången av år 1985, får dock straff enligt den nya lagen ådömas endast den som kunde bestraffas enligt äldre lag. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om talan har väckts vid domstol före ikraftträdandet av denna lag samt, såvitt avser 2 §, om gärningen har begåtts dessförinnan. 4. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 1991:994 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. Vad som i 3 § sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2006:585
Förordning (2006:585) om personalliggare enligt lagen (2006:575) om skattekontroll i vissa branscher
1 § Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om hur en personalliggare enligt lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher skall vara utformad och hur den skall föras. 2 § Om Skatteverket avser att utfärda föreläggande enligt 18 § lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher, skall en enhet inom Skatteverket som medverkar vid brottsutredningar på begäran ange om det i enhetens verksamhet finns uppgifter som innebär att ett föreläggande inte får förenas med vite. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1987:443
Lag (1987:443) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt lotterilagen (1982:1011)
Lagens tillämpningsområde 1 § Försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning enligt lotterilagen (1982:1011) får bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag. Försöksverksamheten skall bedrivas i den eller de kommuner som får bedriva försöksverksamhet enligt lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation och som skriftligen har underrättat lotterinämnden om att de åtar sig att delta i denna verksamhet. Lag (1988:1417). Tillstånd 2 § Den kommunala nämnd som kommunen bestämmer prövar frågor om tillstånd till bingospel enligt 11 § lotterilagen (1982:1011), om ansökningen görs av en sammanslutning som huvudsakligen är verksam i kommunen och spelet skall bedrivas endast inom kommunen. Lag (1988:1417). Tillsyn m. m. 3 § Har en kommunal nämnd meddelat tillstånd till ett lotteri, utövas den närmare tillsynen över lotteriet enligt 25 § andra stycket lotterilagen (1982:1011) av nämnden. Frågor om varning och återkallelse av tillståndet enligt 27 § lotterilagen prövas av nämnden. Överklagande m. m. 4 § En kommunal nämnds beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos lotterinämnden. Lotterinämndens beslut i sådana fall får inte överklagas. Nämnden får hänskjuta ärendet till regeringen, om det är av större vikt. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:250
Lag (1985:250) med tillfälliga bestämmelser för beskattningen av viss försäkringsrörelse
Vid 1985 års taxering till kommunal och statlig inkomstskatt skall vid tillämpning av vad som föreskrivs i 30 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) i lagrummets lydelse enligt lagen (1984:101) om ändring i kommunalskattelagen de försäkringstekniska skulderna i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring ökas med en femtedel. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1986:578
Förordning (1986:578) om utbildning för döva och gravt hörselskadade i Örebro kommuns gymnasieskola
Inledande bestämmelser 1 § Örebro kommun får i sin gymnasieskola anordna utbildning för döva och gravt hörselskadade från hela landet enligt föreskrifterna i denna förordning. Utbildningen skall vända sig även till dem som på grund av språkstörning behöver insatser av samma slag som döva och gravt hörselskadade. När det i denna förordning talas om döva och gravt hörselskadade elever avses även elever som har sådan språkstörning. 2 § Föreskrifter om sådan utbildning för hörselskadade som bygger på muntlig kommunikation med tekniska hjälpmedel finns i förordningen (1986:579) om utbildning för hörselskadade i Örebro kommuns gymnasieskola. 3 § De föreskrifter som gäller för gymnasieskolan skall tillämpas även i fråga om utbildningen för döva och gravt hörselskadade, i den mån inte annat följer av denna förordning eller andra särskilda föreskrifter. 4 § Med redovisningsår avses i denna förordning tiden den 1 juli--den 30 juni nästa kalenderår. Utbildningens organisation och innehåll 5 § Utbildningen för döva och gravt hörselskadade skall integreras med motsvarande utbildning för elever med normal hörsel och icke gravt hörselskadade elever i kommunens gymnasieskola, i den mån detta är möjligt och lämpligt. 6 § Linje, specialkurs, gren eller variant får anordnas särskilt för döva och gravt hörselskadade, om antalet elever är lägst fyra. En klass eller grupp som anordnas särskilt för döva och gravt hörselskadade får inte ha mindre än fyra eller mer än åtta elever. Länsskolnämnden får medge undantag från föreskrifterna i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl. 7 § Regeringen bestämmer för varje redovisningsår antalet elevplatser i utbildningen för döva och gravt hörselskadade. 8 § Länsskolnämnden bestämmer för varje redovisningsår på vilka studievägar utbildning får anordnas särskilt för döva och gravt hörselskadade. När kommunen tilldelas elevplatser för intagning i sin gymnasieskola enligt förordningen (1984:618) om elevplatser i gymnasieskolan m.m. skall platser för döva och gravt hörselskadade som undervisas i egna klasser och platser för elever i vanliga klasser på samma studieväg bestämmas var för sig. 9 § Läroplanen för gymnasieskolan skall tillämpas med nödvändiga avvikelser enligt vad skolöverstyrelsen bestämmer. 10 § Undervisning i teckenspråk får för elev som har behov av och önskar delta i sådan undervisning anordnas i en omfattning som svarar mot elevens behov. Den kan ersätta undervisning i ett eller flera av studievägens ämnen, dock ej svenska. Beslut meddelas av rektor eller, om denne så bestämmer, av studierektor. Skolöverstyrelsen skall meddela föreskrifter om betyg i teckenspråk. 11 § Stödundervisning och samordnad specialundervisning får anordnas med i genomsnitt 0,5 veckotimme per elev. 12 § Skolstyrelsen i Örebro kommun skall för elever som behöver det medge att utbildningstiden enligt bestämmelserna för studievägen förlängs med högst ett år. Intagning av elever 13 § I utbildningen för döva och gravt hörselskadade skall sökande tas in oberoende av var i landet de är bosatta. 14 § Behörig att tas in som elev är den som är döv eller gravt hörselskadad eller har språkstörning och som har genomgått årskurs 10 i specialskolan. Även annan som är döv eller gravt hörselskadad eller som har språkstörning får tas in, om det finns särskilda skäl. 15 § Om antalet platser inte räcker till alla sökande som uppfyller behörighetsvillkoren enligt 14 §, skall urvalet göras enligt föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar. 16 § Fråga om intagning av elev avgörs av intagningsnämnden för gymnasieskolan i Örebro kommun. Nämnden skall i sådana ärenden höra företrädare för specialskolan. Särskild utrustning 17 § Lärosalar och andra lokaler som används av de döva och gravt hörselskadade eleverna skall vara försedda med hörselteknisk utrustning. Allmän omvårdnad 18 § För elever som behöver och önskar det skall kommunen anvisa kost och logi, inklusive tvätt och städning. Kommunen skall även svara för att eleverna har tillgång till den hjälp i övrigt som föranleds av deras handikapp. Omvårdnad enligt första stycket skall vara kostnadsfri för eleverna i den mån så följer av lag eller kostnaderna täcks av statsbidrag. Skolledningen 19 § För den omedelbara skolledningen svarar rektorerna vid de skolenheter till vilka utbildningen är förlagd. 20 § Utöver vad som följer av förekrifterna i 13 kap. skolförordningen (1971:235) om skolledarorganisationen i gymnasieskolan skall gemensamt för utbildningen för döva och gravt hörselskadade och utbildningen enligt förordningen (1986:579) om utbildning för hörselskadade i Örebro kommuns gymnasieskola finnas fyra ordinarie tjänster som studierektor. Om undervisningsskyldighetens omfattning inte är reglerad i kollektivavtal, skall den av skolstyrelsen för de fyra studierektorerna tillsammans fastställas till lägst 12 och högst 20 veckotimmar. I fråga om behörighet till och tillsättning av tjänsterna tillämpas skolförordningens föreskrifter om ordinarie studierektor i gymnasieskolan. Den som inte har erfarenhet av undervisning av hörselhandikappade får utses endast om det finns synnerliga skäl. Lärare 21 § Lärare anställs enligt de bestämmelser som gäller för gymnasieskolan, om inte annat följer av denna förordning eller andra särskilda föreskrifter. Speciallärare i vanliga ämnen 22 § Utöver tjänster som anges i 16 kap. skolförordningen (1971:235) får i kommunens gymnasieskola finnas extra ordinarie och extra tjänster som speciallärare för undervisning av döva och gravt hörselskadade elever. Tjänsterna skall avse sådana ämnen som förekommer enligt läroplanen. 23 § Om inte annat bestäms av regeringen särskilt får, inom ramen för gymnasieskolorganisationen i kommunen, tjänster enligt 22 § finnas i en omfattning som motsvarar tio heltidstjänster. 24 § Tjänster enligt 22 § bör i första hand inrättas i ämnen på timplanen med stort tjänsteunderlag. 25 § I tjänster enligt 22 § får, utöver undervisning av döva och gravt hörselskadade elever, ingå annan undervisning vid kommunens gymnasieskola med högst hälften av tjänstens timtal. 26 § Behörighet till extra ordinarie tjänst enligt 22 § är den som 1. är behörig till extra ordinarie tjänst som lärare i gymnasieskolan, 2. har genomgått speciallärarutbildning om 40 poäng för undervisning av hörselskadade elever eller motsvarande äldre utbildning samt 3. har goda kunskaper i teckenspråk. 27 § Om det finns synnerliga skäl, får skolöverstyrelsen förklara den som inte uppfyller behörighetskraven enligt 26 § behörig till tjänsten i fråga. 28 § På en extra tjänst enligt 22 § får endast förordnas den som är behörig till en sådan extra ordinarie tjänst eller av skolöverstyrelsen har förklarats behörig till en sådan extra tjänst. Speciallärare för talkorrektion 29 § I kommunens gymnasieskola finns extra ordinarie och extra tjänster som speciallärare för talkorrektion. Om inte annat bestäms av regeringen särskilt, får sådana tjänster finnas i en omfattning som motsvarar fem heltidstjänster. 30 § För tjänst enligt 29 § tillämpas bestämmelserna i skolförordningen (1971:235) om tjänster som lärare 4 på motsvarande sätt, om inte annat följer av denna förordning eller föreskrifter som regeringen meddelar särskilt. 31 § I fråga om behörighet till extra ordinarie tjänst gäller villkoren i punkterna 2.2.1, 1.2.2 och 1.2.3 i bilaga 1 till skolförordningen (1971:235). Därutöver skall läraren ha gått igenom speciallärarutbildning om fyra terminer för undervisning av hörselskadade elever. 32 § Om det finns synnerliga skäl får skolöverstyrelsen förklara den som inte uppfyller behörighetskraven enligt 31 § behörig till tjänsten i fråga. 33 § På en extra tjänst enligt 29 § får endast förordnas den som är behörig till en sådan extra ordinarie tjänst eller av skolöverstyrelsen förklarats behörig till en sådan extra tjänst. Statsbidrag 34 § Statsbidrag till utbildningen för döva och gravt hörselskadade lämnas enligt allmänna bestämmelser för gymnasieskolan och vissa särskilda bestämmelser som regeringen meddelar. Interkommunal ersättning 35 § I fråga om interkommunal ersättning gäller föreskrifter i skollagen (1985:1100) och föreskrifter som regeringen meddelar särskilt. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1991:162
Lag (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
1 § Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 § första stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall kommunen utge ett */k/ särskilt kommunalt bostadstillägg */-k/ enligt vad som anges i denna lag. 2 § Det särskilda kommunala bostadstillägget utges om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det högre belopp som följer av Socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget utgör i sådant fall skillnadsbeloppet. Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen a) folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte handikappersättning, b) pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranleder minskning av pensionstillskott, det sammanlagda beloppet dock minskat med 25 procent av basbeloppet när det är fråga om förtidspension, c) särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, d) kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, e) hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst enligt 5 § sistnämnda lag. Inkomsterna enligt andra stycket a) och b) skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,515 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är ogift och lägst 1,34 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är gift. Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger den högsta godtagbara kostnad som följer av den norm Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer av kommunens socialbidragsnorm. Lag (1993:1288). 3 § Frågor om förmåner enligt denna lag prövas utan ansökan av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den pensionsberättigade är inskriven. 4 § Kommunen skall snarast underrätta den allmänna försäkringskassan om de beslut som fattas i fråga om socialbidragsnormer. Om ett beslut innebär att någon sådan norm ändras, skall underrättelse lämnas i god tid före den dag då den ändrade normen skall börja tillämpas. 5 § Det särskilda kommunala bostadstillägget skall bekostas av den kommun där den pensionsberättigade är mantalsskriven. Till kommunens kostnader enligt första stycket lämnas statsbidrag enligt föreskrifter som regeringen meddelar. 6 § Om inte annat följer av denna lag, skall vad som föreskrivs om kommunalt bostadstillägg i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller i annan författning tillämpas på det särskilda kommunala bostadstillägget. Övergångsbestämmelser 1991:162 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991 och gäller till utgången av år 1991. Lagen skall dock tillämpas från och med den 1 januari 1991 för den som vid ikraftträdandet uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 § första stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. 2. I fråga om särskilt kommunalt bostadstillägg för tid före ikraftträdandet och för maj 1991 skall vid beräkning enligt 2 § tillämpas den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991 samt de uppgifter om den pensionsberättigades inkomster och bostadskostnad, som skall läggas till grund för prövning av dennes rätt till tillägget för maj 1991. 3. Till kommunens kostnader för särskilt kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet lämnas statsbidrag som täcker kostnaderna helt. 1993:1288 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bostadsstöd som avser tid före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1983:594
Förordning (1983:594) om genomförande av fastighetsdatareformen
Nytt fastighetsregister och inskrivningsregister skall läggas upp för Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län. Närmare bestämmelser om uppläggandet finns i kungörelsen (1968:379) om uppläggande av nytt fastighetsregister, m.m. och kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister. Förordning (1990:175). Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1985:613
Förordning (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare
Allmänna bestämmelser 1 § Tolkar och översättare får auktoriseras enligt denna förordning. Auktorisationen får avse ett eller flera främmande språk och det svenska teckenspråket. Frågor om auktorisation av tolkar och översättare ska prövas av Kammarkollegiet. Förordning (2016:180). 2 § En översättare som är auktoriserad kallas auktoriserad translator. Ansökan om auktorisation 3 § Ansökan om auktorisation eller bevis enligt 6 § skall göras skriftligen hos Kammarkollegiet. För prövning av ansökan skall en avgift tas ut. Bestämmelserna i 10--13 §§ avgiftsförordningen (1992:191) gäller i fråga om ansökningsavgiftens storlek m. m. Därvid skall avgiftsklass 4 tillämpas. Förordning (1994:1371). Villkor för auktorisation 4 § För att kunna bli auktoriserad ska en tolk eller översättare 1. ha fyllt arton år och inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller vara underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat, 2. ha fullgjort de kunskapsprov som föreskrivs av Kammarkollegiet, och 3. vara känd för redbarhet och även i övrigt vara lämplig som tolk eller översättare. Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Förordning (2016:180). 5 § Har upphävts genom förordning (2007:718). 6 § Efter särskild prövning och i den ordning som Kammarkollegiet bestämmer kan en auktoriserad tolk eller translator få bevis om speciell kompetens för tolkning eller översättning inom ett visst verksamhetsområde. Förordning (1994:413). 7 § Om en auktoriserad tolk eller translator ansöker om förnyelse av en auktorisation eller ett bevis enligt 6 §, skall Kammarkollegiet pröva om det behövs något kunskapsprov. Den som i mer än ringa omfattning varit verksam som tolk eller översättare eller i övrigt ägnat sig åt sådan språklig verksamhet som befäster kunskaperna i de språk som auktorisationen avser, behöver genomgå prov endast om det finns särskilda skäl. Förordning (1994:413). 7 a § Kammarkollegiet skall på begäran utfärda intyg om att auktorisation av tolkar och översättare inte har upphävts eller att varning inte har meddelats. Förordning (1996:29). Giltighetstid för auktorisation 8 § En auktorisation eller ett bevis enligt 6 § gäller i fem år. Förordning (2015:535). Skyldigheter 9 § Auktoriserade tolkar eller translatorer skall samvetsgrant utföra de uppdrag som anförtros dem och i allt iaktta god tolk- eller translatorssed. Auktoriserade tolkar eller translatorer skall avböja att utföra ett uppdrag om det finns särskilda omständigheter som kan rubba förtroendet för deras opartiskhet eller självständighet. Förordning (1994:413). Tillsyn 10 § Kammarkollegiet skall utöva tillsyn över auktoriserade tolkars och translatorers verksamhet. Kollegiet skall också pröva frågor om upphävande av auktorisation och varning enligt 14 och 15 §§. Förordning (1994:413). 11 § I ärenden om auktorisation får Kammarkollegiet begära in yttranden från myndigheter eller organisationer. Förordning (1994:413). 12 § Hos Kammarkollegiet ska det föras ett register över auktoriserade tolkar och translatorer. Registret ska vara sökbart och tillgängligt för allmänheten. Förordning (2015:535). 13 § En till kollegiet knuten rådgivande nämnd för tolk- och översättarfrågor ger råd och upplysningar till kollegiet när det prövar ärenden enligt denna förordning. Upphävande av auktorisation 14 § Om en auktoriserad tolk eller translator uppsåtligen gör orätt i sin verksamhet eller på något annat sätt förfar oredligt, skall Kammarkollegiet upphäva auktorisationen. Är omständigheterna mildrande, får kollegiet i stället meddela varning. Om en auktoriserad tolk eller translator i andra fall åsidosätter sina plikter enligt denna förordning eller andra författningar, får varning meddelas. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får auktorisationen upphävas. Förordning (1994:413). 15 § Auktorisationen ska upphävas för en auktoriserad tolk eller translator som har fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller blivit underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat. Auktoriserade tolkar och translatorer är skyldiga att genast anmäla sådana ändrade förhållanden till Kammarkollegiet. Förordning (2007:718). 16 § Den som obehörigen utger sig för att vara auktoriserad enligt denna förordning döms till böter. Register över utbildade tolkar 16 a § Hos Kammarkollegiet ska det föras ett register över tolkar som inte är auktoriserade men som med godkänt resultat genomgått viss utbildning som är föremål för statlig tillsyn. Registret ska också omfatta dem som efter validering bedömts ha motsvarande kunskaper. Registret ska vara sökbart och tillgängligt för allmänheten. Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller vilka kunskaper en person ska ha för att få vara med i registret. Förordning (2015:535). Överklagande m.m. 17 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Kammarkollegiets beslut att avslå en ansökan om auktorisation eller bevis enligt 6 § får dock inte överklagas, om beslutet beror på att ett kunskapsprov enligt 4 § första stycket 2 inte har godkänts. Kammarkollegiets eller en domstols beslut om upphävande av auktorisation gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Förordning (2018:946). 18 § Auktoriserade translatorer är behöriga att bestyrka riktigheten av översättningar från eller till de språk som de är auktoriserade för. Förordning (1994:413). 19 § Kammarkollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1994:413). Övergångsbestämmelser 1985:613 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1975:590) om godkännande av tolkar och auktorisation av översättare. 3. Tolkar som är godkända och översättare som är auktoriserade vid ikraftträdandet skall anses som auktoriserade enligt denna förordning för den återstående tid som deras godkännande eller auktorisation gäller. 4. I fråga om avgift avseende kunskapsprov under hösten 1985 gäller äldre bestämmelser. 1994:413 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Överklagande av Kammarkollegiets beslut enligt 17 § som meddelats före den 1 oktober 1994 skall ske till kammarrätt. 2012:142 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har påbörjat tolkutbildning vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet före den 1 juli 2012. Vid tillämpningen av de äldre föreskrifterna ska tolkutbildning som har påbörjats vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet och avslutats vid Stockholms universitet jämställas med tolkutbildning vid institutet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1992:154
Förordning (1992:154) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike
Lagen (1991:673) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike skall träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas a) beträffande inkomstskatt, på inkomst som uppbärs den 1 januari 1993 eller senare och b) beträffande svensk förmögenhetsskatt, på skatt som tas ut enligt 1994 eller senare års taxeringar. Avtalet trädde i kraft den 1 april 1992. Övergångsbestämmelser 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Genom förordningen upphävs -- kungörelsen (1949:519) angående viss överenskommelse rörande tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Frankrike den 24 december 1936 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, m.m., -- kungörelsen (1956:85) angående överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om befrielse från omsättningsskatt vid utbetalning av royalty i vissa fall samt -- kungörelsen (1973:1137) om kupongskatt för person med hemvist i Frankrike, m. m. 3. De upphävda kungörelserna skall dock tillsammans med den genom lagen (1991:673) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike upphävda kungörelsen (1972:433) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter fortfarande tillämpas a) beträffande inkomstskatt, på inkomst som uppburits 1992 eller tidigare och b) beträffande svensk förmögenhetsskatt, på skatt som tas ut enligt 1993 eller tidigare års taxeringar. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
2021:930
Lag (2021:930) om tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster
Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster under beskattningsåren 2021 och 2022 samt bestämmelser om särskild beräkning av spärrbelopp enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Ord och uttryck i lagen 2 § Med arbetsinkomster avses i denna lag sådana inkomster som anges i och beräknas enligt 67 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229). Ord och uttryck i denna lag har även i övrigt samma betydelse och tillämpningsområde som i den lagen. Vilka som kan få skattereduktion 3 § De som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret har rätt till skattereduktion för arbetsinkomster om arbetsinkomsten överstiger 60 000 kronor och understiger 500 000 kronor för beskattningsåret. Sådan rätt till skattereduktion har också de som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 3 inkomstskattelagen (1999:1229), om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Skattereduktionens storlek 4 § För personer som har arbetsinkomster mellan 60 000 kronor och 240 000 kronor ska skattereduktionen uppgå till 1,25 procent av skillnaden mellan arbetsinkomsten och 60 000 kronor. För personer som har arbetsinkomster från och med 240 000 kronor till och med 300 000 kronor uppgår skattereduktionen till 2 250 kronor. För personer som har arbetsinkomster mellan 300 000 kronor och 500 000 kronor ska skattereduktionen uppgå till 2 250 kronor minskat med 1,125 procent av den del av arbetsinkomsten som överstiger 300 000 kronor. Obegränsat skattskyldiga under del av året 5 § De som är obegränsat skattskyldiga bara under en del av beskattningsåret har rätt till skattereduktion enligt 3 § med en tolftedel av den skattereduktion som skulle ha tillgodoförts dem om de varit obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret, för varje kalendermånad eller del därav under vilken de är obegränsat skattskyldiga. Om de skattskyldigas överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige, ska dock bestämmelserna i 3 § tillämpas utan de begränsningar som anges i första stycket. Förfarandet vid tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster 6 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller skatteförfarandelagen (2011:1244). Bestämmelser om att hänsyn ska tas till skattereduktion vid beslut om slutlig skatt finns i 56 kap. 7 § skatteförfarandelagen. Skattereduktion enligt denna lag ska göras efter de skattereduktioner som anges i inkomstskattelagen (1999:1229) och i lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift. 7 § Skattereduktion ska anges i hela krontal så att öretal faller bort. Skattereduktion ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, kommunal fastighetsavgift och statlig fastighetsskatt. Avräkning av utländsk skatt 8 § Vid tillämpning av 2 kap. 10 § första stycket lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ska, om den skattskyldige fått skattereduktion enligt denna lag, reduktionen anses ha skett från kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt respektive kommunal fastighetsavgift med så stor del av reduktionen som respektive skatt eller avgift utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter och avgift - före sådan skattereduktion, och - före skattereduktioner som enligt andra stycket i samma paragraf och enligt 15 § lagen (2021:931) om skattereduktion för investeringar i inventarier som anskaffas år 2021 ska fördelas på samma sätt som reduktionen enligt denna lag. Lag (2021:933). Övergångsbestämmelser 2021:930 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2021. 2. Lagen tillämpas för första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. 3. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2022. 4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för arbetsinkomster som kan hänföras till beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020 men som avslutas före den 1 januari 2023. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.
1994:949
Förordning (1994:949) med instruktion för Handikappombudsmannen
Uppgifter 1 § Handikappombudsmannen har de uppgifter som anges i lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen. Handikappombudsmannen skall särskilt verka för att ge personer med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande genom att - förebygga och bekämpa diskriminering, - identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhällslivet samt - undanröja hinder för jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Förordning (2003:499). 2 § Handikappombudsmannen skall i sin verksamhet bl.a. 1. upprätthålla kontakter med funktionshindrade personer samt med organisationer, företag, universitet, högskolor, skolor och andra verksamheter som regleras i skollagen (1985:1100), landsting, kommuner, övriga ombudsmän mot diskriminering, barn- och elevombudet för likabehandling inom Statens skolverk och organisationer på arbetsmarknaden samt med andra myndigheter och andra aktörer vars verksamhet rör ombudsmannens verksamhet, 2. långsiktigt följa den internationella utvecklingen inom ansvarsområdet, samt 3. genom upplysnings- och informationsverksamhet eller andra opinionsbildande insatser förmedla den samlade kunskap ombudsmannen får genom sitt bevaknings- och uppföljningsarbete. Förordning (2006:141). 3 § Har upphävts genom förordning (2005:1078). Verksförordningens tillämpning 4 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Handikappombudsmannen: 2 § om behörighet att företräda staten vid domstol, 15 § om revisionsberättelse, 18 § om myndighetens organisation, 24-26 §§ om ärendenas handläggning, 29 § om inhämtande av uppgifter m.m., 30 § om ärendeförteckning, 31 § om myndighetens beslut, och 35 § om överklagande. Förordning (2006:1432). 5 § Ombudsmannen har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6--9 §§ verksförordningen (1995:1322). Förordning (1996:622). Ärendenas handläggning 6 § Ärendena avgörs av ombudsmannen. Ärenden som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt får dock avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordning eller i särskilda beslut. 6 a § Vitesföreläggande enligt 19 § lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder skall delges arbetsgivaren. Vitesföreläggande får delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) bara om det finns skäl att anta att arbetsgivaren har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Förordning (1999:167). Handikappombudsmannens råd 7 § Enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen biträds ombudsmannen av ett särskilt råd. Ombudsmannen är rådets ordförande. Regeringen utser högst femton andra ledamöter i rådet. Handikappombudsmannen bestämmer i övrigt sin organisation. Förordning (1996:622). Överklagande 8 § Handikappombudsmannens beslut i andra ärenden än anställningsärenden får inte överklagas. Förordning (2006:1432). Övergångsbestämmelser 1994:949 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då förordningen (1988:1094) med instruktion för Statens handikappråd skall upphöra att gälla. 1995:504 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Verksamhetsberättelse för tiden den 1 juli 1994--den 31 december 1995 skall lämnas senast den 1 april 1996. 2006:1432 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av sådana beslut i anställningsärenden som har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska.