Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

herr talman! prioriteringen av ekonomiska kriterier och monetära kriterier ökar orättvisorna i alla dess former.

för den franska planens experter exempelvis är det mest troliga scenariot i dag att de regionala skillnaderna ökar i varje land.

men strukturfonderna har bidragit till att bromsa denna process.

vårt projekt med ett europa som kan uppfylla sociala behov syftar till att höja levnadsstandarden och göra den enhetlig.

genomförandet skulle sannolikt leda till att sådana fördelningsinstrument som strukturfonderna skulle utvidgas.

vi föreslår framför allt en enhetlig kapitalskatt, som skulle göra det möjligt att bidra till fonder som kan åtfölja harmoniseringen av socialförsäkringssystemen och en minskning av arbetstiden på europeisk nivå.

men när kommissionen ombeds att lägga fram riktlinjer gör den det med ett beklagande och på ett luddigt sätt.

det betänkande som i dag läggs fram ger på nytt politiken en plats.

det är ett steg på väg mot en hållbar politik för sysselsättning och utveckling.

och det är det som gör att vi kan rösta för den.

herr talman! även jag vill tacka föredraganden för ett utmärkt arbete.

mer än någonsin tidigare kommer europa under de kommande åren, på grund av den utmaning som globaliseringen och östutvidgningen medför, att behöva klara och tydliga riktlinjer när det gäller program för att åter få fart på den ekonomiska utvecklingen.

i det avseendet måste europa som helhet, och varje enskild medlemsstat, på bästa sätt utnyttja alla sina resurser och möjligheter, och därmed också de strukturfonder som är tillgängliga.

för att göra det krävs en europeisk kommission som, utöver de goda avsikterna, är tydligare i sina riktlinjer och anstränger sig maximalt i arbetet att kontrollera hur medlemsstaterna utnyttjar dessa resurser.

italien till exempel har under de senaste åren haft problem när det gällt att utnyttja strukturfonderna, framför allt på grund av en överdriven byråkrati, bristfällig information och ett bristande engagemang från de ekonomiska och sociala operatörerna på lokal nivå.

det är därför i första hand två punkter jag vill rikta kommissionens uppmärksamhet på: för det första gäller det att på bästa sätt utnyttja samråd som en metod att samordna lokala och regionala operatörer och göra dem delaktiga i besluten, just för att undvika obalanser och orättvisor.

för det andra måste de administrativa processerna förenklas och göras mer lättillgängliga, eftersom de alltför ofta blir onödigt långa och komplexa, till den grad att de äventyrar tillgången till fonderna, något som framför allt de små och medelstora europeiska företagen klagar över.

herr talman! låt mig avslutningsvis säga att det är ganska allvarligt att kommissionen i sitt meddelande bara ägnar bristfällig uppmärksamhet åt de territoriella avtalen och framför allt kampen mot arbetslösheten vad gäller kvinnor och ungdomar.

herr talman! i likhet med min kollega evans, tycker jag att det är synnerligen trevligt att stiga upp i talarstolen och hålla mitt första tal i denna kammare om denna mycket viktiga fråga, särskilt på grund av att jag företräder en del av förenade kungariket, west midlands, som hittills dragit nytta av i synnerhet finansiering från mål 2.

men det betänkande som behandlas i kammaren i kväll är ett utmärkt exempel på - om vi inte är väldigt försiktiga - hur vi kan lägga fram mycket storslagna idéer som saknar det innehåll som gör dem relevanta för de personer som direkt drar nytta av dem.

betänkandet i sig självt har ett gott syfte men, som så ofta när vi behandlar dessa frågor, saknar ett tydligt syfte och en sund verksamhetsbas.

detta är skälet till varför jag och min grupp lägger fram tre viktiga ändringsförslag och tillägg till texten - inte för att ta bort något från förslaget, utan för att göra det mer relevant för de som det är avsett att ge vägledning.

låt mig förklara hur vi har tänkt här.

för det första vill vi se till att strukturfonderna och sammanhållningsfonden används på ett lämpligt sätt.

erfarenheten visar, i egenskap av företrädare för skattebetalarna i europeiska unionen, att vi bör - att vi måste - kräva finansiell redlighet och öppenhet i samband med utbetalningarna och kontrollen av dessa pengar. våra ändringsförslag och tillägg har därför att göra med uppfyllandet av vad som är känt som valuta för pengarnaindikatorer under förfarandet där beviljande av anslag sker.

vi får dessutom alltför ofta se att enorma belopp används inom projekt vars resultat man vet kommer att bli otydliga redan vid början av programperioden.

men halvvägs igenom eller vid slutet av denna period finns det inget effektivt sätt att avsluta projektet på, om det inte visat sig vara framgångsrikt.

i våra tillägg uppmanar vi därför till att man skall skapa bestämmelser om strategier för ett praktiskt genomförbart avslutande, så att vi inte bara kan få den nödvändiga garantin mot fortgående kostnader som ofta skattebetalarna får står för, utan så att vi också kan undvika det väl inövade syndromet som innebär att vi offrar ytterligare pengar på ett hopplöst projekt.

slutligen efterlyser vi en förändring vad gäller den balans och den metod som används vid utbetalningen av medel.

det bör vara ett större deltagande från den privata sektorns sida, vilket kommer att ge realistiska ekonomiska perspektiv vid utarbetandet av finansieringsplanerna.

dessutom måste de finansierade projekten - i stället för att vara småskaliga, intäktsbaserade projekt, vilka är svåra att övervaka - bli mer storskaliga, eftersom de positiva effekterna då blir mer uppenbara.

på så sätt kommer det ofta utbasunerade behovet av öppenhet i samband med användningen av dessa medel att minska, och det kommer också frestelsen att i det längre perspektivet på ett onödigt sätt förlita sig på den lokala skattebasen i områden där projekten genomförs. europaparlamentet kommer sålunda att visa hur allvarligt man ser på behovet av sådana reformer.

om dessa ändringar av betänkandet stöds av kammaren i dag, menar jag att detta kommer att förflytta oss till nästa fas, då vi kan åstadkomma de historiska mål som fonderna syftar till, dvs. att på ett ekonomiskt hållbart sätt hjälpa medborgarna i de eftersatta områdena i europeiska unionen att få en tillfredsställande levnadsstandard; inte genom att ge allmosor, utan att ge hjälp till självhjälp.

jag uppmanar kammaren att stödja dessa ändringsförslag.

herr talman, herr kommissionär, värderade kolleger! även jag skulle vilja gratulera föredraganden och tacka henne för hennes stora och seriösa arbetsinsats.

det råder inget tvivel om att europeiska unionens strukturpolitik och sammanhållningspolitik är de viktigaste instrumenten för att skapa förutsättningar för utveckling och för att minska de ekonomiska och sociala klyftorna mellan regionerna.

trots de åtgärder som vidtagits består dessa klyftor, och i synnerhet när det gäller arbetslösheten är de mycket större än man kan acceptera.

för att denna politiks mål skall uppnås i största möjliga utsträckning är det nödvändigt att de politiska insatserna samordnas och att de organiseras med ledning av väl genomtänkta, jag skulle vilja säga intelligenta, riktlinjer.

vi får inte glömma att dessa politiska insatser, när de är effektiva, är synliga också för de europeiska medborgarna, som drar nytta av dem och som ser en direkt förbättring av sin livskvalitet.

vi får inte glömma att man särskilt måste uppmärksamma europeiska unionens avsides belägna regioner och dess öregioner, för deras geografiska läge medför stora hinder för deras ekonomiska och sociala utveckling, såvida inte kommissionen kanske har för avsikt att bygga broar eller tunnlar för att förbinda öarna med det europeiska fastlandet.

avslutningsvis skulle jag vilja framhålla att strukturpolitiken i sin helhet måste bli mera flexibel, så att den anpassas till föränderliga situationer och därigenom bättre kan möta de nya utmaningar och nya möjligheter, som uppstår när vi nu har gått in i ett nytt millennium som vi alla knyter varma förhoppningar till.

herr talman! schroedters betänkande innehåller utan tvivel ganska många viktiga iakttagelser, och därför vill jag gratulera henne.

jag anser emellertid att vi borde hysa ännu större oro när det gäller gemenskapens regionalpolitik, dess inriktning och effektivitet.

man kan sammanfattningsvis konstatera att den enorma massarbetslösheten långt ifrån att lindras tvärtom förvärras ytterligare genom strukturpolitiken.

jordbruksekonomin och jordbruksregionerna drabbas ohjälpligt av den regionalpolitik som bedrivs, med dramatiska följder för sysselsättningen på landsbygden och för jordbrukarnas levnadsvillkor, framför allt i södra europa.

den regionala obalansen ökar dramatiskt inom medlemsstaterna.

om vi betraktar uppgifterna i den sjätte rapporten, skall vi finna att den regionala obalansen har ökat enormt under de senaste tio åren.

man uppmärksammar nästan inte alls de enorma problemen i unionens öregioner, där bristerna i fråga om infrastruktur, transporter, kommunikationer och energi leder till en ständigt fortgående avfolkning.

ansvaret för detta bärs såväl av unionens regionalpolitik som av dess ekonomiska och sociala politik över huvud taget.

stora delar av europas befolkning fördömer skarpt denna politik som farlig och antifolklig.

de nya riktlinjerna har tyvärr samma inriktning, och det finns ingenting som tyder på att inriktningen kan förändras genom att man tillämpar dessa riktlinjer.

herr talman, kära kolleger! låt mig säga några korta ord för att betona två punkter, som dessa betänkanden påminner oss om, och som har en strategisk betydelse för det perspektiv vi har på unionen.

den första är den väsentliga och centrala betydelse som vi fortfarande fäster vid den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

vi oroar oss också över nyheter om att kommissionens känsla för betydelsen av detta mål avtar.

vi kommer att fortsätta att betrakta unionens ekonomiska och sociala sammanhållning som central.

för det andra håller jag med om de ord vi här har hört från en kollega angående öarna, och jag vill även uppmärksamma regionerna i gemenskapens yttersta randområden.

vi skulle i framtiden vilja se mer djärvhet i hanteringen av regionerna i de yttersta randområdena, som beträffande mitt land när det gäller azorerna och madeira.

jag vill passa på detta tillfälle att fråga om kommissionen skulle kunna redogöra för skälen till att kommissionens rapport om gemenskapens yttersta randområden, som parlamentet har väntat länge på, är försenad?

herr talman, herr kommissionär! i utskottet för sysselsättning och socialfrågor var vi eniga om kravet på att det viktigaste och strategiskt korrekta var att stödja strukturfondernas och sammanhållningsfondens insatser för en ökad sysselsättning bland de arbetslösa och för jämlikhet mellan kvinnor och män.

tyvärr har inte det kravet beaktats i schroedters utmärkta betänkande, trots att det finns många bevis - något som vi senare kommer att få se i berends betänkande - på hur dessa fonder på ett fantastiskt sätt stöder de sämst utvecklade regionerna att överbrygga det avstånd som skiljer dem från de mest välutvecklade regionerna i europa.

dessa regioner håller på att expandera, vad bni beträffar.

de håller på att expandera i konkurrenskraft, men inte alla får ta del av den ökade rikedomen, för det är inte sysselsättningen som ökar, och skillnaderna i de olika regionerna beträffande arbetstillfällena kvarstår.

herr kommissionär, läs yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor och prioritera detta, för det är där det stora problemet för medborgarna ligger.

och var strategisk i samband med granskningen och beviljandet av fondmedel, och ta hänsyn till behovet av sysselsättning, för det är definitivt något som strukturfonderna och sammanhållningsfonden kräver.

jag förklarar debatten avslutad.

omröstningen kommer att äga rum i morgon kl.12.00.

den sociala och ekonomiska situationen i unionens regioner

nästa punkt på föredragningslistan är debatten om betänkande (a5-0107/1999) av berend för utskottet för regionalpolitik, transport och turism om sjätte periodiska rapporten om den sociala och ekonomiska situationen i europeiska unionens regioner [sek(99)0066 - c5-0120/99 - 1999/2123(cos)].

herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! denna sjätte periodiska rapport om den sociala och ekonomiska situationen i europeiska unionens regioner innebär ett framsteg i analysen av de regionala uppgifterna och belyser vad som hittills åstadkommits på området, sedan den femte periodiska rapporten kom ut.

jag anser emellertid att påståendet att de europeiska regionerna genomsnittligt ligger på samma utvecklingsnivå utgör en något stympad bild av situationen, och tyvärr är det ofta vad som återges i pressen och i vissa tal.

kommissionens rapport sätter till stor del detta påstående i sitt sammanhang, bl.a. när den tar upp den sociala och ekonomiska situationen för vissa regioner inom unionen som ligger mig särskilt varmt om hjärtat: jag tänker på de utomeuropeiska franska departementen och, rent generellt, de yttersta randområdena.

jag gläds därför åt att utskottet för regionalpolitik antagit ett av mina ändringsförslag som uppmanar kommissionen att avsätta ett eget kapitel i den kommande rapporten om sammanhållningen för de yttersta randområdena, närmare bestämt till att analysera effekten av de åtgärder som inom kort kommer att antas genom tillämpning av den nya artikel 299.2 i amsterdamfördraget.

avslutningsvis förefaller det mig som om den sjätte periodiska rapporten innehåller intressanta argument inför ett verkligt projekt för hållbar och rättvis utveckling av det europeiska territoriet, bl.a. när den sammanfattar betydelsen av förhållandet mellan centraleuropa och de yttersta randområdena.

även om kommissionen fortfarande tvekar att säga det alltför tydligt visar den periodiska rapporten att vi snarast måste främja en utveckling av gemenskapen med flera olika utvecklingscentrum, via unionens strukturpolitik och inom ramen för de åtgärder som inletts genom sek (det europeiska nationalräkenskapssystemet).

herr talman! europeiska socialdemokratiska partiets grupp i detta parlament ställer sig bakom det betänkande som berend just har lagt fram och vi gratulerar upphovsmannen, både till hans fina slutsatser och till hans flexibilitet som har gjort det möjligt för utskottet att införa ändringsförslag från de olika grupperna.

vi bör ha i åtanke att europeiska unionens totala konkurrenskraft utgör 81 procent av konkurrenskraften i förenta staterna, och att denna siffra endast kan förbättras om den gör det i våra konkurrensdugliga enheter, det vill säga i regionerna, och detta i en tid då den tekniska utvecklingen, internationaliseringen av ekonomin och de problem vi har, utvidgningen och den gemensamma valutan kräver en ökad konkurrenskraft av regionerna, men även av företagen och av den enskilde.

europeiska kommissionens sjätte rapport innehåller värdefulla slutsatser.

jag vill sammanfatta två av dessa, som föredraganden redan har tagit upp, en positiv och en negativ sådan.

den första är att betydande framgångar har uppnåtts vad beträffar den territoriella och sociala sammanhållningen i hela unionens territorium, och att gemenskapens fonder har spelat en viktig, om än ej avgörande roll för att minska de regionala olikheterna.

den negativa slutsatsen är att de omfattande insatserna har lett till bättre resultat i fråga om utjämningen av bni och produktiviteten i de europeiska regionerna än i fråga om sysselsättningen.

därför är det viktigt att den strukturella finansieringen i större utsträckning kopplas till skapandet av arbetstillfällen.

det, herr kommissionär, är det främsta budordet för den kommande perioden.

slutligen vill jag, herr talman, uppmana mina kolleger att anta detta betänkande, och i likhet med andra kolleger ber jag kommissionen beakta slutsatserna i den sjätte periodiska rapporten vid utformningen av programmet för åren 2000-2006.

herr talman, herr kommissionär, bästa kolleger! för det första vill jag tacka föredraganden för ett bra arbete och också för att han på ett sakligt sätt beaktat ändringsförslagen under utskottsbehandlingen.

den sjätte periodiska rapporten lägger grunden för en bedömning av hur unionens regionalpolitiska mål uppnåtts.

rapporten visar att tillväxten trots alla ansträngningar är ojämn.

den mycket snabba tillväxten i de centrala delarna av europa fortsätter.

de starkaste centra växer också hela tiden snabbare än det europeiska genomsnittet, medan utvecklingen i många sydeuropeiska och nordliga regioner går betydligt långsammare.

nu behövs en djupgående analys av varför regionalpolitiken inte leder till önskat resultat i alla regioner.

är det byråkratin som är boven eller har man inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till skillnaderna mellan regionerna, de långa avstånden, det för kalla eller för varma klimatet, den glesa bebyggelsen och de karga förhållandena?

på vilket sätt kan unionen möta de utmaningar som den globala utvecklingen medför, så att de svagare utvecklade regionerna kan hänga med i utvecklingen?

det är också viktigt att utreda hur unionens utvidgning kommer att påverka strukturfonderna och utvecklingen av unionens randområden.

medlemsstaterna måste också komma ihåg sitt eget ansvar.

somliga medlemsstater har brutit mot ökningsprincipen och minskat sina nationella regionala medel när regionalstödet från unionen ökat.

detta har tärt på regionalpolitikens resultat.

i fortsättningen måste man också fundera på att utveckla indikatorer för att åtgärderna skall kunna riktas in på rätt plats vid rätt tidpunkt.

man har till exempel inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till den okontrollerade migrationen.

även i detta sammanhang finns det skäl att framhålla de små och medelstora företagens avgörande roll som skapare av sysselsättning och som den regionala utvecklingens motor.

alldeles speciellt viktigt är det att överföra den nyaste tekniken och ställa know-how till företagens förfogande i de områden där utvecklingen går långsammare.

vår grupp ställer sig bakom detta betänkande.