Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

jag skulle vilja ta upp några specifika punkter.

herr berend! ni ville att zonindelningen skulle genomföras snabbt.

vi har avslutat den.

i morgon kommer fyra nya länder att vara föremål för kommissionens beslut och mycket snabbt, hoppas jag, är det italiens tur.

ni kommer alltså att bli nöjd på den punkten eftersom alla länder som berörs av mål 2 blir indelade i zoner.

när det gäller den informella ekonomin som ni tar upp i ert betänkande, vet jag naturligtvis att analys och framtagning av statistik på detta område är beroende av uppgifternas tillförlitlighet och såsom cocilovo också sade föreligger det ett tillförlitlighetsproblem när det gäller dessa uppgifter.

i viss utsträckning beaktas de på nytt i statistiken över bni och undersökningar om arbetskraften och i vilket fall som helst vill jag betona de ansträngningar eurostat gör och kommer att göra för att förbättra statistikens kvalitet.

herr berend! liksom aparicio sánchez tog ni upp avsaknaden av reformer på fiskeområdet.

på denna punkt, som personligen intresserar mig, vill jag erinra om att denna sektor är liten - vilket inte betyder att den är betydelselös - och att den är koncentrerad till ett mycket litet antal regioner, och det gör det inte lättare att analysera den inom en regional ram.

denna typ av sektorsanalys faller mer under generaldirektoratet för fiske, under min kollega fischlers ledning.

jag vill ändå försäkra er om att kommissionen kommer att försöka införliva en sådan analys i den andra rapporten om sammanhållningen, som sannolikt bättre kommer att motsvara denna oro.

flera av er har nämnt punkter som bör ingå i denna andra rapport om sammanhållningen, och föredraganden tog upp några av dessa.

jag vill till att börja med försäkra er om att sammanslagningen av de periodiska rapporterna och rapporten om sammanhållningen inte på något sätt kommer att innebära att information går förlorad eller att intresset minskar för innehållet i rapporten om sammanhållning som för mig, herr föredragande, är ett mycket viktigt instrument, inte bara för att man redogör för vad som gjorts och gör det på ett öppet och noggrant sätt, eller för att man granskar eller utvärderar kommande riktlinjer, utan också för att skapa en allmän debatt med medborgarna och även med er som folkvalda om denna regionalpolitik och om det som en dag skulle kunna bli en europeisk politik för fysisk planering.

jag har i vilket fall som helst noterat att ni önskar införliva följande punkter i rapporten: definition, insamling och analys av beståndsdelar som är representativa för regionen och för alla länder i central- och östeuropa, ett kapitel om de yttersta randområdena och öregionerna som flera av er tagit upp, särskilt sudre och fruteau, analys av regionernas konkurrenskraft i länderna i central- och östeuropa - det blir den stora utmaningen för oss, för er, för kommissionen, under de kommande åren, och slutligen de gränsöverskridande aspekterna.

på alla dessa punkter skall jag försöka följa era rekommendationer.

jag skulle slutligen vilja ta upp några politiska slutsatser som ni för övrigt känner till, men där jag ändå skulle vilja erinra om de viktigaste beståndsdelarna.

mina damer och herrar! avsevärda framsteg har gjorts för att uppnå en verklig konvergens, bl.a. för de fyra sammanhållningsländerna, men också, herr pohjamo, det säger jag ärligt, för regionerna inom mål 2 som tagit igen viss försening i sin utveckling, bl.a. när det gäller infrastruktur.

det är den första politiska punkten.

den andra politiska punkten, strukturfonderna, har lämnat och kommer att lämna ett betydande bidrag till denna tillnärmningsprocess.

alla makroekonomiska modeller som vi arbetar efter visar för det senaste decenniet att mer än en tredjedel av den konvergens som uppnåtts i regioner med försenad utveckling inte skulle ha ägt rum om det inte vore för strukturfonderna.

jag har emellertid noterat, när det gäller framför allt de yttersta randområdena, fru sudre, herr fruteau, och även herr nogueira román, att ni konstaterar att mycket fortfarande återstår att göra - och det är min tredje punkt - när det gäller att öka sysselsättningen, förbättra kampen mot social utslagning, som är särskilt allvarlig och oacceptabel i många av våra regioner samt underlätta för kvinnor och ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

den fjärde politiska punkten gäller unionens utvidgning, som är det stora politiska och humanistiska projektet för våra institutioner under de kommande åren, och även en stor utmaning för europas sammanhållningspolitik, en punkt som van dam betonade.

jag tror att redan i berlin och i de finansiella instrument som ställs till vårt förfogande kan man ana det som skulle kunna bli en sammanhållningspolitik för de första nya länder som skall bli medlemmar.

jag tänker särskilt på ispa-instrumentet som det är mitt ansvar att genomföra under de kommande veckorna.

mina damer och herrar! som ni ser har vår nya programplanering knappt inletts och vi har redan en gemensam diskussion om effekten av unionens utvidgning på vår strukturpolitik.

denna sjätte periodiska rapport som ni, herr berend, totalt sett uttalat er positivt om utgör för oss, för mig, en bra bas för diskussionerna.

jag skulle därför vilja tacka er mycket uppriktigt för ert bidrag till diskussionerna som vi inlett för de kommande riktlinjerna, liksom för den goda tillämpningen av riktlinjerna för perioden 2000-2006.

tack så mycket, herr kommissionär.

jag förklarar debatten avslutad.

omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

(sammanträdet avslutades kl. 20.25.)

justering av protokollet från föregående sammanträde

protokollet från föregående sammanträde har delats ut.

finns det några synpunkter?

tack så mycket, herr cox!

jag förstår vad ni menar.

vi har noterat det.

herr talman! beträffande punkt 11 i arbetsplanen kom vi i går överens om att bourlanges betänkande skulle vara med på dagens föredragningslista.

emellertid drogs det tillbaka av budgetutskottet i går kväll utan att diskuteras eller bli föremål för omröstning.

det måste därför strykas från dagens föredragningslista.

. herr wynn, det är logiskt.

betänkandet har följaktligen avförts från föredragningslistan.

herr talman! vad beträffar lynnes kommentarer i går om hälsa och säkerhet i denna byggnad antar jag att hon talade om avloppet, för det finns en hemsk kloaklukt på femte våningen i tornet.

detta måste undersökas eftersom det är ett klart tecken på att någonting är väldigt fel.

jag vill inte komma dragande med frågan om denna byggnad i all oändlighet, men detta är ett allvarligt problem.

. fru ahern, vi har noterat det.

jag vill be er att lägga fram detta speciella fall, som rör fläktarna på en viss våning, för kvestorerna, eftersom de egentligen är ansvariga för det.

men vi skall också vidarebefordra det till våra enheter.

tack så mycket!

(parlamentet justerade protokollet.)

reformering av den europeiska konkurrenspolitiken

herr talman, herr kommissionär! vi för i dag en viktig debatt om europeiska unionens konkurrenspolitik.

vi diskuterar en mycket omstridd modernisering av den europeiska kartellrätten, nämligen wogaus betänkande, och den är mycket mer omstridd än kanske omröstningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor gett vid handen.

jag vill absolut säga att jag personligen anser att kommissionens förslag i detta konkreta fall är felaktigt, och att det återstår att se huruvida begreppet modernisering verkligen är befogat för vitbokens innehåll i artiklarna 81 och 82, eller om inte snarare begreppet tillbakagång vore mer tillämpligt i detta fall.

vi talar i dag emellertid också om översikten över statligt stöd och den allmänna rapporten om konkurrenspolitiken för 1998, där mitt inlägg i denna gemensamma debatt gäller det senare området.

men båda områdena - rapporten om konkurrenspolitiken och översikten över det statliga stödet - har naturligtvis också en gemensam grundval i denna vitbok.

det gäller kravet på modernisering, på den europeiska konkurrenspolitikens framtidsförmåga.

om man läser kommissionens båda dokument ser man att 1998 var ett år där man fortsatt den modernisering som inletts under 1997 och delvis också avslutat den; det känner vi själva till från vårt löpande parlamentariska arbete.

låt mig göra två principiella påpekanden: kommissionen har, som ansvarig myndighet, med sin konsekventa hållning alltid gjort stora insatser för konkurrensfriheten, inte alltid till glädje för berörda medlemsstater eller företag.

den bör fortsätta på denna väg.

men, herr kommissionär, allt detta blir i framtiden inte mindre komplicerat - jag vill bara erinra om utmaningarna på grund av utvidgningen av unionen, fördjupningen av den inre marknaden, de tekniska framstegen och globaliseringen.

det hänger faktiskt inte bara på moderniseringen av gemenskapsrätten, utan det beror mer än någonsin på öppenheten i besluten i de enskilda fallen, och på möjligheten att även kunna sätta sig in i besluten, ty den europeiska konkurrenspolitiken kommer att vara beroende av acceptansen från befolkningen, liksom från de berörda politiska instanserna och företagen.

men - utan öppenhet ingen acceptans, och då alltså inte heller någon modernisering utan öppenhet.

rapporten om konkurrenspolitiken 1998 är inte någon dålig grundval för detta, men det finns inte heller någonting som inte skulle kunna göras bättre.

en rad impulser kommer vi att lämna vidare till er, herr kommissionär, tillsammans med vår resolution, men en delaspekt vill jag redan nu gå in på: öppenhet och redovisningsskyldighet hör ihop.

jag vill inte rubba ansvarsfördelningen mellan kommissionen och parlamentet.

kommissionen är det verkställande organet, och parlamentet bör för sitt eget oberoendes skull inte heller vilja vara det, utan parlamentet är ett kontrollorgan, och var kan man bättre klargöra bakgrunden till sina beslut än i det demokratiskt valda parlamentet och just i en ständig parlamentarisk diskussion?

även här bör vi fortsätta på den inslagna vägen, intensifiera den och göra den beständig.

men en sak vill jag säga helt tydligt : parlamentet är lagstiftande, och att vi just när det gäller konkurrensrätten bara har samrådsrättigheter, är egentligen skandal!

här riktar vi ett krav till rådet och regeringskonferensen att införa ett medbeslutandeförfarande när det gäller konkurrensrätten.

jag förväntar mig av kommissionen att man fullständigt utnyttjar alla möjligheter till parlamentarisk medverkan, om det finns tvivel om att parlamentet skall kunna delta, och detta också redan i den fördragssituation vi har nu.

jag förväntar mig också att kommissionen kommer att stödja oss offensivt i fråga om kravet på medbeslutande i lagstiftningsförfarandet.

det kommer att utgöra ett prov på hur klokt våra institutioner kan samarbeta.

trots att man bekänner sig till konkurrensprincipen är konkurrensen dock inte något mål i sig.

konkurrens är ett instrument och leder inte alltid till optimala lösningar.

det hör nu en gång till de elementära kunskaperna i ekonomi att marknaden i många avseenden misslyckas, och den som bestrider detta är en ideolog, och ingenting annat.

konkurrensen skall balansera utbud och efterfrågan, och sörja för en optimal fördelning av de ekonomiska resurserna.

men en optimal effektivitet inställer sig inte nödvändigtvis av sig själv.

det krävs ramvillkor för att förhindra missbruk, till exempelvis genom kartellrätten.

men därmed förhindras huvudsakligen endast missbruk, det räcker inte ensamt till för att uppnå de mål som legitimeras av samhället.

ja till konkurrens, och en inskränkning av stöden där så krävs och där det är möjligt!

men eftersom stöden i rapporten om konkurrenspolitiken 1998 utgör den största delen vill jag, oaktat kollegan junkers betänkande, ändå tillfoga följande: stöd till små och medelstora företag när det gäller forskning och utveckling, när det gäller utbildning i regionalpolitik och miljöpolitik, det är absolut möjligt och måste också vara genomförbart.

stöd måste tillåtas just för sådana mål, så länge de inte leder till oacceptabla snedvridningar av konkurrensen.

just här är det ännu viktigare att besluten är förståeliga än i fråga om kartell- och fusionsrätten.

stöden bör inte nedvärderas, utan man måste se på hur de kan bidra till att man uppnår de mål som just nämnts.

det sista påpekandet riktade sig mindre till kommissionen, utan snarare till kollegerna i ppe-gruppen.

herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger! det betänkande som jag i dag har tillfälle att lägga fram för er, är ett yttrande om kommissionens årliga rapport över statliga stöd inom europeiska unionen, för vilka gemenskapen är behörig i kraft av artiklarna 87, 88 och 89 i fördragen.

kommissionens rapport är i huvudsak beskrivande; här redogörs för statsstödens utveckling såväl inom tillverkningsindustrin som inom andra sektorer, enligt kriterier som finansieringsmetoder och eftersträvade mål.

när det gäller rapportens kvantitativa avsnitt tillåter jag mig att hänvisa till motiveringen. här nöjer jag mig med att peka på att årsbeloppet i genomsnitt ligger på 95 miljarder euro för perioden i fråga, vilket utgör en minskning på 13 procent i förhållande till perioden 1993-1995, något som i huvudsak beror på en minskning av stöden i förbundsrepubliken tyskland.

i klartext ligger de anmälda statsstöden i stort sett på ett stabilt genomsnitt under den granskade perioden, och tar ungefär 1,2 procent av gemenskapens bni i anspråk. det motsvarar händelsevis mer eller mindre gemenskapens budget för ett år.

samtidigt är skillnaderna mellan staterna avsevärda och kan bedömas på olika sätt, bl.a. i procent av mervärdet och per löntagare.

det kan också vara av intresse att lägga till de statliga stöd och gemenskapens interventioner som på något sätt kan likställas med statsstöd.

då framgår det klart och tydligt att det är de fyra länder som bl.a. får stöd från sammanhållningsfonden som hamnar i toppen av klassificeringen.

därmed kommer jag fram till betänkandets förslagsdel.

vi kan först och främst konstatera att kommissionen anser att informationen (såsom den presenteras i kommissionens årliga rapport) täcker alltför stora områden för att tillåta en grundligare utvärdering av statsstödspolitiken, något som är såväl berättigat som förnuftigt med hänsyn till nationella intressen, och mycket viktigt med avseende på respekten för konkurrensen, enligt definitionen i fördragets bestämmelser.

kommissionen kan endast samla in och analysera de uppgifter som medlemsstaterna anmäler.

det är således staternas och regionernas sak att garantera kvaliteten på de uppgifter som lämnas in, och vårt utskott anser att man bör göra ytterligare insatser för det ändamålet.

av samma skäl försvarar vårt parlamentsutskott det redan gamla förslaget om ett offentligt register över statsstöden, som bl.a. skall finnas tillgängligt på internet.

om uppgifterna blir bättre och mer detaljerade, i synnerhet i förhållande till eftersträvade mål och noterade resultat, kommer europeiska kommissionen själv att kunna företa, eller låta företa, regelbundna studier för en social och ekonomisk utvärdering av nationella och regionala stöd.

i den mån sådana studier redan finns, bör kommissionen så öppet som möjligt informera om dess egna synpunkter i förhållande till fördragens mål, som inte bara är att säkerställa den europeiska ekonomins konkurrenskraft, utan också en hållbar utveckling och ekonomisk och social sammanhållning.