Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

att avskaffa dödsstraffet ingår så att säga i vår kultur.

dessvärre var det inte möjligt att skriva in ett sådant avskaffande under 1999 i fn-stadgan.

alla vet vi att dödsstraffet fortfarande står på dagordningen i iran, i turkiet, i kina, i yemen.

men särskilt tragiskt menar jag att det faktum är att dödsstraffet fortfarande vidmakthålls i amerika, landet som försvurit sig åt frihet och mänskliga rättigheter.

i detta ögonblick väntar två eu-medborgare på sina dödsstraff - en spanjor i yemen och en italienare i usa. den sistnämnda, barnabei, skall avrättas under år 2000.

barnabei, som tidigare var en fläckfri man, anklagas för att ha bragt en ung kvinna om livet.

det hör såtillvida till mina angelägenheter eftersom han är italiensk medborgare, liksom jag.

inte bara det faktum att det, vilket flera ledande amerikanska rättslärde pekar på, kan vara fråga om ett misstag av rättsväsendet, något som sker ofta, utan också med tanke på att det gäller en eu-medborgare, ber jag kommissionen och naturligtvis också parlamentet att göra allt som står i dess makt för att möjligen få straffet omvandlat till livstids fängelse eller åtminstone uppskjuta det tills vidare.

herr talman! ännu en gång skall europaparlamentet uttala sig mot dödsstraffet, mot det största brottet mot de mänskliga rättigheterna som man fortsätter att begå i världen, många gånger och som vår kollektiva skam, i skydd av lagar stiftade av förtroendevalda.

i dag talar vi om domen mot två europeiska medborgare som är dömda till döden. en är spanjor och en italienare.

när det gäller den spanska medborgaren, nabil nanakli, är omständigheterna dessutom sådana att det inte finns tillgång till tillräcklig information om rättegången, om arresteringen och om fångens nuvarande tillstånd, vilket dessutom har mobiliserat hela den muslimska gemenskapen.

vi har härifrån uttalat att det inte finns några rättvisa dödsstraff, att det inte finns någon människa som kan döma en annan människa till döden eller avrätta en annan människa, att det inte finns någon hänvisning till någon lag, någon hänvisning till någon suveränitet, någon stats oberoende, som kan rättfärdiga detta brott mot livet i sig.

försvaret av de mänskliga rättigheterna ligger i vår unions hjärta.

att globalisera respekten för de mänskliga rättigheterna måste vara vårt grundläggande mål.

det jag gör är inte ett humanitärt uttalande - som parlamentet gör ännu en gång.

det är ett politiskt åtagande, det är politik med stora bokstäver, det är utrikespolitik i den europeiska unionen.

därför vill jag dra uppmärksamheten till punkt 5 i vår resolution som säger att vi upprepar vår begäran till rådet att det i förhandlingar med tredje land - med alla - skall innefatta avskaffandet av dödsstraffet som en klausul för respekt för de mänskliga rättigheterna.

vi förväntar oss ett svar från rådet som går i denna riktning. ett svar och också ett politiskt åtagande.

jag har fått en bok som getts ut till högtidlighållandet av europarådets 50-årsdag. på bokens framsida kan man läsa europa, alla under ett tak.

låt oss vara ambitiösa, låt oss utvidga det europeiska taket, låt oss utvidga vår civilisation, låt oss sätta en fras i verket som denna bok lyckligtvis också innehåller.

med albert camus ord: varken i människors hjärtan eller i samhällets seder kommer det att finnas fred så länge man inte uttalat att dödsstraffet står utanför lagen.

herr talman! för en kristen är en begäran om ett moratorium om dödsstraffet och dess avskaffande inte bara en plikt eller något som passar sig utan ett etiskt val som innebär respekt för en människa som har felat och som kan och måste bättra sig.

vi är emot all död som vållas av människohand, såsom abort och eutanasi.

denna begäran bortser från skuldbedömningen.

vi begär ett moratorium även om den dömde har erkänt sig skyldig och vi begär det med än större rätt när hans skuld inte är ställd utom rimligt tvivel.

om vi kräver mänskliga villkor i fängelserna på grundval av högtidliga dokument om medborgerliga rättigheter har vi långt större skäl att motsätta oss dödsstraff, och därför förstår vi inte hur länder som anses civiliserade kan behålla barbariska och ociviliserade lagar.

slutligen vill jag understryka att straffet, enligt den moderna uppfattningen inom forskningen om brottsmålsdomars konsekvenser, skall ha en uppfostrande funktion och möjliggöra en rehabilitering av den medborgare som har felat så att han kan återta sin plats i samhället.

i enlighet med dessa värderingar upprepar vi med kraft vårt krav på ett moratorium om dödsstraffet för de två medborgare som dömts i virginia och yemen.

herr talman! i dag hänvisar vi inte till någon abstrakt princip utan tar till orda för en ung italiensk-amerikansk 33-åring, rocco derek barnabei, som nu sedan sex år tillbaka lever i dödens famn i ett fängelse i virginia, med den dagliga mardrömmen att kanske behöva dö för ett brott som han med all sannolikhet inte har begått.

hur många andra befinner sig i samma situation?

hur många andra har som han inte tillräckliga medel för att betala dyra advokater eller analyser som kanske skulle kunna ge dem full upprättelse?

det är vår plikt att oavbrutet manifestera emot dödsstraffet, att fortsätta att med kraft kräva, såsom även påven gjorde i söndags, att åtminstone det moratorium italien föreslog fn:s medlemsländer skall tillämpas.

låt oss hålla hoppet levande att det tredje millenniet inleds med att detta förslag bifalles.

fram till dess fortsätter vi att arbeta konkret genom att stödja sådana initiativ som det regionen toscana har tagit för att samla in medel så att rocco barnabei kan genomföra ett dna-test för att bevisa sin oskuld och uppmanar er, herr talman, att göra allt som står i er makt för att framföra parlamentets och eu-institutionernas åsikt till de amerikanska myndigheterna.

rösträtt för kvinnor i kuwait

herr talman! det är verkligen sorgligt att det i slutet av det tjugonde århundradet, ett århundrade som på ett positivt sätt präglats av kvinnornas fredliga uppror, fortfarande finns sådana länder som kuwait och afghanistan, där halva befolkningen, kvinnorna, fortfarande saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

det förslag att ge kvinnorna i kuwait rösträtt och valbarhet som lades fram i slutet av november röstades ner med 32 röster mot 30.

detta är inte bara en kränkning av kvinnornas mänskliga rättigheter och en motbjudande politisk handling, utan paradoxalt nog är det också ett brott mot kuwaits författning, vars artikel 29 föreskriver att alla medborgare är lika inför lagen, oavsett kön, religion, ras eller etnisk härkomst.

dessutom är kuwait en av de stater som undertecknat fn:s internationella konvention om undanröjande av alla former av kvinnodiskriminering.

det verkar vara så att inga medlemmar av den lagstiftande församlingen - som naturligtvis alla är män - känner sig bundna vare sig av landets författning eller av lagarna eller av sina internationella förpliktelser eller av den politiska viljeinriktningen hos landets ledning, som lagt fram lagförslaget i denna fråga.

beslutet att avvisa förslaget är djupt antidemokratiskt och vittnar om medeltida kvinnoförakt. dessutom ger det en tydlig signal om motstånd mot varje försök att modernisera och demokratisera landet.

därför måste europaparlamentet i dag sända ett kraftfullt budskap om sitt stöd och sin solidaritet med kuwaits kvinnor, som kämpar för sina grundläggande rättigheter.

vi uppmanar också nationalförsamlingens företrädare att göra alla tänkbara ansträngningar för att frågan skall omprövas och kvinnorna skall få sina rättigheter, så att kuwaits kvinnor senast vid nästa val år 2003 åtnjuter fullständiga politiska rättigheter: dvs. rösträtt och valbarhet.

herr talman! i kuwait erbjuds i dag många möjligheter för duktiga kvinnor.

dr rasha al-sabah, som länge arbetat som statssekreterare med ansvar för frågor om högre utbildning, får kolleger som dr fayezah al-khorafi, rektor vid university of kuwait;

hennes höghet nabila al-mulla, som är kuwaits ambassadör i österrike;

siham ruzuqi, biträdande statssekreterare vid oljeministeriet; ytterligare en biträdande statssekreterare: sarah duwaisan vid planeringsministeriet; och inom det civila samhället: shaika hussah al-salim al-mubarek al-sabah, föreståndare för dar al-athar al-islamiya, kuwaits islamitiska museum.

det är inte förvånande i och med förekomsten av dessa mycket kunniga kvinnor i kuwait, att hans majestät prinsen av kuwait utfärdade ett officiellt dekret den 16 maj 1999, genom vilket kvinnorna i kuwait gavs rösträtt och rätt att nomineras till parlamentet. men det är parlamentet som motsatt sig detta.

trots detta skiljer sig parlamentet i kuwait från de övriga parlamenten i området kring persiska viken.

de 50 parlamentsledamöterna väljs i direkta val, och nomineras eller utnämns inte, vilket är fallet i de andra staterna kring persiska viken.

parlamentsledamöterna kan fråga ut ministrar i parlamentet när som helst.

denna utfrågning kan gå så hett till att den t.o.m. kan leda till att ministrar avgår.

parlamentet granskar också regeringens årsbudget.

jag tror att det inom en snar framtid kommer att hållas ytterligare en omröstning, kanske inom två eller tre månader, eftersom detta är ett demokratiskt valt parlament.

det är otänkbart det inte någon gång skulle genomföras allmän rösträtt i en demokrati.

i egenskap av parlamentariker uppmanar jag därför mina kolleger i parlamentet - här och även i våra nationella parlament - att uppmana de kuwaitiska parlamentarikerna att ge kvinnorna denna rösträtt och rätt att vara valbara i allmänna val.

detta är ett historiskt steg framåt och även ett steg som jag inte tror att de kommer att ångra.

herr talman! mitt anförande gäller resolutionen om kvinnors rösträtt i kuwait, en mycket sorglig situation.

det gäller människans grundläggande rättigheter.

den här rättigheten finns också upptagen i kuwaits grundlag som det sägs i resolutionen och det är naturligtvis lovvärt att kuwaits regering och parlamentet börjat genomföra den. det är bara det att det sker på ett mycket olyckligt sätt.

lagförslaget gick inte igenom av två skäl.

det lämnades inte in på rätt sätt.

emiren gjorde det medan parlamentet hade uppehåll. ett annat skäl är att väljarna inte står bakom det, ett problem är alltså även väljarna.

emiren lämnade alltså in lagförslaget under sommaruppehållet.

därför röstade de parlamentariker som höll med om innehållet ändå emot förslaget i protest mot förfarandet.

det gällde även de femton ministrar som har rösträtt i parlamentet där.

det andra problem det gäller här är främst de lokala myndighetsutövarna.

de är alla män och de känner inte alls för att kvinnor skall utgöra en del av det lokala myndighetsutövandet.

därför röstade många av parlamentsledamöterna emot av rädsla för sina egna väljare - det finns ingen partistruktur där utan endast direktval av enskilda personer - och av rädsla för sin egen ställning.

det är anledningen till mitt yrkande, herr talman!

om det i punkt 4 i resolutionen skrivs in att en delegation skall resa till kuwait bör också problemet med de lokala myndigheterna diskuteras tillsammans med procedurfrågan. det är ju ovanligt slarvigt om ett så viktigt lagförslag inte går igenom på grund av ett procedurfel.

jag vore glad om den här resolutionen röstas igenom.

herr talman! varje gång vi i detta parlament hör talas om förnekande av de mänskliga rättigheterna, t.ex. rösträtt eller rätten att vara valbar i allmänna val, bör detta stärka vår egen beslutsamhet att främja och förbättra demokratin i alla delar av världen.

så även om omröstningen i kuwaits nationalförsamling den 30 november som innebar att just dessa rättigheter förnekades kvinnorna i kuwait var en stor besvikelse, inger det ett visst hopp för framtiden.

den obetydliga skillnaden i röstetalet i november har stärkt beslutsamheten hos de kvinnor och män i kuwait som arbetar för denna ändring i lagstiftningen.

de har försäkrat att de inte kommer att ge upp kampen.

de har fastställt de allmänna valen år 2003 som sitt mål då det för första gången skall bli rösträtt för kvinnor i kuwait.

de kommer att lägga fram ett lagförslag om kvinnors rättigheter varje år i nationalförsamlingen, ända fram till dess de lyckas genomföra sitt mål.

samtidigt som vi fördömer beslutet som fattades av den kuwaitiska nationalförsamlingen den 30 november, är det också viktigt att vi använder våra mandat som parlamentariker för att uppmuntra och stödja de som vill se en förändring.

det är trots allt inte så länge sedan som kvinnor i många länder som nu är medlemmar i europeiska unionen kämpade och protesterade i åratal för att erhålla rösträtt och rätten att vara valbar i allmänna val.

det var denna kamp som resulterade i dessa förändringar.

i förenade kungariket, t.ex., startade rösträttsrörelsen 1860.

det var inte förrän 1918 som vissa kvinnor - inte alla - fick rösträtt.

det var inte förrän 1928 som alla kvinnor i förenade kungariket fick rösträtt.

så vi har gått igenom denna kamp förut i andra länder.

om vi ser på det internationella planet hade kvinnor år 1990 rösträtt i nästan alla länder där männen också hade rösträtt.

endast kuwait utvidgade rösträtten till att omfatta män, men inte kvinnor.

samtidigt som det är svårt för de flesta av oss att överhuvudtaget förstå denna typ av system, har vi ett ansvar inför de personer som arbetar där att stödja dem på alla sätt vi kan.

situationen för kvinnor i afghanistan

herr talman! jag vill tacka övriga grupper i parlamentet för ert stöd och era bidrag till detta initiativ till förmån för kvinnorna i afghanistan.

jag tror att alla känner till deras situation och därför stött detta initiativ.

genom att försvara deras rättigheter försvarar vi också våra egna.

den resolution vi diskuterar i dag måste vara ännu ett bidrag till att få ett slut på kvinnornas situation i ett land, afghanistan, där talibanernas regim med sin despotism också sår terror bland befolkningen och internationell oro.

den offentliga avrättningen av zaarmeena, tvånget att bära burka, förnekandet av rätten till hälsovård och utbildning för kvinnor är bara några exempel på de uppenbara brotten mot mänskliga rättigheter som begås i detta land.

allvarliga överträdelser av kvinnors rättigheter som begås varje dag under en regerings immunitet. en regering som borgar för och uppmuntrar gärningar av förtryck och tortyr mot kvinnorna.

detta parlament, europaparlamentet, har en moralisk plikt att uttrycka sin solidaritet med de afghanska kvinnorna, att begära att fn skall agera mer aktivt, att begära att medlemsstaterna skall fortsätta att inte erkänna talibanernas regim tills dess att denna går med på att respektera de mänskliga rättigheterna och sätter stopp för diskrimineringen av kvinnor.

och antagandet av denna resolution kan vara en del - även om en liten sådan - för att ta ett steg i denna riktning.

vi kvinnor utgör för närvarande 52 av världens befolkning och trots det är vi en av de grupper som mest lider av utanförskap och diskriminering.

de afghanska kvinnornas fall tjänar till att visualisera problemet med bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna som sker varje dag i planetens alla hörn och också i europa.

vi känner till handeln med vita kvinnor, morden, misshandeln, m.m.