Datasets:

folkopinion

/

government-interpellation-qa-swedish

like 2

Follow

Folkopinion 3

Avser statsrådet att verka för att anklagelser om pushbacks även från andra EU-länder ska utredas grundligt av oberoende utredningar?

Annika Hirvonen har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att en oberoende granskning av grekiska pushbacks ska tillsättas och att anklagelser om pushbacks även från andra EU-länder ska utredas grundligt av oberoende utredningar. Därutöver har Annika Hirvonen frågat mig om jag avser att verka för kraftfulla EU-sanktioner mot Grekland och andra länder som genomför olagliga pushbacks.Låt mig inledningsvis understryka att migrationssituationen på Medelhavet är både komplex och djupt tragisk. Det kommer regelbundet rapporter om smugglingsnätverk som placerar människor i sjöodugliga båtar med falska löften om att kunna leva sina liv i EU. Detta måste få ett stopp. Fenomenet pushbacks och den fara för migranters liv som ett sådant agerande medför är lika allvarligt. Att bistå personer som påträffas i sjönöd är en folkrättslig skyldighet. Av havsrätten följer att samtliga fartyg, deras flaggstater och berörda kuststater har en skyldighet att vidta åtgärder för att nödställda som påträffas till havs kan föras till en säker plats. Reglerna måste tillämpas i enlighet med internationell rätt, inklusive skyddet mot refoulement. Medlemsstaters sjöräddningsinsatser utgör också del av EU:s integrerade gränsförvaltning. Vid tillämpningen av dessa regler ska medlemsstaterna handla i enlighet med internationell rätt och EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Sverige deltar i en rad olika former av forum, kommittéer, arbetsgrupper och EU-byråer. I de här samarbetena betonar alltid Sverige vikten av regelefterlevnad och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige deltar också aktivt i kommissionens kontaktgrupp för sjöräddning, vars arbete syftar till att uppnå ett bättre samarbete kring sjöräddning mellan alla relevanta aktörer på Medelhavet.Men det är i första hand kommissionens ansvar att säkerställa att vår gemensamma lagstiftning och internationell rätt efterlevs. Jag förväntar mig att kommissionen utreder och vidtar de åtgärder som krävs i fall som involverar anklagelser om pushbacks.

Avser statsrådet att verka för kraftfulla EU-sanktioner mot Grekland och andra länder som utövar olagliga pushbacks?

Annika Hirvonen har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att en oberoende granskning av grekiska pushbacks ska tillsättas och att anklagelser om pushbacks även från andra EU-länder ska utredas grundligt av oberoende utredningar. Därutöver har Annika Hirvonen frågat mig om jag avser att verka för kraftfulla EU-sanktioner mot Grekland och andra länder som genomför olagliga pushbacks.Låt mig inledningsvis understryka att migrationssituationen på Medelhavet är både komplex och djupt tragisk. Det kommer regelbundet rapporter om smugglingsnätverk som placerar människor i sjöodugliga båtar med falska löften om att kunna leva sina liv i EU. Detta måste få ett stopp. Fenomenet pushbacks och den fara för migranters liv som ett sådant agerande medför är lika allvarligt. Att bistå personer som påträffas i sjönöd är en folkrättslig skyldighet. Av havsrätten följer att samtliga fartyg, deras flaggstater och berörda kuststater har en skyldighet att vidta åtgärder för att nödställda som påträffas till havs kan föras till en säker plats. Reglerna måste tillämpas i enlighet med internationell rätt, inklusive skyddet mot refoulement. Medlemsstaters sjöräddningsinsatser utgör också del av EU:s integrerade gränsförvaltning. Vid tillämpningen av dessa regler ska medlemsstaterna handla i enlighet med internationell rätt och EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Sverige deltar i en rad olika former av forum, kommittéer, arbetsgrupper och EU-byråer. I de här samarbetena betonar alltid Sverige vikten av regelefterlevnad och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige deltar också aktivt i kommissionens kontaktgrupp för sjöräddning, vars arbete syftar till att uppnå ett bättre samarbete kring sjöräddning mellan alla relevanta aktörer på Medelhavet.Men det är i första hand kommissionens ansvar att säkerställa att vår gemensamma lagstiftning och internationell rätt efterlevs. Jag förväntar mig att kommissionen utreder och vidtar de åtgärder som krävs i fall som involverar anklagelser om pushbacks.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Det kommunala skatteutjämningssystemet kommer med mycket stor sannolikhet att ändras på något sätt eftersom utredningen just nu ser över helheten och alla parametrar. Någon form av förändring kommer alltså att ske.Jag uppfattar dock inte att det finns stöd i riksdagen att vi ska se över själva principerna för det, det vill säga att kompensera för strukturella förändringar som finns i kommunerna, såsom befolkningstäthet, befolkningsålder, andel som är i behov av LSS-insatser etcetera. Det är ju sådant vi utjämnar genom detta system så att det ska gå att leva och verka i hela landet.Självfallet har man i ett större ekonomiskt svängrum i en större kommun. 1 miljon betyder inte lika mycket i Stockholm, Malmö och Göteborg som den gör i Sorsele kommun. I Sorsele är 1 miljon jättemycket pengar och kan till och med stjälpa hela ekonomin från ett år till ett annat. Det gör det inte i exempelvis de tre största kommunerna. Det är en verklighet vi får leva med. Det ser olika ut.Jag förstår fortfarande inte hur det i praktiken - det är det jag vill åt - skulle gå till att skapa ett skatteutjämningssystem som kompenserar för strukturella skillnader i landet för att dra undan pengar från vissa kommuner på grund av att de satsar på fel saker. Vem bestämmer vad som är fel saker? Vem i denna kammare ska bestämma vad som inte är kommunal kärnverksamhet? Jag kan ha en massa egna åsikter om detta. Sverigedemokratiska riksdagsledamöter kan ha egna åsikter. Men hur ska denna lista upprättas, och hur ska den se ut? Jag förstår inte det. Före debatten förstod jag det inte, och jag förstår det inte heller nu efter debatten. Kanske kommer det att klarna lite längre fram när Utjämningskommittén kommer med sitt slutbetänkande.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Det kommunala utjämningssystemet är som det är konstruerat i dag en garant för den orättvisa klyfta vi ser mellan stad och landsbygd. Folk kan se det med egna ögon när de jämför slöseriet i vissa storstäder, som Malmö, med den avsaknad av kommunal service som finns på landsbygden.Jag har varit på landsbygden och sett kämpande föräldrar som organiserat sig för att se till att byns sista skola inte stänger. Att kämpa för byns sista skola eller förskola är ett återkommande inslag i dagens Sverige. Samtidigt lever jag i Malmö stad, där endast det kommunala stödet till kulturlivet ligger på mer än 80 miljoner kronor, varav inget är lagstadgat. Det handlar om politiker som har så mycket skattemedel till sitt förfogande att de kan bevilja mer än 80 miljoner kronor till studieförbund och kulturella föreningar utanför kommunens verksamhet. Men det är det kommunala utjämningssystemet som möjliggör storstädernas slöseri. Jag anser att skolan på landsbygden är viktigare än Malmös arabiska filmfestival. Vad jag hoppas att statsrådet tar med sig i dag är att vi måste ha ett kommunalt utjämningssystem som ser till att skolan på landsbygden kan fortsätta sin verksamhet medan Malmö stad inte har så mycket skattemedel att de finansierar arabiska filmfestivaler. Det handlar om att återupprätta ett förtroende för det kommunala utjämningssystemet och göra det till ett verktyg som stärker hela Sverige.Vi kan inte fortsätta med det sätt på vilket det kommunala utjämningssystemet möjliggör ett slöseri som är tragiskt. Det är tragiskt eftersom det är våra skattemedel som slösas. Slöseriet måste upphöra, och därför måste det kommunala utjämningssystemet ändras.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Det som sas på slutet innebär alltså att alla kommuner som tar emot pengar i utjämningssystemet bara kan lägga skattepengar på vård, skola, omsorg och socialtjänst. Det betyder att om kommunen lägger en enda krona på det som inte är lagstadgad verksamhet, som kultur, fritid, idrott, miljöverksamhet eller trafikverksamhet, ryker pengarna från skatteutjämningssystemet. Är det vad Sverigedemokraterna föreslår?Jag är också mån om att det kommunala slöseriet ska upphöra. Vi vet att det förekommer här och där. Men hur ska detta system se ut? Det ska bli väldigt intressant att se vad Sverigedemokraternas representant i Utjämningskommittén, som är en parlamentarisk kommitté, kommer att föreslå.Hur skulle detta fungera i praktiken? Ska jag som civilminister på Finansdepartementet ha en lista över vilka åtgärder nettomottagare i det kommunala utjämningssystemet inte får satsa pengar på, för då stryper vi de pengarna? Jag förstår inte hur det skulle gå till. Det finns inte ett objektivt begrepp för vad som är kommunalt slöseri.Vi har kommunal självstyrelse. Vi måste också värna den. Den är grundlagsskyddad. Till syvende och sist måste det vara väljarna som röstar fram sina kommunpolitiker. Om väljarna i exempelvis Malmö är upprörda över att väldigt mycket pengar ges till sådant som man inte borde lägga pengar på i Malmö kommun måste väljarna rösta bort dem som styr där och rösta in nya representanter för att ändra politiken den vägen. Det är så en demokrati fungerar. Det måste vara väljarna som till syvende och sist avgör vad som egentligen är kommunalt slöseri. Jag tror att det skulle bli väldigt svårt att hitta något annat system.Vi måste återigen också slå fast att det kommunala utjämningssystemet absolut har sina brister. Det är därför vi ser över det. Regeringen har gett nya direktiv till Utjämningskommittén. Poängen med utjämningssystemet är att kompensera för strukturella skillnader mellan kommunerna. Om man har en hög andel äldre i sin befolkning förutsätts man ha högre kostnader för äldreomsorg. Om man har en högre andel barn och ungdomar än genomsnittet i befolkningen kan man antas ha högre kostnader för förskola och skola. Om man har stor gleshet i sin kommun kan man förutsättas ha högre kostnader. Det är svårare att bedriva en effektiv kommunal verksamhet då. Därför kompenseras man för det. Om man har väldigt många invånare med svagt skatteunderlag kompenseras man också för det för att det inte ska skapas alltför stora klyftor och slitningar i vårt avlånga land.Ingen kommun, inte heller Malmö, uppmuntras eller kompenseras genom det kommunala utjämningssystemet för att man lägger pengar på x, y eller z. Utan bidragen från det kommunala utjämningssystemet baseras på befolkningsstrukturen i den enskilda kommunen. Sedan är det upp till kommunpolitikerna, som är valda av väljarna i demokratiska val, att avgöra vad de ska lägga pengarna på. Det kan vara att lägga mer på den lagstadgade verksamheten, som kan kallas kärnverksamhet, eller så kan man välja att lägga pengar också på annat.Så måste det fungera. Jag har svårt att se annat, även om också jag som civilminister då och då faktiskt kan ha synpunkter på en och annan utgift som läggs i en och annan kommun. Men det kommunalekonomiska skatteutjämningssystemet måste ha samma struktur framöver som i dag, tror jag, även om vi kan putsa på det lite här och där.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Folk i vissa delar av Sverige där man knappt har någon kommunal service undrar vad politikerna sysslar med och hur vissa storstäder kan slösa som de gör medan andra kommuner knappt har någon kommunal service. Var kommer pengarna från?Pengarna kommer ju från det kommunala utjämningssystemet. Utan dessa statsbidrag skulle kommuner som Malmö stad inte kunna ägna sig åt den sortens slöseri vi ser i dag. Utan det kommunala utjämningssystemet, där det inte finns några villkor som det är konstruerat i dag, skulle Malmö stad inte kunna ge skattemedel till studieförbundet Ibn Rushd, som enligt flera rapporter har ideologiska kopplingar till muslimska brödraskapet.Det är ett stort problem när Malmö stad, som är den kommun som tar emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet, inte per capita men mest medel, också är den kommun som är mest känd för sitt slöseri.Jag vill inte vara raljant och säga att Malmö stad saknar 6,3 miljarder kronor i sin kommunala budget. Men det är precis så det är. Utan det kommunala utjämningsstödet skulle Malmö stad sakna ungefär en fjärdedel av sin budget. Då skulle det vara omöjligt för kommunen att ägna sig åt det slöseri som vi ser i dag.Det är här problemet ligger. Det kommunala utjämningssystemet, vars syfte var att stärka mindre kommuner som saknade kommunal service, har i stället blivit ett verktyg för att möjliggöra slöseri för storstäder som Malmö. Det är uppenbart att detta har urholkat förtroendet för det kommunala utjämningssystemet och resulterat i att större kommuner har blivit en lekstuga där skattebetalarna får finansiera leksaker som enhörningar och Zlatanstatyer.En sådan ordning skapar också en större klyfta mellan stad och landsbygd. Det finns kommuner på landsbygden där den kommunala servicen är svåråtkomlig och där man om man inte bor i centrum bara har hembygdsgården, som sköts och finansieras av civilsamhället och inte genom skattemedel. Men i större städer finns det skattefinansierade fritidsgårdar för vuxna, som de sex allaktivitetshusen i Malmö som råkar ligga i Malmös invandrartäta områden.Det finns en orättvisa i detta, speciellt när de större städerna inte finansierar denna verksamhet med egna pengar utan genom ett kommunalt utjämningssystem som inte jämnar ut utan ger större städer möjlighet att slösa med skattemedel.Jag anser att dessa problem med det kommunala utjämningssystemet måste åtgärdas. Det går inte att ha förtroende för ett system som i praktiken möjliggör slöseri. Detta är ett slöseri som politiker på vänsterkanten ofta använder sig av för att gynna det egna styret, vilket är högst olämpligt. Det är en allmän uppfattning att sådant som kommuner som Malmö ägnar sig åt är slöseri. Visst kan man göra bedömningen att en kommun får lägga medel på en arabisk filmfestival eller på Ibn Rushd. Men jag tror att de flesta kan avgöra vad kommunal kärnverksamhet är.Kommunal kärnverksamhet är först och främst det som är lagstadgat. Men det är även skola, vård, omsorg och trygghet. Det är det vi förväntar oss att få från kommunen. Det är inte alla kommuner som kan leverera det, medan Malmö stad levererar detta och även slösar pengar på annat, eftersom de får alltför mycket medel från staten genom det kommunala utjämningssystemet.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Utjämningskommitténs betänkande ska komma senare i vår. De måste få jobba i lugn och ro utan att jag gör offentliga uttalanden om exakt hur jag tycker att de ska lägga fram sitt förslag på ny utformning av skatteutjämningssystemet. Jag kommer alltså att vänta lite med alltför säkra uttalanden och kommer att ta emot deras betänkanden och läsa dem med mycket stort intresse.Först vill jag göra en rättelse. Malmö är inte den kommun som tar emot mest bidrag från det kommunalekonomiska skatteutjämningssystemet. Vi räknar per invånare. Det måste vi göra. Annars blir det helt orimligt. De kommuner som tar emot mest i detta system är Bjurholm, Sorsele, Pajala, Dorotea och Åsele. Alla fem är små kommuner som ligger i de norra delarna av Sverige. Då har vi fått det sagt. Malmö kommun ligger på plats 127 av mottagande kommuner i Sverige. Det kan vara bra att veta.När jag var kommunpolitiker i den stad som vi befinner oss i nu, Stockholm, pratade jag väldigt mycket om kommunal kärnverksamhet och hur vi skulle stoppa kommunalt slöseri. Som kommunpolitiker tog jag på stort allvar hur vi i Stockholms kommun skulle kunna fokusera mer på och prioritera kärnverksamheten för att om möjligt också kunna sänka skatten.Det finns inget objektivt mått på eller begrepp för vad som är kärnverksamhet. Vad man tycker är kommunal kärnverksamhet skiftar lite mellan olika politiker och säkert mellan olika väljare och medborgare. En del tycker att kärnverksamheten bara är den lagstyrda verksamheten. Om man gör den väldigt strikta tolkningen skulle vi skala av väldigt mycket av den kommunala verksamheten. En del gör en lite vidare tolkning, medan andra gör en betydligt vidare tolkning.Var skulle gränserna gå från staten? Ska vi säga att om kommun X satsar på Y, Z, Å, Ä och Ö ska vi dra in bidrag ur skatteutjämningssystemet, men om man satsar på den och den verksamheten är det okej att få bidrag? Det skulle bli enorma gränsdragningsproblem och, skulle jag vilja påstå, vara ett stort brott mot den kommunala självstyrelsen.Jag menar att det måste vara väljarna som avgör vilka politiker som ska styra i exempelvis Malmö kommun. Det kan inte vara jag som civilminister som ska straffa kommuner genom det kommunalekonomiska systemet. Det är så jag ser på det, utifrån hur det skulle fungera i praktiken.Det är viktigt att kommuner har koll på sin ekonomi och inte svävar ut för mycket utan ser till att prioritera kärnverksamheten. Jag ska erkänna att jag tycker att vi ibland kan se exempel på lite obegripliga prioriteringar här och där i Sverige. Men jag tror att skatteutjämningssystemet skulle bli ett väldigt trubbigt instrument att använda här.Interpellanten själv säger att Malmö förra året tog emot 6,3 miljarder kronor och lade 1 miljon på en arabisk filmfestival. Var och en förstår att det inte är de 6,3 miljarderna som finansierar denna filmfestival, utan det är nog andra pengar. Det är ändå otroligt olika summor pengar vi pratar om. Man kan tycka att det är fel att lägga pengar på detta i alla fall. Men kom inte och säg att det är det kommunala skatteutjämningssystemet som finansierar denna filmfestival. Det är faktiskt att ta i lite i överkant.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Sverige är ett avlångt land där olika kommuner har varierande förutsättningar. Därför behövs det ett kommunalt utjämningssystem som kan jämna ut variarationerna avseende befolkning, skattekraft och andra ekonomiska förutsättningar.Min interpellation ifrågasätter inte att det ska betalas ut ett kommunalt utjämningsbidrag till kommuner och regioner. Problemet är att den kommun som tar emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet också är känd för att slösa skattemedel.Malmö stad ska under 2023 ta emot 6,3 miljarder kronor genom det kommunala utjämningssystemet. Malmö stad har under lång tid varit den kommun som tagit emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet. Samtidigt finansierar kommunen arabiska filmfestivaler och ger olika former av stöd till illegala migranter.I år kommer Malmö stad för första gången att avsätta mer än 1 miljon kronor för arrangerandet av Malmös arabiska filmfestival. Det är en årlig festival som kommunen finansierar. Enligt min åsikt är en arabisk filmfestival inte en del av den kommunala kärnverksamheten. Jag tror att det är rätt många som håller med. Uppenbarligen har Malmö stad för mycket pengar om man kan slösa skattemedel på det här sättet.Sedan har vi Zlatanstatyn. Hittills har den kostat Malmö stad mer än en halv miljon kronor. Statyn måste gömmas, bevakas och repareras hela tiden. Det är en lång historia bakom varför Malmö stad förvarar och betalar för en staty som rätt många Malmöbor vill sabotera. Det är en av många berättelser som slutar med att Malmö stads politiker slösar med andra människors pengar.Malmö stad har till och med börjat arrangera firandet av muslimska högtider. Det är vad skattemedel går till nu. Är det kommunal kärnverksamhet?Malmö stads slöseri är ökänt och urholkar förtroendet för hela det kommunala utjämningssystemet. För det finns en och annan som ställer sig samma fråga som jag ställer mig: Om andra måste betala 6,3 miljarder kronor till Malmö stad för att kommunens ekonomi ska gå ihop, hur kommer det sig att Malmö stads politiker slösar så mycket?Är det så att det kommunala utjämningssystemet är konstruerat på ett felaktigt sätt? I stället för att man ska kunna behålla skolor och annan kommunal kärnverksamhet i mindre kommuner kan Malmö stad avlöna sin armé av kommunikatörer och avsätta 850 000 kronor för att sätta upp en enhörning i det offentliga rummet.Det är just därför jag frågar statsrådet om han tänker vidta några åtgärder för att de kommuner som tar emot medel genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för detta system. Detta är nämligen precis vad Malmö stad, den största mottagaren av kommunala utjämningsbidrag, har gjort.Det är viktigt att regeringen tar tag i denna fråga, eftersom det finns en diskussion där man ifrågasätter hela det kommunala utjämningssystemet. Därmed behövs det åtgärder för att återupprätta förtroendet för det kommunala utjämningssystemet, som har raserats av det slöseri som vissa kommunpolitiker ägnat sig åt. I det svar jag fick av statsrådet hörde jag inget erkännande av det slöseri som vissa kommuner ägnar sig åt. Men i dag ser vi ett kommunalt utjämningssystem som är konstruerat på ett sådant sätt att det upprätthåller detta slöseri.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet?

Nima Gholam Ali Pour har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet.Det kommunalekonomiska utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och för regioner att erbjuda sina invånare kommunal service trots skillnader i skattekraft och strukturella faktorer. Systemet fördelar mycket pengar, och för att förtroendet för systemet ska bibehållas är det viktigt att det uppfattas som rättvist och korrekt. De generella statsbidragen till kommunerna fördelas genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Systemet innebär också en omfördelning av skattemedel mellan kommunerna. De kommuner som får de största bidragen i systemet är de som har lägst skattekraft, det vill säga lägst skatteunderlag per invånare, och de som förväntas ha högre kostnader för sin verksamhet på grund av strukturella faktorer, såsom en hög andel äldre personer eller gles bebyggelsestruktur. Detta innebär att storleken på de generella statsbidragen, det vill säga utfallet i utjämningssystemet, varierar mellan kommunerna. För vissa kommuner är bidragen en stor andel av de totala intäkterna, medan ett tiotal kommuner med hög skattekraft betalar till systemet.Kommuner och regioner ansvarar för sin verksamhet och ekonomi, och de har ett stort handlingsutrymme inom ramen för detta ansvar. De generella statsbidragen är på samma sätt som de kommunala skattemedlen fria att användas utifrån kommunernas egna prioriteringar och behov. Den kommunala beskattningsrätten är en viktig del av den kommunala självstyrelsen. En viktig princip i utjämningssystemet är att det ska bygga på opåverkbara faktorer så att en enskild kommuns faktiska kostnader inte påverkar dess utfall i systemet. Det innebär att om en kommun har högre kostnader, givet dess strukturella förutsättningar, än genomsnittskommunen får inte den kommunen mer pengar i utjämningssystemet. Det är alltså inte så att andra kommuner får betala om en enskild kommun väljer att satsa mycket pengar på en viss verksamhet. Likaså får en kommun som är mer effektiv än genomsnittskommunen behålla de pengar som blir över.En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att se över utjämningssystemet i syfte att säkerställa att det uppfyller sitt syfte. Kommittén ska även analysera systemets effekter på utveckling och tillväxt. I tilläggsdirektiv till kommittén som beslutades av regeringen i våras anges att det kan behövas ytterligare åtgärder riktade mot kommuner och regioner för att främja ett effektivt resursutnyttjande och att kommittén ska föreslå åtgärder för att motverka ökande skattesatser i kommuner och regioner.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Det tredje av de här sex förslagen finns faktiskt redan med i det förslag till ny AI-förordning som vi nu har baxat igenom. Det har kommit ända till Europaparlamentet och är nu i trilogförhandlingar inom EU.Ska vi möta och få en reglering av AI för att undvika de risker som Josef Fransson har nämnt behöver vi internationell reglering. Vi kan inte ha 27 olika regleringar i en inre marknad. Det är väldigt bra att EU nu har gått fram gemensamt för att möta frågan på ett gemensamt sätt så att investerare och utvecklare av AI vet vilket regelverk som gäller när man ska implementera nya AI-produkter på den inre marknaden. Jag tror att det är bra för Europas konkurrenskraft, och jag tror också att det är väldigt bra för att minimera riskerna med AI.Bland annat föreslås det att om man interagerar med en annan människa med hjälp av AI ska den som tar emot informationen veta att det är ett AI-verktyg. Det är ett av väldigt många förslag som finns här.Jag tycker också, som jag sagt i tidigare inlägg, att det är väldigt viktigt att regeringen främjar AI. Just med tanke på den enorma potentialen för både bättre verksamhet och besparingar i pengar är det självklart för mig att regeringen bör främja AI.Jag är väldigt engagerad i exempelvis hur våra kommuner och regioner ska kunna använda AI i mycket större utsträckning. Vi har väldigt goda exempel från många kommuner där man drastiskt dragit ned sina kostnader, effektiviserat verksamheterna och fått bättre verksamheter med hjälp av AI. Detta vill jag ska implementeras brett i Kommunsverige.Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att vi inte ser AI som en isolerad fråga. AI är en del av digitaliseringen. AI har vi hållit på med sedan 50-talet i vår värld. Den är mycket mer avancerad nu, men för att AI ska kunna utvecklas behöver vi data. Det jobbar vi också med: hur vi ska kunna främja datadelen på ett säkert och tryggt sätt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Det tredje av de här sex förslagen finns faktiskt redan med i det förslag till ny AI-förordning som vi nu har baxat igenom. Det har kommit ända till Europaparlamentet och är nu i trilogförhandlingar inom EU.Ska vi möta och få en reglering av AI för att undvika de risker som Josef Fransson har nämnt behöver vi internationell reglering. Vi kan inte ha 27 olika regleringar i en inre marknad. Det är väldigt bra att EU nu har gått fram gemensamt för att möta frågan på ett gemensamt sätt så att investerare och utvecklare av AI vet vilket regelverk som gäller när man ska implementera nya AI-produkter på den inre marknaden. Jag tror att det är bra för Europas konkurrenskraft, och jag tror också att det är väldigt bra för att minimera riskerna med AI.Bland annat föreslås det att om man interagerar med en annan människa med hjälp av AI ska den som tar emot informationen veta att det är ett AI-verktyg. Det är ett av väldigt många förslag som finns här.Jag tycker också, som jag sagt i tidigare inlägg, att det är väldigt viktigt att regeringen främjar AI. Just med tanke på den enorma potentialen för både bättre verksamhet och besparingar i pengar är det självklart för mig att regeringen bör främja AI.Jag är väldigt engagerad i exempelvis hur våra kommuner och regioner ska kunna använda AI i mycket större utsträckning. Vi har väldigt goda exempel från många kommuner där man drastiskt dragit ned sina kostnader, effektiviserat verksamheterna och fått bättre verksamheter med hjälp av AI. Detta vill jag ska implementeras brett i Kommunsverige.Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att vi inte ser AI som en isolerad fråga. AI är en del av digitaliseringen. AI har vi hållit på med sedan 50-talet i vår värld. Den är mycket mer avancerad nu, men för att AI ska kunna utvecklas behöver vi data. Det jobbar vi också med: hur vi ska kunna främja datadelen på ett säkert och tryggt sätt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Det är kloka resonemang i mångt och mycket. Jag tror dock att politikens uppgift när det kommer till AI i första hand är att hantera risker, för det kommer inte företagen att göra. Företagen är däremot väldigt duktiga på att lyfta nyttor. Därav följer att jag vill ägna min korta tid här på jorden och i denna talarstol åt att lyfta det jag tror är mest angeläget för mina barns framtid och det jag kan göra.Jag övergår nu till några av de ytterligare förslag som jag lovade att lyfta.Det andra förslaget är att utse en myndighet som har ett uttalat främjandeuppdrag för artificiell intelligens. Det kanske man kan säga redan är tillgodosett i någon mån, men vi ska också inrätta en myndighet som hanterar riskerna med artificiell intelligens. Båda perspektiven behövs och bör om möjligt inte sammanblandas på myndighetsnivå.Mitt tredje förslag är att göra det förbjudet att använda AI i kommunikation utan att uppge för mottagaren att det är AI. Med denna lag skulle man åtminstone kunna försvåra lite grann när det gäller vissa bedrägerier och oetisk affärsverksamhet.Det fjärde förslaget är att man låter utreda vem som bär ansvaret när AI orsakar skada på individer eller juridiska personer. Företag behöver ta en större del av risken än vad jag tror att de är lagstadgat tvingade till i dag.Det femte förslaget är att öronmärka forskningsmedel just för risker med artificiell intelligens.Slutligen: Det sjätte förslaget är att söka internationellt samarbete inom normgivning och brottsbekämpning. Frågan är av global karaktär, och jag vill upprepa att den är långt mycket mer angelägen än frågan om klimatförändringar. Det är min absoluta övertygelse.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Det är kloka resonemang i mångt och mycket. Jag tror dock att politikens uppgift när det kommer till AI i första hand är att hantera risker, för det kommer inte företagen att göra. Företagen är däremot väldigt duktiga på att lyfta nyttor. Därav följer att jag vill ägna min korta tid här på jorden och i denna talarstol åt att lyfta det jag tror är mest angeläget för mina barns framtid och det jag kan göra.Jag övergår nu till några av de ytterligare förslag som jag lovade att lyfta.Det andra förslaget är att utse en myndighet som har ett uttalat främjandeuppdrag för artificiell intelligens. Det kanske man kan säga redan är tillgodosett i någon mån, men vi ska också inrätta en myndighet som hanterar riskerna med artificiell intelligens. Båda perspektiven behövs och bör om möjligt inte sammanblandas på myndighetsnivå.Mitt tredje förslag är att göra det förbjudet att använda AI i kommunikation utan att uppge för mottagaren att det är AI. Med denna lag skulle man åtminstone kunna försvåra lite grann när det gäller vissa bedrägerier och oetisk affärsverksamhet.Det fjärde förslaget är att man låter utreda vem som bär ansvaret när AI orsakar skada på individer eller juridiska personer. Företag behöver ta en större del av risken än vad jag tror att de är lagstadgat tvingade till i dag.Det femte förslaget är att öronmärka forskningsmedel just för risker med artificiell intelligens.Slutligen: Det sjätte förslaget är att söka internationellt samarbete inom normgivning och brottsbekämpning. Frågan är av global karaktär, och jag vill upprepa att den är långt mycket mer angelägen än frågan om klimatförändringar. Det är min absoluta övertygelse.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Tack för det konkreta förslaget från Josef Fransson! Jag är idel öra för att höra de kommande förslagen, för jag tycker att det är väldigt givande, oavsett sammanhang, att få många konkreta förslag inom olika politikområden.Jag kan börja med att säga att det i dag inte finns något förslag om en AI-nämnd från regeringens bord. Däremot kommer det under hösten att komma fler beslut och initiativ som rör AI. Det kan jag redan nu säga, och vi får återkomma med exakt vad de innehåller när de väl kan presenteras.Dessa beslut handlar dock mycket om att främja AI och att använda AI i större utsträckning än vi gör i dag. Josef Fransson radade upp en del hot, nackdelar och risker som AI för med sig. Det är viktigt att peka på dem, men jag tycker att det blir lite väl dystopiskt när man bara lyfter fram riskerna och säger att det ena och det andra kommer att hända: Det kommer att bli massarbetslöshet, det kommer att bli enorma värdeöverföringar och människor kommer att bli utsatta för bedrägerier på grund av AI. Då tycker jag att man lite för självsäkert målar upp en dystopisk bild av framtiden.Det kan ju också vara så att vi med AI-teknik faktiskt hjälper människor att upptäcka olika typer av manipulationer. De hot som AI-tekniken kan innebära kanske man också kan använda AI-teknik för att avvärja. Vi har redan sett något sådant exempel. Jag tycker att man måste vara lite mer nyanserad när man talar om detta.Jag tycker att det är väldigt bra att det förs etiska diskussioner; det måste man göra kring AI-utvecklingen. Det ska vi göra inom politiken, i den här kammaren, men det måste också föras sådana diskussioner på mycket bredare front utanför det här huset. Jag välkomnar verkligen detta.Men om man tror att en ökad AI-användning bara kommer de stora techbolagen till del vad gäller ekonomisk vinning har man inte sett alltihop; det måste jag säga. En beräkning har gjorts som visar att bara offentlig förvaltning skulle kunna spara uppemot 140 miljarder kronor om vi var bättre på att använda AI-teknik fullt ut. Det här är en siffra som är några år gammal, så det är mycket möjligt att summan skulle vara ännu högre i dag.Man ser att man med hjälp av AI skulle kunna fatta mycket snabbare beslut. Man skulle kunna effektivisera beslutsprocesser och minska risken för felaktiga utbetalningar, bara för att ta några exempel - för att inte tala om vad man skulle kunna använda AI till inom både äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Med AI skulle man kunna minska behovet av mänsklig arbetskraft så att de anställda, som vi i dag många gånger har brist på, kunde göra det som kräver mer människonära omvårdnad.Jag är övertygad om att människan är mer än sin intelligens. Jag hör ibland att en del tror att vi kommer att utrota människan och att människor inte kommer att behövas eftersom AI kommer att vara mer intelligent än människan. Jag menar att människan har ett större värde än sin intelligens och att människan även i en värld där AI dominerar mycket mer än i dag kommer att ha ett existensberättigande och ett värde även framöver.Jag är övertygad om att mänskligheten kommer att överleva också AI. Det är vad jag tror, men där kan vi ha lite olika uppfattningar och ingångar. Det är naturligtvis ingen som vet med hundra procents säkerhet. Men att tala om att mänskligheten skulle vara utrotad om 50 år, som jag har hört någon nämna, tycker jag är kraftigt överdrivet. Jag tror att människan har ett existensberättigande även i en värld där AI finns och används mycket mer än i dag. Människan är större och har ett högre värde än sin intelligens.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Tack för det konkreta förslaget från Josef Fransson! Jag är idel öra för att höra de kommande förslagen, för jag tycker att det är väldigt givande, oavsett sammanhang, att få många konkreta förslag inom olika politikområden.Jag kan börja med att säga att det i dag inte finns något förslag om en AI-nämnd från regeringens bord. Däremot kommer det under hösten att komma fler beslut och initiativ som rör AI. Det kan jag redan nu säga, och vi får återkomma med exakt vad de innehåller när de väl kan presenteras.Dessa beslut handlar dock mycket om att främja AI och att använda AI i större utsträckning än vi gör i dag. Josef Fransson radade upp en del hot, nackdelar och risker som AI för med sig. Det är viktigt att peka på dem, men jag tycker att det blir lite väl dystopiskt när man bara lyfter fram riskerna och säger att det ena och det andra kommer att hända: Det kommer att bli massarbetslöshet, det kommer att bli enorma värdeöverföringar och människor kommer att bli utsatta för bedrägerier på grund av AI. Då tycker jag att man lite för självsäkert målar upp en dystopisk bild av framtiden.Det kan ju också vara så att vi med AI-teknik faktiskt hjälper människor att upptäcka olika typer av manipulationer. De hot som AI-tekniken kan innebära kanske man också kan använda AI-teknik för att avvärja. Vi har redan sett något sådant exempel. Jag tycker att man måste vara lite mer nyanserad när man talar om detta.Jag tycker att det är väldigt bra att det förs etiska diskussioner; det måste man göra kring AI-utvecklingen. Det ska vi göra inom politiken, i den här kammaren, men det måste också föras sådana diskussioner på mycket bredare front utanför det här huset. Jag välkomnar verkligen detta.Men om man tror att en ökad AI-användning bara kommer de stora techbolagen till del vad gäller ekonomisk vinning har man inte sett alltihop; det måste jag säga. En beräkning har gjorts som visar att bara offentlig förvaltning skulle kunna spara uppemot 140 miljarder kronor om vi var bättre på att använda AI-teknik fullt ut. Det här är en siffra som är några år gammal, så det är mycket möjligt att summan skulle vara ännu högre i dag.Man ser att man med hjälp av AI skulle kunna fatta mycket snabbare beslut. Man skulle kunna effektivisera beslutsprocesser och minska risken för felaktiga utbetalningar, bara för att ta några exempel - för att inte tala om vad man skulle kunna använda AI till inom både äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Med AI skulle man kunna minska behovet av mänsklig arbetskraft så att de anställda, som vi i dag många gånger har brist på, kunde göra det som kräver mer människonära omvårdnad.Jag är övertygad om att människan är mer än sin intelligens. Jag hör ibland att en del tror att vi kommer att utrota människan och att människor inte kommer att behövas eftersom AI kommer att vara mer intelligent än människan. Jag menar att människan har ett större värde än sin intelligens och att människan även i en värld där AI dominerar mycket mer än i dag kommer att ha ett existensberättigande och ett värde även framöver.Jag är övertygad om att mänskligheten kommer att överleva också AI. Det är vad jag tror, men där kan vi ha lite olika uppfattningar och ingångar. Det är naturligtvis ingen som vet med hundra procents säkerhet. Men att tala om att mänskligheten skulle vara utrotad om 50 år, som jag har hört någon nämna, tycker jag är kraftigt överdrivet. Jag tror att människan har ett existensberättigande även i en värld där AI finns och används mycket mer än i dag. Människan är större och har ett högre värde än sin intelligens.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Tack, statsrådet Slottner, för diskussionen! Jag vill vara tydlig: Jag tror inte att vi vare sig kan eller vill stoppa någon utveckling inom AI.Problemet är bara kraften i denna teknologi och att utvecklingen, som det ser ut i dag, är så gott som oreglerad. Några personer som varnar för techföretagens kapprustning är Steve Wozniak, medgrundare till Apple, MIT-professorn Max Tegmark, författaren och professorn Yuval Noah Harari, som är mycket intressant att lyssna på i sammanhanget, multientreprenören Elon Musk och många därtill. Dessa personer, bland andra, har varit med och skrivit ett öppet brev som heter Pause Giant AI Experiments. Det kanske mest ska ses som en inlaga i en debatt, för jag tror inte att de själva tror att någon utveckling kommer att pausas på grund av deras brev. Men det är ett väldigt intressant brev som är värt att ta del av i sin helhet.Riskerna med AI är mångfasetterade. Några av dem är här och nu. I mitt förra inlägg såg jag lite längre in i framtiden. Men redan här och nu kan vi börja fundera på vad som händer med vår kultur när mjukvaror skapar konst, musik och litteratur som berör oss djupare än det som skapats av människor. Hur påverkar det vårt samhälle när ett dataprogram kan skapa djupa intima relationer med oss som kanske känns mer verkliga än dem vi många gånger har med våra vänner? Vad händer med vår demokrati när dessa program börjar producera lagförslag och propaganda - kanske med någon som styr vid spakarna, kanske helt på egen hand? Kommer värdens demokratier över huvud taget att överleva som demokratier i AI:s tidsålder? Om inte - vad är det som kommer sedan?AI riskerar att leda till massarbetslöshet på ett sätt som inte går att jämföra med tidigare tekniksprång. Att mängder av människor kommer att skinnas på varenda krona genom sofistikerade lurendrejerier ser jag som givet. Risken för massiv värdeöverföring till ett litet antal företag och individer ser jag också som mer eller mindre given om vi inte politiskt hittar lösningar. Detta sker alltså i ett landskap där techgiganterna kanske redan i dag omsätter mer än många staters bruttonationalprodukt. Denna utveckling kommer, som jag ser det, att accelerera med AI. Detta är ett litet axplock; riskerna med AI förmodligen lika stora som antalet som antalet olika melodier man kan spela på ett piano. Jag ska inte stå här och låtsas att jag sitter på lösningarna, åtminstone inte alla lösningar. Men jag tänker lyfta fram några punkter. Jag kanske inte hinner läsa upp alla, utan jag får spara några till mitt sista inlägg. Men jag ska i alla fall börja, och jag tar då upp ett förslag som jag har lyft fram offentligt tidigare.Det handlar om att vi bör upprätta en AI-nämnd, sammansatt av samtliga politiska partier i den här kammaren och den bästa expertis som Sverige har att erbjuda. Vi bör helt enkelt upprätta ett forum där man öppet och ärligt kan diskutera risker och möjligheter. Genom en sådan nämnd får man också korta ledtider till att politikerna åtminstone kan få en möjlighet att lyfta konkreta förslag för att skydda oss mot det som är hotfullt med AI. Jag menar att det här är en mycket lågt hängande frukt, som vi borde ta tag i genast.Jag har alltså ytterligare ett antal punkter, men jag sparar dem till mitt slutinlägg.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Tack, statsrådet Slottner, för diskussionen! Jag vill vara tydlig: Jag tror inte att vi vare sig kan eller vill stoppa någon utveckling inom AI.Problemet är bara kraften i denna teknologi och att utvecklingen, som det ser ut i dag, är så gott som oreglerad. Några personer som varnar för techföretagens kapprustning är Steve Wozniak, medgrundare till Apple, MIT-professorn Max Tegmark, författaren och professorn Yuval Noah Harari, som är mycket intressant att lyssna på i sammanhanget, multientreprenören Elon Musk och många därtill. Dessa personer, bland andra, har varit med och skrivit ett öppet brev som heter Pause Giant AI Experiments. Det kanske mest ska ses som en inlaga i en debatt, för jag tror inte att de själva tror att någon utveckling kommer att pausas på grund av deras brev. Men det är ett väldigt intressant brev som är värt att ta del av i sin helhet.Riskerna med AI är mångfasetterade. Några av dem är här och nu. I mitt förra inlägg såg jag lite längre in i framtiden. Men redan här och nu kan vi börja fundera på vad som händer med vår kultur när mjukvaror skapar konst, musik och litteratur som berör oss djupare än det som skapats av människor. Hur påverkar det vårt samhälle när ett dataprogram kan skapa djupa intima relationer med oss som kanske känns mer verkliga än dem vi många gånger har med våra vänner? Vad händer med vår demokrati när dessa program börjar producera lagförslag och propaganda - kanske med någon som styr vid spakarna, kanske helt på egen hand? Kommer värdens demokratier över huvud taget att överleva som demokratier i AI:s tidsålder? Om inte - vad är det som kommer sedan?AI riskerar att leda till massarbetslöshet på ett sätt som inte går att jämföra med tidigare tekniksprång. Att mängder av människor kommer att skinnas på varenda krona genom sofistikerade lurendrejerier ser jag som givet. Risken för massiv värdeöverföring till ett litet antal företag och individer ser jag också som mer eller mindre given om vi inte politiskt hittar lösningar. Detta sker alltså i ett landskap där techgiganterna kanske redan i dag omsätter mer än många staters bruttonationalprodukt. Denna utveckling kommer, som jag ser det, att accelerera med AI. Detta är ett litet axplock; riskerna med AI förmodligen lika stora som antalet som antalet olika melodier man kan spela på ett piano. Jag ska inte stå här och låtsas att jag sitter på lösningarna, åtminstone inte alla lösningar. Men jag tänker lyfta fram några punkter. Jag kanske inte hinner läsa upp alla, utan jag får spara några till mitt sista inlägg. Men jag ska i alla fall börja, och jag tar då upp ett förslag som jag har lyft fram offentligt tidigare.Det handlar om att vi bör upprätta en AI-nämnd, sammansatt av samtliga politiska partier i den här kammaren och den bästa expertis som Sverige har att erbjuda. Vi bör helt enkelt upprätta ett forum där man öppet och ärligt kan diskutera risker och möjligheter. Genom en sådan nämnd får man också korta ledtider till att politikerna åtminstone kan få en möjlighet att lyfta konkreta förslag för att skydda oss mot det som är hotfullt med AI. Jag menar att det här är en mycket lågt hängande frukt, som vi borde ta tag i genast.Jag har alltså ytterligare ett antal punkter, men jag sparar dem till mitt slutinlägg.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Det är ibland svårt att veta var man ska börja. Det här är ett ämne som man kan tala om i timme efter timme. Man kan välja att se bara möjligheterna och skygga från riskerna. Man kan välja att bara se riskerna och måla upp domedagens nära förestående. Vi måste ändå på något sätt hamna mittemellan. Det tycker jag även att Josef Fransson gör, vill jag säga.Jag tror också att det är en revolution för världen. Vi har i dag väldigt svårt att riktigt förstå hur AI kommer att påverka våra liv och hur vi kommer att använda AI under de kommande decennierna. Det är så mycket som vi kommer att kunna använda AI till och så många möjligheter som AI kommer att ge oss om 20, 30 år som vi i dag inte ens tänker på. Det är hisnande men också ganska spännande ska jag personligen erkänna.Jag delar inte uppfattningen att vi politiker mest ska fokusera på att hantera riskerna. Då riskerar vi att halka efter. Jag menar att vi som politiker måste kunna fokusera på att främja AI där vi tror att den kan göra störst nytta samtidigt som vi försöker skapa en reglering som minimerar riskerna med AI. Jag menar att vi måste klara av båda två.Från början när jag blev civilminister med ansvar för digitalisering har jag sagt att vi ska ta till vara de stora möjligheterna som AI ger oss. De är enorma och är i dag bara i sin linda. Samtidigt måste vi hantera riskerna på vägen. Det är mina ingångsvärden inom det här politikområdet.Josef Fransson lyfte själv i sitt anförande fram möjligheterna inom hälso- och sjukvård. Där hjälper AI redan i dag till inom hälso- och sjukvården. Det är inte så att AI är någon nyhet inom svensk hälso- och sjukvård. AI har använts under lång tid för att hitta sjukdomar och för att kunna diagnostisera och bota sjukdomar.Vi ser att det kommer att användas i en mycket mer snabb takt framöver. Vi kan ställa prognoser på ett helt annat sätt. Vi kan få mycket mer likvärdiga beslut inom socialtjänst och inom andra offentliga instanser som ökar rättvisan, exempelvis den rättsliga rättvisan.Vi kan också använda det inom rättsväsendet på ett helt annat sätt. Vi kan få tag på vedervärdiga brottslingar, åtala dem och straffa dem för de vedervärdigheter som de har gjort. Det finns fantastiska möjligheter.Men det finns naturligtvis också risker. Det jag är mest rädd för är att totalitära stater och regimer kommer att använda AI som ett sätt att kontrollera sina medborgare. Det handlar om att socialt kontrollera dem, att manipulera dem och föra fram falsk propaganda. Vi kan redan se detta i dag i det fasansfulla kriget som Ryssland för gentemot Ukraina. Man använder desinformation, och AI är ett medel i detta.Jag är också rädd för att man inte vet vad som är sant och falskt och att gränslandet mellan sant och falskt suddas ut. Man kan utge sig för att vara någon man inte alls är, etcetera.Jag har dock ingen stoppknapp att trycka på. Jag kan inte säga: Nu stoppar vi den här utvecklingen och förbjuder alla riskerna. Så fungerar inte forskning och utveckling. Skulle vi stoppa forskning och utveckling i Europa och USA är det Kina som har herraväldet över utvecklingen av AI. Det tror jag inte är någon utveckling som vare sig jag eller Josef Fransson vill se framför oss.Det pågår mycket arbete inom AI-akten inom EU men också arbete inom TTC och inom G7-länderna där vi talar mer om ett gemensamt synsätt på detta med gemensamma regleringar och också gemensamma standarder. Jag pausar där och återkommer i nästa inlägg.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Det är ibland svårt att veta var man ska börja. Det här är ett ämne som man kan tala om i timme efter timme. Man kan välja att se bara möjligheterna och skygga från riskerna. Man kan välja att bara se riskerna och måla upp domedagens nära förestående. Vi måste ändå på något sätt hamna mittemellan. Det tycker jag även att Josef Fransson gör, vill jag säga.Jag tror också att det är en revolution för världen. Vi har i dag väldigt svårt att riktigt förstå hur AI kommer att påverka våra liv och hur vi kommer att använda AI under de kommande decennierna. Det är så mycket som vi kommer att kunna använda AI till och så många möjligheter som AI kommer att ge oss om 20, 30 år som vi i dag inte ens tänker på. Det är hisnande men också ganska spännande ska jag personligen erkänna.Jag delar inte uppfattningen att vi politiker mest ska fokusera på att hantera riskerna. Då riskerar vi att halka efter. Jag menar att vi som politiker måste kunna fokusera på att främja AI där vi tror att den kan göra störst nytta samtidigt som vi försöker skapa en reglering som minimerar riskerna med AI. Jag menar att vi måste klara av båda två.Från början när jag blev civilminister med ansvar för digitalisering har jag sagt att vi ska ta till vara de stora möjligheterna som AI ger oss. De är enorma och är i dag bara i sin linda. Samtidigt måste vi hantera riskerna på vägen. Det är mina ingångsvärden inom det här politikområdet.Josef Fransson lyfte själv i sitt anförande fram möjligheterna inom hälso- och sjukvård. Där hjälper AI redan i dag till inom hälso- och sjukvården. Det är inte så att AI är någon nyhet inom svensk hälso- och sjukvård. AI har använts under lång tid för att hitta sjukdomar och för att kunna diagnostisera och bota sjukdomar.Vi ser att det kommer att användas i en mycket mer snabb takt framöver. Vi kan ställa prognoser på ett helt annat sätt. Vi kan få mycket mer likvärdiga beslut inom socialtjänst och inom andra offentliga instanser som ökar rättvisan, exempelvis den rättsliga rättvisan.Vi kan också använda det inom rättsväsendet på ett helt annat sätt. Vi kan få tag på vedervärdiga brottslingar, åtala dem och straffa dem för de vedervärdigheter som de har gjort. Det finns fantastiska möjligheter.Men det finns naturligtvis också risker. Det jag är mest rädd för är att totalitära stater och regimer kommer att använda AI som ett sätt att kontrollera sina medborgare. Det handlar om att socialt kontrollera dem, att manipulera dem och föra fram falsk propaganda. Vi kan redan se detta i dag i det fasansfulla kriget som Ryssland för gentemot Ukraina. Man använder desinformation, och AI är ett medel i detta.Jag är också rädd för att man inte vet vad som är sant och falskt och att gränslandet mellan sant och falskt suddas ut. Man kan utge sig för att vara någon man inte alls är, etcetera.Jag har dock ingen stoppknapp att trycka på. Jag kan inte säga: Nu stoppar vi den här utvecklingen och förbjuder alla riskerna. Så fungerar inte forskning och utveckling. Skulle vi stoppa forskning och utveckling i Europa och USA är det Kina som har herraväldet över utvecklingen av AI. Det tror jag inte är någon utveckling som vare sig jag eller Josef Fransson vill se framför oss.Det pågår mycket arbete inom AI-akten inom EU men också arbete inom TTC och inom G7-länderna där vi talar mer om ett gemensamt synsätt på detta med gemensamma regleringar och också gemensamma standarder. Jag pausar där och återkommer i nästa inlägg.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Jag vill börja med att tacka statsrådet Erik Slottner för svaret på min interpellation om risker och möjligheter med artificiell intelligens.Jag hoppas att både fru talmannen och statsrådet testat att pröva och leka med till exempel Chat GPT och själva skapat sig åtminstone en grundläggande uppfattning om hur häpnadsväckande denna teknik faktiskt är.Artificiell intelligens är bara i sin linda. Redan nu kan den skapa musik och bilder och till och med programmera datakod. Dagens AI är dock bara en bebis. Tänk vad den tekniken kommer att kunna åstadkomma i sina tonår.Det är uppenbart att frågor om AI har fått en viss plats i regeringens arbete. Men jag menar att den borde vara långt mycket mer prioriterad. Gemene man verkar ännu inte ha förstått att utvecklingen inom artificiell intelligens kommer att revolutionera vår värld på ett sätt som är fullständigt oöverblickbart.Möjligheterna är enorma när det kommer till att förbättra människors liv och välfärd. Inte minst är jag övertygad om att utvecklingen kommer att kunna leda till att vi kan bota mer eller mindre alla kända sjukdomar och lösa mängder av andra problem som vi människor står inför.Personlig AI kommer att bli en superintelligent assistent till var och en i vardagen. Företag kommer att kunna mångdubbla sin produktivitet, och så vidare. Det är naturligtvis sådant som vi ska värna och välkomna.Jag tror att det är primärt riskerna som vi politiker måste börja ta tag i på allvar. Vi människor har härskat på vår planet därför att vi är mest intelligenta i djurriket. Det är inte minst för att vi har varit osedvanligt bra på att samarbeta med varandra. Genom detta har vi också kunnat dominera i princip alla andra djurarter för mat och kläder men ibland bara sällskap.Nu står vi på randen av att inte längre vara den mest intelligenta varelsen på jorden. Tekniken rusar mot att datorer med råge kan överträffa oss i intelligens och också i så kallad generell intelligens. Det skulle ungefär kunna beskrivas som att en dator kan lära sig att lösa problem som den helt enkelt inte har programmerats för. Jag hörde bara häromdagen att en AI hade ombetts att lära sig att spela schack. Några timmar senare kunde den slå alla tidigare schackdatorer.Huruvida en dator kan bli medveten så som vi betraktar oss själva är något som vi kanske får lämna åt filosoferna. Men vi är sannerligen nära att inte kunna se skillnaden. Att en AI snart kommer att uppvisa tecken på självbevarelsedrift ser jag som givet. Den tanken, fru talman, ger mig faktiskt rysningar.En enkätundersökning säger att hälften av AI-forskarna tror att risken är större än 10 procent att utvecklingen inom AI kommer att leda till mänsklighetens utplåning. Det ska sägas att studien är ifrågasatt och att svarsfrekvensen var låg. Men även om vi skulle skriva ned riskerna med en faktor tio är de ändå så stora att de totalt överskuggar riskerna med till exempel klimatförändringar.Jag skulle vilja dra en analogi om människans bästa vän hunden. Hundägare älskar ofta sina hundar som om de vore en familjemedlem. Men skulle det vara så att de började sprida en sjukdom som hotade våra barn till livet skulle vi inte tveka att ta hundarna av daga för att rädda oss själva. I en framtid skulle vi kunna vara hundarna när artificiell intelligens är oss överlägsna i intelligens.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Jag vill börja med att tacka statsrådet Erik Slottner för svaret på min interpellation om risker och möjligheter med artificiell intelligens.Jag hoppas att både fru talmannen och statsrådet testat att pröva och leka med till exempel Chat GPT och själva skapat sig åtminstone en grundläggande uppfattning om hur häpnadsväckande denna teknik faktiskt är.Artificiell intelligens är bara i sin linda. Redan nu kan den skapa musik och bilder och till och med programmera datakod. Dagens AI är dock bara en bebis. Tänk vad den tekniken kommer att kunna åstadkomma i sina tonår.Det är uppenbart att frågor om AI har fått en viss plats i regeringens arbete. Men jag menar att den borde vara långt mycket mer prioriterad. Gemene man verkar ännu inte ha förstått att utvecklingen inom artificiell intelligens kommer att revolutionera vår värld på ett sätt som är fullständigt oöverblickbart.Möjligheterna är enorma när det kommer till att förbättra människors liv och välfärd. Inte minst är jag övertygad om att utvecklingen kommer att kunna leda till att vi kan bota mer eller mindre alla kända sjukdomar och lösa mängder av andra problem som vi människor står inför.Personlig AI kommer att bli en superintelligent assistent till var och en i vardagen. Företag kommer att kunna mångdubbla sin produktivitet, och så vidare. Det är naturligtvis sådant som vi ska värna och välkomna.Jag tror att det är primärt riskerna som vi politiker måste börja ta tag i på allvar. Vi människor har härskat på vår planet därför att vi är mest intelligenta i djurriket. Det är inte minst för att vi har varit osedvanligt bra på att samarbeta med varandra. Genom detta har vi också kunnat dominera i princip alla andra djurarter för mat och kläder men ibland bara sällskap.Nu står vi på randen av att inte längre vara den mest intelligenta varelsen på jorden. Tekniken rusar mot att datorer med råge kan överträffa oss i intelligens och också i så kallad generell intelligens. Det skulle ungefär kunna beskrivas som att en dator kan lära sig att lösa problem som den helt enkelt inte har programmerats för. Jag hörde bara häromdagen att en AI hade ombetts att lära sig att spela schack. Några timmar senare kunde den slå alla tidigare schackdatorer.Huruvida en dator kan bli medveten så som vi betraktar oss själva är något som vi kanske får lämna åt filosoferna. Men vi är sannerligen nära att inte kunna se skillnaden. Att en AI snart kommer att uppvisa tecken på självbevarelsedrift ser jag som givet. Den tanken, fru talman, ger mig faktiskt rysningar.En enkätundersökning säger att hälften av AI-forskarna tror att risken är större än 10 procent att utvecklingen inom AI kommer att leda till mänsklighetens utplåning. Det ska sägas att studien är ifrågasatt och att svarsfrekvensen var låg. Men även om vi skulle skriva ned riskerna med en faktor tio är de ändå så stora att de totalt överskuggar riskerna med till exempel klimatförändringar.Jag skulle vilja dra en analogi om människans bästa vän hunden. Hundägare älskar ofta sina hundar som om de vore en familjemedlem. Men skulle det vara så att de började sprida en sjukdom som hotade våra barn till livet skulle vi inte tveka att ta hundarna av daga för att rädda oss själva. I en framtid skulle vi kunna vara hundarna när artificiell intelligens är oss överlägsna i intelligens.

Vad gör statsrådet och regeringen för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens?

Josef Fransson har frågat mig vad jag och regeringen gör för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens och hur jag och regeringen agerar för att maximera nyttan med utvecklingen inom AI samtidigt som riskerna minimeras.Den 25 maj fattade regeringen beslut om att Digitaliseringsrådet inom Regeringskansliet ska fortsätta sitt arbete i syfte att främja genomförandet av den allmänna digitaliseringspolitiken och främja digitaliseringen av den offentliga förvaltningen. Ledamöterna som sitter i rådet har en bred erfarenhet och kompetens på digitaliseringsområdet, och artificiell intelligens är en viktig fråga som kommer att diskuteras i Digitaliseringsrådet. I maj anordnade regeringen inom ramen för det svenska EU-ordförandeskapet en konferens om hållbar AI och AI för hållbarhet. Konferensen samlade ledare och experter från den privata och offentliga sektorn, den akademiska världen och civilsamhället för diskussioner om och reflektioner över hur det ska kunna gå att säkerställa en AI-utveckling som inkluderar miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet.Regeringen tog i slutet av januari emot en redovisning av ett uppdrag om främjande av den offentliga förvaltningens användning av AI. Rapporten innehöll även en behovsanalys för att tillgängliggöra gemensam AI-infrastruktur för den offentliga förvaltningen som nu analyseras inom Regeringskansliet. I april tog regeringen också emot en rapport från Tillväxtanalys som handlar om hur AI omvandlar näringslivet och hur AI-politiken för näringslivet kan utvecklas.Regeringen ökade även insatserna i programmet Avancerad digitalisering, som bygger på en beprövad privat-offentlig samverkansmodell där offentliga aktörer och näringslivets aktörer gemensamt bidrar. Programmet omfattar bland annat AI och annan ny teknik.Vad gäller frågan om nyttor och risker med AI finns det många nyttor som bör kunna realiseras, till exempel effektivisering genom AI av vissa verksamheter inom den offentliga förvaltningen. Samtidigt är jag också medveten om riskerna med utvecklingen och användningen av AI, särskilt gällande riskerna för kränkningar av grundläggande rättigheter, och såväl etiska risker som hälso- och säkerhetsrisker.Regeringen välkomnar därför AI-regleringen som håller på att förhandlas inom EU. Utgångpunkten är att reglera tillämpning av AI som kan innebära hög risk, exempelvis AI-system som används för specifika ändamål, snarare än att reglera utveckling av AI som sådan. Förslaget syftar till att skapa förutsägbarhet för utvecklare av AI-system och är tänkt att underlätta för investeringar i AI. Användning av regulatorisk testverksamhet föreslås i syfte att främja innovation samtidigt som regelefterlevnaden säkerställs. Allt detta som jag nu redogjort för bidrar till att öka nyttan och balansera riskerna.

Hur agerar statsrådet och regeringen för att maximera nyttan med utvecklingen inom artificiell intelligens samtidigt som riskerna minimeras?

Josef Fransson har frågat mig vad jag och regeringen gör för att inhämta kunskap om viktiga frågeställningar kring artificiell intelligens och hur jag och regeringen agerar för att maximera nyttan med utvecklingen inom AI samtidigt som riskerna minimeras.Den 25 maj fattade regeringen beslut om att Digitaliseringsrådet inom Regeringskansliet ska fortsätta sitt arbete i syfte att främja genomförandet av den allmänna digitaliseringspolitiken och främja digitaliseringen av den offentliga förvaltningen. Ledamöterna som sitter i rådet har en bred erfarenhet och kompetens på digitaliseringsområdet, och artificiell intelligens är en viktig fråga som kommer att diskuteras i Digitaliseringsrådet. I maj anordnade regeringen inom ramen för det svenska EU-ordförandeskapet en konferens om hållbar AI och AI för hållbarhet. Konferensen samlade ledare och experter från den privata och offentliga sektorn, den akademiska världen och civilsamhället för diskussioner om och reflektioner över hur det ska kunna gå att säkerställa en AI-utveckling som inkluderar miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet.Regeringen tog i slutet av januari emot en redovisning av ett uppdrag om främjande av den offentliga förvaltningens användning av AI. Rapporten innehöll även en behovsanalys för att tillgängliggöra gemensam AI-infrastruktur för den offentliga förvaltningen som nu analyseras inom Regeringskansliet. I april tog regeringen också emot en rapport från Tillväxtanalys som handlar om hur AI omvandlar näringslivet och hur AI-politiken för näringslivet kan utvecklas.Regeringen ökade även insatserna i programmet Avancerad digitalisering, som bygger på en beprövad privat-offentlig samverkansmodell där offentliga aktörer och näringslivets aktörer gemensamt bidrar. Programmet omfattar bland annat AI och annan ny teknik.Vad gäller frågan om nyttor och risker med AI finns det många nyttor som bör kunna realiseras, till exempel effektivisering genom AI av vissa verksamheter inom den offentliga förvaltningen. Samtidigt är jag också medveten om riskerna med utvecklingen och användningen av AI, särskilt gällande riskerna för kränkningar av grundläggande rättigheter, och såväl etiska risker som hälso- och säkerhetsrisker.Regeringen välkomnar därför AI-regleringen som håller på att förhandlas inom EU. Utgångpunkten är att reglera tillämpning av AI som kan innebära hög risk, exempelvis AI-system som används för specifika ändamål, snarare än att reglera utveckling av AI som sådan. Förslaget syftar till att skapa förutsägbarhet för utvecklare av AI-system och är tänkt att underlätta för investeringar i AI. Användning av regulatorisk testverksamhet föreslås i syfte att främja innovation samtidigt som regelefterlevnaden säkerställs. Allt detta som jag nu redogjort för bidrar till att öka nyttan och balansera riskerna.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Vår famn är lika öppen. Den kan bli en bit över 180 grader med armarna utsträckta. Så stor och öppen är famnen för de svenska parterna.Det frågas om vad det är för svar, men det finns inga svar att ge. Det vore otroligt bra om Socialdemokraterna i opposition hade svar på allting, men det har de ju inte alls. Då skulle vi inte ha den situation vi har. Vi skulle nå den lägsta arbetslösheten i Europa, men det blev en av de högsta. Nu är vi uppe i den tredje högsta i Europa, enligt de senaste siffrorna. Så bra gick det med de svaren.Man måste vara lite ödmjuk och vara beredd att lyssna på andra, och där har vi akademin i Sverige. Det kanske är skillnaden mellan oss. Jag som liberal tror på vetenskap och forskning och på att man kan lära. Sedan kan man inte göra allt som forskarna säger hela tiden. Det måste finnas en politisk kontext, och ibland måste man kompromissa. Det är detta som är så fantastiskt med parterna - att man lyckas göra detta.Jag tror att parterna uppskattar inflationsbekämpning och en modern, framåtsyftande energipolitik som räddar jobben i Sverige. Jag tror att de uppskattar att vi ser till att det skapas goda förutsättningar för svenskt företagande som genererar nya jobb. Detta gäller både stora företag och mindre företag. Man använder sig av de offentliga stöd och insatser som vi genomför med skattebetalarnas pengar, och de används på ett effektivt sätt.Det är medborgare och samhällsbyggare som arbetar hårt och som varje dag går till jobbet, oavsett om de jobbar i den viktiga offentliga sektorn eller i ett småföretag. De äter gröt, går till jobbet och ser till att välstånd skapas, och vi står på deras sida. Vi gör detta med öppna armar för parterna. Vi tycker inte alltid lika, men väldigt ofta gör vi det. Och väldigt ofta tar parterna ett ansvar i Sverige som faktiskt är världsunikt, som interpellanterna säger. Det är interpellanterna tacksamma för, och det är jag också.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Jag är fortfarande inte helt införstådd med exakt vilka svar som statsrådet förväntar sig ska framkomma vid mötena med det arbetsmarknadspolitiska rådet. Jag tror att statsrådet i vartenda replikskifte hittills har pratat om att han har samtal, möten och dialog inbokade med parterna. Det är kanske inte riktigt detta som vi ifrågasätter utan snarare vad dessa samtal innebär eller innehåller och om det finns någon substans eller kvalitet när man träffas.Ingen av parterna LO och Svenskt Näringsliv verkar vara speciellt nöjd hittills med regeringens jobbpolitik. Min kollega refererade tidigare till de många reaktionerna hittills. Jag tycker själv att en av vårens rubriker från Svenskt Näringsliv är tydlig. Den lyder: "Jag undrar vad regeringen har för jobbpolitik", vilket är talande för vad parterna tycker om den dialog som ministern refererar till.Arbetsmarknadsministern tror inte att parterna har svaret på hur långtidsarbetslösheten ska minskas eller hur arbetsmarknaden påverkas av lågkonjunktur, utan det behövs ett råd med akademiker för att ge statsrådet svar. Det är så jag tolkar denna debatt. Detta är för mig som ett näringslivsråd utan näringslivet, och jag blir orolig när regeringen så tydligt skjuter parterna ifrån sig.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Beviset för detta får väl ligga i hur vi kommer fram med de politiska beslut som är så viktiga för parterna. Står man nära parterna hjälps regeringen och en ansvarsfull riksdag åt med att till exempel bekämpa inflationen - den inflation som gör löntagare och parternas andra del, det vill säga företagen och arbetsgivarna, fattigare. Sverige blir fattigare med den höga inflationen. Jag kan försäkra att vi har omfattande samtal med båda delar av dem som vi kallar parterna. Det är otroligt viktigt att vi tar oss ur detta.Jag är glad att Socialdemokraterna här samfällt säger att man inte är rädd för att prata med akademin och att det är rimligt att göra det. Jag har en lista här. Jag vet inte om talmannen vill att jag ska läsa upp alla datum då jag har träffat parterna, men det handlar om möten med SKR, Svenskt Näringsliv, LO, Unionen, TCO, Akademikerförbundet SSR, PTK, Almega Utbildningsföretagen, Kommunal, Fackförbundet ST, facken i välfärd, Vårdförbundet, Vision, Sveriges Ingenjörer, Teknikföretagen, alla arbetsmarknadens parter, IF Metall, Trygghetsrådet - jag kan hålla på hur länge som helst. Detta kan ju inte vara ett självskadebeteende jag ägnar mig åt. Vi träffar parterna för att vi gillar parterna och lyssnar på dem. Jag förstår att detta i bästa fall är ett uttryck för en febrig opposition och i värsta fall är vanföreställningar som jag måste hjälpa Socialdemokraterna ur. Den svenska regeringen och Liberalerna står bakom den svenska modellen och gillar den svenska modellen. Vi har till och med varit bärande i att ta fram den svenska modellen. Jag är också glad över att vi får höra här att stegen framåt, alltifrån det grundläggande Saltsjöbadsavtalet och den senaste stora förändringen som man ibland kallar för Saltsjöbadsavtalet 2, har krävt både politiskt omdöme och vilja och ett samarbete med parterna där vi känner att vi måste göra någonting och att vi gör det bäst tillsammans. Så ska det förbli så länge jag har något att säga till om.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Jag är inte orolig över att ministern träffar akademin, men jag är orolig över signalerna det sänder om regeringens syn på den svenska modellen för svensk arbetsmarknad. När ministern så tydligt har en ovilja att involvera parterna signalerar det att parterna inte är så viktiga. Det är, som min kollega Sofia Amloh nu har talat om, inte första gången regeringen skickar sådana signaler. Det skapar oro, inte bara hos oss socialdemokrater utan även hos parterna.Ministern säger i sitt svar till interpellanten att parterna har viktig kunskap om arbetsmarknaden och att man därför träffar dem i olika sammanhang. Även de myndigheter som finns med i rådet får vi ju förutsätta att ministern har löpande dialog med, men det utesluter inte dem från att ingå i expertrådet.I min förra replik lyfte jag fram den kritik som kommer från parterna om att samverkan inte är tillräcklig mellan regeringen och parterna, inte minst med tanke på den stora roll som de faktiskt spelar i frågan om regleringen av arbetsmarknaden.Varför sker i så fall inte samverkan och samtal mer strukturerat och kontinuerligt? Med tanke på den viktiga kunskap som fack och arbetsgivarorganisationer har om arbetsmarknaden här och nu skulle de tillföra viktiga perspektiv i ett expertråd. Att utse representanter från parterna till expertrådet skulle också visa att arbetsmarknadsministern förstår och uppskattar den svenska modellen. Det är något som jag i dagsläget har svårt att se att arbetsmarknadsministern faktiskt gör.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Jag blir mer fundersam över statsrådets intentioner, vilka jag inledde den här debatten med att efterlysa. Jag trodde att det kanske fanns större ambitioner och intentioner med det här arbetsmarknadsrådet än att statsrådet ska få träffa experter på området. Det kanske borde kunna göras utan att man fattar beslut om ett arbetsmarknadspolitiskt råd, tänker jag. Det kanske borde finnas lite mer tyngd i det här rådet genom att samla hela expertisen för att åstadkomma någonting och inte bara ha samtal. Jag tror att vi har lite olika intentioner och ambitioner när vi ser den här typen av förslag.Sverige har en unik ställning när det kommer till regleringen av arbetsmarknaden. Här tar arbetsmarknadens parter ett stort ansvar tillsammans med politiken. Vi har en stolt tradition av att lyssna in parterna i frågor som rör arbetsmarknaden.Mot den bakgrunden bör detta sättas i ett större sammanhang och ett större perspektiv, till exempel när det gäller etableringsjobben. När parterna har förhandlat, gjort grovjobbet, skakat hand, skrivit under och skickat in det till departementet, då levererar inte politiken. Detta gäller också det som statsrådet själv tar upp, nämligen omställningsstudiestödet. De LAS-förhandlingar som gjordes under den politiska pressen resulterade i ett historiskt nytt huvudavtal. Oj, vad det förhandlades. Det var mycket blod, svett och tårar, men man kom överens. Parterna kom överens och man skrev under. Man gjorde det. Men var är den regering som styr nu? Det finns inget omställningsstudiestöd i den bemärkelse som det faktiskt undertecknades om. Var är pengarna till CSN för att möjliggöra de pengarna? Just nu brinner de inne. Att då säga att man värnar den svenska modellen tycker jag är lite magstarkt.Jag tror inte att det hade varit en lika stor sak med det arbetsmarknadspolitiska rådet om man hade levererat på det jag nämnde tidigare. Men nu väljer man att lägga till ännu en sak i ordningen genom att med precision kapa bort den delen av arbetsmarknaden. Antingen är det en djup okunskap om hur det fungerar eller är det så illa att det är en medveten signal som ministern vill sända till arbetsmarknadens parter som en markering om att Svenskt Näringsliv och facken inte ska sitta med vid bordet när experter ska diskutera hur man ska hantera svensk arbetsmarknad framgent. Jag vet faktiskt inte vilket som är värst.Oavsett vilket kan vi lägga till ännu ett aktivt agerande från regeringen som undergräver den partsmodell som är så viktig för en ordnad arbetsmarknad. Det kanske är det som gör saken lite allvarligare än vad statsrådet vill ge sken av.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Det gläder mig att det finns ett sådant stort intresse för att jag vid några tillfällen per år träffar akademiker som utvärderar och tycker till om effektiviteten och kraften i den svenska arbetsmarknadspolitiken. I den stora cirkeln runt arbetsmarknadspolitiken använder vi sammantaget 80 miljarder av skattebetalarnas resurser - allt för att upprätthålla Sverige som ett fantastiskt välfärdsland och i avsikt att öka välståndet och egenmakten för enskilda människor så att de får ökad frihet.Jag hör att man är orolig över att jag träffar dessa forskare, docenter och professorerna. Men det behöver man inte vara, för parallellt har regeringen återkommande möten med parterna. Sedan jag tillträdde har vi träffat parterna i stort sett varje vecka, och vi har mycket bra samtal.Vi har haft starka band under det svenska ordförandeskapet i EU, och där möter vi stora utmaningar, till exempel när det gäller den sociala pelaren, som är så viktig för att skapa anständiga livsvillkor för medborgare runt om i Europa, inte minst på arbetsmarknaden. Här har Sverige en helt annan lösning, för vi tror på att parterna tar sitt ansvar på ett utmärkt sätt. Vi har träffats med parterna inför och under EU-mötena, och vi fortsätter att träffa parterna för att höra vilka lärdomar de dragit av ordförandeskapet och vad vi ska ta vidare på europeisk nivå. Det är ett jätteviktigt samarbete.Vi värderar den svenska modellen mycket högt. Vi tror att arbetsgivare och arbetstagare tillsammans många gånger bättre kan möta de utmaningar som finns, och vi har sett flera framgångsrika reformer på senare år. De kommer att ta ett tag att implementera, vilket har varit tydligt från första början, men de är ett väldigt bra steg framåt. Jag tänker till exempel på det stora omställningsstödet som blev en konsekvens av att man i ett paket accepterade och gjorde moderniseringar, förbättringar och uppdateringar av till exempel LAS.Vi fortsätter att ha den här kontakten, för den är viktig. Men den hindras inte av att jag i min roll som arbetsmarknads- och integrationsminister träffar akademiker och kallar det ett arbetsmarknadspolitiskt råd. Känner man att det är en sorts inskränkning, då tror jag att man har en väldigt låg tilltro till den svenska modellens betydelse i går, i dag och i framtiden.

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

Det är bra att arbetsmarknadsministern tänker samla experter på arbetsmarknadspolitik för att bättre kunna möta de utmaningar och den utveckling vi ser på dagens arbetsmarknad. Men både representanter för fackföreningsrörelsen och arbetsgivarorganisationerna, alltså parterna på arbetsmarknaden, är väldigt kritiska till att ministern inte vill ha med dem i sitt expertråd. De har använt ord som provocerande, vansinnigt och märkligt för att beskriva vad de tycker om ministerns beslut. Representanter för parterna undrar hur ministern ska få en helhetsbild när han lämnar dem som har verklig erfarenhet av dagens utmaningar på arbetsmarknaden utanför. Rådet blir begränsat utan parterna.Jag kan inte annat än att hålla med om kritiken. Parterna på svensk arbetsmarknad är de som snabbast ser förändringar inom olika branscher, och de vet vad det finns behov av på arbetsplatserna och vad som funkar. De skulle tillföra ett viktigt perspektiv i ett sådant expertråd. Man ska inte heller glömma att parterna har kommit att spela en allt viktigare roll och tagit ett stort ansvar när det gäller förändringar av arbetsmarknadspolitiken de senaste åren. Etableringsjobben och omställningsstudiestödet hade aldrig kommit på plats utan parternas förhandling.Parterna har gjort sin del av jobbet, men allt fler undrar om regeringen verkligen kommer att leverera sin del. LO:s kritik är allra hårdast. Man menar att regeringen gärna talar sig varm för den svenska modellen på arbetsmarknaden, där fack och arbetsgivare tar ansvar för villkoren, men att regeringen i praktiken inte värnar den svenska modellen. LO anser också att samverkan mellan parterna och regeringen är otillräcklig.Hur ser arbetsmarknadsministern på kritiken från både fackföreningsrörelse och arbetsgivarorganisationer mot det arbetsmarknadspolitiska rådets sammansättning?

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

När arbetsmarknadsminister Johan Pehrson den 7 juni meddelade att han samlar ett arbetsmarknadspolitiskt råd var vi nog ganska många som förutsatte att rådet skulle bestå av representanter från parterna. Rådet har till uppgift att komma med förslag på hur arbetsmarknaden påverkas i en lågkonjunktur och hur man minskar långtidsarbetslösheten. Men någon representation från parterna finns inte i det arbetsmarknadspolitiska rådet. Det är för mig en gåta, och efter svaret här i dag ställer jag mig fortfarande frågande till vad arbetsmarknadsministern har för intentioner.Den svenska arbetsmarknadsmodellen har varit otroligt framgångsrik. Egentligen är det inget konstigt, för arbetsgivaren och arbetstagaren har i grunden ett gemensamt intresse i att det går bra för Sverige och den egna organisationen. Det finns ingen motsättning mellan konkurrenskraftiga företag och anständiga arbetsvillkor. De är tvärtom beroende av varandra. Att hitta den bästa balansen mellan arbetsgivarnas, arbetstagarnas och samhällets behov och intressen är den svenska modellens grundläggande uppgift. Jag vill sträcka mig så pass långt som att den svenska modellen är ett uttryck för något av det vackraste vi har i Sverige.Modellen är ett fundament för svensk arbetsmarknad. De flesta är överens om att modellen tjänar oss väl och spelar en avgörande roll för Sveriges välstånd och internationella konkurrenskraft. Ett tecken på att den svenska modellen är framgångsrik är att det finns ett stort internationellt intresse för hur Sverige organiserar sin arbetsmarknad. Många gånger finns det till och med en ganska stor avundsjuka på hur vi har lyckats.Balansakten är att åstadkomma reallöneökningar och samtidigt stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Här har det så kallade industriavtalet haft en mycket viktig funktion. Det kom i en tid när löner och inflation skenade. Efter att avtalet tecknades har det legat som norm för lönebildningen på hela arbetsmarknaden, och reallönerna har generellt sett ökat. Vi har också haft betydligt färre arbetsmarknadspolitiska konflikter än tidigare och jämfört med andra länder. Denna typ av samsyn med positiva effekter för samhället, arbetsgivare och arbetstagare är den svenska modellens signum.Modellen behöver utvecklas för att möta samhällets fler och nya utmaningar. Arbetsmarknaden på 2020-talet är definitivt annorlunda än den var 1938 när Saltsjöbadsavtalet skrevs under. Långsiktiga trender som globalisering, digitalisering och framväxten av nya branscher påverkar. Modellen har prövats till och från över tid, men oberoende av hur utmaningarna har sett ut har den alltid stått sig stark. Den tid vi är i nu är inget undantag.Varför har arbetsmarknadsministern ett behov av att utesluta parterna och frångå ordningen på svensk arbetsmarknad sedan 1930-talet genom att exkludera facken och arbetsgivarna i det tillsatta arbetsmarknadspolitiska rådet?

Anser inte ministern att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det ovan anförda?

har frågat mig om jag inte anser att parterna på arbetsmarknaden sitter på kunskap om hur marknaden påverkas i lågkonjunkturen och hur vi minskar långtidsarbetslösheten och om jag har för avsikt att ta några initiativ med anledning av att vi har en tradition där vi lyssnar in arbetsmarknadens parter.Arbetsmarknadens parter sitter på viktig kunskap om arbetsmarknaden. Det är också anledningen till att regeringen ofta träffar dem i olika sammanhang.Genom det arbetsmarknadspolitiska rådet finns nu ett forum för mig att återkommande träffa akademin och föra en diskussion om lärdomar avseende arbetsmarknadspolitiska insatser. Ett sådant sammanhang har tidigare inte funnits.Några myndigheter finns också representerade i rådet. Det är de dels utifrån sin expertis på området, dels eftersom de genomför och utvärderar regeringens politik men också för att precis som jag lyssna in och inhämta kunskap från den samlade expertisen.Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Sofia Amloh i stället fick delta i debatten.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

Ja, det är enormt viktigt att få till stånd fler och väl fungerande utbildningar också för små men mycket viktiga områden. Det är viktigt att vi vågar tänka nytt och att vi vågar ha denna typ av försöksverksamhet. Men vi måste också våga dra slutsatser när det inte blev så bra som vi hade hoppats på.När 75 procent av skattemedlen faktiskt fryser inne för att ingen söker är det dags att fundera på: Vad var rätt i detta? Vad var fel i detta? Det är precis så jag tycker att försöksverksamheter ska fungera. Man drar slutsatser, och så försöker man skapa någonting nytt utifrån det. Det är också det som den stora utredningen om yrkesutbildningar, fler vägar in i yrkeslivet, ska titta på.Som jag försökte säga: Jag hade tyckt att det varit lysande om dessa utbildningar hade haft fler sökande, om kommunerna hade sökt dessa medel och så vidare. Men så är det inte riktigt. Det är faktiskt väldigt få platser som har kommit till på detta område, och de flesta pengar är inte ens använda. Då måste man våga dra slutsatser av det.Men de verksamheter som har funnits har varit bra, och såvitt jag förstår kommer de att fortsätta, till exempel i Katrineholm, eftersom de fanns redan innan försöket sjösattes.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

Ja, det är enormt viktigt att få till stånd fler och väl fungerande utbildningar också för små men mycket viktiga områden. Det är viktigt att vi vågar tänka nytt och att vi vågar ha denna typ av försöksverksamhet. Men vi måste också våga dra slutsatser när det inte blev så bra som vi hade hoppats på.När 75 procent av skattemedlen faktiskt fryser inne för att ingen söker är det dags att fundera på: Vad var rätt i detta? Vad var fel i detta? Det är precis så jag tycker att försöksverksamheter ska fungera. Man drar slutsatser, och så försöker man skapa någonting nytt utifrån det. Det är också det som den stora utredningen om yrkesutbildningar, fler vägar in i yrkeslivet, ska titta på.Som jag försökte säga: Jag hade tyckt att det varit lysande om dessa utbildningar hade haft fler sökande, om kommunerna hade sökt dessa medel och så vidare. Men så är det inte riktigt. Det är faktiskt väldigt få platser som har kommit till på detta område, och de flesta pengar är inte ens använda. Då måste man våga dra slutsatser av det.Men de verksamheter som har funnits har varit bra, och såvitt jag förstår kommer de att fortsätta, till exempel i Katrineholm, eftersom de fanns redan innan försöket sjösattes.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

Jag ska försöka fatta mig väldigt kort. Tack, skolministern, för den ytterligare kommentaren!Jag har en sista fråga som skolministern gärna får svara på i slutanförandet: På vilket sätt menar man att samtliga aktörer - alltså fackföreningar, branschorganisationer, Svenskt Näringsliv och i princip alla som på något sätt har varit involverade i denna fråga - har fel? Alla de har fel, men den svenska regeringen - eller rättare sagt Liberalerna och skolministern - har rätt. Jag förstår inte riktigt den logiken.Vi har haft skolor som har lyckats och som skolministern själv berömmer här från talarstolen - jag instämmer i berömmet. Skolministern säger att de har funnits sedan tidigare. Absolut, men detta är en möjlighet för staten att ta ett större ansvar för att branschutbildningar ska finnas runt om i landet.Vi vet att majoriteten av landets kommuner står inför stora nedskärningar, bland annat på grund av denna regerings politik. Vad kommer att ryka när kommunerna ska skära ned? Det är bland annat denna typ av satsningar som staten drar in sina bidrag för, och det kommer att leda till att färre människor kan arbeta inom dessa bristyrken, inte fler. Därför är det viktigt att staten tar ett större ansvar.Jag trodde att Liberalerna en gång i tiden stod för att staten skulle ta ett större ansvar för utbildningsväsendet. Sedan fick jag veta att det bara är om man inte berör friskolekoncernerna. Då vill man ha mer statligt ansvar. Nu får man veta att det handlar om friskolorna men också att vi kan ha ett större statligt ansvar så länge det inte finns branschskolor.På vilket sätt ska staten ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen om inte bland annat genom detta? Jag menar att det är helt fel beslut av regeringen.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

Jag ska försöka fatta mig väldigt kort. Tack, skolministern, för den ytterligare kommentaren!Jag har en sista fråga som skolministern gärna får svara på i slutanförandet: På vilket sätt menar man att samtliga aktörer - alltså fackföreningar, branschorganisationer, Svenskt Näringsliv och i princip alla som på något sätt har varit involverade i denna fråga - har fel? Alla de har fel, men den svenska regeringen - eller rättare sagt Liberalerna och skolministern - har rätt. Jag förstår inte riktigt den logiken.Vi har haft skolor som har lyckats och som skolministern själv berömmer här från talarstolen - jag instämmer i berömmet. Skolministern säger att de har funnits sedan tidigare. Absolut, men detta är en möjlighet för staten att ta ett större ansvar för att branschutbildningar ska finnas runt om i landet.Vi vet att majoriteten av landets kommuner står inför stora nedskärningar, bland annat på grund av denna regerings politik. Vad kommer att ryka när kommunerna ska skära ned? Det är bland annat denna typ av satsningar som staten drar in sina bidrag för, och det kommer att leda till att färre människor kan arbeta inom dessa bristyrken, inte fler. Därför är det viktigt att staten tar ett större ansvar.Jag trodde att Liberalerna en gång i tiden stod för att staten skulle ta ett större ansvar för utbildningsväsendet. Sedan fick jag veta att det bara är om man inte berör friskolekoncernerna. Då vill man ha mer statligt ansvar. Nu får man veta att det handlar om friskolorna men också att vi kan ha ett större statligt ansvar så länge det inte finns branschskolor.På vilket sätt ska staten ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen om inte bland annat genom detta? Jag menar att det är helt fel beslut av regeringen.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

Som jag tror att jag sa hade ingen varit gladare än jag om detta försök hade varit en succé. Och hade det varit en succé hade det naturligtvis funnits en planering på Utbildningsdepartementet när jag blev skolminister för att detta skulle fortsätta. Men det fanns ingen sådan planering, utan försöket löpte ut. Att det gjorde det berodde på att det inte var en tillräckligt god idé, helt enkelt.Detta är själva tanken med denna typ av försök. Man ska testa och se: Var det en bra idé eller inte? Och ett av de ställen där det har fungerat väldigt väl är Plåt- & Ventbyrån i Katrineholm, som jag själv har besökt. Det är en branschskola som har funnits i ungefär 30 år, alltså långt innan detta försök, och som också fungerade långt innan det här försöket. De har lyckats ta dessa pengar och göra något vettigt av dem. Men de fanns ju redan innan.Det gäller nu att försöka dra erfarenheten av detta. Vi kan inte tvinga ungdomar att bosätta sig i olika delar av landet för att gå i branschskolor om de inte vill det, utan vi måste försöka hitta sätt att skapa skolor dit många ungdomar vill söka sig, som har bra yrkesutbildningar. Det handlar naturligtvis inte minst också om vuxna människor som kanske har ett yrke som inte är så eftersökt och som väljer att vidareutbilda sig eller omskola sig till någonting helt annat.Detta håller regeringen nu på med i den stora utredningen om hur vi ska få fler vägar in till yrkeslivet i Sverige. Då kommer erfarenheterna från detta försök att finnas som en grund. Man kan dra slutsatser av vad som fungerade och vad som inte fungerade.Jag är såklart också medveten om att det är en stor skillnad mellan branschskolor och skolor med riksintag, men det var ett sätt att svara på frågan. Vad finns det för andra möjligheter än att förlänga det här försöket, som faktiskt inte riktigt levde upp till det som vi trodde när det gällde vad det skulle kunna ge i antal platser för de små, små yrken som det handlar om?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

Som jag tror att jag sa hade ingen varit gladare än jag om detta försök hade varit en succé. Och hade det varit en succé hade det naturligtvis funnits en planering på Utbildningsdepartementet när jag blev skolminister för att detta skulle fortsätta. Men det fanns ingen sådan planering, utan försöket löpte ut. Att det gjorde det berodde på att det inte var en tillräckligt god idé, helt enkelt.Detta är själva tanken med denna typ av försök. Man ska testa och se: Var det en bra idé eller inte? Och ett av de ställen där det har fungerat väldigt väl är Plåt- & Ventbyrån i Katrineholm, som jag själv har besökt. Det är en branschskola som har funnits i ungefär 30 år, alltså långt innan detta försök, och som också fungerade långt innan det här försöket. De har lyckats ta dessa pengar och göra något vettigt av dem. Men de fanns ju redan innan.Det gäller nu att försöka dra erfarenheten av detta. Vi kan inte tvinga ungdomar att bosätta sig i olika delar av landet för att gå i branschskolor om de inte vill det, utan vi måste försöka hitta sätt att skapa skolor dit många ungdomar vill söka sig, som har bra yrkesutbildningar. Det handlar naturligtvis inte minst också om vuxna människor som kanske har ett yrke som inte är så eftersökt och som väljer att vidareutbilda sig eller omskola sig till någonting helt annat.Detta håller regeringen nu på med i den stora utredningen om hur vi ska få fler vägar in till yrkeslivet i Sverige. Då kommer erfarenheterna från detta försök att finnas som en grund. Man kan dra slutsatser av vad som fungerade och vad som inte fungerade.Jag är såklart också medveten om att det är en stor skillnad mellan branschskolor och skolor med riksintag, men det var ett sätt att svara på frågan. Vad finns det för andra möjligheter än att förlänga det här försöket, som faktiskt inte riktigt levde upp till det som vi trodde när det gällde vad det skulle kunna ge i antal platser för de små, små yrken som det handlar om?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

Tack, skolministern, för det förtydligade svaret!Jag har också läst ganska mycket när det gäller skillnader mellan riksintag och branschskoleutbildningar, till exempel. Där kan jag också återge vad Svenskt Näringsliv säger. De menar att regeringen och skolministern inte verkar ha förstått skillnaden mellan riksintag och den här typen av utbildningar.Jag håller med skolministern om att när en försöksverksamhet inte fungerar över lång tid bör man åtminstone se över den och kanske ändra lite i strukturen för att den ska fungera bättre.Om den absolut inte fungerar kan man såklart lägga ned den. Så önskar jag att Liberalerna hade tänkt om till exempel friskolereformen under de senaste 30 åren. Men det verkar inte riktigt vara så, för år efter år kan det vara hur mycket brister som helst utan att någonting händer.Branschskolor är väldigt viktiga för att vi ska ha kompetensförsörjning för vår framtida och nuvarande omställning. Och vi står inför vår tids ödesfråga, som är just klimatkrisen. Då vill regeringen helt plötsligt slå undan benen på branschskolorna.Jag håller för en gångs skull med borgerlighetens eget organ Svenskt Näringsliv. Detta är inte rimligt. Det här är inte att ta frågan om kompetensförsörjningsbrist på allvar. Vi behöver ha satsningar på att få fler anställda där ute i detta omställningsarbete. Vi behöver inte färre.Om 25 procent av pengarna har sökts kan man tillfälligt minska budgeten för branschskolorna. Man kan se till att göra besök på skolorna och kolla vad som har funkat och vad som inte har funkat. Och så rättar man till det som inte har funkat.När Skolverket säger detta, när fackföreningsrörelsen är helt överens och när hela näringslivet och branschorganisationerna är helt överens om att detta är fel och regeringen och skolministern ändå säger att vi måste slå undan benen på branschskolorna är det något som inte stämmer. Vad ska dessa pengar annars gå till? Är det till att sänka skatten för de rikaste i vårt samhälle, som regeringen har budgeterat för och som man också har genomfört det senaste året?Jag menar att detta inte är rimligt. Det är viktigare med kompetensförsörjning än med skattesänkningar för miljardärer. Återigen ser vi en felprioritering från denna regering, och vi kommer inte att vara med på det.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

Tack, skolministern, för det förtydligade svaret!Jag har också läst ganska mycket när det gäller skillnader mellan riksintag och branschskoleutbildningar, till exempel. Där kan jag också återge vad Svenskt Näringsliv säger. De menar att regeringen och skolministern inte verkar ha förstått skillnaden mellan riksintag och den här typen av utbildningar.Jag håller med skolministern om att när en försöksverksamhet inte fungerar över lång tid bör man åtminstone se över den och kanske ändra lite i strukturen för att den ska fungera bättre.Om den absolut inte fungerar kan man såklart lägga ned den. Så önskar jag att Liberalerna hade tänkt om till exempel friskolereformen under de senaste 30 åren. Men det verkar inte riktigt vara så, för år efter år kan det vara hur mycket brister som helst utan att någonting händer.Branschskolor är väldigt viktiga för att vi ska ha kompetensförsörjning för vår framtida och nuvarande omställning. Och vi står inför vår tids ödesfråga, som är just klimatkrisen. Då vill regeringen helt plötsligt slå undan benen på branschskolorna.Jag håller för en gångs skull med borgerlighetens eget organ Svenskt Näringsliv. Detta är inte rimligt. Det här är inte att ta frågan om kompetensförsörjningsbrist på allvar. Vi behöver ha satsningar på att få fler anställda där ute i detta omställningsarbete. Vi behöver inte färre.Om 25 procent av pengarna har sökts kan man tillfälligt minska budgeten för branschskolorna. Man kan se till att göra besök på skolorna och kolla vad som har funkat och vad som inte har funkat. Och så rättar man till det som inte har funkat.När Skolverket säger detta, när fackföreningsrörelsen är helt överens och när hela näringslivet och branschorganisationerna är helt överens om att detta är fel och regeringen och skolministern ändå säger att vi måste slå undan benen på branschskolorna är det något som inte stämmer. Vad ska dessa pengar annars gå till? Är det till att sänka skatten för de rikaste i vårt samhälle, som regeringen har budgeterat för och som man också har genomfört det senaste året?Jag menar att detta inte är rimligt. Det är viktigare med kompetensförsörjning än med skattesänkningar för miljardärer. Återigen ser vi en felprioritering från denna regering, och vi kommer inte att vara med på det.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

För en gångs skull är Daniel Riazat och jag väldigt överens. Vi är överens om vikten av en väl fungerande yrkesutbildning både för ungdomar på gymnasienivå och för vuxna människor som kanske vill ha en ny utbildning eller vill byta spår i livet.Jag var inte ansvarigt statsråd när försöket med branschskolor sjösattes. Men om jag hade varit det hade jag säkert varit precis lika positiv till det som dåvarande statsrådet var. Det var ett försök. Det är på papperet en mycket bra idé. Men den nådde inte ända fram, milt sagt. Det är alldeles för få kommuner som har sökt dessa bidrag, och det är alldeles för få platser som faktiskt har kommit till. Efterfrågan på platser och statsbidrag har också minskat under de år som försöket pågick. När jag kom till Utbildningsdepartementet pågick inget som helst arbete för att försöket skulle permanentas, utan alla krafter drog för att det skulle avslutas. Men när man gör den här typen av försök ska man naturligtvis dra slutsatser av det och se vad som fungerade och inte. Den utredning som ser över hur vi ska kunna få bättre och välfungerande yrkesutbildningar har därför också fått ett tilläggsdirektiv om att titta på erfarenheterna av det här försöket för att se hur dessa kan vävas in i till exempel ett bättre fungerande yrkesgymnasium. När man gör den här typen av försök är det för att man vill ha erfarenheter och se vad som inte fungerar och vad som fungerar. Sedan drar man slutsatser av det. Alternativt permanentar man det, om man tycker att det var väldigt välfungerande. Men i dag kan vi alltså se att i den sista omgången söktes bara ungefär 25 procent av de statliga bidragen. Det är lite för lite för att man ska permanenta försöket, kan jag tycka.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

För en gångs skull är Daniel Riazat och jag väldigt överens. Vi är överens om vikten av en väl fungerande yrkesutbildning både för ungdomar på gymnasienivå och för vuxna människor som kanske vill ha en ny utbildning eller vill byta spår i livet.Jag var inte ansvarigt statsråd när försöket med branschskolor sjösattes. Men om jag hade varit det hade jag säkert varit precis lika positiv till det som dåvarande statsrådet var. Det var ett försök. Det är på papperet en mycket bra idé. Men den nådde inte ända fram, milt sagt. Det är alldeles för få kommuner som har sökt dessa bidrag, och det är alldeles för få platser som faktiskt har kommit till. Efterfrågan på platser och statsbidrag har också minskat under de år som försöket pågick. När jag kom till Utbildningsdepartementet pågick inget som helst arbete för att försöket skulle permanentas, utan alla krafter drog för att det skulle avslutas. Men när man gör den här typen av försök ska man naturligtvis dra slutsatser av det och se vad som fungerade och inte. Den utredning som ser över hur vi ska kunna få bättre och välfungerande yrkesutbildningar har därför också fått ett tilläggsdirektiv om att titta på erfarenheterna av det här försöket för att se hur dessa kan vävas in i till exempel ett bättre fungerande yrkesgymnasium. När man gör den här typen av försök är det för att man vill ha erfarenheter och se vad som inte fungerar och vad som fungerar. Sedan drar man slutsatser av det. Alternativt permanentar man det, om man tycker att det var väldigt välfungerande. Men i dag kan vi alltså se att i den sista omgången söktes bara ungefär 25 procent av de statliga bidragen. Det är lite för lite för att man ska permanenta försöket, kan jag tycka.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

Snart ska kammaren och åhörarna, antingen de är här inne eller där hemma, få slippa mig. Detta är min tredje och sista debatt för i dag. Det blev en rivstart.Detta är en viktig fråga som jag kände att vi behöver diskutera. Anledningen till detta var ett samtal jag hade med representanter för näringslivet, fackföreningsrörelsen och branschskolor, där man talade om den växande oron när regeringen nu har beslutat att avveckla branschskolorna.Skolverket har beskrivit syftet med försöksverksamheten med branschskolor som ett sätt att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom utvalda bristyrken genom att öka attraktiviteten och tillgången till yrkesutbildning inom små yrkesområden där arbetsmarknadens efterfrågan har varit större än tillgången till rätt kompetens. Skolverket kom 2021 med en utvärdering av det pågående försöket, som startade 2018. Man konstaterade att antalet branschskoleelever i försöksverksamheten hade varit betydligt lägre än regeringen hade förväntat sig men att branschskoleutbildningen har medfört ett ökat utbud av yrkesutbildning för elever på olika platser i landet.Samtidigt framförde Skolverket att huvudmännen bedömde att branschskoleutbildningarna är värdefulla och av god kvalitet för berörda elever. I sin rapport skriver Skolverket: "Skolverkets övergripande bedömning är därmed att försöksverksamheten, om än i begränsad utsträckning, har bidragit till att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom små yrkesområden."Energiföretagen, som också vill bevara branschskolorna, har lyft fram vikten av tillgång till personal med rätt kompetens när Sverige ska ställa om. Fackförbunden och näringslivet är som sagt överens med varandra. Klimatomställningsarbetet behöver accelereras betydligt för att vi ska kunna nå de klimatmål som vi har bundit oss till. Vänsterpartiet anser att Sverige har exceptionellt goda förutsättningar för att göra denna omställning och för att bli världsledande inom en rad industriområden om rätt investeringar görs. Det kan bli en ny tid för svensk industri och en ny tid för ökad sysselsättning i det här landet. Om Sverige ska lyckas med klimatomställningen behöver dock större vikt läggas vid just kompetensbehovet. Det gäller i själva klimatomställningsfasen, där vi behöver bygga ut transport- och energiinfrastruktur. Det behövs också för att energieffektivisera bostadssektorn och för att möta kompetensbehoven när stora delar av industrin ställer om för att minska sina utsläpp. Klimatpolitiska rådet pekar på att det redan i dag råder stor brist på tekniker, installatörer och ingenjörer. Även i Fossilfritt Sveriges branschfärdplaner för fossilfri konkurrenskraft lyft denna kompetensfråga. Enligt deras uppskattningar kommer det exempelvis att behövas 30 000 nya elinstallatörer de kommande åren. Därför är det allvarligt att regeringen har valt att lägga ned branschskolor just nu.Med anledning av detta ställde jag frågan till skolminister Lotta Edholm: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner? Och svaret är alltså att regeringen bryr sig om den här frågan och att den är väldigt viktig, men man vill inte ha branschskolor. Jag förstår inte riktigt den logiken. Alla satsningar behövs just nu för att få till en bättre kompetensförsörjning.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

Snart ska kammaren och åhörarna, antingen de är här inne eller där hemma, få slippa mig. Detta är min tredje och sista debatt för i dag. Det blev en rivstart.Detta är en viktig fråga som jag kände att vi behöver diskutera. Anledningen till detta var ett samtal jag hade med representanter för näringslivet, fackföreningsrörelsen och branschskolor, där man talade om den växande oron när regeringen nu har beslutat att avveckla branschskolorna.Skolverket har beskrivit syftet med försöksverksamheten med branschskolor som ett sätt att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom utvalda bristyrken genom att öka attraktiviteten och tillgången till yrkesutbildning inom små yrkesområden där arbetsmarknadens efterfrågan har varit större än tillgången till rätt kompetens. Skolverket kom 2021 med en utvärdering av det pågående försöket, som startade 2018. Man konstaterade att antalet branschskoleelever i försöksverksamheten hade varit betydligt lägre än regeringen hade förväntat sig men att branschskoleutbildningen har medfört ett ökat utbud av yrkesutbildning för elever på olika platser i landet.Samtidigt framförde Skolverket att huvudmännen bedömde att branschskoleutbildningarna är värdefulla och av god kvalitet för berörda elever. I sin rapport skriver Skolverket: "Skolverkets övergripande bedömning är därmed att försöksverksamheten, om än i begränsad utsträckning, har bidragit till att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom små yrkesområden."Energiföretagen, som också vill bevara branschskolorna, har lyft fram vikten av tillgång till personal med rätt kompetens när Sverige ska ställa om. Fackförbunden och näringslivet är som sagt överens med varandra. Klimatomställningsarbetet behöver accelereras betydligt för att vi ska kunna nå de klimatmål som vi har bundit oss till. Vänsterpartiet anser att Sverige har exceptionellt goda förutsättningar för att göra denna omställning och för att bli världsledande inom en rad industriområden om rätt investeringar görs. Det kan bli en ny tid för svensk industri och en ny tid för ökad sysselsättning i det här landet. Om Sverige ska lyckas med klimatomställningen behöver dock större vikt läggas vid just kompetensbehovet. Det gäller i själva klimatomställningsfasen, där vi behöver bygga ut transport- och energiinfrastruktur. Det behövs också för att energieffektivisera bostadssektorn och för att möta kompetensbehoven när stora delar av industrin ställer om för att minska sina utsläpp. Klimatpolitiska rådet pekar på att det redan i dag råder stor brist på tekniker, installatörer och ingenjörer. Även i Fossilfritt Sveriges branschfärdplaner för fossilfri konkurrenskraft lyft denna kompetensfråga. Enligt deras uppskattningar kommer det exempelvis att behövas 30 000 nya elinstallatörer de kommande åren. Därför är det allvarligt att regeringen har valt att lägga ned branschskolor just nu.Med anledning av detta ställde jag frågan till skolminister Lotta Edholm: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner? Och svaret är alltså att regeringen bryr sig om den här frågan och att den är väldigt viktig, men man vill inte ha branschskolor. Jag förstår inte riktigt den logiken. Alla satsningar behövs just nu för att få till en bättre kompetensförsörjning.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner?

Daniel Riazat har mot bakgrund av avvecklingen av försöksverksamheten med branschskolor frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som försvinner och vilka åtgärder inom mitt ansvarsområde jag avser att vidta för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.Jag vill inleda med att understryka att regeringen är mån om att arbetsgivare i olika branscher ska hitta den personal som de behöver för att klara sin kompetensförsörjning. Vi möter ofta representanter för olika branscher som förmedlar bilden av stora behov av framför allt gymnasialt yrkesutbildad arbetskraft. Detta är ett problem som regeringen tar på stort allvar.Försöksverksamheten med branschskolor var vällovlig, och frågor om kompetensförsörjning inom små yrkesområden är prioriterade för regeringen. Men just denna försöksverksamhet har inte levererat i den utsträckning som vi hade hoppats på.För 2022 användes inte ens en fjärdedel av de tillgängliga medlen. Inom cirka hälften av yrkesområdena - bland annat bageri, chark, maskinteknik och design - fanns aldrig en enda elev under försöket. Flera andra hade endast enstaka elever. Det är tråkiga nyheter, men det är tyvärr så verkligheten ser ut. Det behövs andra åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen inom små yrkesområden. Därför beslutade regeringen i juli i år om tilläggsdirektiv till Utredningen om fler vägar till arbetslivet. Utredaren har getts i uppdrag att med utgångspunkt i erfarenheter från försöksverksamheten med branschskolor föreslå hur behovet av utbildning inom små yrkesområden mer ändamålsenligt ska kunna tillgodoses inom gymnasieskolan. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 4 november 2024.Jag vill också påminna om dagens möjligheter att anordna riksrekryterande utbildningar inom gymnasieskolan. En huvudman kan efter ansökan bli godkänd att få anordna riksrekryterande utbildning om det finns nationell efterfrågan och nationellt intresse av utbildningen. Då kan elever från hela landet tas emot till utbildningen som förstahandssökande, det vill säga på lika villkor som den anordnande kommunens egna elever. En elev har också rätt att tas emot som förstahandssökande till utbildning i en annan kommun om programmet eller inriktningen inte finns i hemkommunen. Då kan eleven få ekonomiskt stöd för inackordering, och huvudmannen får ersättning från hemkommunen på samma sätt som för en riksrekryterande utbildning.Jag vill också nämna att Yrkesvuxutredningen bland annat ska ta ställning till om det bör införas möjligheter till riksrekrytering till vissa sammanhållna yrkesutbildningar inom komvux. Genom riksrekrytering kan antalet elever i mindre vanligt förekommande utbildningar öka, vilket kan bidra till bättre kompetensförsörjning inom bristyrken. Den utredningen ska redovisa sina förslag den 15 februari 2024.Jag och regeringen ser fram emot att ta emot båda de utredningar som jag har nämnt och avser att arbeta vidare för att stärka kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden?

Daniel Riazat har mot bakgrund av avvecklingen av försöksverksamheten med branschskolor frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som försvinner och vilka åtgärder inom mitt ansvarsområde jag avser att vidta för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.Jag vill inleda med att understryka att regeringen är mån om att arbetsgivare i olika branscher ska hitta den personal som de behöver för att klara sin kompetensförsörjning. Vi möter ofta representanter för olika branscher som förmedlar bilden av stora behov av framför allt gymnasialt yrkesutbildad arbetskraft. Detta är ett problem som regeringen tar på stort allvar.Försöksverksamheten med branschskolor var vällovlig, och frågor om kompetensförsörjning inom små yrkesområden är prioriterade för regeringen. Men just denna försöksverksamhet har inte levererat i den utsträckning som vi hade hoppats på.För 2022 användes inte ens en fjärdedel av de tillgängliga medlen. Inom cirka hälften av yrkesområdena - bland annat bageri, chark, maskinteknik och design - fanns aldrig en enda elev under försöket. Flera andra hade endast enstaka elever. Det är tråkiga nyheter, men det är tyvärr så verkligheten ser ut. Det behövs andra åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen inom små yrkesområden. Därför beslutade regeringen i juli i år om tilläggsdirektiv till Utredningen om fler vägar till arbetslivet. Utredaren har getts i uppdrag att med utgångspunkt i erfarenheter från försöksverksamheten med branschskolor föreslå hur behovet av utbildning inom små yrkesområden mer ändamålsenligt ska kunna tillgodoses inom gymnasieskolan. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 4 november 2024.Jag vill också påminna om dagens möjligheter att anordna riksrekryterande utbildningar inom gymnasieskolan. En huvudman kan efter ansökan bli godkänd att få anordna riksrekryterande utbildning om det finns nationell efterfrågan och nationellt intresse av utbildningen. Då kan elever från hela landet tas emot till utbildningen som förstahandssökande, det vill säga på lika villkor som den anordnande kommunens egna elever. En elev har också rätt att tas emot som förstahandssökande till utbildning i en annan kommun om programmet eller inriktningen inte finns i hemkommunen. Då kan eleven få ekonomiskt stöd för inackordering, och huvudmannen får ersättning från hemkommunen på samma sätt som för en riksrekryterande utbildning.Jag vill också nämna att Yrkesvuxutredningen bland annat ska ta ställning till om det bör införas möjligheter till riksrekrytering till vissa sammanhållna yrkesutbildningar inom komvux. Genom riksrekrytering kan antalet elever i mindre vanligt förekommande utbildningar öka, vilket kan bidra till bättre kompetensförsörjning inom bristyrken. Den utredningen ska redovisa sina förslag den 15 februari 2024.Jag och regeringen ser fram emot att ta emot båda de utredningar som jag har nämnt och avser att arbeta vidare för att stärka kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Det vi nu ser är naturligtvis en omgörning av friskolesektorn. Jag har gång på gång i olika sammanhang sagt att det har funnits en naivitet bland borgerliga politiker när det gäller friskolesektorn. Vi har sett mellan fingrarna för mycket när det gäller dålig kvalitet och har inte tillräckligt väl förstått att vinstintresset kan leda till de här kvalitetsproblemen. Det är också därför den här utredningen har fått dessa tilläggsdirektiv. Målsättningen är naturligtvis att se till att vinstintresset inte är det främsta skälet att starta en friskola, utan det främsta intresset ska vara elevernas väl och ve och att bidra till ett bra skolväsen i Sverige.Med detta sagt tror jag att den här utredningen kommer att visa vägen mot ett mer välfungerande friskolesystem i Sverige.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Det vi nu ser är naturligtvis en omgörning av friskolesektorn. Jag har gång på gång i olika sammanhang sagt att det har funnits en naivitet bland borgerliga politiker när det gäller friskolesektorn. Vi har sett mellan fingrarna för mycket när det gäller dålig kvalitet och har inte tillräckligt väl förstått att vinstintresset kan leda till de här kvalitetsproblemen. Det är också därför den här utredningen har fått dessa tilläggsdirektiv. Målsättningen är naturligtvis att se till att vinstintresset inte är det främsta skälet att starta en friskola, utan det främsta intresset ska vara elevernas väl och ve och att bidra till ett bra skolväsen i Sverige.Med detta sagt tror jag att den här utredningen kommer att visa vägen mot ett mer välfungerande friskolesystem i Sverige.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Jag vill bara försäkra skolministern om att man kan ha en debatt i riksdagens kammare - vi vet att vi tycker olika i dessa frågor, och det är viktigt, anser jag, att svenska folket får veta att det finns ett parti som tycker annorlunda när det gäller marknadsskoleexperimentet. Jag tycker att det är viktigt att det tydliggörs i den här kammaren.Men sedan kan man också ha samtal när man sitter vid sidan av, som inte har debattformat på det här sättet. Det vet ju Liberalerna eftersom man till exempel har gått från att inte alls vilja ha något med Sverigedemokraterna att göra till att i dag ha Jimmie Åkesson som en av sina närmaste samarbetspartner. Detta tror jag alltså att vi kan klara av.Jag blev, måste jag säga, väldigt glad över det som skolministern sa på slutet, för då nämndes att det inte kommer att vara gynnsamt för dem som har ett uttalat vinstintresse att bedriva skolverksamhet. Det är fantastiskt, för det innebär ju ett förbud mot aktiebolagsdrivna skolor eftersom det står i aktiebolagslagen att aktiebolag drivs i syfte att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, om inget annat står i bolagsordningen; det så kallade vinstsyftet ska råda, enligt aktiebolagslagstiftningen. Därför är jag väldigt glad över att regeringen i så fall har tagit ett stort steg, större än det Socialdemokraterna tog under de åtta år de satt vid makten, när det gäller att förbjuda aktiebolag att driva skolor. Det är exakt detta som Vänsterpartiet har föreslagit. Då har vi också en gemensam grund för de kommande samtalen, som skolministern kommer att kontakta mig och Vänsterpartiet om att föra framöver, på Utbildningsdepartementet eller på Vänsterpartiets kansli här i riksdagen.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Jag vill bara försäkra skolministern om att man kan ha en debatt i riksdagens kammare - vi vet att vi tycker olika i dessa frågor, och det är viktigt, anser jag, att svenska folket får veta att det finns ett parti som tycker annorlunda när det gäller marknadsskoleexperimentet. Jag tycker att det är viktigt att det tydliggörs i den här kammaren.Men sedan kan man också ha samtal när man sitter vid sidan av, som inte har debattformat på det här sättet. Det vet ju Liberalerna eftersom man till exempel har gått från att inte alls vilja ha något med Sverigedemokraterna att göra till att i dag ha Jimmie Åkesson som en av sina närmaste samarbetspartner. Detta tror jag alltså att vi kan klara av.Jag blev, måste jag säga, väldigt glad över det som skolministern sa på slutet, för då nämndes att det inte kommer att vara gynnsamt för dem som har ett uttalat vinstintresse att bedriva skolverksamhet. Det är fantastiskt, för det innebär ju ett förbud mot aktiebolagsdrivna skolor eftersom det står i aktiebolagslagen att aktiebolag drivs i syfte att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, om inget annat står i bolagsordningen; det så kallade vinstsyftet ska råda, enligt aktiebolagslagstiftningen. Därför är jag väldigt glad över att regeringen i så fall har tagit ett stort steg, större än det Socialdemokraterna tog under de åtta år de satt vid makten, när det gäller att förbjuda aktiebolag att driva skolor. Det är exakt detta som Vänsterpartiet har föreslagit. Då har vi också en gemensam grund för de kommande samtalen, som skolministern kommer att kontakta mig och Vänsterpartiet om att föra framöver, på Utbildningsdepartementet eller på Vänsterpartiets kansli här i riksdagen.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Daniel Riazat efterlyser dialog. Jag vill bara påpeka att jag har varit i riksdagens utbildningsutskott ett antal gånger och gärna har dialog om dessa frågor. Men det är klart att det kan vara lite svårt att ha en dialog när tonläget är så uppskruvat som det nu tycks vara i denna fråga.Många av de frågor som Daniel Riazat tar upp kommer att lyftas i den här utredningen. Men om kommunerna väljer att sälja eller inte sälja sina lokaler, till exempel, är väldigt svårt för staten att ha synpunkter på. Mängder av kommuner har sålt ut sina lokaler till olika typer av företag i tron att man tjänar pengar på att göra detta, att det är lönsamt. Sedan har det visat sig efter ett antal år att det kanske inte var riktigt så lönsamt som man trodde. Det är kommuner av olika politisk färg som har gjort detta. Men det ligger inom ramen för det kommunala självstyret att göra det. Det är svårt att tro att just friskoleutredningen skulle kunna ha så väldigt mycket synpunkter på detta. Däremot kan man naturligtvis som medborgare och kanske i andra sammanhang ha synpunkter på hur det ibland har gått till. Frågorna måste nog alltså behandlas utifrån var de hör hemma, tänker jag.Jag tycker att tilläggsdirektiven är viktiga. De kommer, om utredaren utför sitt uppdrag ordentligt, att leda till en situation där det inte längre kommer att vara lönsamt att driva friskolor med uttalade vinstintressen och att göra det genom att ha låg kvalitet.Det är väl ändå detta som är det absolut viktigaste - att alla elever som går i Sveriges skolor ska ha rätt till en skola av hög kvalitet, där man får veta att man förvärvar rätt kunskap som man sedan har nytta av resten av livet och kan gå vidare antingen i yrken eller till högre utbildning. Det är ju detta som är själva målsättningen: en skolsektor som har hög kvalitet som främsta målbild.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Daniel Riazat efterlyser dialog. Jag vill bara påpeka att jag har varit i riksdagens utbildningsutskott ett antal gånger och gärna har dialog om dessa frågor. Men det är klart att det kan vara lite svårt att ha en dialog när tonläget är så uppskruvat som det nu tycks vara i denna fråga.Många av de frågor som Daniel Riazat tar upp kommer att lyftas i den här utredningen. Men om kommunerna väljer att sälja eller inte sälja sina lokaler, till exempel, är väldigt svårt för staten att ha synpunkter på. Mängder av kommuner har sålt ut sina lokaler till olika typer av företag i tron att man tjänar pengar på att göra detta, att det är lönsamt. Sedan har det visat sig efter ett antal år att det kanske inte var riktigt så lönsamt som man trodde. Det är kommuner av olika politisk färg som har gjort detta. Men det ligger inom ramen för det kommunala självstyret att göra det. Det är svårt att tro att just friskoleutredningen skulle kunna ha så väldigt mycket synpunkter på detta. Däremot kan man naturligtvis som medborgare och kanske i andra sammanhang ha synpunkter på hur det ibland har gått till. Frågorna måste nog alltså behandlas utifrån var de hör hemma, tänker jag.Jag tycker att tilläggsdirektiven är viktiga. De kommer, om utredaren utför sitt uppdrag ordentligt, att leda till en situation där det inte längre kommer att vara lönsamt att driva friskolor med uttalade vinstintressen och att göra det genom att ha låg kvalitet.Det är väl ändå detta som är det absolut viktigaste - att alla elever som går i Sveriges skolor ska ha rätt till en skola av hög kvalitet, där man får veta att man förvärvar rätt kunskap som man sedan har nytta av resten av livet och kan gå vidare antingen i yrken eller till högre utbildning. Det är ju detta som är själva målsättningen: en skolsektor som har hög kvalitet som främsta målbild.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Jag tackar skolministern för förtydligandena. Jag vill också vara tydlig och säga att det finns delar i dessa direktiv och tilläggsdirektiv som Vänsterpartiet ställer sig bakom och tycker är bra, trots att ingen på Regeringskansliet eller Utbildningsdepartementet - faktiskt för första gången sedan jag kom in i riksdagen - har hört av sig till oss i oppositionen för att föra en dialog. Men jag väntar fortfarande på att en sådan kontakt ska tas, så att vi kan diskutera de här frågorna - inte bara i riksdagens kammare utan också som civiliserade partier utanför denna kammare.Jag har gått igenom vartenda förslag i dessa utredningar och läst igenom tilläggsdirektiven. Jag har varit med i de politiska referensgrupper som funnits för tidigare utredningar, och jag har varit med och diskuterat de här frågorna i nio år i den här kammaren. Vad jag ser är att det saknas vissa saker.Vad händer till exempel med de skollokaler som säljs ut kors och tvärs i vårt land? Ofta är det så att borgerliga politiker säljer ut fastigheter som ägs av kommunen, det vill säga folket - inte bara till före detta socialdemokratiska politiker utan numera också till privata skolkoncerner. Sedan ska man från kommunens sida hyra in sig i dessa privata skollokaler, som man själv ägt. Föreställ er att ni äger ert eget hus och att någon kommer och säger: Jag köper huset av er, och så får ni hyra in er mycket dyrare. Det är det man gör just nu med skattebetalarnas medel. Varför finns det ingenting om det i denna utredning? Eller ta detta med pengar som skickas via skolkoncerner till utlandet. Vad händer med alla de miljarder som hamnar utanför Sverige? Skolpeng, det vill säga skattemedel som vi alla har betalat in, försvinner från det svenska skolsystemet - men inte bara från det svenska skolsystemet utan från Sverige över huvud taget. Varför finns det inte något om den frågan i denna utredning?Varför finns det inget i friskoleutredningen om den massiva korruption som råder mellan politiker och friskolekoncerner? Vi kan se att varenda skolkoncern i det här landet i dag är kopplad till en politiker eller ett politiskt parti. Varför finns det ingen som talar om denna fråga? Det vi i Sverige kallar för lobbyism eller att politiker har värvats av företag skulle kallas för korruption i väldigt många andra länder. Men här förfinar vi orden i språket, och det blir helt enkelt något annat.Varför finns det inget i friskoleutredningen om politiker som likt Lotta Edholm har hoppat mellan kommun, friskolekoncern och stat? Det är politiker som har sålt ut kommunala skolor, stuckit iväg till de privata skolkoncernerna och sedan kommit tillbaka för att bli ansvariga för alla skolor. Eller ta den person som skrev själva texten till friskolereformen på 90-talet, som numera är en av Sveriges största friskoleägare. Varför finns det inget i friskoleutredningen om dem? Svaret är enkelt. Det är för att den här regeringen sitter i knät på friskolelobbyisterna och är företrädare för de stora skolkoncernerna och inte för barnen eller lärarna.När man pratar om att ta långsiktigt ansvar och att ha en ekonomi som håller över tid är det väldigt fint snack; vi är också med på det. Men i praktiken har Liberalerna, som regeringens skolminister Lotta Edholm företräder, röstat nej till all lagstiftning som har haft till syfte att på något sätt komma till rätta med problemen med marknadsskolan. Och här står man och pratar om att man har tillsatt en utredning. Jag tycker att det är löjligt, om jag ska vara ärlig.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Jag tackar skolministern för förtydligandena. Jag vill också vara tydlig och säga att det finns delar i dessa direktiv och tilläggsdirektiv som Vänsterpartiet ställer sig bakom och tycker är bra, trots att ingen på Regeringskansliet eller Utbildningsdepartementet - faktiskt för första gången sedan jag kom in i riksdagen - har hört av sig till oss i oppositionen för att föra en dialog. Men jag väntar fortfarande på att en sådan kontakt ska tas, så att vi kan diskutera de här frågorna - inte bara i riksdagens kammare utan också som civiliserade partier utanför denna kammare.Jag har gått igenom vartenda förslag i dessa utredningar och läst igenom tilläggsdirektiven. Jag har varit med i de politiska referensgrupper som funnits för tidigare utredningar, och jag har varit med och diskuterat de här frågorna i nio år i den här kammaren. Vad jag ser är att det saknas vissa saker.Vad händer till exempel med de skollokaler som säljs ut kors och tvärs i vårt land? Ofta är det så att borgerliga politiker säljer ut fastigheter som ägs av kommunen, det vill säga folket - inte bara till före detta socialdemokratiska politiker utan numera också till privata skolkoncerner. Sedan ska man från kommunens sida hyra in sig i dessa privata skollokaler, som man själv ägt. Föreställ er att ni äger ert eget hus och att någon kommer och säger: Jag köper huset av er, och så får ni hyra in er mycket dyrare. Det är det man gör just nu med skattebetalarnas medel. Varför finns det ingenting om det i denna utredning? Eller ta detta med pengar som skickas via skolkoncerner till utlandet. Vad händer med alla de miljarder som hamnar utanför Sverige? Skolpeng, det vill säga skattemedel som vi alla har betalat in, försvinner från det svenska skolsystemet - men inte bara från det svenska skolsystemet utan från Sverige över huvud taget. Varför finns det inte något om den frågan i denna utredning?Varför finns det inget i friskoleutredningen om den massiva korruption som råder mellan politiker och friskolekoncerner? Vi kan se att varenda skolkoncern i det här landet i dag är kopplad till en politiker eller ett politiskt parti. Varför finns det ingen som talar om denna fråga? Det vi i Sverige kallar för lobbyism eller att politiker har värvats av företag skulle kallas för korruption i väldigt många andra länder. Men här förfinar vi orden i språket, och det blir helt enkelt något annat.Varför finns det inget i friskoleutredningen om politiker som likt Lotta Edholm har hoppat mellan kommun, friskolekoncern och stat? Det är politiker som har sålt ut kommunala skolor, stuckit iväg till de privata skolkoncernerna och sedan kommit tillbaka för att bli ansvariga för alla skolor. Eller ta den person som skrev själva texten till friskolereformen på 90-talet, som numera är en av Sveriges största friskoleägare. Varför finns det inget i friskoleutredningen om dem? Svaret är enkelt. Det är för att den här regeringen sitter i knät på friskolelobbyisterna och är företrädare för de stora skolkoncernerna och inte för barnen eller lärarna.När man pratar om att ta långsiktigt ansvar och att ha en ekonomi som håller över tid är det väldigt fint snack; vi är också med på det. Men i praktiken har Liberalerna, som regeringens skolminister Lotta Edholm företräder, röstat nej till all lagstiftning som har haft till syfte att på något sätt komma till rätta med problemen med marknadsskolan. Och här står man och pratar om att man har tillsatt en utredning. Jag tycker att det är löjligt, om jag ska vara ärlig.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Det är precis som Daniel Riazat säger - sedan interpellationen skrevs har det hänt mycket som är positivt. Att en del av den skärpta lagstiftning som redan har införts nu får effekt i Skolinspektionens arbete är positivt.Jag varken kan eller vill stå och kommentera enskilda skolor här i Sveriges riksdag. Däremot tänker jag berätta vad de tilläggsdirektiv som jag tolkar det som att Daniel Riazat tycker är bra men inte tillräckliga innebär.De innebär till exempel att utredaren ska titta på skärpt ägarprövning. En sådan har vi redan fått, men den kan behöva skärpas ytterligare. Exempelvis skulle vi kunna ställa ytterligare krav på långsiktigt ägande av friskolor, så att man inte kan vara väldigt kortsiktig.Vi måste också se till att det finns ekonomiska garantier för friskolor som startas och drivs. I dag vittnar Skolinspektionen om att det finns många friskolor som har alldeles för svag ekonomi och att det behövs väldigt lite för att en sådan skola ska gå omkull. Det får naturligtvis stora följder, framför allt för de elever som går där men också för den kommun som eleverna kommer från.Vi föreslår återkrav av skolpeng vid brottslig verksamhet. Den möjligheten finns inte i dag, men man kan tycka att det är lite märkligt att skolpeng inte ska kunna krävas tillbaka av dem som ägnar sig åt brottslig verksamhet.Vi föreslår även vinstutdelningsförbud under ett antal år när man startar en friskola eller om en verksamhet köps upp av en ny ägare. Syftet med det är att stimulera långsiktigt ägande av friskolorna.Vi vill ha en sanktionstrappa med skärpta viten men också sanktionsavgifter. I dag finns det ingen möjlighet att kräva in sanktionsavgifter, utan det är bara fråga om viten. Om man gör någonting dumt kan myndigheten säga åt en: Sluta göra det där dumma - annars får du betala! Det är vad viten innebär. Vi föreslår att man ska få böter direkt, det vill säga en sanktionsavgift, när man gör någonting dumt. De här systemen behövs naturligtvis båda två.Vi föreslår också att utredaren ska titta på möjligheterna till tvångsförvaltning av skolor som fungerar väldigt dåligt. I dag finns den möjligheten för kommunala skolor men inte för fristående skolor. Det är rimligt att det ska gälla lika.Inte minst föreslår vi till skillnad från de ursprungliga utredningsdirektiven att det här också ska gälla förskolesektorn. Det är en väldigt stor sektor som en del har förbigått med tystnad och som jag tycker att vi inte har pratat så väldigt mycket om. Det är viktigt att även den fristående förskolesektorn granskas bättre och att den lyder under samma lagstiftning som andra skolor.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Det är precis som Daniel Riazat säger - sedan interpellationen skrevs har det hänt mycket som är positivt. Att en del av den skärpta lagstiftning som redan har införts nu får effekt i Skolinspektionens arbete är positivt.Jag varken kan eller vill stå och kommentera enskilda skolor här i Sveriges riksdag. Däremot tänker jag berätta vad de tilläggsdirektiv som jag tolkar det som att Daniel Riazat tycker är bra men inte tillräckliga innebär.De innebär till exempel att utredaren ska titta på skärpt ägarprövning. En sådan har vi redan fått, men den kan behöva skärpas ytterligare. Exempelvis skulle vi kunna ställa ytterligare krav på långsiktigt ägande av friskolor, så att man inte kan vara väldigt kortsiktig.Vi måste också se till att det finns ekonomiska garantier för friskolor som startas och drivs. I dag vittnar Skolinspektionen om att det finns många friskolor som har alldeles för svag ekonomi och att det behövs väldigt lite för att en sådan skola ska gå omkull. Det får naturligtvis stora följder, framför allt för de elever som går där men också för den kommun som eleverna kommer från.Vi föreslår återkrav av skolpeng vid brottslig verksamhet. Den möjligheten finns inte i dag, men man kan tycka att det är lite märkligt att skolpeng inte ska kunna krävas tillbaka av dem som ägnar sig åt brottslig verksamhet.Vi föreslår även vinstutdelningsförbud under ett antal år när man startar en friskola eller om en verksamhet köps upp av en ny ägare. Syftet med det är att stimulera långsiktigt ägande av friskolorna.Vi vill ha en sanktionstrappa med skärpta viten men också sanktionsavgifter. I dag finns det ingen möjlighet att kräva in sanktionsavgifter, utan det är bara fråga om viten. Om man gör någonting dumt kan myndigheten säga åt en: Sluta göra det där dumma - annars får du betala! Det är vad viten innebär. Vi föreslår att man ska få böter direkt, det vill säga en sanktionsavgift, när man gör någonting dumt. De här systemen behövs naturligtvis båda två.Vi föreslår också att utredaren ska titta på möjligheterna till tvångsförvaltning av skolor som fungerar väldigt dåligt. I dag finns den möjligheten för kommunala skolor men inte för fristående skolor. Det är rimligt att det ska gälla lika.Inte minst föreslår vi till skillnad från de ursprungliga utredningsdirektiven att det här också ska gälla förskolesektorn. Det är en väldigt stor sektor som en del har förbigått med tystnad och som jag tycker att vi inte har pratat så väldigt mycket om. Det är viktigt att även den fristående förskolesektorn granskas bättre och att den lyder under samma lagstiftning som andra skolor.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Sedan jag skrev den här interpellationen har väldigt mycket hänt kring skolkoncerner som inte sköter sig. Ett exempel är just det företag som jag skrev om i min interpellation, Thorengruppen. Det har skrivits mycket om Thorengruppen den senaste tiden, inte enbart för att deras innebandylag vann SM-guld, bland annat med skolpengspengar som tagits från skolkoncernen, utan också på grund av alla upptäckta brister i de skolor vars skolpeng gått bland annat till innebandylaget.Den 4 april skrev Dagens Nyheter om att Affärsgymnasiet i Växjö riskerade vite på 1 miljon kronor om de allvarliga brister som hade framkommit inte åtgärdades. Den 6 april kom en artikel i Dagens Nyheter om Thoren Business School i Solna, som instruerat elever hur de skulle bete sig vid Skolinspektionens besök, då ett föreläggande skulle följas upp. Bara för ett par dagar sedan drog man in tillståndet att bedriva verksamhet för denna skola.Den 19 april skriver Gefle Dagblad en artikel om de skolor som Thorengruppen driver i Gävle. En elev som pratar med tidningen säger att det känns som att skolan mest finns för att tjäna pengar. Tidningen uppger också att den varit i kontakt med tidigare anställda som även de varit kritiska till skolverksamheten.Den 24 april kom nästa artikel om brister i en av koncernens skolor, denna gång Thoren Innovation School i Malmö, där stora brister konstaterats på el- och energiprogrammet. Hör och häpna: Skolinspektionen gick igenom det här, och nu har man dragit in tillståndet för denna skola. Skolinspektionens kritik mot skolan har handlat om att många av eleverna inte fått något arbetsplatsförlagt lärande samt om en rad andra punkter som gäller kvaliteten i utbildningen. Även i Norrköping, Umeå, Stockholm och många andra kommuner finns den här typen av kritik.Men låt mig inte framställa det här som att det enbart skulle handla om ett företag. Thorengruppen är bara en skolkoncern av ett antal som livnär sig på att ha för låg kvalitet, för låga löner och för få behöriga anställda och på att sätta betyg som eleverna inte ska ha. Det här är inte på något sätt unikt bland skolkoncernerna. Till exempel skiljer sig snittlönen ungefär 3 000 kronor i månaden mellan lärare på kommunala skolor och lärare på de privata vinstdrivande skolorna.Thorengruppen är inte heller på något sätt unik när det handlar om att få sina skolor nedstängda eller i vissa fall lägga ned dem på grund av att man inte tycker att det finns tillräckligt mycket lönsamhet. Detta har hänt under alla år då det här friskolesystemet funnits.Man kan lyssna på svaret från skolministern och höra att det har tillsatts en utredning med tilläggsdirektiv och att det kommer att bli ytterligare aktioner från regeringen på friskoleområdet. Men går man igenom direktiven till utredningarna ser man att huvudproblematiken återigen inte löses. Visserligen kanske jag hade agerat på samma sätt om jag själv hade gått direkt från en skolkoncern som mest är känd för knäckebröd och vatten, vilket alla har hört i det här landet, till att bli skolminister. Men nu kommer inte jag från den världen, utan jag kommer från ett parti som företräder elevintresset före vinstintresset.Därmed tycker jag att regeringen är skyldig att svara på vad ska man göra åt problemet i stället för att dränka de här frågorna i ytterligare utredningar.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Sedan jag skrev den här interpellationen har väldigt mycket hänt kring skolkoncerner som inte sköter sig. Ett exempel är just det företag som jag skrev om i min interpellation, Thorengruppen. Det har skrivits mycket om Thorengruppen den senaste tiden, inte enbart för att deras innebandylag vann SM-guld, bland annat med skolpengspengar som tagits från skolkoncernen, utan också på grund av alla upptäckta brister i de skolor vars skolpeng gått bland annat till innebandylaget.Den 4 april skrev Dagens Nyheter om att Affärsgymnasiet i Växjö riskerade vite på 1 miljon kronor om de allvarliga brister som hade framkommit inte åtgärdades. Den 6 april kom en artikel i Dagens Nyheter om Thoren Business School i Solna, som instruerat elever hur de skulle bete sig vid Skolinspektionens besök, då ett föreläggande skulle följas upp. Bara för ett par dagar sedan drog man in tillståndet att bedriva verksamhet för denna skola.Den 19 april skriver Gefle Dagblad en artikel om de skolor som Thorengruppen driver i Gävle. En elev som pratar med tidningen säger att det känns som att skolan mest finns för att tjäna pengar. Tidningen uppger också att den varit i kontakt med tidigare anställda som även de varit kritiska till skolverksamheten.Den 24 april kom nästa artikel om brister i en av koncernens skolor, denna gång Thoren Innovation School i Malmö, där stora brister konstaterats på el- och energiprogrammet. Hör och häpna: Skolinspektionen gick igenom det här, och nu har man dragit in tillståndet för denna skola. Skolinspektionens kritik mot skolan har handlat om att många av eleverna inte fått något arbetsplatsförlagt lärande samt om en rad andra punkter som gäller kvaliteten i utbildningen. Även i Norrköping, Umeå, Stockholm och många andra kommuner finns den här typen av kritik.Men låt mig inte framställa det här som att det enbart skulle handla om ett företag. Thorengruppen är bara en skolkoncern av ett antal som livnär sig på att ha för låg kvalitet, för låga löner och för få behöriga anställda och på att sätta betyg som eleverna inte ska ha. Det här är inte på något sätt unikt bland skolkoncernerna. Till exempel skiljer sig snittlönen ungefär 3 000 kronor i månaden mellan lärare på kommunala skolor och lärare på de privata vinstdrivande skolorna.Thorengruppen är inte heller på något sätt unik när det handlar om att få sina skolor nedstängda eller i vissa fall lägga ned dem på grund av att man inte tycker att det finns tillräckligt mycket lönsamhet. Detta har hänt under alla år då det här friskolesystemet funnits.Man kan lyssna på svaret från skolministern och höra att det har tillsatts en utredning med tilläggsdirektiv och att det kommer att bli ytterligare aktioner från regeringen på friskoleområdet. Men går man igenom direktiven till utredningarna ser man att huvudproblematiken återigen inte löses. Visserligen kanske jag hade agerat på samma sätt om jag själv hade gått direkt från en skolkoncern som mest är känd för knäckebröd och vatten, vilket alla har hört i det här landet, till att bli skolminister. Men nu kommer inte jag från den världen, utan jag kommer från ett parti som företräder elevintresset före vinstintresset.Därmed tycker jag att regeringen är skyldig att svara på vad ska man göra åt problemet i stället för att dränka de här frågorna i ytterligare utredningar.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepande missköter sitt utbildningsuppdrag?

Daniel Riazat har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepat missköter sitt utbildningsuppdrag och med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag.Jag och regeringen ser det som ett stort problem om skolkoncerner missköter sitt utbildningsuppdrag och om de använder medel som är avsedda för skolan till verksamhet som inte har med utbildning att göra. Därför startar vi nu en helrenovering av det svenska friskolesystemet som ska städa undan oseriösa och olämpliga aktörer men samtidigt värna valfriheten. Som framgår av tilläggsdirektivet till Utredningen om vinst i skolan ska utredaren bland annat föreslå vinstutdelningsförbud om huvudmannen tar emot statliga bidrag som syftar till kvalitetsförbättrande åtgärder. Vinstutdelningsförbud ska också föreslås om skolan är nystartad eller efter ägarbyte. Utredaren ska vidare lämna förslag som innebär införande av vinstutdelningsbegränsning om Skolinspektionen förelagt huvudmannen att åtgärda brister. Det kan också bli aktuellt om skolan underpresterar med hänsyn till exempelvis dess elevsammansättning. Utredaren ska därtill föreslå hur utbetalda kommunala bidrag till en enskild huvudman ska kunna återkrävas om en person i ägar- eller ledningskretsen är dömd för ekonomisk eller annan allvarlig brottslighet eller om bidragen används för verksamheter som saknar koppling till skolverksamheten och om huvudmannen bedriver annan verksamhet än skollagsreglerad verksamhet. Regeringen anser att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet.

Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag?

Daniel Riazat har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att komma till rätta med skolkoncerner som återupprepat missköter sitt utbildningsuppdrag och med problemet kring skolkoncerner som använder medel som är avsedda för skolan till övriga affärsverksamheter som är helt utanför skolans uppdrag.Jag och regeringen ser det som ett stort problem om skolkoncerner missköter sitt utbildningsuppdrag och om de använder medel som är avsedda för skolan till verksamhet som inte har med utbildning att göra. Därför startar vi nu en helrenovering av det svenska friskolesystemet som ska städa undan oseriösa och olämpliga aktörer men samtidigt värna valfriheten. Som framgår av tilläggsdirektivet till Utredningen om vinst i skolan ska utredaren bland annat föreslå vinstutdelningsförbud om huvudmannen tar emot statliga bidrag som syftar till kvalitetsförbättrande åtgärder. Vinstutdelningsförbud ska också föreslås om skolan är nystartad eller efter ägarbyte. Utredaren ska vidare lämna förslag som innebär införande av vinstutdelningsbegränsning om Skolinspektionen förelagt huvudmannen att åtgärda brister. Det kan också bli aktuellt om skolan underpresterar med hänsyn till exempelvis dess elevsammansättning. Utredaren ska därtill föreslå hur utbetalda kommunala bidrag till en enskild huvudman ska kunna återkrävas om en person i ägar- eller ledningskretsen är dömd för ekonomisk eller annan allvarlig brottslighet eller om bidragen används för verksamheter som saknar koppling till skolverksamheten och om huvudmannen bedriver annan verksamhet än skollagsreglerad verksamhet. Regeringen anser att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Det var tråkigt att Daniel Riazat tog avstånd från de nationella proven och den betydelse som åtminstone jag tycker de har.Man kan såklart inte säga att de nationella proven talar om hur det går för svensk skola. Däremot speglar de förhoppningsvis kunskaperna hos de elever som gör nationella prov i vissa ämnen. Det är viktigt att dessa resultat också avspeglas i betygsättningen. Hur det ska kunna ske är vad betygsutredningen bland annat ska titta på.Precis som jag har sagt nu i flera inlägg handlar det även om friskolesektorn. Det är därför vi har lämnat tilläggsdirektiv till friskoleutredningen. Man ska inte längre kunna ta ut vinst när skolan är nystartad. Man ska heller inte kunna göra det om man har förelägganden från Skolinspektionen. Man ska vidare inte kunna ta ut vinst om man får statliga bidrag för kvalitetshöjande insatser och så vidare. Vi ska möjliggöra tvångsförvaltning av skolor som är dåliga. I dag finns denna möjlighet bara när det gäller kommunala skolor, men vi vill att även dåliga fristående skolor ska kunna tvångsförvaltas.En hel del av det som Daniel Riazat efterlyser på friskoleområdet kommer regeringen alltså att verkställa. Men det är också viktigt att inse att en felaktig betygsättning inte är ett problem endast i friskolesektorn, utan det är också ett problem bland de kommunala skolorna. Därför måste vi ta ett helhetsgrepp om betygsättningen. Vi har som sagt tillsatt en utredning, och jag ser fram emot att så småningom få ta del av dess resultat.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Låt mig börja med att gå igenom frågan om nationella prov så att vi blir av med den.Nationella prov finns i ett fåtal ämnen och ger egentligen ingen återspegling av hur det går i den svenska skolan. De är en mätare för vissa ämnen i vilka vi har nationella prov. Där kan vi jämföra slutbetygen med det nationella provet. Men vad händer till exempel med ämnet musik? Det finns friskolor som inte ens har någon musiksal. Ändå får eleverna högre betyg i sång och musik än vad elever i Adolf Fredriks musikklasser får. Vad händer när det finns hästgymnasier där man får högre betyg i skolans specifika ämnen trots att det inte finns en enda häst på skolan än vad elever får som faktiskt går på skolor där sådana möjligheter erbjuds? Det här kan vi inte kontrollera genom nationella prov. Det är därför inte relevant att fortsätta prata om de nationella proven som skolministern gör. Det var detta jag beskrev i mitt första anförande. Det här är vilseledande och tomt snack.Vad vi behöver prata om är att vi har ett skolsystem som premierar de skolor som sätter för höga betyg. Vi har ett system som gör att vem som helst kan öppna en skola här i landet. Det kan vara vilken bank som helst från Qatar, Moldavien eller Liechtenstein kan öppna en skola här, sätta för höga betyg och komma undan med det.Samtidigt har vi en skolminister som själv kommer från denna skolvärld och som vägrar att ta tag i problematiken med falska betyg. Men vi alla får dra konsekvenserna av det i vårt samhälle framöver när vården har personal med betyg som de egentligen inte borde ha fått eller när skolan har lärare som inte har den kompetens som man säger att de har. Detta ställer vårt samhälle på prov.Regeringen måste skyndsamt agera och avskaffa marknadsskolesystemet för att komma till rätta med problemet.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Daniel Riazat verkar tycka att det är ett problem att ingen är emot de lösningar som föreslås. Jag tycker snarare att det är en styrka. Det är väl alldeles utmärkt att många partier i Sveriges riksdag ser betygsinflationen som ett stort problem och att det också råder en viss enighet om vad man kan göra åt det. Det vore ett större problem om vi var helt oeniga om detta.Precis som jag sa i ett tidigare inlägg är betygsättningen mer orättvis i fristående skolor än vad den är i de kommunala. Och precis som Daniel Riazat säger är en förklaring till detta att det finns en högre andel obehöriga lärare i dessa skolor. Därför är tilläggsdirektiven till utredningen om friskolesektorn mycket viktig också ur det här perspektivet. Man ska inte kunna driva friskolor med ett vinstintresse om man inte samtidigt har en hög kvalitet på verksamheten.Ett problem är naturligtvis att en totalt felaktig betygsättning är ett tecken på att man har dålig kvalitet och dålig uppföljning och att man sannolikt har en för hög andel obehöriga lärare. Men alla dessa åtgärder är viktiga, inte bara var för sig.Jag tycker att det i huvudsak är en styrka att partierna i denna församling anser att vi ska ha till exempel central rättning av nationella prov, att nationella prov ska vara en stor och viktig del i betygsättningen och att vi ska ha en likvärdig betygsättning.Vänsterpartiet är inte den främsta tillskyndaren av betyg över huvud taget, så jag tycker att det är otroligt bra att Vänsterpartiet är engagerat i frågan och inte bara säger "Nämen betyg ska vi inte ha, och därför spelar det ingen roll". Betygsättningen är oerhört viktig. Det är myndighetsutövning. Det är viktigt att den sker på ett riktigt sätt, och det är därför regeringen har tillsatt dessa utredningar.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Jag tackar skolministern för det fördjupade svaret.I andra länder tänker man att man ska bygga upp ett system som fungerar så bra som möjligt i grunden för att slippa ha för mycket inspektioner, kostnader för inspektioner och myndigheter.I Sverige verkar det vara precis tvärtom. Vi tänker: Låt oss bygga ett trasigt system. Sedan kan vi skaffa myndigheter som ser till att följa upp detta, och vi ger dem tilläggsdirektiv och tillsätter varje mandatperiod utredningar om hur det ska lösas. Men vi löser inte själva problemet med att vi har skapat ett felaktigt system. Vi ser bara till att varje år konstatera vad problemet är utan att göra någonting åt det.Så går det inte riktigt till i ledande skolländer, till exempel Skottland, Finland, Kanada eller andra länder som jag vet att regeringen ser upp till politiskt på många sätt. Det går inte till på det sättet i något av de länderna.Det har inte varit brist på betygsutredningar, friskoleutredningar eller utredningar om varför marknadsskolan har förstört det svenska skolsystemet. Det finns belagt. Forskningen säger att det är på det sättet. Till och med Svenskt Näringslivs eget forskningsorgan säger det. Och Svenskt Näringslivs och högerns egen högskola säger att det är ett systemfel som måste hanteras.Men vad säger forskningen egentligen, om vi ska fördjupa oss lite i detta? Den säger att elever som har gått på vinstdrivande friskolor får högre slutbetyg jämfört med deras betyg på de nationella proven. Men den säger också att de har fått högre betyg på de nationella proven än motsvarande elever på kommunala skolor har fått. Man sätter även högre betyg på de nationella proven. Gapet är alltså egentligen ännu större än det vi kan se utifrån de tillgängliga siffrorna.Forskningen säger som sagt att elever som har gått på vinstdrivande friskolor får högre slutbetyg men klarar sig sämre på högskolor och universitet. Det säger Skolverket, och det säger Stockholms universitet. Det är inte något som vänstern har hittat på eller som behöver utredas. Det är så det ser ut.Vad säger man mer? Man säger att obehöriga lärare tenderar att sätta högre betyg än de egentligen bör sätta. Vilka skolor i landet har flest obehöriga lärare? Det råkar vara de vinstdrivande friskolorna som har flest obehöriga lärare.Vidare säger man att det lockas med högre betyg. Vi vet lärare som har fått sparken från friskolekoncerner för att de har vägrat höja betygen på elever som inte har förtjänat högre betyg men som haft inflytelserika föräldrar som hört av sig till rektorn och sagt att de byter skola om betygen inte höjs. Den situationen uppstod inte innan friskolesystemet och marknadssystemet inrättades i Sverige. Men i dag har vi det.Det svar jag får från skolministern och regeringen är att de ska kolla på rättningen av nationella prov och på digitalisering. Ingen är emot digitalisering av nationella prov. Alla partier är för det. Ingen är emot central rättning av olika typer av prov. Alla partier är för det. Låt oss fokusera på huvudproblematiken.Jag förstår att skolministern och regeringen vill ducka för att svara på de verkliga problemen med marknadsskolan. Vi har en situation i Sverige som gör att vi framöver kanske kommer att ha yrkesgrupper med en stor andel personer som inte har den kompetens som står på papperet för de yrken de arbetar inom. Det är en fara för Sverige och den svenska demokratin.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Ja, vad gör regeringen åt det problem som finns med en betygsättning som inte är likvärdig och med att vi ser fuskbetyg? Ungefär 40 procent i årskurs 9 får ett högre betyg i matematik än de har presterat på nationellt prov. Samtidigt vittnar många högre instanser nu om att matematikresultaten kanske snarare sjunker. Handelshögskolan är en av de högskolor i Sverige som vittnar om det. Jag tycker möjligtvis att Daniel Riazats angrepp på Handelshögskolan är lite tråkigt. Det är ett av världens främsta universitet inom sitt område. Just därför måste man ta detta på stort allvar.Vad gör då regeringen? Till exempel kommer digitaliserade nationella prov att införas successivt. Det är en förutsättning för att få till stånd central rättning av nationella prov. Det är inte enbart felaktig betygsättning som är ett problem i Sverige. Det finns också problem med rättningen av de nationella proven. Om de nationella proven ska ha större påverkan på betygsättningen är det viktigt att de är mer rättvisande.Skolinspektionen ska fram till 2024 fokusera på att granska betygsättningen utifrån sitt granskande perspektiv.Dessutom fick Skolverket i vintras i uppdrag att ta fram bestämmelser för hur man ska hantera betygsättningen inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet. Jag tror att det är viktigt att skolorna ser betygsättningen som en viktig del av sitt arbete och att man verkligen på djupet förstår att betygsättning är just myndighetsutövning och ingenting som man kan slarva med.Sist men inte minst har vi de två utredningar som regeringen har tillsatt och gett tilläggsdirektiv. Det gäller den stora betygsutredningen, som leds av professor Magnus Henrekson, och tilläggsdirektiven till friskoleutredningen, som hanterar en del av de frågor som Daniel Riazat tar upp.Daniel Riazat har helt rätt i att det är ett större problem med orättvis betygsättning i friskolorna än i de kommunala skolorna. Men det finns också stora problem i den kommunala skolan. Det vet jag, som tidigare var skolborgarråd i Stockholm. Vi gjorde ett stort matematikprov för att testa och se hur väl betygen i matematik i årskurs 9 stämde med resultaten på de nationella proven och med det prov som vi gjorde. Då såg vi att det var stora problem i både kommunala och fristående skolor.Det är viktigt att vi kommer till rätta med det här problemet.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Tack till skolministern för svaret på denna fråga!Sverige har ett extremt utbildningssystem. Som enda land i världen har vi fri dragningsrätt på de skattemedel som ska gå till barnens utbildning och omsorg. Detta system, vars logik är en marknadslogik, sätter skolkoncerners rätt till vinster före rätten till kunskap och bildning.Den marknadsanpassade skolan har lett till många saker. Den har lett till segregation. Den har lett till att ojämlikheten späs på i vårt samhälle. Den har lett till att barn inte får den kunskap och bildning de har rätt till. Den har också lett till att vi inte längre kan lita på det betygssystem vi har. Det privatiseringsexperiment som marknadsskolan innebär har förstört möjligheterna för tusentals barn och försämrat arbetsvillkoren för olika yrkeskategorier i förskolan och skolan.Den senaste tiden har frågan om fuskbetygen diskuterats såväl i medierna som bland dem som verkar inom utbildningsväsendet. Betygsättning är myndighetsutövning. Oavsett synen på betyg - jag vet att vi tycker olika där - är det av största vikt att man kan lita på myndighetsutövningen. Men tyvärr har betygen blivit ett marknadsverktyg för skolorna, för att locka till sig elever. Det är framför allt vinstdrivande privatskolor som utmärker sig.Vänsterpartiet ser inte fler nationella prov eller andra vilseledande och - ursäkta språket! - innehållslösa förslag som lösningar på denna problematik. Även om anledningarna till betygsinflation är flera måste roten till problemet, det vill säga marknadsskolan, hanteras. Det enda sättet att komma till rätta med situationen är att avskaffa marknadsskolesystemet.En åtgärd som går att vidta är till exempel att se till att skolpengen endast kan användas till skolverksamhet och inte till våffelstugor och livsmedelsbutiker, som vissa friskolor har använt den till.Under våren har bland andra rektorn för Handelshögskolan lyft upp att det har gått så långt att de inte längre kan lita på betygen från ett stort antal skolor vars elever söker sig till denna högskola. Eleverna har inte med sig de kunskaper som betygen anger. Det snedvrider konkurrensen och tränger undan eleverna från andra skolor som har fått betyg som faktiskt motsvarar deras kunskaper.Då ska vi ändå komma ihåg att Handelshögskolan är och alltid har varit en del av högerns alibi när det kommer till högre utbildning och forskning. När till och med de säger att det är fel på systemet kan man fundera på varför regeringen inte gör någonting.Med anledning av detta ställde jag en fråga till skolministern med rubriken: Falska betyg. Frågan löd: Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?Jag har fått ett svar här som jag menar inte är tillräckligt över huvud taget. Jag är den ledamot som har suttit näst längst i riksdagens utbildningsutskott och kan berätta att det inte är första gången jag är oense med en minister när det gäller skolfrågor. Men ministrarna i den här regeringen måste ändå vara särskilda experter på den typen av tomma svar som skolministern kommit med.Jag frågar alltså igen: Vad tänker skolministern och den här regeringen göra för att komma till rätta med betygsinflationen? Och varför vill skolministern inte erkänna att marknadsskolan faktiskt är huvudproblemet när det gäller denna fråga?När det gäller andra länders skolsystem, som skolministern talade om, vill jag bara kommentera att det är ganska tydligt; de har inte marknadsskolor. Vi är det enda landet i världen som har det.

Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med betygsinflationen?

Daniel Riazat har frågat mig vad jag avser att göra för att komma till rätta med betygsinflationen.Jag vill börja med att instämma med interpellanten i att det är av största vikt att det går att lita på de betyg som sätts. I Sverige används betyg både när man söker arbete och för tillträde och urval till utbildning. Att betygen är rättvisande och speglar en individs kunskapsnivå är av stor vikt både för individen, för samhället och för omvärlden. Både lärare och rektor har ett ansvar att se till att betyg sätts i enlighet med bestämmelserna. Betygsättning utgör myndighetsutövning, och ytterst har varje skolhuvudman ansvar för att skollagen (2010:800) och andra bestämmelser följs. Det finns i dag stora problem med hur systemet är konstruerat och i praktiken fungerar. Det har påvisats i flera rapporter, bland annat i Statens skolverks analyser av betygsättningen i grund- och gymnasieskolan och i Statens skolinspektions kvalitetsgranskningar.En förklaring till den bristande likvärdigheten är enligt Skolverket svårigheten för lärare på olika skolor att finna en samsyn i bedömningen. Det är enligt myndigheten nödvändigt med en systemförändring. Behovet av att se över betygssystemet lyfts även av Riksrevisionen, som vid sin granskning av statens insatser för likvärdighet i betygsättningen rekommenderat regeringen att utreda hur betygsättningen kan bli mer likvärdig.Det har också kommit fram flera uppgifter om påtryckningar gentemot betygsättande lärare om så kallade glädjebetyg eller fuskbetyg, som jag hellre kallar dem. Av forskningsrapporten Resultat och betygsättning i gymnasiefriskolor (SNS Analys 88, 2022) framgår att fristående skolor har en mer generös betygsättning än kommunala. Betygsinflation är dock ett problem hos både enskilda och offentliga huvudmän. När det gäller betygssystemet har regeringen redan vidtagit flera åtgärder under denna mandatperiod. Både Skolverket och Statens skolinspektion har fått uppdrag i sina regleringsbrev som syftar till att främja en mer likvärdig betygsättning.Den 22 juni i år tillsatte regeringen också en utredning som ska analysera och föreslå förändringar i betygssystemet och systemet för meritvärdering. Utredaren ska bland annat analysera för- och nackdelar med systemet för betygsättning och meritvärdering i det svenska skolväsendet i relation till andra länders system och lämna förslag på förändringar. Förslagen ska syfta till att betyg och meritvärden från grundskolan och gymnasieskolan mer rättvisande ska spegla elevers ämneskunskaper samt till att motverka betygsinflation.Felaktiga betyg drabbar både eleven och samhället i stort, och det är uppenbart att det krävs förändringar i vårt system. Det är dock viktigt att det först utreds ordentligt. När det gäller fristående skolor gav regeringen den 7 juli i år Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08) ett omfattande tilläggsdirektiv som syftar till att öka kvaliteten i verksamheterna. Det ska inte finnas något utrymme för oseriösa och olämpliga aktörer.Jag ser fram emot konkreta förslag att ta vidare från båda dessa utredningar. Systematiska avvikelser i betygen och påtryckningar på lärare för att sätta högre betyg får inte förekomma. Det måste gå att lita på betygen. De ska på ett rättvisande sätt spegla elevens kunskapsnivå oavsett vilken skola eleven gått på eller vilken lärare som satt betyget.

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Det finns inom EU en stor samsyn i fråga om vikten av fortsatt kritisk dialog med Iran. Genom kritisk dialog kan vi kommunicera våra värden och ge stöd till det iranska folket, som inte skulle gagnas av landets ytterligare isolering.Sverige och övriga EU behöver även den kritiska dialogen för att kunna motverka risken för regional kärnvapenspridning och för att kunna agera i svåra konsulära ärenden som EU-medborgare, inklusive svenskar, som frihetsberövas i Iran.Jag vill här också ta upp Irans avrättning av den svensk-iranske medborgaren Habib Chaab i maj i år. Vi ser med största allvar på avrättningen, som naturligtvis påverkar den bilaterala relationen negativt. Det var med bestörtning vi mottog beskedet, och jag fördömde omedelbart avrättningen. Utrikesdepartementet kallade upp den iranske ambassadören för att protestera, och även Sveriges ambassadör i Teheran framförde protester. Ett enhälligt EU-uttalande fördömde också avrättningen.Vi fortsätter att lyfta situationen för mänskliga rättigheter i direkta kontakter med Iran. I samordning med andra EU-stater har vi också kallat upp Irans ambassadör för att på så sätt markera när Iran trappat upp repressionen. Åtgärder vidtas även genom vår ambassad i Teheran, både i dess nationella kapacitet och tidigare i år, under EU-ordförandeskapet, som lokal samordnare av EU:s medlemskrets.Regeringen fortsätter alltså oförtröttligt att via alla lämpliga plattformar arbeta för att upprätthålla trycket på Iran bilateralt, genom EU och i FN. Jag tackar interpellanten så mycket för möjligheten att få utveckla regeringens Iranpolitik här i kammaren i dag.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Det finns inom EU en stor samsyn i fråga om vikten av fortsatt kritisk dialog med Iran. Genom kritisk dialog kan vi kommunicera våra värden och ge stöd till det iranska folket, som inte skulle gagnas av landets ytterligare isolering.Sverige och övriga EU behöver även den kritiska dialogen för att kunna motverka risken för regional kärnvapenspridning och för att kunna agera i svåra konsulära ärenden som EU-medborgare, inklusive svenskar, som frihetsberövas i Iran.Jag vill här också ta upp Irans avrättning av den svensk-iranske medborgaren Habib Chaab i maj i år. Vi ser med största allvar på avrättningen, som naturligtvis påverkar den bilaterala relationen negativt. Det var med bestörtning vi mottog beskedet, och jag fördömde omedelbart avrättningen. Utrikesdepartementet kallade upp den iranske ambassadören för att protestera, och även Sveriges ambassadör i Teheran framförde protester. Ett enhälligt EU-uttalande fördömde också avrättningen.Vi fortsätter att lyfta situationen för mänskliga rättigheter i direkta kontakter med Iran. I samordning med andra EU-stater har vi också kallat upp Irans ambassadör för att på så sätt markera när Iran trappat upp repressionen. Åtgärder vidtas även genom vår ambassad i Teheran, både i dess nationella kapacitet och tidigare i år, under EU-ordförandeskapet, som lokal samordnare av EU:s medlemskrets.Regeringen fortsätter alltså oförtröttligt att via alla lämpliga plattformar arbeta för att upprätthålla trycket på Iran bilateralt, genom EU och i FN. Jag tackar interpellanten så mycket för möjligheten att få utveckla regeringens Iranpolitik här i kammaren i dag.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Det finns inom EU en stor samsyn i fråga om vikten av fortsatt kritisk dialog med Iran. Genom kritisk dialog kan vi kommunicera våra värden och ge stöd till det iranska folket, som inte skulle gagnas av landets ytterligare isolering.Sverige och övriga EU behöver även den kritiska dialogen för att kunna motverka risken för regional kärnvapenspridning och för att kunna agera i svåra konsulära ärenden som EU-medborgare, inklusive svenskar, som frihetsberövas i Iran.Jag vill här också ta upp Irans avrättning av den svensk-iranske medborgaren Habib Chaab i maj i år. Vi ser med största allvar på avrättningen, som naturligtvis påverkar den bilaterala relationen negativt. Det var med bestörtning vi mottog beskedet, och jag fördömde omedelbart avrättningen. Utrikesdepartementet kallade upp den iranske ambassadören för att protestera, och även Sveriges ambassadör i Teheran framförde protester. Ett enhälligt EU-uttalande fördömde också avrättningen.Vi fortsätter att lyfta situationen för mänskliga rättigheter i direkta kontakter med Iran. I samordning med andra EU-stater har vi också kallat upp Irans ambassadör för att på så sätt markera när Iran trappat upp repressionen. Åtgärder vidtas även genom vår ambassad i Teheran, både i dess nationella kapacitet och tidigare i år, under EU-ordförandeskapet, som lokal samordnare av EU:s medlemskrets.Regeringen fortsätter alltså oförtröttligt att via alla lämpliga plattformar arbeta för att upprätthålla trycket på Iran bilateralt, genom EU och i FN. Jag tackar interpellanten så mycket för möjligheten att få utveckla regeringens Iranpolitik här i kammaren i dag.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Det finns inom EU en stor samsyn i fråga om vikten av fortsatt kritisk dialog med Iran. Genom kritisk dialog kan vi kommunicera våra värden och ge stöd till det iranska folket, som inte skulle gagnas av landets ytterligare isolering.Sverige och övriga EU behöver även den kritiska dialogen för att kunna motverka risken för regional kärnvapenspridning och för att kunna agera i svåra konsulära ärenden som EU-medborgare, inklusive svenskar, som frihetsberövas i Iran.Jag vill här också ta upp Irans avrättning av den svensk-iranske medborgaren Habib Chaab i maj i år. Vi ser med största allvar på avrättningen, som naturligtvis påverkar den bilaterala relationen negativt. Det var med bestörtning vi mottog beskedet, och jag fördömde omedelbart avrättningen. Utrikesdepartementet kallade upp den iranske ambassadören för att protestera, och även Sveriges ambassadör i Teheran framförde protester. Ett enhälligt EU-uttalande fördömde också avrättningen.Vi fortsätter att lyfta situationen för mänskliga rättigheter i direkta kontakter med Iran. I samordning med andra EU-stater har vi också kallat upp Irans ambassadör för att på så sätt markera när Iran trappat upp repressionen. Åtgärder vidtas även genom vår ambassad i Teheran, både i dess nationella kapacitet och tidigare i år, under EU-ordförandeskapet, som lokal samordnare av EU:s medlemskrets.Regeringen fortsätter alltså oförtröttligt att via alla lämpliga plattformar arbeta för att upprätthålla trycket på Iran bilateralt, genom EU och i FN. Jag tackar interpellanten så mycket för möjligheten att få utveckla regeringens Iranpolitik här i kammaren i dag.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Tack, ministern, för det fortsatta svaret! Jag instämmer verkligen i hur viktig den här expertgruppen är, såklart, och hoppas att regeringen kommer att fortsätta fokusera på att den kommer till ett resultat. Jag hoppas också att vi kommer att fortsätta lyfta frågan om gasattackerna mot skolflickor på ett tydligt sätt så att vi verkligen kan utreda vad som hänt i den frågan. Tusentals och åter tusentals unga skolflickor har blivit offer för giftattacker i Iran, och det får inte tystas ned och glömmas bort.Gärningsmännen vill bestraffa eleverna för fredligt motstånd: Runt om i landet har dessa motsatt sig strikta klädkoder genom att ta av sig sina huvuddukar på offentliga platser, såsom i skolor. Gasattackerna är ett hot mot skolflickornas hälsa och framtid. De förstör barns möjligheter till jämlik och trygg skolgång. Det är alltså otroligt viktigt att vi går på djupet med detta och inte ger oss. Vi måste fortsätta trycka på tills vi verkligen får svar och de ansvariga ställs inför rätta, så att detta inte fortsätter och tystas ned.Sverige och omvärlden kan inte se på medan flickors och kvinnors rättigheter fortsätter att kränkas varje dag i en av världens hårdaste diktaturer. Vi måste fortsätta stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter varje dag. Även om vi inte längre ser de här stora protesterna på gatorna fortsätter protesterna på ett annat sätt, och vi måste verkligen stå bakom det iranska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst flickors och kvinnors.

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Tack, ministern, för det fortsatta svaret! Jag instämmer verkligen i hur viktig den här expertgruppen är, såklart, och hoppas att regeringen kommer att fortsätta fokusera på att den kommer till ett resultat. Jag hoppas också att vi kommer att fortsätta lyfta frågan om gasattackerna mot skolflickor på ett tydligt sätt så att vi verkligen kan utreda vad som hänt i den frågan. Tusentals och åter tusentals unga skolflickor har blivit offer för giftattacker i Iran, och det får inte tystas ned och glömmas bort.Gärningsmännen vill bestraffa eleverna för fredligt motstånd: Runt om i landet har dessa motsatt sig strikta klädkoder genom att ta av sig sina huvuddukar på offentliga platser, såsom i skolor. Gasattackerna är ett hot mot skolflickornas hälsa och framtid. De förstör barns möjligheter till jämlik och trygg skolgång. Det är alltså otroligt viktigt att vi går på djupet med detta och inte ger oss. Vi måste fortsätta trycka på tills vi verkligen får svar och de ansvariga ställs inför rätta, så att detta inte fortsätter och tystas ned.Sverige och omvärlden kan inte se på medan flickors och kvinnors rättigheter fortsätter att kränkas varje dag i en av världens hårdaste diktaturer. Vi måste fortsätta stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter varje dag. Även om vi inte längre ser de här stora protesterna på gatorna fortsätter protesterna på ett annat sätt, och vi måste verkligen stå bakom det iranska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst flickors och kvinnors.

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Tack, ministern, för det fortsatta svaret! Jag instämmer verkligen i hur viktig den här expertgruppen är, såklart, och hoppas att regeringen kommer att fortsätta fokusera på att den kommer till ett resultat. Jag hoppas också att vi kommer att fortsätta lyfta frågan om gasattackerna mot skolflickor på ett tydligt sätt så att vi verkligen kan utreda vad som hänt i den frågan. Tusentals och åter tusentals unga skolflickor har blivit offer för giftattacker i Iran, och det får inte tystas ned och glömmas bort.Gärningsmännen vill bestraffa eleverna för fredligt motstånd: Runt om i landet har dessa motsatt sig strikta klädkoder genom att ta av sig sina huvuddukar på offentliga platser, såsom i skolor. Gasattackerna är ett hot mot skolflickornas hälsa och framtid. De förstör barns möjligheter till jämlik och trygg skolgång. Det är alltså otroligt viktigt att vi går på djupet med detta och inte ger oss. Vi måste fortsätta trycka på tills vi verkligen får svar och de ansvariga ställs inför rätta, så att detta inte fortsätter och tystas ned.Sverige och omvärlden kan inte se på medan flickors och kvinnors rättigheter fortsätter att kränkas varje dag i en av världens hårdaste diktaturer. Vi måste fortsätta stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter varje dag. Även om vi inte längre ser de här stora protesterna på gatorna fortsätter protesterna på ett annat sätt, och vi måste verkligen stå bakom det iranska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst flickors och kvinnors.

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Tack, ministern, för det fortsatta svaret! Jag instämmer verkligen i hur viktig den här expertgruppen är, såklart, och hoppas att regeringen kommer att fortsätta fokusera på att den kommer till ett resultat. Jag hoppas också att vi kommer att fortsätta lyfta frågan om gasattackerna mot skolflickor på ett tydligt sätt så att vi verkligen kan utreda vad som hänt i den frågan. Tusentals och åter tusentals unga skolflickor har blivit offer för giftattacker i Iran, och det får inte tystas ned och glömmas bort.Gärningsmännen vill bestraffa eleverna för fredligt motstånd: Runt om i landet har dessa motsatt sig strikta klädkoder genom att ta av sig sina huvuddukar på offentliga platser, såsom i skolor. Gasattackerna är ett hot mot skolflickornas hälsa och framtid. De förstör barns möjligheter till jämlik och trygg skolgång. Det är alltså otroligt viktigt att vi går på djupet med detta och inte ger oss. Vi måste fortsätta trycka på tills vi verkligen får svar och de ansvariga ställs inför rätta, så att detta inte fortsätter och tystas ned.Sverige och omvärlden kan inte se på medan flickors och kvinnors rättigheter fortsätter att kränkas varje dag i en av världens hårdaste diktaturer. Vi måste fortsätta stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter varje dag. Även om vi inte längre ser de här stora protesterna på gatorna fortsätter protesterna på ett annat sätt, och vi måste verkligen stå bakom det iranska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst flickors och kvinnors.

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Som jag tog upp i mitt svar har Sverige inom FN agerat på flera sätt vad gäller situationen för mänskliga rättigheter i Iran, inklusive kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.Den oberoende undersökningsmekanism, fact-finding mission, som inrättades för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna vid den specialsession med FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 november 2022 som bland andra Sverige begärde är en viktig aktör i sammanhanget.Sverige uttryckte tillsammans med de övriga nordiska och de baltiska länderna under mötet vårt starka stöd för denna mekanism, som består av en grupp oberoende experter. EU var också pådrivande i frågan vid specialsessionen i rådet där det beslutades om undersökningsmekanismen.Expertgruppen är alltså ett viktigt verktyg för att internationellt stödja ansvarsutkrävande. Den har under sommaren avgett en muntlig uppdatering vid en session i FN:s råd för mänskliga rättigheter som inleddes i juni i Genève. Där framgick att gruppen avser att undersöka just frågan om gasattacker som en del av sitt mandat. Vi välkomnar detta och kommer att följa och stödja gruppens arbete.Som jag nämnde i mitt svar har de iranska myndigheterna visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men det har hittills varit utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Expertgruppen samarbetar med Javaid Rehman, som är FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Rehman lade vid FN:s råd för mänskliga rättigheters session tidigare i år fram sin senaste rapport om situationen i Iran. Vidare förlängdes specialrapportörens mandat med ett år i en resolution som innehöll starka fördömanden av de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran som vi har sett. Sverige och övriga EU stödde resolutionen.Sverige stöder Javaid Rehmans viktiga arbete. I mars fördömde Rehman tillsammans med bland andra FN:s särskilda rapportör för rätten till utbildning, Farida Shaheed, den iranska statens oförmåga att skydda skolflickor mot gasattacker och att snabbt genomföra utredningar.Som jag sa i min tidigare replik har jag precis som EU med full kraft fördömt Irans agerande, och det tänker jag fortsätta göra.

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Som jag tog upp i mitt svar har Sverige inom FN agerat på flera sätt vad gäller situationen för mänskliga rättigheter i Iran, inklusive kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.Den oberoende undersökningsmekanism, fact-finding mission, som inrättades för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna vid den specialsession med FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 november 2022 som bland andra Sverige begärde är en viktig aktör i sammanhanget.Sverige uttryckte tillsammans med de övriga nordiska och de baltiska länderna under mötet vårt starka stöd för denna mekanism, som består av en grupp oberoende experter. EU var också pådrivande i frågan vid specialsessionen i rådet där det beslutades om undersökningsmekanismen.Expertgruppen är alltså ett viktigt verktyg för att internationellt stödja ansvarsutkrävande. Den har under sommaren avgett en muntlig uppdatering vid en session i FN:s råd för mänskliga rättigheter som inleddes i juni i Genève. Där framgick att gruppen avser att undersöka just frågan om gasattacker som en del av sitt mandat. Vi välkomnar detta och kommer att följa och stödja gruppens arbete.Som jag nämnde i mitt svar har de iranska myndigheterna visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men det har hittills varit utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Expertgruppen samarbetar med Javaid Rehman, som är FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Rehman lade vid FN:s råd för mänskliga rättigheters session tidigare i år fram sin senaste rapport om situationen i Iran. Vidare förlängdes specialrapportörens mandat med ett år i en resolution som innehöll starka fördömanden av de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran som vi har sett. Sverige och övriga EU stödde resolutionen.Sverige stöder Javaid Rehmans viktiga arbete. I mars fördömde Rehman tillsammans med bland andra FN:s särskilda rapportör för rätten till utbildning, Farida Shaheed, den iranska statens oförmåga att skydda skolflickor mot gasattacker och att snabbt genomföra utredningar.Som jag sa i min tidigare replik har jag precis som EU med full kraft fördömt Irans agerande, och det tänker jag fortsätta göra.

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Som jag tog upp i mitt svar har Sverige inom FN agerat på flera sätt vad gäller situationen för mänskliga rättigheter i Iran, inklusive kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.Den oberoende undersökningsmekanism, fact-finding mission, som inrättades för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna vid den specialsession med FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 november 2022 som bland andra Sverige begärde är en viktig aktör i sammanhanget.Sverige uttryckte tillsammans med de övriga nordiska och de baltiska länderna under mötet vårt starka stöd för denna mekanism, som består av en grupp oberoende experter. EU var också pådrivande i frågan vid specialsessionen i rådet där det beslutades om undersökningsmekanismen.Expertgruppen är alltså ett viktigt verktyg för att internationellt stödja ansvarsutkrävande. Den har under sommaren avgett en muntlig uppdatering vid en session i FN:s råd för mänskliga rättigheter som inleddes i juni i Genève. Där framgick att gruppen avser att undersöka just frågan om gasattacker som en del av sitt mandat. Vi välkomnar detta och kommer att följa och stödja gruppens arbete.Som jag nämnde i mitt svar har de iranska myndigheterna visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men det har hittills varit utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Expertgruppen samarbetar med Javaid Rehman, som är FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Rehman lade vid FN:s råd för mänskliga rättigheters session tidigare i år fram sin senaste rapport om situationen i Iran. Vidare förlängdes specialrapportörens mandat med ett år i en resolution som innehöll starka fördömanden av de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran som vi har sett. Sverige och övriga EU stödde resolutionen.Sverige stöder Javaid Rehmans viktiga arbete. I mars fördömde Rehman tillsammans med bland andra FN:s särskilda rapportör för rätten till utbildning, Farida Shaheed, den iranska statens oförmåga att skydda skolflickor mot gasattacker och att snabbt genomföra utredningar.Som jag sa i min tidigare replik har jag precis som EU med full kraft fördömt Irans agerande, och det tänker jag fortsätta göra.

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Som jag tog upp i mitt svar har Sverige inom FN agerat på flera sätt vad gäller situationen för mänskliga rättigheter i Iran, inklusive kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.Den oberoende undersökningsmekanism, fact-finding mission, som inrättades för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna vid den specialsession med FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 november 2022 som bland andra Sverige begärde är en viktig aktör i sammanhanget.Sverige uttryckte tillsammans med de övriga nordiska och de baltiska länderna under mötet vårt starka stöd för denna mekanism, som består av en grupp oberoende experter. EU var också pådrivande i frågan vid specialsessionen i rådet där det beslutades om undersökningsmekanismen.Expertgruppen är alltså ett viktigt verktyg för att internationellt stödja ansvarsutkrävande. Den har under sommaren avgett en muntlig uppdatering vid en session i FN:s råd för mänskliga rättigheter som inleddes i juni i Genève. Där framgick att gruppen avser att undersöka just frågan om gasattacker som en del av sitt mandat. Vi välkomnar detta och kommer att följa och stödja gruppens arbete.Som jag nämnde i mitt svar har de iranska myndigheterna visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men det har hittills varit utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Expertgruppen samarbetar med Javaid Rehman, som är FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Rehman lade vid FN:s råd för mänskliga rättigheters session tidigare i år fram sin senaste rapport om situationen i Iran. Vidare förlängdes specialrapportörens mandat med ett år i en resolution som innehöll starka fördömanden av de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran som vi har sett. Sverige och övriga EU stödde resolutionen.Sverige stöder Javaid Rehmans viktiga arbete. I mars fördömde Rehman tillsammans med bland andra FN:s särskilda rapportör för rätten till utbildning, Farida Shaheed, den iranska statens oförmåga att skydda skolflickor mot gasattacker och att snabbt genomföra utredningar.Som jag sa i min tidigare replik har jag precis som EU med full kraft fördömt Irans agerande, och det tänker jag fortsätta göra.

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Tack, utrikesministern, för förtydligandet! Jag är väldigt glad för att utrikesministern delar min oro och säger att Sverige kommer att följa situationen i Iran mycket noga och jobba för detta i EU med skärpta sanktioner och annat sådant som jag tycker är jätteviktigt.Men jag hör fortfarande inte något om att driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna. Jag hör inte heller ett tydligt avståndstagande och fördömande av just giftattackerna, som ju interpellationen handlar om. Jag skulle vilja att ministern tydliggör det.Giftattackerna måste ses mot bakgrund av händelserna som inleddes med att 22-åriga Mahsa Jina Amini dog efter att ha blivit misshandlad i häktet för att ha burit slöjan på fel sätt. Det ledde till massprotester både i Iran och i övriga världen, och demonstranterna krävde att regimen skulle avgå.Protesterna handlade om så mycket mer än bara rätten att klä sig som man vill. Händelsen var en gnista som tände en eld hos det iranska folket, som alltför länge förvägrats grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Tusentals demonstranter greps, hundratals dödades och många har till och med avrättats som ett resultat av demonstrationerna.Moralpolisen drog sig tillfälligt tillbaka, men nu ser vi återigen hur de patrullerar Teherans gator. Vi ser inte längre de stora demonstrationerna och protesterna, för det har helt enkelt blivit för farligt att demonstrera. Men protesterna har inte avstannat, utan de tar sig nya uttryck.Det är otroligt viktigt att Sverige och omvärlden fortsätter att stå upp för kvinnors och flickors rättigheter, för demokrati och för mänskliga rättigheter i Iran. Alla de tusentals unga skolflickor som så modigt har stått upp för sina rättigheter ska inte ha kämpat förgäves. Alla de tusentals unga skolflickor som utsatts för de brutala giftattackerna måste få upprättelse. Det handlar om barn som har utsatts för ett brutalt övergrepp. Vi måste se till att skolflickorna garanteras fortsatt skolgång. Vi vet hur viktigt det är med skolgång, särskilt för flickor i ett land som Iran.Enligt Amnesty har myndigheterna bland annat hemlighållit information om giftattackerna, och man har inte vidtagit tillräckligt starka åtgärder för att skydda barnen. Protester från bland annat lärarfacket har bemötts med våld, pepparsprej och tårgas. Demonstranter och journalister har fängslats. Det finns också misstankar om att den iranska lagstiftningen som diskriminerar och nedvärderar kvinnor uppmuntrar gärningsmännen att ta lagen i egna händer. Det finns med största sannolikhet kopplingar till iranska myndigheter bakom giftattackerna.Från flera håll har röster höjts för en oberoende utredning av FN. Jag menar att Sverige i EU och i FN bör agera för att fler länder ansluter sig till att få till en FN-ledd utredning av giftattackerna mot skolflickor. Det skulle sätta fokus på frågan på ett tydligt sätt och öka trycket på den iranska regimen.Är ministern beredd att driva frågan i FN och EU om en FN-ledd utredning om giftattacken mot skolflickorna? Och är ministern beredd att tydligt fördöma giftattackerna?

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Tack, utrikesministern, för förtydligandet! Jag är väldigt glad för att utrikesministern delar min oro och säger att Sverige kommer att följa situationen i Iran mycket noga och jobba för detta i EU med skärpta sanktioner och annat sådant som jag tycker är jätteviktigt.Men jag hör fortfarande inte något om att driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna. Jag hör inte heller ett tydligt avståndstagande och fördömande av just giftattackerna, som ju interpellationen handlar om. Jag skulle vilja att ministern tydliggör det.Giftattackerna måste ses mot bakgrund av händelserna som inleddes med att 22-åriga Mahsa Jina Amini dog efter att ha blivit misshandlad i häktet för att ha burit slöjan på fel sätt. Det ledde till massprotester både i Iran och i övriga världen, och demonstranterna krävde att regimen skulle avgå.Protesterna handlade om så mycket mer än bara rätten att klä sig som man vill. Händelsen var en gnista som tände en eld hos det iranska folket, som alltför länge förvägrats grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Tusentals demonstranter greps, hundratals dödades och många har till och med avrättats som ett resultat av demonstrationerna.Moralpolisen drog sig tillfälligt tillbaka, men nu ser vi återigen hur de patrullerar Teherans gator. Vi ser inte längre de stora demonstrationerna och protesterna, för det har helt enkelt blivit för farligt att demonstrera. Men protesterna har inte avstannat, utan de tar sig nya uttryck.Det är otroligt viktigt att Sverige och omvärlden fortsätter att stå upp för kvinnors och flickors rättigheter, för demokrati och för mänskliga rättigheter i Iran. Alla de tusentals unga skolflickor som så modigt har stått upp för sina rättigheter ska inte ha kämpat förgäves. Alla de tusentals unga skolflickor som utsatts för de brutala giftattackerna måste få upprättelse. Det handlar om barn som har utsatts för ett brutalt övergrepp. Vi måste se till att skolflickorna garanteras fortsatt skolgång. Vi vet hur viktigt det är med skolgång, särskilt för flickor i ett land som Iran.Enligt Amnesty har myndigheterna bland annat hemlighållit information om giftattackerna, och man har inte vidtagit tillräckligt starka åtgärder för att skydda barnen. Protester från bland annat lärarfacket har bemötts med våld, pepparsprej och tårgas. Demonstranter och journalister har fängslats. Det finns också misstankar om att den iranska lagstiftningen som diskriminerar och nedvärderar kvinnor uppmuntrar gärningsmännen att ta lagen i egna händer. Det finns med största sannolikhet kopplingar till iranska myndigheter bakom giftattackerna.Från flera håll har röster höjts för en oberoende utredning av FN. Jag menar att Sverige i EU och i FN bör agera för att fler länder ansluter sig till att få till en FN-ledd utredning av giftattackerna mot skolflickor. Det skulle sätta fokus på frågan på ett tydligt sätt och öka trycket på den iranska regimen.Är ministern beredd att driva frågan i FN och EU om en FN-ledd utredning om giftattacken mot skolflickorna? Och är ministern beredd att tydligt fördöma giftattackerna?

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Tack, utrikesministern, för förtydligandet! Jag är väldigt glad för att utrikesministern delar min oro och säger att Sverige kommer att följa situationen i Iran mycket noga och jobba för detta i EU med skärpta sanktioner och annat sådant som jag tycker är jätteviktigt.Men jag hör fortfarande inte något om att driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna. Jag hör inte heller ett tydligt avståndstagande och fördömande av just giftattackerna, som ju interpellationen handlar om. Jag skulle vilja att ministern tydliggör det.Giftattackerna måste ses mot bakgrund av händelserna som inleddes med att 22-åriga Mahsa Jina Amini dog efter att ha blivit misshandlad i häktet för att ha burit slöjan på fel sätt. Det ledde till massprotester både i Iran och i övriga världen, och demonstranterna krävde att regimen skulle avgå.Protesterna handlade om så mycket mer än bara rätten att klä sig som man vill. Händelsen var en gnista som tände en eld hos det iranska folket, som alltför länge förvägrats grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Tusentals demonstranter greps, hundratals dödades och många har till och med avrättats som ett resultat av demonstrationerna.Moralpolisen drog sig tillfälligt tillbaka, men nu ser vi återigen hur de patrullerar Teherans gator. Vi ser inte längre de stora demonstrationerna och protesterna, för det har helt enkelt blivit för farligt att demonstrera. Men protesterna har inte avstannat, utan de tar sig nya uttryck.Det är otroligt viktigt att Sverige och omvärlden fortsätter att stå upp för kvinnors och flickors rättigheter, för demokrati och för mänskliga rättigheter i Iran. Alla de tusentals unga skolflickor som så modigt har stått upp för sina rättigheter ska inte ha kämpat förgäves. Alla de tusentals unga skolflickor som utsatts för de brutala giftattackerna måste få upprättelse. Det handlar om barn som har utsatts för ett brutalt övergrepp. Vi måste se till att skolflickorna garanteras fortsatt skolgång. Vi vet hur viktigt det är med skolgång, särskilt för flickor i ett land som Iran.Enligt Amnesty har myndigheterna bland annat hemlighållit information om giftattackerna, och man har inte vidtagit tillräckligt starka åtgärder för att skydda barnen. Protester från bland annat lärarfacket har bemötts med våld, pepparsprej och tårgas. Demonstranter och journalister har fängslats. Det finns också misstankar om att den iranska lagstiftningen som diskriminerar och nedvärderar kvinnor uppmuntrar gärningsmännen att ta lagen i egna händer. Det finns med största sannolikhet kopplingar till iranska myndigheter bakom giftattackerna.Från flera håll har röster höjts för en oberoende utredning av FN. Jag menar att Sverige i EU och i FN bör agera för att fler länder ansluter sig till att få till en FN-ledd utredning av giftattackerna mot skolflickor. Det skulle sätta fokus på frågan på ett tydligt sätt och öka trycket på den iranska regimen.Är ministern beredd att driva frågan i FN och EU om en FN-ledd utredning om giftattacken mot skolflickorna? Och är ministern beredd att tydligt fördöma giftattackerna?

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Tack, utrikesministern, för förtydligandet! Jag är väldigt glad för att utrikesministern delar min oro och säger att Sverige kommer att följa situationen i Iran mycket noga och jobba för detta i EU med skärpta sanktioner och annat sådant som jag tycker är jätteviktigt.Men jag hör fortfarande inte något om att driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna. Jag hör inte heller ett tydligt avståndstagande och fördömande av just giftattackerna, som ju interpellationen handlar om. Jag skulle vilja att ministern tydliggör det.Giftattackerna måste ses mot bakgrund av händelserna som inleddes med att 22-åriga Mahsa Jina Amini dog efter att ha blivit misshandlad i häktet för att ha burit slöjan på fel sätt. Det ledde till massprotester både i Iran och i övriga världen, och demonstranterna krävde att regimen skulle avgå.Protesterna handlade om så mycket mer än bara rätten att klä sig som man vill. Händelsen var en gnista som tände en eld hos det iranska folket, som alltför länge förvägrats grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Tusentals demonstranter greps, hundratals dödades och många har till och med avrättats som ett resultat av demonstrationerna.Moralpolisen drog sig tillfälligt tillbaka, men nu ser vi återigen hur de patrullerar Teherans gator. Vi ser inte längre de stora demonstrationerna och protesterna, för det har helt enkelt blivit för farligt att demonstrera. Men protesterna har inte avstannat, utan de tar sig nya uttryck.Det är otroligt viktigt att Sverige och omvärlden fortsätter att stå upp för kvinnors och flickors rättigheter, för demokrati och för mänskliga rättigheter i Iran. Alla de tusentals unga skolflickor som så modigt har stått upp för sina rättigheter ska inte ha kämpat förgäves. Alla de tusentals unga skolflickor som utsatts för de brutala giftattackerna måste få upprättelse. Det handlar om barn som har utsatts för ett brutalt övergrepp. Vi måste se till att skolflickorna garanteras fortsatt skolgång. Vi vet hur viktigt det är med skolgång, särskilt för flickor i ett land som Iran.Enligt Amnesty har myndigheterna bland annat hemlighållit information om giftattackerna, och man har inte vidtagit tillräckligt starka åtgärder för att skydda barnen. Protester från bland annat lärarfacket har bemötts med våld, pepparsprej och tårgas. Demonstranter och journalister har fängslats. Det finns också misstankar om att den iranska lagstiftningen som diskriminerar och nedvärderar kvinnor uppmuntrar gärningsmännen att ta lagen i egna händer. Det finns med största sannolikhet kopplingar till iranska myndigheter bakom giftattackerna.Från flera håll har röster höjts för en oberoende utredning av FN. Jag menar att Sverige i EU och i FN bör agera för att fler länder ansluter sig till att få till en FN-ledd utredning av giftattackerna mot skolflickor. Det skulle sätta fokus på frågan på ett tydligt sätt och öka trycket på den iranska regimen.Är ministern beredd att driva frågan i FN och EU om en FN-ledd utredning om giftattacken mot skolflickorna? Och är ministern beredd att tydligt fördöma giftattackerna?

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Jag delar till fullo interpellantens oro vad gäller gasattacker på skolflickor i Iran. Även om omständigheterna förblir oklara är det viktigt att omvärlden fortsätter att noga följa detta liksom allmänt situationen för mänskliga rättigheter i Iran.De stora demonstrationer som vi såg sprida sig efter Mahsa Jina Aminis död förra året har visat djupet i befolkningens missnöje över förhållandena i landet. Kvinnor och flickor spelade en ledande roll, och iranska myndigheter svarade med en våldsam repression. Flera personer har avrättats för handlingar kopplade till protesterna, flera riskerar att dömas till döden och många tusentals är frihetsberövade. Även om protesterna har avtagit består missnöjet.Sverige fortsätter att göra allt vi kan för att bidra till ett starkt internationellt tryck som stöder det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter och tydligt markerar att Irans agerande får internationella konsekvenser.Interpellanten frågar på vilket sätt Sverige gör detta. EU är vår viktigaste plattform. Sedan förra höstens protester inleddes har EU agerat resolut och genomgående skärpt sin Iranpolitik. Liksom jag själv har EU gemensamt med full kraft fördömt Irans agerande. Situationen i Iran har sedan protesterna inleddes i september 2022 tagits upp i nästan samtliga EU:s utrikesministermöten. Sverige är ett av de länder som har vidhållit vikten av att Iran står kvar på dagordningen när EU:s utrikesministrar träffas.I december förra året antogs nya rådsslutsatser avseende Iran - ett omfattande dokument som tydligt lägger fast EU:s gemensamma syn på utvecklingen och på relationen med Iran. Rådsslutsatserna innebär en tydlig skärpning av vår politik gentemot Iran och utgör en god grund för EU:s fortsatta agerande, och Sverige har varit pådrivande i detta arbete.Sanktioner är ett centralt verktyg i vår och i EU:s politik gentemot Iran. Nya sanktionspaket under EU:s sanktionsregim mot kränkning av mänskliga rättigheter i Iran har antagits av EU i oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj, juni och juli. Sverige fortsätter att aktivt bidra i diskussionen inom EU som medlemsland och tidigare i rollen som EU-ordförande till kraftfullast möjliga EU-agerande.Fortsatt EU-enighet bakom våra åtgärder är centralt. EU ska agera med samlad kraft för maximalt genomslag i denna fråga. Detta är en viktig utgångspunkt för vårt agerande, men det hindrar inte att vi aktivt bidrar till skarpa åtgärder mot Iran.

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Jag delar till fullo interpellantens oro vad gäller gasattacker på skolflickor i Iran. Även om omständigheterna förblir oklara är det viktigt att omvärlden fortsätter att noga följa detta liksom allmänt situationen för mänskliga rättigheter i Iran.De stora demonstrationer som vi såg sprida sig efter Mahsa Jina Aminis död förra året har visat djupet i befolkningens missnöje över förhållandena i landet. Kvinnor och flickor spelade en ledande roll, och iranska myndigheter svarade med en våldsam repression. Flera personer har avrättats för handlingar kopplade till protesterna, flera riskerar att dömas till döden och många tusentals är frihetsberövade. Även om protesterna har avtagit består missnöjet.Sverige fortsätter att göra allt vi kan för att bidra till ett starkt internationellt tryck som stöder det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter och tydligt markerar att Irans agerande får internationella konsekvenser.Interpellanten frågar på vilket sätt Sverige gör detta. EU är vår viktigaste plattform. Sedan förra höstens protester inleddes har EU agerat resolut och genomgående skärpt sin Iranpolitik. Liksom jag själv har EU gemensamt med full kraft fördömt Irans agerande. Situationen i Iran har sedan protesterna inleddes i september 2022 tagits upp i nästan samtliga EU:s utrikesministermöten. Sverige är ett av de länder som har vidhållit vikten av att Iran står kvar på dagordningen när EU:s utrikesministrar träffas.I december förra året antogs nya rådsslutsatser avseende Iran - ett omfattande dokument som tydligt lägger fast EU:s gemensamma syn på utvecklingen och på relationen med Iran. Rådsslutsatserna innebär en tydlig skärpning av vår politik gentemot Iran och utgör en god grund för EU:s fortsatta agerande, och Sverige har varit pådrivande i detta arbete.Sanktioner är ett centralt verktyg i vår och i EU:s politik gentemot Iran. Nya sanktionspaket under EU:s sanktionsregim mot kränkning av mänskliga rättigheter i Iran har antagits av EU i oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj, juni och juli. Sverige fortsätter att aktivt bidra i diskussionen inom EU som medlemsland och tidigare i rollen som EU-ordförande till kraftfullast möjliga EU-agerande.Fortsatt EU-enighet bakom våra åtgärder är centralt. EU ska agera med samlad kraft för maximalt genomslag i denna fråga. Detta är en viktig utgångspunkt för vårt agerande, men det hindrar inte att vi aktivt bidrar till skarpa åtgärder mot Iran.

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Jag delar till fullo interpellantens oro vad gäller gasattacker på skolflickor i Iran. Även om omständigheterna förblir oklara är det viktigt att omvärlden fortsätter att noga följa detta liksom allmänt situationen för mänskliga rättigheter i Iran.De stora demonstrationer som vi såg sprida sig efter Mahsa Jina Aminis död förra året har visat djupet i befolkningens missnöje över förhållandena i landet. Kvinnor och flickor spelade en ledande roll, och iranska myndigheter svarade med en våldsam repression. Flera personer har avrättats för handlingar kopplade till protesterna, flera riskerar att dömas till döden och många tusentals är frihetsberövade. Även om protesterna har avtagit består missnöjet.Sverige fortsätter att göra allt vi kan för att bidra till ett starkt internationellt tryck som stöder det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter och tydligt markerar att Irans agerande får internationella konsekvenser.Interpellanten frågar på vilket sätt Sverige gör detta. EU är vår viktigaste plattform. Sedan förra höstens protester inleddes har EU agerat resolut och genomgående skärpt sin Iranpolitik. Liksom jag själv har EU gemensamt med full kraft fördömt Irans agerande. Situationen i Iran har sedan protesterna inleddes i september 2022 tagits upp i nästan samtliga EU:s utrikesministermöten. Sverige är ett av de länder som har vidhållit vikten av att Iran står kvar på dagordningen när EU:s utrikesministrar träffas.I december förra året antogs nya rådsslutsatser avseende Iran - ett omfattande dokument som tydligt lägger fast EU:s gemensamma syn på utvecklingen och på relationen med Iran. Rådsslutsatserna innebär en tydlig skärpning av vår politik gentemot Iran och utgör en god grund för EU:s fortsatta agerande, och Sverige har varit pådrivande i detta arbete.Sanktioner är ett centralt verktyg i vår och i EU:s politik gentemot Iran. Nya sanktionspaket under EU:s sanktionsregim mot kränkning av mänskliga rättigheter i Iran har antagits av EU i oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj, juni och juli. Sverige fortsätter att aktivt bidra i diskussionen inom EU som medlemsland och tidigare i rollen som EU-ordförande till kraftfullast möjliga EU-agerande.Fortsatt EU-enighet bakom våra åtgärder är centralt. EU ska agera med samlad kraft för maximalt genomslag i denna fråga. Detta är en viktig utgångspunkt för vårt agerande, men det hindrar inte att vi aktivt bidrar till skarpa åtgärder mot Iran.

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Jag delar till fullo interpellantens oro vad gäller gasattacker på skolflickor i Iran. Även om omständigheterna förblir oklara är det viktigt att omvärlden fortsätter att noga följa detta liksom allmänt situationen för mänskliga rättigheter i Iran.De stora demonstrationer som vi såg sprida sig efter Mahsa Jina Aminis död förra året har visat djupet i befolkningens missnöje över förhållandena i landet. Kvinnor och flickor spelade en ledande roll, och iranska myndigheter svarade med en våldsam repression. Flera personer har avrättats för handlingar kopplade till protesterna, flera riskerar att dömas till döden och många tusentals är frihetsberövade. Även om protesterna har avtagit består missnöjet.Sverige fortsätter att göra allt vi kan för att bidra till ett starkt internationellt tryck som stöder det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter och tydligt markerar att Irans agerande får internationella konsekvenser.Interpellanten frågar på vilket sätt Sverige gör detta. EU är vår viktigaste plattform. Sedan förra höstens protester inleddes har EU agerat resolut och genomgående skärpt sin Iranpolitik. Liksom jag själv har EU gemensamt med full kraft fördömt Irans agerande. Situationen i Iran har sedan protesterna inleddes i september 2022 tagits upp i nästan samtliga EU:s utrikesministermöten. Sverige är ett av de länder som har vidhållit vikten av att Iran står kvar på dagordningen när EU:s utrikesministrar träffas.I december förra året antogs nya rådsslutsatser avseende Iran - ett omfattande dokument som tydligt lägger fast EU:s gemensamma syn på utvecklingen och på relationen med Iran. Rådsslutsatserna innebär en tydlig skärpning av vår politik gentemot Iran och utgör en god grund för EU:s fortsatta agerande, och Sverige har varit pådrivande i detta arbete.Sanktioner är ett centralt verktyg i vår och i EU:s politik gentemot Iran. Nya sanktionspaket under EU:s sanktionsregim mot kränkning av mänskliga rättigheter i Iran har antagits av EU i oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj, juni och juli. Sverige fortsätter att aktivt bidra i diskussionen inom EU som medlemsland och tidigare i rollen som EU-ordförande till kraftfullast möjliga EU-agerande.Fortsatt EU-enighet bakom våra åtgärder är centralt. EU ska agera med samlad kraft för maximalt genomslag i denna fråga. Detta är en viktig utgångspunkt för vårt agerande, men det hindrar inte att vi aktivt bidrar till skarpa åtgärder mot Iran.

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation angående giftattacker mot skolflickor i Iran!Svaret är i många delar positivt och bra, och jag välkomnar verkligen det som regeringen har gjort när det gäller situationen i Iran och de åtgärder som har vidtagits. Men jag anser att utrikesministern hade kunnat vara betydligt tydligare och skarpare i sitt ställningstagande angående giftattackerna mot skolflickor, som interpellationen ju handlar om.Jag skrev interpellationen före sommaren. Sedan dess har mycket hänt. Vi ser att det inte längre är samma fokus på flickors och kvinnors situation i Iran. Men det betyder inte att vi får luta oss tillbaka. Sverige och omvärlden måste fortsätta att på ett mycket tydligt sätt stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter.Det råder ingen som helst tvekan om att giftattackerna verkligen ägt rum och drabbat tusentals och åter tusentals unga skolflickor. Det är något som en rad oberoende källor och medier vittnar om som till exempel Amnesty International och Human Rights Watch.Sedan slutet av förra året har internationella medier rapporterat om hur flickor i Iran utsatts för attacker med giftig gas i skolan. Den första attacken ägde rum den 30 november i staden Qom. Då förgiftades 18 flickor. Sedan dess har tusentals och åter tusentals flickor utsatts, varav många har tvingats att uppsöka sjukhus.Enligt Amnesty International rapporterar man om att över 300 attacker ägt rum och 13 000 flickor tvingats uppsöka sjukhus som resultat av giftattackerna. Myndigheterna i Iran har vägrat att bekräfta uppgifterna. Tvärtom har myndigheterna snarare underskattat allvaret och omfattningen av attackerna. Skolflickors symtom har avfärdats som stress, dåligt beteende eller som mental smitta. Gasförgiftningarna har orsakat hostningar, andningsbesvär, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och förlorad känsel i ben och armar.Skolflickor i Iran har visat på ett oerhört mod och gått spetsen för protestaktionerna som fick sin början i september i fjol då 22-åriga Jina Mahsa Amini dog efter att ha blivit misshandlad av moralpolisen för att hon burit slöjan på fel sätt. Det var något som ledde till massprotester runt om i landet och i omvärlden. Skolflickor visade sitt stöd till demonstranterna bland annat genom att ta av sig huvudduken i skolan. Syftet med giftattackerna är tydligt. Det handlar om hämnd för flickornas engagemang och om att hindra skolflickor att gå i skolan.Den iranska regimen har gripit ett antal misstänkta, men man har misslyckats med att utreda attackerna på allvar. Attackerna är ett allvarligt hot mot miljontals iranska flickors rätt till utbildning och hälsa. De ansvariga måste ställas till svars. Flickorna måste få upprättelse.På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen för att skydda flickor mot våld och säkerställa deras rätt till utbildning? Tänker utrikesministern med kraft driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna mot skolflickor i Iran? Och avser utrikesministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation angående giftattacker mot skolflickor i Iran!Svaret är i många delar positivt och bra, och jag välkomnar verkligen det som regeringen har gjort när det gäller situationen i Iran och de åtgärder som har vidtagits. Men jag anser att utrikesministern hade kunnat vara betydligt tydligare och skarpare i sitt ställningstagande angående giftattackerna mot skolflickor, som interpellationen ju handlar om.Jag skrev interpellationen före sommaren. Sedan dess har mycket hänt. Vi ser att det inte längre är samma fokus på flickors och kvinnors situation i Iran. Men det betyder inte att vi får luta oss tillbaka. Sverige och omvärlden måste fortsätta att på ett mycket tydligt sätt stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter.Det råder ingen som helst tvekan om att giftattackerna verkligen ägt rum och drabbat tusentals och åter tusentals unga skolflickor. Det är något som en rad oberoende källor och medier vittnar om som till exempel Amnesty International och Human Rights Watch.Sedan slutet av förra året har internationella medier rapporterat om hur flickor i Iran utsatts för attacker med giftig gas i skolan. Den första attacken ägde rum den 30 november i staden Qom. Då förgiftades 18 flickor. Sedan dess har tusentals och åter tusentals flickor utsatts, varav många har tvingats att uppsöka sjukhus.Enligt Amnesty International rapporterar man om att över 300 attacker ägt rum och 13 000 flickor tvingats uppsöka sjukhus som resultat av giftattackerna. Myndigheterna i Iran har vägrat att bekräfta uppgifterna. Tvärtom har myndigheterna snarare underskattat allvaret och omfattningen av attackerna. Skolflickors symtom har avfärdats som stress, dåligt beteende eller som mental smitta. Gasförgiftningarna har orsakat hostningar, andningsbesvär, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och förlorad känsel i ben och armar.Skolflickor i Iran har visat på ett oerhört mod och gått spetsen för protestaktionerna som fick sin början i september i fjol då 22-åriga Jina Mahsa Amini dog efter att ha blivit misshandlad av moralpolisen för att hon burit slöjan på fel sätt. Det var något som ledde till massprotester runt om i landet och i omvärlden. Skolflickor visade sitt stöd till demonstranterna bland annat genom att ta av sig huvudduken i skolan. Syftet med giftattackerna är tydligt. Det handlar om hämnd för flickornas engagemang och om att hindra skolflickor att gå i skolan.Den iranska regimen har gripit ett antal misstänkta, men man har misslyckats med att utreda attackerna på allvar. Attackerna är ett allvarligt hot mot miljontals iranska flickors rätt till utbildning och hälsa. De ansvariga måste ställas till svars. Flickorna måste få upprättelse.På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen för att skydda flickor mot våld och säkerställa deras rätt till utbildning? Tänker utrikesministern med kraft driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna mot skolflickor i Iran? Och avser utrikesministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation angående giftattacker mot skolflickor i Iran!Svaret är i många delar positivt och bra, och jag välkomnar verkligen det som regeringen har gjort när det gäller situationen i Iran och de åtgärder som har vidtagits. Men jag anser att utrikesministern hade kunnat vara betydligt tydligare och skarpare i sitt ställningstagande angående giftattackerna mot skolflickor, som interpellationen ju handlar om.Jag skrev interpellationen före sommaren. Sedan dess har mycket hänt. Vi ser att det inte längre är samma fokus på flickors och kvinnors situation i Iran. Men det betyder inte att vi får luta oss tillbaka. Sverige och omvärlden måste fortsätta att på ett mycket tydligt sätt stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter.Det råder ingen som helst tvekan om att giftattackerna verkligen ägt rum och drabbat tusentals och åter tusentals unga skolflickor. Det är något som en rad oberoende källor och medier vittnar om som till exempel Amnesty International och Human Rights Watch.Sedan slutet av förra året har internationella medier rapporterat om hur flickor i Iran utsatts för attacker med giftig gas i skolan. Den första attacken ägde rum den 30 november i staden Qom. Då förgiftades 18 flickor. Sedan dess har tusentals och åter tusentals flickor utsatts, varav många har tvingats att uppsöka sjukhus.Enligt Amnesty International rapporterar man om att över 300 attacker ägt rum och 13 000 flickor tvingats uppsöka sjukhus som resultat av giftattackerna. Myndigheterna i Iran har vägrat att bekräfta uppgifterna. Tvärtom har myndigheterna snarare underskattat allvaret och omfattningen av attackerna. Skolflickors symtom har avfärdats som stress, dåligt beteende eller som mental smitta. Gasförgiftningarna har orsakat hostningar, andningsbesvär, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och förlorad känsel i ben och armar.Skolflickor i Iran har visat på ett oerhört mod och gått spetsen för protestaktionerna som fick sin början i september i fjol då 22-åriga Jina Mahsa Amini dog efter att ha blivit misshandlad av moralpolisen för att hon burit slöjan på fel sätt. Det var något som ledde till massprotester runt om i landet och i omvärlden. Skolflickor visade sitt stöd till demonstranterna bland annat genom att ta av sig huvudduken i skolan. Syftet med giftattackerna är tydligt. Det handlar om hämnd för flickornas engagemang och om att hindra skolflickor att gå i skolan.Den iranska regimen har gripit ett antal misstänkta, men man har misslyckats med att utreda attackerna på allvar. Attackerna är ett allvarligt hot mot miljontals iranska flickors rätt till utbildning och hälsa. De ansvariga måste ställas till svars. Flickorna måste få upprättelse.På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen för att skydda flickor mot våld och säkerställa deras rätt till utbildning? Tänker utrikesministern med kraft driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna mot skolflickor i Iran? Och avser utrikesministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation angående giftattacker mot skolflickor i Iran!Svaret är i många delar positivt och bra, och jag välkomnar verkligen det som regeringen har gjort när det gäller situationen i Iran och de åtgärder som har vidtagits. Men jag anser att utrikesministern hade kunnat vara betydligt tydligare och skarpare i sitt ställningstagande angående giftattackerna mot skolflickor, som interpellationen ju handlar om.Jag skrev interpellationen före sommaren. Sedan dess har mycket hänt. Vi ser att det inte längre är samma fokus på flickors och kvinnors situation i Iran. Men det betyder inte att vi får luta oss tillbaka. Sverige och omvärlden måste fortsätta att på ett mycket tydligt sätt stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter.Det råder ingen som helst tvekan om att giftattackerna verkligen ägt rum och drabbat tusentals och åter tusentals unga skolflickor. Det är något som en rad oberoende källor och medier vittnar om som till exempel Amnesty International och Human Rights Watch.Sedan slutet av förra året har internationella medier rapporterat om hur flickor i Iran utsatts för attacker med giftig gas i skolan. Den första attacken ägde rum den 30 november i staden Qom. Då förgiftades 18 flickor. Sedan dess har tusentals och åter tusentals flickor utsatts, varav många har tvingats att uppsöka sjukhus.Enligt Amnesty International rapporterar man om att över 300 attacker ägt rum och 13 000 flickor tvingats uppsöka sjukhus som resultat av giftattackerna. Myndigheterna i Iran har vägrat att bekräfta uppgifterna. Tvärtom har myndigheterna snarare underskattat allvaret och omfattningen av attackerna. Skolflickors symtom har avfärdats som stress, dåligt beteende eller som mental smitta. Gasförgiftningarna har orsakat hostningar, andningsbesvär, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och förlorad känsel i ben och armar.Skolflickor i Iran har visat på ett oerhört mod och gått spetsen för protestaktionerna som fick sin början i september i fjol då 22-åriga Jina Mahsa Amini dog efter att ha blivit misshandlad av moralpolisen för att hon burit slöjan på fel sätt. Det var något som ledde till massprotester runt om i landet och i omvärlden. Skolflickor visade sitt stöd till demonstranterna bland annat genom att ta av sig huvudduken i skolan. Syftet med giftattackerna är tydligt. Det handlar om hämnd för flickornas engagemang och om att hindra skolflickor att gå i skolan.Den iranska regimen har gripit ett antal misstänkta, men man har misslyckats med att utreda attackerna på allvar. Attackerna är ett allvarligt hot mot miljontals iranska flickors rätt till utbildning och hälsa. De ansvariga måste ställas till svars. Flickorna måste få upprättelse.På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen för att skydda flickor mot våld och säkerställa deras rätt till utbildning? Tänker utrikesministern med kraft driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna mot skolflickor i Iran? Och avser utrikesministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

På vilket sätt har regeringen agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor?

Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt regeringen har agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor. Vidare har hon frågat om jag driver frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna. Hon har också frågat på vilket sätt Sverige arbetar för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning och om jag avser att fördöma attackerna mot iranska skolflickor.Olika uppgifter har cirkulerat om gasattacker vid iranska lärosäten, i medier, i rapporter från civilsamhällsorganisationer och även från iranska företrädare, rörande bland annat omfattning och förövare. Främst flickor ska ha drabbats. Informationen är mycket oroande, men samtidigt knapphändig, och ibland motstridig.De iranska myndigheterna har visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men hittills utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Som jag återkommande framfört här i kammaren och i andra sammanhang, ser regeringen med största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Den förblir mycket oroande. Med anledning av händelseutvecklingen under det senaste året har regeringen kraftfullt fördömt iranska myndigheters kränkningar av mänskliga rättigheter såväl i uttalanden som i direkta samtal med iranska företrädare. Jag kommer att fortsätta ta upp MR-situationen med min iranske motpart.Sverige har också verkat inom såväl FN som EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till befolkningens rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter.Inom FN har Sverige verkat för att öka fokus på situationen i Iran, inte minst för kvinnor och flickor. I november 2022 stödde Sverige att FN:s råd för mänskliga rättigheter höll en specialsession med fokus på ansvarsutkrävande för Mahsa Jina Aminis död och våldet och övergreppen i Iran. Vid mötet beslutade rådet att upprätta en oberoende undersökningsmekanism (fact-finding mission) för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna. De experter som ingår gav en muntlig uppdatering vid den session med FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i juni och juli i Genève.FN:s generalförsamling antog i november 2022 den årliga resolutionen om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har inom ramen för EU-samordning aktivt verkat för tydliga skrivningar, som bland annat fördömer våldet mot demonstranter i demonstrationer där kvinnor och flickor intagit en ledande roll. I december 2022 uteslöts Iran ur FN:s kvinnokommission, vilket Sverige välkomnade. Sverige och EU stöder också FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka MR-utvecklingen.Inom EU har regeringens inriktning hela tiden varit att Sverige, i synnerhet under vårt roterande ordförandeskap i ministerrådet, ska verka för kraftfullast möjliga linje mot den iranska regimens förtryck, inom ramen för EU-enighet. Sedan protesterna utbröt för snart ett år sedan är Iran ett av de länder som tagits upp vid flest tillfällen då EU:s utrikesministrar sammanträtt i rådet för utrikes frågor. I december antogs rådsslutsatser som var en tydlig signal från EU:s sida om en skärpt Iran-politik. EU har också vidtagit kraftfulla åtgärder, bland annat genom att vid varje sådant rådsmöte utöka sanktionerna mot Iran, bestående av bland annat av inreseförbud och frysning av tillgångar i EU. Sanktionslistningarna omfattar en rad iranska aktörer som varit inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter. Inom EU ser vi kontinuerligt över vilka verktyg som är mest effektiva för att upprätthålla trycket på Iran, inklusive ytterligare sanktioner, i syfte att påverka situationen till det bättre, inte minst för de iranska kvinnorna och flickorna.

Driver ministern frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna?

Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt regeringen har agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor. Vidare har hon frågat om jag driver frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna. Hon har också frågat på vilket sätt Sverige arbetar för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning och om jag avser att fördöma attackerna mot iranska skolflickor.Olika uppgifter har cirkulerat om gasattacker vid iranska lärosäten, i medier, i rapporter från civilsamhällsorganisationer och även från iranska företrädare, rörande bland annat omfattning och förövare. Främst flickor ska ha drabbats. Informationen är mycket oroande, men samtidigt knapphändig, och ibland motstridig.De iranska myndigheterna har visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men hittills utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Som jag återkommande framfört här i kammaren och i andra sammanhang, ser regeringen med största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Den förblir mycket oroande. Med anledning av händelseutvecklingen under det senaste året har regeringen kraftfullt fördömt iranska myndigheters kränkningar av mänskliga rättigheter såväl i uttalanden som i direkta samtal med iranska företrädare. Jag kommer att fortsätta ta upp MR-situationen med min iranske motpart.Sverige har också verkat inom såväl FN som EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till befolkningens rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter.Inom FN har Sverige verkat för att öka fokus på situationen i Iran, inte minst för kvinnor och flickor. I november 2022 stödde Sverige att FN:s råd för mänskliga rättigheter höll en specialsession med fokus på ansvarsutkrävande för Mahsa Jina Aminis död och våldet och övergreppen i Iran. Vid mötet beslutade rådet att upprätta en oberoende undersökningsmekanism (fact-finding mission) för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna. De experter som ingår gav en muntlig uppdatering vid den session med FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i juni och juli i Genève.FN:s generalförsamling antog i november 2022 den årliga resolutionen om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har inom ramen för EU-samordning aktivt verkat för tydliga skrivningar, som bland annat fördömer våldet mot demonstranter i demonstrationer där kvinnor och flickor intagit en ledande roll. I december 2022 uteslöts Iran ur FN:s kvinnokommission, vilket Sverige välkomnade. Sverige och EU stöder också FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka MR-utvecklingen.Inom EU har regeringens inriktning hela tiden varit att Sverige, i synnerhet under vårt roterande ordförandeskap i ministerrådet, ska verka för kraftfullast möjliga linje mot den iranska regimens förtryck, inom ramen för EU-enighet. Sedan protesterna utbröt för snart ett år sedan är Iran ett av de länder som tagits upp vid flest tillfällen då EU:s utrikesministrar sammanträtt i rådet för utrikes frågor. I december antogs rådsslutsatser som var en tydlig signal från EU:s sida om en skärpt Iran-politik. EU har också vidtagit kraftfulla åtgärder, bland annat genom att vid varje sådant rådsmöte utöka sanktionerna mot Iran, bestående av bland annat av inreseförbud och frysning av tillgångar i EU. Sanktionslistningarna omfattar en rad iranska aktörer som varit inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter. Inom EU ser vi kontinuerligt över vilka verktyg som är mest effektiva för att upprätthålla trycket på Iran, inklusive ytterligare sanktioner, i syfte att påverka situationen till det bättre, inte minst för de iranska kvinnorna och flickorna.

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning?

Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt regeringen har agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor. Vidare har hon frågat om jag driver frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna. Hon har också frågat på vilket sätt Sverige arbetar för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning och om jag avser att fördöma attackerna mot iranska skolflickor.Olika uppgifter har cirkulerat om gasattacker vid iranska lärosäten, i medier, i rapporter från civilsamhällsorganisationer och även från iranska företrädare, rörande bland annat omfattning och förövare. Främst flickor ska ha drabbats. Informationen är mycket oroande, men samtidigt knapphändig, och ibland motstridig.De iranska myndigheterna har visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men hittills utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Som jag återkommande framfört här i kammaren och i andra sammanhang, ser regeringen med största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Den förblir mycket oroande. Med anledning av händelseutvecklingen under det senaste året har regeringen kraftfullt fördömt iranska myndigheters kränkningar av mänskliga rättigheter såväl i uttalanden som i direkta samtal med iranska företrädare. Jag kommer att fortsätta ta upp MR-situationen med min iranske motpart.Sverige har också verkat inom såväl FN som EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till befolkningens rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter.Inom FN har Sverige verkat för att öka fokus på situationen i Iran, inte minst för kvinnor och flickor. I november 2022 stödde Sverige att FN:s råd för mänskliga rättigheter höll en specialsession med fokus på ansvarsutkrävande för Mahsa Jina Aminis död och våldet och övergreppen i Iran. Vid mötet beslutade rådet att upprätta en oberoende undersökningsmekanism (fact-finding mission) för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna. De experter som ingår gav en muntlig uppdatering vid den session med FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i juni och juli i Genève.FN:s generalförsamling antog i november 2022 den årliga resolutionen om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har inom ramen för EU-samordning aktivt verkat för tydliga skrivningar, som bland annat fördömer våldet mot demonstranter i demonstrationer där kvinnor och flickor intagit en ledande roll. I december 2022 uteslöts Iran ur FN:s kvinnokommission, vilket Sverige välkomnade. Sverige och EU stöder också FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka MR-utvecklingen.Inom EU har regeringens inriktning hela tiden varit att Sverige, i synnerhet under vårt roterande ordförandeskap i ministerrådet, ska verka för kraftfullast möjliga linje mot den iranska regimens förtryck, inom ramen för EU-enighet. Sedan protesterna utbröt för snart ett år sedan är Iran ett av de länder som tagits upp vid flest tillfällen då EU:s utrikesministrar sammanträtt i rådet för utrikes frågor. I december antogs rådsslutsatser som var en tydlig signal från EU:s sida om en skärpt Iran-politik. EU har också vidtagit kraftfulla åtgärder, bland annat genom att vid varje sådant rådsmöte utöka sanktionerna mot Iran, bestående av bland annat av inreseförbud och frysning av tillgångar i EU. Sanktionslistningarna omfattar en rad iranska aktörer som varit inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter. Inom EU ser vi kontinuerligt över vilka verktyg som är mest effektiva för att upprätthålla trycket på Iran, inklusive ytterligare sanktioner, i syfte att påverka situationen till det bättre, inte minst för de iranska kvinnorna och flickorna.

Avser ministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt regeringen har agerat i frågan om gasattackerna på iranska skolflickor. Vidare har hon frågat om jag driver frågan om en oberoende FN-utredning av attackerna. Hon har också frågat på vilket sätt Sverige arbetar för att sätta press på den iranska regimen att skydda alla flickor från våld och säkerställa deras rätt till utbildning och om jag avser att fördöma attackerna mot iranska skolflickor.Olika uppgifter har cirkulerat om gasattacker vid iranska lärosäten, i medier, i rapporter från civilsamhällsorganisationer och även från iranska företrädare, rörande bland annat omfattning och förövare. Främst flickor ska ha drabbats. Informationen är mycket oroande, men samtidigt knapphändig, och ibland motstridig.De iranska myndigheterna har visserligen tillsatt en så kallad parlamentarisk kommitté för att undersöka händelserna, men hittills utan trovärdiga slutsatser eller ansvarsutkrävande.Som jag återkommande framfört här i kammaren och i andra sammanhang, ser regeringen med största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Den förblir mycket oroande. Med anledning av händelseutvecklingen under det senaste året har regeringen kraftfullt fördömt iranska myndigheters kränkningar av mänskliga rättigheter såväl i uttalanden som i direkta samtal med iranska företrädare. Jag kommer att fortsätta ta upp MR-situationen med min iranske motpart.Sverige har också verkat inom såväl FN som EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till befolkningens rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter.Inom FN har Sverige verkat för att öka fokus på situationen i Iran, inte minst för kvinnor och flickor. I november 2022 stödde Sverige att FN:s råd för mänskliga rättigheter höll en specialsession med fokus på ansvarsutkrävande för Mahsa Jina Aminis död och våldet och övergreppen i Iran. Vid mötet beslutade rådet att upprätta en oberoende undersökningsmekanism (fact-finding mission) för att undersöka Irans agerande i samband med protesterna. De experter som ingår gav en muntlig uppdatering vid den session med FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i juni och juli i Genève.FN:s generalförsamling antog i november 2022 den årliga resolutionen om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har inom ramen för EU-samordning aktivt verkat för tydliga skrivningar, som bland annat fördömer våldet mot demonstranter i demonstrationer där kvinnor och flickor intagit en ledande roll. I december 2022 uteslöts Iran ur FN:s kvinnokommission, vilket Sverige välkomnade. Sverige och EU stöder också FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka MR-utvecklingen.Inom EU har regeringens inriktning hela tiden varit att Sverige, i synnerhet under vårt roterande ordförandeskap i ministerrådet, ska verka för kraftfullast möjliga linje mot den iranska regimens förtryck, inom ramen för EU-enighet. Sedan protesterna utbröt för snart ett år sedan är Iran ett av de länder som tagits upp vid flest tillfällen då EU:s utrikesministrar sammanträtt i rådet för utrikes frågor. I december antogs rådsslutsatser som var en tydlig signal från EU:s sida om en skärpt Iran-politik. EU har också vidtagit kraftfulla åtgärder, bland annat genom att vid varje sådant rådsmöte utöka sanktionerna mot Iran, bestående av bland annat av inreseförbud och frysning av tillgångar i EU. Sanktionslistningarna omfattar en rad iranska aktörer som varit inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter. Inom EU ser vi kontinuerligt över vilka verktyg som är mest effektiva för att upprätthålla trycket på Iran, inklusive ytterligare sanktioner, i syfte att påverka situationen till det bättre, inte minst för de iranska kvinnorna och flickorna.

Avser statsrådet att införa ett nytt statligt investeringsstöd enligt vad som angetts i texten ovan?

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Byggtakten sjunker, och förutsättningarna för bostadsbyggande har försämrats kraftigt. Det låter lite grann i debatten som att Arwin Sohrabi inte riktigt ser utvecklingen, som till stor del beror på omvärldsfaktorer. Det handlar om den höga inflationen, stigande räntor, höjda energipriser, en minskad efterfrågan och en stor osäkerhet. Samtidigt är byggbehovet fortsatt stort i vårt land, och de strukturella problemen på bostadsmarknaden beror inte på omvärldsfaktorer utan på att bostadspolitiken bortprioriterats under en alltför lång tid.Vi har nu lagt om en del av bostadspolitiken och ökat tempot. Det hade varit välkommet om fler reformer hade varit på plats för att korta ledtider, få mer byggbar mark och förenkla och förbättra regelverk. Det är icke desto mindre inte fel att göra det nu i högt tempo. Det var också något som många i branschen efterlyste i rundabordssamtalet för två veckor sedan. När nu konjunkturen vänder och vi ser ökningar av både produktivitetskostnaderna och finansieringsproblemen är det klart att vi hade varit i ett bättre läge om flera av de här sakerna varit på plats. Men regeringen arbetar nu i högt tempo för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi analyserar också förslag som har kommit fram och som på kort sikt kan dämpa effekterna. Då är det viktigaste beskedet till de hushåll som har de allra minsta marginalerna att det har varit vår huvudprioritet att dämpa effekterna för dem. Vi kommer att återkomma, och jag ser fram emot det.Jag vill tacka för den här interpellationen. Jag vill också önska en trevlig sommar till ledamöterna, till fru talmannen, till alla hårt arbetande medarbetare i Riksdagsförvaltningen som är representerade här i kammaren denna förmiddag och till alla åhörare som har följt debatten.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att undanta allmännyttan från lagen om offentlig upphandling?

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Byggtakten sjunker, och förutsättningarna för bostadsbyggande har försämrats kraftigt. Det låter lite grann i debatten som att Arwin Sohrabi inte riktigt ser utvecklingen, som till stor del beror på omvärldsfaktorer. Det handlar om den höga inflationen, stigande räntor, höjda energipriser, en minskad efterfrågan och en stor osäkerhet. Samtidigt är byggbehovet fortsatt stort i vårt land, och de strukturella problemen på bostadsmarknaden beror inte på omvärldsfaktorer utan på att bostadspolitiken bortprioriterats under en alltför lång tid.Vi har nu lagt om en del av bostadspolitiken och ökat tempot. Det hade varit välkommet om fler reformer hade varit på plats för att korta ledtider, få mer byggbar mark och förenkla och förbättra regelverk. Det är icke desto mindre inte fel att göra det nu i högt tempo. Det var också något som många i branschen efterlyste i rundabordssamtalet för två veckor sedan. När nu konjunkturen vänder och vi ser ökningar av både produktivitetskostnaderna och finansieringsproblemen är det klart att vi hade varit i ett bättre läge om flera av de här sakerna varit på plats. Men regeringen arbetar nu i högt tempo för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi analyserar också förslag som har kommit fram och som på kort sikt kan dämpa effekterna. Då är det viktigaste beskedet till de hushåll som har de allra minsta marginalerna att det har varit vår huvudprioritet att dämpa effekterna för dem. Vi kommer att återkomma, och jag ser fram emot det.Jag vill tacka för den här interpellationen. Jag vill också önska en trevlig sommar till ledamöterna, till fru talmannen, till alla hårt arbetande medarbetare i Riksdagsförvaltningen som är representerade här i kammaren denna förmiddag och till alla åhörare som har följt debatten.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att införa en modern variant av förköpsrätten enligt vad som angetts i texten ovan?

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Byggtakten sjunker, och förutsättningarna för bostadsbyggande har försämrats kraftigt. Det låter lite grann i debatten som att Arwin Sohrabi inte riktigt ser utvecklingen, som till stor del beror på omvärldsfaktorer. Det handlar om den höga inflationen, stigande räntor, höjda energipriser, en minskad efterfrågan och en stor osäkerhet. Samtidigt är byggbehovet fortsatt stort i vårt land, och de strukturella problemen på bostadsmarknaden beror inte på omvärldsfaktorer utan på att bostadspolitiken bortprioriterats under en alltför lång tid.Vi har nu lagt om en del av bostadspolitiken och ökat tempot. Det hade varit välkommet om fler reformer hade varit på plats för att korta ledtider, få mer byggbar mark och förenkla och förbättra regelverk. Det är icke desto mindre inte fel att göra det nu i högt tempo. Det var också något som många i branschen efterlyste i rundabordssamtalet för två veckor sedan. När nu konjunkturen vänder och vi ser ökningar av både produktivitetskostnaderna och finansieringsproblemen är det klart att vi hade varit i ett bättre läge om flera av de här sakerna varit på plats. Men regeringen arbetar nu i högt tempo för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi analyserar också förslag som har kommit fram och som på kort sikt kan dämpa effekterna. Då är det viktigaste beskedet till de hushåll som har de allra minsta marginalerna att det har varit vår huvudprioritet att dämpa effekterna för dem. Vi kommer att återkomma, och jag ser fram emot det.Jag vill tacka för den här interpellationen. Jag vill också önska en trevlig sommar till ledamöterna, till fru talmannen, till alla hårt arbetande medarbetare i Riksdagsförvaltningen som är representerade här i kammaren denna förmiddag och till alla åhörare som har följt debatten.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att införa ett nytt statligt investeringsstöd enligt vad som angetts i texten ovan?

Jag tackar statsrådet och även Markus Kallifatides. Jag vill inledningsvis bara säga att vi socialdemokrater självklart är för en del av förslagen, till exempel det om höjt bostadsbidrag. Jag vill också säga att jag står fast vid det jag sa tidigare, nämligen att högerpartierna lättvindigt avskaffade det viktiga investeringsstödet. Jag konstaterade tidigare att det är upp till statsrådet att framföra huruvida han har en bostadspolitik eller ej. I sitt senaste inlägg tog statsrådet upp några förslag som han har lagt fram. Det återstår att se om de kommer att leda till ökat byggande, men det syns i alla fall inte i prognoserna. Såvida statsrådets avslutande inlägg inte går helt emot den passivitet vi tyvärr har vant oss vid kan vi tyvärr konstatera att regeringens bostadspolitik inte bygger några bostäder. Det rabblades upp ett antal reformer, men de bygger inga bostäder. Att ha en bostadsminister som inte bygger bostäder - en bostadsminister utan handlingskraftig bostadspolitik - är säkert möjligt, men det är meningslöst. Oavsett detta hoppas jag att statsrådet fortsatt kommer att ta frågan på det allvar den förtjänar, vilket han påstår att han gör. Förhoppningsvis har denna interpellationsdebatt bidragit med något. Kanske blir den 27 juni en väckarklocka. Jag vill avslutningsvis framföra en förhoppning om att statsrådet i sitt sista inlägg inte kommer med något raljant svar där han slår ifrån sig allt ansvar, hänvisar till att han bara har haft jobbet i åtta månader eller - vilket är ännu värre - lägger ansvaret på någon helt annan. Jag vill även passa på att önska en trevlig sommar till talmannen, åhörarna och Markus samt, framför allt, till statsrådet. Jag önskar att han får en trevlig sommar. Jag vill också säga att vi socialdemokrater är redo att agera. Vad Sverige behöver är nämligen en regering som agerar, och det Sverige har nu är en regering som negerar.

Avser statsrådet att undanta allmännyttan från lagen om offentlig upphandling?

Jag tackar statsrådet och även Markus Kallifatides. Jag vill inledningsvis bara säga att vi socialdemokrater självklart är för en del av förslagen, till exempel det om höjt bostadsbidrag. Jag vill också säga att jag står fast vid det jag sa tidigare, nämligen att högerpartierna lättvindigt avskaffade det viktiga investeringsstödet. Jag konstaterade tidigare att det är upp till statsrådet att framföra huruvida han har en bostadspolitik eller ej. I sitt senaste inlägg tog statsrådet upp några förslag som han har lagt fram. Det återstår att se om de kommer att leda till ökat byggande, men det syns i alla fall inte i prognoserna. Såvida statsrådets avslutande inlägg inte går helt emot den passivitet vi tyvärr har vant oss vid kan vi tyvärr konstatera att regeringens bostadspolitik inte bygger några bostäder. Det rabblades upp ett antal reformer, men de bygger inga bostäder. Att ha en bostadsminister som inte bygger bostäder - en bostadsminister utan handlingskraftig bostadspolitik - är säkert möjligt, men det är meningslöst. Oavsett detta hoppas jag att statsrådet fortsatt kommer att ta frågan på det allvar den förtjänar, vilket han påstår att han gör. Förhoppningsvis har denna interpellationsdebatt bidragit med något. Kanske blir den 27 juni en väckarklocka. Jag vill avslutningsvis framföra en förhoppning om att statsrådet i sitt sista inlägg inte kommer med något raljant svar där han slår ifrån sig allt ansvar, hänvisar till att han bara har haft jobbet i åtta månader eller - vilket är ännu värre - lägger ansvaret på någon helt annan. Jag vill även passa på att önska en trevlig sommar till talmannen, åhörarna och Markus samt, framför allt, till statsrådet. Jag önskar att han får en trevlig sommar. Jag vill också säga att vi socialdemokrater är redo att agera. Vad Sverige behöver är nämligen en regering som agerar, och det Sverige har nu är en regering som negerar.