Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

ni lät mig aldrig komma till tals.

det beklagar jag, men omröstningen har genomförts, beslutet har fattats, alltså får det vara.

jag är ledsen, herr hänsch och herr cox, jag såg inte att ni hade begärt ordet.

jag tror ändå att ståndpunkterna är tydliga och de kommer att bekräftas i protokollet.

när vi i morgon justerar protokollet från dagens sammanträde kan de kolleger, som då anser att ståndpunkterna inte förklarats tillräckligt tydligt, begära ändringar.

jag tror att det är ett bra sätt.

naturligtvis kommer man i protokollet från morgondagens sammanträde att ta hänsyn till alla kompletterande förklaringar.

jag tror att det är bättre än att nu genomföra röstförklaringar som kommer att leda mycket långt.

vad säger ni om det, herr cox och herr hänsch?

fru talman! om omröstningsregistreringen på ett korrekt sätt visar hur min grupp röstade, skall jag och kan jag inte protestera mot denna.

om ert utslag innebär att jag inte kan avge en röstförklaring, accepterar jag detta men med reservation.

vi skall alltså vara mycket noggranna vid upprättandet av protokollet. det är vi för övrigt alltid.

om det inte återger ståndpunkterna tillfredsställande, kan vi eventuellt ändra i det.

(arbetsplanen fastställdes med dessa ändringar.)

säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods

nästa punkt på föredragningslistan är andrahandsbehandlingsrekommendation (a5-0105/1999) av koch, för utskottet för regionalpolitik, transport och turism om rådets gemensamma ståndpunkt inför europaparlamentets och rådets direktiv om harmoniseringen av examineringskraven för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (c5-0208/1999 - 1998/0106(cod)).

(de) ärade fru kommissionär, ärade fru talman, kära kolleger! jag välkomnar utan förbehåll rådets gemensamma ståndpunkt i strävan mot att skapa en enhetlig utbildning av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på landsväg, järnväg eller inre vattenvägar.

för det första: vi var tvungna att formellt börja arbeta för att kraven enligt direktiv 96/35/eg skulle uppfyllas, enligt vilka medlemsländerna förpliktigas att vid hantering av farligt gods ta hjälp av ombud resp. säkerhetsrådgivare liksom att organisera utbildning, kurser och examination för dessa personer, utan att utföra detta explicit.

för det andra: genom direktivet uppnår vi a) bättre säkerhet, såväl under transport som under omlastning av farligt gods; b) minskad snedvridning av konkurrensen till följd av de mest skilda nationella utbildningsstrukturer och utbildningskostnader liksom c) lika villkor för säkerhetsrådgivare på den europeiska arbetsmarknaden.

för det tredje garanterar vi med direktivet såsom det nu föreligger som gemensam ståndpunkt, särskilt i och med att det uteslutande inskränks till miniminormer, en hög grad av flexibilitet och ringa reglering från europeiska unionens sida, och vi bidrar till stort egenansvar för medlemsländerna.

allt detta kan vi varmt välkomna i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

jag anser att våra ändringsförslag från första behandlingen har fått vederbörlig uppmärksamhet.

de antogs, andemeningen förverkligades eller också föll de bort på grund av att aktuella europeiska bestämmelser inte infördes, t.ex. ett sanktionssystem mot överträdelser eller en komplicerad blockbildning av frågekomplex.

jag ber om samtycke till det ena enhälligt godkända ändringsförslaget från utskottet för regionalpolitik och transport, vilket gäller det tidsmässiga införlivandet av direktivet.

i och med att vi inte ger medlemsstaterna något specifikt datum för införlivandet av direktivet utan godkänner en tidsfrist på tre månader från direktivets ikraftträdande, inför vi en flexibilitetsklausul som garanterar ett omedelbart införlivande.

jag ber om samtycke.

fru talman! vi varken kan eller får finna oss i att allt oftare höra talas om olyckor där stora skador uppstår på våra vägar, men också på järnväg eller inre vattenvägar, inte bara, men också därför att berörda personer inte tar transporten av farligt gods på tillräckligt stort allvar eller därför att okunskap eller bristande utbildning av förarna eller andra ansvariga för de olika kommunikationsmedlen alltför ofta har förvandlat en liten olycka till en stor katastrof.

jag som österrikare, men jag tror att det gäller oss alla, har fortfarande den katastrof i färskt minne som förra året kostade många människor livet i tauerntunneln, där det tog många månader av ett enormt ekonomiskt pådrag att bygga upp vad som förstördes vid branden.

den månadslånga renoveringen skar av denna viktiga trafikled mellan europas norra och södra delar.

den omväg för trafiken som detta medförde innebar för många tusen eu-medborgare en påfrestning på gränsen till det uthärdliga.

på sina håll i mitt land var det ett rent helsike.

förebyggande åtgärder måste bli vårt svar på dylika katastrofer, och med föreliggande direktivförslag skapar vi en viktig grund för att välutbildade säkerhetsrådgivare skall kunna stå till förfogande för att i tid göra det rätta.

vi får faktiskt inte nöja oss med att skapa en europeisk lag i akt och mening att skapa höjd säkerhet.

vi måste även konsekvent ge akt på att medlemsstaterna genomför våra riktlinjer inom föreskriven tidsram, och ännu viktigare, vi måste ge akt på att de sedan verkligen tillämpas också.

inte ännu ett område där vi i efterhand måste beklaga den bristande verkställigheten, tack.

jag skulle vilja ta upp en sista punkt: vi får ingalunda nöja oss med att lappa ihop ännu ett hål i säkerhetsnätet och blunda för att det återstår mycket mer att göra på området transportsäkerhet i europa.

vidare kräver jag och ber närvarande ansvarig kommissionär att så snart som möjligt lägga fram ett dokument som sörjer för bättre säkerhet i framtida tunneltrafik så att vi slipper uppleva fler katastrofer av denna vidd här i europa!

fru talman! låt mig först och främst tacka koch för hans betänkande, i vilket han på ett mycket seriöst sätt behandlat frågan om transportsäkerhet.

han behandlar frågan om harmonisering av examineringskraven för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar.

jag gratulerar honom till hans utmärkta betänkande.

transportsäkerheten har tråkigt nog diskuterats i nyheterna nyligen: tågkraschen vid paddington i london, den fruktansvärda tågkraschen i norge, de två flygkrascherna där eu-medborgare fanns ombord och naturkatastrofen utanför bretagnes kust efter erikas haveri - som alla skett inom de senaste fyra månaderna - påminner oss om att transportsäkerheten aldrig kan tas för given och de som ansvarar för att skydda allmänheten måste vara mycket motiverade och mycket kvalificerade.

föredraganden har påpekat för kammaren att rådet i sin gemensamma ståndpunkt har godkänt sex av parlamentets tio ändringsförslag som lades fram vid första behandlingen, och att andemeningen i parlamentets övriga ändringsförslag har behållits.

min grupp vill därför stödja den gemensamma ståndpunkten och ser fram emot antagandet av lagstiftningen, vilken kommer att ge oss ytterligare ett instrument i vår kamp för att göra transporterna i europeiska unionen så säkra som möjligt.

när det gäller säkerhet kommer min grupp alltid att stödja initiativ som avser att förbättra transportsäkerheten.

som händelserna under den senaste tiden visat, har vi fortfarande mycket arbete kvar på detta område.

fru talman! i detta parlament uppmärksammas regelbundet, med rätta, hur viktig transportsäkerheten är.

de alltjämt ökande mängder gods som transporteras genom europa medför medvetet och omedvetet allehanda risker för personalen och samhällsomgivningen.

de som måste hantera dessa risker måste därför uppfylla höga krav.

de normer för detta som fastlagts i ett annat direktiv, 95/35/eg, förefaller vara tillräckligt adekvata för att på ett ansvarigt sätt ge råd om hur transporter av farligt gods skall organiseras.

det gläder mig att vi också nått samförstånd med rådet i fråga om minimikraven för deras examen, även om jag hellre hade sett att enhetliga fasta normer kommit till stånd, så att examensbevisen är lika internationellt sett.

men det har visat sig att detta inte går att uppnå.

slutligen, ändringsförslaget som föredraganden föreslår är inte mer än logiskt, och därför kan jag också helhjärtat stödja detta.

herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger! först vill jag gratulera min kollega koch till hans betänkanden, som måhända är tekniska rapporter, men som har mycket stor betydelse för säkerheten.

jag vill endast göra några små anmärkningar.

först vill jag be fru kommissionären - och jag är övertygad om att min önskan faller i god jord - att ägna säkerhetsfrågan större uppmärksamhet, vare sig det gäller på vägar, på inre vattenvägar eller på havet.

när jag inser att den första begäran gjordes till kommissionen den 19 mars 1998 och att vi behandlar frågan här i dag - trots att parlamentet reagerade relativt snart - då tycker jag att tidsrymden är något för lång.

nu är detta inte enbart kommissionens fel, men jag tycker att vi måste reagera snabbare för att få till stånd en standardisering även här.

den andra punkten nämndes just: minimireglerna.

jag är principiellt av den åsikten att vi på många transportområden borde eftersträva ökad flexibilitet samt regelverk som gäller land för land.

när det gäller säkerheten är jag dock något skeptisk, eftersom säkerheten i låt oss säga sverige i princip inte skiljer sig från säkerheten i tyskland, italien eller österrike.

jag kan leva med dessa minimiregler, men jag ber kommissionen att verkligen uppmärksamt följa händelseutvecklingen.

om den här typen av flexibilitet i vissa länder skulle leda till bristfälliga bestämmelser, då bör vi genomföra ytterligare standardiseringar.

den tredje punkten har även den nämnts.

jag kommer ju, precis som min kollega rack, från ett transitland, där denna fråga spelar en särskild roll.

vi skall inte försämra konkurrensvillkoren ensidigt för vissa länder och förbättra dem för länder som österrike eller andra transitländer.

men jag anser att vi bör göra allt för att hålla transporten av farligt gods på så låg nivå som möjligt, och det i alla länder, transitland eller inte.

herr talman! jag vill börja med att gratulera föredragande koch till hans utmärkta arbete och hans konstruktiva samarbete med kommissionen när det gällt att förbättra texten, föredra detta betänkande och förslag; slutligen finns det endast ett ändringsförslag beträffande examineringskraven för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar.

vi anser att samarbetet är av stor betydelse, de gemensamma insatserna från de båda institutionerna - parlamentet och kommissionen - och samarbetet med utskottet för regionalpolitik, transport och turism, med transportgruppen närmare bestämt, fungerar alldeles utmärkt.

den gemensamma ståndpunkten inbegriper praktiskt taget alla ändringsförslag som har godkänts av kommissionen, examineringskraven för säkerhetsrådgivare har harmoniserats och, i andra behandlingen, kan vi godkänna ändringsförslaget med ett datum som är mer realistiskt än det datum som kommissionen föreslog i början, med tanke på att vi redan har debatterat den här frågan i många år.

jag vill också kort tacka de olika parlamentsledamöterna för deras insats och tala om för er, mina damer och herrar, att kommissionen prioriterar säkerheten på transportområdet.

och simpson har alldeles rätt i det han sade, att man aldrig får betrakta processen som slutförd, som avklarad eller som färdig.

processen med ett utökande av marginalerna, av säkerhetsgarantierna vid transport är en process som måste förbättras dag för dag.

i den bemärkelsen vill jag också kort ta upp problematiken med tunnlarna, som rack och swoboda hänvisade till, och som utan tvekan är en mycket känslig fråga för österrikes del, och vi måste därför bemöda oss om att förbättra säkerheten.

vid en av de större olyckor som inträffat på senare tid, var inte det transporterade godset farligt i sig.

margarin och några kilo målarfärg, som i princip inte utgjorde någon risk, kom att orsaka en riktig katastrof.

därför måste man fundera över hur man ytterligare kan skärpa de krav som garanterar en maximal säkerhet.

avslutningsvis vill jag säga att säkerheten måste iakttas vid alla typer av transporter.

den här veckan skall vi hålla en debatt där vi talar om säkerheten vid sjötransporter, till följd av katastrofen med erika, och vi kommer under det här året att få diskutera målsättningen i fråga om säkerhet vid flygtransporter.

mina damer och herrar, jag vill påpeka att säkerheten är ett mål som prioriteras av kommissionen.

och som jag kommer att säga i debatten om erika, får vi inte vänta tills det inträffar en katastrof innan vi tar itu med säkerhetsaspekten. låt oss i stället ta oss an frågan utanför sådana situationer som inte utgör annat än ett bevis på hur brådskande det är med en effektiv lösning på denna typ av problem.

jag vill än en gång rikta ett tack till alla som har medverkat och då i synnerhet föredragande koch.

jag förklarar debatten avslutad.

omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

transport av farligt gods på väg

nästa punkt på föredragningslistan är betänkande (a5-0104/1999) av koch för utskottet för regionalpolitik, transport och turism om europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/55/eg om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg [kom(1999) 158 - c5-0004/1999 - 1999/0083 (cod)].

) herr talman, ärade fru kommissionär, kära kolleger! det direktiv som trädde i kraft den 1 januari 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg innehåller en del övergångsbestämmelser, vars giltighet är temporär och knuten till att cen, alltså europeiska standardiseringskommittén, utarbetar bestämda regler.

de dröjsmål som har uppstått i cen:s arbete leder nu till problem med införlivandet av direktivet.

framför allt kan bilagorna inte anpassas i takt med den tekniska och industriella utvecklingen.

jag beklagar detta, för nu måste vi göra det arbete andra inte har gjort.

i så måtto accepterar jag föreliggande förslag om ändring av direktiv 94/55/eg, vilket skall diskuteras i dag.

om europeiska unionen avstår från att gripa in skulle detta tvinga medlemsstaterna att ändra sina inhemska rättsliga bestämmelser för en kort period, nämligen tills cen:s arbete har slutförts, vilket drar med sig onödiga kostnader och förvirring.

den ändring av direktivet som i dag står på föredragningslistan innebär alltså ingen förändring i den standardisering av transport av farligt gods som gemenskapen har i dag.

genom denna utvidgas däremot övergångsbestämmelserna genom att gällande datum skjuts upp, de bestämmelser som inte längre är relevanta stryks och den innebär att förfarandet regleras vid a) ad hoc-transporter av farligt gods liksom b) införandet av mindre stränga nationella bestämmelser, särskilt vad gäller transport av mycket ringa mängder farligt gods på geografiskt sett mycket strängt avgränsade områden.

därmed ligger ändringen av direktivet helt i linje med subsidiaritetsprincipen: medlemsländerna får större befogenheter.

eu-kommissionen avgör huruvida medlemsländerna kan införa egna särskilda bestämmelser.

kommissionen stöds efter regleringsförfarandet av ett expertutskott för transport av farligt gods.

detaljerna för hur dessa befogenheter som anförtrotts kommissionen skall utövas har ändrats i rådets beslut från juni 1999.

det förslag till ändring av direktivet gällande transport av farligt gods på väg, som skall diskuteras i dag, är dock från maj 1999 och har därför ännu inte kunnat ta hänsyn till det aktuella kommittéförfarandet.

de framlagda och av utskottet enhälligt godkända ändringsförslagen åberopar i två fall just detta förändrade kommittéförfarandet.

vi skulle vilja säkerställa att det redan i motiveringen hänvisas till detta och att den icke entydigt formulerade tidsfristen, inom vilken rådet måste fatta beslut, fastställts till högst tre månader.