Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

vi kanske inte kan göra så mycket härifrån, men det är vår plikt att trycka på fn och våra stater.

jag vill göra ett uttalande om kvinnorna i afghanistan.

vid en tidpunkt då julen närmar sig ger detta en möjlighet - bland de många överträdelser av de mänskliga rättigheterna som sker i världen - för muslimer och kristna att tillsammans möta de onda krafterna.

både islam och kristendomen stöder kvinnors rättigheter, och de överträdelser mot kvinnors mänskliga rättigheter som sker i afghanistan, och som skett under så lång tid, strider mot den muslimska etiken.

ingen äkta muslim i världen kommer att stödja den behandling av kvinnor som utmätts av de bestialiska afghanska sadisterna och bödlarna.

det är en oförståelig situation, men den innebär att vi kan förena oss och rikta våra gemensamma krafter mot det talibanska samhället och befria dessa stackars kvinnor.

varför har vi inte agerat kraftfullare?

jag skäms över detta.

jag uppmanar oss alla att intervenera i afghanistan tillsammans med muslimer, kristna, judar och hela världen.

vi får inte tveka under det nya årtusendet: befria dessa stackars kvinnor nu!

medan man i den europeiska unionen erkänner kvinnors alla rättigheter nekas de i vissa länder t.o.m. rätten att vara, att existera. i morse talade en kollega om det faktum att de tre institutioner i den europeiska unionen som ansvarar för att underteckna budgeten leds av kvinnor och i detta såg en bild av vad som skulle kunna känneteckna det tredje årtusendet när det gäller en konsolidering av lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor.

samtidigt ser vi i afghanistan hur den talibanska regimen inte bara förnekar kvinnorna - miljoner kvinnor - att utöva sina mest grundläggande rättigheter, som rätten till utbildning, hälsovård eller att utöva ett yrke. denna regim inte bara utövar våld mot dem bara för det enkla faktum att de är kvinnor utan den förnekar dem också, genom att förneka dem dessa rättigheter, friheten att leva sina egna liv, de förnekas sin ställning som människor.

europaparlamentet, som alltid uppmärksammat frågan om de mänskliga rättigheterna, kan inte låta bli att agera inför det som är den största överträdelsen av dessa rättigheter. dvs. den systematiska diskrimineringen och våldet som drabbar kvinnor i dag i afghanistan och som den offentliga avrättningen av zaarmeena bara är ett tragiskt exempel på.

därför vill vi ännu en gång med all kraft fördöma den talibanska regimen.

vi vill av världssamfundet, särskilt förenta nationerna men också europeiska unionen och dess medlemsstater, kräva att de agerar med alla till buds stående medel för att få ett slut på den extrema diskriminering som afghanska kvinnor lider av.

och vi vill framför allt sända vårt vittnesmål om vår solidaritet med kvinnorna i afghanistan, och vårt åtagande att fortsätta arbetet med dem för att de skall få tillbaka sitt egenvärde som människor.

herr talman! jag instämmer i de två föregående talarnas åsikter och välkomnar helt och fullt detta förslag genom vilket vi fördömer det motbjudande sätt på vilket den talibanska regimen i afghanistan bryter mot de mänskliga rättigheterna, i synnerhet förföljelsen av afghanska kvinnor i religionens och kulturens namn.

det är kvinnorna som fått ta emot stöten under de tragiska krigsåren i afghanistan.

de har fallit offer för en mängd olika överträdelser av de mänskliga rättigheterna: våldtäkt, sexuella övergrepp, ofrivilliga äktenskap och prostitution.

dessa hotelser som riktas mot kvinnor har använts som ett medel för att vanära och avhumanisera hela samhällen.

sedan den talibanska regimen tog över 1996 har de afghanska kvinnornas börda blivit allt större.

en barbarisk samhällsetik har införts, vilken grundas på hotelser, förödmjukelse och ett tvångsvälde som förtrycker den kvinnliga befolkningen som fråntagits alla sina grundläggande mänskliga rättigheter.

för de afghanska kvinnorna existerar helt enkelt inte åsiktsfrihet, tillträde till en fri arbetsmarknad, rätten att delta i kurser om hälso- och familjeplanering, tillträde till olika utbildningar - alla de saker som vi är så bekanta med.

trots detta var det inte förrän den 15 oktober i år som europeiska rådet vidtog åtgärder om ett handelsembargo och en frysning av ekonomiska medel till talibanerna.

detta var inte ett resultat av den apartheidliknande politik gentemot kvinnor som fördes av regimen, utan ett resultat av talibanernas skydd av herr bin laden.

jag anser i vilket fall att denna åtgärd bör upprätthållas fram till dess det blir ett slut på den oacceptabla diskrimineringen av kvinnor i afghanistan.

den första talaren formulerade saken mycket bra genom att säga att denna resolution kan spela en viss roll i denna process.

det kanske blir en mindre roll, men vi har utan tvekan ett ansvar som parlament att spela en viss roll under den strävan som pågår för att stoppa denna regim och dess omänskliga politik.

herr talman! djibouti har en befolkning på en halv miljon och i denna ingår två muslimska stammar, issas och afars.

djiboutis nationella tillgångar består av dess hamn och dess strategiska läge på afrikas horn.

västmakterna, inklusive frankrike, utnyttjar landets strategiska läge.

etiopien utnyttjar landets hamn.

fångat i konflikten mellan afars och issas och problemen i grannländerna - och i och med önskemålen och den strategiska politiken hos länder som utnyttjar landets strategiska läge - är det fast i en situation där det råder stor fattigdom och, naturligtvis, icke-demokrati.

dagens ledare i djibouti gör saker som vi fullständigt avskyr.

afars ledare är fängslad, utan rättegång, och hans anhängare lever under avskyvärda förhållanden.

han håller på att bli blind.

det råder sådana förhållanden i djibouti i dag, att vi tveklöst måste omvärdera vår politik, eftersom den är en del av lomé; landet erhåller bistånd från eu och ett av våra medlemsländer, frankrike, är mycket strategiskt placerat och har ett avsevärt inflytande i djibouti.

denna form av diktatur, denna form av terror mot civila och missbruk av resurser genom onödiga utgifter för vapen i ett land av denna storlek är fullständigt oförsvarligt.

det borde vara mer som afrikas singapore eller hong kong.

det borde i själva verket vara en mycket blomstrande plats.

jag hoppas alltså att ni kommer att stödja denna resolution genom vilken vi fördömer de avskyvärda förhållanden som råder för fångar och civila i djibouti.

herr talman, kära kolleger! vi var alla djupt rörda när vi igår gav sacharovpriset till gusmao, som hålls fängslad av diktaturen i djakarta.

genom honom hedrar sacharovpriset alla de män och kvinnor över hela världen som kämpar för mer rättvisa, demokrati och frihet.

därför skulle jag vara tacksam om ni lade en alldeles särskild vikt vid kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i djibouti och framför allt vid situationen för de politiska fångarna.

särskilt som det har framgått att många av unionens länder upprätthåller mycket nära förbindelser med djibouti.

i går protesterade ett antal organisationer i frankrike kraftigt när frankrike återigen stod i beredskap att bevilja detta land nya stöd.

man bör veta att merparten av landets egna budgettillgångar sedan nio år tillbaka används för att finansiera inbördeskriget.

löner och pensioner har inte betalats ut på sju månader.

trots parlamentets tidigare resolutioner, med stöd av rapporten från la fédération internationale des droits de l'homme (den internationella sammanslutningen för mänskliga rättigheter) som bekräftar de politiska fångarnas osäkra villkor i fängelset, är övergrepp, förödmjukande behandling och kränkningar av personers fysiska integritet vardagsmat i djiboutis fängelser, i synnerhet i gabode.

i detta fängelse hade fyrtiofem hungerstrejkande inte tillgång till läkarvård i maj i år. en del av dem dog.

fångarnas familjer utsätts för ständiga påtryckningar och hot, kvinnor har våldtagits och torterats.

armé och polis genomför militära operationer i distrikten tadjoura och obock och utsätter befolkningen i norra delen av landet för en självmordsartad livsmedelsblockad.

jag erinrar om att djibouti har undertecknat lomékonventionen, i vars femte artikel det föreskrivs att utvecklingsstöd är avhängigt respekten för de mänskliga rättigheterna.

och i dag tror jag att detta mycket direkt är kopplat till åsikts- och yttrandefrihet, rättvisa och opartiska rättegångar, fångars tillgång till elementär vård och kravet att flyktingar och tvångsförflyttade skall få återvända till sin ursprungsregion.

jag anser att rådet och kommissionen bör göra vad som står i deras makt för att djibouti skall följa de konventioner som landet har anslutit sig till.

jag anser också att det krävs att en politisk och fredlig lösning hittas så snart som möjligt.

jag skall bara avsluta med att säga att det är viktigt att vårt ordförandeskap överlämnar denna resolution till rådet, kommissionen och avs-eu:s gemensamma församling.

detta århundrade inleddes med första världskriget och avslutades med de skrämmande bilderna från den etniska rensningen i före detta jugoslavien och rwanda.

jag hyser en stark önskan om att vi i dag skall vara kompromisslösa mot alla dagliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eftersom det är dessa fega handlingar som resulterar i folkmord.

herr talman, kära kolleger! situationen vad beträffar de mänskliga rättigheterna i djibouti oroar oss särskilt.

de politiska fångarna hålls fängslade under oroväckande förhållanden - ihopträngda i trånga celler, isolerade utan hygien och läkarvård.

vid flera tillfällen har det kommit larm om tuberkolosepidemier.

två fångar har redan dött eftersom de inte har fått vård.

de politiska fångarna har påbörjat en hungerstrejk för att protestera mot förhållandena i fängelset, för att kräva tillgång till läkarvård samt att de skall friges i brist på en opartisk rättegång.

jag vill påminna om att merparten av fångarna har häktats utan någon förundersökning.

bland dessa sjuka fångar finns mohamed kadamiousouf som i europa företräder fronten för återupprättande av enhet och demokrati.

han utlämnades illegalt från etiopien 1997 och riskerar i brist på läkarvård att förlora synen.

eftersom respekten för de mänskliga rättigheterna utgör ett väsentligt inslag i samarbetet och utvecklingen mellan europeiska unionen och republiken djibouti, kräver vi i enlighet med dessa principer att alla politiska fångar friges, att alla häktade ges tillgång till läkarvård - och framför allt mohamed kadamiousouf som hotas av blindhet ges akut läkarvård - att yttrandefrihet och politisk pluralism, som är nödvändiga i varje demokrati, garanteras samt att förtrycket av oppositionella upphör.

vi kräver slutligen att kommissionen använder alla tillgängliga medel för att de mänskliga rättigheterna skall respekteras i djibouti.

herr talman! jag är mycket upprörd över förhållandena för de politiska fångarna i djibouti, men jag är lika upprörd över de franska ledarnas skenhelighet.

dessa skulle om de ville omedelbart kunna få slut på djiboutiregimens maktfullkomlighet och övergrepp.

alla vet ju att regimen i djibouti hålls under armarna av den franska staten.

utan det ekonomiska stödet från paris och utan en av den franska arméns viktigaste utlandsbaser skulle regimen därnere inte klara sig en månad.

den franska statens ledare talar - för övrigt oavsett politisk beteckning - vitt och brett om mänskliga rättigheter i paris, men stöder i afrika eller asien regimer som trampar på de mest grundläggande rättigheter och friheter.

att enbart kritisera djiboutiregeringen är i bästa fall att dölja den franska regeringens ansvar, men i själva verket detsamma som att sanktionera en politik till stöd för en auktoritär förtryckarregim.

vi kan endast ställa oss bakom protester mot fångarnas förhållandena i djibouti om det i klartext sägs att även om fångvaktarna finns därnere, så står de verkligt ansvariga att finna i några av våra officiella palats i republiken frankrike.

kvarhållande av revisionsrättens ordförande i nicaragua:

herr talman, högt ärade herr kommissionär verheugen, mina damer och herrar! anhållandet av ordföranden för revisionsrätten i nicaragua agustín jarquín, samt de institutionella förändringar vilka inte kan tolkas på annat sätt än som en försvagning av revisionsrätten, fyller oss med stor oro.

därmed är vi ense med medlemsstaternas företrädare i rådet och även, om jag ser rätt herr kommissionär verheugen, med europeiska kommissionen.

vi har nyligen tvingats erfara att nicaraguas ambassadör i bryssel har avgått, eftersom han på grund av de händelser som inträffat under de senaste veckorna inte längre tycker sig kunna företräda regeringen i nicaragua.

agustín jarquín är en uttalad demokrat och han har utfört sitt arbete som ordförande för revisionsrätten mycket effektivt och självständigt.

den åsikten delar inte bara de av oss som känner honom personligen, utan även hans kolleger i revisionsrätterna i centralamerikas och karibiens stater, vilka har valt honom till ordförande för organisationen occef.

även företrädare för internationella valutafonden och interamerikanska utvecklingsbanken har uttalat sig i liknande ordalag om honom.

men uppenbarligen var hans arbete så effektivt att det inte passade vissa medlemmar i nicaraguas nuvarande och förra regering.

de senaste månaderna har man från regeringshåll företagit en systematisk försvagning av revisionsrätten.

försvagningen kulminerade i en överenskommelse som regeringen slutit med ett före detta regeringsparti.

överenskommelsen leder till att tjänsten ordförande för revisionsrätten avskaffas och att ett partipolitiskt styrt organ inrättas.

den 10 november i år anhölls så den dittillsvarande ordföranden agustín jarquín på grund av tilldragelser som enligt vår uppfattning under inga omständigheter kan rättfärdiga ett anhållande.

europeiska unionen och särskilt europaparlamentet kan ej acceptera att revisionsrätten systematiskt försvagas.

vi i europaparlamentet har tvingat europeiska kommissionen att vika, eftersom kommissionen inte var kapabel att ta udden ur förebråelserna att den förvaltat de medel som bl.a. revisionsrätten uppburit i europa på ett ineffektivt sätt.

föreställ er, mina damer och herrar, vad som skulle ha hänt om vår ordförande för revisionsrätten eller en annan exponerad företrädare för någon kontrollmyndighet hade kastats i fängelse på genomskinliga grunder.

jag tror att uppståndelsen hade blivit enorm.

som vi hör behöver vi för tillfället inte oroa oss för jarquíns hälsa, men vi kommer ändå att noga följa och se att han behandlas väl; det finns vissa rapporter som oroar oss; enligt dem skulle hans familj, särskilt hans dotter, har blivit utsatt för fysiskt våld.

jag ber kommissionen att likaså följa skeendet mycket noga.

nu vänder jag mig på spanska till nicaraguas president dr arnoldo alemán.

herr president i nicaragua. vi skulle vilja hjälpa ert folk.

det nicaraguanska folket som har genomlidit så många naturkatastrofer behöver hjälp brådskande, men ett samarbete mellan den europeiska unionen och nicaraguas regering kan endast bli möjligt om man respekterar de grundläggande demokratiska reglerna och de mänskliga rättigheterna och om administrationen av fonderna garanteras i enlighet med lagarna.

för detta behövs en stark och oberoende contraloría general, som ni kallar revisionsrätten.

herr president. om ni oroar er för ert folks välbefinnande sluta då upp med att systematiskt försvaga contraloría general och dess ledamöter och upphäv beslutet att ta bort platsen som contralor general, den s.k.

tack så mycket, mina damer och herrar!