Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter! europeiska unionens regionalpolitik har hittills inte lyckats förändra de befintliga skillnaderna i inkomst per capita.

situationen är allvarlig, vi har alltså i dag i europeiska unionen en tydlig relation mellan arbetslöshet och fattigdom, vilket visas av det mycket oroande faktumet att arbetslösheten uppgår till i genomsnitt 23,7 procent i de mest drabbade regionerna, regioner som sammanfaller med fattiga regioner, medan arbetslösheten i de 25 områden med minst arbetslöshet, vilka ligger i de rika regionerna, bara uppgår till 4 procent.

med hänsyn till denna situation bör behovet av åtgärder ämnade att bekämpa den relativa fattigdomen och arbetslösheten klart framgå i det betänkande parlamentet skall godkänna. åtgärder som exempelvis en riktig tillämpning av strukturfonderna, vilka ofta används felaktigt, för dessa ändamål, genom en central statlig politik, modernisering av telekommunikation och kommunikationer, särskilt genom att integrera de mindre utvecklade områdena i de transeuropeiska järnvägsnäten med inriktning på år 2007, respekten för och utvecklingen av jordbrukets och fiskets resurser och förmåga i dessa länder, vilka ofta angrips av europeiska unionens egen okänsliga politik, samt främjandet av en aktiv sysselsättningspolitik, framför allt för kvinnor och ungdomar.

bara med en beslutsam tillämpning av denna typ av åtgärder kan man komma över en social och geografisk ojämlikhet som inte är en historisk produkt av oundvikliga misstag, utan tvärtom av en marginalisering och en ekonomisk politik med negativa effekter.

) herr talman, herr kommissionär! berends betänkande följer exakt den strategi som europeiska kommissionen har definierat genom att frågan om ökad konkurrenskraft ställs i absolut fokus.

det övergripande målet med strukturfonderna, som till exempel skapandet av fler arbetstillfällen, höjd garanti så att alla bereds samma möjligheter, stabilare villkor för sysselsättning och utveckling, nämns endast i förbigående.

detta synsätt förefaller mig oberättigat, och jag ber om att större vikt läggs vid dessa punkter i den sjunde periodiska rapporten.

detta betyder inte att jag inte skulle inse det nödvändiga i att vara konkurrenskraftig, snarare tvärtom i och med att jag själv är företagare i ett mål 1-område, i brandenburg i förbundsrepubliken tyskland, och mycket väl känner till de små och medelstora företagens oro och bekymmer.

i mål 1-regionerna är det parallellt med detta absolut nödvändigt med tidsbestämda åtgärder, och då menar jag åtgärder för att skapa nya jobb, särskilda program för att främja förvärvsarbete bland kvinnor och initiativ för att underlätta för den som vill starta eget.

detta stöds genom lämpliga åtgärder från europeiska unionens strukturfonder.

bara genom att stödja företagens konkurrensduglighet kompenserar man aldrig den eftersträvade sammanhållningen mellan ekonomisk och social utveckling, eftersom det helt enkelt saknas grundförutsättningar för en självbärande utveckling i mål 1-regionerna.

och erfarenheten att den ekonomiska utvecklingen inte själv bidrar till att avskaffa arbetslösheten stöds ju av det faktum att man behöver en ökning av bnp på minst 3 procent för att över huvud taget skapa några nya arbetstillfällen.

den ensidiga koncentrationen på en ekonomisk politik orienterad efter tillgång, efter efterfrågan kan inte fungera så.

och driver man en sådan politik måste man satsa mer på utvidgning och mindre på rationalisering.

man måste absolut länka samman detta med en ekonomisk politik som orienteras efter efterfrågan för att vi alls skall ha en chans att förbättra den sociala situationen i dessa områden.

situationen skiljer sig markant från region till region.

det betyder att det krävs en mängd ytterligare åtgärder för att man alls skall kunna åstadkomma något.

detta vore exempelvis åtgärder för att främja yrkesutbildning, vidareutbildning, för att hjälpa till och slussa tillbaka människor som stötts ut från produktionsprocessen, en flexibel utformning av arbetstid och arbetsformer för att jämka ihop personliga och sociala aspekter på ett avgjort bättre sätt och kanske, återigen, för att främja kvinnors plats i förvärvsarbetet.

herr talman! mina komplimanger till föredraganden för hans ingående betänkande.

huvudmålsättningen för strukturfonderna är att öka den sociala och ekonomiska sammanhållningen mellan regionerna inom europeiska unionen.

genom att stimulera investeringar av olika slag försöker europeiska unionen att förverkliga en ökning av bnp per capita och en ökning av sysselsättningen.

av den sjätte periodiska rapporten om regionerna kan man dra den försiktiga slutsatsen att dessa stimulanser inte alltid har den önskade effekten.

insatserna som syftar till en ökning av bnp per capita i mål 1-områdena resulterar inte alltid i denna ökning. det kan inte sägas vara ett tillfredsställande resultat under en period där, framför allt under de senaste åren, ekonomisk framgång varit aktuell.

såsom föredraganden anger har dessutom effekterna av strukturåtgärderna varit ringa vad sysselsättningen beträffar.

då är det också på sin plats med en viss återhållsamhet i fråga om gemenskapsstödets effektivitet.

även konstaterandet att skillnaderna mellan regionerna inom medlemsstaterna ibland rentav ökar väcker allvarliga frågor.

herr talman! det förefaller mig därför vara meningsfullt och nödvändigt att rikta uppmärksamheten, just där det handlar om stimulering av sysselsättningen, såväl på de nationella som på de regionala myndigheterna.

det är ju de som besitter den största kunskapen om de regioner som faller under deras ansvar.

genom att låta dem utveckla skräddarsydda planer för de ifrågavarande regionerna och som komplement till detta, om det är nödvändigt, bevilja ekonomiskt stöd kan man uppnå ett bättre resultat.

och det är ju det som är målet i slutändan.

därför har jag ingenting att invända mot att kommissionen kommer att överlåta det praktiska utarbetandet och genomförandet av åtgärder till medlemsstaterna och regionerna.

det är i anslutning till detta möjligen också mer meningsfullt att över huvud taget lägga en större tyngdpunkt på medlemsstaterna med avseende på det ekonomiska stödet till regioner.

genom att lägga om kriterierna från regionerna till medlemsstaterna förebygger vi en mängd framtida problem.

slutligen vill jag rikta uppmärksamheten på de central- och östeuropeiska ländernas ställning.

av betänkandet framgår det att de i allmänhet ligger rejält efter europeiska unionens länder, i synnerhet på området bnp per capita.

med tanke på den planerande anslutningen inom överskådlig tid för ett stort antal av dessa länder är det absolut nödvändigt att revidera den nuvarande strukturpolitiken.

jag vill härmed, efter andras förebild, också uppmana kommissionen att skyndsamt lägga fram förslag till en revidering.

ärade herr talman, kära kolleger, herr kommissionär! efter att noggrant ha studerat föreliggande betänkande måste man tvivelsutan dra slutsatsen att det uppsatta målet med strukturpolitiken har kunnat uppfyllas endast till vissa delar.

bland annat har klyftorna mellan regionerna snarare ökat än minskat, medlemsstaterna själva registrerar här ett visst närmande.

likaså har arbetslöshetssiffrorna i de hårdast drabbade regionerna knappast kunnat sänkas, på sina håll har de till och med stigit.

följaktligen frågar jag mig vad det beror på att anslagen från strukturfonderna inte har använts mer effektivt.

inte ens kumuleringen av kapitalet från sammanhållningsfonden och strukturfonderna har varit så framgångsrik i alla regioner som man skulle önska.

eftersom det nu, över hela europa, är alla politikers uttalade mål att sänka arbetslösheten måste man ställa en kritisk fråga huruvida den politik som förs är den rätta eller om det är mindre lämpligt att stärka regionernas konkurrensförmåga genom vederbörliga åtgärder såsom ökat stöd åt forskning och utveckling, förbättrad infrastruktur, höjd utbildningsnivå?

seriösa strukturreformer och en konkurrensvänligare skatte- och utgiftspolitik är byggstenarna i ett framgångsrikt ekonomiskt säte.

om vi inte vill låta oss förebrås för att driva en kostnadsintensiv strukturpolitik som inte åstadkommer något varaktigt i sysselsättningsfrågan måste vi analysera hittillsvarande åtgärder.

unionens strukturpolitik kan betraktas som framgångsrik i och med att man lyckas skapa tillräckligt många arbetstillfällen och arbetslöshetssiffrorna sjunker markant.

herr talman, herr kommissionär, bästa kolleger! jag tackar föredraganden för behandlingen av denna mycket viktiga fråga, för den sociala och ekonomiska situationens utveckling kommer att avgöra hur den europeiska allmänheten bedömer att vi har lyckats i vårt arbete.

denna fråga, som påverkar människornas vardag, är en nyckelfråga när det gäller europeiska unionens trovärdighet.

man måste medge att eu redan har stött utvecklingen i fattiga länder, jag skulle till och med säga att den gjort det på ett storslaget sätt.

jag minns hur det såg ut i portugal och i grekland när jag tävlade där för första gången för tjugofem år sedan.

i detta sammanhang säger nog de som talar franska till eu coup de chapeau, dvs. jag lyfter på hatten.

eu är verkligen värd en eloge, men skillnaderna mellan fattiga och rika regioner inom länderna är fortfarande för stora.

vad blir konsekvensen?

folk reagerar genom att rösta med fötterna, genom att ge sig iväg, på jakt efter bröd.

därför tvingas vi att för samma människor i ett och samma land bygga skolor, sjukhus, hela infrastrukturen om och om igen.

detta är oerhört dyrt och skapar också mycket stora sociala problem.

de allra flesta skulle dock vilja bo kvar i sin födelsebygd om de fick möjlighet till det, dvs. om det fanns arbete där.

vi måste ge dem denna möjlighet.

detta är eu:s och vår moraliska skyldighet.

som lösning ser jag en klar uppmuntran till företagsamhet.

med företagsamhet menar jag ingalunda bara att man äger ett företag utan jag menar ett viljemässigt tillstånd.

jag menar den inställningen att en människa vill gå framåt i sitt liv oavsett om hon är arbetare, företagare eller tjänsteman.

hur ser ett rättvist samhälle ut?

ett samhälle där en människa från enkla förhållanden kan gå framåt i sitt liv för att hennes barn skall få det litet lättare.

på det sättet är det också möjligt att utveckla regionerna i en positiv riktning, för människorna är företagsamma och arbetar om man ger dem möjlighet till det.

avslutningsvis skulle jag vilja säga att vi i detta fall borde ta lärdom av amerika där fliten fortfarande står högt i kurs och framgång är ett bevis på kompetens och inte ett föremål för avundsjuka, som ofta är fallet hos oss i europa.

herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! eftersom jag har begränsat med tid skall jag bara ta upp det viktigaste.

vi kan först och främst konstatera att resultatet av tillväxten inte är rättvist fördelat inom unionen.

ett exempel är de yttersta randområdena, som fortfarande är hårt drabbade av mycket hög arbetslöshet.

la réunion har exempelvis en arbetslöshet på 37 procent.

men det beror inte på konjunkturen utan det är fråga om en strukturmässig arbetslöshet. den skapas av det faktum att vi befinner oss långt bort och är en öregion, kort sagt det beror på vår personlighet.

för att bemöta detta innehöll artikel 299.2 i amsterdamfördraget en princip om särskild och undantagsmässig behandling.

nu återstår att omsätta denna princip i handling.

kommissionens dokument som skulle komma i december 1999 har skjutits upp till januari och sedan till februari, och de första kommentarerna gör mig knappast optimistisk.

jag vänder mig därför högtidligen till rådet och kommissionen.

när det gäller skattefrågor, statligt stöd, strukturfonderna eller att försvara våra traditionella produkter måste vi snarast utarbeta konkreta åtgärder som är både djärva och ambitiösa.

annars kommer konvergens och sammanhållning tyvärr bara att vara tomma ord, och det finns risk för att den strukturpolitik som bedrivs i våra regioner slutar med ett misslyckande trots att det handlar om så stora belopp.

(fr) herr talman! jag skulle i min tur, liksom alla andra talare, vilja tacka herr berend och lyckönska honom till ett utmärkt arbete.

liksom när det gäller det tidigare betänkandet är analysen mycket kompetent och exakt, och rekommendationerna, liksom era egna kommentarer mina damer och herrar, kommer att vara till nytta för kommissionen i allmänhet, och för kommissionären med ansvar för regionalpolitik i synnerhet, när vi skall inleda programplaneringen i fråga om anslagen för 2000-2006.

jag skulle i min tur vilja göra några kommentarer, till att börja med om er bedömning, herr föredragande, av denna sjätte periodiska rapport.

ni betonade dess kvalitet och ni skrev till och med, om jag inte misstar mig, att i jämförelse med de tidigare var den betydligt bättre.

jag vill för kommissionens räkning och för min företrädares, wulf-mathies räkning, säga att vi var mycket glada över denna bedömning från kammaren och er.

kommissionen har verkligen ansträngt sig, herr berend, för att denna sjätte periodiska rapport skulle göra det möjligt att konstatera en insats, ett kvalitativt steg framåt, i den analys vi föreslår er.

jag tänker särskilt på innehållet i kapitel 2.1 i rapporten, där kommissionen på ett fördjupat sätt granskat de ekonomiska definitionerna av den regionala konkurrenskraften och försökt analysera hur denna konkurrenskraft kan stödjas, förbättras och påverkas av faktorer som vissa av er, markov nyss eller raschhofer, kraftigt betonat.

jag tänker på teknisk forskning och utveckling, infrastrukturens tilldelning och kvalitet, de mänskliga resursernas potential, de små och medelstora företagen och direktinvesteringar från utlandet.

så långt kvaliteten.

herr föredragande! jag vill inte nu lägga alltför mycket tid på detaljer om min uppfattning inom olika allmänna punkter där kammaren redan är överens med oss.

jag skall bara kort nämna dem: den första gäller betydelsen av rapportens slutsatser för att utarbeta prioriteringar för den nya regionalpolitiken, särskilt för förhandlingar om programplaneringsdokument med medlemsstaterna.

den andra punkten, partnerskapen, som flera av er betonat, handlar om rollen för de lokala och regionala myndigheterna, den privata sektorn, arbetsmarknadens parter samt föreningarna och lokala grupper.

när det gäller problemet med partnerskap kommer jag att mycket noggrant se till att bestämmelserna i den allmänna förordningen om strukturfonderna tillämpas korrekt.

den tredje punkten gäller behovet av att öka sysselsättningens andel av tillväxten, även om jag mycket väl vet, och van dam sade det också nyss, att det i första hand är medlemsstaterna som är ansvariga, och att man, när man talar om medlemsstaternas ansvar, liksom om nyttan och effektiviteten av denna regionalpolitik, också måste titta på var vi befinner oss.

fruteau förklarade nyss att resultatet av tillväxten är orättvist fördelat.

herr parlamentsledamot! det måste ändå finnas en tillväxt och vi kan inte befinna oss i en period av fullständig stagnation eller tillbakagång, vilket förekommit tidigare.

tillväxt och fattigdom gäller inte alla, kanske ni hävdar.

jag håller med er.

när tillväxt är ett faktum måste den vara bättre fördelad, men det som är ännu svårare och drabbar de regioner som är avlägset belägna, de yttersta randområdena eller öregionerna ännu allvarligare, är avsaknaden av tillväxt som varit kännetecknade för de två senaste decennierna.

den fjärde punkt som hedkvist petersen nyss betonade är främjandet av en politik för lika möjligheter för män och kvinnor.

den femte punkten gäller de små och medelstora företagens betydelse och roll, vilket vatanen starkt betonade nyss.

slutligen har vi den positiva effekten av strukturfondernas förvaltningssystem på de nationella myndigheterna, tjänstemännens motivation när de förvaltar dessa fonder, även om det ibland är komplicerat, och betydelsen av att på nytt förbättra förfarandet för kommissionens utvärdering, uppföljning och kontroll.

jag vill i det sammanhanget informera europaparlamentet om min avsikt att i mitten av år 2000 arrangera ett seminarium med nationella och regionala myndigheter om denna fråga om utvärdering av förfarandena för utbyte av goda tillämpningar när det gäller att förvalta strukturfonderna.