Datasets:

folkopinion
/

government-interpellation-qa-swedish

Tasks:

Table Question Answering

Languages:

Size Categories:

Tags:

Dataset card Viewer Files Files and versions Community

Dataset Viewer

Auto-converted to Parquet

View in Dataset Viewer

Viewer

Split (1)

train · 3.82k rows

question stringlengths 33 329	answer stringlengths 0 5.92k
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Jag drar egentligen bara två slutsatser av debatten, även om den har varit något spretig och full av missförstånd.Den första slutsats jag drar är att jag innerligt beklagar den förändrade situationen i Iran, inte minst för kvinnor och för mänskliga rättigheter, och de konsekvenser detta får för möjligheterna för familjer att träffas här i Sverige. Men för att vi ska kunna upprätthålla viseringsregelverket är det nödvändigt att vi gör en bedömning av risken för att personen inte kommer att återvända. Då gör myndigheterna en bedömning att det finns en ökad risk med den förändrade situationen i Iran, vilket får de här konsekvenserna.Den andra slutsats jag drar är att den fasad som Socialdemokraterna nu ägnar mycket kraft åt att måla upp av att de har lagt om sin migrationspolitik och är beredda att stå upp för ordning och reda i migrationspolitiken är just blott en fasad. För på punkt efter punkt, när man måste fatta svåra beslut, stå upp för den reglerade invandringen och säkra att vi har ordning och reda i migrationspolitiken, viker Socialdemokraterna ned sig.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Jag är ledsen; jag kommer inte längre. Jag försökte verkligen. Ni som har rest från Göteborg för att lyssna på den här debatten - ni hör ju. Era mormödrar som har varit här tio gånger visar att de återvänder. Men vi litar inte på dem, säger migrationsministern.Hon ser inte heller någon anledning att försöka utreda och lösa detta. Det spelar ingen roll om ni går in och säger att ni betalar förvarandekostnaderna för dem man inte kan utvisa. Det spelar ingen roll, för det blir merarbete för svenska myndigheter. Så jag är ledsen, men det blir inget bröllop i Sverige.En del av er tänker: Nu lämnar vi landet! Det gäller läkaren jag pratade med, undersköterskan på äldreboendet och maskinföraren. Jag är ledsen, för vi behöver er kompetens i det här landet. Vi jobbar stenhårt för att få kompetens till Sverige, men tyvärr har vi nu en regering som säger: Vi litar inte på er. Vi litar inte på er familj. Jag är ledsen, men jag kommer inte längre.
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Det råder ingen brist på engagemang här, men jag tror att vi måste reda ut ett antal ganska stora missförstånd som ligger till grund för interpellantens sätt att argumentera.Som jag sa i mitt förra inlägg är anledningen till att många nu nekas visum först och främst om att man bedömer att det finns en stor risk för att de inte kommer att återvända innan viseringsperioden löper ut.Det finns ett antal kriterier som man ska leva upp till för att få visering. Det handlar dels om säkerhetsfrågan, men det var inte den jag framför allt tog sikte på i mitt inlägg. Det handlar dels om att man ska kunna försörja sig, alltså ha tillräckliga tillgångar. Det är det hela interpellationen handlar om, men det är alltså inte främst detta som nu utgör orsaken till anslag. Det är i stället den tredje faktorn, nämligen bedömningen att en person inte kommer att återvända.Detta är tyvärr en effekt av det förändrade läget i Iran. Antalet personer från Iran som söker asyl i Sverige är betydande. Iran är det femte största ansökningslandet. Under de sex första månaderna i år ökade antalet asylansökningar med över 50 procent jämfört med samma period i fjol. Många EU-länder, inte minst Tyskland, har sett en kraftig ökning av asylansökningar från Iran. En betydande andel av dem som söker asyl gör det efter att ha beviljats viseringar till Schengen. Det finns därför väldigt goda skäl att iaktta försiktighet i utfärdandet av dessa viseringar.I förhållande till iranska medborgare som fått avslag på sin asylansökan uppger Migrationsverket att svenska myndigheter har betydande svårigheter med verkställighet och att samarbetet med iranska myndigheter är bristfälligt. Det innebär att återvändandeavsikten är central i utfärdandet av visering. Det är svårt att på annat sätt verkställa en avvisning eller utvisning.Ett sponsorskap vad gäller kostnader med anledning av besöket påverkar inte bedömningen av återvändandeavsikten. Det är alltså en separat bedömning. Ett system med sponsorskap riskerar också att medföra merarbete för svenska myndigheter. I och med att effekten bedöms vara begränsad ser jag och regeringen ingen anledning att införa ett sådant sponsorskap i Sverige.
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det är en ganska hård kritik mot andra länder när ministern säger att vi tillämpar regelverket och utgår från att andra också gör det, och så har de ett system som Sverige menar inte fungerar men som uppenbart fungerar där. Det blir en kritik av att de inte skulle vara lika noga som Sverige i sin kontroll av människor som kommer hit, för de låter ju fortfarande iranier komma hit medan vi inte gör det av säkerhetsskäl. Vad gäller återvändandet har vi gott om personer som har varit tio gånger i Sverige och återvänt varenda gång. Men nu blir de plötsligt nekade och utgör en säkerhetsrisk. Man är alltså inte ens konsekvent i bedömningen. Jag har svårt att se att mormor från Iran skulle komma hit och börja bedriva terrorverksamhet och industrispionage, för det är ju riskerna. Det kommer inte att hända. Det är inte pensionärerna som kommer hit och ställer till jävelskap - om nu någon kommer hit och gör det.Vill den iranska regimen få in människor i vårt land för att ställa till jävelskap gör de det. Det är inga problem; de löser det - bland annat för att IRGC inte är terrorklassat, vilket det givetvis borde vara. Det tog lång tid innan regeringen tog detta steg för att skydda Sverige från en av världens värsta terrororganisationer. Jag hoppas någonstans att migrationsministern med det hon säger om att det beror på rådande säkerhetsläge indirekt säger att om det bara blir tryggare i Iran kommer människor i högre grad få visum i framtiden. Problemet är att folk får avslag av väldigt olika skäl. En del avslag motiveras med att man har vuxna barn i Iran, och då är ens anknytning till landet inte tillräckligt stor. Därför återvänder man inte efter besök i Sverige. Skulle man välja att åka till Sverige för att vara med detta barn och lämna de barn som man bor med? Det är en jättekonstig logik som myndigheterna tillämpar här.Dessutom handlar det om det här med tillgångar. Att anklaga en iransk pensionär som bor i en lägenhet för att ha för lite medel är ganska magstarkt. Det är fattiga människor det handlar om, och det har det gjort hela tiden. De har inte stora pengareserver. Men det är till och med så att folk som har haft stora medel på banken har fått avslag. Och det är väldigt märkligt, för om man skulle köra ett sådant här system skulle vi ju ha en garanti. Då skulle vi ha en garanti för att den som kommer hit inte kommer att vara en ekonomisk belastning för det svenska systemet.Det handlar som sagt inte heller bara om Tyskland, utan Belgien, Schweiz, Tjeckien och Luxemburg har också detta system. Tyskland är just nu ett klart mycket mer invandrarvänligt land än Sverige; det såg vi till exempel i det medborgarförslag som nu kom om att det ska bli lättare att bli medborgare i Tyskland. Det är inte riktigt den väg Sverige går, såklart med viss rätt. Tyskland visar klart och tydligt att landet vill ha invandring, och om man då ska söka asyl väljer man såklart Tyskland.Det var också det som var meningen med hela den omläggning som Socialdemokraterna har gjort av migrationspolitiken: Man ska dela på trycket av asylsökande. Det är inte konstigt att det blir på det viset.
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Till att börja med vill jag instämma i de sympatier som Ola Möller uttryckte för inte minst kvinnorna i Iran och deras oerhört modiga kamp för mänskliga rättigheter. Regeringen ser med allra största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran som förblir mycket oroande. Med anledning av händelseutvecklingen sedan förra hösten har regeringen också kraftfullt fördömt iranska myndigheters kränkningar av mänskliga rättigheter i såväl uttalanden som direkta samtal med iranska företrädare, inklusive på ministernivå. Sverige har också verkar inom såväl FN som EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till befolkningens rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter.Det är dock ett faktum att det försämrade politiska och ekonomiska läget i Iran har haft betydande påverkan på Sveriges utfärdande av visum till personer från Iran. Att många nekas visum handlar först och främst om att risken för att personer inte återvänder har ökat, och det är en risk som måste tas in i bedömningen när visum ska beviljas. Det är givetvis olyckligt att personer i Sverige får svårare att träffa släktingar och vänner från Iran genom besök i Sverige. Det är dock helt nödvändigt att göra denna bedömning för att upprätthålla viseringsregelverket.Sverige följer det gemensamma EU-regelverket, och det är vår skyldighet gentemot andra medlemsländer att se till att den som beviljas visum till Schengen kan försörja sig, inte utgör en säkerhetsrisk och avser att återvända. Vi förväntar oss att andra länder också följer detta regelverk.Viseringspolitiken har flera tydliga mål. Det handlar om att säkerställa att vi har kontroll över vem som kommer så att vi kan upptäcka säkerhetsrisker. Den som kommer hit på besök får inte heller bli en kommersiell börda utan ska ha tillräckliga medel för att försörja sig. Avslutningsvis måste vi också kunna räkna med att personen kommer att återvända innan visumet löper ut. Alla dessa uppgifter tar jag på mycket stort allvar.Anledningen till att det har blivit svårare för iranska medborgare att beviljas visum handlar inte främst om ekonomiska medel, vilket interpellanten tar sikte på genom att försöka argumentera för ett nytt instrument, utan det handlar om att risken att personer inte återvänder bedöms ha ökat. Enligt regelverket ska en ansökan avslås om det finns tvivel om avsikten att återvända. Det är ett lågt ställt krav som i förlängningen handlar om att upprätthålla en reglerad invandring till Sverige och EU.Apropå Tyskland kan jag nämna att majoriteten av de iranska medborgare som söker asyl inom EU gör det i Tyskland, och där räknar man med att över 3 000 iranska medborgare som sökt asyl har rest in på beviljat visum bara mellan januari och sista maj i år.
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Jag tackar migrationsministern för svaret. Jag och migrationsministern har ju haft våra duster här i kammaren. Det hettar ofta till, och vi går kanske inte alltid härifrån som bästa vänner. Men i dag ska jag göra ett ärligt försök för att svenska medborgare ska kunna få träffa sin mormor, sin pappa eller sina barnbarn.Men jag vill börja med att påminna om något helt annat gällande Iran. När det inte upplevs hända något nytt i ett land tystnar ofta nyhetsrapporteringen, men det pågår fortfarande en feministisk revolution i Iran. Orden kvinna, liv, frihet måste fortsätta att klinga i denna kammare och över världen, och vi får aldrig glömma de iranier som blev mördade av sin egen regim. Vi får aldrig glömma de småflickor som gasas ihjäl med gift.Det jag ärligt och uppriktigt vill fråga migrationsministern är om hon ser någon möjlighet att hjälpa svenska medborgare att träffa sina morföräldrar och få dem till Sverige för ett bröllop eller en baby shower så att de slipper hålla dem i exempelvis Turkiet. Jag väljer att ta upp frågan nu eftersom visumavslagen ökar och ofta på ganska upplevelsemässigt lösa boliner. Jag köper att det är självständiga myndigheter, och jag begär absolut inte att regeringen ska gå in i enskilda beslut, men det är trots allt regeringen som stiftar de lagar som myndigheterna förhåller sig till.Jag blir lite konfunderad över svaret eftersom en massa andra EU-länder har detta system och inte översvämmas av en massa iranska pensionärer som försöker dra nytta av välfärdssystemet eller har en massa människosmugglare som far med dessa människor över landets gränser. Där fungerar det alldeles utmärkt. Det är inte bara ett land utan många, och det är länder som är lika vårt: Tyskland, Belgien, Schweiz, som visserligen inte är ett EU-land, Tjeckien och Luxemburg. Det är inget konstigt; det funkar i andra länder.Därför skulle jag verkligen vilja veta om ministern ser någon ljusning för dessa människor i Sverige när det gäller att kunna få hit sina släktingar på besök. Vad är det egentligen som hindrar det och som gör att regeringen inte ens kan inleda en utredning på departementet?Något som ministern tog upp i sitt svar på min skriftliga fråga i våras och som också kom upp i medierna var att vi inte ska ha specialregler för enskilda länder. Det köper jag helt. Givetvis ska vi inte stifta en lag som säger att detta bara gäller Iran, utan det måste gälla alla som i dag eller i framtiden drabbas av detta.Kan migrationsministern tänka sig att föra ett resonemang om hur vi kan hjälpa svenska medborgare att få träffa farmor och farfar? Jag vet att också migrationsministern i grund och botten tycker att familjer har rätt att träffas.
Skulle statsrådet kunna tänka sig att införa ett liknande garantisystem för viseringar som finns i andra EU-länder?	Ola Möller har frågat mig om jag kan tänka mig att införa ett garantisystem för viseringar, vilket finns i vissa andra EU-länder. Med garantisystem avses att en person i Sverige skulle ställa ekonomiska garantier för vissa potentiella kostnader för en person som fått en visering utfärdad till Sverige.Inledningsvis vill jag betona att svenska ambassader och konsulat är självständiga myndigheter och att regeringen därför inte lägger sig i de bedömningar och avväganden som görs i enskilda viseringsärenden. Myndigheterna tillämpar självständigt det EU-gemensamma regelverket i handläggningen av viseringsansökningar, det vill säga unionens viseringskodex. En individuell bedömning görs av varje ansökan, bland annat utifrån sannolikheten att den sökande återvänder innan viseringen har löpt ut.Enligt viseringskodexen har medlemsstaterna möjlighet att kräva att sökande styrker ett åtagande om sponsorskap, privat inkvartering eller bådadera. Åtagandet beaktas då vid prövningen av ansökan men innebär inte en garanti för att visering utfärdas.Flera skäl talar dock emot införandet av ett system av denna typ i Sverige. Det är svårt att se hur garantin skulle innebära någon betydande förändring i den ursprungliga bedömningen, och en risk för att den inresande inte återvänder när viseringen har löpt ut finns kvar även om säkerhet ställs. Det går heller inte att blunda för att denna typ av säkerheter skulle kunna bli en del av människosmugglares verktygslåda i försök att komma runt det EU-gemensamma regelverket.Att mot garantier utfärda viseringar riskerar därför att undergräva viseringspolitiken, och regeringen har i dagens läge inga avsikter att införa ett sådant system i Sverige.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Investeringsstödet är speciellt. Socialdemokraterna ondgör sig ofta över att det försvann, men i Socialdemokraternas egen skuggbudget fanns det inte pengar till investeringsstödet. Vi har kollat detta och har aldrig blivit motbevisade här i talarstolen. Jag har tyvärr inte mer talartid, men det är faktiskt så att det inte lades extra pengar till investeringsstödet för 2023. Jag tycker att även detta påstående ekar lite falskt.Budgeten ska ju läggas fram inom några veckor. Vi får se vad den innehåller när det gäller olika uppdrag och olika pengasatsningar till bland annat kommunsektorn. Detta är inget som har kommunicerats än, utan det kommer. Vi är dock nära en budgetdebatt, och vi kommer då att få anledning att återkomma i flera frågor.Även den fråga som denna interpellation handlar om lär vi få återkomma till. Jag ser problemet, men som jag har redogjort för tror jag ändå att det finns en del åtgärder som kommer att kunna ge en del effekter i positiv riktning i denna fråga. Det finns dock säkert anledningar att återkomma med fler åtgärder framöver. Vi får se vilka dessa åtgärder blir; det är ingenting som jag kan presentera här och nu i denna debatt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Jag ska inte förlänga diskussionen om huruvida regeringen är SD-styrd eller inte, utan jag tänkte att vi skulle återkomma till frågan om social dumpning.När det gäller bostadsfrågan är det, som många säger, så att borttagandet av investeringsstödet gjorde att byggandet av hyresrätter minskade. Vi har ju pratat om att det behövs fler hyresrätter.Jag vill göra ett förtydligande när det gäller utredningen om statsbidragen, alltså det utjämningssystem vi har i Sverige. Jag menar inte att vi ska fördela mindre. Jag tycker i stället att det skulle vara bra om vi skulle kunna fördela mer utifrån socioekonomiska faktorer, så att förutsättningarna för kommuner i Sverige blir mer likvärdiga och så att hela landet kan leva. Jag säger bara att detta inte skulle lösa hela problemet, utan det skulle även i fortsättningen finnas social dumpning. Därför tycker jag att man ska ta sig an anledningarna till att detta förekommer, för det drabbar människor.Till att börja med skulle man kunna återuppta utredningar, så att man faktiskt får fram tydliga förslag. Det var ju det vi frågade efter - utredningen hann inte klart. Detta skulle behövas.Det behövs tillräckliga resurser till kommuner och regioner. Det behöver även byggas fler bostäder. Antagligen behöver vi också förstärka lagen när det gäller det ansvar som kommunerna har gentemot sina egna invånare.Vi kommer inte att ge oss. Detta är en viktig fråga. Det är inte okej att barn bryts upp från sin tillvaro när social dumpning förekommer. Vi kommer att fortsätta ta upp frågan, för detta är inte värdigt Sverige.Vi måste gemensamt kämpa för rättvisa och jämlikhet. Jag hoppas på att vi genom dessa debatter kan göra skillnad.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Jag behöver egentligen inte få berättat för mig att det finns problem med detta fenomen. Jag har sagt flera gånger i denna talarstol att jag tycker att det finns problem. Det kommer väldigt ofta interpellationer i denna fråga, och det är mycket möjligt att regeringen kommer att återkomma med insatser. Det finns dock inget nytt att berätta sedan den förra debatten mer än vad gäller det arbete som redan pågår. Jag tror också att det minskade trycket när det gäller migrationen till Sverige kommer att leda till minskad förekomst av så kallad social dumpning. Vi får se om jag har rätt eller inte - det är ibland riskabelt att stå i en talarstol och gissa, men jag tror faktiskt att vi kommer att få se detta.Jag tänker fortsätta lite med det som gäller etiketten på regeringen. Jag tycker att det är oförskämt av Eva Lindh och andra socialdemokrater att säga att detta är en SD-styrd regering, för det är falsk marknadsföring. Det här är en samarbetsregering som består av tre partier som har ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna för att kunna regera över huvud taget och för att kunna få igenom en budget i riksdagen. Eva Lindh säger att man inte får igenom detta utan SD och att det alltså är en SD-styrd regering. Men utan Kristdemokraterna får man inte heller igenom en budget. Skulle vi då säga att det är en KD-styrd regering? Det gör inte jag, trots att jag är kristdemokrat.Detta är en regering som består av tre partier - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - som har ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna. Det är detta som är fakta. Med samma resonemang som Eva Lindh för skulle vi kalla den förra regeringen C-styrd eller V-styrd, för den regeringen var också beroende av stöd från andra partier. Det är varje regering som inte har mer än hälften av mandaten i riksdagen, och det var länge sedan en regering hade det.Jag kan bli lite förundrad över debatten om utjämningssystemet. Först låter man upprörd över att det inte kom några tilläggsdirektiv gällande social dumpning till Utjämningskommittén. Sedan säger man att sådana tilläggsdirektiv ändå inte skulle ha gjort någon nytta. Varför är man då så upprörd över att det inte kom några tilläggsdirektiv? Om man nu tycker att denna fråga kan lyftas upp i kommittén menar jag att det går ypperligt att lyfta upp den i den kommitté där bland andra Eva Lindh sitter, med tanke på att kommittén ska se över om de socioekonomiska faktorerna väger tillräckligt tungt i detta system.Till Ola Möller vill jag säga detta: Om man vill ha en debatt om bostadsbyggande får man faktiskt ställa en interpellation till en annan minister. Jag ska inte ta bostadspolitiska debatter, utan det är bostadsministern som för regeringens talan i de frågorna.Jag tror dock att även Ola Möller någon gång under det senaste året har hört talas om att inflationen är stigande inte bara i Sverige utan i större delen av omvärlden och att detta spär på ränteläget, vilket har gett en vikande konjunktur. Detta har i sin tur lett till att bostadsbyggandet har minskat. Vi kunde se denna utveckling även under Socialdemokraternas senare tid i regeringsställning. Bostadssektorn är ofta en av de sektorer som först drabbas när konjunkturen viker och framför allt när räntorna stiger, så lägg inte hela bördan på den här regeringen - det tycker jag är väldigt orättvist.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Jag tackar statsrådet för inlägget. Jag förstod att detta skulle handla om invandrare och hur de sätter press på våra kommuner. Jag har därför tittat på statistiken, och jag sa till statsrådet att jag på senaste tiden har varit ute i kommunerna. Bara i Örebro län är det fyra av tolv kommuner som har problem med social dumpning. Jag har roat med mig statistiken från Arbetsförmedlingen, tyvärr inte för i år men för förra året. Den visar att i Ljusnarsberg - där ligger bland annat Kopparberg - är 5,9 procent av de inrikes födda arbetslösa. Det är direkt kopplat till social dumpning, enligt Arbetsförmedlingen. I Hällefors, som är en likadan kommun, är 4,2 procent av de inrikes födda arbetslösa. I Degerfors, som också är en av dessa kommuner, är det 4,7. Då ska man veta att snittarbetslösheten i Örebro län är 3,7 procent, och man kan säga att det är samma i riket. Detta är alltså inte längre en fråga om migration och hur många människor vi tar emot, utan det är ett medvetet val av rika kommuner att dumpa de sämst ställda - inklusive barn och familjer - i kommunerna som har svårigheter. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar på största och fullaste allvar att de kommuner på landsbygden som har det svårt nu också blir drabbade genom att andra kommuner skickar människor vidare. Det sätter hela kommuner i otroligt stora svårigheter; som jag nämnde gäller det alltifrån skolan, socialtjänsten och sjukvården till busstrafik och skjuts till skolan - allt. Detta är alltså inte längre en fråga om invandrare och migration, utan det är en fråga om social dumpning bland våra kommuner.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Det är bra att migrationsministern är i salen och sitter bredvid civilministern, så att migrationsministern kan informera civilministern om att omläggningen av migrationspolitiken och minskningen av det så kallade trycket mot Sverige skedde under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det var faktiskt år 2022 som vi tog emot 7 000 som fick asyl, och det skedde under vår regeringstid. Någon omläggning av migrationspolitiken lyckas alltså inte denna regering genomföra, och det kan migrationsministern berätta.Jag uppskattar att ministern svarar nej på en rak fråga, även om den är retoriskt ställd. Det är klart att ett minskat bostadsbyggande gör civilministerns jobb med att lösa problemet med social dumpning svårare. Då blir nästa fråga: Hur agerar civilministern för att få sina kollegor bostadsministern och finansministern att förstå att vi behöver bygga bostäder i det här landet - för att civilministerns jobb med att lösa problemet med social dumpning ska bli lite lättare? Det är precis som min kollega Eva Lindh säger: Det kollektiva ansvar som regeringen har bär även civilministern. Civilministern är därmed i allra högsta grad skyldig till att Moderaterna bröt sitt löfte om att 8 miljarder i bemyndigande skulle ligga kvar. Sedan vill jag göra en liten utvikning kring detta med SD-regeringen. När civilministerns egen partiledare i sitt sommartal står och använder begrepp direkt hämtade från den högerextrema miljön får civilministern faktiskt ursäkta att vi ser vad som sker. Man ska kalla en spade en spade, och när högerextrema begrepp letar sig in i ministrarnas begreppsanvändning ser jag ingen skillnad på om Jimmie Åkesson hade lett regeringen formellt eller, som nu, informellt.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Jag kommer att fortsätta att kalla regeringen SD-styrd, eftersom det faktiskt är så det fungerar med Tidöavtalet. Ingenting kan beslutas utan Sverigedemokraterna, och det innebär att regeringen är styrd av Sverigedemokraterna. Jag kommer därför att fortsätta använda det uttrycket. Jag har några saker att ta upp. Man kan inte hävda att detta enbart är en fråga om migration. De flesta jag har träffat har inte invandrat nyligen och är inte nysvenskar, utan detta drabbar alla. Varför är då det här viktigt? Jo, det är klart att det är viktigt, för om man inte förstår hur fenomenet fungerar - det vill säga hur problemet social dumpning fungerar ute i Sverige - kan man inte heller göra någonting åt det. Om man tror att frågan löser sig bara för att det nu är färre som kommer till Sverige är man fel ute. Jag ber om ursäkt, men jag måste ändå ta upp detta igen: Om man som statsrådet gör bara träffar kommuner när man besöker slott, det vill säga länsstyrelser, och får en kort lunch tror jag inte att det inte finns så stora möjligheter att ta upp den här frågan. Vad jag har sett när jag har tittat är det ytterligare kanske två eller tre kommuner som statsrådet har besökt sedan sist. Jag tror att det gör skillnad att göra dessa besök ute hos kommunerna och inte bara träffa kommunrepresentanter över en lunch. Jag ber om ursäkt om det känns stötande, men jag menar verkligen att det på allvar spelar roll för förståelsen för läget. Jag måste också kommentera detta att det inte är statsrådets ansvar. Sitter man i regeringen har man naturligtvis ett ansvar för hela regeringens arbete och politik. Återigen: Jag har mött många, både i mitt jobb och som politiker. Jag har också fått ett antal mejl efter tidigare debatter. Där skriver en person att man måste vara frisk för att få hjälp. Man orkar inte ta kampen. Det gör att jag känner att jag, som orkar, måste fortsätta ta kampen för att göra något åt social dumpning. Jag vill nämna något av det man skulle kunna göra men som regeringen inte gör. Man kunde ge tillräckliga resurser till kommuner och regioner. Det händer inte nu, utan de får otillräckliga resurser. Många kommuner och de flesta regioner har otroligt tuffa utmaningar och går med minusresultat eller budgeterar för att gå med minus. Det är klart att man har svårt att hantera sina förutsättningar att ta hand om sina invånare då. Det finns ingenting om frågan i utredningen om utjämningssystemet. Jag har redan i tidigare debatter sagt till statsrådet att jag inte tror att utjämningssystemet är ett sätt att lösa hela frågan. Jag tror att man behöver ta tag i det som är problemet, nämligen förekomsten av social dumpning. Som det är nu är nämligen utjämningssystemet, det vill säga hur vi fördelar statsbidrag, inte tillnärmelsevis något som hanterar situationen för de kommuner som får ta emot fler. Det vet statsrådet. Jag kommer att fortsätta i mitt nästa inlägg, men detta är något av det jag är kritisk till att regeringen inte tar tag i.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Först vill jag ge en sakupplysning som jag har lovat att göra varje gång begreppet SD-styrda regeringen kommer upp eftersom det alltså inte är någon SD-styrd regering som Sverige har. Vi har en regering som styrs och består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, som i sin tur har ett parlamentariskt samarbete inom Tidöavtalets ramar som gör att denna regering kan fortsätta att få igenom sin politik i riksdagen och som alltså samlar en majoritet i riksdagen inom dessa områden. Regeringen är alltså inte SD-styrd utan består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Jag tycker att det är viktigt att vi säger rätt saker och att det som sägs i denna talarstol är sant och riktigt. Jag har tidigare i de debatter som vi har haft om social dumpning sagt att detta är ett problem. Jag är medveten om att det är ett problem som långt ifrån finns i hela Sverige och som långt ifrån finns i alla kommuner men som en del kommuner utsätts för. Det är inte våldsamt många kommuner som har lyft fram denna fråga för mig. Jag har mött över 200 kommuner under mitt första år som civilminister, och frågan har kommit upp i ett fåtal - kanske en handfull - av dessa drygt 200 kommuner. Det har väldigt ofta varit kopplat till just migrationen. Dessa kommuner har fått en bosättning av nyanlända från andra kommuner efter att etableringstiden är slut. Jag har också sagt att detta inte är en enkel fråga att lösa därför att det är en inneboende konflikt att där det ofta finns bostäder är det ofta brist på arbeten, och där det finns arbeten är det ofta en stor brist på bostäder. Detta är en inneboende konflikt, plus att man naturligtvis får bosätta sig var man vill. Att ha ett visst utbyte mellan kommunerna kan inte heller alltid vara fel, även om själva fenomenet, som ibland kallas social dumpning, naturligtvis är ett problem för många kommuner. Det är sant att utredningen har lagts ned. Men utredaren hann komma en bra bit på vägen. Jag träffade utredaren i våras. Vi fick ta emot en del faktaunderlag och en del förslag. Men regeringen behövde göra prioriteringar bland olika utredningar, och då valde vi att avsluta just denna. Men det är inte så att det arbete som hann påbörjas var förgäves. Jag har tagit emot synpunkter och de slutsatser som hade hunnit dras, vilket var en hel del. Jag kan ju säga att flera av de förslag som nu figurerar i debatten som något man borde genomföra inte ligger på mitt ansvarsområde utan på andra statsråds ansvarsområden. Det kanske också är viktigt att påpeka i sammanhanget. Sedan skulle jag säga att den kanske viktigaste åtgärden som denna regering hittills har vidtagit för att minska fenomenet social dumpning är omläggningen av migrationspolitiken. Den har nämligen lett till ett rejält minskat tryck i invandringen till Sverige, vilket i sin tur kommer att göra att fler kommuner klarar av att härbärgera och integrera de nyanlända de får i enlighet med bosättningslagen. Jag är alltså övertygad om att den minskade migrationen i sin tur kommer att leda till ett minskat tryck på kommuner att använda sig av andra kommuners fastighetsbestånd för att etablera invandrare. Vi har Utjämningskommittén som sitter, och Eva Lindh sitter själv i den kommittén. Det är alltså fullt möjligt att lyfta denna fråga som en del av ursprungsdirektiven om att man ska titta på om de socioekonomiska faktorerna väger tillräckligt tungt i utjämningen. Det är fritt fram att lyfta den frågan där, så go ahead - gör det!Det korta svaret på Ola Möllers fråga är förstås: över huvud taget inte. Jag tycker att det är en otroligt krystad fråga. Den är naturligtvis retoriskt ställd - jag begriper det - men svaret är givetvis: nej, över huvud taget inte.
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Jag tackar min kollega Eva Lindh, som har framställt denna interpellation. Vi har tidigare debatterat denna fråga, och jag har också ställt frågor. Jag tog därför fasta på uppmaningen från statsrådet att jag skulle titta hur det ser ut i kommunerna. Under sommaren har jag därför rest runt lite grann och träffat chefer och andra i de kommuner som är drabbade av social dumpning. Det är tydligt från dessa kommuner att social dumpning får allvarliga konsekvenser. Vi har hört om hur en överbelastad socialtjänst kan leda till längre handläggningstider, minskad tid för att förebygga och risk för att barn hamnar i kläm. Våra barn förtjänar bättre. Framför allt kommunerna på landsbygden tvingas nu att ta emot dessa socialt utsatta människor, och detta i ett läge där kommunerna måste spara. Att plötsligt tvingas hantera en inflyttning av människor med behov av stöd och hjälp kan göra att alla kommunala tjänster blir sämre. Barn är särskilt sårbara. Att belasta socialtjänsten ytterligare kan äventyra deras välbefinnande. Vi behöver skydda våra barn och dem som behöver hjälp. Därför blir det problematiskt när regeringen lägger ned utredningen om social dumpning och inte gör någonting med tilläggsdirektivet så att detta blir genomlyst. Tänk er en kommun som snabbt får en ökad befolkning med stora sociala utmaningar. Denna förändring kan sätta enorm press på våra kommuner, vilket påverkar oss alla. Ett område som påverkas särskilt är skolan i och med inflyttning av barn med sociala behov eller barn från socioekonomiskt utsatt bakgrund. Detta kommer att göra att skolan behöver göra andra saker och omprioritera. Det kan leda till överfulla klassrum, minskat stöd till alla barn och en utmaning att möta varje elevs behov. Sjukvårdssystemet är inte heller immunt mot effekter av social dumpning. Det säger alla kommuner. När stora grupper med hälsoproblem plötsligt kommer kan det belasta sjukvården. Och vad händer då? Väntetiderna ökar, och tillgången till vård sämre. Detta kan i förlängningen äventyra också kvaliteten på vården. Mångfald och integration är hjärtat i vår samhällsgemenskap. När resurserna inte räcker till för att stödja integrationen av nya invånare i kommunerna leder det till ökad segregation. Det ser vi överallt. En brist på inkludering kan i sin tur underminera hela detta samhälle. Det är tydligt att social dumpning har en djupgående påverkan på vårt samhälle. Det är vår gemensamma plikt att arbeta för att hantera och mildra dessa konsekvenser. Det gör man genom att fördela våra resurser rättvist och effektivt. Därför är det olyckligt när man lägger ned en utredning som nu kunde ha visat oss vad vi behöver göra. Denna utredning skulle ha kommit nu i oktober, om jag minns rätt. Det är därför som vi fortsätter att ställa frågor till statsrådet. Vi socialdemokrater kommer inte att sluta att ställa frågor.Den fråga som jag har är: Finns det någon plan från regeringen att faktiskt ta detta problem på allvar? Den beskrivning som jag just nu har gjort och som jag har fått av kommunerna i Örebro län, är det en beskrivning som statsrådet känner igen?
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Jag kan inte annat än att förundras över regeringens politik ibland. Jag satt i civilutskottet - utskottet som jobbar med bostadspolitik - förra mandatperioden och var med på mötet när Moderaterna heligt och kärt lovade att de skulle låta de 8 miljarder som bemyndigats för investeringsstödet och som var utlovade skulle ligga kvar. Nu vet vi att 8 miljarder för att bygga bostäder i Sverige har försvunnit. De finns inte längre. Och vi ser konsekvenserna. Bostadsbyggandet har sjunkit med 57 procent. Det får såklart resultat i form av siffor som vi skickar till Europaparlamentet och till OECD om att bnp sjunker. Men bakom dessa siffror ser vi en skriande brist på bostäder, i ett läge när den socialdemokratiskt ledda regeringen hade lyckats få upp byggandet över de prognostiserade behoven. Löftet från Moderaterna om 8 miljarder försvann. Kollegorna till civilministern i Kristdemokraterna skulle öka småhusbyggandet. Det var lösningen på allt. Men några åtgärder för att bygga fler småhus har vi inte sett. Det byggs inte fler småhus. Detta bostadsbyggande har också havererat. På punkt efter punkt havererar regeringens bostadspolitik. Då blir den enkla frågan här: Hur menar civilministern, vars partikollega dessutom har ansvar för bostadsbyggandet, att färre bostäder löser det problem som vi pratar om här med social dumpning? Hur blir det lättare för människor att hitta boenden i kommuner med stort bostadsbehov när regeringen drar undan 8 miljarder i produktionsstöd till bostäder där dessa människor skulle kunna bo? Jag upprepar frågan bara för att det inte ska råda några tvivel: Hur bidrar ett minskat bostadsbyggande till att lösa frågan om social dumpning? (Applåder)
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Så står vi här igen. Vi socialdemokrater kommer inte att ge oss förrän regeringen tar tag i det ovärdiga som sker i vårt land. Social dumpning är när en kommun, som oftast är en av de rikare kommunerna, får personer i behov av stöd att flytta till en annan kommun utan att personen själv har uttryckt sin vilja att flytta.Ett stort antal kommuner har larmat om förekomsten av social dumpning. Vi har fått rapporter från Statskontoret och länsstyrelserna. Vi vet att detta sker. Det är ofta kommuner med hög arbetslöshet och en hårt ansträngd kommunal ekonomi som behöver överta ansvaret och kostnaderna för personer som har fått flytta från mer välbärgade kommuner.Det innebär ju inte bättre förutsättningar för den enskilde att skapa sig ett självständigt liv. Man känner sig tvingad att flytta och får alltså sämre förutsättningar.Eftersom vi såg att detta förekom i landet tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen en utredning. Uppdraget var att se hur detta kan motverkas, men framför allt föreslå åtgärder för att motverka social dumpning. Det tog inte lång tid innan den SD-styrda regeringen lade ned denna viktiga utredning.Vi har som sagt debatterat detta tidigare i kammaren. Första gången vi hade denna debatt kände jag ändå ett visst litet hopp, för civilminister Slottner sa att han var medveten om problemet. Nu känner jag inte hopp längre.I de tidigare debatterna har statsrådet till exempel hänvisat till att man åtminstone skulle göra något i den här utredningen när det gäller hur vi fördelar statsbidrag. Sedan fick vi tilläggsdirektivet i slutet av april. Och där, faktiskt till min förvåning, fanns inte ett enda ord om social dumpning - inte ett enda ord.I svaret här i dag säger civilministern att det redan fanns i direktiven från början, alltså de direktiv som den socialdemokratiskt ledda regeringen lade fram. Jo, där står det om att utjämna för socioekonomiska faktorer, och jag är väldigt glad över att det finns där. Men de tilläggsdirektiv som den nuvarande regeringen lade fram innebär inte förstärkta möjligheter för att utjämna utan snarare tvärtom. Så på punkt efter punkt tar man bort möjligheterna att motverka dumpning. Det finns inga förslag för att hantera detta. Det är snarare tvärtom, att regeringen har gjort det svårare. Då vill jag ändå snälltolka lite grann och undrar vad detta beror på. Jag undrar om statsrådet verkligen förstår vidden av detta problem. Jag vet, och jag har både i mitt arbete som socialarbetare och som politiker träffat många människor som har varit utsatta för social dumpning när de har svåra förutsättningar och dessutom blir bortstötta. Det är inte värdigt. Sverige kan bättre. (Applåder)
Vad ämnar statsrådet göra för att motverka social dumpning?	Eva Lindh har frågat mig vad jag ämnar göra för att motverka social dumpning.Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun är en mångfasetterad fråga som bland annat handlar om tillgången på bostäder och möjligheterna att skaffa sig ett arbete. Det är också en fråga om att kommunerna tolkar och tillämpar bosättningslagen (2016:38) och socialtjänstlagen (2001:453) på olika sätt. I Statskontorets rapport Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun framgår att den viktigaste faktorn bakom aktiv medverkan är den varierande tillgången på bostäder.Som tidigare redogjorts för i tidigare interpellationsdebatt i samma ämne (interpellation 2022/23:147) är syftet med det kommunalekonomiska utjämningssystemet att utjämna för skillnader i skattekraft och opåverkbara faktorer såsom åldersstruktur och socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå samt vistelsetid i Sverige. Den parlamentariska Utjämningskommittén (dir. 2022:36) har genom ett tilläggsdirektiv fått i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser. Tillägget berör inte aktiv medverkan, men i ursprungsdirektivet har kommittén fått uppdraget att analysera om utjämningssystemet i tillräcklig grad kompenserar för just socioekonomiska faktorer. Vid behov ska relevanta åtgärder föreslås.Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om aktiv medverkan. Enligt den nationella hemlöshetsstrategin 2022-2026 ska länsstyrelserna stödja kommunerna i deras arbete för att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet. Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska bland annat föreslå åtgärder som syftar till att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter. Regeringen avser också att se över bosättningsregelverket. Goda förutsättningar för mottagande av nyanlända i kommunerna är centralt för att integrationen ska fungera.Det bör också framhållas att en stor andel av dem som bytt bostadsort genom aktiv medverkan har varit nyanlända och att migrationen till Sverige har minskat kraftigt de senaste åren. Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta följa frågan.
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Jag har nog varit tydlig med att ledamoten inte kommer att få något exakt besked om ett datum i den här frågan. Frågan bereds i Regeringskansliet, och vi kommer att återkomma i sedvanlig ordning till riksdagen och till alla andra också. Men det kommer inga besked här i dag om ett exakt datum.Den här regeringen har, som jag har varit inne på flera gånger, som en prioriterad fråga att öka flexibiliteten och skapa större möjlighet i vardagen för våra barnfamiljer att få livspusslet att gå ihop - att se till man kan ha ett aktivt arbetskraftsdeltagande och samtidigt ta en aktiv del i familjelivet. Det gäller inte minst föräldrar med barn som har långvariga sjukdomar eller funktionsnedsättningar.Precis som ledamoten väldigt väl beskriver är den vardag som många av dessa föräldrar tar sig igenom och det lass som de drar ofta väldigt mycket tyngre än för många andra. Om vi nu har världens mest generösa system när det gäller föräldraförsäkring och vab ska det givetvis vara en möjlighet även för de här familjerna.Regeringen anser att föräldrar bör få fler verktyg och ökade möjligheter att använda föräldrapenningen mer flexibelt i syfte att förstärka valfriheten och öka förutsättningarna att kombinera familjelivet och ett starkt arbetskraftsdeltagande. Föräldrarnas behov av att medverka i skolan i syfte att instruera om barnets behov och egenvård är en situation som definitivt kan ligga till grund för ett fortsatt arbete framåt. Dessa delar är mycket viktiga och väldigt prioriterade. Med detta vill jag tacka för den här debatten och hoppas att vi kan fortsätta den längre fram.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Kontaktdagar är bra. Det är alldeles utmärkt att de finns. Men det räcker inte. Jag hoppas att statsrådet har träffat till exempel Diabetesförbundet. De har kämpat för det här i flera år, sedan domen i Högsta förvaltningsdomstolen som gör att man inte längre får vabba för att hjälpa sina barn i skola och förskola med till exempel insulinpump. De vittnar om hur stort problem detta är och hur ofta det inträffar. När jag skrev i sociala medier att vi skulle ha den här debatten kommenterade en kvinna som heter Karolina så här:Jag ser på nära håll hur föräldrar kämpar med att få vardagen att gå ihop med ständiga utryckningar till skolan när det inte funkar med medicineringen. Det tär enormt, både på ekonomin och på orken. En vanlig missuppfattning är att det kan krångla ett tag innan medicineringen är inställd och att det sedan funkar smärtfritt, men så är det inte. Medicineringen måste justeras och anpassas kontinuerligt, vilket gör att det haltar i skolan, på jobbet och med sömnen för den här typen av familjer. Så här tror jag varken att statsrådet eller jag vill att det ska vara. Jag vill att dessa föräldrar, även om det haltar och är besvärligt, åtminstone ska veta att de har lagstadgad rätt att vara lediga från sina jobb för att hjälpa sina barn när det behövs i skolan, och de ska ha lagstadgad rätt att ansöka om vab-ersättning så att de får åtminstone någon ekonomisk kompensation för att inte familjeekonomin också ska krascha.Jag vill för sista gången ställa frågan till statsrådet: När kommer regeringen att lägga fram dessa förslag, som presenterades i ett delbetänkande redan i juni 2021? De är klara, och det är bara att sätta igång och skriva en proposition och lägga på riksdagens bord. Jag är övertygad om att det går lätt att få majoritet för den förändringen i Sveriges riksdag. När sker det, statsrådet?
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Jag tror att vi båda två är ganska besjälade av att vi inte ska ha ett system där man tvingas fuska för att kunna hjälpa sina barn. Vi är såklart alla villiga att gå väldigt långt för att hjälpa våra barn att få rätt trygghet och stöd i skola och förskola, men det är klart att vi inte ska ha ett system som uppmanar till fusk. Och precis som jag sagt i både första och andra anförandet: De här frågorna är varken glömda eller gömda. De bereds i sedvanlig ordning i Regeringskansliet, och vi får helt enkelt återkomma kring frågorna lite längre fram.Jag vill också poängtera, fru talman, att det i dag ändå finns viss möjlighet, om än inte en stor möjlighet, för föräldrar att genom exempelvis omvårdnadsbidraget eller kontaktdagar få ersättning för att vara med i skolan och informera och överlämna information om barnets behov av egenvård.Utöver detta vill regeringen, precis som jag varit inne på, utöka flexibiliteten så att det blir ett mer flexibelt och anpassat system med fler dubbeldagar och även möjlighet att överlåta föräldrapenningdagar så att exempelvis farmor, mormor eller någon annan familjevän kan bistå om en förälder har svårt att komma ifrån. Det är alltså inte några nannycheckar det handlar om. Jag vet att ledamoten har haft stora invändningar mot detta. Men jag tror att det är viktigt att konstatera att alla familjer inte ser likadana ut. Alla familjer har inte samma behov, och systemet som sådant i all dess förträfflighet kanske inte är anpassat just för alla olika familjekonstellationer. Därför är det viktigt att öka flexibiliteten i så stor utsträckning som det bara är möjligt.Sammantaget är det sådant vi har vidtagit. Den tidigare regeringen tillsatte den utredning som ledamoten var inne på för väldigt länge sedan och valde då att inte göra någonting i frågan. Nu bereds frågorna, och vi får helt enkelt anledning att återkomma längre fram och säkert i fler interpellationsdebatter - vem vet.Vi vill alltså fortsätta att skapa förutsättningar för avlastning i vardagen så att livspusslet går ihop. Det är mycket angeläget och prioriterat för regeringen. Detta gäller inte minst för föräldrar till barn med sjukdomar eller funktionsnedsättningar. I detta arbete med föräldraförsäkringen är det mitt ingångsvärde att bidra till att underlätta för familjerna. Det ska också finnas en lyhördhet för att familjer ser olika ut och har olika behov.
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Jag delar uppfattningen att vårt system med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning är väldigt bra. Det är jättebra att delegationer från andra länder kommer och lär av det. Det behöver spridas över världen. Jag var själv i Taiwan i förra veckan och pratade bland annat med Taiwans president och bjöd in henne till Sverige för att lära sig om bland annat vårt system med föräldraförsäkring och hög kvalitet på offentligfinansierad förskola och äldreomsorg för att råda bot på problemet med att det föds alldeles för få barn.Så långt är vi överens. Men med det sagt vill jag göra ett medskick: För guds skull, förstör inte det här systemet som är så bra! Inför inte nannycheckar och annat som gör att det inte blir föräldrarna som är hemma med sina barn, för det är jätteviktigt! Det är därför föräldraförsäkringen finns till. Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som tillsatte utredningen om hur föräldraförsäkringen ska ses över. Utredningen fick också i uppdrag att titta på hur vi kan lösa problemet med att hundratals föräldrar till barn med diabetes i dag tvingas vara borta från sina jobb utan ersättning eller kanske flexa om man har möjlighet till det. Men som vi också har förstått finns det en tyst överenskommelse där många arbetsgivare låter sina anställda sjukanmäla sig, fastän de inte är sjuka, för att ta hand om barnen i skolan när de behöver hjälp med att till exempel justera en insulinpump.Jag vet att statsrådet är ivrig när det gäller att stävja fusk i sjukförsäkringen. Det är vi socialdemokrater också, och därför kan vi aldrig tillåta att människor mot sin vilja tvingas fuska för att kunna hjälpa sina barn som har en kronisk sjukdom. Vi måste helt enkelt lösa det här problemet, och det nu! Vi tillsatte den här utredningen för länge sedan. Det finns färdiga förslag. Det är bara att sätta igång. Att som statsrådet säga att det bereds i Regeringskansliet är bara att ducka. Jag menar att alla föräldrar som i dag har ont i magen för att de inte vet hur de ska kunna komma loss från jobbet för att hjälpa sina barn i förskola och skola när det saknas resurs i skolan för att hjälpa till behöver ett svar från regeringen. Det svaret hade de behövt för länge sedan.Jag menar också att detta är en klassfråga. Det finns föräldrar som har möjlighet att ibland skjuta lite på sina arbetstider eller kanske jobba igen senare på kvällen när barnet har slutat skola eller förskola. Men det kan inte alla anställda. Många LO-arbetare, till exempel, har inte möjlighet att vare sig skjuta på sina arbetsuppgifter, vara någon annanstans eller ändra sina arbetstider.Om regeringen menar allvar med att vi ska ha en föräldraförsäkring som faktiskt genomsyras av försäkringstanken - alltså att vi betalar in till försäkringen och får tillbaka när det behövs - och där tanken är att alla ska behandlas lika oavsett vilken typ av anställning man har, då menar jag att regeringen måste komma tillbaka till Sveriges riksdag med förslag på hur föräldrar till kroniskt sjuka barn ska kunna få vab-ersättning för att hjälpa sina barn till en god hälsa.(Applåder)
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Jag vill börja med att säga att jag delar ledamotens bild av vikten av att vi har ett bra system i Sverige när det gäller föräldraförsäkring och tillfällig föräldraförsäkring i syfte att skapa bättre förutsättningar för föräldrar att delta aktivt. Det handlar om jämlika förutsättningar för både mammor och pappor utifrån ett arbetsperspektiv. Det handlar också om att de ska få livspusslet att gå ihop och kunna delta aktivt i familjelivet. Vi har den senaste tiden haft flera delegationer på besök, bland annat från Japan och Sydkorea, för att just studera vårt system. Både i Sydkorea och i Japan har man stora utmaningar i och med att alldeles för få barn föds. Vi tror ju att vårt system med föräldraförsäkring och även tillfällig föräldraförsäkring har en stor del i att vi ändå har klarat oss relativt bra i Sverige.För att gripa mig an ledamotens frågor och undringar som lyfts i detta replikskifte kan jag bara konstatera att nej, mitt svar på frågan hur man ska gå till väga var inte att man ska göra på ett annat sätt eller spara sina dagar. Det mitt svar visar på är att de reformer som den här regeringen har genomfört, föreslagit eller gått vidare med både när det gäller möjligheten att överlåta vissa av dagarna i föräldraförsäkringen och att utöka möjligheten till dubbeldagarna stärker grunden för det jag däremot var inne på och berättade om: att regeringen vill öka flexibiliteten i föräldraförsäkringen och i den tillfälliga föräldraförsäkringen i syfte att underlätta för familjer att använda det system vi har mer flexibelt och ändamålsenligt utefter familjekonstellation och hur man väljer att göra.Det var alltså mer ett inlägg gällande att regeringen vidtar väldigt många åtgärder just på det här området, och när det gäller VAB-utredningen och de förslag som finns där bereds de just nu i sedvanlig ordning i Regeringskansliet.För att gå över till den viktiga frågan om familjer med barn som har kroniska sjukdomar är säkerheten i våra skolor, förskolor och fritidshem oerhört viktig. Det finns också ett regelverk som hjälper till att skapa goda och trygga miljöer för barn och för föräldrar till barn som exempelvis har diabetes. Det är därför oerhört viktigt att vi ger rätt förutsättningar och större möjligheter för barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar att kunna delta i skolverksamheten precis som alla andra.Som svar på ledamotens fråga vill jag säga att det förslag som ligger i utredningen och som vi nu talar om i sedvanlig ordning bereds i Regeringskansliet just nu. Gällande de delarna får jag därför lov att återkomma vid ett annat tillfälle.
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Tack, statsrådet, för svaret! Det är trevligt att vara här igen.I Sverige har vi tack vare flera reformer, framför allt från socialdemokratiska regeringar, en allmän föräldraförsäkring som ger lagstadgad rätt till ledighet från arbete för att man ska kunna vara med sina barn när de är små. Man får också en ekonomisk kompensation under tiden.Detta är alldeles utmärkt, av flera anledningar. Inte minst främjar det jämställdheten när både pappor och mammor har möjlighet att vara hemma och ta hand om sina barn och lära känna sina barn ordentligt. Men det är också bra för att det uppmuntrar till arbetskraftsdeltagande att både män och kvinnor kan arbeta och göra karriär, vilket jag tror att både statsrådet och jag tycker är viktigt och bra.Vi har också ett system för tillfällig föräldrapenning, vanligen kallat vab, vård av barn, för att man ska kunna vara hemma och vårda sina barn när de är sjuka. Jag blir därför uppriktigt förvånad och faktiskt också bekymrad när statsrådet i sitt svar på min fråga hänvisar till föräldrapenningen. Det här handlar ju om föräldrar som har barn med kroniska sjukdomar, framför allt diabetes, men statsrådet talar om införande av dubbeldagar i föräldraförsäkringen som en lösning. Vi socialdemokrater har ingenting emot dubbeldagar. Det kan rätt utformat vara en mycket bra lösning, tror vi. Men det löser inte det här problemet. En av fem vårdnadshavare till barn med diabetes uppger att de har fått vikariera som resurs i skolan för att hjälpa sina barn. Detta har de fått göra utan ersättning och utan lagstadgad rätt att vara borta från sina jobb. Det finns i dag ungefär 8 000 barn med diabetes typ 1, så detta är ett stort problem.Föräldrar som har barn med diabetes har ett mycket omfattande ansvar för att hjälpa sitt barn. De behöver se till att barnet har så jämn blodsockernivå som möjligt och tillföra insulin utan att orsaka hälsoproblem. För att förvissa mig om att jag inte har missförstått statsrådet Tenje vill jag fråga henne: Menar regeringen verkligen att föräldrar till kroniskt sjuka barn ska ta ut färre föräldradagar när barnen är små för att sedan kunna använda föräldradagarna som något slags silvertejp i ett moderat samhälle som inte ger alla föräldrar samma möjlighet att finnas i barnens vardag när barnen är små? Och om jag inte har missförstått statsrådet utan svaret på den frågan är ja och alltså föräldrapenning och dubbeldagar är lösningen på problemet, hur har statsrådet då tänkt att föräldrar ska lösa problemet om barnet behöver hjälp med sin insulinpump i dag? Uttag av föräldrapenning ska man ju anmäla minst två månader i förväg.
När kommer statsrådet och regeringen att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning?	Åsa Eriksson har frågat mig om jag och regeringen kommer att ta initiativ så att föräldrar som behöver hjälpa barn med diabetes i skola och förskola ska kunna begära vab-ersättning.Den så kallade VAB-utredningen lämnade i sitt delbetänkande VAB för vårdåtgärder i skolan förslag på att rätt till tillfällig föräldrapenning och därmed följande ledighetsrätt ska införas för situationer när föräldern behöver avstå förvärvsarbete för att medverka vid introduktion till barnets behov av egenvårdsåtgärder i skolan eller förskolan. Förslaget har därefter behandlats i utredningens slutbetänkande och även remissbehandlats. Förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet.Regeringen anser att föräldrar bör få fler verktyg och ökade möjligheter att använda föräldrapenningen mer flexibelt i syfte att stärka valfriheten och öka förutsättningarna att kombinera familjeliv och högt arbetskraftsdeltagande. I detta syfte har ett förslag om utökade möjligheter att använda så kallade dubbeldagar remitterats, och även detta förslag bereds nu vidare i Regeringskansliet. Regeringen har även den 15 juni 2023 beslutat om lagrådsremissen En möjlighet att överlåta föräldrapenning. I lagrådsremissen lämnas förslag som syftar till att underlätta för olika familjekonstellationer att använda föräldrapenningen mer flexibelt.I arbetet med föräldraförsäkringen är mitt ingångsvärde att eventuella förändringar ska bidra till att underlätta för familjer och att det ska finnas en lyhördhet för att familjer ser olika ut och har olika behov. Att skapa dessa förutsättningar skulle kunna avlasta i vardagen och få människors livspussel att gå ihop betydligt bättre. Detta är för mig högt prioriterat.
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Jag har aldrig försökt och kommer inte att på något sätt försöka spela ned de hot som riktas mot hbtqi-personer på sociala medier, oavsett varifrån de kommer. Jag känner mig stolt över att den här regeringen har en framåtlutad politik för hbtqi-personer, och jag känner att vi i tider av motvind har åtgärder som på riktigt gör skillnad för hbtqi-personer - åtgärder som rör såväl hat och hot på sociala medier som, inte minst, hederskontexten. När det gäller Sverigedemokraterna är det ett parti som kallar till sig ledamöter, och detta är en fråga som Sverigedemokraterna får hantera inom sitt parti. Den här typen av uttalanden måste såklart de ta ansvar för. Det viktiga för mig i mitt arbete är att jag kan fortsätta den typ av politik som på riktigt gör skillnad i arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Avslutningsvis vill jag tacka ledamoten för engagemanget i denna fråga. Det är helt korrekt att vi delar detta engagemang och att vi delar synen att det finns ett starkt behov av lösningar. Jag fortsätter gärna att diskutera dessa frågor framöver. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Jag har aldrig försökt och kommer inte att på något sätt försöka spela ned de hot som riktas mot hbtqi-personer på sociala medier, oavsett varifrån de kommer. Jag känner mig stolt över att den här regeringen har en framåtlutad politik för hbtqi-personer, och jag känner att vi i tider av motvind har åtgärder som på riktigt gör skillnad för hbtqi-personer - åtgärder som rör såväl hat och hot på sociala medier som, inte minst, hederskontexten. När det gäller Sverigedemokraterna är det ett parti som kallar till sig ledamöter, och detta är en fråga som Sverigedemokraterna får hantera inom sitt parti. Den här typen av uttalanden måste såklart de ta ansvar för. Det viktiga för mig i mitt arbete är att jag kan fortsätta den typ av politik som på riktigt gör skillnad i arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Avslutningsvis vill jag tacka ledamoten för engagemanget i denna fråga. Det är helt korrekt att vi delar detta engagemang och att vi delar synen att det finns ett starkt behov av lösningar. Jag fortsätter gärna att diskutera dessa frågor framöver. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Jag har aldrig försökt och kommer inte att på något sätt försöka spela ned de hot som riktas mot hbtqi-personer på sociala medier, oavsett varifrån de kommer. Jag känner mig stolt över att den här regeringen har en framåtlutad politik för hbtqi-personer, och jag känner att vi i tider av motvind har åtgärder som på riktigt gör skillnad för hbtqi-personer - åtgärder som rör såväl hat och hot på sociala medier som, inte minst, hederskontexten. När det gäller Sverigedemokraterna är det ett parti som kallar till sig ledamöter, och detta är en fråga som Sverigedemokraterna får hantera inom sitt parti. Den här typen av uttalanden måste såklart de ta ansvar för. Det viktiga för mig i mitt arbete är att jag kan fortsätta den typ av politik som på riktigt gör skillnad i arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Avslutningsvis vill jag tacka ledamoten för engagemanget i denna fråga. Det är helt korrekt att vi delar detta engagemang och att vi delar synen att det finns ett starkt behov av lösningar. Jag fortsätter gärna att diskutera dessa frågor framöver. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Jag har aldrig försökt och kommer inte att på något sätt försöka spela ned de hot som riktas mot hbtqi-personer på sociala medier, oavsett varifrån de kommer. Jag känner mig stolt över att den här regeringen har en framåtlutad politik för hbtqi-personer, och jag känner att vi i tider av motvind har åtgärder som på riktigt gör skillnad för hbtqi-personer - åtgärder som rör såväl hat och hot på sociala medier som, inte minst, hederskontexten. När det gäller Sverigedemokraterna är det ett parti som kallar till sig ledamöter, och detta är en fråga som Sverigedemokraterna får hantera inom sitt parti. Den här typen av uttalanden måste såklart de ta ansvar för. Det viktiga för mig i mitt arbete är att jag kan fortsätta den typ av politik som på riktigt gör skillnad i arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Avslutningsvis vill jag tacka ledamoten för engagemanget i denna fråga. Det är helt korrekt att vi delar detta engagemang och att vi delar synen att det finns ett starkt behov av lösningar. Jag fortsätter gärna att diskutera dessa frågor framöver. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Jag tycker att det är jättebra att statsrådet Brandberg har varit i Rinkeby och träffat ungdomar, men jag behöver liksom inte göra det, för jag har själv varit den ungdomen. Jag vet exakt hur det är att bo i en förort till Stockholm och känna att man inte kan komma ut. Jag tycker att det är ganska låg nivå att påstå att Socialdemokraterna inte har gjort tillräckligt för ungdomar i förorten. Man påstår att vi inte har öppnat till exempel fritidsgårdar som är hbtqi-certifierade. Jag var politiker i Stockholm under den förra mandatperioden och för två mandatperioder sedan. Vi gjorde väldigt mycket i Skärholmen, som jag kommer ifrån och som är en förort till Stockholm. Statsrådet Brandberg får också gärna komma och besöka mig, för jag bor kvar där. Jag tycker att det är tråkigt att regeringen väljer att ägna sig åt att tona ned hotet som kommer från Sverigedemokraterna. Man inser inte att man håller på att backa bandet, och här försöker man skapa någon sorts konflikt mellan oss två. Jag vet att det inte finns någon konflikt mellan våra partier när det kommer till den här frågan, men det är inte mitt parti som har valt att sätta sig i knäet på Sverigedemokraterna som är ett hbtqi-fientligt parti. Liberalerna har 4,6 procent, och Sverigedemokraterna har 20 procent. Jag tycker också att det är märkligt att Sverigedemokraterna ska involveras i vissa frågor men inte i andra. Liberaler och moderater verkar gå runt och tro att de kommer att kunna plocka russinen ur kakan, men det börjar bli väldigt uppenbart att liberaler och moderater under den här mandatperioden kommer att bli tvungna att äta hela kakan i detta regeringssamarbete. Det är Sverigedemokraterna som spär på hotet mot hbtqi-personer. Genom varenda förhandling, vartenda möte och vartenda förslag legitimerar regeringspartierna deras hat mot hbtqi-personer. När regeringen inte vågar sätta ned foten och kalla till sig partiledaren för detta hbtqi-fientliga parti visar det svart på vitt att rättigheter för hbtqi-personer inte är lika viktiga som regeringsmakten, även om det vajas med flaggor och bjuds in till mingel. Därför undrar jag om statsrådet Brandberg tror att samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att lämna efter sig en bättre värld för framtidens hbtqi-personer.
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Jag tycker att det är jättebra att statsrådet Brandberg har varit i Rinkeby och träffat ungdomar, men jag behöver liksom inte göra det, för jag har själv varit den ungdomen. Jag vet exakt hur det är att bo i en förort till Stockholm och känna att man inte kan komma ut. Jag tycker att det är ganska låg nivå att påstå att Socialdemokraterna inte har gjort tillräckligt för ungdomar i förorten. Man påstår att vi inte har öppnat till exempel fritidsgårdar som är hbtqi-certifierade. Jag var politiker i Stockholm under den förra mandatperioden och för två mandatperioder sedan. Vi gjorde väldigt mycket i Skärholmen, som jag kommer ifrån och som är en förort till Stockholm. Statsrådet Brandberg får också gärna komma och besöka mig, för jag bor kvar där. Jag tycker att det är tråkigt att regeringen väljer att ägna sig åt att tona ned hotet som kommer från Sverigedemokraterna. Man inser inte att man håller på att backa bandet, och här försöker man skapa någon sorts konflikt mellan oss två. Jag vet att det inte finns någon konflikt mellan våra partier när det kommer till den här frågan, men det är inte mitt parti som har valt att sätta sig i knäet på Sverigedemokraterna som är ett hbtqi-fientligt parti. Liberalerna har 4,6 procent, och Sverigedemokraterna har 20 procent. Jag tycker också att det är märkligt att Sverigedemokraterna ska involveras i vissa frågor men inte i andra. Liberaler och moderater verkar gå runt och tro att de kommer att kunna plocka russinen ur kakan, men det börjar bli väldigt uppenbart att liberaler och moderater under den här mandatperioden kommer att bli tvungna att äta hela kakan i detta regeringssamarbete. Det är Sverigedemokraterna som spär på hotet mot hbtqi-personer. Genom varenda förhandling, vartenda möte och vartenda förslag legitimerar regeringspartierna deras hat mot hbtqi-personer. När regeringen inte vågar sätta ned foten och kalla till sig partiledaren för detta hbtqi-fientliga parti visar det svart på vitt att rättigheter för hbtqi-personer inte är lika viktiga som regeringsmakten, även om det vajas med flaggor och bjuds in till mingel. Därför undrar jag om statsrådet Brandberg tror att samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att lämna efter sig en bättre värld för framtidens hbtqi-personer.
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Jag tycker att det är jättebra att statsrådet Brandberg har varit i Rinkeby och träffat ungdomar, men jag behöver liksom inte göra det, för jag har själv varit den ungdomen. Jag vet exakt hur det är att bo i en förort till Stockholm och känna att man inte kan komma ut. Jag tycker att det är ganska låg nivå att påstå att Socialdemokraterna inte har gjort tillräckligt för ungdomar i förorten. Man påstår att vi inte har öppnat till exempel fritidsgårdar som är hbtqi-certifierade. Jag var politiker i Stockholm under den förra mandatperioden och för två mandatperioder sedan. Vi gjorde väldigt mycket i Skärholmen, som jag kommer ifrån och som är en förort till Stockholm. Statsrådet Brandberg får också gärna komma och besöka mig, för jag bor kvar där. Jag tycker att det är tråkigt att regeringen väljer att ägna sig åt att tona ned hotet som kommer från Sverigedemokraterna. Man inser inte att man håller på att backa bandet, och här försöker man skapa någon sorts konflikt mellan oss två. Jag vet att det inte finns någon konflikt mellan våra partier när det kommer till den här frågan, men det är inte mitt parti som har valt att sätta sig i knäet på Sverigedemokraterna som är ett hbtqi-fientligt parti. Liberalerna har 4,6 procent, och Sverigedemokraterna har 20 procent. Jag tycker också att det är märkligt att Sverigedemokraterna ska involveras i vissa frågor men inte i andra. Liberaler och moderater verkar gå runt och tro att de kommer att kunna plocka russinen ur kakan, men det börjar bli väldigt uppenbart att liberaler och moderater under den här mandatperioden kommer att bli tvungna att äta hela kakan i detta regeringssamarbete. Det är Sverigedemokraterna som spär på hotet mot hbtqi-personer. Genom varenda förhandling, vartenda möte och vartenda förslag legitimerar regeringspartierna deras hat mot hbtqi-personer. När regeringen inte vågar sätta ned foten och kalla till sig partiledaren för detta hbtqi-fientliga parti visar det svart på vitt att rättigheter för hbtqi-personer inte är lika viktiga som regeringsmakten, även om det vajas med flaggor och bjuds in till mingel. Därför undrar jag om statsrådet Brandberg tror att samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att lämna efter sig en bättre värld för framtidens hbtqi-personer.
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Jag tycker att det är jättebra att statsrådet Brandberg har varit i Rinkeby och träffat ungdomar, men jag behöver liksom inte göra det, för jag har själv varit den ungdomen. Jag vet exakt hur det är att bo i en förort till Stockholm och känna att man inte kan komma ut. Jag tycker att det är ganska låg nivå att påstå att Socialdemokraterna inte har gjort tillräckligt för ungdomar i förorten. Man påstår att vi inte har öppnat till exempel fritidsgårdar som är hbtqi-certifierade. Jag var politiker i Stockholm under den förra mandatperioden och för två mandatperioder sedan. Vi gjorde väldigt mycket i Skärholmen, som jag kommer ifrån och som är en förort till Stockholm. Statsrådet Brandberg får också gärna komma och besöka mig, för jag bor kvar där. Jag tycker att det är tråkigt att regeringen väljer att ägna sig åt att tona ned hotet som kommer från Sverigedemokraterna. Man inser inte att man håller på att backa bandet, och här försöker man skapa någon sorts konflikt mellan oss två. Jag vet att det inte finns någon konflikt mellan våra partier när det kommer till den här frågan, men det är inte mitt parti som har valt att sätta sig i knäet på Sverigedemokraterna som är ett hbtqi-fientligt parti. Liberalerna har 4,6 procent, och Sverigedemokraterna har 20 procent. Jag tycker också att det är märkligt att Sverigedemokraterna ska involveras i vissa frågor men inte i andra. Liberaler och moderater verkar gå runt och tro att de kommer att kunna plocka russinen ur kakan, men det börjar bli väldigt uppenbart att liberaler och moderater under den här mandatperioden kommer att bli tvungna att äta hela kakan i detta regeringssamarbete. Det är Sverigedemokraterna som spär på hotet mot hbtqi-personer. Genom varenda förhandling, vartenda möte och vartenda förslag legitimerar regeringspartierna deras hat mot hbtqi-personer. När regeringen inte vågar sätta ned foten och kalla till sig partiledaren för detta hbtqi-fientliga parti visar det svart på vitt att rättigheter för hbtqi-personer inte är lika viktiga som regeringsmakten, även om det vajas med flaggor och bjuds in till mingel. Därför undrar jag om statsrådet Brandberg tror att samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att lämna efter sig en bättre värld för framtidens hbtqi-personer.
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Jag är väldigt stolt över att sitta i en regering som arbetar brett med frågorna om hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, och inte minst frågan om hat och hot mot hbtqi-personer. Vi vidtar många åtgärder. Och i detta paket är det regeringens politik. Regeringen består av Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Regeringen tar stöd av Sverigedemokraterna och förhandlar om de frågor som framgår av Tidöavtalet. När det gäller hbtqi-politiken finns den med i väldigt begränsad omfattning i Tidöavtalet. I fråga om huvuddelen av regeringens hbtqi-politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet. Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Sverigedemokraterna står väldigt långt ifrån varandra i dessa frågor. Och när det gäller denna typ av politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet eftersom huvuddelen av dessa frågor inte finns med i Tidöavtalet. Det som finns med i Tidöavtalet är jag stolt över. Det gäller till exempel frågan om omvändelseförsök, som vi tidigare var inne på. Den berör en bredare fråga, nämligen hedersproblematiken. Som interpellanten mycket riktigt sa kommer hoten mot hbtqi-personer från flera olika håll. Vi har absolut olika former av extremister och personer som uttrycker hat på sociala medier. Vi har också reella hat, hot och trakasserier, för att inte tala om omvändelseförsök mot personer inom ramen för en hederskontext. Hbtqi-personers levnadsvillkor är inte desamma på Södermalm i Stockholm som de är i många förorter i Stockholm. Jag besökte nyligen en fritidsgård i Rinkeby där man bedriver ett arbete med att stödja unga hbtqi-personer. Detta är en miljö där förutsättningarna för och möjligheterna att komma ut som hbtqi-personer för många av dessa ungdomar är helt obefintliga därför att priset för dem är så högt. Detta är någonting som den förra regeringen pratade väldigt lite om. Och jag har inte sett någon konkret politik från den förra regeringen gällande dessa frågor. Vi kan inte tro att one size fits all. Vi måste titta på olika former av hot, hat och trakasserier samt försämringar av hbtqi-personers livsvillkor och jobba specifikt med olika problem. Denna regering växlar upp arbetet just gällande det hedersrelaterade våldet och förtrycket som särskilt drabbar hbtqi-personer. Vi har bland annat tillsatt en ny utredning för en nationell strategi för könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck där vi har gett utredaren i uppdrag att bryta ut just det hedersrelaterade våldet och förtrycket och titta på om det kan läggas som ett separat delmål för att just lyfta den särarten och se denna problematik som drabbar hbtqi-personer i en enormt stor utsträckning. Jag kommer inte att glömma hbtqi-personerna i förorten. Jag kommer att ta till vara alla hbtqi-personers rättigheter.
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Jag är väldigt stolt över att sitta i en regering som arbetar brett med frågorna om hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, och inte minst frågan om hat och hot mot hbtqi-personer. Vi vidtar många åtgärder. Och i detta paket är det regeringens politik. Regeringen består av Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Regeringen tar stöd av Sverigedemokraterna och förhandlar om de frågor som framgår av Tidöavtalet. När det gäller hbtqi-politiken finns den med i väldigt begränsad omfattning i Tidöavtalet. I fråga om huvuddelen av regeringens hbtqi-politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet. Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Sverigedemokraterna står väldigt långt ifrån varandra i dessa frågor. Och när det gäller denna typ av politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet eftersom huvuddelen av dessa frågor inte finns med i Tidöavtalet. Det som finns med i Tidöavtalet är jag stolt över. Det gäller till exempel frågan om omvändelseförsök, som vi tidigare var inne på. Den berör en bredare fråga, nämligen hedersproblematiken. Som interpellanten mycket riktigt sa kommer hoten mot hbtqi-personer från flera olika håll. Vi har absolut olika former av extremister och personer som uttrycker hat på sociala medier. Vi har också reella hat, hot och trakasserier, för att inte tala om omvändelseförsök mot personer inom ramen för en hederskontext. Hbtqi-personers levnadsvillkor är inte desamma på Södermalm i Stockholm som de är i många förorter i Stockholm. Jag besökte nyligen en fritidsgård i Rinkeby där man bedriver ett arbete med att stödja unga hbtqi-personer. Detta är en miljö där förutsättningarna för och möjligheterna att komma ut som hbtqi-personer för många av dessa ungdomar är helt obefintliga därför att priset för dem är så högt. Detta är någonting som den förra regeringen pratade väldigt lite om. Och jag har inte sett någon konkret politik från den förra regeringen gällande dessa frågor. Vi kan inte tro att one size fits all. Vi måste titta på olika former av hot, hat och trakasserier samt försämringar av hbtqi-personers livsvillkor och jobba specifikt med olika problem. Denna regering växlar upp arbetet just gällande det hedersrelaterade våldet och förtrycket som särskilt drabbar hbtqi-personer. Vi har bland annat tillsatt en ny utredning för en nationell strategi för könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck där vi har gett utredaren i uppdrag att bryta ut just det hedersrelaterade våldet och förtrycket och titta på om det kan läggas som ett separat delmål för att just lyfta den särarten och se denna problematik som drabbar hbtqi-personer i en enormt stor utsträckning. Jag kommer inte att glömma hbtqi-personerna i förorten. Jag kommer att ta till vara alla hbtqi-personers rättigheter.
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Jag är väldigt stolt över att sitta i en regering som arbetar brett med frågorna om hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, och inte minst frågan om hat och hot mot hbtqi-personer. Vi vidtar många åtgärder. Och i detta paket är det regeringens politik. Regeringen består av Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Regeringen tar stöd av Sverigedemokraterna och förhandlar om de frågor som framgår av Tidöavtalet. När det gäller hbtqi-politiken finns den med i väldigt begränsad omfattning i Tidöavtalet. I fråga om huvuddelen av regeringens hbtqi-politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet. Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Sverigedemokraterna står väldigt långt ifrån varandra i dessa frågor. Och när det gäller denna typ av politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet eftersom huvuddelen av dessa frågor inte finns med i Tidöavtalet. Det som finns med i Tidöavtalet är jag stolt över. Det gäller till exempel frågan om omvändelseförsök, som vi tidigare var inne på. Den berör en bredare fråga, nämligen hedersproblematiken. Som interpellanten mycket riktigt sa kommer hoten mot hbtqi-personer från flera olika håll. Vi har absolut olika former av extremister och personer som uttrycker hat på sociala medier. Vi har också reella hat, hot och trakasserier, för att inte tala om omvändelseförsök mot personer inom ramen för en hederskontext. Hbtqi-personers levnadsvillkor är inte desamma på Södermalm i Stockholm som de är i många förorter i Stockholm. Jag besökte nyligen en fritidsgård i Rinkeby där man bedriver ett arbete med att stödja unga hbtqi-personer. Detta är en miljö där förutsättningarna för och möjligheterna att komma ut som hbtqi-personer för många av dessa ungdomar är helt obefintliga därför att priset för dem är så högt. Detta är någonting som den förra regeringen pratade väldigt lite om. Och jag har inte sett någon konkret politik från den förra regeringen gällande dessa frågor. Vi kan inte tro att one size fits all. Vi måste titta på olika former av hot, hat och trakasserier samt försämringar av hbtqi-personers livsvillkor och jobba specifikt med olika problem. Denna regering växlar upp arbetet just gällande det hedersrelaterade våldet och förtrycket som särskilt drabbar hbtqi-personer. Vi har bland annat tillsatt en ny utredning för en nationell strategi för könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck där vi har gett utredaren i uppdrag att bryta ut just det hedersrelaterade våldet och förtrycket och titta på om det kan läggas som ett separat delmål för att just lyfta den särarten och se denna problematik som drabbar hbtqi-personer i en enormt stor utsträckning. Jag kommer inte att glömma hbtqi-personerna i förorten. Jag kommer att ta till vara alla hbtqi-personers rättigheter.
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Jag är väldigt stolt över att sitta i en regering som arbetar brett med frågorna om hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, och inte minst frågan om hat och hot mot hbtqi-personer. Vi vidtar många åtgärder. Och i detta paket är det regeringens politik. Regeringen består av Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Regeringen tar stöd av Sverigedemokraterna och förhandlar om de frågor som framgår av Tidöavtalet. När det gäller hbtqi-politiken finns den med i väldigt begränsad omfattning i Tidöavtalet. I fråga om huvuddelen av regeringens hbtqi-politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet. Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Sverigedemokraterna står väldigt långt ifrån varandra i dessa frågor. Och när det gäller denna typ av politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet eftersom huvuddelen av dessa frågor inte finns med i Tidöavtalet. Det som finns med i Tidöavtalet är jag stolt över. Det gäller till exempel frågan om omvändelseförsök, som vi tidigare var inne på. Den berör en bredare fråga, nämligen hedersproblematiken. Som interpellanten mycket riktigt sa kommer hoten mot hbtqi-personer från flera olika håll. Vi har absolut olika former av extremister och personer som uttrycker hat på sociala medier. Vi har också reella hat, hot och trakasserier, för att inte tala om omvändelseförsök mot personer inom ramen för en hederskontext. Hbtqi-personers levnadsvillkor är inte desamma på Södermalm i Stockholm som de är i många förorter i Stockholm. Jag besökte nyligen en fritidsgård i Rinkeby där man bedriver ett arbete med att stödja unga hbtqi-personer. Detta är en miljö där förutsättningarna för och möjligheterna att komma ut som hbtqi-personer för många av dessa ungdomar är helt obefintliga därför att priset för dem är så högt. Detta är någonting som den förra regeringen pratade väldigt lite om. Och jag har inte sett någon konkret politik från den förra regeringen gällande dessa frågor. Vi kan inte tro att one size fits all. Vi måste titta på olika former av hot, hat och trakasserier samt försämringar av hbtqi-personers livsvillkor och jobba specifikt med olika problem. Denna regering växlar upp arbetet just gällande det hedersrelaterade våldet och förtrycket som särskilt drabbar hbtqi-personer. Vi har bland annat tillsatt en ny utredning för en nationell strategi för könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck där vi har gett utredaren i uppdrag att bryta ut just det hedersrelaterade våldet och förtrycket och titta på om det kan läggas som ett separat delmål för att just lyfta den särarten och se denna problematik som drabbar hbtqi-personer i en enormt stor utsträckning. Jag kommer inte att glömma hbtqi-personerna i förorten. Jag kommer att ta till vara alla hbtqi-personers rättigheter.
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Jag är väl medveten om att det var utredningens slutsatser som presenterades. Men om det nu står i Tidöavtalet kan också regeringen ge mer betryggande besked vad gäller omvändelseterapi. Men det är glädjande om man vill gå vidare med att göra det kriminaliserat. Det behövs. Och denna tydlighet har inte kommit från regeringen tidigare, speciellt inte vid presskonferensen när utredningens slutsatser presenterades. Med detta sagt ökar hatbrotten mot hbtqi-personer. Och jag tror att det är viktigare än någonsin att samhället med full kraft reagerar och att politiken ser till att rättigheterna för just hbtqi-personer stärks. Det skickar nämligen ganska konstiga signaler till unga hbtqi-personer, herr talman, när man å ena sidan vill prioritera mötesplatser för unga hbtqi-personer, men å andra sidan väljer att skära ned på statsbidragen till kommuner och regioner där dessa mötesplatser finns. Samtidigt väljer man att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti, och man har valt att släppa in det i Regeringskansliet. Det är inte betryggande besked för unga hbtqi-personer som växer upp i Sverige i dag. Inte nog med att det görs för lite för att stärka hbtqi-personers rättigheter. Statsrådet Brandberg och andra ministrar sitter varje dag, antar jag, och har förhandlingar med sverigedemokratiska representanter som själva har varit helt tysta när deras partikollegor har uttryckt sig hatiskt. Och det är inte bara Björn Söder, utan det finns fler sverigedemokrater som gör det. Jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen står upp för människors rätt till fria liv. Och jag är övertygad om att statsrådet Brandberg gör detsamma, men det största partiet i regeringsunderlaget gör inte det. Hur länge ska regeringen bara se på medan hatet fortsätter att florera i Regeringskansliets korridorer, och hur länge kan regeringen stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting och påstå att det handlar om enskilda företeelser?Det är rätt talande för regeringssamarbetet när företrädare som Björn Söder kan sprida falska inlägg om Stockholm Pride och kalla det för pedofili och att inget avgångskrav kommer från regeringen. Man tar avstånd från det - absolut - men Björn Söder sprider en urgammal och rätt så vidrig jämförelse om pedofili som bidrar till att polarisera och öka hatet mot hbtqi-personer. Avståndstagande i all ära, men det behövs reell handling. En stor majoritet av hatbrotten i Sverige är riktade mot hbtqi-personer, och antalet brott ökar. Hat och hot leder alltid till verkliga handlingar och drabbar hbtqi-personer. Förnekar statsrådet hatet från Sverigedemokraterna som parti - inte från enskilda företrädare - och att det har bidragit till ökad polarisering och är ett direkt hot mot hbtqi-personer? Menar regeringen att det största hotet mot hbtqi-personer inte kommer från högerextremismen?Just nu behöver regeringen tala klarspråk, och jag vet att regeringen anser sig göra mycket för hbtqi-personer. Men vad tänker regeringen och statsrådet Brandberg göra åt Sverigedemokraterna? Det börjar bli rätt så tröttsamt. Det har inte gått ens ett år sedan regeringen tillträdde, och under elva månader har regeringsunderlagets största parti försökt förbjuda sagostunder med dragqueens, kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser, likställt hbtqi-personer med pedofili och kallat Pride för en tillställning med pedofila inslag. Och jag måste återupprepa att det inte är bara Björn Söder som gör detta. För många av oss är det ingen hemlighet att SD är ett hbtqi-fientligt parti. Därför skulle vi aldrig sätta oss vid makten med ett sådant parti. Men det har exempelvis Liberalerna gjort. Och nu får inte bara Liberalerna ta konsekvenserna av regeringssamarbetet utan även alla hbtqi-personer. Men när är gränsen nådd? När kommer statsrådet Brandbergs röda linje att vara passerad, och när ska regeringen inse att detta inte är isolerade händelser utan att det sker systematiskt och noga kalkylerat av ett parti vars enda syfte är att skapa splittring i samhället?
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Jag är väl medveten om att det var utredningens slutsatser som presenterades. Men om det nu står i Tidöavtalet kan också regeringen ge mer betryggande besked vad gäller omvändelseterapi. Men det är glädjande om man vill gå vidare med att göra det kriminaliserat. Det behövs. Och denna tydlighet har inte kommit från regeringen tidigare, speciellt inte vid presskonferensen när utredningens slutsatser presenterades. Med detta sagt ökar hatbrotten mot hbtqi-personer. Och jag tror att det är viktigare än någonsin att samhället med full kraft reagerar och att politiken ser till att rättigheterna för just hbtqi-personer stärks. Det skickar nämligen ganska konstiga signaler till unga hbtqi-personer, herr talman, när man å ena sidan vill prioritera mötesplatser för unga hbtqi-personer, men å andra sidan väljer att skära ned på statsbidragen till kommuner och regioner där dessa mötesplatser finns. Samtidigt väljer man att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti, och man har valt att släppa in det i Regeringskansliet. Det är inte betryggande besked för unga hbtqi-personer som växer upp i Sverige i dag. Inte nog med att det görs för lite för att stärka hbtqi-personers rättigheter. Statsrådet Brandberg och andra ministrar sitter varje dag, antar jag, och har förhandlingar med sverigedemokratiska representanter som själva har varit helt tysta när deras partikollegor har uttryckt sig hatiskt. Och det är inte bara Björn Söder, utan det finns fler sverigedemokrater som gör det. Jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen står upp för människors rätt till fria liv. Och jag är övertygad om att statsrådet Brandberg gör detsamma, men det största partiet i regeringsunderlaget gör inte det. Hur länge ska regeringen bara se på medan hatet fortsätter att florera i Regeringskansliets korridorer, och hur länge kan regeringen stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting och påstå att det handlar om enskilda företeelser?Det är rätt talande för regeringssamarbetet när företrädare som Björn Söder kan sprida falska inlägg om Stockholm Pride och kalla det för pedofili och att inget avgångskrav kommer från regeringen. Man tar avstånd från det - absolut - men Björn Söder sprider en urgammal och rätt så vidrig jämförelse om pedofili som bidrar till att polarisera och öka hatet mot hbtqi-personer. Avståndstagande i all ära, men det behövs reell handling. En stor majoritet av hatbrotten i Sverige är riktade mot hbtqi-personer, och antalet brott ökar. Hat och hot leder alltid till verkliga handlingar och drabbar hbtqi-personer. Förnekar statsrådet hatet från Sverigedemokraterna som parti - inte från enskilda företrädare - och att det har bidragit till ökad polarisering och är ett direkt hot mot hbtqi-personer? Menar regeringen att det största hotet mot hbtqi-personer inte kommer från högerextremismen?Just nu behöver regeringen tala klarspråk, och jag vet att regeringen anser sig göra mycket för hbtqi-personer. Men vad tänker regeringen och statsrådet Brandberg göra åt Sverigedemokraterna? Det börjar bli rätt så tröttsamt. Det har inte gått ens ett år sedan regeringen tillträdde, och under elva månader har regeringsunderlagets största parti försökt förbjuda sagostunder med dragqueens, kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser, likställt hbtqi-personer med pedofili och kallat Pride för en tillställning med pedofila inslag. Och jag måste återupprepa att det inte är bara Björn Söder som gör detta. För många av oss är det ingen hemlighet att SD är ett hbtqi-fientligt parti. Därför skulle vi aldrig sätta oss vid makten med ett sådant parti. Men det har exempelvis Liberalerna gjort. Och nu får inte bara Liberalerna ta konsekvenserna av regeringssamarbetet utan även alla hbtqi-personer. Men när är gränsen nådd? När kommer statsrådet Brandbergs röda linje att vara passerad, och när ska regeringen inse att detta inte är isolerade händelser utan att det sker systematiskt och noga kalkylerat av ett parti vars enda syfte är att skapa splittring i samhället?
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Jag är väl medveten om att det var utredningens slutsatser som presenterades. Men om det nu står i Tidöavtalet kan också regeringen ge mer betryggande besked vad gäller omvändelseterapi. Men det är glädjande om man vill gå vidare med att göra det kriminaliserat. Det behövs. Och denna tydlighet har inte kommit från regeringen tidigare, speciellt inte vid presskonferensen när utredningens slutsatser presenterades. Med detta sagt ökar hatbrotten mot hbtqi-personer. Och jag tror att det är viktigare än någonsin att samhället med full kraft reagerar och att politiken ser till att rättigheterna för just hbtqi-personer stärks. Det skickar nämligen ganska konstiga signaler till unga hbtqi-personer, herr talman, när man å ena sidan vill prioritera mötesplatser för unga hbtqi-personer, men å andra sidan väljer att skära ned på statsbidragen till kommuner och regioner där dessa mötesplatser finns. Samtidigt väljer man att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti, och man har valt att släppa in det i Regeringskansliet. Det är inte betryggande besked för unga hbtqi-personer som växer upp i Sverige i dag. Inte nog med att det görs för lite för att stärka hbtqi-personers rättigheter. Statsrådet Brandberg och andra ministrar sitter varje dag, antar jag, och har förhandlingar med sverigedemokratiska representanter som själva har varit helt tysta när deras partikollegor har uttryckt sig hatiskt. Och det är inte bara Björn Söder, utan det finns fler sverigedemokrater som gör det. Jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen står upp för människors rätt till fria liv. Och jag är övertygad om att statsrådet Brandberg gör detsamma, men det största partiet i regeringsunderlaget gör inte det. Hur länge ska regeringen bara se på medan hatet fortsätter att florera i Regeringskansliets korridorer, och hur länge kan regeringen stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting och påstå att det handlar om enskilda företeelser?Det är rätt talande för regeringssamarbetet när företrädare som Björn Söder kan sprida falska inlägg om Stockholm Pride och kalla det för pedofili och att inget avgångskrav kommer från regeringen. Man tar avstånd från det - absolut - men Björn Söder sprider en urgammal och rätt så vidrig jämförelse om pedofili som bidrar till att polarisera och öka hatet mot hbtqi-personer. Avståndstagande i all ära, men det behövs reell handling. En stor majoritet av hatbrotten i Sverige är riktade mot hbtqi-personer, och antalet brott ökar. Hat och hot leder alltid till verkliga handlingar och drabbar hbtqi-personer. Förnekar statsrådet hatet från Sverigedemokraterna som parti - inte från enskilda företrädare - och att det har bidragit till ökad polarisering och är ett direkt hot mot hbtqi-personer? Menar regeringen att det största hotet mot hbtqi-personer inte kommer från högerextremismen?Just nu behöver regeringen tala klarspråk, och jag vet att regeringen anser sig göra mycket för hbtqi-personer. Men vad tänker regeringen och statsrådet Brandberg göra åt Sverigedemokraterna? Det börjar bli rätt så tröttsamt. Det har inte gått ens ett år sedan regeringen tillträdde, och under elva månader har regeringsunderlagets största parti försökt förbjuda sagostunder med dragqueens, kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser, likställt hbtqi-personer med pedofili och kallat Pride för en tillställning med pedofila inslag. Och jag måste återupprepa att det inte är bara Björn Söder som gör detta. För många av oss är det ingen hemlighet att SD är ett hbtqi-fientligt parti. Därför skulle vi aldrig sätta oss vid makten med ett sådant parti. Men det har exempelvis Liberalerna gjort. Och nu får inte bara Liberalerna ta konsekvenserna av regeringssamarbetet utan även alla hbtqi-personer. Men när är gränsen nådd? När kommer statsrådet Brandbergs röda linje att vara passerad, och när ska regeringen inse att detta inte är isolerade händelser utan att det sker systematiskt och noga kalkylerat av ett parti vars enda syfte är att skapa splittring i samhället?
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Jag är väl medveten om att det var utredningens slutsatser som presenterades. Men om det nu står i Tidöavtalet kan också regeringen ge mer betryggande besked vad gäller omvändelseterapi. Men det är glädjande om man vill gå vidare med att göra det kriminaliserat. Det behövs. Och denna tydlighet har inte kommit från regeringen tidigare, speciellt inte vid presskonferensen när utredningens slutsatser presenterades. Med detta sagt ökar hatbrotten mot hbtqi-personer. Och jag tror att det är viktigare än någonsin att samhället med full kraft reagerar och att politiken ser till att rättigheterna för just hbtqi-personer stärks. Det skickar nämligen ganska konstiga signaler till unga hbtqi-personer, herr talman, när man å ena sidan vill prioritera mötesplatser för unga hbtqi-personer, men å andra sidan väljer att skära ned på statsbidragen till kommuner och regioner där dessa mötesplatser finns. Samtidigt väljer man att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti, och man har valt att släppa in det i Regeringskansliet. Det är inte betryggande besked för unga hbtqi-personer som växer upp i Sverige i dag. Inte nog med att det görs för lite för att stärka hbtqi-personers rättigheter. Statsrådet Brandberg och andra ministrar sitter varje dag, antar jag, och har förhandlingar med sverigedemokratiska representanter som själva har varit helt tysta när deras partikollegor har uttryckt sig hatiskt. Och det är inte bara Björn Söder, utan det finns fler sverigedemokrater som gör det. Jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen står upp för människors rätt till fria liv. Och jag är övertygad om att statsrådet Brandberg gör detsamma, men det största partiet i regeringsunderlaget gör inte det. Hur länge ska regeringen bara se på medan hatet fortsätter att florera i Regeringskansliets korridorer, och hur länge kan regeringen stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting och påstå att det handlar om enskilda företeelser?Det är rätt talande för regeringssamarbetet när företrädare som Björn Söder kan sprida falska inlägg om Stockholm Pride och kalla det för pedofili och att inget avgångskrav kommer från regeringen. Man tar avstånd från det - absolut - men Björn Söder sprider en urgammal och rätt så vidrig jämförelse om pedofili som bidrar till att polarisera och öka hatet mot hbtqi-personer. Avståndstagande i all ära, men det behövs reell handling. En stor majoritet av hatbrotten i Sverige är riktade mot hbtqi-personer, och antalet brott ökar. Hat och hot leder alltid till verkliga handlingar och drabbar hbtqi-personer. Förnekar statsrådet hatet från Sverigedemokraterna som parti - inte från enskilda företrädare - och att det har bidragit till ökad polarisering och är ett direkt hot mot hbtqi-personer? Menar regeringen att det största hotet mot hbtqi-personer inte kommer från högerextremismen?Just nu behöver regeringen tala klarspråk, och jag vet att regeringen anser sig göra mycket för hbtqi-personer. Men vad tänker regeringen och statsrådet Brandberg göra åt Sverigedemokraterna? Det börjar bli rätt så tröttsamt. Det har inte gått ens ett år sedan regeringen tillträdde, och under elva månader har regeringsunderlagets största parti försökt förbjuda sagostunder med dragqueens, kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser, likställt hbtqi-personer med pedofili och kallat Pride för en tillställning med pedofila inslag. Och jag måste återupprepa att det inte är bara Björn Söder som gör detta. För många av oss är det ingen hemlighet att SD är ett hbtqi-fientligt parti. Därför skulle vi aldrig sätta oss vid makten med ett sådant parti. Men det har exempelvis Liberalerna gjort. Och nu får inte bara Liberalerna ta konsekvenserna av regeringssamarbetet utan även alla hbtqi-personer. Men när är gränsen nådd? När kommer statsrådet Brandbergs röda linje att vara passerad, och när ska regeringen inse att detta inte är isolerade händelser utan att det sker systematiskt och noga kalkylerat av ett parti vars enda syfte är att skapa splittring i samhället?
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens bild att det är ett stort samhällsproblem att hbtqi-personer utsätts för hat, hot och trakasserier, inte minst via sociala medier.Jag vill också säga, som jag tidigare har sagt och som också flera regeringskollegor har sagt, att uttalandena från Björn Söder på Twitter var förkastliga, groteska och felaktiga och gjorde mig genuint både arg och ledsen. Jag vet hur utsatta hbtqi-personer redan är på sociala medier, och den typen av uttryck riskerar att förstärka den problematiken.Vi ser att hat, hot och trakasserier mot hbtqi-personer ökar inte bara i Sverige utan också internationellt. Utsattheten och hoten ökar, och säkerhetsläget försämras för hbtqi-personer. Här krävs konkreta åtgärder och att vi går upp på tå och hela tiden jobbar emot denna utveckling. Detta gör regeringen bland annat genom de åtgärder som jag presenterade här. En av dessa saker är att vi ser över bestämmelsen om hets mot folkgrupp. När det gäller den typen av hatbrott menar vi att det måste finnas ett bättre skydd för brottsoffer, och generellt måste också brottsofferperspektivet stärkas i vår lagstiftning. Jag blev lite konfunderad när interpellanten sa att regeringen inte vill kriminalisera omvändelseterapi. Om man läser Tidöavtalet ser man att det är precis detta som det står att regeringen vill göra. Regeringen har nyligen mottagit en utredning. Denna utredning har landat i slutsatsen att man inte anser att det behövs en särskild straffbestämmelse för omvändelseterapi. Det är utredningens slutsats. Detta är nu en fråga som fortsatt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Vi kommer nu såklart att inhämta remissyttranden från många remissinstanser. Därefter kommer vi att se vad regeringens ståndpunkt blir. Men regeringens ståndpunkt är inte färdigställd, och man ska inte förväxla utredningens slutsats med regeringens ståndpunkt. Det är två separata saker. Vi kommer att återkomma framöver med vad regeringens ståndpunkt blir i denna fråga. När det gäller könstillhörighetslagen är det en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Ansvarigt statsråd Acko Ankarberg Johansson har stått här i riksdagen och berättat att detta är ett arbete som har kommit långt och att vi hoppas kunna presentera ett lagförslag inom kort. Även här pågår alltså ett arbete.
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens bild att det är ett stort samhällsproblem att hbtqi-personer utsätts för hat, hot och trakasserier, inte minst via sociala medier.Jag vill också säga, som jag tidigare har sagt och som också flera regeringskollegor har sagt, att uttalandena från Björn Söder på Twitter var förkastliga, groteska och felaktiga och gjorde mig genuint både arg och ledsen. Jag vet hur utsatta hbtqi-personer redan är på sociala medier, och den typen av uttryck riskerar att förstärka den problematiken.Vi ser att hat, hot och trakasserier mot hbtqi-personer ökar inte bara i Sverige utan också internationellt. Utsattheten och hoten ökar, och säkerhetsläget försämras för hbtqi-personer. Här krävs konkreta åtgärder och att vi går upp på tå och hela tiden jobbar emot denna utveckling. Detta gör regeringen bland annat genom de åtgärder som jag presenterade här. En av dessa saker är att vi ser över bestämmelsen om hets mot folkgrupp. När det gäller den typen av hatbrott menar vi att det måste finnas ett bättre skydd för brottsoffer, och generellt måste också brottsofferperspektivet stärkas i vår lagstiftning. Jag blev lite konfunderad när interpellanten sa att regeringen inte vill kriminalisera omvändelseterapi. Om man läser Tidöavtalet ser man att det är precis detta som det står att regeringen vill göra. Regeringen har nyligen mottagit en utredning. Denna utredning har landat i slutsatsen att man inte anser att det behövs en särskild straffbestämmelse för omvändelseterapi. Det är utredningens slutsats. Detta är nu en fråga som fortsatt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Vi kommer nu såklart att inhämta remissyttranden från många remissinstanser. Därefter kommer vi att se vad regeringens ståndpunkt blir. Men regeringens ståndpunkt är inte färdigställd, och man ska inte förväxla utredningens slutsats med regeringens ståndpunkt. Det är två separata saker. Vi kommer att återkomma framöver med vad regeringens ståndpunkt blir i denna fråga. När det gäller könstillhörighetslagen är det en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Ansvarigt statsråd Acko Ankarberg Johansson har stått här i riksdagen och berättat att detta är ett arbete som har kommit långt och att vi hoppas kunna presentera ett lagförslag inom kort. Även här pågår alltså ett arbete.
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens bild att det är ett stort samhällsproblem att hbtqi-personer utsätts för hat, hot och trakasserier, inte minst via sociala medier.Jag vill också säga, som jag tidigare har sagt och som också flera regeringskollegor har sagt, att uttalandena från Björn Söder på Twitter var förkastliga, groteska och felaktiga och gjorde mig genuint både arg och ledsen. Jag vet hur utsatta hbtqi-personer redan är på sociala medier, och den typen av uttryck riskerar att förstärka den problematiken.Vi ser att hat, hot och trakasserier mot hbtqi-personer ökar inte bara i Sverige utan också internationellt. Utsattheten och hoten ökar, och säkerhetsläget försämras för hbtqi-personer. Här krävs konkreta åtgärder och att vi går upp på tå och hela tiden jobbar emot denna utveckling. Detta gör regeringen bland annat genom de åtgärder som jag presenterade här. En av dessa saker är att vi ser över bestämmelsen om hets mot folkgrupp. När det gäller den typen av hatbrott menar vi att det måste finnas ett bättre skydd för brottsoffer, och generellt måste också brottsofferperspektivet stärkas i vår lagstiftning. Jag blev lite konfunderad när interpellanten sa att regeringen inte vill kriminalisera omvändelseterapi. Om man läser Tidöavtalet ser man att det är precis detta som det står att regeringen vill göra. Regeringen har nyligen mottagit en utredning. Denna utredning har landat i slutsatsen att man inte anser att det behövs en särskild straffbestämmelse för omvändelseterapi. Det är utredningens slutsats. Detta är nu en fråga som fortsatt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Vi kommer nu såklart att inhämta remissyttranden från många remissinstanser. Därefter kommer vi att se vad regeringens ståndpunkt blir. Men regeringens ståndpunkt är inte färdigställd, och man ska inte förväxla utredningens slutsats med regeringens ståndpunkt. Det är två separata saker. Vi kommer att återkomma framöver med vad regeringens ståndpunkt blir i denna fråga. När det gäller könstillhörighetslagen är det en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Ansvarigt statsråd Acko Ankarberg Johansson har stått här i riksdagen och berättat att detta är ett arbete som har kommit långt och att vi hoppas kunna presentera ett lagförslag inom kort. Även här pågår alltså ett arbete.
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens bild att det är ett stort samhällsproblem att hbtqi-personer utsätts för hat, hot och trakasserier, inte minst via sociala medier.Jag vill också säga, som jag tidigare har sagt och som också flera regeringskollegor har sagt, att uttalandena från Björn Söder på Twitter var förkastliga, groteska och felaktiga och gjorde mig genuint både arg och ledsen. Jag vet hur utsatta hbtqi-personer redan är på sociala medier, och den typen av uttryck riskerar att förstärka den problematiken.Vi ser att hat, hot och trakasserier mot hbtqi-personer ökar inte bara i Sverige utan också internationellt. Utsattheten och hoten ökar, och säkerhetsläget försämras för hbtqi-personer. Här krävs konkreta åtgärder och att vi går upp på tå och hela tiden jobbar emot denna utveckling. Detta gör regeringen bland annat genom de åtgärder som jag presenterade här. En av dessa saker är att vi ser över bestämmelsen om hets mot folkgrupp. När det gäller den typen av hatbrott menar vi att det måste finnas ett bättre skydd för brottsoffer, och generellt måste också brottsofferperspektivet stärkas i vår lagstiftning. Jag blev lite konfunderad när interpellanten sa att regeringen inte vill kriminalisera omvändelseterapi. Om man läser Tidöavtalet ser man att det är precis detta som det står att regeringen vill göra. Regeringen har nyligen mottagit en utredning. Denna utredning har landat i slutsatsen att man inte anser att det behövs en särskild straffbestämmelse för omvändelseterapi. Det är utredningens slutsats. Detta är nu en fråga som fortsatt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Vi kommer nu såklart att inhämta remissyttranden från många remissinstanser. Därefter kommer vi att se vad regeringens ståndpunkt blir. Men regeringens ståndpunkt är inte färdigställd, och man ska inte förväxla utredningens slutsats med regeringens ståndpunkt. Det är två separata saker. Vi kommer att återkomma framöver med vad regeringens ståndpunkt blir i denna fråga. När det gäller könstillhörighetslagen är det en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Ansvarigt statsråd Acko Ankarberg Johansson har stått här i riksdagen och berättat att detta är ett arbete som har kommit långt och att vi hoppas kunna presentera ett lagförslag inom kort. Även här pågår alltså ett arbete.
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!Jag inser att regeringen tycker sig vara väldigt nöjd med hur arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter går, och vi fick nyss höra en rätt lång redogörelse för regeringens arbete. Men politik handlar som bekant om prioriteringar, och om jag räknar rätt har regeringen, utifrån statsrådets Brandbergs svar, sammantaget lagt ungefär 60 miljoner kronor på att stärka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, medan skatten för höginkomsttagare har sänkts med 13 miljarder kronor.Att vi har ett läge där det är rekordhöga suicidfall bland unga transpersoner, där hoten mot hbtqi-personer ökar, där allt fler uppger att de inte vågar vara öppet queer, där det kommer rapporter om personer som blir utslitna från taxibilar därför att de är homosexuella, där dragqueens måste ställa in sina föreställningar för att de utsätts för hat och hot och där det sker ett ständigt förlöjligande på sociala medier av hbtqi-personer vittnar om ett samhälle som blir hårdare för hbtqi-personer att leva i.Så ser det ut i Sverige i dag, och då har vi en regering som inte vill kriminalisera omvändelseförsök riktade mot unga hbtqi-personer trots att 18 procent uppger att extern part har försökt påverka deras sexuella läggning eller könsidentitet. Inte heller har regeringen presenterat något förslag till könstillhörighetslag, trots löften från moderater och liberaler.Statsrådet nämnde att allt fler kommuner och regioner ansöker om medel för att exempelvis skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer, men ändå väljer regeringen att skära ned på statsbidragen till just kommuner och regioner. De 1,5 miljonerna räcker inte till mycket, vilket statsrådet Brandberg själv borde veta som tidigare kommunpolitiker.Hur tycker statsrådet att detta ska tolkas? Först betonar regeringen vikten av att kommuner och regioner får medel för att arbeta med unga hbtqi-personer, men samtidigt skär man ned på både de generella och de riktade statsbidragen. Sedan ger man höginkomsttagare en skattesänkning som kostar staten 13 miljarder kronor, och av allt att döma ska dessa skattesänkningar fortsätta i den höstbudget som presenteras om några veckor. Vi lämnar en sommar där ett transkollo tvingats ställas in till följd av hot mot kollot. Under Pride i Västerås blev en man utsatt för hatbrott, och dragqueens har varit tvungna att ställa in sina föreställningar till följd av hat och hot. Och så har vi toppolitiker i regeringsunderlaget som har jämfört dragqueens med pedofiler och kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser.Det är märkligt hur saker och ting har blivit, herr talman. För tolv år sedan var det säkert få som trodde att vi i framtiden skulle bli mindre toleranta och att hbtqi-personers rättigheter var på väg att försämras. Men så har det blivit. Och det var nog få som trodde att Sverigedemokraterna skulle få avgörande makt i Sveriges riksdag, men även detta är verklighet i dag.Det har inte ens gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, men redan har det nya regeringsunderlagets största parti lyckats elda på hatet och hoten mot hbtqi-personer. Och det blir bara värre. Detta gör de medan regeringen bara tittar på.Nu när regeringen har valt att normalisera och legitimera Sverigedemokraterna får statsrådet Brandberg gärna berätta vilka specifika satsningar som görs för att stävja hbtqi-personers utsatthet och stärka deras rättigheter.
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!Jag inser att regeringen tycker sig vara väldigt nöjd med hur arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter går, och vi fick nyss höra en rätt lång redogörelse för regeringens arbete. Men politik handlar som bekant om prioriteringar, och om jag räknar rätt har regeringen, utifrån statsrådets Brandbergs svar, sammantaget lagt ungefär 60 miljoner kronor på att stärka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, medan skatten för höginkomsttagare har sänkts med 13 miljarder kronor.Att vi har ett läge där det är rekordhöga suicidfall bland unga transpersoner, där hoten mot hbtqi-personer ökar, där allt fler uppger att de inte vågar vara öppet queer, där det kommer rapporter om personer som blir utslitna från taxibilar därför att de är homosexuella, där dragqueens måste ställa in sina föreställningar för att de utsätts för hat och hot och där det sker ett ständigt förlöjligande på sociala medier av hbtqi-personer vittnar om ett samhälle som blir hårdare för hbtqi-personer att leva i.Så ser det ut i Sverige i dag, och då har vi en regering som inte vill kriminalisera omvändelseförsök riktade mot unga hbtqi-personer trots att 18 procent uppger att extern part har försökt påverka deras sexuella läggning eller könsidentitet. Inte heller har regeringen presenterat något förslag till könstillhörighetslag, trots löften från moderater och liberaler.Statsrådet nämnde att allt fler kommuner och regioner ansöker om medel för att exempelvis skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer, men ändå väljer regeringen att skära ned på statsbidragen till just kommuner och regioner. De 1,5 miljonerna räcker inte till mycket, vilket statsrådet Brandberg själv borde veta som tidigare kommunpolitiker.Hur tycker statsrådet att detta ska tolkas? Först betonar regeringen vikten av att kommuner och regioner får medel för att arbeta med unga hbtqi-personer, men samtidigt skär man ned på både de generella och de riktade statsbidragen. Sedan ger man höginkomsttagare en skattesänkning som kostar staten 13 miljarder kronor, och av allt att döma ska dessa skattesänkningar fortsätta i den höstbudget som presenteras om några veckor. Vi lämnar en sommar där ett transkollo tvingats ställas in till följd av hot mot kollot. Under Pride i Västerås blev en man utsatt för hatbrott, och dragqueens har varit tvungna att ställa in sina föreställningar till följd av hat och hot. Och så har vi toppolitiker i regeringsunderlaget som har jämfört dragqueens med pedofiler och kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser.Det är märkligt hur saker och ting har blivit, herr talman. För tolv år sedan var det säkert få som trodde att vi i framtiden skulle bli mindre toleranta och att hbtqi-personers rättigheter var på väg att försämras. Men så har det blivit. Och det var nog få som trodde att Sverigedemokraterna skulle få avgörande makt i Sveriges riksdag, men även detta är verklighet i dag.Det har inte ens gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, men redan har det nya regeringsunderlagets största parti lyckats elda på hatet och hoten mot hbtqi-personer. Och det blir bara värre. Detta gör de medan regeringen bara tittar på.Nu när regeringen har valt att normalisera och legitimera Sverigedemokraterna får statsrådet Brandberg gärna berätta vilka specifika satsningar som görs för att stävja hbtqi-personers utsatthet och stärka deras rättigheter.
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!Jag inser att regeringen tycker sig vara väldigt nöjd med hur arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter går, och vi fick nyss höra en rätt lång redogörelse för regeringens arbete. Men politik handlar som bekant om prioriteringar, och om jag räknar rätt har regeringen, utifrån statsrådets Brandbergs svar, sammantaget lagt ungefär 60 miljoner kronor på att stärka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, medan skatten för höginkomsttagare har sänkts med 13 miljarder kronor.Att vi har ett läge där det är rekordhöga suicidfall bland unga transpersoner, där hoten mot hbtqi-personer ökar, där allt fler uppger att de inte vågar vara öppet queer, där det kommer rapporter om personer som blir utslitna från taxibilar därför att de är homosexuella, där dragqueens måste ställa in sina föreställningar för att de utsätts för hat och hot och där det sker ett ständigt förlöjligande på sociala medier av hbtqi-personer vittnar om ett samhälle som blir hårdare för hbtqi-personer att leva i.Så ser det ut i Sverige i dag, och då har vi en regering som inte vill kriminalisera omvändelseförsök riktade mot unga hbtqi-personer trots att 18 procent uppger att extern part har försökt påverka deras sexuella läggning eller könsidentitet. Inte heller har regeringen presenterat något förslag till könstillhörighetslag, trots löften från moderater och liberaler.Statsrådet nämnde att allt fler kommuner och regioner ansöker om medel för att exempelvis skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer, men ändå väljer regeringen att skära ned på statsbidragen till just kommuner och regioner. De 1,5 miljonerna räcker inte till mycket, vilket statsrådet Brandberg själv borde veta som tidigare kommunpolitiker.Hur tycker statsrådet att detta ska tolkas? Först betonar regeringen vikten av att kommuner och regioner får medel för att arbeta med unga hbtqi-personer, men samtidigt skär man ned på både de generella och de riktade statsbidragen. Sedan ger man höginkomsttagare en skattesänkning som kostar staten 13 miljarder kronor, och av allt att döma ska dessa skattesänkningar fortsätta i den höstbudget som presenteras om några veckor. Vi lämnar en sommar där ett transkollo tvingats ställas in till följd av hot mot kollot. Under Pride i Västerås blev en man utsatt för hatbrott, och dragqueens har varit tvungna att ställa in sina föreställningar till följd av hat och hot. Och så har vi toppolitiker i regeringsunderlaget som har jämfört dragqueens med pedofiler och kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser.Det är märkligt hur saker och ting har blivit, herr talman. För tolv år sedan var det säkert få som trodde att vi i framtiden skulle bli mindre toleranta och att hbtqi-personers rättigheter var på väg att försämras. Men så har det blivit. Och det var nog få som trodde att Sverigedemokraterna skulle få avgörande makt i Sveriges riksdag, men även detta är verklighet i dag.Det har inte ens gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, men redan har det nya regeringsunderlagets största parti lyckats elda på hatet och hoten mot hbtqi-personer. Och det blir bara värre. Detta gör de medan regeringen bara tittar på.Nu när regeringen har valt att normalisera och legitimera Sverigedemokraterna får statsrådet Brandberg gärna berätta vilka specifika satsningar som görs för att stävja hbtqi-personers utsatthet och stärka deras rättigheter.
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!Jag inser att regeringen tycker sig vara väldigt nöjd med hur arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter går, och vi fick nyss höra en rätt lång redogörelse för regeringens arbete. Men politik handlar som bekant om prioriteringar, och om jag räknar rätt har regeringen, utifrån statsrådets Brandbergs svar, sammantaget lagt ungefär 60 miljoner kronor på att stärka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, medan skatten för höginkomsttagare har sänkts med 13 miljarder kronor.Att vi har ett läge där det är rekordhöga suicidfall bland unga transpersoner, där hoten mot hbtqi-personer ökar, där allt fler uppger att de inte vågar vara öppet queer, där det kommer rapporter om personer som blir utslitna från taxibilar därför att de är homosexuella, där dragqueens måste ställa in sina föreställningar för att de utsätts för hat och hot och där det sker ett ständigt förlöjligande på sociala medier av hbtqi-personer vittnar om ett samhälle som blir hårdare för hbtqi-personer att leva i.Så ser det ut i Sverige i dag, och då har vi en regering som inte vill kriminalisera omvändelseförsök riktade mot unga hbtqi-personer trots att 18 procent uppger att extern part har försökt påverka deras sexuella läggning eller könsidentitet. Inte heller har regeringen presenterat något förslag till könstillhörighetslag, trots löften från moderater och liberaler.Statsrådet nämnde att allt fler kommuner och regioner ansöker om medel för att exempelvis skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer, men ändå väljer regeringen att skära ned på statsbidragen till just kommuner och regioner. De 1,5 miljonerna räcker inte till mycket, vilket statsrådet Brandberg själv borde veta som tidigare kommunpolitiker.Hur tycker statsrådet att detta ska tolkas? Först betonar regeringen vikten av att kommuner och regioner får medel för att arbeta med unga hbtqi-personer, men samtidigt skär man ned på både de generella och de riktade statsbidragen. Sedan ger man höginkomsttagare en skattesänkning som kostar staten 13 miljarder kronor, och av allt att döma ska dessa skattesänkningar fortsätta i den höstbudget som presenteras om några veckor. Vi lämnar en sommar där ett transkollo tvingats ställas in till följd av hot mot kollot. Under Pride i Västerås blev en man utsatt för hatbrott, och dragqueens har varit tvungna att ställa in sina föreställningar till följd av hat och hot. Och så har vi toppolitiker i regeringsunderlaget som har jämfört dragqueens med pedofiler och kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser.Det är märkligt hur saker och ting har blivit, herr talman. För tolv år sedan var det säkert få som trodde att vi i framtiden skulle bli mindre toleranta och att hbtqi-personers rättigheter var på väg att försämras. Men så har det blivit. Och det var nog få som trodde att Sverigedemokraterna skulle få avgörande makt i Sveriges riksdag, men även detta är verklighet i dag.Det har inte ens gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, men redan har det nya regeringsunderlagets största parti lyckats elda på hatet och hoten mot hbtqi-personer. Och det blir bara värre. Detta gör de medan regeringen bara tittar på.Nu när regeringen har valt att normalisera och legitimera Sverigedemokraterna får statsrådet Brandberg gärna berätta vilka specifika satsningar som görs för att stävja hbtqi-personers utsatthet och stärka deras rättigheter.
Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?	Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks, för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta, för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer, och om jag och regeringen ser över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer.Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. För mig och regeringen är hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter en mycket angelägen fråga. I Sverige ska alla ha rätt att vara den man är och älska vem man vill. Det är särskilt viktigt att slå fast att detta ska gälla oavsett var i Sverige man bor och i vilket sammanhang man befinner sig.Regeringens hbtqi-handlingsplan och hbtqi-strategi är en central utgångspunkt i arbetet för att främja lika rättigheter och förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För 2023 har 10 miljoner kronor tillförts arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Tillskottet syftar både till att fullfölja pågående insatser inom ramen för handlingsplanen och att möjliggöra nya insatser. De numera tolv strategiska myndigheternas insatser har bidragit till att det finns mer kunskap på området och att fler konkreta åtgärder kan vidtas, även på kommunal och regional nivå. Samtidigt återstår utmaningar, vilket inte minst gäller frågor som rör hat och hot mot hbtqi-personer. Våld, diskriminering och andra kränkningar är ett av handlingsplanens fokusområden. Låt mig ge några exempel på insatser som pågår.Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor omfattar i samtliga delar hbtqi-personers utsatthet. Detta gäller också de uppdrag som regeringen har gett med fokus på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Alla aktörer som har fått uppdrag inom ramen för den nationella strategin ska beakta förutsättningar för och kunskap om hbtqi-personer.Regeringen har förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, som drabbar hbtqi-personer, permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.Regeringen har fattat beslut om en ny förordning om statsbidrag för bidragsåret 2023. Syftet är bland annat att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter som utsatts för våld i en nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet har på uppdrag av regeringen upprättat en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer. Till stödlinjen kan transpersoner och icke-binära som utsatts för våld i nära relation och sexuella övergrepp ringa.Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök.Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot könsrelaterat våld som ska gälla 2024-2026. Arbetet kommer även fortsättningsvis att omfatta hbtqi-personers utsatthet för våld.Polismyndigheten har haft särskilda uppdrag med fokus på hatbrott och andra brott som hotar demokratin de senaste åren. Arbetet pågår och har vidareutvecklats, bland annat genom att man genomför kompetenshöjande insatser inom myndigheten. Vidare ska Polismyndigheten bland annat redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.I betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, som är på remiss, föreslås bland annat att det ska införas ett särskilt straffansvar för gärningar riktade mot enskilda individer i sådana grupper som i dag skyddas av bestämmelsen. Förslaget kan ge enskilda brottsoffer ett bättre skydd. Förslaget träffar alla de grunder som räknas upp i hetsbestämmelsen, inklusive sexuell läggning och könsidentitet eller -uttryck.Insatser görs också på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner har med hjälp av statsbidrag genomfört utbildningsinsatser i syfte att öka kunskapen om hbtqi-personers situation för att främja målgruppens rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner samt främjat fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer. Vi ser att fler kommuner och regioner ansöker om medel, och vi har nyligen tillfört ytterligare 1,5 miljoner kronor som ska fördelas 2023.Som synes pågår en mängd insatser på området med många involverade myndigheter. Jag och regeringen fortsätter arbetet med att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter stärks och för att skydda hbtqi-personer från hat och hot samt ge stöd till dem som blivit utsatta.
Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?	Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks, för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta, för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer, och om jag och regeringen ser över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer.Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. För mig och regeringen är hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter en mycket angelägen fråga. I Sverige ska alla ha rätt att vara den man är och älska vem man vill. Det är särskilt viktigt att slå fast att detta ska gälla oavsett var i Sverige man bor och i vilket sammanhang man befinner sig.Regeringens hbtqi-handlingsplan och hbtqi-strategi är en central utgångspunkt i arbetet för att främja lika rättigheter och förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För 2023 har 10 miljoner kronor tillförts arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Tillskottet syftar både till att fullfölja pågående insatser inom ramen för handlingsplanen och att möjliggöra nya insatser. De numera tolv strategiska myndigheternas insatser har bidragit till att det finns mer kunskap på området och att fler konkreta åtgärder kan vidtas, även på kommunal och regional nivå. Samtidigt återstår utmaningar, vilket inte minst gäller frågor som rör hat och hot mot hbtqi-personer. Våld, diskriminering och andra kränkningar är ett av handlingsplanens fokusområden. Låt mig ge några exempel på insatser som pågår.Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor omfattar i samtliga delar hbtqi-personers utsatthet. Detta gäller också de uppdrag som regeringen har gett med fokus på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Alla aktörer som har fått uppdrag inom ramen för den nationella strategin ska beakta förutsättningar för och kunskap om hbtqi-personer.Regeringen har förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, som drabbar hbtqi-personer, permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.Regeringen har fattat beslut om en ny förordning om statsbidrag för bidragsåret 2023. Syftet är bland annat att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter som utsatts för våld i en nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet har på uppdrag av regeringen upprättat en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer. Till stödlinjen kan transpersoner och icke-binära som utsatts för våld i nära relation och sexuella övergrepp ringa.Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök.Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot könsrelaterat våld som ska gälla 2024-2026. Arbetet kommer även fortsättningsvis att omfatta hbtqi-personers utsatthet för våld.Polismyndigheten har haft särskilda uppdrag med fokus på hatbrott och andra brott som hotar demokratin de senaste åren. Arbetet pågår och har vidareutvecklats, bland annat genom att man genomför kompetenshöjande insatser inom myndigheten. Vidare ska Polismyndigheten bland annat redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.I betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, som är på remiss, föreslås bland annat att det ska införas ett särskilt straffansvar för gärningar riktade mot enskilda individer i sådana grupper som i dag skyddas av bestämmelsen. Förslaget kan ge enskilda brottsoffer ett bättre skydd. Förslaget träffar alla de grunder som räknas upp i hetsbestämmelsen, inklusive sexuell läggning och könsidentitet eller -uttryck.Insatser görs också på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner har med hjälp av statsbidrag genomfört utbildningsinsatser i syfte att öka kunskapen om hbtqi-personers situation för att främja målgruppens rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner samt främjat fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer. Vi ser att fler kommuner och regioner ansöker om medel, och vi har nyligen tillfört ytterligare 1,5 miljoner kronor som ska fördelas 2023.Som synes pågår en mängd insatser på området med många involverade myndigheter. Jag och regeringen fortsätter arbetet med att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter stärks och för att skydda hbtqi-personer från hat och hot samt ge stöd till dem som blivit utsatta.
Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?	Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks, för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta, för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer, och om jag och regeringen ser över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer.Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. För mig och regeringen är hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter en mycket angelägen fråga. I Sverige ska alla ha rätt att vara den man är och älska vem man vill. Det är särskilt viktigt att slå fast att detta ska gälla oavsett var i Sverige man bor och i vilket sammanhang man befinner sig.Regeringens hbtqi-handlingsplan och hbtqi-strategi är en central utgångspunkt i arbetet för att främja lika rättigheter och förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För 2023 har 10 miljoner kronor tillförts arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Tillskottet syftar både till att fullfölja pågående insatser inom ramen för handlingsplanen och att möjliggöra nya insatser. De numera tolv strategiska myndigheternas insatser har bidragit till att det finns mer kunskap på området och att fler konkreta åtgärder kan vidtas, även på kommunal och regional nivå. Samtidigt återstår utmaningar, vilket inte minst gäller frågor som rör hat och hot mot hbtqi-personer. Våld, diskriminering och andra kränkningar är ett av handlingsplanens fokusområden. Låt mig ge några exempel på insatser som pågår.Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor omfattar i samtliga delar hbtqi-personers utsatthet. Detta gäller också de uppdrag som regeringen har gett med fokus på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Alla aktörer som har fått uppdrag inom ramen för den nationella strategin ska beakta förutsättningar för och kunskap om hbtqi-personer.Regeringen har förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, som drabbar hbtqi-personer, permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.Regeringen har fattat beslut om en ny förordning om statsbidrag för bidragsåret 2023. Syftet är bland annat att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter som utsatts för våld i en nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet har på uppdrag av regeringen upprättat en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer. Till stödlinjen kan transpersoner och icke-binära som utsatts för våld i nära relation och sexuella övergrepp ringa.Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök.Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot könsrelaterat våld som ska gälla 2024-2026. Arbetet kommer även fortsättningsvis att omfatta hbtqi-personers utsatthet för våld.Polismyndigheten har haft särskilda uppdrag med fokus på hatbrott och andra brott som hotar demokratin de senaste åren. Arbetet pågår och har vidareutvecklats, bland annat genom att man genomför kompetenshöjande insatser inom myndigheten. Vidare ska Polismyndigheten bland annat redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.I betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, som är på remiss, föreslås bland annat att det ska införas ett särskilt straffansvar för gärningar riktade mot enskilda individer i sådana grupper som i dag skyddas av bestämmelsen. Förslaget kan ge enskilda brottsoffer ett bättre skydd. Förslaget träffar alla de grunder som räknas upp i hetsbestämmelsen, inklusive sexuell läggning och könsidentitet eller -uttryck.Insatser görs också på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner har med hjälp av statsbidrag genomfört utbildningsinsatser i syfte att öka kunskapen om hbtqi-personers situation för att främja målgruppens rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner samt främjat fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer. Vi ser att fler kommuner och regioner ansöker om medel, och vi har nyligen tillfört ytterligare 1,5 miljoner kronor som ska fördelas 2023.Som synes pågår en mängd insatser på området med många involverade myndigheter. Jag och regeringen fortsätter arbetet med att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter stärks och för att skydda hbtqi-personer från hat och hot samt ge stöd till dem som blivit utsatta.
Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?	Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks, för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta, för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer, och om jag och regeringen ser över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer.Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. För mig och regeringen är hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter en mycket angelägen fråga. I Sverige ska alla ha rätt att vara den man är och älska vem man vill. Det är särskilt viktigt att slå fast att detta ska gälla oavsett var i Sverige man bor och i vilket sammanhang man befinner sig.Regeringens hbtqi-handlingsplan och hbtqi-strategi är en central utgångspunkt i arbetet för att främja lika rättigheter och förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För 2023 har 10 miljoner kronor tillförts arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Tillskottet syftar både till att fullfölja pågående insatser inom ramen för handlingsplanen och att möjliggöra nya insatser. De numera tolv strategiska myndigheternas insatser har bidragit till att det finns mer kunskap på området och att fler konkreta åtgärder kan vidtas, även på kommunal och regional nivå. Samtidigt återstår utmaningar, vilket inte minst gäller frågor som rör hat och hot mot hbtqi-personer. Våld, diskriminering och andra kränkningar är ett av handlingsplanens fokusområden. Låt mig ge några exempel på insatser som pågår.Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor omfattar i samtliga delar hbtqi-personers utsatthet. Detta gäller också de uppdrag som regeringen har gett med fokus på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Alla aktörer som har fått uppdrag inom ramen för den nationella strategin ska beakta förutsättningar för och kunskap om hbtqi-personer.Regeringen har förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, som drabbar hbtqi-personer, permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.Regeringen har fattat beslut om en ny förordning om statsbidrag för bidragsåret 2023. Syftet är bland annat att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter som utsatts för våld i en nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet har på uppdrag av regeringen upprättat en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer. Till stödlinjen kan transpersoner och icke-binära som utsatts för våld i nära relation och sexuella övergrepp ringa.Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök.Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot könsrelaterat våld som ska gälla 2024-2026. Arbetet kommer även fortsättningsvis att omfatta hbtqi-personers utsatthet för våld.Polismyndigheten har haft särskilda uppdrag med fokus på hatbrott och andra brott som hotar demokratin de senaste åren. Arbetet pågår och har vidareutvecklats, bland annat genom att man genomför kompetenshöjande insatser inom myndigheten. Vidare ska Polismyndigheten bland annat redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.I betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, som är på remiss, föreslås bland annat att det ska införas ett särskilt straffansvar för gärningar riktade mot enskilda individer i sådana grupper som i dag skyddas av bestämmelsen. Förslaget kan ge enskilda brottsoffer ett bättre skydd. Förslaget träffar alla de grunder som räknas upp i hetsbestämmelsen, inklusive sexuell läggning och könsidentitet eller -uttryck.Insatser görs också på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner har med hjälp av statsbidrag genomfört utbildningsinsatser i syfte att öka kunskapen om hbtqi-personers situation för att främja målgruppens rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner samt främjat fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer. Vi ser att fler kommuner och regioner ansöker om medel, och vi har nyligen tillfört ytterligare 1,5 miljoner kronor som ska fördelas 2023.Som synes pågår en mängd insatser på området med många involverade myndigheter. Jag och regeringen fortsätter arbetet med att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter stärks och för att skydda hbtqi-personer från hat och hot samt ge stöd till dem som blivit utsatta.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Till att börja med kan man konstatera att de beslut som fattas nu och som har fattats under det senaste året har gjorts på tidigare beslutad lagstiftning som har gällt även under den regering som Miljöpartiet har suttit i.Regeringen föreslår däremot en stramare ventil när det gäller särskilt och synnerligen ömmande omständigheter så att det ska krävas synnerligen ömmande omständigheter för att beviljas sådant uppehållstillstånd. Men alltjämt gäller principen om barnets bästa i svensk utlänningslagstiftning och har gjort det mycket länge. Det innebär dock inte per se att beslutet alltid blir som barnet eller eventuella vårdnadshavare vill.Vi har väldigt olika syn på migrationslagstiftningen. Från regeringens sida lägger vi nu om lagstiftningen för att säkerställa att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Det är, precis som Annika Hirvonen säger, extremt olyckligt när barn länge får leva i ovisshet. Därför är det så viktigt att verkställigheten blir bättre. Kan man få ett snabbare besked och en snabbare verkställighet blir processen också mer human. Detta är något som vi lägger mycket kraft på och som jag bedömer också är förenligt med barnets bästa.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Regeringen vill försvaga barns rättigheter i utlänningslagstiftningen. Motivet till att man vill försvaga barns rättigheter framgår inte. Jag kan väl gissa att det är ännu en eftergift till Sverigedemokraterna och deras agenda att underminera mänskliga rättigheter, speciellt för människor som kommer från andra länder.Vi i Miljöpartiet vill stärka barns rättigheter. För oss är det uppenbart att barn som Murhaf och Saliha, som är födda i Sverige, som är uppvuxna här och som går i sjätte klass ska få rätt till en trygg uppväxt i sitt hemland Sverige.Barns rättigheter måste stärkas, och det är katastrofalt att Sveriges regering nu i stället ska montera ned barns rättigheter i utlänningslagen. Det kommer att leda till att fler barn fastnar i limbo när de får avslag på asylansökningar som är omöjliga att verkställa. För det händer också i Sverige i dag. Trots att man vet att det är omöjligt att verkställa kan en person få avslag och hamna i limbo. Trots att det bevisligen har gått tio år utan att ett beslut har kunnat verkställas fortsätter människor att tvingas leva i dessa limbon, även barn.Tretton år - ett barns hela liv - så länge har Murhaf och Saliha levt i limbo i vårt land. Det är inte värdigt; barnkonventionen är ju lag.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Jag uppfattade inte riktigt någon fråga, men jag kan i alla fall börja med att instämma i det som Annika Hirvonen sa om att verkställigheten verkligen inte fungerar. Det är alldeles för få av dem som har fått nej på sin asylansökan som faktiskt lämnar landet. Runt hälften gör det frivilligt trots att det är en skyldighet för den enskilda att följa fattade beslut.Jag hoppas att det inte är så som det nästan kunde uppfattas att Annika Hirvonen uppmanar till att man inte ska följa de beslut som har fattats av myndigheter och domstolar. För ytterst är det så att om vi vill kunna hjälpa så många som möjligt som faktiskt har skyddsbehov runt om i världen, som vi har diskuterat i tidigare debatter här i dag, då måste vi använda våra resurser på allra bästa sätt.Det kan vara extremt tufft i det enskilda ärendet, men det krävs att vi vågar fatta sådana beslut och se till att de verkställs om vi ska kunna använda resurser till dem som behöver det allra mest. Finns det skäl även efter att det har fattats ett beslut om utvisning eller avvisning kan det också meddelas ett nytt uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet.Det finns också en ventil för humanitära skäl, som vi stramar åt för att vi tycker att den ska ta sikte på just de allra mest ömmande fallen.När det gäller frågan om hbtqi-personer har vi en nära dialog med bland annat RFSL och RFSL Ungdom. Som framgår av Tidöavtalet kommer vi att tillsätta en översyn av lagstiftningen och tillämpningen, och jag ber att få återkomma i den delen.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Det svenska asylsystemet är inte rättssäkert, och återvändandet fungerar inte alltid. Vi kan börja med att titta på den senaste rapporten vad gäller brister om rättssäkerhet som RFSL publicerade i början av augusti. Där visas att det ges avslag på asylansökningar från hbtqi-personer som inte har känt tillräckligt mycket skuld- eller skamkänslor eller från intersexpersoner som inte har gett uttryck för tillräckligt djupa tankar och reflektioner kring den kropp som varken är tydligt en mans eller en kvinnas. Att man misshandlas på gatan eller har levt i tjugo år i en samkönad relation tillmäts inte betydelse trots risken för förföljelse eller till och med dödsstraff i hemlandet.Så nej, asylsystemet är inte rättssäkert. När vi har barn som har levt tretton år utan att Migrationsverket har kunnat verkställa sitt avslagsbeslut, då är det fel i återvändandet. Dagens system straffar barnen. Barnen får leva i limbo, utan samma rättigheter som klasskompisarna, utan ett personnummer och utan möjlighet att följa med på klassresa till Åland eller helt enkelt drömma om en framtid, om att gå en högre utbildning.Vi måste vända på ordningen i bedömningarna om barns bästa i utlänningsärenden. I dag tittar man först på den vuxna och kanske konstaterar att mamman ska utvisas. Sedan tittar man på barnet och frågar: Är det bäst för barnet att stanna ensam utan sin mamma i Sverige eller att följa med? Om vi vänder på steken och tittar på barnets bästa hade det varit uppenbart att det bästa för barnet är att vara kvar i det land som man är född och uppvuxen i. Det svaret hade man kommit fram till i de fall som vi har bevittnat nu: Murhaf och Saliha med flera. Sedan behöver man bedöma om det också är nödvändigt att föräldrarna behöver stanna hos sina barn.Det är uppenbart att barns rättigheter, barnets bästa, inte får genomslag i dag. Det räcker inte med utbildningar på Migrationsverket. Vi behöver ändra i lagstiftningen. Regeringen kommer ju att ändra i lagstiftningen om skyddet för barn på flykt, men jag förstår inte varför den ändringen handlar om att försvaga barns rätt till skydd.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Som Annika Hirvonen mycket väl vet kan jag inte kommentera enskilda ärenden.Låt mig inledningsvis poängtera att ett rättssäkert och hållbart asylsystem faktiskt kräver ett fungerande återvändande för de personer som bedöms inte vara i behov av skydd. Det gäller även i förhållande till barn, vilket kan vara otroligt svårt i det enskilda fallet. Men om vi inte upprätthåller den reglerade invandringen, som säkerställer att det faktiskt är skyddsskälen som avgöra huruvida man får stanna eller inte, blir det mycket svårt för Sverige att upprätthålla en fungerande invandring över huvud taget. Detta innebär också att om man efter en rättssäker prövning, ofta i flera instanser, fått nej är man skyldig att lämna landet, och myndigheterna ska också verkställa ett sådant beslut.Enskilda individer får det stöd som behövs för att resan ska kunna genomföras på ett bra sätt. Inget ensamkommande barn återsänds om det inte finns ett ordnat mottagande. I ärenden som rör barn ska särskild hänsyn till barnets hälsa och utveckling tas och till vad barnets bästa i övrigt kräver. Som jag sa inledningsvis har det länge varit en portalparagraf i utlänningslagen att man alltid ska ta hänsyn till barnets bästa.När det gäller förslaget att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i stället för särskilt ömmande omständigheter gäller precis som tidigare att en samlad bedömning ska göras där barnets hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet kan beaktas. Att beakta barnets bästa innebär inte alltid att beslutet blir som barnet och eventuella vårdnadshavare önskar. Den reglering vi föreslår gällde under många år i Sverige, och jag menar att den speglar vår skyldighet att ha en ventil för de allra mest ömmande fallen.Låt mig också nämna att genom Migrationsverkets instruktion åläggs myndigheten att analysera konsekvenserna för barn inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn. Migrationsverket har tidigare redovisat åtgärder och resultat av arbetet med att säkerställa barnets rättigheter enligt barnkonventionen. Ett rättsligt stöd för prövningen av barnets bästa har tagits fram, och man håller givetvis utbildningar om barnrättskompetens för Migrationsverkets personal.Precis som Annika Hirvonen sa händer det ibland att Polismyndigheten får verkställa ett beslut. Även då ska särskild hänsyn till barns behov vid planeringen av verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslutet. Vid varje handläggningsåtgärd eller beslut som påverkar barn ska Polismyndigheten gör en prövning av barnets bästa.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Det lever barn i Sverige som är födda och uppvuxna här och som börjar högstadiet nu men som fortfarande inte fått ett personnummer och som fortfarande inte vet om de kommer att få stanna i Sverige. Myndigheterna har bestämt att de inte ska få uppehållstillstånd, men samtidigt har myndigheterna inte verkställt besluten om utvisning. Barnen har alltså levt hela sina liv i limbo i vårt land.Jag mötte ett av dessa barn här i riksdagen. Murhaf Hamid blev rikskänd för att ha sålt rekordmånga majblommor. Han är ett av dessa barn som levt hela sitt liv i Sverige, i hans fall också i nästan hela Sverige. Migrationsverket har flyttat familjen från Kiruna till Skåne och från östra Sverige till västra - hela tiden i limbo, en hel uppväxt, ett helt liv.Denna situation kan vi inte blunda för att den existerar, och ur ett barnrättsperspektiv måste man konstatera att så här kan vi inte fortsätta ha det. Barn har rätt till en trygg uppväxt. Om myndigheterna inte kan verkställa sina beslut om utvisning måste barnen få uppehållstillstånd. I dagens utlänningslag finns en grund som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånden i dessa fall, den så kallade humanitära skyddsgrunden.Vi i Miljöpartiet har kämpat för att barnkonventionen ska bli svensk lag och för att barn som hamnar i denna situation ska få sina rättigheter tillgodosedda - att barnets bästa ska beaktas. Därför har vi stärkt den humanitära skyddsgrunden särskilt vad gäller barn. Först gjorde vi det 2014 i förhandlingar med den dåvarande moderatledda regeringen och sedan så sent som för ett par år sedan. Barnkonventionsutredningen pekar också på utlänningslagen och konstaterar att barns rättigheter i denna lag behöver stärkas. Jag oroar mig därför för regeringens planer på att i stället göra tvärtom och försvaga barns rättigheter.Jag skulle ha träffat Saliha här i riksdagen. Hon var inbjuden och besöksanmäld, men sent på natten blev familjen hämtad av gränspolisen och utvisad till ett land som Saliha aldrig varit i och där hon inte förstår språket och inte kan göra sig förstådd. Hon hann inte gå ut sjätte klass och fick inte åka på klassresan till Gröna Lund som hon samlat in pengar till med sina klasskompisar. Hon är född och uppvuxen i Sverige, och hon längtar hem. Regeringen bör ompröva planerna på att försvaga barns rättigheter i dessa ömmande fall.
2. Är statsrådet beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen och stärka barns rättigheter till uppehållstillstånd när de levt hela sina liv här i Sverige?	Annika Hirvonen har frågat mig om jag är beredd att avstå från att försvaga barns möjligheter till uppehållstillstånd vid särskilt ömmande omständigheter samt om jag är beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen. Interpellationen utgår från flera enskilda ärenden. Som statsråd kan jag inte uttala mig om hur en myndighet eller domstol handlägger och beslutar i enskilda ärenden. Vad gäller frågan om barns möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl har regeringen den 13 juli 2023 beslutat om en lagrådsremiss med förslag om att bland annat ta bort möjligheten att bevilja barn uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. I stället ska barn få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för vuxna.Detta innebär en återgång till den ordning som gällde tidigare i Sverige och som också föreslogs av den parlamentariska Migrationskommittén. Förslaget innebär en rimlig avvägning med en snäv undantagsbestämmelse men en lägre tröskel för barn.Mot bakgrund av Annika Hirvonens fråga är jag inte beredd att utöka möjligheterna till uppehållstillstånd utan vill i stället se att fler ärenden bedöms enligt huvudreglerna i utlänningslagstiftningen.Vad gäller barnrättsperspektivet finns det sedan länge en portalparagraf om barnets bästa i utlänningslagen. Den innebär att i fall som rör ett barn ska barnets hälsa, utveckling och barnets bästa i övrigt särskilt beaktas.Genom att barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 förtydligades också att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som rör barn.Barnkonventionsutredningen genomförde en omfattande kartläggning och analys av barnkonventionen och svensk rätt i syfte att ge stöd i det fortsatta arbetet med transformeringen av barnkonventionens bestämmelser. Arbetet omfattade även utlänningslagens bestämmelser och redovisades i betänkandet Barnkonventionen och svensk rätt i november 2020.Det finns med andra ord redan i dag ett tydligt barnrättsperspektiv i svensk migrationsrätt. Barns rättigheter ska säkerställas i Migrationsverkets och Polismyndighetens arbete, och det är viktigt att asyl- och återvändandeprocessen är rättssäker för både barn och vuxna.Jag vill betona att barnkonventionen inte i sig medför en särskild rätt för ett barn att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Barnets bästa ska dock beaktas i handläggning och prövning av ett ärende.Jag följer givetvis myndigheternas arbete på barnrättsområdet, men i nuläget har jag inte för avsikt att vidta ytterligare åtgärder.
Avser statsrådet att verka för att dagersättningen åtminstone ska ligga i nivå med försörjningsstödet?	Som jag sa inledningsvis är Ukrainafrågan en av regeringens viktigaste prioriteringar, och stödet till Ukraina är starkt och unisont. Vi hjälper på plats med försvarsmateriel och civilt försvar och annat, men vi vill naturligtvis också hjälpa de ukrainare som är här. Vi vill göra det på allra bästa sätt. Det är därför vi också har gett IOM i uppdrag att ta fram ett omfattande kunskapsunderlag som vi nu analyserar.Det vi än så länge vet utifrån det är att vi har gjort rätt när vi har prioriterat åtgärder för att säkerställa att ukrainarna får hjälp att lära sig svenska. Att inte kunna svenska är det enskilt största hinder som man ser här i Sverige.Vi analyserar frågan vidare. Vi vet att dagersättningen är väldigt låg, och det blir alltmer problematiskt ju längre man lever på den. Men jag vill också poängtera något när det gäller den dagersättning som Annika Hirvonen står här och ondgör sig över. Detta var inget som hennes eget parti valde att justera upp under den tid då man hade regeringsmakten.Det pågår som sagt ett intensivt arbete, och regeringen återkommer så fort det är möjligt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Hur avser statsrådet att agera så att de ukrainska flyktingarna ska kunna folkbokföras snarast och få tillgång till samma rättigheter som andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige?	Som jag sa inledningsvis är Ukrainafrågan en av regeringens viktigaste prioriteringar, och stödet till Ukraina är starkt och unisont. Vi hjälper på plats med försvarsmateriel och civilt försvar och annat, men vi vill naturligtvis också hjälpa de ukrainare som är här. Vi vill göra det på allra bästa sätt. Det är därför vi också har gett IOM i uppdrag att ta fram ett omfattande kunskapsunderlag som vi nu analyserar.Det vi än så länge vet utifrån det är att vi har gjort rätt när vi har prioriterat åtgärder för att säkerställa att ukrainarna får hjälp att lära sig svenska. Att inte kunna svenska är det enskilt största hinder som man ser här i Sverige.Vi analyserar frågan vidare. Vi vet att dagersättningen är väldigt låg, och det blir alltmer problematiskt ju längre man lever på den. Men jag vill också poängtera något när det gäller den dagersättning som Annika Hirvonen står här och ondgör sig över. Detta var inget som hennes eget parti valde att justera upp under den tid då man hade regeringsmakten.Det pågår som sagt ett intensivt arbete, och regeringen återkommer så fort det är möjligt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser statsrådet att säkerställa att de ukrainska flyktingarna fortsatt får rätt till uppehållstillstånd i Sverige efter att massflyktsdirektivets tredje år löper ut, om kriget fortfarande pågår?	Som jag sa inledningsvis är Ukrainafrågan en av regeringens viktigaste prioriteringar, och stödet till Ukraina är starkt och unisont. Vi hjälper på plats med försvarsmateriel och civilt försvar och annat, men vi vill naturligtvis också hjälpa de ukrainare som är här. Vi vill göra det på allra bästa sätt. Det är därför vi också har gett IOM i uppdrag att ta fram ett omfattande kunskapsunderlag som vi nu analyserar.Det vi än så länge vet utifrån det är att vi har gjort rätt när vi har prioriterat åtgärder för att säkerställa att ukrainarna får hjälp att lära sig svenska. Att inte kunna svenska är det enskilt största hinder som man ser här i Sverige.Vi analyserar frågan vidare. Vi vet att dagersättningen är väldigt låg, och det blir alltmer problematiskt ju längre man lever på den. Men jag vill också poängtera något när det gäller den dagersättning som Annika Hirvonen står här och ondgör sig över. Detta var inget som hennes eget parti valde att justera upp under den tid då man hade regeringsmakten.Det pågår som sagt ett intensivt arbete, och regeringen återkommer så fort det är möjligt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser statsrådet att verka för att dagersättningen åtminstone ska ligga i nivå med försörjningsstödet?	Regeringen analyserar det som är komplicerat. Jag har fortfarande inte fått något svar på när vi kan få besked om de ändringar som är nödvändiga för att säkerställa att ukrainska flyktingar får samma rättigheter som andra flyktingar som får skydd i Sverige. Jag hoppas att ministern kan svara på det i sitt slutanförande. En sak är i alla fall enkel. En sak kan regeringen rätta till redan i höstens budget, och det är nivån på dagersättningen. Det är inte massflyktsdirektivet som bestämmer att ukrainska flyktingar ska få en ersättning under fattigdomsgränsen i Sverige. Det är inte heller så att man måste ändra tillämpningen av hela massflyktsdirektivet för att höja dagersättningen. Dagersättningen kan regeringen höja genom beslut i samband med höstbudgeten, som regeringen snart ska presentera.Jag skulle vilja ha ett svar: Är migrationsministern beredd att höja den dagersättning som legat stilla i 30 års tid medan priserna på mat har skenat iväg?
Hur avser statsrådet att agera så att de ukrainska flyktingarna ska kunna folkbokföras snarast och få tillgång till samma rättigheter som andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige?	Regeringen analyserar det som är komplicerat. Jag har fortfarande inte fått något svar på när vi kan få besked om de ändringar som är nödvändiga för att säkerställa att ukrainska flyktingar får samma rättigheter som andra flyktingar som får skydd i Sverige. Jag hoppas att ministern kan svara på det i sitt slutanförande. En sak är i alla fall enkel. En sak kan regeringen rätta till redan i höstens budget, och det är nivån på dagersättningen. Det är inte massflyktsdirektivet som bestämmer att ukrainska flyktingar ska få en ersättning under fattigdomsgränsen i Sverige. Det är inte heller så att man måste ändra tillämpningen av hela massflyktsdirektivet för att höja dagersättningen. Dagersättningen kan regeringen höja genom beslut i samband med höstbudgeten, som regeringen snart ska presentera.Jag skulle vilja ha ett svar: Är migrationsministern beredd att höja den dagersättning som legat stilla i 30 års tid medan priserna på mat har skenat iväg?
Avser statsrådet att säkerställa att de ukrainska flyktingarna fortsatt får rätt till uppehållstillstånd i Sverige efter att massflyktsdirektivets tredje år löper ut, om kriget fortfarande pågår?	Regeringen analyserar det som är komplicerat. Jag har fortfarande inte fått något svar på när vi kan få besked om de ändringar som är nödvändiga för att säkerställa att ukrainska flyktingar får samma rättigheter som andra flyktingar som får skydd i Sverige. Jag hoppas att ministern kan svara på det i sitt slutanförande. En sak är i alla fall enkel. En sak kan regeringen rätta till redan i höstens budget, och det är nivån på dagersättningen. Det är inte massflyktsdirektivet som bestämmer att ukrainska flyktingar ska få en ersättning under fattigdomsgränsen i Sverige. Det är inte heller så att man måste ändra tillämpningen av hela massflyktsdirektivet för att höja dagersättningen. Dagersättningen kan regeringen höja genom beslut i samband med höstbudgeten, som regeringen snart ska presentera.Jag skulle vilja ha ett svar: Är migrationsministern beredd att höja den dagersättning som legat stilla i 30 års tid medan priserna på mat har skenat iväg?
Avser statsrådet att verka för att dagersättningen åtminstone ska ligga i nivå med försörjningsstödet?	Till att börja med: Om man nu ska se detta i en nordisk kontext kan det vara bra att vara medveten om att varken Danmark, Norge eller Island tillämpar det så kallade massflyktsdirektivet. Det är alltså lite svårt att jämföra rakt av.När det gäller frågan om ukrainarnas situation konstaterade jag i mitt förra inlägg att den enskilt viktigaste frågan för ukrainarna gällde tillgången till det svenska språket. Det kan man verkligen förstå. Det är ett litet språk, och det behövs ofta för att man ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Det är därför det är så viktigt att regeringen har genomfört de åtgärder man faktiskt har gjort. Man har skjutit till pengar till sfi, närmare bestämt 100 miljoner för att kommunerna ska kunna erbjuda detta. Och man har gjort förändringar när det gäller möjligheten till komvux.Frågan om folkbokföring är inte alldeles enkel. Det står klart och tydligt i folkbokföringslagen att en person som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som huvudregel inte folkbokförs. I praktiken innebär det att folkbokföring inte blir aktuellt under de första två åren av vistelsen här. Men det finns kryptiska uttalanden i förarbetena som antyder att folkbokföring beroende på individuella omständigheter skulle kunna bli aktuellt från och med den 4 mars 2024 om rådet i höst fattar beslut om ytterligare förlängning, vilket jag tror att man gör och vilket jag hoppas att man gör så fort som möjligt.Men det är svårt eller omöjligt för mig att uttala mig om vad som generellt kommer att gälla för hela gruppen från Ukraina eftersom denna bestämmelse aldrig har tillämpats tidigare. Direktivet har aldrig aktiverats tidigare, och prövning och beslut om folkbokföring sker efter en individuell bedömning.Denna fråga är inte okomplicerad, men jag kan försäkra Annika Hirvonen om att vi analyserar läget. Jag kan inte ge något datum, men vi kommer naturligtvis att återkomma så snart vi kan.
Hur avser statsrådet att agera så att de ukrainska flyktingarna ska kunna folkbokföras snarast och få tillgång till samma rättigheter som andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige?	Till att börja med: Om man nu ska se detta i en nordisk kontext kan det vara bra att vara medveten om att varken Danmark, Norge eller Island tillämpar det så kallade massflyktsdirektivet. Det är alltså lite svårt att jämföra rakt av.När det gäller frågan om ukrainarnas situation konstaterade jag i mitt förra inlägg att den enskilt viktigaste frågan för ukrainarna gällde tillgången till det svenska språket. Det kan man verkligen förstå. Det är ett litet språk, och det behövs ofta för att man ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Det är därför det är så viktigt att regeringen har genomfört de åtgärder man faktiskt har gjort. Man har skjutit till pengar till sfi, närmare bestämt 100 miljoner för att kommunerna ska kunna erbjuda detta. Och man har gjort förändringar när det gäller möjligheten till komvux.Frågan om folkbokföring är inte alldeles enkel. Det står klart och tydligt i folkbokföringslagen att en person som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som huvudregel inte folkbokförs. I praktiken innebär det att folkbokföring inte blir aktuellt under de första två åren av vistelsen här. Men det finns kryptiska uttalanden i förarbetena som antyder att folkbokföring beroende på individuella omständigheter skulle kunna bli aktuellt från och med den 4 mars 2024 om rådet i höst fattar beslut om ytterligare förlängning, vilket jag tror att man gör och vilket jag hoppas att man gör så fort som möjligt.Men det är svårt eller omöjligt för mig att uttala mig om vad som generellt kommer att gälla för hela gruppen från Ukraina eftersom denna bestämmelse aldrig har tillämpats tidigare. Direktivet har aldrig aktiverats tidigare, och prövning och beslut om folkbokföring sker efter en individuell bedömning.Denna fråga är inte okomplicerad, men jag kan försäkra Annika Hirvonen om att vi analyserar läget. Jag kan inte ge något datum, men vi kommer naturligtvis att återkomma så snart vi kan.
Avser statsrådet att säkerställa att de ukrainska flyktingarna fortsatt får rätt till uppehållstillstånd i Sverige efter att massflyktsdirektivets tredje år löper ut, om kriget fortfarande pågår?	Till att börja med: Om man nu ska se detta i en nordisk kontext kan det vara bra att vara medveten om att varken Danmark, Norge eller Island tillämpar det så kallade massflyktsdirektivet. Det är alltså lite svårt att jämföra rakt av.När det gäller frågan om ukrainarnas situation konstaterade jag i mitt förra inlägg att den enskilt viktigaste frågan för ukrainarna gällde tillgången till det svenska språket. Det kan man verkligen förstå. Det är ett litet språk, och det behövs ofta för att man ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Det är därför det är så viktigt att regeringen har genomfört de åtgärder man faktiskt har gjort. Man har skjutit till pengar till sfi, närmare bestämt 100 miljoner för att kommunerna ska kunna erbjuda detta. Och man har gjort förändringar när det gäller möjligheten till komvux.Frågan om folkbokföring är inte alldeles enkel. Det står klart och tydligt i folkbokföringslagen att en person som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som huvudregel inte folkbokförs. I praktiken innebär det att folkbokföring inte blir aktuellt under de första två åren av vistelsen här. Men det finns kryptiska uttalanden i förarbetena som antyder att folkbokföring beroende på individuella omständigheter skulle kunna bli aktuellt från och med den 4 mars 2024 om rådet i höst fattar beslut om ytterligare förlängning, vilket jag tror att man gör och vilket jag hoppas att man gör så fort som möjligt.Men det är svårt eller omöjligt för mig att uttala mig om vad som generellt kommer att gälla för hela gruppen från Ukraina eftersom denna bestämmelse aldrig har tillämpats tidigare. Direktivet har aldrig aktiverats tidigare, och prövning och beslut om folkbokföring sker efter en individuell bedömning.Denna fråga är inte okomplicerad, men jag kan försäkra Annika Hirvonen om att vi analyserar läget. Jag kan inte ge något datum, men vi kommer naturligtvis att återkomma så snart vi kan.
Avser statsrådet att verka för att dagersättningen åtminstone ska ligga i nivå med försörjningsstödet?	Det är inte alls komplicerat att höja dagersättningen. Det kan man göra i budgeten. Regeringen kan redan nu i höst lämna besked om att den dagersättning som inte höjts på 30 år åtminstone kan höjas till existensminimum, det som vi annars är överens om att man behöver för att klara sig.Det gäller nivåerna i försörjningsstödet. Dagersättningen är bara 60 procent av det existensminimumet. Miljöpartiets uppfattning är inte att flyktingarna från Ukraina ska vara beroende av frivilligorganisationer och välgörenhet. I första hand ska vi ge dem bästa möjliga förutsättningar att få en egen försörjning, och då är rättigheten till undervisning i svenska för invandrare en central del. De som inte har försörjning genom eget arbete ska inte lämnas i fattigdom.Vi talar här om människor på flykt från kriget i Ukraina. Hela riksdagen gemensamt är överens om att vi ska ge vårt stöd. Det gäller människor som är på flykt och som har fått uppehållstillstånd i Sverige och, för övrigt, många andra människor från andra länder som är asylsökande och som är hänvisade till att leva under existensminimum. Möjligen är det komplicerat att göra livet bättre för flyktingar när man samarbetar med Sverigedemokraterna, men det finns ingen komplicerad lagstiftning här. Jag hör ändå att regeringen säger att man analyserar och överväger åtgärder. Därför vill jag fråga statsrådet: När får vi besked om åtgärder som ger rätt till sfi och som ändrar folkbokföringen så att även flyktingar som får uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet kan bli folkbokförda på samma sätt som alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige? När får vi besked?Folkbokföringen handlar om en enda dag. Regelverket i dag säger att man blir folkbokförd om man får uppehållstillstånd och ska vara i Sverige i mer än ett år, det vill säga ett år och en dag. Enligt massflyktsdirektivet beviljas uppehållstillstånd om exakt ett år. Det är en dag som är skillnaden när det gäller att få tillgång till samma rättigheter som alla andra flyktingar har som får uppehållstillstånd i Sverige.Jag förstår att det kanske är mer komplicerat att ändra den lagstiftningen än att höja dagersättningen, men jag hoppas att regeringen ändå är beredd att ändra detta, så att det ska räcka med ett år för att bli folkbokförd. Det skulle rätta till mycket när det gäller de brister som finns i dag.Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara påpeka att Sverige kom sämst ut i den rapport som Nordiska ministerrådet gjorde, där man jämförde hur de nordiska länderna behandlar flyktingar från Ukraina. I andra länder tvingas inte de ukrainska flyktingarna att leva under fattigdomsgränsen. Jag tycker att det är skamligt att vi i Sverige inte gör mer när detta är enkelt att rätta till.
Hur avser statsrådet att agera så att de ukrainska flyktingarna ska kunna folkbokföras snarast och få tillgång till samma rättigheter som andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige?	Det är inte alls komplicerat att höja dagersättningen. Det kan man göra i budgeten. Regeringen kan redan nu i höst lämna besked om att den dagersättning som inte höjts på 30 år åtminstone kan höjas till existensminimum, det som vi annars är överens om att man behöver för att klara sig.Det gäller nivåerna i försörjningsstödet. Dagersättningen är bara 60 procent av det existensminimumet. Miljöpartiets uppfattning är inte att flyktingarna från Ukraina ska vara beroende av frivilligorganisationer och välgörenhet. I första hand ska vi ge dem bästa möjliga förutsättningar att få en egen försörjning, och då är rättigheten till undervisning i svenska för invandrare en central del. De som inte har försörjning genom eget arbete ska inte lämnas i fattigdom.Vi talar här om människor på flykt från kriget i Ukraina. Hela riksdagen gemensamt är överens om att vi ska ge vårt stöd. Det gäller människor som är på flykt och som har fått uppehållstillstånd i Sverige och, för övrigt, många andra människor från andra länder som är asylsökande och som är hänvisade till att leva under existensminimum. Möjligen är det komplicerat att göra livet bättre för flyktingar när man samarbetar med Sverigedemokraterna, men det finns ingen komplicerad lagstiftning här. Jag hör ändå att regeringen säger att man analyserar och överväger åtgärder. Därför vill jag fråga statsrådet: När får vi besked om åtgärder som ger rätt till sfi och som ändrar folkbokföringen så att även flyktingar som får uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet kan bli folkbokförda på samma sätt som alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige? När får vi besked?Folkbokföringen handlar om en enda dag. Regelverket i dag säger att man blir folkbokförd om man får uppehållstillstånd och ska vara i Sverige i mer än ett år, det vill säga ett år och en dag. Enligt massflyktsdirektivet beviljas uppehållstillstånd om exakt ett år. Det är en dag som är skillnaden när det gäller att få tillgång till samma rättigheter som alla andra flyktingar har som får uppehållstillstånd i Sverige.Jag förstår att det kanske är mer komplicerat att ändra den lagstiftningen än att höja dagersättningen, men jag hoppas att regeringen ändå är beredd att ändra detta, så att det ska räcka med ett år för att bli folkbokförd. Det skulle rätta till mycket när det gäller de brister som finns i dag.Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara påpeka att Sverige kom sämst ut i den rapport som Nordiska ministerrådet gjorde, där man jämförde hur de nordiska länderna behandlar flyktingar från Ukraina. I andra länder tvingas inte de ukrainska flyktingarna att leva under fattigdomsgränsen. Jag tycker att det är skamligt att vi i Sverige inte gör mer när detta är enkelt att rätta till.
Avser statsrådet att säkerställa att de ukrainska flyktingarna fortsatt får rätt till uppehållstillstånd i Sverige efter att massflyktsdirektivets tredje år löper ut, om kriget fortfarande pågår?	Det är inte alls komplicerat att höja dagersättningen. Det kan man göra i budgeten. Regeringen kan redan nu i höst lämna besked om att den dagersättning som inte höjts på 30 år åtminstone kan höjas till existensminimum, det som vi annars är överens om att man behöver för att klara sig.Det gäller nivåerna i försörjningsstödet. Dagersättningen är bara 60 procent av det existensminimumet. Miljöpartiets uppfattning är inte att flyktingarna från Ukraina ska vara beroende av frivilligorganisationer och välgörenhet. I första hand ska vi ge dem bästa möjliga förutsättningar att få en egen försörjning, och då är rättigheten till undervisning i svenska för invandrare en central del. De som inte har försörjning genom eget arbete ska inte lämnas i fattigdom.Vi talar här om människor på flykt från kriget i Ukraina. Hela riksdagen gemensamt är överens om att vi ska ge vårt stöd. Det gäller människor som är på flykt och som har fått uppehållstillstånd i Sverige och, för övrigt, många andra människor från andra länder som är asylsökande och som är hänvisade till att leva under existensminimum. Möjligen är det komplicerat att göra livet bättre för flyktingar när man samarbetar med Sverigedemokraterna, men det finns ingen komplicerad lagstiftning här. Jag hör ändå att regeringen säger att man analyserar och överväger åtgärder. Därför vill jag fråga statsrådet: När får vi besked om åtgärder som ger rätt till sfi och som ändrar folkbokföringen så att även flyktingar som får uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet kan bli folkbokförda på samma sätt som alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige? När får vi besked?Folkbokföringen handlar om en enda dag. Regelverket i dag säger att man blir folkbokförd om man får uppehållstillstånd och ska vara i Sverige i mer än ett år, det vill säga ett år och en dag. Enligt massflyktsdirektivet beviljas uppehållstillstånd om exakt ett år. Det är en dag som är skillnaden när det gäller att få tillgång till samma rättigheter som alla andra flyktingar har som får uppehållstillstånd i Sverige.Jag förstår att det kanske är mer komplicerat att ändra den lagstiftningen än att höja dagersättningen, men jag hoppas att regeringen ändå är beredd att ändra detta, så att det ska räcka med ett år för att bli folkbokförd. Det skulle rätta till mycket när det gäller de brister som finns i dag.Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara påpeka att Sverige kom sämst ut i den rapport som Nordiska ministerrådet gjorde, där man jämförde hur de nordiska länderna behandlar flyktingar från Ukraina. I andra länder tvingas inte de ukrainska flyktingarna att leva under fattigdomsgränsen. Jag tycker att det är skamligt att vi i Sverige inte gör mer när detta är enkelt att rätta till.
Avser statsrådet att verka för att dagersättningen åtminstone ska ligga i nivå med försörjningsstödet?	Jag tycker att det är en stor styrka att EU agerade så snabbt och unisont och aktiverade massflyktsdirektivet, liksom att vi på kort tid ändå har tagit emot ungefär 50 000 ukrainare här i Sverige. Jag vill också tacka alla dem som har ställt upp i civilsamhället för att ge ukrainarna en så god tillvaro som möjligt här i Sverige. Det görs varje dag fantastiska insatser. Utgångspunkten från regeringen när det gäller dem som kommer från Ukraina och dem som kommer från andra länder och får uppehållstillstånd här är ju att de så snart som möjligt ska kunna försörja sig själva. Nivån på de förmåner som ges till personer som har fått tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet fastställdes för över 20 år sedan när direktivet implementerades i svensk rätt. Det har väl visat sig att det finns en och annan brist i implementeringen, och det är ganska frustrerande. Det man gjorde var att peka på det regelverk som gäller för asylsökande, och det är den dagersättningen som gäller. Men det är klart att ju längre tid som förflyter, desto mer problematiskt blir detta.Regeringen vill verkligen vara säker på att använda resurserna på allra bästa sätt när det gäller Ukraina. Det var också därför som vi bad IOM att genomföra denna mycket omfattande undersökning. Resultatet visar också att människor i stor utsträckning jämfört med övriga EU kommer i arbete i Sverige. Det är väldigt glädjande. De vill försörja sig själva, och många är som sagt i arbete.Det enskilt största behov som identifierades i undersökningen gällde tillgången till språkstudier och till arbetsmarknaden. Dessa frågor är fortsatt prioriterade av regeringen. Det är ju därför vi har gjort de ändringar vi har gjort när det gäller både sfi och komvux. Men frågan om försörjning är också viktig. Som jag sa analyserar regeringen nu resultatet av IOM:s undersökning, och vi är beredda att vidta åtgärder vid behov. Förändringar när det gäller såväl folkbokföring som dagersättning är en möjlig väg framåt. Sådana ändringar kommer dock att kräva komplicerade lagändringar som i sin tur i svensk tradition tar sin tid. Mot bakgrund av komplexiteten är det också viktigt att inte hasta fram den här typen av reformer. Jag noterar också att även den tidigare regeringen var försiktig med att göra förändringar i ett regelverk som ändå till stor del faktiskt fungerar och ger människor skydd.

End of preview. Expand in Dataset Viewer.

README.md exists but content is empty. Use the Edit dataset card button to edit it.

Downloads last month: 0

Edit dataset card

Size of downloaded dataset files:

10.2 MB

Size of the auto-converted Parquet files:

2.75 MB

Number of rows:

3,822