Datasets:

kardosdrur

/

scandi_eurovoc

like 0

Kommissionens forordning (EF) nr. 694/2009 af 30. juli 2009 om tildeling af importlicenser på grundlag af de ansøgninger, der er indgivet for perioden 1. juli 2009 - 30. juni 2010 inden for rammerne af det toldkontingent for import af frosset mellemgulv af oksekød, der er åbnet ved forordning (EF) nr. 748/2008

2009-07-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/0df3e51c-de41-4028-bc22-b032a48887b5

dan

L_2009199DA. 01001401. xml 31. 7. 2009    DA Den Europæiske Unions Tidende L 199/14 KOMMISSIONENS FORORDNING (EF) Nr. 694/2009 af 30. juli 2009 om tildeling af importlicenser på grundlag af de ansøgninger, der er indgivet for perioden 1. juli 2009-30. juni 2010 inden for rammerne af det toldkontingent for import af frosset mellemgulv af oksekød, der er åbnet ved forordning (EF) nr. 748/2008 KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER HAR — under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, under henvisning til Rådets forordning (EF) nr. 1234/2007 af 22. oktober 2007 om en fælles markedsordning for landbrugsprodukter og om særlige bestemmelser for visse landbrugsprodukter (fusionsmarkedsordningen) (1), under henvisning til Kommissionens forordning (EF) nr. 1301/2006 af 31. august 2006 om fælles regler for administration af toldkontingenter for import af landbrugsprodukter på grundlag af en importlicensordning (2), særlig artikel 7, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) Ved Kommissionens forordning (EF) nr. 748/2008 af 30. juli 2008 om åbning og forvaltning af et toldkontingent for import af frosset mellemgulv af oksekød henhørende under KN-kode 0206 29 91 (3) er der åbnet et toldkontingent for import af oksekødsprodukter. (2) De ansøgninger om importlicenser, der er indgivet for perioden 1. juli 2009-30. juni 2010, overstiger de disponible mængder. Det bør derfor straks fastsættes, i hvilket omfang der kan udstedes importlicenser, idet der fastsættes en tildelingskoefficient, som skal anvendes på de mængder, der er ansøgt om — UDSTEDT FØLGENDE FORORDNING: Artikel 1 For de ansøgninger om importlicenser, der er indgivet inden for rammerne af kontingent 09. 4020 for perioden 1. juli 2009-30. juni 2010, jf. forordning (EF) nr. 748/2008, fastsættes der en tildelingskoefficient på 9,164852 %. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft den 31. juli 2009. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 30. juli 2009. På Kommissionens vegne Jean-Luc DEMARTY Generaldirektør for landbrug og udvikling af landdistrikter (1)  EUT L 299 af 16. 11. 2007, s. 1. (2)  EUT L 238 af 1. 9. 2006, s. 13. (3)  EFT L 202 af 31. 7. 2008, s. 28

Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) 2021/349 af 25. februar 2021 om ændring af forordning (EF) nr. 1484/95 for så vidt angår fastsættelse af repræsentative priser for fjerkrækød og æg samt ægalbumin

2021-02-25

http://publications.europa.eu/resource/cellar/85f8a20a-77d7-11eb-9ac9-01aa75ed71a1

dan

L_2021068DA. 01017901. xml 26. 2. 2021    DA Den Europæiske Unions Tidende L 68/179 KOMMISSIONENS GENNEMFØRELSESFORORDNING (EU) 2021/349 af 25. februar 2021 om ændring af forordning (EF) nr. 1484/95 for så vidt angår fastsættelse af repræsentative priser for fjerkrækød og æg samt ægalbumin EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 1308/2013 af 17. december 2013 om en fælles markedsordning for landbrugsprodukter og om ophævelse af Rådets forordning (EØF) nr. 922/72, (EØF) nr. 234/79, (EF) nr. 1037/2001 og (EF) nr. 1234/2007 (1), særlig artikel 183, litra b), under henvisning til Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 510/2014 af 16. april 2014 om handelsordninger for visse varer fremstillet af landbrugsprodukter og om ophævelse af Rådets forordning (EF) nr. 1216/2009 og (EF) nr. 614/2009 (2), særlig artikel 5, stk. 6, litra a), og ud fra følgende betragtninger: (1) Ved Kommissionens forordning (EF) nr. 1484/95 (3) er der fastsat gennemførelsesbestemmelser til ordningen for tillægsimporttold og repræsentative priser for fjerkrækød og æg samt ægalbumin. (2) Det fremgår af den regelmæssige kontrol af de data, som fastsættelsen af de repræsentative priser for fjerkrækød og æg samt ægalbumin er baseret på, at de repræsentative priser for importen af visse produkter bør ændres under hensyntagen til prisudsving alt efter oprindelse. (3) Forordning (EF) nr. 1484/95 bør derfor ændres. (4) For at foranstaltningen kan finde anvendelse så hurtigt som muligt, efter at de ajourførte data er blevet gjort tilgængelige, bør denne forordning træde i kraft på dagen for offentliggørelsen — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 Bilag I til forordning (EF) nr. 1484/95 erstattes af teksten i bilaget til nærværende forordning. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft på dagen for offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 25. februar 2021. På Kommissionens vegne For formanden Wolfgang BURTSCHER Generaldirektør Generaldirektoratet for Landbrug og Udvikling af Landdistrikter (1)  EUT L 347 af 20. 12. 2013, s. 671. (2)  EUT L 150 af 20. 5. 2014, s. 1. (3)  Kommissionens forordning (EF) nr. 1484/95 af 28. juni 1995 om gennemførelsesbestemmelser til ordningen for tillægsimporttold og om fastsættelse af repræsentative priser for fjerkrækød og æg samt ægalbumin og om ophævelse af forordning nr. 163/67/EØF (EFT L 145 af 29. 6. 1995, s. 47). BILAG »BILAG I KN-kode Varebeskrivelse Repræsentativ pris (i EUR/100 kg) Sikkerhed, jf. artikel 3 (i EUR/100 kg) Oprindelse  (1) 0207 14 10 Udskårne udbenede stykker af høns af arten Gallus domesticus, frosne 178,5 154,6 165,2 41 53 47 AR BR TH 0207 27 10 Udskårne udbenede stykker af kalkun, frosne 206,8 27 BR (1)  Den statistiske lande- og områdefortegnelse er fastsat ved Kommissionens forordning (EU) nr. 1106/2012 af 27. november 2012 om gennemførelse af Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) nr. 471/2009 om fællesskabsstatistikker over varehandelen med tredjelande for så vidt angår ajourføring af den statistiske lande- og områdefortegnelse (EUT L 328 af 28. 11. 2012, s. 7). «

Europaparlamentets resolution av den 29 april 2015 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2013

2015-04-29

http://publications.europa.eu/resource/cellar/bd3ada7f-6755-11e5-9317-01aa75ed71a1

swe

L_2015255SV. 01029301. xml 30. 9. 2015    SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/293 EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION av den 29 april 2015 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2013 EUROPAPARLAMENTET UTFÄRDAR DENNA RESOLUTION — med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2013, — med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen, — med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0078/2015), och av följande skäl: A. Den slutliga budgeten för Europeiska järnvägsbyrån (nedan kallad byrån), uppgick enligt dess egen redovisning för budgetåret 2013 till 25 858 799 EUR, vilket utgör en ökning med 0,23 % jämfört med 2012. Byråns budget kommer helt och hållet från unionens budget. B. Revisionsrätten har i sin rapport om årsredovisningen för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2013 (nedan kallad revisionsrättens rapport) förklarat att man har uppnått en rimlig säkerhet om att byråns räkenskaper är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Uppföljning av ansvarsfrihetsförfarandet för 2012 1. Europaparlamentet noterar med utgångspunkt i revisionsrättens rapport att avseende de tre kommentarer som gjordes i revisionsrättens rapport för 2011 och som markerades med ”Pågår” eller ”Har inte genomförts” i revisionsrättens rapport för 2012, har korrigerande åtgärder vidtagits, och en kommentar är nu markerad i revisionsrättens rapport för 2013 med ”Har genomförts” och två med ”Pågår”. Parlamentet noterar vidare att för de tre kommentarer som gjordes i revisionsrättens rapport för 2012 har korrigerande åtgärder vidtagits, och två kommentarer är nu markerade som ”Har genomförts” och en som ”Pågår”. 2. Europaparlamentet konstaterar följande baserat på uppgifter från byrån: — Tillsammans med kommissionen förberedde byrån en ändring till sin genomförandebestämmelse om utnyttjande och anställning av tillfällig personal, i syfte att minska de negativa följder som innevarande bestämmelser har haft på byråns verksamhet. Tanken med detta var att uppnå större flexibilitet vad gäller längden på den operativa personalens kontrakt och att minska risken för verksamhetsavbrott eller kunskapsförluster till följd av förhöjd personalomsättning. — Byrån beslutade att genomföra lämpliga åtgärder för att garantera kontinuiteten i verksamhetens övergripande it-tjänster och it-system. Parlamentet noterar att en lokal med en backupserver i detta avseende har iordningställts i Översättningscentrum för Europeiska unionens organ i Luxemburg. Parlamentet noterar även att en kontinuitetsplan har antagits av den verkställande direktören, och att katastrofförfarandet håller på att förberedas och är planerat att testas i juni 2015. Budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning 3. Europaparlamentet noterar att insatser för budgetövervakning under budgetåret 2013 resulterade i ett budgetgenomförande på 97,87 %, och att genomförandegraden för betalningsbemyndigandena var 88,12 %. Åtagandebemyndiganden och överföringar till efterföljande budgetår 4. Europaparlamentet beklagar att det med utgångspunkt i byråns årsredovisning framgår att andelen gjorda åtaganden som överfördes till 2013 uppgick till 2 398 742 EUR, medan den andel som överfördes till 2014 uppgick till 2 221 816 EUR. Parlamentet konstaterar att minskningen av det upplupna belopp som överförts jämfört med tidigare år beror på en underskattning/överskattning av 2013 års budgetutgifter. Parlamentet påminner myndigheten om dess skyldighet att respektera budgetprincipen om ettårighet. Överföringar under budgetåret 5. Europaparlamentet konstaterar att nivån på och typen av överföringar under budgetåret 2013 har hållits inom de finansiella bestämmelsernas gränser enligt den årliga verksamhetsrapporten och revisionsrättens granskningsresultat. Upphandlings- och rekryteringsförfaranden 6. Europaparlamentet uppmuntrar byrån att ytterligare förbättra sina rekryteringsförfaranden, särskilt för externa experter, i syfte att garantera insyn och likabehandling för sökande och säkerställa kontinuitet i verksamheten och förhindra att kunskaper och erfarenheter går förlorade. 7. Med utgångspunkt i revisionsrättens rapport noterar Europaparlamentet bekymrat att byråns upphandlingsförfaranden skulle kunna förbättras vad gäller exakthet och dokumentation. Parlamentet är djupt bekymrat över byråns personalförvaltningspolitik eftersom den kommer att bli tvungen att ersätta hälften av sin operativa personal under perioden 2013–2015, vilket kan leda till stora störningar i byråns operativa verksamhet. Parlamentet uppmanar med eftertryck byrån att ta fram en samstämd, transparent och objektiv politik för att hantera uppsägningen av kontrakt för dess tillfälligt anställda personal. 8. Europaparlamentet konstaterar att enligt byråns inrättandeförordning kan byråns tillfälliga personal anställas för högst fem år, med möjlighet till förlängning med högst tre år om anställningen sker inom loppet av byråns tio första verksamhetsår. Parlamentet bekräftar att åttaårsperioden har varit det allmänt gällande förfarandet på byrån fram till 2013. 9. Europaparlamentet noterar bekymrat att byrån 2013 återanställde fyra tillfälligt anställda, vilkas kontrakt med byrån hade löpt ut 2013 efter den maximala åttaårsperioden, för ytterligare en åttaårsperiod. Detta strider mot byråns inrättandeförordning. Parlamentet noterar att förslaget till en reviderad inrättandeförordning för byrån, som ännu inte har antagits av parlamentet och rådet, innehåller liknande bestämmelser. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att byrån bryter mot sina egna bestämmelser och regler, och uppmanar eftertryckligen byrån att följa sina rekryteringsförfaranden. 10. Europaparlamentet är djupt bekymrat över att byrån inte ser till att det föreligger objektiva kriterier, full transparens och likabehandling i dess rekryteringsförfaranden. Parlamentet uppmanar med eftertryck byrån att utarbeta heltäckande, objektiva och transparenta riktlinjer för provkrav, såsom det antal poäng som minst krävs för intervjuer, de objektiva kriterierna för urval av sökande som står med på reservlistor samt typen av och antalet muntliga och skriftliga prov etc. Parlamentet uppmanar byrån att ange dessa garantier i meddelandet om ledig tjänst för varje ledig tjänst senast i slutet av september 2015. Dessutom uppmanar parlamentet eftertryckligen byrån att anta ett överklagandeförfarande för sökande som har fått besked att de inte har rätt att söka en tjänst vid byrån. Förebyggande och hantering av intressekonflikter samt transparens 11. Europaparlamentet är djupt besviket över att byrån ännu inte har antagit en tydlig, heltäckande och objektiv strategi för förebyggande och hantering av intressekonflikter, trots den ansvarsfrihetsbeviljande myndighetens och revisionsrättens särskilda rekommendationer under flera år i rad. 12. Europaparlamentet konstaterar utifrån uppgifter från byrån att denna har föresatt sig att anta sin reviderade strategi för förebyggande och hantering av intressekonflikter samt att offentliggöra styrelseledamöternas meritförteckningar och intresseförklaringar under 2015. Parlamentet uppmanar byrån att informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten så snart den nya strategin har antagits och meritförteckningarna och intresseförklaringarna har offentliggjorts. Internrevision 13. Europaparlamentet noterar att internrevisionsfunktionen lades ned och att kommissionens tjänst för internrevision (IAS) tog över internrevisionsarbetet i enlighet med byråns beslut 81/2013 av den 20 mars 2013 om ändring av internrevisionens normer för intern kontroll. Parlamentet noterar att byrån i samma beslut inrättade en tjänst som samordnare av internkontrollen. Parlamentet beklagar att rekryteringsförfarandet för denna tjänst var utdraget och att den valda kandidaten i januari 2014 ännu inte hade börjat arbeta på byrån. Parlamentet konstaterar att tjänsten slutligen tillsattes under 2014. 14. Europaparlamentet konstaterar att IAS i november 2013 följde upp tre tidigare revisionsåtaganden. 15. Europaparlamentet bekräftar utifrån uppgifter från byrån att följande revisioner, identifierade av IAS, innehöll rekommendationer som ännu inte hade genomförts den 31 december 2013: — Personalförvaltning (2009) – en mycket viktig rekommendation. — Planering och budgetering (2010) – tre viktiga rekommendationer. — Expertförvaltning på området för driftskompatibilitet (2011) – två viktiga rekommendationer. — Kontrolldelar som låg till grund för centrumets revisionsförklaring (2012) – två mycket viktiga rekommendationer, fyra viktiga rekommendationer och en önskvärd rekommendation. 16. Europaparlamentet konstaterar utifrån uppgifter från byrån att med undantag för en mycket viktig rekommendation från revisionen av byråns personalförvaltning avslutades alla de övriga rekommendationerna under 2014. Parlamentet uppmanar eftertryckligen byrån att vidta nödvändiga åtgärder för att avsluta den återstående rekommendationen. 17. Europaparlamentet konstaterar med oro att revisionsrätten i sin rapport om årsredovisningen för 2012 uppger att byrån inte följer sin norm för internkontroll om kontinuitet i verksamheten och att det saknas godkända kontinuitets- och katastrofplaner för it-verksamheten. Parlamentet konstaterar att byrån har beslutat att införa lämpliga åtgärder för att säkra kontinuiteten i verksamhetens övergripande it-tjänster och it-system. Parlamentet uppmanar byrån att informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de vidtagna åtgärderna. Resultat 18. Europaparlamentet konstaterar utifrån uppgifter från byrån att information om hur byråns verksamhet påverkar unionsmedborgarna och järnvägsföretagen tillhandahålls genom deltagande i och presentationer vid europeiska järnvägsutställningar och järnvägsmässor liksom genom anordnandet av semiarier, presentationer och andra tilldragelser i medlemsstaterna. Parlamentet noterar även att informationen tillgängliggörs på byråns webbplats genom publiceringen av exempelvis årsrapporter eller nyhetsbrev. Två arbetsorter 19. Europaparlamentet beklagar att utnyttjandet av två arbetsorter (Lille och Valenciennes) för att bedriva verksamheten skapar extra kostnader för byrån. Parlamentet inser att byrån gjort mycket för att minimera de negativa konsekvenserna av beslutet om byråns säte. 20. Europaparlamentet anser att byrån ska vara etablerad på en enda ort som lätt kan nås med allmänna transportmedel för att spara in på knappa resurser och höja byråns effektivitet. Övriga kommentarer 21. Europaparlamentet anser att om byråns befogenheter stärks till följd av att den ges fler uppdrag som certifieringsorgan för järnvägsmaterial, bör en del av byråns finansiering komma från olika typer av avgifter som tas ut av järnvägsindustrin. Dessa avgifter måste under alla omständigheter stå i proportion till de utgifter som byrån har och får inte utgöra en orimlig kostnad för järnvägsindustrin. 22. När det gäller andra övergripande iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet hänvisar Europaparlamentet till sin resolution av den 29 april 2015 (1) om byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll. (1)  Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2015)0130 (se sidan 431 i detta nummer av EUT)

Rådets fælles aktion 2003/141/FUSP af 27. februar 2003 om ændring af fælles aktion 2002/210/FUSP om Den Europæiske Unions politimission

2003-02-27

http://publications.europa.eu/resource/cellar/95a7a168-0a06-494e-a8d5-6068cff18d6a

dan

28. 2. 2003 DA Den Europæiske Unions Tidende L 53/63 RÅDETS FÆLLES AKTION 2003/141/FUSP af 27. februar 2003 om ændring af fælles aktion 2002/210/FUSP om Den Europæiske Unions politimission RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — under henvisning til særlig artikel 14, og traktaten om Den Europæiske Union, ud fra følgende betragtninger: (1) (2) (3) (4) Rådet vedtog den 11. marts 2002 fælles aktion 2002/ 210/FUSP om Den Europæiske Unions politimission, (1) som indeholder en flerårig forfaldsplan for dens finansie- ring. Af tekniske grunde har det ikke været muligt inden for den fastsatte frist at afslutte indkaldelsen af bud vedrø- rende en del udstyr, der er nødvendigt for at starte missi- onen. Da finansieringsaftalen, jf. artikel 166, stk. 1, litra a), i Rådets forordning (EF, Euratom) nr. 1605/2002 af juni 2002 om finansforordningen vedrørende De 25. budget (2), Europæiske begrænser udgifternes finansiering til 2002, kan disse bevillinger ikke anvendes i 2003. Fællesskabers almindelige Det er derfor nødvendigt, at de udgifter, der er forbundet med indkaldelsen af disse bud, afholdes over fællesskabs- budgettet for 2003. Fælles aktion 2002/210/FUSP bør derfor ændres i over- ensstemmelse hermed — b) 1,7 mio. EUR i startomkostninger (inklusive udstyr) for 2003, som skal afholdes over fællesskabsbudgettet c) op til 38 mio. EUR i årlige driftsudgifter for 2003- 2005 fordelt således: i) op til 17 mio. EUR til dagpenge, afhængigt af den sats, der fastsættes, og 1 mio. EUR til rejseudgifter, som i henhold til artikel 5, stk. 2, afholdes efter princippet om, at udgifterne ligger der, hvor de falder ii) restbeløbet på 20 mio. EUR (11 mio. til aktionsud- gifter, 4 mio. til lokalt ansatte og 5 mio. til det internationale civile personale) skal afholdes i fælles- skab over fællesskabsbudgettet. Det endelige budget for 2003-2005 fastsættes af Rådet for et år ad gangen. Hvis finansieringen over fællesskabsbudgettet som 2. omhandlet i stk. 1, ikke er tilstrækkelig, ii), beslutter Rådet i overensstemmelse med bestemmelserne i traktaten om Den Europæiske Union, hvorledes resten af de fælles udgifter skal dækkes. « litra c), nr. Denne fælles aktion træder i kraft på dagen for vedtagelsen. Artikel 2 VEDTAGET FØLGENDE FÆLLES AKTION: Artikel 3 Artikel 1 Denne fælles aktion offentliggøres i Den Europæiske Unions Tidende. Artikel 9, stk. 1 og 2, i fælles aktion 2002/210/FUSP affattes således: Omkostningerne ved gennemførelsen af denne fælles »1. aktion er: a) 14 mio. EUR i startomkostninger (inklusive udstyr og planlægningsgruppen) for 2002, som skal afholdes over fællesskabsbudgettet Udfærdiget i Bruxelles, den 27. februar 2003. På Rådets vegne M. CHRISOCHOÏDIS Formand (1) EFT L 70 af 13. 3. 2002, s. 1. (2) EFT L 248 af 16. 9. 2002, s. 1

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av rådets beslut 2003/76/EG om fastställande av nödvändiga bestämmelser för genomförandet av protokollet som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden (14532/2017– C8-0444/2017 – 2017/0213(APP))

2018-03-13

http://publications.europa.eu/resource/cellar/6ee688db-7b21-11e9-9f05-01aa75ed71a1

swe

C_2019162SV. 01012701. xml 10. 5. 2019    SV Europeiska unionens officiella tidning C 162/127 P8_TA(2018)0061 Genomförandet av protokollet om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden *** Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av rådets beslut 2003/76/EG om fastställande av nödvändiga bestämmelser för genomförandet av protokollet som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden (14532/2017– C8-0444/2017 – 2017/0213(APP)) (Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande) (2019/C 162/16) Europaparlamentet utfärdar denna resolution — med beaktande av utkastet till rådets beslut (14532/2017), — med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 2 första stycket i protokoll nr 37 om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om kol- och stålforskningsfonden, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0444/2017), — med beaktande av artikel 99. 1 och 99. 4 i arbetsordningen, — med beaktande av rekommendationen från budgetutskottet (A8-0034/2018). 1. Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten

Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

2003-10-21

http://publications.europa.eu/resource/cellar/44f2ff05-f09b-40bc-8167-40e46cedbceb

swe

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 21. 10. 2003 KOM(2003) 577 slutlig 2002/0141 (COD) Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (framlagt av kommissionen enligt artikel 250. 2 i EG-fördraget) I. UTFÖRANDE MOTIVERING 1. 2. 3. 4. 5. Den 11 juli 2002 antog kommissionen Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (KOM(2002) 377 slutlig). Förslaget överlämnades till rådet och Europaparlamentet samma dag för att antas i enlighet med artikel 251 i fördraget. Den 5 juni 2003 avgav Europaparlamentet sitt yttrande om förslaget i samband med första behandlingen. Det ursprungliga Europaparlamentets ändringar som godkändes av kommissionen. förslaget har ändrats för att införliva de av Europaparlamentet antog 136 ändringar till det ursprungliga förslaget. Kommissionen meddelade vid plenarsammanträdet den 6 juni 2003 att den kunde godta över hälften av ändringarna, helt eller delvis, och efter viss omformulering. De ändringar som kommissionen inte kan godta är följande: 2, 4, 6, 10, 14, 15, 21 (punkt 6), 25, 30, 31, 33, 36, 37, 38, 44, 46, 55, 58, 59, 60, 62, 63, 64, 65, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 75, 76, 77, 78, 80, 81, 83, 86, 87 (mellandelen), 88 (första delen), 90, 100, 101, 102, 103, 105, 106, 107, 109, 112, 114, 117, 118, 119, 122 (första delen), 123, 125, 126, 127, 128, 129, 135, 136, 137, 139, 140, 143. De godkända ändringarna i det reviderade förslaget är understrukna och i fetstil. Ett antal ändringar har omformulerats för att säkerställa konsekvent terminologi i förslaget, eller för att anpassa texten till rådets linje. Även numreringen av artiklarna har anpassats. II. FÖRSLAGETS SYFTE 6. 7. Förslaget gäller omarbetning och modernisering av särskilda gemenskapsregler om offentliga kontroller av livsmedel av animaliskt ursprung. Förslaget innehåller särskilda bestämmelser för offentliga kontroller av kött och köttprodukter, och mjölkprodukter. Förslaget ingår i paketet om omarbetning av gemenskapens bestämmelser om livsmedelshygien, förslaget KOM(2000) 438 slutlig. levande musslor, fiskeriprodukter samt mjölk Förslagets huvudsakliga syfte är att göra befintliga bestämmelser mer vetenskapligt baserade och riskbaserade, och att anpassa dem till de hygienkrav för livsmedels- och foderföretag som föreslås i andra delar av paketet om omarbetning av hygienbestämmelserna. 2 III. ÖVERSIKT ÖVER EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR Tekniska och redaktionella ändringar 8. 9. En stor del av de föreslagna ändringarna syftar till att förbättra förslaget ur tekniskt och redaktionellt perspektiv. Detta gäller ändringarna 1, 5, 7, 8, 9, 13, 14, 16, 17, 18, 20, 22, 23, 24, 26, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 50, 53, 54, 55, 56, 58, 59, 66, 67, 74, 76, 78, 79, 84, 104, 105, 106, 108, 110, 111, 112, 113, 114, 115, 117, 118, 129, 137. Kommissionen välkomnar de flesta av dessa ändringar (i vissa fall efter redaktionella ändringar). Vissa av ändringarna innebär dock att kraven i förslaget blir onödigt strikta. I andra fall har en lämpligare formulering föreslagits i samband med det arbete som rådet utfört. Dessa ändringar bör därför avvisas. Det gäller ändringarna 2, 14, 44, 46, 55, 58, 59, 67, 68, 69, 75, 76, 77, 78, 80, 105, 106, 112, 114, 117, 118, 119, 128, 129, 137. Överföring av krav från bilagor till artiklar (artikel 4) 10. Syftet med ändring 21 är att säkerställa att alla de grundläggande kraven vad gäller offentliga kontroller av kött finns med i artiklarna. Detta skulle innebära rättslig säkerhet för livsmedelsföretagen. Ändring 21 kan i princip godtas förutsatt att viss omredigering görs. Punkt 6 i ändringen kan dock inte godtas eftersom den inte överensstämmer med kommissionens policy vad gäller att låta företagens egen personal utföra vissa kontroller. Koppling livsmedelskontroll till den framtida förordningen om offentlig foder- och 11. Ändringarna 4, 25 och 70 gäller ämnen som tas upp i kommissionens förslag till förordning om offentlig foder- och livsmedelskontroll (KOM(2003) 52 slutlig), särskilt kostnader, rätten att överklaga och, i mindre omfattning, frågan om påföljder. Dessa ändringar kan inte godtas eftersom frågan bör behandlas i samband med foder- och livsmedelskontroll. förordning om offentlig förslaget till Flexibilitet för små företag (skäl 9 och artikel 16) 12. Tre ändringar (3, 15 och 138) syftar till att införa extra flexibilitet avseende offentliga kontroller i små köttföretag. 13. Ändringarna 3 och 138 kan godtas (efter viss omarbetning av texten) eftersom de hänvisar till den flexibilitet man kommit överens om i samband med den politiska överenskommelsen i rådet om andra delar av paketet om omarbetning av gemenskapens hygienbestämmelser [förslag KOM(2000) 438 slutlig]. Ändring 15 kan inte godtas eftersom den inför begreppet ”hantverksmässiga småföretag”, ett begrepp som strider mot kommissionens politik om allmän livsmedelssäkerhet. 3 Kommittéförfarandet (artikel 17, artikel 18 och bilaga I kapitel 3 avsnitt IX. G) 14. Ett antal ändringar gäller frågan om kommittéförfarandet. Ändring 38 innebär att möjligheten att tillämpa kommittéförfarandet försvinner, men detta återinförs delvis genom ändringarna 116, 120 och 131 (samt vissa andra ändringar som tas upp nedan) samt särskilt genom ändring 130. 15. Ändring 38 kan inte godtas eftersom den innebär att kommissionen berövas möjligheten att fatta genomförandebeslut och att ändra bilagorna. Ändringarna 116, 120 och 131 kan i princip godtas helt eller delvis, förutsatt att de omformuleras. Ändring 130 välkomnas eftersom den återinför kommissionens möjlighet att under kommittéförfarandet fatta genomförandebeslut eller ändra vissa bestämmelser. Import (artiklarna 8–15) 16. Ändringarna 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36 och 37 syftar till att införa de importkrav som tidigare ingick i ”Hygien 2”. Detta överensstämmer i princip med kommissionens och rådets inställning. De detaljerade krav som dessa ändringar innebär är dock inte alltid konsekventa med kommissionens och rådets åsikt, och de överlappar ibland kommissionens förslag om offentlig foder- och livsmedelskontroll. Ändringarna 30, 31, 33, 36 och 37 kan därför inte godtas. Övriga ändringar kräver omfattande omarbetning. Information om livsmedelskedjan (bilaga I kapitel 1 avsnitt I. 2. A) 17. Ett antal ändringar syftar till att öka flexibiliteten i systemet för information om produktionskedjan (information från jordbruksföretaget som skall åtfölja djuren vid slakt). Det gäller ändringarna 47, 48, 49, 51, 71, 72, 73, 101, 102, 103 och 107. 18. Ändringarna 47, 48, 49 och 51 kan godtas. Ändringarna 71, 72, 73, 101, 102, 103 och 107 skulle däremot försvaga systemet och göra det ineffektivt. Särskilt vad gäller identifiering av djuren så skall djurs vars identitet inte kan fastställas i princip inte slaktas för att konsumeras av människor. Därför kan dessa ändringar inte godtas. Kontrollmärkning (bilaga I kapitel 1 avsnitt I. 2. G. 3) 19. I samband med den politiska överenskommelsen i rådet om ”Hygien 2” beslutades det att kontrollmärkning i slakteriet endast skall gälla rött kött (dvs. inte fjäderfä och kaniner), eftersom man ansåg att det bara är där som det är nödvändigt med en systematisk och officiell inspektion av samtliga slaktkroppar. 20. Ändringarna 60, 62, 63, 64 och 65 kan inte godtas eftersom de inte överensstämmer med detta förslag. Ändring 61 kan godtas delvis, förutsatt att den omformuleras, då den anpassar vissa aspekter av kontrollmärkningen till den praktiska situationen vid slakterierna. 4 Okulär besiktning efter slakt (bilaga I kapitel 3 avsnitt II IV. B. 2) 21. På grundval av de vetenskapliga råd som Vetenskapliga kommittén för veterinära åtgärder till skydd för människors hälsa (SCVPH) har gett hade man i kommissionens text infört möjligheten att utföra okulär besiktning efter slakt av vissa typer av gödsvin. Ändring 109 innebär att denna möjlighet utgår. Ändringen kan därför inte godtas. Låta livsmedelsföretagens personal utföra kontroller (artikel 4) 22. I kommissionens text föreskrivs möjligheten att låta livsmedelsföretagens personal utföra vissa kontroller. Ett antal ändringar har antagits som syftar till att överföra denna företagspersonal under den behöriga myndighetens behörighet. Kommissionen anser att dessa två bör hållas åtskilda. Ändringarna 81, 83 och 87 (delvis) kan därför inte godtas. 23. Resten av ändring 87 kan dock godtas då kommissionen kan gå med på att införa vissa extra krav för de företag som låter sin personal utföra kontroller. Ändring 100 kan däremot inte godtas eftersom den innebär att den nödvändiga flexibiliteten när det gäller utbildning av företagens personal försvinner. 24. Ett antal ändringar har antagits som innebär en stor begränsning av möjligheten att låta företagens personal utföra kontroller. Dessa kan inte godtas. Det gäller ändringarna 127, 135, 136, 139 och 140. Den officiella veterinärens närvaro (bilaga I kapitel 2 avsnitt II 2 a i) 25. Ändring 85 kan godtas, förutsatt att den omformuleras, då den innebär att det genom riskanalys skall fastställas huruvida den officiella veterinären behöver närvara i mindre slakterier. Detta överensstämmer med kommissionens ursprungliga förslag. Utbildning (bilaga I kapitel 2 avsnitt IV. A) 26. Miljöutskottet har antagit flera ändringar som gäller utbildningskraven för officiella veterinärer och assistenter. Det gäller ändringarna 88, 89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98 och 99. Så gott som samtliga dessa ändringar är mycket tekniska. Vissa flexibilitet vad gäller till att utbildningskraven för veterinärer som redan arbetar med små hantverksmässiga företag. syftar dock införa 27. Så gott som alla dessa ändringar kan godtas då de integrerar tekniska specifikationer som mer eller mindre överensstämmer med den allmänna politiken om livsmedelssäkerhet. Ändringarna 88 (delvis) och 90 kan inte godtas eftersom de går ut på att öka flexibiliteten när det gäller veterinärernas utbildning, och den flexibilitet som föreskrivs i kommissionens ursprungliga förslag är fullt tillräcklig. 5 Levande musslor och fiskeriprodukter (bilaga II avsnitt I punkterna 4 b och c samt bilaga III punkt 1) 28. Ett antal ändringar gäller särskilt levande musslor och fiskeriprodukter. De flesta gäller frågan om marina biotoxiner i blötdjur. Det gäller ändringarna 6, 121, 122, 123, 124, 125 och 126. Ändringarna 121 och 124 innehåller användbara specifikationer och välkomnas därför. 29. Ändringarna 6, 122 (delvis) och 123 kan inte godtas eftersom de i onödan försvagar bestämmelserna om marina biotoxiner. Ändring 125 kan inte godtas eftersom den innehåller en specifikation som kan vara förvirrande. Ändring 126 kan inte godtas eftersom den i onödan begränsar den behöriga myndighetens handlingsfrihet vid risker. Diverse 30. Här tas de ändringar upp som gäller diverse andra frågor. Ändringarna 11 och 12 gäller förordningens tillämpningsområde (artikel 1), ändring 19 gäller möjligheten att konsultera förteckningarna över godkända anläggningar (artikel 3. 3), ändring 52 gäller djurskydd (bilaga I kapitel 1 avsnitt I. 2. C), ändring 57 gäller nödslakt (bilaga I kapitel 1 avsnitt I. 2. D. 6), ändring 82 den officiella assistentens uppgifter (bilaga I kapitel 2 avsnitt I b), ändring 110 den godkända veterinären (bilaga I, kapitel 3, avsnitt VII. B. 3), ändringarna 132 och 133 gäller ”luktfrihet” i svinkött (bilaga I kapitel 1 avsnitt II. E p) och ändring 134 gäller den behöriga myndighetens närvaro vid styckningsanläggningar (bilaga I kapitel 2 avsnitt II. 5). 31. Det har gjorts en del tekniska ändringar av texten för att förbättra överensstämmelsen med det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet (EGT C 73, 17. 3. 1999, s. 1), som utarbetats i enlighet med förklaring nr 39 till Amsterdamfördragets slutakt om kvaliteten på gemenskapens lagstiftning. I enlighet med b och g i avtalet har texten omarbetats med hänsyn till de gemensamma riktlinjerna och den praktiska gemensamma handledningen enligt a i avtalet. Slutsatser Med stöd av artikel 250. 2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag i enlighet med ovanstående. 6 2002/0141 (COD) Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152. 4 b i detta, med beaktande av kommissionens förslag1, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande2, med beaktande av Regionkommitténs yttrande3, i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget4, och av följande skäl: (1) (2) (3) 1 2 3 4 5 6 7 8 I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr. /. om livsmedelshygien5 fastställs allmänna hygienbestämmelser som gäller för alla livsmedel, och särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr. /. av den. om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung6. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr. /. av den. om offentlig foder- och livsmedelskontroll7 fastställs de allmänna bestämmelserna för genomförande av offentliga livsmedelskontroller. Rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel8. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EGT L 18, 23. 1. 2003. 7 (4) (5) (6) (7) (8) (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel9. Utöver allmänna bestämmelser om genomförande av offentliga kontroller av livsmedel bör särskilda bestämmelser fastställas för offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung för att ta hänsyn till särskilda aspekter i samband med sådana produkter. Offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung bör täcka alla aspekter av betydelse för skydd av människors och djurs hälsa och djurskydd och för att konsumenterna skall få lämpliga och hälsosamma livsmedel. De bör bygga på senaste tillgängliga information och skall anpassas efter relevant ny information som blivit tillgänglig. EG-lagstiftningen om säkra livsmedel bör vila på en gedigen vetenskaplig grund. Därför måste för livsmedelssäkerhet. ske med Europeiska myndigheten samråd vid behov Typen och intensiteten av de offentliga kontrollerna måste bygga på en bedömning av riskerna för människors och djurs hälsa, aspekter som gäller djurs välbefinnande och produktens lämplighet i förhållande till art och kategori av djur, typ av process och berörda livsmedelsföretagare. Vid de offentliga kontrollerna skall man beakta den flexibilitet avseende traditionell produktion, avlägsna områden och strukturkrav som föreskrivs i förordning (EG) nr. /. [om livsmedelshygien] samt förordning (EG) nr. /. [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. Denna flexibilitet får inte medföra att den övergripande hygiennivån sänks. (10) Offentliga kontroller av köttproduktionen bör utföras för att man skall kunna garantera att hygienbestämmelserna alltid efterlevs och att livsmedelsföretagen uppfyller de kriterier och mål som fastställs i EG-lagstiftningen. Dessa offentliga kontroller bör bestå av granskning av företagarnas verksamhet, inklusive god hygienpraxis och HACCP-baserade rutiner (Hazard Analysis Critical Control Point, riskanalys och kritiska styrpunkter) samt av besiktningar. (11) Offentliga kontroller av produktionen av levande musslor och fiskeriprodukter måste utföras för att man skall kunna förvissa sig om att kraven och målen i EG- lagstiftningen efterlevs. De offentliga kontrollerna av levande musslor måste bland annat omfatta levande musslors upptagnings- och återutläggningsområden och själva slutprodukten. (12) Vidare måste offentliga kontroller av produktionen av mjölk och mjölkprodukter utföras för att man skall kunna förvissa sig om att kraven och målen i EG- lagstiftningen uppfylls. Offentliga kontroller av produktionen av mjölk och mjölkprodukter måste bland annat omfatta jordbruksföretag, insamling av obehandlad mjölk och mjölkprodukter. 9 EGT L 273, 10. 10. 2002, s. 1. 8 (13) För att säkerställa att produkter av animaliskt ursprung som importeras till gemenskapen uppfyller kraven i gemenskapens lagstiftning om livsmedel och foder, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 200210, eller de krav som gemenskapen anser är minst lika stränga, är det lämpligt att fastställa särskilda bestämmelser för offentliga kontroller av import av sådana produkter. (14) De åtgärder som krävs för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter11. De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning kan definieras som åtgärder med allmän räckvidd enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, och de bör därför antas genom det föreskrivande förfarande som fastställs i artikel 5 i det beslutet. förfaranden som skall (15) I enlighet med proportionalitetsprincipen är det, för att uppnå syftet med förordningen, nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser om tekniska frågor i samband med offentliga kontroller. Den här förordningen omfattar inte mer än vad som krävs för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5. 3 i fördraget. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel som komplement till de bestämmelser som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/. [om offentlig foder- och livsmedelskontroll]. Den skall vara tillämplig enbart på de offentliga kontroller som gäller verksamhet vid livsmedelsföretag och de personer som omfattas av förordning (EG) nr …/… [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar de djurhälsoregler för införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel som fastställs i rådets direktiv 2002/99/EG. 10 11 EGT L 31, 1. 2. 2002, s. 31. EGT L 184, 17. 7. 1999, s. 23. 9 Artikel 2 Definitioner 1. I denna förordning skall i tillämpliga fall de definitioner gälla som fastställs i a) b) c) d) förordning (EG) nr 178/2002, förordning (EG) nr. /. [om offentlig foder- och livsmedelskontroll], förordning (EG) nr. /. [om livsmedelshygien], förordning (EG) nr. /. [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung], e) förordning (EG) nr 1774/2002. 2. I denna förordning avses dessutom med a) b) c) d) officiell veterinär: veterinär med behörighet att i enlighet med artikel 8. 1 arbeta som officiell veterinär och som utses av den behöriga myndigheten. godkänd veterinär: veterinär som av den behöriga myndigheten utsetts att för dess räkning utföra särskilda kontroller. officiell assistent: befattningsinnehavare med behörighet att i enlighet med artikel 8. 1 och utsedd av den behöriga myndigheten arbeta som officiell assistent under den officiella veterinärens överinseende och på dennes ansvar. kontrollmärke: märke som används av den officiella veterinären eller på dennes ansvar för att ange att alla bestämmelser i denna förordning är uppfyllda. OFFENTLIGA KONTROLLER AV ANLÄGGNINGAR I GEMENSKAPEN KAPITEL II Artikel 3 Godkännande av anläggningar 1. Om gemenskapens eller medlemsstatens lagstiftning kräver att en anläggning skall godkännas, skall den behöriga myndigheten göra besök på platsen. Den behöriga myndigheten skall godkänna anläggningar endast om det påvisats att de uppfyller de [om livsmedelshygien] och förordning (EG) nr …/… [om fastställande av särskilda krav för livsmedel av animaliskt ursprung] samt andra tillämpliga krav i livsmedelslagstiftningen. tillämpliga kraven (EG) nr …/… förordning i För anläggningar som inleder sin verksamhet får den behöriga myndigheten bevilja ett villkorligt tillstånd om det vid ett besök på platsen framgår att alla krav på infrastruktur och utrustning som föreskrivs i denna förordning är uppfyllda. 10 2. 3. Den skall bevilja ett slutligt godkännande först då det vid ett nytt besök på platsen, inom tre månader efter det att det villkorliga godkännandet har beviljats, framgår att övriga krav i relevant foder- och livsmedelslagstiftning uppfylls. Godkända anläggningar skall ha ett godkännandenummer som skall byggas på med koder som anger vilken typ av produkter av animaliskt ursprung som framställs. För grossistcentraler får godkännandenumret kompletteras med ytterligare ett nummer, som anger vilka enheter eller grupper av enheter som säljer eller tillverkar produkter av animaliskt ursprung. Medlemsstaterna skall upprätthålla aktuella förteckningar över sina godkända anläggningar och deras godkännandenummer. Medlemsstaterna skall göra sådana förteckningar tillgängliga för övriga medlemsstater och för allmänheten på ett sätt som får specificeras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19. 2. Artikel 4 Färskt kött Utöver de mer allmänna kraven om officiell kontroll av livsmedel som fastställs i gemenskapens lagstiftning skall medlemsstaterna se till att produkter av animaliskt ursprung omfattas av de officiella kontroller som anges i bilagorna I-IV. Medlemsstaterna skall se till att offentliga kontroller av färskt kött genomförs i enlighet med bilaga I. För detta ändamål skall 1. officiella veterinärer och officiella assistenter vara kvalificerade och genomgå utbildning i enlighet med kapitel 2 avsnitt IV i bilaga I. 2. Den officiella veterinären skall, i enlighet med kapitel 1 avsnitt I punkt I 1 i bilaga I, genomföra granskning i slakterier, viltbearbetningsanläggningar och styckningsanläggningar som släpper ut färskt kött på marknaden, särskilt avseende a) god hygienpraxis, b) förfaranden som bygger på principerna för riskanalys och kritiska styrpunkter (HACCP). 3. Den officiella veterinären skall, i enlighet med kapitel 1 avsnitt I punkt I 2 i bilaga I och de särskilda bestämmelserna i kapitel 3 i bilaga I, genomföra besiktningar och styckningsanläggningar som släpper ut färskt kött på marknaden, särskilt avseende viltbearbetningsanläggningar slakterier, i a) information om livsmedelskedjan, b) besiktning före slakt, c) djurskydd, 11 d) besiktning efter slakt, e) specificerat riskmaterial och andra animaliska biprodukter samt f) laboratorietester. 4. Kontrollmärkningen av slaktkroppar från tama hov- och klövdjur, hägnat vilt annat än hardjur samt storvilt liksom halva slaktkroppar, kvartsparter och styckningar som styckats i högst tre styckdelar skall genomföras på slakteriet respektive viltbearbetningsanläggningen i enlighet med kapitel 1 avsnitt I. I. 2 i bilaga I. Kontrollmärkningen skall göras av, eller under överseende av, den officiella veterinären om den offentliga kontrollen inte påvisar några brister som gör att köttet blir otjänligt som livsmedel. 5. Efter att ha genomfört de kontroller som föreskrivs i punkterna 2 och 3 skall den officiella veterinären vidta lämpliga åtgärder i enlighet med kapitel 1 avsnitt I. 2. H samt avsnitt II i bilaga I, särskilt avseende a) information om besiktningsresultat, b) beslut om information om produktionskedjan, c) beslut om levande djur, d) beslut i djurskyddsfrågor samt e) beslut om kött. 6. Officiella assistenter får biträda den officiella veterinären vid de offentliga kontroller som genomförs i enlighet med kapitel 2 avsnitt I i bilaga I. De officiella assistenterna skall i sådana fall arbeta som en del av en oberoende grupp. 7. Medlemsstaterna skall se till att de har tillräckligt med personal för att genomföra de offentliga kontrollerna enligt kapitel 1 avsnitt I i bilaga I samt med den frekvens som föreskrivs i kapitel 2 avsnitt II i den bilagan. 8. Den behöriga myndigheten skall använda en riskbaserad metod för att bedöma hur mycket personal som behöver närvara vid slaktlinjen i ett slakteri. Uppgifterna skall skötas av ett sådant antal anställda att det säkerställs att alla krav i denna förordning uppfylls. 9. Medlemsstaterna får tillåta slakteriets personal att, under överinseende av den officiella veterinären, utföra särskilda uppgifter i samband med de offentliga kontrollerna av produktion av kött från fjäderfä, hardjur, gödsvin och gödkalvar i enlighet med kapitel 2 avsnitt III i bilaga I. 12 10. Slakteripersonal som utför de uppgifter som avses i punkt 9 skall a) vara kvalificerade och genomgå utbildning i enlighet med kapitel 2 avsnitt IV. B i bilaga I, b) arbeta fristående från den slakteripersonal som deltar i produktionen, och c) rapportera eventuella brister till den officiella veterinären. 11. Bestämmelser kan antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 19. 2 för att göra det möjligt för medlemsstaterna att utöka bestämmelserna i punkt 9 till att även omfatta kött från andra typer av djur. Artikel 5 Levande musslor Offentliga kontroller av produktion och utsläppande på marknaden av levande musslor, levande tagghudingar, manteldjur och marina snäckor och sniglar skall genomföras i enlighet med bilaga II. Artikel 6 Fiskeriprodukter Offentliga kontroller av fiskeriprodukter skall genomföras i enlighet med bilaga III. Artikel 7 Obehandlad mjölk och mejeriprodukter Offentliga kontroller av obehandlad mjölk och mejeriprodukter skall genomföras i enlighet med bilaga IV. KAPITEL III IMPORT Artikel 8 Förteckningar över tredje länder och delar av tredje länder från vilka import av specificerade produkter av animaliskt ursprung tillåts 1. Produkter av animaliskt ursprung får importeras från tredje land eller del av ett tredje land enbart om landet eller delen av landet finns med på en förteckning som upprättats och uppdaterats i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19. 2. Sådana förteckningar får samordnas med andra förteckningar som upprättats av folk- och djurhälsoskäl. 13 2. När sådana förteckningar som avses i punkt 1 upprättas och uppdateras skall särskilt följande beaktas: a) Det tredje landets lagstiftning om i) produkter av animaliskt ursprung, ii) användning av veterinärmedicinska produkter, bland annat och lagstiftningen utsläppande på marknaden samt regler för administration och besiktning, godkännande, distribution förbud, om iii) beredning och användning av foder, såväl i fråga om förfarandena för användning av fodertillsatser och för beredning och användning av foder med medicinska tillsatser som beträffande den hygieniska kvaliteten på de råvaror som används för att bereda fodret och på själva slutprodukten. b) Organisationen av det tredje landets behöriga myndigheter, deras befogenheter och oberoende, den tillsyn av dem som utövas och vilka möjligheter de har att effektivt kontrollera att gällande lagstiftning tillämpas. c) De resurser, däribland de diagnostiska hjälpmedel, som står till de behöriga myndigheternas förfogande. d) Utbildning av personalen i att genomföra offentliga kontroller. e) Hur offentliga kontroller av import av djur och produkter av animaliskt ursprung genomförs och i vilken omfattning. f) Resultaten av gemenskapens offentliga kontroller som genomförs i tredje land, särskilt resultaten av bedömningen av de behöriga myndigheterna, och de åtgärder dessa har vidtagit mot bakgrund av eventuella rekommendationer de fått efter sådana offentliga kontroller. g) Om det finns dokumenterade och fungerande prioritetsbaserade kontrollrutiner och –system. h) Där så är tillämpligt, situationen avseende djurskydd och förfaranden för att informera kommissionen och relevanta internationella organ om utbrott av djursjukdomar. i) De garantier det berörda tredje landet kan ge för att de relevanta gemenskapskraven på hygien eller likvärdiga krav uppfylls. j) De hygienkrav som faktiskt tillämpas för produktion, tillverkning, hantering, lagring och leverans av produkter av animaliskt ursprung avsedda för gemenskapen. k) Eventuella erfarenheter från utsläppande på marknaden av produkter från tredje land och resultaten av de införselkontroller som genomförts. 14 l) Förekomsten av, genomförandet av och meddelande om ett godkänt program för bekämpning av zoonoser. m) Förekomsten av, genomförandet av och meddelande om ett godkänt program för bekämpning av resthalter. Artikel 9 Förteckningar över anläggningar i tredje länder från vilka import av specificerade produkter av animaliskt ursprung tillåts 1. Produkter av animaliskt ursprung skall enbart importeras från anläggningar i de tredje länder som finns på med en förteckning som upprättats och uppdaterats i enlighet med denna artikel, utöver vad som föreskrivs i punkt 4. 2. En anläggning får endast upptas i en sådan förteckning som avses i punkt 1 om en behörig myndighet i ursprungslandet till gemenskapen lämnar garantier för att a) anläggningen uppfyller i) relevanta gemenskapsbestämmelser, särskilt de i förordning (EG) nr …/… [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung], eller ii) bestämmelser som det likvärdiga med sådana fastställt är bestämmelser när det beslutades att lägga till det tredje landet i förteckningen i enlighet med artikel 8. 1, b) ett officiellt besiktningsorgan i ursprungslandet övervakar anläggningen, och c) det har befogenhet att hindra anläggningen från att exportera till gemenskapen om den inte efterlever bestämmelserna i a. 3. De behöriga myndigheterna i tredje länder som finns med på de förteckningar som avses i artikel 8. 1 skall lämna garantier för att förteckningar över anläggningar från vilka de specificerade produkterna av animaliskt ursprung får exporteras till gemenskapen upprättas, uppdateras och vidarebefordras till kommissionen. 4. Genom undantag från punkt 1 får specificerade produkter av animaliskt ursprung i följande fall importeras från anläggningar som inte finns med på en sådan förteckning som avses i punkt 1: a) Det beslutas i varje enskilt fall, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19. 2, huruvida de garantier det tredje landet ger avseende import av specificerade produkter av animaliskt ursprung är tillräckliga för att säkerställa att kraven i punkt 2 uppfylls. b) I de fall som förtecknas i bilaga V. 15 Artikel 10 Förteckningar över upptagningsområden i tredje länder för levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor och sniglar från vilka import tillåts 1. Levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor och sniglar skall enbart importeras från de upptagningsområden i tredje länder som finns med på förteckningar som upprättas och uppdateras i enlighet med artikel 9. 2. Kravet i punkt 1 skall inte gälla för kammusslor som upptagits utanför klassificerade områden. Offentliga kontroller med avseende på kammusslor skall dock genomföras i enlighet med avsnitt II i bilaga II. 3. När de förteckningar som avses i punkt 1 upprättas, skall man särskilt beakta de garantier som den behöriga myndigheten i det tredje landet kan ge för att denna förordnings bestämmelser om klassificering och offentlig kontroll av upptagningsområden iakttas. Gemenskapen skall genomföra en förteckningar kan upprättas, såvida det inte inspektion på plats innan sådana a) bedöms onödigt efter en riskanalys, och b) det fastställs, när man beslutar att lägga till ett visst upptagningsområde på en sådan förteckning som avses i punkt 2, att det finns annan information som tyder på att den behöriga myndigheten ger nödvändiga garantier. Artikel 11 Förteckning över fabriks- eller frysfartyg samt dokument som skall undertecknas av kaptener på sådana fartyg 1. Fiskeriprodukter som importeras från ett fabriks- eller frysfartyg som för ett tredje lands flagg skall komma från fartyg som finns på en förteckning som upprättats och uppdaterats i enlighet med artikel 9. 2. Om fiskeriprodukter importeras till gemenskapen direkt från fabriks- eller frysfartyg får ett dokument som undertecknats av kaptenen ersätta det dokument som krävs enligt artikel 15. 3. De förfaranden som fastställs i detta kapitel gäller inte färska fiskeriprodukter som landas i gemenskapen direkt från ett fiskefartyg som för ett tredje lands flagg. Offentliga kontroller av sådana fiskeriprodukter skall genomföras i enlighet med bilaga III. 16 Artikel 12 Undantag från artikel 11. 2 Genom undantag från artikel 9. 2 får ett fabriks- eller frysfartyg tas med i en sådan förteckning som avses i artikel 9 på grundval av följande: 1. Ett gemensamt meddelande från den behöriga myndigheten i det tredje land vars flagg fartyget för och den behöriga myndigheten i ett annat tredje land till vilket det första tredje landet har delegerat ansvaret för att inspektera fartyget, förutsatt att a) det första tredje landet finns på den förteckning över tredje länder från vilka import av fiskeriprodukter är tillåten och som upprättats i enlighet med artikel 8, b) samtliga fiskeriprodukter från fartyget skall släppas ut på marknaden i gemenskapen och landas direkt i det första tredje landet, c) den behöriga myndigheten i det första tredje landet har inspekterat fartyget och förklarat att det uppfyller gemenskapskraven, d) den behöriga myndigheten i det första tredje landet meddelar att den regelbundet kommer att inspektera fartyget för att säkerställa att det också fortsättningsvis uppfyller gemenskapskraven. 2. Ett gemensamt meddelande från den behöriga myndigheten i det tredje land vars flagg fartyget för och den behöriga myndigheten i en medlemsstat till vilken det första tredje landet har delegerat ansvaret för att inspektera fartyget, förutsatt att a) samtliga fiskeriprodukter från fartyget skall släppas ut på marknaden i gemenskapen och landas direkt i medlemsstaten, b) den behöriga myndigheten i medlemsstaten har inspekterat fartyget och förklarat att det uppfyller gemenskapskraven, c) den behöriga myndigheten i medlemsstaten regelbundet skall inspektera fartyget för att säkerställa att det även i fortsättningen uppfyller gemenskapskraven. 3. Kommissionen får anta tillämpningsföreskrifter för dessa artiklar i enlighet med artikel 19. 2. 17 Artikel 13 Anmälan av förteckningar över anläggningar, produktionsområden samt fabriks- och frysfartyg från vilka import av närmare angivna produkter är tillåten 1. Kommissionen skall till de kontaktställen som medlemsstaterna utser regelbundet översända anmälningar om nya eller uppdaterade förteckningar, enligt artiklarna 9. 1, 10. 1 och 11. 1, som den erhållit från de behöriga myndigheterna i tredje länder i enlighet med artikel 9. 3. ingen medlemsstat kommer med förteckningarna invändningar mot de nya eller Om uppdaterade från den dag kommissionen anmäler dem, skall import vara tillåten från de anläggningar och fartyg som finns med på förteckningarna tio arbetsdagar efter den dag då kommissionen offentliggör förteckningarna. fem arbetsdagar inom 2. Om minst en medlemsstat inkommer med skriftliga kommentarer efter att ha mottagit den anmälan som föreskrivs i punkt 1, eller om kommissionen anser att det är nödvändigt att ändra en förteckning mot bakgrund av relevant information, såsom inspektionsrapporter eller en anmälan inom systemet för snabb varning, skall kommissionen informera samtliga medlemsstater och, vid behov, lägga till punkten på dagordningen för nästa möte med den relevanta avdelningen inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa för ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. Artikel 14 Uppdaterade förteckningar avseende importer Kommissionen skall se till att uppdaterade versioner av samtliga förteckningar enligt artiklarna 8. 1, 9. 1, 10. 1 och 11. 1 offentliggörs. Artikel 15 Handlingar 1. Alla sändningar av produkter av animaliskt ursprung som importeras till gemenskapen skall åtföljas av handlingar som uppfyller kraven i bilaga VI. 2. I handlingarna skall intygas att produkterna uppfyller a) de krav som fastställs för sådana produkter i förordning (EG) nr …/… [om livsmedelshygien] och förordning (EG) nr …/… [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung] eller bestämmelser som motsvarar dessa krav, och b) eventuella särskilda importvillkor som fastställs i enlighet med artikel 19. 3. Handlingarna som gemenskapslagstiftning om människors och djurs hälsa. uppgifter innehålla får krävs i annan 4. Undantag från punkt 1 kan beviljas enligt det förfarande som avses i artikel 19. 2 om det är möjligt att få de garantier som avses i punkt 2 på annat sätt. 18 KAPITEL IV TILLDELNING AV BEHÖRIGHET Artikel 16 Flexibilitet 1. Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser för att anpassa de förutsatt att de nationella bestämmelser som bestämmelserna inte äventyrar förordningens syfte, och förutsatt att de i bilaga I, fastställts a) gör det möjligt att fortsätta att använda traditionella metoder i samtliga stadier av produktion, bearbetning och distribution av livsmedel, eller b) fyller behoven hos livsmedelsföretag i) med låg produktion eller ii) som ligger i regioner med särskilda geografiska begränsningar. 2. De nationella bestämmelser som avses i punkt 1 skall särskilt gälla följande frågor i bilaga I: a) Information om livsmedelskedjan i enlighet med kapitel 1 avsnitt I. 2. A i bilaga I och avsnitt II. B i bilaga I. b) Den behöriga myndighetens närvaro utifrån den riskanalys som föreskrivs i kapitel 2 avsnitt II. 2 i bilaga I. 3. Medlemsstater som önskar anta nationella bestämmelser enligt punkt 2 skall delge kommissionen och de övriga medlemsstaterna detta. Anmälan skall a) innehålla en detaljerad beskrivning av de bestämmelser som medlemsstaten anser behöver anpassas och typen av den anpassning som föreslås, b) beskriva anläggningarna i fråga, c) beskriva anledningen till anpassningen, samt, om så är tillämpligt, innehålla en sammanfattning av i) den riskanalys som genomförts, och ii) eventuella åtgärder som skall vidtas för att säkerställa att anpassningen inte påverkar förordningens syfte, d) ge eventuella övriga relevanta upplysningar. 19 4. De övriga medlemsstaterna skall inom tre månader från mottagandet av den anmälan som avses i punkt 3 ha möjlighet att lämna skriftliga kommentarer till kommissionen. Kommissionen får, och skall när den får skriftliga kommentarer från en eller flera medlemsstater, samråda med medlemsstaterna i den kommitté som anges i artikel 19. 1. Kommissionen får besluta enligt förfarandet i artikel 19. 2 om de planerade åtgärderna får tillämpas, eventuellt efter relevanta ändringar. Där så är lämpligt får kommissionen föreslå att allmänna åtgärder, som har det syfte som avses i punkt 1 och som gäller de frågor som avses i punkt 2, får antas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. 5. En medlemsstat får godkänna nationella bestämmelser om anpassning av kraven i bilaga I endast a) enligt ett beslut som antagits i enlighet med punkt 4, eller b) om kommissionen, inom en månad från det att den tremånadersperiod som avses i punkt 4 har löpt ut, inte har informerat medlemsstaten om att i) den fått skriftliga kommentarer från andra medlemsstater, eller ii) att den har för avsikt att anta ett beslut enligt a. Artikel 17 Ändring av bilagorna, tillämpningsföreskrifter och övergångsåtgärder Enligt förfarandet i artikel 19. 2 och vid behov efter yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet 1. 2. 3. skall får ändringar eller tillägg göras i bilagorna I-IV med hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, skall får de tillämpningsföreskrifter antas som behövs för att denna förordning skall tillämpas på ett enhetligt sätt, får övergångsåtgärder fastställas mikrobiologiska kriterier för hygienkontroll vid produktionsanordningar fastställas. Artikel 18 Särskilda beslut De tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 17. 2 får särskilt gälla följande: 1. Tester för att bedöma prestandan hos livsmedelsföretag och deras anställda. 2. Metoder för att informera om besiktningsresultat. 3. Kriterier för att avgöra när, baserat på en riskanalys, som den officiella vid veterinären slakterier viltbearbetningsanläggningar vid besiktning före och efter slakt. behöver närvara inte och i 20 4. Bestämmelser om innehållet i prov för officiella veterinärer och officiella assistenter. 5. Mikrobiologiska kriterier för processkontroll avseende hygienen vid anläggningar. 6. Alternativa förfaranden, serologiska eller andra laboratorieprover som ger garantier som minst är likvärdiga det särskilda förfarande för besiktning efter slakt som beskrivs i avsnitt IV i bilaga I får ersätta dessa om den behöriga myndigheten så beslutar. 7. De fall då vissa av de särskilda förfaranden i samband med besiktning efter slakt som avses i avsnitt IV i bilaga I inte är nödvändiga, beroende på ursprungsjordbruksföretaget, -regionen eller -landet och med en riskanalys som underlag. 8. Bestämmelser för laboratorietest. 9. Den kylbehandling som kött skall genomgå i samband med dynt och trikinos. 10. Villkoren för att en gård eller en region officiellt kan förklaras fri från dynt eller trikiner. 11. De metoder som skall användas vid undersökning avseende de åkommor som behandlas i kapitel IX avsnitt IV i bilaga I. 12. För gödsvin kriterier för kontrollerade uppfödningsförhållanden och integrerade produktionssystem. 13. Kriterier för klassificering av produktions- och återutläggningsområden för levande musslor i samarbete med berört referenslaboratorium i gemenskapen, inklusive a) gränsvärden och analysmetoder för marina biotoxiner, b) virologiska standarder och testmetoder för virus, c) provtagningsplaner samt metoder och analystolerans för kontroll av att kriterierna uppfylls. 14. Närmare föreskrifter om genomförandet av vad som föreskrivs i artikel 11 och artikel 12. 15. Organoleptiska kriterier för att bedöma fiskeriprodukters färskhet. 16. Analysgränser, analysmetoder och provtagningsplaner för de offentliga kontroller av fiskeriprodukter som krävs enligt bilaga III, även med avseende på parasiter och miljömässig kontaminering. 17. Den metod som kommissionen kommer att använda för att i enlighet med artiklarna 8–11 offentliggöra förteckningar över tredje länder och anläggningar i tredje länder. 21 18. Dokumentmallar och kriterier för användning av elektroniska dokument. 19. Kriterier för att fastställa vilka risker det innebär att importera vissa produkter av animaliskt ursprung till gemenskapen. 20. Särskilda importvillkor för vissa produkter av animaliskt ursprung, med beaktande av de risker som hänger samman därmed, information som berörda tredje länder har gett samt, där så är nödvändigt, resultaten av kontroller som gemenskapen utfört i sådana tredje länder. Dessa särskilda importvillkor kan fastställas för en enstaka produkt av animaliskt ursprung eller för en produktgrupp. De kan gälla ett enstaka tredje land, en region i ett tredje land eller en grupp länder. 21. De villkor som styr importen av produkter av animaliskt ursprung från ett tredje land eller en region i ett tredje land, efter en överenskommelse om likvärdighet eller en granskning där det framkommit att de åtgärder som tillämpas i det tredje landet eller regionen ifråga ger garantier som är likvärdiga dem som tillämpas i gemenskapen, förutsatt att det tredje landet kan lämna objektiva belägg för detta. Artikel 19 Föreskrivande förfarande 1. 2. 3. Kommissionen skall bistås av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats genom artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002. När hänvisning görs till denna artikel, skall det administrativa förfarandet som föreskrivs i artikel artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, i enlighet med artiklarna varvid bestämmelserna i artikel 7 och 8 i samma beslut skall iakttas. Den tid som avses i artikel 5. 6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till tre månader. 22 KAPITEL V SLUTBESTÄMMELSER Artikel 20 Ikraftträdande och tillämpning Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den [dd/mm/åååå]12. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande 12 Denna förordning skall träda i kraft samma dag som övriga rättsakter som ingår i den omarbetade hygienlagstiftningen. 23 BILAGA I FÄRSKT KÖTT Denna bilaga gäller slakterier, viltbearbetningsanläggningar och styckningsanläggningar. Kapitel 1 Typ av kontroller och beslut efter kontroller I. DEN OFFICIELLA VETERINÄRENS UPPGIFTER I. 1 Granskningar av officiell veterinär Den officiella veterinären skall utföra granskningar i köttanläggningar för att kontrollera att livsmedelsföretaget följer bestämmelserna i förordning (EG) nr. /. [om livsmedelshygien], förordning (EG) nr. /. [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung] och förordning (EG) nr. /. [om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel] och således har vidtagit alla lämpliga åtgärder för att garantera god hygienpraxis och säkert kött. Dessa granskningar omfattar följande: A. Granskning av god hygienpraxis Denna granskning skall utföras för att kontrollera att livsmedelsföretagets egna följer för bestämmelserna: följande punkter alltid förfaranden åtminstone a) b) c) d) e) f) g) h) i) Utformning och underhåll av anläggningsstruktur och utrustning. Anläggningens hygien, inbegripet hygienen före, under och efter slakt. Personlig hygien. Utbildning i hygieniska förfaranden och arbetsmetoder. Bekämpning av skadedjur. Kontroll av vattenkvaliteten. Kontroll av temperaturen. Kontroll av inkommande och utgående kött. Insamling, transport, och Hantering, lagring, hantering, bearbetning och användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, däribland specificerat livsmedelsföretaget ansvarar för. riskmaterial som 24 B. Granskning av de förfaranden som bygger på principerna för riskanalys och kritiska styrpunkter (HACCP). Dessa granskningar skall utföras för att verifiera att alla HACCP- principer alltid följs på rätt sätt och att HACCP-förfarandena 1. garanterar att de djur som förs till slakt a) b) c) d) e) har identifierats på ett ändamålsenligt sätt, åtföljs av relevanta uppgifter från det jordbruksföretag varifrån djuren kommer, har huden, skinnet eller pälsen i sådant tillstånd att risken för kontaminering av köttet under slakten är minimerad, ser friska ut, har transporterats och hanterats på ett sätt som är förenligt med gemenskapens djurskyddsbestämmelser, 2. så långt det är möjligt garanterar att köttet i slutändan av slaktprocessen a) b) c) d) e) f) g) h) de uppfyller i mikrobiologiska gemenskapslagstiftningen, däribland hygienparametrar och relevanta kriterier för patogenes, kriterierna inte innehåller kemiska resthalter som överskrider de nivåer som slagits fast i EG-lagstiftningen, inte innehåller resthalter av substanser som är förbjudna enligt EG-lagstiftningen, inte innehåller kontaminanter som överskrider de nivåer som slagits fast i EG-lagstiftningen, inte uppvisar någon synlig fysisk fara, såsom främmande ämnen, inte uppvisar några patologiska och fysiologiska avvikelser eller förändringar, genom att uppmärksamma den officiella veterinären på slaktkroppar eller kött som uppvisar avvikelser eller förändringar, inte har någon fekal eller annan kontaminering, inte innehåller specificerat riskmaterial, förutom sådant som är tillåtet enligt EG-lagstiftningen, och har tillverkats i enlighet med relevant EG-lagstiftning om transmissibla spongiforma encefalopatier, 25 i) är förenliga med relevanta gemenskapsbestämmelser när det gäller spårbarhet för kött. C. Granskning av tillämpningen av riktlinjer Om livsmedelsföretaget för att uppfylla gemenskapsbestämmelser eller nationella eller gemenskapsriktlinjer för god praxis skall det granskas att riktlinjerna tillämpas på rätt sätt. bestämmelser nationella riktlinjer följer D. Genomförande av granskningar I sådana granskningar som avses i detta kapitel skall särskilt följande punkter ingå: a) b) c) Fortlöpande tillsyn av det arbete som de anställda vid anläggningen utför i alla skeden av slakt- och styckningsprocessen. Den officiella veterinären får ta arbetsprover för att konstatera huruvida anläggningens personal utför sina uppgifter i enlighet med de kriterier som den behöriga myndigheten har fastställt. Närmare bestämmelser om arbetsproverna skall vid behov antas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. Verifiering av livsmedelsföretagarens alla relevanta underlag. Provtagning för laboratorieanalys alltid när det bedöms som nödvändigt. d) Dokumentering av observationer och resultatet av granskningen. I. 2 Besiktningar som skall utföras av den officiella veterinären Resultaten av de granskningar som utförs enligt avsnitt I. 1 skall beaktas av den officiella veterinären när han utför besiktningar och skall, i tillämpliga delar, påverka hur besiktningarna utförs. Besiktningarna skall omfatta följande: A. Information om livsmedelskedjan 1. Relevant information i journalerna från det jordbruksföretag varifrån djuren kommer, och som skall ställas till veterinärens. /. [om i enlighet med förordning (EG) nr förfogande livsmedelshygien], skall granskas och analyseras av den officiella veterinären före slakt. Av denna information skall åtminstone följande framgå: a) Tillstånd när det gäller jordbruksföretaget varifrån djuren kommer eller hälsotillståndet bland djuren i närområdet. b) Djurens hälsotillstånd. 26 c) d) e) f) g) h) i) Uppgifter om veterinärmedicinska produkter eller annan behandling som givits djuret under uppfödningsperioden (högst under de sex månaderna före besiktningen), datum för givandet och om karenstider. Detaljerade uppgifter skall bara lämnas för veterinärmedicinska produkter som har karenstid samt för veterinärmedicinska produkter som kan påverka möjligheten att upptäcka djursjukdomar. Förekomsten av Sjukdomar som har uppträtt och som kan påverka säkerheten för köttet. Analysresultaten, om de är relevanta för att skydda folkhälsan, av prover som tagits av djur eller resultat av andra prover som tagits för att diagnostisera sjukdomar som kan påverka köttets i diagnostiska syften, däribland prover som tagits inom ramen för övervakning och kontroll av zoonoser och resthalter. tjänlighet som tagits Relevanta rapporter från slakterier om tidigare upptäckter vid besiktning före och efter slakt av djur från samma jordbruksföretag. Relevanta produktionsuppgifter. Namn och jordbruksföretagaren vanligtvis anlitar. adress på den privata veterinär som Namn på den ansvariga, officiella veterinären eller det ansvariga, officiella veterinärkontoret. Detaljerade bestämmelser om hur dessa uppgifter skall sammanställas och det sätt på vilket uppgifterna skall läggas fram skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 6. Följande skall godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2: a) Bestämmelser om hur information om livsmedelskedjan skall fastställas och föreslås. b) Formatet för standardiserad deklaration om information om livsmedelskedjan, som skall undertecknas av primärproducenten. en Vid genomförandet av besiktning före och efter slakt skall den officiella veterinären ta hänsyn till de dokumenterade resultaten av dessa om analyser livsmedelskedjan. informationen kontroller och av 27 2. 3. 4. 5. Vid utförandet av besiktningen skall den officiella veterinären ta hänsyn till officiella certifikat som åtföljer djuren samt eventuella försäkringar inom från officiella primärproduktionen, i veterinärer och ackrediterade veterinärer som medverkar nätverket för epidemiologisk övervakning enligt artikel 14 i direktiv 64/432/EEG1. som utför kontroller försäkringar från veterinärer inbegripet Om livsmedelsföretag vidtar ytterligare åtgärder i livsmedelskedjan för att garantera säkra livsmedel genom att tillämpa integrerade kontrollsystem, egenkontroller, certifiering av tredje part eller andra lösningar, och om dessa åtgärder är dokumenterade och de djur som deltar i dessa system klart kan identifieras, får den officiella veterinären ta hänsyn till dessa åtgärder vid utförandet av sin besiktning och vid granskningen av HACCP-systemet. B. Besiktning före slakt (följande bestämmelser gäller inte för vilt som jagas). 1. Den officiella veterinären skall besiktiga alla djur före slakt. Djuren skall genomgå besiktning före slakt inom 24 timmar efter ankomsten till slakteriet och mindre än 24 timmar före slakten. Den officiella veterinären kan dessutom när som helst begära att få utföra ytterligare besiktningar. 2. Av besiktningsresultatet skall främst följande framgå: a) b) c) d) Att reglerna för identifiering av djuret har följts. Att det inte förekommer brister i djurens vård. Att huden, skinnet eller pälsen är i sådant tillstånd att risken för kontaminering av köttet under slakten är minimerad. Huruvida tecken på andra omständigheter som kan inverka menligt på människors eller djurs hälsa föreligger, med särskild hänsyn till påvisande av zoonotiska sjukdomar, sjukdomar som är upptagna på OIE:s A-lista (Internationella andra byrån anmälningspliktiga sjukdomar. epizootiska sjukdomar) och för 3. 4. Den officiella veterinären skall också utföra en klinisk besiktning i slakteriet av alla djur som livsmedelsföretaget eller officiella assistenter eventuellt har gallrat ut som otjänliga som livsmedel. Där så anges i denna förordning får en del av besiktningen före slakt utföras på det jordbruksföretag varifrån djuren kommer. 1 EGT L 121, 29. 7. 1964, s. 1977. 28 5. Om ett djur nödslaktas utanför slakteriet, skall den officiella veterinären undersöka det intyg som utfärdats av en veterinär i enlighet med förordning (EG) nr. /. [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. C. Djurskydd officiella veterinären Den berörda gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om djurskydd har följts, däribland bestämmelserna om skydd av djur vid tidpunkten för slakt och bestämmelserna om skydd av djur under transport. verifiera skall att D. Besiktning efter slakt 1. 2. 3. Slaktkroppar och medföljande slaktbiprodukter skall efter slakten utan dröjsmål besiktigas okulärt. Alla yttre ytor skall granskas. För att man skall kunna göra detta krävs eventuellt en viss hantering av slaktkroppen och/eller slaktbiprodukter, och/eller särskilda tekniska utrymmen. Särskild uppmärksamhet bör veterinären ägna eventuell förekomst av zoonotiska sjukdomar, sjukdomar som är upptagna på OIE:s A-lista och andra anmälningspliktiga sjukdomar. Slaktlinjens hastighet och mängden besiktningspersonal skall vara sådan att det är möjligt att utföra en ändamålsenlig besiktning. Beroende på eller jordbruksföretag, djurart, ursprungsregion och på grundval av principerna om riskanalys krävs dessutom palpation, anskärning eller laboratorieprov i enlighet med kapitel 3. ursprungsland typ av Alltid när det anses vara nödvändigt att ställa en definitiv diagnos, eller att upptäcka förekomst av en djursjukdom eller för höga nivåer av kemiska resthalter eller att fastställa om mikrobiologiska krav inte uppfylls, skall ytterligare undersökningar göras, såsom palpation och anskärning av delar av slaktkroppen och organen, samt laboratorieprov. För besiktning efter slakt skall slaktkroppar av tama hästdjur, nötkreatur äldre än sex månader och tamsvin äldre än fyra veckor klyvas itu på längden längs med ryggraden. Om besiktningen gör det nödvändigt, får den officiella veterinären kräva att även huvudet eller andra slaktkroppar klyvs på längden. För att ta hänsyn särskilda sanitetsförhållanden får den behöriga myndigheten tillåta att besiktningen görs på slaktkroppar av tama hästdjur, nötkreatur äldre än sex månader och tamsvin äldre än fyra veckor som inte kluvits itu. utvecklingen tekniska eller den till 4. Vid besiktningen skall försiktighetsåtgärder vidtas för att se till att risken för att köttet kontamineras vid moment som palpation, avskärning och anskärning minimeras. 29 5. efter samråd med Europeiska myndigheten Alternativa förfaranden, serologiska eller andra laboratorieprover får, för livsmedelssäkerhet och i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2 ersättas av de särskilda besiktningsförfaranden efter slakt som anges i kapitel 3 när dessa ger åtminstone motsvarande garantier. Den behöriga myndigheten skall vara införstådd med att sådana förfaranden används. 6. Vid nödslakt skall slaktkroppen snarast genomgå besiktning efter slakt i enlighet med punkterna 1–5, innan köttet kan förklaras tjänligt som livsmedel. E. Specificerat riskmaterial I enlighet med de specifika EG-bestämmelserna om specificerat i riskmaterial skall avlägsnande, separering och tillämpliga fall märkning av specificerat riskmaterial kontrolleras av den officiella veterinären. Han skall se till att livsmedelsföretaget vidtar alla nödvändiga åtgärder för att undvika att köttet kontamineras av specificerat riskmaterial under slakten (inklusive bedövningen) och avlägsnandet av specificerat riskmaterial. infärgning, och F. Laboratorietester och basundersökningar av patogener 1. Inom ramen för a) b) c) d) e) den officiella övervakningen av zoonoser, salmonella, campylobacter, Escherichia coli och multiresistenta bakteriestammar, inbegripet verotoxinproducerande transmissibla för diagnostisering laboratorietester spongiforma encefalopatier enligt artikel 20. 1 i förordning (EG) nr 999/20012, av upptäckt av otillåtna ämnen eller produkter, kontroll av reglerade ämnen, särskilt inom ramen för kontrollplaner för upptäckande av resthalter eller ämnen enligt kapitel II i rådets direktiv 96/23/EG3, påvisande av zoonotiska sjukdomar, sjukdomar som är upptagna på OIE:s A-lista och andra anmälningspliktiga sjukdomar, laboratorietester på djur som den officiella veterinären anser vara misstänkta fall eller laboratorietester för att den officiella veterinären skall kunna ställa en definitiv diagnos, 2 3 EGT L 147, 31. 5. 2001, s. 1. EGT L 125, 23. 5. 1996, s. 10. 30 skall den officiella veterinären ta prover och se till att de identifieras, hanteras och sänds till lämpliga laboratorier enligt till andra EG- relevanta specifikationer och med hänsyn bestämmelser spongiforma encefalopatier och restsubstanser. transmissibla zoonoser, om 2. i artikel 19. 2, Om så är nödvändigt skall detaljerade bestämmelser för laboratorietestning fastställas i enlighet med det förfarande som inklusive särskilda bestämmelser om avses basundersökningar campylobacter, verotoxinproducerande Escherichia coli och multiresistenta bakteriestammar. salmonella, om G. Kontroll- och identifikationsmärkning 1. Kött från tama hov- och klövdjur, hägnat vilt utom hardjur samt storvilt skall kontrollmärkas på den officiella veterinärens ansvar. När besiktningen efter slakt är klar skall slaktkroppar, halva slaktkroppar, kvartsparter och slaktkroppar som delas i tre delar kontrollmärkas med bläck- eller brännstämpel på ytan så att det går lätt att identifiera anläggningens nummer. 2. Vid kontroll- och identifikationsmärkning skall den officiella veterinären övervaka a) b) kontrollmärkningen, kontrollmärken och emballeringsmaterialet vid märkning enligt bestämmelserna i detta avsnitt. 3. Med undantag av vilt som jagas får kontrollmärket endast användas när djuret (från vilket köttet kommer) har besiktigats före slakt av den officiella veterinären och när alla övriga villkor i denna förordning uppfylls. Kontrollmärkningen får dock användas innan resultaten av undersökningar avseende förekomst av trikiner förutsatt att den officiella veterinären anser att kött från det berörda djuret kommer att släppas ut på marknaden endast om resultaten är tillfredsställande. tillgängliga, finns 4. Kontrollmärket skall utgöra a) antingen ett ovalt märke som är minst 6,5 cm brett och 4,5 cm högt med följande uppgifter som framgår med fullt läsliga tecken: i) I övre delen, avsändarlandets initialer med versaler: B - DK - D - EL - E - F - IRL - I - L - NL - A- P - FIN – S - UK, veterinära godkännandenummer. anläggningens med 31 ii) I nedre delen en av följande förkortningar: CE, EC, EF, EG, EK eller EY. b) eller ett ovalt märke som är minst 6,5 cm brett och 4,5 cm högt med följande uppgifter som framgår med fullt läsliga tecken: i) ii) iii) I övre delen avsändarlandets namn med versaler. I godkännandenummer. mitten anläggningens veterinära i nedre delen en av följande förkortningar: CE, EC, EF, EG, EK eller EY. Bokstäverna skall vara minst 0,8 cm höga och siffrorna minst 1 cm höga. På kontrollmärket får det även anges vilken officiell veterinär som besiktigat köttet. Stämpeln och bokstäverna på märket får vara mindre vid kontrollmärkning av lamm, killingar och spädgrisar. 5. Slaktkroppar skall kontrollmärkas med bläck- eller brännstämpel enligt punkt 4: a) b) c) Slaktkroppar som väger mer än 65 kg skall märkas på varje kroppshalva på minst följande ställen: utsidan av låret, länden, ryggen, bröstet och bogen. lamm, killingar och spädgrisar skall Slaktkroppar av stämpelmärkas på åtminstone två ställen: på varje sida av slaktkroppen, på bogen eller på utsidan av låren. skall slaktkroppar förses med minst Övriga fyra stämpelmärken, på bogen och utsidan av låret. Vad gäller slaktkroppar får kontrollmärkning dock ske i form av en engångsetikett eller ett engångsmärke. spädgris killing lamm, och av 6. 7. Lever av nöt, svin och hovdjur skall märkas med brännstämpel i enlighet med punkt 4. Övriga biprodukter från slakten som är lämpliga som livsmedel skall märkas omedelbart, antingen direkt på produktens yta eller på emballaget eller innerförpackningen i enlighet med punkt 4. Den märkning som avses i punkt 4 skall göras på en etikett som skall fästas på innerförpackningen eller emballaget eller tryckas på emballaget. 8. Emballagen skall alltid kontrollmärkas i enlighet med punkt 9. 32 9. Styckat och emballerat kött samt emballerade, ätliga organ som anges i punkterna 6 och 7 skall vara kontrollmärkta i enlighet med punkt 4. Den skall anbringas på den etikett som är fäst på emballaget eller tryckas på emballaget så att den rivs sönder när emballaget öppnas. Det enda tillfälle då det ej krävs att märkningen rivs sönder är när emballaget självt förstörs vid öppnandet. Om innerförpackningen emellertid uppfyller de skyddskrav som ställs på en ytterförpackning, får etiketten fästas på innerförpackningen. 10. När färskt kött förpackas för direktförsäljning till konsumenterna skall punkterna 7 och 9 tillämpas. De mått som anges i punkt 4 skall inte tillämpas på den märkning som anges i denna punkt. När köttet återemballeras i en annan anläggning än den där det slogs in skall innerförpackningen förses med en kontrollmärkning från den styckningsanläggning som har utfört inslagningen och emballaget förses med en kontrollmärkning från emballeringsanläggningen. 11. Kött från hästdjur och dess emballage skall ha särskild märkning som fastställs enligt förfarandet i artikel 19. 2. 12. De färger som används för kontrollmärkningen skall vara de som föreskrivs i relevant EG-lagstiftning om färgämnen för användning i livsmedel. 13. Kontrollmärkena får avlägsnas endast om köttet skall behandlas ytterligare på en annan separat, godkänd anläggning där ursprungsmärket skall ersättas med den anläggningens nummer. H. Meddelande om besiktningsresultat 1. Den officiella veterinären skall dokumentera och utvärdera resultaten av sin besiktning. Om en sjukdom eller ett tillstånd som kan påverka människors eller djurs hälsa eller brister i djurskyddet upptäcks vid besiktningen skall detta meddelas till a) köttanläggningens livsmedelsföretagare, b) Om problem uppstår i primärproduktionen skall det även meddelas till den behöriga myndighet som ansvarar för övervakningen av det jordbruksföretag eller det jaktområde som djuren kommer ifrån, c) den privata veterinär som jordbruksföretaget anlitar, och d) den person som ansvarar för jordbruksföretaget. Om det däremot är nödvändigt att hitta bevis för att god veterinärmedicinsk praxis inte respekterats, eller för olaglig användning av läkemedel, skall den privata veterinären och den ansvariga personen på anläggningen inte underrättas om de officiella resultaten. 33 2. 3. 4. Den officiella veterinären får besluta att inte lämna vidare viss information om den inte är relevant för en person. Efter att ha mottagit ett sådant meddelande skall den ansvarige vidta åtgärder den som ansvarar för jordbruksföretaget för att vid behov rätta till bristerna på sitt verksamhetsområde. Resultaten av besiktningen och testerna skall meddelas till de berörda databaserna. Om de berörda djuren har fötts upp i en annan medlemsstat eller i tredje land, skall upptäckten av en sjukdom eller ett tillstånd som kan inverka på människors eller djurs hälsa eller brister i djurskyddet meddelas livsmedelsföretaget och den centrala behöriga myndigheten eller den behöriga myndigheten i den medlemsstat där köttanläggningen ligger. Köttanläggningen skall underrätta kommissionen om fall där de berörda djuren har fötts upp i tredje land. Om den officiella veterinären i samband med besiktningar före eller efter slakt eller annan besiktningsverksamhet misstänker förekomst av ett smittämne som är upptaget på OIE:s A-lista, skall han omedelbart underrätta den centrala, behöriga myndigheten. Han skall vidta alla nödvändiga åtgärder och försiktighetsåtgärder för att förhindra att smittämnet sprids, såsom avstängning av anläggningen, förbud mot flyttning av djur från och till produktionsplatsen tills man antingen kunnat bekräfta att smittämnet inte längre förekommer på platsen eller att alla nödvändiga restriktioner och åtgärder har införts. 5. Närmare bestämmelser om meddelande av besiktningsresultat skall vid behov antas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. II. BESLUT EFTER OFFENTLIGA KONTROLLER Om man vid offentliga kontroller upptäcker brister eller oegentligheter eller att bestämmelser inte följs skall lämpliga åtgärder vidtas, vilket kan inbegripa följande: A. Beslut efter granskningar av god hygienpraxis och HACCP-förfaranden 1. När det vid granskning av god hygienpraxis och HACCP-förfaranden framkommer att bestämmelser inte följs, skall den officiella veterinären se till att livsmedelsföretaget omedelbart ser över processkontrollerna, om möjligt fastställer orsaken och rättar till det faktum att bestämmelser inte följs och förhindrar upprepning av sådana fall. Beroende på typ av problem kan den officiella veterinären vidta åtgärder som att slå av takten på processen. 34 2. 3. 4. Alltid när granskningen av god hygienpraxis eller tillämpningen av HACCP-förfaranden eller andra undersökningar visar att kött kommer ut på marknaden som enligt bestämmelserna i avsnitt II. E är otjänligt som livsmedel och livsmedelsföretaget inte omedelbart ändrar förfarandena skall slakt- eller styckningsprocessen stoppas. Processen får återupptas först när den officiella veterinären är övertygad om att man har situationen under kontroll. Närhelst den officiella veterinären anser detta nödvändigt, skall ett liknande förfarande även följas när det upprepade gånger förekommer att bestämmelser inte följs. I tillämpliga fall skall den officiella veterinären beordra återkallelse, undersökning och vid behov tillbakadragande och/eller destruktion av köttet. När processen har stoppats upprepade gånger och livsmedelsföretaget inte kan förhindra upprepning, skall den behöriga myndigheten inleda förfarandet för att dra tillbaka godkännandet av anläggningen. B. Beslut om information om produktionskedjan 1. 2. Djur som saknar relevant information när det gäller livsmedelssäkerhet i journalerna vid det jordbruksföretag som djuren kommer ifrån skall inte godkännas för slakt. Om dessa djur redan befinner sig i slakteriet, skall de slaktas separat och förklaras otjänliga som livsmedel, utan att det påverkar den särskilda lagstiftningen om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen. När det föreligger allt överskuggande djurskyddsskäl får djuret slaktas även om information om produktionskedjan inte har tillhandahållits. All information om produktionskedjan som den officiella veterinären behöver för att kunna utföra en lämplig besiktning efter slakt skall emellertid för användning som livsmedel. I avvaktan på ett slutligt avgörande skall en sådan slaktkropp och dess slaktbiprodukter lagras separat från övrigt kött. Denna bestämmelse skall även gälla i de fall ett djur nödslaktas utanför slakteriet. innan slaktkroppen får godkännas tillhandahållas 3. När åtföljande journaler, dokumentation och annan information visar att a) djuren kommer från en produktionsplats eller ett område som varit föremål för transportbegränsningar eller andra begränsningar som motiveras av människors eller djurs hälsa, b) man inte efterlevt reglerna för användandet av veterinärmedicinska produkter, c) det föreligger andra omständigheter som kan inverka menligt på människors eller djurs hälsa, 35 skall dessa djur inte tas emot för slakt, om inte förfaranden har införts enligt EG-bestämmelser för att undanröja risker för människors eller djurs hälsa. Om dessa djur redan befinner sig i slakteriet, skall de slaktas separat och förklaras otjänliga som livsmedel, och försiktighetsåtgärder skall vid behov vidtas för att skydda människors och djurs hälsa. Närhelst den officiella veterinären anser detta nödvändigt, skall man genomföra offentliga kontroller på det jordbruksföretag som djuren kommer ifrån. 4. Om den behöriga myndigheten upptäcker att åtföljande underlag, dokumentation och annan information inte motsvarar den verkliga situationen på jordbruksföretaget som djuren kommer ifrån eller djurens verkliga tillstånd och avsiktligt syftar till att vilseleda den officiella veterinären, skall den behöriga myndigheten vidta åtgärder mot det företagare som ansvarar för det jordbruksföretag djuren kommer ifrån eller andra inblandade personer. Detta kan särskilt omfatta extra kontroller. Kostnaderna för sådana extra kontroller skall betalas av livsmedelsföretaget eller andra inblandade personer. C. Beslut om levande djur 1. 2. 3. 4. Djur som inte är identifierade på rätt sätt skall inte tas emot för slakt. Dessa djur skall slaktas separat och förklaras otjänliga att användas som livsmedel. Närhelst den officiella veterinären anser detta nödvändigt, skall man genomföra offentliga kontroller på det jordbruksföretag som djuren kommer ifrån. När det föreligger allt överskuggande djurskyddsskäl får hästar slaktas även om den information som krävs enligt lagstiftningen om identiteten inte har tillhandahållits. Denna information skall dock tillhandahållas innan slaktkroppen får godkännas som livsmedel. Denna bestämmelse skall även gälla i de fall hästar nödslaktas utanför slakteriet. Djur vars hud, skinn eller päls är i sådant tillstånd att det höjer risken för kontaminering av köttet under slakten skall inte slaktas för att användas som livsmedel. Djur som lider av en sjukdom eller ett tillstånd som kan överföras till djur eller människor genom hantering eller förtäring av kött och i allmänhet djur som uppvisar kliniska tecken på systemiska sjukdomar eller fysiskt lidande får inte slaktas för att konsumeras av människor. Dessa djur skall avlivas separat under sådana förhållanden att andra djur eller slaktkroppar inte kan kontamineras, och förklaras otjänliga som livsmedel. 36 5. 6. 7. 8. Slakt av djur som misstänks ha en sjukdom eller som visar tecken på ett tillstånd som kan inverka menligt på människors eller djurs hälsa skall uppskjutas. Dessa djur skall genomgå en grundlig undersökning så att en diagnos kan ställas. När en besiktning efter slakt är nödvändig för att ställa en diagnos, kan den officiella veterinären besluta att djuren skall genomgå en besiktning, som vid behov kompletteras med provtagningar och laboratorieprover. Djuren skall slaktas separat eller efter övriga djur, och alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för att undvika att annat kött kontamineras. När det gäller djur som kan ha resthalter av veterinärmedicinska produkter som överskrider de nivåer som fastställts i EG-lagstiftningen, eller resthalter av ämnen som är förbjudna i gemenskapslagstiftningen, skall de åtgärder vidtas som föreskrivs i kapitel V i direktiv 96/23/EG. Slakt Hantering av djur som faller under ett särskilt utrotnings- eller bekämpningsprogram för en särskild sjukdom som brucellos eller tuberkulos eller andra zoonotiska agens, skall utföras under den officiella veterinärens direkta överinseende och på de villkor denna fastställer. Den och behöriga myndigheten förutsättningar under vilka sådana djur skall slaktas. Djuren skall slaktas under sådana förhållanden att andra djur och/eller kött från andra djur inte kan kontamineras. fastställa de åtgärder skall Då ett djur har kommit in på slakteriområden får det inte lämna området levande utom om verksamheten vid slakteriet drabbas av ett allvarligt sammanbrott. Under sådana omständigheter får djuren flyttas endast till ett annat slakteri. D. Beslut i djurskyddsfrågor 1. 2. Om bestämmelserna om skydd av djur under slakt eller avlivande inte respekteras, skall den officiella veterinären se till att livsmedelsföretaget omedelbart vidtar nödvändiga åtgärder för att rätta till detta och hindra att det upprepas. Beroende på typen av överträdelse kan den officiella veterinären vidta åtgärder som att slå av takten på eller avbryta slaktprocessen. I tillämpliga fall skall den officiella veterinären underrätta övriga behöriga myndigheter. Om den officiella veterinären upptäckter att bestämmelserna om skydd av djur under transport inte respekteras, skall han vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med EG-lagstiftningen. 37 E. Beslut om kött Följande typer av kött skall förklaras otjänliga som livsmedel: a) b) c) d) e) f) g) h) i) j) k) Kött från djur som inte har genomgått besiktning före slakt, med undantag av vilt som jagas. Kött från djur vars slaktbiprodukter inte har genomgått besiktning efter slakt, om inget annat anges i denna förordning eller i förordning (EG) nr …/… [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. Kött från djur som har dött före slakt, är dödfödda, ofödda eller har slaktats före sju dagars ålder. Kött från renskärning av området kring stickkanalen. Kött från djur som drabbats av en sjukdom som är upptagen på OIE:s A- lista eller B-lista, om inget annat föreskrivs i kapitel 3. Kött från djur som haft en allmänt utbredd sjukdom, sepsis, pyemi, toxemi eller viremi. Kött som inte uppfyller de relevanta, mikrobiologiska kriterierna enligt EG-lagstiftningen. Kött som visat sig vara angripet av parasiter, om inget annat föreskrivs i kapitel 3. Kött som innehåller resthalter eller kontaminanter som överskrider de nivåer som slagits fast i EG-lagstiftningen. Sådana förhöjda nivåer skall medföra ytterligare analyser när så är lämpligt. att det påverkar mer Utan i gemenskapslagstiftningen, allt kött från djur eller slaktkroppar som innehåller i substanser gemenskapslagstiftningen och allt kött från djur som har behandlats med sådana ämnen. bestämmelser förbjudna resthalter specifika som av är Lever och njurar av djur som är äldre än två år och härrör från områden där planer genomförda enligt artikel 5 i direktiv 96/23/EG påvisat allmänt utbredd förekomst av tungmetaller i miljön. l) Kött som i strid med lagen har behandlats med dekontaminerande ämnen. m) Kött som i strid med lagen har behandlats med joniserande strålning eller UV-strålning. n) o) Kött som innehåller främmande beståndsdelar, utom i fall av viltkött om det gäller jaktmaterial. Kött som överskrider den högsta tillåtna halten av radioaktivitet som fastställs i EG-lagstiftningen. 38 p) q) r) s) t) Kött som uppvisar pato-fysiologiska förändringar, avvikelser i fråga om konsistens, otillräcklig avblodning och organoleptiska avvikelser, särskilt stark könslukt, eller som kommer från avmagrade djur. Kött som innehåller specificerat riskmaterial, förutom sådant som föreskrivs i EG-lagstiftningen. Kött som uppvisar förorening, fekal eller annan kontaminering. Blod av djur vars slaktkropp förklarats otjänligt som livsmedel enligt punkterna a–r och blod som förorenats av mag- eller tarminnehållet eller av andra substanser. Allt kött som enligt den officiella veterinärens bedömning efter att denne gått igenom den relevanta informationen kan utgöra en fara för människors och djurs hälsa eller som av någon orsak inte är tjänligt som livsmedel. Kapitel 2 Ansvar och frekvens för offentliga kontroller I. BESIKTNINGSGRUPPEN Vid utförandet av de offentliga kontrollerna får den officiella veterinären bistås av officiella assistenter under hans ledning och ansvar. De officiella assistenterna får utföra följande arbetsmoment: a) b) c) d) e) f) g) h) Samla in information om god hygienpraxis och HACCP-förfaranden. Delta i besiktning efter slakt på slakteriet eller det jordbruksföretag djuren kommer från. I detta fall skall den officiella assistenten göra en inledande kontroll av djuren och hjälpa till med rent praktiska arbetsmoment. Granskningar av djurens välfärd. Besiktningar efter slakt, förutsatt att den officiella veterinären övervakar de officiella assistenternas arbete. Kontroll av avlägsnande, separering, infärgning och, i tillämpliga fall, märkning av specificerat riskmaterial. Granskning av styckat och lagrat kött. Provtagning. Besiktning och övervakning av till exempel anläggningar och transportmedel. 39 II. FREKVENS FÖR OFFENTLIGA KONTROLLER 1. 2. lämplig offentlig Den behöriga myndigheten skall garantera i köttanläggningarna. Typen och intensiteten av den offentliga tillsynen skall bygga på regelbundna bedömningar av riskerna för människors och djurs hälsa, aspekter som gäller djurs välbefinnande och produktens i förhållande till art och kategori av djur som slaktas, typ av förfarande och berörda livsmedelsföretag. Beräkningen av hur många personer som skall arbeta vid en slaktlinje skall i tillämpliga fall ske på vetenskapliga grunder. Uppgifterna skall skötas av ett sådant antal officiella anställda att alla villkor i denna förordning kan uppfyllas. lämplighet tillsyn På slakterier eller anläggningar för bearbetning av vilt skall det säkerställas att minst en officiell veterinär är närvarande såväl under hela besiktningen före slakt som vid besiktningen efter slakt och vid viltbearbetningsanläggningar vid hela besiktningen efter slakt. kan viss flexibilitet En och tillåtas viltbearbetningsanläggningar: Den behöriga myndigheten får vara mer flexibel när det gäller slakterier med låg genomströmning och vid viltbearbetningsanläggningar som identifierats med en riskanalys som grund: i mindre slakterier i) ii) Besiktningen före slakt skall utföras av den officiella veterinären, men den får ske på det jordbruksföretag som djuret kommer ifrån. Den officiella veterinären behöver inte vara närvarande hela tiden under besiktningen efter slakt, under förutsättning att en officiell assistent utför besiktningen efter slakt och att allt kött som uppvisar förändringar läggs undan och senare inspekteras av den officiella veterinären. Ett dokumenterat kontrollsystem skall införas som gör det möjligt för den officiella veterinären att kontrollera att alla krav uppfylls. Om det är nödvändigt för att garantera en enhetlig tillämpning skall en definition av ”slakteri med låg genomströmning” godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. 3. För fjäderfä får den flexibilitet som avses i punkt 2 tillämpas på grundval av en riskanalys i varje enskilt fall som görs av den behöriga myndigheten i andra utom i mindre slakterier. 4. Den flexibilitet som avses i punkt 2–3 skall inte gälla i följande fall: i) ii) Nödslaktade djur och djur som misstänks ha en sjukdom eller som visar tecken på ett tillstånd som kan inverka menligt på människors hälsa. Nötkreatur från besättningar som inte officiellt har förklarats vara tuberkulosfria. iii) Nötkreatur, får och getter från besättningar som inte officiellt har förklarats vara brucellosfria. 40 iv) Vid utbrott av en sjukdom som är upptagen på OIE:s A-lista eller i tillämpliga fall på OIE:s B-lista skall denna bestämmelse gälla djur som är särskilt mottagliga för den särskilda sjukdomen i fråga och som kommer från den särskilda region som anges i artikel 2 i direktiv 64/432/EEG. v) Om det är nödvändigt med hänsyn till nya sjukdomar eller vissa sjukdomar som är upptagna på OIE:s B-lista. 5. Vid styckningsanläggningar skall det säkerställas att en medlem av besiktningsgruppen regelbundet är närvarande när kött hanteras, dock minst en gång i veckan, i enlighet med en besiktningsplan som den behöriga myndigheten utarbetar utifrån en riskanalys. III. DELTAGANDE AV SLAKTERIETS PERSONAL 1. Medlemsstaterna kan tillåta att anställda vid anläggningen fungerar som officiella assistenter vid kontrollen av produktionen av kött från fjäderfä och kaniner på följande villkor: a) Om anläggningens HACCP-system har fungerat väl och anläggningen har följt god hygienpraxis i minst 12 månader, kan den behöriga myndigheten tillåta att anställda vid anläggningen, efter att ha fått en utbildning som motsvarar de officiella assistenternas, och efter att ha klarat samma prov, utför officiella assistenters uppgifter under ledning av den officiella veterinären. ta arbetsprover Den officiella veterinären skall då vara närvarande såväl under hela besiktningen före slakt som vid besiktningen efter slakt och övervaka dessa besiktningar, för att konstatera huruvida anläggningens personal utför sina uppgifter i enlighet med de särskilda kriterier som den behöriga myndigheten har fastställt och dokumentera resultaten arbetsprover. Närmare bestämmelser om arbetsproverna skall vid behov antas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. av dessa Om hygiennivån vid anläggningen sjunker på grund av personalens arbetssätt eller om uppgifterna inte utförs på ett riktigt sätt av dem, eller om personalen utför sina uppgifter på ett sätt som inte är tillfredsställande enligt den behöriga myndigheten, skall emellertid dessa anställda ersättas av officiella assistenter. b) Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall fatta principbeslut och från fall till fall besluta om det system som avses under a får tillämpas. Om medlemsstaten bestämmer sig för att i princip göra så, skall den underrätta kommissionen om sitt beslut och villkoren för det. Att använda systemet skall vara frivilligt för köttanläggningar i de medlemsstater där systemet tillämpas. Köttanläggningar skall inte tvingas av den behöriga myndigheten att införa systemet. 41 Om den behöriga myndigheten inte är övertygad om att köttanläggningen uppfyller alla krav i punkt a skall systemet inte tillämpas. För att bedöma huruvida en köttanläggning uppfyller kraven i punkt a analysera produktions- och skall den behöriga myndigheten besiktningsunderlagen, vilken typ av verksamhet som bedrivs vid köttanläggningen, tidigare erfarenheter av anläggningen när det gäller att följa lagstiftningen, personalens sakkunskap och professionella hållning och ansvarskänsla avseende livsmedelssäkerhet och eventuell övrig, relevant information. 2. Medlemsstater som har minst fem års erfarenhet av att personalen vid anläggningen utför besiktningar på fjäderfäsektorn får utvidga det system som avses i punkt 1 a till gödsvin och gödkalvar på följande villkor: a) b) c) De berörda medlemsstaterna skall lämna en utvärderingsrapport till kommissionen och medlemsstaterna som påvisar att systemet under dessa fem år har fungerat väl inom fjäderfäsektorn. Kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor skall, om kommissionen anser det vara nödvändigt, granska systemet i medlemsstaten för att fastställa att det fungerar väl. Kommissionen får kräva att en medlemsstat skall återuppta besiktning av gödsvin och gödkalvar som utförs av officiella assistenter eller vidta andra, lämpliga åtgärder om en rapport från Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor eller annan information tyder på att medlemsstaten eventuellt tillfredsställande hygien- eller besiktningsnivå i anläggningarna för griskött eller kalvkött. inte kan garantera en De villkor som gäller för tillämpningen av systemet inom fjäderfäsektorn som avses i punkt 1 a–b skall även gälla tillämpningen av systemet inom sektorn för gödsvin och gödkalvar. 3. De anställda vid anläggningen som har fått särskild utbildning under den officiella veterinärens tillsyn får under hans tillsyn och på hans ansvar utföra specifika provtagningar och tester. IV. YRKESKVALIFIKATIONER A. Den officiella veterinärens yrkeskvalifikationer 1. Endast de veterinärer som klarat ett prov som anordnats av den centrala, behöriga myndigheten enligt vad som föreskrivs i förordning (EG) nr. /. [om offentlig foder- och livsmedelskontroll], eller av den organisation som den behöriga myndigheten utsett för detta, får utses till officiella veterinärer. 42 2. Det prov som avses i punkt 1 skall bekräfta att veterinären, beroende på bakgrund och kvalifikationer, har nödvändig kunskap om följande ämnen skall åtminstone omfatta följande: a) b) c) d) e) f) g) h) i) j) k) l) EG-lagstiftning och nationell lagstiftning om veterinärmedicin, livsmedelssäkerhet, djurs hälsa och djurskydd och farmaceutiska substanser. för den jordbrukspolitiken, Principerna marknadsföringsåtgärder, exportbidrag och bedrägeri, inklusive det globala sammanhanget: WTO, avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS), Codex Alimentarius, OIE. gemensamma Grunderna i bearbetning av livsmedel och i livsmedelsteknik. Principer, begrepp och metoder som används inom ramen för god tillverkningssed och kvalitetsstyrning. Kvalitetsledning före skörd (”god jordbrukssed”). Främjande livsmedelssäkerhet (”god hygienpraxis”). tillämpning och av livsmedelshygien och Principer, begrepp och metoder för riskanalys. Principer, begrepp och metoder när det gäller HACCP, användning av HACCP genom hela livsmedelskedjan. Förebyggande och kontroll av människors hälsa. livsmedelsburna risker för Populationsdynamiken av infektioner och förgiftningar. Diagnostisk epidemiologi. Övervakningssystem. m) Granskning och lagstadgad bedömning av ledningssystem för livsmedelssäkerhet. n) o) p) q) r) Principer om och diagnostisk användning av moderna testmetoder. Informations- och kommunikationsteknik med anknytning till veterinäråtgärder till skydd för människors hälsa. Datahantering och användning av biostatistik. Undersökning av utbrott av livsmedelsburna sjukdomar hos människor. Relevanta aspekter när det gäller transmissibla spongiforma encefalopatier. 43 s) Djurskydd vid produktion, transport och slakt. t) Miljöfrågor med anknytning till livsmedelsproduktion, inklusive avfallshantering. u) v) Försiktighetsprincipen och konsumentattityder. Principer om utbildning produktionskedjan. för personal som arbetar inom i som krävs samband med 3. Kandidater till det prov som avses i punkt 1 kan har förvärvat den kunskap sin grundläggande veterinärutbildning, eller genom utbildning de genomgått eller erfarenheter de förvärvat efter avslutad veterinärutbildning. Den behöriga myndigheten får anordna alternativa prov för att beakta kandidaternas bakgrund. Om den behöriga myndigheten är övertygad om att en kandidat har förvärvat all nödvändig kunskap som genom påbyggnadsutbildning efter grundutbildningen, kan den göra avkall på provkravet. universitetsexamen, eller del en en av 4. Veterinärer som redan utnämnts till officiella veterinärer skall ha tillräcklig kunskap om de ämnen som avses i punkt 2. Där så är nödvändigt skall de uppmanas förvärva sådan kunskap genom fortutbildning. Den behöriga myndigheten skall vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla sådan fortutbildning. 5. 6. 7. 8. 9. Officiella veterinärer tvärvetenskapligt samarbete. skall kunna bedriva vara beredd på Närmare bestämmelser om innehållet i det prov som avses i punkt 1 skall i tillämpliga fall antas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. Dessutom skall en veterinär ha minst 200 timmars praktisk utbildning innan han utses till officiell veterinär. Den praktiska utbildningen skall a) b) c) tillhandahållas av officiella veterinärer, äga rum på slakterier, styckningsanläggningar, besiktningsplatser för färskt kött och anläggningar, och bland livsmedelssäkerhet. annat gälla granskning av ledningssystem för Den officiella veterinären skall uppdatera sina kunskaper och följa utvecklingen genom årlig vidareutbildning och facklitteratur. Veterinärer som redan har utsetts till officiella veterinärer och deltidsarbetande officiella veterinärer skall vid behov skaffa sig de kunskaper som behövs om de ämnen som avses i punkt 2 genom fortutbildning. Den behöriga myndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att tillhandahålla sådan fortutbildning. 44 B. De officiella assistenternas yrkeskvalifikationer 1. 2. 3. 4. Endast de personer som klarat ett prov som anordnats av den centrala, behöriga myndigheten i medlemsstaterna, eller av den organisation som den centrala behöriga myndigheten utsett för detta ändamål, får utses till officiella assistenter. För att få göra det prov som avses i punkt 1 skall kandidaterna visa att de har a) b) följt en teoretisk utbildning på minst 600 timmar, inbegripet laborationer, och att de har minst 300 timmar av praktik under överinseende av en officiell veterinär. Den praktik som avses i punkt b skall äga rum under överinseende av en officiell styckningsanläggningar, besiktningsplatser för färskt kött och anläggningar. slakterier, veterinär på Den praktik och de prov som avses i punkt 1 skall vara inriktade på antingen rött kött eller kött av fjäderfä. Personer som utbildats i en av de två kategorierna och klarat provet får genomgå en förkortad praktik för att klara provet i den andra kategorin. Det prov för officiella assistenter som avses i punkt 1 skall bestå av en teoretisk del och en praktisk del och skall omfatta följande ämnesområden: a) Beträffande besiktning på anläggning: i) Teoretisk del: (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) om Kännedom organisation, produktionsmetoder och handel. jordbruksnäringen, inklusive internationell Kvalitetsledning före skörd. Grundläggande kunskaper om sjukdomar, särskilt zoonotiska sjukdomar, bland annat om virus, bakterier och parasiter. Övervakning av sjukdomar, användning av mediciner och vacciner, testning avseende resthalter. Hygien- och hälsokontroller. Djurskydd på gården, under transport och på slakterier. Miljökrav i byggnader, på gårdar och allmänt. Relevanta, gällande lagar och andra författningar. 45 (cid:1) Konsumentfrågor och kvalitetskontroll. ii) Praktisk del: (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) Besök på olika uppfödningsmetoder tillämpas. typer av gårdar där olika Besök på produktionsanläggningar. Lastning och lossning av olika typer av fordon. Besök på laboratorier. Veterinärkontroller. Dokumentation. b) Beträffande besiktning på slakterier: i) Teoretisk del: (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) Kännedom om köttindustrin, inklusive organisation, produktionsmetoder, internationell handel samt slakt- och styckningsteknik. Grundläggande kunskaper god hygienpraxis, särskilt industrihygien, slakt, stycknings-, lagrings- och arbetshygien. i hygien och HACCP och granskning av HACCP-förfaranden. Grundläggande kunskaper i slaktdjurens anatomi och fysiologi. Grundläggande kunskaper i slaktdjurens patologi. Grundläggande kunskaper i slaktdjurens patologiska anatomi. (cid:1) Kunskap i mikrobiologi. (cid:1) Undersökning av förekomsten av trikinos. (cid:1) (cid:1) (cid:1) Relevanta aspekter när det gäller spongiforma encefalopatier. transmissibla Kännedom om metoder och förfaranden vid slakt, besiktning, beredning, förpackning, emballering och transport av färskt kött. Relevanta, gällande lagar och andra författningar. 46 (cid:1) Besiktning före slakt. (cid:1) Besiktning efter slakt. (cid:1) (cid:1) Provtagningsmetodik. Bedrägerifrågor. (cid:1) Administrativa uppgifter. ii) Praktisk del: (cid:1) (cid:1) Identifiering av djur. Ålderskontroller. (cid:1) Registrering av resultat av besiktning före slakt. (cid:1) (cid:1) Besiktning och bedömning av slaktade djur. Besiktning efter slakt på ett slakteri. (cid:1) Undersökning av förekomsten av trikinos. (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) (cid:1) Identifiering av olika djurarter genom undersökning av typiska delar av djuren. Identifiering av ett antal delar av slaktade djur i vilka förändringar har ägt rum samt kommentarer till detta. Hygienkontroll, hygienpraxis och HACCP-förfaranden. inbegripet granskning av god Provtagning. Spårbarhet för kött. Närmare bestämmelser om innehållet i det prov som avses i punkt 1 skall i tillämpliga fall antas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. Utbildningen för blivande officiella assistenter som omfattar teoretisk utbildning och praktik skall gradvis förlängas till 1 400 timmar fram till 2010, vilket skall omfatta teoretisk utbildning och praktik i besiktning före slakt, HACCP och ledning av anläggningar. Officiella assistenter skall uppdatera sina kunskaper och utvecklingen genom årlig vidareutbildning och facklitteratur. följa 47 Kapitel 3 Särskilda krav De särskilda krav som fastställs i detta kapitel skall gälla utöver kraven i kapitlen 1 och 2. I. TAMA NÖTKREATUR I. 1 Nötkreatur äldre än sex veckor A. Information om livsmedelskedjan Vid slakt av ett parti nötkreatur från samma jordbruksföretag som sänds direkt till slakt skall den information om livsmedelskedjan som nämns i kapitel 1 avsnitt I. 2. A sändas till slakteriets livsmedelsföretag 24 till 72 timmar innan djuren anländer till slakteriet. När livsmedelsföretaget beslutar att ta emot partiet för slakt, skall han omedelbart ge en kopia av informationen om livsmedelskedjan till den officiella veterinären, dock senast 24 timmar innan partiet anländer. B. Besiktning efter slakt Slaktkroppar och slaktbiprodukter av nötkreatur äldre än sex veckor skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt: a) b) c) av retrofaryngeal- Okulär besiktning av skalle och strupe. Anskärning och undersökning och mandibular-, parotideallymfknutorna (lnn. mandibulares, retropharyngiales et parotidei). Undersökning av de yttre tuggmusklerna, i vilka två snitt skall inre tuggmusklerna, som skall anskäras längs med ett enda plan. Tungan skall lossas så mycket att munhålan och svalget kan undersökas i detalj, och därefter besiktigas okulärt och palperas. Tonsillerna skall avlägsnas. läggas parallellt med underkäken, och de Undersökning av luftstrupe och foderstrupe. Okulär besiktning och palpation av lungorna. Snittning och undersökning av bronkial- och mediastinallymfknutor et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel. längssnitt och bifurcationes, eparteriales (lnn. Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. d) Okulär besiktning av mellangärde. 48 e) f) g) h) i) j) k) Okulär besiktning och palpation av lever och portallymfknutor (lnn. portales). Snitt vid porta hepatis och vid basen av lobus caudatus för att undersöka gallgångarna. Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor. Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte. Okulär besiktning av njurar och vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales). Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. Okulär besiktning av könsorgan. Okulär besiktning och vid behov palpation och anskärning av juver med lymfknutor (lnn. supramammarii). Hos kor skall vardera halvan av juvret öppnas med ett långt snitt ända ned till mjölkcisternerna (sinus lactiferes) och juvrets lymfknutor skall anskäras, utom när juvret inte skall användas som livsmedel. I. 2 Nötkreatur yngre än sex veckor Slaktkroppar och slaktbiprodukter av nötkreatur yngre än sex veckor skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt: a) b) c) d) e) f) Okulär besiktning av skalle och strupe. Anskärning och undersökning av retrofaryngeallymfknutorna (lnn. retropharyngiales). Besiktning av munhåla och svalg. Palpation av tungan. Tonsillerna skall avlägsnas. och Snittning undersökning Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor. och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel. bronkial- av Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. Okulär besiktning av mellangärde. Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (lnn. portales). Palpation och vid behov anskärning av dessa lymfknutor. Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor. g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte. 49 h) i) j) Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales). Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas. II. TAMFÅR OCH TAMGETTER A. Information om livsmedelskedjan Vid slakt av ett parti får eller getter från samma jordbruksföretag som sänds direkt till slakt skall den information om livsmedelskedjan som nämns i kapitel 1 avsnitt I. 2. A sändas till slakteriets livsmedelsföretag 24 till 72 timmar innan djuren anländer till slakteriet. När livsmedelsföretaget beslutar att ta emot partiet för slakt, skall han omedelbart ge en kopia av informationen till den officiella veterinären, dock senast 24 timmar innan partiet anländer. B. Besiktning efter slakt Slaktkroppar och slaktbiprodukter från får och getter skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt: a) b) c) d) e) f) Okulär besiktning av skallen efter avhudning och i tveksamma fall undersökning av strupe, munhåla, tunga samt retrofaryngeal- och parotideallymfknutor. Utan att det påverkar djurhälsobestämmelserna skall sådana undersökningar dock inte anses nödvändiga om den behöriga myndigheten kan garantera att skallen inklusive tungan och hjärnan inte kommer att användas som livsmedel. Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor och bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). I tveksamma fall skall dessa organ och lymfknutor anskäras och undersökas. Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. I tveksamma fall skall hjärtat anskäras och undersökas. Okulär besiktning av mellangärde. Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (lnn. portales). Palpation av lever med lymfknutor. Anskärning av leverns yta mot löpmagen för att undersöka gallgångarna. Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte. 50 h) i) j) k) l) Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales). Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. Okulär besiktning av könsorgan. Okulär besiktning av juver med lymfknutor. Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas. III. TAMA HÄSTDJUR A. Information om livsmedelskedjan Den officiella veterinären skall granska det originalpass som åtföljer djuret till slakt för att avgöra om djuret skall slaktas för att konsumeras av människor. B. Besiktning efter slakt Slaktkroppar och slaktbiprodukter från hästdjur skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt: a) b) c) d) e) f) Okulär besiktning av skalle och, efter det att tungan frigjorts, av strupe. Palpation och vid behov snittning av mandibular-, retrofaryngeal- och et (lnn. mandibulares, parotideallymfknutorna parotidei). Tungan skall lossas så mycket att munhålan och svalget kan undersökas i detalj, och därefter undersökas okulärt och palperas. Tonsillerna skall avlägsnas. retropharyngiales Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor. Palpation och vid behov snittning av bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är dock endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel. Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. Okulär besiktning av mellangärde. Okulär besiktning, palpation och vid behov anskärning av lever och portallymfknutor (lnn. portales). Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Vid behov, anskärning av mag- och kröslymfknutor. g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte. 51 h) i) j) k) l) Okulär besiktning och palpation av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales). Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. Okulär besiktning av könsorgan hos hingstar och ston. Okulär besiktning av juver med lymfknutor (lnn. supramammarii) och vid behov anskärning av juverlymfknutor. Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas. m) Alla grå och vita hästar skall undersökas avseende melanos och melanomatos i bogmuskler och boglymfknutor (lnn. subrhomboidei) under skulderbladsbrosket efter det att ena bogen lossats. Njurarna skall friläggas och undersökas efter klyvning. IV. TAMSVIN A. Besiktning före slakt 1. Slakt av ett parti svin från ett jordbruksföretag får endast godkännas om a) b) de svin som är avsedda för slakt har genomgått en besiktning före slakt på jordbruksföretaget som djuren kommer ifrån och åtföljs av det hälsointyg som avses i kapitel 3 avsnitt X, eller i kapitel 1 avsnitt I. 2. A, har sänts den information om livsmedelskedjan som täcker de frågor som avses till slakteriets livsmedelsföretag 24 till 72 timmar innan djuren anländer till slakteriet. När livsmedelsföretaget beslutar att ta emot partiet för slakt, skall han omedelbart ge en kopia av informationen till den officiella veterinären, dock senast 24 timmar innan partiet anländer. 2. Besiktningen före slakt på jordbruksföretaget varifrån djuren kommer skall omfatta följande: a) Granskning av jordbruksföretagets underlag eller dokumentation, däribland den information om livsmedelskedjan som avses i kapitel 1 avsnitt I. 2. A. b) Övriga undersökningar som behövs för att ställa diagnos om svinen i) lider av en sjukdom eller ett tillstånd som kan överföras till djur eller människor genom hantering eller förtäring av kött eller om enskilda djur eller grupper av djur uppvisar symtom som tyder på att en sådan sjukdom kan förekomma, 52 ii) iii) symtom påverkar uppvisar allmäntillståndet eller symtom på sjukdom som kan göra köttet otjänligt som livsmedel, rubbningar som på uppvisar tecken på att de kan innehålla kemiska resthalter som överskrider de nivåer som slagits fast i EG-lagstiftningen eller enligt gemenskapslagstiftningen är förbjudna. resthalter ämnen som av Dessutom skall följande uppgifter utföras: a) Stickprovsundersökningar vid jämna mellanrum av vatten och foder för att kontrollera att korrekta uppgifter lämnas om karenstider. I lämpliga fall stickprovsundersökningar av djur. b) Vid behov utföra undersökningar beträffande zoonotiska agens. 3. 4. 5. 6. Besiktningar före slakt på jordbruksföretaget skall utföras av den officiella veterinären eller av en godkänd veterinär som medverkar i nätverket för epidemiologisk övervakning enligt artikel 14 i direktiv 64/432/EEG. Svinen skall sändas direkt till slakt och får inte blandas med andra svin. Om en besiktning före slakt har utförts på jordbruksföretaget, kan besiktningen före slakt på slakteriet begränsas till en kontroll av identitet och en kontrollundersökning av att djurskyddsbestämmelserna har följts och undersökning av tecken på tillstånd som kan inverka menligt på människors eller djurs hälsa. Om en besiktning före slakt inte har utförts på jordbruksföretaget, skall den officiella veterinären utföra en besiktning före slakt enligt föreskrifterna i kapitel 1 avsnitt I. 2. B. Om svinen inte slaktas inom tre dagar efter utfärdandet av det hälsointyg som avses i punkt 1 a gäller följande: a) b) svinen besiktigas på nytt och ett nytt hälsointyg skall utfärdas Om svinen inte har lämnat jordbruksföretaget varifrån de kommer skall det förfarande som beskrivs i punkt 1 a upprepas. Om svinen redan finns på slakteriet, får slakt av dem tillåtas efter bedömning av skälen till fördröjningen, under förutsättning att de besiktigas på nytt före slakt. B. Besiktning efter slakt 1. Slaktkroppar och slaktbiprodukter av svin, andra än gödsvin som fötts upp a) under kontrollerade uppfödningsförhållanden, produktionssystem, i integrerade 53 b) med ett informationsutbyte mellan jordbruksföretaget som djuren kommer ifrån och slakteriet som den behöriga myndigheten anser tillfredsställande, skall genomgå den besiktning efter slakt som avses i punkt 2: a) b) c) d) e) f) g) h) i) j) k) l) Okulär besiktning av skalle och strupe. Anskärning och undersökning av mandibularlymfknutorna (lnn. mandibulares). Okulär besiktning av munhåla, svalg och tunga. Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av (lnn. lungor, samt bronkial- och mediastinallymfknutor bifurcationes, eparteriales och mediastinales), luftstrupen och bronkernas huvudgrenar skall öppnas med längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas sista tredjedel; dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel, Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtat skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. Okulär besiktning av mellangärde. Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (lnn. portales). Palpation av lever med lymfknutor. besiktning Okulär och av mag-tarmkanal, kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales och caudales). Palpation och vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor. krös, mag- Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte. Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales). Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. Okulär besiktning av könsorgan. Okulär besiktning av juver med lymfknutor (lnn. supramammarii). Anskärning av juverlymfknutorna hos suggor. Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. 3. Endast okulär besiktning för gödsvin som fötts upp under kontrollerade uppfödningsförhållanden, med informationsutbyte mellan jordbruksföretaget och slakterier som den behöriga myndigheten anser vara tillfredsställande. Den behöriga myndigheten får på grundval av epidemiologiska eller andra uppgifter avgöra om en del eller alla av de förfaranden som avses i punkt 2 skall tillämpas på dessa gödsvin. ett 54 V. FJÄDERFÄ A. Besiktning före slakt 1. Slakt av ett parti fjäderfä från ett jordbruksföretag får endast godkännas om a) b) de fjäderfän som är avsedda för slakt har genomgått en besiktning före slakt på jordbruksföretaget som djuren kommer ifrån och åtföljs av det hälsointyg som avses i avsnitt X i detta kapitel, eller den information om livsmedelskedjan som nämns i kapitel 1 avsnitt I. 2. A, har sänts till slakteriets livsmedelsföretag 24 till 72 timmar innan fjäderfäna anländer till slakteriet. När företaget beslutar att ta emot fjäderfäna för slakt, skall det omedelbart ge en kopia av informationen till den officiella veterinären, dock senast 24 timmar innan fjäderfäna anländer. 2. Besiktningen före slakt på jordbruksföretaget som djuren kommer ifrån skall omfatta följande: a) Granskning av jordbruksföretagets underlag eller dokumentation, däribland den information om livsmedelskedjan som avses i kapitel 1 avsnitt I. 2. A. b) Undersökningar som behövs för att ställa diagnos om fjäderfäna i) ii) iii) lider av en sjukdom eller ett tillstånd som kan överföras till djur eller människor genom hantering eller förtäring av kött eller om enskilda djur eller grupper av djur uppvisar symtom som tyder på att en sådan sjukdom kan förekomma, symtom uppvisar påverkar allmäntillståndet eller symtom på sjukdom som kan göra köttet otjänligt som livsmedel, rubbningar som på uppvisar tecken på att de kan innehålla kemiska resthalter som överskrider de nivåer som slagits fast i EG-lagstiftningen eller enligt gemenskapslagstiftningen är förbjudna. resthalter ämnen som av 3. Följande skall genomföras på jordbruksföretaget varifrån djuren kommer: a) Stickprovsundersökningar vid jämna mellanrum av vatten och foder för att kontrollera att korrekta uppgifter lämnas om karenstider. I lämpliga fall stickprovsundersökningar av djur. b) Vid behov utföra undersökningar beträffande zoonotiska agens. 4. Besiktningen före slakt på jordbruksföretaget skall utföras av den officiella veterinären. 55 5. 6. Om en besiktning före slakt har utförts på jordbruksföretaget, får besiktningen före slakt på slakteriet begränsas till en kontroll av identitet och en kontrollundersökning av att djurskyddsbestämmelserna har följts och undersökning av tecken på tillstånd som kan inverka menligt på människors eller djurs hälsa. Denna kontroll får göras av en officiell assistent. Om en besiktning före slakt inte har utförts på jordbruksföretaget, skall den officiella veterinären genomföra ytterligare en undersökning för att fastställa om fjäderfäna a) b) c) lider av en sjukdom som kan överföras till människor eller djur eller om enskilda djur eller grupper av djur uppvisar symtom som tyder på att en sådan sjukdom kan finnas, uppvisar symtom på rubbningar som påverkar allmäntillståndet eller symtom på sjukdom som kan göra köttet otjänligt som livsmedel, uppvisar tecken på att de kan innehålla kemiska resthalter som överskrider de nivåer som slagits fast i EG-lagstiftningen eller resthalter av ämnen som enligt gemenskapslagstiftningen är förbjudna. Vid behov skall den officiella veterinären utföra undersökningar beträffande zoonotiska agens. 7. Om fjäderfäna inte slaktas inom tre dagar efter utfärdandet av det hälsointyg som avses i avsnitt X i detta kapitel gäller följande: a) b) fjäderfäna besiktigas på nytt och ett nytt hälsointyg skall utfärdas Om fjäderfäna inte har lämnat jordbruksföretaget varifrån de kommer skall det förfarande som beskrivs i punkt 1 a upprepas. Om fjäderfäna redan finns på slakteriet, får slakt av fjäderfäna tillåtas efter bedömning av skälen till fördröjningen, under förutsättning att fjäderfäna besiktigas på nytt. 8. 9. Om fjäderfäna uppvisar kliniska symtom, skall slakt av dem för användning som livsmedel förbjudas. Avlivande av dessa fjäderfän på slaktbandet skall dock vara tillåtet i slutet av den normala slaktprocessen förutsatt att försiktighetsåtgärder vidtas för att avvärja risken för att patogena organismer sprids och att anläggningarna rengörs och desinficeras omedelbart efter slakt. För fjäderfän avsedda för produktion av ank- eller gåsleverpastej (”foie gras”) och för fjäderfän som har blivit urtagna senare på den uppfödande gården skall besiktning före slakt genomföras enligt punkterna 2 och 3. 56 B. Besiktning efter slakt Alla fjäderfän skall besiktigas efter slakt. Den officielle veterinären skall vid besiktning efter slakt göra följande: a) b) c) d) Undersöka inälvorna och kroppskaviteterna hos ett representativt urval av fjäderfän från varje parti med samma ursprung. Detaljbesiktiga ett slumpmässigt urval av delar av fjäderfän eller hela kroppar vars kött vid besiktning efter slakt har bedömts vara otjänligt som livsmedel. Genomföra ytterligare undersökningar som bedöms vara nödvändiga om det finns anledning att misstänka att köttet från fjäderfäna i fråga skulle kunna vara otjänligt som livsmedel. För fjäderfän avsedda för produktion av ank- eller gåsleverpastej (”foie gras”) och för fjäderfän som har blivit urtagna senare på den uppfödande gården, granska det hälsointyg som avses i punkt C som skall åtfölja slaktkropparna. C. Förlaga till hälsointyg HÄLSOINTYG för fjäderfä avsedda för produktion av ank- eller gåsleverpastej (”foie gras”) som har blivit sent urtagna på den gård djuren kommer ifrån, bedövats, avblodats och plockats på gården och transporteras till en styckningsanläggning som är utrustad med särskild lokal för urtagning Behörig myndighet:………………………………………. Nr:. 1. Identifiering av icke urtagna slaktkroppar Arter:. Antal:. 2. 3. De icke urtagna slaktkropparnas härkomst Jordbruksföretagets adress:. Destination för de icke urtagna slaktkroppar De icke urtagna slaktkropparna skall transporteras till följande styckningsanläggning:. 57 4. Deklaration Undertecknad, som är officiell veterinär, intygar härmed följande: – – De icke urtagna slaktkroppar som beskrivs ovan tillhör fåglar som besiktigats före slakt på ovanstående anläggning den (datum) ……. …. klockan (tid)……. och befunnits vara friska, journaler och dokumentation som gäller dessa djur uppfyllde de rättsliga kraven och utgör inget hinder för slakt av dessa fjäderfän. Utfärdat i ………………………………… den. (Ort) (Datum) Stämpel …………………………………………. (Den officiella veterinärens underskrift) VI. HARDJUR I HÄGN Bestämmelserna för fjäderfä skall tillämpas. VII. KÖTT AV HÄGNAT VILT A. Besiktning före slakt 1. inbegripa granskning av Besiktningen före slakt får utföras på det jordbruksföretag varifrån djuren kommer, och den skall utföras av den officiella veterinären eller av den godkända veterinären. Besiktningen före slakt på jordbruksföretaget skall journaler och dokumentation, däribland den information om livsmedelskedjan som avses i kapitel 1 avsnitt I. 2. A, provtagningar med jämna mellanrum av vatten och foder, och vid behov undersökningar beträffande zoonotiska agens. Om en besiktning före slakt har utförts på jordbruksföretaget, får besiktningen före slakt i slakteriet begränsas till att upptäcka skador som uppkommit under transporten och till kontroll av djurens identitet. jordbruksföretagets 2. Om en besiktning före slakt har utförts på jordbruksföretaget, skall ett hälsointyg enligt förlagan i kapitel 3 avsnitt X åtfölja djuren. Intyget skall visa att djuren besiktigats på jordbruksföretaget och befunnits vara friska. 58 B. Besiktning efter slakt 1. 2. 3. Besiktningen efter slakt skall omfatta palpation och, om det bedöms nödvändigt, snitt i de delar av djurkroppen som på något sätt uppvisar förändringar eller som väcker misstanke av andra skäl. De förfaranden för besiktning efter slakt som beskrivs i avsnitt I. B för nötkreatur, i avsnitt II. B för får, i avsnitt IV. B för tamsvin och i avsnitt V. B för fjäderfä skall gälla för motsvarande arter av hägnat vilt. Om djuren har slaktats på jordbruksföretaget, skall den officiella veterinären granska det intyg som utfärdats och undertecknats av den officiella veterinären eller den godkända veterinären som visar att besiktningen före slakt givit ett gynnsamt resultat, att slakt och avblodning genomförts korrekt samt anger när slakten ägt rum. VIII. VILT A. Besiktning efter slakt 1. 2. Kött av vilt skall besiktigas så snart som möjligt efter ankomsten till bearbetningsanläggningen. Den officiella veterinären skall kontrollera att vilt åtföljs av ett intyg som utfärdats av den kvalificerade person som avses i kapitel 2 punkt 4 a i bilaga III till förordning (EG) nr. /. [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. Om viltet åtföljs av ett sådant intyg skall veterinären ta hänsyn till intyget när han utför besiktningen efter slakt. 3. Vid besiktningen efter slakt skall den officiella veterinären utföra följande: a) Okulär besiktning av slaktkroppen, dess kroppskaviteter och vid behov tillhörande organ i följande syfte: i) ii) Upptäcka avvikelser från det normala som inte orsakats av jakt. För detta ändamål får diagnosen grundas på uppgifter från jägaren om djurets beteende före nedläggning. Kontrollera att djuret inte har dött av någon annan orsak än jakt. Om resultatet av den okulära besiktningen inte möjliggör någon bedömning av de frågor som avses i punkterna i–ii skall emellertid en mera omfattande besiktning utföras i ett laboratorium. b) c) En undersökning avseende organoleptiska avvikelser. Palpation av organ, om detta är nödvändigt. 59 d) Provtagning för analys av förekomst av restsubstanser och miljömässig kontaminering, om det finns starka skäl att anta att restsubstanser eller kontaminanter förekommer. Om en mera omfattande besiktning utförs på grundval av sådana misstankar, skall den officiella veterinären vänta till dess att besiktningen är avslutad innan en bedömning görs av alla djur som har nedlagts under en viss jakt, eller en del av djuren, som misstänks uppvisa samma avvikelser. e) Undersökning av egenskaper som tyder på att köttet utgör en hälsorisk. Detta gäller särskilt följande: i) ii) Onormalt beteende eller störning i det levande djurets allmäntillstånd enligt jägarens rapport. Förekomst av tumörer eller varbölder om dessa är talrika och påverkar olika inre organ eller muskler. iii) Artrit, orkit, sjukliga förändringar i lever eller mjälte, inflammation i tarmarna eller umbilikalområdet. iv) Förekomst av främmande kroppar i kroppskaviteterna, som inte orsakats av jakt, särskilt i buken, tarmarna eller urinen, när lungsäcken eller bukhinnan är missfärgad. v) Förekomst av parasiter. vi) Betydande gasbildning i mag- och tarmkanal i samband med missfärgning av de inre organen. vii) Betydande avvikelser i muskelvävnadernas eller organens färg, konsistens eller lukt. viii) Gamla, öppna frakturer. ix) Avmagring och/eller allmänt eller lokalt ödem. x) Tecken på att organen nyligen har klibbat samman med lungsäcken och bukhinnan. xi) Andra tydliga och omfattande förändringar, t. ex. förruttnelse. 4. 5. Om den officiella veterinären så begär skall ryggraden och skallen klyvas på längden. När det gäller småvilt, som inte omedelbart efter nedläggningen har blivit urtagna, skall den officiella veterinären besiktiga ett representativt urval från samma parti. Om man vid besiktningen efter slakt finner en sjukdom som kan överföras till människor, eller sådana defekter som avses i punkt 3, skall veterinären genomföra fler kontroller på hela partiet för att fastställa om det måste förklaras otjänligt som livsmedel eller om varje slaktkropp måste undersökas individuellt. 60 6. I tveksamma fall får den officielle veterinären utföra de ytterligare styckningar och besiktningar av relevanta delar av djurkroppen som kan behövas för en slutgiltig diagnos. B. Beslut efter kontroller Förutom de fall som avses i kapitel 1 avsnitt II. E skall kött som vid besiktning efter slakt uppvisar de egenskaper som förtecknas i punkt A i detta avsnitt förklaras otjänligt som livsmedel. IX. SPECIFIKA RISKER A. Transmissibla spongiforma encefalopatier 1. Besiktning av nötkreatur äldre än sex veckor, får eller getter skall utföras med hänsyn till förordning (EG) nr 999/2001 och all annan relevant EG- lagstiftning om transmissibla spongiforma encefalopatier. Det gäller åtminstone följande aspekter: a) I lämpliga fall skall moderdjurets tillstånd kontrolleras innan djuret slaktas. b) Om det finns tecken på att den ålder som anges i de åtföljande handlingarna inte är korrekt, skall den officiella veterinären utföra en granskning av tanduppsättningen. c) Det skall särskilt säkerställas att nötkreatur, får eller getter som misstänks lida av transmissibel spongiform encefalopati enligt definitionen i förordning (EG) nr 999/2001 skall behandlas enligt specifikationerna i den förordningen. De misstänkta djuren skall slaktas åtskilt från de övriga djuren, och alla nödvändiga försiktighetsåtgärder bör vidtas för att minimera risken för att andra slaktkroppar, slaktlinjen och slakteriets personal kontamineras. 2. Specifika tester spongiforma encefalopatier skall utföras i enlighet med specifik EG-lagstiftning om hur testerna skall utföras. fastställande av transmissibla för B. Dynt 1. Vid offentliga kontroller som genomförs med avseende på TSE- smittämnen skall kraven i förordning (EG) nr 999/2001 och annan relevant gemenskapslagstiftning beaktas. De förfaranden för besiktning efter slakt som anges i kapitel 3 avsnitten I och IV är minimikrav för undersökning för upptäckt av dynt hos nötkreatur äldre än sex veckor och hos svin. Dessutom får särskilda serologiska tester användas. Om det gäller nötkreatur äldre än sex veckor, skall anskärning av tuggmusklerna vid besiktning efter slakt inte vara obligatorisk om ett särskilt serologiskt test används, detsamma gäller nötkreatur äldre än sex veckor som är uppfödda på ett jordbruksföretag som enligt ett officiellt intyg är fritt från dynt. 61 2. Kött som smittats av dynt skall förklaras otjänligt som livsmedel. Om djuret emellertid inte är allmänt infekterat av dynt, kan de delar som inte är infekterade förklaras tjänliga som livsmedel efter att ha genomgått en kylbehandling. C. Trikinos 1. Slaktkroppar från svindjur (tama, hägnat vilt och vilt), hästdjur och andra arter som är mottagliga för trikinos skall genomgå en undersökning avseende förekomst av trikiner, utom om djuren fötts upp på jordbruksföretag som officiellt certifieras vara fria från trikiner eller om slaktkropparna har genomgått en kylbehandling. 2. Kött som infekterats av trikiner skall förklaras otjänligt som livsmedel. D. Rots 1. 2. I tillämpliga fall skall hästdjur genomgå en undersökning för förekomst av rots. En undersökning av rots skall hos hästdjur omfatta en noggrann undersökning av slemhinnorna i luftröret, svalget, näshålan och dess bihålor efter det att huvudet delats i medianplanet och näsans skiljevägg tagits bort. Kött från hästar som konstaterats ha rots skall förklaras otjänligt som livsmedel. E. Tuberkulos 1. 2. Djur som reagerar positivt eller oklart på ett tuberkulinprov skall slaktas separat från andra djur, och försiktighetsåtgärder bör vidtas för att minimera risken för att andra slaktkroppar, slaktlinjen och slakteriets personal kontamineras. Kött från djur som reagerar positivt eller oklart på ett tuberkulinprov och hos vilka besiktningen efter slakt påvisat begränsade tuberkulosskador som finns på ett antal organ eller områden på slaktkroppen skall förklaras otjänligt som livsmedel. I väntan på ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet skall kött som reagerar positivt eller oklart på ett tuberkulinprov och hos vilka besiktningen efter slakt påvisat begränsade tuberkulosskador på lymfknutorna av ett organ eller delar av slaktkroppen förklaras otjänligt som livsmedel eller värmebehandlas. F. Brucellos 1. Djur som reagerar positivt eller oklart på ett test för påvisande av brucellos skall slaktas åtskilt från andra djur, och försiktighetsåtgärder bör vidtas för att avvärja risken för att andra slaktkroppar, slaktlinjen och slakteriets personal kontamineras. 62 2. Kött från djur som reagerar positivt eller oklart på test för påvisande av brucellos och hos vilka sjukliga förändringar konstaterats som tyder på infektion skall förklaras otjänligt som livsmedel. Även om dessa sjukliga förändringar inte konstaterats, skall juver, könsorgan och blod förklaras otjänligt som livsmedel. G. Närmare bestämmelser Följande skall fastställas enligt förfarandet i artikel 19. 2 och efter yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet: a) b) c) Den kylbehandling som kött med dynt och trikinos skall genomgå, och den värmebehandling som kött med tuberkulos skall genomgå. Villkoren för att ett jordbruksföretag officiellt får förklaras fritt från dynt eller trikiner. Vid behov de metoder som skall användas vid undersökning avseende de åkommor som behandlas under denna rubrik, inklusive serologiska tester för att undersöka förekomsten av dynt och möjliga metoder för att undersöka förekomsten av trikinos. X. FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG HÄLSOINTYG för djur som transporteras från anläggningen till slakteriet Behörig myndighet:………………………………………. Nr:. 1. Identifiering av djur Arter:. Antal djur:. Identifikationsmärkning:. 2. Djurens härkomst Ursprungsföretagets adress:. Identifiering av gården*:. 3. Djurens destination Djuren skall transporteras till följande slakteri:. Transportmedel:. 63 4. 5. Övriga upplysningar. Deklaration Undertecknad intygar härmed att – – de djur som beskrivs ovan besiktigades före slakt på ovanstående jordbruksföretag den (datum). klockan (tid) …………… och har befunnits vara friska, journaler och dokumentation som gäller dessa djur uppfyllde de rättsliga kraven och utgör inget hinder för slakt av dessa djur. Utfärdat i ………………………………… den. (Ort) (Datum) Stämpel * Ej obligatoriskt …………………………………………. (Veterinärens underskrift) 64 BILAGA II LEVANDE MUSSLOR I. OFFENTLIGA KONTROLLER AV PRODUKTIONSOMRÅDEN 1. Den behöriga myndigheten skall för upptagningsområden för musslor. Den behöriga myndigheten skall klassificera godkända områden för upptagning av musslor i tre kategorier efter halten av fekal kontaminering enligt följande: läget och gränserna fastställa a) Kategori A-områden: områden från vilka levande musslor avsedda att användas som livsmedel får tas upp. Levande musslor från dessa områden skall uppfylla de hälsokrav för levande musslor som avses i kapitel V avsnitt VII i bilaga II till förordning. /. [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. b) Kategori B-områden: områden från vilka levande musslor får tas upp men endast släppas ut på marknaden som livsmedel efter behandling i en reningsanläggning eller efter återutläggning för att uppfylla de hälsokrav som avses under a. Levande musslor från dessa områden får vid MPN- femrörstest med tre utspädningar inte överskrida gränserna 6 000 fekala koliforma bakterier per 100 g kött eller 4 600 E. coli per 100 g kött i 90 % av proven. c) Kategori C-områden: områden från vilka levande musslor får upptagas men släppas ut på marknaden först efter återutläggning med eller utan rening under en lång period (minst två månader), eller efter en intensiv rening under en period som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 19. 2 så att hälsokraven under a uppfylls. Levande musslor från dessa områden får vid MPN-femrörstest med tre utspädningar inte överskrida gränserna 60 000 fekala koliforma bakterier per 100 g kött. 2. För att kunna kategorisera produktionsområdena och fastställa halten av fekal kontaminering för ett område skall den behöriga myndigheten göra följande: a) b) c) d) Göra en inventering av de källor till förorening från människor eller djur som kan påverka upptagningsområdet. Undersöka mängden organiska föroreningar som släpps ut under olika tider på året och relatera dem till bland annat säsongsvariationerna i fråga om folkmängd och antal djur i omgivningen, regnmängden och reningen av avfallsvatten. Bestämma föroreningarnas rörelser genom batymetri samt genom kartläggning av strömmarna och tidvattencykeln i upptagningsområdet. Upprätta ett provtagningsprogram för musslor i upptagningsområdet. Programmet skall bygga på granskning av insamlade data och av ett antal prover, med en geografisk spridning av provtagningpunkterna och en provtagningsfrekvens som ger ett så representativt urval som möjligt för analysen av upptagningsområdet. 65 3. Kategoriserade återutläggnings- och upptagningsområden skall övervakas regelbundet för att a) b) c) d) förhindra alla oegentligheter beträffande de ursprung, härkomst och destination, levande musslornas kontrollera de levande musslornas mikrobiologiska status i relation till upptagnings- och återutläggningsområden, kontrollera eventuell förekomst av toxinproducerande plankton i vattnet i upptagnings- och återutläggningsområden och av biotoxiner i levande musslor, kontrollera eventuell förekomst av kemiska föroreningar i levande musslor. 4. För att utföra de kontroller som avses i punkt 3 b, 3 c och 3 d skall planer för provtagning upprättas som i händelse av oregelbundna upptagningsperioder skall tillämpas med jämna mellanrum eller från fall till fall. Den geografiska spridningen av provtagningpunkterna och provtagningsfrekvensen skall ge ett så representativt urval som möjligt för analysen av upptagningsområdet. a) b) Provtagningsplanerna mikrobiologiska status måste ta särskild hänsyn till för kontroll av de levande musslornas i) ii) sannolika variationer av halterna av fekal förorening, de faktorer som avses i punkt 2. kontroll för plankton av Provtagningsplanen och toxinproducerande återutläggningsområden och av biotoxiner i levande musslor skall ta särskild hänsyn till eventuella variationer beträffande närvaron av plankton som innehåller marina biotoxiner. eventuell i av vattnet upptagnings- förekomst i Provtagning skall ske på följande sätt: i) ii) Kontroll av plankton: periodisk provtagning för att påvisa förändringar i sammansättning och geografisk fördelning av toxinhaltigt plankton. Resultat som ger anledning att misstänka att toxin ansamlas i blötdjurskött skall leda till intensiv provtagning, genom en ökning av antalet provtagningsställen och antalet prov i tillväxt- och fiskevatten. Regelbundna toxicitetskontroller av de musslor från det angripna kontaminering. som området Harmoniserade för marina biotoxiner skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 19. 2. är mest mottagliga testmetoder för 66 c) d) e) f) Provtagningar för analys av toxiner i musslor skall som regel tas minst en gång per vecka under de perioder då upptagning är tillåten. Frekvensen kan minskas på särskilda områden, eller för särskilda typer av musslor, om en riskbedömning avseende förekomsten av toxiner eller växtplankton visar att risken för toxiska händelser är mycket liten. Frekvensen skall ökas om en sådan analys visar att provtagning varje vecka inte är tillräckligt. Riskbedömningen skall regelbundet ses över för att bedöma risken för förekomst av toxiner i levande musslor från dessa områden. Om det finns uppgifter om ansamling av toxiner för en grupp arter som förekommer på samma område, kan den art som uppvisar de högsta halterna användas som indikatorer så att alla arter i gruppen kan användas om toxinhalten hos indikatorarten är lägre än gränsvärdet i bestämmelserna. Om indikatorarten överskrider det föreskrivna gränsvärdet, skall upptagning av de övriga arterna vara tillåten endast om ytterligare analyser av de övriga arterna visar att toxinhalterna i dessa arter ligger under gränsvärdena. toxinhalten i När det gäller övervakning av plankton skall urvalet vara representativt för vattenpelaren och ge information om förekomsten av toxiska arter och populationstrender. Om förändringar i toxiska populationer upptäcks antingen som provtagningsfrekvensen av försiktighetsskäl tills man har fått resultaten av toxinanalyserna. ansamling, områdena avstängas toxisk skall ökas eller leda kan till Enligt provtagningsplanen för granskning av förekomsten av kemiska föroreningar skall det vara möjligt att fastställa om de gränsvärden som avses i förordning (EG) nr 466/20011 har överskridits. 5. Om resultaten av en provtagning visar att hälsokraven för musslor inte uppfylls eller att musslorna på annat sätt utgör en risk för människors hälsa, skall upptagningsområdet stängas och levande musslor får inte tas upp där. Stängda områden får åter öppnas först när hälsokraven för musslor uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen. Om ett område har avstängts på grund av förekomst av plankton eller för höga halter av toxiner i musslor, måste minst två provtagningar i följd som tagits med minst 48 timmars mellanrum visa resultat som ligger under de föreskrivna gränsvärdena innan området åter får öppnas. I detta beslut kan hänsyn tas till information om trender i växtplankton. I de fall där det finns övertygande belägg för förändringar i toxiciteten på ett visst område och under förutsättning att det finns nya uppgifter om en trend mot minskad toxicitet kan den behöriga myndigheten besluta att åter öppna ett område där resultaten ligger under det föreskrivna gränsvärdet från en enda provtagning. 6. Den behöriga myndigheten skall övervaka de upptagningsområden där upptagning av musslor är förbjuden eller underkastad särskilda villkor, för att se till att hälsovådliga produkter inte släpps ut på marknaden. 1 EGT L 77, 16. 3. 2001, s. 1. 67 7. Förutom den övervakning av upptagnings- och återutläggningsområden som avses i punkt 3 skall ett kontrollsystem upprättas med laboratorietester för kontroll av att kraven för slutprodukten uppfylls, särskilt kontroll av att halterna av marina biotoxiner och kontaminanter inte överstiger gränsvärdena och att musslornas mikrobiologiska kvalitet inte är hälsovådlig. 8. Den behöriga myndigheten skall göra följande: a) b) c) Fastställa och uppdatera en förteckning över godkända upptagnings- och återutläggningsområden, med uppgifter om deras position och gränser samt klassificering, från vilka levande musslor får tas upp enligt bestämmelserna i denna bilaga. Delge de personer som berörs av bestämmelserna i denna bilaga, till exempel producenter samt upptagare och driftspersonal vid renings- och leveransanläggningar, denna förteckning. Omedelbart underrätta de parter som berörs av kraven i bilagan, särskilt producenter samt upptagare och driftspersonal vid renings- och leveransanläggningar, om ett upptagningsområdes position, gränser eller klassificering ändras eller om området stängs av tillfälligt eller definitivt. Omgående vidta åtgärder om de kontroller som föreskrivs i denna bilaga antyder att upptagningsområdet skall stängas eller kan åter öppnas. 9. Vid beslut om klassificering, öppnande eller stängning av upptagningsområden kan den behöriga myndigheten ta hänsyn till resultaten av kontroller som utförts av livsmedelsföretagarna eller av den organisation som företräder de berörda livsmedelsföretagarna. I sådana fall krävs det att analysen skall ha genomförts av ett laboratorium som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med ett protokoll som den behöriga myndigheten och de berörda livsmedelsföretagen eller den berörda organisationen eventuellt har enats om. II. OFFENTLIGA KONTROLLER AV KAMMUSSLOR (PECTINIDAE) SOM UPPTAGITS UTANFÖR KLASSIFICERADE OMRÅDEN Medlemsstaterna skall se till att lämpliga kontroller organiseras för kammusslor (pectinidae) som upptagits utanför klassificerade områden för att se till att de uppfyller kraven i relevanta hälsokrav, däribland avseende biotoxiner. 68 BILAGA III FISKERIPRODUKTER 1. Offentliga kontroller av fiskeriprodukter skall genomföras vid landning eller före första försäljning i en auktionshall eller på en grossistcentral. Fisk och andra vattenbruksprodukter skall också kontrolleras innan de släpps ut på marknaden. 2. De offentliga kontrollerna skall omfatta följande: a) Kontroller för organoleptisk övervakning. Stickprover skall tas för kontroll av att produkterna uppfyller de krav på färskhet som fastställs i gemenskapslagstiftningen. Om det råder tvivel om produkternas färskhet, skall den organoleptiska undersökningen upprepas. b) Tester för fastställande av total mängd flyktigt kväve (Total Volatile Basic Nitrogen, TVB-N). Om den organoleptiska undersökningen visar att det råder tvivel om huruvida fiskeriprodukterna är färska, får prover tas för laboratorietester för bestämning av den totala mängden flyktiga kvävebaser (TVB-N, Total Volatile Basic Nitrogen). TVB-N-halterna och de analysmetoder som används skall vara de som anges i artiklarna 1–3 i beslut 95/149/EG. Om den organoleptiska undersökningen ger anledning att misstänka andra tillstånd som skulle kunna påverka människors hälsa, får prover tas för att kontrollera detta. c) Histamintest Provtagning för övervakning av histaminhalten skall ske för att verifiera att de tillåtna halter som fastställs i gemenskapslagstiftningen inte överskrids. Histaminhalten i vissa fiskeriprodukter får inte överstiga följande gränsvärden i nio prover från ett parti: i) Medelvärdet får inte överstiga 100 ppm. ii) Två prover får ha ett värde på mer än 100 ppm men högst 200 ppm. iii) Inget prov få ha ett värde som överstiger 200 ppm. Dessa gränser skall endast gälla för fiskarter av följande släkten: Scombridae, Clupeidae, Engraulidae, Coryfenidae, Pomatomidae och Scombraesosidae. Ansjovis som genomgått enzymmognadsbehandling i saltlake får dock innehålla högre histaminhalter, men inte mer än två gånger de ovanstående värdena. Undersökningarna skall göras med tillförlitliga och vetenskapligt erkända metoder såsom HPLC (vätskekromatografi). 69 d) Provtagning för övervakning av kontaminanter. e) f) g) Fiskeriprodukternas halter av kontaminanter skall övervakas, till exempel tungmetaller och organoklorinerade substanser i vattenmiljön. Vid behov mikrobiologiska kontroller. Provtagning för att kontrollera att EG-lagstiftningen om endoparasiter efterlevs. Offentliga kontroller av eventuell förekomst på marknaden av giftiga fiskarter eller fisk som innehåller biotoxiner. Vid behov skall följande fastställas enligt förfarandet i artikel 19. 2 och efter yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet: i) ii) av Färskhetskriterier fiskeriprodukter, särskilt om sådana kriterier inte fastställts genom gällande gemenskapslagstiftning. organoleptiska utvärderingen den för Analysgränser, analysmetoder och de provtagningsplaner som skall användas för att genomföra de offentliga kontrollerna. 3. Följande skall förklaras otjänligt som livsmedel: a) b) c) d) e) Fiskeriprodukter som efter organoleptisk, kemisk, fysisk eller mikrobiologisk undersökning visar sig vara otjänliga som livsmedel. Fisk eller fiskdelar som inte har genomgått den fullständiga undersökning avseende i förekomsten gemenskapslagstiftningen. endoparasiter föreskrivs som av Fiskeriprodukter vars ätliga delar innehåller kontaminanter som förekommer i vattenmiljön, till exempel tungmetaller och organiska klorföreningar i sådana mängder att det beräknade intaget överstiger det för människan tolerabla dags- eller veckointaget. Giftiga fiskar och fiskeriprodukter som innehåller biotoxiner. Övriga fiskeriprodukter eller delar därav som anses vara farliga för människors hälsa. 70 BILAGA IV MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER KAPITEL I: KONTROLL AV JORDBRUKSFÖRETAG 1. 2. 3. Djur på jordbruksföretag skall genomgå regelbundna veterinärbesiktningar för att man skall kunna se till att hälsokraven uppfylls när det gäller produktion av av obehandlad mjölk, veterinärmedicinska produkter. Dessa besiktningar får äga rum samtidigt med de veterinärkontroller som utförs i enlighet med andra gemenskapsbestämmelser. särskilt djurens hälsotillstånd och användningen Om det finns skäl att misstänka djurhälsobestämmelserna inte följs, skall djurens allmänna hälsotillstånd granskas. Produktionsenheterna skall regelbundet kontrolleras för att säkerställa att de hygieniska kraven uppfylls. Om det visar sig att hygienen är otillräcklig, skall lämpliga åtgärder vidtas för att garantera att företagaren rättar till bristerna. KAPITEL II: KONTROLL AV OBEHANDLAD MJÖLK VID INSAMLING 1. 2. 3. Den behöriga myndigheten samarbete med i livsmedelsföretagare som producerar och samlar in mjölk eller med den sektor som företräder dessa företagare, anordna kontrollsystem för att se till att de krav som gäller för obehandlad mjölk uppfylls. lämpliga skall, fall i Om obehandlad mjölk inte uppfyller dessa krav, skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att se till att livsmedelsföretagaren rättar till bristerna. Om bristerna inte rättas till inom tre månader från anmälan om att dessa krav inte vid förbud mot uppfylls, produktionsanläggningen tills livsmedelsföretaget kan visa att mjölken uppfyller gällande krav. av mjölken tillfälligt leverans gäller Om den obehandlade mjölken inte uppfyller obligatoriska folkhälsokrav så att livsmedelssäkerheten eventuellt äventyras, skall den behöriga myndigheten fastställa och genomföra förfaranden för tillfälligt förbud mot leverans av obehandlad mjölk tills förhållandena är sådana att man åter kan garantera en god livsmedelssäkerhet. Samtidigt skall den behöriga myndigheten underrätta jordbrukaren om mjölken måste förstöras eller om den får användas under vissa, noggrant angivna omständigheter. Så snart dessa villkor är uppfyllda, skall den behöriga myndigheten tillämpa ett förfarande enligt vilket anläggningen åter får tillstånd att leverera mjölk. KAPITEL III: KONTROLL AV BEARBETADE MEJERIPRODUKTER De offentliga kontrollerna skall omfatta följande: 1. Kontroll av att obehandlad mjölk som används för bearbetningen uppfyller gällande krav. 71 2. 3. Kontroll av att målen för säkra livsmedel uppnås genom lämpliga granskningar av de metoder som livsmedelsföretagaren använder, såsom i) ii) värmebehandling eller andra mekaniska behandlingsparametrar, eller bearbetningsförhållanden i allmänhet, däribland de som gäller för traditionella produktionsmetoder. Kontroll av att slutprodukten uppfyller gällande krav, särskilt vad avser mikrobiologiska kriterier och märkning. 72 BILAGA V ANLÄGGNINGAR SOM INTE BEHÖVER INGÅ I FÖRTECKNINGAR Följande anläggningar i tredje land behöver inte finnas med på de förteckningar som upprättas och uppdateras i enlighet med artikel 9. 4: 1. Anläggningar som hanterar produkter av animaliskt ursprung för vilka inga krav fastställs i bilaga III till förordning (EG) nr …/… [om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung]. 2. Anläggningar som enbart bedriver primärproduktion. 3. Anläggningar som enbart bedriver transport. 4. Anläggningar som enbart förvarar produkter av animaliskt ursprung vilka inte behöver lagras under temperaturreglerade förhållanden. 73 BILAGA VI KRAV FÖR IMPORTCERTIFIKAT 1. Den företrädare för den behöriga myndigheten i det avsändande tredje landet som utfärdar ett certifikat som skall åtfölja en sändning produkter av animaliskt ursprung avsedd för gemenskapen skall underteckna certifikatet och se till att det har en officiell stämpel. Om certifikatet består av flera sidor skall samtliga sidor undertecknas och stämplas. För fabriksfartyg får den behöriga myndigheten bemyndiga kaptenen eller annat befäl att underteckna certifikatet. 2. Certifikaten skall utfärdas på de officiella språken i det avsändande tredje landet och den medlemsstat där gränsinspektionen äger rum, eller åtföljas av en auktoriserad översättning till språket eller språken i fråga. Medlemsstater som är bestämmelseland får dock tillåta att ett annat gemenskapsspråk än dess eget används. 3. Originalversionen av certifikatet skall åtfölja sändningar vid införsel i gemenskapen. 4. Certifikaten skall bestå av a) ett enda pappersark, eller b) två eller flera sidor som tryckts på samma pappersark, eller c) flera sidor vilka numrerats så att även det totala antalet sidor framgår (t. ex. ”Sidan 2 av 4”). 5. Certifikaten skall ha ett unikt id-nummer. Om certifikatet består av flera sidor skall id-numret anges på varje sida. 6. Certifikatet skall utfärdas medan den sändning det avser kan kontrolleras av det avsändande tredje landets behöriga myndighet. 74

Mål C-518/10: Domstolens beslut (fjärde avdelningen) av den 25 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Förenade kungariket) — Yeda Research and Development Company Ltd, Aventis Holdings Inc mot Comptroller-General of Patents, Designs and Trade Marks (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Humanläkemedel — Tilläggsskydd — Förordning (EG) nr 469/2009 — Artikel 3 — Villkor för erhållande av tilläggsskydd — Begreppet ”produkten skyddas av ett gällande grundpatent” — Kriterier — Godkännande för försäljning — Läkemedel som säljs på marknaden och som endast innehåller en aktiv ingrediens medan patentkravet omfattar en kombination av aktiva ingredienser)

2011-11-25

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d770dc4f-5b0c-47be-88a0-732a9863a10c

swe

C_2012073SV. 01000802. xml 10. 3. 2012    SV Europeiska unionens officiella tidning C 73/8 Domstolens beslut (fjärde avdelningen) av den 25 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Förenade kungariket) — Yeda Research and Development Company Ltd, Aventis Holdings Inc mot Comptroller-General of Patents, Designs and Trade Marks (Mål C-518/10) (1) (Artikel 104. 3 första stycket i rättegångsreglerna - Humanläkemedel - Tilläggsskydd - Förordning (EG) nr 469/2009 - Artikel 3 - Villkor för erhållande av tilläggsskydd - Begreppet ”produkten skyddas av ett gällande grundpatent” - Kriterier - Godkännande för försäljning - Läkemedel som säljs på marknaden och som endast innehåller en aktiv ingrediens medan patentkravet omfattar en kombination av aktiva ingredienser) 2012/C 73/13 Rättegångsspråk: engelska Nationell domstol Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division). Parter i målet vid den nationella domstolen Klagande: Yeda Research and Development Company Ltd, Aventis Holdings Inc Motpart: Comptroller-General of Patents, Designs and Trade Marks Saken Begäran om förhandsavgörande — Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Tolkning av artikel 3a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, s. 1) — Villkor för erhållande av tilläggsskydd — Begreppet ”produkten skyddas av ett gällande grundpatent” — Kriterier — Inverkan av avtal 89/695/EEG om gemenskapspatent på bedömningen av dessa kriterier i fråga om ett indirekt eller accessoriskt intrång i den mening som avses i artikel 26 i avtalet Avgörande Artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ska tolkas så, att den utgör hinder för att de behöriga patentmyndigheterna i en medlemsstat beviljar ett tilläggsskydd när den aktiva ingrediens som anges i ansökan om tilläggsskydd — även om den nämns i patentkraven för grundpatentet såsom en aktiv ingrediens som ingår i en kombination med en annan aktiv ingrediens — inte är föremål för något patentkrav som endast avser denna aktiva ingrediens. (1)  EUT C 13, 15. 1. 2011

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén - Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin

2003-03-11

http://publications.europa.eu/resource/cellar/e76d1bbb-2244-43ba-a21f-a625c36ae882

swe

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 11. 3. 2003 KOM(2003) 112 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin SAMMANFATTNING Innovation är en hörnsten i Lissabonstrategin som presenterades av Europeiska rådet vid mötet i mars 2000 och som starkt betonades av de följande Europeiska råden, särskilt i Barcelona 2002. Detta meddelande om innovationspolitiken bildar tillsammans med meddelandet om industripolitiken i ett utvidgat Europa och grönboken om entreprenörskap en sammanhängande struktur för utvecklingen av en företagspolitik som främjar företagens konkurrenskraft och bidrar till den ekonomiska tillväxten i Europa. Det utgör även ett lägligt bidrag till Europeiska rådets vårmöte som kommer att äga rum den 20–21 mars 2003. I meddelandet erkänns forskningens viktiga bidrag till innovation och vikten av det nya meddelandet ”Mer forskning för Europa – mot 3 % av BNP”, men det framhålls samtidigt att det finns många andra innovationsformer. Innovation kan ske successivt i små steg eller vara genomgripande, den kan vara ett resultat av tekniköverföring eller utveckling av nya affärskoncept, den kan vara teknisk, organisatorisk eller salu- och marknadsföringsinriktad. Syftet med meddelandet är i första hand att beskriva de olika vägarna till innovation och analysera konsekvenserna för utformningen av innovationspolitiken och för olika åtgärder för att tillämpa innovationspolitiken, så att inte de hindras av en alltför restriktiv syn på innovation. Analysen åtföljs av en undersökning av de aktuella utmaningar som i olika grad gäller EU. Det påpekas att strukturer, problem och möjligheter beträffande innovation inte nödvändigtvis är de samma i alla större ekonomiska områden i ständigt bristfälliga världen. Bland de innovationsarbete, följderna av utvidgningen, demografiska trender och den offentliga sektorns stora omfattning i EU:s ekonomier. som beaktas är EU:s faktorer Eftersom innovationspolitiken huvudsakligen bedrivs på nationell och regional nivå, behöver medlemsstaterna och kommissionen intensifiera sitt samarbete för att stärka innovation inom EU, bland annat genom samordnings- och bedömningsmekanismer för ömsesidigt lärande, och värdera de framgångar som uppnåtts. Meddelandet innehåller konkreta förslag på hur den europeiska mångfalden kan förvandlas till en styrka. I meddelandet ges även förslag på nya vägar för att utveckla EU:s innovationspolitik, särskilt samspelet med andra politikområden. Innovationspolitiken måste ofta förverkligas via andra politikområden, och i meddelandet föreslås bland annat en bättre från kommissionens och medlemsstaternas sida. samordning och en aktiv uppföljning Slutsatserna innehåller en sammanfattning av de huvudsakliga åtgärder som föreslagits och skall genomföras av medlemsstaterna och kommissionen eller i samarbete mellan dem båda. 2 INNEHÅLL 1. 2. 2. 1. 2. 2. 3. 4. 4. 1. 4. 2. 4. 3. 4. 4. 5. 6. 6. 1. 6. 2. 6. 3. 6. 4. 7. Inledning. 4 En uppdatering av innovationsbegreppet: innovationsfenomenets mångdimensionella karaktär och de politiska följderna. 5 Olika vägar till innovation. 6 De politiska följderna. 7 Innovationspolitikens verksamhetsområde. 8 Aktuella utmaningar för EU:s innovationspolitik. 10 Bristfälligt innovationsarbete. 10 Utvidgningen. 11 Kompetensbrist. 11 EU:s specifika ekonomiska och sociala förhållanden. 12 En samordnad struktur för innovationspolitiken inom EU. 13 Nya riktningar för utvecklingen av EU:s innovationspolitik. 16 Samspel med andra politikområden för att förbättra miljön för innovativa företag. 16 Främja en starkare marknadsdynamik och utnyttja begreppet ledande marknader. 19 Stimulera innovation inom den offentliga sektorn. 20 Stärka innovationspolitikens regionala utbredning. 20 Slutsatser. 21 7. 1. Sammanfattning av de åtgärder som följer av meddelandet. 22 Bilaga 1 Innobarometer 2002. 23 Bilaga 2 Sammanfattning av EU:s nuvarande verksamheter för att främja innovation. 25 3 1. INLEDNING Att åstadkomma ett innovationsarbete som gör Europeiska unionen till en internationell referens för innovation innebär en avsevärd möjlighet som kan leda till en högre levnadsstandard de närmaste åren. Utvecklingen mot en betydligt mer innovativ europeisk ekonomi har dock visat sig vara trevande och ostadig. En intensifiering av innovationsåtgärderna är ett viktigt led i strategin för att uppnå det mål som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000, nämligen att EU skall vara den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i slutet av detta årtionde. Kommissionen poängterar dock i sin vårrapport 20031, i vilken utvecklingen mot målet från Lissabon bedöms, att mycket återstår att göra, särskilt på området kunskap och innovation som lyfts fram som den främsta prioriteringen det närmaste året för att föra Lissabonstrategin framåt. Den bedömningen återspeglas även i kommissionens resultattavla för innovation2 2002 som visar att EU:s innovationsarbete är obetydligt jämfört med Förenta staternas och Japans. faktorn Kommissionen har redan tidigare nämnt otillräckliga innovationsåtgärder som den avgörande gäller produktivitetstillväxt3. De positiva trender som framgår av resultattavlan är glädjande men inte tillräckliga för att vi skall kunna vara säkra på att målet från Lissabon uppnås inom den fastställda tidsplanen. bakom Europas resultat dåliga när det En liknande bild framträder i rapporten Global Competitiveness Report4. Den täcker fler utomeuropeiska länder än resultattavlan och visar att innovationsarbetet i många länder, inte bara i Förenta staterna och Japan, sker snabbare än i de flesta EU-länder. Nu när det redan har gått tre år av de tio i tidsplanen från Lissabon måste EU ompröva sin inställning till och sitt sätt att ta sig an frågan om innovation. Forskning och utveckling, FoU, är viktiga faktorer för en långsiktig tillväxt och välståndet i Europa. EU:s relativt låga investeringar i FoU förklarar till viss del Europas innovationsbrist och togs nyligen upp i kommissionens meddelande Mer forskning för Europa – mot 3 % av BNP5. Även om forskningen är en viktig källa till innovation, är innovation mer än en framgångsrik av innovationsbegreppet – från den linjära modellen med FoU som utgångspunkt till den systematiska modell där innovation uppkommer ur det komplexa samarbetet forskningsresultat. Utvecklingen tillämpning av 1 2 3 4 5 KOM(2003) 5. SEK(2002)1349. Kommissionen har varje år sedan Europeiska rådets möte i Lissabon offentliggjort den europeiska resultattavlan för innovation. Produktivitet: nyckeln KOM(2002) 262. Global Competitiveness Report 2002-2003, World Economic Forum. KOM(2002) 499. Se även The 2002 Broad Economic Policy Guidelines, European Economy nr 4, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2002. för medlemsstaternas ekonomier och till konkurrenskraft företag, 4 mellan innovationspolitiken även måste inriktas på områden utanför forskningen. individer, organisationer och deras operativa miljö – visar att Utformningen av den statliga politiken för att uppmuntra och stödja ett större, effektivare och mer framgångsrikt bestånd av innovativa företag, däribland små och medelstora företag, grundar sig i dag på en tämligen snäv syn på innovation. EU måste inse hur omfattande innovationsfenomenet är. För att kunna avgöra om, och i så fall hur, den statliga politiken skall inriktas på brister i innovationssystemet i Europa måste EU öka sin förståelse av innovationsmekanismerna i europeiska sammanhang. EU måste till exempel fråga varför anpassningen till graden av innovation i de internationellt ledande länderna sker så långsamt, om EU:s ramvillkor hindrar kompetens och kunskap innovation och om från att omvandlas innovationsprocessen i europeiska sammanhang har uppfattats på rätt sätt. EU måste undersöka om det går att vidta åtgärder på europeisk nivå, som skulle ha en rejält förhöjande effekt på EU:s innovationsarbete. Man måste finna effektiva lösningar och tillämpa dessa. till Detta meddelande initierar en sådan bedömning, som en inledning av processen med att uppdatera förutsättningarna för EU:s innovationspolitik och ge nya impulser till innovationskampanjen så att målen från Lissabon kan förverkligas. Grunden för detta måste vara en förnyad politisk vilja hos medlemsstaterna att ta itu med sådant som hindrar ett mer innovativt Europa, en vilja som medlemsstaterna nyligen visade genom att enas om en gemensam politiskt strategi när det gäller gemenskapspatentet vid rådets möte (konkurrenskraft) den 3 mars 2003. 2. 6 7 EN UPPDATERING AV MÅNGDIMENSIONELLA KARAKTÄR OCH DE POLITISKA FÖLJDERNA INNOVATIONSBEGREPPET: 6 INNOVATIONSFENOMENETS En kortfattad definition av begreppet innovation är ”framgångsrikt införande och utnyttjande av förnyelse i ekonomisk och annan samhällelig verksamhet”7. Eftersom det är företagen som vinner de ekonomiska fördelarna med ett framgångsrikt utnyttjande av nyheter, befinner sig företagen i kärnan av innovationsprocessen. Innovationspolitiken måste ytterst påverka företagen, deras beteende, resurser och operativa miljö. Vissa av de frågor som tas upp under denna och följande rubriker diskuteras mer ingående i kommissionens dokument Future directions of innovation policy in Europe. Proceedings of the Innovation Policy Workshop held in Brussels on 11 July 2002, Innovation papers nr 31, 2003. Se KOM(95) 688 där en mer ingående definition fastställs: ”innovation består av förnyelse och utvidgning av registret av varor och tjänster och därtill hörande marknader, införandet av nya metoder för produktion, leverans och distribution, förändring av företagsledning, arbetsorganisation och även arbetsförhållanden och arbetstagares kvalifikationer”. Denna definition är fortfarande grunden för vårt sätt att angripa innovationspolitiken och överensstämmer med Europeiska rådet i Lissabons uppfattning om innovationens betydelse för konkurrenskraften. 5 2. 1. Olika vägar till innovation Företagen sporras att innovera genom påtryckningar och utmaningar, särskilt konkurrens och en önskan om att skapa nya marknadsutrymmen. En nyhet som är viktig för innovation kan uppstå på många sätt. – – – – Det kan ske i form av en uppfinning. Att dra nytta av uppfinningar som kommer från forskningslaboratoriet är en viktig och väl beprövad väg till innovation. Forskningen bidrar i stor utsträckning till innovation genom att skapa ett flöde av tekniska idéer och regelbundet fylla på förrådet med tekniskt kunnande. Ett företag kan innovera genom att hämta idéer från andra branscher och anpassa dem till den egna tillverkningsprocessen eller marknaden. Ett exempel på detta är bilindustrins användning av högpresterande material som utvecklades till en början för att användas i rymden, eller spridningen av datorstödd design till textil- och konfektionsbranschen. Innovation kan ske i form av flera små steg – successiv innovation – där företagen finner olika sätt att uppdatera sina produkter och processer. Företagare sporras att innovera som ett sätt att reagera på en innovativ konkurrent genom att använda sin kreativitet till att försöka vinna i konkurrensen. Jakten på nya outnyttjade marknadsutrymmen är en annan drivkraft. Den kan vara beroende av tekniska innovationer eller en ny utformning av redan befintliga produkter och tjänster så att en radikal förändring äger rum som av konsumenterna uppfattas som ett större eller bättre värde (”värdeinnovation”). ”Återuppfinningen” av armbandsklockan som en billig modeaccessoar är exempel på en sådan form av innovation som inte var tekniskt krävande. Det kan ske genom införandet av helt nya metoder i en bransch, som till exempel de nya affärsmodellerna för återförsäljare på Internet, i syfte att skapa nya marknadsutrymmen eller öka lönsamheten på en redan befintlig marknad. Konkurrensen till följd av innovation tycks vara lika viktig som priskonkurrensen som en reaktion från företagen på marknadens påtryckningar. I många branscher riskerar företaget sin framtid om det tillåter sig att komma efter i strävan mot nya eller bättre varor och tjänster och bättre sätt att tillverka eller utföra dessa. I sådana föränderliga branscher är det ofta nya företag med tillväxtpotential som är mer innovativa och tvingar de etablerade företagen att anta utmaningen genom att själva bli mer innovativa. Att uppmuntra uppkomsten av nya företag är mycket innovationsfrämjande inom flera branscher. Även om forskningen utgör ett viktigt bidrag till innovation skapas inget värde om inte företagen agerar. Det är företagen som står bakom värdeskapandet. Genom att produktcykeln görs kortare ställs företagen inför behovet av mer kapitalintensiva investeringar och måste prioritera sin förmåga att reagera snabbt. Innovation är ett viktigt hjälpmedel för företagen i deras skapande av konkurrensfördelar och ett ökat konsumentvärde. Bortsett från vissa teknikbaserade företag är inte företagen koncentrerade på tekniska aspekter av ny produktutveckling utan på innovativa sätt att stärka sin ställning på marknaden. 6 Förutom termen teknisk innovation, som täcker innovation som härleder från forskningen, kan därför också andra klassificeringar göras. Begreppet organisatorisk innovation speglar erkännandet av att nya sätt att organisera arbetet på områden som personalledning (positiva åtgärder som att engagera alla anställda för att omvandla arbetsorganisationen till en kollektiv innovationsresurs), distribution, finansväsen, tillverkning etcetera kan ha en positiv inverkan på konkurrenskraften. I det begreppet kan även innovation av affärsmodeller ingå. Salu- och marknadsföringsinnovation (presentational innovation) börjar användas som ett vitt begrepp som täcker innovation på områden som design och marknadsföring. Hastigheten och effektiviteten i ekonomins spridning av innovation är avgörande för produktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Det kan beskrivas som en fontänprocess. Genom krafter som konkurrens och imitation utvecklas och förbättras en redan påbörjad innovation, och effekterna på ekonomin blir därför många gånger större än de som uppstod när innovation först förankrades. En sådan process kräver en konstant omfördelning av resurserna till verksamheter som medför en ökad effektivitet eller ett större ekonomiskt värde, så därför är arbetstagarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet en viktig innovationsfaktor. De ledande inom teknisk utveckling är inte nödvändigtvis ledande inom teknikens införande. Det främsta ekonomiska bidraget kommer inte nödvändigtvis från ”den som tidigt inför något” utan snarare från den ”snabba uppföljaren” som inför den innovativa form som erövrar den internationella marknaden. 2. 2. De politiska följderna Ovanstående reflektioner visar innovationens mångfald och de svårigheter det leder till när de processer skall skapas genom vilka innovation sker. I beskrivningar av innovationsprocessen – först de linjära modellerna som senare utvecklats till det nu rådande systemiska synsättet – nämns FoU antingen som en inledande eller en avgörande faktor. Trots att det är den systemiska modellen som dominerar dagens politiska debatt8, verkar det fortfarande som om många åtgärder som vidtagits för att främja innovation har det linjära synsättet att tacka för mycket. Dessa modeller hjälper oss att förstå den speciella situationen beträffande teknisk innovation och motiverar oron över de relativt låga investeringarna i FoU i unionen9. Vidare visar övergången till det systemiska synsättet en ökande förståelse av alla de faktorer och samband som påverkar innovationsprocessen. Den systemiska modellen måste ändå återspeglas i utformningen och genomförandet av innovationspolitiken och den måste utvecklas så att den skapar förståelse för andra typer av innovation och tillför oss ny kunskap om teknisk innovation. Dessa modeller präglar även mätningarna av innovationsprocessen och innovationsarbetet, som i regel är inställda på tekniska innovationsindikatorer. innovationsformer och Kapacitet och fullgöranden som avser marknadsfaktorer, förekommer inte ofta i dagens innovationsstatistik och blir mer sällan föremål för analys än innovation som är kopplad till forskningen. Det kan till viss del förklara att uppgifterna från vissa länder som visar en hög grad av icke-tekniska 8 9 Managing national innovation systems, OECD, 1999. Se kommissionens meddelande Mer forskning för Europa – mot 3 % av BNP, KOM(2002) 499. 7 innovationsarbete inte är förenade med lika tydliga bevis på en stark ekonomisk tillväxt. Det är mycket möjligt att brister inom den organisatoriska, salu- och marknadsföringsinriktade och mervärdesskapande innovationen samt innovation av affärsmodeller är lika stor orsak till den långsamma utvecklingstakten mot Lissabon- målen som de uppenbart låga investeringarna i FoU. Företagen måste bli bättre på att anpassa sig till och dra nytta av förändringar, regelbundet förnya och förändra sin verksamhet och de måste visa en större entreprenörsanda. EU måste inse vidden av innovationsfenomenet och utveckla större kunskap om hur det fungerar i europeiska sammanhang för att ge den statliga politiken en stadig förankring. 3. INNOVATIONSPOLITIKENS VERKSAMHETSOMRÅDE Företagen verkar som en drivkraft bakom innovation utifrån en rad inflytelserika faktorer som i olika grad är utsatta för manipulering från den statliga politiken. – – Innovation grundar sig på företagens förmåga att upptäcka möjligheter på innovativt och deras marknaden, deras kunskapsbas. förmåga att reagera interna Det måste finnas en stark entreprenörsanda hos ledningen och de anställda om företagen skall kunna uppvisa en sådan dynamisk förmåga. Politiken bör bidra till att främja entreprenörskapet, till exempel genom att visa på rollmodeller och erbjuda särskilda utbildningsmöjligheter. Entreprenörskap handlar i första hand om en föreställningsram, så som påpekas i kommissionens grönbok Entreprenörskap i Europa10 i diskussionen om olika politiska alternativ för att höja nivån på entreprenörskapet i Europa. En stor majoritet av de nya affärsverksamheter som entreprenörerna startar är dock inget nytt skapas11. Om snarlika de verksamheter som redan finns: entreprenörskapet skall bidra till konkurrenskraften genom bildandet av företag som expanderar och skapar fler kvalitativa arbetstillfällen, måste en särskilt välutvecklad typ av entreprenörskampanj uppmuntras. Företagets närmaste operativa miljö är nära knutet till detta, genom att den erbjuder ett samspel med andra företag, organisationer och offentliga organ som är viktiga för innovation. Sådana faktorer som reduceringen av en produkts livscykel och kombinationen av olika tekniker för en och samma produkt eller tjänst innebär att det innovativa företaget blir allt mer beroende av externa insatser, i form av kompetens, rådgivning, patentskyddad teknik, nätverk för samarbete etcetera. Överväganden av detta slag ligger utanför den växande betydelsen av politiska åtgärder för att stödja klungor – geografiska 10 11 KOM(2003) 27. Global Entrepreneurship Monitor, 2002 Summary Report. 93 procent av företagarna anser att deras affärsverksamhet utgör en exakt kopia av redan befintliga affärsverksamheter. 8 koncentrationer av kompletterande, oberoende och ändå konkurrerande företag, institutioner (se deras kapitel 6. 4). tjänsteproducenter och associerade leverantörer, – – – – Efterfrågan på marknaden, marknadsvillkor och kundernas attityder är sådant som starkt påverkar företagens innovationsbeteende. Ramvillkoren styr företagens sammantagna operativa miljö och påverkar deras innovera. Innovation förutsätter marknader med stark benägenhet att konkurrenskraft, välfungerande kapitalmarknader (inklusive riskkapital), en stödjande lagstiftning och flexibla, rörliga och kompetenta mänskliga resurser. Kunskapsbasen som källan till lösningar på de problem som företagen inte kan lösa med hjälp av sina interna resurser är en viktig aspekt i ramvillkoren. Likaså påverkar skola och utbildning attityderna innovation och tillhandahåller de kunskaper som det innovativa företaget kräver. Människors kunskaper och inlärningsförmåga bidrar till innovationsprocessen, precis som deras kreativitet, initiativförmåga och energi som i stor utsträckning avgör organisationernas innovationsförmåga. till En färsk undersökning, Innobarometer, visar företagsledares syn på dagens förhållanden för innovativa företag (se bilaga 1). Det finns huvudsakligen tre ”dimensioner” av de politiska åtgärder som påverkar dessa delar av innovationsområdet. De omnämns även som faktorer som bör beaktas i debatten om industripolitiken i ett utvidgat Europa12. En politik som främjar innovation och entreprenörskap har samma grund som industripolitiken och ger, om den blir framgångsrik, upphov till den ständiga förnyelse som gör att industrin kan öka i tillväxt och konkurrenskraft. För det första dimensionen ”politisk styrning”: en politik som inverkar på företagens innovationsförmåga och beteende kan antas på lokal, regional eller nationell nivå, på EU-nivå eller till och med på internationell nivå. Det är mycket viktigt att det finns ett samband mellan de olika nivåerna och att dessa kompletterar varandra. För det andra, branschdimensionen: många faktorer som påverkar innovation är gemensamma för alla industribranscher, även om betydelsen av dessa varierar från fall till fall beroende på vad som utmärker varje bransch. Vissa branscher, som till exempel informations- och kommunikationstekniken, textilindustrin och biotekniken har starka särdrag som innebär att särskilda frågor kan uppstå som kräver politiska lösningar. För det tredje, samspelet med andra politikområden: innovationspolitiken måste ofta genomföras via andra politikområden, så att de olika faktorer som påverkar företagens innovation beaktas. På flera politikområden måste innovationsbegreppet få en stadigare förankring13. 12 13 KOM(2002) 714. Se exempel i kapitel 6. 1. 9 Dessa olika dimensioner bekräftar innovationspolitikens karaktär som allestädes närvarande. Det särdraget utgör det främsta hindret för en effektiv politik – eftersom innovation finns överallt finns den ingenstans. Den offentliga förvaltningen visar sig ofta vara för konservativ i utvecklingen av innovationspolitiken, genom att den håller sig strikt till de ortodoxa definitionerna av ”områden”. Att angripa en politisk fråga utan ett tydligt definierat ”område” eller administrativ hemvist är en stor utmaning. EU:s strävan bör vara att bygga vidare på innovationspolitikens flerdimensionella ramar och utifrån dessa fastställa tydliga mål och prioriteringar som får en positiv förhöjande effekt på innovationsarbetet i hela EU. 4. AKTUELLA UTMANINGAR FÖR EU:S INNOVATIONSPOLITIK Innovationsfenomenets utbredning och innovationspolitikens karaktär som allestädes närvarande är inte de enda utmaningar som EU:s innovationspolitik står inför. De ekonomiska, sociala och politiska sammanhangen innebär lika stora utmaningar för politikerna. EU:s strukturer, problem och möjligheter beträffande innovation är inte nödvändigtvis de samma som de som förekommer i andra större ekonomiska områden i världen. 4. 1. Bristfälligt innovationsarbete Den största utmaningen är det bristfälliga innovationsarbetet i EU som helhet. strategier Många stater som konkurrerar kraftigt med EU på de internationella marknaderna tillämpar som påminner mycket om Lissabonstrategin. EU kommer att få kämpa för att behålla sin nuvarande ställning. Om vi skall uppnå Lissabon-målet att bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin krävs det att vi lägger in en högre växel. för att öka innovation Framför allt måste det motstånd mot strukturella förändringar som ofta påträffas i Europa besegras när det står i vägen för innovation, särskilt när förändringarna motarbetas bara för att de utmanar redan befintliga tillvägagångssätt som människor har vant sig vid14. En mätning av innovationsarbetet i medlemsstaterna, kandidatländerna och vissa andra europeiska stater samt i EU som helhet görs i kommissionens europeiska resultattavla för innovation. Den visar EU:s brister i förhållande till Förenta staterna och Japan. Europas innovationsprofil har dock även vissa positiva drag. Det framgår av resultattavlorna från 2001 och 200215,16 att de ledande länderna i EU ligger före Förenta staterna och Japan vad flera innovationsindikatorer beträffar17. Båda dessa 14 15 16 17 Se kommissionens vårrapport 2003 (KOM(2003) 5) där de viktigaste prioriteringarna fastställs för de närmaste tolv månaderna inom den tioåriga Lissabonstrategin. Många av dessa handlar om att fullfölja processen med strukturella reformer på arbets-, kapital-, varu- och tjänstemarknaden och förbättra klimatet på lagstiftningsområdet för affärsverksamheter. SEK(2002)1349. SEK(2001)1414. Det är värt att notera att den europeiska resultattavlan för innovation är inriktad på högteknologisk innovation. Även om den innehåller indikatorer på innovationsspridningen är dessa inte helt 10 resultattavlor visar även innovationsarbetets stora mångfald i EU och tänkbara trendskillnader i de olika medlemsstaterna vad gäller vissa innovationsindikatorer. I skälen framhålls potentialen för ett utbyte av god praxis och erfarenheter inom EU genom en tillämpning av ”den öppna samordningsmetod” som antogs vid Europeiska rådets möte i Lissabon, och utmaningen i att denna potential utnyttjas. 4. 2. Utvidgningen Utvidgningen kommer att förändra EU:s innovationsprofil avsevärt. De tillgängliga bevisen visar stora skillnader i innovationsstrukturen och innovationsarbetet i kandidatländerna i förhållande till medlemsstaterna. Å ena sidan har människor och företag i kandidatländerna visat en anmärkningsvärd förmåga att förändra sina ekonomier. Det speglar ett sinne för innovation som kommer att bli till fördel för det utvidgande EU. Å andra sidan måste hindren för innovation i kandidatländerna åtgärdas direkt för att innovationsarbetet skall kunna öka i den utvidgade unionen, och det är ytterligare en utmaning för den öppna samordningsmetoden. Många av de utmaningar som kandidatländerna möter liknar de i medlemsstaterna, även om de ofta är mer akuta: ovilligheten att ta risker, för låga investeringar i FoU, begränsat samarbete mellan forskningen och industrin etcetera. Andra är mer typiska för kandidatländerna. Arvet från planekonomin har satt sina spår, inte bara i den ekonomiska utan även i den institutionella, utbildningsmässiga och sociala strukturen. Frånvaron av en fullfjädrad innovationspolitik, bristande samordning mellan de politikområden som är av betydelse för innovation, begränsade mänskliga och finansiella resurser för att genomföra innovationsinitiativ, liksom svaga finanssystem och en begränsad kapacitet hos företagen att absorbera och tillämpa kunskap och skapa nätverk, allt detta är stora utmaningar för ett stärkande av innovationsförmågan och kommer att kräva riktiga politiska lösningar av EU18. Entreprenörskapet som ett nödtvång – ett begrepp som beskriver dem som startar ett företag för att de inte finner några sysselsättningsalternativ – förekommer sällan i medlemsstaterna men kan ha en viktigare roll i kandidatländerna. Det är viktigt att notera att många som blir företagare av nödtvång är välinformerade och kreativa och bland dem finns även företagare som skapar nya marknader. förutsättning En i medlemsstaterna och kandidatländerna genom en politik som tar hänsyn till de olika mönster för entreprenörskapet som är relevanta i respektive länder och regioner. innovation är att entreprenörskapet uppmuntras för 4. 3. Kompetensbrist Ett äkta välstånd – beträffande ekonomiska resultat, industriell konkurrenskraft och sysselsättning – härrör inte enbart från produktionen av materiella varor utan även från produktionen, omvandlingen och utnyttjandet av kunskap. Kunskapen har i ändamålsenliga för att fånga innovation genom förvärv av en avancerad produktionsteknik eller utvecklandet av nya produktions- och leveransmetoder, så som sker inom branscher som betecknas som ”mellan- och lågteknologiska” (se SEK(2002)1349). En annan utmaning för unionen är därför att utveckla en resultattavla för innovation som täcker innovation i alla dess former på ett mer tillfredsställande sätt. Se Innovation Papers nr 16 och andra dokument som kommer att offentliggöras framöver om innovationspolitiska frågor i kandidatländerna. 18 11 synnerhet när det gäller tjänstesektorns allt viktigare roll för den ekonomiska verksamheten en grundläggande och strategisk betydelse för innovation. periodvis Kompetensen hos de anställda är avgörande för företagens förmåga att införskaffa kunskap och använda den till innovation. I EU uppstår en brist på viss kompetens som är relevant för innovationsprocessen. Exempel på det är den dåliga matchning som på ledig specialistkompetens inom informations- och kommunikationstekniken, eller bland investerare av riskkapital, på grund av den ständigt växlande specialistkompetens som krävs för att bedöma och sköta investeringar i innovativa företag på de nya tekniska områdena. uppstår mellan efterfrågan arbetskraft och Innovation kräver dessutom att en mer allmän kompetens förvärvas överlag. Kunskaper i entreprenörskap måste bli vanligare än de är i dag liksom förmågan att bli framgångsrik i nya och föränderliga arbetssituationer. Den demografiska trenden i Europa kommer att leda till att företagen får allt fler äldre arbetstagare proportionellt sett. I de flesta medlemsstater kommer den arbetsföra delen av befolkningen (15–64 år) sluta öka före 2012. Den trenden måste beaktas i samband med politiska åtgärder för arbetsorganisation och mänskliga resurser. Organisationen av arbetet måste innebära möjligheter som är anpassade till det sista skedet i arbetslivet och omfattar flexibla arbetstider och deltagande utbildning till exempel. Metoder kommer att behövas för en kontinuerlig uppdatering av kompetens och kunskap och för att garantera ett fungerande samarbete mellan anställda i olika åldrar så att kompetensen hos de olika generationerna kan utnyttjas. Sociala aktörer på alla nivåer bör eftersträva ett ramverk som underlättar moderniseringen av arbetsorganisationen på ett sätt som bidrar till att utveckla kompetensen i alla ålderskategorier och förlänga äldre arbetstagares bidrag till den ekonomiska aktiviteten. 4. 4. EU:s specifika ekonomiska och sociala förhållanden Europeiska unionen har många andra särdrag som är av avgörande betydelse för utvecklingen av innovationspolitiken, till exempel: – – Den offentliga sektorns stora omfång i medlemsstaternas ekonomi innebär att den bör involveras starkt i kampanjen för att öka innovationerna. Som en stor förbrukare av de produkter och tjänster som tillhandahålls av företagen har den offentliga sektorn en stark ställning och kan uppmuntra innovation bland företagen. De statliga myndigheterna, som tillhandahåller rådgivande och stödjande tjänster och tillämpar tillsynsbestämmelser och administrativa bestämmelser, bedriver en nära samverkan med företag som innoverar. Väl utformade tjänster som utförs effektivt bidrar till ett bra innovationsklimat, precis som en effektiv tillämpning av bestämmelserna i rätt tid. De flesta européer är bosatta i storstadsområden. När vi återskapar våra städer bör vi bygga på den kapacitet som finns där i form av kunskap, kompetens, högkvalificerade arbetstagare och geografiska förbindelselänkar och förvandla innovation. Städer som strävar efter att bli dem till högborgar för 12 innovationscentra måste se till att de blir attraktiva inte bara för företag utan även för begåvade enskilda individer19. Det innebär att välkomna innovativa nykomlingar, däribland arbetstagare födda i utlandet som ofta bidrar med nya idéer och en ny entreprenörsanda. Det måste finnas gott om arbetstillfällen, för många talangfulla personer flyttar inte till en ny stad utan rimliga garantier om att kunna få ett nytt arbete där, om deras första arbete upphör eller om de vill flytta vidare. Städerna måste även erbjuda flera olika livsstilar för att kunna dra till sig och behålla innovativa begåvningar. – Den europeiska mångfalden för med sig olika strävanden mot och attityder till innovation som alla måste respekteras. Attityder har särskilt en benägenhet att vara nyanserade när den innovativa utvecklingen får sociala effekter. i Intressenternas, innovationsprocessen bör garanteras. inklusive allmänhetens, fulla och äkta engagemang Utmaningen består kort och gott i att utveckla en särskild europeisk syn på innovationspolitiken som leder till en ökad ekonomisk tillväxt. 5. EN SAMORDNAD STRUKTUR FÖR INNOVATIONSPOLITIKEN INOM EU Genom de särskilda innovationsfrämjande programmen i EU:s olika ramprogram för forskning har tydliga framsteg skett med att koppla samman de nationella innovationssystemen. Nätverksarbetet på europeisk nivå med nyckelpersoner i innovationsprocessen är igång och tjänster tillhandahålls för en fortsatt transnationell tekniköverföring. En ömsesidig lärprocess för politiker har redan påbörjats liksom insamlingen och analysen av den information som den grundar sig på. Dessa verksamheter sammanfattas i bilaga 2 och fortsätter inom det aktuella sjätte ramprogrammet 2002–2006. Det ramprogrammet går ett steg längre än tidigare ramprogram för forskning genom att ålägga forskningsfinansieringens mottagare ansvaret för att skapa innovation genom sin EU-finansierade verksamhet. Det kravet är särskilt starkt och uttalat när det rör sig om integrerade projekt och forskning för att öka den tekniska kapaciteten hos små och medelstora företag. De konkreta framgångarna med att koppla samman forskning och innovation och införa innovationsfrämjandet i EU:s forskningspolitik bör kompletteras med en undersökning av andra politiska samspel på EU-nivå som är relevanta för företagens innovationsklimat. År 2000 fastställde kommissionen i sitt meddelande Innovation i en kunskapsstyrd ekonomi20 fem mål för att styra medlemsstaternas och EU:s innovationsfrämjande åtgärder: (1) samordna innovationspolitiken, (2) skapa ett regelverk som främjar innovation, (3) uppmuntra till nyskapandet av och tillväxten hos innovativa företag, (4) förbättra de viktigaste formerna av samspel i innovationssystemet, och (5) främja 19 20 Competing in the Age of Talent: Quality of Place and the New Economy. R. Florida. En rapport framställd av R. K. Mellon Foundation, Heinz Endowments, och Sustainable Pittsburgh, 2000. KOM(2000) 567. 13 ett samhälle öppet för innovation. En redogörelse för medlemsstaternas uppföljning av meddelandet offentliggörs i rapporten Innovation policy in Europe, 200221. Dessa fem mål är fortfarande aktuella. Ovanstående analys visar dock att det krävs en intensifiering av våra insatser för att uppmuntra innovation. Då bör man beakta innovationsfenomenets stora utbredning, den statliga politikens mångfald som har ett inflytande, eller möjlighet till inflytande, på innovationsarbetet, och de europeiska sammanhangens särdrag. Medlemsstaterna och EU-institutionerna måste reagera. De främsta faktorerna i en samordnad struktur är följande: – Medlemsstaterna måste och upp bygga nationella innovationsstrategier genom att anta en väl samordnad metod tvärs över gränserna för alla regeringsdepartement med ansvarsområden som är av betydelse för innovationsvillkoren. Samordningen bör äga rum på högsta politiska nivå för att garantera ett maximalt åtagande från de berörda departementens sida och kommer att kräva administrativt stöd från en ”enkel” central struktur. stärka sina I Finland till exempel är statens råd för vetenskap och teknologi ansvarigt för den strategiska utvecklingen och samordningen av forsknings- och teknologipolitiken samt för det nationella innovationssystemet i sin helhet. Statsministern är ordförande för rådet som består av sju andra ministrar och tio innovationsområdet. Ett annat exempel på en sådan sakkunniga på regeringen har bildat ”innovationsrådsstruktur” PROINOV, en samordningsstruktur som inbegriper fem ministrar som behandlar politiska frågor av betydelse för innovation, under premiärministerns ordförandeskap. innovationsprogrammet, med finns integrerade i Portugal, där det – – Att skapa en systemisk politik är även en utmaning på EU-nivå. I Europeiska unionens råd har de tidigare råden för inre marknad, industri och forskning slagits samman till en ny rådskonstellation kallad rådet för konkurrenskraft. Denna viktiga utveckling lämnar utrymme, som det återstår att utforska och utnyttja, för en ökad integration av politiken för forskning, innovation och konkurrens. Inom kommissionen har kommissionsledamöterna regelbundna sammanträden i frågor som tillväxt, konkurrens, sysselsättning och en hållbar utveckling, något som lämnar ännu större utrymme för en systemisk grund för innovationspolitikens utformning. EU:s institutioner och medlemsstaterna måste tillsammans garantera att mekanismer finns tillgängliga för en ”vertikal” samordning, så att politiken hänger samman på EU-nivå, samt på nationell och regional nivå. Det är viktigt att bevara medlemsstaternas privilegium att bygga upp egna nationella innovationssystem. Gemensamma ramar för en generell samordning och sammanhållning måste ändå finnas som hjälp för de nationella systemen att på bästa sätt utnyttja den europeiska dimensionen. De måste också medföra att för innovationsskillnaderna inom EU minskar, även inom området 21 Innovation Papers nr 29, Europeiska kommissionen, 2003. 14 utvidgningen, samtidigt som de bidrar till att innovationsarbetet i EU som helhet förbättras. – Insatser på medlemsstatsnivå och EU-nivå måste stödjas i form av en uppgradering av kunskapen om innovationssystem och innovationsarbete, genom bättre statistik över innovation och genom analyser. Insamling och analys av uppgifter till exempel bör ta hänsyn till de olika vägarna till innovation och spridningens betydelse. Medlemsstaterna bör överväga att skapa en målsättning för vissa indikatorer som ett sätt att markera framstegen mot ett uppfyllande av särskilda nationella mål. innovation, Statistiska byråer på nationell nivå bör uppmuntras i sitt arbete med att samla in och ta fram jämförbara statistiska uppgifter på innovationsområdet. Kommissionen kommer att förbättra samordningen av de olika pågående policyutvärderingar som ligger under rådets (konkurrenskraft) behörighet (europeiska resultattavlan för innovation, företagens resultattavla, viktiga sifferuppgifter för vetenskap och teknik). En förbättrad innovationsstatistik måste även överensstämma med internationella standarder för att meningsfulla jämförelser med andra större ekonomiska områden i världen skall kunna göras. Sådana insatser bör leda till en ökad förståelse av vilka faktorer som i första hand påverkar arbetet med de nationella innovationssystemen i Europa samt ett fastställande av vilka åtgärder som har en positiv effekt på dessa faktorer som på ett lämpligt sätt kan införas på europeisk nivå. Strukturen måste backas upp av en rad stödjande åtgärder: – – beträffande erfarenheter De processer som redan är igång och som innebär att medlemsstaterna kan utbyta av innovationspolitiken kommer att stärkas. En förbättrad struktur för den ömsesidiga lärprocessen kommer att skapas i det europeiska forumet för policyutvärderingar och utbyte av god praxis inom innovationspolitiken22, och den grupp med högre tjänstemän från medlemsstaterna och de associerade staterna som stöder kommissionen i denna verksamhet. genomförande utveckling och Inom ramen för denna ömsesidiga lärprocess kommer ett pilotinitiativ att lanseras en spjutspetskompetens beträffande utformningen och genomförandet av program, planer och specialiserade stödorgan för innovationsfrämjande. sammanlöpande mot att underlätta smidigt för ett Detta pilotinitiativ kommer att erbjuda hjälp med oberoende utvärderingar, på frivillig grund, av dylika program, planer och organ för att konstatera vilka metoder som är mest effektiva för innovationsfrämjande bland alla åtgärder med statligt stöd i medlemsstaterna. – Det kommer även att bildas en plattform för utbyte av information och erfarenheter som är särskilt riktade till kandidatländernas innovationsprofil, för att hjälpa dem att snabbt utveckla sina innovationsstrukturer. 22 Lägesrapporten om innovation i Europa (Trend Chart on Innovation in Europe) inbegriper insamling, uppdatering, analys och spridning av innovationspolitik och innovationsarbete på nationell nivå och EU-nivå. I rapporten ingår den årliga europeiska resultattavlan för innovation. 15 6. NYA RIKTNINGAR FÖR UTVECKLINGEN AV EU:S INNOVATIONSPOLITIK Som ett komplement till denna generella struktur bör flera nya anvisningar ges på vägen mot ett bättre innovationsarbete. 6. 1. Samspel med andra politikområden för att förbättra miljön för innovativa företag Sätt att beakta innovation som en tvingande nödvändighet på gemenskapens andra politikområden skall vidareutvecklas. Målet är att systematiskt överväga och beakta den potentiella effekten på Europas innovationsarbete i form av lagstiftande och politiska initiativ genom att utgå från analyserna och skapa en bättre förståelse av till exempel konkurrensfrågor, handel, samspelet med politikområden som sysselsättning, regional- och miljöpolitik. Det är viktigt med en medvetenhet om och förståelse för de förhållanden som påverkar det politiska samspelet. Som exempel på de olika frågor som bör beaktas kan nämnas: – – – Konkurrenspolitiken är utan tvivel viktig, eftersom konkurrensen är en av innovationens främsta drivkrafter. Det är ur ett innovationspolitiskt perspektiv viktigt att särskilja de olika uttryck som konkurrensen kan ta sig. Det är till exempel mer sannolikt att innovativa produkter framställs där det finns en sofistikerad efterfrågan bland konsumenterna än som ett resultat av en rent prisbaserad konkurrens. Konkurrensens och samarbetets effekter på innovation erkänns i allt större utsträckning. De företag som innoverar effektivt är ofta de som deltar i nätverk med andra organisationer. Syftet med samspelet mellan konkurrens och innovationspolitik bör vara att uppmuntra flödet av ny kunskap och erkänna att vissa överenskommelser mellan företagen kan vara av innovationsfrämjande intresse och slutligen leda till en ökad konkurrens23. Ett annat viktigt samspel avser politiken för den inre marknaden: en välfungerande inre marknad, utan hinder för handel över gränserna, främjar konkurrensen för varor, tjänster, kapital och människors rörlighet. En sådan ökad konkurrenskraft gynnar i sin tur innovation på olika nivåer, både inom den privata och den offentliga sektorn, med hänsyn till så skilda faktorer som reklam, företagsorganisation och företagsledning, utbildning, kundservice etcetera. Regionalpolitiken är ett viktigt medel för att främja innovation. Europeiska regionala utvecklingsfonden bidrar till innovation genom finansieringen av innovativa innovativa verksamheter eller projekt som av verksamheter. Ett innovationspolitiken beaktas närmare i kapitel 6. 4. indirekt stöder dimensionen stärkande regionala den av – Utvecklandet av en innovativ företagskultur och konkurrenskraftiga nationer beror i hög grad på en skattepolitik som skapar en miljö som är fördelaktig för 23 Se till exempel kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81. 3 i fördraget på grupper av avtal om forskning och utveckling (EGT L 304 5. 12. 2000, s. 7) samt riktlinjerna för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget om horisontella samarbetsavtal (EGT C 3, 6. 1. 2001, s. 3). 16 – – investeringar, innovation, affärsutveckling och sysselsättning. En skattepolitik som bidrar till att dessa mål uppnås bör granskas närmare och om möjligt kopieras. erbjuds skattelättnader Företagen kan uppmuntras att innovera genom att de, i överensstämmelse med sina konkurrensbestämmelserna, innovationskostnader. Avgörande för de skattemässiga stimulansåtgärderna, jämfört med ett direkt ekonomiskt innovationsstöd, är att det i själva verket är marknadskrafterna som avgör vilka affärsbranscher och geografiska områden som gynnas, eftersom det är företagen själva som väljer de kostnader som berättigar till skattelättnader. Ett direkt ekonomiskt stöd är å andra sidan lämpligare för statens satsningar på särskilda branscher och mål. Ofta används båda dessa metoder, och exakt hur de kombineras avgörs av de nationella målen, villkoren och den industriella strukturen. för innovationsstöd har hittills varit Skattepolitikens främst på skattelättnader för investeringar i FoU. Spanien är ett intressant undantag, där de skattemässiga stimulansåtgärderna inte bara avser FoU utan även investeringar i teknisk innovation. Målsättningen i Nederländerna är de mänskliga resurserna till FoU i och med skattelättnader för lönekostnader till anställda inom FoU. inriktat Användningen av skattepolitiken för att stärka beståndsdelarna i de nationella innovationssystemen, förutom i FoU, kan undersökas närmare. För att skapa ett kostnadseffektivt system för skattemässiga stimulansåtgärder kan det bli nödvändigt att fastställa vilka de främsta beståndsdelarna som kräver stöd är och ange dessa i exakta och funktionsdugliga termer. Vidare krävs det mer information om skatteåtgärdernas effektivitet för att tillåta medlemsstaterna att finputsa sina åtgärder och maximera de beräknade fördelarna i förhållande till kostnaderna vad gäller tidigare skatteintäkter. När skattelättnader medges selektivt är det naturligtvis en form av statligt stöd och en av uppgifterna för EU:s konkurrenspolitik är att kontrollera det statliga stödet, eftersom Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen förbjuder stöd som snedvrider konkurrensen inom gemenskapen. Vissa stöd kan dock tillåtas, till exempel stöd som främjar mål av gemensamt intresse utan att snedvrida konkurrensen på ett sätt som är oförenligt med detta. Kommissionen har med det som utgångspunkt utfärdat riktlinjer som medger statliga stödordningar på områden som inbegriper stöd till forskning och utveckling och tillhandahållandet av riskkapital och bestämmelser för gruppundantag som medger stöd till små och medelstora företag samt sysselsättning och utbildning. Statligt stöd är exempel på ett område inom konkurrenspolitiken där medlemsstaterna och kommissionen måste vara uppmärksamma på omfattningen av åtgärder i form av stöd till innovation som inte står i strid med den öppna konkurrensmiljö som sporrar företagen att innovera. – En viss stelbenthet på arbetsmarknaden är fortfarande ett stort hinder för innovation i Europa och gör att sysselsättningspolitiken är ett annat område som inverkar starkt på innovationsförmågan. Vissa medlemsstater har redan visat prov på kreativitet och framgångar i och med en sammankoppling av 17 – – – – innovation och skapandet av arbetstillfällen. Organisatorisk innovation och innovation på verkstadsgolvet som eftersträvar ”hög tillit, högpresterande arbetsplatser”24 som ett sätt att skörda de produktiva fördelarna med nya tekniker, förutsätter en dialog mellan arbetsmarknadens parter som grundar sig på befintlig god praxis eller utvecklandet av nya metoder. Väl fungerande arbetsmarknader bör erbjuda lämpliga stimulansåtgärder och flexibilitet så att både företag och anställda kan dra nytta av innovationsmöjligheter. En förbättrad yrkesmässig och geografisk rörlighet bidrar till att göra arbetsmarknaden mer flexibel. Kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet25 och dess reform av EURES-nätverket för utbytet av lediga platser26 i Europa är utformade för att göra den europeiska arbetsmarknaden mer tillgänglig och bidra till att lösa kompetensbristen. Förenta staternas förmåga att locka till sig meriterade studenter, arbetstagare och forskare har en direkt och positiv effekt på deras innovationspotential. Den inverka negativt på Europas expertflykt som Europa upplever kan innovationsförmåga. I det mål som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Barcelona om att göra Europas skol- och utbildningssystem till en kvalitetsreferens för hela världen 2010 tas bland annat den frågan upp27. och processer. Europa erkänns som internationellt ledande inom miljöpolitiken. Att fullfölja miljöåtagandena kräver enorma innovationsinsatser. Denna varaktiga utmaning ger inte bara upphov till nya innovationskrav utan även till nya marknader för produkter åtgärder med framförhållning har införts på nationell nivå (och till exempel medfört en dynamisk tillväxt inom vindkraftverksindustrin i Spanien och Tyskland). tar ett allt större ansvar för Eftersom den europeiska affärsvärlden miljöeffekterna övergår den europeiska miljöpolitiken även successivt från ”order och kontroll” till en metod som ger innovatörerna större frihet (till exempel den ”integrerade produktpolicyn”28). Innovativa miljöpolitiska Användningen av öppna standarder på olika affärsområden minskar kostnaderna, förenklar olika processer och är avgörande för spridningen av tekniska, ledningsmässiga och organisatoriska innovationer på områden som produktutveckling, tillverkning, marknadsföring etcetera. Innovation kan stödjas genom standarder som är prestationsbaserade snarare än normativa, inom miljösektorn till exempel. Samspelet kring en standardiseringspolicy måste stärkas så att framtida utmaningar kan mötas, som till exempel spridning av traditionella kommunikationsteknik industribranscherna. information inom och de 24 25 26 27 28 Till exempel genom att arbetstagarna delas in i självstyrande autonoma arbetsgrupper. KOM(2002) 72. Kommissionens beslut 2003/8/EG av den 23 december 2002 (EGT L 5, 10. 1. 2003,s. 16). Kommissionens förslag till beslut om programmet Erasmus World (KOM(2002) 401) är också ett led i att göra Europa mer attraktivt för studenter och forskare. Likaså är åtgärder under rubriken ”Mänskliga resurser och rörlighet” i sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling som inbegriper stöd till den yrkesmässiga återanpassningen för välmeriterade europeiska forskare som återvänder till Europa efter en tjänstgöringsperiod någon annanstans. KOM(2001) 68. 18 – Målet med ett gemenskapspatent som är enkelt, billigt och tillförlitligt har visat sig svårt att uppnå, men har nyligen kommit närmare genom rådets antagande av en gemensam politisk sätt att närma sig de viktigaste delarna av gemenskapspatentet. Fördelarna är uppenbara: beräknade årliga besparingar i fråga om behandling och förvaltning av immateriella rättigheter på cirka 0,5 miljarder euro, lägre processkostnader och enklare tillämpning29. På unionsnivå bidrar den nya rådskonstellationen för konkurrenskraft och kommissionärsgruppen för tillväxt, konkurrens, sysselsättning och en hållbar utveckling till en innovationspolitik som grundar sig på systemiska principer. Dessa förbättringar måste stärkas genom en djupare förståelse av politiska val beträffande innovationsprocesser och innovationsarbete och genom mekanismer som tar hänsyn skull komplicera den politiska för den till utvecklingsprocessen. innovationsskäl utan att 6. 2. Främja en starkare marknadsdynamik och utnyttja begreppet marknader ledande Skapandet av nya marknader och kundernas gynnsamma mottagande av nya produkter är av största vikt för innovation. Marknadens inverkan på innovation kommer att öka i framtiden, och de flesta företagsledare räknar med att marknaderna kommer att bli mer mottagliga för införandet av nya produkter. sammanhanget krävs det omgående av I det marknadsdynamikens betydelse för innovation, däribland det uppkomna begreppet ”ledande marknader”30. en djupare förståelse Ofta förekommer det att det land som utvecklar en ny teknik inte är det första att anamma den. Det varierar hur mottaglig den nationella marknaden är för en särskild innovation. Priserna och kostnadsstrukturen på den nationella marknaden kan främja en viss typ av innovationer. Automatiseringstekniken till exempel utvecklas snabbare i länder med relativt höga arbetskraftskostnader och energisparande innovationer i länder med höga energipriser. Även andra faktorer kan bidra till marknadsstrukturella fördelar, som till exempel olika föreskrifter och ansvarsbestämmelser. Förståelsen av varför vissa nationella marknader i Europa blir ledande marknader och därmed kan erbjuda en mängd olika möjligheter för innovatörer från alla medlemsstater är viktig och bidrar till hanteringen av den europeiska mångfalden. De avgörande faktorerna för om nationella marknader skall bli ledande marknader är följande: – – Att de ligger före en global trend (beträffande inkomststruktur, demografiska trender, föreskrifter, ansvarsbestämmelser, standarder etc. ). Att de visar en hög grad av öppenhet och därför troligtvis avspeglar globala trender. 29 30 KOM(2003) 5. Se till exempel Lead Markets. Country-Specific Success Factors of the Global Diffusion of Innovations, Marian Beise, ZEW Economic Studies, Vol. 14, Heidelberg/New York, 2001. 19 Den europeiska mångfalden, så som den yttrar sig till exempel i kundernas olika preferenser, erbjuder tillsammans med den inre marknadens omfång företagen en unik kombination där de kan införa sina innovativa produkter och tjänster. Ytterligare granskningar av parametrar för bildandet av ledande marknader föreslås, bland annat en undersökning med representanter för industrin av särskilda industribranschers potential att dra nytta av ledande marknader i Europa som ett sätt att stärka sin närvaro på den internationella marknaden. 6. 3. Stimulera innovation inom den offentliga sektorn Tjänstemän inom den offentliga sektorn erkänner vikten av innovation, men när det gäller att bidra till en bättre miljö för innovationer hindras de av en relativt låg medvetenhet om vilka frågor som gäller och vilka sammanhängande faktorer som påverkar företagens innovationsarbete. Eftersom många ”traditionella” politikområden påverkar det klimat som präglar företagens innovationsbeteende är myndigheterna ofta tvungna att medla mellan motstridiga intressen. Det krävs en god förståelse av innovationsprocessen liksom av den politiska kompromiss som kanske blir nödvändig. Offentliga sektorn har en viktig roll i alla europeiska länder. Den kan vara en källa till innovation och är utan tvekan en stor förbrukare av innovativa produkter och tjänster. En effektiv, öppen och konkurrenskraftig statlig upphandling kan vara ett kraftfullt instrument för att föra innovation framåt. För att utveckla sin roll som en innovationskälla kan offentliga sektorn främja nya tjänster och användningen av e-förvaltning, e-hälsovård, e-lärande etcetera. 31 typer av 6. 4. Stärka innovationspolitikens regionala utbredning Åtgärder för en förbättring av innovationsklimatet för företagen skapas och genomförs i allt större utsträckning på regional nivå där regionens särskilda styrkor, svagheter och mål tas med i beräkningen. Denna trend för med sig risken att regionerna på egen hand utformar och genomför sina strategier och därmed går miste om den erfarenhet som vunnits på annat håll och inte passar på att utnyttja transregionala och transnationella nätverk. De regionala myndigheterna måste uppmärksammas på den regionala politikens ökande betydelse för innovationsfrämjandet. När den regionala innovationspolitiken utformas och genomförs måste de regionala myndigheterna ta full hänsyn till regionens utmärkande drag och dess sociala och ekonomiska särprägel. De måste lära sig av andras erfarenheter men undvika att kopiera dessa rakt av – varje region måste finna sin egen väg till en ökad innovationsförmåga, beroende på de egna unika omständigheterna. Det är av största vikt för innovationsarbetet att spjutspetscentra bildas när flera faktorer samverkar, så som infrastruktur, tillgång till kunskap och expertis, forsknings- och teknikcentra och företag med innovationspotential. När sådana förutsättningar finns är det viktigt att innovationsförmågan uppmuntras så att konkurrenskraften utvecklas och införs på internationell nivå. 31 Se eEurope 2005: Ett informationssamhälle för alla, KOM(2002) 263. 20 De italienska ”industridistrikten” visar hur regioner som specialiserar sig inom särskilda branscher och domineras av mindre företag kan växa snabbt och utveckla ett globalt ledarskap inom sin bransch32. Industridistrikten kännetecknas av en hög produktivitet och specialisering på kompletterande produktionsskeden, som bygger på att det finns underleverantörer, komponentleverantörer och en hård konkurrens mellan dessa. Lagrandet av sakkunskap är en viktig faktor bakom den bestående konkurrenskraften i sådana centra. Ett välkänt exempel är Prato-området i närheten av Florens, internationellt ledande inom tillverkning av garn till stickade plagg och stickor och textilvaror till kläd- och tapetserarindustrin samt andra industrier. Dessa framgångar följs av tillverkningen av textilmaskiner, även de med en stark exportinriktning. De italienska ”industridistrikten” visar hur ett globalt ledarskap kan uppnås genom ett nära samspel och branschspecifika mönster där samarbete blandas med konkurrens hos små och medelstora företag och genom ett slags kreativitet som tar till sig bidragen från FoU utan att för den skull förlita sig helt på dem. Inlärningscentra är också viktiga för deras möjligheter att fungera som kärnpunkter för bildandet av centra, som bygger på bieffekter från den akademiska forskningen och skapandet av ”hot spots” för innovation. Kommissionen kommer att stödja insatser som görs av de regionala myndigheterna och andra regionala aktörer i innovationsprocessen genom att skapa och genomföra en innovationspolitik som håller en hög standard och inbegriper länksystem på europeisk nivå. Stödet kommer att bygga på redan befintliga nätverk för innovationsstöd och andra verksamheter som eftersträvas på regional nivå (som till exempel nätverket Innovation Relay Centres och Forum of Innovation Regions)33. 7. SLUTSATSER Produktivitetsgapet mellan EU och andra större ekonomiska områden, som till exempel Förenta staterna, kanske inte har gett synliga effekter på livskvaliteten ännu. Det innebär dock inte att vi kan vänta med att anta denna växande utmaning, som när allt kommer omkring speglar bristerna i Europas innovationsförmåga. I längden riskeras Europas välstånd om produktivitetsgapet fortsätter att öka. Om vi sackar efter våra största konkurrenter på det området kan vi få svårare att erbjuda de förmåner som den europeiska sociala modellen kräver. En framgångsrik innovationspolitik kan leda till att gapet minskar och bidra till ett ökat nationellt välstånd. Det motstånd mot förändringar som nämns ovan som ett hinder för innovation bör betraktas mot denna bakgrund. Om innovationsarbetet försvagas och 32 33 Se till exempel Les districts italiens. Un modèle de développement local exemplaire, F. Vidal, Futuribles nr 256, september 2000. Sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling erbjuder de europeiska regionerna flera möjligheter att utnyttja nätverk, utbyta god praxis och utveckla nya initiativ. Lika väl som att åtgärder eftersträvas på regional nivå för att uppmuntra en mer innovationsvänlig miljö kan de regionala myndigheterna satsa på de nya instrumenten i sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (expertnätverk och integrerade projekt) och i ERA-NET. 21 släpar efter kan vi tvingas till förändringar under mindre kontrollerade former, på grund av bristande resurser. Det krävs kompromisser mellan bevarandet av befintliga strukturer och metoder och efterräkningar i form av ett bristfälligt innovationsarbete. Europa måste hitta ett eget sätt att balansera motstridiga intressen och prioriteringar. Medlemsstaterna och kommissionen bör anta gemensamma ramar och en uppsättning för EU:s och medlemsstaternas nationella prioriteringar och mål, både innovationspolitik, där särdragen innovationssystemen och mångfalden inom Europeiska unionen respekteras. Dessa ramar bör bygga på gemenskapens regelverk (den inre marknaden, euron, etc. ) och ta hänsyn till utvidgningen av EU. i de nationella Kommissionen uppmanar därför rådet att göra medlemsstaterna uppmärksamma på den ständigt växande betydelsen av innovation, liksom på hur en ökad förståelse av innovationsprocessen på europeisk nivå kan bidra till innovationsarbetet i samtliga medlemsstater. 7. 1. Sammanfattning av de åtgärder som följer av meddelandet Medlemsstaterna bör åta sig att – bygga upp och stärka sina nationella strategier, fastställa en egen uppsättning av politiska mål, ställa upp egna mål och ha en egen uppsättning indikatorer som är jämförbara med EU:s statistik och internationell statistik, – samarbeta med kommissionen om genom innovationspolitiken och innovationsarbetet tillgänglig, ta fram ytterligare uppgifter och indikatorer och stimulera de nationella statistiska byråerna i deras arbete med att statistiska uppgifter på innovationsområdet, informationen tillhandahålla jämförbara in och samla göra att – delta aktivt i den ömsesidiga lärprocess som inleddes genom lägesrapporten om innovation i Europa (Trend Chart on Innovation in Europe) samt i analysen av innovationsfenomenet. Kommissionen avser att – öka samordningen av de olika åtgärder för riktmärkning av innovationspolitiken som faller inom rådets (konkurrenskraft) behörighet (europeiska resultattavlan för innovation, resultattavlan för näringslivet, Science and Technology Key Figures), – bygga upp en bättre struktur för ömsesidigt lärande inom innovationspolitiken utifrån den föreliggande lägesrapporten om innovation i Europa, – samarbeta med medlemsstaterna i analysen av innovationsprocesser, innovationspolitik och resultat, – lansera ett pilotinitiativ som erbjuder oberoende utvärderingar (på frivillig grund) av program, planer och stödorgan för främjandet av innovation, 22 – skapa en plattform för utbyte av information och erfarenheter med inriktning på kandidatländerna, för att stödja dem i en snabb utveckling av egna strukturer för innovation och utvidga den europeiska resultattavlan för innovation till att gälla kandidatländerna i samma utsträckning som de nuvarande medlemsstaterna, – vartannat år rapportera om framstegen med stärkandet av innovationspolitiken på nationell nivå och EU-nivå, – bidra till att främja innovation inom den offentliga sektorn genom att organisera erfarenhetsbyten beträffande främjande och spridning av information om innovation inom staten och offentliga tjänsteinrättningar, främja utbildning och medvetandehöjande insatser angående politiska åtgärder och faktorer som leder till ett främjande av företagens innovation, skapa en webbplats för att sprida information om initiativ och ge handledning, främja spridningen av god praxis inom de statliga myndigheterna för upphandling. – – – – – Medlemsstaterna och kommissionen måste – garantera förekomsten av mekanismer för en ”vertikal” samordning, så att politiska innovationsfrämjande åtgärder griper in i varandra på EU-nivå och på nationella och regionala nivåer, – stärka redan befintliga processer inom ramen för lägesrapporten om innovation i Europa, och göra det möjligt för medlemsstaterna att ta del av varandras erfarenheter beträffande utvecklingen och verkställandet av innovationspolitiken, – intensifiera sitt samarbete och skapa en gemensam struktur för att stärka innovation i EU, som inbegriper mekanismer för att mäta de framgångar som uppnåtts. BILAGA 1 INNOBAROMETER 2002 Innobarometer 200234, en undersökning som Europeiska kommissionen gjorde i september 2002 bland företagsledare i Europeiska unionens 15 medlemsstater, inom ramen för Flash Eurobarometers system för opinionsundersökningar, visar följande: – Företag i Europeiska unionen sakta men säkert stärkte sin innovationsverksamhet från 2001 till 2002. Andelen nya eller förnyade produkter eller tjänster som införts de senaste två åren har ökat med 2 enheter från 2001 års undersökning och utgör i genomsnitt 22 procent av företagens omsättning. 34 Kommer att offentliggöras. 23 – – – – – – Den andel av investeringarna som alla företag har satsat på innovation har ökat något sedan 2001 och utgör i genomsnitt mer än en fjärdedel av företagens investeringar. Tillverkningsbranschen utmärker sig i och med att en genomsnittlig andel på 32 procent av investeringarna anslås till innovation. Även exportföretag och ”yngre” företag investerar mer i innovation. De anställdas kunskaper och kompetens är avgörande för innovationsarbetet: företagsledare anser att innovationsstyrkan i första hand (49 procent) kan tillskrivas de anställdas kvalifikationer och professionalism. Det utbildningsområde som prioriteras är teknisk utbildning och lärlingskap (45 procent) följt av säljarutbildning. Den tid som i praktiken anslås till utbildning varierar dock avsevärt mellan de olika länderna och företagen: i ett av fyra företag saknas utbildningsåtaganden helt eller är endast symboliska, till exempel 0 eller 1–2 dagar per anställd och år. För tillgången till avancerad teknik blir samarbetet mellan företag allt viktigare: företagsledare räknar i första hand med ett aktivt samarbete med sina leverantörer eller kunder (59 procent), sedan med inköp av utrustning (41 procent) följt av FoU internt eller enligt avtal. Skapandet av nya marknader och kundernas positiva mottagande av nya produkter kräver i allt större utsträckning en öppen debatt med allmänheten om innovation. De flesta företag tycks vara beredda att delta i en sådan debatt, men enligt en majoritet (48 procent) äger sådana diskussioner rum internt på företagsnivå. Det viktigaste behov som ännu inte tillgodosetts vad innovation beträffar är enligt en av tre företagsledare tillgången till innovativa kunder och/eller marknader. En majoritet av företagsledarna förväntar sig att marknaderna skall bli mer mottagliga för införandet av innovativa produkter de närmaste åren. De europeiska företagsledarna anser att det är ännu viktigare nu än det var 2001 att marknaderna är öppna för innovativa produkter. De räknar med att innovation de närmaste åren särskilt skall gagnas av både Europeiska unionens marknadsomfång och de gemensamma bestämmelserna. Starkt innovativa europeiska företag, som oftast förekommer bland exportföretag, yngre företag och inom industrisektorn, tycks redan ha goda förutsättningar att utnyttja den möjligheten. I 2002 års Innobarometer poängteras de europeiska företagsledarnas vilja att stärka sin konkurrensställning genom innovation. De mänskliga resursernas kompetens, det fungerande samarbetet med leverantörer och kunder och, sist men inte minst, det europeiska omfånget av innovativa marknader spelar en avgörande roll i denna process. 24 BILAGA 2 SAMMANFATTNING AV EU:S NUVARANDE VERKSAMHETER FÖR ATT FRÄMJA INNOVATION Hittills har EU:s verksamheter för att främja innovation i Europa finansierats genom ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling. Dessa inbegriper iakttagelser av innovationspolitiken och innovationsarbetet i Europa och praktiska åtgärder för att förbättra innovationsmiljön. Nedan följer en sammanställning över pågående verksamheter. Många av dem kommer att vidareutvecklas i sjätte ramprogrammet. – – – – – Lägesrapporten om innovation i Europa som tillhandahåller insamling, uppdatering, analys och spridning av information om innovationspolitik på nationell nivå och EU- nivå35. Den bildar även ramen för genomförandet av den öppna samordningsmetoden som fördes fram i Lissabon på det innovationspolitiska området. Lägesrapporten sprider därmed god praxis för att hjälpa medlemsstaterna att utveckla en egen innovationspolitik och uppnå en bättre överensstämmelse med målen från Lissabon. En av beståndsdelarna i lägesrapporten är europeiska resultattavlan för innovation, en årlig framställning av kvantitativa uppgifter om ramförhållanden, vetenskap- och teknikgrunder, företagens operativa miljö och innovationsbeteendet inom företagen. Kommissionen får hjälp med att utarbeta lägesrapporten av en grupp högre tjänstemän från medlemsstaterna och de associerade staterna (inklusive kandidatländerna). Uppgifter om till gemenskapens innovationsundersökning Community Innovation Survey, som genomförs av Eurostat och de nationella statistiska byråerna36. innovationsbeteende samlas företagens in I olika utredningar analyseras särskilda frågor ingående, ofta på området ramvillkor37. I en enklare typ av undersökning, Innobarometern, som använder sig av systemet för opinionsundersökningar Eurobarometer, granskas företagens attityd till innovation38. Det är flera verksamheter som påverkar företagens operativa miljö. Stödmekanismer för nystartade innovativa företag och deras tillväxt är en fråga som prioriteras, särskilt på nätverksbildande ekonomiska områden som är högpresterande inom detta entreprenörskap (PAXIS-initiativet39). Nätverk bildas även bland aktörer inom innovationsfinansering och bland offentliga forskningsorganisationers avdelningar för kontakter med näringslivet i syfte att stärka de offentlig-privata banden (Gate2growth- initiativet40). Innovating Regions Nätverket för erfarenhetsutbyte kring utvecklingen av innovationsstrategier och är därför relevant både för företagens operativa miljö och för ramvillkoren41. tillhandahåller en mekanism in Europe 35 36 37 38 39 40 41 http://trendchart. cordis. lu/ http://www. cordis. lu/innovation-smes/src/cis. htm http://www. cordis. lu/innovation-policy/studies/home. html http://www. cordis. lu/innovation-smes/src/innobarometer. htm PAXIS: Pilot Action of Excellence on Innovative Start-ups; http://www. cordis. lu/paxis/ http://www. cordis. lu/finance/home. html http://www. innovating-regions. org/ 25 – – – Nätverket Innovation Relay Centres hjälper företagen att skapa kontakter med andra företag och organisationer42 genom att erbjuda ett lokalt utgångsläge där de bistås i utvecklingen av ett transnationellt tekniksamarbete och tekniköverföring. Även innovationsprojekt är inriktade på företagens närmiljö och tar itu med generella hinder för en marknadsstyrd innovation43. I dessa poängteras processens icke-tekniska aspekter genom att kunskap frambringas som slutligen kommer att utnyttjas huvudsakligen inom företagen. CORDIS, gemenskapens webbaserade informationstjänst för FoU och innovation44, ger tillträde till basen för vetenskap och teknik, till exempel genom den nyligen införda Technology Marketplace45 med affärsmöjligheter inom EU-sponsrad forskning och annan forskning. Även om dessa verksamheter rent budgetmässigt ingår i ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling sträcker de sig längre än att bara främja innovation, kompetens och sakkunskap som ett resultat av de europeiska forskningsinsatserna. Med tanke på innovationsfenomenets utbredning måste försöken att stödja innovation ta hänsyn till innovationsformer som inte är beroende av forskning eller där forskningen endast har en mindre betydelse för innovationens ekonomiska och sociala fördelar. 42 43 44 45 http://irc. cordis. lu/ http://www. cordis. lu/innovation-smes/src/projects. htm http://www. cordis. lu/ http://www. cordis. lu/marketplace/ 26

Vägledning till arkiven hos medlemsstaternas utrikesministerier och Europeiska unionens institutioner.

1997-03-07

http://publications.europa.eu/resource/cellar/234033c4-679e-469f-b465-424902e87229

swe

Slettelse af sag C-305/99

2003-03-08

http://publications.europa.eu/resource/cellar/eec5188f-b87a-43ef-b694-db9153d916dc

dan

8. 3. 2003 DA Den Europæiske Unions Tidende C 55/17 2. 3. frihedsrettigheder, til hinder for, at enhver person, der har haft til opgave at forske, udføre forsøg, undersøgelser forbindelse med en offentlig bygge- eller udvikling i og anlægskontrakt, indkøbs eller tjenesteydelsesaftale, udelukkes fra at indgive en ansøgning om deltagelse i et udbud eller fra at afgive bud på en offentlig kontrakt, uden at der gives denne person mulighed for at bevise, at den erfaring, han har fået, under de konkrete omstændig- heder i sagen ikke kan fordreje konkurrencen? Vil besvarelsen af det første spørgsmål være anderledes, såfremt ovennævnte direktiver sammenholdt med de samme principper, friheder og rettigheder skal fortolkes således, at de kun omfatter private virksomheder eller virksomheder, der har udført tjenesteydelser på et gensi- digt bebyrdende grundlag? Kan Rådets direktiv 92/13/EØF (3) af 25. februar 1992 om samordning af love og administrative bestemmelser vedrørende anvendelse af EF-reglerne for fremgangsmå- den ved tilbudsgivning inden for vand- og energiforsyning samt transport og telekommunikation, navnlig artikel 1 og 2, fortolkes således, at den ordregivende myndighed helt frem til, at gennemgangen af buddene er afsluttet, kan afvise, at en virksomhed, der er tilknyttet enhver person, der har haft til opgave at forske, udføre forsøg, undersøgelser eller udvikling i forbindelse med en bygge- og anlægskontrakt, indkøbs- eller tjenesteydelsesaftale, deltager i udbuddet eller afgiver bud, selv om denne virksomhed på ordregivers opfordring bekræfter, at den ikke har opnået nogen uberettiget fordel, der kan fordreje de sædvanlige konkurrencevilkår? ( 1) EFT L 199 af 9. 8. 1993, s. 84. ( 2) EFT L 101 af 1. 4. 1998, s. 1. ( 3) EFT L 76 af 23. 3. 1992, s. 14. Slettelse af sag C-304/99 (1) (2003/C 55/31) Ved kendelse af 15. november 2002 har præsidenten for De Europæiske Fællesskabers Domstol besluttet, at sag C-304/99, F. Apollonio & C. SpA mod Ministero delle Finanze (anmod- ning om præjudiciel afgørelse fra Tribunale di Brescia), skal slettes af registeret. (1) EFT C 333 af 20. 11. 1999. Slettelse af sag C-305/99 (1) (2003/C 55/32) Ved kendelse af 15. november 2002 har præsidenten for De Europæiske Fællesskabers Domstol besluttet, at sag C-305/99, Leglerdata SpA mod Ministero delle Finanze (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Tribunale di Brescia), skal slettes af registeret. (1) EFT C 333 af 20. 11. 1999. Slettelse af sag C-303/99 (1) (2003/C 55/30) Slettelse af sag C-358/99 (1) (2003/C 55/33) Ved kendelse af 15. november 2002 har præsidenten for De Europæiske Fællesskabers Domstol besluttet, at sag C-303/99, Markfactor SpA mod Ministero delle Finanze (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Tribunale di Brescia), skal slettes af registeret. Ved kendelse af 19. november 2002 har præsidenten for De Europæiske Fællesskabers Domstol besluttet, at sag C-358/99, Tecnologie Meccaniche Avanzate Srl (TMA), Federchemicals Srl mod Ministero delle Finanze (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Tribunale di Brescia), skal slettes af registeret. ( 1) EFT C 333 af 20. 11. 1999. (1) EFT C 352 af 4. 12. 1999

Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) 2023/2056 af 26. september 2023 om ændring af de gennemførelsesmæssige tekniske standarder i Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 for så vidt angår relevante tilstrækkeligt diversificerede indeks, jf. Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 575/2013 (EØS-relevant tekst)

2023-09-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d4f6c5ea-5d16-11ee-9220-01aa75ed71a1

dan

L_2023238DA. 01008901. xml 27. 9. 2023    DA Den Europæiske Unions Tidende L 238/89 KOMMISSIONENS GENNEMFØRELSESFORORDNING (EU) 2023/2056 af 26. september 2023 om ændring af de gennemførelsesmæssige tekniske standarder i Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 for så vidt angår relevante tilstrækkeligt diversificerede indeks, jf. Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 575/2013 (EØS-relevant tekst) EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 575/2013 af 26. juni 2013 om tilsynsmæssige krav til kreditinstitutter og om ændring af forordning (EU) nr. 648/2012 (1), særlig artikel 344, stk. 1, tredje afsnit, og ud fra følgende betragtninger: (1) For at sikre, at de aktieindeks, der er opført i bilaget til Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 (2) fortsat opfylder betingelserne for, at der kan ses bort fra deres specifikke risiko, har Den Europæiske Banktilsynsmyndighed revurderet de relevante indeks i lyset af de senest tilgængelige data, som er dem, der vedrører 2022. Denne genvurdering har vist, at der er behov for at ajourføre listen over relevante tilstrækkeligt diversificerede indeks. (2) Gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 bør derfor ændres. (3) Denne forordning er baseret på de udkast til gennemførelsesmæssige tekniske standarder, som Den Europæiske Banktilsynsmyndighed har forelagt Kommissionen. (4) Ændringerne af gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 er ikke en følge af ændringer af den anvendte vurderingsmetode. Den Europæiske Banktilsynsmyndighed har, blot for at ajourføre listen over relevante tilstrækkeligt diversificerede indeks, derfor hverken afholdt en åben offentlig høring om det udkast til gennemførelsesmæssige tekniske standarder, som denne forordning er baseret på, ligesom den heller ikke har analyseret de potentielle omkostninger og fordele, under hensyntagen til at en sådan høring eller analyse vil være meget uforholdsmæssig i forhold til anvendelsesområdet og virkningen af det pågældende udkast til gennemførelsesmæssige tekniske standarder. Faktisk bør kun et lille antal indeks udgå denne liste som følge af genvurderingen, og sådanne indeks er under alle omstændigheder færre end antallet af nye indekser, der tilføjes — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 Bilaget til gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 erstattes af teksten i bilaget til nærværende forordning. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft på tyvendedagen efter offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 26. september 2023. På Kommissionens vegne Ursula VON DER LEYEN Formand (1)   EUT L 176 af 27. 6. 2013, s. 1. (2)  Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 945/2014 af 4. september 2014 om gennemførelsesmæssige tekniske standarder for relevante tilstrækkeligt diversificerede indeks i overensstemmelse med Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 575/2013 (EUT L 265 af 5. 9. 2014, s. 3). BILAG »BILAG Aktieindeks, der opfylder kravene i artikel 344 i forordning (EU) nr. 575/2013 Indeks Land/område 1. STOXX Asia/Pacific 600 Asien/Stillehavsområdet 2. ASX100 Australien 3. ATX Østrig 4. ATX Prime Østrig 5. BEL20 Belgien 6. SaoPaulo — Bovespa Brasilien 7. TSX60 Canada 8. CETOP20 Index Centraleuropa 9. CSI 100 Index Kina 10. CSI 300 Index Kina 11. FTSE China A50 Index Kina 12. Hang Seng Mainland 100 China Kina 13. OMX Copenhagen 25 Danmark 14. OMX Copenhagen Benchmark Danmark 15. FTSE RAFI Developed 1000 Developed Markets 16. CECE Composite Index EUR Østeuropa 17. FTSE RAFI Emerging Markets Emerging Markets 18. MSCI Emerging Markets 50 Emerging Markets 19. Cboe Eurozone 50 Europa 20. DJ Euro STOXX 50 Europa 21. FTSE All World Europe Europa 22. FTSE Euro 100 Europa 23. FTSE Eurofirst 100 Europa 24. FTSE Eurofirst 300 Europa 25. FTSE Eurofirst 80 Europa 26. FTSE Eurotop 100 Europa 27. MSCI Euro Europa 28. MSCI Europe Europa 29. MSCI Pan-Euro Europa 30. NTX New Europe Blue Chip Europa 31. S&P Euro Europa 32. S&P Europe 350 Europa 33. STOXX All Europe 100 Europa 34. STOXX All Europe 800 Europa 35. STOXX Europe 50 Europa 36. STOXX Europe 600 Europa 37. STOXX Europe 600 Equal Weight Europa 38. STOXX Europe Lrg 200 Europa 39. STOXX Europe Mid 200 Europa 40. STOXX Europe Small 200 Europa 41. STOXX Select Dividend 30 Europa 42. OMXH25 Finland 43. CAC40 Frankrig 44. Cboe France 40 Frankrig 45. SBF 120 Frankrig 46. Cboe Germany 40 Tyskland 47. DAX Tyskland 48. HDAX Tyskland 49. MDAX Tyskland 50. SDAX Tyskland 51. FTSE RAFI All World Globalt 52. MSCI World Index Globalt 53. Athens General Grækenland 54. FT ASE Large Cap Grækenland 55. Hang Seng Hongkong 56. Hang Seng China Enterprises Hongkong 57. NIFTY 50 Indien 58. S&P BSE 100 Indien 59. ISEQ 20 Irland 60. Cboe Italy 40 Italien 61. FTSE MIB Italien 62. Nikkei225 Japan 63. Nikkei300 Japan 64. TOPIX 400 Japan 65. TOPIX Core 30 Japan 66. S&P Latin America 40 Latinamerika 67. FTSE Bursa Malaysia KLCI Malaysia 68. FTSE Bursa Malaysia Top100 Malaysia 69. MSE Share Index Malta 70. INMEX Index Mexico 71. IPC Index Mexico 72. AEX Nederlandene 73. AMX Nederlandene 74. Cboe Netherlands 25 Nederlandene 75. NZSE50 New Zealand 76. Cboe Norway 25 Norge 77. OBX Norge 78. OBXP Norge 79. mWIG40 Polen 80. WIG20 Polen 81. MSCI Singapore Free Index Singapore 82. Straits Times Index Singapore 83. FTSE JSE Top 40 Sydafrika 84. Cboe Spain 35 Spanien 85. IBEX35 Spanien 86. Cboe Sweden 30 Sverige 87. OMX Stockholm 30 Sverige 88. Cboe Switzerland 20 Schweiz 89. SMI Schweiz 90. SMI MID Schweiz 91. SET 50 Thailand 92. Cboe UK 100 Det Forenede Kongerige 93. FTSE 100 Det Forenede Kongerige 94. FTSE AIM 100 Det Forenede Kongerige 95. FTSE AIM UK 50 Det Forenede Kongerige 96. FTSE Fledgling Det Forenede Kongerige 97. FTSE mid-250 Det Forenede Kongerige 98. FTSE Small Cap Det Forenede Kongerige 99. Dow Jones Ind. Av. USA 100. NASDAQ 100 USA 101. S&P 500 USA «

Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 350/2014 af 3. april 2014 om tarifering af visse varer i den kombinerede nomenklatur

2014-04-03

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d2aa4aa5-bef4-11e3-86f9-01aa75ed71a1

dan

L_2014104DA. 01000401. xml 8. 4. 2014    DA Den Europæiske Unions Tidende L 104/4 KOMMISSIONENS GENNEMFØRELSESFORORDNING (EU) Nr. 350/2014 af 3. april 2014 om tarifering af visse varer i den kombinerede nomenklatur EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Rådets forordning (EØF) nr. 2658/87 af 23. juli 1987 om told- og statistiknomenklaturen og den fælles toldtarif (1), særlig artikel 9, stk. 1, litra a), og ud fra følgende betragtninger: (1) For at sikre en ensartet anvendelse af den kombinerede nomenklatur, der er knyttet som bilag til forordning (EØF) nr. 2658/87, bør der vedtages bestemmelser vedrørende tariferingen af de i bilaget omhandlede varer. (2) Forordning (EØF) nr. 2658/87 har fastsat almindelige tariferingsbestemmelser vedrørende den kombinerede nomenklatur. Disse bestemmelser finder også anvendelse ved fortolkningen af enhver anden nomenklatur, der helt eller delvis er baseret på den kombinerede nomenklatur, eller som tilføjer yderligere underopdelinger, og som er fastlagt på grundlag af specifikke EU-forskrifter med henblik på anvendelsen af tarifmæssige eller andre foranstaltninger vedrørende samhandelen med varer. (3) Ifølge de almindelige bestemmelser bør varerne i kolonne 1 i tabellen i bilaget tariferes under den KN-kode, der er anført i kolonne 2, ud fra den begrundelse, der er anført i kolonne 3. (4) Det er hensigtsmæssigt, at bindende tariferingsoplysninger, der er meddelt vedrørende varer, som er omfattet af denne forordning, men som ikke er i overensstemmelse hermed, i en vis periode fortsat kan påberåbes af modtageren, jf. artikel 12, stk. 6, i Rådets forordning (EØF) nr. 2913/92 (2). Denne periode bør fastsættes til tre måneder. (5) Toldkodeksudvalget har ikke afgivet udtalelse inden for den af formanden fastsatte frist — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 De varer, der er anført i kolonne 1 i tabellen i bilaget, tariferes i den kombinerede nomenklatur under den KN-kode, der er nævnt i kolonne 2 i tabellen. Artikel 2 Bindende tariferingsoplysninger, som ikke er i overensstemmelse med denne forordning, kan fortsat påberåbes i henhold til artikel 12, stk. 6, i forordning (EØF) nr. 2913/92 i en periode på tre måneder fra denne forordnings ikrafttræden. Artikel 3 Denne forordning træder i kraft på tyvendedagen efter offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 3. april 2014. På Kommissionens vegne For formanden Algirdas ŠEMETA Medlem af Kommissionen (1)  EFT L 256 af 7. 9. 1987, s. 1. (2)  Rådets forordning (EØF) nr. 2913/92 af 12. oktober 1992 om indførelse af en EF-toldkodeks (EFT L 302 af 19. 10. 1992, s. 1). BILAG Varebeskrivelse Tarifering (KN-kode) Begrundelse (1) (2) (3) Varen er en trækasse betrukket på inder- og ydersiden med tekstilstof. Kassen har en åbning fortil, som gør det muligt for en kat at kravle ind i den, og kassen er stor nok til, at en kat kan sove i den. Oven på kassen er et paprør monteret vertikalt. Røret er omviklet med en sisalsnor, fastgjort til røret. Snoren er fremstillet af spundet sisal og måler over 20 000 decitex. Røret understøtter en træplatform betrukket med tekstilstof. Platformen er stor nok til, at en kat kan ligge på den. Et rør fremstillet af træ og betrukket med tekstilstof ind- og udvendigt er fastgjort til bunden af platformen. Røret er stort nok til, at en kat kan kravle ind i det. Tekstilstoffet, der anvendes, er vævet stof med luv (plys af polyester). Den samlede overflade med tekstilstof er større end overfladen af sisalmaterialet. (Se foto) (1) 6307 90 98 Tarifering i henhold til almindelig bestemmelse 1, 3 b) og 6 vedrørende den kombinerede nomenklatur, bestemmelse 7 f) til afsnit XI samt teksten til KN-kode 6307, 6307 90 og 6307 90 98. Varens objektive egenskaber indikerer, at den har til formål at tiltrække katte og holde dem væk fra møbler, som de ellers ville kradse i og lægge sig i. Tarifering som møbel under pos. 9403 er udelukket, da denne position omfatter produkter af en anden type, som anvendes til private boliger, hoteller, kontorer, skoler, kirker, forretninger, laboratorier etc. (se tillige forklarende bemærkninger til HS, pos. 9403). Tarifering som legetøj under pos. 9503 er også udelukket, da varen udelukkende er bestemt til dyr og således ikke er omfattet af denne position i overensstemmelse med bestemmelse 5 til kapitel 95. Tekstilmaterialet (det vævede tekstilstof og sisalsnoren) er afgørende for, at varen kan anvendes til formålet, da det tiltrækker katte, som f. eks. kan kradse med deres kløer, sidde, sove i og lege med det. Det er derfor tekstilmaterialet (ikke træet eller pappet), der er karaktergivende, jf. almindelig tariferingsbestemmelse 3 b). Da det ikke kan afgøres, om det er sisalen eller det vævede tekstilstof, der virker mest tiltrækkende på katte, er det den større mængde vævet tekstilstof og det større antal aktiviteter, det tilbyder katten, som giver varen dens væsentligste egenskaber i henhold til almindelig tariferings-bestemmelse 3 b) (se tillige forklarende bemærkninger til HS vedrørende almindelig tariferingsbestemmelse 3 b), VIII)). Jf. bestemmelse 7 f) til afsnit XI, sammenføjes det vævede tekstilstof ved syning og er dermed en konfektioneret vare af tekstilstof. Varen skal derfor tariferes under KN-kode 6307 90 98 som »Andre konfektionerede tekstilvarer«. (1)  Billedet er kun vejledende

Mål T-681/15: Överklagande ingett den 20 november 2015 – Environmental Manufacturing mot harmoniseringskontoret – Société Elmar Wolf (Återgivning av ett varghuvud)

2015-11-20

http://publications.europa.eu/resource/cellar/88e2a848-c8cb-11e5-a4b5-01aa75ed71a1

swe

C_2016038SV. 01006701. xml 1. 2. 2016    SV Europeiska unionens officiella tidning C 38/67 Överklagande ingett den 20 november 2015 – Environmental Manufacturing mot harmoniseringskontoret – Société Elmar Wolf (Återgivning av ett varghuvud) (Mål T-681/15) (2016/C 038/90) Överklagandet är avfattat på engelska Parter Klagande: Environmental Manufacturing LLP (Stowmarket, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, Barrister) Motpart: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret) Motpart vid överklagandenämnden: Société Elmar Wolf SA (Wissembourg, Frankrike) Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret Varumärkessökande: Klaganden Omtvistat varumärke: Gemenskapsfigurmärke (återgivning av ett varghuvud) Registreringsansökan nr 4 971 511 Förfarande vid harmoniseringskontoret: Invändningsförfarande Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid harmoniseringskontoret den 3 september 2015 i ärende R 1252/2015-1 Yrkanden Klaganden yrkar att tribunalen ska — ogiltigförklara det överklagade beslutet, och — förplikta harmoniseringskontoret att ersätta rättegångskostnaderna. Grund — Åsidosättande av artikel 8. 1 b i förordning nr 207/2009

Kommissionens forordning (EU) 2023/1066 af 1. juni 2023 om anvendelse af artikel 101, stk. 3, i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde på visse kategorier af forsknings- og udviklingsaftaler (EØS-relevant tekst)

2023-06-01

http://publications.europa.eu/resource/cellar/8e744ed1-0112-11ee-87ec-01aa75ed71a1

dan

L_2023143DA. 01000901. xml 2. 6. 2023    DA Den Europæiske Unions Tidende L 143/9 KOMMISSIONENS FORORDNING (EU) 2023/1066 af 1. juni 2023 om anvendelse af artikel 101, stk. 3, i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde på visse kategorier af forsknings- og udviklingsaftaler (EØS-relevant tekst) EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Rådets forordning (EØF) nr. 2821/71 af 20. december 1971 om anvendelse af bestemmelserne i traktatens artikel 85, stk. 3, på kategorier af aftaler, vedtagelser og samordnet praksis (1), navnlig artikel 1, stk. 1, litra b), efter offentliggørelse af udkast til denne forordning (2), efter høring af Det Rådgivende Udvalg for Kartel- og Monopolspørgsmål, og ud fra følgende betragtninger: (1) Kommissionen kan i henhold til forordning (EØF) nr. 2821/71 ved forordning anvende artikel 101, stk. 3, i traktaten på visse af de af traktatens artikel 101, stk. 1, omfattede kategorier af aftaler, vedtagelser og samordnet praksis, hvis formål er forskning og udvikling af produkter, teknologier eller produktionsmetoder, indtil disse har nået stadiet for industriel anvendelse, og udnyttelse af resultaterne, heri indbefattet bestemmelser om intellektuelle ejendomsrettigheder. (2) I henhold til traktatens artikel 179, stk. 2, skal EU opmuntre virksomheder, herunder små og mellemstore virksomheder, i deres indsats for forskning og teknologisk udvikling af høj kvalitet og støtte deres samarbejdsbestræbelser. Samarbejde mellem virksomheder om forskning og udvikling kan bidrage til at nå målene i den europæiske grønne pagt (3). (3) I Kommissionens forordning (EU) nr. 1217/2010 (4) defineres de kategorier af forsknings- og udviklingsaftaler, som Kommissionen anser for normalt at opfylde betingelserne i traktatens artikel 101, stk. 3. Nævnte forordning udløber den 30. juni 2023. I betragtning af de generelt positive erfaringer med anvendelsen af nævnte forordning og resultaterne af evalueringen af denne bør der vedtages en ny gruppefritagelsesforordning. (4) Formålet med denne forordning er at lette forskning og udvikling, uden at det går ud over konkurrencevilkårene. Denne forordning har også til formål, at give virksomheder tilstrækkelig retssikkerhed. Ved virkeliggørelsen af disse mål bør der tages hensyn til behovet for at forenkle den administrative kontrol og de lovgivningsmæssige rammer i størst muligt omfang. (5) For forsknings- og udviklingsaftaler mellem parter, der ikke når op over en vis, nærmere fastsat markedsstyrke, kan det generelt antages, at med hensyn til anvendelsen af traktatens artikel 101, stk. 3, vil aftalernes positive virkninger opveje enhver negativ indvirkning på konkurrencen. (6) For anvendelse af traktatens artikel 101, stk. 3, ved forordning er det ikke nødvendigt at definere, hvilke aftaler der kan falde ind under traktatens artikel 101, stk. 1. I den individuelle vurdering af aftaler efter traktatens artikel 101, stk. 1, må der tages hensyn til mange faktorer, i særdeleshed til strukturen på det relevante marked. (7) Samarbejde om fælles eller betalt forskning og udvikling samt om udnyttelse af resultaterne vil med størst sandsynlighed fremme den tekniske og økonomiske udvikling, hvis parterne bidrager med komplementære kompetencer, aktiver eller aktiviteter til samarbejdet. (8) En øget og mere effektiv forskning og udvikling vil normalt komme forbrugerne til gode ved at resultere i nye eller forbedrede produkter, teknologier eller produktionsmetoder, en hurtigere lancering af sådanne produkter, teknologier eller produktionsmetoder eller lavere priser som følge af nye eller forbedrede produkter, teknologier eller produktionsmetoder. (9) En fælles udnyttelse af resultater kan antage forskellige former, såsom produktion og distribution af produkter, anvendelse af teknologier eller produktionsmetoder eller overdragelse af eller meddelelse af licens til intellektuelle ejendomsrettigheder eller meddelelse af knowhow til en sådan produktion eller anvendelse, som i væsentlig grad bidrager til den tekniske eller økonomiske udvikling. (10) For at retfærdiggøre fritagelsen, der fastsættes i henhold til denne forordning, bør den fælles udnyttelse angå produkter (herunder varer og tjenesteydelser), teknologier eller produktionsmetoder, hvortil det er af afgørende betydning at kunne udnytte resultaterne af forsknings- og udviklingsarbejdet. (11) Endvidere bør alle parterne i aftalen om forskning og udvikling aftale, at de alle vil have fuld adgang til de endelige resultater af den fælles forskning og udvikling, herunder de intellektuelle ejendomsrettigheder og den knowhow, der genereres, med henblik på yderligere forskning og udvikling og med henblik på udnyttelse, så snart de endelige resultater foreligger. Adgangen til resultaterne bør almindeligvis ikke begrænses for så vidt angår anvendelsen af resultaterne med henblik på yderligere forskning og udvikling. Hvis parterne imidlertid i overensstemmelse med denne forordning begrænser deres udnyttelsesrettigheder, navnlig når de specialiserer sig inden for udnyttelse, kan adgangen til resultaterne med henblik på udnyttelse begrænses tilsvarende. Hvis universiteter, forskningsinstitutter eller virksomheder, der leverer forskning og udvikling på et kommercielt grundlag, men normalt ikke beskæftiger sig med udnyttelse af resultaterne, deltager i denne forskning og udvikling, bør de endvidere kunne aftale udelukkende at udnytte forsknings- og udviklingsresultaterne til yderligere forskning og udvikling. (12) Afhængigt af deres formåen og kommercielle behov kan parterne bidrage i forskelligt omfang til deres forsknings- og udviklingssamarbejde. For derfor at afspejle og opveje forskelle i værdien eller karakteren af parternes bidrag kan en forsknings- og udviklingsaftale, der er omfattet af fritagelsen, der fastsættes i henhold til denne forordning indeholde en bestemmelse om, at en part skal kompensere en anden for at få adgang til resultaterne med henblik på yderligere forskning og udvikling eller udnyttelse. Kompensationen bør dog ikke være så høj, at den faktisk hindrer en sådan adgang. (13) Hvis forsknings- og udviklingsaftalen ikke omfatter fælles udnyttelse af resultaterne, bør parterne i forsknings- og udviklingsaftalen aftale at give hinanden adgang til deres respektive allerede eksisterende knowhow, hvis en sådan knowhow er nødvendig for de øvrige parters udnyttelse af resultaterne. En kompensation (f. eks. licensafgifter) bør ikke være så høj, at den faktisk hindrer de øvrige parters adgang til den pågældende knowhow. (14) Fritagelsen der fastsættes i henhold til denne forordning bør kun omfatte forsknings- og udviklingsaftaler, der ikke giver virksomhederne mulighed for at udelukke konkurrencen for en væsentlig del af de berørte produkter, teknologier eller produktionsmetoder. Aftaler mellem konkurrenter, der på markedet for de produkter, teknologier eller produktionsmetoder, som kan blive forbedret, erstattet eller afløst ved hjælp af disse forsknings- og udviklingsresultater, på tidspunktet for aftalens indgåelse tilsammen har en markedsandel, der overstiger en nærmere fastsat grænse, bør derfor udelukkes fra gruppefritagelsen. (15) Hvis en af parterne finansierer flere forsknings- og udviklingsprojekter, der gennemføres af konkurrenter med hensyn til de samme produkter, teknologier eller produktionsmetoder, kan det ikke udelukkes, at der kan opstå konkurrencebegrænsende afskærmning, navnlig når den pågældende part opnår eneret til at udnytte resultaterne over for tredjemand. For så vidt angår aftaler om betalt forskning og udvikling bør denne forordning derfor begrænses til aftaler, hvor den samlede markedsandel for alle de parter, der er involveret i de tilknyttede aftaler, dvs. den finansierende part og alle de parter, der udfører forskning og udvikling, ikke overstiger et vist niveau. (16) Fritagelsen der fastsættes i henhold til denne forordning bør dog ikke være underlagt en markedsandelstærskel, hvis parterne i forsknings- og udviklingsaftalen ikke er konkurrerende virksomheder med hensyn til produkter, teknologier eller produktionsmetoder, der kan forbedres, erstattes eller afløses af de produkter, teknologier eller produktionsmetoder, der følger af aftalen. Dette omfatter f. eks. aftaler vedrørende udvikling af produkter, teknologier eller produktionsmetoder, der ville skabe en helt ny efterspørgsel, eller forskning og udvikling, der ikke er tæt forbundet med et bestemt produkt, en bestemt teknologi eller en bestemt produktionsmetode, eller som endnu ikke er rettet mod et specifikt mål. (17) Der foreligger ingen formodning om, at forsknings- og udviklingsaftaler enten er omfattet af traktatens artikel 101, stk. 1, eller ikke opfylder betingelserne i traktatens artikel 101, stk. 3, hvis den i nærværende forordning fastsatte markedsandelstærskel er overskredet eller andre betingelser i forordningen ikke er opfyldt. I sådanne tilfælde er det nødvendigt at foretage en individuel vurdering af forsknings- og udviklingsaftalen i henhold til traktatens artikel 101. (18) For at sikre en effektiv konkurrence i perioden med den fælles udnyttelse af resultaterne af den fælles eller betalte forskning og udvikling bør det i en bestemmelse fastsættes, at gruppefritagelsen ikke længere finder anvendelse, dersom aftaleparterne på markedet for de produkter, teknologier eller produktionsmetoder, der er et resultat af den omhandlede forskning og udvikling, tilsammen får en markedsandel, der overstiger en vis grænse. Fritagelsen bør imidlertid — uanset aftaleparternes markedsandele — fortsat gælde i en vis periode efter påbegyndelsen af den fælles udnyttelse af resultaterne, således at aftaleparternes markedsandele kan nå at stabilisere sig, navnlig efter introduktionen af et helt nyt produkt, og således at de sikres en vis afskrivningsperiode for deres investeringer. (19) Fritagelsen der fastsættes i henhold til denne forordning bør ikke finde anvendelse på aftaler, der indeholder begrænsninger, som ikke er nødvendige for at opnå de positive virkninger af en forsknings- og udviklingsaftale. Aftaler, der indeholder visse alvorlige konkurrencebegrænsninger, såsom begrænsninger i parternes frie adgang til at gennemføre forskning og udvikling på områder uden forbindelse med aftalen, fastsættelse af priser over for tredjemand, begrænsning af produktion eller salg eller begrænsninger i adgangen til passivt salg af de produkter, teknologier eller produktionsmetoder, der er et resultat af den fælles eller betalte forskning og udvikling, bør principielt være udelukket fra at kunne falde ind under gruppefritagelsen efter denne forordning uanset størrelsen af parternes markedsandel. Begrænsninger i forhold til anvendelsesområde udgør i denne henseende hverken en begrænsning af produktion/salg eller geografisk område/kundekreds. (20) Markedsandelstærsklen, ikkefritagelsen af visse aftaler og de betingelser, der fastsættes i denne forordning, sikrer generelt, at aftaler, der er omfattet af gruppefritagelsen, ikke giver parterne mulighed for at udelukke konkurrencen for en væsentlig del af de pågældende produkter, teknologier eller produktionsmetoder. (21) Aftaler mellem virksomheder, der ikke er indbyrdes konkurrerende med hensyn til produkter, teknologier eller produktionsmetoder, som vil kunne blive forbedret, erstattet eller afløst som følge af resultaterne af forsknings- og udviklingsarbejdet, og som opfylder betingelserne, der fastsættes i henhold til denne forordning, vil kun under ekstraordinære omstændigheder kunne udelukke den effektive konkurrence inden for innovation. Sådanne aftaler bør derfor kunne falde ind under den fritagelse, der fastsættes i henhold til denne forordning, uanset markedsandelen, og der bør åbnes mulighed for i ekstraordinære tilfælde at inddrage fritagelsen, der fastsættes i henhold til denne forordning. Fritagelsen for sådanne aftaler i henhold til denne forordning berører ikke den konkurrencemæssige vurdering af forsknings- og udviklingsaftaler, der ikke opfylder betingelserne i denne forordning, eller aftaler, for hvilke fritagelsen, der fastsættes i henhold til denne forordning er blevet inddraget. (22) Denne forordning bør angive de typiske situationer, hvor det kan anses for hensigtsmæssigt at inddrage fritagelsen, der fastsættes efter nærværende forordning i henhold til artikel 29 i Rådets forordning (EF) nr. 1/2003 (5). (23) Aftaler om forskning og udvikling er ofte af langvarig karakter, navnlig når der er tale om samarbejde, der også omfatter udnyttelse af resultaterne, og denne forordnings gyldighedsperiode bør derfor fastsættes til 12 år — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 Definitioner 1. I denne forordning forstås ved: 1) »forsknings- og udviklingsaftale«: aftale mellem to eller flere parter om de vilkår, hvorpå disse parter gennemfører en af følgende: a) fælles forskning i og udvikling af aftaleprodukter eller aftaleteknologier: i) uden fælles udnyttelse af resultaterne af denne forskning og udvikling eller ii) med fælles udnyttelse af resultaterne af denne forskning og udvikling b) betalt forskning i og udvikling af aftaleprodukter eller aftaleteknologier: i) uden fælles udnyttelse af resultaterne af denne forskning og udvikling eller ii) med fælles udnyttelse af resultaterne af denne forskning og udvikling c) fælles udnyttelse af resultaterne af forskning i og udvikling af aftaleprodukter eller aftaleteknologier, som er gennemført i henhold til en mellem samme parter tidligere indgået aftale, der falder ind under litra a) d) fælles udnyttelse af resultaterne af forskning i og udvikling af aftaleprodukter eller aftaleteknologier, som er gennemført i henhold til en mellem samme parter tidligere indgået aftale, der falder ind under litra b) 2) »aftale«: en aftale mellem virksomheder, en vedtagelse inden for en sammenslutning af virksomheder eller en samordnet praksis 3) »forskning og udvikling«: aktiviteter med det formål at erhverve knowhow om produkter, teknologier eller produktionsmetoder, at gennemføre teoretiske analyser, systematiske undersøgelser eller forsøg, herunder forsøgs- og demonstrationsproduktion, teknisk afprøvning af produkter eller produktionsmetoder, etablering af de fornødne faciliteter frem til demonstrationsstadiet og opnåelse af intellektuelle ejendomsrettigheder til resultaterne 4) »produkt«: en vare og/eller tjenesteydelse, herunder såvel mellemliggende produkter eller tjenesteydelser som færdige produkter eller tjenesteydelser 5) »aftaleteknologi«: en teknologi eller en produktionsmetode, der er opnået som resultat af fælles eller betalt forskning og udvikling 6) »aftaleprodukt«: et produkt, der er opnået som resultat af fælles eller betalt forsknings- og udviklingsarbejde eller produceret under anvendelse af aftaleteknologierne 7) »udnyttelse af resultaterne«: produktion eller distribution af aftaleprodukterne, anvendelse af aftaleteknologierne, overdragelse af eller meddelelse af licens til intellektuelle ejendomsrettigheder eller meddelelse af knowhow til brug for en sådan produktion, distribution eller anvendelse 8) »intellektuelle ejendomsrettigheder«: industrielle ejendomsrettigheder, f. eks. patenter og varemærker samt ophavsret og beslægtede rettigheder 9) »knowhow«: en mængde teknisk viden opnået gennem forsøg og afprøvning, der er: a) »hemmelig«: ikke almindeligt kendt eller let tilgængelig b) »væsentlig«: vigtig og nyttig for produktionen af aftaleprodukterne eller anvendelsen af aftaleteknologierne, og c) »identificeret«: beskrevet på en sådan måde, at det kan afgøres, om den opfylder hemmeligheds- og væsentlighedskriterierne 10) »fælles«: aktiviteter, der gennemføres i henhold til en forsknings- og udviklingsaftale, når arbejdet i forbindelse hermed: a) udføres af et fælles forskerhold, en fælles enhed eller en fælles virksomhed b) i fællesskab overlades til tredjemand eller c) fordeles mellem parterne, således at disse hver især specialiserer sig inden for forskning og udvikling eller udnyttelse 11) »specialisering inden for forskning og udvikling«: hver af parterne deltager i de forsknings- og udviklingsaktiviteter, der er omfattet af forsknings- og udviklingsaftalen, og hver part koncentrerer sig om et særskilt område af forsknings- og udviklingsarbejdet, alt efter hvad de finder mest hensigtsmæssigt; dette inkluderer ikke betalt forskning og udvikling 12) »specialisering inden for udnyttelse«: parterne fordeler de enkelte opgaver, såsom produktion eller distribution, mellem sig eller pålægger hinanden begrænsninger vedrørende udnyttelsen af resultaterne, såsom begrænsninger i forhold til visse geografiske områder, kundekredse eller anvendelsesområder; dette omfatter også en situation, hvor kun en enkelt part producerer og distribuerer aftaleprodukterne eller anvender aftaleteknologierne på grundlag af en eksklusivlicens udstedt af de øvrige parter 13) »betalt forskning og udvikling«: forskning og udvikling, der gennemføres af en part og finansieres af en finansierende part 14) »finansierende part«: en part, der finansierer betalt forskning og udvikling, uden selv at udføre nogen af forsknings- og udviklingsaktiviteterne 15) »konkurrerende virksomhed«: en faktisk eller potentiel konkurrent a) »faktisk konkurrent«: en virksomhed, der udbyder et produkt, en teknologi eller en produktionsmetode, der kan blive forbedret, erstattet eller afløst af aftaleproduktet eller aftaleteknologien på det relevante geografiske marked b) »potentiel konkurrent«: en virksomhed, som fraset forsknings- og udviklingsaftalen på et realistisk grundlag og ikke blot som en teoretisk mulighed på mindre end tre år vil kunne foretage de nødvendige ekstra investeringer eller afholde de nødvendige omkostninger med henblik på at udbyde et produkt, en teknologi eller en produktionsmetode, der kan blive forbedret, erstattet eller afløst af aftaleproduktet eller aftaleteknologien på det relevante geografiske marked 16) »det relevante produktmarked«: det relevante marked for de produkter, der kan blive forbedret, erstattet eller afløst af aftaleprodukterne 17) »det relevante teknologimarked«: det relevante marked for de teknologier eller produktionsmetoder, der kan blive forbedret, erstattet eller afløst af aftaleteknologierne 18) »aktivt salg«: alle andre former for salg end passivt salg 19) »passivt salg«: salg foretaget som følge af uopfordrede henvendelser fra individuelle kunder, herunder levering af produkter til kunden, uden at salget er blevet indledt gennem direkte henvendelse til den specifikke kunde eller kundegruppe eller det specifikke område, herunder salg som følge af deltagelse i offentlige eller private udbud. 2. I denne forordning omfatter udtrykkene »virksomhed« og »part« tillige disses respektive forbundne virksomheder. Ved »forbundne virksomheder« forstås: 1) virksomheder, hvori en af parterne i forsknings- og udviklingsaftalen direkte eller indirekte har en eller flere af følgende rettigheder eller beføjelser: a) kan udøve mere end halvdelen af stemmerettighederne b) kan udpege mere end halvdelen af medlemmerne af bestyrelsen, direktionen eller andre organer, som repræsenterer virksomheden retligt c) har ret til at lede virksomhedens forretninger 2) virksomheder, der direkte eller indirekte har en eller flere af de i nr. 1) nævnte rettigheder eller beføjelser over for en part i forsknings- og udviklingsaftalen 3) virksomheder, hvori en af de i nr. 2) omhandlede virksomheder direkte eller indirekte har en eller flere af de i nr. 1) nævnte rettigheder eller beføjelser 4) virksomheder, hvori en part i forsknings- og udviklingsaftalen sammen med en eller flere af de virksomheder, der er omhandlet i nr. 1), 2) eller 3), eller hvori to eller flere af sidstnævnte virksomheder i fællesskab har en eller flere af de i nr. 1) nævnte rettigheder eller beføjelser 5) virksomheder, hvori en eller flere af de i nr. 1) omhandlede rettigheder eller beføjelser i fællesskab indehaves af: a) parter i forsknings- og udviklingsaftalen eller disses respektive forbundne virksomheder som omhandlet i nr. 1)-4) eller b) en eller flere parter i forsknings- og udviklingsaftalen eller en eller flere af disses forbundne virksomheder som omhandlet i nr. 1)-4) og en eller flere tredjemænd. Artikel 2 Fritagelse 1. I henhold til traktatens artikel 101, stk. 3, og med forbehold af denne forordnings bestemmelser skal traktatens artikel 101, stk. 1, ikke anvendes på forsknings- og udviklingsaftaler. 2. Fritagelsen, der er fastsat i stk. 1, finder anvendelse, for så vidt som sådanne forsknings- og udviklingsaftaler indeholder konkurrencebegrænsninger, der falder ind under traktatens artikel 101, stk. 1. 3. Fritagelsen, der er fastsat i stk. 1, finder også anvendelse på forsknings- og udviklingsaftaler, der indeholder bestemmelser om overdragelse af eller meddelelse af licens til intellektuelle ejendomsrettigheder til en eller flere af parterne eller til en enhed, som i henhold til aftale mellem parterne skal udføre den fælles eller betalte forskning og udvikling eller den fælles udnyttelse af resultaterne, forudsat at sådanne bestemmelser er direkte knyttet til og nødvendige for gennemførelsen af aftalen og ikke udgør det primære formål med aftalen. Artikel 3 Adgang til de endelige resultater 1. Fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, gælder på de betingelser, der fastsættes i nærværende artikels stk. 2, 3 og 4. 2. Det skal i forsknings- og udviklingsaftalen være bestemt, at hver af parterne har fuld adgang til de endelige resultater af den fælles eller betalte forskning og udvikling med henblik på yderligere forskning og udvikling og udnyttelse. 3. Adgang efter stk. 2: a) omfatter de intellektuelle ejendomsrettigheder og den knowhow, der genereres b) gives, så snart resultaterne af forskningen og udviklingen foreligger. 4. Hvis forsknings- og udviklingsaftalen indeholder en bestemmelse om, at parterne kompenserer hinanden for at få adgang til resultaterne med henblik på yderligere forskning og udvikling eller med henblik på udnyttelse, må kompensationen ikke være så høj, at den faktisk hindrer en sådan adgang. 5. Forskningsinstitutter, universiteter eller virksomheder, der leverer forskning og udvikling på et kommercielt grundlag, men normalt ikke beskæftiger sig med udnyttelse af resultaterne, kan aftale kun at udnytte resultaterne til yderligere forskning og udvikling. 6. Hvis parterne begrænser deres udnyttelsesrettigheder i overensstemmelse med denne forordning, navnlig når de specialiserer sig inden for udnyttelse, kan adgangen til resultaterne med henblik på udnyttelse begrænses tilsvarende. Artikel 4 Adgang til allerede eksisterende knowhow 1. Hvis forsknings- og udviklingsaftalen ikke omfatter fælles udnyttelse af resultaterne, finder fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, anvendelse på de betingelser, der er fastsat i nærværende artikels stk. 2 og 3. 2. Det skal i aftalen være bestemt, at hver af parterne har adgang til enhver allerede eksisterende knowhow hos de andre parter, hvis en sådan knowhow er af afgørende betydning for udnyttelsen af resultaterne. 3. Hvis forsknings- og udviklingsaftalen indeholder en bestemmelse om, at parterne kompenserer hinanden for at få adgang til allerede eksisterende knowhow, må kompensationen ikke være så høj, at den faktisk hindrer en sådan adgang. Artikel 5 Fælles udnyttelse 1. Fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, finder anvendelse på betingelse af, at de resultater, der udnyttes i fællesskab, opfylder begge følgende betingelser: a) resultaterne er af afgørende betydning for produktionen af aftaleprodukterne eller anvendelsen af aftaleteknologierne b) resultaterne er beskyttet af intellektuelle ejendomsrettigheder eller udgør knowhow. 2. Hvis en eller flere parter i tilfælde af specialisering inden for udnyttelse har fået overdraget at producere aftaleprodukterne, finder fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, anvendelse på betingelse af, at disse parter er forpligtede til at efterkomme ordrer på leverancer af aftaleprodukterne fra alle øvrige parter, medmindre en af følgende betingelser er opfyldt: a) forsknings- og udviklingsaftalen omfatter også bestemmelser om, at distributionen skal udføres af et fælles forskerhold, en fælles enhed eller en fælles virksomhed eller i fællesskab skal overlades til tredjemand b) parterne har aftalt, at kun den part, der producerer aftaleprodukterne, kan distribuere dem. Artikel 6 Markedsandelstærskler og fritagelsens varighed 1. Er to eller flere af parterne konkurrerende virksomheder efter artikel 1, stk. 1, nr. 15), gælder fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, så længe forsknings- og udviklingsarbejdet gennemføres, hvis det på tidspunktet for forsknings- og udviklingsaftalens indgåelse gælder, at: a) for forsknings- og udviklingsaftaler som omhandlet i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra a) og c), parternes samlede markedsandel ikke overstiger 25 % af det relevante produkt- og teknologimarked b) for forsknings- og udviklingsaftaler som omhandlet i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra b) og d), den samlede markedsandel for den finansierende part og alle de øvrige parter, hvormed den finansierende part har indgået forsknings- og udviklingsaftaler med hensyn til de samme aftaleprodukter eller aftaleteknologier, ikke overstiger 25 % af det relevante produkt- eller teknologimarked. 2. Er parterne ikke konkurrerende virksomheder efter artikel 1, stk. 1, nr. 15), gælder fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, så længe forsknings- og udviklingsarbejdet gennemføres. 3. For forsknings- og udviklingsaftaler, der omfatter fælles udnyttelse af resultaterne, fortsætter fritagelsen, der er fastsat i artikel 2 med at gælde i syv år fra det tidspunkt, hvor aftaleprodukterne eller aftaleteknologierne første gang markedsføres i det indre marked, hvis betingelserne i nærværende artikels stk. 1 eller 2 er opfyldt på det tidspunkt, hvor den aftale, der er omhandlet i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra a) eller b), indgås. For at de forsknings- og udviklingsaftaler, der er omhandlet i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra c) og d), kan omfattes af en sådan fortsat fritagelse, skal betingelserne i nærværende artikels stk. 1 eller 2 være opfyldt på det tidspunkt, hvor den i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra a) eller b), omhandlede tidligere aftale blev indgået. 4. Efter udløbet af den syvårsperiode, der er omhandlet i nærværende artikels stk. 3, fortsætter fritagelse, der er fastsat i artikel 2 med at gælde, så længe: a) for forsknings- og udviklingsaftaler som omhandlet i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra a) og c), parternes samlede markedsandel ikke overstiger 25 % af det relevante marked for aftaleprodukterne eller aftaleteknologierne b) for forsknings- og udviklingsaftaler som omhandlet i artikel 1, stk. 1, nr. 1), litra b) og d), den samlede markedsandel for den finansierende part og alle de øvrige parter, hvormed den finansierende part har indgået forsknings- og udviklingsaftaler vedrørende de samme aftaleprodukter eller aftaleteknologier, ikke overstiger 25 % af det relevante marked for aftaleprodukterne eller aftaleteknologierne. 5. Hvis de relevante parters samlede markedsandel ikke overstiger den relevante tærskel, jf. stk. 4, efter udløbet af den i stk. 3 omhandlede syvårsperiode, men efterfølgende overstiger denne tærskel, fortsætter fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, med at gælde i to på hinanden følgende kalenderår efter det år, hvor den relevante markedsandelstærskel første gang blev overskredet. Artikel 7 Anvendelse af markedsandelstærsklerne 1. Ved anvendelsen af de i artikel 6, stk. 1 og 4, fastsatte markedsandelstærskler gælder bestemmelserne i nærværende artikels stk. 2, 3 og 4. 2. Markedsandelene beregnes på grundlag af omsætningen på markedet eller, hvis der ikke foreligger oplysninger om omsætningen på markedet, på grundlag af salgsvolumen på markedet. Foreligger der ingen oplysninger om salgsvolumen på markedet, kan skøn baseret på andre pålidelige markedsoplysninger, herunder udgifter til forskning og udvikling eller forsknings- og udviklingskapacitet, anvendes. 3. Markedsandele beregnes på basis af data for det foregående kalenderår. Hvis det foregående kalenderår ikke er repræsentativt for parternes stilling på de(t) relevante marked(er), beregnes markedsandelen som et gennemsnit af parternes markedsandele for de tre foregående kalenderår. 4. De i artikel 1, stk. 2, nr. 5), omhandlede virksomheders markedsandel fordeles ligeligt mellem hver af de virksomheder, der har en eller flere af de i artikel 1, stk. 2, nr. 1), omhandlede rettigheder eller beføjelser. Artikel 8 Alvorlige begrænsninger Fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, gælder ikke for forsknings- og udviklingsaftaler, der direkte eller indirekte, alene eller kombineret med andre faktorer, som parterne har afgørende indflydelse på, har nogen af de følgende begrænsende formål: a) at begrænse parternes frie adgang til at gennemføre forskning og udvikling uafhængigt eller i samarbejde med tredjemand: i) på et område uden forbindelse med det område, forsknings- og udviklingsaftalen omhandler, eller ii) efter gennemførelsen af den fælles eller betalte forskning og udvikling, på det område, som forsknings- og udviklingsaftalen omhandler, eller på et beslægtet område b) at begrænse produktion eller salg med undtagelse af: i) fastsættelse af produktionsmål, når den fælles udnyttelse af resultaterne omfatter fælles produktion af aftaleprodukterne ii) fastsættelse af salgsmål, når den fælles udnyttelse af resultaterne: 1) omfatter fælles distribution af aftaleprodukterne eller fælles meddelelse af licens til aftaleteknologierne og 2) udføres af et fælles forskerhold, en fælles enhed eller en fælles virksomhed eller i fællesskab overlades til tredjemand iii) praksis, der udgør specialisering inden for udnyttelse iv) begrænsning af parternes frihed til at producere, sælge, overdrage eller meddele licens til produkter, teknologier eller produktionsmetoder, der konkurrerer med aftaleprodukterne eller -teknologierne i det tidsrum, for hvilket parterne har aftalt en fælles udnyttelse af resultaterne c) at fastsætte priser ved salg af aftaleprodukter eller meddelelse af licens til aftaleteknologierne til tredjemand med undtagelse af fastsættelsen af priserne for direkte kunder eller fastsættelsen af licensafgifter for direkte licenstagere, når den fælles udnyttelse af resultaterne: i) omfatter fælles distribution af aftaleprodukterne eller fælles meddelelse af licens til aftaleteknologierne og ii) udføres af et fælles forskerhold, en fælles enhed eller en fælles virksomhed eller i fællesskab overlades til tredjemand d) at begrænse det geografiske område eller den kundegruppe, til hvem parterne passivt må sælge aftaleprodukterne eller meddele licens til aftaleteknologierne, dog ikke at kræve meddelelse af enelicens til resultaterne af forskningen og udviklingen til en anden part e) at begrænse aktivt salg af aftaleprodukterne eller aftaleteknologierne i geografiske områder eller til kundegrupper, som ikke eksklusivt er tildelt en af parterne i tilfælde af en specialisering mellem parterne inden for udnyttelse f) at kræve ikke at efterkomme ordrer fra kunder i parternes respektive geografiske områder eller fra kunder, som på anden vis er fordelt mellem parterne i tilfælde af specialisering inden for udnyttelse, når sådanne kunder vil videresælge aftaleprodukterne i andre geografiske områder inden for det indre marked g) at kræve at vanskeliggøre brugeres eller forhandleres køb af aftaleprodukter hos andre forhandlere inden for det indre marked. Artikel 9 Begrænsninger, der falder uden for fritagelsen 1. Fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, finder ikke anvendelse på følgende forpligtelser i forsknings- og udviklingsaftaler: a) forpligtelsen til ikke i) efter gennemførelsen af forsknings- og udviklingsarbejdet at anfægte gyldigheden af intellektuelle ejendomsrettigheder, som: 1) aftaleparterne er i besiddelse af i det indre marked, og som 2) er relevante for forsknings- og udviklingsarbejdet, eller ii) efter forsknings- og udviklingsaftalens udløb at anfægte gyldigheden af intellektuelle ejendomsrettigheder, som 1) aftaleparterne er i besiddelse af i det indre marked, og som 2) beskytter resultater af den fælles forskning og udvikling b) forpligtelsen til ikke at meddele licenser til tredjemand til produktion af aftaleprodukterne eller anvendelse af aftaleteknologierne, medmindre aftalen indeholder bestemmelse om, at en eller flere af parterne kan udnytte resultaterne af den fælles eller betalte forskning og udvikling, og at en sådan udnyttelse finder sted i det indre marked over for tredjemand. 2. Stk. 1, litra a), berører dog ikke muligheden for at aftale, at forsknings- og udviklingsaftalen ophører i tilfælde af, at en af parterne anfægter gyldigheden af de intellektuelle ejendomsrettigheder, der er omhandlet i stk. 1, litra a), nr. i) og ii). 3. Hvis forsknings- og udviklingsaftalen omfatter én eller flere af de i nærværende artikels stk. 1 omhandlede begrænsninger, der falder uden for fritagelsen, fortsætter fritagelsen, der er fastsat i artikel 2, med at gælde for den resterende del af forsknings- og udviklingsaftalen, forudsat at de begrænsninger, der falder uden for fritagelsen, kan udskilles fra den resterende del, og forudsat at de øvrige betingelser i denne forordning er opfyldt. Artikel 10 Inddragelse på Kommissionens initiativ i konkrete tilfælde 1. I henhold til artikel 29, stk. 1, i forordning (EF) nr. 1/2003 kan Kommissionen inddrage fritagelsen, der er fastsat i henhold til nærværende forordning, hvis den i konkrete tilfælde konstaterer, at en forsknings- og udviklingsaftale, der er omfattet af fritagelsen alligevel har virkninger, som er uforenelige med traktatens artikel 101, stk. 3. 2. Kommissionen kan i henhold til artikel 29, stk. 1, i forordning (EF) nr. 1/2003 navnlig inddrage fritagelsen, der er fastsat i henhold til nærværende forordning, hvis: a) forsknings- og udviklingsaftalen i væsentlig grad vanskeliggør tredjemands gennemførelse af forskning og udvikling på de(t) område(r), der er relateret til aftaleprodukterne eller aftaleteknologierne b) forsknings- og udviklingsaftalen i væsentlig grad vanskeliggør tredjemands adgang til det relevante marked for aftaleprodukterne eller -teknologierne c) parterne ikke udnytter resultaterne af den fælles eller betalte forskning og udvikling over for tredjemand uden objektiv gyldig grund d) aftaleprodukterne eller aftaleteknologierne i hele eller en væsentlig del af det indre marked ikke er udsat for effektiv konkurrence eller e) forsknings- og udviklingsaftalen i væsentlig grad vil begrænse konkurrencen inden for innovation på et bestemt område. Artikel 11 Inddragelse på en medlemsstats konkurrencemyndigheds initiativ i konkrete tilfælde En medlemsstats konkurrencemyndighed kan inddrage fritagelsen der er fastsat i nærværende forordning, hvis betingelserne i artikel 29, stk. 2, i forordning (EF) nr. 1/2003 er opfyldt. Artikel 12 Overgangsperiode I perioden fra den 1. juli 2023 til den 30. juni 2025 finder forbuddet i traktatens artikel 101, stk. 1, ikke anvendelse på aftaler, som allerede var i kraft den 30. juni 2023, og som ikke opfylder betingelserne for fritagelse der er fastsat i nærværende forordning, men opfylder betingelserne for fritagelse der er fastsat i forordning (EU) nr. 1217/2010. Artikel 13 Ikrafttræden og anvendelse Denne forordning træder i kraft den 1. juli 2023. Den finder anvendelse indtil den 30. juni 2035. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 1. juni 2023. På Kommissionens vegne Ursula VON DER LEYEN Formand (1)  EFT L 285 af 29. 12. 1971, s. 46. (2)  EUT C 120 af 15. 3. 2022, s. 9. (3)  Meddelelse fra Kommissionen til Europa-Parlamentet, Det Europæiske Råd, Rådet, Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg og Regionsudvalget — Den europæiske grønne pagt (COM(2019) 640 final). (4)  Kommissionens forordning (EU) nr. 1217/2010 af 14. december 2010 om anvendelse af traktatens artikel 101, stk. 3, på visse kategorier af forsknings- og udviklingsaftaler (EUT L 335 af 18. 12. 2010, s. 36). (5)  Rådets forordning (EF) nr. 1/2003 af 16. december 2002 om gennemførelse af konkurrencereglerne i traktatens artikel 81 og 82 (EFT L 1 af 4. 1. 2003, s. 1)

Decision on the common position adopted by the Council with a view to adopting a Council Directive amending Directive 96/26/EC on admission to the occupation of road haulage operator and road passenger transport operator and mutual recognition of diplomas, certificates and other evidence of formal qualifications intended to facilitate for these operators the right to freedom of establishment in national and international transport operations (C4-0174/98 97/ 0029(SYN))(Cooperation procedure: second reading)

1998-06-17

http://publications.europa.eu/resource/cellar/4470a1b5-2732-4505-88ba-6deb4436e918

swe

Kommissionens forordning (EF) nr. 761/2000 af 12. april 2000 om fastsættelse af importtold for ris

2000-04-12

http://publications.europa.eu/resource/cellar/f2911b0f-0ad3-44c7-a77b-c2bb0d050b01

dan

13. 4. 2000 DA De Europæiske Fællesskabers Tidende L 92/19 KOMMISSIONENS FORORDNING (EF) Nr. 761/2000 af 12. april 2000 om fastsættelse af importtold for ris KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER HAR — (3) under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, under henvisning til Rådets forordning (EF) nr. 3072/95 af 22. december 1995 om den fælles markedsordning for ris (1), senest ændret ved forordning (EF) nr. 2072/98 (2), under henvisning til Kommissionens forordning (EF) nr. 1503/ 96 af 29. juli 1996 om gennemførelsesbestemmelser til Rådets forordning (EF) nr. 3072/95 for så vidt angår importtold for ris (3), senest ændret ved forordning (EF) nr. 2831/98 (4), særlig artikel 4, stk. 1, og ud fra følgende betragtninger: (1) (2) I artikel 11 i forordning (EF) nr. 3072/95 er det fastsat, at ved indførsel af de i nævnte forordnings artikel 1 toldsatserne i den omhandlede produkter opkræves fælles toldtarif. For de produkter, der er omhandlet i stk. 2 i denne artikel, er importtolden dog lig med interventionsprisen for disse produkter, på importtids- punktet, forhøjet med en vis procent, alt efter om det drejer sig om afskallet eller sleben ris og med fradrag af importprisen, for så vidt denne sats ikke overstiger satserne i den fælles toldtarif. I henhold til artikel 12, stk. 3, i forordning (EF) nr. 3072/95 beregnes cif-importpriserne på grundlag af de repræsentative priser for det pågældende produkt på verdensmarkedet eller på Fællesskabets importmarked for dette produkt. I forordning (EF) nr. 1503/96 er der fastsat gennemførel- sesbestemmelser til forordning (EF) nr. 3072/95, for så vidt angår importtold for ris. Importtolden gælder, indtil en ny fastsættelse træder i kraft. Den forbliver ligeledes i kraft, hvis der ikke fore- ligger nogen notering fra den referencekilde, der er fastsat i artikel 5 til forordning (EF) nr. 1503/96 i de to uger forud for den næste periodiske fastsættelse. For at sikre en korrekt gennemførelse af ordningen for importtold bør de markedskurser, der konstateres i en referenceperiode, anvendes ved beregningen af import- tolden. Anvendelsen af forordning (EF) nr. 1503/96 fører til fastsættelsen af importtolden efter bilagene til nærvæ- rende forordning — (4) (5) (6) UDSTEDT FØLGENDE FORORDNING: Artikel 1 Importtolden for ris som omhandlet i artikel 11, stk. 1 og 2, i forordning (EF) nr. 3072/95 er fastsat i bilag I til nærværende forordning på grundlag af de elementer, der er fastsat i bilag II. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft den 13. april 2000. Denne medlemsstat. forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver Udfærdiget i Bruxelles, den 12. april 2000. På Kommissionens vegne Franz FISCHLER Medlem af Kommissionen (1) EFT L 329 af 30. 12. 1995, s. 18. (2) EFT L 265 af 30. 9. 1998, s. 4. (3) EFT L 189 af 30. 7. 1996, s. 71. (4) EFT L 351 af 29. 12. 1998, s. 25. L 92/20 DA De Europæiske Fællesskabers Tidende 13. 4. 2000 BILAG I Fastsættelse af importtolden for ris og brudris Tredjelande (undtagen AVS-stater og Bangladesh) (3) AVS-stater (1) (2) (3) Importtold (5) Bangladesh (4) Basmati Indien og Pakistan (6) Egypten (8) (EUR/t) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) 142,52 142,52 142,52 208,10 142,52 142,52 142,52 208,10 (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) 76,44 76,44 76,44 76,44 76,44 76,44 76,44 76,44 45,54 45,54 45,54 68,50 45,54 45,54 45,54 68,50 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 146,86 45,38 111,06 111,06 111,06 111,06 111,06 111,06 111,06 111,06 66,92 66,92 66,92 99,71 66,92 66,92 66,92 99,71 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 212,59 (7) 0,00 0,00 173,10 173,10 173,10 173,10 173,10 173,10 173,10 173,10 106,89 106,89 106,89 156,08 106,89 106,89 106,89 156,08 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 341,25 105,00 KN-kode 1006 10 21 1006 10 23 1006 10 25 1006 10 27 1006 10 92 1006 10 94 1006 10 96 1006 10 98 1006 20 11 1006 20 13 1006 20 15 1006 20 17 1006 20 92 1006 20 94 1006 20 96 1006 20 98 1006 30 21 1006 30 23 1006 30 25 1006 30 27 1006 30 42 1006 30 44 1006 30 46 1006 30 48 1006 30 61 1006 30 63 1006 30 65 1006 30 67 1006 30 92 1006 30 94 1006 30 96 1006 30 98 1006 40 00 (1) Importtolden for ris med oprindelse i AVS-staterne anvendes i forbindelse med den ordning, der er fastsat ved Rådets forordning (EF) nr. 1706/98 (EFT L 215 af 1. 8. 1998, s. 12) og Kommissionens forordning (EF) nr. 2603/97 (EFT L 351 af 23. 12. 1997, s. 22), som ændret. (2) I henhold til forordning (EØF) nr. 1706/98 opkræves ingen importtold ved direkte indførsel af varer med oprindelse i staterne i Afrika, Vestindien og Stillehavet i det oversøiske franske departement Reúnion. (3) Importtolden for indførsel af ris i det oversøiske franske departement Réunion er fastlagt i artikel 11, stk. 3, (4) Importtolden for ris, med undtagelse af brudris (KN-kode 1006 40 00), med oprindelse i Bangladesh anvendes i forbindelse med den ordning, der er fastsat ved Rådets i forordning (EF) nr. 3072/95. forordning (EØF) nr. 3491/90 (EFT L 337 af 4. 12. 1990, s. 1) og Kommissionens forordning (EØF) nr. 862/91 (EFT L 88 af 9. 4. 1991, s. 7), som ændret. (5) Indførsel af produkter med oprindelse i de oversøiske lande og territorier (OLT) er fritaget for importtold i henhold til artikel 101, stk. 1, i Rådets afgørelse 91/482/EØF (EFT L 263 af 19. 9. 1991, s. 1), som ændret. (6) Importtolden for afskallet ris af sorten Basmati med oprindelse i Indien og Pakistan nedsættes med 250 EUR/t (artikel 4a i forordning (EF) nr. 1503/96, som ændret). (7) Told ifølge den fælles toldtarif. (8) Importtolden for ris med oprindelse i og hidrørende fra Egypten anvendes i forbindelse med den ordning, der er fastsat ved Rådets forordning (EF) nr. 2184/96 (EFT L 292 af 15. 11. 1996, s. 1) og Kommissionens forordning (EF) nr. 196/97 (EFT L 31 af 1. 2. 1997, s. 53). 13. 4. 2000 DA De Europæiske Fællesskabers Tidende L 92/21 BILAG II Beregning af importtolden for ris 1. Importtold (EUR/ton) (1) 208,10 455,00 142,52 455,00 (1) Uafskallet Indica-arter Japonica-arter Afskallet Sleben Afskallet Sleben Brudris 2. Beregningselementer a) Pris cif ARAG (EUR/ton) b) Pris fob (EUR/ton) c) Skibsfragt (EUR/ton) d) Kilde (1) Told ifølge den fælles toldtarif. — — — — 332,53 289,32 422,14 330,00 — — — — 390,87 298,73 31,27 31,27 USDA USDA Operators Operators — — — —

Forslag til Rådets afgørelse om forlængelse af gyldighedsperioden for anvendelse af foranstaltningerne i afgørelse 2002/148/EF om afslutning af konsultationerne med Zimbabwe i henhold til artikel 96 i AVS-EF-partnerskabsaftalen

2008-01-28

http://publications.europa.eu/resource/cellar/ef089cee-ca5c-484a-9fb2-0c27ed59ab9f

dan

DA DA DA KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER Bruxelles, den 28. 1. 2008 KOM(2008) 29 endelig Forslag til RÅDETS AFGØRELSE om forlængelse af gyldighedsperioden for anvendelse af foranstaltningerne i afgørelse 2002/148/EF om afslutning af konsultationerne med Zimbabwe i henhold til artikel 96 i AVS-EF-partnerskabsaftalen (forelagt af Kommissionen) DA DA (1) (2) (3) (4) BEGRUNDELSE Rådet for Den Europæiske Union besluttede den 18. februar 2002 at træffe "relevante foranstaltninger" over for Zimbabwe1 efter konsultationerne i henhold til artikel 96 i AVS-EF-partnerskabsaftalen2. Disse foranstaltninger omfattede suspension af budgetstøtte og støtte til projekter samt suspension af undertegnelsen af det nationale vejledende program under 9. EUF, men berørte udtrykkeligt ikke bidrag til humanitære operationer eller projekter, som direkte kommer befolkningen til gode, særlig projekter vedrørende de sociale sektorer, demokratisering, respekt for menneskerettighederne og retsstatsprincippet. Foranstaltningerne omfattede også suspension af artikel 12 i bilag 2 til AVS-EF-partnerskabsaftalen vedrørende løbende betalinger og kapitalbevægelser, for så vidt som det var nødvendigt for anvendelsen af restriktive foranstaltninger, særlig indefrysning af midler. alvorlige krænkelser Det blev anført, at det var nødvendigt at indføre disse foranstaltninger, fordi der ytringsfriheden, forekom foreningsfriheden og retten til at deltage i fredelige forsamlinger. En mere umiddelbar årsag var den zimbabwiske regerings forsøg på at lægge hindringer i vejen for frie og retfærdige valg, navnlig ved at nægte internationale valgobservatører og medierne adgang til landet. af menneskerettighederne, Ifølge artikel 2, stk. 3, i afgørelsen af 18. februar 2002 skulle foranstaltningerne gælde i tolv måneder, men de ville blive ophævet, så snart forholdene blev sådan, at der sikredes overholdelse af menneskerettighederne, de demokratiske principper og retsstatsprincippet. Ved fem lejligheder, nemlig den 18. februar 20033, den 19. februar 20044, den 17. februar 20055, den 14. februar 20066 og den 19. februar 20077 konkluderede Rådet, at Zimbabwes regering fortsat krænkede de væsentligste elementer i artikel 9 i AVS-EF- partnerskabsaftalen, og at forholdene i landet ikke var sådan, at de sikrede og overholdelse retsstatsprincippet, og Rådet besluttede hver gang at forlænge foranstaltningerne over for Zimbabwe for en periode på yderligere 12 måneder. af menneskerettighederne, demokratiske principper de (5) Siden februar 2007 er der ikke gjort nogen fremskridt på de fem områder, der er fastlagt ved konsultationer i henhold til artikel 96, og Zimbabwes regering har ikke 1 Rådets afgørelse 2002/148/EF (EFT L 50 af 21. 2. 2002, s. 64). Endvidere (se Rådets konklusioner af 18. februar 2002) vedtog Rådet målrettede FUSP-sanktioner (Rådets fælles holdning 2002/145/FUSP og Rådets forordning (EF) nr. 310/2002 om visse restriktive foranstaltninger over for Zimbabwe, EFT L 50 af 21. 2. 2002, s. 1-12). 2 Der blev indledt konsultationer i henhold til artikel 96 med henblik på at blive enige om, hvilke foranstaltninger Zimbabwes regering skulle træffe for at afhjælpe situationen, især på fem områder (ophør af al officiel tolerance over for politisk vold, rettidig indbydelse af internationale partnere til støtte og observation i forbindelse med kommende valg og fuld adgang i den forbindelse, beskyttelse af frie massemedier, et uafhængigt retsvæsen og respekt for dets afgørelser samt ophør af ulovlig ejendomsbesættelse). 3 EUT L 46 af 20. 2. 2003, s. 25. 4 EUT L 50 af 20. 2. 2004, s. 60. 5 EUT L 48 af 19. 2. 2005, s. 28. 6 EUT L 48 af 18. 2. 2006, s. 26. 7 EUT L 53 af 22. 2. 2007, s. 23. DA 2 DA (6) (7) (8) reelt forpligtet sig eller truffet konkrete positive foranstaltninger til at afhjælpe situationen. Den fornyede overvejelse af den nugældende afgørelse, der gælder indtil den 20. februar 2008, foregår samtidig med et igangværende initiativ ledet af SADC, som EU har givet sin fulde støtte. Overvejelserne finder sted nogle måneder inden de planlagte samtidige præsident- og parlamentsvalg8. Disse begivenheder kunne inden længe berettige til fornyede overvejelser på basis af en indgående vurdering af situationen efter SADC-initiativet og de kommende valg. På baggrund af disse betragtninger kan Kommissionen på nuværende tidspunkt kun foreslå en videreførelse af den nuværende politik, da en ophævelse eller blot en lempelse af de nugældende foranstaltninger ikke forekommer berettiget og ikke ville kunne opnå den nødvendige tilslutning fra de fleste medlemsstater. Kommissionen foreslår derfor Rådet at forlænge anvendelsesperioden for den nugældende afgørelse med en yderligere periode indtil den 31. juli 2008. Da den foreslåede afgørelse kun vedrører en videreførelse af de bestående foranstaltninger uden nogen indholdsmæssig ændring, er det ikke nødvendigt at genindlede konsultationer med Republikken Zimbabwe i henhold til artikel 96 i AVS-EF- partnerskabsaftalen. (9) Det foreslås også ved vedlagte brev til præsident Mugabe at underrette Zimbabwes regering om, at EU fortsat er åben for en mere struktureret dialog i forbindelse med de muligheder, der foreligger inden for den igangværende programmering af 10. EUF. (10) Afgørelsen bør løbende tages op til fornyet overvejelse, og foranstaltningerne bør sikrer overholdelse af ophæves, menneskerettighederne, de demokratiske principper og retsstatsprincippet. sådan, at de forholdene er snart så Konklusion (11) På baggrund af ovenstående foreslår Kommissionen, at Rådet vedtager vedlagte afgørelse. 8 Valgene er planlagt til marts 2008, men er endnu ikke blevet officielt udskrevet, og den endelige dato kunne blive udskudt og fastlagt inden for rammerne af SADC-initiativet. DA 3 DA Forslag til RÅDETS AFGØRELSE om forlængelse af gyldighedsperioden for anvendelse af foranstaltningerne i afgørelse 2002/148/EF om afslutning af konsultationerne med Zimbabwe i henhold til artikel 96 i AVS-EF-partnerskabsaftalen RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, særlig artikel 300, stk. 2, andet afsnit, under henvisning til AVS-EF-partnerskabsaftalen undertegnet i Cotonou den 23. juni 20009 og revideret i Luxembourg den 25. juni 200510, under henvisning til den interne aftale mellem repræsentanterne for medlemsstaternes regeringer, forsamlet i Rådet, om de foranstaltninger, der skal træffes, og de procedurer, der skal følges, ved gennemførelse af AVS-EF-partnerskabsaftalen11, særlig artikel 3, under henvisning til forslag fra Kommissionen, og ud fra følgende betragtninger: (1) (2) Ved Rådets afgørelse 2002/148/EF12 blev konsultationerne med Republikken Zimbabwe i henhold til artikel 96, stk. 2, litra c), i AVS-EF-partnerskabsaftalen13 afsluttet, og der blev truffet relevante foranstaltninger som angivet i bilaget til afgørelsen. Ved afgørelse 2007/127/EF blev anvendelsen af de foranstaltninger, der er omhandlet i artikel 2 i afgørelse 2002/148/EF, som var blevet forlænget til den 20. februar 2004 ved artikel 1 i afgørelse 2003/112/EF14, til den 20. februar 2005 ved artikel 1 i afgørelse 2004/157/EF15, til den 20. februar 2006 ved artikel 1 i afgørelse 2005/139/EF16 og til den 20. februar 2007 ved artikel 1 i afgørelse 2006/114/EF17, forlænget for endnu en periode på 12 måneder indtil den 20. februar 2008. 9 EFT L 317 af 15. 12. 2000, s. 3. 10 EUT L 209 af 11. 8. 2005, s. 25. 11 EFT L 317 af 15. 12. 2000, s. 376. Aftalen er senest ændret ved intern aftale af 10. 4. 2006 (EUT L 247 af 9. 9. 2006, s. 48). 12 EFT L 50 af 21. 2. 2002, s. 64. Afgørelsen er senest ændret ved afgørelse 2007/127/EF (EUT L 53 af 22. 2. 2007, s. 23). 13 EFT L 317 af 15. 12. 2000, s. 3. Aftalen er senest ændret ved afgørelse nr. 1/2006 truffet af AVS-EF- Ministerrådet den 2. juni 2006 (EUT L 247 af 9. 9. 2006, s. 22). 14 EUT L 46 af 20. 2. 2003, s. 25. 15 EUT L 50 af 20. 2. 2004, s. 60. 16 EUT L 48 af 19. 2. 2005, s. 28. 17 EUT L 48 af 18. 2. 2006, s. 26. DA 4 DA (3) De væsentlige elementer, der er omhandlet i artikel 9 i AVS-EF-partnerskabsaftalen, krænkes fortsat af Zimbabwes regering, og de nuværende forhold i Zimbabwe sikrer ikke en overholdelse af menneskerettighederne, de demokratiske principper og retsstatsprincippet. (4) Derfor bør gyldighedsperioden for anvendelse af disse foranstaltninger forlænges - TRUFFET FØLGENDE AFGØRELSE: Artikel 1 Gyldighedsperioden for anvendelse af de foranstaltninger, der er omhandlet i artikel 2 i afgørelse 2002/148/EF, forlænges til den 31 juli 2008. Foranstaltningerne tages jævnligt op til fornyet overvejelse. Skrivelsen i bilaget til denne afgørelse stiles til Zimbabwes præsident. Artikel 2 Denne afgørelse træder i kraft på dagen for offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Udfærdiget i Bruxelles, den. På Rådets vegne Formand DA 5 DA BILAG Bruxelles, den SKRIVELSE TIL ZIMBABWES PRÆSIDENT Den Europæiske Union tillægger bestemmelserne i artikel 9 i AVS-EF-partnerskabsaftalen den allerstørste betydning. Som væsentlige elementer i partnerskabsaftalen danner respekten for menneskerettighederne, de demokratiske institutioner og retsstaten grundlaget for vore indbyrdes forbindelser. Ved skrivelse af 19. februar 2002 underrettede Den Europæiske Union Dem om sin i AVS-EF- beslutning om at afslutte konsultationerne partnerskabsaftalen og træffe "visse relevante foranstaltninger" som omhandlet i artikel 96, stk. 2, litra c), i nævnte aftale. til artikel 96 i henhold Ved skrivelser af 19. februar 2003, 19. februar 2004, 18. februar 2005, 15. februar 2006 og 21. februar 2007 underrettede Den Europæiske Union Dem om sine beslutninger om ikke at ophæve de "relevante foranstaltninger" og at forlænge perioden for deres anvendelse indtil henholdsvis 20. februar 2004, 20. februar 2005, 20. februar 2006, 20. februar 2007 og 20. februar 2008. Den Europæiske Union finder nu efter yderligere tolv måneder, at der ikke er gjort mærkbare fremskridt på de fem områder, der er anført i Rådets afgørelse af 18. februar 2002. På baggrund af ovenstående finder Den Europæiske Union ikke, at de relevante foranstaltninger kan ophæves, og den har besluttet at forlænge perioden for deres anvendelse indtil den 31. juli 2008. Den Europæiske Union vil tage sin holdning op til fornyet overvejelse på basis af en indgående vurdering af situationen efter afslutningen af SADC-initiativet for Zimbabwe og de forestående valg. Den Europæiske Union vil gerne endnu en gang at understrege, at den ikke ønsker at straffe Zimbabwes befolkning, og at den vil opretholde sit bidrag til operationer af humanitær art og projekter, der består i direkte støtte til befolkningen, særlig til de sociale sektorer, demokratisering, respekt for menneskerettighederne og retsstaten, som ikke berøres af disse foranstaltninger. Den Europæiske Union ønsker at erindre om, at anvendelsen af relevante foranstaltninger som omhandlet i artikel 96 i AVS-EF-partnerskabsaftalen ikke er til hinder for en politisk dialog som omhandlet i artikel 8 i nævnte aftale. I den forbindelse ønsker Den Europæiske Union endnu en gang at understrege den betydning, den tillægger det fremtidige samarbejde mellem EF og Zimbabwe, og at bekræfte, at den er rede til fortsat at benytte den igangværende 10. EUF-programmeringsrunde til at fortsætte dialogen og i nær fremtid gøre fremskridt mod forhold, hvor det vil være muligt at genoptage samarbejdet på alle områder. Med venlig hilsen På Kommissionens vegne På Rådets vegne DA 6 DA

Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 374/2013 af 23. april 2013 om godkendelse af et præparat af Clostridium butyricum (FERM BP-2789) som fodertilsætningsstof til hønniker (indehaver af godkendelsen er Miyarisan Pharmaceutical Co. Ltd., repræsenteret ved Miyarisan Pharmaceutical Europe S.L.U.) EØS-relevant tekst

2013-04-23

http://publications.europa.eu/resource/cellar/9c5b88cb-acc7-11e2-ab01-01aa75ed71a1

dan

L_2013112DA. 01001301. xml 24. 4. 2013    DA Den Europæiske Unions Tidende L 112/13 KOMMISSIONENS GENNEMFØRELSESFORORDNING (EU) Nr. 374/2013 af 23. april 2013 om godkendelse af et præparat af Clostridium butyricum (FERM BP-2789) som fodertilsætningsstof til hønniker (indehaver af godkendelsen er Miyarisan Pharmaceutical Co. Ltd. , repræsenteret ved Miyarisan Pharmaceutical Europe S. L. U. ) (EØS-relevant tekst) EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) nr. 1831/2003 af 22. september 2003 om fodertilsætningsstoffer (1), særlig artikel 9, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) Forordning (EF) nr. 1831/2003 indeholder bestemmelser om godkendelse af fodertilsætningsstoffer og om grundlaget og procedurerne for meddelelse af sådanne godkendelser. (2) Anvendelsen af et præparat af Clostridium butyricum (FERM BP-2789), der tilhører fodertilsætningsstofkategorien »zootekniske tilsætningsstoffer«, blev tilladt anvendt i ti år som fodertilsætningsstof til slagtekyllinger ved Kommissionens forordning (EF) nr. 903/2009 (2) og til mindre udbredte fuglearter (undtagen æglæggende fugle), fravænnede smågrise og mindre udbredte svinearter (fravænnede) ved Kommissionens gennemførelsesforordning (EU) nr. 373/2011 (3). (3) Der er i overensstemmelse med artikel 7 i forordning (EF) nr. 1831/2003 indgivet en ansøgning om en ny anvendelse af præparatet af Clostridium butyricum (FERM BP-2789) til hønniker med anmodning om, at tilsætningsstoffet klassificeres i tilsætningsstofkategorien »zootekniske tilsætningsstoffer«. (4) Ansøgningen var vedlagt de oplysninger og dokumenter, der kræves i henhold til artikel 7, stk. 3, i forordning (EF) nr. 1831/2003, og de relevante oplysninger til støtte for anmodningerne. (5) Den Europæiske Fødevaresikkerhedsautoritet (»autoriteten«) konkluderede i sin udtalelse af 11. december 2012 (4), at præparatet af Clostridium butyricum (FERM BP-2789) under de foreslåede anvendelsesbetingelser ikke har skadelige virkninger på dyrs eller menneskers sundhed eller på miljøet. Den konkluderede også, at tilsætningsstoffet i et vist omfang kan forbedre hønnikers ydelse. Autoriteten mener ikke, at der er behov for særlige krav om overvågning efter markedsføringen. Autoriteten har ligeledes gennemgået den rapport om metoden til analyse af fodertilsætningsstoffet i foder, der blev forelagt af det i henhold til forordning (EF) nr. 1831/2003 oprettede referencelaboratorium. (6) Vurderingen af præparatet af Clostridium butyricum (FERM BP-2789) viser, at betingelserne for godkendelse, jf. artikel 5 i forordning (EF) nr. 1831/2003, er opfyldt. Anvendelsen af dette præparat bør derfor godkendes som angivet i bilaget til nærværende forordning. (7) Foranstaltningerne i denne forordning er i overensstemmelse med udtalelse fra Den Stående Komité for Fødevarekæden og Dyresundhed — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 Det i bilaget opførte præparat, der tilhører tilsætningsstofkategorien »zootekniske tilsætningsstoffer« og den funktionelle gruppe »tarmflorastabilisatorer«, tillades anvendt som fodertilsætningsstof på de betingelser, der er fastsat i bilaget. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft på tyvendedagen efter offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 23. april 2013. På Kommissionens vegne José Manuel BARROSO Formand (1)  EUT L 268 af 18. 10. 2003, s. 29. (2)  EUT L 256 af 29. 9. 2009, s. 26. (3)  EUT L 102 af 16. 4. 2011, s. 10. (4)  EFSA Journal 2013; 11(1):3040. BILAG Tilsætningsstoffets identifikationsnummer Navn på indehaveren af godkendelsen Tilsætningsstof Sammensætning, kemisk betegnelse, beskrivelse, analysemetode Dyreart eller -kategori Maksimumsalder Minimumsindhold Maksimumsindhold Andre bestemmelser Godkendelse gyldig til CFU/kg fuldfoder med et vandindhold på 12 % Kategori: zootekniske tilsætningsstoffer. Funktionel gruppe: tarmflorastabilisatorer 4b1830 Miyarisan Pharmaceutical Co. Ltd. repræsenteret ved Miyarisan Pharmaceutical Europe S. L. U. Clostridium butyricum (FERM BP-2789)   Tilsætningsstoffets sammensætning Præparat af Clostridium butyricum (FERM BP-2789), som i fast form indeholder mindst 5 × 108 CFU/g tilsætningsstof. Aktivstoffets karakteristika Levedygtige sporer af Clostridium butyricum FERM BP-2789. Analysemetode  (1) Kvantitativ bestemmelse ved pladespredningsmetoden baseret på ISO-standard 15213. Identifikation ved PFG-elektroforese (pulsed field gel electrophoresis). Hønniker — 2,5 × 108 — 1. I brugsvejledningen for tilsætningsstoffet og forblandingen angives oplagringstemperatur, holdbarhed og pelleteringsstabilitet. 2. Kan bruges i foder, der indeholder de tilladte coccidiostatika: monensinnatrium, diclazuril, salinomycinnatrium eller lasalocidnatrium. 3. Sikkerhedsforanstaltninger: åndedrætsværn og sikkerhedsbriller bæres under håndteringen. 14. maj 2023 (1)  Nærmere oplysninger om analysemetoderne findes på hjemmesiden for EU-referencelaboratoriet for fodertilsætningsstoffer: www. irmm. jrc. be/crl-feed-additives

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 385/2012 av den 30 april 2012 om den företagsredovisning som ska användas för att fastställa inkomstförhållanden i jordbruksföretag och analysera sådana företags ekonomiska förhållanden

2012-04-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d131b7fd-a7ee-48e0-83bd-d718fc6cc72f

swe

L_2012127SV. 01000101. xml 15. 5. 2012    SV Europeiska unionens officiella tidning L 127/1 KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 385/2012 av den 30 april 2012 om den företagsredovisning som ska användas för att fastställa inkomstförhållanden i jordbruksföretag och analysera sådana företags ekonomiska förhållanden EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1217/2009 av den 30 november 2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen (1), särskilt artiklarna 7. 2, 8. 3, 12 och 13. 2, och av följande skäl: (1) Posttyper, definitioner och presentationen av de redovisningsuppgifter som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 1217/2009 och som insamlas med hjälp av den företagsredovisning som utformats för att på ett tillförlitligt sätt fastställa inkomstförhållanden i jordbruksföretag bör vara enhetliga, oberoende av de undersökta rapporterande företagen. För enkelhets och tydlighets skull bör man även se till att de enskilda företagsredovisningarna innehåller de tilläggsuppgifter och detaljer som krävs för en analys av de ekonomiska förhållandena i de jordbruksföretag som valts ut i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1217/2009. (2) Kommissionens förordning (EG) nr 868/2008 av den 3 september 2008 om den företagsredovisning som ska användas för att fastställa inkomstförhållanden i jordbruksföretag och analysera sådana företags ekonomiska förhållanden (2) innehåller bestämmelser om hur redovisningsuppgifter ska samlas in. (3) De uppgifter som samlas in genom företagsredovisningen bör avspegla de erfarenheter som har vunnits sedan nätet inrättades, liksom den utveckling som skett inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och uppgifterna bör följa definitionerna i relevanta förordningar, särskilt rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (3), rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (4), rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (5), rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (6) när det gäller områden som är berättigade till stöd från strukturfonderna, samt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (7). (4) De uppgifter som samlas in genom företagsredovisningen bör vidare avspegla den föränderliga ekonomiska miljön och de politiska utmaningarna, särskilt de som beskrivs i Europa 2020-strategin (8) och i meddelandet Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020  (9). (5) Av detta följer att miljöaspekternas ökande betydelse i den gemensamma jordbrukspolitiken kräver en starkare betoning på miljörelaterade komponenter i företagsredovisningen. Därför bör valda variabler införas för att underlätta mätning av miljöverkningarna från jordbruksverksamhet. (6) Övervakningen av jordbrukssektorn kan göras effektivare genom förenkling av insamlingen av uppgifter, särskilt när det gäller uppgifter om tillgångar och, i tillämplig utsträckning, genom tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IAS-standarder) och IFRS-standarder (International Financial Reporting Standards) som de antagits genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (10). Där det är lämpligt bör definitionerna och metoderna beakta den klassificering som används i undersökningar om jordbrukets struktur enligt det som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1166/2008 av den 19 november 2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 571/88 (11) i syfte att ytterligare förenkla och harmonisera insamlingen av uppgifter. (7) För att få exaktare uppgifter bör posterna som hör samman med jordbruksverksamhet vara bättre åtskilda från posterna för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget. (8) För enklare förvaltning och större möjligheter till aggregering av uppgifter för miljöanalyser bör geografiska referenser användas i stället för kommunkoder, eftersom dessa ofta är föremål för ändringar. (9) Det är lämpligt att se över klassificeringen av uppgifter i grupper och kategorier enligt förordning (EG) nr 868/2008, så att klassificeringen återspeglar ändringarna inom jordbruket och användningen av uppgifter i politiska analyser. (10) Eftersom förberedelserna för insamling av uppgifter om kvantiteterna av vissa ämnen i gödningsmedel kan vara tidskrävande, bör medlemsstaterna ha rätt att skjuta upp överföringen av dessa uppgifter. (11) De vederbörligen ifyllda företagsredovisningarna bör sändas till kommissionen från det samordningsorgan som tillsatts av varje medlemsstat enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1217/2009. Det bör ordnas så att samordningsorganet kan skicka den berörda informationen direkt till kommissionen via det datasystem som kommissionen har inrättat enligt den förordningen och att detta system ger möjlighet till elektronisk utväxling av information med stöd av underlag som samordningsorganet får tillgång till via systemet. Dessutom bör kommissionen via gemenskapskommittén för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter delge medlemsstaterna de allmänna villkoren för tillämpning av datasystemet. (12) Det har skett omfattande utvecklingar inom den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller typen av information som krävs för analys av uppgifter efter att förordning (EG) nr 868/2008 antogs, och för klarhets skull bör den förordningen ersättas med en ny akt. Förordning (EG) nr 868/2008 bör därför upphävas från och med den 1 januari 2014, men den bör vara fortsatt tillämplig på redovisning som gäller före räkenskapsåret 2014. (13) Gemenskapskommittén för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Företagsredovisningar och redovisningsuppgifter Karaktären och presentationsformen för de redovisningsuppgifter i den företagsredovisning som krävs för det årliga fastställandet av inkomstförhållandena i jordbruksföretagen och analysen av deras ekonomiska förhållanden i enlighet med kapitel II och III i förordning (EG) nr 1217/2009 såväl som tillhörande definitioner och anvisningar fastställs i bilagan till denna förordning. Artikel 2 Överföring till kommissionen 1. Företagsredovisningarna och de uppgifter som avses i artikel 1 ska överföras till kommissionen från samordningsorganet enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1217/2009 via det datasystem som kommissionen har inrättat för den förordningen och som gör det möjligt att utväxla informationen på elektronisk väg med stöd av de underlag som samordningsorganet har tillgång till via detta system. 2. Gemenskapskommittén för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter ska underrätta medlemsstaterna om de allmänna villkoren för tillämpning av det datasystem som avses i punkt 1. Artikel 3 Uppskjuten överföring av vissa uppgifter Genom undantag från artikel 5 andra stycket ska en medlemsstat som behöver extra tid för att förbereda den årliga insamlingen och överföringen av uppgifter om kvantiteterna av vissa ämnen i gödningsmedel, enligt koderna 3031, 3032, 3033 i tabell H ”Kostnader” i avsnitt III i bilagan, ha rätt att börja överföra dessa uppgifter från och med räkenskapsåret 2017. I sådana fall ska medlemsstaten i fråga underrätta kommissionen om uppskjuten överföring och skälen därtill senast den 31 oktober 2013. Medlemsstaten ska också utarbeta en plan för sina förberedelser för insamling och överföring av dessa uppgifter och skicka planen till kommissionen och gemenskapskommittén för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter senast den 31 mars 2014. Medlemsstaten ska årligen informera kommissionen och gemenskapskommittén för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter om genomförandet av planen. Artikel 4 Upphävande Förordning (EG) nr 868/2008 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2014. Den ska dock fortsätta att tillämpas på redovisning för räkenskapsåren före räkenskapsåret 2014. Artikel 5 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med räkenskapsåret 2014. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 30 april 2012. På kommissionens vägnar José Manuel BARROSO Ordförande (1)  EUT L 328, 15. 12. 2009, s. 27. (2)  EUT L 237, 4. 9. 2008, s. 18. (3)  EUT L 189, 20. 7. 2007, s. 1. (4)  EUT L 30, 31. 1. 2009, s. 16. (5)  EUT L 277, 21. 10. 2005, s. 1. (6)  EUT L 210, 31. 7. 2006, s. 25. (7)  EUT L 299, 16. 11. 2007, s. 1. (8)  KOM(2010) 2020. (9)  KOM(2010) 672. (10)  EUT L 320, 29. 11. 2008, s. 1. (11)  EUT L 321, 1. 12. 2008, s. 14. BILAGA FÖRETAGSREDOVISNING I. FÖRETAGSREDOVISNINGENS UPPLÄGGNING Uppgifterna klassificeras per tabell och delas upp i grupper, kategorier och kolumner. Hänvisningarna till uppgiftsfält görs enligt följande modell: <tabellbokstav>. <grupp>. <kategori>[. <kategori>]. <kolumn>. Specifika uppgiftsvärden anges på kolumnnivå. I tabellerna i avsnitt III visas cellerna med vit bakgrund om de kan fyllas i med värden, medan grålagda celler eller celler markerade med ”—” inte har någon betydelse inom gruppen och därför inte kan fyllas i. Exempel: — B. UT. 20. A (kolumn A i gruppen UT, kategori 20 i tabell B) representerar ”Areal” i ”Arrenderad UJA” som ska registreras under ”UJA som brukas som arrende” i tabell B. — I. A. 10110. 1. 0. TA (kolumn TA i gruppen A, kategori 10110, i tabell I) representerar totala arealen av ”Vete och spält” för grödotyp 1 ”Frilansgrödor – huvudgröda, kombinationsgröda” och koden för ”Uppgift saknas” är 0, dvs. inga uppgifter saknas. Tabellerna representeras med en bokstav, grupperna med en eller flera bokstäver, kategorierna med numeriska koder och kolumnerna med en eller flera bokstäver. I tabellerna A till M i avsnitt III visas högnivåmatrisen för grupper och kolumner i den första tabellen. I den andra tabellen visas hur denna uppdelas i kategorier, där varje kategori representeras av en eller flera koder och subkoder. För varje tabellkategori och kolumnvärde anges närmare definitioner och anvisningar i avsnitt III efter den berörda tabellen. II. ALLMÄNNA DEFINITIONER OCH ANVISNINGAR a) De uppgifter som förs in i företagsredovisningen ska gälla ett enda jordbruksföretag och ett räkenskapsår med tolv på varandra följande månader. b) Uppgifterna i företagsredovisningen ska endast gälla jordbruksföretaget. De hänför sig till företagets jordbruksverksamhet och annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget. Utöver dessa verksamheter ska företagsredovisningen inte omfatta uppgifter om någon annan verksamhet som företagaren eller företagarens familj bedriver och som inte gäller själva jordbruket, eller uppgifter om pension, arv, privata bankkonton, fastigheter utanför jordbruksföretaget, privata skatter, privat försäkring osv. c) De uppgifter som förs in i företagsredovisningen ska tas från räkenskaper bestående av poster som bokförts systematiskt och regelbundet under räkenskapsåret. d) Redovisningsuppgifterna uttrycks i monetära värden utan mervärdesskatt. e) Redovisningsuppgifter i monetära värden anges utan beaktande av bidrag och subventioner. Med bidrag och subventioner förstås varje intäkt som består av direkt stöd från offentliga medel (se beskrivningen i tabell M ”Subventioner”). f) Uppgifterna i företagsredovisningen ska anges i följande enheter och med följande noggrannhet: — Finansiella värden anges i euro eller i nationella monetära enheter utan decimaler. För nationella valutor där enheten har ett lågt relativt värde jämfört med euron kan den berörda medlemsstatens samordningsorgan och den personal inom kommissionen som sköter informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter komma överens om att värdena ska anges i hundratal eller tusental av den nationella valutaenheten. — Fysiska kvantiteter anges för vikt med deciton (hkg) (hkg = 100 kg) och för ägg som tusental, för vätskevolym med hektoliter (gäller även vin och relaterade produkter). — Arealer anges i ar, utom för svampareal som anges som total odlingsareal i kvadratmeter. — Genomsnittlig djurbesättning anges med två decimaler, utom för fjäderfä och kaniner som anges i heltal och för bin som anges som antalet befolkade bikupor. — Arbetsenheter anges med två decimaler. g) Om ett värde inte är relevant eller saknas för ett visst företag ska det inte registreras med värdet ”0”. III. TABELLER OCH SPECIFIKA DEFINITIONER OCH ANVISNINGAR Tabell A Allmän information om företaget Kategori av allmän information Kod (*)   Kolumner Informationsgrupp Avdelning Underavdelning Företagets löpnummer Grad Minuter Nuts Redovisningskontorets nummer Datum Jordbrukets vägningstal Driftsinriktning Ekonomisk storleksklass Kod R S H DG MI N AO DT W TF ES C ID Identifiering av företaget       — — — — — — — — — LO Företagets belägenhet — — —       — — — — — — AI Räkenskapsinformation — — — — — —     — — —   TY Typologi — — — — — — — —       — CL Klass — — — — — — — — — — —   OT Andra uppgifter om företaget — — — — — — — — — — —   Kod (*) Beskrivning Grupp R S H DG MI N AO DT W TF ES C 10 Jordbruksföretagets nummer ID AID10R AID10S AID10H — — — — — — — — — 20 Latitud LO — — — ALO20DG ALO20MI — — — — — — — 30 Longitud LO — — — ALO30DG ALO30MI — — — — — — — 40 Nuts 3 LO — — — — — ALO40N             50 Räkenskapsförare AI — — — — — — AAI50AO — — — — — 60 Typ av räkenskaper AI — — — — — — — — — — — AAI60C 70 Bokslutsdatum AI — — — — — — — AAI70DT — — — — 80 Nationellt vägningstal beräknat av medlemsstaten TY — — — — — — — — ATY80W — — — 90 Klassificering vid den tidpunkt då företaget valdes ut TY — — — — — — — — — ATY90TF ATY90ES   100 Annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget CL — — — — — — — — — — — ACL100C 110 Ägarkategori/ekonomiskt mål CL — — — — — — — — — — — ACL110C 120 Rättslig ställning CL — — — — — — — — — — — ACL120C 130 Företagarens (företagarnas) ansvarsnivå CL — — — — — — — — — — — ACL130C 140 Ekologisk odling CL — — — — — — — — — — — ACL140C 141 Sektorer inom ekologiskt jordbruk CL                       A. CL. 141. C 150 Skyddad ursprungsbeteckning/Skyddad geografisk beteckning (SUB/SGB) CL — — — — — — — — — — — ACL150C 151 Sektorer med SUB/SGB CL                       A. CL. 151. C 160 Mindre gynnat område CL — — — — — — — — — — — ACL160C 170 Höjd CL — — — — — — — — — — — ACL170C 180 Strukturfondsområde CL — — — — — — — — — — — ACL180C 190 Natura 2000-områden CL — — — — — — — — — — — ACL190C 200 Område som omfattas av vattendirektivet (2000/60/EG) CL — — — — — — — — — — — ACL200C 210 Bevattningssystem OT — — — — — — — — — — — ACL210C 220 Betesdagar per djurenhet på allmänning OT — — — — — — — — — — — ACL220C A. ID. Identifiering av företaget När ett företag väljs ut för rapportering för första gången tilldelas det ett nummer. Företaget behåller detta nummer så länge som företaget deltar i informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter. Ett nummer som har tilldelats ett företag kan aldrig tilldelas ett annat företag. Om ett företag genomgår grundläggande ändringar, särskilt om det gäller uppdelning i två separata företag eller samgående med ett annat företag, ska företaget anses som ett nytt företag. I ett sådant fall tilldelas ett nytt nummer. En ändring av verksamhetens driftsinriktning föranleder inte byte av nummer. Ifall det kan uppstå sammanblandning med ett annat rapporterande företag om företaget behåller sitt nummer (t. ex. när nya regionala distrikt skapas), bör numret bytas. Då ska en tabell som visar sambandet mellan gamla och nya nummer överlämnas till kommissionen. Ett företagsnummer består av följande tre nummergrupper:   A. ID. 10. R. Avdelning: anges med en kod som motsvarar koden enligt bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 1291/2009 (1). A. ID. 10. S. Underavdelning: anges med en kod. De underavdelningar som väljs ska grunda sig på det gemensamma systemet för klassificering av regioner ”Nomenklaturen för statistiska territoriella enheter” (Nuts) som upprättats av Eurostat i samarbete med de nationella statistiska instituten. Den berörda medlemsstaten ska överlämna en tabell till kommissionen där varje använd kod för underavdelning kopplas till motsvarande Nuts-regioner samt den region för vilken specifika värden för standardresultat beräknas. A. ID. 10. H. Företagets löpnummer. A. LO. Företagets belägenhet Företagets belägenhet anges med två indikatorer – geografisk referens (latitud och longitud) och koden för territoriell enhet på Nuts 3-nivå. A. LO. 20. Latitud: Grader och minuter (inom en båge på 5 minuter), kolumnerna DG och MI. A. LO. 30. Longitud. Grader och minuter (inom en båge på 5 minuter), kolumnerna DG och MI. Genomföranderegler för att säkerställa datasekretessen och praktisk vägledning kommer att specificeras i anvisningsdokumentet. A. LO. 40. N. Nuts 3-koden avser koden för den territoriella enhet där företaget är beläget. Den kod som anges ska vara den senaste versionen av koden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (2). A. AI. Räkenskapsinformation   A. AI. 50. AO. Redovisningskontorets nummer ska anges med en kod. I de enskilda medlemsstaterna ska varje redovisningskontor få ett unikt nummer. Det nummer som anges ska gälla för det redovisningskontor som har hanterat företagets uppgifter för det berörda räkenskapsåret. A. AI. 60. C. Typ av räkenskaper ska anges med en kod som beskriver typen av räkenskaper som används i jordbruksföretaget. Följande koder ska användas: 1. Dubbel bokföring. 2. Enkel bokföring. 3. Ingen. A. AI. 70. DT. Bokslutsdatum anges i formatet ”ÅÅÅÅ-MM-DD”, exempelvis 2009-06-30 eller 2009-12-31. A. TY. Typologi   A. TY. 80. W. Jordbrukets nationella vägningstal ska anges som värdet på den extrapoleringsfaktor som beräknats av medlemsstaten. Värdena ska uttryckas med två decimaler. A. TY. 90. TF. Driftsinriktning vid den tidpunkt då företaget valdes ut ska anges som en kod för driftsinriktning i enlighet med bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1242/2008 (3) vid den tidpunkt då företaget valdes ut för det berörda räkenskapsåret. A. TY. 90. ES. Ekonomisk storlek vid den tidpunkt då företaget valdes ut ska anges med en kod för företagets ekonomiska storleksklass i enlighet med bilaga II till förordning (EG) nr 1242/2008 vid den tidpunkt då företaget valdes ut för det berörda räkenskapsåret. A. CL. Klass   A. CL. 100. C. Annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget ska anges som ett procentintervall för den del av den totala omsättningen (4) i företagsredovisningen som kommer från annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget. Följande koder ska användas: 1. ≥ 0 till ≤ 10 % 2. > 10 % till ≤ 50 % 3. > 50 % till < 100 %. A. CL. 110. C. Ägarkategori/ekonomiskt mål anges med en kod som indikerar företagets ägarskap och ekonomiska mål. Följande koder ska användas: 1. Familjejordbruk– företaget använder ägarens/driftsledarens och dennes familjs arbetskraft och kapital och dessa får vinsten från den ekonomiska verksamheten. 2. Partnerskap– företagets produktion sköts av flera medlemmar, av vilka minst någon arbetar som oavlönad arbetskraft. Vinsten går till partnerskapet. 3. Vinstdrivande företag– vinsten används för utdelning av dividend/vinst till aktieägarna. Jordbruket ägs av företaget. 4. Icke-vinstdrivande företag– vinsten används primärt för att upprätthålla sysselsättningen eller för liknande sociala ändamål. Jordbruket ägs av företaget. A. CL. 120. C. Rättslig form anges med en kod som indikerar om jordbruket är en juridisk person eller inte. Följande koder ska användas: 0. Falskt. 1. Sant. A. CL. 130. C. Företagarens ansvarsnivå anges med en kod som indikerar (huvud)företagarens grad av ekonomiskt ansvar. Följande koder ska användas: 1. Fullt. 2. Delvis. A. CL. 140. C. Ekologiskt jordbruk anges med en kod som indikerar huruvida företaget tillämpar ekologiska produktionsmetoder i enlighet med förordning (EG) nr 834/2007, särskilt artiklarna 4 och 5. Följande koder ska användas: 1. Företaget tillämpar inte ekologiska produktionsmetoder. 2. Företaget tillämpar endast ekologiska produktionsmetoder. 3. Företaget tillämpar både ekologiska och andra produktionsmetoder. 4. Företaget håller på att ställa om till ekologiska produktionsmetoder. A. CL. 141. C. Sektorer inom ekologiskt jordbruk anges i fråga om företag som tillämpar både ekologiska och andra produktionsmetoder för att indikera de produktionssektorer där företaget tillämpar endast ekologiska produktionsmetoder (det är tillåtet att ange flera alternativ). De koder som anges nedan ska användas. När företaget tillämpar både ekologiska och andra produktionsmetoder för alla produktionssektorer ska koden ”Inte tillämpligt” användas. 0. Inte tillämpligt. 31. Spannmål. 32. Oljeväxtfrön och proteingrödor. 33. Frukt och grönsaker (inklusive citrusfrukter, exklusive oliver). 34. Oliver. 35. Vinodlingar. 36. Nötkött. 37. Komjölk. 38. Griskött. 39. Får och getter (mjölk och kött). 40. Fjäderfäkött. 41. Ägg. 42. Annan sektor. A. CL. 150. C. Skyddad ursprungsbeteckning/Skyddad geografisk beteckning anges med en kod som indikerar huruvida företaget producerar jordbruksprodukter och/eller livsmedel som åtnjuter skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller skyddad geografisk beteckning (SGB), eller om företaget producerar jordbruksprodukter som enligt uppgift används för framställning av livsmedel som åtnjuter SUB/SGB enligt det som avses i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (5). Om så är fallet ska indikation anges om de sektorer som större delen av den produktionen gäller. Följande koder ska användas: 1. Företaget producerar inte produkter eller livsmedel som har SUB eller SGB eller någon annan produkt som enligt uppgift används för att producera livsmedel som har SUB eller SGB. 2. Företaget producerar endast produkter eller livsmedel som har SUB eller SGB eller någon annan produkt som enligt uppgift används för att producera livsmedel som har SUB eller SGB. 3. Företaget producerar vissa produkter eller livsmedel som har SUB eller SGB eller vissa produkter som enligt uppgift används för att producera livsmedel som har SUB eller SGB. A. CL. 151. C. Sektorer med skyddad ursprungsbeteckning/skyddad geografisk beteckning anges med en sektorskod i fall där större delen av produktionen inom vissa specifika sektorer består av produkter eller livsmedel med SUB eller SGB eller produkter som enligt uppgift används för att producera livsmedel som har SUB eller SGB (det är tillåtet att ange flera alternativ). De nedan uppräknade koderna ska användas. När företaget producerar vissa produkter eller livsmedel med SUB eller SGB eller vissa produkter som enligt uppgift används för att producera livsmedel som har SUB eller SGB, men denna produktion inte gäller större delen av produktionen inom en viss sektor, ska koden ”Inte tillämpligt” användas. 0. Inte tillämpligt. 31. Spannmål. 32. Oljeväxtfrön och proteingrödor. 33. Frukt och grönsaker (inklusive citrusfrukter, exklusive oliver). 34. Oliver. 35. Vinodlingar. 36. Nötkött. 37. Komjölk. 38. Griskött. 39. Får och getter (mjölk och kött). 40. Fjäderfäkött. 41. Ägg. 42. Annan sektor. Posterna A. CL. 150. C. Skyddad ursprungsbeteckning/Skyddad geografisk beteckning och A. CL. 151. C är frivilliga för medlemsstaterna. Om en medlemsstat väljer att fylla i dem, ska uppgift ges för alla jordbruk i urvalet i medlemsstaten. Om A. CL. 150. C tillämpas ska även A. CL. 151. C tillämpas. A. CL. 160. C. Mindre gynnat område ska anges med en kod som indikerar huruvida större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett område som omfattas av artiklarna 18–20 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 (6). Följande koder ska användas: 1. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är inte belägen i ett mindre gynnat område enligt artiklarna 18–20 i förordning (EG) nr 1257/1999. 2. Huvuddelen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett mindre gynnat område enligt artiklarna 19 och 20 i förordning (EG) nr 1257/1999. 3. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett bergsområde enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 1257/1999. 4. Områdena är så små och talrika i dessa medlemsstater att uppgiften inte är betydelsefull. A. CL. 170. C. Höjd anges som en kod som indikerar höjden över havet, enligt följande: 1. Huvuddelen av företaget ligger i en zon < 300 m ö. h. 2. Större delen av företaget ligger i zonen 300–600 m ö. h. 3. Större delen av företaget ligger i en zon > 600 m ö. h. 4. Information inte tillgänglig. A. CL. 180. C. Strukturfondsområde anges med en kod som indikerar huruvida större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett område som omfattas av artikel 5, 6 eller 8 i förordning (EG) nr 1083/2006. Följande koder ska användas: 0. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är inte belägen i ett område som omfattas av artikel 5, 6 eller 8 i förordning (EG) nr 1083/2006. 1. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett område som omfattas av konvergensmålet i enlighet med förordning (EG) nr 1083/2006, särskilt artikel 5. 2. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett målområde för regional konkurrenskraft och sysselsättning i enlighet med förordning (EG) nr 1083/2006, särskilt artikel 6. 3. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett område som är berättigat till övergångsstöd i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1083/2006. A. CL. 190. C. Natura 2000-områden anges med en kod som indikerar huruvida större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i områden som berörs av rådets direktiv 79/409/EEG (7) och rådets direktiv 92/43/EEG (8) (Natura 2000). Följande koder ska användas: 1. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är inte belägen i ett område som är stödberättigande för Natura 2000-betalningar. 2. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett område som är stödberättigande för Natura 2000-betalningar. A. CL. 200. C. Område som omfattas av vattendirektivet (2000/60/EG) anges med en kod som indikerar huruvida större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i områden som berörs av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (9). Följande koder ska användas: 1. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är inte belägen i ett område som är stödberättigande för betalningar kopplade till direktiv 2000/60/EG. 2. Större delen av företagets utnyttjade jordbruksareal är belägen i ett område som är stödberättigande för betalningar kopplade till direktiv 2000/60/EG. A. OT. Andra uppgifter om företaget   A. OT. 210. C. Bevattningssystem anges som en kod som indikerar det huvudsakliga bevattningssystem som används i jordbruket: 0. Inte tillämpligt (ingen bevattning). 1. Ovan jord. 2. Sprinkler. 3. Droppbevattning. 4. Annat. A. OT. 220. C. Betesdagar per djurenhet på allmänning anges som antalet betesdagar per djurenhet på allmänning som används av företaget. KOLUMNER I TABELL A Kolumn R avser avdelning, kolumn S underavdelning, kolumn H företagets löpnummer, kolumn DG grader, kolumn MI minuter, kolumn N Nuts, kolumn AO redovisningskontorets nummer, kolumn DT datum, kolumn W jordbrukets vägningstal, kolumn TF jordbrukets driftsinriktning, kolumn ES ekonomisk storleksklass och kolumn C kod. Tabell B Brukningsform för UJA UJA-kategori Kod (*) Informationsgrupp Utnyttjad jordbruksmark A UO UJA som brukas med äganderätt   UT UJA som brukas som arrende   US UJA som andelsbrukas eller brukas under andra former   Kod (*) Beskrivning av kategorier Grupp A 10 UJA som brukas med äganderätt UO   20 Arrenderad UJA UT   30 Andelsbrukad UJA US   Mark som tillhör företag och som brukas gemensamt av två eller fler partner ska registreras som areal brukad med äganderätt, arrenderad areal eller som areal som andelsbrukas, enligt den överenskommelse som gäller mellan parterna. Utnyttjad jordbruksareal (UJA) är den sammanlagda arealen för åkermark, permanent gräsmark, fleråriga odlingar och köksträdgårdar som används av jordbruksföretaget, oberoende av brukningsform. Allmänning som används av företaget räknas inte in. Följande informationsgrupper och kategorier ska användas: B. UO. UJA som brukas med äganderätt B. UO. 10. A Utnyttjad jordbruksareal (åkermark, gräsmark, permanent betesmark, fleråriga odlingar och köksträdgårdar) som jordbrukaren äger, har brukande- eller nyttjanderätten till eller långtidskontrakt för och/eller UJA som används på likartade villkor. Omfattar även mark som arrenderas till andra för sådd (grödokod 11300). B. UT. UJA som brukas som arrende B. UT. 20. A Utnyttjad jordbruksareal (åkermark, permanent gräsmark, fleråriga odlingar och köksträdgårdar) som används av annan än ägaren, nyttjanderättshavaren eller innehavaren av ett långtidskontrakt (arrendet ska betalas kontant och/eller i naturaförmåner; arrendet fastställs i allmänhet i förväg och varierar inte beroende på jordbrukets resultat) och/eller utnyttjad jordbruksareal som används på liknande villkor. I den arrenderade arealen ingår inte mark vars skörd köps på rot. De belopp som betalas för skörd på rot ska anges i tabell H med koderna 2020 till 2040 (inköpt foder) när det gäller gräsmark och fodergrödor och med kod 3090 (övriga särskilda kostnader för vegetabilieproduktion) när det gäller grödor för saluföring (produkter som vanligen saluförs). Säljbar skörd som har köpts på rot ska anges utan att specificera den berörda arealen (tabell H). Mark som arrenderas på tillfällig basis för mindre än ett år och produktion från denna mark behandlas på ett likartat sätt som mark vars skörd köps på rot. B. US. UJA för arrende där arrendatorn betalar med en del av sin egen produktion eller som brukas under andra former B. US. 30. A Utnyttjad jordbruksareal (åkermark, permanent gräsmark, fleråriga odlingar och köksträdgårdar) som odlas gemensamt av överlåtaren och den arrendator som på grundval av ett avtal betalar med en del av sin egen produktion och/eller utnyttjad jordbruksareal som brukas på liknande villkor. KOLUMNER I TABELL B Kolumn A avser UJA. Tabell C Arbetskraft Typ av arbetskraft Kod (*)   Kolumner Informationsgrupp Allmänt Totalt arbete i företaget (jordbruksarbete och arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget) Andelen arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget Antal personer Kön Födelseår Driftsledarens lantbruksutbildning Årsarbetstid Antal årsarbetsenheter % av årsarbetstid % av årsarbetsenheter P G B T Y1 W1 Y2 W2 Heltal Ange kod Fyra siffror Ange kod (timmar) (årsenheter) % % UR Oavlönad fast                 UC Oavlönad tillfällig — — — —   —   — PR Avlönad fast                 PC Avlönad tillfällig — — — —   —   — Kod (*) Beskrivning Grupp P G B T Y1 W1 Y2 W2 10 Företagare och driftsledare UR —           —   20 Företagare men ej driftsledare UR —     —     —   30 Driftsledare men ej företagare UR —           —   40 Företagarens make/maka UR   — — —         50 Annan UR, PR   — — —         60 Tillfällig arbetskraft UC, PC — — — —   —   — 70 Driftsansvarig PR —           —   Med arbetskraft avses samtliga personer som under räkenskapsåret har deltagit i arbetet i jordbruket (se nedan). Däremot ingår inte personer som har utfört sådant arbete för annan persons eller annat företags räkning (köpta tjänster i jordbruket för vilka kostnaderna anges i tabell H med kod 1020). När det gäller ömsesidig hjälp mellan företag, där hjälpen består av utbyte av arbetskraft och den givna hjälpen i princip är likvärdig med den mottagna hjälpen, ska arbetskraftens faktiska arbetstid och alla relaterade löner anges i företagsredovisningen. Den erhållna hjälpen kan även kompenseras i annan form (t. ex. hjälp i form av arbete kompenseras genom tillhandahållande av maskiner). Om utbytet av tjänster görs i liten skala, anges inga uppgifter i företagsredovisningen (i ovanstående exempel anges inte den mottagna hjälpen under arbetskraft; men i kostnaderna för maskiner ingår kostnaderna för att göra utrustningen tillgänglig). Om utbytet av tjänster undantagsvis sker i stor skala, ska något av följande förfaranden följas: a) Om hjälpen erhålls i form av arbete och kompenseras med en annan typ av tjänst (t. ex. tillhandahållande av maskiner) registreras den mottagna arbetstiden som avlönat jordbruksarbete (grupp PR eller PC beroende på om arbetskraften är fast anställd i jordbruket eller anställd på annat sätt), den mottagna hjälpen registreras både som produktion under motsvarande kategori i övriga tabeller (i detta exempel tabell L kategori 2010 ”Kontraktsarbete”) och som kostnader (i tabell H grupp 1010 ”Löner och sociala avgifter”). b) Om hjälpen ges i form av arbete och kompenseras med en annan typ av tjänster (t. ex. tillhandahållande av maskiner) beaktas inte arbetstid och relaterade löner, utan den erhållna tjänstens värde registreras i motsvarande grupp i en annan tabell (i detta exempel tabell H grupp 1020 ”Kontraktsarbete och maskinhyror”). Man skiljer mellan följande informationsgrupper och typer av arbetskraft: C. UR. Oavlönad fast arbetskraft Oavlönad arbetskraft eller arbetskraft som erhåller lägre ersättning (kontant eller i naturaförmåner) än vad som normalt betalas för utförda tjänster (sådana utgifter ska inte upptas som kostnader i jordbruket) och som under räkenskapsåret har arbetat i företaget (utanför normala helger) under minst en hel dag per vecka. En person som är fast anställd men som av särskilda skäl endast har arbetat i företaget en kort tid under räkenskapsåret upptas ändå (med de faktiskt arbetade timmarna) under fast anställd arbetskraft. Följande eller liknande fall kan förekomma: a) Särskilda produktionsförhållanden inom företaget som innebär att arbetskraften inte behövs under hela året, t. ex. oliv- eller vinodling, jordbruk som är specialiserat på säsongsbetonad uppfödning av boskap eller har produktion av frukt och grönsaker på kalljord. b) Frånvaro från arbetet, förutom vid normala helger, på grund av militärtjänst, sjukdom, olycksfall, föräldraledighet, tjänstledighet osv. c) En anställning vid företaget påbörjas eller avslutas under året. d) Totalt avbrott av arbetet i företaget på grund av olycka (översvämning, brand osv. ). Följande kategorier finns: C. UR. 10. Företagare och driftsledare En person som har det juridiska och ekonomiska ansvaret för företaget och som sköter den dagliga driften. Vid arrende där arrendatorn betalar med en del av sin egen produktion anges arrendatorn som företagare och driftsledare. C. UR. 20. Företagare men ej driftsledare En person som har det juridiska och ekonomiska ansvaret för företaget men som inte sköter den dagliga driften. C. UR. 30. Driftsledare men ej företagare En person som sköter den dagliga driften i företaget utan att ha det juridiska och ekonomiska ansvaret. C. UR. 40. Företagarens make/maka (företagarnas makar/makor) C. UR. 50. Övrig oavlönad fast arbetskraft Oavlönad fast arbetskraft som inte ingår i de föregående kategorierna omfattar även förmän och arbetsledare som inte ansvarar för hela jordbrukets drift. C. UC. Oavlönad tillfällig arbetskraft C. UC. 60. Oavlönad arbetskraft som inte har arbetat regelbundet i företaget under räkenskapsåret upptas under denna kategori. C. PR. Avlönad fast arbetskraft Arbetskraft som är normalt avlönad (kontant och/eller i naturaförmåner) i förhållande till de utförda tjänsterna och som under räkenskapsåret (utanför normala helger) arbetat i företaget minst en hel dag per vecka. Följande kategorier ska anges: C. PR. 70. Driftsledare Avlönad person som sköter företagets dagliga drift. C. PR. 50. Övriga All fast avlönad arbetskraft (bortsett från företagets avlönade driftsledare) upptas under denna grupp. Här ingår även förmän och arbetsledare som inte ansvarar för hela jordbrukets drift. C. PC. Avlönad tillfällig arbetskraft C. PC. 60. Avlönad arbetskraft som inte arbetat regelbundet i företaget under räkenskapsåret (bl. a. arbetstagare med ackordslön) upptas i denna kategori. KOLUMNER I TABELL C Antal personer (kolumn P) Om det finns flera företagare kan det finnas mer än en make eller maka. Antalet makar och antalet personer ska anges i de kategorier där de kan ingå (kategorierna 40 och 50 i grupperna ”oavlönad fast arbetskraft” UR eller ”avlönad fast arbetskraft” PR). Kön (kolumn G) Kön ska endast anges för företagare och/eller driftsledare, i de kategorier där de kan ingå (kategorierna 10 till 30 och 70 i grupperna ”oavlönad fast arbetskraft” UR eller ”avlönad fast arbetskraft” PR). Kön anges genom ett kodnummer enligt följande: 1. Man. 2. Kvinna. Födelseår (kolumn B) Födelseår (fyra siffror) ska endast anges för företagare och/eller driftsledare (kategorierna 10 till 30 och 70 i grupperna ”oavlönad fast arbetskraft” UR eller ”avlönad fast arbetskraft” PR). Driftsledarens lantbruksutbildning (kolumn T) Lantbruksutbildning ska endast anges för företagare och/eller driftsledare (kategorierna 10, 30 och 70 i grupperna ”oavlönad fast arbetskraft” UR eller ”avlönad fast arbetskraft” PR). Lantbruksutbildningen anges genom ett kodnummer enligt följande: 1. Endast praktisk lantbrukserfarenhet. 2. Grundläggande lantbruksutbildning. 3. Högre lantbruksutbildning. Årsarbetstid (kolumn Y1) Arbetstiden ska anges i timmar för alla grupper och kategorier. Den ska avse den tid som faktiskt har använts på arbete i företaget. När det gäller arbetarstagare med nedsatt kapacitet ska arbetstiden anpassas i proportion till kapaciteten. Arbetstiden för arbetskraft med ackordslön värderas genom att den totalsumma som betalts för arbetet delas med timlönen för en timanställd arbetarstagare. Total arbetskraft – antal årsarbetsenheter (kolumn W1) Den fast anställda arbetskraften konverteras till ett antal årsarbetsenheter. Antalet årsarbetsenheter registreras inte för tillfällig arbetskraft (både oavlönad tillfällig och avlönad tillfällig arbetskraft). En årsarbetsenhet motsvarar en person som arbetar heltid i företaget. En person kan inte överskrida en årsarbetsenhet, även om den faktiska arbetstiden överstiger den normala årliga arbetstiden i den berörda regionen och i samma typ av företag. En person som inte arbetar hela året i företaget representerar en del av en årsarbetsenhet. Årsarbetsenheten för varje sådan person erhålls genom att personens faktiska årliga arbetstid delas med den normala årliga arbetstiden för en heltidsanställd i den berörda regionen och i samma företagstyp. När det gäller arbetstagare med nedsatt kapacitet ska antalet årsarbetsenheter anpassas i proportion till kapaciteten. Andelen arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget som en procentandel av årsarbetstiden (kolumn Y2) Andelen arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget är en obligatorisk uppgift bara för tillfällig arbetskraft (både oavlönad och avlönad tillfällig arbetskraft). Uppgiften är frivillig för företagarens make/maka, övrig oavlönad fast arbetskraft och övrig avlönad fast arbetskraft. För varje berörd kategori (40, 50, 60) anges andelen i procent av antalet arbetade timmar under räkenskapsåret. Andelen arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget som en procentandel av årsarbetsenheter (kolumn W2) Årsandelen arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget är obligatorisk för alla kategorier av arbetstagare utom tillfällig arbetskraft (både oavlönad tillfällig arbetskraft och avlönad tillfällig arbetskraft). Den anges som en procentandel av årsarbetsenheten för varje kategori. Arbete i jordbruksföretaget Arbetet i jordbruksföretaget omfattar allt arbete som gäller organisering, övervakning och utförande (både manuellt arbete och förvaltning) som görs i anknytning till jordbruksföretagets jordbruksarbete och det arbete som är relaterat till annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget: — Jordbruksföretagets jordbruksarbete består av — ekonomisk planering och förvaltning (inköp och försäljning för jordbruket, bokföring osv. ), — markarbete (plöjning, sådd, skörd, underhåll av fruktträdgårdar osv. ), — boskapsskötsel (beredning av foder, utfodring av djur, mjölkning, skötsel av boskap osv. ), — beredning av produkter för marknaden, lagerhållning, direktförsäljning av jordbruksprodukter, bearbetning av jordbruksprodukter för egen förbrukning, produktion av vin och olivolja, — underhåll av byggnader, maskiner, utrustning, häckar, diken osv. , — företagets egna transporter utförda av företagets arbetskraft. — Arbete för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget består av — arbete på entreprenad (där jordbruksföretagets produktionsmedel används), — turism, uthyrning och arrangemang av fritidsaktiviteter, — bearbetning av jordbruksprodukter (oavsett om råvaran produceras i företaget eller köps utifrån), t. ex. ost, smör, köttprodukter osv. — produktion av förnybar energi, — skogsbruk och träförädling, — övrigt (pälsdjur, grön omsorg (Care Farming), vattenbruk osv. ). Som arbete i jordbruksföretagets räknas inte — arbete för tillverkning av anläggningstillgångar (anläggning eller större reparationer av byggnader eller maskiner, plantering av fruktträdgårdar, rivning av byggnader, avverkning av fruktträd osv. ), — arbete som utförs för företagarens eller driftsledarens hushåll. Tabell D Tillgångar Tabellens struktur: Kategori av tillgångar Kod (*)   Kolumn Informationsgrupp Värde V OV Vid räkenskapsårets början   AD Ackumulerade avskrivningar   DY Avskrivningar för aktuellt år   IP Investering/Inköp före avdrag för subventioner   S Subventioner   SA Försäljning   CV Vid räkenskapsårets slut   Kod (*) Beskrivning av kategorier OV AD DY IP S SA CV 1010 Likvida medel och motsvarigheter till likvida medel   — — — — —   1020 Fordringar   — — — — —   1030 Andra omsättningstillgångar   — — — — —   1040 Lager   — —         2010 Biologiska tillgångar – anläggningar   — —         3010 Jordbruksmark   — —         3020 Förbättringar av markområden               3030 Byggnader tillhörande jordbruket               4010 Maskiner och utrustning               5010 Skogsmark inklusive timmer på rot   — —         7010 Immateriella tillgångar, säljbara   — —         7020 Immateriella tillgångar, icke-säljbara               8010 Övriga anläggningstillgångar               Följande kategorier av tillgångar ska användas: 1010. Likvida medel och motsvarigheter till likvida medel Likvida medel och andra tillgångar som enkelt kan konverteras till likvida medel. 1020. Fordringar Kortfristiga tillgångar, belopp som andra parter är skyldiga företaget, i regel relaterat till affärsverksamhet. 1030. Andra omsättningstillgångar Alla andra tillgångar som enkelt kan säljas eller som förväntas bli betalda inom ett år. 1040. Lager Lager av produkter, producerade av företaget eller köpta utifrån, som ägs av företaget och som används som insatsvara eller hålls för försäljning. 2010. Biologiska tillgångar – anläggningar Värdet för alla plantor som ännu inte har skördats (alla permanenta grödor och grödor på rot). 3010. Jordbruksmark Jordbruksmark som ägs av företaget. 3020. Förbättringar av markområden Förbättringar av markområden (t. ex. uppförande av inhägnader, dräneringsinstallationer, fast utrustning för konstbevattning) som tillhör företagaren, oavsett brukningsform. De belopp som anges ska vara föremål för avskrivning i kolumn DY. 3030. Byggnader tillhörande jordbruket Byggnader som tillhör företagaren, oavsett markens brukningsform. Denna uppgift är obligatorisk och de belopp som anges ska vara föremål för avskrivning i kolumn DY. 4010. Maskiner och utrustning Traktorer, motordrivna kultivatorer, lastbilar, varubilar, bilar, större och mindre jordbruksutrustning. Denna uppgift är obligatorisk och de belopp som anges ska vara föremål för avskrivning i kolumn DY. 5010. Skogsmark inklusive timmer på rot Skogsmark i ägardrift som ingår i jordbruksföretaget. 7010. Immateriella tillgångar – säljbara Alla immateriella tillgångar som enkelt kan köpas eller säljas (t. ex. kvoter och rättigheter som kan säljas utan mark och för vilka det finns en aktiv marknad). 7020. Immateriella tillgångar – icke-säljbara Alla andra immateriella tillgångar (programvara, licenser osv. ). Denna uppgift är obligatorisk och de belopp som anges ska vara föremål för avskrivning i kolumn DY. 8010. Övriga anläggningstillgångar Övriga långfristiga tillgångar. Uppgiften är obligatorisk och, om det är tillämpligt, ska avskrivningsbeloppen registreras i kolumn DY. Informationsgrupper i tabell D Följande informationsgrupper finns: (OV) vid räkenskapsårets början, (AD) ackumulerade avskrivningar, (DY) avskrivningar för aktuellt år, (IP) investering eller inköp före avdrag för subventioner, (S) subventioner, (SA) försäljning, (CV) vid räkenskapsårets slut. Grupperna förklaras nedan. Det finns bara ett värde för kolumn V. Värderingsmetoder Följande värderingsmetoder är tillåtna: Verkligt värde minus uppskattade försäljningskostnader Det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas eller en skuld regleras mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har intresse av att transaktionen genomförs, minus den kostnad som uppskattas uppstå i relation till försäljningen 2010, 3010, 5010, 7010 Historisk kostnad Nominell eller ursprunglig kostnad för en tillgång när den anskaffas 3020, 3030, 4010, 7020 Bokfört värde Det värde med vilket en tillgång förs in i balansräkningen 1010, 1020, 1030, 1040, 8010 D. OV. XXXX. V   Vid räkenskapsårets början Detta är tillgångarnas värde vid början av räkenskapsåret. För jordbruk som var med i urvalet även föregående år ska värdet vid räkenskapsårets början vara samma som värdet vid det föregående räkenskapsårets slut. D. AD. XXXX. V   Ackumulerade avskrivningar Detta är summan av avskrivningar av tillgångar från början av deras användningstid till slutet av föregående period. D. DY. XXXX. V   Avskrivningar för aktuellt år Detta är den systematiska fördelningen av en tillgångs avskrivningsbara belopp över tillgångens användningstid. En tabell med de årliga avskrivningsprocenter som tillämpas i varje medlemsstat ska lämnas in till kommissionen enligt samma tidtabell som gäller för de årliga redovisningarna. D. IP. XXXX. V   Investeringar/Inköp De totala utgifterna för inköp, större reparationer och produktion av anläggningstillgångar under räkenskapsåret. Om bidrag och subventioner har erhållits för dessa investeringar anges beloppet före avdrag för bidrag och subventioner i kolumn IP. Inköp av mindre maskiner och utrustning eller unga träd och buskar för mindre omplanteringar anges inte i dessa kolumner utan ingår i kostnaderna för räkenskapsåret. Större reparationer som väsentligt ökar maskinens eller utrustningens värde jämfört med värdet före reparationen anges också i denna kolumn, antingen som en del av maskinens eller utrustningens avskrivning, som där det är lämpligt justeras för att ta hänsyn till föremålets förlängda användningstid (på grund av reparationen), eller genom att kostnaden för större reparationer sprids över den förväntade användningstiden. Värdet för tillverkade anläggningstillgångar ska bedömas på grundval av produktionskostnad (inberäknat värdet för avlönad eller oavlönad arbetskraft) och ska läggas till värdet för anläggningstillgångar med koderna 2010 till 8010 i tabell D ”Tillgångar”. D. S. XXXX. V   Investeringssubventioner Den aktuella andelen av alla mottagna subventioner (under tidigare eller aktuellt räkenskapsår) för tillgångar som registreras i denna tabell. D. SA. XXXX. V   Försäljning Total försäljning av tillgångar under räkenskapsåret. D. CV. XXXX. V   Vid räkenskapsårets slut Detta är tillgångens värde vid räkenskapsårets slut. Anmärkningar För posterna 2010, 3010, 5010 och 7010 betraktas skillnaden mellan OV + IP – SA och CV som räkenskapsårets inkomst eller förlust (beroende på ändringar i enhetspris och volym) för dessa tillgångar. Information om biologiska tillgångar – djur registreras i tabell J ”Animalieproduktion”. Tabell E Kvoter och andra rättigheter Kategori av kvot eller rättighet Kod (*)   Kolumner Informationsgrupp Tilldelad kvot Inhyrd kvot Uthyrd kvot Skatter N I O T QQ Kvantitet vid räkenskapsårets slut       — QP Inköpt kvot   — — — QS Såld kvot   — — — OV Vid räkenskapsårets början   — — — CV Vid räkenskapsårets slut   — — — PQ Betalningar för uthyrda eller inhyrda kvoter —   — — RQ Intäkter från leasing eller uthyrda kvoter — —   — TX Skatter — — —   Kod (*) Beskrivning 10 Mjölk 20 Am- och dikobidrag 30 Tack- och getbidrag 40 Sockerbetor 50 Organisk gödsel 60 Stödrättigheter inom ramen för systemet för samlat gårdsstöd utom särskilda rättigheter 70 Stödrättigheter för särskilda rättigheter Kvantiteterna för kvoter (tilldelad kvot, inhyrd kvot och uthyrd kvot) är obligatoriska poster. Endast kvantiteten från och med räkenskapsårets slut ska registreras. De värden som gäller för kvoter som kan handlas separat från tillhörande mark registreras i denna tabell. Kvoter som inte kan handlas separat från den tillhörande marken ska bara registreras i tabell D ”Tillgångar”. De kvoter som ursprungligen erhållits gratis ska också registreras och värderas enligt aktuella marknadsvärden om de kan handlas separat från mark. Vissa uppgiftsposter anges parallellt, antingen enskilt eller som delar av aggregerade uppgifter, i andra grupper eller kategorier i tabell D ”Tillgångar”, tabell H ”Kostnader” och/eller tabell I ”Grödor”. Följande kategorier ska användas: 10. Mjölk. 20. Am- och dikobidrag. 30. Tack- och getbidrag. 40. Sockerbetor. 50. Organisk gödsel. 60. Stödrättigheter inom ramen för systemet för samlat gårdsstöd (utom särskilda rättigheter). 70. Stödrättigheter för särskilda rättigheter inom ramen för systemet för samlat gårdsstöd. Följande informationsgrupper ska användas: E. QQ. Kvantitet (anges endast för kolumnerna N, I, O) Uppgifterna ska anges i följande enheter: — Kategorierna 10 och 40 (mjölk och sockerbeta) – deciton. — Kategorierna 20 och 30 (am- och dikobidrag och tack- och getbidrag) – antal basenheter för bidrag. — Kategori 50 (organisk gödsel) – antalet djur konverterat till standardenheter. — Kategori 60 (stödrättigheter inom ramen för systemet för samlat gårdsstöd utom särskilda rättigheter) – antal rättigheter/ar. — Kategori 70 (stödrättigheter för särskilda rättigheter inom ramen för systemet för samlat gårdsstöd) – antal rättigheter. E. QP. Inköpt kvot (bara för registrering i kolumn N) Här anges belopp som under räkenskapsåret har betalats för kvoter eller andra rättigheter som kan handlas separat från tillhörande mark. E. QS. Såld kvot (bara för registrering i kolumn N) Här anges belopp som har mottagits under räkenskapsåret för kvoter eller andra rättigheter som kan handlas separat från tillhörande mark. E. OV. Värdet vid räkenskapsårets början (bara för registrering i kolumn N) Värdet vid räkenskapsårets början för de kvantiteter företagaren förfogar över, vare sig de ursprungligen erhållits gratis eller köpts in, ska anges till aktuellt marknadsvärde för transaktioner som inte är knutna till mark. E. CV. Värdet vid räkenskapsårets slut (bara för registrering i kolumn N) Värdet vid räkenskapsårets slut för de kvantiteter företagaren förfogar över, vare sig de ursprungligen erhållits gratis eller köpts in, ska anges till aktuellt marknadsvärde för kvoter som kan handlas separat från anknuten mark. E. PQ. Betalningar för leasad kvot eller inhyrd kvot (bara för registrering i kolumn I) Belopp som betalts för leasing eller inhyrning av kvoter eller andra rättigheter. Ingår också i kategori 5070 (Hyror och arrenden) i tabell H ”Kostnader”. E. RQ. Intäkter från leasing eller uthyrning av kvoter (bara för registrering i kolumn I) Belopp som erhållits för leasing eller uthyrning av kvoter eller andra rättigheter. Ingår också i kategori 90900 (Övriga produkter och intäkter) i tabell I ”Grödor”. E. TX. Skatter, extra avgifter (kolumn T) Kategori 10 (Mjölk) avser extra avgifter som ska betalas för produktion av mjölk under räkenskapsåret, i annat fall det belopp som betalats. KOLUMNER I TABELL E Kolumn N avser tilldelad kvot, kolumn I inhyrd kvot, kolumn O uthyrd kvot och kolumn T avser skatter. Tabell F Skulder Tabellens struktur: Kategori av skulder Kod (*)   Kolumner Informationsgrupp Kortfristiga Långfristiga S L OV Vid räkenskapsårets början     CV Vid räkenskapsårets slut     Kod (*) Beskrivning av kategorier S L 1010 Kommersiellt lån, standard     1020 Kommersiellt lån, särskilt     1030 Familjelån/privata lån     1040 Övriga skulder     2010 Leverantörsskulder   — De angivna beloppen ska endast gälla utestående belopp, dvs. avtalade lån minus de återbetalningar som redan gjorts. Följande kategorier ska användas:   1010. Kommersiellt lån, standard – lån som inte har stöd genom allmän politik rörande låntagning. 1020. Kommersiellt lån, särskilt – lån som får stöd genom allmän politik (räntesubventioner, garantier osv. ). 1030. Familjelån/privata lån – lån som avtalats med fysiska personer på grundval av familjära/privata förhållanden med gäldenären. 1040. Övriga skulder – skulder som inte är lån eller leverantörsskulder. 2010. Leverantörsskulder – belopp som företaget är skyldigt leverantörer. De två informationsgrupper som ska registreras är (OV) vid räkenskapsårets början och (CV) vid räkenskapsårets slut. De två kolumnerna är (S) kortfristiga skulder och (L) långfristiga skulder: Kortfristiga skulder— skulder och andra ansvar som löper ut inom ett år. Långfristiga skulder— skulder och andra ansvar som löper ut efter ett år eller mer. Tabell G Mervärdesskatt (moms) Tabellens struktur: Kategori av momssystem Kod (*)     Informationsgrupp Momssystem Transaktioner som påverkar momssaldot men inte är investeringar Transaktioner som påverkar momssaldot som är investeringar C NI I VA Momssystem för jordbruket       Kod (*) Beskrivning av kategorier 1010 Jordbruket använder allmänt system för moms 1020 Jordbruket använder minoritetssystem för moms Förteckning över momssystem för båda kategorierna C NI I Normalt system för moms 1 — — System med delvis avräkningsbar moms 2     De monetära uppgifterna i företagsredovisningen uttrycks utan moms. Följande uppgifter rörande moms ska anges som kategorier: 1010. Jordbruket använder allmänt system för moms 1. Normalt momssystem— det momssystem som garanteras vara inkomstneutralt för jordbruksföretag eftersom momssaldot balanseras med skattemyndigheterna. 2. System med delvis avräkning— det momssystem som inte garanteras vara inkomstneutralt för jordbruksföretagen, även om det kan innehålla vissa ungefärliga mekanismer för kompensation av betald och mottagen moms. 1020. Jordbruket använder minoritetssystem för moms Koder enligt definitionerna för det allmänna momssystemet. Det finns bara en informationsgrupp för jordbrukets momssystem (VA). Det tre kolumnerna är (C) koden för momssystem, (NI) transaktioner som berör momssaldot men inte är investeringar och (I) transaktioner som berör momssaldot som är investeringar. För det normala momssystemet anges en indikation om att det används. Om företaget omfattas av systemet med delvis avräkning av moms ska man även ange transaktioner som berör momssaldot men som inte är investeringar och transaktioner som berör momssaldot som är investeringar. Tabell H Kostnader Tabellens struktur: Kategori av kostnad Kod (*)   Kolumner Informationsgrupp Värde Kvantitet V Q LM Kostnader för arbete, maskiner och insatsvaror     SL Särskilda kostnader för djurskötseln     SC Kostnader för särskilda grödor och för insatsvaror     OS Särskilda kostnader för annan inkomstbringande verksamhet     FO Allmänna omkostnader i jordbruket     Kod (*) Grupp Beskrivning av kategorier V Q 1010 LM Löner och sociala avgifter för avlönad arbetskraft   — 1020 LM Kontraktsarbete och maskinhyror   — 1030 LM Löpande underhåll av maskiner och utrustning   — 1040 LM Driv- och smörjmedel   — 1050 LM Utgifter för bil   — 2010 SL Inköpt koncentrerat foder för betande djur (hästar, idisslare)   — 2020 SL Inköpt grovfoder för betande djur (hästar, idisslare)   — 2030 SL Inköpt foder för svin   — 2040 SL Inköpt foder för fjäderfä och övriga smådjur   — 2050 SL Foder som produceras vid företaget och används för betande djur (hästar, idisslare)   — 2060 SL Foder som produceras vid företaget och används för svin   — 2070 SL Foder som produceras vid företaget och används för fjäderfä och övriga smådjur   — 2080 SL Veterinärkostnader   — 2090 SL Övriga särskilda kostnader för djurhållning   — 3010 SC Inköp av utsäde och plantor   — 3020 SC Utsäde och plantor producerade för eget bruk   — 3030 SC Gödnings- och jordförbättringsmedel   — 3031 SC Kvantitet N använd i mineralgödningsmedel —   3032 SC Kvantitet P2O5 använd i mineralgödningsmedel —   3033 SC Kvantitet K2O använd i mineralgödningsmedel —   3034 SC Inköpt gödsel   — 3040 SC Bekämpningsmedel   — 3090 SC Övriga särskilda kostnader för vegetabilieproduktion   — 4010 OS Särskilda kostnader för skogsbruk och träförädling   — 4020 OS Särskilda kostnader för bearbetning av vegetabilier   — 4030 OS Särskilda kostnader för bearbetning av komjölk   — 4040 OS Särskilda kostnader för bearbetning av buffelmjölk   — 4050 OS Särskilda kostnader för bearbetning av fårmjölk   — 4060 OS Särskilda kostnader för bearbetning av getmjölk   — 4070 OS Särskilda kostnader för bearbetning av kött och andra animalieprodukter   — 4090 OS Övriga specifika kostnader för annan inkomstbringande verksamhet   — 5010 FO Löpande underhåll av byggnader och markanläggningar   — 5020 FO Elektricitet   — 5030 FO Bränsle för uppvärmning   — 5040 FO Vatten   — 5051 FO Jordbruksförsäkring   — 5055 FO Andra försäkringar i anslutning till jordbruket   — 5061 FO Skatter och övriga avgifter   — 5062 FO Skatter för mark och byggnader   — 5070 FO Betald hyra, totalt   — 5071 FO Hyror och arrenden för mark   — 5080 FO Ränteutgifter och andra finansiella avgifter   — 5090 FO Övriga omkostnader i jordbruket   — Jordbrukskostnader (kostnader kontant eller som naturaförmåner och kvantiteterna som motsvarar valda kostnader) är den ”förbrukning” av produktionsresurser (inklusive jordbrukets förbrukning av egenproducerade insatser till jordbruket) som tas från jordbrukets produktion under räkenskapsåret eller den ”förbrukning” av dessa resurser som sker under räkenskapsåret. När vissa användningar hänför sig dels till privat förbrukning, dels till jordbrukets förbrukning (t. ex. elektricitet, vatten, bränsle till uppvärmning och maskiner osv. ) ska endast den senare delen anges i företagsredovisningen. Den andel av användningen av privatägda bilar som motsvarar användningen för jordbrukets ändamål ska också tas med. Vid beräkning av de kostnader som hör samman med produktionen under räkenskapsåret ska inköp och förbrukning av egna produkter i företaget justeras för värdeändringar (inklusive förändringar rörande odlingarna). För varje post ska det totala värdet av de kostnader som har betalats för jordbrukets förbrukning och värdet på förbrukningen anges separat. Om de redovisade kostnaderna hänför sig till den totala ”förbrukningen” av resurser under räkenskapsåret men resurserna inte hör samman med produktionen under räkenskapsåret, ska de angivna uppgifterna i stället avse förändringar i lager av resurser (inklusive kostnader som hänför sig till odlingarna) och redovisas under lämplig kod för rörelsekapital. När företagets produktionsresurser (avlönad eller oavlönad arbetskraft, maskiner eller utrustning) används för att öka anläggningstillgångarna (konstruktion eller omfattande reparation av maskiner, uppförande, större reparation eller rivning av byggnader, plantering eller avverkning av fruktträd), ska motsvarande kostnader – eller en värdering av dem – inte inberäknas i företagets driftskostnader. Under alla omständigheter ska arbetskostnader och arbetstimmar som använts till att producera anläggningstillgångar varken ingå i kostnader eller tas med bland uppgifter om arbetskraft. Om det i undantagsfall inte är möjligt att särskilja och värdera vissa kostnader (bortsett från kostnader för arbetskraft) för tillverkning av anläggningstillgångar (t. ex. användning av företagets traktor) och dessa kostnader sedan införs som kostnader, ska en uppskattning av alla dessa kostnader som uppstått vid tillverkning av anläggningstillgångar anges i tabell I ”Grödor” med kod 90900 (”Annan”) för kategori av grödor. Kostnader rörande ”förbrukning” av investeringstillgångar redovisas som avskrivningar, och följaktligen ska utgifterna för anskaffning av investeringstillgångar inte behandlas som driftskostnader. Anvisningar rörande avskrivning finns i samband med tabell D ”Tillgångar”. Utgifter för kostnadsposter som ersätts under räkenskapsåret eller senare (t. ex. reparation av en traktor efter en skada som täcks av en försäkring eller av en ansvarig tredje part) betraktas inte som företagets kostnader och motsvarande intäkter anges inte heller i jordbrukets redovisning. Vid intäkter från försäljning av köpta förnödenheter ska avdrag göras i motsvarande kostnadsposter. Bidrag och subventioner relaterade till kostnader ska inte dras av från motsvarande kostnadsposter utan anges med lämpliga koder 3100 till 3900 i tabell M ”Subventioner” (se anvisningarna för dessa koder). Bidrag och subventioner till investeringar anges i tabell D ”Tillgångar”. Kostnaderna omfattar även eventuella inköpsrelaterade utgifter för kostnadsposten. Kostnaderna klassificeras enligt följande: 1010. Löner och sociala avgifter för avlönad arbetskraft Denna post omfattar följande: — Löner som faktiskt betalats kontant till löntagarna, oavsett grunden för vederlaget (tim- eller ackordslön), med avdrag för eventuella sociala bidrag till jordbrukaren i dennes egenskap av arbetsgivare som kompensation för utbetalning av en lön som inte motsvarar det faktiskt utförda arbetet (t. ex. frånvaro från arbete på grund av en olycka, yrkesutbildning osv. ). — Löner i form av naturaförmåner (t. ex. logi, mat, bostad, produkter från jordbruket osv. ). — Produktivitetstillägg, kvalifikationstillägg, gåvor, gratifikationer, vinstandelar. — Övriga kostnader i samband med arbetskraft (anställningskostnader). — Sociala avgifter som åligger arbetsgivaren och avgifter som arbetsgivaren betalar för den anställdes del. — Försäkring för olycksfall i arbetet. Sociala avgifter och försäkringar som rör företagaren själv och den oavlönade arbetskraften anses inte som företagets kostnader. De belopp som utbetalas till oavlönad arbetskraft (som definitionsmässigt är lägre än en normal lön – jfr definitionen av oavlönad arbetskraft) anges inte i företagsredovisningen. Ersättning (kontant eller som naturaförmån) till pensionerade arbetarstagare som inte längre är anställda vid företaget upptas inte under denna post utan anges med koden ”Andra kostnader i jordbruket”. 1020. Kontraktsarbete och maskinhyror Denna post omfattar följande: — Samtliga utgifter för arbete som jordbruksföretaget låtit utföra på entreprenad. Detta omfattar i regel både utgifter för användning av utrustning (inklusive bränsle) och själva arbetet. Om utgifter för annat än bränsle (t. ex. bekämpningsmedel, gödsel och utsäde) också omfattas av kontraktet ska dessa utgifter inte räknas med. Detta belopp (eller vid behov en uppskattning) ska tas upp under motsvarande kostnadspost (t. ex. pesticider bokförs med koden 3040 ”Bekämpningsmedel”). — Utgifter för att hyra maskiner som används av företagets arbetskraft. Bränslekostnaderna relaterade till användning av hyrda maskiner anges med koden 1040 ”Driv- och smörjmedel”. — Utgifter för att leasa maskiner som används av företagets arbetskraft. Bränsle- och underhållskostnader för leasade maskiner ska anges med relevanta koder (kod 1030 ”Löpande underhåll av maskiner och redskap” och kod 1040 ”Driv- och smörjmedel”). 1030. Löpande underhåll av maskiner och utrustning Utgifter för underhåll av maskiner och redskap och för mindre reparationer som inte påverkar det reparerade materialets marknadsvärde (betalning till mekaniker, kostnader för reservdelar osv. ). Denna post omfattar inköp av mindre utrustning, utgifter för sadelmakare och skoning av hästar, inköp av däck, drivbänkar, skyddskläder, tvättmedel för allmän rengöring av utrustning samt den andel av kostnaderna för privatbilar som motsvarar användningen av dem i företaget (se även kod 1050). Tvättmedel för rengöring av utrustning som används i hanteringen av boskap (t. ex. mjölkningsmaskiner) anges med kod 2090 ”Övriga särskilda kostnader för djurbesättning”. Större reparationer som innebär att materialets värde ökar i förhållande till värdet före reparationen anges inte med denna kod (se även anvisningarna om avskrivningar i tabell D ”Tillgångar”). 1040. Driv- och smörjmedel Denna post omfattar även den andel av kostnaderna för bränsle och smörjmedel för privatbilar som motsvarar användningen av dem i företaget (se även kod 1050). Om produkterna används både som motorbränsle och bränsle för uppvärmning, delas det totala beloppet mellan följande två poster: 1040. ”Driv- och smörjmedel”. 5030. ”Bränsle för uppvärmning”. 1050. Utgifter för bil Om den andel av kostnaderna för privatbilar som motsvarar användningen av dem i företaget bestäms schablonmässigt (t. ex. med ett fast belopp per km), anges dessa kostnader med denna kod. Foder Använt foder indelas i köpt foder och foder som produceras och används i jordbruket. Köpt foder omfattar slickstenar, mejeriprodukter (köpta eller återlämnade till företaget) samt produkter för konservering och lagerhållning av foder, såväl som utgifter för betesgång och användning av kollektiva betesmarker och ängsmarker som inte ingår i UJA samt arrende av betesmarker som inte ingår i UJA. Inköpt strö och halm räknas också till köpt foder. Inköpt foder som används till betande djur indelas i kraftfoder och grovfoder (inklusive betesgång, utgifter för användning av kollektiva betesmarker, ängsmarker och betesmarker som inte ingår i UJA samt inköpt strö och halm). Kod 2010 ”Inköpt koncentrerat foder för betande djur (hästar, idisslare)” omfattar särskilt oljekraftfoder, foderblandningar, spannmål, konsttorkat gräs, torkad massa av sockerbetor, fiskmjöl, mjölk och mejeriprodukter, mineraler och produkter för konservering och lagerhållning av dessa fodersorter. Utgifter för kontraktsarbeten i jordbruket för produktion av grovfoder, t. ex. ensilage, anges med kod 1020 ”Kontraktsarbeten och maskinhyror”. Foder som produceras på gården och används för eget bruk omfattar säljbara jordbruksprodukter som används som foder (här ingår mjölk och mjölkprodukter, men inte mjölk som dias av kalvar). Strö och halm som produceras vid företaget inräknas endast om det gäller en produkt som har ett marknadsvärde i det berörda området under räkenskapsåret. Följande uppdelning ska göras:   Inköpt foder   2010 Inköpt koncentrerat foder för betande djur (hästar, idisslare)   2020 Inköpt grovfoder för betande djur (hästar, idisslare)   2030 Inköpt foder för svin   2040 Inköpt foder för fjäderfä och övriga smådjur   Foder som produceras vid företaget och används för eget bruk   2050 Foder som produceras vid företaget och används för betande djur (hästar, idisslare)   2060 Foder som produceras vid företaget och används för svin   2070 Foder som produceras vid företaget och används för fjäderfä och övriga smådjur 2080. Veterinärkostnader Kostnader för veterinärsarvoden och läkemedel. 2090. Övriga särskilda kostnader för djurhållning Alla direkta kostnader i samband med animalieproduktion som inte upptas separat i de övriga koderna i tabell H, dvs. betäckningsavgifter, artificiell insemination, kastrering, mjölkkontroll, avgifter och registrering i stamböcker, rengöringsmedel för utrustning som används i hantering av djur (t. ex. mjölkningsmaskiner), emballage till animalieprodukter, kostnader för extern lagerhållning och iordningställande av företagets animalieprodukter, kostnader för marknadsföring av företagets animalieprodukter, kostnader för bortskaffning av överskottsgödsel osv. Likaså ingår kortfristig hyra för byggnader för inhysning av djur eller förvaring av tillhörande produkter. Kostnader för bearbetning av animalieprodukter som anges med koderna 4030 till 4070 i tabell H ingår inte. 3010. Inköp av utsäde och plantor Allt inköpt utsäde och alla plantor, inklusive lökar och knölar. Kostnaderna för nyplantering av unga träd och buskar utgör en investering och upptas antingen i tabell D med kod 2010 ”Fleråriga odlingar” eller med kod 5010 ”Skogsmark”. Vid mindre omplanteringar anses dock kostnader för unga träd och buskar som kostnader för räkenskapsåret i fråga och ska anges med denna kod, bortsett från utgifter rörande skog som finns i anslutning till företaget, vilka anges med kod 4010 ”Särskilda kostnader för skogsbruk”. Kostnader för bearbetning av utsäde (klassificering, desinfektion) anges också med denna kod. 3020. Utsäde och plantor producerade för eget bruk Allt utsäde och alla plantor (inklusive lökar och knölar) som produceras för eget bruk. 3030. Gödnings- och jordförbättringsmedel Alla gödnings- och jordförbättringsmedel (t. ex. kalk) inklusive mull, torv och stallgödsel som är inköpta (stallgödsel som producerats i jordbruket ingår inte). Gödnings- och jordförbättringsmedel som används i skog som ingår i jordbruksföretaget anges med kod 4010 ”Särskilda kostnader för skogsbruk och träförädling”. 3031. Kvantitet kväve (N) i mineralgödningsmedel Kvantiteten (vikt) kväve i form av N i använt mineralgödningsmedel, som en uppskattning på grundval av kvantiteten mineralgödningsmedel och medlets N-halt. 3032. Kvantitet fosfor (P2O5) i mineralgödningsmedel Kvantiteten (vikt) fosfor i form av P2O5 i använt mineralgödningsmedel, som en uppskattning på grundval av kvantiteten mineralgödningsmedel och medlets P2O5-halt. 3033. Kvantitet kalium (K2O) i mineralgödningsmedel Kvantiteten (vikt) kalium i form av K2O i använt mineralgödningsmedel, som en uppskattning på grundval av kvantiteten mineralgödningsmedel och medlets K2O-halt. 3034. Inköpt gödsel Värdet på inköpt gödsel. 3040. Bekämpningsmedel Alla produkter som används för att skydda grödor och plantor mot parasiter och sjukdomar, skadedjur, ogynnsamma växtförhållanden osv. (insekticider, fungicider, herbicider, förgiftat lockbete, fågelskrämmor, hagelskydd, frostskydd osv. ). Om arbetet att skydda grödorna utförs på entreprenad och kostnaden för de använda skyddsprodukterna inte är känd, ska hela summan anges med kod 1020 ”Kontraktsarbete och maskinhyror”. Skyddsmaterial som används i skog som ingår i jordbruksföretaget anges med kod 4010 ”Särskilda kostnader för skogsbruk och träförädling”. 3090. Övriga särskilda kostnader för vegetabilieproduktion Alla kostnader som har direkt samband med vegetabilieproduktionen (inklusive betesmarker och gräsmarker) men som inte upptas separat i övriga kostnadsposter, såsom emballage, snören och rep, kostnader för jordanalys, jordbruksutställningar, plasttäckning (t. ex. för jordgubbsodling), material för konservering av grödor, kostnader för iordningställande av grödor som görs utanför jordbruket, kostnader för saluföring av företagets grödor, kostnader för inköp av säljbara skördar på rot eller för hyra av mark som arrenderats för högst ett år och som används för säljbara skördar, inköp av druvor och oliver som bearbetas i företaget osv. Koden omfattar inte specifika kostnader för bearbetning av andra grödor än vindruvor och oliver, dessa ska anges med koden 4020. Koden omfattar även korttidshyrning av byggnader som används för att lagra säljbara skördar. 4010. Särskilda kostnader för skogsbruk och träförädling Gödningsmedel, bekämpningsmedel, diverse särskilda kostnader. Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4020. Särskilda kostnader för bearbetning av vegetabilier Ingredienser, råvaror eller halvfabrikat, egna eller inköpta, och andra särskilda kostnader för bearbetning av vegetabilier (t. ex. särskilda emballerings- eller marknadsföringskostnader). Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4030. Särskilda kostnader för bearbetning av komjölk Ingredienser, råvaror eller halvfabrikat, egna eller inköpta, och andra särskilda kostnader för bearbetning av komjölk (t. ex. särskilda emballerings- eller marknadsföringskostnader). Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4040. Särskilda kostnader för bearbetning av buffelmjölk Ingredienser, råvaror eller halvfabrikat, egna eller inköpta, och andra särskilda kostnader för bearbetning av buffelmjölk (t. ex. särskilda emballerings- eller marknadsföringskostnader). Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4050. Särskilda kostnader för bearbetning av fårmjölk Ingredienser, råvaror eller halvfabrikat, egna eller inköpta, och andra särskilda kostnader för bearbetning av fårmjölk (t. ex. särskilda emballerings- eller marknadsföringskostnader). Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4060. Särskilda kostnader för bearbetning av getmjölk Ingredienser, råvaror eller halvfabrikat, egna eller inköpta, och andra särskilda kostnader för bearbetning av getmjölk (t. ex. särskilda emballerings- eller marknadsföringskostnader). Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4070. Särskilda kostnader för bearbetning av kött och andra animalieprodukter Ingredienser, råvaror eller halvfabrikat, egna eller inköpta, och andra särskilda kostnader för bearbetning av kött eller andra animalieprodukter som inte anges med koderna 4030 till 4060 (t. ex. särskilda emballerings- eller marknadsföringskostnader). Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 4090. Övriga specifika kostnader för annan inkomstbringande verksamhet Råvaror, egna eller inköpta och andra särskilda kostnader för annan inkomstbringande verksamhet. Arbetskostnader, kontraktsarbete och mekanisering inräknas inte, dessa anges med lämpliga kostnadskoder. 5010. Löpande underhåll av byggnader och markanläggningar Underhåll av byggnader och markanläggningar, inklusive växthus, drivbänkar och stöttor. Kostnader för inköp av byggnadsmaterial för löpande underhåll av byggnader anges med denna kod. Inköp av byggnadsmaterial för nya investeringar ska anges med lämpliga koder i kolumnen ”Investering/Inköp” i tabell D ”Tillgångar”. Kostnader för större byggnadsreparationer som ökar byggnadernas värde (större underhåll) ingår inte i denna kod. Sådana kostnader anges som investering i tabell D med kod 3030 ”Byggnader tillhörande jordbruket”. 5020. Elektricitet Total förbrukning av elektricitet för jordbruksföretagets ändamål. 5030. Bränsle för uppvärmning Total förbrukning av bränsle för uppvärmning i företaget, inklusive uppvärmning av växthus. 5040. Vatten Kostnader för anslutning till det allmänna vattennätet och vattenförbrukning för alla jordbruksändamål, inklusive konstbevattning. Kostnaderna för användning av företagsägd vattenutrustning ska anges med lämplig kod, såsom avskrivning av maskiner och utrustning, löpande underhåll av maskiner och utrustning, motorbränsle, elektricitet. 5051. Jordbruksförsäkring Kostnaden för försäkring av jordbruksproduktionen eller någon av dess komponenter, inklusive djurförsäkring och skördeskadeförsäkring osv. 5055. Andra försäkringar i anslutning till jordbruket Alla försäkringspremier som täcker övriga risker för jordbruket (utom själva jordbruket) såsom företagarens tredjepartsansvar, brand och översvämningsskador, men inte försäkringspremier som täcker olyckor i arbetet som anges med kod 1010 i denna tabell. Här ingår också försäkringspremier för byggnader. 5061. Skatter och övriga avgifter Alla skatter och övriga avgifter som rör jordbruksföretaget, även sådana som gäller åtgärder för miljöskydd med undantag av moms och skatter som gäller mark, byggnader och arbetskraft. Företagarens direkta inkomstskatter räknas inte till företagets kostnader. 5062. Skatter på mark och byggnader Skatter och andra avgifter som uppbärs för äganderätt till jordbruksmark och byggnader som antingen används av brukaren själv eller i arrende där arrendatorn betalar med en del av sin produktion. 5070. Hyror och arrenden Hyror och arrenden (kontant eller i naturaförmåner) för mark och byggnader som arrenderas, kvoter och övriga rättigheter för jordbruket. För jordbruksbyggnader och andra hyrda byggnader ska endast den del av hyresvärdet som rör jordbruksverksamheten anges. Leasing eller hyreskostnader för kvoter som inte är knutna till mark ska även anges i tabell E. 5071. Andelen hyror och arrenden för mark 5080. Ränteutgifter och andra finansiella avgifter Räntor och finansiella avgifter för lånat kapital avsett för jordbruket. Denna information är obligatorisk. Räntesubventioner ska inte dras av, utan anges i tabell M med kod 3550. 5090. Övriga omkostnader i jordbruket Alla övriga kostnader i företaget som inte anges med koderna ovan (arvoden till revisorer, sekreterartjänster och andra utgifter för kontor, kostnader för telefon, diverse bidrag och abonnemang osv. ). Tabell I Grödor Tabellens struktur: Kategori av gröda Kod (*)   Typ av gröda Kod (**) Uppgift saknas Kod (***) Informationsgrupp Kolumner Total areal Andel som bevattnas Andel som används för energigrödor Andel som används för genetiskt modifierade grödor Kvantitet Värde TA IR EN GM Q V A Areal         — — OV Vid räkenskapsårets början — — — — —   CV Vid räkenskapsårets slut — — — — —   PR Produktion — — — —   — SA Försäljning — — — —     FC Jordbrukshushållets egen förbrukning och naturaförmåner — — — — —   FU Jordbrukets egen förbrukning — — — — —   För kategori av gröda ska följande koder användas: Kod (*) Beskrivning Spannmål för produktion av säd (inklusive utsäde) 10110 Vanligt vete och spält 10120 Durumvete 10130 Råg 10140 Korn 10150 Havre 10160 Majs 10170 Ris 10190 Övriga spannmål för produktion av säd Trindsäd och proteingrödor för produktion av säd (inklusive utsäde och blandningar av spannmål och trindsäd) 10210 Ärter, åkerbönor och sötlupiner 10220 Linser, kikärter och vicker 10290 Övriga proteingrödor 10300 Potatis (även tidig potatis och utsädespotatis) 10310 Potatis för framställning av stärkelse 10390 Övrig potatis 10400 Sockerbetor (med undantag för utsäde) 10500 Foderrotfrukter och kålväxter (exklusive utsäde) Industrigrödor 10601 Tobak 10602 Humle 10603 Bomull 10604 Raps och rybs 10605 Solrosor 10606 Soja 10607 Oljelin 10608 Andra oljeväxter 10609 Lin 10610 Hampa 10611 Andra fiberplantor 10612 Aromatiska växter, medicinalväxter och köksväxter 10613 Sockerrör 10690 Andra industrigrödor som inte är nämnda på annat ställe Färska grönsaker, meloner och jordgubbar: Friland eller under lågt skydd (som inte ger tillträde) 10711 I kombination med jordbruksgrödor 10712 Handelsträdgårdsodling 10720 I växthus under högt glas eller annat skydd (som ger tillträde) Uppgifter för alla underrubriker av ”Färska grönsaker, meloner och jordgubbar”: 10731 Blomkål och broccoli 10732 Huvudsallat 10733 Tomater 10734 Sockermajs 10735 Lök 10736 Vitlök 10737 Morötter 10738 Jordgubbar 10739 Meloner 10790 Annat Blommor och andra prydnadsväxter (utom plantskolor) 10810 På friland eller under lågt skydd (som inte ger tillträde) 10820 I växthus under glas eller annat skydd (som ger tillträde) Uppgifter för alla underrubriker av ”Blommor och andra prydnadsväxter (utom plantskolor)”: 10830 Blomsterlökar, rotknölar och stamknölar 10840 Snittblommor och blomknoppar 10850 Blommor och prydnadsväxter Grödor som skördas som grönfoder: 10910 Slåtter- och betesvall på åker Andra grödor som skördas som grönfoder: 10921 Grönfodermajs 10922 Baljväxter 10923 Andra grödor som skördas som grönfoder och som inte är nämnda på annat ställe 11000 Utsäde och sättplantor för åkermark 11100 Övriga grödor på åkermark Träda 11210 Träda för vilken inga bidrag ges 11220 Träda för vilken bidrag ges och som inte ger någon ekonomisk avkastning 11300 Mark som är klar för sådd och som utarrenderas till annan person, även mark som ställs till arbetstagares förfogande som en naturaförmån 20000 Köksträdgårdar Permanent gräsmark 30100 Betesmark och slåtteräng, exklusive naturlig betesmark 30200 Naturlig betesmark 30300 Permanent gräsmark som inte längre används för produktion och som berättigar till bidrag Fleråriga odlingar Fruktarter: 40111 Äpplen 40112 Päron 40113 Persikor och nektariner 40114 Annan frukt från tempererade zoner 40115 Frukt från subtropiska eller tropiska zoner 40120 Bärarter 40130 Nötter Citrusodlingar 40210 Apelsiner 40220 Tangeriner, mandariner, klementiner och liknande små frukter 40230 Citroner 40290 Annan citrusfrukt Olivodlingar 40310 Bordsoliver 40320 Oliver avsedda för framställning av olja (säljs som frukt) 40330 Olivolja 40340 Biprodukter från olivodling Vinodlingar 40411 Kvalitetsvin med skyddad ursprungsbeteckning (SUB) 40412 Kvalitetsvin med skyddad geografisk beteckning (SGB) 40420 Andra viner 40430 Bordsdruvor 40440 Russin 40451 Druvor avsedda för kvalitetsvin med skyddad ursprungsbeteckning (SUB) 40452 Druvor avsedda för kvalitetsvin med skyddad geografisk beteckning (SGB) 40460 Druvor avsedda för andra viner 40470 Diverse produkter från vinodling, såsom druvmust, druvjuice, konjak, vinäger och annat som framställs i jordbruksföretaget 40480 Biprodukter från vinodling (pressrester och liknande) 40500 Plantskolor Övriga fleråriga grödor 40610 Julgranar 40690 Annan 40700 Fleråriga grödor under glas 40800 Tillväxt av nyplanteringar Annan mark 50100 Outnyttjad jordbruksmark 50200 Skogsmark 50210 varav skottskogar med kort omloppstid 50900 Annan mark (mark som upptas av byggnader, gårdsplaner, vägar, vattendrag, stenbrott, ofruktbar mark, berg osv. ) 60000 Svamp Övriga produkter och intäkter 90100 Intäkter från uthyrning av jordbruksmark 90200 Ersättning genom skördeförsäkring som inte kan fördelas på särskilda grödor 90300 Biprodukter från grödor andra än från oliver och vin 90310 Halm 90320 Betblast 90330 Övriga biprodukter 90900 Annan Koderna för typ av gröda ska väljas ur förteckningen nedan: Kod (**) Beskrivning 0 Inte tillämpligt: Denna kod ska användas för bearbetade produkter, produkter i lager och biprodukter. 1 Jordbruksgrödor – huvudgröda, kombinerad gröda: Dessa består av följande: — En enda gröda, dvs. grödor som odlas som enda gröda på en viss areal under räkenskapsåret. — Blandade grödor, dvs. grödor som sås, odlas och skördas tillsammans och där slutprodukten är en blandning. — Den gröda som har den längsta vegetationsperioden av de grödor som odlas i följd på en viss areal under räkenskapsåret. — Grödor som under en tid växer tillsammans på samma areal men som i regel skördas vid olika tidpunkter under räkenskapsåret. Den totala arealen uppdelas på dessa grödor i proportion till den areal som faktiskt upptas av varje gröda. — Färska grönsaker, meloner och jordgubbar som odlas på friland. 2 Jordbruksgrödor – fånggrödor: Grödor som odlas i följd på en viss areal under räkenskapsåret och som inte anses vara huvudgrödor. 3 Trädgårds- och blomsterodlingar på friland: Dessa består av färska grönsaker, meloner och jordgubbar som odlas i handelsträdgårdar på friland och blommor och prydnadsväxter som odlas på friland. 4 Grödor som odlas övertäckta, med tillträde: Dessa består av färska grönsaker, meloner och jordgubbar under skydd, blommor och prydnadsväxter (ettåriga eller fleråriga) under skydd och fleråriga grödor under skydd. Koderna för saknade uppgifter ska väljas ur förteckningen nedan: Kod (***) Beskrivning 0 Inga saknade uppgifter 1 Areal anges inte: Denna ska anges när den areal som används för en gröda inte uppges, t. ex. när det gäller försäljning av säljbara vegetabilieprodukter som är inköpta på rot eller som kommer från mark som arrenderats tillfälligt för en kortare period än ett år och när det gäller bearbetning av inköpta vegetabilieprodukter. 2 Produktion anges inte (på kontrakt): Denna kod ska anges för grödor på kontrakt om den faktiska produktionskvantiteten inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren. 3 Produktion anges inte (inte på kontrakt): Denna kod ska anges för grödor som inte odlas på kontrakt om den faktiska produktionen inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren. 4 Areal och produktion anges inte: Denna kod ska anges om uppgift om areal och faktisk produktion saknas. Informationen om produktion av grödor under räkenskapsåret ska registreras i formatet för Tabell I ”Grödor”. Informationen för var och en av de olika grödorna ska anges i separata tabeller. Tabellens innehåll definieras genom val av en kod för kategori av gröda, en kod för typen av gröda och en kod för saknade uppgifter. Detaljuppgifter rörande potatis (koderna 10310, 10390), färska grönsaker, meloner och jordgubbar (koderna 10731, 10732, 10733, 10734, 10735, 10736, 10737, 10738, 10739, 10790), blommor och prydnadsväxter (koderna 10830, 10840, 10850) och biprodukter (koderna 90310, 90320, 90330) krävs endast om uppgifterna finns att tillgå i jordbrukets bokföring. INFORMATIONSGRUPPER I TABELL I Tabell I innehåller sju rader med informationsgrupper. Dessa är areal (A), vid räkenskapsårets början (OV), vid räkenskapsårets slut (CV), produktion (PR), försäljning (SA), jordbrukshushållets förbrukning och naturaförmåner (FC) och jordbrukets egen förbrukning (FU). Tabell I innehåller sex kolumner där det för varje gröda ska anges total areal (TA), areal som bevattnas (IR), areal som används för energigrödor (EN), areal som används för produktion av genmodifierade grödor (GM), produktions- och försäljningskvantitet (Q) och värde (V). Nedan följer beskrivning för varje grupp av information om vilka kolumner som ska fyllas i: A   Areal För informationsgruppen Areal ska uppgifter anges för total areal (TA), bevattnad areal (IR), areal som används för energigrödor (EN) och areal som används för produktion av genmodifierade grödor (GM). Arealen ska alltid anges i ar (100 ar = 1 ha) med undantag för mark som används för svampodling som ska anges i kvadratmeter. OV   Vid räkenskapsårets början För informationsgruppen Vid räkenskapsårets början (OV) ska värdet (V) anges för produkter i lager vid början av räkenskapsåret. Produkterna ska värderas till det pris ”fritt gård” som gäller på värderingsdagen. CV   Vid räkenskapsårets slut För informationsgruppen Vid räkenskapsårets slut (CV) ska värdet (V) anges för produkter i lager vid slutet av räkenskapsåret. Produkterna ska värderas till det pris ”fritt gård” som gäller på värderingsdagen. PR   Produktion För informationsgruppen Produktion (PR) ska kvantiteterna för de grödor som producerats (Q) under räkenskapsåret (exklusive eventuella förluster på åkern eller vid jordbruket) anges. De kvantiteter som anges ska gälla företagets huvudprodukter (biprodukter räknas inte). Kvantiteterna ska anges i deciton (100 kg) utom för vin och vinrelaterade produkter som anges i hektoliter. När det på grund av försäljningsvillkoren inte är möjligt att fastställa den faktiska produktionen i deciton (jfr försäljning av grödor på rot och grödor på kontrakt) ska kod 2 (uppgift saknas) anges för grödor på kontrakt och kod 3 i övriga fall. SA   Total försäljning För informationsgruppen Total försäljning (SA) ska försäljningskvantiteten (Q) och försäljningsvärdet (V) för produkter som finns i lager vid räkenskapsårets början eller som har skördats under året anges. Eventuella marknadsföringskostnader ska inte dras av från den totala försäljningen, utan anges i tabell H ”Kostnader”. FC   Jordbrukshushållets förbrukning och naturaförmåner För informationsgruppen Jordbrukshushållets förbrukning och naturaförmåner (FC) ska anges värdet (V) för produkter som förbrukats i företagarens hushåll och/eller använts som betalning i natura för varor och tjänster (inberäknat ersättning i natura). De aktuella produkterna ska värderas till priset ”fritt gård”. FU   Jordbrukets egen förbrukning För informationsgruppen Jordbrukets egen förbrukning (FU) ska värdet ”fritt gård” för företagets produkter i lager vid räkenskapsårets början och/eller som framställs under året och används i företaget under räkenskapsåret anges. Hit hör följande: — Djurfoder Värdet ”fritt gård” av de av företagets säljbara produkter (produkter som normalt är säljbara) som under året använts till djurfoder. Den del av företagets halmproduktion som används i djurhållningen (som foder och ströhalm) ska endast värderas när det finns förutsättningar för försäljning av denna produkt i området under året i fråga. De berörda produkterna ska värderas till priset ”fritt gård”. — Utsäde Värdet ”fritt gård” av säljbara produkter som använts som utsäde under året. — Övrig användning i jordbruket (inberäknat produkter från företaget som används i tillagning av måltider för semesterbesökare). Tabell J Animalieproduktion Tabellens struktur: Kategori av djur Kod (*)   Kolumner Informationsgrupp Genomsnittligt antal Nummer Värde A N V AN Genomsnittligt antal   — — OV Vid räkenskapsårets början —     CV Vid räkenskapsårets slut —     PU Inköp —     SA Total försäljning —     SS Försäljning för slakt —     SR Försäljning för vidare uppfödning/avel —     SU Försäljning med obekant syfte —     FC Jordbrukshushållets förbrukning —     FU Jordbrukets egen förbrukning —     Kod (*) Beskrivning 100 Hästdjur 210 Nötkreatur, yngre än ett år, tjur- och stutkalvar samt kvigor 220 Tjurar och stutar, minst ett men mindre än två år gamla 230 Kvigor, minst ett men mindre än två år gamla 240 Tjurar och stutar, två år och äldre 251 Avelskvigor 252 Slaktkvigor 261 Mjölkkor 262 Bufflar 269 Övriga kor 311 Tackor ämnade för avel 319 Övriga får 321 Getter, avelshonor 329 Övriga getter 410 Smågrisar som väger mindre än 20 kg 420 Avelssuggor som väger 50 kg eller mer 491 Slaktsvin 499 Övriga svin 510 Fjäderfä – slaktkycklingar 520 Värphöns 530 Övriga fjäderfän 610 Kaniner, avelshonor 699 Övriga kaniner 700 Bin 900 Andra djur Kategorier av boskap Åtskillnad ska göras mellan följande kategorier av djur: 100. Hästdjur Även kapplöpnings- och ridhästar, åsnor, mulor och mulåsnor osv. 210. Nötkreatur, yngre än ett år, tjur- och stutkalvar samt kvigor 220. Tjurar och stutar, minst ett år men under två år gamla 230. Kvigor, minst ett år men under två år gamla Bortsett från nötkreatur som har kalvat. 240. Tjurar och stutar, två år och äldre 251. Avelskvigor Nötboskap, hondjur på minst två år som ännu inte kalvat och är ämnade för avel. 252. Slaktkvigor Nötboskap, hondjur på minst två år som inte har kalvat och inte är ämnade för avel. 261. Mjölkkor Nötboskap, hondjur, som har kalvat (även om dessa är under två år) och som uteslutande eller huvudsakligen används för produktion av mjölk avsedd för konsumtion eller avsedd för bearbetning som mejeriprodukter. Inbegriper kor för slakt. 262. Bufflar Buffelhonor som har kalvat (även de som är under två år) och som uteslutande eller huvudsakligen används för produktion av mjölk avsedd för konsumtion eller avsedd för bearbetning som mejeriprodukter. I detta ingår även buffelkor för slakt. 269. Övriga kor 1. Nötkreaturshonor som har kalvat (även de som är under två år) som uteslutande eller huvudsakligen används för uppfödning av kalvar och vars mjölk inte används för produktion av mjölk avsedd för konsumtion eller avsedd för bearbetning som mejeriprodukter. 2. Arbetskor. 3. Mjölkkor för slakt (vare sig de är gödda eller inte före slakt). Kategorierna 210 till 252 och 269 omfattar även motsvarande kategorier av bufflar och honbufflar. 311. Tackor avsedda för avel Tackor på minst ett år avsedda för avel. 319. Övriga får Får i alla åldrar med undantag för tackor. 321. Getter, avelshonor 329. Övriga getter Andra getter än hondjur för avel. 410. Smågrisar som väger mindre än 20 kg Smågrisar med en levande vikt på mindre än 20 kg. 420. Avelssuggor som väger 50 kg eller mer Suggor för avel med en levande vikt på minst 50 kg med undantag för utslagssuggor (jfr kategori 499 ”Övriga svin”). 491. Slaktsvin Slaktsvin med en levande vikt på minst 20 kg, med undantag för utslagssuggor och galtar (jfr kategori 499 ”Övriga svin”). 499. Övriga svin Svin med en levande vikt på minst 20 kg, med undantag för avelssuggor (se kategori 420) och slaktsvin (se kategori 491). 510. Fjäderfä – slaktkycklingar Slaktkycklingar. Värphöns och slakthöns ingår ej. Småkycklingar ingår ej. 520. Värphöns Omfattar även unghöns, värphöns, slakthöns och tuppar för avel av värphöns. Unghöns är unga hönor som ännu inte börjat värpa. Småkycklingar ingår ej. 530. Övriga fjäderfän Omfattar ankor, kalkoner, gäss, pärlhöns, strutsar och avelshanar (utom för värphöns). Hondjur avsedda för avel ingår. Småkycklingar ingår ej. 610. Kaniner, avelshonor 699. Övriga kaniner 700. Bin Anges som antalet befolkade bikupor. 900. Andra djur Omfattar småkycklingar, rådjur, bison och fisk. Omfattar även ponnyer och andra djur som används för lantbruksturism. Omfattar inte produkter från andra djur (se tabell K, kategori 900). INFORMATIONSGRUPPER I TABELL J J. AN   Genomsnittligt antal (anges endast i kolumn A) En enhet avser ett djur som funnits i företaget under ett år. Djuren räknas i proportion till hur lång tid de har funnits i företaget under räkenskapsåret. Det genomsnittliga antalet fastställs antingen genom periodvisa inventarier eller genom att registrera inkommande och utgående djur. Alla djur som finns i företaget, inberäknat djur som genom kontrakt föds upp eller göds (djur som inte tillhör företaget men som föds upp eller göds endast som en tjänst från företagaren, som inte tar på sig den ekonomiska risk som normalt gäller vid uppfödning och gödning av sådana djur) och djur som tas emot eller lämnas för betesgång, för den tid av året som de vistas på företaget. Genomsnittligt antal (kolumn A) Det genomsnittliga antalet anges med två decimaler, utom för fjäderfä och kaniner där antalet ska anges i heltal. Denna information ska inte anges för övriga djur (kategori 900). J. OV   Vid räkenskapsårets början Djur som tillhör företaget vid räkenskapsårets början, vare sig de befinner sig på företaget vid den tidpunkten eller inte. Antal (kolumn N) Antalet ska anges som antal djur eller antal bikupor, uttryckt med två decimaler. Denna information ska inte anges för övriga djur (kategori 900). Värde (kolumn V) Boskapens värde ska anges som verkligt värde på värderingsdagen minus uppskattade försäljningskostnader. Denna information ska inte anges för bikupor (kategori 700). J. CV   Vid räkenskapsårets slut Antal djur som tillhör företaget vid räkenskapsårets slut, vare sig de befinner sig på företaget vid den tidpunkten eller inte. Antal (kolumn N) Antalet ska anges som antal djur eller antal bikupor, uttryckt med två decimaler. Denna information ska inte anges för övriga djur (kategori 900). Värde (kolumn V) Boskapens värde ska anges som verkligt värde på värderingsdagen minus uppskattade försäljningskostnader. Denna information ska inte anges för bikupor (kategori 700). J. PU   Inköp Här anges de totala boskapsinköpen under räkenskapsåret. Antal (kolumn N) Antalet ska anges som antal djur uttryckt med två decimaler. Denna information ska inte anges för övriga djur (kategori 900). Värde (kolumn V) Värdet på inköp inbegriper inköpskostnaderna. Relaterade bidrag och subventioner ska inte dras av från totalbeloppet för dessa inköp, utan ska anges i tabell M ”Subventioner” i lämplig kategori (koderna 5100 till 5900). J. SA   Total försäljning Här anges de totala boskapsförsäljningarna under räkenskapsåret. I dessa ingår försäljningar till konsumenter för egen konsumtion av boskap eller kött, oavsett om djuren slaktas vid jordbruket eller inte. Antal (kolumn N) Antalet ska anges som antal djur uttryckt med två decimaler. Denna information ska inte anges för övriga djur (kod 900). Värde (kolumn V) Eventuella marknadsföringskostnader ska inte dras av från det totala försäljningsbeloppet, utan de anges med kod 2090 (”Övriga särskilda kostnader för djurhållning”). Relaterade bidrag och subventioner ska inte ingå i totalbeloppet för försäljningarna, utan anges i tabell M ”Subventioner” i lämplig kategori (koderna 2110 till 2900). J. SS   Försäljning för slakt Här anges boskap som under räkenskapsåret har sålts för slakt. Denna information ska inte anges för avelskvigor (kod 251), bin (kod 700) eller för övriga djur (kod 900). Antal (kolumn N) Se Total försäljning. Värde (kolumn V) Se Total försäljning. J. SR   Försäljning för vidare uppfödning eller avel Här anges boskap som under räkenskapsåret har sålts för vidare uppfödning eller avel. Denna information ska inte anges för slaktkvigor (kod 252), bin (kod 700) eller för övriga djur (kod 900). Antal (kolumn N) Se Total försäljning. Värde (kolumn V) Se Total försäljning. J. SU   Försäljning med obekant destination Här anges boskap som under räkenskapsåret har sålts men information saknas om destinationen. Denna information ska inte anges för bin (kod 700) och övriga djur (kod 900). Antal (kolumn N) Se Total försäljning. Värde (kolumn V) Se Total försäljning. J. FC   Jordbrukshushållets förbrukning och naturaförmåner Här anges boskap som förbrukats i jordbrukshushållet eller som använts för naturaförmåner under räkenskapsåret. Antal (kolumn N) Antalet ska anges som antal djur uttryckt med två decimaler. Denna information ska inte anges för övriga djur (kategori 900). Värde (kolumn V) Boskapens värde ska anges som verkligt värde. J. FU   Jordbrukets egen förbrukning Här anges boskap som under räkenskapsåret har använts för vidarebearbetning inom ramen för annan inkomstbringande verksamhet i företaget. Detta inbegriper boskap som har använts för — restaurangverksamhet, inhysning av turister, och — bearbetning av boskap till köttprodukter och foder. Däremot ingår inte försäljning av boskap eller kött, oavsett om djuren slaktas vid jordbruket eller inte (se information om försäljning, SA). Detta värde ska också anges i tabell H såsom kostnader för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget, med kod 4070 (”Särskilda kostnader för bearbetning av kött och andra animalieprodukter”). Antal (kolumn N) Antalet ska anges som antal djur uttryckt med två decimaler. Denna information ska inte anges för övriga djur (kategori 900). Värde (kolumn V) Boskapens värde ska anges som verkligt värde. Tabell K Animalieprodukter och -tjänster Tabellens struktur: Kategori av animalieprodukter eller -tjänster Kod (*) Uppgift saknas Kod (**)   Kolumner Informationsgrupp Kvantitet Värde Q V OV Vid räkenskapsårets början     CV Vid räkenskapsårets slut     PR Produktion   — SA Försäljning     FC Jordbrukshushållets förbrukning     FU Jordbrukets egen förbrukning     Kod (*) Beskrivning 261 Komjölk 262 Buffelmjölk 311 Fårmjölk 321 Getmjölk 330 Ull 531 Ägg för direkt konsumtion 532 Ägg för kläckning (alla fjäderfän) 700 Honung och produkter från biodling 800 Naturgödsel 900 Övriga animaliska produkter 1100 Kontraktsuppfödning 1120 Nötkreatur på kontrakt 1130 Får och/eller getter på kontrakt 1140 Svin på kontrakt 1150 Fjäderfä på kontrakt 1190 Övriga djur på kontrakt 1200 Övriga animalietjänster Kod (**) Beskrivning 0 Kod 0 ska anges när inga uppgifter saknas. 1 Kod 1 ska anges för produktion där inköpta animalieprodukter bearbetas. 2 Kod 2 ska anges för animalieproduktion om den faktiska produktionskvantiteten inte kan anges (kolumn Q) på grund av försäljningsvillkoren. 3 Kod 3 ska anges när den faktiska produktionskvantiteten (kolumn Q) inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren och animalieproduktionen inte är på kontrakt. 4 Kod 4 ska anges om uppgift om faktisk produktion saknas. Kategorier av animalieprodukter och -tjänster Åtskillnad ska göras mellan följande kategorier av animalieprodukter och tjänster: 261. Komjölk. 262. Buffelmjölk. 311. Fårmjölk. 321. Getmjölk. 330. Ull. 531. Ägg för direkt konsumtion (alla fjäderfän). 532. Ägg för kläckning (alla fjäderfän). 700. Honung och produkter från biodling: honung, honungsmjöd och andra produkter och biprodukter från biodling. 800. Naturgödsel. 900. Övriga animaliska produkter (betäckningsavgifter, foster, vax, gås- eller anklever, mjölk från andra djur osv. ). 1100. Kontraktsuppfödning. Intäkter från kontraktsuppfödning, huvudsakligen betalning för utförda tjänster från jordbrukarens sida utan att denne tar på sig de ekonomiska risker som normalt är förbundna med uppfödning eller gödning av dessa djur. Närmare uppgifter om kategori 1100 (Kontraktsuppfödning): Uppgifter ska lämnas om de finns tillgängliga i företagets räkenskaper. 1120. Nötkreatur på kontrakt 1130. Får och/eller getter på kontrakt 1140. Svin på kontrakt 1150. Fjäderfä på kontrakt 1190. Övriga djur på kontrakt 1200. Övriga animaliska tjänster Belopp som mottagits för andra animalietjänster (betesgång osv. ) Koder för saknade uppgifter Följande koder ska användas om uppgifter saknas: Kod 0 : Kod 0 ska anges när inga uppgifter saknas. Kod 1 : Kod 1 ska anges för produktion där inköpta animalieprodukter bearbetas. Kod 2 : Kod 2 ska anges för animalieproduktion om den faktiska produktionskvantiteten inte kan anges (kolumn Q) på grund av försäljningsvillkoren. Kod 3 : Kod 3 ska anges när den faktiska produktionskvantiteten (kolumn Q) inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren och animalieproduktionen inte är på kontrakt. Kod 4 : Kod 4 ska anges om uppgift om faktisk produktion saknas. INFORMATIONSGRUPPER I TABELL K För naturgödsel (kod 800) ska endast information om försäljning (SA) anges. För övriga animalieprodukter (kod 900) ska information endast anges i form av värde (i kolumn V) eftersom kvantitet inte kan anges för en helhet som består av heterogena produkter. För animalietjänster såsom kontraktsuppfödning (koderna 1100 till 1190) och övriga (kod 1200) ska information endast anges för inkomster som ska registreras som information om försäljning (SA) i kolumnen Värde (V). Kvantitet (kolumn Q) Kvantiteterna ska anges i deciton (100 kg) utom för ägg (koderna 531 och 532) som anges i tusental. För honung och andra produkter från biodling (kod 700) ska kvantiteten uttryckas i honungsekvivalenter. OV   Vid räkenskapsårets början Värdet av de produkter som finns i lager (magasin) vid räkenskapsårets början, med undantag för djurbesättning. Kvantitet (kolumn Q) Se anvisningarna för tabell K. Värde (kolumn V) Produkterna ska värderas enligt verkligt värde på värderingsdagen. CV   Vid räkenskapsårets slut Värdet av de produkter som finns på företaget (i lager) vid räkenskapsårets slut, med undantag för djurbesättning. Kvantitet (kolumn Q) Se anvisningarna för tabell K. Värde (kolumn V) Produkterna ska värderas enligt verkligt värde på värderingsdagen. PR   Produktion under räkenskapsåret Kvantitet (kolumn Q) Kvantiteterna för animaliska produkter som tillverkats under räkenskapsåret (exklusive eventuella förluster). De kvantiteter som anges ska gälla företagets huvudprodukter (biprodukter räknas inte). Den produktion som används för bearbetning inom ramen för annan inkomstbringande verksamhet i anknytning till jordbruket ska räknas in. Mjölk som används för kalvar ska inte ingå i produktionen. SA   Försäljning Totalangivelser för produkter som sålts under räkenskapsåret, som finns i lager i början av räkenskapsåret och som har producerats under året. Kvantitet (kolumn Q) Se anvisningarna för tabell K. Värde (kolumn V) Det totala försäljningsbeloppet (vare sig betalning har mottagits under räkenskapsåret eller inte) från försäljning av produkter som fanns i lager vid räkenskapsårets början eller som har producerats under året. I det totala försäljningsbeloppet inräknas värdet av produkter som återförts till företaget (skummjölk osv. ). Det senare värdet upptas även under kostnader för jordbruket. Alla ersättningsbetalningar (t. ex. ersättning för hagelskador från försäkringsbolag) under räkenskapsåret ska räknas in i det totala försäljningsbeloppet för de berörda produkterna, i samtliga fall där det kan fastställas att ersättningen gäller produktionen av dessa produkter. I annat fall införs de i tabell I ”Grödor” med koden 90900 ”Annan”. Bidrag och subventioner som mottagits för produkter under räkenskapsåret räknas inte in i försäljningstotalen, utan anges i tabell M ”Subventioner” i lämplig kategori (koder mellan 2110 och 2900). Eventuella kostnader för marknadsföring ska, om de är kända, inte avräknas från det totala försäljningsbeloppet utan anges i tabell H ”Kostnader” med kod 2090 ”Övriga särskilda kostnader för djurbesättning” eller kod 3090 ”Övriga särskilda kostnader för vegetabilieproduktion”. FC   Jordbrukshushållets förbrukning och naturaförmåner Produkter som förbrukats i företagarens hushåll och/eller använts för betalning i natura av varor och tjänster (inklusive ersättning i natura). Denna information ska inte anges för ägg för kläckning (kod 532). Kvantitet (kolumn Q) Se anvisningarna för tabell K. Värde (kolumn V) Produkterna ska värderas enligt verkligt värde. FU   Jordbrukets egen förbrukning Företagets produkter som antingen finns i lager (magasin) vid räkenskapsårets början och/eller produceras under året, och som används i företaget under räkenskapsåret. Hit hör följande: — Djurfoder – företagets säljbara produkter (produkter som normalt är säljbara) som under året använts till djurfoder. Mjölk som används till kalvar inräknas inte i denna rubrik. — Produkter som använts inom ramen för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till jordbruket: — Restaurangverksamhet, inhysning av turister osv. — Vidarebearbetning (mjölk som används för smör, ost osv. ). Kvantitet (kolumn Q) Se anvisningarna för tabell K. Värde (kolumn V) Produkterna ska värderas enligt verkligt värde. Dessa värden anges också som företagets kostnader. Tabell L Annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till jordbruket Tabellens struktur: Förteckning över annan inkomstbringande verksamhet Kod (*) Uppgift saknas Kod (**)   Kolumner Informationsgrupp Kvantitet Värde Q V OV Vid räkenskapsårets början —   CV Vid räkenskapsårets slut —   PR Produktion   — SA Försäljning —   FC Jordbrukshushållets förbrukning —   FU Jordbrukets egen förbrukning —   Kod (*) Beskrivning 261 Bearbetning av komjölk 262 Bearbetning av buffelmjölk 311 Bearbetning av fårmjölk 321 Bearbetning av getmjölk 900 Bearbetning av kött eller andra animalieprodukter 1010 Bearbetning av vegetabilieprodukter 1020 Skogsbruk och träförädling 2010 Kontraktsarbete 2020 Turism, uthyrning, restaurangverksamhet och arrangemang av fritidsaktiviteter 2030 Produktion av förnybar energi 9000 Övriga andra motsvarande verksamheter med direkt anknytning till jordbruket Kod (**) Beskrivning 0 Kod 0 ska anges när inga uppgifter saknas. 1 Kod 1 ska anges för produktion där inköpta boskapsprodukter, animalie- eller vegetabilieprodukter bearbetas. 2 Kod 2 ska anges för produktion på kontrakt om den faktiska produktionskvantiteten (kolumn Q) inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren. 3 Kod 3 ska anges när den faktiska produktionskvantiteten (kolumn Q) inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren och produktionen inte är på kontrakt. 4 Kod 4 ska anges om uppgift om faktisk produktion saknas. Definitionen av annan inkomstbringande verksamhet är densamma som används i undersökningarna om företagsstrukturen i jordbruket (bilaga I till förordning (EG) nr 1166/2008) och gemenskapstypologin för jordbruksföretag (artikel 4 och bilaga III till förordning (EG) nr 1242/2008). Denna definition följer, utom i undantagsfall, den statistiska näringsgrensindelningen i Europeiska gemenskapen (Nace rev. 2) och Manual till räkenskaper för jordbruket och skogsbruket (EAA/EAF 97 rev. 1. 1). Annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget avser verksamhet som inte är jordbruk men som har en ekonomisk betydelse för företaget och där företagets jordbruksresurser (produktionsmedel) utnyttjas. Med inkomstbringande verksamhet avses i detta sammanhang aktivt arbete, dvs. rent ekonomiska investeringar ingår inte. Uthyrning av mark eller jordbrukets övriga jordbruksresurser för olika slags verksamheter utan närmare deltagande i dessa verksamheter anses inte som annan inkomstbringande verksamhet, utan som en del av företagets jordbruksverksamhet. All bearbetning av jordbruksprodukter ska räknas som annan inkomstbringande verksamhet, utom om bearbetningen betraktas som en del av jordbruksverksamheten. Vinframställning och produktion av olivolja ingår därför inte, utom om den inköpta andelen vin eller olivolja är betydande. All bearbetning i jordbruksföretaget av en primär jordbruksprodukt till en bearbetad sekundär produkt räknas som annan inkomstbringande verksamhet, oavsett om råvarorna produceras på jordbruksföretaget eller köps in utifrån. Detta omfattar köttbearbetning, osttillverkning osv. Kategorier av annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till jordbruket Åtskillnad ska göras mellan följande kategorier av annan inkomstbringande verksamhet: 261. Bearbetning av komjölksprodukter. 262. Bearbetning av buffelmjölksprodukter. 311. Bearbetning av fårmjölksprodukter. 321. Bearbetning av getmjölksprodukter. 900. Bearbetning av kött eller andra animalieprodukter. 1010. Bearbetning av vegetabilieprodukter, utom vin och olivolja. I detta ingår produktion av alkohol av andra produkter än vindruvor – cider eller päronvin. 1020. Skogsbruk och träförädling Detta omfattar försäljning av avverkat timmer och timmer på rot, skogsprodukter andra än timmer (kork, tallkåda osv. ) och trä som har förädlats under räkenskapsåret. 2010. Kontraktsarbete för utomstående. Uthyrning av företagets utrustning utan jordbrukets arbetskraft eller användning av jordbrukets arbetskraft i kontraktsarbete betraktas inte som annan inkomstbringande verksamhet utan som en del av jordbruksverksamheten. 2020. Turism, uthyrning, restaurangverksamhet och arrangemang av fritidsaktiviteter. I detta ingår ersättning från turism (campingplatser, stuguthyrning, ridning, jakt, fiske osv. ). 2030. Produktion av förnybar energi. Detta omfattar produktion av förnybar energi för marknaden, inklusive biogas, biobränslen eller el, med vindturbiner, annan utrustning eller av jordbruksråvaror. Följande ingår inte, eftersom de betraktas som en del av företagets jordbruksverksamhet: — Produktion av förnybar energi endast för företagets egen användning. — Uthyrning av mark eller tak endast för installation av anläggningar såsom vindkraftverk eller solpaneler. — Försäljning av råvara till ett annat företag för produktion av förnybar energi. 9000. Övriga andra inkomstbringande verksamheter med direkt anknytning till företaget. Annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till jordbruksföretaget som inte anges på annat ställe. Koder för saknade uppgifter Följande koder ska användas om uppgifter saknas Kod 0 : Kod 0 ska anges när inga uppgifter saknas. Kod 1 : Kod 1 ska anges för produktion där inköpta boskapsprodukter, animalie- eller vegetabilieprodukter bearbetas. Kod 2 : Kod 2 ska anges för produktion på kontrakt om den faktiska produktionskvantiteten (kolumn Q) inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren. Kod 3 : Kod 3 ska anges när den faktiska produktionskvantiteten (kolumn Q) inte kan anges på grund av försäljningsvillkoren och produktionen inte är på kontrakt. Kod 4 : Kod 4 ska anges om uppgift om faktisk produktion saknas. INFORMATIONSGRUPPER I TABELL L Kvantitet (kolumn Q) Dessa kvantiteter ska anges i deciton (100 kg). För mjölkbaserade produkter (koderna 261, 262, 321 och 322) ska kvantiteten flytande mjölk anges, oberoende av i vilken form (grädde, smör, ost, osv. ) den säljs, förbrukas i företaget eller används som naturaförmån eller för eget bruk. L. OV   Vid räkenskapsårets början Värdet av de produkter som finns i lager (magasin) vid räkenskapsårets början. Denna information ska inte anges för kontraktsarbete (kod 2010), turismverksamhet (kod 2020), produktion av förnybar energi (kod 2030) och övrig ”annan inkomstbringande verksamhet” som är direkt anknuten till jordbruket (kod 9000). Värde (kolumn V) Produkternas värde ska anges som verkligt värde på värderingsdagen minus uppskattade försäljningskostnader. L. CV   Vid räkenskapsårets slut Värdet av de produkter som finns på företaget (i lager) vid räkenskapsårets slut. Denna information ska inte anges för kontraktsarbete (kod 2010), turismverksamhet (kod 2020), produktion av förnybar energi (kod 2030) och övrig annan inkomstbringande verksamhet som är direkt anknuten till jordbruket (kod 9000). Värde (kolumn V) Produkternas värde ska anges som verkligt värde på värderingsdagen minus uppskattade försäljningskostnader. L. PR   Produktion under räkenskapsåret Kvantitet (kolumn Q) Denna information ska endast anges för de kategorier som gäller bearbetning av mjölk (koderna 261 till 321). Den motsvarar kvantiteten flytande mjölk som produceras i jordbruket under räkenskapsåret och används för produktion av bearbetade produkter. L. SA   Försäljning Totalangivelsen för produkter som sålts under räkenskapsåret, som finns i lager i början av räkenskapsåret och som har producerats under året samt inkomster från annan inkomstbringande verksamhet. Värde (kolumn V) Det totala försäljningsbeloppet (vare sig betalning har mottagits under räkenskapsåret eller inte) från försäljning av produkter som fanns i lager vid räkenskapsårets början eller som har producerats under året. Alla ersättningsbetalningar (t. ex. ersättning från försäkringsbolag) under räkenskapsåret ska inräknas i det totala försäljningsbeloppet för de berörda produkterna, alltid när det kan fastställas att ersättningen gäller produktionen av dessa produkter. I annat fall införs de i tabell I ”Grödor” med koden 90900 ”Annan”. Bidrag och subventioner som mottagits för produkter under räkenskapsåret inräknas inte i den totala försäljningen, utan anges i tabell M ”Subventioner” i lämplig kategori (koder mellan 2110 och 2900). Eventuella kostnader för marknadsföring ska, om de är kända, inte avräknas från det totala försäljningsbeloppet utan anges i tabell H ”Kostnader” i lämplig kategori av särskilda kostnader för annan inkomstbringande verksamhet (koderna 4010 till 4040). L. FC   Jordbrukshushållets förbrukning och naturaförmåner Produkter som förbrukats i företagarens hushåll och/eller använts för betalning i natura av varor och tjänster (inklusive ersättning i natura). Denna information ska inte anges för kontraktsarbete (kod 2010) och turismverksamhet (kod 2020). Värde (kolumn V) Produkterna ska värderas enligt verkligt värde. L. Jordbrukets egen förbrukning Företagets produkter som antingen finns i lager (magasin) vid räkenskapsårets början och/eller som produceras under året, och som används i företaget under räkenskapsåret. Detta inbegriper produkter som bearbetats i jordbruket (ost från mjölk, bröd från spannmål, skinka från kött osv. ) och som används för restaurangverksamhet eller inhysning av turister. Denna information ska inte anges för kontraktsarbete (kod 2010) och turismverksamhet (kod 2020). Värde (kolumn V) Produkterna ska värderas enligt verkligt värde. Tabell M Subventioner Tabellens struktur: Kategori av subvention Kod (*)   Finansiering Kod (**) Basenhet Kod (***) Informationsgrupp Kolumner Antal basenheter Värde N V S Subvention     Kategorierna av subvention ska väljas ur förteckningen nedan: Koderna för kategori av subvention: Kod (*) Beskrivning Systemet med samlat gårdsstöd 1110 Andel ”normal” 1120 Andel gräsmark 1130 Andel med särskilda rättigheter 1200 System med enhetlig arealersättning Artikel 68 i förordning (EG) nr 73/2009  (10) 2110 Stöd för mejerisektorn 2120 Stöd för nötköttssektorn 2130 Stöd för får- och getsektorn 2140 Stöd för rissektorn 2150 Stöd för andra grödor 2160 Stöd för andra djur 2170 Frikopplat stöd Valda kopplade EU-direktstöd 2210 Bidrag för am- och dikor 2220 Tilläggsbidrag för am- och dikor 2230 Får- och getbidrag 2240 Får- och getbidrag, tillägg 2250 Bomull 2270 Övriga frukter och grönsaker Övriga kopplade direktbetalningar för särskilda verksamheter Jordbruksgrödor 2311 Spannmål, oljeväxter och proteingrödor 2312 Potatis 2313 Sockerbetor 2314 Industrigrödor 2315 Grönsaker 2316 Träda 2319 Icke-definierade jordbruksgrödor 2320 Permanent gräsmark Fleråriga odlingar 2331 Bär och nötter 2332 Kärn- och stenfrukter 2333 Citrusodlingar 2334 Olivodlingar 2335 Vinodlingar 2339 Icke-definierade fleråriga grödor Djur 2341 Mjölk och mjölkprodukter 2342 Nötkött 2343 Icke-definierad boskap 2344 Får och getter 2345 Svin och fjäderfän 2349 Icke-definierade djur Bidrag och subventioner av undantagskaraktär 2810 Utbetalningar vid katastrofer 2890 Annan 2900 Subventioner som inte kan fördelas till någon verksamhet eller som inte kan registreras med någon av koderna ovan Landsbygdsutveckling 3100 Investeringssubventioner 3200 Övrigt stöd under axel 1 3300 Stöd för miljövänligt jordbruk och för djurskydd 3400 Natura 2000-betalningar med undantag för skogsbruk 3500 Stöd för naturbetingade svårigheter i bergsområden och för andra områden med svårigheter 3600 Skogsbruk inklusive Natura 2000-betalningar för skogsbruk 3700 Övrigt stöd under axel 2 3900 Övriga betalningar för landsbygdsutveckling Bidrag och subventioner för kostnader 4100 Löner och sociala avgifter 4200 Motorbränslen Boskap 4310 Foder för betesdjur 4320 Foder för svin och fjäderfän 4330 Övriga kostnader för boskap Gröda 4410 Frö 4420 Gödningsmedel 4430 Bekämpningsmedel 4440 Övriga särskilda kostnader för vegetabilieproduktion Allmänna omkostnader i jordbruket 4510 Elektricitet 4520 Bränsle för uppvärmning 4530 Vatten 4540 Försäkringar 4550 Ränta 4600 Kostnader för annan inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till företaget 4800 Övriga kostnader 4900 Subventioner för kostnader på grundval av artikel 68 i förordning (EG) nr 73/2009 Bidrag och subventioner för inköp av boskap 5100 Mjölk och mjölkprodukter 5200 Nötkött 5300 Får och getter 5400 Svin och fjäderfän 5900 Andra djur 9000 Skillnader från tidigare räkenskapsår Koderna som beskriver hur subventionen finansieras ska väljas i förteckningen nedan: Kod (**) Beskrivning 1 Subventionen finansieras endast från EU-budgeten. 2 Åtgärden samfinansieras av EU och medlemsstaten. 3 Åtgärden finansieras inte från EU-budgeten utan från andra allmänna medel. Koderna för definition av basenheter ska väljas ur förteckningen nedan: Kod (***) Beskrivning 1 Subventionen beviljas per djur. 2 Subventionen beviljas per hektar. 3 Subventionen beviljas per ton. 4 Jordbruk/annan: subventionen beviljas för jordbruket som helhet eller på ett sätt som inte passar in i de övriga kategorierna. Bidrag och subventioner som företaget har mottagit under räkenskapsåret, utom bidrag och subventioner för investeringar, ska registreras i ett format enligt tabell M ”Subventioner”. Bidrag och subventioner för investeringar ska anges i tabell D ”Tillgångar”. Vidare ska endast sådana bidrag och subventioner anges som har beviljats från allmänna medel. Som allmän regel gäller att alla bidrag och subventioner som har anknytning till det aktuella räkenskapsåret ska anges, även om de ännu inte har mottagits. Undantag till detta är betalningar för landsbygdsstöd. För dessa betalningar ska endast de belopp som mottagits under det berörda räkenskapsåret anges. Varje bidrag eller subvention ska anges enligt formatet i tabell M och ska beskrivas genom val av korrekt kod för kategori av subvention, lämplig kod som beskriver finansieringen av åtgärden och rätt kod för basenhet. Eftersom subventionerna kan variera beroende på hur de finansieras och basenheten används, kan det finnas flera tabeller per kategori av subvention. Varje tabell har bara en enda rad där antalet basenheter (N) och subventionens värde (V) ska anges. (1)  EUT L 347, 24. 12. 2009, s. 14. (2)  EUT L 154, 21. 6. 2003, s. 1. (3)  EUT L 335, 13. 12. 2008, s. 3. (4)  Bilaga III till kommissionens förordning (EG) nr 1242/2008 av den 8 december 2008 (EUT L 335, 13. 12. 2008, s. 3). (5)  EUT L 93, 31. 3. 2006, s. 12. (6)  EGT L 160, 26. 6. 1999, s. 80. (7)  EGT L 103, 25. 4. 1979, s. 1. (8)  EGT L 206, 22. 7. 1992, s. 7. (9)  EGT L 327, 22. 12. 2000, s. 1. (10)  EUT L 30, 31. 1. 2009, s. 16

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1081/2006 om Europeiska socialfonden för att utöka typerna av utgifter som berättigar till stöd från fonden

2008-11-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/ae3568f8-c8ff-4d87-931f-cffe324d2a40

swe

SV SV SV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 26. 11. 2008 KOM(2008) 813 slutlig 2008/0232 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1081/2006 om Europeiska socialfonden för att utöka typerna av utgifter som berättigar till stöd från fonden SV 1 SV • Motiv och syfte MOTIVERING Förslagets syfte är att förenkla Europeiska socialfondens verksamhet. • Allmän bakgrund: Nya utmaningar för Europeiska socialfonden (ESF) Europeiska socialfonden (ESF) har inrättats med stöd av artikel 146 i EG-fördraget, där det sägs att fondens mål är att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter och främja deras geografiska och yrkesmässiga rörlighet. Europeiska socialfonden (ESF) medverkar därigenom även till att nå målet om ekonomisk och social sammanhållning i artikel 158 i EG-fördraget genom att stödja politik, verksamhet och prioriteringar som syftar till full sysselsättning, kvalitets- och produktivitetsförbättringar i arbetet samt social integration och sammanhållning i linje med riktlinjerna och rekommendationerna i Europeiska sysselsättningsstrategin. Den rådande finanskrisen och ekonomiska nedgången till ett starkt ökande konkurrenstryck på företagen i Europa och drabbar de offentliga budgetarna hårt. I flera medlemsstater har i andra helt avstannat. Arbetslösheten börjar att stiga. tillväxten minskat avsevärt, medan den leder Det är därför ytterst viktigt att Europeiska socialfonden tas i anspråk så mycket som möjligt för att mildra de problem som den ekonomiska nedgången medför för de arbetslösa, särskilt de mest utsatta. Allt måste göras för att främja effektiv, verkningsfull och snabb användning av tillgängliga medel, utan att principerna för sund ekonomisk förvaltning åsidosätts. Därför syftar det här förslaget till att införa ytterligare en förenklad metod för ianspråktagande av Europeiska socialfonden, så att stödet till kampen mot Europas ekonomiska och sociala problem blir snabbare och effektivare. Europaparlamentet har upprepade gånger nämnt förenkling som en viktig fråga för struktur- fonderna. Europeiska revisionsrätten lämnade i sin årsrapport om budgetgenomförandet 2007 en viktig rekommendation i detta avseende. Enligt revisionsrätten bör man ”förenkla underlaget för beräkning av stödberättigande kostnader och mer använda klumpsummor eller schablonbelopp i stället för att ersätta ’faktiska kostnader’”1. Schablonersättningar från ESF har sedan 2007 kunnat betalas ut för indirekta utgifter, och 23 medlemsstater kommer att utnyttja denna möjlighet. Enligt ESF:s regler är det dock för närvarande inte tillåtet att betala ut klumpsummor. Enligt föreliggande förslag ska finansiering med schablonbelopp utvidgas till direkta utgifter, omfattningen utökas till skalor av standardiserade enhetskostnader och betalning genom klumpsummor tillåtas. Förslaget är inte avsett att ändra ESF-förordningens inriktning på de fyra centrala åtgärdsområden som Europeiska rådet ställt sig bakom: ökad anpassningsförmåga hos arbetstagare och företag; ökat tillträde till arbetslivet, förhindrande av arbetslöshet, stimulans till ett längre yrkesverksamt liv samt ökat deltagande på arbetsmarknaden; stärkt social integration genom att främja missgynnade personers medverkan på arbetsmarknaden och bekämpa diskriminering; främja partnerskap för reformer inom sysselsättning och social integration. 1 Revisionsrätten: ”Revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2007 samt institutionernas svar”, punkt 2. 42, EUT C 286, 10. 11. 2008. SV 2 SV I de minst gynnade regionerna och medlemsstaterna kommer strukturfonderna att fortsätta att fokusera verksamheten på att främja strukturell anpassning, tillväxt och skapande av sysselsättning. Utöver de nämnda prioriteringarna kommer ESF också enligt konvergensmålet att i detta syfte fortsätta att stödja insatser för att utvidga och förbättra investeringar i humankapital, särskilt genom förbättring av utbildningssystemen och genom insatser för att utveckla institutionell kapacitet och effektivitet i offentlig förvaltning på nationell, regional och lokal nivå. Slutligen påverkar inte förslaget den uppmärksamhet som unionen ägnar jämställdhet och främjande av goda styrformer. Vid den partiella omställningen av fondens program har arbetsmarknadsparternas engagemang även fortsättningsvis stor betydelse för fondens prioriteringar och verksamhet, särskilt mot bakgrund av den rådande ekonomiska situationen. Samtidigt med det här förslaget föreslår kommissionen ändringar av strukturfonds- förordningarna (i synnerhet av den allmänna förordningen) så att de kan användas så effektivt som möjligt för att bemöta den ekonomiska krisen. En fråga av betydelse för ESF är förslaget att utökade förhandsbetalningar ska göras tillgängliga för förvaltningsmyndigheterna, så att de kan komma igång snabbt med ny verksamhet. • Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Ej tillämpligt. 1. RÄTTSLIGA ASPEKTER • Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Syftet med förslaget är att ändra ESF-förordningen för att förenkla förvaltningen och användningen av den. • Rättslig grund Förslaget grundar sig på artikel 148 i EG-fördraget. • Subsidiaritetsprincipen Förslaget avser ett område där gemenskapen är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig. SV 3 SV 2008/0232 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1081/2006 om Europeiska socialfonden för att utöka typerna av utgifter som berättigar till stöd från fonden EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 148, med beaktande av kommissionens förslag2, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, med beaktande av Regionkommitténs yttrande4, i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget5, och av följande skäl: (1) (2) (3) (4) 2 3 4 5 6 7 Enligt artikel 56 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/19996 ska reglerna för utgifters stödberättigande fastställas på nationell nivå, med vissa undantag för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden (ESF). I artikel 11. 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/19997 anges vilka kostnader som berättigar till bidrag från ESF i enlighet med artikel 11. 1 i den förordningen. Finanskrisen motiverar ytterligare förenklingar för att underlätta tillgången till stöd som samfinansieras av Europeiska socialfonden. Europeiska revisionsrätten rekommenderade i sin årsrapport för 2007 att de lagstiftande myndigheterna och kommissionen bör vara beredda att ompröva EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT L 210, 31. 7. 2006, s. 25. EUT L 210, 31. 7. 2006, s. 12. SV 4 SV utformningen av framtida utgiftsprogram och överväga att förenkla underlaget för beräkning av stödberättigande kostnader och mer använda klumpsummor eller schablonbelopp i stället för att ersätta ”faktiska kostnader”. (5) (6) För att förenkla förvaltning, administration och kontroll av insatser som får stöd från ESF, särskilt när resultatbaserade ersättningssystem förekommer, bör två ytterligare typer av stödberättigande kostnader läggas till, nämligen klumpsummor och schablonmässiga standardiserade skalor av enhetskostnader. Av rättssäkerhetsskäl i samband med utgifters stödberättigande bör denna förenkling gälla allt stöd från ESF. Därför krävs retroaktiv tillämpning med verkan från och med den 1 augusti 2006, den dag då förordning (EG) nr 1081/2006 trädde i kraft. (7) Förordning (EG) nr 1081/2006 bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Artikel 11. 3 i förordning (EG) nr 1081/2006 ska ändras på följande sätt: 1) Led b ska ersättas med följande: ”b) när det gäller bidrag: i) schablonmässigt angivna indirekta kostnader upp till 20 % av de direkta kostnaderna för insatsen, ii) schablonmässiga kostnader beräknade genom tillämpning av standardiserade skalor av enhetskostnader som medlemsstaten bestämmer, iii) klumpsummor avsedda att täcka alla eller delar av kostnaderna för en insats. ” 2) Följande stycken ska läggas till som andra, tredje och fjärde styckena: ”Alternativen enligt första stycket b i, ii och iii får kombineras endast om vart och ett av dem avser en annan kategori av stödberättigande kostnader eller om de används för olika projekt inom samma insats. Kostnader som avses i första stycket b i, ii och iii ska fastställas på förhand enligt en rättvis, skälig och verifierbar beräkning. Den klumpsumma som avses i första stycket b iii får inte överstiga 50 000 euro. ” Artikel 2 Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska dock tillämpas från och med den 1 augusti 2006. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. SV 5 SV Utfärdad i Bryssel den […] På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande […] […] SV 6 SV

Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 24 mars 2021 om ändring av rekommendation ESRB/2015/2 om bedömningen av gränsöverskridande effekter och frivillig ömsesidighet för makrotillsynsåtgärder (ESRB/2021/2) 2021/C 222/02

2021-03-24

http://publications.europa.eu/resource/cellar/b82d7a0a-ca4e-11eb-84ce-01aa75ed71a1

swe

C_2021222SV. 01001301. xml 11. 6. 2021    SV Europeiska unionens officiella tidning C 222/13 EUROPEISKA SYSTEMRISKNÄMNDENS REKOMMENDATION av den 24 mars 2021 om ändring av rekommendation ESRB/2015/2 om bedömningen av gränsöverskridande effekter och frivillig ömsesidighet för makrotillsynsåtgärder (ESRB/2021/2) (2021/C 222/02) EUROPEISKA SYSTEMRISKNÄMNDENS STYRELSE HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (1), särskilt artikel 3 och artiklarna 16–18, med beaktande av Europeiska systemrisknämndens beslut ESRB/2011/1 av den 20 januari 2011 om arbetsordningen för Europeiska systemrisknämnden (2), särskilt artiklarna 18–20, och av följande skäl: (1) För att säkerställa effektiva och konsekventa nationella makrotillsynsåtgärder är det viktigt att komplettera det obligatoriska erkännandet enligt unionsrätten med frivillig ömsesidighet. (2) Ramverket för frivillig ömsesidighet för makrotillsynsåtgärder, som framgår av Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2015/2 (3), syftar till att säkerställa att samma uppsättning makrotillsynskrav tillämpas på samma typ av riskexponering i en viss medlemsstat, oavsett vilken rättslig ställning eller hemvist den finansiella tjänsteleverantören har. (3) I Europeiska systemrisknämndens beslut ESRB/2017/4 (4) rekommenderas att den relevanta aktiverande myndigheten föreslår ett maximalt relevant tröskelvärde när den lämnar en ansökan om ömsesidighet till Europeiska systemrisknämnden (ESRB), under vilket en individuell finansiell tjänsteleverantörs exponering mot den identifierade makrotillsynsrisken i den jurisdiktionen där den relevanta aktiverande myndigheten tillämpar makrotillsynsåtgärden i fråga ej anses väsentlig. ESRB får vid behov rekommendera ett annat tröskelvärde. (4) Sedan den 1 januari 2021 måste kreditinstitut, försäkringsbolag och enheter som yrkesmässigt bedriver utlåningsverksamhet (bolåneföretag) i Luxemburg iaktta begränsningar av belåningsgraden (LTV-kvoten) för nya lån avseende bostadsfastigheter belägna i Luxemburg, där LTV-kvoten skiljer sig efter låntagarkategori: i) en LTV-kvot på 100 % för förstagångsköpare som köper sin huvudbostad, ii) en LTV-kvot på 90 % för andra köpare (ej förstagångsköpare) som köper sin huvudbostad, med beaktande av en buffert för den samlade låneportföljen (maximalt 15 % av alla nya bostadslån som beviljas dessa låntagare får ha en LTV-kvot över 90% men under 100 %), iii) en LTV-kvot på 80 % för andra bostadslån (inklusive förvärv för uthyrning). (5) Efter en ansökan om ömsesidighet från Comité du Risque Systémique (kommittén för systemrisker) till ESRB den 18 december 2020, och för att i) förhindra negativa gränsöverskridande effekter (t. ex. regelarbitrage) som kan bli resultatet av genomförandet av de makrotillsynsåtgärder som tillämpas i Luxemburg samt ii) upprätthålla likvärdiga konkurrensförhållanden mellan relevanta finansinstitut och värna den finansiella sektorns samlade motståndskraft, har Europeiska systemrisknämndens styrelse beslutat att inkludera denna åtgärd på den förteckning över makrotillsynsåtgärder som bör antas baserat på ömsesidighet inom ramen för rekommendation ESRB/2015/2. (6) Makrotillsynsåtgärden som aktiverats av Commission de Surveillance du Secteur Financier (kommittén för tillsyn över finanssektorn) är en åtgärd som inte harmoniserats i unionsrätten. I enlighet med delrekommendation C. 2 i rekommendation ESRB/2015/2 rekommenderas det att, om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen, de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, antar sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med den nationella lagstiftningen som bäst motsvarar den aktiverade makrotillsynsåtgärden. (7) ESRB-styrelsen har också beslutat att rekommendera ett institut- och landspecifikt relevant tröskelvärde för tillämpningen av de minimis-principen av medlemsstater som vidtar motsvarande åtgärder. (8) Rekommendation ESRB/2015/2 bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE: ÄNDRINGAR Rekommendation ESRB/2015/2 ska ändras på följande sätt: 1. Avsnitt 1, delrekommendation C. 1 ska ersättas med följande: ”1. Det rekommenderas att de relevanta myndigheterna antar motsvarande makrotillsynsåtgärder som antagits av andra relevanta myndigheter om detta rekommenderas av ESRB. Det rekommenderas att följande åtgärder, som beskrivs mer i detalj i bilagan, antas baserat på ömsesidighet:   Belgien: — En ökad riskvikt för hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien, tillämpad i enlighet med artikel 458. 2 d vi i förordning (EU) nr 575/2013 för kreditinstitut med tillstånd i Belgien som tillämpar interna modeller (IRB-modeller) för att beräkna de lagstadgade kapitalkraven, som består av (a) ett riskvägt tillägg om 5 procentenheter, och (b) ett proportionellt riskvägt tillägg som uppgår till 33 procent av de exponeringsviktade genomsnittliga riskvikterna som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien. Frankrike: — En skärpning av gränsen för stora exponeringar enligt artikel 395. 1 i förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar mot högt skuldsatta stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike till 5 procent av det godtagbara kapitalet, vilken i enlighet med artikel 458. 2 d ii i förordning (EU) nr 575/2013 ska tillämpas på globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter. Luxemburg: — rättsligen bindande begränsningar av belåningsgraden (LTV-kvoten) för nya lån avseende bostadsfastigheter belägna i Luxemburg, där LTV-kvoten skiljer sig efter låntagarkategori: a) En LTV-kvot på 100 % för förstagångsköpare som köper sin huvudbostad. b) En LTV-kvot på 90 % för andra köpare (ej förstagångsköpare) som köper sin huvudbostad. Denna begränsning genomförs proportionellt via en buffert för hela låneportföljen. Långivare får bevilja maximalt 15 % av alla nya bostadslån som beviljas sådana låntagare en LTV-kvot över 90% men under det högsta tillåtna värdet på 100 %). c) en LTV-kvot på 80 % för andra bostadslån (inklusive förvärv för uthyrning). Sverige: — Ett för varje kreditinstitut specifikt golv om 25 procent för den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikten som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom fastigheter i enlighet med artikel 458. 2 d led vi i förordning (EU) nr 575/2013, för kreditinstitut som har tillstånd i Sverige och tillämpar internmetoden (IRB) för att beräkna de lagstadgade kapitalkraven. ” 2. Bilagan ska ersättas med bilagan till den här rekommendationen. Utfärdad i Frankfurt am Main den 24 mars 2021. På ESRB-styrelsens vägnar Francesco MAZZAFERRO Chef för ESRB:s sekretariat (1)  EUT L 331, 15. 12. 2010, s. 1. (2)  EUT C 58, 24. 2. 2011, s. 4. (3)  Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2015/2 av den 15 december 2015 om bedömningen av gränsöverskridande effekter och frivillig ömsesidighet för makrotillsynsåtgärder (EUT C 97, 12. 3. 2016, s. 9). (4)  Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2017/4 av den 20 oktober 2017 om ändring av rekommendation ESRB/2015/2 om bedömningen av gränsöverskridande effekter och frivillig ömsesidighet för makrotillsynsåtgärder (EUT C 431, 15. 12. 2017, s. 1). BILAGA ”BILAGA Belgien En ökad riskvikt för hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien, tillämpad på kreditinstitut med tillstånd i Belgien som tillämpar interna modeller (IRB-modeller) i enlighet med artikel 458. 2 d led vi i förordning (EU) nr 575/2013. Tillägget består av två komponenter: a) ett riskvägt tillägg om 5 procentenheter, och b) ett proportionellt riskvägt tillägg som uppgår till 33 procent av de exponeringsviktade genomsnittliga riskvikterna som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien. I. Beskrivning av åtgärden 1. Den belgiska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 458. 2 d vi i förordning (EU) nr 575/2013 på kreditinstitut med tillstånd i Belgien som tillämpar interna modeller (IRB-modeller), består av en ökad riskvikt för hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien, som består av två komponenter: a) Den första komponenten består av ett tillägg om 5 procentenheter på den riskvikt för hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien som erhålls efter beräkningen av den andra delen av den ökade riskvikten i enlighet med punkt b. b) Den andra komponenten består av ett riskvägt tillägg på 33 procent av de exponeringsviktade genomsnittliga riskvikterna som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien. Det exponeringsviktade genomsnittet är genomsnittet av de individuella lånens riskvikter beräknat i enlighet med artikel 154 i förordning (EU) nr 575/2013, viktat med det relevanta exponeringsvärdet. II. Ömsesidighet 2. I enlighet med artikel 458. 5 i förordning (EU) nr 575/2013 rekommenderas det att de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater antar motsvarande åtgärder som antagits i Belgien för filialer i Belgien till nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) inom den tidsfrist som framgår av delrekommendation C. 3. 3. Relevanta myndigheter bör anta motsvarande åtgärder som antagits i Belgien genom att tillämpa dessa på nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) och som har direkta hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien. I enlighet med delrekommendation C. 2 bör de relevanta myndigheterna tillämpa samma åtgärd som har genomförts i Belgien av den aktiverande myndigheten inom den tidsfrist som framgår av delrekommendation C. 3. 4. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII kapitel 2 avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom fyra månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. III. Relevant tröskelvärde 5. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde på 2 miljarder euro för tillämpningen av de minimis-principen av andra relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. 6. I överensstämmelse med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2 får de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater undanta enskilda nationellt auktoriserade institut som använder internmetoden (IRB) som har icke-väsentliga exponeringar som säkras av bostäder i Belgien om dessa understiger det relevanta tröskelvärdet motsvarande 2 miljarder euro. När de relevanta myndigheterna tillämpar tröskelvärdet bör de granska hur exponeringarna utvecklas och de bör tillämpa de belgiska åtgärderna på tidigare undantagna enskilda nationellt auktoriserade kreditinstitut om det relevanta tröskelvärdet motsvarande 2 miljarder euro överskrids. 7. Om det saknas kreditinstitut som har tillstånd i de berörda medlemsstaterna, som har filialer belägna i Belgien eller som har direkta hushållsexponeringar för vilka säkerhet har ställts i form av bostadsfastigheter i Belgien, som använder internmetoden (IRB) och som har exponeringar gentemot belgiska marknaden för bostadsfastigheter motsvarande minst 2 miljarder euro, får relevanta myndigheter i de berörda medlemsstaterna besluta att inte vidta motsvarande åtgärder enligt avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna dock granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att man tillämpar de belgiska åtgärderna om kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) överskrider tröskelvärdet på 2 miljarder euro. 8. I överensstämmelse med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 2 miljarder euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde. Frankrike En skärpning av gränsen för stora exponeringar enligt artikel 395. 1 i förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar mot högt skuldsatta stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike till 5 procent av det godtagbara kapitalet, vilken i enlighet med artikel 458. 2 d ii i förordning (EU) nr 575/2013 ska tillämpas på globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter. I. Beskrivning av åtgärden 1. Den franska åtgärden, som tillämpas i enlighet med artikel 458. 2 d ii i förordning (EU) nr 575/2013 och införs för globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter (inte på undergruppsnivå), omfattar en skärpning av gränsen för stora exponeringar vad gäller exponeringar mot högt skuldsatta stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike till 5 procent av det godtagbara kapitalet. 2. Ett icke-finansiellt företag definieras som en privaträttslig fysisk eller juridisk person som har sitt säte i Frankrike, och som på sin nivå respektive på högsta konsolideringsnivå ingår i sektorn icke-finansiella företag enligt definitionen i punkt 2. 45 i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 (*1). 3. Åtgärden är tillämplig på exponeringar mot icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike samt på exponeringar mot grupper av icke-finansiella företag med inbördes anknytning enligt följande: a) För icke-finansiella företag som ingår i en grupp av icke-finansiella företag med inbördes anknytning som har sitt säte på högsta konsolideringsnivå i Frankrike, är åtgärden tillämplig på summan av nettoexponeringarna mot gruppen och alla dess enheter med inbördes anknytning i den mening som avses i artikel 4. 1. 39 i förordning nr 575/2013. b) För icke-finansiella företag som ingår i en grupp av icke-finansiella företag med inbördes anknytning som har sitt säte på högsta konsolideringsnivå utanför Frankrike, är åtgärden tillämplig på summan av a) exponeringar mot icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike, b) exponeringar mot enheter i Frankrike eller utomlands som icke-finansiella företag enligt punkt i har direkt eller indirekt kontroll över i den mening som avses i artikel 4. 1. 39 i förordning nr 575/2013, c) exponeringar mot enheter i Frankrike eller utomlands som är ekonomiskt beroende av icke-finansiella företag enligt punkt i i den mening som avses i artikel 4. 1. 39 i förordning nr 575/2013. Åtgärden omfattar därför inte icke-finansiella företag som inte har sitt säte i Frankrike eller icke-finansiella företag som inte är ett dotterbolag eller en ekonomiskt beroende enhet i, och som inte direkt eller indirekt kontrolleras av, ett icke-finansiellt företag som har sitt säte i Frankrike. I enlighet med artikel 395. 1 i förordning (EU) nr 575/2013 är åtgärden tillämplig med hänsyn tagen till effekten av kreditriskreducerande metoder samt undantag enligt artiklarna 399–403 i förordning (EU) nr 575/2013. 4. Ett globalt systemviktigt institut eller annat systemviktigt institut måste bedöma ett icke-finansiellt företag som har sitt säte i Frankrike som stort om dess ursprungliga exponering mot det icke-finansiella företaget, eller mot gruppen av icke-finansiella företag med inbördes anknytning enligt punkt 3, uppgår till minst 300 miljoner euro. Det ursprungliga exponeringsvärdet beräknas i enlighet med artiklarna 389 och 390 i förordning (EU) nr 575/2013 utan hänsyn tagen till effekten av kreditriskreducerande metoder samt undantag enligt artiklarna 399–403 i förordning (EU) nr 575/2013, såsom rapporterats i enlighet med artikel 9 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 (*2). 5. Ett icke-finansiellt företag bedöms som högt skuldsatt om det har en skuldsättningsgrad över 100 procent och en finansieringstäckningsgrad under 3, beräknat på högsta gruppkonsolideringsnivå enligt följande: a) Bruttosoliditetsgrad är kvoten mellan den totala skulden minus likvida medel och eget kapital. b) Finansieringstäckningsgrad är kvoten mellan å ena sidan förädlingsvärde plus driftssubventioner minus i) löner, ii) rörelserelaterade skatter och avgifter, iii) övriga ordinarie nettorörelsekostnader exklusive nettoräntor och liknande kostnader, samt iv) avskrivningar och amorteringar, och å andra sidan räntor och liknande kostnader. Dessa kvoter beräknas baserat på redovisningsaggregat som definieras i enlighet med tillämpliga standarder, såsom framgår av det icke-finansiella företagets redovisning, som vid behov har godkänts av en auktoriserad revisor. II. Ömsesidighet 6. Relevanta myndigheter bör anta motsvarande åtgärder som antagits i Frankrike genom att tillämpa dessa på nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom jurisdiktionen för sin banktillsynsperimeter. 7. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen i enlighet med delrekommendation C. 2 rekommenderas det att de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, antar en sådan makrotillsynsåtgärd i enlighet med den nationella lagstiftning som bäst motsvarar den aktiverade makrotillsynsåtgärden. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom sex månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. III. Relevant tröskelvärde 8. Åtgärden kompletteras av ett kombinerat relevant tröskelvärde för tillämpningen av de minimis-principen av andra relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. a) Ett tröskelvärde på 2 miljarder euro för de totala ursprungliga exponeringarna för nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter gentemot den franska sektorn icke-finansiella företag. b) Ett tröskelvärde på 300 miljoner euro för nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut motsvarande eller överstigande det tröskelvärde som anges i punkt a för i) en enstaka ursprunglig exponering mot ett icke-finansiellt företag som har sitt säte i Frankrike, ii) summan av ursprungliga exponeringar mot en grupp av icke-finansiella företag med inbördes anknytning som har sitt säte på högsta konsolideringsnivå i Frankrike, beräknat i enlighet med punkt 3 a, iii) summan av ursprungliga exponeringar mot icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike och som ingår i en grupp av icke-finansiella företag med inbördes anknytning som har sitt säte på högsta konsolideringsnivå utanför Frankrike såsom rapporterats i mallarna C 28. 00 och C 29. 00 i bilaga VIII till genomförandeförordning (EU) nr 680/2014. c) Ett tröskelvärde på 5 procent av de globalt systemviktiga institutens och de andra systemviktiga institutens godtagbara kapital på högsta konsolideringsnivå, för exponeringar identifierade under punkt b med hänsyn tagen till effekten av kreditriskreducerande metoder samt undantag enligt artiklarna 399–403 i förordning (EU) nr 575/2013. De tröskelvärden som avses i punkterna b och c ska tillämpas oberoende av om enheten eller det icke-finansiella företaget är högt skuldsatt eller ej. Det ursprungliga exponeringsvärdet enligt punkterna a och b beräknas i enlighet med artiklarna 389 och 390 i förordning (EU) nr 575/2013 utan hänsyn tagen till effekten av kreditriskreducerande metoder samt undantag enligt artiklarna 399–403 i förordning (EU) nr 575/2013, såsom rapporterats i enlighet med artikel 9 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014. 9. I överensstämmelse med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2 får de relevanta myndigheterna i den berörda medlemsstaten undanta de nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter som inte åsidosätter det kombinerade relevanta tröskelvärdet enligt punkt 8. När de relevanta myndigheterna tillämpar tröskelvärdet bör de granska hur exponeringarna för nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut utvecklas mot den franska sektorn icke-finansiella företag samt hur koncentrationen av exponeringar för nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut utvecklas mot stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike, och de bör tillämpa den franska åtgärden på tidigare undantagna nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter när det kombinerade relevanta tröskelvärdet enligt punkt 8 har åsidosatts. Relevanta myndigheter uppmanas även att uppmärksamma andra marknadsaktörer inom sin jurisdiktion på systemriskerna med den ökade skuldsättningsgraden i stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike. 10. Om det saknas globalt systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som är auktoriserade i de berörda medlemsstaterna på högsta konsolideringsnivå inom deras banktillsynsperimeter och som har exponeringar mot den franska sektorn icke-finansiella företag över tröskelvärdet enligt punkt 8, får relevanta myndigheter i de berörda medlemsstaterna besluta att inte vidta motsvarande åtgärder enligt avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna granska hur exponeringarna för nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut utvecklas mot den franska sektorn icke-finansiella företag samt hur koncentrationen av exponeringar för nationellt auktoriserade globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut utvecklas mot stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike, och de bör tillämpa den franska åtgärden när ett globalt systemviktigt institut eller annat systemviktigt institut på högsta konsolideringsnivå inom sin banktillsynsperimeter överstiger det kombinerade relevanta tröskelvärdet enligt punkt 8. Relevanta myndigheter uppmanas även att uppmärksamma andra marknadsaktörer inom sin jurisdiktion på systemriskerna med den ökade skuldsättningsgraden i stora icke-finansiella företag som har sitt säte i Frankrike. 11. I överensstämmelse med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2 är det kombinerade relevanta tröskelvärdet som avses i punkt 8 ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde. Luxemburg: Rättsligen bindande begränsningar av belåningsgraden (LTV-kvoten) för nya lån avseende bostadsfastigheter belägna i Luxemburg, där LTV-kvoten skiljer sig efter låntagarkategori: a) En LTV-kvot på 100 % för förstagångsköpare som köper sin huvudbostad. b) En LTV-kvot på 90 % för andra köpare (ej förstagångsköpare) som köper sin huvudbostad. Denna begränsning genomförs proportionellt via en buffert för hela låneportföljen. Långivare får bevilja maximalt 15 % av alla nya bostadslån som beviljas sådana låntagare en LTV-kvot över 90% men under det högsta tillåtna värdet på 100 %). c) En LTV-kvot på 80 % för andra bostadslån (inklusive förvärv för uthyrning). I. Beskrivning av åtgärden 1. Myndigheterna i Luxemburg har aktiverat rättsligen bindande begränsningar av belåningsgraden (LTV-kvoten) för lån avseende bostadsfastigheter belägna i Luxemburg. På rekommendation av Comité du Risque Systémique (kommittén för systemrisker) (1), har Commission de Surveillance du Secteur Financier (kommittén för tillsyn över finanssektorn) (2) i samarbete med Banque centrale du Luxembourg aktiverat begränsningar av LTV-kvoten som skiljer sig efter låntagarkategori. LTV-kvoterna för var och en av dessa kategorier har fastställts enligt följande: a) En LTV-kvot på 100 % för förstagångsköpare som köper sin huvudbostad. b) En LTV-kvot på 90 % för andra köpare (ej förstagångsköpare) som köper sin huvudbostad. Denna begränsning genomförs proportionellt via en buffert för hela låneportföljen. Långivare får bevilja maximalt 15 % av alla nya bostadslån som beviljas sådana låntagare en LTV-kvot över 90% men under det högsta tillåtna värdet på 100 %). c) En LTV-kvot på 80 % för andra bostadslån (inklusive förvärv för uthyrning). 2. LTV-kvoten (belåningsgraden) är förhållandet mellan summan av alla lån eller trancher av lån som låntagaren tagit ut på en bostad vid tidpunkten då lånet beviljas i förhållande till den fasta egendomens värde när lånet beviljas. 3. Begränsningen av LTV-kvoten har inget samband med vilken typ av ägande det rör sig om. 4. Åtgärden tillämpas på alla privata låntagare som tar ett bostadslån för att förvärva en bostad i Luxemburg för icke-kommersiella ändamål. Åtgärden tillämpas också på låntagare som använder sig av rättsliga konstruktioner som t. ex. fastighetsinvesteringsföretag för transaktionen, och även vid gemensamma ansökningar. ”Bostad” inkluderar mark, oavsett om byggverksamheten sker omedelbart efter köpet eller flera år senare. Åtgärden tillämpas också för lån som beviljas en låntagare som avser att förvärva en egendom via ett avtal om långtidshyra. Bostadsfastigheten kan användas för eget bruk eller avse förvärv för uthyrning. II. Ömsesidighet 5. Medlemsstater vars kreditinstitut, försäkringsbolag och enheter som yrkesmässigt bedriver utlåningsverksamhet (bolåneföretag) har relevanta väsentliga kreditexponeringar genom kreditgivning direkt över gränserna rekommenderas anta motsvarande åtgärder som i Luxemburg i sina respektive jurisdiktioner. Om samma åtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen för alla relevanta gränsöverskridande exponeringar, bör de relevanta myndigheterna tillämpa existerande åtgärder som bäst motsvarar den aktiverade makrotillsynsåtgärden. 6. Medlemsstaterna bör underrätta ESRB huruvida de har vidtagit motsvarande åtgärder som i Luxemburg eller tillämpar de minimis undantagen i enlighet med rekommendation D i rekommendation ESRB/2015/2. Underrättelsen bör skickas senast en månad efter det att åtgärderna antagits och ske med hjälp av den förlaga som finns på ESRB:s webbplats. ESRB kommer att offentliggöra underrättelserna på ESRB:s webbplats och på så sätt informera allmänheten om att dessa nationella beslut antagits. Detta offentliggörande omfattar även undantag som medlemsstaterna inför och deras åtagande att övervaka situationen och vid behov vidta åtgärder. 7. Det rekommenderas att medlemsstaterna antar motsvarande åtgärder inom tre månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. III. Relevant tröskelvärde 8. Åtgärden kompletteras av två tröskelvärden för tillämpningen av de minimis-principen av medlemsstater som vidtar motsvarande åtgärder: ett landspecifikt tröskelvärde och ett institutspecifikt tröskelvärde. Det landspecifika tröskelvärdet för den samlade gränsöverskridande utlåningen avseende bolån till Luxemburg är 350 miljoner euro, vilket motsvarar ca 1 % av den samlade inhemska bolånemarknaden i december 2020. Det institutspecifika tröskelvärdet för den samlade gränsöverskridande utlåningen avseende bolån till Luxemburg är 35 miljoner euro, vilket motsvarar ca 0,1% av den samlade inhemska bolånemarknaden i Luxemburg i december 2020. Beslut om ömsesidighet behövs bara om både det landspecifika och det institutspecifika tröskelvärdet överskrids. Sverige Ett för varje kreditinstitut specifikt golv om 25 procent för den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikten som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom fastigheter i enlighet med artikel 458. 2 d led vi i förordning (EU) nr 575/2013, för kreditinstitut som har tillstånd i Sverige och tillämpar internmetoden (IRB) för att beräkna de lagstadgade kapitalkraven. I. Beskrivning av åtgärden 1. Den svenska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 458. 2 d vi i förordning (EU) nr 575/2013 på kreditinstitut med tillstånd i Sverige som tillämpar internmetoden (IRB), består av ett för kreditinstitutet specifikt golv om 25 procent för den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikten som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom fastigheter. 2. Det exponeringsviktade genomsnittet är genomsnittet av de individuella exponeringarnas riskvikter beräknat i enlighet med artikel 154 i förordning (EU) nr 575/2013, viktat med det relevanta exponeringsvärdet. II. Ömsesidighet 3. I enlighet med artikel 458. 5 i förordning (EU) nr 575/2013 rekommenderas det att de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater antar motsvarande åtgärder som antagits i Sverige för filialer i Sverige till nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) inom den tidsfrist som framgår av delrekommendation C. 3. 4. Relevanta myndigheter bör anta motsvarande åtgärder som antagits i Sverige genom att tillämpa dessa på nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) och som har direkta hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom fastigheter. I enlighet med delrekommendation C. 2 bör de relevanta myndigheterna tillämpa samma åtgärd som har genomförts i Sverige av den aktiverande myndigheten inom den tidsfrist som framgår av delrekommendation C. 3. 5. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas det att de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, antar en sådan makrotillsynsåtgärd i enlighet med den nationella lagstiftning som bäst motsvarar den aktiverade makrotillsynsåtgärden. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom fyra månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. III. Relevant tröskelvärde 6. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde på 5 miljarder svenska kronor för en eventuell tillämpning av de minimis-principen av andra relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. 7. I överensstämmelse med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2 får de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater undanta enskilda nationellt auktoriserade institut som använder internmetoden (IRB) som har icke-väsentliga hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom fastigheter som understiger det relevanta tröskelvärdet om 5 miljarder svenska kronor. När de relevanta myndigheterna tillämpar tröskelvärdet bör de granska hur exponeringarna utvecklas och de bör tillämpa de svenska åtgärderna på tidigare undantagna enskilda nationellt auktoriserade kreditinstitut om det relevanta tröskelvärdet om 5 miljarder svenska kronor överskrids. 8. Om det saknas kreditinstitut med tillstånd i de berörda medlemsstaterna med filialer belägna i Sverige eller med direkta hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige, som säkras genom fastigheter, som använder internmetoden (IRB) och har hushållsexponeringar motsvarande minst 5 miljarder svenska kronor mot gäldenärer med hemvist i Sverige, som säkras genom fastigheter, får relevanta myndigheter i de berörda medlemsstaterna besluta att inte vidta åtgärder motsvarande de svenska i enlighet med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna dock granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att man tillämpar de svenska åtgärderna om kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) överskrider tröskelvärdet på 5 miljarder svenska kronor. 9. I överensstämmelse med avsnitt 2. 2. 1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 5 miljarder svenska kronor ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde. (*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26. 6. 2013, s. 1). (*2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28. 6. 2014, s. 1). ” (1)  Recommandation du comité du risque systémique du 9 novembre 2020 relative aux crédits portant sur des biens immobiliers à usage résidentiel situés sur le territoire du Luxembourg (CRS/2020/005). (2)  CSSF Regulation N. 20-08 du 3 décembre 2020 fixant des conditions pour l’octroi de crédits relatifs à des biens immobiliers à usage résidentiel situés sur le territoire du Luxembourg

Kommissionens förordning (EG) nr 689/1999 av den 30 mars 1999 om fastställande av det korrektionsbelopp som tillämpas på exportbidraget för spannmål

1999-03-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/0c683395-9a15-40a1-850d-df410df298f9

swe

31. 3. 1999 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 87/5 KOMMISSIONENS F(cid:153)RORDNING (EG) nr 689/1999 av den 30 mars 1999 om fastst(cid:132)llande av det korrektionsbelopp som till(cid:132)mpas p(cid:134) exportbidraget f(cid:148)r spannm(cid:134)l EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA F(cid:153)RORDNING h(cid:132)nsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i f(cid:148)rordning (EG) nr 1501/95. med beaktande av F(cid:148)rdraget om uppr(cid:132)ttandet av Euro- peiska gemenskapen, med beaktande av r(cid:134)dets f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av (cid:132)ndrad genom marknaden f(cid:148)r kommissionens f(cid:148)rordning (EG) nr 923/96 (2), s(cid:132)rskilt artikel 13. 8 i denna, och spannm(cid:134)l (1), senast med beaktande av f(cid:148)ljande: Artikel 13. 8 i f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92 fastst(cid:132)ller att det exportbidrag som g(cid:132)ller f(cid:148)r spannm(cid:134)l den dag d(cid:134) ans(cid:148)kan om exportlicens l(cid:132)mnas in, p(cid:134) beg(cid:132)ran m(cid:134)ste till(cid:132)mpas f(cid:148)r export som sker under exportlicensens giltighetstid. I det fallet m(cid:134)ste ett korrektionsbelopp till- l(cid:132)mpas p(cid:134) exportbidraget. Enligt kommissionens f(cid:148)rordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa n(cid:132)rmare best(cid:132)mmelser till r(cid:134)dets f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av export- bidrag f(cid:148)r spannm(cid:134)l och om de (cid:134)tg(cid:132)rder som skall vidtas vid st(cid:148)rningar p(cid:134) marknaden f(cid:148)r spannm(cid:134)l (3), senast (cid:132)ndrad genom f(cid:148)rordning (EG) nr 2513/98 (4), (cid:132)r det m(cid:148)jligt ett korrektionsbelopp f(cid:148)r de produkter som anges i artikel 1. 1 c i f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92. Detta korrektionsbelopp skall ber(cid:132)knas med fastst(cid:132)lla att F(cid:148)rh(cid:134)llandena p(cid:134) v(cid:132)rldsmarknaden, eller de s(cid:132)rskilda krav som vissa marknader st(cid:132)ller, kan g(cid:148)ra det n(cid:148)dv(cid:132)ndigt att variera korrektionsbeloppet i enlighet med destination. Korrektionsbeloppet skall fastst(cid:132)llas enligt samma f(cid:148)rfa- rande som exportbidraget. Det f(cid:134)r (cid:132)ndras under tiden mellan tv(cid:134) fastst(cid:132)llelser. Till f(cid:148)ljd av att best(cid:132)mmelserna ovan till(cid:132)mpas m(cid:134)ste korrektionsbeloppet vara det som fastst(cid:132)lls i bilagan till denna f(cid:148)rordning. De (cid:134)tg(cid:132)rder som f(cid:148)reskrivs i denna f(cid:148)rordning (cid:132)r f(cid:148)renliga med yttrandet fr(cid:134)n F(cid:148)rvaltningskommitt(cid:130)n f(cid:148)r spannm(cid:134)l. H(cid:142)RIGENOM F(cid:153)RESKRIVS F(cid:153)LJANDE. Artikel 1 Det korrektionsbelopp som avses i artikel 1. 1 a–c i f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92 och som till(cid:132)mpas p(cid:134) f(cid:148)rut- fastst(cid:132)llda exportbidrag f(cid:148)r spannm(cid:134)l med undantag av malt skall vara det som anges i bilagan till den h(cid:132)r f(cid:148)rord- ningen. Artikel 2 Denna f(cid:148)rordning tr(cid:132)der i kraft den 1 april 1999. Denna f(cid:148)rordning (cid:132)r till alla delar bindande och direkt till(cid:132)mplig i alla medlemsstater. Utf(cid:132)rdad i Bryssel den 30 mars 1999. P(cid:134) kommissionens v(cid:132)gnar Franz FISCHLER Ledamot av kommissionen (1) EGT L 181, 1. 7. 1992, s. 21. (2) EGT L 126, 24. 5. 1996, s. 37. (3) EGT L 147, 30. 6. 1995, s. 7. (4) EGT L 313, 21. 11. 1998, s. 16. L 87/6 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31. 3. 1999 till kommissionens f(cid:148)rordning av den 30 mars 1999 om fastst(cid:132)llande av det korrektionsbelopp som till(cid:132)mpas p(cid:134) exportbidraget f(cid:148)r spannm(cid:134)l BILAGA Produktnummer Best(cid:132)mmelseland (1) Nuvarande 4 Period 1 5 Period 2 6 Period 3 7 Period 4 8 Period 5 9 Period 6 10 (EUR/t) 1001 10 00 9200 1001 10 00 9400 1001 90 91 9000 1001 90 99 9000 1002 00 00 9000 1003 00 10 9000 1003 00 90 9000 1004 00 00 9200 1004 00 00 9400 1005 10 90 9000 1005 90 00 9000 1007 00 90 9000 1008 20 00 9000 1101 00 11 9000 1101 00 15 9100 1101 00 15 9130 1101 00 15 9150 1101 00 15 9170 1101 00 15 9180 1101 00 15 9190 1101 00 90 9000 1102 10 00 9500 1102 10 00 9700 1102 10 00 9900 1103 11 10 9200 1103 11 10 9400 1103 11 10 9900 1103 11 90 9200 1103 11 90 9800 — 01 — 01 01 — 03 02 — 01 — 04 02 — — — 01 01 01 01 01 — — 01 — — 01 01 — 01 — — 0 — 0 0 — 0 0 — 0 — 0 0 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 — — 0 0 — 0 — — –1,00 — 0 0 — –25,00 0 — 0 — 0 –1,00 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 — — 0 0 — 0 — — –1,00 — 0 0 — –35,00 –10,00 — 0 — 0 –2,00 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 — — 0 0 — 0 — — 0 — –10,00 –10,00 — –35,00 –10,00 — –10,00 — 0 –3,00 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 — — –10,00 –10,00 — 0 — — 0 — –10,00 –10,00 — –35,00 –10,00 — –10,00 — 0 –4,00 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 — — –10,00 –10,00 — 0 — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — (1) Best(cid:132)mmelsel(cid:132)nderna identifieras p(cid:134) f(cid:148)ljande s(cid:132)tt: 01 alla tredje l(cid:132)nder, 02 andra tredje l(cid:132)nder, 03 F(cid:148)renta staterna, Kanada och Mexico, 04 Schweiz, Liechtenstein och Slovenien. Obs: Zonerna (cid:132)r de som definieras i kommissionens (cid:132)ndrade f(cid:148)rordning (EEG) nr 2145/92 (EGT L 214, 30. 7. 1992, s. 20)

Berigtigelse til forretningsorden for OLAF-Overvågningsudvalget ( EUT C 311 af 19.12.2006 )

2007-02-07

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d5cd01c4-3f32-4a73-8a2e-6fcfea839870

dan

7. 2. 2007 DA Den Europæiske Unions Tidende L 33/7 BERIGTIGELSER Berigtigelse til forretningsorden for OLAF-Overvågningsudvalget (Den Europæiske Unions Tidende C 311 af 19. december 2006) Forretningsordenen for OLAF-Overvågningsudvalget læses således: »DET EUROPÆISKE KONTOR FOR BEKÆMPELSE AF SVIG (OLAF) FORRETNINGSORDEN FOR OLAF-OVERVÅGNINGSUDVALGET INDHOLD AFSNIT I — OVERVÅGNINGSUDVALGETS OPGAVER OG BEFØJELSER Artikel 1 Opgaver Artikel 2 Beføjelser AFSNIT II — SAMMENSÆTNING OG FUNKTION Artikel 3 Sammensætning Artikel 4 Etiske regler Artikel 5 Formandskab Artikel 6 Møder Artikel 7 Arbejdsmetoder Artikel 8 Ordførere Artikel 9 Kontrol, undersøgelser og ekspertrådgivning Artikel 10 Afstemningsprocedure Artikel 11 Protokol Artikel 12 Sekretariat AFSNIT III — UDØVELSE AF BEFØJELSER Artikel 13 Opfølgning af oplysninger fra generaldirektøren Artikel 14 Aktivitetsrapport Artikel 15 Procedure for udtalelse om udpegning af generaldirektøren Artikel 16 Disciplinærsager mod generaldirektøren Artikel 17 Tavshedspligt og behandling af personoplysninger Artikel 18 Budget AFSNIT IV — OVERGANGSBESTEMMELSER OG AFSLUTTENDE BESTEMMELSER Artikel 19 Evaluering og ændring af forretningsordenen Artikel 20 Ikrafttrædelse og offentliggørelse af forretningsordenen L 33/8 DA Den Europæiske Unions Tidende 7. 2. 2007 OVERVÅGNINGSUDVALGET HAR — under henvisning til artikel 11, stk. 6, i Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) nr. 1073/1999 af 25. maj 1999 om undersøgelser, der for Bekæmpelse af Svig (OLAF) (1), foretages af Det Europæiske Kontor under henvisning til artikel 11, stk. 6, i Europa-Parlamentets og Rådets forordning (Eutatom) nr. 1074/1999 af 25. maj 1999 om undersøgelser, der foretages af Det Europæiske Kontor for Bekæmpelse af Svig (OLAF) (2) — VEDTAGET FØLGENDE FORRETNINGSORDEN: AFSNIT I OVERVÅGNINGSUDVALGETS OPGAVER OG BEFØJELSER Artikel 1 Opgaver AFSNIT II SAMMENSÆTNING OG FUNKTION Artikel 3 Sammensætning Reglerne om Overvågningsudvalgets 1. sammensætning, udnævnelsen af medlemmerne og deres mandatperiode er fast- lagt i forordning (EF) nr. 1073/1999 og forordning (Euratom) nr. 1074/1999. 2. Når et medlem af Overvågningsudvalget er forhindret i at varetage sit hverv eller nedlægger sit mandat, underretter han udvalgets formand herom, så der kan træffes passende foran- staltninger. Artikel 4 Etiske regler Overvågningsudvalget for Det Europæiske Kontor for Bekæm- pelse af Svig (OLAF) udfører de opgaver, som er fastsat i forord- ning (Euratom) nr. 1074/1999. (EF) nr. 1073/1999 og forordning Artikel 2 Beføjelser Ved udførelsen af sine opgave udøver Overvågningsud- 1. valget de beføjelser, forordning (EF) nr. 1073/1999 og forordning (Euratom) nr. 1074/1999 og andre gældende bestemmelser. som er fastsat i undersøgelsesfunktion 2. Med henblik på regelmæssig kontrol af udøvelsen af OLAF's kan Overvågningsudvalget specielt i samarbejde med OLAF indføre ordninger, som fast- sætter detaljerede regler for denne kontrol. Disse ordninger skal også fastsætte bestemmelser om mekanismer fortrolig behandling af de oplysninger og dokumenter, som fremlægges af OLAF, og andre spørgsmål af fælles interesse. for Overvågningsudvalget træffer passende afgørelser om de 3. i oplysninger, som generaldirektøren for OLAF sender det henhold til artikel 11, stk. 7, i forordning (EF) nr. 1073/1999 i forordning (Euratom) nr. 1074/1999. og artikel 11, stk. 7, Ved udøvelsen af deres hverv hverken søger 1. eller instrukser modtager medlemmerne af Overvågningsudvalget fra nogen regering eller nogen institution, noget organ eller noget kontor eller agentur, i forordning (EF) nr. 1073/1999 og artikel 11, stk. 5, i forordning (Euratom) nr. 1074/1999. jf. artikel 11, stk. 5, Endvidere må de som fastsat i afgørelsen om udnævnelse 2. ikke behandle et spørgsmål, i hvilket de direkte eller indirekte har en personlig interesse, der kan skabe tvivl om deres uafhæn- gighed, herunder navnlig familiemæssige eller økonomiske inte- resser. De behandler alle sager, som de får forelagt, og deres drøftelser af disse sager strengt fortroligt. af Overvågningsudvalget 3. Medlemmerne underretter udvalget om enhver situation, der kan bringe principperne for dets aktiviteter, i fare, så udvalget kan træffe passende foranstaltninger. jf. stk. 1 og 2, Overvågningsudvalget udøver sine beføjelser i overens- 4. stemmelse med bestemmelserne i afsnit III. Artikel 5 Formandskab (1) EFT L 136 af 31. 5. 1999, s. 1. (2) EFT L 136 af 31. 5. 1999, s. 8. Overvågningsudvalget vælger en formand blandt medlem- 1. merne med et flertal af medlemmernes stemmer. 7. 2. 2007 DA Den Europæiske Unions Tidende L 33/9 Formanden vælges for et år ad gangen og kan genvælges. 2. Formanden vælges på det sidste møde, hvor den afgående formand fører forsædet. Generaldirektøren for OLAF informeres om punkter på dags- ordenen, som vedrører deltagelsen af de personer, der er omhandlet i første afsnit. Er formanden af en eller anden grund forhindret i at vare- 3. tage sit hverv i en længere periode, underretter han medlem- merne om situationen. I så fald vælges en ny formand efter fremgangsmåden i stk. 1. Generaldirektøren for OLAF informeres om punkter på 6. dagsordenen, som vedrører deltagelsen af de personer, der er omhandlet i første afsnit. 4. Formanden repræsenterer Overvågningsudvalget og fører forsædet på møderne. Han sørger for, at dets arbejde afvikles korrekt. og bestemmer, hvor og hvornår møderne skal finde sted. Han udarbejder forslaget til dagsordenen og sørger for, at udvalgets afgørelser gennemføres. udvalgets møder Formanden indkalder til Er formanden midlertidigt 5. i at udføre sine opgaver, kan han anmode et af udvalgets medlemmer om at træde i hans sted. forhindret 6. Er formanden fraværende uden at have fulgt den i stk. 5 omhandlede fremgangsmåde, fungerer det ældste medlem som formand. Formanden har ubegrænsede beføjelser til at fremsende 7. som led i udvalgets enhver arbejde. Formanden underretter udvalgets medlemmer om, hvilke skrivelser han har modtaget, og hvilke han har besvaret. skrivelse eller form for svar Artikel 6 Møder 1. Overvågningsudvalget udøver sine beføjelser på møder, hvor det træder sammen som kollegium. Det afholder mindst ti møder om året. Det er kun beslutningsdygtigt, hvis et flertal af medlemmerne er til stede. Desuden træder det sammen på formandens initiativ eller på anmodning af et flertal af medlem- merne. Bortset fra de tilfælde, som formanden anser for særligt 2. hastende, fremme fremsendes mødeindkaldelserne, så de er mindst en uge før mødet. Mødeindkaldelsen vedlægges forslaget til dagsorden og de nødvendige mødedokumenter, medmindre dette ikke er muligt på grund af dokumenternes art. Den ende- lige dagsorden godkendes ved hvert mødes begyndelse. 3. Ethvert medlem kan anmode formanden om at optage punkter eller særlige spørgsmål på forslaget til dagsorden eller tilføje sådanne punkter. 4. Formanden kan indkalde Overvågningsudvalget til møde eller sætte punkter på dagsordenen på anmodning af general- direktøren for OLAF. Generaldirektørens forslag skal være ledsaget af de nødvendige dokumenter. Overvågningsudvalget kan indbyde generaldirektøren for 5. OLAF til at deltage i møder og aktiviteter i forbindelse med dets arbejde. Andre medlemmer af OLAF kan indbydes til at deltage i et møde i udvalget, hvis deres tilstedeværelse anses for at være nødvendig. Sådanne indbydelser fremsendes via gene- raldirektøren for OLAF. Artikel 7 Arbejdsmetoder Overvågningsudvalgets møder er 1. ikke offentlige. Dets forhandlinger og udvalgets interne dokumenter, som de er baseret på, er fortrolige, medmindre udvalget bestemmer andet. De dokumenter og oplysninger, der fremlægges af generaldirek- tøren for OLAF, er omfattet af bestemmelserne i EF-traktatens artikel 287 om tavshedspligt, artikel 8 i forordning (EF) nr. 1073/1999 og artikel 8 i forordning (Euratom) nr. 1074/1999. vælger højst Overvågningsudvalget arbejdssprog. 2. Dokumenter og udkast til udtalelser, rapporter eller afgørelser udarbejdes på de sprog, som udvalget har valgt som arbejds- sprog. Ethvert medlem kan efter behov anmode om at få et hvilket som helst dokument oversat til sit eget sprog. tre Overvågningsudvalgets udtalelser, rapporter og afgørelser 3. vedtages på plenarmøder. Undtagelsesvis kan visse afgørelser dog træffes ved en 4. skriftlig procedure, såfremt Overvågningsudvalget på et tidligere møde har godkendt en sådan procedure. I hastetilfælde kan formanden høre udvalgets medlemmer skrift- ligt. I begge tilfælde fremsender han et udkast til afgørelse til udval- gets medlemmer. Såfremt medlemmerne ikke gør indsigelse mod udkastet til afgørelse inden for en af formanden angivet frist på fem arbejdsdage fra modtagelsen af udkastet, anses dette for vedtaget. Anmoder et medlem inden for en frist på fem arbejdsdage fra modtagelsen af udkastet til afgørelse om, at det drøftes i udvalget, suspenderes proceduren med skriftlig høring. Artikel 8 Ordførere 1. Overvågningsudvalget kan som led i forberedelsen af sine forhandlinger og sit arbejde efter forslag fra formanden udpege en eller flere ordførere blandt medlemmerne. I hastetilfælde kan formanden på eget initiativ foretage I så fald underretter han straks udvalgets 2. denne udpegning. medlemmer herom. 3. Ordføreren undersøger de spørgsmål, der er henvist til ham, og forelægger et udkast til rapport for Overvågningsud- valget. Han kan om nødvendigt bistås af udvalgets sekretariat. L 33/10 DA Den Europæiske Unions Tidende 7. 2. 2007 Artikel 9 Kontrol, undersøgelser og ekspertrådgivning Overvågningsudvalget kan inden for rammerne af sine beføjelser foretage den nødvendige kontrol, gennemføre undersøgelser eller indhente den nødvendige ekspertrådgivning. Det kan også anmode om bistand fra tjenestemænd eller andre ansatte ved OLAF eller Fællesskabernes, medlemsstaternes eller associe- rede staters institutioner, organer, kontorer eller agenturer. måder formanden ved forberedelse og afvikling af møderne. Det udarbejder et forslag til dagsorden for hvert møde, udarbejder udkast til mødeprotokoller, sørger for information og doku- mentation til udvalgets medlemmer vedrørende samtlige aktivi- tetsområder, bistår under formandens ledelse ved udarbejdelsen af tekster og bistår udvalgets medlemmer, specielt når de fungerer som ordførere. Til det formål deltager medlemmerne af sekretariatet efter behov i møder med ordførerne med henblik på at varetage disse opgaver. Artikel 10 Afstemningsprocedure Afgørelser træffes med et flertal af Overvågningsudvalgets 1. medlemmers stemmer efter forslag af formanden. Efter forslag af et medlem kan der foretages hemmelig 2. afstemning. Artikel 11 Protokol 1. Der udarbejdes en protokol fra samtlige møder i Overvåg- ningsudvalget. Protokollen udarbejdes på udvalgets arbejdssprog. Udkastet til protokol udarbejdes af sekretariatet efter 2. formandens anvisninger og forelægges for Overvågningsudval- gets medlemmer til godkendelse på det næste møde. Ethvert medlem kan foreslå ændringer til udkastet 3. til forbindelse med godkendelsen. Endvidere kan protokol medlemmerne tage initiativ til, at skriftlige erklæringer eller dokumenter, der anses for relevante, vedføjes protokollen. i Ethvert medlem kan foreslå ændringer til udkastet til 4. protokol forbindelse med godkendelsen. Endvidere kan medlemmerne tage initiativ til, at skriftlige erklæringer eller dokumenter, der anses for relevante, vedføjes protokollen. i Artikel 12 Sekretariatet I henhold til artikel 11, stk. 6, 1. forordning (EF) nr. i forordning (Euratom) nr. 1073/1999 og artikel 11, stk. 6, 1074/1999 skal Overvågningsudvalget have et sekretariat, som bistår det ved varetagelsen af dets opgaver. i Overvågningsudvalget underretter generaldirektøren for 2. OLAF om sekretariatets behov med hensyn til passende perso- nale og ressourcer for at sikre, at udvalgets opgaver kan udføres, og for at sikre kontinuitet i dets arbejde. Sekretariatets personale har pligt til at behandle de oplys- 3. ninger, det får kendskab til, som fortrolige. Denne pligt ophører ikke ved udtræden af tjenesten. Hvis Overvågningsudvalget får kendskab til, at et medlem af sekretariatet har brudt tavsheds- pligten, underretter formanden generaldirektøren for OLAF, så der kan træffes passende foranstaltninger. Sekretariatet bidrager 4. til en effektiv udførelse af de opgaver, som Overvågningsudvalget har fået overdraget med henblik på at styrke OLAF's uafhængighed. Det bistår på alle AFSNIT III UDØVELSE AF BEFØJELSER Artikel 13 Opfølgning af oplysninger fra generaldirektøren 1. Overvågningsudvalget kan efter at have gennemgået det aktivitetsprogram, som generaldirektøren for OLAF hvert år sender det, afgive en udtalelse, hvori det fremsætter relevante bemærkninger om et hvilket som helst område, som falder inden for dets arbejdsområde. Det gennemgår også de oplysninger, som generaldirektøren sender det vedrørende OLAF's aktiviteter, og regelmæssigt i overensstemmelse afgiver udtalelser om disse oplysninger forordning (EF) nr. i med artikel 11, stk. 1, andet afsnit, 1073/1999 og artikel 11, stk. 1, andet afsnit, forordning (Euratom) nr. 1074/1999. i i I henhold til artikel 11, stk. 7, 2. forordning (EF) nr. i forordning (Euratom) nr. 1073/1999 og artikel 11, stk. 7, 1074/1999 skal Overvågningsudvalget regelmæssigt underrettes om OLAF's undersøgelser, resultaterne af undersøgelserne og om, hvordan disse er fulgt op. Udvalget kan fremsætte passende bemærkninger, dog uden at gribe ind i de gangværende under- søgelsers forløb. 3. Overvågningsudvalget undersøger grundene til, at det ikke har været muligt at afslutte en undersøgelse, som har varet mere end ni måneder, og undersøger også, hvilken frist der må forudses at være nødvendig, inden den kan afsluttes. Udvalget undersøger de tilfælde, hvor en institution, et 4. organ, et kontor eller et agentur ikke har fulgt generaldirektø- rens henstillinger. Det skal samtidig undersøge de situationer, hvor OLAF-undersøgernes arbejde er blevet vanskeliggjort, forsinket eller foretage den forhindret, med henblik på at nødvendige opfølgning. 5. Sager, hvor det er nødvendigt at fremsende oplysninger til en medlemsstats retsmyndigheder, undersøges på grundlag af oplysningerne fra generaldirektøren for OLAF og i overensstem- melse med forordning (EF) nr. 1073/1999 og forordning (Euratom) nr. 1074/1999. Opfølgningen sker også på dette grundlag. 6. Overvågningsudvalget kan, når det bistår generaldirek- tøren for OLAF ved udøvelsen af hans opgaver, afgive udtalelser om OLAF's bidrag til udformningen og udviklingen af metoder til bekæmpelse af svig og andre ulovlige aktiviteter, som skader Fællesskabernes finansielle interesser. 7. 2. 2007 DA Den Europæiske Unions Tidende L 33/11 Artikel 14 Aktivitetsrapport Artikel 17 Tavshedspligt og behandling af personoplysninger i I henhold til artikel 11, stk. 8, 1. forordning (EF) nr. i forordning (Euratom) nr. 1073/1999 og artikel 11, stk. 8, 1074/1999 skal Overvågningsudvalget afgive mindst en aktivi- tetsrapport pr. år og sende den til institutionerne. I rapporten behandles alle de aktiviteter, som er udført under udøvelsen af udvalgets beføjelser, og den indeholder en vurdering af OLAF's aktiviteter og gennemførelsen af dets årsprogram. 2. Rapporten udarbejdes i første halvår af hvert år vedrø- rende det foregående år og forelægges for udvalget af en eller flere ordførere. Den kan omfatte et bilag med en liste over de udtalelser, 3. som udvalget har afgivet. Den kan også være ledsaget af andre rapporter om resultaterne og opfølgningen af OLAF's undersøgelser, i henhold til artikel 11, stk. 8, i forordning (EF) nr. 1073/1999 og artikel 11, stk. 8, i forordning (Euratom) nr. 1074/1999 har forelagt for Europa-Parlamentet, Rådet, Kommissionen og Revi- sionsretten. som udvalget 4. Overvågningsudvalget træffer de foranstaltninger, som er nødvendige for at få offentliggjort udvalgets aktivitetsrapport i Den Europæiske Unions Tidende, efter at den er fremsendt til Europa-Parlamentet, Rådet og Kommissionen. Artikel 15 Procedure for udtalelse om udpegning af generaldirektøren 1. Efter at have gennemgået ansøgningerne om stillingen som generaldirektør for OLAF afgiver Overvågningsudvalget en udtalelse, som indeholder en begrundelse, hvori der rede- gøres for de kriterier, som er blevet brugt til at vurdere ansø- gernes kvalifikationer. Den skal også indeholde udvalgets udtalelse om ansøgerne, jf. artikel 12, stk. 2, i forordning (EF) nr. 1073/1999 og artikel 12, stk. 2, i forordning (Euratom) nr. 1074/1999. Overvågningsudvalget sikrer, at artikel 8 i forordning (EF) (Euratom) 8 1073/1999 forordning artikel 1. nr. nr. 1074/1999 overholdes. og i 2. Overvågningsudvalget kan på eget initiativ eller på initiativ af generaldirektøren for OLAF beslutte at afgive en udtalelse. Artikel 18 Budget Overvågningsudvalget afgiver en udtalelse om det fore- 1. løbige budgetforslag, der forelægges af generaldirektøren for OLAF og fremsendes til Kommissionens Generaldirektorat for Budget. Sekretariatet udarbejder forslag til Overvågningsudvalgets 2. årlige driftsbudget og sender dem til generaldirektøren, efter at de er blevet godkendt af udvalget. AFSNIT IV OVERGANGSBESTEMMELSER OG AFSLUTTENDE BESTEMMELSER Artikel 19 Evaluering og ændring af forretningsordenen Denne forretningsorden evalueres af Overvågningsudvalget 1. inden for en frist på ét år efter dens ikrafttræden. 2. Forslag om ændring kan indgives skriftligt til formanden på et hvilket som helst tidspunkt af ethvert medlem af udvalget. Der stemmes om ændringerne på det første møde efter frem- læggelsen efter afstemningsproceduren i artikel 10. Artikel 20 Ikrafttrædelse og offentliggørelse af forretningsordningen Denne forretningsorden træder i kraft dagen efter, at den 1. er godkendt af Overvågningsudvalget. Denne forretningsorden træder i stedet for den tidligere forretningsorden, som blev offentliggjort i De Europæiske Fællesskabers Tidende i 2000 (1). Hvis ingen af ansøgerne har opnået en positiv udtalelse, formanden Kommissionen om, at udvalget har 2. underretter stemt imod de indsendte ansøgninger. Efter at den er vedtaget, træffer Overvågningsudvalget de 2. foranstaltninger, som er nødvendige for at få den offentliggjort i Den Europæiske Unions Tidende. Artikel 16 Disciplinærsager mod generaldirektøren Når Overvågningsudvalget er blevet hørt i medfør af artikel 12, stk. 4, i forordning (EF) nr. 1073/1999 og artikel 12, stk. 4, i forordning (Euratom) nr. 1074/1999, afgiver det en begrundet udtalelse. Udfærdiget i Bruxelles, den 24. august 2006. På OLAF-Overvågningsudvalgets vegne Rosalind WRIGHT Formand (1) EFT L 41 af 15. 2. 2000. «

SKRIFTLIG FORESPØRGSEL E-2186/00 af Diana Wallis (ELDR) til Kommissionen. Indførelse af euroen.

2000-07-03

http://publications.europa.eu/resource/cellar/5aa5426a-792d-4560-af1b-18835acdbe80

dan

C 89 E/158 De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende DA 20. 3. 2001 Gennemgangen giver ogs(cid:229) Kommissionen anledning til at overveje, hvilket reguleringsniveau der er p(cid:229)kr(cid:230)vet (e-handel osv. ), mulighederne for samregulering og hvordan man bedst kan sikre, at den nationale lovgivning ikke medfłrer ekstra byrder for erhvervslivet. forbindelse med nye former for łkonomisk aktivitet i Det igangv(cid:230)rende arbejde g(cid:229)r specielt ud p(cid:229) at finde frem til, hvordan man kan sikre, at den nye EU- lovgivning bliver omhyggeligt forberedt, og med det for łje er Kommissionen ved at se n(cid:230)rmere p(cid:229) de muligheder, de nye konsekvensanalysemetoder giver og p(cid:229) mulighederne for at udvide drłftelsernes omfang og indhold under udarbejdelsen af lovgivningsforslag. Kommissionen vil bidrage til det franske formandskabs initiativ om at drłfte kvaliteten af b(cid:229)de den nationale lovgivning og EU-lovgivningen p(cid:229) et młde mellem ministrene med ansvar for offentlig administration. (2001/C 89 E/177) SKRIFTLIG FORESP(cid:216)RGSEL E-2186/00 af Diana Wallis (ELDR) til Kommissionen (3. juli 2000) Om: Indfłrelse af euroen Hvad har Kommissionen gjort for at sikre, at forberedelserne med henblik p(cid:229) euroens indfłrelse er b(cid:229)de fuldst(cid:230)ndige og grundige? Mener den, at den har f(cid:229)et tildelt tilstr(cid:230)kkelige łkonomiske og menneskelige ressourcer til at udfłre denne opgave? Fłres der tilsyn med de foranstaltninger, der tr(cid:230)ffes af de enkelte medlemsstaters regeringer? Kan Kommissionen bekr(cid:230)fte, at der er blevet truffet foranstaltninger, der vil głre det muligt for de nationale regeringer, som er hovedansvarlige, at give łjeblikkeligt svar p(cid:229) eventuelle praktiske spłrgsm(cid:229)l? Svar afgivet p(cid:229) Kommissionens vegne af Pedro Solbes Mira (22. september 2000) for euroen, netv(cid:230)rket Kommissionens opgave med at fłlge forberedelserne til indfłrelsen af euroen i medlemsstaterne er dobbelt. For det fłrste forvalter den fora til drłftelser og informationsudveksling mellem medlemsstater og erhvervsorganisationer. Blandt disse fora kan n(cid:230)vnes netv(cid:230)rket for offentlige myndigheder, der omfatter medlemsstaternes missionschefer for kommunikationsledere, der omfatter de nationale ledere med ansvar for kommunikation om euroen samt den r(cid:229)dgivende gruppe for praktiske spłrgsm(cid:229)l i forbindelse med overgangen til euroen, der omfatter repr(cid:230)sentanterne for ca. 20 erhvervs- organisationer i EU. Endvidere deltager Kommissionen i młntdirektłrernes arbejdsgruppe, hvis sekretariat, den har ansvaret for, samt tilrettel(cid:230)gger regelm(cid:230)ssige młder for mere specialiserede grupper (f. eks. det europ(cid:230)iske forbrugerudvalgs eurogruppe og udvalget for handel og distribution). For det andet offentliggłr den regelm(cid:230)ssigt undersłgelser, der viser hvor langt forberedelserne er n(cid:229)et. Blandt disse kan n(cid:230)vnes de trem(cid:229)nedlige noter om udviklingen i euroanvendelsen, eurobarometret om holdningen til indfłrelsen af euroen samt oversigten vedrłrende de sm(cid:229) og mellemstore virksomheders forberedelser. Generaldirektoraterne for łkonomiske og finansielle anliggender, for sundhed og forbrugerbeskyttelse, for erhvervspolitik samt for det indre marked har ansvaret for disse tiltag. Alle de medlemsstater, der deltager i euroen, har gennemfłrt koordineringsstrukturer for overgangen til euroen. Disse strukturer har ogs(cid:229) til opgave at besvare spłrgsm(cid:229)l fra offentligheden

Sag C-617/23: Sag anlagt den 5. oktober 2023 — Europa-Kommissionen mod Republikken Cypern

2023-10-05

http://publications.europa.eu/resource/cellar/cff00c57-8cc7-11ee-8aa6-01aa75ed71a1

dan

C_202300966DA. 000101. fmx. xml Tidende Den Europæiske Unions DA Serie C C/2023/966 27. 11. 2023 Sag anlagt den 5. oktober 2023 — Europa-Kommissionen mod Republikken Cypern (Sag C-617/23) (C/2023/966) Processprog: græsk Parter Sagsøger: Europa-Kommissionen (ved D. Triantafyllou og L. Armati) Sagsøgt: Republikken Cypern Sagsøgerens påstande — Det fastslås, at Republikken Cypern har tilsidesat sine forpligtelser i henhold til direktiv 2005/36/EF (1) og artikel 49 TEUF, idet den har vedtaget national lovgivning, der ikke er forenelig med — artikel 1, artikel 2, stk. 1, artikel 4, stk. 1, og artikel 50, stk. 1, i direktiv 2005/36/EF, og artikel 49 TEUF, for så vidt som artikel 7, stk. 2, 4, 5 og 7, artikel 7A, stk. 5, 6, 7 og 9, og artikel 25, stk. 1D, i lov om ETEK (Cyperns tekniske og videnskabelige kammer), som ændret, fra deres anvendelsesområde udelukker erhvervsudøvere, der fuldt ud besidder erhvervsmæssige kvalifikationer (men som ikke på ansøgningstidspunktet er lovligt etableret), og pålægger et krav om aktiv udøvelse af erhvervet og lovlig etablering i oprindelsesmedlemsstaten som en betingelse for at få adgang til at udøve erhverv inden for området for ingeniørvidenskab i Cypern — artikel 21 og artikel 46, stk. 1 og 4, i direktiv 2005/36/EF, for så vidt som artikel 7, stk. 4, i lov om ETEK, som ændret, pålægger yderligere krav til erhvervspraktik eller erhvervserfaring i tilfælde, der er omfattet af den automatiske anerkendelse af erhvervsmæssige kvalifikationer — kapitel I i afsnit III i direktiv 2005/36/EF, for så vidt det som den ikke har sikret anvendelsen af den generelle ordning for anerkendelse af erhvervet som arkitekt i artikel 7 i lov om ETEK, som ændret. — Republikken Cypern tilpligtes at betale sagsomkostningerne. Søgsmålsgrunde og væsentligste argumenter Europa-Kommissionen er af den opfattelse, at den cypriotiske lovgivning: — udelukker anerkendelse af erhvervsmæssige kvalifikationer for arkitekter og civilingeniører, der ikke allerede udøver dette erhverv i en anden medlemsstat, hvor de allerede er etableret — pålægger yderligere krav for at få adgang til erhvervet som arkitekt end den, der er fastsat i direktivet — ikke sikrer automatisk anvendelse af den generelle ordning for anerkendelse, som alene er underlagt den kompetente myndigheds skøn. (1)  Europa-Parlamentets og Rådets direktiv 2005/36/EF af 7. 9. 2005 om anerkendelse af erhvervsmæssige kvalifikationer (EUT 2005, L 255, s. 22). ELI: http://data. europa. eu/eli/C/2023/966/oj ISSN 1977-0871 (electronic edition)

Kommissionens forordning (EU) nr. 953/2010 af 21. oktober 2010 om fastsættelse af restitutionssatserne for mælk og mejeriprodukter, der udføres i form af varer, som ikke er omfattet af traktatens bilag I

2010-10-21

http://publications.europa.eu/resource/cellar/fe905f83-25f5-4309-a46a-5ed05cd73af0

dan

L_2010278DA. 01002301. xml 22. 10. 2010    DA Den Europæiske Unions Tidende L 278/23 KOMMISSIONENS FORORDNING (EU) Nr. 953/2010 af 21. oktober 2010 om fastsættelse af restitutionssatserne for mælk og mejeriprodukter, der udføres i form af varer, som ikke er omfattet af traktatens bilag I EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Rådets forordning (EF) nr. 1234/2007 af 22. oktober 2007 om en fælles markedsordning for landbrugsprodukter og om særlige bestemmelser for visse landbrugsprodukter (fusionsmarkedsordningen) (1), særlig artikel 164, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) I henhold til artikel 162, stk. 1, litra b), i forordning (EF) nr. 1234/2007 kan forskellen mellem priserne i international handel for de i artikel 1, stk. 1, litra p), omhandlede produkter, der er anført i del XVI i bilag I til forordningen, og priserne i Unionen udlignes ved eksportrestitutioner, hvis disse produkter eksporteres i form af produkter anført i del IV i bilag XX til forordningen. (2) I Kommissionens forordning (EU) nr. 578/2010 af 29. juni 2010 om gennemførelse af Rådets forordning (EF) nr. 1216/2009 for så vidt angår eksportrestitutionsordningen for visse landbrugsprodukter, der udføres i form af varer, der ikke er omfattet af bilag I til traktaten, og kriterierne for fastsættelse af restitutionsbeløbet (2), præciseres det, for hvilke af disse produkter der skal fastsættes en restitutionssats, der gælder ved disse produkters udførsel i form af varer, der er anført i del IV i bilag XX til forordning (EF) nr. 1234/2007. (3) I henhold til artikel 14, stk. 1, i forordning (EU) nr. 578/2010 fastsættes restitutionssatsen pr. 100 kg af de pågældende basisprodukter for et tidsrum, der er lig med det tidsrum, for hvilket restitutionerne fastsættes for de samme produkter, der udføres i uforarbejdet stand. (4) I henhold til artikel 162, stk. 2, i forordning (EF) nr. 1234/2007 må eksportrestitutionen for et produkt, der er iblandet en vare, ikke være større end restitutionen for dette produkt, når det udføres i uændret stand. (5) I forbindelse med visse mejeriprodukter, der udføres i form af varer, som ikke er omfattet af traktatens bilag I, er der, hvis der forudfastsættes høje restitutionssatser, risiko for, at forpligtelserne i tilknytning til disse restitutioner ikke kan opfyldes. For at undgå dette er det nødvendigt at træffe passende forebyggende foranstaltninger, men uden at udelukke indgåelsen af langvarige kontrakter. Fastsættelse af særlige restitutionssatser i forbindelse med forudfastsættelse af restitutioner for disse produkter skulle gøre det muligt at opfylde disse to målsætninger. (6) Artikel 15, stk. 2, i forordning (EU) nr. 578/2010 bestemmer, at der ved fastsættelsen af restitutionssatsen i givet fald tages hensyn til støtte eller andre foranstaltninger med tilsvarende virkning, der finder anvendelse på de basisprodukter, der er anført i bilag I til forordning (EU) nr. 578/2010, eller dermed ligestillede produkter i alle medlemsstaterne i henhold til forordningen om den fælles markedsordning for landbrugsprodukter. (7) I henhold til artikel 100, stk. 1, i forordning (EF) nr. 1234/2007 ydes der støtte til skummetmælk, som er produceret i Unionen og forarbejdet til kasein, hvis mælken og det kasein, som er fremstillet af denne mælk, opfylder bestemte betingelser. (8) De for tiden gældende restitutioner blev fastsat ved Kommissionens forordning (EU) nr. 660/2010 (3). Da der skal fastsættes nye restitutioner, bør nævnte forordning ophæves. (9) Forvaltningskomitéen for Den Fælles Markedsordning for Landbrugsprodukter har ikke afgivet udtalelse inden for den af formanden fastsatte frist — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 Restitutionssatserne for de i bilag I til forordning (EU) nr. 578/2010 og de i del XVI i bilag I til forordning (EF) nr. 1234/2007 anførte basisprodukter, som udføres i form af varer, der er anført i del IV i bilag XX til forordning (EF) nr. 1234/2007, fastsættes som anført i bilaget til nærværende forordning. Artikel 2 Forordning (EU) nr. 660/2010 ophæves. Artikel 3 Denne forordning træder i kraft den 22. oktober 2010. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 21. oktober 2010. På Kommissionens vegne For formanden Heinz ZOUREK Generaldirektør for erhvervspolitik (1)  EUT L 299 af 16. 11. 2007, s. 1. (2)  EUT L 171 af 6. 7. 2010, s. 1. (3)  EUT L 191 af 23. 7. 2010, s. 25. BILAG Restitutionssatser fra 22. oktober 2010 for visse mejeriprodukter, der udføres i form af varer, som ikke er omfattet af traktatens bilag I  (1) (EUR/100 kg) KN-kode Varebeskrivelse Restitutionssatser I tilfælde af forudfastsættelse af restitutionerne I andre tilfælde ex 0402 10 19 Mælkepulver, som granulat eller i anden fast form, ikke tilsat sukker eller andre sødemidler, med fedtindhold på under 1,5 vægtprocent og derunder (PG 2):     a) for så vidt angår udførsel af varer henhørende under KN-kode 3501 — — b) for så vidt angår udførsel af andre varer 0,00 0,00 ex 0402 21 19 Mælkepulver, som granulat eller i anden fast form, ikke tilsat sukker eller andre sødemidler, med fedtindhold på 26 vægtprocent (PG 3): 0,00 0,00 ex 0405 10 Smør, med et fedtindhold på 82 vægtprocent (PG 6):     a) for så vidt angår udførsel af varer henhørende under KN-kode 2106 90 98 med et mælkefedtindhold på 40 vægtprocent og derover 0,00 0,00 b) for så vidt angår udførsel af andre varer 0,00 0,00 (1)  De i bilaget anførte satser finder ikke anvendelse ved udførsel til a) tredjelandene Andorra, Den Hellige Stol (Vatikanstaten), Liechtenstein og Amerikas Forenede Stater, og de finder ikke anvendelse ved udførsel til Det Schweiziske Forbund af de varer, der er anført i tabel I og II i protokol nr. 2 til overenskomsten mellem Det Europæiske Fællesskab og Schweiz af 22. 7. 1972 b) områder i EU's medlemsstater, som ikke er omfattet af Fællesskabets toldområde: Ceuta, Mellilla, kommunerne Livigno og Campione d'Italia, Helgoland, Grønland, Færøerne og de områder af Republikken Cypern, hvor regeringen for Republikken Cypern ikke udøver effektiv kontrol c) europæiske områder, hvis udenrigsanliggender varetages af en medlemsstat, og som ikke er omfattet af Fællesskabets toldområde: Gibraltar d) de destinationer der er omhandlet i artikel 33, stk. 1, artikel 41, stk. 1, og artikel 42, stk. 1, i Kommissionens forordning (EF) nr. 612/2009 (EUT L 186 af 17. 7. 2009, s. 1)

Meddelande till de personer som är föremål för restriktiva åtgärder enligt rådets beslut 2010/788/Gusp, genomfört genom rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/905 och rådets förordning (EG) nr 1183/2005, genomförd genom rådets genomförandeförordning (EU) 2017/904 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo

2017-05-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/87c1a525-4504-11e7-aea8-01aa75ed71a1

swe

C_2017169SV. 01000401. xml 30. 5. 2017    SV Europeiska unionens officiella tidning C 169/4 Meddelande till de personer som är föremål för restriktiva åtgärder enligt rådets beslut 2010/788/Gusp, genomfört genom rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/905 och rådets förordning (EG) nr 1183/2005, genomförd genom rådets genomförandeförordning (EU) 2017/904 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (2017/C 169/05) Följande information lämnas för kännedom till de personer som förtecknas i bilagan till rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/905 (1) och i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) 2017/904 (2) om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo. Europeiska unionens råd har beslutat att de personer som förtecknas i ovan nämnda bilagor ska uppföras på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder enligt rådets beslut 2010/788/Gusp (3) och rådets förordning (EG) nr 1183/2005 (4) om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo. Skälen för dessa personers uppförande på förteckningen framgår av de relevanta uppgifterna i bilagorna i fråga. De berörda personerna uppmärksammas på möjligheten att vända sig till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten/medlemsstaterna i fråga enligt vad som anges på webbplatserna i bilaga II till förordning (EG) nr 1183/2005 med en ansökan om tillstånd att få använda frysta tillgångar för grundläggande behov eller särskilda betalningar (se artikel 3 i förordningen). De berörda personerna kan före den 1 oktober 2017 lämna in en begäran till rådet, åtföljd av styrkande handlingar, om omprövning av beslutet att föra upp dem på den ovan nämnda förteckningen. Ansökan ska sändas till: Europeiska unionens råd Generalsekretariatet GD C 1C Rue de la Loi/Wetstraat 175 1048 Bryssel BELGIEN E-post: sanctions@consilium. europa. eu Alla synpunkter som mottas kommer att beaktas vid rådets nästa översyn i enlighet med artikel 9. 2 i beslut 2010/788/Gusp. De berörda personerna uppmärksammas också på möjligheten att väcka talan mot rådets beslut vid Europeiska unionens tribunal i enlighet med bestämmelserna i artikel 275 andra stycket och artikel 263 fjärde och sjätte styckena i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (1)  EUT LI 138, 29. 5. 2017, s. 6. (2)  EUT LI 138, 29. 5. 2017, s. 1. (3)  EUT L 336, 21. 12. 2010, s. 30. (4)  EUT L 193, 23. 7. 2005, s. 1

Euroens vekselkurs

2006-12-23

http://publications.europa.eu/resource/cellar/35d6be00-09c5-4035-9372-ced6cb9559ae

dan

23. 12. 2006 DA Den Europæiske Unions Tidende C 317/1 I (Meddelelser) KOMMISSIONEN Euroens vekselkurs (1) 22. december 2006 (2006/C 317/01) 1 euro = Valuta Kurs Valuta USD JPY DKK GBP SEK CHF ISK NOK BGN CYP CZK EEK HUF LTL LVL MTL PLN RON amerikanske dollar japanske yen danske kroner pund sterling svenske kroner schweiziske franc islandske kroner norske kroner bulgarske lev cypriotiske pund tjekkiske koruna estiske kroon ungarske forint litauiske litas lettiske lats maltesiske lira polske zloty rumænske lei 1,3192 156,26 7,4536 0,67150 8,9888 1,6029 91,89 8,1770 1,9558 0,5781 27,573 15,6466 252,23 3,4528 0,6975 0,4293 3,8211 3,3510 SIT SKK TRY slovenske tolar slovakiske koruna tyrkiske lira AUD australske dollar CAD HKD canadiske dollar hongkongske dollar NZD newzealandske dollar SGD singaporeanske dollar Kurs 239,66 34,378 1,8810 1,6792 1,5240 10,2589 1,8880 2,0310 KRW sydkoreanske won 1 225,01 ZAR CNY HRK IDR sydafrikanske rand kinesiske renminbi yuan kroatiske kuna 9,2195 10,3113 7,3655 indonesiske rupiah 11 975,04 MYR malaysiske ringgit PHP RUB THB filippinske pesos russiske rubler thailandske bath 4,6627 65,037 34,7030 48,019 (1) Kilde: Referencekurs offentliggjort af Den Europæiske Centralbank

Domstolens dom (andra avdelningen) den 8 september 2005 i mål C-191/03 (begäran om förhandsavgörande från Labour Court): North Western Health Board mot Margaret McKenna (Lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare – Sjukdom som har uppkommit före mammaledigheten – Graviditetsrelaterad sjukdom – Omfattas av allmänna sjukskrivningsregler – Inverkan på ersättningen – Avräkning av sjukfrånvaro från det totala antalet sjukdagar med ersättning under en viss period)

2005-11-12

http://publications.europa.eu/resource/cellar/1081bf7f-2b3a-44f9-8804-c16b3a8bb0c9

swe

C 281/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 12. 11. 2005 Sjätte avdelningen Antonio La Pergola Jean-Pierre Puissochet Stig von Bahr Anthony Borg Barthet Uno Lõhmus Aindrias Ó Caoimh 1. Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7 i rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö, genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att detta direktiv införlivas och tillämpas på ett korrekt sätt. 2. Talan ogillas i övrigt. 3. Irland skall ersätta rättegångskostnaderna. (1) EGT C 261, 26. 10. 2002. Utseende av förste generaladvokat (2005/C 281/03) EG-domstolen har med stöd av artikel 10. 1 tredje stycket i rättegångsreglerna för en period av ett år med början den 7 oktober 2005 utsett Christine Stix-Hackl till förste generaladvo- kat. DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 2 juni 2005 i mål C-282/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Irland (1) (Fördragsbrott — Förorening av 76/464/EEG) vatten — Direktiv (2005/C 281/04) (Rättegångsspråk: engelska) I mål C-282/02, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 31 juli 2002, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Shotter) mot Irland (ombud: D. J. O'Hagan, biträdd av A. M. Collins, BL), har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelnings- ordföranden C. W. A. Timmermans samt domarna R. Silva de Lapuerta (referent), C. Gulmann, J. Makarczyk och P. Kūris, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 2 juni 2005 meddelat en dom där domslutet har följande lydelse: DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 8 september 2005 i mål C-191/03 (begäran om förhandsavgörande från Labour Court): North Western Health Board mot Margaret McKenna (1) (Lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare — Sjukdom som har uppkommit före mammaledigheten — Graviditetsre- laterad sjukdom — Omfattas av allmänna sjukskrivnings- regler — Inverkan på ersättningen — Avräkning av sjuk- frånvaro från det totala antalet sjukdagar med ersättning under en viss period) (2005/C 281/05) (Rättegångsspråk: engelska) I mål C-191/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Labour Court (Irland), genom beslut av den 14 april 2003, som inkom till domstolen den 12 maj 2003, i målet North Western Health Board mot Margaret McKenna, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C. W. A. Timmermans samt domarna C. Gulmann (referent) och R. Schintgen, general- advokat: P. Léger, avdelningsdirektören justitiesekreterare: L. Hewlett, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse: 1. Sjukskrivningsregler enligt vilka kvinnliga arbetstagare som lider av en graviditetsrelaterad sjukdom och andra arbetstagare som lider av en sjukdom som inte har samband med graviditet behandlas på samma sätt omfattas av artikel 141 EG och rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärm- ningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män. 12. 11. 2005 SV Europeiska unionens officiella tidning C 281/3 2. Artikel 141 EG och direktiv 75/117 skall tolkas så att följande inte utgör könsdiskriminering: — en bestämmelse i sjukskrivningsregler enligt vilken ersättningen sänks när frånvaron överskrider en viss gräns, såväl vad beträffar kvinnliga arbetstagare som på grund av en gravidi- tetsrelaterad sjukdom är frånvarande före en mammaledighet, som vad beträffar manliga arbetstagare som är frånvarande på grund av varje annan sjukdom, under förutsättning dels att kvinnliga arbetstagare behandlas på samma sätt som manliga arbetstagare som är frånvarande på grund av sjukdom, dels att den utbetalda ersättningen inte är så låg att syftet att skydda gravida arbetstagare äventyras, — en bestämmelse i sjukskrivningsregler enligt vilken sjukfrånvaro skall räknas av från det totala antalet sjukdagar med ersätt- ning som en arbetstagare har rätt till under en viss period, oavsett om sjukdomen är graviditetsrelaterad eller ej, under förutsättning att avräkningen av frånvaro på grund av gravidi- tetsrelaterad sjukdom inte har den effekten att den kvinnliga efter arbetstagaren under den frånvaro som räknas av mammaledigheten erhåller ersättning som är lägre än det minimibelopp som hon hade rätt till under den sjukdom som uppkom under graviditeten. (1) EUT C 158, 5. 7. 2003. DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 september 2005 i mål C-512/03 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te 's-Hertogenbosch): J. E. J. Blanckaert mot Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernem- ingen buitenland te Heerlen (1) (Direkta skatter — Skatt på inkomst av kapital — Skatte- avtal — Skattelättnad förbehållen personer som omfattas av det nationella socialförsäkringssystemet) (2005/C 281/06) (Rättegångsspråk: nederländska) december 2003, som inkom till domstolen den 8 december 2003, i målet J. E. J. Blanckaert mot Inspecteur van de Belas- tingdienst/Particulieren/Ondernemingen te Heerlen, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen K. Lenaerts (referent), tillför- ordnad ordförande på första avdelningen, samt domarna N. Colneric, K. Schiemann, E. Juhász och M. Ilešič, generaladvokat: C. L. Hewlett, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse: avdelningsdirektören justitiesekreterare: buitenland Stix-Hackl, Artiklarna 56 EG och 58 EG skall tolkas så att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken en i landet bosatt skattskyldig person, som i denna medlemsstat endast uppbär inkomst av kapital och som inte omfattas av socialförsäkringssystemet i nämnda medlemsstat, inte har rätt till skattelättnader med grund i socialförsäkringssystemet, medan en i landet bosatt skattskyldig person som omfattas av socialförsäkringssystemet har rätt till sådana skatte- lättnader vid beräkningen av dennes beskattningsbara inkomst, även om denna person endast uppbär samma slags inkomst och inte erlägger några socialförsäkringsavgifter. (1) EUT C 47, 21. 2. 2004. DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 15 september 2005 i mål C-140/04 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Antwerpen): United Antwerp Maritime Agencies NV mot Belgische Staat och Seaport Terminals NV mot Belgische Staat och United Antwerp Maritime Agencies NV (1) (Tullunion — Uppkomst av en tullskuld vid import — Varor från i tillfällig förvaring — Undandragande av varor tullövervakning — Gäldenär för tullskulden) (2005/C 281/07) (Rättegångsspråk: nederländska) I mål C-512/03 angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Gerechtshof te 's- Hertogenbosch (Nederländerna), genom beslut av den 4 I mål C-140/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hof van beroep te Antwerpen (Belgien), genom beslut av den 11 mars 2004 som inkom till domstolen den 16 mars 2004, i målet United Antwerp Maritime Agencies NV mot Belgische Staat och

Skriftlig fråga E-011539/12 Amelia Andersdotter (Verts/ALE) till kommissionen. ”Systemuppgifter” i samband med den privata sektorns insatser för barns säkerhet

2012-12-18

http://publications.europa.eu/resource/cellar/597f625e-2fec-4a47-ba01-099a1f7e21b4

swe

En aftale mellem USA og EU om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til USA's Department of Homeland Security *** Europa-Parlamentets lovgivningsmæssige beslutning af 19. april 2012 om udkast til Rådets afgørelse om indgåelse af aftalen mellem Amerikas Forenede Stater og Den Europæiske Union om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til United States Department of Homeland Security (17433/2011 – C7-0511/2011 – 2011/0382(NLE))

2012-04-19

http://publications.europa.eu/resource/cellar/9585c552-adc8-49a8-bd64-62d41d852a77

dan

CE2013258DA. 01013202. xml 7. 9. 2013    DA Den Europæiske Unions Tidende CE 258/132 Torsdag den 19. april 2012En aftale mellem USA og EU om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til USA's Department of Homeland Security *** P7_TA(2012)0134 Europa-Parlamentets lovgivningsmæssige beslutning af 19. april 2012 om udkast til Rådets afgørelse om indgåelse af aftalen mellem Amerikas Forenede Stater og Den Europæiske Union om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til United States Department of Homeland Security (17433/2011 – C7-0511/2011 – 2011/0382(NLE)) 2013/C 258 E/24 (Godkendelse) Europa-Parlamentet, — der henviser til udkast til Rådets afgørelse (17433/2011), — der henviser til udkast til aftale mellem Amerikas Forenede Stater og Den Europæiske Union om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til United States Department of Homeland Security, der er vedføjet udkastet til Rådets afgørelse (17434/2011), — der henviser til den anmodning om godkendelse, som Rådet har forelagt, jf. artikel 218, stk. 6, andet afsnit, litra a), sammenholdt med artikel 82, stk. 1, andet afsnit, litra d), og artikel 87, stk. 2, litra a), i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde (C7-0511/2011), — der henviser til Kommissionens meddelelse om den globale tilgang til overførsel af passageroplysninger (PNR) til tredjelande (COM(2010)0492), — der henviser til sin beslutning af 14. februar 2007 om SWIFT, PNR-ordningen og den transatlantiske dialog om disse spørgsmål (1), af 12. juli 2007 om PNR-aftalen mellem EU og USA (2), af 5. maj 2010 om iværksættelse af forhandlinger om aftaler om passagerlisteoplysninger (PNR-aftaler) med USA, Australien og Canada (3), af 11. november 2010 om den globale tilgang til overførsel af PNR-oplysninger til tredjelande og til henstilling fra Kommissionen til Rådet om bemyndigelse til indledning af forhandlinger om en aftale mellem Den Europæiske Union og Australien, Canada og De Forenede Stater (4), — der henviser til udtalelserne fra den europæiske tilsynsførende for databeskyttelse af henholdsvis 19. oktober 2010 om Kommissionens meddelelse om den globale tilgang til overførsel af passageroplysninger (PNR) til tredjelande (5) og 9. december 2011 om forslag til Rådets afgørelse om indgåelse af en aftale mellem Amerikas Forenede Stater og Den Europæiske Union om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til United States Department of Homeland Security (6), — der henviser til udtalelse 7/2010 af 12. november 2010 om Kommissionens meddelelse om den globale tilgang til overførsel af passageroplysninger (PNR) til tredjelande vedtaget af Artikel 29-Arbejdsgruppen om Databeskyttelse, og til dens skrivelse af 6. januar 2012 om aftalen mellem Amerikas Forenede Stater og Den Europæiske Union om anvendelse og overførsel af passagerlisteoplysninger til United States Department of Homeland Security, — der henviser til artikel 16 i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde og artikel 7 og 8 i Den Europæiske Unions charter om grundlæggende rettigheder, — der henviser til forretningsordenens artikel 81 og artikel 90, stk. 7, — der henviser til henstilling fra Udvalget om Borgernes Rettigheder og Retlige og Indre Anliggender og udtalelse fra Udenrigsudvalget (A7-0099/2012), 1. godkender indgåelsen af aftalen; 2. mener, at procedure 2009/0187(NLE) er forældet, nu hvor PNR-aftalen fra 2007 mellem Den Europæiske Union og De Forenede Stater erstattes af den nye PNR-aftale; 3. pålægger sin formand at sende Parlamentets holdning til Rådet, Kommissionen, medlemsstaternes regeringer og parlamenter og til og De Forenede Staters regering. (1)  EUT C 287 E af 29. 11. 2007, s. 349. (2)  EUT C 175 E af 10. 7. 2008, s. 564. (3)  EUT C 81 E af 15. 3. 2011, s. 70. (4)  EUT C 74 E af 13. 3. 2012, s. 8. (5)  EUT C 357 af 30. 12. 2010, s. 7. (6)  EUT C 35 af 9. 2. 2012, s. 16

Kommissionens förordning (EG) nr 826/2006 av den 1 juni 2006 om fastställande av den största sänkningen av importtullar för sorghum inom ramen för den anbudsinfordran som avses i förordning (EG) nr 2094/2005

2006-06-01

http://publications.europa.eu/resource/cellar/3c64392d-8279-4d61-a9a2-1e2a87305394

swe

L 148/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 2. 6. 2006 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 826/2006 av den 1 juni 2006 om fastställande av den största sänkningen av importtullar för sorghum inom ramen för den anbudsinfordran som avses i förordning (EG) nr 2094/2005 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING vare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå. med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1) särskilt artikel 12. 1, och av följande skäl: (3) (4) Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmålsslag medför att den största sänkningen av importtullar fastställs till det belopp som anges i artikel 1. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är fören- liga med yttrandet från förvaltningskommittén för spann- mål. (1) (2) En anbudsinfordran om den största sänkningen av im- porttullar för sorghum till Spanien från tredjeland har inletts (EG) nr 2094/2005 (2). genom kommissionens förordning I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 (3), kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs förordning (EG) nr 1784/2003, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 6 och 7 i förord- ning (EG) nr 1839/95. Kontrakt tilldelas alla anbudsgi- i artikel 25 i HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 För de anbud som meddelats från och med den 26 maj 2006 till och med den 1 juni 2006 inom ramen för den anbudsin- fordran som avses i förordning (EG) nr 2094/2005, är den största sänkningen av importtullar för sorghum fastställd till 51,38 EUR/t för en maximal mängd av totalt 27 000 t. Artikel 2 Denna förordning träder i kraft den 2 juni 2006. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 1 juni 2006. På kommissionens vägnar J. L. DEMARTY Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling (1) EUT L 270, 21. 10. 2003, s. 78. Förordningen ändrad genom kom- missionens förordning (EG) nr 1154/2005 (EUT L 187, 19. 7. 2005, s. 11). (2) EUT L 335, 21. 12. 2005, s. 4. (3) EGT L 177, 28. 7. 1995, s. 4. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1558/2005 (EUT L 249, 24. 9. 2005, s. 6)

Kommissionens yttrande enligt artikel 251.2 tredje stycket c i EG-fördraget om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador med ändring av kommissionens förslag enligt artikel 250.2 i EG-fördraget

2004-01-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/8d563f42-4a78-4b43-b57e-f33470e1646b

swe

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 26. 1. 2004 KOM(2004) 55 slutlig 2002/0021 (COD) KOMMISSIONENS YTTRANDE enligt artikel 251. 2 tredje stycket c i EG-fördraget om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt om förslaget till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador MED ÄNDRING AV KOMMISSIONENS FÖRSLAG enligt artikel 250. 2 i EG-fördraget SV SV 2002/0021 (COD) KOMMISSIONENS YTTRANDE enligt artikel 251. 2 tredje stycket c i EG-fördraget om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt om förslaget till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador 1. BAKGRUND Förslaget KOM(2002) 17 slutlig1 lades fram inför Europaparlamentet och rådet den 19 februari 2002 i överensstämmelse med medbeslutandeförfarandet enligt artikel 175. 1 i EG-fördraget. Regionkommittén har beslutat att inte avge något yttrande. Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 18 juli 20022. Europaparlamentet avgav sitt yttrande vid första behandlingen den 14 maj 2003. Rådet nådde en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt den 13 juni 2003. Den 18 september 2003 antog rådet formellt sin gemensamma ståndpunkt. Europaparlamentet antog fyra ändringsförslag till rådets gemensamma ståndpunkt vid sin andra behandling den 17 december 2003. I detta yttrande anges kommissionens ståndpunkt om Europaparlamentets ändringsförslag i enlighet med artikel 251. 2 c i EG-fördraget. 2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG Förslaget syftar till att upprätta ramar för förebyggande eller avhjälpande av miljöskador, inbegripet ”skador på skyddade arter och livsmiljöer”, ”skador på vatten” och ”skador på mark”, genom ett system för miljöansvar. Med vissa undantag skall den som har förorsakat miljöskadan eller givit upphov till överhängande hot om sådana skador i enlighet med principen om att förorenaren betalar, stå för de kostnader som uppkommer i samband med de förebyggande eller avhjälpande åtgärder som blir nödvändiga. 1 2 EGT C 151 E, 25. 6. 2002, s. 132. EGT C 241, 7. 10. 2002, s. 162. 2 3. KOMMISSIONENS YTTRANDE ÖVER PARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG 3. 1. Allmänna anmärkningar Vid sitt plenum den 17 december 2003 antog Europaparlamentet följande fyra ändringar: 12, 22, 27 och 46. Kommissionen kan godta ändring 27 till fullo och ändring 12 i princip. De övriga båda ändringarna (22 och 46) kan inte godtas. 3. 2. Närmare kommentarer 3. 2. 1. Ändring som godtas till fullo Ändring 27 Kommissionen godtar ändring 27 som innebär att en av de frågor som kommissionen skall ta upp i sin rapport om direktivets genomförande definieras närmare. Denna närmare definition berör kopplingen mellan redarnas ansvar och oljemottagarnas bidrag i samband med översynen av tillämpningen av artikel 4. 2 och 4. 4 i fråga om uteslutande av förorening, så som den täcks av de internationella instrument som anges i bilaga IV, från direktivets tillämpningsområde. 3. 2. 2. Ändring som godkänts i princip Ändring 12: I ändring 12 fastställs att behöriga myndigheter endast som sista utväg skall vidta avhjälpande åtgärder. Kommissionen godtar denna ändring i princip, men med följande omformulering av artikel 6: orden ”som en sista utväg” bör inte stå i slutet av artikel 6. 2 e, utan i slutet av artikel 6. 3. 3. 2. 3. Ändringsförslag som inte godtagits Ändring 46 Genom ändring 46 stryks bestämmelsen [i artikel 4. 3] om att operatörer kan begränsa sin ansvarsskyldighet i enlighet med den nationella lagstiftning genom vilken konventionen om begränsning av ansvaret för sjöfordringar (LLMC) av 1976 eller Strasbourgkonventionen om begränsning av ansvaret på inre vattenvägar (CLNI) av 1988. Kommissionen kan inte godta denna ändring, eftersom den skulle medföra betydande störningar av den gemensamma ståndpunkten3 som helhet. Det bör noteras att den begränsning av ansvaret som övervägs i artikel 4. 3 inte skulle avse miljöskador inom de medlemsstater som inte har ratificerat och genomfört de båda berörda konventionerna. Hur som helst kan kommissionen komma att undersöka huruvida tillämpningen av artikel 4. 3 har lett till oönskade resultat i samband med den rapport som avses i artikel 18. 3 Kommissionen har i sitt meddelande till Europaparlamentet av den 19 september 2003 uttryckt sitt fulla stöd för den gemensamma ståndpunkten [SEK(2003) 1027 slutlig]. 3 Ändring 22 Ändring 22 innebär att kommissionen skall lägga fram förslag till harmoniserade obligatoriska ekonomiska säkerheter om inga lämpliga instrument eller marknader för försäkringar eller andra former av ekonomisk säkerhet har införts. Obligatorisk ekonomisk säkerhet skulle införas stegvis (först för skador på vatten och mark, och, efter en bedömningsperiod på två år, för avhjälpande av skador på arter och livsmiljöer). Ett tak kan komma att införas för den ekonomiska säkerheten från fall till fall och beroende på var skadan uppstår, i enlighet med kriterier som anges i ändringen. Slutligen kan medlemsstaterna välja att inte tillämpa dessa bestämmelser på verksamhet med låg risk. Kommissionen kan inte godta denna ändring eftersom den påverkar dess initiativrätt. Dessutom skulle det vara särskilt svårt att anta bestämmelser som gör ekonomisk säkerhet obligatorisk, om de ekonomiska aktörer som är bäst kvalificerade och som har störst ekonomiskt intresse av att utveckla sådana produkter inte har lyckats med det. Vad gäller styckena 2a och 2b i ändringen anser kommissionen inte att det för närvarande finns ett behov av sådana extra bestämmelser, som i dagsläget och i väntan på ny gemenskapslagstiftning endast leder till att medlemsstaterna kan anta åtgärer i fråga om ekonomisk säkerhet. Man måste emellertid komma i håg att medlemsstaterna ändå har rätt att anta sådana bestämmelser utgående från sin allmänna behörighet att lagstifta på det egna territoriet, eftersom inga bestämmelser i direktivet hindrar detta. 4. SLUTSATS I enlighet med artikel 250. 2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag enligt det ovan sagda. 4

Euroens vekselkurs

2003-11-01

http://publications.europa.eu/resource/cellar/63d32e1f-448d-4739-8ff7-52d8038d9510

dan

1. 11. 2003 DA Den Europæiske Unions Tidende C 263/1 I (Meddelelser) KOMMISSIONEN Euroens vekselkurs (1) 31. oktober 2003 (2003/C 263/01) 1 euro = Valuta Kurs Valuta USD JPY DKK GBP SEK CHF ISK NOK BGN CYP CZK EEK HUF LTL amerikanske dollar japanske yen danske kroner pund sterling svenske kroner schweiziske franc islandske kroner norske kroner bulgarske lev cypriotiske pund tjekkiske koruna estiske kroon ungarske forint litauiske litas 1,1622 126,72 7,4338 0,6863 9,0474 1,5506 88,79 8,211 1,9485 LVL MTL PLN ROL SIT SKK TRL AUD CAD lettiske lats maltesiske lira polske zloty rumænske leu slovenske tolar slovakiske koruna australske dollar canadiske dollar 0,58316 HKD hongkongske dollar 32,035 NZD newzealandske dollar 15,6466 SGD singaporeanske dollar tyrkiske lira 1 725 367 Kurs 0,6457 0,4265 4,7002 39 487 235,8 41,4 1,6464 1,5306 9,0257 1,9022 2,0214 259,26 KRW sydkoreanske won 1 375,46 3,4525 ZAR sydafrikanske rand 8,0288 ___________ (1) Kilde: Referencekurs offentliggjort af Den Europæiske Centralbank

Tillhandahållande av skolundervisning för barn till zigenare och personer med kringresande yrken - Rapport om implementering av de åtgärder som föreskrivs i rådets och utbildningsministrarnas resolution av den 22 maj 1989 (89/C 153/02)

1996-10-22

http://publications.europa.eu/resource/cellar/995ca02b-9cba-4a40-8268-abf8f8d42c83

swe

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION * * * ** •fr > Bryssel den 22. 10 I «><><> K O M ( %) 4<>s slutlig Tillhandahållande av skolundervisning for barn till zigenare och personer med kringresande yrken Rapport om implementering av de åtgärder som föreskrivs i Rådets ocli utbildningsministrarnas resolution 22 maj 1989 (89/C 153/02) (framlagt av kommissionen) Pro Memoria Sammanfattning: "Tillhandahållande av skolundervisning för barn till zigenare och personer med kringresande yrken": rapport om implementering av de åtgärder som föreskrivs i Rådets och utbildningsministrarnas resolution 22 maj 1989 (89/C153/02) Till följd av Europaparlamentets resolution 24 maj 1984, gällande vikten av att erkänna den svåra sociala situationen för zigenare inom Gemenskapen (OJ. 172/153 av 02. 07. 1984) baserad på kommissionen rapport (J. P. Liégeois/Tillhandahållande av skolundervisning för barn till zigenare och personer med kringresande yrken" syntes rapport 1986) antog Rådet och utbildningsministrarna resolutionen den 22 maj 1989 (89/C 153/02 ) gällande detta ämne. Sedan 1991 då parlamentet skapade budgetlinjen B3-1003 har detta hjälpt till att implementera åtgärder relaterade till utbildning av zigenare och personer med kringresande yrken. Befolkningen i olika zigenarsamhällen i de 15 medlemsländerna uppskattas till 2 millioner (D: 130. 000; B: 15. 000; DK : 2. 000; E: 800. 000; F: 340. 000; EL: 200. 000 ; IRL: 28. 000; I: 110. 000; L: 0. 150; NL: 40. 000. P: 50. 000; UK: 120. 000; OE 25. 000; SU:9. 000; SW: 20. 000); 7-8 miljoner zigenare och personer med kringresande yrken finns för närvarande i övriga Europa, huvudsakligen i de sex PECO länderna som nu deltar i Sokrates programme^ Bulgarien: 800. 000; Tjeckien: 300. 000; Slovakien: 520. 000; Ungern: 600. 000; Polen: 50. 000; Rumänien: 2. 500. 000). Analfabetismen bland vuxna är ofta mer än 50% och i vissa fall över 80%. Mer än 700. 000 barn till zigenare har liten eller ingen tillgång till skolundervisning. ~\" De traditionella mönstren för socio-ekonomisk aktivitet för denna befolkning är på väg att bytas ut som konsekvens av en fortgående ekonomisk utveckling. Ökad nivå av analfabetism är på väg att bli ett än större handikapp som tvingar zigenare in i ett ökat beroende och marginallisering. Eftersom kraven på en minimal kompetens nivå, dvs förmågan att läsa, uttrycka sig i skrift och att räkna, är ett måste gällande praktiskt taget varje social och ekonomisk aktivitet, innebär detta att en tillfredsställande nivå av utbildning blir ett måste för att undvika ökad utslagning och stärka deras självständighet och uppmuntra dem att fortsätta sin traditionella livsstil samtidigt som de tar del av de moderna samhället. Budget linjen B3-1003 (Interkulturell utbildning)skapad 1991 av Europaparlamentet syftar till att stödja utbildning av barn till zigenare och till personer med kringresande yrken. Med avsikten att öka medvetenheten om problemen omfattning organiserade kommissionen initiait ett utbyte av åsikter och erfarenhet genom en serie av möten, seminarier och konferenser likväl som utbyte av erfarenheter inom undervisningsområdet. Som resultat av denna inledande process valde kommissionen att stödja innovativa projekt inom fem tematiska nätverk(gymnasial utbildning, övergång mellan skola och yrkesliv, distansundervisning, undervisningsmaterial samt utbildning av "medlare"). Detta bidrog också till att etablera ett dokumentation och informations system. Kommissionen ansvarade för samordning av resultat, goda exempel, implementering av speciella åtgärder, uppföljning av nätverket, utvärdering och spridning av projektets resultat. Det ökade stödet för europeiskt samarbete och transnationella projekt som möter speciella behov hos barn till zigenare och personer med kringresande yrken genomförs inom ramen för ett åtgärdsområde inom SOKRATES programmet vilket fastslogs den 14 mars 1995( kapitel ll-skolutbildning-Comenius Åtgärdesområde 2- Utbildning för barn till invandrare, barn till personer med kringresande yrken, resande och zigenare; interkulturell utbildning). De första resultaten av pilotfasen framhäver nivån av samarbete och dynamik som har uppnåtts. Som annex till denna promemoria, kommer ni att finna rapporten för perioden 1991-1994 vilken ger en översikt av alla de aktiviteter som implementerats på medlems och gemenskaps nivå , den inkluderar även en utvärdering av dess inverkan på utbildnings systemen. Resolutionen från Rådet och utbildnings ministrarna 22 maj 1989 krävde att en rapport över implementeringen av de föreslagna åtgärder från resolutionen skulle publiceras av kommissionen före 31/12/1993. Försenandet av de nationella rapporterna från medlemsländerna från 1993, beslutet att inkludera 1994 inom ramen för den finansiella rapporten( för att ge möjligheten att ge en generell bild som kan intresserar den tilltänkta målgruppen före beslutet om att skapa SOKRATES programmet), och de tekniska problem som uppstår vid översättande av ett dokument till nio språk, försenade färdigställandet av rapporten till juli 1996. Kommissionen föreskrevs att lägga fram denna rapport för Rådet, Europa parlamentet, Ekonomiska och Sociala kommittén, Region kommittén och Utbildnings kommittén under det irländska presidentskapet. Den planerar också en vidare spridning av detta dokument. Kommissionen planerar vidare en livlig debatt och åsiktsutbyte med syfte att etablera en ny fas av åtgärder som skall säkerställa att de strategiska målen uppnås. Med erfarenheter från pilotprojekten som bas är det nu nödvändigt att skapa gemensamma projekt som är nära besläktade med de nationella och gemenskapens prioriteringar. Kommissionen föreslår att skissa och presentera för medlemsstaterna en serie rekommendationer som hjälp att implementera förslagen. Främjande av samarbete och ökat stöd för innovativa projekt måste fortsätta i nuvarande tidens anda av problem med rasistiska attityder och uppträdande som zigenare alltid varit måltavla för. Grundad på inhämtad erfarenhet och de samarbetsnätverk som har etablerats och stärkts under de senaste åren ämnar kommissionen främja samarbete mellan EES-länder med stort antal zigenare och personer med kringresande yrken (4,770. 000) där situationen är alarmerande. tu Den bifogade rapporten kommer att bli publicerad som en av kommissionen officiella rapporter. Annex Rapport "Tillhandahållande av skolundervisning för barn till personer med kringresande yrken": rapport om implementering av de åtgärder som föreskrivs i Rådets och utbildningsministrarnas resolution 28 maj 1989 (89/C153/02) framlagd juni 1994 av Herr Jean-Pierre Liégeois, föreläsare vid René Descartes universitetet -Paris V och direktör för Forsknings center för zigenare, på uppdrag av Kommissionen. - IV School Provision for Gypsy and Traveller Children Report on the implementation of measures envisaged in the Resolution of the Council and of the Ministers of Education meeting with the Council, 22nd May 1989 (89/C 1S3/02) -V Table of Contents Introduction Report objectives Report layout Developing Community action Genesis of a Resolution Context The foundations of Community action The Community's lines of action The logic behind the proposals Working axes Implementation in the Member Spates Data collection National situations Reception structures Teaching methods and teaching materials Teacher recruitment and training Information and research Consultation, coordination, participation Other actions Outcomes and directions of work Implementation at Community level Organising exchanges of views and experience Meetings, seminars, colloquia Promoting exchange of experiences and pedagogical materials Developing innovative projects A set of pilot projects The Working Groups A "think tank" Materials for school use A European Collection Information and documentation A newsletter Publications A database 3 4 5 6 9 15 16 20 21 26 31 36 38 41 43 44 51 53 54 56 57 58 59 61 61 62 Monitoring, coordination, evaluation, dissemination The Ad FJoc Group The Gypsy Research Centre Other institutions in partnership Within the Commission Other international institutions Analysis and proposals An assessment A strategy Prospects Appendix 1 Study published by the Commission Appendix 2 "Orientation Document for Reflection and for Action'' Appendix 3 The national reports 63 64 65 66 73 78 79 89 90 91 Introduction Report objectives This report is one of the measures envisaged in the Resolution adopted in May 1989 by the Ministers of Education of the twelve Member States of the European Community, in relation to school provision for Gypsy and Traveller children. Its primary objective is to outline the various stages of the implementation of this Resolution a few years after its adoption. This report is thus an exercise in stocktaking, with the following objectives: • to present an overview of the situation within the Union regarding the implementation of the May 1989 Resolution, both at the level of the individual Member States and at Community level; • to undertake a dynamic inventory and evaluation of what has been accomplished, in order to examine experience and consolidate the knowledge arising therefrom: • to examine the development of a Community dividend through exchanges of experience and information between the various partners involved in education-related questions in the different Member States; • to examine the synergies brought about by the coordination of activities developed in relation to school provision, by their coordination with other Community actions, and by their articulation with the activities of other international institutions. Clearly, however, this document must be more than a stocktaking of achievements to date. It is also a look forward : its outlines, analyses and evaluations must culminate in working guidelines and proposals. This report also aims to fulfil a demand for information. It must not be purely administrational in character, but enable all concerned parties to increase their understanding of the overall situation and how it is developing. Its dissemination should stimulate reflection, action and cooperation in clearly identified fields. It must also have a political impact. This is essential in the present period, marked both by an aggravation of the situation of Gypsy communities in a Europe undergoing profound transformation, and in a European Union currently setting out its own structures, including in its programmes of an educational nature. In this context the new working guidelines of international institutions, especially those of the institutions of the European Union, must devote ongoing attention to the Gypsy communities, taking them into account in a sustained manner, if their being yet again the "great forgotten" of history save in the negative treatment of which they are victims, is to be avoided. Report layout These complementary objectives determine the layout of this report. It is conceived as a working document going beyond short-term, one-off applicability, enabling the reader to : • access the history and foundations of actions undertaken in the field of school provision for Gypsy and Traveller children, laid out in a few succinct paragraphs: • form a holistic picture of working guidelines and axes; • do a quick stocktaking of actions to date; • see proposals for future actions in black and white. This report is thus conceived as a whole, taking account of the overall context in which the Resolution came into being, and the overall context in which its implementation is taking place. But it is also part of a broader whole : as such it does not repeat, but rather complements, existing documents drawn up at the initiarive of the European Commission, to which it will be referring, and links in with the other components of an increasingly rich documentary base enabling all concerned, from those formulating policy to those determining it, and indeed all who are partners in the context of education, to form a clear understanding of what has been achieved and what is being planned The layout is intended to make this a son of "ongoing report", a reference base which can easily be updated Its presentation as a series of adaptable modules thus makes possible updating and progress assessment on an ongoing basis. It should enable the Commission to continuously appraise actions undertaken in order to situate them in the broader framework of general education policy especially from an intercultural perspective and in accordance with the programmes planned within the European Union to "develop a global, structural approach", as the Resolution of 22 May 1989 itself emphasises. It must also enable the Commission to respond to questions put forward by the Education Committee, the European Parliament and other institutions, and indeed by any citizen in search of information. This document, simultaneously a look back and a look forward, is laid out as follows : • part one is a reminder of activitie- carried out over the past few years, including the necessity for and the foundations of Community action; the full text of the Resolution of the Council and the Ministers of 22 May 1989 is carried as an appendix, for reference; • part two outlines the working axes arising from research, reflection, consultation etc. These are broad, permanent thematic guidelines under which precise actions have, little by little, been developed • part three, based on the reports drawn up by the individual Member States, describes actions implemented in response to the Resolution at State level; • part four describes projects developed at Community level for all Member States; inter-action synergy is analysed in a few paragraphs, as is the interlinking of activities being carried out by various international institutions: • part five carries an analysis and proposals. Developing Community action Genesis of a Resolution 01. Following the resolution of the European Parliament dated 16 March 1984, on education for children whose parents have no fixed abode (OJ 104/144, 16. 4. 1984), and the resolution of the European Parliament of 24 May 1984, on the situation of Gypsies in the Community (OJ 172/153, 2. 7. 1984), the Commission assigned the task of undertaking a study on the state of school provision for Gypsy and Traveller children to the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes, Paris. This study took place from late 1984 to late 1985. 02. The Gypsy Research Centre set up a coordinated network of experts throughout the participating States, to carry out the study, in the wake of which a monograph on the subject was compiled for every Member State. These were complemented by a specially commissioned text on Gypsy in-famiiy education and the discrepancies between it and the practices and assumptions of the school. The conclusions and proposals carried in the resulting report were the product of deep and wide-ranging reflection by all involved in the partnership. 17ie investigation made possible a synthesis of the commissioned monographs (themselves already syntheses), consultation, particularly with Gypsy and Traveller families and organisations, and an analysis of hundreds of documents and projects. 03. The synthesis report. School Provision for Gypsy and Traveller Children, was published at the end of 1986 by the Commission as part of its "Documents" series (Office for Official Publications of the European Communities), in English. French. German. Italian and Spanish. There are currently plans to republish it in easily accessible book form, as the text remains a valuable reference document. 04. A meeting bringing together Gypsy representatives and representatives of the Ministries of Education, was held in July 1987, with a view to formulating precise recommendations for the Member States and Community institutions on the basis of the final report, as well as laying out guidelines for an education policy respectful of Gypsy and Traveller communities' culture and lifestyle. Following this meeting, a provisional Orientation Document was submitted to Gypsy representatives and Ministerial representatives, whose reflections and suggestions were collected and incorporated prior to its being issued in its definitive form. The document (V/500/88) was conceived as a springboard for consultation and discussion. It was widely publicised in newspapers and journals in many States and issued as a booklet by numerous documentary services and associations, with Ministerial support ensuring its publication and distribution. 05. In January 1988, the study was extended, under the coordinating auspices of the Gypsy Research Centre, to cover new Member States Spain and Portugal. A number of monographs ensued : 7 for Spain, subsequently written up as a single synthesis, and 2 for Fbrtugal. 06. In June 1988 (under the German presidency) and again in September 1988 (under the Greek presidency), the Education Committee undertook an in- depth and sympathetic examination of the Community's Gypsy dossier. This examination was pursued on numerous occasions throughout the first half of 1989 (under the'Spanish presidency), culminating, on 22 May 1989, in the adoption by the Council and the Ministers of Education of the Resolution on school provision for Gypsy and Traveller children (see appendix for full text). Context 07. Study and reflection entailed broad movement : documents and reports, meetings for exchanging ideas and experience, discussion. The partners involved (administrations, teachers and teachers' organisations, Gypsies and Travellers and their organisations, etc. ) all showed a lively interest in this question and reached agreement both in identifying priorities and defining objectives. It became clear that over 700. 000 child citizens of the Community were getting little or no schooling, and that action to rectify the situation was urgently required. 08. Study, discussion, and evidence from a variety of sources all demonstrate that the situation of Gypsy communities is generally bad and, in relation to schooling in particular, quite alarming. For centuries, policies pursued with regard to Gypsies and Travellers have been policies of negating their culture and even their very existence as individuals and/or as a distinct group; these have taken a range of forms (from exclusion to assimilation) and entailed dreadful conditions. The situation, in the wake of centuries of such practices, is very grave. All Gypsy communities are deeply affected by difficult living conditions. Throughout the whole of Europe, rejection in a variety of forms remains the dominant characteristic in relations between Gypsies and their immediate environment : accommodation difficulties, health hazards, evictions, denial of access to public places. Tension can rapidly escalate into open conflict, particularly during periods of economic difficulty and widespread unemployment; for Gypsies, the upshot is harsh treatment in a climate of perpetual insecurity. Any analysis of school-related issues is thus simultaneously an analysis of overall policy, and the introduction of intercuitural pedagogy will occur downstream of the development of general policy characterised by interculturalism. 09. In such a context, and given the fact that the school as an institution is often pan of an environment perceived by Gypsies as aggressive, it may be experienced as yet another imposition, and one whose quality leaves much to be desired. Parents may feel that the school's proposed "moulding" of their children may de-form, that is, culturally estrange, them. This analysis is well-founded, in the sense that until recently scholastic practice was indissociable from the negative tendencies outlined above; indeed, it was merely their scholastic manifestation. Parental resistance and the persistence of these communities are a sign of the strength of Gypsy culture and of parents' capacity to educate their children over the generations. In consequence, we must not take the effects of the overall situation (disinterest, absenteeism, outright refusal. ) as the causes of scholastic failure. As long as relations between Gypsy and Traveller communities and surrounding society remain conflictual, parents', and children's, relations with the school will remain largely determined by the negative profile of these broader relations. 10. We have thus identified a very- strong primary link between the general situation, and that pertaining in the schools. Its effects are to be found in statistical form in the documents cited above, and in the Resolution itself : in the Member States of the European Community in the late 1980's. only 30-40% of Gypsy and Traveller children attended school with a degree of regularity; over half received no schooling at all; a very small percentage got as far as, or entered into, secondary level; scholastic achievement, particularly as regards the attainment of functional literacy, has not been in keeping with the amount of time spent in school. These figures concern over 700,000 children, and this number is growing rapidly : half of the members of Gypsy and Traveller communities are under 16 years of age. Attention must also be drawn to the increasing number of Gypsy families originating in Central and Eastern Europe which, in some States, are swelling the ranks of families established for generations within the Community. 11. Study and reflection indicate the existence of a secondary link, just as strong as the first, between the general situation and that pertaining in the schools. Gypsies' and Travellers' age-old adaptability is currently being tried to the limits, and established strategies for actively adapting to their environment are becoming inadequate. In consequence, their difficulties in surviving as a cultural minority group are on the rise. In the world today the least activity, particularly of an economic nature, demands a minimum grasp of reading, writing, and arithmetic. Illiteracy no longer provides protection from the aggression of other cultures as channelled through the school and what is taught there, but becomes a serious handicap in an environment in which the written word is an omnipresent, unavoidable reality. Lack of schooling is a serious handicap for economic reasons, but equally serious for social and psychological reasons as well : for example, dependence on the social services, a situation which is incompatible with the Gypsy's legitimate pride in handling his own. and his children's, affairs. For Gypsies and Travellers, schooling is synonymous with autonomy, and providing them with it will ensure significant savings for the public purse : the cost of adapted school provision is far less than the expense of providing social assistance which Gypsies and Travellers by and large reject. 12. In other words, the future of Gypsy and Traveller communities depends to a large degree on the schooling available to their children. Active adaptation to the environment, in social as well as economic terms, today requires a grasp of certain basic elements which enable one to analyse and comprehend a changing reality. On the cultural plane these same elements can serve as tools for those wishing to preserve, affirm and develop their own unique identity. Parents are aware of all this, and are increasingly willing to send their children to school. Here we find another crucial secondary link between the general situation and the schools : the transformation of living conditions and of conditions dictating the exercise of economic activities in contemporary society entails a necessity for basic schooling, and with it parental desire to ensure that their children receive it. At present, in a number of cases, there is a widening rift between Gypsy and Traveller children and those of surrounding society, and many already bad situations will deteriorate rapidly and dramatically with the concomitant risk of certain forms of marginality and/or delinquency. 13. The analyses carried out nonetheless emphasise that it is possible to envisage a more positive future : • measures associated with intercultural education open the way to new practices validating the different cultures present in the classroom, taking each child's own capabilities and experiences as their starting-point. Such measures make it possible to adapt the school to Gypsy and Traveller children; • every State has attempted, through diverse experiments and/or programmes, to respond to Gypsy parents' wishes regarding school provision for their children. Some aspects of these efforts have been successful, others less so. It is important to identify, analyse, and publicise those approaches which have demonstrated their value, to support innovative projects and to suggest new ones. The broad evaluation made possible by the study clearly demonstrates that the recommended global, structural approach (through cooperation, coordination, and information) has a significant impact on overcoming the major obstacles blocking Gypsy and Traveller children's access to school. 14. In many ways Gypsies and Travellers demonstrate better adaptation to present changes, and to future ones, than other sections of the population : their economic flexibility, geographic mobility, and in-family education, their communal lifestyle linking the individual into a network of reciprocal security and giving him a solid identity. Their society is young, with as many children as adults. Bit by bit families are taking on more books, and schooling is on the rise. The children will read - and then they will write, enriching European culture with their contributions. These children must have the opportunity to get into school, to stay in school, and to be personally and culturally respected while there. 15. There are possibilities for positive action. The various documents cited above analyse both concrete achievements and agreed guidelines. After six centuries in Western Europe, the Gypsies are still waiting for a coherent, concerted, respectful policy concerning them to be drawn up and applied Scholastic policy is part of the package, and must indeed be a driving force. The means by which this may be achieved are both simple and inexpensive, as demonstrated in the analyses outlined in the quoted documents. 8 The foundations of Community action 16. The fact that Gypsies and Travellers are present in all of the Member States, and hold a range of different nationalities (including nationalities from outside the European Union and the European Economic Area), reinforces the role to be played by Community institutions in their regard. It thus falls to these institutions, in collaboration with the Member States, to play an active role in the field of school provision for Gypsy and Traveller children - to encourage innovative initiatives, - to put forward and support positive, well-adapted measures, - to ensure the coordination and interlinkage of actions undertaken, - to ensure that the lessons to be learnt from experience are widely publicised, - to encourage the interchange of experience. 17. The number of Gypsies and Travellers in the European Union can be estimated as follows : State Belgium Denmark France Germany Greece Ireland Italy Luxembourg Netherlands' Portugal Spain United Kingdom minimum maximum 10,000 1,500 280,000 110,000 160,000 22,000 90,000 100 35,000 40,000 650,000 90,000 15,000 2,000 340,000 130,000 200,000 28,000 110,000 150 40,000 50,000 800. 000 120,000 1800. 000. to European Union 1500,000 18. More broadly speaking, the following estimates can be put forward for Europe as a whole : State minimum maximum Albania Austria Belgium Bosnia-Herzegovina Bulgaria Belarus Croatia Cyprus Czech Republic Denmark 90,000 20,000 10,000 40,000 700,000 10,000 30,000 500 250,000 1,500 100,000 25,000 15,000 50,000 800. 000 15,000 40,000 1,000 300,000 2,000 Estonia Finland France Germany Greece Hungary Ireland Italy Latvia Lithuania Luxembourg Macedonia Moldavia Netherlands Norway Poland Portugal Romania Russia Serbia-Montenegro Slovak Republic Slovenia Spain Sweden Switzerland Turkey Ukraine United Kingdom 1,000 7,000 280,000 110,000 160,000 550,000 22,000 90,000 ' 2,000 3,000 100 220,000 20,000 35,000 500 40,000 40,000 1 800,000 220,000 400,000 480,000 8,000 650,000 15,000 30,000 300,000 50,000 90,000 , 1,500 9,000 340,000 130,000 200,000 600,000 28,000 110,000 3,500 4,000 150 260,000 25,000 40,000 1,000 50,000 50,000 2 500,000 400,000 450,000 520,000 10,000 800,000 20,000 35,000 500,000 60. 000 120. 000 Europe (approx. ) 7 000,000 to 8 500,000 19. Gypsies' and Travellers' characteristics make them a Community population par excellence : • the Community language with the widest geographical distribution - present in every State of the Union - is Romani, a Gypsy language; • nomads cross and re-cross the frontiers of Community States in the exercise of their trades and for social reasons, and will do so more freely in future; in consequence pedagogical follow-up and distance learning are as necessary at Community level as they are within each individual State; • the ongoing and foreseeable influx of Gypsy families originating in Central and Eastern Europe. Since the language and culture of these new arrivals are identical with those of a significant number of families long-established in Community territory, work undertaken for the latter has the double advantage of direct usefulness in welcoming, and developing school provision for, immigrant children whatever the host State, and of applicability (for example with regard to teaching materials) to Gypsy communities resident in Central and Eastern States and to die education authorities there, through the exchange programmes currently being developed; •Gypsy social organisation is largely transnational. This means that a given family's or group's structure and ties cover a number of States, with important 10 practical consequences for school provision : for example, teaching matenals developed and produced in one country may prove useful in many others besides. To put it another way, coordinating work within the Community is not only a pedagogical necessity, but much more economical. 20. In the wake of the study undertaken, the contacts established, the consultations realised et al, is clearly apparent that Community-wide coordination, encouragement and mediation at the initiative of Community institutions can and must be put into practice, and that this can be achieved at a cost insignificant in comparison to the positive effects to which it would give rise. it Pooling, comparing and confronting experiments and their results through a network of cooperation is a necessary response, and one well suited to the problems involved. One-off ventures, disassociated from collective discussion and structured projects, can at best - regardless of the time, money, and human resources invested in them - result in limited success; they are, first and foremost, a costly duplication of previous experiments, and in many cases a repetition of proven mistakes and failures. Coordination, synthesis and evaluation, as well as the information and training which may arise from these, enable Community action to achieve results far surpassing the simple sum of its parts, that is, the individual actions coordinated and evaluated. Apart from the fact that these actions may serve as a driving force in mobilising others, the pooled, complementary nature of the effort reinforces its effectiveness. In these conditions a State which might think twice about undertaking the task of researching and producing teaching materials on its own, is far happier to do so as its contribution to a joint effort. The task of the European Union, through the Commission, is to provide the essential keystone binding these individual elements into a solid edifice. 21. The Union's contribution is in no way intended to replace existing programmes relating to school provision for Gypsy and Traveller children, but rather, through measures encouraging coordination, synthesis, evaluation, information and training, to render them complementary, better suited to the task in hand, and more efficient. Community input can stimulate national initiatives, help in the inception and setting up of new approaches to school-related questions, encourage the most promising innovations and, by facilitating all involved to associate within a structured whole, help avoid the dissipation of resources of every description on one-off projects. 22. A number of programmes developed by the Commission over a period of many years are directly relevant to school provision for Gypsy and Traveller children, and in particular with regard to : • combating illiteracy and scholastic failure (no other population shows figures approaching those of the Gypsy and Traveller communities); • equal educational opportunity for girls and boys, and the reduction of disparities (Gypsy children have the right to attend the schools of the European Union); • education and training, particularly for migrant workers and their families (here emphasising once again the role of Community institutions in this context). We can also affirm that, while Gypsy and Traveller children will benefit from interculturalism in education, they may also serve as an embodiment of the 1 1 interculturai because of their unique characteristics : the strength of their culture, lived in full on a daily basis wherever they find themselves, their dispersion among the surrounding population, their presence in every State of the Union; • similar points may be raised regarding the introduction of new information technology (think, for example, of the relevance of distance learning to nomadic and/or highly dispersed populations); • teacher training (especially in-service training), which up to now has been particularly inadequate in this field; • information exchange, which was practically nonexistent prior to the adoption of the Resolution of 1989; • relations between representative organisations - teachers, teacher trainers, personnel involved in the administrative side of education, parents' associations. 23. The proposed measures (see next chapter) were articulated in the proposals of the Commission presented to the Council of Ministers of Education on 24 May 1988 in a Communication entitled "Education in the European Community : Medium Term Perspectives: 1988-1992" (COM (88) 280 final). These included the reduction of disparities, taking cultural richness and the diversity of educational traditions into account, ensuring that actions remain coherent, encouraging initiative and innovation and providing support for education systems' capacity to engender and follow up on innovation in order to respond more effectively to economic and social changes as well as the needs of individuals, in-service teacher training and strengthening dialogue between education authorities. These measures also complement proposed actions aimed at assisting innovation and information transfer. In the social aspects of the Single Market, they complement measures of support aimed at the most vulnerable citizens, and those concerning the protection of minorities and the struggle against discrimination. 24. Numerous texts and declarations (Directives. Resolutions. Conclusions. ) of the Council and of the Ministers of Education have, since the adoption of the 1989 Resolution, served as solid bases for Community action in the field of school provision for Gypsy and Traveller children, among them : • the Resolution of the Council and of the Ministers of Education meeting within the Council, 9 February 1976 (OJ C 38, 19. 2. 1976, p. 1), comprising an Action Programme in the field of education; • the Council Directive of 25 July 1977, on school provision for the children of migrant workers (77/486/CEE); • the Conclusions of the Council and of the Ministers of Education meeting within the Council, 14 May 1987 (OJ C 211, 8. 8. 87, p. 5) on in-service training for teachers; • the Commission proposals presented to the Council of the Ministers of Education in the Communication of 24 May 1988 (COM (88) 280 final) on "Education in the European Community : Medium Term Perspectives : 1988- 1992" (mentioned above); • the Conclusions of the Councils on Education held on 6 October and 14 12 December 1989 emphasise young people's specific needs with regard to teaching materials, and request the Commission to develop proposals for action to adapt and strengthen existing programmes and to implement a set of specific measures; during the course of the Councils themselves, the accent was on Central and Eastern European education and training programmes analogous to programmes within the Community, and on local participation in these. The measures outlined in the Resolution on school provision for Gypsy children are of particular relevance to the very considerable Gypsy populations in these countries, often with relatives living the the Union and speaking the same language variants as are to be found here, and both sides have a great deal to learn from exchange of this kind. Eventually the Council and the Ministers of Education adopted a Resolution on combating scholastic failure, of direct relevance to Gypsies and Travellers. 25. It should also be pointed out that the European Parliament has shown itself sensitive to this question, and demonstrated sustained concern with improving the situation. Parliamentary deputies have been questioning the Commission and the Member States on various Gypsy- and Traveller-related issues for over a decade. Among the numerous Resolutions adopted by the European Parliament, the following are of particular relevance : • that of 11 February 1983 (OJ C 68, 14. 3. 83, p. 103) on measures favouring minority languages and cultures, in which it invites the Commission to pursue and intensify its efforts in this field, particularly with regard to setting up projects and pilot studies; • that of 16 March 1984 (OJ C 104, 16. 4. 84, p. 144) on the education of children of parents of no fixed abode, in which it invites the Commission to cooperate with the Member States in developing, in collaboration with organisations representing the parents of these children, measures guaranteeing education adapted to their particular needs, regardless of which Community State they happen to be in; • that of 24 May 1984 (OJ C 172, 2. 7. 84 p. 153) on the situation of Gypsies in the Community, through which the Parliament recommends that attitudes, particularly of the governments of the Member States, be coordinated, and charges the Commission with developing Community-funded programmes to improve Gypsies' overall situation without undermining their distinguishing values; • that of 30 October 1987 (OJ C 318, 30. 11. 87) on the languages and cultures of regional and ethnic minorities in the European Community. 26. In the Resolution of 16 March 1984 on education for children whose parents have no fixed abode, the European Parliament : "Urges the Commission, in cooperation with the Member States and in consultation with the organisations representing the parents of these children, to take steps to ensure that these children receive an appropriate education, regardless of the Community country they happen to be in, so that they may meet compulsory education requirements; Calls on the Committee to investigate ways of providing audio-visual education and of establishing a lending service for audio-visual teaching material linked to the cultural infrastructure of central towns; Urges the Commission, through the Social Fund and other Community policies as 13 appropriate, to make resources available for the measures required, including pilot projects, to determine the most suitable multicultural and multilingual models for education and training. " A number of subsequent Parliamentary questions attest to the Parliament's sustained interest in this issue and in what should be done to implement the recommendations set forth in the synthesis report. School Provision for Gypsy and Traveller Children. The Parliament has followed the implementation of the Resolution of 22 May 1989 with close attention. By opening up (at the end of 1990, for the 1991 budget) a budgetary line earmarked for school provision for Gypsy and Traveller children, the European Parliament once again demonstrated the importance it attaches to this question, and provided the Commission with the means of setting an action programme into motion. Mention must also be made of the Parliament's Declarations and Resolutions on fundamental rights and freedoms, as well as the "Joint Declaration" of the Parliament, the Council and the Commission, against racism and xenophobia (86/C 158/01). 27. The broader framework of the Resolutions and Recommendations of the Ministers meeting within the Council of Europe - especially those covering intercultural education and regional and minority cultures generally, but also Gypsies and nomads in particular - opens up similar perspectives while emphasising the necessity, and the urgency, of a coordinated approach. The European Union recognises collaboration with the Council of Europe, and the coordination of actions undertaken by both bodies, as indispensable; indeed, this is stressed in § 2. 4. of the Resolution of 22nd May itself. 28. It is important to emphasise the fact that the measures introduced are complementary to existing options under other programmes ; they are not isolated, repetitive, or parallel to other actions. This has made it possible both to avoid the duplication associated with (often unsuitable) one-off projects, and to ensure that Gypsy and Traveller communities are not left out of projects on a grand scale. 29. Another advantage of a set of measures aimed at Gypsy and Traveller communities yet "transversal" in relation to other programmes, lies in the fact that this arrangement allows for precise evaluation and quick, efficient circulation of results. It also brings with it valuable lessons of a more general nature : school provision for Gypsy and Traveller children has a great deal to offer other fields. most particularly that of intercultural education but also, for example, distance learning, the production of adapted teaching materials, etc. 14 The Community's lines of action The logic behind the proposals 30. Following the adoption of the Resolution by the Ministers of Education, the Commission defined a set of working proposals. These interlinked proposals are geared towards the development of a coordinated and realistic programme of action. They are offered in the hope : • of providing a response to the priorities expressed by the various partners, and to the pressing demand that at least a minimum of actions be got under way; • of optimising value for money spent: • of maximising "yield" in terms of rapid improvement of the overall situation: • of being of a clearly "Community" nature, in that they should bring significant spin-off benefits. These actions were formulated in such a way as to facilitate their being implemented progressively in accordance with the availability of finances and the time for essential consultation and cooperation with various partners. 31. It should also be pointed out that this work perspective is fully compatible with Commission policy, notably as expressed in its Guidelines for the Medium Term: 1989-1992 (Communication from the Commission to the Council, 18 May 1989). These guidelines aimed to : • facilitate the concentration of effort on the fundamental objectives of Community policy; • help avoid fragmentation of programmes and initiatives; • fit in with time limits; • guarantee an overview of Community activities; • facilitate ongoing evaluation and guidance for Community activities and their interaction with the national policies pursued by the individual Member States. Among the necessities emphasised in the same document, this perspective is particularly relevant to the requirements of equality, especially as regards members of cultural minorities. 15 32. The same guidelines also insisted on the necessity of setting up transnational networks encouraging the establishment of contacts and cooperation. It was also pointed out that support should be forthcoming from the Structural Funds. 33. The strategy adopted for the implementation of the Resolution in accordance with the general and particular fundamentals outlined above, simultaneously followed three priority guidelines : • defining and organising a Community-wide network of actions undertaken in the field of school provision for Gypsy and Traveller children; • cooperation with a light external structure en visualised in the Resolution for the purpose of establishing and subsequently sustaining the network, and to support the Commission in implementing the Resolution; • organising exchanges of views and experiences to encourage the development of information and publication. 34. The strategy thus conceived made it possible to : • begin to work immediately, and efficiently; • take full account of the existing situation, and to bring Community aid and a Community dimension to it, • implement action in a progressive and flexible manner, respecting the priorities of the different partners involved; • graft local, regional, national and Community activities onto these priorities, and render these activities, initiatives and various sources of funding mutually compatible. Working axes Axis 1 - Organising exchanges of views and experiences v 35. This axis responds to a number of needs : • steering : by bringing together, at Community level, the various partners concerned, notably government representatives and Gypsy and Traveller representatives and experts, in order to develop the exchange of views on ongoing projects and to participate in formulating projects for the future; an opportunity for dialogue can thus be established, enabling the Commission and its partners to focus on those aspects of the work which have been granted priority status. • encounter : by Community-level meetings and exchange visits bringing together persons directly involved in school provision for Gypsy and Traveller children (for example teachers, young Gypsies working within the scholastic field, etc. ). 16 • coordination : organising thematic working groups to develop teaching materials and information generally (functions to be undertaken by a group of historians, a group of linguists, etc. ). As measures are implemented, complementary studies/research may prove necessary - for example investigating distance learning technologies to ascertain which are best suited to Traveller reality, developing a standard version of the Gypsy language and its variants. • teaching : developing exchange programmes between schools throughout the Member States (a schools journal, for example, responding to children's interest in learning about the lives of Gypsy communities which may be geographically distant, yet often culturally and linguistically close. ) • complementarity : these measures support and validate certain important initiatives of high symbolic value. They may also provide short-term support for activities relevant to long-term action (organising competitions, exhibitions, colloquia, congresses. ) Axis 2 - Networking innovative projects 36. This entails networking a number of projects selected for their approach and complementarity. The concept of a network allows for coordination, exchanging experiences, the development of a body of knowledge on selected working themes, evaluation, and the publicising of lessons learned. Experimental projects must be planned with an eye to fullscale implementation in the field : such testing is essential in order to assess their suitability, effectiveness, and results. The whole is thus characterised by a common theme of action research. Research activity must be intensified, coordinated, and systematised. Research makes it possible to suggest more appropriate approaches, particularly by evaluating activity past and present : through examination and comparative evaluation of what has gone before, it becomes possible to avoid repeating mistakes. Research also entails looking ahead, thus clearing the way for innovation. Given certain conditions (preparation, coordination, consultation between those involved, a precise definition of objectives, serious evaluation) action research is undoubtedly an outstanding method of linking complementary approaches and individuals, theory and everyday practice, of avoiding the pitfalls both of abstract theorising and of empirical work unbacked by theoretical reflection. 37. Broadly speaking, then, this axis is concerned with : a - structures : positive discrimination may be required if certain communities, notably Gypsies and Travellers, are to enjoy equal opportunity and equal access to education services and cultural resources rather than the imposition of inappropriate formulas and practices. If progress is to be achieved in this field, consideration must be given to providing certain forms of support to schools, teachers, and children, and to enabling various structures to work together in a coordinated and complementary fashion. The Commission has a vital role to play here in launching, coordinating, and evaluating innovative approaches. b - distance learning : teachers familiar with Traveller pupils are the bedrock of this approach. It is particularly useful in providing the support and follow-up required by nomadic children, but equally indispensable in the case of teachers who deal with small numbers of Gypsy pupils from time to time, and very useful for sedentarised children dispersed among the surrounding population - a situation 17 to be found in every State of the Community ana" indeed in many States outside the Community. Study must be undertaken in collaboration with all concerned partnersto examine what measures should be put in place to take the realities of nomadism into account and to recognise the legitimacy of parents' demand that their children receive schooling without families being split up or forced to abandon their lifestyle. Among the possibilities to be examined is televised teaching with the backup of a visiting teacher. This formula could benefit all Gypsy and Traveller children, regardless of national frontiers. It is probable that, in the near future, nomadism will no longer prove a disadvantage to proper schooling in favourable conditions : in effect, new technologies will make "à la carte" schooling accessible. to Gypsy children, who are likely to adapt quickly to this new opportunity. c - teaching methods and teaching materials : additional thought and effort should be put into programmes for classes with a permanent Gypsy/Traveller presence; this would also be greatly beneficial for teachers who deal with Gypsy pupils from time to time, by helping them to adapt their activities and provide a better welcome for these children. The practicalities of producing teaching materials grounded in the culture, history and current situation of Gypsy and Traveller communities, and developed in close cooperation with Gypsy/Traveller parents and organisations, must be looked into. d - complementary training for teachers, employing Gypsy/Traveller personnel : in-service training is, by its very nature - flexibility, adaptability, presentation in short sessions, the possibility of diverse modules - particularly suited to the demands made of it in the context of school provision for Gypsy and Traveller children. Yet until recently it has been quite inadequate both in what it provided, and in teacher uptake. The employment of Gypsy/Traveller personnel is an important question. These can fulfil any number of roles : as teachers, monitors, service personnel, teacher trainers. Detailed study must be made of employment opportunities and, in consultation with Gypsy/Traveller communities, efforts made to increase this employment where possible, first providing appropriate training. Axis 3 - Information and publication 38. Coordinated action relating to information has been undertaken • on the one hand, in the field of teaching materials suitable for classroom use, both for Gypsy and Traveller children and for other pupils, with the aim of promoting the mutual understanding which is at the heart of the intercultural approach; • and on the other hand, covering a broader range of information, connected with schooling but with wider applicability. Prejudice and stereotypes often find expression as rejection and outright conflict, and may lie at the root of inappropriate pedagogy. The teacher has a vital role to play in this regard : he or she must be in a position to seek out, and to acquire, usable, relevant information. A newsletter addressing these needs on a European scale was thus required, 18 with demands to be met in just about every field : putting forward ideas, publishing reference documents, descriptions and analysis of various actions, documentation and contact addresses, support in the form of background information, training and liaison for teachers and other directly involved personnel as well as for those less directly involved, and providing written material for local pedagogical documentation centres. It was also important to produce documents - be they proper books or light brochures - capable of serving as backup in the teaching process, or indeed with a wider remit - on literature, history, grammar etc. - as well as reports covering meetings and other activities. Axis 4 - implementing, coordinating, conducting, evaluating and publicising actions 39. Coordination, support, evaluation and follow-up are badly needed at all levels. This is as true at Community level as it is for the individual Member States ; recommendations issuing from various reports and meetings insist that they be given priority status. The Resolution of the Council and of the Ministers is explicit on this point, envisualising an external structure to assist the Commission : "The Commission will continuously document, promote, coordinate and assess all the measures at Community level with the assistance of an outside body if necessary" (point 2. 3. of the Resolution). It was essential that this structure be capable of acting as a turntable in setting up, in the medium term, a well- integrated, flexible Community-wide cooperative network. Its role was to provide solid backing for the Commission and other partners, handling preparation, activation, follow-up, coordination, and evaluation. 40. These, then, are the factors behind the genesis and adoption of the Resolution of 1989 and the development and direction of the Community's lines of action. We shall now turn to examining how the Resolution adopted by the Ministers has been implemented in the Member States and at Community level. 19 Implementation in the Member States Data collection 41. The content of this section on the implementation of the Resolution by the Member States is based on the reports submitted by their respective Ministries of Education. This synthesis report covers only those major points which emerge from a "transversal" reading of the documentation. 42. The interested reader is requested to consult the various national reports for additional detail on the overview and analyses presented by the individual States. These also include greater detail on actions, publications, historical background, statistical data, project descriptions et al. Moreover, the Member States have the opportunity to revise their reports prior to publication, so the published versions may differ in some details from the extracts included here, taken from their preliminary versions. 43. The Ministries were provided with a document outlining a format for their reflections, the objective of which was to define a common organisational framework for data submitted by the various States, in order to harmonise presentation and facilitate comparison. This outline was based on the points covered by the 1989 Resolution itself (as are the subheadings below). 44. This document also reiterated that the report on the implementation of measures foreseen in the Resolution of May 1989 was - as specified in point 2. 3. of the Resolution itself- intended as an evaluation, the findings of which should form a springboard for any necessary adjustments and provide guidelines for extending action. Each national report was therefore required to cover three areas : a - a detailed description of actions undertaken; b - an analysis of these, and an assessment of their results c - an overview of working guidelines and of short-, medium-, and long- term projects. The national reports were thus required to cover national, regional and local initiatives contributing to the implementation of the Resolution. 20 National situations 1 - 1 - brief history, geographic distribution, statistics 45. In the following paragraphs we have included only as much information and reflections from the national reports as suffice to indicate overall tendencies. Statistical information, where available, is included in the national reports, as are historical data and relevant legislation. This last is generally a complex issue and requires in-depth study at national and European level. Quotations are followed by the first letter(s) of the country from whose national report they are taken. Belgium, administratively divided by language, submitted two reports, in Dutch (Bd) and French (Bf) respectively. The rest are Denmark (Dk), France (F), Germany (D), Greece (G), Ireland (Irl), Italy (I), Portugal (P), Spain (E), and the United Kingdom (UK). States are covered according to their alphabetical order in the original French. 46. No statistics are available for Germany. The report indicates that certain Gypsy organisations do not wish for statistics on ethnic status to be compiled, in view of the negative use which might be made of such information (as under the Nazi regime). The report indicates *hat Gypsy history is one of continuous oppression : from the 15th century in the case of the Sinti. and from the 19th in the case of the Rom, up to the present day, these communities have at best been tolerated, and often persecuted. In this context, the school has been employed as an instrument of oppression in the pursuit of forced adaptation; in this sense, mistrust of the institution has been passed from generation to generation and is very understandable. The Sinti and Roma population is estimated at approximately 110,000-120,000. 47. The majority of the national reports stress the significance of the persecution to which Gypsies and Travellers have been subject over the centuries, and of draconian assimilation policies. Given this context, it is understandable that the school, as the institution of an alien world, evokes "distress and suspicion" (Bd). "Over our 500 years of living alongside each other there has never been a policy of integrated coexistence until the last 15 years, and even so the prejudice and misunderstanding of centuries have left traces that continue to flare up under certain circumstances, a symptom of the disease of xenophobia which degrades the person infected with it" (E). 48. Many national reports mention the difficulty in obtaining statistics. "No census has ever been made of the Gypsy population of school age" (Bf). "Knowing the difficulties in giving reliable figures, it would be risky to estimate the size of the school-going Gypsy population"; in consequence the only figures given are for pupils involved in certain programmes (E). 49. There are no statistics available for Dutch-speaking Belgium either. Identification is therefore difficult. A significant number of house-dwelling Gypsies' and Travellers' identity is not known; their presence is discovered by accident. Gypsies are united more by their shared culture than by nationality or type of dwelling. There is no information concerning transient groups which may stay for a longer or shorter period. The overall number of Gypsies and Travellers in Belgium is of 21 the order of 10,000-15,000 persons (approximately 4,000 of them in Flanders, to which must be added the transient population, for example some 1,800 persons in the province of Limbourg between March and October 1991). 50. No statistics on ethnic/cultural identity are available for Spain. There are no official statistics for Greece, where an estimate carried out in 1984 put the Gypsy population there at somewhere between 120,000 and 150,000 persons. There are estimates, but no statistics, for Denmark : for example approximately 300 Gypsy children enrolled in the schools of the Helsingör district. 51. With regard to Travellers, the Irish report indicates that "they are clearly a distinct ethnic group". A census carried out in 1986 indicates that the Traveller community comprises some 16,000 individuals, with the median age at about 18. A more recent survey (1993) puts the Traveller population at about 24-25,000. 52. Lack of data, the range of different situations, the fact that a good part of the Gypsy and Traveller population remains invisible - all of these factors make it difficult to establish how many are nomadic, and how many sedentary. Even in those States where sedentarism is strongest, there is a degree of migration from region to region, or within regions. 53. In the United Kingdom, in July 1993, the Ministry of the Environment (England and Wales) gave the number of Gypsy and Traveller caravans as 12,810; the Advisory Committee on Travellers gave the Northern Ireland figures as 239 families comprising 1,115 persons, and the Scottish Office counted 779 families with approximately 3,000 persons. It is quite clear that these figures are merely indicative, and that few if any sedentary, house-dwelling Gypsies and Travellers are included. 54. There are some 90-100,000 Gypsies in Italy. The Traveller population of the Netherlands comprises some 35,000 individuals, of whom approximately 5,500 are children of compulsory school age. To these figures must be added some 3,000 Gypsies of Dutch nationality, of whom some 600 are children of compulsory school age. This latter group is currently showing the strongest growth rate. 55. The first few pages of this Community report gave an overview of the European Gypsy and Traveller population; as we see. figures given in the national reports and those from other sources are in broad agreement. Many reports also draw attention to recent immigration and demands for asylum : French- and Dutch-speaking Belgium, Denmark, Ranee, Germany, Italy. The figures submitted also confirm the youth of this population ; over half are under 16 or 17. In Spain, for example, 70% are under 25, according to an estimate carried out in 1990. 1 - 2 - how many children in school, how many not attending, by age group; how the situation is developing 56. "Illiteracy is the normal situation among the Gypsies"; "virtually no pupil goes beyond primary level; persistent illiteracy is the result" (B0- 22 In French-speaking Belgium a study covering 323 Gypsies and Travellers revealed that 4 out of 5 were illiterate; that 101 of the 112 children (or 90% of the youngsters) were behind the literacy attainment norms for their age group, and that 52 of them had no grasp whatever of reading and writing. "Functional illiteracy among Manouche Gypsy adults is 59%, and 97% for Rom Gypsies; 4. 2% of them received primary education. 58. 3% of the Traveller population are functionally illiterate" (Bd). A study covering 551 children of compulsory school age reveals that on average 70% of them attend school at least two days per week : this breaks down as 19% of the Rom children. 81% of the Manouches, and 95% of the Travellers (Bd). 57. Certain reports, for example that from French-speaking Belgium, include an analysis of the conditions and reasons behind low school attendance and illiteracy; their observations should therefore be included here. Most reports note changes over the past decade - a rise in school attendance, greater motivation - but it is stressed that a quantitive (statistical) increase in schooling is by no means necessarily synonymous with qualitative improvement. Increased school attendance over the past ten years has mainly been in connection with primary level. For example, in Dutch-speaking Belgium school attendance is currently about 70% (with variations : for example 19% of Rom children attend on 40-100% of school days, while 80% of Traveller children attend on average over 4 days per week). 58. In Spain too attendance at primary level has increased, but Gypsy attendance at secondary remains low, especially for girls. The overall tendency is that the number of Gypsy pupils going on to the next class decreases dramatically from one level to the next. 59. The French report underlines that figures given in the Resolution adopted by the Ministers were quite valid at the time (1989) - for example the fact that 30-40% of school-age children attended with a degree of regularity, and half got no schooling at all. It appears, however, that school attendance has increased over the past few years thanks to improved provision, especially the development of posts for support teachers who bring great flexibility to, and augment the scholastic work potential of, teaching at primary level. "Initiation classes" for recently-arrived children who cannot speak French also make gradual adaptation to the world of the school easier. Today's 12-16 year olds got little or no primary schooling, and very few of them attend secondary. There is nonetheless a growing demand for secondary education from Gypsy families and associations, although this level is still perceived as potentially threatening to fundamental family values. 60. The Danish report indicates that all Gypsy children are covered by the school system, and that they can be subdivided into three categories. Approximately a third follow the normal 9-year school curriculum, starting at seven years of age and culminating in a diploma or vocational training (technical or commercial), or going on to higher general secondary. Another third experience a degree of difficulty in relation to school, due for example to prolonged absences while visiting relatives back in the Balkans, and the fact that parents are reluctant to allow girls over a certain age to attend school. The final third experience more serious difficulties and are provided with extra support in specially-run classes, as well as help from social workers. 23 61. The Greek report indicates that no overall statistics on school attendance are available. Illiteracy among the Gypsy population at large can be estimated at 90%, and observation of a number of individuals gives an idea of the general picture. For example, among 1,067 persons over the age of 6,18. 2% had attended or were attending primary, 3 had completed primary, one had completed secondary, and 81. 6% were illiterate. School conditions are difficult, notably for the following reasons ; - schools are situated far from where these families live, and parents wait until their children are older before sending them; but when they are older than the other children in their class, they feel "different", and refuse to attend; - teaching adapted to the child's needs requires that the teacher be free of prejudice; - the teaching programme must motivate pupils into wanting to follow it; - many other factors combine to make schooling difficult, notably administrational problems due to not being registered in the municipality, intermittent attendance, the age gap between Gypsy pupils and the average class age (there are pupils aged 12-16 in the first class of primary), communication difficulties between school and family, rejection, lack of teacher training, overcrowded classrooms, the fact that Greek is not these children's first language, etc. 62. The Irish report gives a detailed history of measures developed for Traveller children and youths from the 1960's to the present 63. Italian statistics on school provision for Gypsy children are quite fragmentary (for example, for the whole of Sicily only a single school with 6 Gypsy pupils is mentioned in a recent statistical study). It should also be noted that, even when a given school or education authority does compile such statistics, children who are well integrated in the school system are not included. The Italian report nonetheless gives precise data - by class, frequency of attendance etc. - for those Gypsy children who have been covered by censuses. It appears that few go on to secondary : for example, one regional study showed 1,814 Gypsy children in primary schools, but only 193 in ScuoleMedie Inferiori ("junior" school, the first few years of secondary). Moreover, children may be counted as "enrolled" despite virtual non-attendance : 15% of them attend less than 10 days per year, and another 20% between 11-71 days. Many - 40% - are behind the norm for their age group. It is important to note that children who do attend for a number of years achieve increasingly positive results and satisfactory progress, making enormous effort to succeed despite the difficulties of every description they must contend with. The following national projection based on a study undertaken in 5 cities may serve as a reference base, indicating a total of 32,000 school-age Gypsy children of both Italian and foreign nationality distributed as follows : - of primary school age, enrolled in school 9,000 Italians 1,500 foreigners - of primary school age, not enrolled in school 6,000 Italians 9,500 foreigners - of secondary school age, enrolled in school 100 foreigners 400 Italians - of secondary school age, not enrolled in school 4. 600 Italians 9. 000 foreigners 24 64. School provision for Gypsy children in the Netherlands has mostly been developed since the 1970's, and "integration" with mainstream provision is slowly taking place; schools built on halting sites are gradually being closed down. The KPC (Katholiek Pedagogisch Centrum - Catholic Pedagogical Centre) is currendy running 26 projects. There are 2,781 Gypsy and Traveller children attending 645 primary schools, 1,073 in 380 junior secondary schools, and 304 at senior secondary level in 99 schools ; a total of 4,158 pupils in 1,124 establishments. 65. 66. In Portugal, an estimated 5,000 Gypsy children are in school, less than 5% of them at secondary. In the United Kingdom, statistics for this report were collected from 92 LEA's (Local Educational Authorities) in England (of a total 109 in that country) and 5 in Wales, giving the number of Gypsy and Traveller children of school age at 19,644 for England and 757 for Wales. Their number in Northern Ireland is estimated at 700. The following picture of nomadism/sedentarism emerges from data provided by the LEAs ; - Nomadic, within the UK - Nomads travelling other States as well (Ireland. Germany, France, Belgium, USA, Australia) - Sedentary - Semi-nomadic England 29. 0% 6. 1% 28. 9% 36. 0% Wales 32. 6% 3. 9% 34. 8% 28. 7% The United Kingdom report provides statistics both on children who are in school, and on those who are not. It appears that, on the whole, some 15% of children of primary school age and 47% of those of secondary age are not enrolled in school. As regards attendance, data on 951 pupils in a LEA with a Traveller Education Service give the following indications ; No. of pupils 583 (61. 3%) 128 (13. 5%) 155 (16. 3%) 85 (8. 9%) Attendance 85 -100% 75 - 84% 50 - 74% under 50% 25 Reception structures 2 - 1 - support for schools 67. In Germany, ethnic and/or cultural identity are not taken into account in die planning of action, particularly in terms of support measures. These are based on pupils' particular situation (for example their being nomadic, or foreign) radier than on membership of any group designated in the Resolution. Mobility gives rise to certain difficulties in connection with schooling, notably frequent transfers from one school to another, having to cope with different approaches to teaching, discontinuity of courses, changing teachers. Varied solutions must therefore be adapted to meet very varied needs. In some German Lander support measures have been developed, particularly with regard to providing backup to help Gypsy children integrate into mainstream schooling, developing support programmes, and advice in planning and providing in-service teacher training. On some sites Gypsy children are, in cooperation with their parents, offered tuition by specially trained German teachers. 68. Yet sedentarism is no synonym for improved schooling. Rejection remains a significant factor : "a feeling cf rejection is the most frequentiy expressed of all the difficulties associated with the school system. This rejection takes a range of forms : being confined or isolated at the back of the class, being made fun of by teachers and other pupils, being made to perform thankless tasks such as sweeping the playground, gym, or classroom, or polishing windows, while the settled children leam to read and write" (Bf). 69. "In Dutch-speaking Belgium (Flanders and Brussels Region) up to the late 1980's, with the exception of a few long-established initiatives (usually isolated private projects with no support from the authorities), no specific, structured effort was put into supporting school provision for Gypsy and Traveller children, or helping them to catch up in their learning" (Bd). Some private actions aimed at Travellers have been developed since the War. with Gypsies not targeted until recently. These have been local experiments outside the mainstream school system: for example introductory classes, tutoring. Not until the late 1980's did the first signs of encouragement from the authorities come into evidence, and the Resolution adopted by the Ministers of Education was implemented at around the same time. 70. Venues which can be adapted to a number of uses in the interests of improving the conditions under which children enter into the school are planned in more and more locations. The French report underlines the significant increase in "mobile school probes" (lorries or caravans) enabling the school to come to the children and their families. These are intended as a transitionary measure towards ordinary classes. 71. There is also an increase in the numbers of adaptation classes, or preparatory classes, or transitional classes, though in some cases (Bd) the opposite trend is in evidence, their pupils being dispersed among ordinary classes with additional support as required. 26 72. 73. In regions of Greece with a high Gypsy population, special classes with trained teachers have been developed, as has support teaching, particularly for nomadic children newly arrived in the school. In some States a flexible approach to school hours may be adopted, with complementary, more individual attention being given for example in language tuition. Overall, the school must accommodate all children, regardless of their lifestyle, and its specificities - nomadism, for example - must be taken into account in the school's approach to receiving them (I). 74. The general trend is towards diversified, flexible support measures, and no longer towards the development of parallel structures with their inherent risk of segregation. Increasingly, special classes are conceived as part-time transitory measures in complementarity with other classes. 75. Consideration must also be given to the overall support brought to the schools through the development of coordinating actions, the increased involvement of various partners such as Gypsy organisations, parents, the social services, etc. 76. Another change, in many States, is taking into consideration the fact that the language used in the school may be the pupil's second language. 77. When school policy can be developed at local level, as it is for example in Denmark, this brings in a degree of flexibility which may be of vital importance in adapting practice to accommodate Gypsy pupils. Also in Denmark, in view of the numbers of immigrant children (and this includes most Gypsies) in every school, a coefficient is used as a basis on which to calculate supplementary funding for extra teaching hours, making it possible to teach certain core subjects in a flexible manner, to develop extracurricular activities, and to provide pupils with more individual attention (tutoring). Moreover, immigrant community, whose status is identical to that of all other teachers, may devise and develop flexible, varied activities in accordance with their own personal skills. These take a range of forms : support teaching, in many schools; contact with pupils' families; acting as interpreters in certain circumstances, etc. A young Gypsy woman is employed in this capacity in the Helsingör area. teachers from the 78. In Ireland, a range of support provision has been created to improve the conditions of schooling for Traveller children : - a National Education Officer for Travellers ensures coordination at national level; - a Visiting Teacher Service operates in several areas, providing support teachers who cover a number of schools with Traveller pupils (there are currentiy 9 such teachers); - 53 preschools for Traveller children, funded in full by the Ministry of Education, currently catering for some 500 children; - special additional assistance teachers for Travellers operate in 161 primary schools, some of which are empowered to provide education to children up to the age of 15, that is, secondary level. Some 2,000 Traveller children are currently attending such schools (obviously there are also Traveller children - approximately 600 of them - in a great number of other schools); - 4 special schools for Travellers catering for some 230 children up to the age of 15 ; approximately 100 Traveller children are enrolled in mainstream secondary schools; 27 79. 80. 81. 82. - 11 junior training centres currently catering tor approximately 300 12-15 year olds; - 29 training centres accommodating some 650 pupils over the age of 15. Some 4,400 pupils are covered by this provision, which, given the statistics on the Traveller population of school age, leaves about 1,500 children out of the school system. In Italy, support actions have been developed at national, regional and local levels in the context of the implementation of the Resolution : supplementary funding made available to schools, teachers undertaking a mediating role between the school and the Gypsy community, developing support activities, supplying pupils with books, providing school transport, preventative health care measures. In the Netherlands, ordinary schools which regularly have Gypsy and Traveller pupils on the rolls are eligible for support measures, notably supplementary personnel, through the Ministry of Education. Teachers in schools with 4 or more Gypsy pupils of Dutch nationality can avail of supplementary training. Urban districts designated to receive Gypsies of foreign nationality also have special resources available to them, to facilitate the accommodation of these children. In Portugal 14 primary schools have received support in the form of documentation and extra teachers. Moreover, Gypsy children also benefit from a general scholastic support project for children of ethnic minorities. In the United Kingdom extra financial support is given to schools which incur additional expenditure through making additional provision to meet the particular educational needs of Traveller pupils. In 1993 these "Section 210 Grants" amounted to some £9. 7 million divided among 2. 074 primary and 680 secondary schools in England, and £100,000 between 51 primary and 12 secondary schools in Wales. To these figures must be added a further 174 schools - most of them special schools - in receipt of grant aiding and other assistance relating to preschool provision and adult education as well as additional funding from the European Community, certain foundations, and special support from the local authorities themselves. In Northern Ireland 25 primary and 10 secondary schools are in receipt of special support. Support mainly takes the form of support teachers attached to the school, special teaching materials, and audio-visual resources, but also includes mobile teachers, pedagogical counsellors, home/school liaison personnel, school transport, educational social work, etc. Schools in Scodand receive similar support. The national funding scheme - "Section 210 grants" - is essentially earmarked for Gypsy and Traveller pupils, and is currendy supplementing equivalent full-time employment, in England alone, of ; - 180 school-based support teachers, - 210 peripatetic teachers, - 55 coordinating and advisory staff, - 40 education welfare officers. 95% of these posts are in relation to Gypsy and Traveller children. Similar arrangements exist in Wales, and there are also specific posts in Northern Ireland and in Scotland. The accent is on mobile ("peripatetic") teachers, since these 28 provide the most effective and flexible response to the widely varying needs of schools, pupils, and parents. Many of these teachers are not attached to any particular school, but rather based in a resource centre which may serve as a venue for documentation and training. 83. Additional special support, notably in the form of school meals, has been developed in some countries (Dk, E, UK. ). Subsidies are also made available with regard to school supplies and'school transport, in order to reduce the reasons for absenteeism. 2 - 2 - support for teachers, pupils, and parents 84. In Germany a parents' information programme has been developed to increase awareness of schools adapted to the children's arrival, the existence of teaching materials, and contact addresses. This information is presented in leaflets and newsletters distributed to parents through schools, administrative institutions, and various other involved bodies as well as the churches. Round table discussions are also organised by the schools and other associations, giving parents an opportunity to express their priorities and orientations. Parent counselling is extremely important, and particularly so in the case of Gypsy parents; in some German Länder this is done by teachers. 85. Significant change in teacher attitudes has been achieved over the past few years, although rejection is still present, and serious (cf. studies done in various States on teachers' attitudes and opinions towards Gypsy children). It is therefore necessary to strengthen information actions and maintain motivation among teachers. 86. A number of forms of support are currently being developed. For example, in Dutch-speaking Belgium, two full-time teachers instead of one, making possible an additional preparatory class facilitating integration into mainstream schooling and, by easing the demands made on ordinary classes, enabling these too to provide improved support. 87. Actions aimed at increasing parental awareness and involvement are multiplying in every State. There is a significant gap between family/cultural values, and those of the school, exacerbated by the absence of a scholastic tradition among Gypsies and Travellers which in turn gives rise to low motivation and a lack of understanding between families and the schools. The school as an institution, and its individual teachers, must also increase their knowledge of the Gypsy communities, which up to now they have understood too little. Recognition of die importance of building bridges between school and family is leading to a rise in the number of mediators. 88. Support measures are sometimes part of an integrated approach. For example in Denmark, in the Helsingör district, a working group bringing together all the administrational bodies concerned has been set up, with ample leeway to organise children's accommodation in the schools. For many years its priority work axes have remained as follows : - support for teachers : decreasing the number of hours worked; intense in-service training; designating individuals to take charge of coordinating people and activities, and ensuring administrational links; 29 - support for parents and pupils : motivating parents so that school attendance increases, by visiting families with the aid of an interpreter; inviting parents to informal get-togethers with a slide show explaining the school system, with commentary in Romani; providing a classroom interpreter for a period - this type of specialised, transitional class also making it possible to adapt provision to parents' pattern of travel to and from the Balkans; for children experiencing particular difficulty, working groups of not more than 5 and intensified links with their families by a specialised social educator, as well as providing contact with certain pupils from early morning : meeting them in their homes, helping them to prepare to go to school, then accompanying them to the school; other social educators, working more directly with the families than with the schools, provide complementary support. In Greece the support essential to teachers and parents is stressed. At present there is a flagrant lack of informative, educational documentation which could help teachers to increase their knowledge and advance the pedagogical reflection required to improve the situation. Teachers must be trained to respect Gypsy values; they must also be selected in accordance with their aptitude for this kind of work, and motivated to do it. Moreover a general information drive must be undertaken to overcome prejudice and stereotyping among the population at large. Programme planning must take place in collaboration with Gypsies themselves, to ensure that their values, culture, language, and work patterns are taken into account, and that they understand the importance of literacy. In Ireland, support for teachers goes from initial and in-service training to coordinated support at national level and the input provided by support teachers - all discussed in more detail under other headings. In addition, working guidelines have been defined through the drawing up of a Draft Curriculum for Traveller Children. Participation in EC intercultural education projects has also been an important factor in increasing awareness among Irish teachers. In addition to the teaching support already described. Traveller pupils also benefit from a comprehensive school transport system. Parents already benefit from the services of Visiting Teachers and national coordination; Home-School Liaison is due to be expanded to include the Traveller community. Extremely valuable parent support is also provided by the various Traveller organisations and other non governmental bodies. 89. 90. 91. In Italy specialised bodies and associations have played an important role, and some in-service training has been developed. Some existing actions should be intensified : for example increased participation by institutions (national and local); increased coordination at provincial level with the aim of forging links between institutions and the Gypsy community, to develop actions aimed at lowering the drop-out rate and increasing participation at secondary level; developing cultural and social activities in conjunction with the various specialised associations. 92. In the Netherlands 25 Ministry of Education projects have made possible the appointment of counsellors handling every aspect of teaching for Gypsy/Traveller children aged 4-18. A number of Gypsy and Traveller organisations are directiy grant-aided by the Suite. 93. In the United Kingdom the various forms of support described in the preceding section are provided by 78 LEAs covering some 16,325 pupils in 2,870 schools throughout England, and another 433 children in Wales. Pupils receive direct 3 0 support in the form of school transport, school meals, subsidies for the purchase of school uniforms, visits to sites by mobile libraries etc. Parent support is closely linked to that for pupils; information about how the schools work, home-school liaison, adult education programmes etc. are also available. Teaching methods and teaching materials 94. 95. 96. 3 - 1 - experiments with distance learning In France some Gypsy children's primary schooling is provided by the Toulouse branch of the Centre national d enseignement à distance (CNED : National Centre for Distance Learning). This provides both standard tuition in conformity with the national curriculum, and introductory courses adapted to the child's own level. The Rouen branch of the CNED is working intensely, as part of an EC pilot project, on secondary provision for Gypsy children : making an inventory of needs, and of existing actions, developing teaching materials incorporating Gypsy history, language, and culture in order to put together courses suitable for individualised tuition, etc. In Italy distance learning is considered a particularly important working axis, work on which is only just beginning as part of an EC pilot project. This focuses on developing teaching modules accompanied by a parents' guide to assist adults in helping their children. In the United Kingdom 39 English LEAs and 2 in Wales have made distance learning materials available : learning packs, cassette materials for parents, video materials, postal lessons, workbooks. These materials are usually sent to the school where the child is registered, and used there, but there are also instances of direct contact between families and the Traveller Education Service. To date some 740 children have availed of these materials. 4 of these Education Authorities are participating in the EC project on distance learning. What is more, in England and Wales work on distance learning materials qualifies for Section 210 grant-aiding. 40 of the 41 LEAs which responded to the survey on distance learning indicated a willingness to pursue and intensify initiatives in this field, emphasising the quality of the materials, inter-authority cooperation, and catering for all levels from age 5 up to the completion of secondary. In Scotland teachers may give children teaching packs to bring with them on their travels. 3 - 2 - forms of educational follow-up 97. A system of "attached schools" as well as "support" or "antenna" schools operates in some German Länder. The school nearest the winter campsite is die "central" school of the "attachment" system, and bears responsibility for providing the pupil with educational follow-up. It houses the child's school record booklet, prepares - with the child and his parents - a study programme for the new season's travels, helps when learning difficulties arise and has access to various teaching aids. The class teacher has a particular role to play : he or she keeps in 31 98. 99. touch with pupils and parents during the travelling season, and also acts as counsellor. "Support schools" are particularly adapted for the pedagogical accommodation of Traveller children, and include these children in their support activities. "Attached" and "support" schools exchange information through a "school newspaper" carrying information for parents and teachers, and which also lists which books to use (available through the "attached" schools). In French-speaking Belgium, "the idea of a 'record card' (here called a 'travelling booklet' or 'accompanying notebook') which, in conjunction with a structure for liaison between teachers with nomadic pupils, would make effective educational follow-up possible, has reappeared". In France there have been experiments with record cards for educational follow-up in a number of regions; assessment tests are currendy in preparation, and should make it easier, particularly in the case of nomadic children, to ascertain the pupil's knowledge as soon as he or she arrives in a new school; one education authority area has introduced a bilingual school record card for non-francophone Gypsies. As structures at secondary level become more flexible to accommodate Gypsy pupils, support courses and small working groups with more individualised tuition, and thus closer follow-up, are also being provided. Workshops on video, theatre, photography, the plastic arts, drawing comics and carpentry are guaranteed success. A system of "priority education zones" operates in France, and through it Gypsy children, like other children in these zones, benefit from measures put in place by the various bodies concerned. In some places, voluntary associations also provide scholastic support (i. e. help with homework), as well as extramural educational activities. 100. In the U. K. , 36 English and 2 Welsh LEAs have developed educational follow-up in a variety of forms : collaboration with the Traveller Education Services; supplying teaching materials; a system of record transfer - nearly half of all LEAs are using the pupil record referencing card drawn up by the Department for Education; keeping in touch with families by telephone; schoolwork by correspondence. 6,616 pupils in England benefit from this backup. 3-3- measures to facilitate transition between schooling and continuing education/training 101. "Those rare youngsters who go into secondary school head straight for technical or vocational studies (for girls : domestic science, hairdressing, childcare, etc. ; for boys, metalwork, motor mechanics etc. )" (Bf). The demand is above all for practical training rather than academic studies (cf. Bd). 102. Vocational guidance counsellors develop regular contact with pupils over the years of primary, so as to keep them informed of the career opportunities that will be available to them when they finish school (Dk). 103. In Spain a pilot project in vocational training for young people past compulsory school age is currently under way, focussing on the graphic arts, the use of industrial sewing machines, mechanics, and construction. Subsequent evaluation of current practice will indicate how these should develop in future. 32 104. In France enterprise training courses are organised for secondary students, and voluntary associations - sometimes with the support of the National Ministry of Education or the European Commission - contribute to vocational training for young Gypsies in fields such as craftwork, the arts, and school provision (training mediators). The French report details further options in vocational training. 105. In Ireland the Centres mentioned above (11 Junior Training Centres catering for approximately 300 12-15 year olds, and 29 Training Centres with some 650 trainees aged 15+) are the core provision in this field. Theirs is a difficult but essential task, given the fact that Traveller children leave the school system towards the end of primary. In order to improve this state of affairs, a Working Group on Second-Level Education for Travellers was set up in 1991; it has produced a report which will help the Ministry formulate future policy in this field. 106. Transition and training are a recognised priority in Italy, but much remains to be done, particularly with regard to relaxing structures to enable Gypsy pupils to carry on in secondary until receiving a Certificate of Studies (useful in commerce and other professions) or gaining access to vocational training courses. 107. Gypsy and Traveller pupils in the Netherlands follow the normal, compulsory junior course of secondary level, but absenteeism is a significant problem. In consequence they are generally advised to follow a vocational training course at the same time; unfortunately, very few get jobs afterwards. 108. In the United Kingdom 24 LEAs in England and 2 in Wales have introduced measures to facilitate transition from school to vocational training for pupils aged 16+ : liaison with training centres, family counselling, remedial courses etc. Most of these LEAs hope to pursue and intensify this action for young people, and many others plan measures along these lines. In Northern Ireland 36 pupils are following in-depth training courses, and in Scotland there are possibilities both at school level and in connection with adult and community education programmes. 4 - consideration for the history, culture and language of Gypsies and Travellers 109. In Germany, in connection with developing the "support schools" mentioned above, teaching materials are increasingly planned with Gypsy children's experience in mind. 110. In Denmark books on Gypsy history, culture and language are bought and supplied to school libraries. There is a problem with regard to language, as no mother-tongue teachers have as yet been found. Otherwise mother-tongue tuition is available as a voluntary option, free of charge, to all immigrant pupils, and comprises 4 hours per week. 111. In Spain, teaching materials are gradually being produced at both regional and national level as part of an intercultural approach, and reference materials on the history and culture of the Gypsy community are being developed. 112. In France more and more education authorities are producing teaching packs, and European Commission support has made it possible for a range of associations to implement projects aimed at increasing awareness of Gypsy culture. 33 113. In Ireland there are increasing efforts to develop an intercultural approach to education for all children. The time has come for the inclusion of Traveller history and culture in the curriculum - and not only for Traveller pupils. Pilot projects developed in the European context of the implementation of the Resolution have led to the production of a general information document entitled With Travellers - a Handbook for Teachers. Further work along these lines is planned, as is further production of intercultural teaching materials. 114. In Italy, consideration of Gypsy history, culture and language is considered a necessary part of an intercultural approach to education. Such an approach will improve understanding of different cultural groups, reduce prejudice and discrimination towards them, and validate Gypsy culture and cultural identity. In this context a number of works are currently under way in order to bring together the basic elements on which to produce adapted teaching materials. 115. In the United Kingdom 42 LEAs in England and 3 in Wales have produced teaching materials reflecting Gypsy and Traveller language, history and culture : videos, slide shows, photographs, exhibitions, resource packs, literacy materials, teaching materials for the National Curriculum, jigsaws, games, stories with a Traveller context, anti-racist materials etc. 3 - 5 - use of new electronic and video materials 116. Danish schools are very well supplied with equipment of this kind, and all pupils make wide use of it. 117. Many training institutions and associations in France have produced videos. Use of computers and language laboratories is on the rise, but is not being developed specifically for Gypsy pupils. Telematics and video transmission are very promising techniques, and are currently being studied by the National Centre for Distance Learning. In one French education authority area with a very large Gypsy population a telematic noticeboard helps to coordinate school placements, with a view to ensuring that the reception provided each pupil is as well-adapted and prepared as possible, and providing the necessary continuity/backup (as regards literacy level etc. ). 118. In Ireland a great deal of audio-visual material based on Traveller culture has been produced, and is available to the schools. In 1991 the Ministry produced a video entitled The Education of Travellers, available to all Department officials and much used in in-service teacher training. 119. Computers are not as yet a real presence in the Italian school, but audio-visual materials provide very important input to the learning process. Use of such materials is likely to intensify, all the more so in that these media have become a familiar part of everyday life and thus a powerful source of information. 34 3 - 6 teaching materials for educational establishments 120. Frequent changing of schools poses most problems for beginners. This is why, in Germany, an ABC for Travellers has been produced, and is in use in a number of Länder. An accompanying video for use by various involved bodies, and especially by Gypsy children themselves, is in production. 121. Several training institutions and associations in France have produced teaching packs, and in many places teachers have developed materials of their own; teaching card files are also being developed in a number of places. European Commission support has made it possible for educational and training establishments both to produce such materials and to intensify their exchange of same. 122. In Greece a programme for producing teaching and didactic materials has been developed; it includes the setting up of discussion groups, production, and experimentation. 123. In Ireland, in addition to the materials mentioned in the previous section, an image-based teaching pack, Travellers - Playing with Pictures, has been compiled and produced within the framework of the EC intercultural education projects. Work on teaching materials for use in schools with Traveller children is being done throughout the country. 124. In Italy a long-term research and development project on intercultural teaching materials based on Gypsy culture, is under way. The materials it produces will be subject to experimental use and evaluation prior to widescale distribution 125. No properly adapted teaching materials are currently in use in the Netherlands, with the exception of a few videos, a slide show for the use of project counsellors, and, for teachers, a 1989 publication introducing Gypsies and Travellers, their history, and current legislation of relevance to them. It is important to develop more material. 126. The response of the United Kingdom to this question has been covered in a previous section. Materials have been circulated to the schools by mobile teachers. Traveller Education Services staff, and Education Welfare Officers. Some materials have been incorporated into distance learning packs, while others have been distributed to school libraries. In general, the necessary financial support comes from the national fund (Section 210 grant), but the LEAs. various foundations, and the European Community also contribute. There is a desire to pursue the work of producing and distributing teaching materials. In Scotland, the Scottish Traveller Education Project has produced materials to increase awareness of Traveller history and culture, the Scottish Arts Council funds Traveller storytellers visiting the schools, and a great deal of work is being done to collect writings, songs, and stories. 35 Teacher recruitment and training 4 - 1- in-service and complementary training 127. Many Gypsy families are arriving in Germany as part of the wave of emigration from the East. In-service teacher training programmes in pedagogy for foreigners, taking the children's linguistic and cultural context into account, have been set up in a number of Länder. Measures of this kind have also been implemented at national level, for teachers working with Gypsy children. 128. Motivation and the quality of interpersonal relationships are vitally important for everybody. One report (Bf) concludes its description of a class with the observation that "the very existence of this class proves that it is possible to integrate Gypsy and Traveller children into mainstream provision, provided the teacher possesses the requisite qualities (openness to cultural difference, flexible organisation, great attention to individual needs) and gets unwavering support from the administration and the goodwill of all pupils and parents. Various measures, both material (such as a record card) and structural (such as liaison between teachers), would contribute to educational backup for these children. " Teaching teams discuss questions of relevance to Gypsy and Traveller children, in order to improve their understanding (Bd). 129. In Spain, many universities and teacher training centres have begun to develop discussion and training in the field of intercultural education, as has the Teachers' Association whose annual "National days" have made possible important advances in this field. Central government, for its part, organises meetings and courses, as do administrations at regional (Autonomous Community) level; the latter have also developed teaching modules for teachers working with Gypsy children. 130. There are a significant number of Training and Information Centres for School Provision for Migrant Children (CEFISEMs) in France, and Gypsy children come under their province and calling. These centres send personnel to teacher training institutes to cover certain aspects of initial training, and also piay an important role in in-service training : organising regional and national training courses, class visits, making documentation available to teachers, etc. Every year, many training courses dealing with school provision for Gypsy and Traveller children are organised in this way. At national level, the Gypsy Research Centre at the Université René Descartes also has a role to play in training, and takes part in various activities. Several summer schools and national and international meetings have been organised at the joint initiative of the Ministry and the Gypsy Research Centre. In Paris, the National Institute of Oriental Languages and Cultures offers a three-year post-graduate degree course in Gypsy language and culture. 131. In Greece, training for teachers called to work with Gypsy children is currently at the discussion/reflection stage. 132. In Ireland, interculturalism is figuring more and more in initial teacher training, and direct Traveller participation in teacher training - as speakers, presenters, and stimulators of discussion - has become the rule. This is also true with regard to in- service training, and a whole programme has been developed here, particularly since the creation of the National Coordinator's post. National, regional, local and 36 specialised (i. e. for visiting teachers) seminars are held, with significant Traveller participation. Other methods are also being implemented : for example issues of relevance to Travellers are covered in the training course for the diploma in special education, and in complementary training for teachers working in Traveller preschool provision. 133. In Italy the emphasis is mainly on in-service training, and a nationwide association, Opera Nomadi, has organised courses at the behest of the National Ministry for Public Instruction. These courses are in two sections : "Gypsy and nomad children in the classroom : interculturalism in the primary school", and "Gypsy and nomad children in the classroom : strategies and intervention". A number of in-service training modules have also been organised at local level by the education authorities themselves or by associations. 134. As a general rule, teachers in the Netherlands have had no special training for the Gypsy and Traveller children in their classrooms. The exception would be those teachers who have worked in on-site schools; these are currently being phased out. and these teachers are much in demand because of their experience. The Catholic Pedagogical Centre runs information and study days for personnel employed in its various projects. 135. In England and Wales initial teacher training is currently under review, and reforms will include consideration for the presence of minorities, including Gypsies and Travellers, in the classroom. 50 LEAs in England and 2 in Wales provide in-service training for teachers whose pupils include Gypsies and Travellers, in the form of a six-week induction course followed by a monthly half- day session and an Open University course on "special needs". The LEAs also support teacher participation at regional and national level in various meetings and conferences organised by the schools inspectorate (HMD, the Department for Education, the LEAs themselves and specialised bodies such as The National Association of Teachers of Travellers and The Advisory Council for the Education of Romany and other Travellers. Similar action with regard to training is carried out in Scodand. 4 - 2 - training and employment of teachers of Gypsy/Traveller origin 136. Most of the reports emphasise the importance of personal relations between teachers and parents, and the emotional ties between teachers and pupils. This reinforces the need for training and, in this context, of employing Gypsy and Traveller monitors, mediators and teachers. The number of Gypsy mediators is small as yet, but growing, and the number of Gypsy teachers involved in scholastic questions concerning their own community is also on the rise. 137. In Denmark a Gypsy support teacher has already been trained and employed. A number of young people will soon be in a position to take on a similar function, should the need arise. 138. In Spain an EC pilot project on the training and employment of Gypsy mediators is being developed; its findings may help to intensify action in this field. 139. In France, trained Gypsy mediators work in many places, linking families and the school. Gypsy facilitators are also employed in music workshops. 37 140. In Ireland, for the moment, there appear to be no Traveller teachers having undergone formal teacher training, but extremely important work in terms of both quality and quantity is being done by Travellers as educators in the broadest sense of the word, as mediators, and as leaders of organisations. The following are among the many organisations involved in Traveller training : - the training by Bernardo's of young Travellers as child-care workers and preschool assistants; - the leadership and development courses provided for young Travellers by the European Centre for Travellers, Tuam, and by the Dublin Travellers Education and Development Group; - the participation by young Traveller leaders in the 2-year part-time diploma course on youth and community development, at University College, Maynooth. 141. In Italy the training and employment of Gypsy mediators is also a priority. Training projects are under way in some cities, and UNIRSI. a national federation of Gypsy organisations, has been formed with a view to developing a reference and training framework for mediators. 142. There are at present very few teachers of Gypsy/Traveller origin in the Netherlands. 143. There are three Gypsy/Traveller teachers in England and Wales, as well as two others who are members of teaching teams but not teachers. In Scotland one Traveller is currentiy pursuing university-based teacher training, and several sedentary Travellers are already teachers. Information and research 5 -1 - provision of documentation and information to schools, teachers and parents 144. In Germany, the Länder are concerned that principals and teachers be well informed regarding the situation of Traveller children generally, and in particular with those aspects direcdy relevant to school provision. Towards this end they have developed teaching materials, support, circulars and decrees, in-service training measures, discussion groups, and information on the cultural, family, social and historical context of the Gypsy communities, whose history is one of perpetual oppression. In this context it is important to increase teachers' awareness and sensitivity so that Gypsy families' understandable mistrust of the schools not continue to be misinterpreted as a rejection of schooling to be countered with repressive measures. The goal is rather to aim towards mutual acceptance and gradual rapprochement. It should also be emphasised that the publication of a German-language edition of the Interface newsletter plays an important role in publicising information, particularly concerning different projects. 145. A study in French-speaking Belgium reveals that "it is parents' attitudes, far more than their own level of scholastic achievement, which direcdy influence children's 38 literacy; parental illiteracy combined with lack of parental motivation accentuates children's illiteracy. Statistics confirm the eminently cultural character of Gypsies' and Travellers' attitudes towards schooling. " "In a context marked by a desire for invisibility and parental mistrust of the school as an institution, as well as by a lack of interest on the part of the authorities (in the broadest sense) in a transient population, information is the indispensable first stage to any other initiative. It is in this spirit that the Ministry of Education of the French-speaking Community of Belgium has undertaken research (currently in progress) into school provision for Gypsy and Traveller children in Brussels and Wallonia. Its findings should make it possible to define axes for priority action (training, teaching methods, programmes, types of intervention) on which to formulate concrete proposals" (BO- 146. The family's social representation of the school is a fundamental and determining factor in schooling. Much school attendance continues to be out of obligation rather than choice (Bd). There is still very little documentation available (Bd); information exchange continues to be primarily informal and person-to-person. Brochures are being produced in response to the need for information. 147. In Spain the Ministry of Education and Science's Centre for Research, Documentation and Evaluation (CIDE) has undertaken a series of research projects, usually in collaboration with the University, which have led to reports and publications. Many autonomous regions have also developed activities along these lines, enabling them to increase their understanding of Gypsy children's scholastic situation. 148. In France the CEFISEMs (Training and Information Centres for School Provision for Migrant Children) mentioned above, whose responsibility includes Gypsy children, engage in many information activities with the various partners involved in school-related questions; much informative documentation (publications, cassettes, videos etc. ) has resulted. There is also the National Union of Institutions for Social Action for Gypsies which runs training sessions, particularly for social workers, and collaborates in the documentation work of the Association for Gypsy Studies which publishes the journal Etudes tsiganes. Information is also available through the Interface newsletter published by the Gypsy Research Centre at the Université René Descartes, Paris. 149. In Greece there is a recognised need for awareness-building and information actions for all concerned parties; programmes of this sort are being set up in a number of regions, and should lead to improved mutual understanding and harmony. 150. Irish schools have access to publications produced by Traveller organisations, teachers' associations, the Ministry (circulars, letters of information, and policy guidelines on school provision for Gypsy children, sent to every school), the general policy document, "Education for a Changing World" (which takes Traveller children into account) etc. The Association of Teachers of Travelling People publishes a newsletter, Glocklai. 151. In Portugal some effort has been made to produce documentation and distribute it to the schools. 152. Schools in the Netherlands get information backup and documentation thanks to the support of counsellors in 26 regional pedagogical projects (out of a total 56 39 regions). Parents are kept informed by counsellors and social workers, and receive a free information newsletter. 153. Each of the central education authorities in the United Kingdom (for England, Wales, Scotland and Northern Ireland) has produced a circular oudining guidelines on good practice in Traveller education. Many more such documents have been produced by various Local Education Authorities. Moreover the Traveller Education Services disseminate information through training courses, reports, various publications, resource packs, and conferences, exhibitions, through professional associations and voluntary associations. One LEA publishes a Traveller Education Service newsletter; other interesting initiatives include an information cassette for families and an information booklet for school principals. 2 - encouragement of research on the culture, history and language of Gypsies and Travellers 154. It emerges from several of the reports that a number of newly-developed actions, in particular pilot projects launched at European Community level, are conceived as action research. The development of actions of this kind in relation to school provision must be encouraged, as this approach makes it possible for all concerned to get involved. Teaching teams express keenly felt need in a number of areas, particularly concerning better understanding of the language. The reports also reveal that work in this field must lead to the production of good basic teaching materials. 155. These projects make it possible - as noted in particular in the Netherlands - to keep close tabs on developments in the situation with regard to teaching Gypsy and Traveller children. The Ministry of Education puts forward new methods and activities, based on project findings. There is recognition that the linguistic situation demands particular attention. Following the adoption of the 1989 Resolution, The National Experts Commission for the Education of Gypsy and Traveller Children submitted a request to a University to undertake research into Gypsy languages with a view to producing didactic materials. 156. A total of 36 LEAs in England and Wales say they are involved in research projects of various kinds : the development of a humanities work pack based on Ireland; development of resource banks; a directory of Traveller education in a region of England; a cultural awareness programme examining attitudes, the roots of prejudice and strategies to combat discrimination; vocational training; distance learning, etc. A number of these projects are considered to be trans-national. In Northern Ireland several studies on the scholastic situation of Traveller children have been carried out, and the Belfast school for Traveller children has produced teaching materials. In Scodand a range of research and information gathering has been undertaken, notably case studies of schools with a large turnover of Travellers. The EC Intercultural Education Programme has supported other research, including a study on secondary education and vocational training, and collection of materials on Travellers' lifestyle which have contributed to the production of resource materials. 40 Consultation, coordination, participation 6 -1 - appointment of trained staff carrying out coordination tasks 157. In order to improve parent counselling, the State may hire persons from die Gypsy/Traveller community in this capacity. Their task consists of helping parents get to know the school, and familiarising teachers with Gypsy/Traveller culture. It is sometimes useful to start with Romani literacy tuition and taking specific cultural content into account in the approach to teaching, in order to convince parents of the value of schooling (Germany). 158. In Denmark, coordination is seen as essential, and has been developed in a information, the planning of teaching, contact with other framework of administrational bodies etc. 159. In Spain, overall development is coordinated under the Plan de Desarrollo Gitano (Gypsy Development Plan) under the authority of the Ministry for Social Affairs. An interministerial working group makes possible the periodic exchange of information and the coordination of actions aimed at ensuring the realisation of objectives identified in the national plan. Some coordination has also been achieved at Autonomous Community level. The Gypsy Development Plan has significant funding at its disposal : a total of some 3 thousand million pesetas over the 1989-1992 period. 160. In France, "structures for consultation and coordination are being set up only gradually". Certain Education Authority areas most involved in school provision for Gypsy children have, through the CEFISEMs (which are also involved in school provision for Gypsy children ), designated specific teacher-trainers to take on this coordinating role; in other areas, there are individuals who carry out this function without having been officially assigned to it. Coordinators get involved in questions such as accommodation for nomads, liaison with and between schools, scholastic continuity, organising meetings with the different partners (administrators, associations. ) concerned, with officials from the Ministry of Education, etc. Additionally, the Gypsy Research Centre plays an important coordinating role in the various fields in which it is involved. Gypsy mediators have been trained and are working in a number of places, ensuring liaison between families and the school. Gypsy facilitators also run a number of music workshops. 161. In Ireland, coordination of school provision for Traveller children at national level is handled by a Department of Education official with overall responsibility for all aspects of Traveller education. This official is also manager over the National Education Officer, whose duties are detailed in the report. At regional level. Divisional Inspectors manage inter alia the Visiting Teachers (currently 9, due to expand to 12 in the near future) who cover the whole of the country and play an essential coordinating role (detailed in the report). There is thus complete complementarity between the administration, the inspectorate, and coordinating agents on the ground. 41 162. In Italy from the early 1970's the Ministry for Public Instruction has made available to a national association, Opera Nomadi, persons fulfilling an essential role of coordination, support, and mediation with local bodies and various institutions. This was discontinued in 1992, and coordination is now handled solely on a voluntary basis, at local level. 163. In the Netherlands the Catholic Pedagogical Centre (KPC) coordinates at national level the 26 extant education projects for Gypsy and Traveller children, and designates 3 project chiefs to liaise with pedagogical counsellors. There is regular contact between the National Expert Commission (a consultative body set up by the Ministry for Education to coordinate activities in this field at national level) and the Ministry of Education, which funds the projects. This Commission is an independent body of directly involved individuals, on which observers from various Ministries also sit. In addition, in each of the regions with one of the 26 projects, a "think tank" of people involved in education-related issues is in operation. 164. In Portugal, trained personnel have been designated to ensure coordination and consultation. 165. In England and Wales a total of 50 LEAs have appointed staff (amounting to 67 persons) to coordinate school provision for Gypsy and Traveller children. Their tasks include home/school liaison, arranging local and regional meetings, organising in-service training, general improvement of the conditions surrounding the child's schooling, identifying priority needs, consultation between relevant agencies, dissemination of information, pupil monitoring particularly in the transition from primary to secondary, distance learning, etc. Similar measures exist in Scodand and Northern Ireland. 166. The role and functions of Gypsy school mediators are taking increasingly clear shape in a number of States. 6 - 2 - encouraging liaison groups 167. In Germany some local initiatives, under the collective title of "regional support services for foreign children and adolescents" (RAA), are working towards consultation/coordination with regard to school provision for Gypsy children. 168. It is becoming more usual to set up "pilot committees" comprising different partners, in connection with projects (Bd); contractual partnerships and local collaboration networks are also being developed. Litde by litde broader, regional networks are also taking shape, interlinking local actions and networks. 169. In Ireland liaison is very effectively handled within the framework of the activities of the national coordinating agent and the regional agents, the Visiting Teachers. A Task Force on Travellers has recently been formed in the newly-established Department of Equality and Law Reform; it plays a liaison and coordinating role at interministerial level. 170. As regards the Netherlands, details relevant to this question were given under the previous heading. It should be added that the Ministry of Education has a liaison agent handling administration at ground level. In addition, the Ministry of Welfare. 42 Health and Culture has organised three experimental projects on preschool activities. 171. 46 LEAs in England and Wales have set up liaison groups to monitor, evaluate, and plan a range of services and share information. Similar liaison groups have been set up in Scotland. Many of the tasks carried out by these groups concern inter-agency cooperation on matters to do with health, education, welfare, equal opportunities, site management etc. The majority (57%) of these liaison groups include Traveller members. In addition, regional coordination is also taking shape, for example through the development of regional groups of Traveller Education Services. Coordination at national level is handled by each Department of Education (England, Wales, Scodand, Northern Ireland) with the support and cooperation of the inspectors (HMI) who also fulfil an independent role in monitoring the quality of provision. 6 - 3 - designation, if necessary, of a State authority on school provision for Gypsy/Traveller children 172. The main bodies mentioned in the national reports are generally national and/or regional administrations. Other actions 173. Actions developed for a wider target group, and particularly in connection with school provision for immigrant children, may in some cases be relevant to school provision for Gypsy children. In Denmark, for example, a teacher's manual and pupil's textbook give children an opportunity to improve their understanding of cultural diversity through a game of questions and answers in an intercultural framework. Danish-language classes for adults have been very useful to Gypsies, thanks to the fact that they were adapted to Gypsy requirements (women-only groups, etc. ). Unpaid training courses for adolescent immigrants (30 hours per week over 2 years) are also available, and have brought young people improved literacy skills and vocational support (in fields such as electronics, motor repair, catering, childcare. ) 174. Certain measures taken in Spain are of relevance to the implementation of the Resolution, particularly the projects developed with the Ministry for Social Affairs and the public awareness campaign entitied "Democracy is Equality". Mention should also be made of substantial growth in the Gypsy associative movement, which is impacting positively on school provision through its mediating work, support, relaying of information, expressing parental demands etc. 175. In France, measures to combat illiteracy in general are direcdy relevant to Gypsy communities. Programmes have also been developed to increase parental awareness with regard to their children's schooling. 176. In Ireland several reports have been compiled defining or updating guidelines with regard to school provision. for Traveller children. Partnership with the different Traveller organisations has also been intensified, as has coordination between 43 actions within the framework of a pilot project supported by the European Community. 177. The Netherlands are currently working on three projects supported by the European Commission : on didactics, on possibilities for collaboration between pedagogical counsellors and officials in the field of job creation, and on a system of monitoring which will reveal pupils' stumbling blocks. 178. Certain actions developed in the United Kingdom are not covered under the Resolution adopted by the Ministers in 1989. These include, for example, measures regarding preschool provision, school transport and the purchase of school uniforms, the national record referencing system, and vocational and adult education. The government has also undertaken a variety of other, general action which has impacted on school provision for Gypsy and Traveller children. Outcomes and directions of work 1 - to what degree have actions developed contributed to "overcoming the major obstacles to Gypsy and Traveller children's access to schooling"? 179. "Once we perceive the correlation between persistent illiteracy, daily school attendance, and failure to progress beyond primary level, we cannot but admit how inappropriate basic teaching has been to the needs of Gypsy and Traveller children, sedentary or not" (Bf). 180. In Denmark, actions to date have mosdy benefited children and adolescents; older people's opportunities for participation in the job market are reduced, because the types of economic activities to which these recent immigrants are accustomed, are unsuited to the Danish socio-economic context 181. In Spain, it is felt that the Resolution has been satisfactorily responded to, mainly at primary level. 182. In France there has been progress both qualitative and quantitive since the implementation of the Resolution was undertaken. However, while those measures which have been developed have certainly had a positive effect, many areas remain to be addressed. Some teachers are still isolated - but an increasing number of children successfully master all or part of the basic curriculum. Parents' image of the school is improving, and this is making matters easier. Teachers' increased awareness is also helping to make the children feel more welcome. 183. In Ireland the details given in die preceding sections, and indeed the whole of the report, demonstrate the significanfprogress made over die last few years. 184. In Italy there is a strong awareness of the need to improve the conditions of school provision for Gypsy children, but a number of parameters must be taken into account, notably the importance of regional pro-Gypsy legislation covering questions such as the right to nomadism and decent living conditions, education 44 and vocational training, health, the development of crafts and commerce, entering the workforce etc. At present, legislation of this kind is in force in approximately ten Regions. It must also be stressed that, when in comes to implementing or extending measures favouring the Gypsy communities, one comes up against numerous difficulties due to a piecemeal approach or to indifference or even outright opposition. 185. In contrast to the situation a few years ago, practically all Gypsy and Traveller children in the Netherlands now get a primary education, and most go on to start secondary. 186. In the United Kingdom, projects supported by the Section 210 grant in England and Wales have made it possible to develop a great many of the activities mentioned in the preceding sections, improving the continuity and quality of education for Traveller children. 61 LEAs in England alone provided 190 responses on strategies which they found particularly successful, falling into 8 broad categories (the overall pattern was similar in Wales) : - intensification of home-school links (mentioned 37 times); - staffing strategies : additional staff, peripatetic teachers, opportunities for professional development and in-service training (mentioned 37 times); - strategies for positive images, understanding and support : advice, fostering equal opportunities, school transport, emphasis on pupil success (mentioned 30 times); - support at particular stages of pupils' scholastic development : priority to education in the early years, integration into mainstream classes, supporting pupils' transfer from primary to secondary school (mentioned 26 times); - adapting the curriculum and teaching materials : the use of materials which acknowledge Travellers' way of life and take account of their particular educational needs, including distance learning materials and appropriate teaching styles (mentioned 23 times); - attentive monitoring of pupil attendance and progress : work to maintain and improve attendance, continuous assessment of progress, and promotion of the Department for Education educational record referencing system (mentioned 17 times); - intensification of networking and linkage with other services (such as health, welfare and housing) and also with organisations outside the LEA. regionally or nationally, including voluntary bodies and professional associations (mentioned 13 times); - strategies relating to strong and efficient overall policy and its administration (mentioned 8 times). 8 - 2 - important work still to be undertaken 187. "Apart from this (research) action, nothing has been done with regard to structures, pedagogy, or the recruitment and training of teachers. This is detrimental, all the more so in that there is a need for these things. At local level, these exist only insofar as the school and/or the teachers happen to be motivated. Some public primary schools situated near significant concentrations of Gypsies, do take the fact of nomadism into account, but without appropriate teaching materials or outside help" (BO- A considerable amount remains to be done to improve in-school relations between pupils from different cultures. Segregation 45 remains substantial and pervasive (Bd). Considerable work remains to be done to improve children's and families' image of the school, and to improve scholastic results, in that too often both pupils and parents feel that children leam nothing in the school, and that it has nothing to offer them, and so they remain passive or apathetic towards it. The school retains its negative image (Bd). "Placing Manouche children directly into mainstream classes leads to violent assimilation and deculturation; transition structures such as those used for Rom children, and a more relaxed approach to teaching, are thus called for in order to overcome the obstacles Manouche children encounter in the school system" (Bd). 188. It is extremely important for young Gypsies to become teachers and to get involved in school provision for the children of their community (Dk). 189. In Ranee, significant work remains to be done in the following areas : - infants and toddlers; - improved school attendance; - schooling for 12-16 year olds; - the transition from school to working life; - more research in relation to teaching materials; - pupil monitoring; - in-service teacher training, and training Gypsy monitors; - information for teachers and families; - above all, coordination; - information on Gypsy language and culture for all pupils, as part of the school programme; a start has already been made within the distance learning framework. 190. In Greece, it is perceived as important : - to improve transport provision for pupils living at a distance from die school; - to improve the conditions for enrolling children in school; - to develop reception schools for nomadic children, and to do so in a positive spirit so that schools of this type will not be limited to those situations where children are unable to gain admission to mainstream schools; - to provide information to principals, so as to improve conditions under which children are received into die schools; - to provide suitable support for children under the age of 10 who cannot read and write, to enable them to integrate into ordinary classes, and to provide reception classes for children over 10 unable to read and write; - to develop forms of pedagogical follow-up for nomadic children; - to employ trained pedagogical counsellors to give teachers the support they require; - to develop the production of adapted teaching materials, particularly in the field of language; - to develop distance learning, notably for nomadic children; - to develop a vocational training programme for young people; - to intensify information activities; - to designate a coordinator who, in collaboration with all partners, can develop all of these plans in a coherent, articulated manner. 46 191. In Ireland, the essential points to be addressed are as follows : - the development of a truly intercultural basis for the education of all, respectful of the cultures, of all; - the extension of appropriate second-level education to all Travellers; - improving both enrolment and attendance; - development of the intercultural education dimension of the initial and in-service training of teachers; - development of staffing at all levels (at school, visiting teachers, national education coordinator); - a comprehensive survey of Traveller education, both quantitive and qualitative; - the development of appropriate assessment instruments. 192. In Italy, in the light of action undertaken to date, the following points emerge as important ; - to develop a statistically precise, and official, understanding of the data on school provision for Gypsy chddren (numbers, enrolment, attendance, availability of support and other services, scholastic success etc. ); - to inventory innovative and experimental activities in collaboration with the education authorities, teacher training institutes, die University, associations etc. ; - to disseminate research results and their didactic implications, encourage change, develop a data bank; - to develop, for teachers and others involved in education, in-service training firmly based on research findings (from training institutes, the University, study centres etc. ) and on the Resolution adopted by the Ministers in 1989, particularly as regards teaching methods and materials, distance learning and pedagogical backup, the training and employment of teachers from the Gypsy community, the setting up of regional centres which can bring together the different partners, etc. 193. In the Netherlands, care must be taken over the coming years to maintain the current degree of interest in school provision for Gypsy and Traveller children. Particular attention must be accorded to the preschool period, difficulties in the school situation, insistence on the need for quality teaching, preventing early school-leaving, reducing absenteeism, and integration into the world of work. 194. The priority focus for development in Portugal is teacher training, to give them a better understanding of Gypsy culture. Greater parental involvement is equally essential. 195. In the United Kingdom, progress has been most marked at the primary stage; additional effort should now be made in relation to secondary. In Northern Ireland in particular a Circular on Traveller Education should act as a catalyst for further developments in the different areas discussed above. The Scottish Traveller Education Project has an identified role in supporting the education authorities and schools in the further development of curriculum materials, distance learning, teacher training, the maintenance of educational records, and the collection and dissemination of statistics. 47 8 - 3 - sectors in which there is still important work to be undertaken 1%. In Germany the education systems of the new and old Länder still operate differendy, and work remains to be done towards harmonisation, particularly with regard to adapting school systems to the particular needs of certain chddren. It is particularly important, in connection with this work, to take account of the fact that certain families' mobility may bring them beyond the confines of a single Land. 197. The following guidelines are mentioned for Belgium : • Coordination by a resource person, mediator/coordinator, link-up between different schools (Bd)(Bf). Intensification of coordination actions, and networking ideas and a these; networking facilitates both dynamic development of systemisation of work even in the least-explored areas (Bd). • Information for teachers and administrators (notably through information leaflets and cycles of conferences - Bf) and for parents (through coordinators and associations already active in this field). • Teacher training : particular effort must be put into in-service training, conferences, and a specialised course at a teacher training institute. The present phase is one of exploration and development of the different activities mentioned; it is important that they be evaluated "A relatively new and unknown field of action in the school" (Bd). "Before extending action into other fields of intervention, it is first essential to finish what has been started" (Bd). Pilot projects may serve as supports and models for extending action into other areas. 198. "With some of the young men and women as their own teachers, it would be possible for the group to survive as Gypsies/Rom in the larger surrounding society. In the short term, it would strengthen their linguistic background and keep the children bilingual, where today there is a tendency for the Danish language to become more and more dominant"; it would be of great importance, under these conditions, to develop teaching/reference materials on Gypsy culture at a range of scholastic levels. Production conditions must be looked into, to keep costs at a reasonable level. Such material could be used by both Gypsy and Danish children (Dk). The current population movement from Central and Eastern Europe, and in particular from the former Yugoslavia, makes it more and more important to train young Gypsies in the host States, to prepare them to function as mediators and educators in welcoming new arrivals and helping them to adapt (Dk). 199. The Greek report emphasises the importance of networking both between the States of the European Community, and other States such as Romania, Hungary etc. which also have experience in teaching Gypsy children. 200. In Ireland, imminent reform of existing legislation regarding education will have a profound effect on school provision for Travellers. The Visiting Teacher Service, providing support and coordination, is due for expansion. There are also plans to develop second-level provision for Travellers, the intercultural dimension of initial and in-service teacher training, the training and employment of Traveller advisors - all of which should have a positive effect on school provision for children 48 generally, in a context of interculturalism, and Traveller participation senso largo should improve significantly. Finally, the Task Force on Travellers has begun planning for a comprehensive survey of Traveller education, which will provide new assessment and evaluative instruments. 8 - 4 - projects foreseen in the short-, medium- and long-term 201. In Germany work in the following fields is currentiy at the planning or implementation stage : - in-service teacher training; - developing teaching materials, particularly for distance learning; - harmonisation of teaching materials; - increasing public awareness (press, television. ); - organising responsibilities in the school and in school administration; - progress in getting pupils to finish the courses they start; - setting up mobile teaching services near camping sites. 202. In Spain : - to improve qualitative and quantitive analysis of the socio-educative needs of the Gypsy community, in order to direct work in this field more effectively; - to provide a better response through the development of intercultural models taking account of the culture of the Gypsy community, notably by publishing teaching materials, defining new pedagogical guidelines, and research; - to improve coordination between the different services (school, health, welfare. ), as well as collaboration with Gypsy associations and other partners; - to make possible the development of intercultural content in programmes at both theoretical and practical level through training, information, the production and publication of the required materials and the creation of pedagogical documentation centres; - to bring the Gypsy community's vocational qualification level up to its vocational aspirations; - to improve public understanding of cultural diversity, and of Gypsy culture in particular. 203. In France : - creation, experimentation, analysis and dissemination of adapted teaching materials; - developing an appropriate documentary base accessible to the different networks (pedagogical documentation centres, CEFISEMs, training centres, the schools most direcdy involved. ); - continuing the work on distance learning at primary and secondary levels; - pursuing awareness-raising and information actions among the families; - developing information exchange between the regional education authorities, to ensure better dissemination of innovation and suitable practice. 49 204. In Italy, in the short term : - discussion and reflection on language, history, the didactic approach to be taken in the logico-mathematical field; improving the conditions under which the child comes into the school; - defining guidelines for the testing, through a didactic guide for teachers, of a video documentary on the realities of Gypsy childhood in Italy; - testing and disseminating the materials covered in the preceding point; preliminary work on distance learning and on possible forms of pedagogical follow-up. 205. In England and Wales the Section 210 grant is normally approved for a period of up to 3 years, so that a number of current projects described above are due to run until the end of March 1996. Particular mention should be made of distance learning projects which under the EC intercultural education pilot programme would lead to the production of such materials as the basis for developing in- service training provision for teachers, to be complemented by a project in Scotland focusing on initial teacher training. In Northern Ireland it is probable that the accent will be on the development of Traveller teaching materials, provision of summer schools for teachers and the inclusion of a training module on Traveller education in initial courses of teacher training. Scottish priorities include the development of distance learning packs for pupils, but also for training teachers and other professionals, and training to give adult Travellers the skills for partnership with schools in providing home learning for their children while travelling. 50 Implementation at Community Level 206. Just after the Resolution was adopted, in May 1989, the European Commission was able - due to the availability of modest and precarious funding for this purpose - to provide backing for a very limited number of actions in connection with it over the late 1989-1990 period. Later the relevant Parliamentary Commissions, followed by the Parliament itself in plenary session in December 1990, opened a budgetary line for actions relating to intercultural education, and particularly to the implementation of the Resolution. Apart from a limited number of activities which took place prior to 1991, all of the actions outlined below were financed by this budgetary line. This part of the report is a tight summarisation, as these actions enjoy high visibility through the publication, from early 1991, of the quarterly newsletter. Interface, covered below. The interested reader should consult it for detailed project descriptions : objectives, organisation, coordination, results, evaluation, publications arising, etc. Organising exchanges of views and experience Meetings, seminars, colloquia 207. The Commission's first post-Resolution action took place a few weeks after the Resolution was adopted. This was the summer school on "Education for Gypsy and Traveller Children : Action-Research and Coordination", proposed and organised by the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes, Paris, and co-financed by the French National Ministry of Education and the Commission. The meeting was held at Carcassonne (France) from 5-12 July 1989, with 65 participants from 10 Member States. The resulting report has been published in English, French, and Spanish, and remains a reference text. 208. A meeting organised by the Centro Studi Zingari in collaboration with the International Romani Union and with the support of the Commission was held at Ostia, near Rome, from 20-26 September 1991, under the title, "East/West : Comparative Analysis of Regional and Local Gypsy Policies". Participants represented Gypsy and other organisations from 15 States; the International Romani Union was well represented. Highlights included a Conference in the Capitol building and an audience with Pope John-Paul II. Many documents have come out of this meeting, outlining social and political guidelines and a working programme for the International Romani Union, which the organisation has gone on to develop, focussing on certain activities connected with European questions. 51 209. A meeting on the theme of "Gypsy and Traveller children : Models of Access to School Provision", organised by the Department of Education and Science (London) with the support of the European Commission and the assistance of the Gypsy Research Centre, took place in Poole, Dorset, UK, from 11-14 December 1991. Within the overall framework of European Community action, this seminar was a direct follow-up to that held in Carcassonne, France, in 1989, responding to participants' expressed wishes for an additional opportunity to meet at European level and, two years on, to build. on the insights of Carcassonne. This, the first European meeting to be held in the UK, brought together some 65 participants representing most of the Member States of the European Community, to discuss 8 broad themes. 210. Within the framework of developing pilot projects at Community level, one of the Greek projects concerned with the "Teaching Materials" network envisualised a seminar aimed at increasing awareness. The National Ministry of Education and the General Secretariat for Adult Education jointly organised a seminar for this purpose in the city of Halkida, 5-7 June 1992; it was attended by many Gypsy families both nomadic and sedentary. 211. The Brighton meeting (UK), April 1993, on "Gypsies and Travellers : Distance Learning", was organised by a team based in the London Borough of Hounslow and engaged in a pilot project within the Community network, with the support of the Commission and the Department for Education in London, and in cooperation with the Gypsy Research Centre. 212. The 5 meetings mentioned above are not the only ones to have been held in connection with the implementation of the 1989 Resolution. While each of them was particularly significant, they are also representative of other meetings within the same framework. 213. Mention should also be made of complementary measures which have enhanced certain particularly important initiatives and provided support as required in connection with realising proposed actions (organising seminars and meetings, compiling documents etc. ). These measures are thus supportive of, and complementary to, other actions, and enable the Commission to offer flexible support to activities which are not structurally integrated with long-term planning but are nonetheless able to participate fully in the development of agreed priorities. For example the International Romani Union's annual summer school (Belgrade 1989, Vienna 1990, Helsinki 1991) was held in Italy in 1992 with the cooperation of Komiteto Romano ande Italia, and in France in 1993 and again in 1994 under the auspices of the Union's own cultural foundation, Rromani Baxt. 214. It is also important to stress that there is wide demand for new kinds of meetings, and plans for two innovations in this field : • on the one hand certain States have been involved in pilot projects for a number of years and wish to carry out an appraisal at national level while intensifying discussion with other States. Many meetings along these lines took place in 1994 at the initiative of various Ministries of Education : for example Madrid (April), in connection with the production of teaching materials; Toulouse (September) on the same theme, linked to a training session at a summer school held in Rome earlier that year, also on the same theme; Dublin (May) on 'intercultural Education - Irish Perspectives", etc. 52 • on the other hand, meetings aiming to increase overall political visibility and address questions of general political strategy at European level may be proposed. Mention should be made of the Congress held in Seville. May 1994, with the support of the European Union and the Andalusian Regional Government. This brought together participants from 18 States, including delegations from Gypsy organisations and representatives of various administrational bodies, researchers, observers and so on. Work focussed on three pivotal themes : education policy, social policy, and civil liberties. This meeting, in which the Queen of Spain, the President of the Spanish Government, numerous Ministers, politicians both Gypsy and non-Gypsy, and representatives of European institutions all took part, was widely publicised. Promoting exchange of experiences and pedagogical materials 215. In order to promote the widest, most flexible possible exchange between teams and schools, it was decided to support a certain number of exchange projects. These entail action such as aiding the production and exchange of school newsletters and audio-visual documents, support in making use of new information and communication technology as a vehicle of exchange, etc. This approach is all the more important in that the Gypsy community is scattered throughout the Member States. Exchange along these lines is highly desired by, and intensely motivating to, both pupils and their teachers. A great number of teachers have already grasped the pedagogical value of simple contact between classes in different States, and, for particularly interested pupils, correspondence, making and exchanging videos, etc. 216* "Exchange" carries potential for doubly positive impact : • on the one hand to provide concrete assistance to local initiatives which may involve several States, and to projects which teachers and others on the ground deem priorities, providing them the benefits of a Community dimension (cooperation, comparative evaluation within the action-research framework, access to documentation, etc. ); • on the other, to complement projects planned by the Ministries. The benefits are twofold : giving more teams an opportunity to apply themselves in detail to questions of relevance to those on which their pilot projects focus, as well as an opportunity to address issues not identified as priorities at Community level but which may nonetheless be of great importance in certain local situations which can find, and draw from, analogies in other States. 217. The overall conclusion to be drawn from an analysis of this action is that it has by and large responded to the objectives set out for it. Each year, it has enabled a number of teams to mount projects involving one or more other teams in one or more other States. As laid out in the objectives, it has enabled widely diverse teams to participate actively, to launch innovative projects and concepts, and - an essential consideration - Gypsy organisations have been in the majority from the outset. Over the four years, then, 37 exchange projects have been developed, most of them in turn involving (due to their multilateral. multi-State character) clusters of projects. 53 Developing innovative projects A set of pilot projects General Remarks 218. Earlier, in outlining the Community's broad lines of action, a link-up was envisualised, with the aim of networking a number of pilot projects selected for their complementarity and focus. Bearing in mind the ongoing projects in various States, as well as those still in the planning stages, and considering report recommendations and Commission guidelines re. building on existing efforts and actively involving the States themselves, it was proposed to start by developing Community-wide networks based on existing regional and national initiatives. This lent a European dimension to action - whether ongoing or at the planning stage - focussing on priority themes, the development of which will contribute to formulating more coherent, better-adapted education policies. European Community assistance was earmarked for the development of these networks, providing financial and logistical support for study visits, inter-team contact, organising thematic conferences involving a number of States, developing exchanges, etc. 219. The definition of priorities, and thus of work themes, took place over the course of a series of meetings between the Commission and representatives of die Ministries of Education : the first of these, in Brussels, June 1991, led to the setting up of the Ad Hoc Group which subsequently identified six Priority Themes : - secondary education - the transition from school to working life - Irish Travellers (later subsumed into the remaining categories) - distance learning - teaching materials - training Gypsy mediators When it met for the second time, in Rotterdam that September, the Ad Hoc Group had an opportunity to intensify its reflections and the exchange of ideas between States, and to formulate precise proposals. These proposals, later reformulated as projects, were organised in complementary fashion to form the networks described below. 220. Over the first four years of the implementation of the Resolution, some 100 wide- ranging projects - an average of 25 per year, all of them proposed by Ministries of Education in the various Member States - were launched, and grouped under five thematic network headings. These projects are regularly listed in the Interface newsletter. To this tally we must also add a number of seminars, meetings, colloquiaand other actions which will be covered under other headings but which are thematicaily linked to the above networks. 54 221. Project distribution over the first three years. 22 projects were launched in 1991-1992 : Network I -Secondary Education : Denmark - France (x2) - Netherlands - United Kingdom Network II - The Transition from School to Working Life : France - Greece - Ireland - Netherlands Network III - Irish Travellers : Ireland - United Kingdom Network IV - Distance Learning : France - United Kingdom Network V - Teaching Materials : Belgium (Dutch-speaking) - Greece - Ireland - Italy - Netherlands - Portugal - Spain Network VI - Training Mediators : France - Spain The 22 projects for the 1992-1993 academic year reflected the fact that most Ministries wished to extend and develop projects launched the year before. Some carried over their original headings, but their content had changed, most often in the form of a more in-depth approach, and certain activities for which there was little demand when projects were just getting off the ground (meetings and seminars, for example) were intensified. Network I -Secondary Education : Denmark - France - Netherlands Network II - The Transition from School to Working Life : Ireland - Netherlands - Spain Network III - Irish Travellers : Ireland - United Kingdom Network IV - Distance Learning : Frunce - United Kingdom Network V - Teaching Materials : Belgium (French- and Dutch-speaking) - Germany (x2) - Greece - Ireland- - Italy - Netherlands - Portugal - Spain United Kingdom Network VI - Training Mediators : Spain 25 projects were launched over the 1993-1994 academic year Since most of the Ministries in the various Member States wished to prolong and expand existing activities, some projects were carried over from 1992-1993. Their content had changed, however again most often in the form of a more in- depth approach. It should be noted that some of the projects for which Ministries or other institutions request European Commission support involve seminars, meetings and symposia which are not directly linked to any of the networks mentioned below; as a result, some activities are not covered here under Pilot Projects, but under their logical heading. Meetings and Symposia. It should also be stressed that the networks themselves remain unchanged, with the exception of the "Irish Travellers" network which on the one hand was of relevance to only two Member States (Ireland and the United Kingdom) and on the other duplicated areas already covered in other networks, such as the production of teaching materials. The Ad Hoc Group of representatives of the Ministries and the Commission decided to integrate the activities launched under this heading into other networks. Network I - Secondary Education : Denmark - France (x2) - Netherlands Network II - The Transition from School to Working Life : Netherlands - Spain Network III - Distance Learning : France - Italy -United Kingdom (x2) Network IV - Teaching Materials : Belgium (French-speaking) - France (x2) - Germany (x2) - Greece - Ireland - Italy - Netherlands - Spain - United Kingdom Network V : Training Mediators and Other Professionals : Belgium (Dutch-speaking) - France - Greece - Spain Over 30 projects are taking place over 1994-1995. 55 The Working Groups 222. The Resolution adopted in May 1989 recognises that Gypsies' and Travellers' "culture and language have formed part of the Community's cultural and linguistic heritage for over 500 years". It goes on to emphasise that teaching methods and materials must take account of Gypsy and Traveller history, culture, and language. The Ministers also express a demand in this Resolution, that research into the culture, history, and language of Gypsies and Travellers be encouraged. 223. The texts which provided the foundation on which the Resolution was prepared - notably the synthesis report School Provision for Gypsy and Traveller Children, as well as the Orientation Document for Reflection and for Action - placed equal emphasis on the necessity of developing reflection and action in these fields, and put forward concrete proposals towards this end. 224. In response to this range of demands, the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes, with Commission support, created and developed two Working Groups : • the Research Group on European Gypsy History • the Research and Action Group on Romani Linguistics. These Groups are innovations of primary importance; their function and remit must be made known. They are simultaneously transversal to, and reference bases for, all other activities, and provide a valuable working model in the field of intercultural education and indeed education in general. An integrated approach 225. As with every. measure developed within the framework of implementing die Resolution, the Gypsy Research Centre's launch of these Working Groups was conceived as complementary both to the full range of Community actions, and with each action in particular. Following an initial period in which structured medium- and long-term work programmes were developed, the Groups are now in a position to fulfil a number of functions : • to bring researchers into contact through the establishment of a European network • to develop a documentary database • to organise the production and distribution of materials for pedagogical use • to work as an expert group whose services are available to all concerned It would also be useful for members of the Groups and of the broader networks to be consulted for their advice and expertise by teams working on the production of teaching materials in the various States, for example in the context of pilot projects 56 coordinated by the Ministries, insofar as their work touches on questions of history, culture, and language. Interface, the quarterly newsletter, regularly carries information updates on these Groups' meetings, work and publications. 226. A new Group, concerned with work and publications in the cultural field, is currently taking shape, arising primarily out of the commitment and dynamism of the International Romani Union. Its remit is to encourage the development of concrete, priority activities in this field. Among the Group's objectives is a series of publications which will build into an encyclopaedia with direct pedagogical applicability but which, in an intercultural context, will also be informative and educational in the broadest possible sense. An "Encyclopaedia Commission" was set up during the 4th World Romani Congress (Warsaw, 1990), and held its first meeting (in the United Kingdom, organised by the University of Greenwich with the support of the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes) in 1993. This meeting provided an opportunity to make a start on developing the Group's work and to outline the establishment of a network linking universities and research institutes throughout Europe whose role will be to flexibly support and organise the work of researchers and Gypsy organisations in researching, compiling, and publishing die articles which are to make up the Encyclopaedia. A second meeting, joindy organised by the Rromani Baxt cultural foundation and the Gypsy Research Centre, took place in France in 1994. The European Working Group on Gypsy and Traveller Education 227. Another Working Group plays a different role within the ensemble, in that, being comprised of Gypsies and Travellers direcdy involved in school-related questions, it may simultaneously function much as the other Groups, and focus on developing its potential as an expert group for consultation on education-related questions. 228. This European Working Group on Gypsy and Traveller Education, developed at the initiative of the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes which provides it with support, notably of a logistic nature, meets regularly. The idea first took shape in July 1989 - just after the Ministers had adopted the Resolution - at the Carcassonne (France) summer school, at which a number of young Gypsies and Travellers were present. The Gypsy Research Centre set about making it a reality. In April 1991, near Avila in Spain, Gypsy and Traveller facilitators and monitors representing 5 States of the Community had their first opportunity to meet and work together, thanks to the support of the European Commission, the Spanish Ministry of Education, and the Gypsy Research Centre. In April 1992, a second meeting was held in Burwell, Cambridgeshire, organised by the East Anglian Gypsy Council with the support of the Commission, the Department of Education and Science in London, Peterborough City Council, and the collaboration of the Gypsy Research Centre. The Burwell Conference enabled Gypsy and Traveller participants from 8 States of the Community to take a closer look at topics examined the previous year, and to adopt a well-publicised 57 resolution. A further two meetings took place in 1993. The first of these, organised by the Irish Traveller Movement (ITM) with the assistance of the Dublin Travellers Education and Development Group (DTEDG), was held in Navan, Ireland, in July 1993. The second, in October, was held in Strasbourg, France, and organised by the Association de Recherche pour une Pédagogie Ouverte en Milieu Tsigane (Research Association for Open Pedagogy in the Gypsy Environment - ARPOMT) with the support of the Gypsy Research Centre. This latter, an intense working meeting, gave the Group an opportunity to evaluate the situation, relating this point-by-point to the Resolution adopted by the Ministers in 1989, and to formulate guidelines for further work; these were conveyed to the Commission. Subsequent meetings were held in Lanciano (Italy) and Athens (Greece). 229. The Group is preparing its findings with a view to their optimal dissemination. The Standing Chairman summarised the Group's work perspectives as follows : "While it is nice to organise meetings in different parts of Europe and to meet Rom brothers and sisters, there is of course a far more important and serious purpose. Each conference has fociissed on trying to clarify the direction that Gypsy and Traveller education should take in the different Member States. We recognise that there will be many differences both between and within individual Member States, but the Working Group has been trying to see above these natural, and in many cases justifiable, national differences. The aim of the Group is to identify and promote the basic principles of education as it affects our people across Europe. We have realised that this is only possible if we establish collaborative networks which facilitate the regular exchange of information and experience. Over the period of our existence and the various conferences that we have organised, we have developed and refined a set of prescriptive resolutions. " Materials for school use 230. In order to promote the broadest, most flexible possible dissemination of materials for school use, a decision was made to support projects dealing with the publication and/or distribution of materials of this kind. Some 30 such projects have been developed in connection with the implementation of the Resolution. Analysis and evaluation of the 1991-1992 and 1992-1993 projects led to revision of guidelines in 1993-1994, for three basic reasons stemming from the way activities were evolving : • pilot projects proposed and run by the Member States increasingly include activity involving the production of documents for school use: • aid for the promotion of exchange and teaching materials, described above, partly covers the distribution of such materials; • the development of a European Collection will complement the organised production of documents for pedagogical purposes. 231. When we add to the above that within individual Member States, and at the initiative of their respective administrations, numerous activities are giving rise to publications and audio-visual productions, we realise that the implementation of the Resolution adopted in 1989 has produced an intense response to the demand for materials for school use, and indeed continues to do so. 58 A European Collection 232. The text of the Resolution adopted by the Ministers emphasises the taking into account of Gypsies' and Travellers' history, culture, and language, the production of adapted teaching materials, information and research. These aspects come together in developing a Collection of materials of a general pedagogical, and sometimes direcdy didactic, nature, and the task of putting such a Collection together enables these materials to interlink, and thus to reinforce each other. Moreover, the organised production of documents - for that is, in part, the definition of a collection - guarantees that these publications will be complementary and non-repetitive. The quality criterion must also be taken into account : producing materials within an organised collection, with the backup of a wide network of experts, improves the likelihood of their being of high quality, and of works which might otherwise remain in the shadow reaching a wide audience through an established distribution network. 233. The essential principles of the Collection render it open to diverse initiatives in both document development and distribution, and to aid of various sorts which may be made available to it : • Collection tides, prepared by multi-State teams, are the fruit of truly international collaboration; the composition of these teams ensures their being in a position to understand the needs and sensitivities of very different places, as well as their having access to national and local productions of quality which should be brought to the attention of a wider public. Published texts will carry the Collection label, and the following guidelines will apply : • they should be conceived in complementarity with each other and with other action being undertaken at European level, so as to produce a structured information base : such coherence is important for the general reader, and essential in the pedagogical context; • they are, for the most part, previously unpublished works, both because they will be addressing essential themes which have been insufficiently explored to date, and because they will do so in an original fashion; • the fact that all will be written by, or in close consultation with, experienced specialists, is a guarantee of overall high quality ; • although contributions will come from specialists, the Collection is not aimed at specialists : it should be accessible/comprehensible for direct consultation by secondary level students, and by teachers of primary level pupils for classroom use; • although contributions will come from specialists, the Collection is not aimed at any particular target group : in an intercultural approach to education every student, and every teacher, should have access to Gypsy/Traveller-related information, and may have occasion to use it in the classroom. The texts on offer, being the work of extremely competent contributors, may embody new approaches to the topics 59 covered (history, linguistics etc. ) and as such will be of relevance not only to teachers, teacher trainers, pupils, students, and researchers, but also social workers, administrators, and policy makers; • texts may be accompanied by practical teaching materials prepared by teams active on the ground, experienced pedagogues, and/or participants in pilot projects. The production of such materials is very indicative of the Interface programme dynamic : bringing together diverse partners in an action-research context, ensuring work coordination and complementarity, a European scope and adaptation to the local cultural and linguistic context; • the Collection is international in scope : most texts will be published in a number of languages, to render them accessible to the broadest possible public. 234. In order to launch the Collection the following questions had first to be resolved : • defining quality and reading level of document content, with pupils/students in mind; • defining the pedagogical approach to be adopted, and thus the overall presentation style (how long should texts be? how should they be broken up? what rhythm should they embody?. ) • defining a strategy which would make it possible to work in an ordered, coordinated manner, yet leaving the Collection open to outside contributions conforming to general requirements re. approach and quality; • defining graphic guidelines; • extending these graphic considerations to cover illustrative content; • completing the development and technical realisation of a full set of phonetic symbols required for publishing in Romani; • establishing a network of highly-motivated, quality publishers to ensure editorial support and distribution in a number of States and/or languages, both for maximum decentralisation of activities and for maximum proximity to interested parties locally; this approach guarantees both local involvement and broad international distribution. A number of series have been proposed. The following are currently being pursued : • European Gypsy History • Romani Linguistics • Reference Works (essential reports, basic texts, bibliographies) • Rukun (books for the very young : the adventures of Spot the puppy, published in Romani by agreement with the original publishers, Ventura). 7 volumes were brought out over its first year of implementation (the 1993-1994 school year). 1994-1995 will see the publication of a greater number of titles, and more still aie in the pipeline. 60 Information and Documentation A newsletter 235. The need for documentation and information is clearly stated in the Resolution adopted by the Ministers in 1989, and from 1990 the Commission took on the task of launching a newsletter on school provision for Gypsy and Traveller children : Interface, a quarterly published by the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes, Paris. That same year, a questionnaire was launched, with the aim of pinpointing the readership, forming a clearer picture of their activities in order to build up a database, and ascertaining their wishes with regard to information and action at Community level. The first issue came out in February 1991. 236. Aimed at all concerned parties - Gypsy and Traveller organisations, other associations, teachers, teacher trainers, coordinators, inspectors, librarians, local, regional and national administrative services, etc. - the newsletter made possible the formation, and subsequently the consolidation, of links fostering international cooperation. 237. The first few issues were published in two editions, English and French, but there was a demand for publication in additional languages, and the newsletter is currently published in German and Spanish as well; a Romani version is planned in the medium term. The German language edition is published with die support of the Kultusministerium Nordrhein-Westfalen. In 1994, in response to growing demand from Central and Eastern Europe, the Council of Europe undertook to support its distribution there. The newsletter is quarterly; 16 issues had appeared by the end of 1994. Originally comprising 12 pages, it now carries 24. 8,500 copies of every issue are distributed. Publications 238. In addition to documents covered under other headings, the following titles have been published in connection with the implementation of the Resolution : • The education of Gypsy and Traveller Children : Action-research and co ordination, proceedings of the conference held in Carcassonne, France, 1989; published in English, French, and Spanish; • the publication and repeated reissuing of the Union Romani espafiola journal, Nevipens Romani, special edition in "Romano Kalö"; this document deals primarily with the Orientation Document for Reflection and for Action compiled in the wake of the Commission's studies in the field of school provision, the Parliamentary debates surrounding the Ford Report on the Committee of Inquiry on Racism and Xenophobia, and Community initiatives to support minorities and combat racism and xenophobia; 61 • the report of the seminar at Poole, UK, 1991 : Gypsy and Traveller Children : Models of Access- to School Provision, published in English and Italian; • in 1991, in Ostia (Italy), Centro Studi Zingari organised an international conference on the theme "East/West : Comparative Analysis of Regional and Local Gypsy Policies"; the resulting report was published in Italian under the tide Est e Ovest a confronto sulle politiche regionali e locali verso i Rom; • it must be pointed out that, within the framework of the various pilot projects, be it in connection with theme-focused meetings, project development, etc. , the distribution of existing reports and compilation/publication of new ones is proceeding apace. In this context we mention, as an example, the Italian document Produzione di MaterialiDidattici Interculturali, compiled in the wake of a study seminar held in connection with a pilot project on teaching materials. A database 239. A range of studies on the situation of Gypsy and Traveller communities, as well as meetings, lectures, recommendations, and the expressed wishes of those involved, have all shown that maximum accessibility of information to all is absolutely imperative, for three reasons : • to enable others to share and profit from their colleagues' experiences • to avoid repetition and/or duplication, and to enable projects to take a complementary approach to each other • to intensify exchange, with the longterm aim of coordination. The Interface questionnaire, distributed in 1990. responded to an important need in the field of education : gathering information which has provided an ongoing update to the database aimed at facilitating teams to get in touch with each other, and at promoting familiarity with developments in the field of school provision. 240. International organisations; Gypsy/Traveller associations; national, regional, and local authorities; administrators, field workers, and researchers all need documentation and analytical instruments. Within the framework of activities developed for the European Commission, and with its support, the team at the Gypsy Research Centre drew up three questionnaires feeding into three different, continually updated, information files. These dynamic databases are there for the consultation, and cover : A • organisations (teams, associations, official services, voluntary groups. ) B • research and studies in progress C • existing documentation, whether published or not 241. It is clear that the existence of such a database greatly facilitates the establishment of contacts for the development of joint projects, and that as each participating body increases its number of contacts, these will gradually mesh 62 into broader networks. It is equally clear that existing documentation must benefit from increased visibility : at present a number of extremely worthy documents have (ailed to gain the recognition they deserve, because they remain unpublished and/or have had only a limited distribution. 242. Setting up a documentary reference base is a long and complex process. Information must be analysed and indexed. Hence the necessity of a "thesaurus": a structured, organised set of keywords/concepts adapted to the indexing of documentary materials. The thesaurus currently exists in 4 languages, and a fifth (Romani) is in preparation. 243. It should also be noted that this information is protected ; steps have been taken to ensure the safekeeping of data and its use in strict accordance with the project's stated goals. The documentary references database has been approved by watchdog bodies monitoring data protection and the observance of relevant legal guidelines and international texts. 244. Three databases are currentiy operational : A • the inventory of organisations (teams, associations, public services, voluntary bodies. ) is used to respond to requests from those looking to develop exchange and/or partnership with colleagues active in the same field as themselves; B • the inventory of research and studies in progress is used to monitor what is going on at any given moment in this field or that, in order to facilitate liaison and avoid duplication; C • the inventory of existing documentation (published or otherwise) is already vast, and growing; it must be continually updated, for the amount of documentation is very substantial indeed. Not until the database covers several thousand titles will it be able to claim to offer a representative picture of what is available. In this field, too, links are being forged, enabling work to reach a broader and broader audience, and bringing organisations with documentation into the network. Monitoring, coordination, evaluation, dissemination The Ad Hoc Group 245. In order to develop exchanges of views on ongoing actions, and to take part in defining projects for the future, the Commission convened a meeting of Community Member States' Ministries of Education, held in Brussels in June 1991. An "Ad Hoc Group", comprising delegates from each of the Ministries, was formed. Since then, the Commission has brought the Ad Hoc Group together at least twice a year; this continuity has encouraged the development of dialogue and has made it possible to review Member States' priorities, work in progress, and plans for the future. Moreover Ad Hoc Group members have, through the various other meetings and seminars they attend, more and more opportunities for personal contact and intensified cooperation and coordination. 63 246. Among the multiple roles played by the Group and its members : • defining priorities and proposing projects in response; • providing an impetus for innovative initiatives, monitoring and coordination at national level, particularly of pilot projects and of other actions of relevance to pilot projects; • interlinking of national and Community policies; • developing dialogue between Member States; • organising meetings and seminars at national and Community level; • intensifying and expanding consultation with, and participation by, bodies such as teams working on the ground, Gypsy organisations, voluntary associations. The Gypsy Research Centre 247. Over the period during which the Resolution eventually adopted by the Ministers in May 1989 was in preparation, many delegations of Member State representatives, at numerous meetings of the Education Committee, notably that of March 1989, reiterating the assessments and recommendations of studies and other documents, strongly insisted on the necessity for coordination and impetus at Community lovel, to be handled by a team capable of taking on this role. Paragraph 2 of the Resolution is quite explicit on this subject, mentioning an "outside body" in § 2. 3. 248. From the beginning, priority was given to identifying a body to take up these tasks, in that • the partners were unanimous in their call for a multi-functional structure of this kind (cf. various reports, seminar recommendations, conferences etc. ); • the development of the "global, structural approach" demanded by. the Resolution necessitated an assisting structure; • there was a desire to utilise existing bodies as departure points in generating the envisualised network. 249. A European structure and its functions would thus respond to a number of basic needs: coordination, evaluation, dissemination and information. It required a team with experience of partnership with those involved in the various States. It needed to be sufficiently flexible to graft itself onto ongoing projects and existing structures in the various States, complementing their existing dynamics rather than seeking to reofchestrate them. It had to encourage the formation, in the mid- to long-term, of a Community-wide cooperation network fully respectful of the wide diversity of situations, consolidating unity through diversity and ensuring its permanence. 250. The Gypsy Research Centre (Centre de recherches tsiganes) of the Université René Descartes, Paris, is a public university-based institute founded in 1979. From the early 1980's it has regularly been involved in collaboration with the European Community and the Council of Europe (through studies, reports, publications, organising meetings and seminars. ). In addition to undertaking 64 studies and providing expertise at European level, another important part of its activity consists of guaranteeing structured technical support for the implementation of measures aiming to improve living conditions for Gypsy and Traveller communities, through the types of activity in which, as a university institute, it is particularly competent : training, research, information, publication, coordination, and so on, in fields which are simultaneously the research areas of its various collaborators : sociology, history, linguistics, social and cultural anthropology. 251. In order to see this reflection and action followed through, the Gypsy Research Centre has developed a strategy enabling ideas, initiatives, and individuals representing a variety of outlooks to come together within an organised, consistent structure. The working framework thus established over the years is characterised both by its solidity - providing effective support - and by a flexibility rendering it open and adaptable. Animated by a philosophy clearly expressed in its numerous publications, and regularly spelled out in the pages of the Interface newsletter, the Gypsy Research Centre handles coordination at European level. 252. In the context of implementing the Resolution, and in addition to the ordinary activities of a body of this kind (research, technical assistance, advice, information. ) and its umbrella role with regard to coordination and documentation, the Gypsy Research Centre has, with Commission support, achieved the following initiatives : • publishing the Interface newsletter, • initiating and developing European databases; • launching the following Working Groups : Research and Action Group on Romani Linguistics, the Research Group on European Gypsy History, and the European Working Group on Gypsy and Traveller Education ; • supporting and promoting exchanges of experience; • developing teaching materials : organising support for various teams, developing the Interface European Collection; •. one-off measures such as meetings, summer schools, studies, reports etc. Other institutions in partnership Within the Commission 253. While it is true that education-related questions were the first to engage the sustained interest of the Commission's services, these subsequently broadened the scope of their concern. Thus a hearing bringing together experts and Gypsy representatives was held in May 1991, organised under the Directorate General for Employment, Industrial Relations and Social Affairs by the Directorate for Social Security, Social Protection and Living Conditions. This meeting gave the Commission an opportunity to acquaint itself with the analyses and proposals of Gypsy associations. At the conclusion of this hearing, and after distribution of the report arising from it, the services of the Commission undertook to study conditions relevant to developing activities relating to Gypsies and Travellers in fields other than that of school provision. 65 254. v It should also be noted that many ongoing programmes include actions of relevance to Gypsies and Travellers. \vr example, the "Second Combat ftwerty Programme" assisted teams in Ireland, Spain, and Portugal. The third programme, "Poverty 3", also entails action for Gypsy communities : of its 39 projects, 4 (in Greece, Spain, Italy and Ireland) directly involve Gypsies and Travellers. Other actions have been developed within the framework of the European Social Fund, and certain schemes such as the "Horizon" programme have enabled numerous associations working with Gypsies and Travellers to develop projects of their own. Further activities are at the planning stages, notably in connection with aid programmes for Central and Eastern Europe. 255. Two of the Commission's Directorates General, DG XXII and DG XVI, are involved in a joint initiative under the "ECOS" Programme, with the aim of developing an inter-regional cooperative project entided "Fighting exclusion : Gypsies in the locality". This entails setting up a network of local, regional, and university-based bodies, developing activities addressing exclusion linked with local difficulties in socio-cultural integration, providing training for representatives and administrators, and contributing to local and regional social and education policies by offering scientific and technical support. 256. The European Parliament, which regularly questions the Commission with regard to the action it undertakes, exhibits a sustained interest manifest in oral and written questions. Resolutions, and active support in the field of education through the adoption and expansion of a budgetary line through which the implementation of the Resolution is made possible. An anthology of texts issued by international institutions, particularly questions and Resolutions from the European Parliament, was published in 1994, to serve as a reference document and a basis for further work. Other international institutions The Council of Europe 257. The Council of Europe has developed a number of activities regarding Gypsies and Travellers, some details of which should be given here in the context of examining the implementation of the Resolution, for the Resolution itself emphasises the need for complementarity in the work undertaken by the two institutions. 258. Following Resolution 125 (1981) of the Standing Conference of Local and Regional Authorities in Europe "on the role and responsibility of local and regional authorities regarding the social and cultural problems of populations of nomadic origin", the Council for Cultural Co-operation (CDCC) decided, in 1983, to organise an international seminar which was to be the first of a series of actions ; • a seminar on The Training of Teachers of Gypsy Children, held in Donaueschingen, Federal Republic of Germany, in 1983; • the preparation, in 1984, of the book, Gypsies and Travellers. Aimed primarily at teachers, teacher-trainers, inspectors, and administrational personnel, but also at 66 local and regional authorities themselves, this was to appear in a number of languages. An information handbook, it covers the European situation in two parts (Socio-Cultural Data, Socio-Political Data). A new edition, updated to include the European situation as a whole, and entitled Roma, Gypsies, Travellers, was published in 1994; • a second seminar, Schooling for Gypsies and Travellers' Children : Evaluating Innovation, was held - again in Donaueschingen - in 1987; • the publication of a report from a summer school held in France in 1988 and organised by the Gypsy Research Centre with the support of the French National Ministry of Education : Gypsy Children in School : Training for Teachers and Other Personnel ; • a third seminar, Towards Multicultural Education : Training for Teachers of Gypsy Pupils, was held in 1989, in Benidorm (Spain), co-hosted by the Valencia regional education authorities and the Ministry for Education and Science, Madrid; • in 1990, the French National Ministry of Education organised a fourth seminar, held in Aix-en-Provence ; Distance Learning and Pedagogical Follow-Up. 259. The Council of Europe has shown a sustained interest in questions relating to school provision for Gypsy and Traveller children over the past number of years. The seminars listed above were not simple training sessions - those can be organised at individual Member State level - nor were they one-off meetings. Instead, given both their infrequency and the opportunities they offer by bringing together so much knowledge and experience, and enabling the pooling of contrasting analyses of diverse achievements, European meetings must be geared towards the formulation of perspectives and prospectives, facilitate movement, open up new paths, bring about innovation. They must be mutually complementary, progressively developing the acquisition of knowledge on priority themes, a holistic understanding which will be both coherent and comparative at European level. 260. In addition to its achievements in education-related matters, the Council of Europe has, like the European Commission, expanded its reflections to include additional areas. Thus, in 1983, the Committee of Ministers adopted Recommendation Ns R (83)1 On Stateless Nomads and Nomads of Undetermined Nationality. The Committee of Experts for Identity Documents and Movement of Persons (CAHID) adopted its final activity report on the examination of legal questions relating to the circulation of nomads in 1986. In response to questions from the Parliamentary Assembly, the Committee of Ministers has also stressed important points. For example, at its April 1984 meeting, question ne 271, "On the recognition of the Gypsy people as an ethnic minority", provided an impetus for consideration along these lines. 261. Among recent developments, in February 1993 the Parliamentary Assembly adopted Recommendation 1203 "On Gypsies in Europe". The Assembly drew attention to the difficult situation of Gypsy communities and the importance of implementing texts already adopted, and recommended that the Committee of Ministers take initiative, if necessary in the form of proposals addressed to national governments, regional and/or local authorities of the Member States, in the fields of culture, education, information, equal rights, and daily life, as well as general measures such as research, cooperation with the European Community, 67 consultation with representative international Gypsy organisations, and designating mediators. 262. Following a hearing in 1991, the Standing Conference of Local and Regional Authorities of Europe - CLRAE - organised a colloquium held in Slovakia in 1992. This brought together local authorities, representatives of Gypsy communities, and experts, and confirmed the results of the 1991 hearing. Its conclusions emphasised the necessity both of updating and of reactivating the 1981 Resolution, and of putting forward concrete work proposals. The CLRAE's Commission on Culture, Education, and the Media then decided, on the basis of the combined conclusions of the hearing and the colloquium, to prepare a new text. This Resolution 249 (1993), On Gypsies in Europe : The Role and Responsibility of Local and Regional Authorities, was adopted in March 1993. The Conference expressed its regrets that texts already adopted had been so litde followed by concrete effects. It urged local and regional authorities to adopt a holistic approach, within which they should take the necessary measures to facilitate Gypsies' integration into local communities, develop consultation and participation with Gypsies themselves, combat prejudice, and take part in developing a network of municipalities. 263. The proposal to establish a networking relationship between municipalities particularly concerned with providing for Gypsy communities is one of the key concepts of this Resolution, onto which a number of detailed activities are concretely grafted. Moreover the Committee of Ministers of the Council of Europe has been asked to urge governments to implement the adopted texts, and to invite the Council for Cultural Cooperation to intensify the work in which it has been engaged for a decade through its publications, organising of seminars, commitment to participating in the municipalities network once established, launching a "European Gypsy Cultural Itinerary", and taking account of Gypsy- related questions within the new "Democracy, Human Rights, Minorities : Educational and Cultural Aspects" project. The Resolution also carries proposals in relation to human rights, the study of migration-related questions (through the activities of the European Committee on Migration - CDMG) and the study of questions relating to the mass media. It is demanding the active participation of Gypsies and Travellers and their organisations, and emphasises the importance of the work being carried out by the European Community and the Conference on Security and Cooperation in Europe, as well as the necessity of ensuring the complementarity of these various bodies of work. The foundations of the municipalities network were laid in 1994; furthermore, the Council for Cultural Cooperation has requested a preliminary study in connection with developing its European Gypsy Cultural Itinerary. 264. The European Committee on Migration (CDMG) has, for its part, intensified its work in relation to Gypsy communities : on the occasion of the 506th meeting of Ministers' Deputies, in January 1994, the CDMG received a mandate from the Committee of Ministers to "conduct an in-depth study on the various aspects of the situation and conditions of life of Gypsies in the new European context. This work should be carried out taking account of Parliamentary Assembly Recommendation 1203 (1993) on Gypsies in Europe and in close cooperation with the work pursued elsewhere, in particular within the European Union. " 265. Complementarity between European Community activities and those of the Council of Europe, as demanded by the Resolution of the Ministers of Education of the European Community in 1989, operates on two levels : 68 • holistically : the fact that the Gypsy Research Centre has been directly charged with the handling of some Council of Europe actions, and involved in others, has made concrete links and/or complementarity possible between certain activities of the two institutions : for example the choice of themes for teacher training seminars, the content of reports whether for the European Commission or the Secretariat of the Council of Europe, interlinking projects in different parts of Europe. • within certain realisations described under various headings in this report; for example : - the Interface newsletter which, as from the beginning of 1994, is being distributed in Central and Eastern Europe with the assistance of the Council of Europe; - the dissemination of certain Interface European Collection tides in ä number of Central and Eastern European States benefits from Council of Europe support; - the Research Group on European Gypsy History is closely involved, through its association with the Council of Europe's Council for Cultural Cooperation, in developing new work ; seminars, action-research, publications; - the various databases being developed by the Gypsy Research Centre are clearly of broad European relevance. The Conference on Security and Cooperation in Europe - CSCE 266. From its inaugural meeting in Helsinki in 1975, the CSCE has focused on questions of military security, East-West political cooperation, and human rights. The Conference on the Human Dimension of the CSCE held its first meeting in Paris, June 1989. The second took place in Copenhagen in June 1990, over the course of which an important document was adopted. This five-chapter text spells out that participating States come together to reinforce "respect for all human rights and fundamental freedoms, the development of human contacts and the resolution of the issues of a related humanitarian character". Chapter IV is entirely devoted to national minorities : its Article 40 concentrates on questions of racism, and it is important to note that Roma/Gypsies are the only minority mentioned by name in this context 267. As a follôw-up to the Copenhagen meeting, a CSCE expert group on national minorities held a meeting in Geneva (1-19 July 1991). In Chapter VI of the final report of this meeting, participating States express their concern in relation to the proliferation of acts of violence on racial, ethnic, and/or religious grounds. In this context "the participating States. reaffirm their recognition of the particular problems of Roma (Gypsies). They are ready to undertake effective measures in order to achieve full equality of opportunity between persons belonging to Roma communities ordinarily resident in their State and the rest of the resident population. They also encourage research and studies regarding Roma and the particular problems they face. " 69 268. Following these conclusions, the governments of the participating States have begun to focus greater and more sustained interest on Gypsy- and Traveller-related questions, and these are now being pursued within the broad context of problems and practices developed by the CSCE. On the occasion of the Moscow Meeting on the Conference on the Human Dimension of the CSCE (10 September - 4 October 1991), representatives of participating States again drew attention to the situation of Gypsies and Travellers, and did so yet again at the CSCE meeting in Helsinki (March-June 1992). In the chapter dealing with questions of involvement and cooperation in the human dimension, "The participating States. reaffirm the need to develop appropriate programmes addressing problems of their respective nationals belonging to Roma and other groups traditionally identified as Gypsies and to create conditions for them to have equal opportunities to participate fully in the life of society, and will consider how to co-operate to this end. " 269. In April 1993, the CSCE's High Commissioner on National Minorities was requested "to study the social, economic and humanitarian problems relating to the Roma population in some participating States and the relevance of these problems to the mandate of the High Commissioner (Helsinki Decisions, Chapter II, para. 2-7) and to report thereon to the Committee of Senior Officials through the Chairman-in-Office. In the discussion, it was furthermore stated that these problems, which fall into the larger category of migration problems, could also have an international dimension. " The report, based on analysis of reports compiled on other occasions, and referring back to texts already adopted (notably the Resolution of 22 May 1989 adopted by the Ministers of Education of the European Community, as well as Council of Europe and United Nations documents), was submitted in September 1993. It contains proposals of a general nature but also proposals expressed specifically in terms of the human dimension dynamic developed within the CSCE. It makes reference to the above-mentioned texts adopted by the participating States, and demands the implementation of the CSCE's commitments, particularly those measures mentioned in the document issued at the Copenhagen meeting. The report states that "The governments of participating States, with assistance available through international channels, should be encouraged to devise and implement constructive policies for addressing the serious social, economic, and humanitarian problems of the Roma, including attacks and discrimination against them. Not to confront these difficulties now is only likely to lead to even more serious problems for the Roma, for governments, and for the region in the coming years, particularly if economic or political conditions deteriorate sharply". The report recommends "Devising and implementing special policies, particularly at the national and local levels, for addressing certain Roma-related issues in such areas as employment, education, health care and general welfare with the participation of affected communities; highlighting the relevance of the human dimension of the CSCE, under which Roma issues generally fall, in assisting participating States to improve, implement, and evaluate the effectiveness of policies at the national and local levels aimed at addressing the problems of die Roma, and underscoring the importance of international cooperation among multilateral organisations and States in making appropriate material and technical assistance available for these efforts; devoting proper attention to migration, refugees and related issues and considering, if the State had not already done so, 70 ratification of relevant international instruments (. )" During a CSCE-organised seminar on minorities held in Warsaw (May 1993), in connection with the work of the subgroup on "dispersed minorities", Gypsy- related questions were once again given prominence. In 1994 the CSCE, in cooperation with the Council of Europe, held a seminar on the situation of Gypsy communities. The Organisation of Economic Cooperation and Development - OECD 270. In 1993 the OECD completed a report entitled Evaluation of Gypsy Populations and of their movements in Central and Eastern Europe and in some OECD Countries, mainly dealing with migration-related questions, demands for asylum, demography and employment. The document contains no proposals, and the OECD currently has no projects of its own in this field. The United Nations Organisation 271. Gypsies made their first appearance in a United Nations text in 1977 when, in the wider framework of the Economic and Social Councti's Commission on Human Rights, the Sub-Commission on the Prevention of Discrimination and Protection of Minorities appealed "to those countries having Roma (Gypsies) living within their borders to accord them, if they have not yet done so, all the rights enjoyed by the rest of the population" (Resolution adopted on 31st August 1977, doc. E/CN4/Sub2/399, p. 47). In August 1991, the Sub-Commission on Prevention of Discrimination and Protection of Minorities, recalling its Resolution of 1977, drew attention to "the fact that, in many countries, various obstacles exist to the full realisation of persons belonging to the Roma community of their civil, political, economic, social and cultural rights, and that such obstacles constitute discrimination directed specifically against that community, rendering it particularly vulnerable", recalling also that "manifestations of prejudice, discrimination, intolerance and xenophobia" affect the Roma community, and recommend a draft Resolution for adoption by the Commission on Human Rights (33rd Session, 28th August 1991, 1991/21, Protection of Minorities). Finally, the Commission on Human Rights, during its session on 4th March 1992, adopted Resolution 1992/65, entitled "On the Protection of Roma (Gypsies)". 272. ECOS OC, the Economic and Social Council of the United Nations, took a highly significant step when, in March 1979, it recognised the International Romani Union as a Non-Governmental Organisation (NGO) representing Gypsies and Travellers. In March 1993 the UN upgraded its classification of the IRU from Observer Status to Category II, thus giving greater weight to its contributions. 273. The problems faced by Gypsies and Travellers in different States are highlighted by special rapporteurs of the Commission and Sub-Commission on Human Rights, and are also included in the activities carried out by specialised organs of the United Nations, such as for example the International Labour Bureau, which is pursuing its reflections on Gypsies. In 1993 the United Nations High 71 Commission for Refugees- UNHCR - published a report on the situation of Gypsy communities in some Centraland Eastern European States. This carried a series of recommendations addressed most particularly to the HCR itself, and aiming to protect Gypsies from the persecution to which they are subject, ensure equal treatment for those seeking asylum, engage the attention of NGO's, particularly those of a humanitarian nature, and to organise sustained observation and information on the part of each HCR bureau with a view to obtaining the necessary tools to appreciate the. situation and respond appropriately in order to improve it. 274. UNESCO has given financial support to a number of short-term projects related to research, teaching, and/or publications, especially in connection with the Romani language (the seminar on standardising Romani [Warsaw, April 1990] and summer schools organised by the IRU [Belgrade 1989, Vienna 1990]). UNESCO is currentiy involved in literacy- and education-related pilot projects in a number of States, and envisages a pilot project focusing on culture. 275. UNICEF, though its International-Child Development Centre, has turned its attentions to the situation, particularly with regard to education, of Gypsy children in several States. A comparative study, a seminar, and a publication have all resulted, and more in-depth evaluation and networking of certain projects have been undertaken and are being intensified over the course of 1994. In this context, too, the experience accumulated by European Community projects may be of direct benefit to project development in Central and Eastern Europe; conversely, the West has a great deal to learn from activities developed in these parts of Europe. 72 Analysis and proposals 276. In point 2. 5. of the Resolution on School Provision for Gypsy and Traveller Children, adopted on 22 May 1989, the Ministers of Education demanded "a report on the implementation of the measures provided for in this resolution" : in other words, a description of what has been achieved in relation to the Resolution in the four years since its adoption in 1989. The two preceding sections of this report, namely "Implementation in the Member States" (rounded out by the more detailed information available in the national reports on which it draws) and "Implementation at Community Level", are a response to this demand. 277. At the same time, as noted in the foreword, we have aimed to make this report more than a mere description of what has been done in response to the Resolution, but rather a dynamic appraisal of actions undertaken, an assessment of prospective orientations arising from examination of activities, an informative stocktaking for the benefit of all involved, revealing the background and foundations of actions, showing how each fits into the whole, a technical examination to serve decision-makers and politicians as a tool in their reflections as they prepare new education and training programmes for implementation. An assessment 278. In the field of education in general, and in the field of intercultural education in particular, it is extremely difficult to establish criteria of success or failure. Appraisal at this level would require observational tools making possible detailed, comparative analysis, more qualitative than quantitive in approach. Therefore what we shall be giving here are only indications of general trends, which may serve as reference points for evaluation. Participation 279. Implementation of the various actions undertaken in response to the Resolution has been characterised by : • the active participation of different partners, notably teams working in the field and Gypsy organisations; • a positive verdict on actions and of the manner in which they have been developed, as expressed notably in the assessments and recommendations drawn up at the conclusions of various meetings (seminars, colloquia, the 4th World Romani Congress [which adopted a very positive Resolution on the European Community's education-related activities], etc. ). When teams and/or individuals have voiced criticism, this has tended to be an expression of dissatisfaction at not 73 having been sufficiently involved in implementation- a justified complaint, but an unavoidable side-effect at the initial stages; • a marked willingness to develop activities, and to develop them well. Two remarks may be made with regard to this point : - for actions great and small, most teams made a tremendous effort on the modest financial assistance made available to them; - there was also a thirst for information, knowledge, and documentation, a search for partnership from teams and institutions seeking to develop contacts, escape their isolation, and find out what is going on elsewhere; these share the concern of the Commission and the Ministers to avoid duplicating actions but rather to link them so they can leam from each other. Awareness-raising 280. The swift implementation of the Resolution is due in good part to that fact that it was accompanied by a wide campaign of awareness-raising among the various bodies concerned - administrations, associations, teaching teams etc. - both through the participation of Member State Ministries in the Ad Hoc Group, and through the broad dissemination of information in every Member State. The implementation process thus benefited from a degree of visibility and transparency rarely achieved even for major programmes. 281. Significant, positive spin-off effects have resulted, particularly the levering effect the actions launched have had in mobilising new dynamics, and in bringing diverse partners into association. Administration 282. We take this opportunity to remind the reader that overall funding for the implementation of the Resolution was (in Ecus) : - 1991 budget - 1992 budget - 1993 budget - 1994 budget 700,000 700,000 1. 000. 000 1,200,000 All actions described in the chapter on the implementation of the Resolution at Community level (including the pilot projects) were funded out of this budget. It is important to be clear on this point, since it gives us a base line on which to measure the "return" on actions in terms of cost-effectiveness and quality. To give some indication, if we consider all actions great and small undertaken over the four years in question, we get an average per-project cost of 12,000-15,000 Ecus. 283. The points outlined above must be taken in tandem with a complementary consideration ; the large number of projects launched over 1991-1994 in no way signifies a dissipation of resources or effort. On the contrary, each of these actions has a logical place in an overall configuration. The working principles underlying this approach, described in one of the first chapters of this report, and developed within a strategy to be described further on, made it possible to bring a great number of partners into structured association. 74 The situation 284. Excellent and essential as the actions developed have been, they are far from sufficient. The situation of Gypsy and Traveller communities is difficult, and frequently dramatic. The fundamental factors determining these families' overall situation, and in particular their children's scholastic situation, must therefore be constantly at the forefront of our thoughts when evaluating a given activity, measuring progress while noting limitations, defining the significance both quantitive and qualitative of the means to be set in motion to compensate for die negative effects of a situation which in some respects (work opportunities, accommodation, rejection. ) is actually getting worse. The conclusions issued at meetings, hearings, seminars etc. are many but convergent with regard to their analysis of the situation. They also confirm the analyses of the Commission report, School Provision for Gypsy and Traveller Children, and echo those of the European Working Group on Gypsy and Traveller Education, mentioned above. We will take this opportunity to cite just two such meetings and the conclusions arising from them. 285. In May 1991 the Commission's Directorate General for Employment, Industrial Relations and Social Affairs, seeking to improve its understanding of the European situation, invited Gypsy representatives and experts to a hearing, over the course of which delegates from 14 different States presented their views. Their conclusions regarding education were as follows ; • "Conditions for schooling were generally difficult : the education system had ignored Gypsies for a long time. Studies carried out by the Commission since 1984 in this field had provided evidence and reports on the matter. These conditions resulted in the well-known, very high proportion of illiterate persons, up to 90% of the adult population;. • inadequate preschool education; • insufficient account was taken of the language; • rejection and segregation in the classroom were frequent; • many children were not registered at a school and if they were registered they did not attend. " 286. In September 1991 a conference organised by the Centro Studi Zingari with the collaboration of the International Romani Union and the support of the European Commission, was held in Ostia (Italy). It issued the following conclusions on school provision : "This workshop on School Provision is compelled to draw attention to the fact that the school situation for Gypsy and Traveller chddren continues to be difficult everywhere (. ) The following facts must once again be highlighted : 1 - our situation urgently requires action to improve the conditions of school provision at all levels; 75 2 - Gypsies' and Travellers' language, history, and culture are not granted sufficient consideration in school; 3 - the difficult social and economic situation in which many families find themselves prevents their availing of school provision in acceptable conditions; 4 - negative stereotypes and prejudice colour the attitudes and behaviour of political leaders, administrators, teachers, parents, and other pupils : rejection thus continues to be an important component of the situation hindering Gypsy and Traveller children's access to school; 5 - it is necessary to add that there is currently substantial migration of Gypsy families from Central and Eastern Europe towards Western Europe. This should strengthen the ties between East and West, and lead to an increase in joint action aimed at ensuring improved access to proper schooling for these children. The recommendations of the Group are linked to those (. ) of the Resolution adopted on 22nd May 1989 by the Ministers of Education of the 12 Member States of the European Community. This Resolution - welcomed by the International Romani Union during its Fourth World Congress in Warsaw, Poland, in April 1990 - should be implemented by the governments of the European Community, and other States are urged to follow their example. In addition, the Council of Europe must intensify its efforts towards European coordination and exchanges of experience between States- European Community programmes geared towards the countries of Eastern Europe should participate in this collaboration, specifically citing Gypsies and Travellers among recognised priority groups. " 287. Reports issued by local and regional authorities, schools, Gypsy associations and other bodies continue to stress - and this is only one of the indicators highlighting the scope of the task - the high rate of non-attendance, which may go over the 50% mark at regional level and at more local level may even surpass 90% (data published by a regional administration). Other reports emphasise the need for flexibility in developing selected means : for example, a mobile school with a 30- pupil capacity seeking to accommodate 160 children in the mid-winter months. Other reports and a number of published accounts draw attention to the personal rejection Gypsy and Traveller children may be subjected to in school. 288. Along the same lines - an intensification of effort - attention should be drawn to the need for administrations in the majority of States to provide themselves with the necessary means to form a clearer understanding of the diversity of situations, and of activities taking place, throughout the territory for which they are responsible. This should be done with a view to improving knowledge and evaluation, but also in order to achieve better coordination and take existing measures into account so as to avoid trial-and-error and reap the benefits of actions which promise positive results. 289. We must underscore the importance of consultation, a principle which implies the involvement of all partners. The analyses and proposals put forward by diverse bodies (Gypsy organisations, teaching teams and associations. ) intensely 76 involved in work at ground level and in a position to give a detailed account of local situations, make possible a response based on full knowledge of the facts, and of the reality behind them, optimising the conditions under which education policy is formulated. Mobilisation 290. The analyses and demands of Gypsy/Traveller organisations, families' personal experience, studies carried out over the last few years and the publications arising from them, the experience of teams working in the field, and many other facts and testimonies are in total convergence in emphasising that it is unrealistic to consider any aspect of the situation of Gypsy and Traveller communities (be it school provision, health, economics, accommodation. ) in isolation. In attempting to ameliorate this situation, it is essential to take account of all the factors and parameters determining it, and to tackle all of these fronts. 291. A movement has been launched at the level of international institutions; its guiding benchmarks were outlined in the preceding chapter. Over the past few years, generally speaking, European institutions have indeed responded positively to the urgings of the various statements issued by their respective parliamentary or other bodies, but with a strong bias towards education, putting a near-exclusive priority on school-related questions. These are indeed fundamental, but they are not sufficient. That is why it is very significant to note that, from the early 1990's, the trend has been towards broadening the scope of concern. This process is occurring simultaneously on three different fronts, and should finally make it possible to tackle questions within their overall context ; • intensified reflection, accompanied by a will to see thought transformed into concrete action, in the sense that in those fields where new thinking is in evidence, it tends to go on to be developed and consolidated, and that in other fields there has been a feeling of ferment, an impulse towards new thinking; • diversification in that, while education remains a priority, there is also increased emphasis on themes such as local authority accommodation policy, social questions, legal questions, migration movements, etc. ; • increased consultation, in that Gypsy/Traveller organisations are increasingly regarded as partners by international institutions; as consultation procedures develop, these Gypsy/Traveller organisations will need to keep firmly in touch with the dynamics of their own communities. There is also increased cooperation between international organisations, each with its own profile and field of interest. 292. Approaching questions in this way should enable us to formulate them clearly and respond more effectively. For the past ten years the European Union has, through its Task Force Human Resources, Education, Training, Youth - recently renamed Directorate General XXII : Education, Training, Youth - been at the forefront of pioneering worK in the field of education. Certain recommended working guidelines have begun to bear fruit from which other fields can benefit in turn. As a result, school-related questions are part of a broad movement, and it is self- evident that the multitude of developments which have taken shape over the last while should be interlinked. This broader perspective also demonstrates that activities are not isolated, dead-ended events. In fact they are part of a dynamic process, if only they are linked with what is happening elsewhere. 77 A Strategy 293. From the very inception of the work, proposals and action connected with implementing the Resolution have been organised to form a coherent whole. Nothing was conceived in isolation, but rather always as part of a structured ensemble, with a view to progressing reflection, experience and knowledge. The Commission has played its part by supplying the impetus for Community action, providing background preparation and follow-up, ensuring coordination, disseminating findings. 294. Overall action organisation has been based on an approach responding to the demands of a difficult context, making it possible to ; • begin work immediately, and efficiently, within limited means • implement action in a progressive and flexible manner, respecting the priorities of the different partners involved • take full account of the existing situation, and to enrich it with a Community dimension • graft local, regional, national and Community activities onto these priorities, and render these activities, initiatives and various sources of funding mutually compatible • the whole guided by an approach making possible an interrelation between most actions. 295. As for the driving principles behind the implementation of the Resolution, these are essentially : • broad dissemination of information and documentations which in turn brings positive, complementary effects, notably ; - developing direct relationships with those involved - the formation of a number of networks, which take on a life of their own - the opportunity for every willing and able team to undertake a project of its own and/or to associate with existing projects. In a delicate and difficult field fraught with often contradictory sensitivities, access to information engenders consultation, which in turn engenders constructive partnership. • the second driving principle is that of a flexible working framework. The Resolution stipulates mat "The Council and the Ministers for Education, meeting within the Council, will strive to promote a set of measures (aimed) at developing a global structural approach. " We must conceive a working framework, flexibly structured, capable of accommodating both ongoing action and new proposals, linking and coordinating these changing elements. 78 • diversification of proposals (training, action-research, publications, meetings, exchange. ) and an extension of available aid, so that a significant number of teams can benefit without overstretching resources. This presupposes coherent management of the whole. 296. The fact that the same presentation format has been utilised from the soul (particularly in the newsletter) has made it possible to convey, in a short period, information rendering activities not only visible, but transparent, facts greatiy appreciated by the different partners involved. Moreover, the advances being made are gradually inspiring other sectors. Prospects 297. As regards content, we need simply - but imperatively - remind the reader that the entirety of the report School Provision for Gypsy and Traveller Children, published in 1986, and in particular its 100-point summary and recommendations, all founded on broad study and numerous consultation meetings, remain valid. The document served as a working base for the Council and as a foundation for the Resolution adopted in 1989. Some of these points have already been realised at national and/or Community level, in accordance with the strategies drawn up in 1986, and others are due for implementation in the near future. 298. As regards priorities : the studies, consultation, dialogue, seminars, conferences et al which have taken place since the early 1980's are convergent both in their conclusions and in their identification of priorities. Even now, a decade or more later, meetings which are not tightly limited to predetermined topics continue to reach the same conclusions and to identify the same priorities. This leads us to two conclusions of our own : • firsdy, this convergence is a confirmation of long-established priorities; • but their continued reaffirmation signifies that there has, as yet, been no satisfactory response. Two practical considerations arise from this ; • as regards further reflection, it is essential to pinpoint precise themes and to pursue them in depth; • it is imperative that action responding to the urgencies and priorities repeatedly identified year after year be initiated or intensified. 299. As regards working guidelines, we have proposed a set of 7 principles laying out an approach taking the dynamics of different communities and the reality of diverse political, cultural and economic parameters, into consideration. (We refer the reader to Roma, Gypsies, Travellers, the Council of Europe synthesis publication mentioned earlier, in which these are spelled out in some detail) : • flexibility in diversity • precision in clarity • internal dynamics : the basis of everything 79 • consultation • coordination • study and reflection • information and documentation. 300. Priorities have, therefore, been defined, the action implementation strategy has begun to bear fruit, working tools are honed and showing proof of viability, some concrete results have been achieved. The short period covered by 4 annual budgets has made it possible to initiate a programme. The time has come to consolidate this programme, passing from the quasi-experimental stage to one of broader dissemination of those approaches and findings deemed by the partners to be positive. In effect, it appears that efforts at both national and Community level, while significant, are too often piecemeal in nature; to put it another way, the number of children involved in projects of this kind is still, in most places, very small indeed in comparison to the number of children concerned. We are thus on the threshold of a new working period, in which the consolidated dynamics of these actions must be simultaneously broadened and intensified. 301. This intensification must nonetheless take place in a conscious awareness of the fact that a programme of this kind, developed by a number of States acting in tandem, must be characterised by an originality which could not be found in a programme at national level. Community initiative is no substitute for national action; its task is to play a levering role, raise awareness, and encourage cooperation, through its own different but complementary - and limited - means. Some key concepts may, in the context which forms the object of this report, suggest broad lines for future work. Promoting innovation 302. Activities must be original and exploratory in character. Such an approach carries a number of advantages : 1 • it avoids duplication of other European Union programmes and of other initiatives, especially national ones; 2 • it validates activities relevant to the Gypsy communities : it has been emphasised that reflections and actions undertaken in the Gypsy context can serve as the "cutting edge", providing inspiration for other communities and for more general actions, particularly in connection with intercultural education. This concept, first put forward in the 1980's, has since been substantiated in a number of instances. It is important that the development programme be, and continue to be, exemplary in the literal sense, both in order to generate recognition and respect for the communities concerned and, through the example it sets, to inspire further initiatives and new ideas, thereby bringing an important contribution to thinking on society in general and minorities in particular; 3 • it encourages the development of micro-projects : diverse situations and aspirations require a mosaic of micro-responses - particularly from the community development perspective - and micro-projects; 4 • it enlists the direct involvement of research actions and action research : While action-research is not the same as applied research, it is nonetheless inherendy geared towards a process of adaptation : action-research is evaluation for evolution. Innovation requires research, and the promotion of innovation goes 80 hand-in-hand with the promotion of research. In the context covered by this report, the proposal is to confirm the vital role of universities and institutes and of their personnel who, from Dublin to Bucharest and from Grenada to Moscow, work in this field and are active in action arising from it. Network-based logic 303. The pilot projects run by the Member States have been organised from the start along 5 priority themes : secondary education, the transition from school to working life, distance learning, teaching materials, and training and employing Gypsy mediators. Meetings focusing on each of these have been held, giving teams an opportunity to exchange information and insights, and consolidating the links which might be formed between people working on similar topics in different States. Following a period during which their work was geographically localised, and subsequently developed at national level, these teams are currentiy networking throughout the European Union. At this stage, it is important to look ahead, with a view to ensuring the following ; 1 • link-up and intensification of exchange within in each of the networks, between projects in receipt of Commission support; these projects must form, on an EU scale, a coherent series of entities concentrating on precisely defined issues; 2 • link-up and exchange within each State between projects arising from different initiatives but concerning the same theme. In other words, it is important for these networks to remain flexible and open to kindred experience and activities. Such openness increases both the number of different partners and their involvement, improves inter-action coordination, enhances responsiveness to new ideas, etc. It is important from every point of view to seek out additional participants and thus to enlarge the circle, if pdot projects are to have a sufficiendy broad base to confer validity and legitimacy, and if they are to merit the name of pilot projects by giving rise to further reflection and action. 304. In order to achieve these conditions, it is essential that the working methods currentiy emerging from some of these networks, be consolidated ; 1 • at Community level, financial support must be forthcoming for the teams comprising each of the networks to facilitate their flexible functioning within the Community; this proposal is entirely in keeping with Socrates, the new action programme in the field of education, which postulates this type of approach; 2 • at Community level, teams involved in the networks must be provided with technical support : tools consolidated at Union level over the four years of implementing the Resolution (databases, the newsletter, an established publications collection. ) can provide the necessary logistical support. This, too, is entirely in line with the dynamic oudined in die Socrates programme; 3 • the members of each network must have the opportunity to benefit from information and training sessions on how their project is managed, how European networks are organised and how they function, the overall context in which their own work is taking place, with a view to avoiding duplication and gaining the insights of others in the field, progress in database development concerning their particular theme, etc. 81 4 • at State level, where pilot projects on a given theme are being developed, information on the theme in question must be made available at national level, and a range of means (information circulars, information-gathering studies, regional or national meetings etc. ) should be employed to encourage the participation of other teams involved in the same field. 5 • at Community level, progress-assessment meetings must continue to be held; these must also facilitate the exchange of information and documentation, in order to maximise project coherence and progress. In addition to their training and exchange roles, and their increasing contribution to evaluation, these meetings also have an incentive effect on participants, encouraging the development of die dynamics that drive them, and play an essential role in network formation and consolidation, a process that takes off from the contacts participants develop amongst themselves. 6 • the different Working and Research Groups which have been established at Community level must actively participate in this network-based logic. Their activity as Expert Groups is part of the role assigned to them at their inception. They themselves constitute networks in their respective fields (history, linguistics, pedagogy, culture) and are engaged in precise projects of their own : for example, they are in charge of producing the Collection at European level. It is important for other activities to benefit from their experience. 305. The lines of action defined above should be firmly grounded in structures and/or agencies capable of ensuring the essential functions described in this and other reports (coordinating, facilitating. ) One of the points of the Resolution demanded the "designation, where necessary, of a State authority or authorities involved in the schooling of Gypsy and Traveller children in States with a large number of Gypsies and Travellers to assist in coordination of the necessary measures including, where appropriate, those relating to the training of teachers, documentation and the production of teaching material. " 306. In some cases bodies of this kind are already in existence. The fact that they are already operational would reduce both the costs and risks entailed in setting up the infrastructure, and their experience in the field would act as a guarantor of overall quality. Official confirmation of this role would make an important contribution to establishing "national agencies" as envisualised in the Socrates programme, and the technical and scientific skills of such experienced bodies could provide national structures with essential support. 307. A proposal along these lines was already put forward in the 1986 report, and repeated in the Resolution adopted by the Ministers; the experience of the last few years has only served to confirm its validity. 308. These new agencies should be set up both with a view to the priority criteria of quality and experience mentioned above, and in a spirit of rational expenditure and value for money. In some cases, and in accordance with the logic we have outlined, all that is required is a simple redeployment of existing means, in order to structure them in relation to a relay function (providing contact points, information, documentation, expertise and so on). The logic behind the Resolution adopted by the Ministers suggests that, while most States would require at least one relay at national level, in those States where administration is organised on a regional basis, the education authorities could designate several relays (examples : England, Northern Ireland, Scotland and Wales in the United Kingdom; 82 Andalusia, Catalonia, the Community of Valencia, the Basque Country etc. in Spain. ) We repeat that there are many places in Europe in which teams skilled in relay functions already exist; all that remains is to confirm them in this function and to provide them with training opportunities, practical support and coordination. 309. The first part of this report demonstrated the legitimacy of EU involvement and its importance to the Gypsy communities. The implementation of the Resolution is taking place through EU action (the information newsletter, the European Collection, the databases, the European Working Groups. ) complementing national initiatives linked at Union level (the pilot projects, local teams' projects, exchanges of experience. ), and has amply demonstrated the efficacy of subsidiarity in practice. Now that these actions are multiplying and intensifying, the consolidation of relay mechanisms (which will be taking place in connection with new education-related programmes, mainly Socrates) will strengthen the quality of work while continuing to respect subsidiarity and plurality. Interlinking to forge a whole 310. The definitive, overriding thrust behind proposals is towards intensifying those actions seen as producing positive results, and interlinking them so they can reinforce each other, thus avoiding duplication and establishing visibility and direction for the whole : • work should be structured around the pilot projects proposed by the Member States, within thematic networks which, while solid, remain open and flexible; • the Research and Working Groups should intensify their work in relation to intercultural education (in the fields of history, language, culture, teaching methods etc. ); they can be called upon to "inject" their expertise into pUot projects; • everyone direcdy involved in these actions, and indeed everyone concerned with or interested in them, must be assured of regular information and access to working tools such as databases and publications. 311. For any number of reasons, reflection and action in this field cannot be pursued in a fragmented fashion. School provision for Gypsy and Traveller children is an integral part of school provision for all children, and improving it should bring broad downstream benefits. The intercultural approach postulates a principle of openness to diversity. It is therefore essential to stress that the prospects outlined here can only take on their full force and import within a broader perspective linking these with proposals and actions in related fields, complementary programmes, other institutions. Education for all 312. In opening the budgetary heading which, from 1991, has made possible die implementation of the Resolution adopted by the Ministers, the European Parliament did so within the framework of developing intercultural education, targeting three groups ; the children of migrant workers. Gypsy and Traveller children, and the children of occupational travellers. These groups clearly differ in their history, the treatment to which they are subject, the legislation regulating part of their existence, their languages and cultures, their numbers, their geographical distribution, the nature of their mobility, their relationships with the schools - yet, 83 though the means through which schooling is provided must remain open to diversity in order to continue to adapt, it is nonetheless also true that in some cases provision (pilot projects, for example) developed for one of these groups may serve as inspiration for, and indeed be of considerable usefulness to, one or both of the others. For example, work done on learning the national language as a second language addresses a problem common to both (some) Gypsies and (some) migrants; likewise, the same mechanisms for the scholastic monitoring of highly mobile children may be suitable, whether they are from circus and fairground families, bargees, or nomadic Gypsies/Travellers. The Commission has been keeping an eye on potential for rapprochement since the implementation of the Resolution was first undertaken, and, now that projects have acquired considerable experience, it is desirable that inter-team exchange should develop in a number of fields. 313. Since 1982 the European Parliament has, through the allocation of funding, encouraged the development of activities concerning regional and "lesser used" languages. These activities have gradually been expanded. At this point, it would be well for the Gypsy language to be included in action covering "lesser used languages", and for a work programme to be defined through a joint effort of the Research and Action Group established to develop Romani linguistics at European level, in partnership with Commission bodies concerned with regional and minority languages, such as the European Bureau for Lesser Used Languages and the Mercator network. 314. The Commission has, since 1987, directed sustained attention to open and distance learning, on which topic it has published a number of documents. As regards distance learning in relation to Gypsy and Traveller children, the 1986 report made a number of recommendations which were subsequently reiterated in the Resolution adopted by the Ministers, and several meetings focusing on the subject have taken place. Moreover, distance learning was among the priority themes identified by the various partners dealing with school provision for Gypsy and Traveller children, and one of the pilot project networks is devoted to it Article 126 of the Treaty on the European Union emphasises the importance of distance learning, and it enjoys a privileged role in the programmes - both ongoing and at the planning stages - being developed by various component bodies of die European Union. Current communication/information practice and technology offer great potential as regards distance teaching and support, as well as the scholastic monitoring of isolated or widely dispersed pupils. These possibilities, useful and relevant to anyone, at any age or level, pursuing an education, are clearly of particular interest in relation to Gypsy and Traveller children. It is thus important to investigate the ways in which these new methods can assist school provision for Gypsy and Traveller children and, conversely, what insights the experience of school provision for Gypsy and Traveller children can contribute to the general application of these new methods. In this context, work on school provision for Gypsy and Traveller children must receive the full support of the relevant Commission programmes. 315. In the field of school provision for Gypsy and Traveller children. Council of Europe activities are being intensified, and are increasingly interlinked with European Union actions through the Gypsy Research Centre of the Université René Descartes, Paris, the external support body they share. Provided coordination is firmly maintained, this convergence represents very significant potential for 84 action on a European scale. We must emphasise that, when we speak of "European" activities, we are not confining ourselves to the Member States of the European Union; the Resolution of the Council and the Ministers, like the European Parliament and, in very concrete ways, the demands expressed by numerous partners, all oblige us to conceive our work on a scale of Europe as a whole. Information, expertise, and the exchange of views and experience should know no frontiers, particularly when they relate to a transnational community of some 7-8 million persons throughout Europe, over half of whom are children of school age. These considerations also apply to other activities mentioned earlier, such as those begun by UNESCO and UNICEF as well as in related fields such as cultural action, notably the Council of Europe study being undertaken in connection with the European Gypsy Cultural Itinerary project. Shared programmes 316. Certain programmes developed within European Union States, and others aimed at States in Central and Eastern Europe, have already given rise to actions of relevance to Gypsy communities; other programmes, too, could provide support for essential activities directed at these communities. In consequence particular attention should be paid to these programmes and to interlinkage with structural funds such as the European Social Fund, particularly in relation to certain major priority objectives for which the funding is earmarked. In this context we mention the "Community Programme to Foster the Economic and Social Integration of Least Privileged Groups" (better known as the Poverty Programme) and its successors, the Ouverture!Ecos programme, the Tempus programme, the Iris programme of training for women, the Horizon programme, and many others, some of them capable of providing direct input into education-related activities being proposed in the context of implementing the Resolution. For example, the Horizon programme has provided assistance to teams working on mediator training; while these mediators are not necessarily going to work in the schools, their training and employment nonetheless overlap with issues covered by the network linking pilot projects dealing with the training and employment of Gypsy mediators in the school context, which receives assistance under the heading of intercultural education. Other far-reaching programmes may be of significance to Gypsy and Traveller communities : for example the European Union's research and development programme-framework opens up funding possibilities for research on education and training, and most particularly for research into social integration and social exclusion (the processes of social exclusion, the forms it takes, its causes, migration-related questions. ). Particular attention will be paid to exchanging information on the forms and causes of social exclusion, and on ways of addressing these. It is important to establish synergies and to ensure a transversal dimension to actions aimed at Gypsy and Traveller communities. Here, too, the actions of the Council of Europe must be taken into account, as they are directly complementary to European Union activity. 85 Opening up to the transversal 317. Certain fields possess the dual characteristic of being simultaneously priority areas, and straddling diverse sectors' territories of reflection and action. They may bear some relevance to school-related questions, but go well beyond them : for example, vocational training, accommodation issues, economic activities, administrational attitudes, migration, freedom of movement etc. A great deal remains to be done in these fields : there are lines of communication to be established and exploratory studies to be undertaken, just as was once the case with regard to school provision. The fundamental first step with regard to each - vocational training, economic activities, accommodation issues, equal opportunities for women, etc. - is to analyse the conditions under which they occur, compile the findings and publish them as a report, and then, just as was done with regard to school provision, to formulate precise proposals and lay out guidelines for the work, so that resultant activity will be structured into an organised whole. Experience and skills developed in connection with school provision may prove very useful in proposing action in other fields. In some of these, such as migration, demands for asylum, and proposals for bodies to tackle and prevent the violent attacks to which Gypsies and Travellers are being subjected, the CSCE and United Nations have already produced reports, as mentioned in the preceding chapter. 1994 is bringing significant advances in this field, notably, in relation to the last few points mentioned, emerging from a conference organised by the CSCE and the Council of Europe for September 1994. In the new programme dynamic 318. Education is a linchpin of Union activity. It is covered in Article 126 of the Treaty on European Union, as is Vocational Training in Article 127, Culture in Article 128, and Research in Article 130. Union bodies therefore face the task, over 1994, of organising a coherent set of programmes, with the accent on rationalising and simplifying existing ones and reducing their number, "while reinforcing those aspects which appear most promising in terms of added value and European impulse " (COM (93) 183 final). 319. The proposals outlined in the preceding paragraphs are fully in line with the framework text of the quoted Articles of the Treaty, as well as the new guidelines defined by Union bodies, notably the Commission in its "Community action lines". "Respecting subsidiarity, Community action is developing and should continue to develop at three levels : - die encouragement of well-structured cooperation between the education and training systems; - the promotion of quality through innovation by exchanges of information and experience; - the launching of specific direct actions on a Community-wide basis, where there is a clear advantage over action only at national level" (COM (93) 183 final). 320. The same text stresses that "Specifically, efforts should be made to eliminate any possible duplication of effort, maximise the complementarity of the different actions and ensure real synergy and mutual reinforcement between them. " An examination of the remainder of this Commission text reveals the congruence 86 between the Commission's "Community action lines" and the proposals oudined in the present report : establishing transnational partnership networks, mobility, exchanges, joint transnational projects, transparency, information etc. 321. Under new programme proposals, schooling comes under the Socrates programme; in it, Gypsy children are mentioned a number of times, notably in relation to promoting equal opportunity, combating exclusion and racism, and, accordingly, the necessity of particular vigilance to ensure that these chddren have access to the full range of school provision. The programme also states, in reference to Gypsy children and the children of migrants, that "A particular aim of this action will therefore be to ensure that the achievements can be applied to education as a whole to foster intercultural education for all. Here, too, the Community contribution will be concentrated on transferable activities with considerable educational potential, and their dissemination. Because of the political and social situation a determined effort is required to provide intercultural education for all. The specific measures under Action 2 represent both a testing ground and a useful source of innovation for all young people " (COM (93)708 final). The Commission also emphasises the general point that : "Community measures form a particularly effective complement to the measures taken by the Member States in that the budget available for the Community measures is extremely limited in comparison with that of the Member States, and is concentrated on sectors which generally receive less national funding and which are generally hardest hit by budget restrictions in time of economic austerity. In some sectors. the opportunities to make more widely available those teaching materials developed with Community support will certainly unblock the restrictions on the production of quality products tailored to the various target groups. " The assessment of the implementation of the Resolution carried in the preceding pages, and the proposals arising from it, are a clear expression of the agreement between the programme developed over the past number of years for Gypsy and Traveller children, and the Commission's current proposals both with regard to the Gypsy communities in particular and for education in general : one need only compare the projects developed over the past few years and the proposals now being put forward with the priorities and proposals of the new Socrates programme, to observe their point-by-point confluence. 322. The Youth for Europe programme, aiming to promote the development of youth exchange and youth-related activities throughout the Union, may fulfil an important complementary role to the Socrates programme as regards young Gypsies and Travellers. Youth for Europe does not cover projects carried out under the headings of education and vocational training, but it does open up important perspectives for youth workers, with particular attention to, and a significant proportion of funding earmarked for, youth in difficulty. Initiatives focusing on combating all forms of exclusion should be similarly and specifically encouraged and fostered. 323. A quick survey of the various initiatives developed within the Union enables us to emphasise once again the need for structured information and for solid coordination, in order to avoid the dissipation of resources, inconsistency of approach, and duplication. It also reveals the validity of the approach followed in implementing the Resolution, and of the use the experience gained can be put to in structuring and providing practical assistance for actions such as information, 87 documentation etc. in other fields. 324. While stressing the congruence between the general proposals being put forward in the framework of the new programmes, and the specific proposals formulated with regard to improving the conditions of school provision for Gypsy and Traveller children, we must nonetheless remain vigilant to ensure that our new position within a vast programme entails no diminution of the flexibility, spontaneity, innovative spirit and- organisation that have been essential factors in the success of achievements realised in the framework of the implementation of the Resolution adopted by the Ministers in 1989. 325. The right to schooling applies to all children, unconditionally, and must be put into practice with an eye to ensuring equal opportunity and in a context guaranteeing respect for the child's culture. 326. Education is a Unk to the future, a positive vector, which enables us to get out of the rut of thinking in terms of "problems" linked to an approach from a "social" or "marginal" angle. The training of young people, which is proceeding apace, will have a profound impact on the landscape ; they will now become the fully accepted partners of institutions, experienced practitioners, and qualified experts. Considerable distance has been covered in a single generation. We must, however, bear in mind that, if part of the road is being travelled, and the jigsaw of projects and programmes in diverse and essential domains is gradually taking shape, a great deal nonetheless remains to be done, and that in a difficult context rendering all progress fragile and uncertain. All efforts must be combined to consolidate achievements and advance towards the dynamic cultural affirmation and development made possible in the mutual respect of an intercultural approach. 327. European institutions must remain vigilant in their role as guarantors of this approach. In summary, then, and in relation to the field covered by this report, it is proposed that the simple, realistic, economical way to achieve this, in accordance with the logic underlying new education-related programmes, is to intensify action already launched at national and at Union levels, while simultaneously strengthening networking at both of these. The working guidelines defined, the strategy employed, the themes identified, the balance of projects and the profile of each - all have proved their worth. Over a brief period, and despite limited means, the results are tangible. Reinforcing these means, and using them with the same attention to balance and in accordance with the same strategy based on flexibility, coordination and openness, should make it possible to extend access to the programme to include a greater number of partners, to have a more pronounced levering effect on actions launched, to pass from the exploratory phase to measures gradually made accessible to all the children concerned, while retaining a spirit of willingness to undertake innovation and the will to interlink this work with that being developed at the initiative of other bodies and within other programmes. Thus the set of activities launched in the framework of the implementation of the Resolution adopted by the Ministers in 1989 can continue to be seen as an essential driving force, as a reference model, and as a demonstration that cultural diversity and action geared towards respecting it are a source of enrichment for all pupils, and for European society as a whole. 88 Appendix 1 Study report published by the Commission by Jean-Pierre Liégeois Gypsy Research Centre - Université René Descartes La scolarisation des enfants tsiganes et voyageurs Commission of the European Communities Office for Official Publications of the European Communities "Documents" Series, 1986, 286 pp School Provision for Gypsy and Traveller Children, idem. Commission of the European Communities, 1987, 278 pp (English translation by Sinéad ni Shuinéar). La scolarizzazione dei bambini zingari e viaggianti, idem. Commissione délie Communità Europee, 1987, 288 pp (Italian translation by Leonardo Piasere). La escolarizaciön de los nifios gitanos y viajeros, idem. Comision de las Comunidades Europeas, 1987, 385 pp (Spanish translation by Carlos Martin Ramirez). Die schulische Betreuung der Kinder von Zigeunern und Reisenden, idem. Kommission der Europäischen Gemeinschaften, 1987. 516 pp (German translation by Marion Papenbrok). 89 Appendix 2 The Orientation Document for Reflection and for Action This 28-page document contains a succinct summarisation of proposals and guidelines, under the following headings : - structures - pedagogy and teaching materials - publication and information - teachers - action-research - consultation and coordination - the role of the European Community Published in 1988, it is available in the following languages : - DE : Orientierungspapier als Diskussions- und Handlungsgrundlage, available from the Centie de recherches tsiganes, Université René Descartes, 106 quai de Clichy - F - 92110 - Clichy. - EN : Orientation Document for Reflection and for Action, published by the Traveller Education Service, Education Development Service, North District Centre, Monsall Road, Monsail - UK - Manchester M10 8WP. - ES : Documento de orientaciôn para la reflexion y para la acciôn, published by Nevipens Romani - Noticias Gitanas, Apartado de Correos 202 - E - 08080 - Barcelona. - FR : Document d'orientation pour la réflexion et pour Taction, published by the Ministère de l'Education nationale, de la Jeunesse et des Sports, Centre national de documentation pédagogique. Centre de Documentation Migrants, 91, rue Gabriel Péri - F - 92120 - Montrouge. - IT : Documento orientativo per la riflessione e Tazione, published by Lacio Drom, Via dei Barbieri 22 -1 - 00186 - Roma. - PT : Documento de orientaçao para a reflexâo e para a acçâo, available from the Ministerio da Educaçâo e Cultura, Direcçâo-Geral do Ensino Bâsico e Secundârio, Avenida 24 de Julho, 138- 5° - P - 1399 - Lisboa Codex. - Valenciano : Document d'orientaciô per a la reflexiô i Tacciô, published by the Conselleria de Cultura, Educaciö i Ciència, Direcciö General de Centres i Promociö Educativa, Avenida Campanar 32 - E - 46015 - Valencia 90 The following national reports were compiled in connection widi evaluating the implementation of the Resolution adopted by the Ministers in 1989 : Belgium (Dutch-speaking) : Marc Verlot with Sven Sierens and Nele Goethals, Het Onderwijs aan kinderen van Zigeuners en Voyageurs, Ministerie van de Vlaamse Gemeenschap, Departement Onderwijs, Secretariaat-generaal - Cel Studie en Wetenschappelijk Onderzoek, January 1994, 34 pp. Belgium (French-speaking) : Alain Reyniers, La scolarisation en Communauté française de Belgique des enfants de culture itinérante (Tsiganes et Voyageurs, bateliers, forains. Gens du cirque). Communauté française de Belgique, Scolarisation en milieu multiculturel, October 1993, 56 pp. Report on Education of Gypsy Children in Denmark, Undervisnings Ministeriet, 1993,21pp. Jovhanna Bourguignon, Scolarisation des enfants tsiganes et voyageurs. Ministère de l'Education nationale. Direction des Ecoles, Direction des Lycées et Collèges, November 1993, 23 pp + Annexes. Martin Emundts, Die Schulische Betreuung der Kinder von Binnen-Schiffern, Circusangehorigen und Schaustellern und der Kinder von Sinti und Roma und Fahrenden, Kultusministerium Nordrhein-Westfalen. undated, 16 pp. National Ministry for Education and Religious Affairs. Rapport communautaire pour V enseignement des enfants tsiganes, undated, 52 pp. Report on the Implementation of EC Resolution 89IC 153102 on School Provision for Travellers. Department of Education, September 1993, 30 pp + Annexes. Opera Nomadi Nazionalc (Sccondo Massano, with the assistance of Maria Ottani and Mario Salomoni) La scolarizzazione degli alunm zingari c viaggianti in Italia, September 1993, 25 pp + Annexes. Denmark : France : Germany : Greece : Ireland : Italy : Netherlands : Overzicht van Voorzieningen in Nederland voor het Onderwijs aan Woonwagen- en Zigeunerleerlingen, Ministerie van Onderwijs en Wetenschappen. December 1993, 21 pp. Portugal : Spain : Relatôrios nacionais sobre a escolarizaçâo das crianças ciganas e viajantes. Ministério da Educaçao. April 1994, 5 pp. La escolarizaciôn de los Gitanos en Espaha, Ministério de Educaciön y Ciencia, July 1993, 37 pp. United Kingdom School provision for Gypsies and other Travellers in the UK relevant to EC Resolution 89/C 153/02. Department for Education, undated, 23 pp. 91 ISSN 1024-4506 KOM(96) 495 slutlig DOKUMENT SV 16 05 Katalognummer : CB-CO-96-503-SV-C ISBN 92-78-09943-0 Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer L-2985 Luxemburg U

Mänskliga rättigheter och säkerhetssituationen i Sahelregionen Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2012 om mänskliga rättigheter och säkerhetsläget i Sahelområdet (2012/2680(RSP))

2012-06-14

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a47e12d0-4e2c-11e3-ae03-01aa75ed71a1

swe

CE2013332SV. 01009401. xml 15. 11. 2013    SV Europeiska unionens officiella tidning CE 332/94 Torsdagen den 14 juni 2012Mänskliga rättigheter och säkerhetssituationen i Sahelregionen P7_TA(2012)0263 Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2012 om mänskliga rättigheter och säkerhetsläget i Sahelområdet (2012/2680(RSP)) 2013/C 332 E/19 Europaparlamentet utfärdar denna resolution — med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd om Mali/Sahel av den 23 april 2012 (1), — med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd om Sahel av den 23 mars 2012 (2), där rådet godkände krishanteringskonceptet för ett civilt rådgivnings-, bistånds- och utbildningsuppdrag inom ramen för GSFP i Sahel, — med beaktande av utrikestjänstens rapport ”Strategi för säkerhet och utveckling i Sahel: lägesrapport om genomförandet” från mars 2012, — med beaktande av FN:s rapport om utvärderingsuppdraget rörande följderna av krisen i Libyen för Sahelområdet, FN:s säkerhetsråd, 2012 (3), och FN:s säkerhetsråds uttalanden om Mali av den 22 mars (4), 26 mars (5), 4 april (6) och 9 april (7) 2012, — med beaktande av rådets slutsatser om Europeiska unionens strategi för säkerhet och utveckling i Sahel av den 21 mars 2011 (3076:e mötet i rådet (utrikes frågor)), — med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolutioner av den 18 maj 2011 om de demokratiska omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern: konsekvenserna för AVS-länderna, Europa och världen i övrigt (8) och av den 23 november 2011 om den arabiska vårens inverkan på grannstaterna söder om Sahara (9), — med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 1 december 2011, där rådet uppmanade den höga representanten att gå vidare med det förberedande arbetet inför ett GSFP-engagemang för att förstärka den regionala säkerhetskapaciteten i Sahelområdet, i nära samarbete med Afrikanska unionen, — med beaktande av slutsatserna om Libyen från rådets möten den 21 mars, 23 maj och 18 juli 2011 samt den 23 mars 2012, — med beaktande av den slutliga rapporten från Europeiska unionens råd om strategin för säkerhet och utveckling i Sahel av den 1 oktober 2010 (10), — med beaktande av andra relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 3, 6, 21 och 39, och i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 205, 208, 214 och 222, — med beaktande av partnerskapsavtalet AVS–EU (”Cotonouavtalet”), särskilt artiklarna 1, 8, 25 och 28, — med beaktande av partnerskapet om fred och säkerhet mellan Afrika och EU, särskilt initiativen 2, 7 och 8 i handlingsplanen för perioden 2011–2013, som antogs vid toppmötet mellan Afrika och EU i Tripoli den 29–30 november 2010, — med beaktande av protokollet till Afrikanska unionens konvention om att förebygga och bekämpa terrorism, som antogs i Addis Abeba den 8 juli 2004 vid den tredje ordinarie sessionen för Afrikanska unionens ministerkonferens, — med beaktande av Ban Ki-Moons tal till det luxemburgska parlamentet den 17 april 2012, där han uppmanade det internationella samfundet att uppmärksamma den växande konflikten och oron i Sahelområdet, där en allvarlig torka råder och där antalet fördrivna personer ökar och mat- och bränslepriserna stiger, — med beaktande av den vädjan om hjälp som Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) den 5 juni 2012 riktade till det internationella samfundet efter sitt högnivåmöte i Lomé, Togo; detta möte syftade till att lösa livsmedelsförsörjningen i området, särskilt i Senegal, Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger och Tchad, — med beaktande av det strategiska dokumentet ”Förberedelser inför en livsmedels- och näringskrisen i Sahelområdet och angränsande länder”, som utarbetades och uppdaterades i februari 2012 av Action Against Hunger, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA), FN:s barnfond (Unicef) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och som infördes som en strategi för att på ett bättre sätt hantera riskerna med en ny livsmedels- och näringskris i Sahel 2012 på initiativ av IASC:s regionala arbetsgrupp för livsmedelstrygghet och näring, — med beaktande av uppmaningarna den 10 april 2012 från olika FN-organ – Unicef, UNHCR och WHO – om extra finansiering för de miljontals människor som drabbats av den osäkra livsmedelsförsörjningen i Sahelregionen, — med beaktande av Unicef:s vädjan om 26 miljoner amerikanska dollar till Mali för att landet ska kunna möta barnens hälso- och näringsbehov till årets slut, — med beaktande av sina tidigare resolutioner om Västafrika, särskilt resolutionen om Mali av den 20 april 2012 (11), — med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 30 maj 2012 om Libyen-konfliktens politiska inverkan på närliggande AVS- och EU-länder (101. 157/fin), som antogs i Horsens, Danmark, — med beaktande av artiklarna 122. 5 och 110. 4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Kombinationen i Sahelområdet av torka, översvämningar, markförsämring, små skördar, höga livsmedelspriser, förflyttning av människor, flyktingkrisen, den kroniska fattigdomen, svagt styre och – som en följd av konflikterna – den försämrade situationen för säkerheten och mänskliga rättigheter påverkar miljontals människors liv i området. B. De människor som påverkats av den politiska krisen och livsmedelskrisen lever i extrem fattigdom, vilket gör att deras grundläggande mänskliga behov inte kan tillfredsställas och att de sociala spänningarna tilltar. Största delen av dem är kvinnor som inte har något som helst skydd, och de utgör en särskilt utsatt grupp. C. I Ecowas medlemsstater har spannmålsproduktionen 2012 sjunkit med 9 procent jämfört med i fjol, och spannmålsproduktionen i Sahelområdet har sjunkit med 26 procent. I Tchad och Gambia har produktionen sjunkit med 50 procent. D. Enligt FN har 18 miljoner människor drabbats av torkan och konfliktrelaterade kriser i Sahelområdet i Västafrika. Mer än 200 000 barn dog av undernäring i fjol, och ytterligare en miljon barn löper en omedelbar risk att bli allvarligt undernärda. E. Statsinstabilitet, bristfällig förvaltning och korruption i Sahelländerna i kombination med ekonomisk underutveckling som leder till kronisk fattigdom utgör en perfekt grogrund för terroristgrupper, narkotika- och människohandel, grupper som ägnar sig åt piratism, vapenhandel, penningtvätt, illegal invandring samt organiserad brottslighet. Allt detta bidrar till att göra området instabilt och har en negativ inverkan också på de omgivande grannländerna. F. Kopplingarna mellan narkotikasmugglare i Latinamerika och i stater i Väst- och Centralafrika har förstärkts i oroande omfattning. En del länder i Väst- och Centralafrika utgör nu en viktig transitväg för narkotikaleveranser till Europa, där över 25 procent av den globala konsumtionen av kokain sker. EU måste engagera sig mer i att stävja dessa trender. G. Konflikterna i Libyen och Mali, som lett till att hundratusentals personer flytt till Burkina Faso, Niger och Mauretanien, har haft en negativ inverkan på säkerhetsläget i området, som lider av akuta brist på livsmedel, brist på vatten, ökad brottslighet och en stor osäkerhet. H. Den libyska konflikten har lett till att enorma mängder vapen har spridits i den sahel-sahariska regionen samt till att tyngre vapen strömmat till området. I händerna på olika terroristgrupper, kriminella grupper och narkotikasmugglare som härjar i denna region utgör dessa vapen ett allvarligt hot mot säkerheten och stabiliteten i hela underregionen. I. De före detta soldater som återvänder från Libyen till Niger, Tchad, Mali och Mauretanien med stora mängder vapen och ammunition kan komma att rekryteras av rebellrörelser, grupper med anknytning till al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) och kriminella gäng och bidra till destabilisering av hela regionen. J. Inom islam såsom det utövas i regionen finns det en tradition av tolerans, solidaritet och respekt för människan. K. Brist på verklig socioekonomisk utveckling, en rättvis fördelning av resurserna, en hög ungdomsarbetslöshet, kronisk fattigdom, bristande anställningstrygghet och bristen på framtidsutsikter spelar en viktig roll då unga rekryteras av terroristgrupper. L. Det ökande antalet rebellgrupper, såsom Boko Haram i Tchad och Nigeria, är ett hot för stabiliteten i hela Sahelområdet. M. Denna utveckling, i kombination med återuppvaknandet av den tuaregiska nationalismen i länder som Mali och Niger, äventyrar stabiliteten och den territoriella integriteten i länderna i den sahel-sahariska regionen, särskilt i Mauretanien och Burkina Faso. N. Det påstås finnas kopplingar mellan terroristgrupper i regionen Sahel och Sahara och narkotika-, vapen-, cigarett- och människohandlare. Under de senaste åren har många européer förts bort och hållits som gisslan. O. Terrorismen i Sahel måste bekämpas genom en aktiv politik som främjar utveckling, social rättvisa, rättsstat och integration. Det är nödvändigt att ge lokala befolkningsgrupper ekonomiska utsikter som erbjuder ett alternativ till en ekonomi som grundar sig på brott. P. Sahel är ett viktigt område mellan länderna i Afrika söder om Sahara och Europa, och situationen i den sahel-sahariska regionen är därför avgörande för säkerheten i både Afrika och Europa. Q. Alla internationella, regionala och nationella intressenter bör mobiliseras för att intensifiera terrorbekämpningen och öka säkerheten i regionen, bl. a. genom en strukturerad dialog. R. I EU:s strategi identifieras Mauretanien, Mali och Niger som de viktigaste länderna i Sahelområdet. Bristen på förvaltningskapacitet och systematisk fattigdom är svagheter som förstärker varandra. S. Den bristande säkerheten får allvarliga konsekvenser för regionens ekonomi, särskilt för gruvindustrin och turismen, för dess utveckling och för skapandet av arbetstillfällen. Det försämrade säkerhetsläget har lett till att pågående utvecklingsprojekt stoppats i flera länder i underregionen. Flera unga har blivit arbetslösa, och det finns en risk för att terroristgrupper och brottslingar drar nytta av deras försvagade situation. 1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att säkerhetsläget i Sahelområdet försämrats och uppmanar EU till ett nära samarbete med myndigheterna och parlamenten i länderna i området, det civila samhället och regionala och internationella organ, inklusive Afrikanska unionen och Ecowas, för att med kraft åtgärda underliggande politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga orsaker till fattigdom, stödja ekonomisk utveckling, ett gott styre och förbättrad tillgång till viktig infrastruktur och grundläggande tjänster för den lokala befolkningen och bidra till att befästa statliga institutioner, rätts- och polisväsendet samt tullen för att öka säkerheten och stärka rättsstaten i området. 2. Europaparlamentet fördömer skarpt allt maktövertagande med våld, alla terroristhandlingar, plundring av sjukhus, skolor, biståndsorgan och regeringsbyggnader samt alla former av grymma och omänskliga straff som hänger samman med tillämpningen av Sharialagen, alla krigsbrott, kidnappningar och allvarliga kränkningar av den maliska befolkningens mänskliga rättigheter, särskilt i de rebellkontrollerade norra delarna. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Mali och tuaregernas befrielserörelse att genom en konstruktiv dialog komma fram till en fredlig och varaktig lösning. 3. Europaparlamentet fördömer särskilt de grymheter som civilbefolkningen utsatts för, och som har riktat sig mot kvinnor och barn i större utsträckning än andra offer, och fördömer särskilt användningen av bortrövanden och våldtäkter som vapen i kriget. 4. Europaparlamentet uppmanar enträget vice ordföranden/den höga representanten att påskynda genomförandet av de olika delarna av EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahelregionen. Parlamentet stöder rådets åtagande att bidra till att Sahel utvecklas till en fredlig, stabil och välmående region, där livsmedelsförsörjningen är tryggad. 5. Europaparlamentet påminner om att säkerhet och utveckling är nära knutna till varandra. Ett förbättrat säkerhetsläge är mycket viktigt för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning i området. Parlamentet uppmanar därför EU att införa instrument som förbättrar regionens säkerhet och som särskilt är inriktade på kapacitetsuppbyggnad av de berörda länderna och på att främja en fördjupad dialog mellan de viktigaste regionala aktörerna. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att, då de genomför EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel (som ska fokusera på fyra åtgärdsgrupper, nämligen utveckling, gott styre och lösning av inre konflikter, politiska och diplomatiska åtgärder, säkerhet och rättsstatsprincipen samt bekämpning av våldsam extremism och radikalisering) anta en övergripande princip som binder samman säkerhet med utvecklingsbehov, framför allt en tryggad livsmedelsförsörjning. 7. Europaparlamentet välkomnar programmet för terroristbekämpning i Sahel, det västafrikanska informationssystemet, Ecowas freds- och säkerhetsprojekt, Ecowas handlingsplan för narkotika och brottslighet inom ramen för EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel samt regionala initiativ, t. ex. de som Afrikanska centrumet för studier och forskning om terrorism (ACSRT) vidtagit om de nationella rättssystemens kapacitet för att råda bot på terrorismen. 8. Europaparlamentet anser att EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel har gett positiva resultat, men att den måste ta itu med risken för splittring, och förbättra samordningen av uppgifter som EU utför inom ramen för olika instrument för Sahelrelaterade frågor. 9. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att mobilisera alla tillgängliga resurser för att främja säkerhet och utveckling i Sahel- och Saharaområdet i samarbete med staterna i regionen, FN och andra internationella parter. 10. Europaparlamentet välkomnar det västafrikanska gemenskapspaketet på 80 miljoner amerikanska dollar, som man bad om som ett svar på den akuta krisen i Sahelområdet, och EU:s ökade humanitära bistånd till Sahelområdet från 45 miljoner euro till över 120 miljoner euro sedan början av 2012, och uppmanar alla parter att se till att detta bistånd når de människor som har behov av det. Parlamentet uppmanar samtidigt det internationella samfundet att göra de ekonomiska ansträngningar som behövs för att råda bot på livsmedelskrisen och bristen på säkerhet i regionen. 11. Europaparlamentet påpekar att Sahel är en av de regioner som påverkas mest av klimatförändringarna och den minskade biologiska mångfalden. Detta har stor inverkan på jordbruket, på jordbrukarna och på lokalbefolkningens liv och kommer att öka fattigdomen och ojämlikheten. Parlamentet välkomnar FAO:s åtgärd i samarbete med den ständiga mellanstatliga kommittén för bekämpning av torka i Sahel-området (CILSS) samt förvarningssystemet mot hungersnöd (FEWSNET), Världslivsmedelsprogrammet och regeringarna. 12. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att samtidigt som den samarbetar med andra givare vara en stark ledare och vidta snabba åtgärder för att förhindra att kriser i Sahelområdet förvandlas till katastrofer, eftersom den humanitära situationen i området kommer att förbli kritisk, åtminstone fram till huvudskörden i höst. 13. Europaparlamentet är övertygat om att det internationella samfundet på medellång och lång sikt måste fokusera sina åtgärder på att stärka de berörda befolkningarnas möjligheter att klara av framtida torka och andra allvarliga problem och på så sätt minska sitt beroende av nödhjälp, förbättra strategier som åtgärdar hungersnöd och bekämpa strukturella svagheter, vilket gör att internationella samfundet på detta sätt kan tackla problemet på ett mer effektivt sätt. 14. Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att fokusera sin verksamhet på ansträngningar för att skydda de mest sårbara familjernas försörjning, stärka boskapsuppfödares, jordbrukande boskapsuppfödares och jordbrukares uthållighet, stödja förvaltning/bevarande av naturresurser, såsom vatten, träd och jord, ge integrerad nödmathjälp till de mest sårbara familjerna, särskilt kvinnor, arbeta för att minska och hantera riskerna med katastrofer på lokal, nationell och regional nivå samt stödja samordningen av, och förstärka, förvaltningen av information om livsmedelstrygghet och tidiga varningssystem. 15. Europaparlamentet anser att man skyndsamt måste stödja initiativ för att åstadkomma en fördjupad dialog och öka lokalbefolkningarnas förmåga att motstå och bekämpa lockelsen med terrorism och terroristers och andra kriminella gruppers rekrytering av unga, bland annat genom stöd till arbete och yrkesutbildning för ungdomar. 16. Europaparlamentet uppmuntrar länderna i den sahel-sahariska regionen, de nya libyska myndigheterna och de behöriga multilaterala organen att vidta alla åtgärder som krävs för att stoppa spridningen av vapen i området, införa lämpliga mekanismer för att kontrollera och säkra de nationella gränserna i hela regionen – bland annat vad gäller att stoppa överföringen av lätta vapen och handeldvapen – genomföra program för insamling och förstöring av olagliga lätta vapen och handeldvapen samt vidta åtgärder för utbyte av information och gemensamma säkerhetsinsatser i regionen. 17. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma operativa stabskommittén (Comité d’état-major opérationnel conjoint, Cemoc), som inrättades 2010 av Algeriet, Mali, Mauretanien och Niger för att samordna kampen mot terrorism, organiserad brottslighet och narkotikasmuggling i den sahel-sahariska regionen 18. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet i allmänhet, och EU i synnerhet, att förstärka sitt samarbete med länderna i den sahel-sahariska regionen och Ecowas i kampen mot terrorism och kriminalitet i underregionen, särskilt genom att öka resurserna till Cemoc. 19. Europaparlamentet anser att alla åtgärder som vidtas för att bekämpa terrorism ska överensstämma med internationella konventioner och protokoll om mänskliga rättigheter. 20. Europaparlamentet betonar att ändamålsenliga åtgärder bör vidtas för att strypa finansieringen till terrorister och deras medbrottslingar och uppmanar staterna i regionen att vidta de åtgärder som FN:s kontor för narkotikakontroll och brottsbekämpning (UNODC) förespråkar, nämligen att reformera rättsväsendet, anta lagar mot korruption, förbättra övervakningen av handeln med lätta vapen och frysa misstänkta personers bankkonton. 21. Europaparlamentet påminner än en gång om och fördömer bortförandet den 24–25 november 2011 av två franska medborgare, en svensk, en nederländare och en sydafrikan med brittiskt pass, och dödandet av en tysk medborgare som gjorde motstånd mot kidnapparna. Tolv européer är nu gisslan i Sahelregionen, och AQIM håller fortfarande två spanska och en italiensk medborgare som gisslan. De fördes bort i västra Algeriet i oktober 2011 och fyra franska medborgare fördes bort i Niger i september 2010, och den 15 april 2012 fördes en schweizisk missionär bort i Timbuktu. 22. Europaparlamentet hoppas att ESFP-uppdraget som den maliska regeringen officiellt bett om, kommer att hjälpa länderna i underregionen att kontrollera sina gränser effektivare och särskilt att bekämpa vapen-, narkotika- och människohandel. 23. Europaparlamentet berömmer Ecowas, Afrikanska unionens, FN:s samt grannländernas insatser för att underlätta för Mali att snabbt återvända till den konstitutionella ordningen och vidta konkreta åtgärder för att skydda sin suveränitet, enighet och territoriella integritet. Parlamentet noterar resultatet av den konferens som hölls i Ouagadougou den 14–15 april 2012 under ledning av Burkina Fasos president Blaise Compaoré, som utsetts som medlare av Ecowas, och hoppas att tidsplanen och bestämmelserna för övergången snart kommer att förtydligas ytterligare. 24. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fästa särskild uppmärksamhet vid kvinnors och flickors situation i Sahelregionen, och vidta alla åtgärder som krävs för att garantera dem skydd mot alla former av våld och mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna. 25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s och Afrikanska unionens generalsekreterare, Ecowas och EU:s medlemsstater. (1)  Dok. 09009/2012. (2)  Dok. 08067/2012. (3)  S/2012/42. (4)  SC/10590. (5)  SC/10592. (6)  SC/10600. (7)  SC/10603. (8)  EUT C 327, 10. 11. 2011, s. 38. (9)  EUT C 145, 23. 5. 2012, s. 34. (10)  Dok. 14361/2010. (11)  Antagna texter, P7_TA(2012)0141

Kommissionens förordning (EG) nr 720/2008 av den 25 juli 2008 om fastställande av gemensamma tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller lagring och förflyttning av produkter som köpts in av ett utbetalande organ eller ett interventionsorgan (kodifierad version)

2008-07-25

http://publications.europa.eu/resource/cellar/feacbfc5-e40a-4b0c-9b30-db679f93e054

swe

26. 7. 2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 198/17 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 720/2008 av den 25 juli 2008 om fastställande av gemensamma tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller lagring och förflyttning av produkter som köpts in av ett utbetalande organ eller ett interventionsorgan (kodifierad version) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisa­ tion av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemen­ samma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 43 jämförd med artikel 4, och av följande skäl: (1) (2) Kommissionens förordning (EEG) nr 3515/92 av den 4 december 1992 om fastställande av gemensamma tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1055/77 om lagring och förflyttning av produkter som köpts in av ett interventionsorgan (2) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras. De behöriga myndigheterna är informerade om all handel med de aktuella varorna. För att förenkla administratio­ nen är det därför önskvärt att licens inte ska krävas för varor som ett utbetalande organ eller ett interventions­ organ innehar då de förs ut till ett tredjeland för lagring eller då de återförs till den medlemsstat som de kommer ifrån. KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Denna förordning fastställer gemensamma tillämpningsföre­ skrifter för artikel 39 i förordning (EG) nr 1234/2007; undantag fastslagna i gemenskapens särskilda bestämmelser för vissa varor berörs dock inte. KAPITEL 2 INTERVENTIONSPRODUKTER SOM TRANSPORTERAS FÖR LAGRING I TREDJELAND Artikel 2 Vid tillämpning av artikel 39. 5 a i förordning (EG) nr 1234/2007 i samband med utförsel av varor till tredjeland för lagring, ska det dokument som avses i artikel 3 i den här för­ ordningen, och exportdeklarationen lämnas till den behöriga tullmyndigheten i den medlemsstat där det utbetalande organ eller det interventionsorgan som ansvarar för varorna är beläget. Exportdeklarationen och vid behov gemenskapens dokument för extern gemenskapstransitering eller motsvarande nationella dokument ska innehålla någon av uppgifterna i bilaga I. Exportlicens ska inte krävas i samband med tullformaliteterna vid export. Artikel 3 Det dokument som avses i artikel 2 ska utfärdas av det behöriga utbetalande organet eller interventionsorganet i den avsändande medlemsstaten, det ska förses med ett nummer och innehålla följande upplysningar: (3) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är fören­ liga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. a) En varubeskrivning och ytterligare upplysningar, om de be­ hövs av kontrollskäl. (1) EUT L 299, 16. 11. 2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 510/2008 (EUT L 149, kommissionens 7. 6. 2008, s. 61). (2) EGT L 355, 5. 12. 1992, s. 15. Förordningen senast ändrat genom förordning (EG) nr 1847/2006 (EUT L 355, 15. 12. 2006, s. 21). (3) Se bilaga III. b) Kollinas antal, typ och, vid behov, märkning och numrering. c) Varornas brutto- och nettovikt eller brutto- och nettovolym. L 198/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 26. 7. 2008 d) En hänvisning till artikel 39 i förordning (EG) nr 1234/2007 KAPITEL 3 som anger att varorna ska lagras. e) Adressen till den avsedda lagringsplatsen. Då artikel 2 är tillämplig ska detta dokument förvaras av den tullmyndighet som tagit emot exportdeklarationen och en kopia av dokumentet ska följa med produkten. Artikel 4 1. Då varor som innehas av ett utbetalande organ eller ett interventionsorgan lagras i ett tredjeland och senare återförs till den medlemsstat som organet är beläget i, utan att säljas, INTERVENTIONSPRODUKTER SOM ÖVERFÖRS FRÅN ETT UTBETALANDE ORGAN ELLER INTERVENTIONSORGAN TILL ETT ANNAT Artikel 5 Vid tillämpning av artikel 39. 5 b i förordning (EG) nr 1234/2007 då varor sänds till en annan medlemsstat för över­ föring, ska varorna åtföljas av ett kontrollexemplar T5 i enlighet med artiklarna 912a)–912g) i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (1). Kontrollexemplaret T5 ska utfärdas av det ut­ betalande organ eller interventionsorgan som sänder varorna och fält 104 ska innehålla någon av uppgifterna i bilaga II till den här förordningen. Numret på den här förordningen ska framgå av fält 107. a) ska återinförsel ske i överensstämmelse med artikel 39. 5 i förordning (EG) nr 1234/2007, och Medlemsstaterna får tillåta att kontrollexemplar T5 utfärdas av en därtill utsedd myndighet för av det utbetalande organet eller interventionsorganet. i stället b) någon importlicens ska inte krävas. Dessutom ska följande dokument lämnas till tullmyndig­ 2. heten där varan återinförs: a) Exportörens påskrivna exemplar av exportdeklarationen som utfärdades då varan fördes ut till tredjeland för lagring, eller en kopia eller fotokopia av den om äktheten styrkts av den tullmyndighet som ställde ut originalet. b) Ett dokument utfärdat av det utbetalande organ eller inter­ ventionsorgan som ansvarar för varorna, med de upplys­ ningar som anges i artikel 3 a)–d). Kontrollexemplar T5 ska återsändas direkt till det utbetalande organ eller interventionsorgan som sände varorna, efter lämplig kontroll och påskrift av det utbetalande organet eller interven­ tionsorganet i den medlemsstat som varorna flyttats till. KAPITEL 4 SLUTBESTÄMMELSER Artikel 6 Förordning (EEG) nr 3515/92 ska upphöra att gälla. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar enligt jämförelsetabellen i bilaga IV. förordning och ska till denna läsas Dessa dokument ska förvaras av tullmyndigheten där varorna återinförs. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 7 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 25 juli 2008. På kommissionens vägnar José Manuel BARROSO Ordförande (1) EGT L 253, 11. 10. 1993, s. 1. 26. 7. 2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 198/19 Uppgifter som avses i artikel 2 andra stycket: BILAGA I — På bulgariska: Интервенционни продукти, държани от … (име и адрес на разплащателната или интер­ венционната агенция), предназначени за складиране в … (съответна държава и адрес на пре­ дложения склад). В приложение на член 39, параграф 5, буква а), от Регламент (ЕО) № 1234/2007 — På spanska: — På tjeckiska: — På danska: — På tyska: — På estniska: — På grekiska: — På engelska: — In French: — På italienska: — På lettiska: — På litauiska: — På ungerska: Productos de intervención en poder de … (nombre y dirección del organismo pagador o de intervención) destinados a ser almacenados en … (país y dirección del lugar de almacena­ miento previsto). Aplicación del artículo 39, apartado 5, letra a), del Reglamento (CE) no 1234/2007 Intervenční produkty v držení … (název a adresa platební agentury nebo intervenční agen­ tury), určené ke skladování v/ve … (dotčený stát a předpokládaná adresa a místo skladování). Použití čl. 39 odst. 5 písm. a) nařízení (ES) č. 1234/2007 Interventionsprodukter, som … (navn og adresse på betalings- eller interventionsorganet) ligger inde med, og som er bestemt til oplagring i … (det pågældende land og adressen på det forventede oplagringssted). Anvendelse af artikel 39, stk. 5, i forordning (EF) nr. 1234/2007 litra a), Interventionserzeugnisse im Besitz von … (Name und Anschrift der Zahlstelle oder Interven­ tionsstelle), zur Lagerung in … (Land und Anschrift des vorgesehenen Lagerorts) bestimmt. Anwendung von Artikel 39 Absatz 5 Buchstabe a der Verordnung (EG) Nr. 1234/2007 (makseasutuse või sekkumisasutuse nimetus ja aadress) valduses olevad sekkumistooted, mis on ette nähtud ladustamiseks (asjaomane riik ja ettenähtud ladustamiskoha aadress). Määruse (EÜ) nr 1234/2007 artikli 39 lõike 5 punkti a kohaldamine Προϊόντα παρέμβασης που ευρίσκονται στην κατοχή του … (ονομασία και διεύθυνση του οργα­ νισμού πληρωμών ή του οργανισμού παρέμβασης) προς αποθήκευση στ. … (χώρα και διεύθυνση του προτεινόμενου χώρου αποθήκευσης). Εφαρμογή του άρθρου 39 παράγραφος 5 στοιχείο α) του κανονισμού (ΕΚ) αριθ. 1234/2007 Intervention products held by … (name and address of the paying agency or intervention agency) for storage in … (country concerned and address of the proposed place of storage). Application of Article 39(5)(a) of Regulation (EC) No 1234/2007 Produits d'intervention détenus par … (nom et adresse de l'organisme payeur ou de l'orga­ nisme d'intervention), destinés à être stockés en/au … (pays concerné et adresse du lieu de stockage prévu). Application de l'article 39, paragraphe 5, point a), du règlement (CE) no 1234/2007 Prodotti d'intervento detenuti da … (nome e indirizzo dell'organismo pagatore o organismo d'intervento) destinati ad essere immagazzinati in … (paese interessato e indirizzo del luogo di immagazzinamento previsto). Applicazione dell'articolo 39, paragrafo 5, lettera a) del rego­ lamento (CE) n. 1234/2007 Intervences produkti, kas pieder … (maksājumu aģentūras vai intervences aģentūras nosau­ kums un adrese), glabāšanai … (attiecīgā valsts un plānotā glabāšanas vieta adrese). Regulas (EK) Nr. 1234/2007 39. panta 5. punkta a) apakšpunkta piemērošana (Mokėjimo agentūros ar intervencinės agentūros pavadinimas ir adresas) … intervenciniai produktai, skirti saugojimui … (atitinkama šalis ir numatomos saugojimo vietos adresas). Reglamento (EB) Nr. 1234/2007 39 straipsnio 5 dalies a punkto taikymas A(z) … (a kifizető ügynökség, illetve az intervenciós hivatal neve és címe) birtokában lévő, …. -ban-/ben (a tervezett raktározási hely címe és országa) raktározásra szánt intervenciós termékek. Az 1234/2007/EK rendelet 39. cikke (5) bekezdése a) pontjának alkalmazása — På maltesiska: — På nederländska: Prodotti ta’ intervent miżmuma minn … (isem u indirizz ta’ l-aġenzija li tħallas jew l-aġenzija ta’ intervent), biex jinħażnu f’ … (pajjiż ikkonċernat u indirizz tal-post tal-ħażna propost). Applikazzjoni ta’ l-Artikolu 39(5)(a) tar-Regolament (KE) Nru 1234/2007 Interventieproducten in het bezit van … (naam en adres van het betaalorgaan of het inter­ ventiebureau) — bestemd voor opslag in … (betrokken land en adres van de opslagplaats). Toepassing van artikel 39, lid 5, onder a), van Verordening (EG) nr. 1234/2007 L 198/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 26. 7. 2008 — På polska: — På portugisiska: — På rumänska: — På slovakiska: — På slovenska: — På finska: — På svenska: Produkty interwencyjne znajdujące się w posiadaniu … (nazwa i adres agencji płatniczej lub agencji interwencyjnej), przeznaczone do magazynowania w … (właściwy kraj i adres prze­ widzianego miejsca magazynowania). Zastosowanie art. 39 ust. 5 lit. a) rozporządzenia (WE) nr 1234/2007 Produtos de intervenção em poder de … (nome e endereço do organismo pagador ou do organismo de intervenção) destinados a serem armazenados em/no … (país em causa e endereço do local de armazenagem previsto). Aplicação do n. o 5, alínea a), do artigo 39. o do Regulamento (CE) n. o 1234/2007 Produse de intervenție deținute de … (denumirea și adresa agenției de plăți sau organismului de intervenție) pentru depozitare în … (țara în cauză și adresa locului de depozitare propus). Se aplică articolul 39 alineatul (5) litera (a) din Regulamentul (CE) nr. 1234/2007 Intervenčné produkty v držbe … (názov a adresa platobnej alebo intervenčnej agentúry), určené na skladovanie v … (krajina, ktorej sa to týka a adresa stanoveného miesta skladova­ nia). Uplatňuje sa článok 39 ods. 5 písm. a) nariadenia (ES) č. 1234/2007 Intervencijski proizvodi, zadržani s strani … (ime in naslov plačilne agencije ali intervencijske agencije), ki naj bi bili skladiščeni v … (zadevna država in naslov predvidenega kraja skladi­ ščenja). Izvajanje člena 39(5)(a) Uredbe (ES) št. 1234/2007 Interventiotuotteita, jotka ovat … (maksajaviraston tai interventioelimen nimi ja osoite) hal­ lussa ja jotka on tarkoitus varastoida … (kyseessä olevan maan ja ehdotetun varastointipaikan osoite). Asetuksen (EY) N:o 1234/2007 39 artiklan 5 kohdan a alakohdan soveltaminen Interventionsprodukter som innehas av … (det utbetalande organets eller interventions­ organets namn och adress) för lagring i … (berört land och adress till det tilltänkta lagrings­ stället). Tillämpning av artikel 39. 5 a i förordning (EG) nr 1234/2007 26. 7. 2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 198/21 BILAGA II Uppgifter som avses i artikel 5 första stycket: — På bulgariska: Интервенционни продукти — трансферна операция — På spanska: — På tjeckiska: — På danska: — På tyska: — På estniska: — På grekiska: — På engelska: — På franska: Productos de intervención — operación de transferencia Intervenční produkty – převod Interventionsprodukter — overførsel Interventionserzeugnisse — Transfer Sekkumistooted – ülevõtmistoiming Πρoϊόντα παρέμβασης — Πράξη μεταβίβασης Intervention products — transfer operation Produits d'intervention — opération de transfert — På italienska: Prodotti d'intervento — operazione di trasferimento — På lettiska: — På litauiska: — På ungerska: Intervences produkti – nodošana Intervenciniai produktai – pervežimas Intervenciós termékek – szállítási művelet — På maltesiska: Prodotti ta’ l-intervent - ħidma ta’ trasferiment — På nederländska: Interventieproducten — Overdracht — På polska: Produkty interwencyjne – operacja przekazania — På portugisiska: Produtos de intervenção — operação de transferência — På rumänska: Produse de intervenție – operațiune de transfer — På slovakiska: Intervenčné produkty – presun — På slovenska: Intervencijski proizvodi – postopek transferja — På finska: — På svenska: Interventiotuotteita – siirtotoimi Interventionsprodukter – överföringsförfarande L 198/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 26. 7. 2008 BILAGA III Upphävd förordning och en förteckning över dess efterföljande ändringar Kommissionens förordning (EEG) nr 3515/92 (EGT L 355, 5. 12. 1992, s. 15) Kommissionens förordning (EG) nr 306/95 (EGT L 36, 16. 2. 1995, s. 1) Kommissionens förordning (EG) nr 1970/2004 (EUT L 341, 17. 11. 2004, s. 17) Kommissionens förordning (EG) nr 1847/2006 (EUT L 355, 15. 12. 2006, s. 21) Endast artikel 2 och bilaga II BILAGA IV Jämförelsetabell Förordning (EEG) nr 3515/92 Denna förordning Artikel 1 Artikel 2 Artikel 1 Artikel 2 Artikel 3 första stycket första strecksatsen Artikel 3 första stycket a Artikel 3 första stycket andra strecksatsen Artikel 3 första stycket b Artikel 3 första stycket tredje strecksatsen Artikel 3 första stycket c Artikel 3 första stycket fjärde strecksatsen Artikel 3 första stycket d Artikel 3 första stycket femte strecksatsen Artikel 3 första stycket e Artikel 3 andra stycket Artikel 4. 1 första strecksatsen Artikel 4. 1 andra strecksatsen Artikel 3 andra stycket Artikel 4. 1 a Artikel 4. 1 b Artikel 4. 2 första stycket första strecksatsen Artikel 4. 2 första stycket a Artikel 4. 2 första stycket andra strecksatsen Artikel 4. 2 första stycket b Artikel 4. 2 andra stycket Artikel 4. 2 andra stycket Artikel 5 Artikel 6 Artikel 7 — Artikel 8 Bilagorna I och II — — Artikel 5 — — Artikel 6 Artikel 7 Bilagorna I och II Bilaga III Bilaga IV

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas * Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (KOM(2011)0121 – C7-0092/2011 – 2011/0058(CNS))

2012-04-19

http://publications.europa.eu/resource/cellar/b2e764f1-ddf1-433d-8c12-de3645a14a81

swe

CE2013258SV. 01013401. xml 7. 9. 2013    SV Europeiska unionens officiella tidning CE 258/134 Torsdagen den 19 april 2012Gemensam konsoliderad bolagsskattebas * P7_TA(2012)0135 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (KOM(2011)0121 – C7-0092/2011 – 2011/0058(CNS)) 2013/C 258 E/25 (Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd) Europaparlamentet utfärdar denna resolution — med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2011)0121), — med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0092/2011), — med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, — med beaktande av de motiverande yttrandena från det bulgariska parlamentet, det irländska underhuset, det maltesiska parlamentet, den nederländska andra kammaren, det polska parlamentet, den rumänska deputeradekammaren, det slovakiska parlamentet, Sveriges riksdag och Förenade kungarikets underhus som lagts fram inom ramen för protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, — med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen, — med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0080/2012). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293. 2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 4. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. KOMMISSIONENS FÖRSLAG ÄNDRING Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 1 (1) Företag som vill bedriva verksamhet över gränserna i EU stöter på allvarliga hinder och marknadssnedvridningar till följd av att det finns 27 olika bolagsskattesystem. Dessa hinder och snedvridningar motverkar att den inre marknaden fungerar väl. De avskräcker från investeringar i EU och strider mot prioriteringarna i kommissionens meddelande från den 3 mars 2010 Europa 2020-strategin – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. De strider också mot villkoren för en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. (1) Företag som vill bedriva verksamhet över gränserna i EU stöter på allvarliga hinder och marknadssnedvridningar till följd av att det finns 27 olika bolagsskattesystem. Dessa hinder och snedvridningar motverkar att den inre marknaden fungerar väl. De avskräcker från investeringar i EU och strider mot prioriteringarna i kommissionens meddelande från den 3 mars 2010”Europa 2020-strategin – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”, mot euro plus-pakten och mot den ekonomiska, budgetmässiga och skattemässiga integration som är nödvändig för att kunna förverkliga en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 1a (nytt)   (1a) Mera samarbete mellan skattemyndigheterna kan leda till en väsentlig minskning av kostnader och administrativa bördor för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom unionen. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 2 (2) Skattehinder för gränsöverskridande verksamhet är särskilt kännbara för små och medelstora företag , som vanligtvis inte har resurser att ta itu med ineffektiviteter på marknaden. (2) Skattehinder kan vara särskilt kännbara för små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet, eftersom de vanligtvis inte har resurser att ta itu med ineffektiviteter på marknaden. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt)   (2a) Sund konkurrens med avseende på skattesatser bör uppmuntras på medlemsstatsnivå och även på regional nivå för de regioner som har beskattnings- och lagstiftningsbehörighet. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt)   (3a) En förbättring av den inre marknaden är nyckelfaktorn för att främja tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Inrättandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör förbättra tillväxten och skapa fler arbetstillfällen i unionen genom att de administrativa kostnaderna och byråkratin minskas för företag, särskilt för små företag som är bedriver gränsöverskridande verksamhet. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt)   (4a) Eftersom den inre marknaden omfattar samtliga medlemsstater bör en gemensam konsoliderad bolagsskattebas införas i samtliga medlemsstater. Om rådet emellertid inte skulle lyckas anta ett enhälligt beslut om förslaget att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, bör man direkt inleda förfarandet för ett rådsbeslut som auktoriserar fördjupat samarbete vad gäller en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Sådant fördjupat samarbete bör inledas mellan de medlemsstater som har euron som valuta, men bör alltid vara öppet för andra medlemsstater i enlighet med EUF-fördraget. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 4b (nytt)   (4b) Vissa utpräglade former av skattekonkurrens, skatteoptimering och skattearbitrage skulle kunna urholka vissa medlemsstaters inkomster och skapa beskattningssnedvridningar mellan kapital, som är rörligt, och arbete, som är mindre rörligt. Den förstärkta stabilitets- och tillväxtpakten och avtalet om stabilitet, samordning och styrning i Ekonomiska och monetära unionen kräver att medlemsstaterna, särskilt de som har euron som valuta, följer en strikt budgetdisciplin och kontrollerar utgifterna samtidigt som man ser till att få tillräckliga skatteinkomster. Av dessa skäl, och mot bakgrund av att det i euro plus-pakten, som euroområdets stats- eller regeringschefer kom överens om, sägs att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas ”kan vara ett intäktsneutralt sätt att säkerställa enhetlighet i de nationella skattesystemen samtidigt som nationella skattestrategier respekteras och att bidra till finanspolitisk hållbarhet och det europeiska näringslivets konkurrenskraft” är det avgörande att de medlemsstater som har euron som valuta kan uppfylla sina budgetåtaganden för att skydda stabiliteten i euroområdet som helhet, och det är önskvärt att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas tillämpas så snart som möjligt för så många företag som möjligt. Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 4c (nytt)   (4c) Man tanke på den roll som små och medelstora företag spelar på den inre marknaden, bör kommissionen utveckla ett verktyg som minskar de administrativa bördorna och kostnaderna, och göra detta tillgängligt för små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet så att de med hjälp därav frivilligt kan ansluta sig till systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 5 (5) Eftersom skillnader i skattesatser inte ger upphov till samma typ av hinder, behöver systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte påverka medlemsstaternas befogenheter att fastställa nationella bolagsskattesatser. (5) Eftersom skillnader i skattesatser inte ger upphov till samma typ av hinder, behöver systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte påverka medlemsstaternas befogenheter att fastställa nationella bolagsskattesatser. Medlemsstaterna bör därför få behålla möjligheten att ge företagen vissa incitament, särskilt i form av skatterabatter. Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)   (5a) Detta direktiv syftar inte till att harmonisera medlemsstaternas bolagsskattesatser. Om det emellertid visar sig att bolagsbeskattningens ekonomiska effektivitet, ändamålsenlighet och rimlighet skulle förbättras genom införandet av minimiskattesatser, bör kommissionen vid utvärderingen av detta direktiv överväga huruvida en sådan harmonisering är lämplig. Detta är desto viktigare som utvecklingen av bolagsskattesatser i medlemsstaterna visar att skattekonkurrens faktiskt har betydelse på den inre marknaden. Med beaktande av andan i rapporten av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden är det därför lämpligt att fastställa huruvida effekterna av sådan konkurrens är till fördel eller nackdel för en skattekultur som är lämplig för den inre marknaden det här århundradet. Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt huruvida en upplösning av den underliggande spänningen mellan marknadsintegration och skattesuveränitet kan vara ett av sätten att sammanjämka den inre marknadens marknadsdimension och sociala dimension. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 6 (6) Konsolidering är ett väsentligt inslag i detta system, eftersom det är enda sättet att hantera de viktiga skattehinder som företagen ställs inför i EU. Genom konsolidering undviks formaliteter i fråga om internprissättning och dubbelbeskattning inom koncerner. Förluster för skattebetalare utjämnas automatiskt mot vinster för andra koncernföretag i samma koncern. (6) Konsolidering är ett väsentligt inslag i detta system, eftersom det är enda sättet att hantera de viktiga skattehinder som företag i samma koncern som bedriver gränsöverskridande verksamhet ställs inför i EU. Genom konsolidering undviks formaliteter i fråga om internprissättning och dubbelbeskattning inom koncerner. Förluster för skattebetalare utjämnas automatiskt mot vinster för andra koncernföretag i samma koncern. Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 6a (nytt)   (6a) Den breda skattebasen, konsolideringen och medlemsstaternas befogenheter att fastställa nationella bolagsskattesatser garanterar att systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är skatteneutralt. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 6b (nytt)   (6b) Om systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle påverka regionala eller lokala myndigheters skatteinkomster kan medlemsstaterna vidta åtgärder för att rätta till detta, i enlighet med nationell lagstiftning och på ett sätt som står i överensstämmelse med detta direktiv. Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 8 (8) Eftersom detta system främst är avsett för företag med verksamhet över gränserna, bör det bli ett frivilligt system som existerar vid sidan av befintliga nationella bolagsskattesystem. (8) Eftersom detta direktiv främst är avsett att gynna företag med verksamhet över gränserna, utan att för den skull utesluta andra företag, inrättas det som ett frivilligt system till vilket alla berättigade företag kan ansluta sig. Dock ska Europabolag och europeiska kooperativa föreningar, som definitionsmässigt är gränsöverskridande, anses ha valt att tillämpa detta direktiv senast två år efter det datum då detta direktiv börjar tillämpas. Alla andra berättigade företag, utom mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EC (1), bör också tillämpa detta direktiv senast fem år efter dagen för dess tillämpning. Vid utvärderingen av effekterna av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör kommissionen undersöka huruvida den bör göras obligatorisk även för små och medelstora företag. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 20 (20) Systemet bör innefatta en allmän regel för att motverka missbruk, som kompletteras av bestämmelser för att hindra vissa specifika typer av missbruk. Dessa bestämmelser bör innefatta begränsningar av avdragsrätten för räntor som betalas till närstående företag med skatterättsligt hemvist i ett lågskatteland utanför EU som inte utbyter upplysningar med utbetalarens medlemsstat i enlighet med ett avtal som är jämförbart med rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG och reglerna om kontrollerade utländska företag. (20) Systemet bör innefatta en effektiv allmän regel för att motverka missbruk, som kompletteras av bestämmelser för att hindra vissa specifika typer av missbruk. Dessa bestämmelser bör innefatta begränsningar av avdragsrätten för räntor som betalas till närstående företag med skatterättsligt hemvist i ett lågskatteland utanför EU som inte utbyter upplysningar med utbetalarens medlemsstat i enlighet med ett avtal som är jämförbart med rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och reglerna om kontrollerade utländska företag. Medlemsstaterna bör inte hindras från att införa, och mellan sig samordna, ytterligare åtgärder för att minska de negativa effekterna av lågskatteländer utanför unionen som inte utbyter nödvändig skatteinformation. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 21 (21) Formeln för fördelning av den konsoliderade skattebasen bör innefatta tre likvärdigt viktade faktorer (arbetskraft, tillgångar och försäljning). Faktorn arbetskraft bör beräknas på grundval av lönekostnader och antalet anställda (varvid respektive post får en viktning på 0,5). Faktorn tillgångar bör utgöras av samtliga materiella anläggningstillgångar. Immateriella respektive finansiella tillgångar bör inte tas med i formeln till följd av sin flyttbara karaktär och riskerna för att systemet kringgås. Användningen av dessa faktorer innebär att ursprungsmedlemsstatens intressen får adekvat betydelse. Slutligen bör försäljningen tas med för att destinationsmedlemsstatens intressen ska beaktas på ett skäligt sätt. Dessa faktorer ochviktningen av dem bör medföra att vinsten beskattas där den intjänas. Som ett undantag till den allmänna principen bör det finnas en skyddsklausul som medger att en alternativ metod används, om resultatet av fördelningen inte ger en rättvisande bild av affärsverksamhetens omfattning. (21) Formeln för fördelning av den konsoliderade skattebasen bör innefatta tre faktorer (arbetskraft, tillgångar och försäljning). Faktorerna arbetskraft och tillgångar bör vardera ha en vikt av 45 % medan försäljningsfaktorn bör ha en vikt på 10 %. Faktorn arbetskraft bör beräknas på grundval av lönekostnader och antalet anställda (varvid respektive post får en viktning på 0,5). Faktorn tillgångar bör utgöras av samtliga materiella anläggningstillgångar. Immateriella respektive finansiella tillgångar bör inte tas med i formeln till följd av sin flyttbara karaktär och riskerna för att systemet kringgås. Användningen av dessa faktorer innebär att ursprungsmedlemsstatens intressen får adekvat betydelse. Slutligen bör försäljningen tasmed för att destinationsmedlemsstatens intressen ska beaktas på ett skäligt sätt. Dessa faktorer och viktningen av dem bör medföra att vinsten beskattas där den intjänas. Som ett undantag till den allmänna principen bör det finnas en skyddsklausul som medger att en alternativ metod används, om resultatet av fördelningen inte ger en rättvisande bild av affärsverksamhetens omfattning. Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 21a (nytt)   (21a) De gemensamma reglerna för att beräkna den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen bör inte leda till oproportionerliga administrativa kostnader för företag, för att inte skada deras konkurrenskraft. Ändring 18 Förslag till direktiv Skäl 23 (23) Koncerner bör få möjlighet att bara behöva hantera en enda skatteförvaltning (nedan kallad huvudskattemyndigheten), som bör vara myndigheten i den medlemsstat där koncernens moderbolag (nedan kallad huvudskattebetalaren) har skatterättsligt hemvist. Detta direktiv bör ange förfarandena för administration av systemet. Det bör också föreskriva ett system för förhandsbesked. Revisioner bör inledas och samordnas av huvudskattemyndigheten, men myndigheterna i alla de medlemsstater där ett koncernföretag beskattas bör kunna begära att en revision inleds. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där ett koncernföretag har hemvist eller är etablerat bör hos en domstol i huvudskattemyndighetens medlemsstat kunna begära prövning av ett beslut av huvudskattemyndigheten avseende ett meddelande om att ingå i systemet eller ett ändrat taxeringsbeslut. Tvister mellan skattebetalare och skattemyndigheter bör hanteras av ett administrativt organ som är behörigt att behandla överklaganden i första instans enligt lagstiftningen i huvudskattemyndighetens medlemsstat. (23) Koncerner bör få möjlighet att bara behöva hantera en enda skatteförvaltning (nedan kallad huvudskattemyndigheten), som bör vara en myndighet i den medlemsstat där koncernens moderbolag (nedan kallad huvudskattebetalaren) har skatterättslig hemvist. Detta direktiv bör ange förfarandena för administration av systemet. Det bör också föreskriva ett system för förhandsbesked. Revisioner bör inledas och samordnas av huvudskattemyndigheten, men myndigheterna i alla de medlemsstater där ett koncernföretag beskattas bör kunna begära att en revision inleds. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där ett koncernföretag har hemvist eller är etablerat bör hos en domstol i huvudskattemyndighetens medlemsstat kunna begära prövning av ett beslut av huvudskattemyndigheten avseende ett meddelande om att ingå i systemet eller ett ändrat taxeringsbeslut. Tvister mellan skattebetalare och skattemyndigheter bör hanteras av ett administrativt organ som är behörigt att behandla överklaganden i första instans enligt lagstiftningen i huvudskattemyndighetens medlemsstat. Ändring 19 Förslag till direktiv Skäl 23a (nytt)   (23a) Kommissionen bör inrätta ett nytt forum för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, i likhet med EU:s gemensamma forum för internprissättning, där företag och medlemsstater kan ta upp frågor och tvister avseende den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Forumet bör kunna vägleda företag och medlemsstater. Ändring 20 Förslag till direktiv Skäl 27a (nytt)   (27a) Detta direktiv innehåller ett helt nytt angreppssätt avseende en viktig del av företagsbeskattningen. Kommissionen bör därför göra en grundlig analys och en oberoende utvärdering så snart detta är möjligt att genomföra på ett meningsfullt sätt. På grund av den tid det ofrånkomligen tar att tillämpa och genomföra bolagsbeskattningen, bör en sådan analys och utvärdering inte göras förrän efter fem år efter ikraftträdandet av detta direktiv. Kommissionens analys och utvärdering bör innehålla en undersökning av följande aspekter: Den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasens frivilliga karaktär, begränsningen av harmoniseringen till skattebasen, fördelningsnyckeln, användbarheten för små och medelstora företag samt följderna för medlemsstaternas skatteinkomster. Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 6a (ny)   Artikel 6a Europabolag och europeiska kooperativa föreningar Från och med … (2) ska berättigade Europabolag och europeiska kooperativa föreningar enligt punkterna a) och b) i bilaga I, anses vara företag som har valt att tillämpa detta direktiv från och med … (2). Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 6b (ny)   Artikel 6b Tillämpning på andra berättigade företag Från och med … (3) ska berättigade företag, utom mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i rekommendation 2003/361/EC, tillämpa detta direktiv. Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 12 – stycke 1 Avdragsgilla utgifter ska innefatta samtliga försäljningskostnader och utgifter netto efter avdrag för avdragsgill mervärdesskatt som skattebetalare haft för att erhålla eller säkerställa inkomster, inbegripet kostnader för forskning och utveckling och för att anskaffa eget kapital eller ta upp lån för rörelsens ändamål. Avdragsgilla utgifter ska innefatta samtliga försäljningskostnader och utgifter netto efter avdrag för avdragsgill mervärdesskatt som skattebetalare haft för att erhålla eller säkerställa inkomster, inbegripet kostnader för forskning och utveckling och för att anskaffa eget kapital eller ta upp lån för rörelsens ändamål. Återkommande kostnader för miljöskydd och minskning av koldioxidutsläpp ska också betraktas som avdragsgilla utgifter. Ändring 24 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1 – led j j) Skatter som förtecknas i bilaga III , med undantag av punktskatter på energiprodukter, alkohol, alkoholhaltiga drycker och varor tillverkade av tobak. j) Skatter som förtecknas i bilaga III. Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 30 – led c c) Tekniska avsättningar hos försäkringsföretag som etablerats i enlighet med direktiv 91/674/EEG ska vara avdragsgilla, med undantag av utjämningsavsättningar. En medlemsstat får föreskriva att utjämningsavsättningar kan dras av. När det gäller en koncern ska ett sådant avdrag för utjämningsavsättningar tillämpas på den tilldelade andelen för de koncernföretag som har hemvist i eller är belägna i den medlemsstaten. Belopp som dragits av ska ses över och justeras vid utgången av varje beskattningsår. Vid beräkningen av skattebasen för framtida år ska redan avdragna belopp beaktas. c) Tekniska avsättningar hos försäkringsföretag som etablerats i enlighet med direktiv 91/674/EEG ska vara avdragsgilla, med undantag av utjämningsavsättningar. En medlemsstat som i enlighet med artikel 62 i direktiv 91/674/EEG har infört ett marknadsrättsligt krav på bildande av utjämningsavsättningar måste även tillåta att dessa är skattemässigt avdragsgilla. När det gäller en koncern ska ett sådant avdrag för utjämningsavsättningar tillämpas på den tilldelade andelen för de koncernföretag som har hemvist i eller är belägna i den medlemsstaten. Belopp som dragits av ska ses över och justeras vid utgången av varje beskattningsår. Vid beräkningen av skattebasen för framtida år ska redan avdragna belopp beaktas. Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 48 När skattebetalare haft förluster innan de valt att ingå i det system som föreskrivs i detta direktiv vilka kunde ha överförts i ny räkning enligt tillämplig nationell lagstiftning men som ännu inte utjämnats mot skattepliktig vinst, får dessa förluster dras av från skattebasen i den utsträckning som föreskrivs i den nationella lagstiftningen. När skattebetalare haft förluster innan de valt att ingå i det system som föreskrivs i detta direktiv vilka kunde ha överförts i ny räkning enligt tillämplig nationell lagstiftning men som ännu inte utjämnats mot skattepliktig vinst, får dessa förluster dras av från den del av skattebasen som beskattats i den medlemsstat där den tidigare tillämpliga nationella lagstiftningen tillämpas, i den utsträckning som föreskrivs i denna nationella lagstiftning. Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 73 – stycke 1 – led a a) När vinster enligt det allmänna systemet i tredjelandet beskattas med en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 40 % av den genomsnittliga lagstadgade bolagsskattesats som gäller i medlemsstaterna. a) När vinster enligt det allmänna systemet i tredjelandet beskattas med en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 70 % av den genomsnittliga lagstadgade bolagsskattesats som gäller i medlemsstaterna. Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 80 – stycke 1 Artificiella transaktioner som utförs enbart för att undvika skatt ska ignoreras vid beräkningen av skattebasen. Artificiella transaktioner som utförs huvudsakligen för att undvika skatt ska ignoreras vid beräkningen av skattebasen. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 82 – punkt 1 – led b b) Enligt det allmänna systemet i tredjelandet beskattas vinster med en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 40 % av den genomsnittliga lagstadgade bolagsskattesats som gäller i medlemsstaterna, eller omfattas enheten av ett särskilt system som möjliggör en avsevärt lägre beskattningsnivå än den som gäller enligt det allmänna systemet. b) Enligt det allmänna systemet i tredjelandet beskattas vinster med en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 70 % av den genomsnittliga lagstadgade bolagsskattesats som gäller i medlemsstaterna, eller omfattas enheten av ett särskilt system som möjliggör en avsevärt lägre beskattningsnivå än den som gäller enligt det allmänna systemet. Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 86 – punkt 1 – inledningen 1. Den konsoliderade skattebasen ska för varje beskattningsår fördelas mellan koncernföretagen enligt en fördelningsformel. Vid fastställandet av den tilldelade andelen för ett koncernföretag A ska följande formel användas, varvid faktorerna försäljning, arbetskraft och tillgångar ska få lika stor vikt : 1. Den konsoliderade skattebasen ska för varje beskattningsår fördelas mellan koncernföretagen enligt en fördelningsformel. Vid fastställandet av den tilldelade andelen för ett koncernföretag A ska följande formel användas, och omfatta faktorerna försäljning, arbetskraft och tillgångar: Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 86 – punkt 1 – formel Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 110 – punkt 1a (ny)   1a. Den enhetliga modellen för självdeklaration ska utformas av kommissionen i samarbete med medlemsstaternas skattemyndigheter. Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 122 – punkt 1 – stycke 1 1. Huvudskattemyndigheten kan inleda och samordna revisioner av koncernföretag. En revision kan även inledas på begäran av en behörig myndighet. 1. Huvudskattemyndigheten kan inleda och samordna revisioner av koncernföretag. En revision kan även inledas på begäran av en behörig myndighet i den medlemsstat där koncernen är etablerad. Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 123a (ny)   Artikel 123a Forumet för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen Kommissionen ska inrätta ett forum för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, där företag och medlemsstater kan ta upp frågor och tvister avseende den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Detta forum ska ge vägledning till företag och medlemsstater. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 130 Europaparlamentet ska informeras om kommissionens antagande av delegerade akter, invändningar mot dessa eller återkallandet från rådets sida av en delegering av befogenheter. Europaparlamentet ska informeras om kommissionens antagande av delegerade akter, invändningar mot dessa eller återkallandet från rådets sida av en delegering av befogenheter. Varje framtida utvärdering av instrumentet bör meddelas ledamöterna av Europaparlamentets behöriga utskott. Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 132a (ny)   Artikel 132a Små och medelstora företag med gränsöverskridande verksamhet Kommissionen ska senast den … (4) erbjuda små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet ett verktyg med vilket de frivilligt kan ansluta sig till systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 133 Kommissionen ska fem år efter att detta direktiv trätt i kraft se över hur det genomförts och rapportera till rådet om hur det fungerar. Rapporten ska framför allt innehålla en analys av effekterna av den mekanism som inrättas enligt kapitel XVI i detta direktiv om fördelningen av skattebaserna mellan medlemsstaterna. Kommissionen ska senast den … (5) se över direktivets tillämpning och rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur det fungerar. Rapporten ska bl. a. innehålla en analys , baserad på en oberoende utvärdering, av   a) effekterna av den mekanism som inrättas enligt kapitel XVI om fördelningen av skattebaserna mellan medlemsstaterna och effekterna för deras skatteintäkter,   b) små och medelstora företags nytta och användbarhet av detta direktiv,   c) för- och nackdelarna med att göra systemet obligatoriskt för små och medelstora företag,   d) de socioekonomiska effekterna av detta direktiv, inklusive följderna för företags globala verksamhet samt berättigade företags och ej berättigade företags konkurrenskraft,   e) följderna för en rimlig och rättvis skatteuppbörd i medlemsstaterna,   f) fördelar och nackdelar med att införa minimiskattesatser. Kommissionen ska, om det är lämpligt, lägga fram förslag till ändringar av detta direktiv senast 2020. Senast … (6) ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om de möjliga konsekvenserna av detta direktiv för den inre marknaden och i synnerhet om möjliga snedvridningar av konkurrensen mellan de företag som ingår i det system som föreskrivs i detta direktiv och de företag som inte uppfyller kriterierna för konsolidering. Ändring 38 Förslag till direktiv Bilaga III – rad 15 Försäkringsskatt utgår (1)   EUT L 124, 20. 5. 2003, s. 36. (2)   Första dagen i den månad som följer när två år har gått efter datumet för tillämpningen av detta direktiv. (3)   Första dagen i den månad som följer när fem år har gått efter datumet för tillämpningen av detta direktiv. (4)   EUT: Inför datumet för första dagen i den månad som följer när två år har gått efter att detta direktiv trädde i kraft. (5)   Första dagen i den månad som följer när fem år har gått efter att detta direktiv trädde ikraft. (6)   Första dagen i den månad som följer när två år har gått efter detta direktivs ikraftträdande

Kommissionens forordning (EF) nr. 1358/1999 af 25. juni 1999 om ændring af forordning (EØF) nr. 391/92 om fastsættelse af støtten for levering af kornprodukter med oprindelse i Fællesskabet til de oversøiske franske departementer

1999-06-25

http://publications.europa.eu/resource/cellar/b9267c19-f96b-4fba-b3f4-700b78dbaf9c

dan

26. 6. 1999 DA De Europæiske Fællesskabers Tidende L 162/19 KOMMISSIONENS FORORDNING (EF) Nr. 1358/1999 af 25. juni 1999 om ændring af forordning (EØF) nr. 391/92 om fastsættelse af støtten for levering af kornprodukter med oprindelse i Fællesskabet til de oversøiske franske departe- menter KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER HAR  under henvisning til Europæiske Fællesskab, traktaten om oprettelse af Det under henvisning til Rådets forordning (EØF) nr. 3763/91 af 16. december 1991 om særlige foranstaltninger for visse landbrugsprodukter til fordel for de oversøiske franske departementer (1), senest ændret ved forordning (EF) nr. 2598/95 (2), særlig artikel 2, stk. 6, og ud fra følgende betragtninger: Ved Kommissionens forordning (EØF) nr. 391/92 (3), senest ændret ved forordning (EF) nr. 1116/1999 (4), fast- sættes støtten for levering af kornprodukter til de oversø- iske franske departementer (OD); under hensyn til ændringerne i priser og noteringer i den europæiske del af Fællesskabet og på verdensmarkedet bør støtten til forsyningerne til OD fastsættes på ny som anført i bilaget; de i denne forordning fastsatte foranstaltninger er i over- ensstemmelse med udtalelse fra Forvaltningskomitéen for Korn  UDSTEDT FØLGENDE FORORDNING: Artikel 1 Bilaget erstattes af bilaget til denne forordning. til den ændrede forordning (EØF) nr. 391/92 Artikel 2 Denne forordning træder i kraft den 1. juli 1999. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart medlemsstat. i hver Udfærdiget i Bruxelles, den 25. juni 1999. På Kommissionens vegne Franz FISCHLER Medlem af Kommissionen (1) EFT L 356 af 24. 12. 1991, s. 1. (2) EFT L 267 af 9. 11. 1995, s. 1. (3) EFT L 43 af 19. 2. 1992, s. 23. (4) EFT L 135 af 29. 5. 1999, s. 26. L 162/20 DA De Europæiske Fællesskabers Tidende 26. 6. 1999 BILAG til Kommissionens forordning af 25. forordning (EØF) nr. 391/92 om fastsættelse af støtten for levering af kornprodukter med oprindelse i Fællesskabet til de oversøiske franske departementer juni 1999 om ændring af Produkt (KN-kode) Blød hvede (1001 90 99) Byg (1003 00 90) Majs (1005 90 00) Hård hvede (1001 10 00) (EUR/t) Støttebeløb Destination Guadeloupe Martinique Fransk Guyana Réunion 32,00 32,00 32,00 35,00 40,00 40,00 40,00 43,00 58,00 58,00 58,00 61,00 12,00 12,00 12,00 16,00

För en rättvis och effektiv prissättning inom transportsektorn : Politiska alternativ vid internalisering av de externa kostnaderna för transporter i Europeiska unionen.

1996-08-22

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a167cc4a-22b3-4e48-8355-6f68912772ee

swe

Beslutning om ikke at gøre indsigelse mod en anmeldt fusion (Sag M.7590 — Berkshire Hathaway/Detlev Louis Motorrad Vertriebsgesellschaft) (EØS-relevant tekst)

2015-05-01

http://publications.europa.eu/resource/cellar/bb9b6884-efc4-11e4-a3bf-01aa75ed71a1

dan

C_2015145DA. 01000101. xml 1. 5. 2015    DA Den Europæiske Unions Tidende C 145/1 Beslutning om ikke at gøre indsigelse mod en anmeldt fusion (Sag M. 7590 — Berkshire Hathaway/Detlev Louis Motorrad Vertriebsgesellschaft) (EØS-relevant tekst) (2015/C 145/01) Den 23. april 2015 besluttede Kommissionen ikke at gøre indsigelse mod ovennævnte anmeldte fusion og erklære den forenelig med det indre marked. Beslutningen er truffet efter artikel 6, stk. 1, litra b), i Rådets forordning (EF) nr. 139/2004 (1). Beslutningens fulde ordlyd foreligger kun på engelsk og vil blive offentliggjort, efter at eventuelle forretningshemmeligheder er udeladt. Den vil kunne ses: — under fusioner på Kommissionens websted for konkurrence (http://ec. europa. eu/competition/mergers/cases/). Dette websted giver forskellige muligheder for at finde de konkrete fusionsbeslutninger, idet de er opstillet efter bl. a. virksomhedens navn, sagsnummer, dato og sektor — i elektronisk form på EUR-Lex-webstedet (http://eur-lex. europa. eu/homepage. html?locale=da) under dokumentnummer 32015M7590. EUR-Lex giver onlineadgang til EU-retten. (1)  EUT L 24 af 29. 1. 2004, s. 1

Rådets afgørelse (Euratom) 2017/956 af 29. maj 2017 om vedtagelse af det supplerende forskningsprogram for højfluxreaktoren i 2016-2019, som skal udføres af Det Fælles Forskningscenter for Det Europæiske Atomenergifællesskab

2017-05-29

http://publications.europa.eu/resource/cellar/1499fc14-4b42-11e7-aea8-01aa75ed71a1

dan

L_2017144DA. 01002301. xml 7. 6. 2017    DA Den Europæiske Unions Tidende L 144/23 RÅDETS AFGØRELSE (Euratom) 2017/956 af 29. maj 2017 om vedtagelse af det supplerende forskningsprogram for højfluxreaktoren i 2016-2019, som skal udføres af Det Fælles Forskningscenter for Det Europæiske Atomenergifællesskab RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Atomenergifællesskab, særlig artikel 7, under henvisning til forslag fra Europa-Kommissionen, efter høring af Det Videnskabelige og Tekniske Udvalg og ud fra følgende betragtninger: (1) Inden for rammerne af det europæiske forskningsrum har højfluxreaktoren (»HFR«) i Petten været og vil i et stykke tid fortsat være en vigtig kilde for fællesskabsforskningen i materialevidenskab og afprøvning af materialer, nuklear medicin og atomreaktorsikkerhed. (2) Driften af HFR er blevet støttet af en række supplerende forskningsprogrammer, hvoraf det seneste (1) udløb den 31. december 2015. (3) Driften af HFR fortsatte i hele 2016 uden et supplerende forskningsprogram i afventning af forhandlingerne mellem de enheder, der havde mandat fra de finansierende medlemsstater. Eftersom disse bestræbelser har ført til en aftale mellem to nationale enheder, er et nyt supplerende forskningsprogram nødvendigt for at yde HFR fortsat finansiel støtte. (4) Med henblik på at sikre kontinuitet mellem supplerende forskningsprogrammer bør denne afgørelse anvendes fra den 1. januar 2016. Det bør tillades, at en del af bidragene til det supplerende forskningsprogram for HFR i 2016-2019 dækker udgifter afholdt i 2016. (5) Eftersom HFR er en uerstattelig infrastruktur for fællesskabsforskningen i atomreaktorsikkerhed, sundhed (herunder udvikling af medicinske isotoper til lægevidenskabelig forskning), kernefusion, grundforskning, uddannelse og affaldsforvaltning (herunder sikkerhedsaspekter ved nukleart brændsel, der anvendes i konkrete EU-reaktorsystemer af interesse for Europa) bør dens drift fortsætte under det supplerende forskningsprogram for HFR i 2016-2019 frem til udgangen af 2019. (6) På grund af deres særlige interesse i HFR's bestrålingskapacitet, har Commissariat à l'énergie atomique et aux énergies alternatives (»CEA«) og NRG: Nuclear Research and consultancy Group V. O. F. (»NRG«) som aktører, der står for gennemførelsen for henholdsvis Frankrig og Nederlandene, aftalt fuldt ud at finansiere det supplerende forskningsprogram for HFR i 2016-2019 via bidrag, som de vil yde til Den Europæiske Unions almindelige budget i form af formålsbestemte indtægter. (7) Disse bidrag skal finansiere driften af HFR for at understøtte et forskningsprogram, som forudsætter normal drift og regelmæssige vedligeholdelse af HFR. En officiel meddelelse om endelig nedlukning fra operatøren NRG til den nederlandske nationale tilsynsmyndighed inden erklæringen om sikker opbevaringsstatus bør medføre suspendering af de udestående betalinger og Kommissionens indkaldelse af midler — VEDTAGET DENNE AFGØRELSE: Artikel 1 Det supplerende forskningsprogram for drift af HFR, hvis mål fremgår af bilag I, vedtages for en periode på fire år fra den 1. januar 2016. Artikel 2 Omkostningerne til programmets udførelse, som er anslået til 30,2 mio. EUR, finansieres udelukkende af bidrag fra Frankrig og Nederlandene via henholdsvis CEA og NRG. Fordelingen af beløbet er fastlagt i bilag II. Bidraget betragtes som en formålsbestemt indtægt i overensstemmelse med artikel 21, stk. 2, i Rådets forordning (EU, Euratom) nr. 966/2012 (2). Artikel 3 1. Kommissionen er ansvarlig for forvaltningen af programmet. Til det formål anmoder den om bistand fra Det Fælles Forskningscenter. 2. Kommissionen holder Det Fælles Forskningscenters styrelsesråd underrettet om programmets gennemførelse. Artikel 4 I tilfælde af, at NRG officielt underretter den nederlandske nationale tilsynsmyndighed om HFR's endelig nedlukning (inden erklæringen om sikker opbevaringsstatus), suspenderes Frankrigs og Nederlandenes forpligtelse til via henholdsvis CEA og NRG at foretage yderligere betalinger samt enhver indkaldelse af midler fra Kommissionen i medfør af denne afgørelse. Artikel 5 Kommissionen forelægger efter afslutningen af det supplerende forskningsprogram for HFR i 2016-2019 Europa-Parlamentet og Rådet en endelig rapport om gennemførelsen af denne afgørelse. Artikel 6 Denne afgørelse træder i kraft på dagen for offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Den anvendes fra den 1. januar 2016. Artikel 7 Denne afgørelse er rettet til medlemsstaterne. Udfærdiget i Bruxelles, den 29. maj 2017. På Rådets vegne C. CORDONA Formand (1)  Jf. Rådets afgørelse 2012/709/Euratom af 13. november 2012 om vedtagelse af det supplerende forskningsprogram for højfluxreaktoren i 2012-2015, som skal udføres af Det Fælles Forskningscenter for Det Europæiske Atomenergifællesskab (EUT L 321 af 20. 11. 2012, s. 59). (2)  Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU, Euratom) nr. 966/2012 af 25. oktober 2012 om de finansielle regler vedrørende Unionens almindelige budget og om ophævelse af Rådets forordning (EF, Euratom) nr. 1605/2002 (EUT L 298 af 26. 10. 2012, s. 1). BILAG I VIDENSKABELIGE OG TEKNISKE MÅL De vigtigste mål for det supplerende forskningsprogram er: 1. At garantere en sikker og pålidelig drift af HFR for at sikre det fornødne neutronflux til forsøgsformål. 2. At sikre, at forskningsinstitutter udnytter HFR effektivt inden for en bred vifte af forskningsområder: forbedring af sikkerheden i atomreaktorer, sundhed (herunder udvikling af medicinske isotoper), kernefusion, grundforskning, uddannelse og affaldsforvaltning (herunder sikkerhedsaspekter ved nukleart brændsel til reaktorsystemer af interesse for Europa). BILAG II FORDELING AF BIDRAGENE Bidragene til det supplerende forskningsprogram kommer fra Nederlandene og Frankrig. Bidragene fordeler sig således:   Frankrig: 1,2 mio. EUR   Nederlandene: 29 mio. EUR   I alt: 30,2 mio. EUR Disse bidrag ydes til Den Europæiske Unions almindelige budget og tildeles dette program. En del af bidragene til dette supplerende program kan også dække udgifter til driften af HFR i 2016 i overensstemmelse med det arbejdsprogram, der skal vedtages af de bidragydende medlemsstater og Kommissionen. Bidragene er faste og kan ikke revideres i tilfælde af variationer i drifts- og vedligeholdelsesudgifter samt omkostninger i forbindelse med nedlukning

Kommissionens forordning (EF) nr. 2192/2004 af 20. december 2004 om fastsættelse af det korrektionsbeløb, der anvendes på eksportrestitutionerne for korn

2004-12-20

http://publications.europa.eu/resource/cellar/e5bc3de4-29da-497e-8fdb-64b69e567408

dan

21. 12. 2004 DA Den Europæiske Unions Tidende L 373/25 KOMMISSIONENS FORORDNING (EF) Nr. 2192/2004 af 20. december 2004 om fastsættelse af det korrektionsbeløb, der anvendes på eksportrestitutionerne for korn KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER HAR — under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, under henvisning til Rådets forordning (EF) nr. 1784/2003 af 29. september 2003 om den fælles markedsordning for korn (1), særlig artikel 15, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) (2) i I henhold til artikel 14, stk. 2, forordning (EF) nr. 1784/2003 skal den eksportrestitution for korn, der gælder på dagen for indgivelse af ansøgning om eksport- licens, efter anmodning herom anvendes på en eksport- forretning, der skal gennemføres inden for licensens gyldighedsperiode. I så fald kan restitutionsbeløbet korri- geres. Kommissionens forordning (EF) nr. 1501/95 af 29. juni 1995 om visse gennemførelsesbestemmelser til Rådets forordning (EØF) nr. 1766/92 for så vidt angår ydelse af eksportrestitutioner for korn samt om de foranstalt- ninger, der skal træffes inden for kornsektoren i tilfælde af markedsforstyrrelser (2) giver mulighed for at fastsætte et korrektionsbeløb for de produkter, der er nævnt i artikel 1, forordning (EØF) nr. 1766/92. Dette korrektionsbeløb skal beregnes under hensyntagen til de elementer, der er anført i artikel 1 i forordning (EF) nr. 1501/95. litra c), stk. 1, i (3) (4) (5) (6) Situationen på verdensmarkedet eller de særlige krav på visse markeder kan gøre det nødvendigt at differentiere korrektionsbeløbet efter bestemmelsesstedet. Korrektionsbeløbet skal fastsættes samtidig med restituti- onen og efter samme procedure. Det kan ændres inden for tidsrummet mellem to fastsættelser. Det følger af ovennævnte bestemmelser, at korrektions- beløbet skal fastsættes som angivet i bilaget til denne forordning. De i denne forordning fastsatte foranstaltninger er i over- ensstemmelse med udtalelse fra Forvaltningskomitéen for Korn — UDSTEDT FØLGENDE FORORDNING: Artikel 1 Det korrektionsbeløb, der forudfastsatte eksportrestitutioner for de i artikel 1, stk. 1, litra a), b) og c), i forordning (EF) nr. 1784/2003 nævnte produkter, undtagen malt, fastsættes som angivet i bilaget. anvendes på de Artikel 2 Denne forordning træder i kraft den 1. januar 2005. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 20. december 2004. På Kommissionens vegne Mariann FISCHER BOEL Medlem af Kommissionen (1) EUT L 270 af 21. 10. 2003, s. 78. (2) EFT L 147 af 30. 6. 1995, s. 7. Senest ændret ved forordning (EF) nr. 1431/2003 (EUT L 203 af 12. 8. 2003, s. 16). L 373/26 DA Den Europæiske Unions Tidende 21. 12. 2004 til Kommissionens forordning af 20. december 2004 om fastsættelse af det korrektionsbeløb, der skal anvendes på eksportrestitutionerne for korn BILAG Produktkode 1001 10 00 9200 1001 10 00 9400 1001 90 91 9000 1001 90 99 9000 1002 00 00 9000 1003 00 10 9000 1003 00 90 9000 1004 00 00 9200 1004 00 00 9400 1005 10 90 9000 1005 90 00 9000 1007 00 90 9000 1008 20 00 9000 1101 00 11 9000 1101 00 15 9100 1101 00 15 9130 1101 00 15 9150 1101 00 15 9170 1101 00 15 9180 1101 00 15 9190 1101 00 90 9000 1102 10 00 9500 1102 10 00 9700 1102 10 00 9900 1103 11 10 9200 1103 11 10 9400 1103 11 10 9900 1103 11 90 9200 1103 11 90 9800 Bestemmelses- sted Løbende måned 1 1. termin 2 2. termin 3 3. termin 4 4. termin 5 5. termin 6 6. termin 7 (EUR/t) — A00 — A00 A00 — A00 — A00 — A00 — — — A00 A00 A00 A00 A00 — — A00 A00 — A00 A00 — A00 — — 0 — 0 0 — 0 — 0 — 0 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 0 — 0 0 — 0 — — 0 — 0 0 — 0 — 0 — 0 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 0 — 0 0 — 0 — — 0 — 0 0 — 0 — 0 — 0 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 0 — 0 0 — 0 — — 0 — 0 0 — 0 — 0 — 0 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 0 — 0 0 — 0 — — 0 — 0 0 — 0 — 0 — 0 — — — 0 0 0 0 0 — — 0 0 — 0 0 — 0 — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — NB: Produktkoderne samt koderne for bestemmelsessteder i serie »A« er fastsat i Kommissionens forordning (EØF) nr. 3846/87 (EFT L 366 af 24. 12. 1987, s. 1), som ændret. De numeriske koder for bestemmelsessteder er fastsat i forordning (EF) nr. 2081/2003 (EUT L 313 af 28. 11. 2003, s. 11)

SKRIFTLIG FRÅGA E-3194/00 från Philip Bradbourn (PPE-DE) till kommissionen. Medborgarförbundet för främjande av en europeisk valuta (Association of Citizens for the Promotion of European Currency).

2000-10-12

http://publications.europa.eu/resource/cellar/053fec2a-7b03-456c-98ee-89caad8a49bb

swe

C 163 E/58 Europeiska gemenskapernas officiella tidning SV 6. 6. 2001 N(cid:228)r det g(cid:228)ller Pakistan har de regelbundna m(cid:246)tena f(cid:246)r politisk dialog mellan unionen och Pakistan avbrutits efter milit(cid:228)rkuppen f(cid:246)rra (cid:229)ret. Fr(cid:229)gan om skydd f(cid:246)r de religi(cid:246)sa minoriteterna togs emellertid upp med f(cid:246)retr(cid:228)dare p(cid:229) h(cid:246)g niv(cid:229) f(cid:246)r Pakistans f(cid:246)rvaltning och regering vid trojkans ad hoc-bes(cid:246)k i november 1999. N(cid:228)sta ad hoc-trojka planeras till slutet av november 2000 och kommer att (cid:229)teruppta diskussionen. Beskickningscheferna i Islamabad kommer ocks(cid:229) att forts(cid:228)tta att ta upp dessa problem med l(cid:228)mpliga f(cid:246)retr(cid:228)dare. (2001/C 163 E/056) SKRIFTLIG FR¯GA E-3194/00 fr(cid:229)n Philip Bradbourn (PPE-DE) till kommissionen (12 oktober 2000) ˜mne: Medborgarf(cid:246)rbundet f(cid:246)r fr(cid:228)mjande av en europeisk valuta (Association of Citizens for the Promotion of European Currency) Kan kommissionen v(cid:228)nligen ange den (cid:229)rliga kostnaden i Europeiska unionens budget f(cid:246)r medborgarf(cid:246)r- bundet f(cid:246)r fr(cid:228)mjande av en europeisk valuta och ange hur m(cid:229)nga enskilda medlemmar sammanslutningen faktiskt har i varje medlemsland? Svar fr(cid:229)n Pedro Solbes Mira p(cid:229) kommissionens v(cid:228)gnar (6 december 2000) Medborgarf(cid:246)rbundet f(cid:246)r fr(cid:228)mjande av en europeisk valuta (Promeuro) mottog 10 000 euro i 1998 (cid:229)rs budget (under artikel B3-306) och ingenting i 1999 och 2000 (cid:229)rs budgetar. Enligt Promeuro har organisationen ungef(cid:228)r 120 aktiva medlemmar, varav 77 betalar medlemsavgift (21 i Belgien, 2 i Danmark, 6 i Tyskland, 5 i Spanien, 15 i Frankrike, 10 i Italien, 9 i Luxemburg, 1 i (cid:214)sterrike, 1 i Finland, 5 i F(cid:246)renade kungariket och 2 i tredje land). (2001/C 163 E/057) SKRIFTLIG FR¯GA E-3198/00 fr(cid:229)n Vitaliano Gemelli (PPE-DE) till kommissionen (12 oktober 2000) ˜mne: V(cid:229)ld och kontinuerliga trakasserier mot landsbygds- och ursprungsbefolkningen i Colombia P(cid:229) grund av den mycket allvarliga interna konflikt som p(cid:229)g(cid:229)tt i Colombia under tio (cid:229)rs tid mellan narkotikahandlare och milit(cid:228)r, med tillf(cid:228)lligt st(cid:246)d fr(cid:229)n paramilit(cid:228)ra styrkor, har konfliktomr(cid:229)dena avfolkats. Orsaken (cid:228)r de upprepade hot, flygr(cid:228)der, mord och massakrer som lokal- och ursprungsbefolkningen utsatts f(cid:246)r. De mest direkt ber(cid:246)rda omr(cid:229)dena (cid:228)r de som har en stor strategisk betydelse av ekonomiska och politiska sk(cid:228)l (cid:129) det ligger s(cid:229)ledes i parternas intresse att (cid:228)ga eller kontrollera dem. Evakueringstv(cid:229)nget tilltar: under 1999 tvingades 288 000 personer att l(cid:228)mna sina hem, och fr(cid:229)n 1985 till 1999 har mer (cid:228)n 1 700 000 personer tv(cid:229)ngsf(cid:246)rdrivits. Kan kommissionen uppge om st(cid:246)d beviljas till den colombianska staten f(cid:246)r att (cid:229)tg(cid:228)rda och bek(cid:228)mpa 1. den omfattande sociala instabiliteten? Vilka f(cid:246)rslag till social stabilitet i Colombia har Europeiska unionen framf(cid:246)rt, och vilka icke-statliga 2. organisationerna arbetar f(cid:246)r detta? Vad anser kommissionen om de grupper som arbetar f(cid:246)r att colombianska medborgare skall 3. (cid:229)terv(cid:228)nda till sina hemorter? 4. Vilka f(cid:246)rbindelser finns det mellan EU och de s. k. fredsgrupperna i Colombia? Vilka projekt (cid:228)mnar kommissionen st(cid:246)dja ekonomiskt f(cid:246)r att fr(cid:228)mja utvecklingen och solidariteten samt skydda befolkningen mot tv(cid:229)ngsf(cid:246)rdrivning?

Forslag til Europa-Parlamentets og Rådets direktiv om montering af lygter og lyssignaler på landbrugs- og skovbrugshjultraktorer (Kodificeret udgave)

2007-04-17

http://publications.europa.eu/resource/cellar/41b197a4-689b-45f3-8e32-0fc7a927c777

dan

KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER Bruxelles, den 17. 4. 2007 KOM(2007) 192 endelig 2007/0066 (COD) Forslag til EUROPA-PARLAMENTETS OG RÅDETS DIREKTIV om montering af lygter og lyssignaler på landbrugs- og skovbrugshjultraktorer (Kodificeret udgave) (forelagt af Kommissionen) DA DA BEGRUNDELSE I forbindelse med Borgernes Europa lægger Kommissionen stor vægt på at forenkle fællesskabslovgivningen for at gøre den klarere og lettere tilgængelig for almindelige borgere, således at de får nye muligheder og kan udnytte de specifikke rettigheder, som fællesskabslovgivningen giver dem. Dette mål kan ikke nås, så længe en lang række bestemmelser, som er blevet ændret gentagne gange, ofte ganske væsentligt, stadig ikke er samlet, men skal findes dels i den oprindelige retsakt, dels i senere ændringsretsakter. Det er således nødvendigt at foretage omfattende undersøgelser af mange forskellige dokumenter, der skal sammenholdes, før det kan fastslås, hvilke regler der gælder. Som følge heraf er det af afgørende betydning at bestemmelser, der ofte er blevet ændret, kodificeres, hvis fællesskabslovgivningen skal være klar og gennemsigtig. Den 1. april 1987 besluttede Kommissionen1 derfor at pålægge sine medarbejdere at kodificere alle retsakter senest efter den tiende ændring af dem, idet den understregede, at dette var et minimumskrav, og at tjenestegrenene skulle bestræbe sig på at kodificere de tekster, de var ansvarlige for, med endnu kortere mellemrum for at sikre, at fællesskabsreglerne var klare og lette at forstå. Dette blev bekræftet i formandskabets konklusioner fra Det Europæiske Råd i Edinburgh (december 1992)2, hvori det understreges, at en kodifikation er vigtig, fordi den giver retlig sikkerhed med hensyn til, hvilke retsforskrifter der gælder vedrørende et bestemt spørgsmål på et bestemt tidspunkt. Kodifikationen skal foretages under fuldstændig overholdelse af Fællesskabets normale lovgivningsprocedure. Eftersom der ved kodifikation ikke må foretages nogen ændringer af indholdet i de kodificerede retsakter, har Europa-Parlamentet, Rådet og Kommissionen i en interinstitutionel aftale af 20. december 1994 fastsat, at der kan anvendes en hasteprocedure til hurtig vedtagelse af de kodificerede retsakter. forslag er at foretage en kodifikation af Rådets Formålet med dette direktiv 78/933/EØF af 17. oktober 1978 om tilnærmelse af medlemsstaternes lovgivning om montering af lygter og lyssignaler på landbrugs- og skovbrugshjultraktorer3. Det nye direktiv træder i stedet for de forskellige retsakter, som er indarbejdet i det4; forslaget ændrer ikke indholdet af de retsakter, der kodificeres, men er blot en sammenskrivning af dem, og der foretages kun de formelle ændringer, der er nødvendige af hensyn til selve kodifikationen. indbyrdes KOM(87) 868 PV. Se bilag 3 til del A i konklusionerne. Foretaget i henhold til meddelelsen fra Kommissionen til Europa-Parlamentet og Rådet - Kodificering af gældende fællesskabsret, KOM(2001) 645 endelig. Se bilag III, del A, til dette forslag. 1. 2. 3. 4. 1 2 3 4 DA 2 DA 5. Forslaget til kodifikation er udarbejdet på grundlag af en foreløbig konsolidering på alle de officielle sprog af direktiv 78/933/EØF og retsakterne om ændring heraf, som er foretaget af Kontoret for De Europæiske Fællesskabers Officielle Publikationer ved hjælp af et edb-system. Hvor artiklerne har fået nye numre, vises sammenhængen mellem de gamle og de nye numre i en tabel i bilag IV til det kodificerede direktiv. DA 3 DA (cid:208) 78/933/EØF (tilpasset) 2007/0066 (COD) Forslag til EUROPA-PARLAMENTETS OG RÅDETS DIREKTIV om montering af lygter og lyssignaler på landbrugs- og skovbrugshjultraktorer (EØS-relevant tekst) EUROPA-PARLAMENTET OG RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR - under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, særlig artikel ⌦ 95 ⌫, under henvisning til forslag fra Kommissionen, under henvisning til udtalelse fra Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg1, efter proceduren i traktatens artikel 2512, og ud fra følgende betragtninger: (1) (2) 1 2 3 4 5 (cid:208) Rådets direktiv 78/933/EØF af 17. oktober 1978 om indbyrdes tilnærmelse af medlemsstaternes lovgivning om montering af lygter og lyssignaler på landbrugs- og skovbrugshjultraktorer3, er blevet ændret væsentligt ved flere lejligheder4. Direktivet bør af klarheds- og rationaliseringshensyn kodificeres. Direktiv 78/933/EØF er et af særdirektiverne i EF-typegodkendelsesordningen fastsat i Rådets direktiv 74/150/EØF, som er erstattet af Europa-Parlamentets og Rådets direktiv 2003/37/EF af 26. maj 2003 om typegodkendelse af landbrugs- eller skovbrugstraktorer og af deres påhængskøretøjer og udskifteligt trukket materiel samt af systemer, komponenter og tekniske enheder til disse køretøjer og om ophævelse af direktiv 74/150/EØF5, og det fastsætter de tekniske forskrifter for konstruktion og fremstilling af landbrugs- og skovbrugstraktorer med hensyn til montering af lygter og EUT […] af […], s. […]. EUT […] af […], s. […]. EFT L 325 af 20. 11. 1978, s. 16. Senest ændret ved Kommissionens direktiv 2006/26/EF (EFT L 65 af 7. 3. 2006, s. 22). Jf. bilag III, del A. EUT L 171 af 9. 7. 2003, s. 1. Senest ændret ved Kommissionens direktiv 2006/96/EF (EUT L 363 af 20. 12. 2006, s. 81). DA 4 DA tekniske forskrifter skal der ske en lyssignaler. Med disse tilnærmelse af medlemsstaternes lovgivning, så der for alle traktortyper kan anvendes den procedure for EF-typegodkendelse, som er omhandlet i direktiv 2003/37/EF. Bestemmelserne i direktiv 2003/37/EF om skovbrugstraktorer og af deres påhængskøretøjer og udskifteligt trukket materiel samt af systemer, komponenter og tekniske enheder til disse køretøjer finder derfor også anvendelse på nærværende direktiv. landbrugs- eller (3) Nærværende direktiv bør ikke berøre medlemsstaternes forpligtelser med hensyn til de i bilag III, del B, angivne frister for gennemførelse i national ret og anvendelse af direktiverne ⎯ UDSTEDT FØLGENDE DIREKTIV: (cid:208) 78/933/EØF Artikel 1 1. Ved landbrugs- eller skovbrugstraktor forstås ethvert motordrevet køretøj, med hjul eller med bælter, der har mindst to aksler, og hvis funktion i det væsentlige beror på dets trækkraft, og som er særlig konstrueret til at trække, skubbe, bære eller drive visse redskaber, maskiner eller påhængskøretøjer bestemt til benyttelse i landbrugs- eller skovbrugsbedrifter. Det kan være indrettet til transport af gods og passagerer. (cid:208) 82/890/EØF Artikel 1, stk. 1 (tilpasset) (cid:206)1 97/54/EF Artikel 1 2. Dette direktiv finder kun anvendelse på de i stk. 1 definerede traktorer, der er forsynede med luftgummiringe, og som har en konstruktivt bestemt maksimalhastighed på mellem 6 og (cid:206)1 40 km/t (cid:205). (cid:208) 78/933/EØF (tilpasset) Artikel 2 Medlemsstaterne kan ikke af grunde, der vedrører montering af de i punkt 1. 5. 7 til 1. 5. 21 i bilag I anførte påbudte eller tilladte lygter og lyssignaler, nægte EF-typegodkendelse eller national godkendelse af en traktor, når disse anordninger er monteret i overensstemmelse med de i bilag I anførte forskrifter. DA 5 DA Artikel 3 Medlemsstaterne kan ikke af grunde, der vedrører montering af de i punkt 1. 5. 7 til 1. 5. 21 i bilag I anførte påbudte eller tilladte lygter og lyssignaler, ⌦ afslå ⌫ registrering eller forbyde salg, ibrugtagning eller brug af traktorer, når de nævnte anordninger er monteret i overensstemmelse med de i bilag I anførte forskrifter. (cid:208) 78/933/EØF Artikel 4 Den medlemsstat, som har meddelt EF-typegodkendelsen, træffer alle nødvendige foranstaltninger for at holde sig underrettet om enhver ændring af en af de i bilag I, punkt 1. 1. , omhandlede dele eller kendetegn. De kompetente myndigheder i den pågældende medlemsstat afgør, om der på den ændrede traktortype skal udføres nye afprøvninger med udarbejdelse af en ny afprøvningsrapport. Såfremt afprøvningerne viser, at forskrifterne i dette direktiv ikke er opfyldt, godkendes ændringen ikke. (cid:208) 78/933/EØF (tilpasset) Artikel 5 Ændringer, som er nødvendige for at tilpasse forskrifterne i bilag ⌦ I og II ⌫ til den tekniske udvikling, vedtages ⌦ efter proceduren ⌫, i artikel ⌦ 20, stk. 2, ⌫ i direktiv ⌦ 2003/37/EF ⌫. (cid:208) 78/933/EØF Art. 7 (tilpasset) Artikel 6 Medlemsstaterne ⌦ tilsender ⌫ Kommissionen ⌦ de ⌦ bestemmelser ⌫, som de udsteder på det område, der er omfattet af dette direktiv. vigtigste ⌫ nationale (cid:208) Artikel 7 Direktiv 78/933/EØF, som ændret ved de direktiver, der er nævnt i bilag III, ophæves, uden at dette berører medlemsstaternes forpligtelser med hensyn til de i bilag III, del B, angivne frister for gennemførelse i national ret og anvendelse af direktiverne. DA 6 DA Henvisninger til det ophævede direktiv gælder som henvisninger til nærværende direktiv og læses efter sammenligningstabellen i bilag IV. Artikel 8 Dette direktiv træder i kraft på tyvendedagen efter offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Det finder anvendelse fra den […]. (cid:208) 78/933/EØF Artikel 8 Artikel 9 Dette direktiv er rettet til medlemsstaterne. Udfærdiget i Bruxelles, den […] På Europa-Parlamentets vegne […] Formand På Rådets vegne […] Formand DA 7 DA (cid:208) 78/933/EØF (tilpasset) BILAG I MONTERING AF LYGTER OG LYSSIGNALER 1. DEFINITIONER 1. 1. Traktortype med hensyn til montering af lygter og lyssignaler Ved ”traktortype med hensyn til montering af lygter og lyssignaler” forstås traktorer, der indbyrdes ikke frembyder væsentlige forskelle; sådanne forskelle kan især vedrøre: 1. 1. 1. traktorens ydre dimensioner og form 1. 1. 2. antal lygter/lyssignaler og deres anbringelse. Som andre traktortyper betragtes ikke traktorer, der frembyder forskelle anført under punkt 1. 1. 1. og 1. 1. 2. , men som ikke medfører ændringer i art, antal, placering og geometrisk synlighed af de for den pågældende traktortype påbudte lygter eller lyssignaler; ej heller traktorer med eller uden tilladte ekstra lygter eller lyssignaler. 1. 2. Tværplan Ved ”tværplan” forstås et lodret plan vinkelret på traktorens midterplan i længderetningen. 1. 3. Ubelastet traktor Ved ”ubelastet traktor” forstås traktoren i henhold til definitionen i punkt 2. 4. i bilag I (eksempel på beskrivelse) til direktiv ⌦ 2003/37/EF ⌫. 1. 4. Belastet traktor Ved ”belastet traktor” forstås traktoren belastet til den af fabrikanten angivne teknisk tilladte totalvægt: fabrikanten fastsætter også fordelingen af vægten på akslerne. 1. 5. Lygte eller lyssignal Ved ”lygte eller lyssignal” forstås en anordning, der har til formål at belyse vejbanen (projektører) eller at afgive et lyssignal. Som lygter eller lyssignaler anses endvidere belysningsanordninger for bagnummerplade samt refleksanordninger. 1. 5. 1. Tilsvarende lygter eller lyssignaler Ved ”tilsvarende lygter eller lyssignaler” forstås lygter eller lyssignaler, der har samme funktion og er tilladt i det land, hvor traktoren er registreret; disse lygter eller lyssignaler kan have andre egenskaber end dem, som var monteret, da traktoren blev godkendt under forudsætning af, at de opfylder kravene i dette bilag. DA 8 DA 1. 5. 2. Uafhængige lygter eller lyssignaler Ved ”uafhængige lygter eller lyssignaler” forstås lygter eller lyssignaler med særskilte lygteglas, særskilte lyskilder og særskilte lygtehuse. 1. 5. 3. Sammenbyggede lygter eller lyssignaler Ved ”sammenbyggede lygter eller lyssignaler” forstås anordninger med særskilte lygteglas og lyskilder, men med fælles lygtehus. 1. 5. 4. Kombinerede lygter eller lyssignaler Ved ”kombinerede lygter eller lyssignaler” forstås anordninger med særskilte lygteglas, men med samme lyskilde og samme lygtehus. 1. 5. 5. I hinanden indbyggede lygter eller lyssignaler Ved ”i hinanden indbyggede lygter eller lyssignaler” forstås anordninger med særskilte lyskilder (eller en enkelt lyskilde, der fungerer under forskellige vilkår), med delvis eller fuldstændig fælles lygteglas og med samme lygtehus. 1. 5. 6. Tildækkelig lygte Ved ”tildækkelig lygte” forstås en lygte, der helt eller delvis kan skjules, når den ikke bruges. Det kan opnås ved hjælp af et bevægeligt dæksel, ved ændring af lygtens stilling eller andre passende midler. Som ”indtrækkelig lygte” betegnes en tildækkelig lygte, der kan trækkes ind i karrosseriet. 1. 5. 6. 1. Bevægelige lygter Ved ”bevægelige lygter” forstås lygter, der er monteret på traktoren, og som kan bevæges i forhold til denne, og hvis lygteglas ikke kan tildækkes. 1. 5. 7. Lygte til fjernlys Ved ”lygte til fjernlys” forstås en lygte, der har til formål at belyse vejen på en stor strækning foran traktoren. 1. 5. 8. Lygte til nærlys Ved ”lygte til nærlys” forstås en lygte, der har til formål at belyse vejen foran traktoren uden at blænde eller volde unødig gene for førerne af modgående køretøjer eller andre trafikanter. 1. 5. 9. Tågeforlygte Ved ”tågeforlygte” forstås en lygte, der har til formål at forbedre belysningen af vejen ved tåge, snefald, uvejr eller støvskyer. 1. 5. 10. Baklygte Ved ”baklygte” forstås en lygte, der har til formål at oplyse vejen bag traktoren og at advare andre trafikanter om, at traktoren bakker eller skal til at bakke. DA 9 DA 1. 5. 11. Retningsviserblinklys Ved ”retningsviserblinklys” forstås et lyssignal, der har til formål at advare andre trafikanter om, at føreren har til hensigt at ændre kørselsretning mod højre eller venstre. 1. 5. 12. Havariblink Ved ”havariblink” forstås en anordning, som muliggør, at alle blinklys virker samtidig; det har til formål at advare andre trafikanter om en særlig fare, som traktoren midlertidigt udgør for disse. 1. 5. 13. Stoplygte Ved ”stoplygte” forstås en lygte, der har til formål at advare andre trafikanter bag traktoren om, at dens fører betjener driftsbremsen. 1. 5. 14. Bagnummerpladebelysning Ved ”bagnummerpladebelysning” forstås en anordning, der har til formål at belyse bagnummerpladen; den kan være sammensat af forskellige optiske dele. 1. 5. 15. Positionslygter (fortil) Ved ”positionslygter (fortil)” forstås lygter, der tjener til at angive traktorens tilstedeværelse samt dens bredde set forfra. 1. 5. 16. Baglygter Ved ”baglygter” forstås lygter, der tjener til at angive traktorens tilstedeværelse og bredde set bagfra. 1. 5. 17. Tågebaglygte Ved ”tågebaglygte” forstås en lygte, der har til formål at gøre traktoren mere synlig bagfra i tæt tåge. 1. 5. 18. Parkeringslygte Ved ”parkeringslygte” forstås en lygte, der har til formål at angive tilstedeværelsen af en standset traktor uden påhængskøretøj i et bebygget område; den erstatter i dette tilfælde positions- og baglygter. 1. 5. 19. Markeringslygte Ved ”markeringslygte” forstås en lygte, der anbringes så tæt som muligt ved afgrænsningen af traktorens største bredde og så højt som muligt på traktoren, og som har til formål at angive traktorens største bredde. Den har til formål for visse traktorers vedkommende at supplere positions- og baglygterne og særlig henlede opmærksomheden på traktorens dimensioner. DA 10 DA 1. 5. 20. Refleksanordning Ved ”refleksanordning” forstås en anordning, der har til formål at angive en traktors tilstedeværelse ved tilbagekastning af lys fra en lyskilde, som ikke er monteret på den pågældende traktor, idet iagttageren befinder sig i nærheden af denne lyskilde. I henhold til dette direktiv anses følgende ikke for at være refleksanordninger: – – refleksnummerplader andre refleksplader og -skilte, som skal anvendes i overensstemmelse med den enkelte medlemsstats brugerbestemmelser for så vidt angår visse kategorier af køretøjer eller visse anvendelsesformer. 1. 5. 21. Arbejdslygte Ved ”arbejdslygte” forstås en lygte, der har til formål at belyse et arbejdssted eller en arbejdsproces. 1. 6. En lygtes/lyssignals lysende flade 1. 6. 1. En lygtes/lyssignals lysende flade Ved ”en lygtes/lyssignals lysende flade” (punkt 1. 5. 7. til 1. 5. 10. ) forstås den retvinklede projektion af den fulde åbning af lygtens reflektor på et tværplan. Dækker lygteglasset (lygteglassene) kun en del af reflektorens fulde åbning, anses kun en projektion af denne del som lysende flade. Ved lygter til nærlys er den lysende flade ved lys/mørkegrænsen begrænset af lys/mørkegrænsens linje på lygteglasset. Kan reflektor og lygteglas indstilles i forhold til hinanden, benyttes midterindstillingen. 1. 6. 2. Et lyssignals lysende flade, bortset fra refleksanordninger Ved ”et lyssignals lysende flade, bortset fra refleksanordninger” (punkt 1. 5. 11. til 1. 5. 19. ) forstås den retvinklede projektion af lyssignalet på et plan vinkelret på referenceaksen, og som berører lyssignalets glas udvendigt; denne projektion begrænses af de i dette plan liggende lygterande, hvorved hver rand for sig nedsætter lyssignalets totale lysstyrke i referenceaksens retning til 98 %. Til bestemmelse af signallysets under-, over- og siderande tages kun lodrette eller vandrette planer i betragtning. 1. 6. 3. En refleksanordnings reflekterende flade Ved ”en refleksanordnings reflekterende flade” (punkt 1. 5. 20. ) forstås den retvinklede projektion af refleksanordningens reflekterende overflade i et på referenceaksen vinkelret plan begrænset af de planer, der berører reflektoroptikens ydre kanter, og som er parallelle med denne akse. Til bestemmelse af reflektorens under-, over- og sidekanter tages kun lodrette eller vandrette planer i betragtning. DA 11 DA 1. 6. 4. Synlig overflade Ved ”synlig overflade” i en bestemt iagttagelsesretning forstås den retvinklede projektion af den ydre flade af en lygtes eller et lyssignals lysåbning på et på iagttagelsesretningen vinkelret plan (se tegning i tillæg 1). 1. 7. Referenceakse Ved ”referenceakse” forstås lygtens/lyssignalets karakteristiske akse, der fastlægges af fabrikanten af lygten/lyssignalet og tjener som udgangsretning (H = 0°, V = 0°) for synsfelterne ved de fotometriske målinger og ved monteringen på traktoren. 1. 8. Referencecentrum Ved ”referencecentrum” forstås det af lygtefabrikanten angivne skæringspunkt mellem referenceaksen og lysåbningens flade. 1. 9. Vinkler for den geometriske synlighed Ved ”vinkler for den geometriske synlighed” forstås de vinkler, der afgrænser den mindste rumvinkels område, inden for hvilken den synlige overflade skal kunne ses. Dette rumvinkelområde afgrænses af kugleafsnit, hvis centrum falder sammen med lygtens referencecentrum, og hvis ækvator er parallel med vejbanen. Disse afsnit bestemmes ud fra referenceaksen. De vandrette vinkler β modsvarer længden; de lodrette α bredden. Inden for vinklerne for den geometriske synlighed må der ikke være nogen hindring for lysets udstråling fra nogen del af den synlige overflade. Hindringer, der forefindes ved lygtens/lyssignalets godkendelse, for så vidt en sådan er foreskrevet, tages ikke i betragtning. 1. 10. Afgrænsning af største bredde Ved ”afgrænsning af største bredde” på hver side af traktoren forstås det plan, der er parallelt med traktorens midterplan i længderetningen, og som går gennem det yderste punkt på traktorens bredeste sted, idet følgende fremspring lades ude af betragtning: 1. 10. 1. dæk i nærheden af deres berøringspunkt med vejbanen samt forbindelser til trykmålere for dækkene 1. 10. 2. eventuelle anordninger mod udskridning monteret på hjulene 1. 10. 3. førerspejle 1. 10. 4. retningsviserblinklys på siden, markeringslygter, positions- og baglygter samt parkeringslygter 1. 10. 5. toldplomber på traktoren samt befæstigelses- og beskyttelsesanordninger for sådanne plomber. DA 12 DA 1. 11. Største bredde Ved ”største bredde” forstås afstanden mellem de to under punkt 1. 10. definerede lodrette planer. 1. 12. Lygteenhed Ved ”en lygteenhed” forstås en samling af to eller flere ens eller uens lygter eller lyssignaler, der har samme funktion og samme farve, og som består af anordninger, hvor projektionen af de lysende flader på samme tværplan udgør mindst 60 % af arealet af det mindst mulige om lygteenhedens lysende flader omskrivelige rektangel under forudsætning af, at en sådan samling er godkendt som en lygteenhed, såfremt godkendelse kræves. Denne kombinationsmulighed gælder ikke for lygter til fjernlys, lygter til nærlys og for tågeforlygter. 1. 13. Lygtepar eller et lige antal lygter/lyssignaler Ved ”lygtepar” eller ”et lige antal lygter/lyssignaler” forstås en enkelt lysende flade i form af et lysbånd, såfremt dette bånd er anbragt symmetrisk i forhold til traktorens midterplan i længderetningen, og såfremt det mindst strækker sig til 400 mm fra afgrænsningen af traktorens største bredde på hver side og er mindst 800 mm langt. Der skal være mindst to lyskilder til oplysning af denne flade, og disse skal være anbragt så yderligt i denne som muligt. Lygtens/lyssignalets lysende flade kan bestå af særskilte komponenter, der er anbragt ved siden af hinanden, såfremt projektionen af disse komponenters lysende flader på samme tværplan udgør mindst 60% af arealet af det mindst mulige om komponenternes lysende flade omskrivelige rektangel. 1. 14. Afstanden mellem to lygter Ved ”afstanden mellem to lygter”, der vender i samme retning, forstås afstanden mellem de retvinklede projektioner af omridsene af de to ifølge punkt 1. 6. bestemte lysende flader på et plan, der er vinkelret på de pågældende referenceakser. 1. 15. Tilladt Ved ”tilladt” forstås en lygte/lyssignal, som fabrikanten kan montere efter eget valg. 1. 16. Funktionskontrol Ved ”funktionskontrol” forstås kontrollampe eller lydsignal, der angiver, om en anordning, der tilsluttes, fungerer korrekt eller ikke. 1. 17. Tilslutningskontrol Ved ”tilslutningskontrol” forstås kontrollampe eller lydsignal, der angiver, at en anordning er tilsluttet, men ikke viser, om den fungerer korrekt eller ikke. DA 13 DA 2. BEGÆRING OM EF-TYPEGODKENDELSE 2. 1. Begæring om EF-typegodkendelse for en traktortype for så vidt angår montering af lygter og lyssignaler skal indgives af traktorens fabrikant eller af dennes befuldmægtigede. (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 1999/56/EF Artikel 1 og bilag nr. 1, litra b) 2. 2. Med begæringen skal følge nedennævnte dokumenter i tre eksemplarer samt nedenstående angivelser: 2. 2. 1. beskrivelse af traktortypen i overensstemmelse med de i punkt 1. 1. nævnte angivelser 2. 2. 2. fabrikantens side som fortegnelse over anordninger, der er bestemt lygte/lyssignaludstyr. Fortegnelsen kan for hver art omfatte flere typer; hver enkelt type skal være behørigt identificeret (især godkendelsesmærke, angivelse af fabrikanten osv. ). Desuden kan fortegnelsen for hver enkelt art indeholde følgende tilføjelse: ”eller tilsvarende anordninger” fra 2. 2. 3. tegning over det samlede lygte- og lyssignaludstyr med angivelse af de forskellige lygters og lyssignalers placering på traktoren 2. 2. 4. tegninger, som for hver lygte og hvert lyssignal viser den lysende flade som defineret i punkt 1. 6. 2. 3. En ubelastet traktor monteret med lygte- og lyssignaludstyr som beskrevet i punkt 2. 2. 2. , som er repræsentativ for den type traktor, der ønskes godkendt, skal fremstilles for den kontrolmyndighed, som varetager godkendelsesafprøvningerne. 2. 4. Det i bilag II foreskrevne oplysningsskema bilægges godkendelsesskemaet. 3. ALMINDELIGE FORSKRIFTER 3. 1. Lygter og lyssignaler skal være monteret på en sådan måde, at de under normale brugsforhold og til trods for de vibrationer, som de kan blive udsat for, bevarer de egenskaber, som er foreskrevet i dette bilag, og således at traktoren kan opfylde forskrifterne i dette bilag. Især må det være udelukket, at lygter og lyssignaler utilsigtet bringes ud af indstilling. 3. 1. 1. Traktorerne skal være udstyret med elektriske tilslutningsanordninger for eventuel brug af aftagelige lyssignalanordninger. Navnlig skal traktoren være forsynet med den faste sokkel, som anbefales ved normerne ISO R 1724 (Electrical connections for vehicles with 6 or 12 volt electrical systems applying more specifically to private motor cars and lightweight trailers or caravans) (1. udgave — april 1970), eller ISO R 1185 (Electrical connections between towing and towed vehicles having 24 volt electrical systems used for international commercial transport purposes) (1. udgave — marts 1970). For så vidt angår norm ISO R 1185, er funktionen af kontakt 2 begrænset til positionslygter bagtil og til markeringslygter i venstre side. DA 14 DA 3. 2. 3. 3. Lygterne, som er beskrevet i punkt 1. 5. 7. , 1. 5. 8. og 1. 5. 9. , skal være monteret på en sådan måde, at en korrekt justering af indstillingen er let at udføre. For alle lyssignaler skal referenceaksen for lyssignalet, når det er monteret på traktoren, være parallel med traktorens standflade på vejbanen og med traktorens længdeplan. En tolerance på ± 3° er tilladt i enhver retning. Har fabrikanten af lyssignalanordningen angivet særlige monteringsforskrifter, skal disse tillige iagttages. 3. 4. Såfremt der ikke foreligger særlige forskrifter, skal lygternes/lyssignalernes højde og indstilling kontrolleres, medens traktoren ubelastet er anbragt på en plan vandret flade. 3. 5. Foreligger der ikke særlige forskrifter, skal lygterne i samme lygtepar: 3. 5. 1. være anbragt symmetrisk i forhold til traktorens midterplan i længderetningen 3. 5. 2. være indbyrdes symmetriske i forhold til traktorens midterplan i længderetningen 3. 5. 3. opfylde samme kolorimetriske forskrifter 3. 5. 4. have tilnærmelsesvis samme fotometriske egenskaber. 3. 6. 3. 7. 3. 8. Med hensyn til traktorer med asymmetrisk ydre form skal kravene i punkt 3. 5. 1. og 3. 5. 2. opfyldes i videst mulig udstrækning. Disse krav anses for opfyldt, såfremt afstanden fra de to lygter til midterplanet i længderetningen er den samme, og afstanden fra de to lygter til standfladen på vejbanen er den samme. funktioner kan være uafhængige eller Lygter/lyssignaler med sammenbyggede, kombinerede eller i samme anordning under forudsætning af, at enhver af disse lygter/lyssignaler opfylder de for denne gældende forskrifter. forskellige indbygget Største højde over vejbanen skal måles ud fra det højeste punkt på den lysende eller reflekterende flade, mindste højde over vejbanen ud fra laveste punkt på den lysende eller reflekterende flade. 3. 9. Foreligger der ikke særlige forskrifter, må ingen lygte/lyssignal udsende blinkende lys bortset fra retningsviserblinklys og havariblink. 3. 10. Intet rødt lys må være synligt fremad og intet hvidt lys bagud, bortset fra baklygte(r) og arbejdslygter. Opfyldelsen af dette krav kontrolleres på følgende måde: 3. 10. 1. synlighed af rød lygte/rødt lyssignal fremad: intet rødt lys må være direkte synligt, når traktoren iagttages, medens en iagttager bevæger sig inden for zone 1 i et tværplan 25 m foran traktorens forreste ende (se tegning i tillæg 2, fig. 1) DA 15 DA 3. 10. 2. synlighed af hvid lygte/hvidt lyssignal bagud: intet hvidt lys må være direkte synligt, når traktoren iagttages, medens en iagttager bevæger sig inden for zone 2 i et tværplan 25 m bag traktorens bageste ende (se tegning i tillæg 2, fig. 2). 3. 10. 3. Zone 1 og 2 er i deres respektive planer og som set af iagttageren begrænset på følgende måde: 3. 10. 3. 1. i højden: af to vandrette planer, der ligger hhv. 1 m og 2,20 m over vejbanen 3. 10. 3. 2. i bredden: af to lodrette planer, der hhv. fremad og bagud danner en vinkel på 15° udad med igennem i berøringspunktet eller berøringspunkterne med de lodrette planer, parallelle med midterplanet, og som afgrænser traktorens største bredde, når den har den største sporvidde. længderetningen, og som går traktorens midterplan Forefindes der flere berøringspunkter, skal det forreste vælges til zone 1, det bageste til zone 2. 3. 11. De elektriske tilslutninger skal være udført på en sådan måde, at positionslygter, samt bagnummer- forefindes) baglygter, markeringslygter pladebelysningen kun kan tændes og slukkes samtidig. sådanne (hvis 3. 12. De elektriske tilslutninger skal være udført på en sådan måde, at lygterne til fjernlys, lygterne til nærlys og tågelygterne for og bag kun kan tændes, når de under punkt 3. 11. nævnte lygter og lyssignaler er tændt. Dette krav er imidlertid ikke foreskrevet for lygter til fjernlys og lygter til nærlys, når de anvendes som advarselssignal i form af intermitterende afgivelse af lysblink med korte mellemrum med nærlyset, fjernlyset eller skiftevis med fjernlys og nærlys. 3. 13. Det af lygter/lyssignaler afgivne lys har følgende farver: – – – – – – – – – – – lygter til fjernlys: hvid lygter til nærlys: hvid tågeforlygter: hvid eller gul baklygter: hvid retningsviserblinklys: gul havariblink: gul stoplygter: rød bagnummerpladebelysning: hvid positionslygter (fortil): hvid baglygter: rød tågebaglygter: rød DA 16 DA – – – – parkeringslygter: foran hvid, bagtil rød, evt. gul, hvis de er indbygget sammen med sideretningsviserblinklysene arbejdslygte: ingen forskrifter markeringslygter: foran hvid, bagtil rød bageste, ikke trekantede refleksanordning: rød. 3. 14. En tilslutningskontrols opgave kan overtages af en funktionskontrol. 3. 15. Tildækkelige lygter og lyssignaler 3. 15. 1. Tildækning af lygter/lyssignaler er forbudt, bortset fra lygter til fjernlys, lygter til nærlys og tågeforlygter, der kan tildækkes, når de ikke er i brug. 3. 15. 2. Lygter i driftsstilling skal forblive i denne, når den under punkt 3. 15. 2. 1. omhandlede fejl optræder alene eller i forbindelse med en af de under punkt 3. 15. 2. 2. omhandlede fejl: 3. 15. 2. 1. ved svigt af den kraft, der betjener lygten eller lyssignalet 3. 15. 2. 2. ved brud (utilsigtet), forstyrrelse, kortslutning ved stelforbindelse i strømkredsen, fejl i den hydrauliske eller pneumatiske forbindelse, bowdenkabler, solenoider eller andre dele, der styrer eller overfører kraften, der aktiverer tildækningsanordningerne. 3. 15. 3. Ved svigt af betjeningsorganerne til tildækningsanordningen skal en tildækket lygte kunne bringes i driftsstilling uden brug af værktøj. 3. 15. 4. Det skal være muligt at bringe lygterne i driftsstilling og at tænde dem med et og samme betjeningsorgan, men dette udelukker ikke muligheden for at bringe dem i driftsstilling uden at tænde dem. I tilfælde af sammenbyggede lygter til fjernlys og nærlys kræves det dog kun, at betjeningsorganet kan tænde lygterne til nærlys. 3. 15. 5. Det må ikke fra førersædet være muligt forsætligt at standse de tændte lygters bevægelse, før driftsstillingen er nået. Såfremt der er fare for, at andre trafikanter kan blændes under lygternes bevægelse, må disse først kunne tændes, når de har nået den endelige stilling. 3. 15. 6. Lygten skal ved temperaturer mellem − 30° C og + 50° C kunne nå sin åbne slutstilling inden for 3 sekunder efter betjening af betjeningsorganet. 3. 16. Bevægelige lygter og lyssignaler 3. 16. 1. Med hensyn til traktorer med en sporvidde på 1 150 mm og derunder kan retningsviserblinklysene, positionslygterne fortil, baglygterne og stoplygterne være i en anden position, såfremt: 3. 16. 1. 1. disse lygter, selv når de er i en anden position, ikke er tildækket 3. 16. 1. 2. disse lygter og lyssignaler kan fastlåses i den stilling, der er påkrævet af hensyn til vejtrafikken. Fastlåsningen skal være automatisk. DA 17 DA 4. SÆRLIGE FORSKRIFTER 4. 1. Lygter til fjernlys 4. 1. 1 Montering Tilladt. 4. 1. 2. Antal 2 eller 4. 4. 1. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. 4. 1. 4. Anbringelse 4. 1. 4. 1. I bredden De ydre kanter af den lysende flade må i intet tilfælde være anbragt nærmere ved afgrænsningen af traktorens største bredde end yderkanterne af den lysende flade på lygter til nærlys. 4. 1. 4. 2. I højden Ingen særlige forskrifter. 4. 1. 4. 3. I længden Så langt fortil på traktoren som muligt; under ingen omstændigheder må lyset genere føreren, hverken direkte eller indirekte via førerspejle og/eller andre reflekterende flader på traktoren. 4. 1. 5. Geometrisk synlighed Den lysende flades synlighed, herunder zoner, som ikke forekommer oplyste i den pågældende iagttagelsesretning, skal være sikret inden for et kegleformet rum begrænset af frembringere, der udgår fra hele omkredsen af den lysende flade og danner en vinkel på mindst 5° med lygtens referenceakse. 4. 1. 6. Retning Fremad. Foruden de nødvendige anordninger til sikring af en korrekt indstilling, og såfremt der forefindes to par fjernlyslygter, kan det ene par, forudsat at dette kun kan udsende fjernlys, være drejeligt som funktion af styreapparatets drejningsvinkel; omdrejningen skal finde sted om en tilnærmelsesvis lodret akse. 4. 1. 7. Kan være ”sammenbygget” med lygter til nærlys eller andre lygter fortil. DA 18 DA 4. 1. 8. Kan ikke være ”kombineret” med nogen anden lygte eller noget andet lyssignal. 4. 1. 9. Kan være ”indbygget” 4. 1. 9. 1. sammen med lygte til nærlys, undtagen hvis lygtens fjernlys er drejeligt som funktion af styreapparatets drejningsvinkel 4. 1. 9. 2. sammen med positionslygte 4. 1. 9. 3. sammen med tågeforlygte 4. 1. 9. 4. sammen med parkeringslygte. 4. 1. 10. Elektriske tilslutninger 4. 1. 10. 1. Lygter til fjernlys kan tændes samtidig eller parvis. Ved overgang fra nærlys til fjernlys, kræves det, at mindst et par fjernlyslygter er tændt. Ved overgang fra fjernlys til nærlys, skal alle fjernlyslygter slukkes samtidig. 4. 1. 10. 2. Lygter for nærlys kan forblive tændt samtidig med lygter for fjernlys. 4. 1. 11. Tilslutningskontrol Påbudt. 4. 1. 12. Andre forskrifter 4. 1. 12. 1. Den maksimale lysstyrke fra alle lygter for fjernlys, som kan tændes samtidig, må ikke overstige 225 000 cd. 4. 1. 12. 2. Denne maksimale lysstyrke opnås ved sammenlægning af de individuelle maksimale lysstyrker målt i forbindelse med godkendelsen af typen og anført på de dertil hørende godkendelsesskemaer. 4. 2. Lygte for nærlys 4. 2. 1. Montering Påbudt. 4. 2. 2. Antal 2 4. 2. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. DA 19 DA 4. 2. 4. Anbringelse 4. 2. 4. 1. I bredden Ingen særlige forskrifter. 4. 2. 4. 2. I højde over vejbanen: 4. 2. 4. 2. 1. såfremt der kun monteres 2 lygter for nærlys: – – minimum 500 mm maksimum 1 200 mm. Denne afstand kan forøges til 1 500 mm, hvis højden 1 200 mm ikke kan overholdes på grund af traktorens konstruktion, og når anvendelsesvilkårene og arbejdsredskaberne tages i betragtning 4. 2. 4. 2. 2. (cid:206)1 for traktorer, der er udstyret til montering af anordninger fortil, tillades der to ekstra nærlys ud over de under 4. 2. 4. 2. 1 nævnte i en højde, der ikke må overstige 3 000 mm, hvis de elektriske tilslutninger er således udformet, at to par lygter til nærlys ikke kan tilsluttes samtidig. (cid:205) 4. 2. 4. 3. I længden Så langt fortil på traktoren som muligt; under ingen omstændigheder må lyset genere føreren, hverken direkte eller indirekte via førerspejle og/eller andre reflekterende flader på traktoren. 4. 2. 5. Geometrisk synlighed Denne er bestemt ved vinklerne α og β, som disse er anført i punkt 1. 9. α β = = 15° opad og 10° nedad 45° udad og 5° indad. Inden for dette felt skal tilnærmelsesvis hele den synlige overflade af lygten kunne ses. Karrosseridele eller andet udstyr i nærheden af lygten må ikke forårsage generende bivirkninger, der generer andre trafikanter. 4. 2. 6. Retning 4. 2. 6. 1. Nærlyslygter må ikke ændre retning som funktion af styreapparatets drejning. 4. 2. 6. 2. Når højden af lygter til nærlys er over eller lig med 500 og under eller lig med 1 200 mm, skal en sænkning på mellem 0,5 og 4 % af disses lyskegle kunne gennemføres. DA 20 DA 4. 2. 6. 3. Når højden af lygter til nærlys er over 1 200 og under eller lig med 1 500 mm, forhøjes den i punkt 4. 2. 6. 2. fastsatte grænse på 4 % til 6 %; de i punkt 4. 2. 4. 2. 2. omhandlede lygter skal, målt 15 mm fra lygten, have en sådan retning, at den vandrette linje, som adskiller det belyste område fra det ikke-belyste område, ligger i en højde, der kun er lig med halvdelen af afstanden mellem vejbanen og lygtens centrum. 4. 2. 7. Kan være ”sammenbygget” med lygter til fjernlys og de andre forlygter. 4. 2. 8. Kan ikke være ”kombineret” med nogen anden lygte eller noget andet lyssignal. 4. 2. 9. Kan være ”indbygget” 4. 2. 9. 1. med lygte til fjernlys, undtagen hvis denne er bevægelig som funktion af styreapparatets drejning 4. 2. 9. 2. sammen med andre lygter fortil. 4. 2. 10. Elektriske tilslutninger Indstilling af kontakt på nærlys skal tillige bevirke, at alt fjernlys slukkes. Nærlys kan forblive tændt samtidig med fjernlys. 4. 2. 11. Tilslutningskontrol Tilladt. 4. 2. 12. Andre forskrifter Forskrifterne i punkt 3. 5. 2. gælder ikke for lygter til nærlys. 4. 3. Tågeforlygter 4. 3. 1. Montering Tilladt. 4. 3. 2. Antal 2 4. 3. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. DA 21 DA 4. 3. 4. Anbringelse 4. 3. 4. 1. I bredden Ingen særlige forskrifter. 4. 3. 4. 2. I højden Mindst 250 mm over vejbanen. Ingen del af den lysende flade må befinde sig over det højeste punkt på nærlyslygtens lysende flade. 4. 3. 4. 3. I længden Så langt fortil på traktoren som muligt; under ingen omstændigheder må lyset genere føreren, hverken direkte eller indirekte via førerspejle og/eller andre reflekterende flader på traktoren. 4. 3. 5. Geometrisk synlighed Denne er bestemt ved vinklerne α og β, som disse er angivet i punkt 1. 9: α β = = 5° op og ned 45° udad og 5° indad. 4. 3. 6. Retning Tågelygterne må ikke ændre retning som funktion af styreapparatets drejning. De skal være rettet fremad uden at blænde eller unødigt genere førere af modkørende køretøjer eller andre trafikanter. 4. 3. 7. Kan være ”sammenbygget” med andre forlygter. 4. 3. 8. Må ikke være ”kombineret” med andre lygter fortil. 4. 3. 9. Kan være ”indbygget”: 4. 3. 9. 1. sammen med fjernlyslygter, der ikke kan ændre retning som funktion af styreapparatets drejning, når der er fire fjernlyslygter 4. 3. 9. 2. sammen med positionslygter fortil 4. 3. 9. 3. sammen med parkeringslygter. DA 22 DA 4. 3. 10. Elektriske tilslutninger Tågeforlygter skal kunne tændes og slukkes uafhængigt af fjernlyslygter eller nærlyslygter og omvendt. 4. 3. 11. Tilslutningskontrol Tilladt. 4. 4. Baklygter 4. 4. 1. Montering Tilladt. 4. 4. 2. Antal 1 eller 2. 4. 4. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. 4. 4. 4. Anbringelse 4. 4. 4. 1. I bredden Ingen særlige forskrifter. 4. 4. 4. 2. I højden Mindst 250 mm og højst 1 200 mm over vejbanen. 4. 4. 4. 3. I længden Bagtil. 4. 4. 5. Geometrisk synlighed Denne er bestemt ved vinklerne α og β, som disse er angivet i punkt 1. 9: 15° op og 5° ned 45° til højre og til venstre, dersom der kun er én lygte 45° udad og 30° indad, dersom der er to lygter. α β β = = = 4. 4. 6. Retning Bagud. 4. 4. 7. Kan være ”sammenbygget” med enhver anden baglygte. DA 23 DA 4. 4. 8. Kan ikke ”kombineres” med andre lygter eller lyssignaler. 4. 4. 9. Kan ikke være ”indbygget” sammen med andre lygter eller lyssignaler. 4. 4. 10. Elektriske tilslutninger De må kun kunne tændes, hvis traktoren er i bakgear, og hvis betjeningsorganet for motorens start og stop er i en sådan stilling, at motoren kan være i drift. De må ikke kunne tændes eller være tændt, hvis et af de ovenanførte krav ikke er opfyldt. 4. 4. 11. Kontrolanordning Tilladt. 4. 5. Retningsviserblinklys 4. 5. 1. Montering (jf. tillæg 3) Påbudt. Retningsviserblinklysene er inddelt i kategorier efter type (1,2 og 5), hvis anbringelse på samme traktor vises i en monteringstegning (A til D). Tegning A er kun tilladt for traktorer, hvis største længde ikke overstiger 4,60 m, og i så fald må afstanden mellem de udvendige kanter af de lysende flader ikke overstige 1,60 m. Tegningerne B, C og D kan anvendes på alle traktorer. Ekstra retningsviserblinklys kan monteres. (cid:208) 2006/26/EF Artikel 3 og bilag III, nr. 1 (cid:208) 78/933/EØF 4. 5. 2. Antal Antallet af retningsviserblinklys skal være et sådant, at det muliggør afgivelse af blinksignaler svarende til et af de i punkt 4. 5. 3. omtalte monteringstegninger. DA 24 DA 4. 5. 3. Monteringstegning (se tillæg 3) A B C D – – 2 retningsviserblinklys fortil (kategori 1) 2 retningsviserblinklys bagtil (kategori 2) Disse kan være uafhængige, sammenbyggede eller kombinerede. – – – 2 retningsviserblinklys fortil (kategori 1) 2 supplerende retningsviserblinklys på siden (kategori 5) 2 retningsviserblinklys bagtil (kategori 2) Retningsviserblinklysene fortil og de supplerende retningsviserblinklys på siden kan være uafhængige, sammenbyggede eller kombinerede. – – – – – 2 retningsviserblinklys fortil (kategori 1) 2 retningsviserblinklys bagtil (kategori 2) 2 supplerende retningsviserblinklys på siden (kategori 5) 2 retningsviserblinklys fortil (kategori 1) 2 retningsviserblinklys bagtil (kategori 2) 4. 5. 4. Anbringelse 4. 5. 4. 1. I bredden Den kant af den lysende flade, der er fjernest fra traktorens lodrette midterplan i længderetningen, må ikke være mere end 400 mm fra afgrænsningen af traktorens største bredde. Mindste afstand mellem de indvendige kanter af de to lysende flader skal være 500 mm. Når den lodrette afstand mellem retningsviserblinklys bagtil og baglygten er mindre end eller lig med 300 mm, må afstanden mellem afgrænsningen af traktorens største bredde og den udvendige kant af retningsviserblinklys bagtil ikke være mere end 50 mm større end afstanden mellem afgrænsningen af traktorens største bredde og baglygten i samme side. For retningsviserblinklys fortil skal den lysende flade være i en afstand af mindst 40 mm fra den lysende flade på nærlyslygter og tågeforlygter, såfremt disse er monterede. En mindre afstand er tilladt, hvis lysstyrken i retningsviserblinklysets referenceakse er mindst 400 cd. DA 25 DA 4. 5. 4. 2. I højden Over kørebanen: (cid:208) 2006/26/EF Artikel 3 og bilag III, nr. 2 – – – mindst 500 mm for retningsviserblinklys af kategori 5 mindst 400 mm for retningsviserblinklys af kategori 1 og 2 højst 1900 mm for alle kategorier Dersom traktorens konstruktion gør det umuligt at overholde denne grænse, kan den lysende flades højeste punkt være i 2300 mm’s højde over vejbanen for så vidt angår retningsviserblinklys af kategori 5, retningsviserblinklys af kategori 1 og 2 i tegning A, retningsviserblinklys af kategori 1 og 2 i tegning B og retningsviser- blinklys i kategori 1 og 2 i tegning D og i 2100 mm’s højde for retningsviserblinklys af kategori 1 og 2 i de andre tegninger. – op til 4000 mm for ekstra retningsviserblinklys. (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 1999/56/EF Artikel 1 og bilag nr. 1, litra c) 4. 5. 4. 3. I længden Afstanden mellem den lysende flades referencecentrum på det supplerende sideretningsviserblinklys (tegning B og C) og det tværplan, som fortil afgrænser traktorens største længde, må ikke overstige 1 800 mm. Hvis traktorens konstruktion gør det umuligt at overholde minimumsvinklerne for synlighed, kan denne afstand øges til 2 600 mm. 4. 5. 5. Geometrisk synlighed Vandrette vinkler: Jf. tillæg 3. Lodrette vinkler: 15° over og under vandret. Den lodrette vinkel under vandret kan nedsættes til 10° for sideretningsviserblinklysene i tegningerne B og C, hvis de er anbragt lavere end 1 500 mm. Det samme gælder for lygter af kategori 1 i tegningerne B og D. 4. 5. 6. Retning Hvis der af fabrikanten er fastsat særlige montageforskrifter, skal disse overholdes. DA 26 DA 4. 5. 7. Kan være ”sammenbygget” med en eller flere lygter og/eller lyssignaler, som ikke må være tildækkelige. 4. 5. 8. Kan ikke være ”kombineret” med nogen anden lygte eller noget andet lyssignal undtagen i overensstemmelse med de i punkt 4. 5. 3. nævnte diagrammer. 4. 5. 9. Kan kun være ”indbygget fælles” med parkeringslygterne, men dette gælder kun for retningsviserblinklys i kategori 5. 4. 5. 10. Elektriske tilslutninger Retningsviserblinklys lygter. Alle retningsviserblinklys på samme side af traktoren tændes og slukkes ved samme betjeningsorgan og skal blinke synkront. uafhængigt fungere andre skal af 4. 5. 11. Funktionskontrol Påbudt for alle retningsviserblinklys, der ikke direkte kan ses af føreren. Den kan bestå af et kontrollys eller et lydsignal eller begge dele. Er den et kontrollys, skal det blinke, og i tilfælde af fejlfunktion ved et af retningsviserblinklysene bortset fra sideblinklys skal det slukkes eller lyse konstant eller ændre frekvensen væsentligt. Er der kun et lydsignal, skal det kunne høres tydeligt og under tilsvarende omstændigheder ændre frekvensen væsentligt. Når en traktor er udstyret til at trække et påhængskøretøj, skal den være udstyret med et særligt kontrollys for påhængskøretøjets retningsviserblinklys, medmindre det trækkende køretøjs kontrolanordning gør det muligt at opdage fejlen ved et hvilket som helst retningsviserblinklys på den således sammensatte kombination. 4. 5. 12. Andre forskrifter Blinkfrekvensen skal være 90 ± 30 pr. minut. Første blink skal indtræffe højst et sekund efter, at blinksignalet er slået til, og første slukning inden for højst halvandet sekund. Når en traktor er udstyret til at trække et påhængskøretøj, skal betjeningsanordningen for retningsviserblinklys også kunne aktivere påhængskøretøjets traktorens retningsviserblinklys. I tilfælde af svigt, bortset fra kortslutning, af et retningsviserblinklys skal de øvrige lys fortsat blinke, men under disse omstændigheder kan blinkfrekvensen afvige fra den foreskrevne. DA 27 DA 4. 6. Havariblink 4. 6. 1. Montering Påbudt 4. 6. 2. Antal 4. 6. 3. Monteringstegning 4. 6. 4. Anbringelse 4. 6. 4. 1. I bredden 4. 6. 4. 2. I højden 4. 6. 4. 3. I længden 4. 6. 5. Geometrisk synlighed 4. 6. 6. Retning I overensstemmelse med forskrifterne under de tilsvarende afsnit under punkt 4. 5. 4. 6. 7. ”Sammenbygget”/ikke ”sammenbygget” 4. 6. 8. ”Kombineret”/ikke ”kombineret” 4. 6. 9. ”Indbygget”/ikke ”indbygget” sammen med 4. 6. 10. Elektriske tilslutninger Havariblinket skal sættes i gang ved hjælp af en særskilt betjeningsanordning, således at samtlige retningsviserblinklys blinker synkront. 4. 6. 11. Tilslutningskontrol Påbudt. Blinkende kontrollys, der kan fungere sammen med den (de) under punkt 4. 5. 11. foreskrevne kontrolanordning(er). 4. 6. 12. Andre forskrifter I overensstemmelse med forskrifterne i punkt 4. 5. 12. Når en traktor er udstyret til at trække et påhængskøretøj, skal havariblinket, når det tændes, samtidig sætte påhængskøretøjets retningsviserblinklys i gang. Havariblinket skal også kunne fungere, såfremt motorens start- og stopanordning befinder sig i en stilling, hvor motoren ikke kan være i gang. 4. 7. Stoplygte 4. 7. 1. Montering (cid:206)1 Påbudt. (cid:205) DA 28 DA 4. 7. 2. Antal 2 4. 7. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. 4. 7. 4. Anbringelse 4. 7. 4. 1. I bredden Mindst 500 mm mellem de to lygter. Denne afstand kan nedsættes til 400 mm, når traktorens største bredde er mindre end 1 400 mm. (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 2006/26/EF Artikel 3 og bilag III, nr. 3 4. 7. 4. 2. I højden Over vejbanen: mindst 400 mm, højst 1 900 mm, eller (cid:206)1 2 300 (cid:205) mm, hvis traktorens konstruktion ikke gør det muligt at overholde 1 900 mm. (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 1999/56/EF Artikel 1 og bilag nr. 1, litra d) 4. 7. 4. 3. I længden Bag på traktoren. 4. 7. 5. Geometrisk synlighed Vandret vinkel: 45° udad og indad. Lodret vinkel: 15° over og under vandret. Den lodrette vinkel under vandret kan begrænses til 10°, hvis lygten er anbragt i en højde over vejbanen, som er mindre end 1 500 mm; til 5°, hvis lygtens højde over vejbanen er mindre end 750 mm. 4. 7. 6. Retning Bagud. DA 29 DA 4. 7. 7. Kan være ”sammenbygget” med en eller flere lygter/lyssignaler bagtil. 4. 7. 8. Må ikke være ”kombineret” med anden lygte/lyssignal. 4. 7. 9. Kan være ”indbygget” sammen med baglygten eller parkeringslygten. 4. 7. 10. Elektriske tilslutninger Skal tændes, når driftsbremsen betjenes. 4. 7. 11. Funktionskontrol Tilladt. Hvis den er monteret, skal den bestå af et ikke-blinkende kontrollys, der tændes i tilfælde af mangelfuld funktion af stoplygterne. 4. 7. 12. Andre forskrifter Stoplygtens lysstyrke skal være væsentlig større end baglygternes lysstyrke. 4. 8. Bagnummerpladebelysning 4. 8. 1. Montering Påbudt. 4. 8. 2. Antal 4. 8. 3. Monteringstegning 4. 8. 4. Anbringelse 4. 8. 4. 1. I bredden 4. 8. 4. 2. I højden 4. 8. 4. 3. I længden 4. 8. 5. Geometrisk synlighed 4. 8. 6. Retning 4. 8. 7. Kan være ”sammenbygget” med en eller flere lygter/lyssignaler bagtil. 4. 8. 8. Kan være ”kombineret” med baglygter. således at det sikres, at nummerpladen belyses af anordningen DA 30 DA 4. 8. 9. Må ikke være ”indbygget” sammen med anden lygte/lyssignal. 4. 8. 10. Elektriske tilslutninger Anordningen må kun kunne tændes samtidig med baglygterne. 4. 8. 11. Tilslutningskontrol Tilladt. Hvis den er monteret, skal dens funktion kontrolleres ved den kontrolanordning, der er foreskrevet for positionslygter fortil og baglygter. 4. 9. Positionslygte (fortil) 4. 9. 1. Montering Påbudt. 4. 9. 2. Antal 2 eller 4 (jf. punkt 4. 2. 4. 2. 2. ). 4. 9. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. 4. 9. 4. Anbringelse 4. 9. 4. 1. I bredden Det punkt på den lysende flade, som er fjernest fra traktorens lodrette midterplan i længderetningen, må ikke være mere end 400 mm fra afgrænsningen af traktorens største bredde. Den mindste afstand mellem de indvendige kanter af de to lysende flader skal være 500 mm. 4. 9. 4. 2. I højden Over vejbanen: mindst 400 mm, højst 1 900 mm, eller højst (cid:206)1 2 300 mm (cid:205), hvis traktorens konstruktion ikke gør det muligt at overholde 1 900 mm. 4. 9. 4. 3. I længden Ingen særlige forskrifter under forudsætning af, at positionslygterne er rettet fremad, og at de i det efterfølgende nævnte vinkler for geometrisk synlighed overholdes. DA 31 DA 4. 9. 5. Geometrisk synlighed Vandret vinkel: For de to positionslygter fortil 10° indad og 80° udad. Dog kan vinklen på 10° indad nedsættes til 5°, hvis traktorens konstruktion ikke gør det muligt at overholde 10°. For traktorer, hvis største bredde ikke overstiger 1 400 mm, kan denne vinkel reduceres til 3°, hvis traktorens konstruktion ikke gør det muligt at overholde 10°. Lodret vinkel: 15° over og under vandret. Den lodrette vinkel under vandret kan nedsættes til 10°, hvis lygtehøjden over vejbanen er under 1 500 mm, og til 5°, hvis denne højde er under 750 mm. 4. 9. 6. Retning Fremad. 4. 9. 7. Kan være ”sammenbygget” med enhver anden lygte eller ethvert andet lyssignal fortil. 4. 9. 8. Må ikke være ”kombineret” med andre lygter/lyssignaler. 4. 9. 9. Kan være ”indbygget” sammen med enhver anden lygte/lyssignal fortil. 4. 9. 10. Elektriske tilslutninger Ingen særlige forskrifter. 4. 9. 11. Kontrolanordning Påbudt. Kontrolanordningen må ikke, når instrumentpanelets belysningsanordninger kun kan tændes i forbindelse med positionslygterne (fortil). ikke blinke. Den kræves 4. 10. Baglygter 4. 10. 1. Montering Påbudt. 4. 10. 2. Antal 2 DA 32 DA 4. 10. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. 4. 10. 4. Anbringelse 4. 10. 4. 1. I bredden Det fra traktorens midterplan i længderetningen fjerneste punkt på den lysende flade må ikke være længere end 400 mm fra afgrænsningen af traktorens største bredde. Mindste afstand mellem de to lysende fladers inderste kanter skal være 500 mm. Denne afstand kan nedsættes til 400 mm, hvis traktorens største bredde er mindre end 1 400 mm. (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 2006/26/EF Artikel 3 og bilag III, nr. 4 4. 10. 4. 2. I højden Over vejbanen: mindst 400 mm, højst 1 900 mm, eller (cid:206)1 2 300 (cid:205) mm, hvis traktorens konstruktion gør det umuligt at overholde 1 900 mm. 4. 10. 4. 3. I længden Bagtil på køretøjet. 4. 10. 5. Geometrisk synlighed: Vandret vinkel: for begge baglygter: – – enten 45° indad og 80° udad eller 80° indad og 45° udad. Lodret vinkel: 15° over og under vandret. Vinklen under vandret kan nedsættes til 10°, hvis lygtehøjden over vejbanen er under 1 500 mm, og til 5°, hvis denne højde er under 750 mm. 4. 10. 6. Retning Bagud. 4. 10. 7. Kan være ”sammenbygget” med enhver lygte/lyssignal bagtil. DA 33 DA 4. 10. 8. Kan være ”kombineret” med bagnummerpladebelysningen. 4. 10. 9. Kan være ”indbygget” sammen med stoplygten, tågebaglygten eller parkeringslygten. 4. 10. 10. Elektriske tilslutninger Ingen særlige forskrifter. 4. 10. 11. Tilslutningskontrol Påbudt. Skal kombineres med kontrolanordningen for positionslygterne (fortil). 4. 11. Tågebaglygter 4. 11. 1. Montering Tilladt. 4. 11. 2. Antal 1 eller 2. 4. 11. 3. Monteringstegning Den skal opfylde kravene for geometrisk synlighed. 4. 11. 4. Anbringelse 4. 11. 4. 1. I bredden Når der kun er en tågebaglygte, skal den anbringes på den side af traktorens lodrette midterplan i længderetningen, der er modsat den i registreringslandet påbudte vejbane. I alle tilfælde skal afstand mellem tågebaglygten og stoplygten være større end 100 mm. 4. 11. 4. 2. I højden Over vejbanen: mindst 400 mm, højst 1 900 mm, eller 2 100 mm, hvis traktorens konstruktion gør det umuligt at overholde 1 900 mm. 4. 11. 4. 3. I længden Bagtil på traktoren. DA 34 DA 4. 11. 5. Geometrisk synlighed Vandret vinkel: 25° udad og indad. Lodret vinkel: 5° over og under vandret. 4. 11. 6. Retning Bagud. 4. 11. 7. Kan være ”sammenbygget” med enhver anden lygte eller ethvert andet lyssignal bagtil. 4. 11. 8. Må ikke være ”kombineret” med andre lygter eller lyssignaler. 4. 11. 9. Kan være ”indbygget” sammen med baglygter eller parkeringslygter. 4. 11. 10. Elektriske tilslutninger Må kun kunne tændes, når nærlyslygter eller tågeforlygter er tændt. Dersom der er monteret tågeforlygter, skal det være muligt at slukke tågebaglygten uafhængigt af tågeforlygterne. 4. 11. 11. Tilslutningskontrol Påbudt. Uafhængig kontrollampe med fast lysstyrke. 4. 12. Parkeringslygte 4. 12. 1. Montering Tilladt. 4. 12. 2. Antal Fremgår af monteringstegningen. 4. 12. 3. Monteringstegning – – enten to lygter fortil og to lygter bagtil eller en lygte på hver side. DA 35 DA 4. 12. 4. Anbringelse 4. 12. 4. 1. I bredden Det punkt på den lysende flade, der er fjernest fra traktorens lodrette midterplan i længderetningen, må ikke være mere end 400 mm fra afgrænsningen for traktorens største bredde. Hvis der kun er 2 lygter, skal de være anbragt på hver side af traktoren. 4. 12. 4. 2. I højden Over vejbanen: mindst 400 mm, højst 1 900 mm, eller højst 2 100 mm, hvis traktorens konstruktion ikke gør det muligt at overholde 1 900 mm. 4. 12. 4. 3. I længden Ingen særlige forskrifter. 4. 12. 5. Geometrisk synlighed Vandret vinkel: 45° udad, fremad og bagud. Lodret vinkel: 15° over og under vandret. Den lodrette vinkel under vandret kan nedsættes til 10°, hvis lygtens højde over vejbanen er mindre end 1 500 mm, og til 5°, hvis denne højde er under 750 mm. 4. 12. 6. Retning Således at lygterne opfylder forskrifterne for synlighed fremad og bagud. 4. 12. 7. Kan være ”sammenbygget” med enhver anden lygte/lyssignal. 4. 12. 8. Må ikke være ”kombineret” med andre lygter/lyssignaler. 4. 12. 9. Kan være ”indbygget” – – – fortil: sammen med positionslygte fortil, lygte til nærlys, lygte til fjernlys og tågeforlygte bagtil: sammen med baglygte, stoplygte og tågebaglygte sammen med retningsviserblinklys i kategori 5. DA 36 DA 4. 12. 10. Elektriske tilslutninger De elektriske tilslutninger skal være udført således, at parkeringslygten kan lyse i traktorens ene side, uden at nogen af de andre lygter tændes. 4. 12. 11. Kontrolanordning Tilladt. Forefindes en kontrolanordning, må den ikke kunne forveksles med kontrolanordningen for positionslygter fortil og for baglygte. 4. 12. 12. Andre forskrifter Disse lygters funktion kan også sikres ved samtidig tænding af positionslygte (fortil) og baglygte i samme side af traktoren. 4. 13. Markeringslygter 4. 13. 1. Montering Tilladt på traktorer med en bredde over 2,10 m. Forbudt på alle andre traktorer. 4. 13. 2. Antal 2 synlige forfra, 2 synlige bagfra. 4. 13. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. 4. 13. 4. Anbringelse 4. 13. 4. 1. I bredden Så tæt som muligt ved afgrænsningen af traktorens største bredde. 4. 13. 4. 2. I højden Så højt som det er foreneligt med kravet om anbringelse i forhold til bredden og om lygternes symmetri. 4. 13. 4. 3. I længden Ingen særlige forskrifter. DA 37 DA 4. 13. 5. Geometrisk synlighed Vandret vinkel: 80° udad. Lodret vinkel: 5° over og 20° under vandret. 4. 13. 6. Retning Således at lygterne opfylder forskrifterne for synlighed fremad og bagud. med andre lygter/lyssignaler, med undtagelse af det i punkt 4. 2. 4. 2. 2 omhandlede tilfælde. 4. 13. 7. Må ikke være ”sammenbygget” 4. 13. 8. Må ikke være ”kombineret” 4. 13. 9. Må ikke være ”indbygget” sammen 4. 13. 10. Elektriske tilslutninger Ingen særlige forskrifter. 4. 13. 11. Kontrolanordning Tilladt. 4. 13. 12. Andre forskrifter Med forbehold af at alle andre krav er opfyldt, kan de bagfra og forfra synlige lygter i samme side af traktoren udgøre en enkelt anordning. En markeringslygtes position i forhold til positionslygten (fortil) hhv. baglygten i samme side skal være således, at afstanden mellem de hinanden nærmest liggende punkter i de lysende fladers projektioner i det lodrette tværplan ikke er mindre end 200 mm. 4. 14. Ikke-trekantede refleksanordninger bagtil 4. 14. 1. Montering Påbudt. 4. 14. 2. Antal 2 eller 4 (jf. punkt 4. 14. 5. 2. ). 4. 14. 3. Monteringstegning Ingen særlige forskrifter. DA 38 DA 4. 14. 4. Anbringelse 4. 14. 4. 1. I bredden Det punkt på den lysende flade, der er fjernest fra traktorens lodrette midterplan i længderetningen, må ikke være mere end 400 mm fra afgrænsningen af traktorens største bredde. Afstand mellem refleksanordningernes indvendige kanter: mindst 600 mm. Denne afstand kan nedsættes til 400 mm, når traktorens største bredde er mindre end 1 300 mm. 4. 14. 4. 2. I højden Over vejbanen mindst 400 mm og højst 900 mm. Den maksimale grænse kan forøges til 1 200 mm, når det ikke er muligt at overholde 900 mm uden at anvende monteringsanordninger, der er udsat for let at blive beskadiget eller ødelagt. 4. 14. 4. 3. I længden Ingen særlige forskrifter. 4. 14. 5. Geometrisk synlighed 4. 14. 5. 1. Vandret vinkel: 30° indad og udad. Lodret vinkel: 15° over og under vandret. Den lodrette vinkel under vandret kan nedsættes til 5°, hvis højden over vejbanen er mindre end 750 mm. 4. 14. 5. 2. Hvis det ikke er muligt at overholde ovennævnte forskrifter for anbringelse og synlighed, kan der monteres 4 refleksanordninger, som opfylder følgende monteringsforskrifter: 4. 14. 5. 2. 1. to refleksanordninger skal være anbragt højst 900 mm over vejbanen, og den mindste tilladte afstand mellem de indvendige kanter er 400 mm: den lodrette synsvinkel over vandret skal være 15° 4. 14. 5. 2. 2. de to andre skal anbringes højst (cid:206)1 2 300 (cid:205) mm over vejbanen, og forskrifterne i punkt 4. 14. 4. 1. og 4. 14. 5. 1. skal overholdes. (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 2006/26/EF Artikel 3 og bilag III, nr. 5 4. 14. 6. Retning Bagud. DA 39 DA 4. 14. 7. Kan være ”sammenbygget” med enhver anden lygte og ethvert andet lyssignal. 4. 14. 8. Særlige forskrifter Refleksanordningens reflekterende flade kan have dele fælles med den lysende flade på enhver anden lygte og ethvert andet lyssignal anbragt bagtil. 4. 15. Arbejdslygte 4. 15. 1. Montering Tilladt. 4. 15. 2. Antal Ingen særlige forskrifter. 4. 15. 3. Monteringstegning 4. 15. 4. Anbringelse 4. 15. 4. 1. I bredden 4. 15. 4. 2. I højden 4. 15. 4. 3. I længden 4. 15. 5. Geometrisk synlighed 4. 15. 6. Retning (cid:208) 78/933/EØF (cid:206)1 2006/26/EF Artikel 3 og bilag III, nr. 6 Ingen særlige forskrifter (cid:206)1 4. 15. 7. Kan være ”sammenbygget” (cid:205) 4. 15. 8. Må ikke være ”kombineret” med andre lygter eller lyssignaler. 4. 15. 9. Må ikke være ”indbygget” sammen 4. 15. 10. Elektriske tilslutninger Denne projektør skal kunne tændes uafhængigt af alle de andre lygter og lyssignaler, da den ikke tjener til belysning af vejen eller til signalgivning i trafikken. DA 40 DA 4. 15. 11. Kontrolanordning Tilladt. 5. OVERENSSTEMMELSE MED DEN GODKENDTE TYPE 5. 1. Enhver traktor i en serie skal svare til den godkendte traktortype for så vidt angår montering af lygter og lyssignaler med hensyn til de i dette direktiv omhandlede kendetegn. DA 41 DA Tillæg 1 DA 42 DA Tillæg 2 DA 43 DA Tillæg 3 RETNINGSVISERBLINKLYS: GEOMETRISK SYNLIGHED Diagram D Diagram D DA 44 DA (cid:208) 78/933/EØF (tilpasset) (cid:206)1 1999/56/EF Artikel 1 og bilag nr. 2, litra a) BILAG II EKSEMPEL Myndighedens navn BILAG TIL EF-TYPEGODKENDELSESSKEMA FOR TRAKTORTYPE MED HENSYN TIL MONTERING AF LYGTER OG LYSSIGNALER (cid:206)1 Artikel 4, stk. ⌦ 3 ⌫ ⌦ i Europa-Parlamentets og Rådets direktiv 2003/37/EF af 26. maj 2003 om typegodkendelse af landbrugs- eller skovbrugstraktorer og af deres påhængskøretøjer og udskifteligt trukket materiel samt af systemer, komponenter og tekniske enheder til disse køretøjer og om ophævelse af direktiv 74/150/EØF ⌫ (cid:205) EF-typegodkendelse nr. ……………. ………………………………………………………… 1. 2. 3. 4. 5. 5. 1. 5. 2. 5. 3. 5. 4. 5. 5. 5. 6. 5. 7. 5. 8. 5. 9. Mærke (firmabetegnelse) ……. ……………………………………………………… Type og handelsbetegnelse …………………………………………………………… Fabrikantens navn og adresse ………………………………………………………… Den befuldmægtigedes navn og adresse (eventuelt) ………………………………. … Belysningsanordninger monterede på den til godkendelse (1) …. …………………………………………………………………… traktor, der er fremstillet Lygter til fjernlys: ja/nej (2) Lygter til nærlys: ja/nej (2) Tågeforlygter: ja/nej (2) Baklygter: ja/nej (2) Retningsviserblinklys (fortil): ja/nej (2) Retningsviserblinklys (bagtil): ja/nej (2) Sideretningsviserblinklys: ja/nej (2) Havariblink: ja/nej (2) Stoplygter: ja/nej (2) 5. 10. Bagnummerpladebelysning: ja/nej (2) DA 45 DA 5. 11. Positionslygter (fortil): ja/nej (2) 5. 12. Baglygter: ja/nej (2) 5. 13. Tågebaglygter: ja/nej (2) 5. 14. Parkeringslygter: ja/nej (2) 5. 15. Markeringslygter: ja/nej (2) 5. 16. Ikke trekantede refleksanordninger bagtil: ja/nej (2) 5. 17. Arbejdslygte: ja/nej (2) ________________________________ (1) Der vedlægges tegninger over traktoren, som anført i pkt. 2. 2. 3. i bilag I til ⌦ Europa-Parlamentets og Rådets direktiv [. /…/EF] af […] om montering af lygter og lyssignaler på landbrugs- og skovbrugshjultraktorer ⌫ Ikke gældende angivelser overstreges. (2) DA 46 DA 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. Tilsvarende lygter/lyssignaler: ja/nej (1) (jf. pkt. 15) …. ……………………………… Traktor fremstillet til godkendelse den. ……………………………………………… Kontrolmyndighed. …………………………………………………………………. Afprøvningsrapportens dato. ………………………………………………………… Afprøvningsrapportens nummer ……………………………………………………… EF-typegodkendelse med hensyn meddeles/nægtes (1) til montering af lygter og lyssignaler Sted ……. …………………………………………………………………………. … Dato ………. …………………………………………………………………………. Underskrift …. ………………………………………………………………………… Der vedlægges følgende dokument(er), som påføres ovennævnte typegodkendelses- nummer: ………fortegnelse(r) over anordninger, der er bestemt fra fabrikanten side som lygte/lyssignaludstyr; for hver anordning anføres fabrikat og godkendelsesmærke. Denne (disse) lyssignaler«. (1) fortegnelse(r) omfatter en liste over »tilsvarende lygter/ 16. Eventuelle bemærkninger: ………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………… ……………………… ________________________________ (1) Ikke gældende angivelse overstreges. ____________________ DA 47 DA (cid:207) BILAG III Del A Ophævet direktiv med oversigt over ændringer (jf. artikel 7) Rådets direktiv 78/933/EØF (EFT L 325 af 20. 11. 1978, s. 16) Rådets direktiv 82/890/EØF (EFT L 378 af 31. 12. 1982, s. 45) Europa Parlamentets og Rådets direktiv 97/54/EF (EFT L 277 af 10. 10. 1997, s. 24) Kommissionens direktiv 1999/56/EF (EFT L 146 af 11. 6. 1999, s. 31) Kommissionens direktiv 2006/26/EF (EUT L 65 af 7. 3. 2006, s. 22) Kun hvad angår henvisnin- gerne til artikel 1, stk. 1 i direktiv 78/933/EØF Kun hvad angår henvisnin- gerne til artikel 1 i direktiv 78/933/EØF Kun hvad angår henvisnin- gerne til artikel 3 og bilag III i bestemmelserne i direktiv 78/933/EØF DA 48 DA Del B Liste over frister for gennemførelse i national ret og anvendelse (jf. artikel 7) Direktiv Gennemførelsesfrist Anvendelsesdato 78/933/EØF 82/890/EØF 97/54/EF 1999/56/EF 2006/26/EF 25. april 1980 22. juni 1984 - - 22. september 1998 23. september 1998 30. juni 2000 1. juli 2000(1) 31. december 2006 (2) (1) I overensstemmelse med artikel 2 i direktiv 1999/56/EF: ”1. Fra den 1. juli 2000 kan medlemsstaterne ikke - nægte EF-typegodkendelse eller udstedelse af det dokument, der er omhandlet i artikel 10, stk. 1, tredje led, i direktiv 74/150/EØF, for en traktortype eller national typegodkendelse - forbyde første ibrugtagning af sådanne traktorer hvis traktorerne opfylder forskrifterne i direktiv 78/933/EØF som ændret ved dette direktiv. 2. Fra den 1. januar 2001 kan medlemsstaterne - - ikke længere udstede det dokument, der er omhandlet i artikel 10, stk. 1, tredje led, i direktiv 74/150/EØF, for en traktortype, hvis den ikke opfylder forskrifterne i direktiv 78/933/EØF som ændret ved dette direktiv nægte national typegodkendelse af en traktortype, hvis den ikke opfylder forskrifterne i direktiv 78/933/EØF som ændret ved dette direktiv. ” (2) I overensstemmelse med artikel 5 i direktiv 2006/26/EF: ”1. Fra den 1. januar 2007 gælder det, for så vidt angår køretøjer, som opfylder kravene i henholdsvis direktiv 74/151/EØF, 78/933/EØF, 77/311/EØF og 89/173/EØF som ændret ved dette direktiv, at medlemsstaterne af grunde vedrørende genstanden for det pågældende direktiv: a) b) ikke må nægte EF-typegodkendelse eller national typegodkendelse ikke må forbyde registrering, salg eller ibrugtagning af sådanne køretøjer. 2. Fra den 1. juli 2007 gælder det, for så vidt angår køretøjer, som ikke opfylder kravene i henholdsvis direktiv 74/151/EØF, 78/933/EØF, 77/311/EØF og 89/173/EØF som ændret ved dette direktiv, at medlemsstaterne af grunde vedrørende genstanden for det pågældende direktiv: a) b) ikke længere må meddele EF-typegodkendelse kan nægte at udstede national typegodkendelse. DA 49 DA 3. Fra den 1. juli 2009 gælder det, for så vidt angår køretøjer, som ikke opfylder kravene i henholdsvis direktiv 74/151/EØF, 78/933/EØF, 77/311/EØF og 89/173/EØF som ændret ved dette direktiv, at medlemsstaterne af grunde vedrørende genstanden for det pågældende direktiv: a) skal anse typeattester, der ledsager fabriksnye køretøjer i henhold til bestemmelserne i direktiv 2003/37/EF, for ugyldige til det i samme direktivs artikel 7, stk. 1, nævnte formål b) kan nægte registrering, salg og ibrugtagning af sådanne nye køretøjer. ” _____________ DA 50 DA BILAG IV SAMMENLIGNINGSTABEL Direktiv 78/933/EØF Nærværende direktiv Artikel 1 - 5 Artikel 6 Artikel 7, stk. 1 Artikel 7, stk. 2 - - Artikel 8 Bilag I Bilag II - - Artikel 1 – 5 - - Artikel 6 Artikel 7 Artikel 8 Artikel 9 Bilag I Bilag II Bilag III Bilag IV _____________ DA 51 DA

Mål T-235/10: Tribunalens dom av den 6 juli 2011 — Timehouse mot harmoniseringsbyrån (Formen av en klocka med taggade kanter) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering av ett tredimensionellt märke — Formen av en klocka med taggade kanter — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2011-07-06

http://publications.europa.eu/resource/cellar/92401ccf-d7f0-4baa-9bbe-ddc6ddfb417b

swe

C_2011238SV. 01001601. xml 13. 8. 2011    SV Europeiska unionens officiella tidning C 238/16 Tribunalens dom av den 6 juli 2011 — Timehouse mot harmoniseringsbyrån (Formen av en klocka med taggade kanter) (Mål T-235/10) (1) (Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering av ett tredimensionellt märke - Formen av en klocka med taggade kanter - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7. 1 b i förordning (EG) nr 207/2009) 2011/C 238/24 Rättegångsspråk: tyska Parter Sökande: Timehouse GmbH (Eystrup, Tyskland) (ombud: advokaten V. Knies) Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: B. Schmidt) Saken Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 11 mars 2010 (ärende R 0942/2009-1) avseende en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett tredimensionellt varumärke föreställande en klocka. Domslut 1. Talan ogillas. 2. Timehouse GmbH förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. (1)  EUT C 209, 31. 7. 2010

2010/386/FUSP: Rådets afgørelse 2010/386/FUSP af 12. juli 2010 om ajourføring af listen over de personer, grupper og enheder, som er omfattet af artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP om anvendelse af specifikke foranstaltninger til bekæmpelse af terrorisme

2010-07-12

http://publications.europa.eu/resource/cellar/ea10d92b-8895-4e43-82d0-24febbff2a74

dan

L_2010178DA. 01002801. xml 13. 7. 2010    DA Den Europæiske Unions Tidende L 178/28 RÅDETS AFGØRELSE 2010/386/FUSP af 12. juli 2010 om ajourføring af listen over de personer, grupper og enheder, som er omfattet af artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP om anvendelse af specifikke foranstaltninger til bekæmpelse af terrorisme RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Union, særlig artikel 29, og ud fra følgende betragtninger: (1) Den 27. december 2001 vedtog Rådet fælles holdning 2001/931/FUSP om anvendelse af specifikke foranstaltninger til bekæmpelse af terrorisme (1). (2) Den 22. december 2009 vedtog Rådet afgørelse 2009/1004/FUSP om ajourføring af listen over de personer, grupper og enheder, som er omfattet af artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP (2). (3) I overensstemmelse med artikel 1, stk. 6, i fælles holdning 2001/931/FUSP er det nødvendigt at foretage en fuldstændig gennemgang af listen over de personer, grupper og enheder, som afgørelse 2009/1004/FUSP finder anvendelse på. (4) Nærværende afgørelse indeholder resultatet af den gennemgang, som Rådet har foretaget vedrørende de personer, grupper og enheder, som artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP finder anvendelse på. (5) Rådet har fastslået, at der ikke længere er grund til at bevare visse grupper på listen over de personer, grupper og enheder, som artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP finder anvendelse på. (6) Rådet har konkluderet, at med undtagelse af de grupper, der er omhandlet i betragtning 5, har de andre personer, grupper og enheder, som artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP finder anvendelse på, været involveret i terrorhandlinger som omhandlet i artikel 1, stk. 2 og 3, i fælles holdning 2001/931/FUSP, at der er truffet en afgørelse for så vidt angår disse af en kompetent myndighed som omhandlet i artikel 1, stk. 4, i nævnte fælles holdning, og at de fortsat skal være omfattet af de deri fastsatte specifikke restriktive foranstaltninger. (7) Listen over de personer, grupper og enheder, som artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP finder anvendelse på, bør ajourføres i overensstemmelse hermed — VEDTAGET DENNE AFGØRELSE: Artikel 1 Listen over de personer, grupper og enheder, som artikel 2, 3 og 4 i fælles holdning 2001/931/FUSP finder anvendelse på, er indeholdt i bilaget til denne afgørelse. Artikel 2 Afgørelse 2009/1004/FUSP ophæves. Artikel 3 Denne afgørelse træder i kraft på dagen for offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Udfærdiget i Bruxelles, den 12. juli 2010. På Rådets vegne S. LARUELLE Formand (1)  EFT L 344 af 28. 12. 2001, s. 93. (2)  EUT L 346 af 23. 12. 2009, s. 58. BILAG LISTE OVER PERSONER, GRUPPER OG ENHEDER, JF. ARTIKEL 1 1. PERSONER 1. ABOU, Rabah Naami (alias Naami Hamza, alias Mihoubi Faycal, alias Fellah Ahmed, alias Dafri Rèmi Lahdi), født den 1. 2. 1966 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 2. ABOUD, Maisi (alias den schweiziske Abderrahmane), født den 17. 10. 1964 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 3. AL-MUGHASSIL, Ahmad Ibrahim (alias ABU OMRAN, alias AL-MUGHASSIL, Ahmed Ibrahim), født den 26. 6. 1967 i Qatif-Bab al Shamal (Saudi-Arabien), saudiarabisk statsborger 4. AL-NASSER, Abdelkarim Hussein Mohamed, født i Al Ihsa (Saudi-Arabien), saudiarabisk statsborger 5. AL YACOUB, Ibrahim Salih Mohammed, født den 16. 10. 1966 i Tarut (Saudi-Arabien), saudiarabisk statsborger 6. ARIOUA, Kamel (alias Lamine Kamel), født den 18. 8. 1969 i Constantine (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 7. ASLI, Mohamed (alias Dahmane Mohamed), født den 13. 5. 1975 i Ain Taya (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 8. ASLI, Rabah, født den 13. 5. 1975 i Ain Taya (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 9. ATWA, Ali (alias BOUSLIM, Ammar Mansour, alias SALIM, Hassan Rostom), Libanon, født i 1960 i Libanon, libanesisk statsborger 10. BOUYERI, Mohammed (alias Abu ZUBAIR, alias SOBIAR, alias Abu ZOUBAIR), født den 8. 3. 1978 i Amsterdam (Nederlandene) - medlem af »Hofstadgroep« 11. DARIB, Noureddine (alias Carreto; alias Zitoun Mourad), født den 1. 2. 1972 i Algeriet - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 12. DJABALI, Abderrahmane (alias Touil), født den 1. 6. 1970 i Algeriet - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 13. EL FATMI, Nouredine (alias Nouriddin EL FATMI, alias Nouriddine EL FATMI, alias Noureddine EL FATMI, alias Abu AL KA'E KA'E, alias Abu QAE QAE, alias FOUAD, alias FZAD, alias Nabil EL FATMI, alias Ben MOHAMMED, alias Ben Mohand BEN LARBI, alias Ben Driss Muhand IBN LARBI, alias Abu TAHAR, alias EGGIE), født den 15. 8. 1982 i Midar (Marokko), pas nr. N829139 (Marokko) - medlem af »Hofstadgroep« 14. EL-HOORIE, Ali Saed Bin Ali (alias AL-HOURI, Ali Saed Bin Ali, alias EL-HOURI, Ali Saed Bin Ali), født den 10. 7. 1965 eller den 11. 7. 1965 i El Dibabiya (Saudi-Arabien), saudiarabisk statsborger 15. FAHAS, Sofiane Yacine, født den 10. 9. 1971 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 16. IZZ-AL-DIN, Hasan (alias GARBAYA, Ahmed, alias SA-ID, alias SALWWAN, Samir), Libanon, født i 1963 i Libanon, libanesisk statsborger 17. MOHAMMED, Khalid Shaikh (alias ALI, Salem, alias BIN KHALID, Fahd Bin Adballah, alias HENIN, Ashraf Refaat Nabith, alias WADOOD, Khalid Adbul), født den 14. 4. 1965 eller den 1. 3. 1964 i Pakistan, pas nr. 488555 18. MOKTARI, Fateh (alias Ferdi Omar), født den 26. 12. 1974 i Hussein Dey (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 19. NOUARA, Farid, født den 25. 11. 1973 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 20. RESSOUS, Hoari (alias Hallasa Farid), født den 11. 9. 1968 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 21. SEDKAOUI, Noureddine (alias Nounou), født den 23. 6. 1963 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 22. SELMANI, Abdelghani (alias Gano), født den 14. 6. 1974 i Algier (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 23. SENOUCI, Sofiane, født den 15. 4. 1971 i Hussein Dey (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 24. TINGUALI, Mohammed (alias Mouh di Kouba), født den 21. 4. 1964 i Blida (Algeriet) - medlem af »al-Takfir« og »al-Hijra« 25. WALTERS, Jason Theodore James (alias Abdullah, alias David), født den 6. 3. 1985 i Amersfoort (Nederlandene), pas nr. NE8146378 (Nederlandene) - medlem af »Hofstadgroep« 2. GRUPPER OG ENHEDER 1. »Abu Nidal Organisation« - »ANO«, (alias »Fatah Revolutionary Council«, alias »Arab Revolutionary Brigades«, alias »Black September« (»Sorte September«), alias »Revolutionary Organisation of Socialist Muslims«) 2. »Al-Aqsa Martyrs’ Brigade« (»Al Aqsa-Martyrernes Brigade«) 3. »Al-Aqsa. e. V. « 4. »Al-Takfir« og »al-Hijra« 5. »Aum Shinrikyo« (alias »AUM«, alias »Aum Supreme Truth«, alias »Aleph«) 6. »Babbar Khalsa« 7. »Det Filippinske Kommunistparti«, herunder »New People’s Army« - »NPA«, Filippinerne 8. »Gama’a al-Islamiyya« (alias »Al-Gama’a al-Islamiyya«)(»Islamisk Gruppe« - »IG«) 9. »İslami Büyük Doğu Akıncılar Cephesi« - »IBDA-C« (»Great Islamic Eastern Warriors Front«) 10. »Hamas«, herunder »Hamas-Izz al-Din al-Qassem« 11. »Hizbul Mujahideen« - »HM« 12. »Hofstadgroep« 13. »Holy Land Foundation for Relief and Development« 14. »International Sikh Youth Federation« - »ISYF« 15. »Khalistan Zindabad Force« - »KZF« 16. »Det Kurdiske Arbejderparti« - »PKK« (alias »KADEK«, alias »KONGRA-GEL«) 17. »De Tamilske Tigre« - »LTTE« 18. »Ejército de Liberación Nacional« (»Den Nationale Befrielseshær«) 19. »Palestinian Islamic Jihad« (»Palæstinensisk Islamisk Jihad«) - »PIJ« 20. »Popular Front for the Liberation of Palestine« (»Folkefronten til Palæstinas Befrielse«) - »PFLP« 21. »Popular Front for the Liberation of Palestine-General Command« (»Folkefronten til Palæstinas Befrielse-Generalkommandoen«) (alias »PFLP-General Command«) 22. »Fuerzas armadas revolucionarias de Colombia« - »FARC« (»Colombias Væbnede Revolutionære Styrker«) 23. »Devrimci Halk Kurtuluș Partisi-Cephesi« - »DHKP/C«, (alias »Devrimci Sol« (»Revolutionary Left«), alias »Dev Sol«) (»Revolutionary People's Liberation Army/Front/Party«) 24. »Sendero Luminoso« - »SL« (»Den Lysende Sti«) 25. »Stichting Al Aqsa« (alias »Stichting Al Aqsa Nederland«, alias »Al Aqsa Nederland«) (»Al Aqsa-foreningen i Nederlandene«) 26. »Teyrbazen Azadiya Kurdistan« - »TAK« (alias »Kurdistan Freedom Falcons«, alias »Kurdistan Freedom Hawks«) 27. »Autodefensas Unidas de Colombia« - »AUC« (»De Forenede Selvforsvarsstyrker i Colombia«)

Mål C-63/14: Talan väckt den 10 februari 2014 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

2014-02-10

http://publications.europa.eu/resource/cellar/0947fd6a-d44d-11e3-8cd4-01aa75ed71a1

swe

C_2014135SV. 01002201. xml 5. 5. 2014    SV Europeiska unionens officiella tidning C 135/22 Talan väckt den 10 februari 2014 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike (Mål C-63/14) 2014/C 135/26 Rättegångsspråk: franska Parter Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky) Svarande: Republiken Frankrike Yrkanden Sökanden yrkar att domstolen ska — fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF och artiklarna 3, 4 och 5 i kommissionens beslut 2013/435/EU av den 2 maj 2013 om det statliga stöd SA. 22843 (2012/C) (f. d. 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för Société Nationale Corse Méditerranée och Compagnie Méridionale de Navigation (1) genom att inte inom de föreskrivna fristerna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att stödmottagaren betalar tillbaka det statliga stöd som förklarats olagligt och oförenligt med den inre marknaden i artikel 2. 1 i ovannämnda beslut, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ställa in alla utbetalningar av det stöd som avses i nämnda artikel 2. 1 och genom att inte inom den fastställda fristen informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att följa det aktuella beslutet, samt — förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna. Grunder och huvudargument Den frist inom vilken Republiken Frankrike borde ha sett till att det olagliga stöd som betalats ut till SNCM betalades tillbaka löpte ut fyra månader efter den dag då beslutet delgavs. (1)  EUT L 220, s. 20

Rådets beslut av den 15 oktober 2018 om utnämning av ordinarie ledamöter och suppleanter för Portugal i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft

2018-10-15

http://publications.europa.eu/resource/cellar/7bb0997e-d2a8-11e8-9424-01aa75ed71a1

swe

C_2018376SV. 01000901. xml 18. 10. 2018    SV Europeiska unionens officiella tidning C 376/9 RÅDETS BESLUT av den 15 oktober 2018 om utnämning av ordinarie ledamöter och suppleanter för Portugal i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft (2018/C 376/04) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (1), särskilt artiklarna 23 och 24, med beaktande av de förteckningar över kandidater som har överlämnats till rådet av medlemsstaternas regeringar, och av följande skäl: (1) Genom sitt beslut av den 28 september 2018 (2) utnämnde rådet ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft (nedan kallad kommittén) för perioden 25 september 2018–24 september 2020. (2) Portugals regering har lagt fram nomineringar till ett antal platser som ska tillsättas. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Följande personer utnämns härmed till ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft för perioden till och med den 24 september 2020: I. REGERINGSFÖRETRÄDARE Land Ordinarie ledamöter Suppleanter Portugal Isabel VILELAS Helena BENTES Helena Cristina BARBOSA DOS SANTOS Artikel 2 Rådet kommer att utnämna de ordinarie ledamöter och suppleanter som ännu inte nominerats vid ett senare tillfälle. Artikel 3 Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas. Utfärdat i Luxemburg den 15 oktober 2018. På rådets vägnar E. KÖSTINGER Ordförande (1)  EUT L 141, 27. 5. 2011, s. 1. (2)  Rådets beslut av den 28 september 2018 om utnämning av ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft (EUT C 366, 10. 10. 2018, 3)

Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalgs udtalelse om forslag til Rådets afgørelse om retningslinjer for medlemsstaternes beskæftigelsespolitikker — KOM(2011) 6 endelig — 2011/0007 (CNS)

2011-02-16

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d0e51df4-aca4-43c0-ad4b-d827ce2e249d

dan

C_2011107DA. 01007701. xml 6. 4. 2011    DA Den Europæiske Unions Tidende C 107/77 Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalgs udtalelse om forslag til Rådets afgørelse om retningslinjer for medlemsstaternes beskæftigelsespolitikker KOM(2011) 6 endelig — 2011/0007 (CNS) 2011/C 107/20 Rådet besluttede den 26. januar 2011 under henvisning til artikel 148 i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde at anmode om Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalgs udtalelse om: Forslag til Rådets afgørelse om retningslinjer for medlemsstaternes beskæftigelsespolitikker KOM(2011) 6 endelig — 2011/0007 (CNS). Da EØSU fuldt ud går ind for forslagets indhold og allerede har behandlet dette emne i sin udtalelse CESE 763/2010, vedtaget den 27. maj 2010 (1), besluttede det på sin 469. plenarforsamling den 16. -17. februar 2011, mødet den 16. februar 2011, med 119 stemmer for, ingen imod og 3 hverken for eller imod at afgive en udtalelse, som støtter Kommissionens forslag, og at henvise til den holdning, det gav udtryk for i ovennævnte dokument. Bruxelles, den 16. februar 2011 Staffan NILSSON Formand for Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg (1)  EØSU's udtalelse om Retningslinjer for beskæftigelsespolitikker, EUT C 21 af 21. 1. 2011, s. 66

Kommissionens förordning (EG) nr 1627/2003 av den 17 september 2003 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina och Republiken Indonesien

2003-09-17

http://publications.europa.eu/resource/cellar/ae1bfbb3-5458-4a7c-9c7d-5df38ad75030

swe

L 232/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1627/2003 av den 17 september 2003 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina och Republiken Indonesien EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1972/2002 (2), särskilt artikel 7 i denna, efter samråd med rådgivande kommittén, och av följande skäl: A. FÖRFARANDE (1) (2) (3) (4) (5) Den 19 december 2002 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenska- pernas officiella tidning (3) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av natriumcyklamat med ursprung i Kina och Indonesien. Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingivits i november 2002 av en spansk tillverkare, Productos aditivos SA, som svarar för hela gemenskapens tillverkning. Klagomålet innehöll bevisning för att den berörda produkten dumpades och att detta medförde väsentlig skada, och denna bevis- ning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes. Kommissionen underrättade officiellt den klagande tillverkaren i gemenskapen, de exporterande till- verkare, de importörer och de användare som den visste var berörda samt företrädarna för Kina och Indonesien om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen i till- kännagivandet om inledande av förfarandet lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Ett antal exporterande tillverkare i Kina och Indonesien, den enda tillverkaren i gemenskapen, importörer, användare och leverantörer lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter hördes som inom den ovannämnda tidsfristen begärde att bli hörda och visade att det fanns särskilda skäl att höra dem. Kommissionen inhämtade, genom frågeformulär som skickades ut till alla kända parter, och kontrol- lerade i den utsträckning det var möjligt alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för att preli- minärt fastställa dumpningens och skadans omfattning samt gemenskapens intresse. Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från följande företag: a) Tillverkare i gemenskapen — Productos aditivos SA, Barcelona, Spanien b) Importörer/handlare och användare i gemenskapen — La Casera, SA (Cadbury Schweppes), Madrid — Palatinit GmbH, Mannheim Vid ovannämnda företag gjordes också kontrollbesök. c) Exporterande tillverkare i Kina — Fang Da Food Additive (Shen Zhen) Limited — Fang Da Food Additive (Yang Quan) Limited (1) EGT L 56, 6. 3. 1996, s. 1. (2) EGT L 305, 7. 11. 2002, s. 1. (3) EGT C 318, 19. 12. 2002, s. 7. 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/13 — Zhong Hua Fang Da (HK) Ltd (närstående exportör i Hongkong) — Golden Time Enterprise (Shenzhen) Co. Ltd — Rainbow Rich Industrial Ltd (närstående exportör i Hongkong) d) Exporterande tillverkare i Indonesien — PT. Golden Sari, Bandar Lampung (6) (7) (8) Kontrollbesöken i Kina och Indonesien, som normalt äger rum innan några preliminära bedöm- ningar görs, ställdes in på grund av reserestriktioner till följd av Sars. Ett meddelande om följderna av Sars för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar har offentliggjorts i Europeiska unio- nens officiella tidning (1). Kontrollbesök genomfördes dock avseende de exporterande tillverkare som begärde behandling som företag som är verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) innan dessa reserestriktioner hade antagits. Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 oktober 2001–30 september 2002 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är rele- vanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”). B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT 1. Allmänt Natriumcyklamat är en råvara som används som livsmedelstillsats och som i Europeiska gemen- skapen och i många andra länder får lov att användas som sötningsmedel i mat och dryck med lågt kaloriinnehåll eller avsedda för dietetisk bruk. Produkten används i stor utsträckning av livsmedelsin- dustrin liksom av tillverkare av sötningsmedel för bordsbruk med lågt kaloriinnehåll eller avsedda för dietetiskt bruk (sacketter). Små mängder används också av läkemedelsindustrin. Natriumcyklamat är ett kemiskt rent ämne. Som när det gäller alla rena kemikalier kan det dock innehålla en liten andel föroreningar som mäts i mg/kg av produkten. Denna mängd, som är reglerad genom lagstiftning (direktiv 94/35/EG), avgör cyklamatens kvalitet. Cyklamat finns i två former, hydratiserad med 15 % kristallvatten och vattenfri med upp till 1 % fuktighet. Dessa två fuktighetsgrader förändrar inte cyklamatens huvudsakliga egenskaper och användningsområden, utan ändrar bara dess sötningsförmåga. Det hydratiserade formen är mindre söt på grund av sitt vatteninnehåll. Priserna varierar av samma skäl. Den vattenfria formen är cirka 15 % dyrare än den hydratiserade formen. Båda formerna bör således inom ramen för detta förfarande betraktas som en och samma produkt. 2. Den berörda produkten (9) Den berörda produkten är natriumcyklamat med ursprung i Kina och Indonesien som för närva- rande klassificeras enligt KN-nummer ex 2929 90 00. (10) Undersökningen visade att alla typer av den berörda produkten, trots skillnader i produktform, har samma fysiska och kemiska egenskaper och används för samma syften. Av dessa skäl betraktas i detta antidumpningsförfarande alla typer av den berörda produkten som en och samma produkt. 3. Likadan produkt (11) Inga skillnader påträffades mellan den berörda produkten och den natriumcyklamat som tillverkades och såldes på de inhemska marknaderna i Kina och Indonesien. Indonesien fungerade också som jämförbart land i syfte att fastställa normalvärdet för Kina. Den cyklamaten har samma grund- läggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som den som exporteras från dessa länder till gemenskapen. (12) Inga skillnader konstaterades heller mellan den berörda produkten och den natriumcyklamat som tillverkades av det klagande företaget och såldes på gemenskapens marknad. De har båda samma fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden. (13) Natriumcyklamat som säljs på hemmamarknaden i Kina och Indonesien och exporteras till gemen- skapen och natriumcyklamat som tillverkas och säljs i gemenskapen bör därför anses vara en likadan produkt som den berörda produkten i enlighet med artikel 1. 4 i förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad ”grundförordningen”). (1) EUT C 191, 13. 8. 2003, s. 2. L 232/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 C. DUMPNING 1. Indonesien 1. 1 Normalvärde (14) En exporterande tillverkare i Indonesien besvarade kommissionens frågeformulär. Kontrollbesöken, som var planerade till maj 2003, måste ställas in på grund av de reserestriktioner som infördes till följd av Sars. (15) Under dessa omständigheter undersöktes om de uppgifter beträffande inhemska priser och kostnader som lämnats i svaren på frågeformuläret kunde ligga till grund för en preliminär beräkning av normalvärdet. Det konstaterades att de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren i detta avseende var så otillräckliga och oklara att de inte kunde ligga till grund för ett någorlunda korrekt resultat. Den exporterande tillverkarens svar på kommissionens skrivelse om att svaren på frågeformuläret var ofullständiga har inte klargjort situationen. Det fanns inga andra tillförlitliga informationskällor tillgängliga som kommissionen kunde ha anlitat för att kontrollera och komplet- tera de uppgifter som den exporterande tillverkaren hade överlämnat. Därför drogs slutsatsen att kommissionen i brist på andra alternativ var tvungen att använda de uppgifter som fanns tillgängliga för det preliminära fastställandet av normalvärdet. I detta avseende ansågs de uppgifter som överläm- nats i samband med klagomålet vara den lämpligaste utgångspunkten för att fastställa normalvärdet. (16) Det genomsnittliga pris i Indonesien som angavs i klagomålet har därför använts för att fastställa det preliminära normalvärdet. Den samarbetande exporterande tillverkaren underrättades och gavs tillfälle att lämna sina synpunkter. Undersökningen fortsätter och skulle de uppgifter som den expor- terande tillverkaren lämnat kompletteras och klargöras kommer kommissionen att göra en ny beräk- ning av normalvärdet baserad på svaren i frågeformuläret. 1. 2 Exportpris (17) På grund av att det infördes reserestriktioner till följd av Sars kunde de uppgifter som den samarbe- tande exporterande tillverkaren tillhandahöll inte kontrolleras. Det undersöktes om de uppgifter beträffande exportpriser som lämnats i svaret på frågeformuläret skulle kunna ligga till grund för en preliminär beräkning av dumpningen. Det konstaterades att de uppgifter som lämnats av den expor- terande tillverkaren i detta avseende var så otillräckliga att de inte kunde ligga till grund för ett någorlunda korrekt resultat. Den exporterande tillverkarens svar på kommissionens skrivelse om att svaren på frågeformuläret var ofullständiga har inte klargjort situationen. Kommissionen hade inte tillgång till några andra tillförlitliga informationskällor som kunde ha gjort det möjligt för den att kontrollera och komplettera de uppgifter som den exporterande tillverkaren hade överlämnat. Därför drogs slutsatsen att kommissionen i brist på andra alternativ var tvungen att använda de uppgifter som fanns tillgängliga för det preliminära fastställandet av exportpriset. Det genomsnittliga import- pris för Indonesien som framkom av statistik från Eurostat användes för att fastställa exportpriset. Undersökningen fortsätter och skulle de uppgifter som den exporterande tillverkaren lämnat kompletteras och klargöras kommer kommissionen att beräkna ett individuellt exportpris baserat på svaren i frågeformuläret. 1. 3 Jämförelse (18) Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på grundval av priset fritt fabrik och i samma handelsled. För att det skulle kunna göras en rättvis jämförelse togs det i enlighet med artikel 2. 10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter i faktorer som kunde påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Eftersom kommissionen i detta skede av undersökningen inte hade tillgång till kontrollerade uppgifter beträffande kostnader och utgifter och i brist på andra mer tillförlitliga uppgifter var den tvungen att använda de relevanta kostnader som angivits i klagomålet för att göra nödvändiga justeringar för olikheter i transport- och försäkringskostnader. 1. 4 Dumpningsmarginal (19) Det normalvärde och det exportpris som fastställts i enlighet med redogörelsen ovan jämfördes i enlighet med artikel 2. 11 i grundförordningen på grundval av ett vägt genomsnitt. 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/15 (20) Den preliminära dumpningsmarginalen uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull fastställdes till 25,5 % för Indonesien. 2. 1 Marknadsekonomisk status 2. Kina (21) Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina skall enligt artikel 2. 7 b i grundförord- ningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2. 7 c, dvs. i de fall det visas att marknadsekonomiska förhållanden råder när det gäller tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Dessa krite- rier är i korthet följande: 1. Företagens beslut rörande verksamheten och kostnader fattas utifrån marknadsvillkoren. 2. Det sker en oberoende revision av räkenskaperna, och räkenskaperna tillämpas för alla ändamål. 3. Det förekommer inte någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekono- miska systemet. 4. Rättssäkerhet och stabila villkor garanteras genom lagstiftning om konkurser och ägandeförhål- landen. 5. Valutaomräkning sker till marknadskurser. (22) (23) (24) Tre kinesiska exporterande tillverkare ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2. 7 b i grundförordningen och lämnade in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status inom angivna tidsfrister. Två av dem var närstående företag. Kommissionen inhämtade alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga och kontrollerade alla de uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk status på plats hos företagen i fråga. För alla tre företagen konstaterades att de på det hela taget fattade sina beslut om priser och kost- nader utan något större statligt inflytande enligt artikel 2. 7 c och att deras kostnader och priser återspeglade marknadsvärden. Företagens räkenskaper var föremål för oberoende revision i enlighet med internationella redovisningsnormer, och deras produktionskostnader och finansiella situation var inte föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. De tre berörda företagen omfattades av relevant lagstiftning om konkurser och ägandeför- hållanden och det fanns inga indikationer på att rättssäkerheten och villkoren i samband med dessa företags verksamhet var sämre respektive mindre stabila i detta avseende. Dessutom skedde valuta- omräkningarna till marknadskurs. Därför drogs slutsatsen att följande tre företag uppfyllde villkoren i artikel 2. 7 c i grundförordningen: — Fang Da Food Additive (Shen Zhen) Limited. — Fang Da Food Additive (Yang Quan) Limited. — Golden Time Enterprise (Shenzhen) Co. Ltd. (25) Det beslutades därför att dessa företag skulle beviljas marknadsekonomisk status. Kommissionen samrådde med rådgivande kommittén och de parter som var direkt berörda underrättades om detta. Gemenskapsindustrin gavs tillfälle att Inga synpunkter lämnades dock beträffande beslutet om marknadsekonomisk status. lämna sina synpunkter. 2. 2 Normalvärde för företag som beviljats marknadsekonomisk status (26) Efter beslutet om att bevilja vissa företag marknadsekonomisk status begärde kommissionen att dessa företag skulle inlämna ett fullständigt svar på frågeformuläret med uppgifter om inhemsk försäljning och tillverkningskostnader för den berörda produkten och den likadana produkten. Kontrollbesöken som var planerade till maj 2003 måste ställas in på grund av de reserestriktioner som infördes till följd av Sars. L 232/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 (27) Under dessa omständigheter undersöktes om de uppgifter beträffande inhemska priser och kostnader som lämnats i svaren på frågeformuläret kunde ligga till grund för en preliminär beräkning av normalvärdet. Det konstaterades att de uppgifter som lämnats av alla kinesiska tillverkare i detta avseende var så otillräckliga att de inte kunde ligga till grund för ett någorlunda korrekt resultat. De exporterande tillverkarnas svar på kommissionens skrivelse om att deras svar på frågeformulären var ofullständiga har inte klargjort situationen. Det fanns inga tillförlitliga informationskällor tillgängliga som kommissionen kunde ha anlitat för att kontrollera och komplettera de uppgifter som de expor- terande tillverkarna hade överlämnat. Därför drogs slutsatsen att kommissionen i brist på andra alternativ var tvungen att använda de uppgifter som fanns tillgängliga för det preliminära faststäl- landet av normalvärdet. I detta avseende ansågs de uppgifter som överlämnats i samband med klago- målet vara den lämpligaste utgångspunkten för att fastställa normalvärdet. (28) Därför valdes, i linje med rådande praxis beträffande länder som håller på att gå över till marknads- ekonomi, ett jämförbart land. Priserna i Indonesien ansågs vara ett rimligt substitut för priserna i Kina eftersom Indonesien har en konkurrensutsatt inhemsk marknad på vilken åtminstone tre tillver- kare agerar. Eftersom den berörda produkten endast tillverkas i gemenskapen, Kina och Indonesien drog gemenskapen slutsatsen att Indonesien preliminärt kan användas som jämförbart land i det här fallet. (29) Det genomsnittliga pris i Indonesien som angavs i klagomålet har därför använts för att fastställa det preliminära normalvärdet för alla kinesiska exporterande tillverkare. De samarbetande exporterande tillverkarna underrättades och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Undersökningen fortsätter emel- lertid och skulle de uppgifter de lämnat kompletteras och klargöras kommer kommissionen att beräkna enskilda normalvärden för varje exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status. 2. 3 Exportpris för företag som beviljats marknadsekonomisk status (30) På grund av att det infördes reserestriktioner till följd av Sars kunde de uppgifter som de samarbe- tande exporterande tillverkarna tillhandahållit inte kontrolleras på plats. Det konstaterades dock att alla samarbetande exporterande tillverkare sålde den berörda produkten till oberoende kunder i gemenskapen via närstående företag i Hongkong. Kommissionen konstaterade dessutom att det genomsnittliga exportpris som rapporterats i svaren på dess frågeformulär låg i linje med det genomsnittliga importpris som framkommit av uppgifter från Eurostat. (31) Det ansågs därför lämpligt att fastställa exportpriset på grundval av det genomsnittliga exportpris som rapporterats av var och en av de samarbetande exporterande tillverkare som beviljats marknads- ekonomisk status. Således gick det att preliminärt beräkna en individuell dumpningsmarginal för var och en av dessa exporterande tillverkare. 2. 4 Jämförelse för företag som beviljats marknadsekonomisk status (32) Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på grundval av priset fritt fabrik och i samma handelsled. För att det skulle kunna göras en rättvis jämförelse togs det i enlighet med artikel 2. 10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter i faktorer som kunde påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Eftersom kommissionen i detta skede av undersökningen inte hade tillgång till kontrollerade eller andra tillförlitliga uppgifter beträffande kostnader och utgifter var den tvungen att betrakta de relevanta kostnader som angivits i klagomålet som de bästa tillgäng- liga uppgifterna, och de användes för att göra nödvändiga justeringar för olikheter i transport- och försäkringskostnader. 2. 5 Dumpningsmarginal för företag som beviljats marknadsekonomisk status (33) För de tre exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status jämfördes för varje företag det vägda genomsnittliga normalvärdet, som fastställts i enlighet med förfarandet ovan, med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten, i enlighet med artikel 2. 11 i grundförordningen. Då två av de tre exporterande tillverkarna var närstående företag beräknades en genomsnittlig dumpningsmarginal för dessa närstående företag i enlighet med kommissionens stan- dardförfarande. 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/17 2. 6 Dumpningsmarginal för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status (34) Då den sammanlagda exportvolym som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna uppgav var betydligt lägre än den importvolym som uppgavs i uppgifter från Eurostat under undersökningspe- rioden, drogs preliminärt slutsatsen att bristen på samarbetsvilja var betydande (cirka 47 % av den sammanlagda importen av den berörda produkten till gemenskapen). Exportpriset för icke-samar- betsvilliga exporterande tillverkare fastställdes därför på grundval av Eurostats uppgifter om genom- snittligt importpris för Kina under undersökningsperioden. (35) För alla icke-samarbetsvilliga företag beräknades en landsomfattande dumpningsmarginal genom en jämförelse av normalvärdet i klagomålet med det exportpris som beräknats på grundval av det genomsnittliga importpriset i uppgifterna från Eurostat (se skäl 34). 2. 7 Preliminära dumpningsmarginaler för Kina (36) De preliminära dumpningsmarginalerna utryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår till följande: Fang Da Food Additive (Shenzhen) Co. Ltd Fang Da Food Additive (Yangquan) Co. Ltd Golden Time Enterprise Co. Ltd Alla andra företag 5,8 % 5,8 % 23,4 % 29,5 % D. GEMENSKAPSINDUSTRIN (37) Natriumcyklamat tillverkas av ett enda företag i gemenskapen, det klagande företaget Productos aditivos SA. Det anses därför utgöra gemenskapsindustrin, i den mening som avses i artikel 4. 1 i grundförordningen, och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”. E. SKADA 1. Förbrukning i gemenskapen (38) Gemenskapens förbrukning grundades på den sammanlagda importvolymen av den berörda produkten till gemenskapen enligt uppgifter från Eurostat och gemenskapsindustrins sammanlagda kontrollerade försäljning på gemenskapens marknad. (39) Förbrukningen av natriumcyklamat i gemenskapen uppgick till cirka 7 640 ton under under- sökningsperioden. Denna siffra är cirka 50 % högre än vid skadeundersökningsperiodens början. Ökningen var mellan 2000 och 2001 12,7 % och mellan 2001 och undersökningsperioden 27,4 %. Förbrukning i gemenskapen Natriumcyklamat (i ton) 5 093 5 317 5 996 7 641 1999 2000 2001 Undersök- ningsperioden Index 100 104 118 150 L 232/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 2. Import av natriumcyklamat till gemenskapen a) Sammantagen bedömning av den berörda importens verkningar (40) Kommissionen undersökte huruvida verkan av importen från alla berörda länder skulle bedömas sammantaget enligt artikel 3. 4 i grundförordningen. Enligt den artikeln skall verkningarna av import ”slås samman endast om det fastställs att a) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9. 3 och omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar samt b) det är lämpligt att slå samman verkan av importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrens- villkoren mellan de olika importerade produkterna och den likadana gemenskapsprodukten”. (41) Med beaktande av de villkor som fastställs i artikel 3. 4 i grundförordningen påminner kommissionen om att de dumpningsmarginaler som konstaterats låg mellan 5,7 % och 29,5 % för Kina och uppgick till 25,5 % för Indonesien, dvs. avsevärt över miniminivån. (42) Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade dessutom importen från de två berörda länderna, och den hade framför allt en betydande andel av gemenskapens marknad. Trots en liten minskning för Indonesien under undersökningsperioden låg volymen av importen från vart och ett av de två länderna, och således motsvarande marknadsandelar, avsevärt över miniminivån. Vidare låg priserna för importen från de tre länderna på samma nivå. (43) Slutligen visade kommissionens analys att de berörda produkterna som importerades från de länder som är föremål för undersökning var fullständigt utbytbara sinsemellan och med den likadana produkt som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin. Alla produkter såldes också till samma sorts kunder med tillämpning av en liknande prispolitik. (44) Därför drogs preliminärt slutsatsen att det var lämpligt att vid bedömningen slå samman verkan av importen från Kina och Indonesien i enlighet med artikel 3. 4 i grundförordningen. b) Importens volym och marknadsandel (45) De kinesiska samarbetande exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten via närstående företag i Hongkong för export till gemenskapen. Av undersökningen framkom att det inte fanns någon tillverkning av natriumcyklamat i Hongkong och inte heller någon annanstans än i Kina, Indonesien och gemenskapen. Uppgifterna från Eurostat beträffande importvolymen från Hongkong beaktades därför tillsammans med relevanta uppgifter för Kina. På grundval av uppgifter från Eurostat ökade importvolymen från Kina och Indonesien drastiskt under skadeundersökningspe- rioden. Importökningen var särskilt tydlig mellan 2000 och undersökningsperioden då den mer än fördubblades. Sammanlagd dumpad import (i ton) 1999 100 Index 2000 104 2001 155 Undersöknings- perioden 235 (46) Marknadsandelen för den dumpade importen ökade med 56 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade marknadsandelen togs helt och hållet från den marknadsandel som gemenskapsindustrin tidigare hade innehaft. Marknadsandel för den dumpade importen 1999 100 Index 2000 99 2001 131 Undersöknings- perioden 156 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/19 c) Verkningar av den dumpade importens pris på gemenskapsmarknaden (47) Enligt uppgifter från Eurostat varierade det genomsnittliga priset för dumpad import från de berörda länderna mellan 1999 och undersökningsperioden. Priserna för Kina har fastställs på grundval av ett genomsnitt av de uppgifter som Eurostat rapporterat för både Kina och Hongkong. Även om det visade på en ökning med 20 % mellan 1999 och 2000 är den allmänna tendensen för hela skadeun- dersökningsperioden en minskning med 8 %. Dumpat exportpris per kilo 1999 100 Index 2000 120 2001 102 Undersöknings- perioden 92 d) Prisunderskridande (48) För att fastställa prisunderskridandet analyserade kommissionen prisuppgifter för undersökningspe- rioden. Gemenskapsindustrins försäljningspriser är det genomsnittliga nettoförsäljningspris fritt fabrik till icke närstående kunder som angivits i svaren på frågeformuläret och som kontrollerats på plats efter att avdrag, rabatter och avgifter räknats av. Detta jämfördes med det genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna och importpriset för Kina och Indonesien i Eurostats uppgifter. Dessa priser låg på cif-nivå och en lämplig justering gjordes för att de tullar som normalt sett betalas på import skulle vara inbegripna. (49) På grundval av dessa uppgifter konstaterades preliminärt att det förekom prisunderskridande i samband med import från Kina och Indonesien. Graden av prisunderskridande, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris, låg på upp till 18 % för Kina och ca 20 % för Indonesien. 3. Gemenskapsindustrins situation a) Inledande anmärkning (50) (51) För att skydda affärshemligheter har det varit nödvändigt att lägga fram uppgifterna beträffande gemenskapsindustrin i indexerade siffror. I enlighet med artikel 3. 5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den dumpade impor- tens inverkan på gemenskapsindustrin en utvärdering av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som påverkar industrins situation från 1999 (basåret) till undersökningsperioden. b) Tillverkning, kapacitet och kapacitetsutnyttjande Index 1999 2000 2001 Produktion (i ton) Kapacitet (i ton) Kapacitetsutnyttjande 100 100 100 93 100 92 95 100 95 Undersök- ningsperioden 90 100 90 (52) Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins produktion med 10 %. Då produktionskapaciteten förblev oförändrad under samma period minskade kapacitetsutnyttjandet med 10 %, i linje med produktionsutvecklingen. L 232/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 c) Försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt Försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt Volym (ton) Index Marknadsandel Index Försäljningspris (euro/kg) Index 1999 2000 2001 Undersök- ningsperioden 100 100 100 105 100 100 96 82 103 101 67 97 (53) Trots att gemenskapens förbrukning ökade kraftigt mellan 2000 och undersökningsperioden har gemenskapsindustrins försäljningsvolymer inte ökat. Följaktligen föll dess marknadsandel kraftigt, vilket framgår av tabellen ovan. Detta skall ses mot bakgrund av utvecklingen av importen från Indonesien och Kina vars gemensamma marknadsandel däremot ökade betydligt under skadeun- dersökningsperioden. (54) Gemenskapsindustrin förlorade 33 % av sin marknadsandel mellan 1999/2000 och undersöknings- perioden. (55) Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser minskade under skadeundersökningspe- rioden. Minskningen var särskilt markant mellan 2001 och undersökningsperioden då försäljning- spriserna minskade med 5,8 %. d) Lager (56) Till följd av den minskade försäljningen ökade lagren av egentillverkad natriumcyklamat betydligt mellan 2000 och undersökningsperioden. Uppgifterna för undersökningsperioden, som endast omfattande nio månader av 2002, har räknats om till en årsbaserad uppgift. Volym (ton) 1999 100 2000 68 2001 101 Undersöknings- perioden (2002) 130 Index e) Lönsamhet (57) Gemenskapsindustrins lönsamhet har minskat kraftigt under perioden vilket har lett till att den ådragit sig betydande förluster under undersökningsperioden. 1999 100 Index Lönsamhet 2000 34 2001 36 Undersöknings- perioden - 11 f) Investeringar, avkastning på investeringar, kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital Investeringar (euro) Index Avkastning på investeringar Index Kassaflöde Index (euro) 1999 100 100 100 2000 199 36 47 2001 483 37 47 Undersöknings- perioden 38 - 11 9 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/21 (58) Under skadeundersökningsperioden gjordes stora investeringar, i synnerhet under 2001. Det bör noteras att gemenskapstillverkaren är ett väletablerat företag med en lång tradition inom natrium- cyklamatstillverkning som går tillbaka till 1960. Det krävdes därför investeringar för att underhålla den toppmoderna utrustningen och förbli konkurrenskraftig. De investeringar som gjorts under skadeundersökningsperioden var framför allt ersättningsinvesteringar. Ett betydande belopp investe- rades också för att uppfylla miljöbestämmelser som införts av de spanska myndigheterna. (59) På grund av förändringen av marknadsvillkoren, särskilt minskningen av försäljningspriserna, senare- lades eller återkallades nya investeringar i stor utsträckning under undersökningsperioden trots att förbrukningen i gemenskapen fortsatte att öka. (60) Avkastningen på investeringarna, uttryckt som förhållandet mellan gemenskapsindustrins nettovinst och balansvärdet netto av dess investeringar, följde vinstutvecklingen och minskade med 111 % under skadeundersökningsperioden. (61) Gemenskapsindustrins kassaflöde försämrades med 91 % under skadeundersökningsperioden i linje med utvecklingen av lönsamheten. (62) Av undersökningen framkom att det blev svårare för gemenskapsindustrin att skaffa fram kapital under skadeundersökningsperioden, i synnerhet på grund av förlusterna under undersökningspe- rioden. g) Sysselsättning, produktivitet och löner 1999 100 100 2000 107 105 2001 107 102 Undersöknings- perioden 107 110 100 86 89 84 Sysselsättning Index Genomsnittlig personalkostnad per anställd (1 000 euro) Index Produktivitet anställd) Index (per (63) Sysselsättningen med avseende på den berörda produkten var stabil under skadeundersökningspe- rioden. Produktiviteten per anställd (fastställd på grundval av antalet ton som tillverkats delat med antalet anställda) minskade mellan 1999 och undersökningsperioden. Den genomsnittliga kostnaden per anställd ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden. h) Den aktuella dumpningens storlek; tidigare dumpning eller subventionering (64) Verkan för gemenskapsindustrin av den nuvarande dumpningsmarginalens storlek kan inte anses försumbar med tanke på den berörda importens omfattning och priser. (65) Undersökningen visade att importen med ursprung i Kina och Indonesien totalt sett såldes till dumpade priser på gemenskapens marknad under undersökningsperioden. Pristrycket på gemenska- pens priser skulle ha varit mindre eller till och med obefintligt utan dumpning. (66) Vidare fanns det inga tecken på att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden återhämtade sig från följderna av tidigare dumpning eller subventionering. 4. Slutsats om skada (67) Under skadeundersökningsperioden ökade lågprisimporten till dumpade priser från Kina och Indo- nesien betydligt på gemenskapsmarknaden, och de viktigaste skadeindikatorerna för gemenskapsin- dustrin visade en negativ utveckling. (68) En del ekonomiska indikatorer beträffande gemenskapsindustrins situation, såsom försäljning och sysselsättning, visade en något positiv utveckling under skadeundersökningsperioden. Många indika- torer försämrades dock betydligt under samma period, till exempel priser, marknadsandelar, lager, lönsamhet, avkastningen på investeringar och kassaflöde. L 232/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 (69) Med beaktande av alla faktorer, i synnerhet gemenskapsindustrins sjunkande försäljningspriser vid en tidpunkt då förbrukningen ökade och de därmed sammanhängande ekonomiska förlusterna och minskade investeringsnivåerna under undersökningsperioden, anses det preliminärt att gemenskaps- industrin har lidit väsentlig skada. F. ORSAKSSAMBAND 1. Inledning (70) Kommissionen undersökte i enlighet med artikel 3. 6 och 3. 7 i grundförordningen huruvida den dumpade importen av natriumcyklamat med ursprung i Kina och Indonesien hade vållat gemen- skapsindustrin skada som kan betecknas som väsentlig. Utöver den dumpade importen omfattade undersökningen även andra kända faktorer som samtidigt eventuellt kunde vålla gemenskapsin- dustrin skada. Detta skedde för att säkerställa att den eventuella skada dessa faktorer vållat inte till- skrevs den dumpade importen. 2. Verkningar av den dumpade importen (71) Den dumpade importen från Kina och Indonesien ökade med 135 % under skadeundersökningspe- rioden. Ökningen skedde snabbare än ökningen av gemenskapens förbrukning, vilken ökade med 50 % under samma period. Denna ökade import och förbrukning sammanföll med en period då gemenskapsindustrins försäljning var ganska stabil. Marknadsandelen för den dumpade importen från de två berörda länderna ökade med 56 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökade marknadsandel sammanföll med en motsvarande minskning av gemenskapsindustrins marknads- andel under undersökningsperioden. Det är därför tydligt att importen övertog den del av marknads- andelen som gemenskapstillverkaren hade förlorat. (72) Den ökade importen sammanföll också med sjunkande priser och förluster för gemenskapsindustrin. Av den snabbt ökande förbrukningen och det betydande prisunderskridandet framgår att de ökade importnivåerna måste ha förorsakat detta pristryck. Den låga prisnivån på den dumpade importen innebar också att priserna hölls nere och gemenskapsindustrin kunde inte höja priserna för att täcka kostnadsökningar. Gemenskapsindustrin kunde dessutom inte öka sitt kapacitetsutnyttjande, vilket borde ha varit det givna tillvägagångssättet med tanke på den ökade förbrukning som noterats för skadeundersökningsperioden, och därmed dra nytta av lägre kostnader. 3. Verkningar av andra faktorer a) Gemenskapsindustrins exportresultat (73) länder utanför EG varierade under skadeundersökningsperioden, men Volymen av exporten till utgjorde endast 15–18 % av gemenskapsindustrins sammanlagda försäljningsvolym under den peri- oden. De genomsnittliga exportpriserna låg alltid högre än försäljningspriserna på gemenskapens marknad. De kinesiska och indonesiska tillverkarnas närvaro på exportmarknaderna har lett till minskade vinster för gemenskapsindustrins export. Det noterades att på marknader där dessa produkter inte fanns kunde prisnivåerna upprätthållas och vinster göras. Tvärtemot försäljningen i gemenskapen gav exporten inte desto mindre fortfarande vinst under undersökningsperioden och kunde därför inte i någon betydande utsträckning ha bidragit till den skada gemenskapsindustrin led. b) Gemenskapsindustrins investeringar (74) Under skadeundersökningsperioden gjordes stora investeringar. Det krävdes nya investeringar för att underhålla den toppmoderna utrustningen och förbli konkurrenskraftig. De investeringar som gjorts under skadeundersökningsperioden var framför allt ersättningsinvesteringar. En betydande inves- tering gjordes också för att uppfylla miljöbestämmelser som införts av de spanska myndigheterna. Det noteras att dessa investeringar inte har ökat kapaciteten. De påverkade därför inte gemenskaps- industrins situation negativt. 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/23 c) Övriga faktorer (75) Skadan kan inte vara ett resultat av annan import eftersom gemenskapen endast importerar den berörda varan från Kina och Indonesien. Skadan kan inte heller vara ett resultat av en förändring i förbrukningsmönstret eftersom efterfrågan ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Kommissionen känner inte till några andra faktorer som i betydande utsträckning kan ha bidragit till skadan. 4. Slutsats om orsakssamband (76) Av undersökningen har det framkommit att de stora mängderna av den dumpade importen ledde till att gemenskapsindustrins priser föll betydligt då den utan framgång kämpade för att behålla mark- nadsandelar och ett tillfredsställande kapacitetsutnyttjande. Det förekom dessutom prisunderskri- dande och priserna hölls nere, eftersom det inte gick att genomföra de prishöjningar som i normala fall skulle gjorts för att täcka kostnadsökningar. Volymen på importen från de berörda länderna och dessa länders marknadsandel fortsatte att öka kraftigt under samma period. (77) Mot bakgrund av ovanstående analys, i vilken det har gjorts en klar åtskillnad mellan verkningarna av alla kända faktorer på gemenskapsindustrins situation och de skadliga verkningarna av den dumpade importen, dras preliminärt slutsatsen att dessa andra faktorer inte i någon betydande utsträckning bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Därför dras preliminärt slutsatsen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit, som påvisas av dess förluster, negativa avkastning på försäljning och investeringar samt svårigheter att anskaffa kapital, orsakades av dumpad import. G. GEMENSKAPENS INTRESSE 1. Allmänna anmärkningar (78) Kommissionen undersökte huruvida det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dump- ning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. I detta syfte och i enlighet med artikel 21. 1 i grund- förordningen övervägde kommissionen på grundval av all inlämnad bevisning vilka verkningar even- tuella åtgärder skulle få för de parter som berörs av detta förfarande samt följderna om åtgärder inte vidtas. 2. Undersökningen (79) (80) Kommissionen skickade frågeformulär industriella användare av den berörda produkten och andra berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som angivits i till- kännagivandet om inledande. importörer, till Sammanlagt skickades 26 frågeformulär ut, men det inkom endast tre svar, från en användare och två importörer/handlare. Flera företag valde dock att lämna synpunkter framför att fylla i kommis- sionens frågeformulär. Dessa synpunkter beaktades när det var lämpligt, dvs. då de understöddes av faktiska bevis. (81) De samarbetande företagen som svarade på kommissionens frågeformulär är följande: Användare: — La Casera, SA (Cadbury Schweppes), Madrid. Importörer och handlare: — Palatinit GmbH, Mannheim. — Brenntag Nordic Food, Glostrup. (82) Svaren och synpunkterna lades till grund för analysen av gemenskapens intresse. L 232/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 3. Gemenskapsleverantörernas intressen (83) Såsom redan förklarats svarade inga leverantörer på frågeformulären. De två största råvaruleverantö- rerna (cyklohexylamin) sände dock skrivelser till kommissionen i vilka de angav att åtgärder skulle gynna dem. (84) De påpekade att en ytterligare minskning av gemenskapsindustrins storlek eller försämring av dess situation inte bara skulle få negativa konsekvenser för sysselsättningen och investeringarna inom denna industri utan också skulle kunna få följdverkningar bland industrins leverantörer av råvaror. 4. Importörernas intresse (85) (86) Två icke närstående importörer/handlare svarade på frågeformuläret inom tidsfristen och samarbe- tade under undersökningen. En av dem var positiv till ett eventuellt införande av antidumpnings- åtgärder medan den andra var ganska motvillig. Eftersom inte fler importörer samarbetade i detta fall dras den preliminära slutsatsen att åtgärder, om sådana införs, inte skulle få några betydande konsekvenser när det gäller situationen för icke- närstående importörer och handlare av natriumcyklamat i gemenskapen. Det står dock klart att alla tullar som minskar importen kommer att påverka importörerna i någon utsträckning, eftersom de volymer som importeras i viss mån troligen kommer att sjunka. (87) Några andra importörer menade att gemenskapens tillverkning inte är tillräcklig för att tillgodose efterfrågan och att det därför var nödvändigt med import. Det är tydligt att gemenskapens tillverk- ning inte kan tillgodose efterfrågan i gemenskapen, men de föreslagna åtgärderna kommer inte att i någon väsentlig utsträckning minska leveranserna från de länder som ingår i undersökningen, eftersom natriumcyklamat är det billigaste sötningsmedlet som används av läskedrycksindustrin och dess bidrag till industrins kostnader är lågt (se skäl 90). 5. Användarnas intresse (88) Bland de största användarna av natriumcyklamat ingår läskedryckstillverkare, tillverkare av sacketter och läkemedelsindustrin. Frågeformulär sändes till 13 av dessa användare men endast en, en läske- dryckstillverkare, valde att svara. Även om denna användare var emot införandet av åtgärder har inga troliga konsekvenser av antidumpningsåtgärderna för användarna kunnat påvisas. Med tanke på prisnedgången på gemenskapsmarknaden sedan 1999 och nivån på de föreslagna åtgärderna förväntas hur som helst inga betydande konsekvenser för slutkonsumenten. (89) När det gäller dryckesindustrin skulle konsekvenserna av införande av en antidumpningsåtgärd inte vara betydande. Mängden natriumcyklamat som används vid tillverkningen av läskedrycker är ytterst liten. I själva verket utgör den mindre än 0,5 % av produktionskostnaden. (90) Kommissionen försökte kvantifiera de eventuella ekonomiska verkningarna på de samarbetsvilliga användarnas verksamhet av att åtgärder införs genom att ta hänsyn till både var dessa användare köpte sin natriumcyklamat och hur stor andel denna utgjorde av deras sammanlagda tillverknings- kostnader under undersökningsperioden. I samband med denna beräkning utgick man, eftersom de åtgärder som föreslås grundar sig på de konstaterade dumpningsmarginalerna, från att priserna på importen från de berörda länderna skulle öka med de tullsatser som föreslås. Ökningen av den sammanlagda tillverkningskostnaden skulle uppgå till betydligt mindre än 1 %. (91) Tillverkarna av sacketter och läkemedelsindustrin har inte lämnat några synpunkter i samband med denna undersökning. Kommissionen anser därför att en eventuell kostnadsökning för denna sektor jämfört med de totala kostnaderna kan anses vara negligerbar. (92) Några andra användare menade också att gemenskapens tillverkning inte är tillräcklig för att tillgo- dose efterfrågan och att det därför var nödvändigt med import. Det är tydligt att gemenskapens till- verkning inte kan tillgodose efterfrågan i gemenskapen, men de föreslagna åtgärderna kommer inte i någon väsentlig utsträckning att minska leveranserna från de länder som ingår i undersökningen. 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/25 6. Gemenskapsindustrins intresse (93) Det bör noteras att anledningen till gemenskapsindustrins förlustsituation är dess svårighet att konkurrera med den dumpade lågprisimporten, som hade en väsentlig marknadsandel redan vid inledningen av skadeundersökningsperioden och ökade sin marknadsandel betydligt under skadeun- dersökningsperioden. (94) Införandet av åtgärder anses komma att återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden. Gemenskapsindustrin bör då åtminstone kunna öka sin försäljningsvolym och kanske, i begränsad utsträckning, sina försäljningspriser, och därmed generera den avkastningsnivå som krävs för att berättiga fortsatta investeringar i sina produktionsanläggningar. Det bör noteras att möjligheterna till prisökningar är ganska begränsade, om ens några, med hänsyn till de betydande marginaler för pris- underskridande som konstaterats och nivån på de föreslagna åtgärderna. Om inga åtgärder införs skulle det innebära ett allvarligt hot för gemenskapsindustrins lönsamhet och försvinner denna industri skulle tillgången och konkurrensen begränsas för konsumenterna. (95) Den preliminära slutsatsen är därför att det är i gemenskapsindustrins intresse att preliminära anti- dumpningsåtgärder införs. 7. Konkurrens och handelssnedvridande effekter (96) (97) Kommissionen undersökte de eventuella konkurrensmässiga och handelssnedvridande effekterna av åtgärder mot bakgrund av undersökningen och de synpunkter som lämnades av berörda parter. Dessa synpunkter rörde endast det fortsatta behovet av import till gemenskapen av de berörda produkterna, eftersom gemenskapsindustrin inte är i stånd att fullständigt tillgodose efterfrågan. Samtidigt som det är sant att tillverkningen i gemenskapen för tillfället är otillräcklig för att tillgo- dose efterfrågan av natriumcyklamat, bör det noteras att det inte finns några tecken på att ett återställande av öppna och sunda marknadsförhållanden skulle hindra tillverkare i tredje länder från att konkurrera på gemenskapens marknad eller på att detta följaktligen skulle sänka kvaliteten och mångfalden i utbudet. Antidumpningsåtgärder skulle enbart avlägsna den konkurrensstörning som uppstår genom dumpningen. Om nivån på antidumpningsåtgärderna är lika med dumpningsmargi- nalen men lägre än det belopp som krävs för att till fullo undanröja skadan är det faktiskt endast den illojala delen av exportörernas prisfördel som kommer att undanröjas. I denna situation kan exportörerna till fullo konkurrera på grundval av sina egna faktiska konkurrensfördelar. (98) Det konstaterades också att införandet av åtgärder inte skulle inverka oskäligt vare sig på importörer eller konsumenter. Det är därför i användares och konsumenters intresse att gemenskapsindustrin tillåts verka under rättvisa konkurrensförhållanden, så att de lokala leveranserna kan fortsätta. (99) Mot denna bakgrund dras slutsatsen att ett införande av provisoriska åtgärder skulle bidra till att upprätthålla konkurrensen på gemenskapens marknad. 8. Slutsats om gemenskapens intresse (100) Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att ett införande av provisoriska antidumpnings- åtgärder inte skulle strida mot gemenskapens intresse. H. FÖRSLAG TILL PROVISORISKA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER 1. Nivå för undanröjande av skada (101) Mot bakgrund av de preliminära slutsatser som dragits beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder vidtas för att förhindra att gemenskapsin- dustrin vållas ytterligare skada genom den dumpade importen. (102) För fastställandet av de provisoriska åtgärdernas nivå beaktades både de konstaterade dumpnings- marginalerna och det tullbelopp som krävs för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin. L 232/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 (103) De provisoriska antidumpningsåtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import orsakat, utan att de dumpningsmarginaler som konstaterats överskrids. Vid beräkningen av hur hög tull det skulle krävas för att undanröja verkningarna av den skadevål- lande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt på den nivå som en industri av den här sorten i den här sektorn rimligen skulle uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, det vill säga om det inte förekom någon dumpad import. En vinstmarginal före skatt på 10 % av omsättningen användes vid beräk- ningen. Det bör noteras att denna siffra valdes mot bakgrund av de lönsamhetsnivåer som uppnåddes under 1999, dvs. före den dumpade importens betydande marknadsandelsökning. På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för gemenskapsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 10 % lades till tillverkningskostnaden. (104) Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det genom- snittliga vägda importpriset, som fastställts för beräkningarna av underskridande, och det genom- snittliga icke-skadevållade priset. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif. Skillnaderna översteg i samtliga fall den konstaterade dumpningsmarginalen. 2. Provisoriska åtgärder (105) Eftersom nivån för undanröjande av skada är högre än den konstaterade dumpningsmarginalen bör de provisoriska åtgärderna baseras på nivån för den senare. Den preliminära antidumpningstullsatsen för Kina och Indonesien bör uppgå till följande: Antidumpningstullsats Kina: Fang Da Food Additive (Shen Zhen) Limited Gong Le Industrial Estate Xixian County, Bao An Shenzhen 518102 Kina Fang Da Food Additive (Yang Quan) Limited Da Lian Dong Lu, Economic and Technology Zone Yangquan City Shanxi 045000 Kina Golden Time Enterprise (Shenzhen) Co. Ltd Shanglilang, Cha Shan Industrial Area, Buji Town Shenzhen City Guangdong Province Kina Alla andra företag Indonesien: Alla företag 5,8 % 5,8 % 23,4 % 29,5 % 25,5 % (106) De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De återspeglar därför den situation som konstate- rats vid undersökningen beträffande företagen i fråga. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfat- tande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller således enbart import av sådana produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den tullsats som gäller ”alla andra företag”. 18. 9. 2003 SV Europeiska unionens officiella tidning L 232/27 (107) Eventuella ansökningar om tillämpning av individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t. ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (1) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande sådana eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t. ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer, vid behov och efter samråd med rådgivande kommittén, att ändra förordningen i enlighet därmed genom att uppdatera förteck- ningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser. I. SLUTBESTÄMMELSE (108) Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en period inom vilken de berörda parter som gett sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat beträffande införande av tullar i denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av en eventuell slutgiltig tull. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 1. En preliminär antidumpningstull skall införas på import av natriumcyklamat, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2929 90 00 (TARIC-nummer 2929 90 00 10), med ursprung i Kina och Indonesien. Följande preliminära antidumpningstullsats skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns för 2. produkter som tillverkats av nedanstående företag: Folkrepubliken Kina: Fang Da Food Additive (Shen Zhen) Limited Gong Le Industrial Estate Xixian County, Bao An Shenzhen 518102 Kina Fang Da Food Additive (Yang Quan) Limited Da Lian Dong Lu, Economic and Technology Zone Yangquan City Shanxi 045000 Kina Golden Time Enterprise (Shenzhen) Co. Ltd Shanglilang, Cha Shan Industrial Area, Buji Town Shenzhen City Guangdong Province Kina Alla andra företag Indonesien: Alla företag Tullsats TARIC-tilläggsnummer 5,8 % A471 5,8 % A472 23,4 % A473 29,5 % A499 25,5 % 3. Om inget annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas. För att den produkt som avses i punkt 1 skall få övergå till fri omsättning i gemenskapen skall en 4. säkerhet ställas som motsvarar den preliminära tullens belopp. (1) Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för handel Direktorat B J-79 5/17 Rue de la Loi/Wetstraat 200 B-1049 Bryssel. L 232/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 9. 2003 Artikel 2 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter, inom trettio dagar efter det att denna har förordning trätt i kraft, begära att bli underrättade om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för denna förordning, lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen. Berörda parter får enligt artikel 21. 4 i förordning (EG) nr 384/96 lämna synpunkter på tillämpningen av denna förordning inom en månad efter det att den har trätt i kraft. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 1 i denna förordning skall tillämpas under en period av sex månader. Artikel 3 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 17 september 2003. På kommissionens vägnar Pascal LAMY Ledamot av kommissionen

Sag C-94/10: Domstolens dom (Første Afdeling) af 20. oktober 2011 — Danfoss A/S og Sauer-Danfoss ApS mod Skatteministeriet (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Vestre Landsret — Danmark) (Indirekte skatter — punktafgift af mineralolier — uforenelig med EU-retten — manglende tilbagebetaling af punktafgiften til aftagerne af de varer, hvorpå punktafgiften er overvæltet)

2011-10-20

http://publications.europa.eu/resource/cellar/67e14178-80af-4b98-ab61-52615315eb38

dan

C_2011362DA. 01000601. xml 10. 12. 2011    DA Den Europæiske Unions Tidende C 362/6 Domstolens dom (Første Afdeling) af 20. oktober 2011 — Danfoss A/S og Sauer-Danfoss ApS mod Skatteministeriet (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Vestre Landsret — Danmark) (Sag C-94/10) (1) (Indirekte skatter - punktafgift af mineralolier - uforenelig med EU-retten - manglende tilbagebetaling af punktafgiften til aftagerne af de varer, hvorpå punktafgiften er overvæltet) 2011/C 362/08 Processprog: dansk Den forelæggende ret Vestre Landsret Parter i hovedsagen Sagsøgere: Danfoss A/S og Sauer-Danfoss ApS Sagsøgt: Skatteministeriet Sagens genstand Anmodning om præjudiciel afgørelse — Vestre Landsret — fortolkning af de EU-retlige regler om tilbagesøgning af beløb erlagt i urigtig formening om skyld og betingelserne for erstatning for tab påført borgere — punktafgifter opkrævet i strid med den harmoniserede punktafgiftsordning indført ved Rådets direktiv 92/12/EØF af 25. februar 1992 om den generelle ordning for punktafgiftspligtige varer, om oplægning og omsætning heraf samt om kontrol hermed (EFT L 76, s. 1) og Rådets direktiv 92/81/EØF af 19. oktober 1992 om harmonisering af punktafgiftsstrukturen for mineralolier (EFT 316, s. 12) — ulovlig punktafgift til staten erlagt af olieselskaber, som solgte punktafgiftspligtige smøreolier og indregnede punktafgiften i varernes salgspris — statens manglende tilbagebetaling af punktafgiften til køberne af smøreolie med henvisning til, at de ikke havde betalt afgiften til staten — erstatning for tab påført køberne som følge af den ulovlige punktafgift afslået med den begrundelse, at der ikke forelå et umiddelbart tab eller en direkte årsagsforbindelse mellem statens tilsidesættelse af sin forpligtelse og det lidte tab Konklusion 1) De EU-retlige regler skal fortolkes således, at 2) en medlemsstat kan modsætte sig et krav om tilbagebetaling af en urigtigt erlagt afgift rejst af den køber, hvorpå afgiften er blevet overvæltet, med den begrundelse, at det ikke er nævnte køber, som har indbetalt beløbet til skattemyndighederne, forudsat at denne i medfør af national ret kan fremsætte et civilretligt krav mod den afgiftspligtige om tilbagesøgning af det i urigtig formening om skyld erlagte beløb, og at sidstnævntes tilbagebetaling af den urigtigt erlagte afgift ikke er praktisk umulig eller uforholdsmæssigt vanskelig 3) en medlemsstat kan afvise et erstatningskrav, der rejses af den køber, hvorpå den afgiftspligtige har overvæltet en urigtigt erlagt afgift, med den begrundelse, at der ikke foreligger direkte årsagsforbindelse mellem opkrævningen af nævnte afgift og køberens tab, forudsat at køberen i medfør af national ret kan rette nævnte krav mod den afgiftspligtige, og at sidstnævntes erstatning af køberens tab ikke er praktisk umulig eller uforholdsmæssigt vanskelig. (1)  EUT C 100 af 17. 4. 2010

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén — 5G för Europa: en handlingsplan [COM(2016) 588 final]

2017-01-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/720bc4ca-265c-11e7-ab65-01aa75ed71a1

swe

C_2017125SV. 01007401. xml 21. 4. 2017    SV Europeiska unionens officiella tidning C 125/74 Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén — 5G för Europa: en handlingsplan [COM(2016) 588 final] (2017/C 125/11) Föredragande utan studiegrupp: Mihai MANOLIU Remiss Kommissionen, 24. 11. 2016 Rättslig grund Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Ansvarig facksektion Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället Antagande av facksektionen 11. 1. 2017 Antagande vid plenarsessionen 26. 1. 2017 Plenarsession nr 522 Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) 199/1/4 1. Slutsatser och rekommendationer 1. 1 EESK anser att kommissionens mål att bygga ut de första 5G-näten (fram till 2018) och lansera de kommersiella tjänsterna i Europa (fram till slutet av 2020) bör stödjas. 1. 2 Följande faktorer kommer enligt EESK:s uppfattning att vara avgörande: framgången i de projekt som genomförs inom ramen för det offentlig-privata partnerskapet för 5G (5G-PPP) under forskningsstadiet samt integreringen av fronthaul-näten och backhaul-näten för dataöverföring genom dataväxlar med hög kapacitet, heterogena överföringslänkar och molnbaserade processorer som anlitar flera leverantörer av internettjänster. 1. 3 EESK rekommenderar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och med de internationella organen för att lösa de tekniska problemen med frekvenserna och bandbredden samt för att utveckla standarder (utan specifika standarder kommer det nämligen inte att ske någon storskalig utveckling och därmed inte heller att uppstå någon marknad för utrustning till ett skäligt pris). 1. 4 Kommittén är medveten om de möjliga riskerna (en rad faktorer som kan skapa hinder för att målet uppnås) för alla stadsområden och för de främsta transportlederna som i framtiden kommer att ha tillgång till 5G. Åtgärderna för att stimulera efterfrågan har inte visat sig ha åsyftad verkan när det handlar om att tillhandahålla tjänster i dessa områden. 1. 5 Kommittén stöder tanken på att kompensera bristen på privata investeringar i avlägsna regioner och i regioner med låg befolkningstäthet i vissa medlemsstater genom offentliga investeringar eller genom andra finansieringslösningar. När man beslutar huruvida det är lämpligt med offentlig finansiering bör man samtidigt ta hänsyn till effekterna på den lokala ekonomin, på distansarbete och på utbudet av hälso- och sjukvård och nya utbildningsmöjligheter (spridningseffekter). 1. 6 EESK anser att man bör standardisera förfarandena och fastställa specifikationer för alla etapper i 5G-projektet i syfte att skapa rättvisa arbetsförhållanden. Arbetsmarknadspartnerna kommer på ett objektivt sätt att kunna bedöma både bristerna i uppfyllelsen av målen och graden av uppfyllelse. 1. 7 EESK anser att 5G-näten genom sina specifika egenskaper, t. ex. driftskompatibilitet, transparens och datasäkerhet, kan bidra avsevärt till att modernisera de offentliga förvaltningarna i medlemsstaterna och till att minska byråkratin. 1. 8 EESK understryker den roll som de små och medelstora företagen kan spela på det digitala området. De kan nämligen införa nya innovationsmodeller på marknaden. Den offentliga finansieringen av vissa virtuella kluster för de små och medelstora företagen kan vara en lösning för att stödja uppstartsföretag och en möjlighet som inte bör försummas, vid sidan av andra innovativa och skräddarsydda finansieringsmodeller. 1. 9 EESK anser att utvecklingen av den digitala kompetensen hos medborgarna i allmänhet och arbetstagarna i synnerhet bör vara en prioritering för EU. EU:s insatser inom ramen för strategin för digital kompetens och den breda koalitionen för digitala arbetstillfällen knyter band mellan arbetsmarknadsparter, utbildningsanordnare och andra relevanta samhällsaktörer på området. EESK anser att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättningar och skapa de förutsättningar som krävs för att underlätta deras tillgång till den nya teknik som 5G genererar. 1. 10 EESK anser att de investeringar som grundar sig på strukturfonderna måste skapa lika villkor för alla medlemsstater samt balanserad och icke-diskriminerande tillgång för alla ekonomiska aktörer. 1. 11 Jord- och skogsbrukssektorerna och många företag på landsbygden och i avlägset belägna områden i Europa har konsekvent utlovats snabbare bredband och 3G/4G-mobilnät, men dessa löften har aldrig infriats. Om det ska finnas någon framtid för landsbygden, avlägset belägna områden, bergs- och öområden i Europa ska de självklart ha rätt att begära tillgång till minst 5Mbps-bredband och 3G/4G-mobilnät. 2. Allmänna kommentarer 2. 1 EESK har i alla sina yttranden uttryckt sitt stöd för kommissionens initiativ på IKT-området som en förutsättning för fullbordandet av den digitala inre marknaden som en drivkraft för den socioekonomiska utvecklingen i EU. EESK uppskattar kommissionens engagemang för utbyggnaden av 5G-nät (teknik med integrerade kretsar för mobila nät) och stöder de åtgärder som kommissionen vidtog redan i forskningsstadiet. Som för varje ny produkt eller tjänst innebär deras utveckling och utsläppande på marknaden en rad risker och möjligheter som bör bedömas på ett objektivt sätt, så att de bästa strategierna kan tillämpas för att uppnå förväntade resultat. 2. 2 Även om den grundar sig på aktuell teknik bör 5G inte förväxlas med 4G, som kan integreras med många former av global avancerad teknik, såsom LTE och LTE-Advanced (TD-LTE, AXGP, LTE-A, TD-LTE-A, LTE med VoLTE), WiMax, WiMAx2, Network Function Virtualization/mjukvarudefinierat nätverk (NFV/SDN), HetNets (heterogena nätverk) och LPLT (Low Power Low Throughput-nätverk). 2. 3 Den främsta fördelen med 5G-tekniken jämfört med 4G är den mycket högre hastigheten (Samsung har aviserat en hastighet på 7,5 Gbit/s, Nokia 10 Gbit/s, medan University of Surrey i Storbritannien i fjol meddelade att man uppnått häpnadsväckande 1 Tbit/s, samma som inom fiberoptiken, visserligen under laboratorieförhållanden). Vid sidan av hastigheten är den låga latensen (garanterat under 1 millisekund i de stora näten) och den höga kapaciteten andra viktiga fördelar. Om man inte uppnår en latens under 1 millisekund under verkliga förhållanden, kommer en del av de tjänster som hänger samman med 5G (förstärkt verklighet, virtuell verklighet, självkörande bilar och taktilt internet) inte att vara möjliga med de egenskaper som krävs. 2. 4 På samma sätt kommer reaktionerna från alla berörda parter på marknaden att bero på dessa förväntade tekniska egenskaper. Man bör påminna om att förväntningarna om att mobiltelefonanvändarna skulle få tillgång till internet inte infriades vid övergången från 2G till 3G. Detta blev inte möjligt förrän den specifika tekniska förmågan i 3,5G-tekniken kunde omsättas i praktiken och kombinationen av smarta mobiltelefoner och mobila bredbandsnät gjorde det möjligt att koppla upp dessa enheter till internet. 2. 5 5G-näten och fibernäten kompletterar varandra. På korta avstånd och i områden med hög anslutningstäthet är 5G en bättre lösning. För överföring av information över långa avstånd har fiberoptiska nät (av typen backhaul och backbone) oslagbara fördelar: en överföringshastighet på upp till 1 Tb, ingen risk för interferens med andra elektromagnetiska signaler som förorenar miljön och påverkar den trådlösa tekniken och ingen försvagning av signalen under överföringens gång. 2. 6 Standardiseringen av de tekniska specifikationer som krävs för såväl utrustning och apparatur som nät är en central faktor i de frågor som de berörda företagen och de internationella organisationer som är verksamma på området ställer sig. Specifikationerna innehåller instruktioner som gör det möjligt att testa och validera de tekniska komponenter som är viktiga för 5G, medan utvecklingen av specifikationerna ger de industriella partnerna, leverantörerna av komponenter och nät samt operatörerna en möjlighet att utveckla driftskompatibla lösningar samt bidrar till förstandardiseringen. När Internationella teleunionen (ITU), 3GPP och andra standardiseringsorgan beslutade att 5G-standarderna skulle vara fastställda senast 2020 ökade mobiltelefonioperatörerna sina insatser för att skapa ett så konkurrenskraftigt utbud av 5G-tjänster som möjligt. 2. 7 EESK anser att handlingsplanerna för utvecklingen och den storskaliga utbyggnaden av 5G behöver stödinitiativ (för att stimulera efterfrågan på bredbandsinternet till rimliga priser för användarna) och operativa initiativ, så att de optimistiska tidsfristerna kan respekteras. 2. 8 Kommittén är oroad över att denna utveckling (5G-nät) kan leda till att den befintliga utvecklingen av 3G och 4G på landsbygden, i avlägset belägna områden och bergsområden stoppas bara för att det utlovas något bättre någon gång under de närmaste 20 åren. 2. 9 I många delar av Europa finns det ingen mobiltäckning, ingen 2G, 3G eller 4G. Detta beror på att spridningen av de tidigare versionerna avslutas varje gång ny teknik blir tillgänglig, vilket innebär att många landsbygdsområden, avlägset belägna områden och bergsområden i Europa har kommunikationstjänster som föråldrades för 20 år sedan. 2. 10 Användningen av supersnabbt bredband kommer att integreras i 5G-nätet, men vad händer om företagen inte har supersnabbt fiberbredband och deras kabelnät är långsammare än 1 Mbps? Jord- och skogsbrukssektorerna och många företag på landsbygden och i avlägset belägna områden i Europa har konsekvent utlovats snabbare bredband och 3G/4G-mobilnät, men dessa löften har aldrig infriats. 2. 11 Alltför få människor utspridda över ett stort område är ett vanligt problem i hela Europa, och anges av leverantörerna vara orsaken till varför de inte kan leverera tjänster till dessa områden. Om det ska finnas någon framtid för landsbygden, avlägset belägna områden, bergs- och öområden i Europa ska de självklart ha rätt att begära tillgång till minst 5Mbps-bredband och 3G/4G-mobilnät. 3. Särskilda kommentarer 3. 1 EESK framhåller att investeringsbehoven i EU – i en situation där kostnaderna för att införa ny teknik är enorma – är mycket större än värdet på de planerade investeringarna (4,2 miljarder euro) i det offentlig-privata partnerskap som kommissionen deltar i. EESK anser att de åtgärder som kommissionen föreslår kan fungera som stöd för de finansiella, mänskliga och tekniska insatserna om detta är en ständig strävan, om det finns en ram som stimulerar privata investeringar och om det sker en perfekt samordning av kommissionens och medlemsstaternas insatser. Åtgärd 1. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstater och berörda aktörer i branschen för att på frivillig väg fastställa ett arbetsprogram för att lansera 5G-näten så snabbt som möjligt. 3. 2 Kommissionens målsättning att lansera de första 5G-näten före utgången av 2018, följt av en lansering av kommersiella 5G-tjänster i Europa före utgången av 2020, är huvudsakligen beroende av resultaten av de projekt i forskningsstadiet som genomförs inom ramen för 5G-PPP. Av avgörande betydelse är bl. a. projektet 5GXCrosshaul, som syftar att integrera fronthaul-näten (trådlösa 5G-nät) med backhaul-näten (nät som till största delen bygger på fiberoptik) vid överföring av data. Man måste skapa dataväxlar med hög kapacitet, heterogena överföringslänkar, molnbaserade processorer (minicentrum för data) och anslutningspunkter (points of presence) i basnäten hos en eller flera leverantörer av internettjänster. Åtgärderna 2 och 3. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att (före 2016 års utgång) upprätta en provisorisk förteckning över pionjärspektrumband för en inledande lansering av 5G-tjänster och (före 2017 års utgång) fastställa en komplett uppsättning spektrumband som ska harmoniseras för en inledande utbyggnad av kommersiella 5G-nät i Europa. 3. 3 Eftersom de radiofrekvenser som används inom 3G- och 4G-tekniken är mycket belastade är det en global nödvändighet att man löser de tekniska problemen med frekvenserna och bandbredden för 5G. Vid sidan av samarbetet med medlemsstaterna bör kommissionen också ta hänsyn till de åtgärder som redan vidtagits av behöriga organ på internationell nivå. För 5G-tekniken har ITU och 3GPP, som samlar sådana standardiseringsorganisationer som ARIB, ATIS, ETSI, TSDSI, TTA, TTC och CCSA, kommit överens om en plan i två steg. Det första steget avser specifikt forskningsverksamhet, det andra storskalig utveckling. Åtgärd 4. Som ett led i utarbetandet av nationella 5G-färdplaner kommer kommissionen att samarbeta med industrin, medlemsstaterna och andra berörda parter (oavbruten 5G-täckning senast 2025). 3. 4 Kommissionens mål att alla stadsområden och alla de främsta transportlederna i alla medlemsstater ska ha 5G-täckning senast 2025 blir inte lätt att uppnå. EESK framhåller att det är mycket riskabelt att främja en tidsplan för att uppnå djärva mål med korta tidsfrister. Analysen av utbyggnaden av nät av typen Next-generation network (NGN) och strategierna för att minska den digitala klyftan har visat att de vita och grå områdena, såsom de definieras i riktlinjerna för bredband, fortfarande är omfattande. Varken förhandsregleringarna eller åtgärderna för att stimulera efterfrågan har visat sig vara tillräckliga för tillhandahållandet av bredbandstjänster i dessa områden. 3. 5 EESK betonar att främjandet och finansieringen av projekt för utbyggnad av 5G-nät som innebär att man minskar de finansiella medlen till de fiberoptiska näten (NGA och NGN) kan leda till en fördjupning av den digitala klyftan mellan regionerna i vissa medlemsstater. Bristen på privata investeringar i 5G-näten och i de fiberoptiska näten i avlägsna regioner och i regioner med låg och utspridd befolkning, en brist som beror på den låga avkastningen på investerat kapital, bör kompenseras genom offentliga investeringar eller genom andra finansieringslösningar som fastställs på medlemsstatsnivå. När man främjar beslut om offentlig finansiering måste man vara medveten om spridningseffekterna på den lokala ekonomin, på distansarbete, på utbudet av hälso- och sjukvård och utbildningsmöjligheterna. Åtgärd 5. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och industrin att fastställa egna mål när det gäller standardiseringsstrategin (de ursprungliga standarderna senast vid utgången av 2019). 3. 6 5G-planerna som sådana kan inte skydda vare sig nätet eller användarna. Om man vill skapa en lämplig skyddsnivå måste 5G-näten och förfarandena standardiseras. Om man övervakar 5G-nätens infrastruktur, separerar förvaltningsnäten från tjänstenätet och inför ett antal exakta rutiner för hantering av incidenter kan detta, tillsammans med andra processer, leda till en optimal säkerhetsnivå för både användare och nätinfrastruktur. Säkerhetstester spelar en avgörande roll. Alla interaktionsprotokoll måste fungera korrekt, till och med när de utsätts för attacker (hackare försöker hela tiden upptäcka svagheter hos produkterna och utnyttja dem). 3. 7 EESK anser att standardiseringen av förfarandena i de industriella processerna och förekomsten av tekniska specifikationer för utrustningar är förutsättningar för att det ska råda rättvisa arbetsförhållanden inom företagen i branschen, så att arbetsmarknadsparterna på ett objektivt sätt kan bedöma orsakerna till eventuella störningar och samarbeta för att rätta till dem och för att uppfylla de mål som fastställs. EESK har i tidigare yttranden framhållit att en överdriven standardisering kan bli ett hinder för framsteg på detta område. Åtgärd 6. För att främja uppkomsten av digitala ekosystem baserade på 5G-konnektivitet kommer det att bli nödvändigt att planera för viktiga tekniska försök och testa vissa applikationer via 5G-PPP (2017) samt att fastställa detaljerade färdplaner för genomförandet av avancerad förkommersiell testning (mars 2017) (2018: Europa – världsledande inom införande av 5G). 3. 8 Så tidig testning som möjligt av terminaler och applikationer på europeisk nivå kan vara en fördel gentemot de stora globala aktörerna. Ur ett kommersiellt perspektiv måste en rad villkor vara uppfyllda för en storskalig utveckling av 5G. EESK anser inte heller att det kommer att ske någon storskalig utveckling förrän specifika standarder antagits, och utan utveckling kommer det inte heller att uppstå någon marknad för utrustning till ett överkomligt pris. En brist på utrustning innebär nämligen en brist på komponenter som är av vikt för 5G. 3. 9 När det gäller en av de främsta utmaningarna i fråga om 5G, nämligen att locka investeringar för utveckling och utbyggnad i stor skala i en situation där 4G, som de flesta användarna förväxlar med LTE, även i framtiden har en betydande potential och operatörerna har stora möjligheter att generera egna intäkter genom investeringar i LTE-nät. 3. 10 I Europa är övergången från 3G- till 4G-näten fortfarande begränsad om man jämför med Japan, Sydkorea och USA. Det är möjligt att operatörerna och till och med användarna föredrar 4G-näten, särskilt eftersom den utveckling som pågår av 4G-näten kommer att fortsätta, oberoende av 5G. Det innebär att varje teknik som ingår i 4G kan medföra kvantifierbara fördelar för operatörerna under de kommande åren, med mycket lägre kostnader än den nya tekniken. Åtgärd 7. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att överväga att använda den framtida 5G-infrastrukturen för att göra de kommunikationstjänster som används för allmän ordning och säkerhet samt för allmän säkerhet och katastrofhjälp (de nationella färdplanerna för 5G). 3. 11 Kommittén är övertygad om att 5G-näten i betydande utsträckning kan bidra till att modernisera de offentliga förvaltningarna, till användningen av data och till att säkerställa driftskompatibiliteten. Att stimulera medlemsstaterna att stödja de offentliga institutionernas användning av den framtida 5G-infrastrukturen gör det möjligt att främja de nya näten. EESK rekommenderar kommissionen att också överväga regelbundna investeringar i syfte att byta ut sådan utrustning som dagligen används av personer som arbetar vid EU-institutionerna som ett bevis för den roll som konsument som den tänker spela vid främjandet av 5G. Samma rekommendation bör också riktas till medlemsstaterna när det gäller de offentliga investeringarna. 3. 12 Kommittén anser att det är av avgörande betydelse för EU att locka till sig privata investeringar. Därför bör man överväga en rad politiska åtgärder som stimulerar inte bara forskning utan också innovation. Det råd för innovation som inrättats på EU-nivå kan lämna ett viktigt bidrag när det handlar om att främja innovation, vid sidan av många andra instrument. 3. 13 Det bör vara en fråga av största vikt för EU att främja forskning, innovation och utveckling inom EU, att stimulera de europeiska företagen att öka sina investeringar i forskning och utveckling inom EU och att locka till sig andra investerare från länder utanför EU. Under perioden 2007–2015 ökade mängden medel som de europeiska företagen exporterar för forskning och utveckling. Denna ökning av exporten till länder utanför Europa (Kina har blivit den främsta mottagaren av företagens investeringar i forskning och utveckling) har tillsammans med en nedgång i mängden investeringar i forskning och utveckling från länder utanför EU bidragit till minskade investeringar i forskning och utveckling i Europa. Åtgärd 8. Kommissionen kommer att samarbeta med industrin och EIB/EIF-gruppen (finansiering av små och medelstora företag) för att fastställa målen, konfigurationen, och formerna för en facilitet för riskkapitalfinansiering (genomförbarheten utvärderas före utgången av mars 2017, privat finansiering och olika offentliga finansieringskällor). 3. 14 EESK välkomnar kommissionens initiativ för att stimulera företagarna på det digitala området. Det strategiska forum för politik för digitalt företagande som inrättades 2014 har offentliggjort resultaten av sitt arbete på detta område. Kommittén är övertygad om att de små och medelstora företagen kan spela en viktig roll när det handlar om att främja nya innovationsmodeller. Att skapa och genomföra finansieringslösningar för att skapa och utveckla innovativa virtuella kluster för små och medelstora företag är en av lösningarna för stöd till innovativa uppstartsföretag i Europa som på så sätt skulle få tillgång till offentliga medel för att utveckla tjänster och applikationer. Detta är en möjlighet som inte bör försummas. 3. 15 EESK anser att utvecklingen av den digitala kompetensen hos medborgarna i allmänhet och arbetstagarna i synnerhet bör fortsätta vara en prioritering för EU, mot bakgrund av införandet av 5G-näten. EU:s insatser för digitala färdigheter och den europeiska ramen för digital kompetens behåller sin aktualitet. 3. 16 EESK anser att den breda koalitionen för digitala arbetstillfällen (Grand Coalition for Digital Jobs) kan knyta samman arbetsmarknadsparter, utbildningsanordnare och andra offentliga och privata aktörer med målet att locka in så många ungdomar som möjligt på IKT-området. Svårigheten att få tillgång till 5G-nätens tjänster och till specifika applikationer för personer som tillhör missgynnade grupper kommer, med tanke på deras svaga köpkraft, att vara en utmaning för EU:s framtida politik. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt personer med funktionsnedsättningar, som bör kunna få tillgång till den nya utrustning och teknik som utvecklas av producenterna. 3. 17 EESK anser att de investeringsplaner som grundar sig på strukturfonderna bör skapa lika villkor för alla medlemsstater. De kriterier som anges i specifikationerna för godkännandet av projekten bör möjliggöra en balanserad och icke-diskriminerande tillgång för medlemsstaterna och för ekonomiska aktörer från alla medlemsstater. För att undvika att de digitala klyftorna mellan medlemsstaterna fördjupas, med negativa effekter på målet att skapa en digital inre marknad i EU som följd, rekommenderar kommittén att man analyserar formerna för genomförandet av Junckerplanen. Man måste lära sig av de brister som konstateras så att det politiska beslutet om finansieringen av 5G-näten blir en stöttepelare för stärkt sammanhållning inom EU. 3. 18 Utöver de risker som följer av de nya nätens tekniska prestanda och av strategierna för och besluten om tilldelning av finansiella resurser ur offentliga medel och de kommersiella risker som investeringar i ny teknik eller fortsatta investeringar i befintlig teknik innebär (4G förväntas uppnå mättnad 2030) finns det också andra risker som analyseras mycket noggrant av investerarna innan de beslutar huruvida de ska investera eller inte. 3. 19 Den fortlöpande övervakningen av de framsteg som görs vid utbyggnaden av 5G-näten kommer att göra det möjligt att korrigera de avvikelser som oundvikligen uppstår mellan förhands- och efterhandsbedömningarna, så att de två mål kan uppnås som offentliggjordes i meddelandet – om standardessentiella patent (att 20 % av dessa ska innehas av europeiska organisationer) och om att europeiska leverantörer av 5G-nätinfrastruktur ska inneha en marknadsandel på minst 35 %. Bryssel den 26 januari 2017. Georges DASSIS Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 427/97 av den 4 mars 1997 om fastställande av enhetsvärdena för tullvärdesbestämmelse när det gäller vissa lättfördärvliga varor

1997-03-04

http://publications.europa.eu/resource/cellar/38794314-19b0-4e54-b0d3-d782acbf95d8

swe

Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalgs udtalelse om »Mod en associeringsaftale mellem EU og Mercosur: civilsamfundets bidrag« (initiativudtalelse)

2011-06-15

http://publications.europa.eu/resource/cellar/81c46f14-8371-43d0-a292-386817b0091f

dan

C_2011248DA. 01005501. xml 25. 8. 2011    DA Den Europæiske Unions Tidende C 248/55 Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalgs udtalelse om »Mod en associeringsaftale mellem EU og Mercosur: civilsamfundets bidrag« (initiativudtalelse) 2011/C 248/09 Ordfører: José María ZUFIAUR Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg besluttede den 16. september 2010 i overensstemmelse med forretningsordenens artikel 29, stk. 2, at udarbejde en initiativudtalelse om Mod en associeringsaftale mellem EU og Mercosur: det organiserede civilsamfunds bidrag. Det forberedende arbejde henvistes til Den Faglige Sektion for Eksterne Forbindelser, som vedtog sin udtalelse den 25. maj 2011. Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg vedtog på sin 472. plenarforsamling den 15. -16. juni 2011, mødet den 15. juni, følgende udtalelse med 89 stemmer for, 1 imod og 3 hverken for eller imod: 1. Resumé og anbefalinger 1. 1   Hvis man kan overvinde de nuværende hindringer på områder som landbrug, intellektuel ejendomsret og bæredygtig udvikling, mener EØSU, at en associeringsaftale mellem Mercosur og EU vil indebære enorme muligheder og fordele af alle slags for begge parter i en tid, hvor de globale aktørers roller er under gennemgribende forandring, hvor man står over for globale geostrategiske, miljø-, energi- og forvaltningsmæssige udfordringer, og hvor der er et presserende behov for omfattende reformer af udviklingsmodellen, så man kan komme ud af den værste systemiske krise siden 1930'erne. 1. 2   EØSU mener, at en aftale kun vil være mulig, hvis den er afbalanceret, tilgodeser begge parter og ikke indgås på bekostning af nogen sektor (såsom det europæiske landbrug), region eller land. Associeringsaftalen må under ingen omstændigheder baseres på et dårligt aftaleresultat. Derfor anmoder udvalget de forhandlende parter om at udvise den nødvendige politiske vilje til at gøre associeringsaftalen mulig og om at sætte alle kræfter ind på at overvinde deres uoverensstemmelser, som især vedrører associeringsaftalens grundpille: handelsanliggender. Udvalget beder derfor om, at de tager alle de midler og mekanismer i brug, som kan bidrage til dette mål: anerkendelse af forskelle, ledsagende og kompenserende foranstaltninger, fastsættelse af undtagelser, udviklingsplaner til at støtte for de mest berørte sektorer, fremme af investeringer, innovationspolitikker, klausuler om kompensation samt overgangs- og udviklingsklausuler. Desuden bør de ledsagende foranstaltninger inddrage alle EU's politikker. 1. 3   Under alle omstændigheder opfordrer EØSU de forhandlende parter og især den Europæiske Union til at overveje de store politiske og økonomiske omkostninger ved ikke at indgå en aftale og den mulighed, som så ville gå tabt. 1. 4   Det er afgørende for EØSU, at associeringsaftalen er ambitiøs og omfatter alle aspekter af handelsforbindelserne mellem EU og Mercosur. I denne forbindelse er det vigtigt at gøre noget ved de reelle forhindringer, som virksomhederne støder mod, ved at harmonisere lovgivningen og konsekvenserne for ikke-handelsrelaterede hindringer. Navnlig bør associeringsaftalen i sin helhed være præget af en social, arbejds- og miljømæssig dimension. En sådan dimension skal være garant for, at de økonomiske forbindelser er i overensstemmelse med aftalens sociale og miljømæssige mål og ikke er til skade for reglerne og garantierne for bæredygtig udvikling. Den bør også afspejle, at parterne forpligter sig på grundlæggende standarder for så vidt angår sociale og arbejdsmæssige rettigheder, herunder internationale erklæringer som f. eks. ILO's erklæring om, at krænkelse af grundlæggende principper og rettigheder på arbejdspladsen ikke kan gøres gældende eller anvendes som en legitim komparativ fordel indenfor international handel. 1. 5   EØSU anmoder om, at både Mercosurs rådgivende økonomiske og sociale forum (FCES) og EØSU, i deres egenskab af civilsamfundets repræsentanter i de to regioner, inddrages i forhandlingerne, i konsekvensanalysen af associeringsaftalen og i de forslag, som udspringer heraf (for EØSU er det vigtigt forudgående at analysere konsekvenserne af en eventuel associeringsaftale og indføre mekanismer til ex post at kontrollere overholdelsen og udviklingen af det, der er indgået aftale om), samt i udarbejdelsen af et specifikt kapitel i aftalen om den sociale, arbejds- og miljømæssige dimension. EØSU anmoder også om, at de – når aftalen er blevet underskrevet – deltager gennem nedsættelsen af et blandet rådgivende udvalg, der består af begge parters repræsentative organer for det organiserede civilsamfund (1). 2. Indledning 2. 1   Forhandlingerne mellem EU og Mercosur om at oprette en associeringsaftale gik i stå i 2004 pga. betydelige uoverensstemmelser mellem parterne omkring adgang til markederne og deres forventninger til resultaterne af Doha-udviklingsrunden. Gennem uformelle kontakter i 2009 opdagede man, at der var sket et skred i holdningerne, og parterne konkluderede, at der var skabt nye muligheder for en aftale, hvilket banede vejen for, at man på topmødet mellem EU, Latinamerika og Caribien i maj 2010 besluttede at genoptage forhandlingerne. Det skulle være en ambitiøs associeringsaftale, hvor handelsdimensionen ikke kun skulle omfatte handel med varer, men også tjenester, investeringer, offentlige kontrakter, intellektuel ejendom (herunder geografiske betegnelser), handelslettelse, sundheds- og plantebeskyttelsesforanstaltninger, bæredygtig handel og udvikling, konkurrence og instrumenter til handelsbeskyttelse. 3. Associeringsaftalens potentiale og muligheder 3. 1   Med en befolkning på mere end 700 millioner indbyggere og handel til en værdi af mere end 84 milliarder euro om året, vil en associeringsaftale mellem de to parter skabe et stort område for økonomisk integration, hvilket kan være til fordel for begge parter og have en positiv effekt på omverdenen, særlig resten af Latinamerika. 3. 2   Samlet set er EU den største økonomi på verdensplan, og landene i Mercosur er tilsammen blandt de seks største økonomier i verden. Det er også et meget dynamisk område med høj årlig økonomisk vækst i de seneste år, op til 7 % i Brasilien og 9 % i Argentina, Uruguay og Paraguay. Samtidig er Mercosur begyndt at udvikle et mere diversificeret økonomisk grundlag, hvor landbrugsfødevarer udgør en vigtig del, men hvor den industrielle komponent også vokser takket være værdifulde betydelige energi- og teknologiressourcer. 3. 3   EU er Mercosurs vigtigste handelspartner foran USA. I 2010 var værdien af EU's import fra Mercosur næsten 44 milliarder euro, mens værdien af eksporten var mere end 40 milliarder. Det skal fremhæves, at EU's eksport til Mercosur allerede er lige så stor som eksporten til Indien og større end eksporten til Canada eller Sydkorea. Ligeledes investerer EU mere i Mercosur end i Kina, Indien og Rusland tilsammen. 3. 4   De to parters økonomier supplerer i vid udstrækning hinanden, hvilket tydeligt afspejles i mønstret for deres samhandel. EU eksporterer således hovedsagelig forarbejdede produkter, kapitalgoder, transportudstyr og kemiske produkter, mens det importerer fødevare- og energiprodukter. Imidlertid er handelsmønstrene i gang med at ændre sig hurtigt på begge sider. For eksempel har EU øget sin eksport af forarbejdede landbrugsprodukter betydeligt, mens brasilianske virksomheder i 2007-2008 investerede mere i Europa end europæiske virksomheder gjorde i Brasilien. En associeringsaftale ville derfor have et stort potentiale for at skabe velstand. 3. 5   En associeringsaftale med Mercosur vil gøre det muligt for EU at styrke sine økonomiske og geopolitiske forbindelser med en strategisk partner. Gennem en bi-regional aftale ville EU få en fordel i forhold til andre internationale konkurrenter som USA og Kina. Endvidere ville associeringsaftalen styrke det strategiske partnerskab med Brasilien, som ikke dækker handelsanliggender. Brasilien er særlig relevant for den geopolitiske udformning af de internationale forbindelser, da landet deltager i de to vigtigste mekanismer til koordinering af vækstøkonomiernes interesser: BRIC og IBSA (2). Alt dette vil føre til større integration først i Sydamerika og derefter i Latinamerika; på et kontinent, der besidder vigtige reserver af energi, fødevarer og vand - tre ressourcer, der vil være livsvigtige i det 21. århundrede. Alt i alt vil associeringsaftalen kunne bidrage til at mindske den økonomiske og geopolitiske nedgang i Atlanten i forhold til Stillehavet. 4. Hindringer for og svagheder ved associeringsaftalen 4. 1   De indiskutable fordele ved en associeringsaftale mellem EU og Mercosur kan imidlertid ikke ændre på, at der er vanskeligheder forbundet med en aftale af denne karakter. Disse kan sammenfattes i følgende fire punkter: 1) forhandlingsdagsordenens kompleksitet, dvs. handelsindholdet i aftalen; 2) de strukturelle svagheder, der påvirker integrationen af Mercosur og den frie handel; 3) associeringsaftalens sociale og miljømæssige dimension; 4) parternes politiske vilje til at nå frem til en aftale og således også til at diskutere alle muligheder for at udnytte kompensationsmekanismer i og uden for aftalen for at kunne indgå den. De to sidste punkter behandles i udtalelsens punkt 5 og 7. 4. 1. 1   Hvad angår handelsspørgsmål er vanskelighederne særdeles velkendte. Fra EU's side fokuserer man på landbrugsfødevaresektorerne i Mercosurlandene, som det fremgår af de konsekvensanalyser, Kommissionen for nyligt har gennemført (3). Navnlig frygter man en betydelig negativ indvirkning på sektorerne for sukker, okse-, kylling- og svinekød, frugt og grøntsager. Man mener også, at der er en overdreven protektionisme på området for industrivarer (automobiler, kemiske produkter) og endda for nogle forarbejdede landbrugsprodukter (herunder vin), at der er risiko for, at reglerne for beskyttelse af oprindelsesbetegnelser ikke overholdes, at reglerne for fødevaresikkerhed og for miljøbeskyttelse ikke er særligt strenge og at offentlige kontrakter ikke er fuldt gennemsigtige. Efter de sidste forhandlingsrunder har parterne nærmet sig hinanden på områder som bæredygtig handel og udvikling samt i spørgsmål vedrørende oprindelsesregler. 4. 1. 2   Fra Mercosurs synspunkt er landbruget også det vigtigste punkt. I 2004 tilbød man fra EU's side – når overgangsperioderne var afsluttet – at liberalisere 86,25 % af den samlede import af landbrugsvarer. Sandsynligvis vil forhandlingerne i dette tilfælde tage udgangspunkt i en højere grænse. Muligheden for at fastsætte kvoter gør forhandlingerne lettere. De risici, som de europæiske landbrugssektorer har peget på, kunne begrænses, hvis der i forhandlingerne om associeringsaftalen indarbejdes et krav om, at både de europæiske produkter og de produkter, der importeres fra Mercosur, på rimelig vis skal leve op til de samme standarder for miljø, fødevaresikkerhed, dyrevelfærd, osv. På den anden side må aftalen ikke øge EU's fødevareafhængighed, og den bør omfatte de instrumenter, der er nødvendige for at forhindre en intensiv og lidet bæredygtig landbrugsmodel. Hvad angår industriprodukterne, er hindringerne mindre, og det virker mere sandsynligt, at man kan nå til enighed, som man f. eks. har gjort det med EU's aftale med Sydkorea om bilindustrien. Endelig kunne andre spørgsmål, som f. eks. intellektuel ejendom, der er særlig følsomme for nogle af Mercosur-landene, som f. eks. Brasilien, gøres til genstand for udviklings- eller overgangsklausuler på grundlag af, hvad Verdenshandelsorganisationen har fastlagt. I denne forbindelse mener EØSU, at man bl. a. kunne udarbejde et program for intellektuel ejendom til at fremme teknologioverførsel og etablere et troværdigt patentsystem mellem EU og Mercosur, og som kunne udvides til hele Latinamerika. 4. 1. 3   EØSU mener, på trods af vanskelighederne, at betingelserne er bedre end de tidligere har været for at indgå en aftale, der i sin helhed er afbalanceret, til fordel for begge parter og ikke til skade for nogen sektor, region eller land (4). 4. 2   Mercosurs strukturelle svagheder har historisk set udgjort en betydelig hindring for en associeringsaftale. Blandt disse kan bl. a. fremhæves de utilstrækkelige fælles netværk og strukturer på et territorium, der er tre gange så stort som EU, det lave niveau af samhandel inden for regionen (15 % i Mercosur, 45 % i Nafta, 66 % i EU) og dominansen af handel uden for regionen, en ufuldstændig toldunion, begrænset samordning af makroønomiske politikker og svage regionale institutioner. 4. 2. 1   I løbet af de sidste år, især siden 2003, – da det på dette tidspunkt så ud til, at der ville komme en aftale i stand mellem EU og Mercosur – er der kommet nyt liv i den regionale integrationsproces med initiativer som gennemførelsen af fælles politikker på områder som energi, udnyttelse af gas- og olieressourcer, tilvejebringelsen af kommunikationsinfrastruktur, indgåelsen af en fælles automobilpolitik mellem Argentina og Brasilien og oprettelsen af en fond for strukturel konvergens i Mercosur (FOCEM). Man har også vedtaget en strategi til at gøre noget ved skævhederne på det indre marked og truffet foranstaltninger til fortrinsbehandling og differentieret behandling af Paraguay og Uruguay. 4. 2. 2   Ligeledes nedsatte regeringerne i Mercosur i 2000 en gruppe til makroøkonomisk overvågning, der skal holde øje med en række parametre for makroøkonomisk konvergens og udvikle fælles fremgangsmåder til at anvende dem. 4. 2. 3   Alt dette har bidraget til at øge handelen inden for regionen, forbedre kvaliteten af produktionen og tiltrække nye strømme af direkte udenlandske investeringer. 4. 2. 4   Mercosur har i de sidste par år også opnået en stærkere politisk dimension. Det har nedsat voldgiftsretter og appeldomstole, det er gået fra at være et administrativt sekretariat til at være et teknisk sekretariat, det har skrevet under på en protokol for menneskerettigheder, etableret Mercosurparlamentet (PARLASUR) og udpeget sin første høje generelle repræsentant. Den økonomiske integrationsproces er imidlertid stadig skrøbelig, konflikterne på handelsområdet talrige, og opbygningen af institutionerne er endnu på et meget tidligt stade. 4. 2. 5   Det er særlig vigtigt at fremhæve, at Mercosur i august 2010 endelig vedtog en ny fælles toldkodeks (med næsten 200 artikler), hvilket indebærer en fjernelse af den dobbelte fælles eksterne told som betales for produkter, der transporteres fra ét land til et andet inden for området. Dette kræver, at man vedtager en fælles handelspolitik og harmoniserer andre elementer som de særlige importordninger eller handelsebeskyttelsesinstrumenterne. Det vil også kræve, at IT-systemerne til toldbehandling kobles sammen, og at man etablerer en mekanisme til opkrævning og fordeling af indtægterne fra den fælles told. Sådanne fremskridt mod en toldunion er meget vigtige for at lette forhandlingerne mellem EU og Mercosur. 4. 2. 6   Indgåelsen af en associeringsaftale kan fremskynde hele Meercosurs udvikling i retning af større økonomisk integration, regulering af dets indre marked og styrkelse af dets institutioner. 5. Associeringsaftalens indvirkning og udligningsforanstaltninger 5. 1   På Kommissions bestilling er der foretaget en undersøgelse af effekten af en liberalisering af samhandelen mellem EU og Mercosur, både i forhold til associeringsaftalen i sin helhed og i forhold til tre specifikke sektorer: landbrug, automobil og skovbrug. Undersøgelsen gennemgår de mulige følger – såvel positive som negative – af aftalen og foreslår foranstaltninger og anbefalinger til, hvordan man kan fremme de positive effekter og forebygge eller begrænse de negative effekter mest muligt, både for aftalen i sin helhed og for de tre undersøgte sektorer. 5. 2   EØSU anbefaler, at forhandlingsparterne tager højde for sådanne ledsageforanstaltninger både i den del af aftalen, der vedrører samhandelen, og i de dele, der drejer sig om samarbejde og fælles programmer for EU og Mercosur. Ligeledes mener udvalget, at Mercosurs rådgivende økonomiske og sociale forum og EØSU kunne sætte dem og andre elementer på listen over deres krav til forhandlingerne om associeringsaftalen. 5. 3   EØSU mener, at for at lette associeringsaftalens gennemførelse kunne den indeholde bestemmelser, som tager forbehold for nye situationer og gør det muligt senere hen at uddybe og udvide nogle områder i den biregionale aftale. 5. 4   I konsekvensanalyserne bør der efter EØSU's mening lægges større vægt dels på inddragelsen af eksperter og organisationer fra handelsaftales partnerland, dels på indkredsningen af sociale og miljømæssige risici, der i dag kun opfattes som et supplement til den økonomiske evaluering (5), herunder spørgsmålet om koncentration af velstanden og dens ulige fordeling, som aftalen kan medføre. 6. Spørgsmålet om bæredygtig udvikling i associeringsaftalen 6. 1   Efter EØSU's mening bør den fremtidige associeringsaftale mellem EU og Mercosur som et tværgående element i hele aftalen indeholde en social samt arbejdsmarkeds- og miljømæssig dimension med henblik på at understøtte den bæredygtige udvikling inden for begge blokke. En dimension, som skal være et supplement til associeringsaftalens økonomiske og handelsmæssige dimension. 6. 1. 1   Dette er i tråd med de officielle holdninger i EU's og Mercosurs (6) politiske ledelse, som går ind for, at handelsliberaliseringen ledsages af forpligtelser og foranstaltninger på det sociale og miljømæssige område. 6. 1. 2   I tråd hermed mener EØSU, at associeringsaftalen bør fastlægge betingelser på det sociale, arbejdsmarkedsmæssige og miljømæssige område, som skal overholdes for at der kan komme handelsmæssige og økonomiske forbindelser i stand med henblik på økonomisk og social samhørighed inden for rammerne af en strategi for bæredygtig udvikling og for at styrke det lokale erhvervsgrundlags konkurrenceevne (smv'er, socialøkonomien og mikrovirksomheder) på baggrund af dets evne til at skabe beskæftigelse. 6. 1. 3   EØSU er af den opfattelse, at den sociale, arbejds- og miljømæssige dimension påvirker hele aftalen. Aftalens handelsdel bør efter EØSU's mening omfatte aspekter vedrørende beskyttelsen af menneskerettighederne og de arbejdsmæssige, sociale og miljømæssige rettigheder samt indeholde et særligt afsnit om spørgsmål vedrørende »handel og bæredygtig udvikling« som f. eks. : — Udelukkelse af produkter, som stammer fra ulovlige (fisk, træ) handelsstrømme — Medtagelse af initiativer vedrørende fair trade eller virksomhedernes sociale ansvar i handels- og investeringsprogrammerne — Forpligtelse til regelmæssig evaluering af handelsforbindelsernes indvirkning på sociale og miljømæssige spørgsmål — Ingen mulighed for undtagelser fra lovbestemmelser om social eller miljømæssig beskyttelse for at forhindre uretmæssige fordele i den internationale handel — Bekæmpelse af afskovning. 7. EU-Mercosur-associeringsaftalens strategiske bestanddele 7. 1   Afgørende politisk vilje er en vigtig forudsætning, for det første for at udforme og fremme en aftale, som ikke blot er en frihandelsaftale, men også en mere overordnet strategisk aftale, der indebærer langsigtede fordele for begge parter i henseende til udvikling, sikkerhed, migration og miljøudfordringer, og for det andet for at udnytte alle eksisterende mekanismer til at tage højde for ulighederne mellem de to regioner, nedbringe de negative følger af liberalisering for visse sektorer, indhente forsinkelserne i Mercosurs integrationsproces og indføre social medvirken og gennemsigtighed som nøglefaktorer i de biregionale forhandlinger. 7. 2   Associeringsaftalen er en fortrinlig lejlighed til at gøre fremskridt hen imod overordnede strategiske målsætninger af interesse for begge regioner. 7. 3   For det første vil den udgøre et middel til at bevare en international økonomisk og politisk tilstedeværelse på et tidspunkt, hvor den økonomiske og politiske magt er ved at flytte sig fra Atlanterhavet til Stillehavet. Mercosur har ingen aftaler med USA eller med de fem asiatiske magter, selv om Mercosur har undertegnet frihandelsaftaler med Chile og med medlemmer af Andesfællesskabet. Endvidere er Venezuela ved at blive indlemmet i blokken. Uden for det sydamerikanske område er der undertegnet aftaler, herunder frihandelsaftaler, med Sydafrika, Indien, Pakistan, Tyrkiet, Egypten, Marokko og Israel. EU har for sit vedkommende bilaterale aftaler med Mexico, Chile, Centralamerika, Peru, Columbia, Sydafrika, Vestindien og Sydkorea. Kort sagt ville en associeringsaftale mellem EU og Mercosur føre til, at der skabes en biregional blok med stor tyngde på den nye globale skueplads. 7. 3. 1   Aftalen ville også få stor betydning for en mere omfattende integration af hele det latinamerikanske område. Aftalen vil med stor sandsynlighed kunne tiltrække andre subregionale latinamerikanske og vestindiske grupperinger samt lande som Mexico og Chile. En »strategisk alliance« mellem de to regioner – mellem EU's 27 medlemsstater og de 33 lande i Latinamerika og Vestindien – vil have betydelig vægt i multilaterale organer. Den vil give større indflydelse i G-20, som tre latinamerikanske lande (Brasilien, Mexico og Argentina) og fem europæiske lande (Tyskland, Frankrig, Storbritannien, Italien og Spanien) samt EU selv er medlemmer af. 7. 3. 2   Endelig kan associeringsaftalen med Mercosur give EU en strategisk allieret i dets bestræbelser på at blive en global forkæmper for et beskyttet miljø. Miljøet er i dag et af de spørgsmål, som ligger medlemsstaterne, befolkningen og det multilaterale system mest på sinde. EU er forløber, når det gælder grønne tiltag og teknologier. Naturressourcer er en af Latinamerikas og især Mercosurs stærke sider, men det er også en af de regioner, der trues mest af klimaændringerne, bl. a. på grund af intensive landbrugsmetoder. 7. 3. 3   Hvis dette mål skal opnå tilstrækkelig opbakning, bør elementet »energi, miljø, videnskab og teknologi og innovation« have et betydeligt indhold. Disse spørgsmål bør være prioriterede emner i det element, som drejer sig om udviklingssamarbejde. EU's sjette rammeprogram for forskning og teknologisk udvikling har allerede gennemført talrige projekter sammen med Mercosurs medlemmer. Dette samarbejde bør nu indgå som en integrerende del af associeringsaftalen. De omfattende bevillinger, som er til rådighed under det syvende rammeprogram – 50 mia. euro – kunne yde et enormt bidrag hertil. 8. Civilsamfundet og associeringsaftalen 8. 1   EØSU mener, at forhandlingernes interregionale karakter og associeringsaftalens indhold er et grundlæggende specielt element i disse forhandlinger og giver et benchmark for de økonomiske forbindelser i en verden, som er stadig mere åben for samhandel. 8. 2   Udvalget gentager sit tilsagn til principperne om gennemsigtighed og deltagelse både i forhandlingsprocessen og i gennemførelsen af associeringsaftalen. Derfor ønsker udvalget at blive holdt helt ajour med forhandlingsprocessen og få realtidsadgang til forhandlerne for at kunne formidle høringsforummets og EØSU's forslag. 8. 3   EØSU anmoder tillige om at blive inddraget i udformningen af konsekvensundersøgelserne, så det kan fremsætte henstillinger om metoderne til at fjerne eller nedbringe de negative følger af samhandelsliberaliseringsprocessen og henstiller, at man, når aftalen en gang er blevet underskrevet, etablerer et observationscenter af teknisk karakter, som løbende skal analysere associeringsaftalens økonomiske, sociale og miljømæssige virkninger samt fremlægge konkrete forslag. 8. 4   I forlængelse af høringsforummets og EØSU's fælles forslag – og de forhåndsaftaler, som blev indgået under forhandlingerne før 2004 – opfordrer vi til, at der etableres et fælles rådgivende civilsamfundsudvalg under associeringsaftalen med lige mange medlemmer fra EØSU og høringsforummet og med obligatoriske rådgivende beføjelser omfattende alle associeringsaftalens områder, herunder handelskapitlet og overvågning af spørgsmål vedrørende bæredygtig udvikling. 8. 5   EØSU finder det væsentligt, at aftalen kommer til at indeholde en social dimension, som skal være kohærent med en aftale, der omfatter mere end handelsmæssige aspekter og har det overordnede mål at øge den sociale samhørighed. Dette gælder især aftalens følger for beskæftigelsen, beskyttelsen af den lokale befolknings og de dårligst stilledes interesser, fremme af og overholdelse af menneskerettighederne, miljøbeskyttelsen samt de rettigheder, som tilkommer indvandrere og arbejdstagere generelt set. I denne henseende bør den indeholde internationale erklæringer som f. eks. ILO's, som fastsætter, at krænkelse af grundlæggende principper og rettigheder på arbejdspladsen ikke kan gøres gældende eller anvendes som en legitim komparativ fordel indenfor international handel. Det er således afgørende, at den fremtidige aftale genererer kvalitetsbeskæftigelse, forbedrer arbejdstagernes sociale vilkår og bidrager betydeligt til en bedre fordeling af velstanden. Bruxelles, den 15. juni 2011 Staffan NILSSON Formand for Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg (1)  Se Asunción-erklæringen om forhandlingerne om en associeringsaftale mellem EU og Mercosur, underskrevet af FCES og EØSU den 22. marts 2011, http://www. eesc. europa. eu/resources/docs/2011_decl_en. pdf. (2)  BRIC: Brasilien, Rusland, Indien og Kina. IBSA: Indien, Brasilien, Sydafrika. (3)  Generaldirektoratet for Landbrug og Kommissionens Fælles Forskningscenter, april 2011. (4)  Som stats- og regeringscheferne erklærede på EU-Mercosur- topmødet i maj 2010. (5)  »Bæredygtighedsvurderinger og Den Europæiske Unions handelspolitik«, Evelyne Pichenot (EUT C 218 af 23. 7. 2011, s. 14-18). (6)  Buenos Aires-erklæringen fremsat af Mercosurs socialministre, juli 2006. Det Europæiske Råds møder i februar 2005 og 2006

Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt — Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar — SA.107127

2023-05-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/5fae485b-fb61-11ed-a05c-01aa75ed71a1

swe

C_2023186SV. 01000701. xml 26. 5. 2023    SV Europeiska unionens officiella tidning C 186/7 Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar SA. 107127 (2023/C 186/06) Datum för antagande av beslutet 25. 4. 2023 Stöd nummer SA. 107127 Medlemsstat Litauen Område Litauen Benämning (och/eller stödmottagarens namn) TCTF: Reintroduction of the scheme SA. 104975 (2022/N) ”TCF: Temporary State Aid for Apple Producers” Rättslig grund Draft amendment of the order of Minister of Agriculture of the Republic of Lithuania of November 28, 2022 No. 3D-734 ”On the Approval of the Rules for the Provision of Temporary State Aid for the Horticulture Sector” Typ av stödåtgärd Stödordning Syfte Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i ekonomin Stödform Direkt bidrag Budget   Stödnivå   Varaktighet till den 30. 6. 2023 Ekonomisk sektor Odling av kärnfrukter och stenfrukter Den beviljande myndighetens namn och adress Ministry of the Agriculture of the Republic of Lithuania Gedimino Ave. 19, 01103 Vilnius, Lithuania Övriga upplysningar   Originalversionen av beslutet, från vilken all konfidentiell information har borttagits, finns på Internet: https://ec. europa. eu/competition/elojade/isef/index. cfm

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet

2007-06-20

http://publications.europa.eu/resource/cellar/22a96e2b-3609-45ff-95de-cff94ffa54ce

swe

22. 6. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning L 162/1 I (Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras) FÖRORDNINGAR EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 156, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kom- mitténs yttrande (1), efter att ha hört Regionkommittén, i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och av följande skäl: i rådets (1) Vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002 betonades slutsatser att effektiva och integrerade energi- och transportnät är hörnstenen för den europeiska inre marknaden, och att ett bättre utnyttjande av befintliga nät och en komplettering av de delar som saknas kommer att göra det möjligt att öka effektivitet och konkurrenskraft samt garantera en tillräcklig kvalitetsnivå och en minskning av antalet flaskhalsar och på så sätt bidra till ökad hållbarhet på sikt. Dessa behov är i linje med den strategi som stats- och regeringscheferna antog vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000, och som regelbundet har upprepats sedan dess. (2) Europeiska rådet godkände vid sitt möte i Bryssel den 12 och 13 december 2003 europeiska åtgärder för tillväxt och uppmanade kommissionen att vid behov styra utgifterna mot i de investeringar transeuropeiska nätens infrastruktur, vars prioriterade projekt är avgörande för att stärka sammanhållningen på den inre marknaden. fysiskt kapital, bland annat i (3) Det är effektiva sannolikt att förseningar i transeuropeiska förbindelser, färdigställandet av särskilt på de (1) EUT C 234, 22. 9. 2005, s. 69. (2) Europaparlamentets yttrande av den 26 oktober 2005 (EUT C 272 E, 9. 11. 2006, s. 405), rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 mars 2007 (EUT C 103 E, 8. 5. 2007, s. 26) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 maj 2007 (ännu ej offentliggjord i EUT). gränsöverskridande sträckorna, kommer att allvarligt skada konkurrenskraften i gemenskapen, medlemsstaterna och de avlägsna regioner som inte eller inte längre till fullo skulle kunna tillgodogöra sig vinsterna av den inre marknaden. (4) I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (3) upp- skattas kostnaderna för att slutföra det transeuropeiska transportnätet mellan 2007 och 2020 till 600 miljarder EUR. Bara för de prioriterade projekten enligt bilaga III till det beslutet krävs det investeringar på närmare 160 mil- jarder EUR mellan 2007 och 2013. riktlinjer (5) Om man vill uppnå nämnda mål är det både enligt rådet och parlamentet nödvändigt att stärka och anpassa finansieringsinstrumenten genom att öka gemenskapens andel av finansieringen och möjliggöra en högre sam- framför allt när det gäller gränsöver- finansieringsnivå, skridande projekt, projekt med transitfunktion och projekt som passerar naturliga hinder. (6) (7) I överensstämmelse med meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om främjande av transport ”Naiades”, och med tanke på att på inre vattenvägar, transportmedel, bör de vattenvägarna är ett hållbart prioriterade projekten för inlandssjöfart uppmärksammas särskilt. I sin resolution av den 8 juni 2005 om de politiska utmaningarna och den utvidgade unionens budgetmedel för 2007–2013 (4) betonade Europaparlamentet transportnät- ens strategiska betydelse för den inre marknadens fullbor- dande och för närmare förbindelser med kandidatländer, länder som ännu inte är kandidatländer och länder som hör till ”vänkretsen”. Dessutom uttryckte parlamentet en vilja att (3) EGT L 228, 9. 9. 1996, s. 1. Beslutet senast ändrat genom rådets för- ordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20. 12. 2006, s. 1). (4) EUT C 124 E, 25. 5. 2006, s. 373. L 162/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 22. 6. 2007 undersöka nyskapande finansieringsinstrument, som låne- garantier, europeiska koncessioner, europeiska lån och en räntefond. (8) Med de medel som avsatts för de transeuropeiska transport- och energinäten (nedan kallade ”TEN-T” och ”TEN-E”) i den fleråriga budgetplanen 2007–2013 är det inte möjligt att tillgodose alla behov i samband med genomförandet av de prioriteringar som fastställs i beslut nr 1692/96/EG för TEN-T och beslut nr 1364/2006/EG (1) för TEN-E. Därför bör dessa resurser, för att komplettera de offentliga och privata nationella finansieringarna, koncentreras på vissa projektkategorier som ger särskilt stort mervärde för hela nätet, särskilt de gränsöverskridande sträckorna, inklusive motorvägar till att undanröja flaskhalsar, som t. ex. naturliga hinder, för att därigenom garantera infrastrukturens kontinuitet för TEN-T och TEN-E. För att underlätta det samordnade genom- förandet av vissa projekt, får europeiska samordnare utses i enlighet med artikel 17a i beslut nr 1692/96/EG. till sjöss, och projekt som syftar (9) Med beaktande av att de återstående TEN-T investeringarna i prioriterade projekt är beräknade till omkring 250 mil- jarder EUR och att det europeiska finansiella referensbe- loppet på 8 013 miljoner EUR för transport för perioden 2007-2013 endast är en mycket liten del av den nödvändiga budgeten för att avsluta de prioriterade projekten, bör kommissionen, med hjälp av europeiska samordnare när sådana har utnämnts, genomföra åtgärder för att stödja och samordna medlemsstaternas insatser för att finansiera och avsluta den planerade TEN-T enligt den genomföra tidtabellen. Kommissionen bör fastställda bestämmelserna om de samordnare som avses i beslut nr 1692/96/EG. Den bör också utreda och tillsammans med medlemsstaterna försöka lösa, det långsiktiga finansi- ella problemet med att bygga och driva hela TEN-T med beaktande av att byggnadsperioden omfattar åtminstone två sjuåriga budgetperioder och att den förväntade hållbar- hetsperioden för den nya infrastrukturen är åtminstone ett århundrade. (10) I beslut nr 1364/2006/EG fastställs målen, de prioriterade åtgärderna och projekten av gemensamt intresse för utvecklingen av TEN-E, inbegripet de prioriterade projek- ten, och samtidigt ges lämplig prioritering åt de projekt som förklarats vara av europeiskt intresse. Bara för de prioriterade projekten krävs investeringar i storleksord- ningen 28 miljarder EUR fram till 2013 för att samtliga medlemsstater fullt ut skall kunna ta del av den inre färdigställa förbindelserna med marknaden och för att grannländer. (11) Vid sitt möte den 12 och 13 december 2003 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att fortsätta att undersöka behovet av ett instrument för särskilda gemenskapsgaran- tier för att täcka vissa risker som uppstår efter byggnads- verksamheten i samband med TEN-T-projekt. När det gäller energi uppmanades kommissionen av Europeiska rådet att vid behov styra utgifterna mot investeringar i fysiskt kapital för att stimulera tillväxten. (12) Rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (2) innebär redan ett stort steg framåt, eftersom prioriterade projekt enligt den förordningen beviljas en högre finansieringsnivå på 20 %. Förordningen är dock fortfarande avhängig av en rad genomföranderegler som kan förenklas och av en budget- ram med begränsade resurser. För att öka gemenskaps- medlens hävstångseffekt och kunna de godkända prioriterade projekten förefaller det därför nödvändigt att komplettera nationell offentlig finansiering och privat finansiering genom att öka gemenskapens stöd både i fråga om belopp och stödnivå. genomföra (13) Genom denna förordning bör ett program inrättas med allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd när det gäller TEN-T och TEN-E. Detta program, som måste genomföras i enlighet med gemenskapslagstiftningen, inte minst på miljöområdet, bör bidra till att stärka den inre marknaden och stimulera gemenskapens konkurrenskraft och tillväxt. (14) Gemenskapens finansiella stöd inom ramen för budgeten för de transeuropeiska näten bör, förutom att koncentreras på projekt eller delar av projekt som ger högsta möjliga europeiska mervärde, utformas så att det uppmuntrar aktörerna att påskynda genomförandet av de prioriterade projekten i besluten nr 1692/96/EG och nr 1364/2006/EG. finansiera övriga Det bör också göra det möjligt att europeiska infrastrukturprojekt av gemensamt intresse som nämns i dessa beslut. (15) Syftet med gemenskapens finansiella stöd är att bidra till utformningen av projekt för investeringar i TEN-T och TEN- E, att sörja för fasta ekonomiska åtaganden, att mobilisera de institutionella investerarna och att leda till bildande av finansieringspartnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Inom energisektorn bör det finansiella stödet i första hand vara avsett att övervinna de finansie- ringshinder som kan uppstå när ett projekt förbereds och utformas innan själva byggnadsverksamheten inleds, och bör inriktas på de prioriterade projektens gränsöverskri- dande partier och på förbindelserna med grannländerna. (16) (17) I sitt meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 4 juli 2005 om utbyggnad av det europeiska järnvägssignal- systemet ERTMS/ETCS, betonade kommissionen hur viktigt det är att så snabbt och samordnat som möjligt gå över till detta system för att garantera driftskompatibilitet för TEN-T. riktat och tidsbegränsat gemen- För detta behövs ett skapsstöd som både omfattar markutrustning och for- donsbaserad utrustning. I vissa projekt får berörda medlemsstater låta sig repre- senteras av internationella organisationer. Kommissionen får anförtro genomförandet av vissa projekt till gemen- samma företag enligt artikel 171 i fördraget. Dessa särskilda situationer innebär att begreppet mottagare av gemen- skapsstöd behöver utvidgas vid tillämpningen av denna förordning. (1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006 om riktlinjer för transeuropeiska energinät (EUT L 262, 22. 9. 2006, s. 1). (2) EGT L 228, 23. 9. 1995, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1159/2005 (EUT L 191, 22. 7. 2005, s. 16). 22. 6. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning L 162/3 (18) För att tillgodose de särskilda kraven för varje projekt och för att öka effektiviteten och värdet av gemenskapens finansiella stöd, kan detta beviljas i olika former: bidrag till stöd till betalning relaterad till studier och arbeten, tillgänglighet, räntesubventioner, lånegarantier och delta- gande i riskkapitalfonder. Alla former av gemenskapsstöd bör beviljas rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemen- skapernas allmänna budget (1) och dess genomförandebe- förordning stämmelser, utom i de uttryckligen avviker från dessa bestämmelser. Utfärdandet av lånegarantier och deltagande i riskkapitalfonder bör grundas på marknadsprinciper och syfta till självfinansier- ing i ett långsiktigt perspektiv. i enlighet med bestämmelserna i fall där denna (19) Gemenskapen bör kunna göra fleråriga åtaganden, upp- delade efter finansierade projekt och årligen godkända åtagandebemyndiganden, när det gäller ekonomiskt stöd från gemenskapen till storskaliga projekt som det tar många år att förverkliga. För att göra det möjligt att mobilisera både offentliga och privata investerare och minska den osäkerhet som är förknippad med genomförandet av dessa fasta och attraktiva åtaganden som är projekt, krävs bindande för gemenskapen på lång sikt. De projekt som ingår i det fleråriga programmet har högsta prioritet i utvecklingen av TEN-T enligt beslut nr 1692/96/EG och kräver fortlöpande gemenskapsåtgärder för att de skall kunna genomföras smidigt och effektivt. (20) Beprövade offentlig-privata finansieringsformer, oavsett om de är institutionella eller avtalsbaserade, bör uppmuntras genom rättsliga garantier som är förenliga med konkurrens- lagstiftningen och den inre marknaden; samtidigt bör bästa praxis spridas mellan medlemsstaterna. (21) Särskilt viktig är en effektiv samordning av alla gemen- skapsinsatser som har betydelse för de transeuropeiska näten, finansiering genom struktur- och sammanhållningsfonderna och Europeiska investeringsban- kens verksamhet. synnerhet i (22) I denna förordning fastställs, för hela programmets genom- förandeperiod, en finansieringsram som under det årliga referensen för budgetförfarandet utgör den särskilda budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutio- nella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamen- tet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2). (23) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra den här förordningen bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/ 468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens (3) genom- förandebefogenheter. (24) Med tanke på utvecklingen inom TEN-T och TEN-E, med hänsyn till deras respektive särdrag och för att effektivisera (1) EGT L 248, 16. 9. 2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30. 12. 2006, s. 1). (2) EUT C 139, 14. 6. 2006, s. 1. (3) EGT L 184, 17. 7. 1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/ 512/EG (EUT L 200, 27. 7. 2006 s. 11). hanteringen, bör flera separata förordningar planeras för de områden som hittills omfattas av förordning (EG) nr 2236/ 95. (25) Genom den här förordningen bör allmänna bestämmelser för gemenskapens ekonomiska stöd till TEN-T och TEN-E införas; dessa bestämmelser bör vara förenliga med gemenskapens lagstiftning och politik särskilt på konkur- rens-, miljöskydds- och hälsoområdet samt i fråga om hållbar utveckling, offentlig upphandling och ett effektivt genomförande av gemenskapens politik när det gäller driftskompatibilitet. (26) Eftersom målet för den föreslagna förordningen att genomföra TEN-T och TEN-E inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av behovet att samordna nationella åtgärder, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Syfte I denna förordning fastställs de villkor, metoder och förfaranden som gäller för finansiellt stöd från gemenskapen till projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska transport- och energinät, i enlighet med artikel 155. 1 i fördraget. Artikel 2 Definitioner I denna förordning avses med 1. 2. 3. projekt av gemensamt intresse: ett projekt, eller en del av ett projekt som fastställs vara av gemensamt intresse för gemenskapen i enlighet med beslut nr 1692/96/EG för transportområdet eller i enlighet med beslut nr 1364/2006/ EG för energiområdet, prioriterat projekt: ett projekt på transportområdet av gemensamt intresse på en trafikled eller ett annat projekt som är förtecknat i bilaga III till beslut nr 1692/96/EG, eller ett projekt på energiområdet av gemensamt intresse som gemenskapen prioriterar i enlighet med beslut nr 1364/ 2006/EG, projekt av europeiskt intresse på energiområdet: ett fullt utvecklat projekt på de prioriterade trafikleder som avses i beslut nr 1364/2006/EG och som är av gränsöverskridande karaktär eller på ett avgörande sätt påverkar den gräns- överskridande överföringskapaciteten, 4. 5. 6. 7. 8. 9. L 162/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 22. 6. 2007 del av projekt: all verksamhet som är ekonomiskt, tekniskt eller tidsmässigt oberoende och som bidrar till att genom- föra ett projekt, gränsöverskridande sträcka: gränsöverskridande sträckor enligt artikel 19b i beslut nr 1692/96/EG, och gränsöverskridande sträckor som via ett tredjeland garanterar ett prioriterat projekts kontinuitet mellan två medlemsstater, KAPITEL II STÖDBERÄTTIGADE PROJEKT, FORMER OCH VILLKOR FÖR DET FINANSIELLA STÖDET OCH KUMULERING AV STÖD Artikel 3 Projekt som kan få stöd och ansökningar om finansiellt stöd från gemenskapen flaskhals: på transportområdet, hinder för hastighet och/ eller kapacitet som gör det omöjligt att garantera trans- portflödenas kontinuitet, Endast projekt av gemensamt intresse skall berättiga till 1. finansiellt stöd från gemenskapen i enlighet med denna förord- ning. stödmottagare: en eller flera medlemsstater, internationella organisationer eller gemensamma företag enligt artikel 171 i fördraget eller offentliga eller privata företag eller organ som har fullt ansvar för ett projekt och har för avsikt att investera egna medel eller medel som ställs till förfogande av tredje part i syfte att genomföra ett projekt, studier: de åtgärder som krävs för att förbereda genom- förandet av ett projekt, inklusive förstudier, genomförbar- hetsstudier, utvärderings- och valideringsstudier samt annat för att tekniskt fullständigt definiera och utveckla ett projekt och fatta beslut om finansiering av projektet, som exempelvis rekognoscering på plats och förberedelse av finansierings- arrangemang, inklusive förberedande åtgärder stöd, bygg- och anläggningsarbeten: inköp, leverans och installation av olika komponenter, system och tjänster, utförande av bygg- och anläggningsarbeten i samband med ett projekt, slutbesiktning av anläggningarna samt igångsättning av ett projekt, 10. projektkostnad: den totala kostnad som åligger en stödmot- tagare för de studier eller bygg- och anläggningsarbeten som är direkt kopplade till och nödvändiga för att genomföra ett projekt, 11. 12. 13. stödberättigande kostnad: den del av projektkostnaden som till grund för beräkningen av kommissionen lägger gemenskapens finansiella stöd, instrument för lånegarantier: en garanti som utfärdas av EIB för en standby-likviditetsfacilitet, som ges till projekt av gemensamt intresse på transportområdet. Den täcker riskerna avseende återbetalningsförmågan vid minskad efterfrågan och en därav följande oförutsedd inkomst- minskning under den period när projektets verksamhet för lånegarantier används bara för inleds. projekt vars ekonomiska bärkraft grundar sig helt eller delvis på intäkter, avgifter eller andra inkomster som betalas av användarna eller stödmottagarna eller för dessas räkning, Instrumentet system med betalning relaterad till tillgänglighet: system för finansiering av infrastrukturprojekt som uppförs och drivs av en privat investerare som erhåller periodiska betalningar efter konstruktionsarbetets slut för den infrastrukturtjänst som tillhandahålls. Avgiftsnivån är beroende av vad som presteras i förhållande till vad som har överenskommits i kontraktet. Betalningar relaterade till tillgänglighet görs under hela den tid som kontraktet mellan den myndighet som tilldelat kontraktet och den projektansvarige gäller, och syftar till att täcka kostnader för uppförande, finansiering, underhåll och drift. Ett villkor stöd från för att ansökningar om finansiellt gemenskapen för sådana projekt skall beviljas är att de är förenliga med gemenskapsrätten. 2. På transportområdet kan projekt dessutom bara få stöd, om sökande av gemenskapsstöd och, i förekommande fall, berörda medlemsstater, åtar sig att medfinansiera det föreslagna projektet, vid behov med hjälp av privata medel. 3. Projekt på transportområdet som berör en gränsöverskri- dande sträcka eller en del av en sådan sträcka skall berättiga till finansiellt stöd från gemenskapen om det finns ett skriftligt avtal mellan de berörda medlemsstaterna eller mellan berörda medlemsstater och tredjeländer som avser färdigställande av den gränsöverskridande sträckan. Undantagsvis skall ett skriftligt avtal inte krävas, när projektet är nödvändigt för anslutning till nätet i en grannmedlemsstat eller i ett tredjeland utan att gränsen de facto överskrids. Artikel 4 Inlämnande av ansökan om finansiellt stöd från gemenskapen Det är en eller flera medlemsstater, eller, med de berörda medlemsstaternas godkännande, internationella organisationer, gemensamma företag eller offentliga eller privata företag eller organ som till kommissionen skall lämna in ansökan om finansiellt stöd från gemenskapen. Formerna för hur ansökningar om finansiellt stöd skall lämnas skall fastställas i enlighet med artikel 9. 1. Artikel 5 Urval av projekt 1. Finansiellt stöd från gemenskapen skall tilldelas projekt av i vilken utsträckning de gemensamt intresse med hänsyn till bidrar till de mål och prioriteringar som fastställs i besluten nr 1692/96/EG och nr 1364/2006/EG. På transportområdet skall 2. märksammas: följande projekt särskilt upp- a) b) c) Prioriterade projekt. Projekt som avser eliminering av flaskhalsar, särskilt inom ramen för prioriterade projekt. Projekt som läggs fram eller stöds av minst två medlems- stater gemensamt, särskilt projekt som omfattar gränsöver- skridande sträckor. 22. 6. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning L 162/5 d) e) f) g) h) Projekt som bidrar till nätets kontinuitet och en optimering av dess kapacitet. Projekt som bidrar till förbättrade tjänster på TEN-T och som bland annat genom åtgärder som rör infrastrukturen främjar användarnas säkerhet och säkerställer driftskompa- tibilitet mellan de nationella näten. Projekt som avser utveckling och installation av trafikled- ningssystem för järnväg, väg, flyg, sjöfart, inre vattenvägar och kustfart, som säkerställer driftskompatibilitet mellan de nationella näten. Projekt som bidrar till att slutföra den inre marknaden. Projekt som bidrar till att återställa jämvikten mellan olika transportsätt, med företräde för de miljövänligaste trans- portsätten, som transport på de inre vattenvägarna. På energiområdet skall särskild uppmärksamhet ägnas åt 3. projekt av europeiskt intresse som bidrar till följande: a) Utveckling av nätet så att den ekonomiska och sociala sammanhållningen stärks genom att minska isoleringen av gemenskapens mindre gynnade regioner och öregioner. b) Optimering av nätkapaciteten och slutförande av den inre energimarknaden, särskilt projekt som gäller gränsöver- skridande avsnitt. c) d) e) Trygg energiförsörjning, diversifiering genom leveranser från olika energikällor och särskilt sammanlänkningar med tredjeländer. Sammankoppling av förnybara energikällor. De sammankopplade nätens säkerhet, tillförlitlighet och driftskompatibilitet. 4. Vid beslut att bevilja finansiellt stöd från gemenskapen skall bland annat följande beaktas: a) b) Projektets utvecklingsgrad. Stimulanseffekten på offentlig och privat genom gemenskapens intervention. finansiering c) Att finansieringspaketet är sunt. d) De socio-ekonomiska konsekvenserna. b) c) d) Stöd till bygg- och anläggningsarbeten inom transportsek- torn när det gäller system med betalning relaterad till tillgänglighet. Räntesubventioner på lån från Europeiska investerings- banken (EIB) eller andra offentliga eller privata finansiella institut. Finansiellt bidrag för reserver och kapitaltilldelning gällande de garantier som skall utfärdas av EIB ur dess egna medel inom ramen för instrumentet för lånegarantier. Löptiden för dessa garantier får inte överstiga fem år efter den dag då projektet tas i bruk. Undantagsvis i väl motiverade fall kan garanti beviljas på upp till sju år. Bidraget från Europeiska unionens allmänna budget till instrumentet för lånegaran- tier får inte överstiga 500 miljoner EUR. EIB skall bidra med motsvarande belopp. Gemenskapens riskexponering när det gäller instrumentet för lånegarantier, inklusive förvalt- ningsarvoden och andra stödberättigande kostnader, skall vara begränsad till det belopp som utgör gemenskapens bidrag till instrumentet för lånegarantier och det skall inte finnas några ytterligare skulder i Europeiska unionens allmänna budget. Den risk som är förbunden med alla operationer skall bäras av EIB. Huvudvillkoren, övriga villkor och förfaranden för instrumentet för lånegarantier återges i bilagan. e) Deltagande i riskkapital för investeringsfonder eller jämför- bara finansföretag, som huvudsakligen är inriktade på att tillhandahålla riskkapital för projekt som avser transeuro- peiska nät och involverar betydande investeringar från den privata sektorn; sådant deltagande i riskkapital får inte överstiga 1 % av de budgetmedel som fastställs i artikel 18. f) Finansiellt bidrag till projektrelaterad verksamhet i gemen- samma företag. Storleken på gemenskapens finansiella stöd som beviljas i de 2. former som avses i punkterna 1 a, b, c och f skall grundas på de i artikel 5 angivna kriterierna och stödet får inte överstiga följande nivåer: a) Studier: 50 % av de samlade stödberättigande kostnaderna, oberoende av det berörda projektet av gemensamt intresse. e) Miljökonsekvenserna. b) Bygg- och anläggningsarbeten: f) g) Behovet av att överkomma ekonomiska svårigheter. Projektets komplexitet som exempelvis uppstår genom nödvändigheten att passera ett naturligt hinder. Artikel 6 Former och villkor för finansiellt stöd från gemenskapen 1. Gemenskapens finansiella stöd till projekt av gemensamt intresse kan utformas på något av följande sätt: a) Stöd till studier och till bygg- och anläggningsarbeten. i) prioriterade projekt på transportområdet: — högst 20 % av de stödberättigande kostnaderna, — högst 30 % av de stödberättigande kostnaderna för gränsöverskridande sträckor under förutsätt- ning att de berörda medlemsstaterna har givit kommissionen tillräckliga garantier för projek- tets ekonomiska bärkraft och tidsplanen för genomförande, L 162/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 22. 6. 2007 projekt på energiområdet: högst 10 % av de stödbe- rättigande kostnaderna, ligga mellan 80 och 85 % av de Finansieringsramen skall budgetmedel som är reserverade för transportområdet enligt artikel 18. ii) iii) andra icke-prioriterade projekt på transportområdet: högst 10 % av de stödberättigande kostnaderna. c) EU:s trafikstyrningssystem för tåg (ERTMS): i) markutrustning: högst 50 % av de stödberättigande kostnaderna för studier och för bygg- och anlägg- ningsarbeten, ii) fordonsbaserad utrustning: — högst 50 % av de stödberättigande kostnaderna för utveckling och konstruktion av prototyper för installation av ERTMS på befintlig rullande materiel, förutsatt att prototyperna är certifierade i minst två medlemsstater, 3. I det årliga arbetsprogrammet för transportområdet skall kriterierna för beviljande av finansiellt stöd tillämpas på projekt av gemensamt fleråriga programmet. intresse som inte omfattas av det I det årliga arbetsprogrammet skall 4. kriterierna för beviljande av finansiellt stöd tillämpas på projekt av gemensamt intresse. för energiområdet fleråriga arbetsprogrammet skall utvärderas minst i 5. Det halvtid och vid behov revideras i enlighet med förfarandet i artikel 15. 2. Artikel 9 Beviljande av finansiellt stöd från gemenskapen — högst 50 % av de stödberättigande kostnaderna för serieutrustning i samband med installation av ERTMS på rullande materiel; kommissionen skall inom ramen för det fleråriga pro- emellertid, grammet, stödbelopp per ange vagnset. ett högsta Efter varje ansökningsomgång på grundval av de fleråriga 1. i artikel 8. 1 skall eller årliga arbetsprogram som avses kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 15. 2 besluta om det belopp som skall beviljas som finansiellt stöd till utvalda projekt eller delar av projekt. Kommissionen skall fastställa villkor och förfaranden för deras genomförande. d) Trafikledningssystem för väg, flyg, inre vattenvägar, sjöfart och kustfart: högst 20 % av de stödberättigande kost- naderna för bygg- och anläggningsarbeten. 2. Kommissionen skall meddela stödmottagarna och de berörda medlemsstaterna om sitt beslut om att stöd kommer att beviljas. 3. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 15. 2 besluta om genomförandeåtgärder som skall gälla för de instrument som avses i punkt 1 c och 1 e i den här artikeln. Artikel 10 Finansiella bestämmelser Artikel 7 Annat finansiellt stöd och andra instrument EIB-operationer skall vara förenliga med att finansiellt stöd 1. beviljas enligt denna förordning. 2. Kommissionen skall samordna och säkerställa samstämmig- het mellan projekt som är samfinansierade inom ramen för denna förordning och åtgärder med anknytning till dessa som får andra gemenskapsbidrag eller stöd via andra instrument inom gemenskapen, samt insatser från EIB:s sida. KAPITEL III PROGRAMPLANERING, GENOMFÖRANDE OCH KONTROLL Artikel 8 Fleråriga och årliga arbetsprogram 1. Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 15. 2, tillämpa kriterierna i artikel 5 samt mål och prioriteringar fastställda inom ramen för besluten nr 1692/96/EG och nr 1364/ 2006/EG vid utarbetandet av fleråriga och årliga arbetsprogram. Ett 2. omfatta prioriterade projekt järnväg, väg, flerårigt arbetsprogram för samt transportområdet skall trafikledningssystem för inre vattenvägar, kustfart och sjöfart. flyg, 1. Budgetåtaganden kan delas upp i årliga utbetalningar. Kommissionen skall varje år besluta om utbetalning av dessa med beaktande av hur långt de stödmottagande projekten eller faserna i dessa projekt har kommit, deras beräknade behov och disponibla medel i budgeten. Stödmottagarna och de berörda medlemsstaterna skall informe- ras om den ungefärliga tidsplanen för de enskilda årliga utbetalningarna. 2. Gemenskapens stöd får endast omfatta projektrelaterade kostnader som stödmottagarna eller tredje parter ansvariga för genomförandet av projektet ådragit sig. Kostnader skall vara stödberättigande från det datum när en ansökan om stöd lämnas in. Kostnader i samband med projekt som ingår i det fleråriga arbetsprogrammet kan vara stödberät- tigande från den 1 januari det innevarande året med början den 1 januari 2007. Moms skall inte vara en stödberättigande kostnad med undantag för moms som inte återbetalas. 3. Utbetalningarna skall ske som förhandsfinansiering, mellan- liggande delutbetalningar och en slututbetalning. Betalningssätten skall infrastrukturprojekt som genomförs under flera år. fastställas med särskilt beaktande av 22. 6. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning L 162/7 förekommande fall den första Förhandsfinansieringen eller i delutbetalningen av denna, skall betalas ut när det finansiella stödet beviljas. Delutbetalningar skall göras efter begäran om utbetalning, förutsatt att bestämmelserna i artikel 13 följs. Slutbeloppet skall betalas ut efter det att den slutrapport om projektet som har lagts fram av stödmottagaren och bestyrkts av de berörda medlemsstaterna har godkänts. Slutrapporten skall i detalj redogöra för alla faktiska kostnader. system med betalningar 4. När det gäller relaterade till tillgänglighet skall utbetalningen av den första förhandsfinansier- ingen göras inom en period på upp till tre år efter beviljandet av gemenskapens finansiella stöd efter det att medlemsstaterna bestyrkt att projektet föreläggande av respektive offentlig-privata partnerskapskontrakt. Ytterligare förhandsfinansiering kan göras efter det att medlemsstaterna bestyrkt att projektet framskrider. igångsatts och efter Slutbeloppet skall utbetalas när projektets operativa fas inletts, efter kontroll av att infrastrukturmaterialet har levererats, efter det att medlemsstaterna bestyrkt att de kostnader för vilka anspråk ställs faktiskt har uppkommit och när belägg finns för ett totalbelopp för betalningar relaterade till tillgänglighet som motsvarar beloppet för gemenskapens finansiella stöd. Om ingen betalning relaterad till tillgänglighet skall göras till följd av att infrastrukturen inte har levererats, skall kommissio- nen kräva tillbaka den förhandsfinansiering den har betalat ut. Artikel 11 Medlemsstaternas ansvar 1. Medlemsstaterna skall inom sitt ansvarsområde göra vad som krävs för genomförandet av de projekt av gemensamt intresse som har beviljats finansiellt stöd från gemenskapen enligt denna förordning. 2. Medlemsstaterna skall i nära samarbete med kommissionen svara för den tekniska övervakningen och den finansiella kontrollen av projekten samt intyga att kostnaderna för projekt eller delar av projekt verkligen har uppkommit och är stödberättigande. Medlemsstaterna får begära att kommissionen medverkar vid kontroller på plats. 3. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 2 och skall särskilt redogöra för vilka kontroll-, lednings- och övervakningssystem som har upprättats se till att projekt genomförs framgångsrikt. för att Artikel 12 Förenlighet med gemenskapens lagstiftning och politik Projekt som finansieras inom ramen för denna förordning skall genomföras i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen och med beaktande av all relevant gemenskapspolitik, särskilt med avseende på konkurrens, miljöskydd, hälsa, hållbar utveck- ling, offentlig upphandling och driftskompatibilitet. Artikel 13 Indragning, minskning, tillfälligt upphävande och avbrytande av stöd Efter att på lämpligt sätt ha undersökt ärendet och efter att 1. ha informerat stödmottagarna och de berörda medlemsstaterna så att de har möjlighet att lämna synpunkter inom en fastställd tidsfrist a) skall kommissionen, utom i särskilt motiverade fall, dra in finansiellt stöd som tilldelats projekt eller delar av projekt vilka inte påbörjats inom två år efter det begynnelsedatum som fastställts i stödvillkoren, b) får kommissionen tillfälligt upphäva, minska eller avbryta det finansiella stödet i följande fall: i) ii) om oegentligheter har förekommit i samband med genomförandet av projektet eller en del av ett projekt med avseende på bestämmelserna i gemenskapsrätten, och om något av de stödvillkor som fastställts missaktats, i synnerhet om en betydande ändring som påverkar ett projekts art eller förfarandena för dess genomförande har företagits utan kommissionens godkännande, c) får kommissionen, med beaktande av alla relevanta faktorer, begära återbetalning av det beviljade finansiella stödet om genomförandet av det projekt eller den del av ett projekt som omfattas av stödet inte har slutförts inom fyra år från och med det slutdatum som fastställts i stödvillkoren. 2. Kommissionen kan kräva tillbaka hela det utbetalda stödet eller delar av detta a) b) följd av att det om detta är nödvändigt, särskilt finansiella stödet har dragits in, avbrutits, minskats eller återkrävts, eller till om kumulering av gemenskapsstöd för en del av ett projekt har förekommit. Artikel 14 Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen 1. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får göra kontroller och inspektioner på plats i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (1). 2. Villkoren för finansiellt stöd från gemenskapen kan bland annat innehålla bestämmelser om övervakning och finansiell kontroll som genomförs av kommissionen eller av en företrädare som bemyndigats av kommissionen, och revisioner som genom- förs av revisionsrätten, vid behov på plats. 3. Den berörda medlemsstaten och kommissionen skall omedelbart sinsemellan översända alla relevanta upplysningar som avser resultaten av de utförda kontrollerna. (1) EGT L 292, 15. 11. 1996, s. 2. L 162/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 22. 6. 2007 KAPITEL IV SLUTBESTÄMMELSER Artikel 15 Kommittéförfarande 2. De berörda medlemsstaterna, och vid behov stödmotta- garna, skall se till att stöd som beviljas enligt denna förordning offentliggörs på lämpligt sätt, så att allmänheten får kännedom om gemenskapens roll när det gäller genomförandet av projekten. 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel- serna i artikel 8 i det beslutet. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. 4. EIB skall utse en företrädare utan rösträtt för kommittén. Artikel 16 Utvärdering 1. Kommissionen och medlemsstaterna får med bistånd från stödmottagarna göra en utvärdering av hur projekten har genomförts och vilken inverkan de har haft för att bedöma om de uppsatta målen, bland annat i fråga om miljöskydd, har uppnåtts. 2. Kommissionen får begära att en stödmottagande medlems- stat tillhandahåller en särskild utvärdering av projekt som får stöd inom ramen för denna förordning, eller i förekommande fall förser kommissionen med de uppgifter och det bistånd som krävs för att utvärdera sådana projekt. Artikel 17 Information och offentlighet 1. Kommissionen skall vartannat år inför Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén lägga fram en rapport om den verksamhet som har genomförts inom ramen för denna förordning. Rapporten skall innehålla en utvärdering av de resultat som uppnåtts genom gemenskapens finansiella stöd på de olika tillämpningsområdena jämfört med de ursprungliga målen, samt ett kapitel om det löpande fleråriga programmets innehåll och genomförande. Rapporten skall även innehålla uppgifter om varje projekts finansieringskällor. Artikel 18 Budgetmedel 1. Finansieringsramen för genomförandet av denna förordning under perioden 2007–2013 skall vara 8 168 000 000 EUR, varav TEN-T och EUR skall 8 013 000 000 155 000 000 EUR till TEN-E. till gå 2. De årliga anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom den fleråriga budgetramen. Artikel 19 Översynsklausul Kommissionen skall före utgången av 2010 inför Europa- parlamentet och rådet lägga fram en övergripande rapport om erfarenheterna av de förfaranden för beviljande av finansiellt stöd från gemenskapen som föreskrivs i denna förordning. i Europaparlamentet och rådet skall enligt förfarandet i artikel 156 första stycket fördraget undersöka om och under vilka förhållanden de mekanismer som föreskrivs i denna förordning skall behållas eller ändras efter utgången av den period som anges i artikel 18 i denna förordning. Artikel 20 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007. Förordning (EG) nr 2236/95 i den version som gäller den 31 december 2006 skall fortsätta att gälla för transport- och energiprojekt som redan har inletts den dag då den här förordningen skall börja tillämpas. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Strasbourg den 20 juni 2007. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar H. -G. PÖTTERING Ordförande G. GLOSER Ordförande 22. 6. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning L 162/9 Huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden för instrumentet för lånegarantier som avses i artikel 6. 1 d BILAGA instrumentet för lånegarantier för EIB skall vara en riskdelningspartner och skall förvalta gemenskapens bidrag till gemenskapens räkning. Närmare detaljer och villkor för genomförandet av instrumentet för lånegarantier, inbegripet övervakning och kontroll av detta, skall fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB med beaktande av de bestämmelser som fastställs i denna bilaga. INSTRUMENT FÖR LÅNEGARANTIER TILL PROJEKT INOM DET TRANSEUROPEISKA TRANSPORTNÄTET Gemenskapens bidrag 1. Förvaltningskonto 2. 1. 2. 3. till instrumentet 10 miljoner EUR 35 miljoner EUR 60 miljoner EUR 80 miljoner EUR 105 miljoner EUR 110 miljoner EUR 100 miljoner EUR Utan att det påverkar det anpassningsförfarande från och med 2010 som anges i punkt 2 skall bidraget ur EU:s allmänna budget för lånegarantier göras tillgängligt för EIB i enlighet med följande tidtabell: 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Åren 2007-2009 skall kommissionen betala de årliga beloppen till EIB enligt ovan. Från och med 2010 skall EIB begära överföring av beloppen upp till det kumulerade belopp som anges i tidsplanen till förvaltningskontot. Begäran skall utfärdas senast den 31 december det föregående året och skall åtföljas av en prognos över behovet av det planerade gemenskapsbidraget. Denna prognos skall tjäna som underlag för en justering, som grundas på begäran, av de årliga betalningarna enligt ovan. Beslut om detta skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 15. 2. EIB skall upprätta ett förvaltningskonto som skall inbegripa gemenskapsbi- draget och de intäkter som gemenskapsbidraget ger upphov till. Ränteintäkterna från förvaltningskontot och andra inkomster från gemen- skapsbidraget, t. ex. garantiavgifter, ränta och riskmarginaler på belopp som utbetalats av EIB, skall förvaltningskontots tillgångar, om inte kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 15. 2 beslutar att de skall återbetalas till budgetposten för TEN-T. Ianspråktagna belopp för kapitaltilldelning skall återbetalas till förvaltnings- kontot efter det att de belopp som utbetalats av EIB genom instrumentet för lånegaranti har återbetalats i sin helhet. läggas till Användning av gemenskapens bidrag EIB skall använda gemenskapens bidrag — till att för varje stödberättigat projekt genomföra överföring till reserver för förväntade förluster och kapitaltilldelning, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i EIB och en riskbedömning som görs av EIB i enlighet med dess tillämpliga politik för strukturerade finansieringsfaciliteter, — till att täcka eventuella icke projektrelaterade stödberättigande kostnader som rör upprättande och förvaltning av lånegarantiinstrumentet. Dessa kostnader skall definieras i förvaltningsavtalet mellan kommissionen och EIB. Riskdelning 1. 2. 3. 4. för för reserver reserver förväntade förluster Gemenskapens bidrag skall användas av EIB till att för varje stödberättigat projekt genomföra överföring till förväntade förluster och kapitaltilldelning. Överföringen till reserver för förväntade förluster skall täcka de förväntade förlusterna i ett projekt. Den andel av gemenskapens bidrag som täcker överföringen till för varje statistiskt stödberättigande operation skall betalas från förvaltningskontot till EIB, och täcker sålunda en viss procentandel av risken. Denna procentandel skall variera och vara beroende av operationens riskgradering och utvecklingsgrad. Kapitaltilldelningen skall täcka de icke förväntade förlusterna i projektet. Den andel av gemenskapens bidrag som motsvarar kapitaltilldelningen skall öronmärkas i förvaltningskontot för varje underliggande operation. Detta belopp får krävas av EIB i det fall den garanti som utfärdats av EIB åberopas således ytterligare en genom instrumentet procentandel av risken för detta. Det riskdelningsschema som följer av ovanstående mekanism skall återspeglas i en lämplig delning mellan förvaltningskontot och EIB av den riskmarginal som EIB kräver av dess motpart i enlighet med den underliggande operationen inom instrumentet för lånegaranti. lånegaranti, och täcker för L 162/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 22. 6. 2007 INSTRUMENT FÖR LÅNEGARANTIER TILL PROJEKT INOM DET TRANSEUROPEISKA TRANSPORTNÄTET Europeiska investeringsbankens garanti 1. 2. 3. 4. Instrumentet för lånegaranti skall bestå av en garanti från EIB för en standby- likviditetsfacilitet som skall beviljas ett stödberättigat projekt enligt villkor som överensstämmer med instrumentet för lånegaranti. Om långivare i standby-likviditetsfaciliteten är berättigade att åberopa EIB:s garanti i enlighet med villkoren i instrumentet för lånegaranti, skall EIB betala ut alla förfallna belopp till långivarna i standby-likviditetsfaciliteten och bli kreditgivare till projektet. När EIB har blivit kreditgivare till ett projekt, skall EIB:s rättigheter i enlighet med instrumentet för lånegaranti prioriteras lägre än skuldbetalning till den tidigare kreditfaciliteten och högre än finansiering med eget kapital och därtillhörande finansiering. Standby-likviditetsfaciliteten bör inte överskrida 20 % av det totala beloppet för skuldförbindelsen med förmånsrätt vid bokslut. Prissättning lånegaranti, grundad på Prissättningen för garantier enligt riskmarginal och täckning av alla projektrelaterade administrativa kostnader för garantiinstrumentet, skall fastställas i enlighet med EIB:s tillämpliga gängse regler och kriterier. instrumentet för Ansökningsförfarande Ansökningar om risktäckning enligt instrumentet för lånegaranti skall sändas till EIB i enlighet med EIB:s normala ansökningsförfarande. Förfarande för godkännande Löptid för instrumentet för lånegaranti EIB skall tillämpa vederbörlig ekonomisk, teknisk och rättslig omsorg när det gäller risken och skall besluta om utfärdandet av en garanti genom instrumentet för lånegaranti i enlighet med sina sedvanliga regler och kriterier, vilket bl. a. skall omfatta låntagarnas kreditvärdighet, acceptabla villkor och kvaliteten i enskilda förslag, efterfrågan på marknaden. 1. 2. 3. Gemenskapens åtagande om bidrag till instrumentet för lånegaranti skall vara gjort senast den 31 december 2013. Det egentliga godkännandet av garantierna måste vara slutfört senast den 31 december 2014. Om instrumentet för lånegaranti upphör inom den nuvarande finansierings- ramen skall alla de tillgodohavanden på förvaltningskontot som inte utgörs av medel som det redan finns åtaganden för samt medel som kan krävas för att täcka övriga bidragsberättigande kostnader och utgifter återbetalas till budgetposten för TEN-T. Om instrumentet för lånegaranti inte förlängs i nästa finansieringsram skall alla tillgodohavanden återföras till inkomstsidan i EU:s allmänna budget. Medel som har tilldelats instrumentet för lånegaranti får utnyttjas fram till dess att den sista garantin löper ut eller fram till dess att den sista mindre prioriterade skulden har återbetalats, beroende på vilket som inträffar först. Rapportering Kommissionen och EIB skall komma överens om formerna för årlig rapportering om genomförandet av instrumentet för lånegaranti

Sag F-116/07: Sag anlagt den 8. oktober 2007 — Tomas mod Parlamentet

2007-10-08

http://publications.europa.eu/resource/cellar/fa118bfb-1bcf-409e-8e11-a018cb3a9680

dan

8. 3. 2008 DA Den Europæiske Unions Tidende C 64/65 Sagens genstand Sag anlagt den 25. oktober 2007 — Marcuccio mod Kommissionen Påstand om annullation dels af De Europæiske Fællesskabers Personaleudvælgelseskontors afgørelse af 14. december 2006 om ikke at opfordre sagsøgeren til at udfylde et ansøgnings- skema til brug for en mulig adgang til prøverne, dels om erstat- ning for den skade, han har lidt. Konklusion 1) Sagen afvises. 2) Hver part bærer sine egne omkostninger. Parter (Sag F-122/07) (2008/C 64/108) Processprog: italiensk Sag anlagt den 8. oktober 2007 — Tomas mod Parlamentet (Sag F-116/07) (2008/C 64/107) Processprog: litauisk Parter Sagsøger: Stanislovas Tomas avocat M. Michalauskas) (Kerkrade, Nederlandene) (ved Sagsøgt: Europa-Parlamentet Sagsøgerens påstande — Annullation af ansættelsesmyndighedens afgørelse om at afskedige sagsøgeren for så vidt som afgørelsen ikke er blevet annulleret ved afgørelsen om afslag på klagen, eller annullation af afgørelsen om afslag på klagen for så vidt som den ikke har annulleret afgørelsen om afskedigelse. — Sagsøgte tilpligtes at betale sagsøgeren 125 000 EUR i erstatning for ikke-økonomiske og økonomiske skade. — Europa-Parlamentet tilpligtes at betale sagens omkostninger. Søgsmålsgrunde og væsentligste argumenter Sagsøgeren har dels nedlagt påstand om annullation af ansættel- sesmyndighedens afgørelse om at afskedige sagsøgeren, dels om erstatning. Til støtte for sit søgsmål har han gjort gældende, at tilsidesat ansættelsesmyndigheden har begået magtmisbrug, adskillige bestemmelser i vedtægten for tjenestemænd i De Euro- pæiske Fællesskaber, samt princippet i artikel 19 i den europæ- iske kodeks om god forvaltningsskik, principperne om overhol- delse af retten til forsvar og god forvaltningsskik og Parlamen- tets omsorgspligt. Sagsøger: Luigi Marcuccio (Tricase, Cipressa) Italien) (ved avvocato G. Sagsøgt: Kommissionen for De Europæiske Fællesskaber Sagsøgerens påstande — Notat dateret 30. november 2006, prot RELEX. K. 4 D(2006) 522434 annulleres. — Notat dateret 15. februar 2007, prot. D(2007) 502458 annulleres. — Afgørelsen om at afslutte den undersøgelse, der blev indledt vedrørende begivenheden den 6. september 2001, hvor sag- søgeren anmodede om bistand fra sikkerhedstjenesten ved Europa-Kommissionens Delegation i Angola med henblik på udskiftning af et dæk på hans bil, annulleres. — Om fornødent annulleres notat af 16. juli 2007, prot. ADMIN. B. 2/MB/nb D(07) 16072. — Om fornødent annulleres afslaget uanset dets grundlag på sagsøgerens klage til ansættelsesmyndigheden af 26. marts 2007. førte fire kilometer administration i Angola fra den ydre gård ved sagsøgerens bopæl ca. — Kommissionen tilpligtes at foranstalte en undersøgelse med henblik på at klarlægge begivenhedsforløbet den 5. maj 2003, hvor den midlertidige chef for Europa-Kommissionens sagsøgerens Delegations køretøj til et væk, begivenhederne den område 6. september 2001 og den omstændighed, at der eventuelt foreligger en sammenhæng mellem disse begivenheder, samt ufortøvet at meddele sagsøgeren resultatet af denne undersø- gelse og på forskellige lokaliteter at opsætte egnede og tyde- lige opslag indeholdende uddrag af undersøgelsens resultater og at sikre adgangen til disse resultater, eller subsidiært at tilpligte Kommissionen at betale sagsøgeren — i erstatning for den skade, der er forårsaget ved afslaget på ansøgningen af 1. september 2006, og som allerede er indtrådt — et beløb på 100 000 EUR eller et større eller mindre beløb, Personaleretten finder rimeligt og passende, og i anledning af den skade, der indtræder efter dags dato, et beløb på 20 EUR eller et større eller mindre beløb, som Retten finder rimeligt og passende for hver dag, der hengår fra dags dato og til den dag efter undersøgelsens afslutning, sagsøgeren får meddelelse herom, resultatet bekendtgøres på passende vis. samt at

Kommissionens genomförandebeslut av den 26 november 2018 om offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning av en ansökan om ändring av specifikationen för ett namn inom vinsektorn enligt artikel 105 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (Piemonte [SUB])

2018-11-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/b270bede-f6ca-11e8-9982-01aa75ed71a1

swe

C_2018435SV. 01001101. xml 3. 12. 2018    SV Europeiska unionens officiella tidning C 435/11 KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT av den 26 november 2018 om offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning av en ansökan om ändring av specifikationen för ett namn inom vinsektorn enligt artikel 105 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (Piemonte [SUB]) (2018/C 435/06) EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 97. 3, och av följande skäl: (1) Italien har lämnat in en ansökan om ändring av produktspecifikationen för namnet ”Piemonte” i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013. (2) Kommissionen har granskat ansökan och kommit fram till att villkoren i artiklarna 93–96, 97. 1, 100, 101 och 102 i förordning (EU) nr 1308/2013 är uppfyllda. (3) För att möjliggöra invändningar mot den föreslagna ändringen i enlighet med artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska ansökan om ändring av produktspecifikationen för namnet ”Piemonte” offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Enda artikel Ansökan om ändring av produktspecifikationen för namnet ”Piemonte” (SUB) i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013 ingår i bilagan till detta beslut. I enlighet med artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 tillgodoses genom offentliggörandet av detta beslut rätten att göra invändningar mot ändringen av den produktspecifikation som avses i första stycket i denna artikel inom två månader från det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdat i Bryssel den 26 november 2018. På kommissionens vägnar Phil HOGAN Ledamot av kommissionen (1)  EUT L 347, 20. 12. 2013, s. 671. BILAGA ”PIEMONTE” PDO-IT-A1224-AM02 Datum för inlämnande av ansökan: 9 januari 2015 ANSÖKAN OM ÄNDRING AV PRODUKTSPECIFIKATIONEN 1. Regler som gäller för ändringen Artikel 105 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 – annan ändring än en mindre ändring. 2. Beskrivning av och motivering till ändringen RUBRIK Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 1 – Viner. BESKRIVNING OCH MOTIVERING Ändring av produktspecifikationen som kräver ett antal ändringar av det sammanfattande dokument som avses i artikel 94. 1 d i förordning (EU) nr 1308/2013. Artikel 1 – Beteckning och viner Beskrivning: Följande nya typer av viner införs: — MOUSSERANDE: Piemonte Rosso (rött), Piemonte Rosato (rosé), Piemonte med två angivna gröna druvsorter (cortese chardonnay, sauvignon och blandningar av dessa), Piemonte med två angivna blå druvsorter (barbera, dolcetto, freisa, bonarda, cabernet sauvignon, merlot, syrah, pinot noir och blandningar av dessa). — PÄRLANDE: Piemonte med två angivna gröna druvsorter (cortese chardonnay, sauvignon och blandningar av dessa), Piemonte med två angivna blådruvsorter (barbera, dolcetto, freisa, bonarda, cabernet sauvignon, merlot, syrah, pinot noir och blandningar av dessa). — TYPER AV VIN SOM BETECKNAS MED DEN TRADITIONELLA TERMEN ”PASSITO”: Piemonte Rosso (rött), Piemonte Bianco (vitt), Piemonte Barbera, vart och ett uppdelat i följande tre kategorier: vin, vin från lätt torkade druvor och vin av övermogna druvor, enligt vad som medges i EU:s lagstiftning (del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013). — För de typer som redan omfattas av beteckningarna Piemonte ”moscato passito” och Piemonte ”brachetto passito”, har möjligheten införts att framställa dessa typer i de tre ovan nämnda kategorierna (vin, vin från lätt torkade druvor och vin av övermogna druvor). — För de mousserande viner som redan ingår, dvs. Piemonte pinot nero, Piemonte pinot, Piemonte chardonnay-pinot och Piemonte pinot-chardonnay, som redan kan framställas som vita viner, har en roséversion införts som beskrivs i artikel 6 nedan. Motivering: Ursprungsbeteckningen ”Piemonte” skapades 1994 för att skydda namnet på ett av de viktigaste och mest historiska italienska vinproducerande områdena som framställer kvalitetsviner och för att göra det möjligt att säkerställa att den kvantitet som framställs motsvarar den kvantitet som saluförs samt för att skydda de kvalitativa egenskaperna hos det vin som betecknas med ”Piemonte”. Inom regionen Piemonte framställs av tradition olika typer av produkter, förutom torra, icke-mousserande viner. Det traditionella mousserande vita vinet erkänns internationellt, men det finns också exempel på roséviner och röda mousserande viner som tack vare de framgångsrika experiment som genomförts under det senaste decenniet gjort det möjligt att framställa nya typer genom att blanda olika druvsorter som ger motsvarande organoleptiska egenskaper. Den pärlande typen, som alltid har framställts som ett ungt vin, säsongens första vin med efterjäsning i vinanläggningen, framställt av blandningar av olika druvsorter, måste nu erkännas som en självständig vintyp med varianter som medger att två blå eller gröna druvsorter anges. Metoden att lätt torka druvorna på rankorna under varmare år och/eller i kontrollerade miljöer, är en traditionell metod som med framgång har använts för till exempel moscato- eller brachettodruvor för att framställa så kallade passitoviner. Efter två år av tester och utifrån de senaste resultaten av dessa, även med icke-aromatiska druvor, har man beslutat att bredda produktionen av passitoviner genom att lägga till två typer, vita och röda, och en särskild sort som framställs på minst 85 % blå barberadruvor som är vanliga i Piemonte, och dela in dem i de tre olika EU-kategorierna (vin, vin från lätt torkade druvor, vin av övermogna druvor). Sammanfattningsvis införs och beskrivs de typer som redan har fastställts genom tidigare ändringar, medan förteckningen över druvsorter som ingår i kombinationen av druvsorter, produktionsområdet och produktionsspecifikationerna, till exempel avkastning per druvsort och vin, är oförändrade. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 2 – Kombination av druvsorter BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 2 – Kombination av druvsorter Beskrivning: Införandet av de nya typer som anges i artikel 1 medför ingen ändring av kombinationen av druvsorter eftersom urvalet av sorter som ingår i de typerna är detsamma som urvalet i motsvarande röda och vita viner och roséviner samt viner med en angiven druvsort eller angivna druvsorter. Det förekommer emellertid en formell ändring av punkt 5, där hänvisningen till mousserande och pärlande vintyper införs och två druvsorter anges. Motivering: att se till att bestämmelsen överensstämmer med artikel 1 genom att förtydliga att kombinationen av druvsorter inte enbart avser den allmänna beteckningen ”vin” utan också de övriga produktkategorier som beskrivs i bestämmelsen. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 3 – Produktionsområde BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 3 – Produktionsområde för druvorna Punkt 1 – Beskrivning: De nyligen introducerade vintyperna införs i det produktionsområde som beskrivs i punkt 1, som är det största i hela produktspecifikationen och omfattar samtliga vinodlingsdistrikt i Piemontes olika provinser (Alessandria, Asti, Cuneo, Turin, Novara, Biella, Verbano-Cusio-Ossola och Vercelli). Motivering: Vi hänvisar till skälen som anges i artikel 1. Punkt 1 – Beskrivning: Ett antal kommuner som redan befann sig inom produktionsområdet för Piemonte DOC införs som en formell ändring. Motivering: De kommuner det gäller befann sig i själva verket redan inom produktionsområdet och nämndes i den relevanta bilagan till produktspecifikationen bland de kommuner som har rätt att använda den särskilda beskrivningen ”Vigneti di Montagna” [vingårdar i bergsområde] men hade av misstag utelämnats från det bredare produktionsområde som beskrevs i artikel 3. 1. Punkt 1. Genom ändringen införs kommunen Agrate Conturbia i provinsen Novara, som felaktigt utelämnades när den tidigare definitionen av produktionsområdet gjordes. I provinsen Novara har dessutom namnet på kommunen Cavaglio, som felaktigt skrivits ”Cavagno”, rättats. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 4 – Vinodlingsstandarder BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 4 – Vinodlingsstandarder Punkt 3 – Beskrivning: Druvsorternas avkastning i ton per hektar anges tillsammans med lägsta naturliga alkoholhalt i volymprocent för druvorna för de nyintroducerade sorterna. Dessutom har avkastningen per hektar för Piemonte moscato passito och Piemonte brachetto passito reviderats och lägsta naturliga alkoholhalt i volymprocent för druvorna har justerats i enlighet därmed. Motivering: För de nya sorterna har avkastningen fastställts utifrån de avkastningar som faktiskt uppnåtts i produktionsområdet. Avkastningen har sedan harmoniserats med avkastningarna för befintliga sorter samtidigt som kvalitetsparametrarna bibehållits. Avkastningarna för passitoviner avser färska druvor och inte lätt torkade druvor. Syftet med detta är att fastställa viktförlusten under övermognad och torkning (vilket också kan göras efter skörd i lämpliga lokaler) när det gäller druvornas vinavkastning, som anges i artikel 5 nedan. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 5 – Vinframställningsstandarder BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 5 – Vinframställningsstandarder Punkt 2 – Beskrivning: Vinavkastningen från druvorna för de nya typerna anges tillsammans med högsta vinproduktion i liter per hektar för varje typ, med beaktande av avkastningen i druvor per hektar som anges i artikel 4. 3. Punkt 4 – Beskrivning: För viner med ursprungsbeteckningen ”Piemonte” med tillägget ”passito”, anges metoden för torkning, som kan äga rum på rankan och/eller efter skörd med de metoder som beskrivs i relevant lagstiftning. Ett uttryckligt förbud mot berikning har också lagts till för dessa viner. Motivering: Eftersom det inte är möjligt att genomföra torkningen på rankorna varje år och för alla kategorier av passitoviner måste man använda andra torkningsmetoder, såsom lagring av de skördade druvorna i lämpliga lokaler för att uppnå rätt sockerhalt. Därför beskrivs de tre klasserna av passitoviner från Piemonte i punkt 4 med angivande, för varje enskilt fall, av lägsta sockerhalt i druvorna i slutet av torkningsperioden uttryckt i gram socker per liter och som lägsta naturliga alkoholhalt i volymprocent för druvorna. Skillnaden uppkommer genom att den traditionella termen ”passito” kan tilldelas de tre kategorierna ”vin”, ”vin från lätt torkade druvor” och ”vin av övermogna druvor”. Syftet är att under beteckningen ”Piemonte” erbjuda de olika typer av passitoviner som dagens marknad efterfrågar. För att kunna skilja på den totala alkoholhalten per volym och den verkliga alkoholhalten per volym i olika produkter är det nödvändigt att erbjuda de tre olika kategorier som anges i EU-lagstiftningen. Punkt 5 – Beskrivning: För de nyligen tillförda typerna ”Piemonte rosso passito”, ”Piemonte bianco passito” och ”Piemonte barbera passito” anges en lägsta mognadsperiod på tre månader med början den 1 januari året efter det år när druvorna skördades. Därför anges att vinet under mognadsperioden, före buteljering, kan genomgå en process av långsam jäsning som gradvis avtar under de kallare månaderna. Vinet kan därför inte släppas ut till försäljning före den 1 april året efter det år när druvorna skördades. Motivering: Mognads- eller raffineringsperioden har specificerats eftersom de höga resthalter av socker som uppkommer genom torkningen av druvorna i sig resulterar i en betydligt rikare must där sockret betydligt långsammare omvandlas till alkohol i slutfasen av jäsningen under vintern, och därför behövs ett förfarande som sträcker sig bortom den period som anges för jäsning av andra viner. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 6 – Konsumtionsegenskaper BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 6 – Konsumtionsegenskaper Beskrivning: I artikel 6 anges de nyligen tillagda typerna med angivande av de organoleptiska parametrarna färg, doft, smak och skum när det gäller mousserande viner samt lägsta kemiska/fysiska parametrar för total alkoholhalt per volym, total syrahalt och lägsta halt av sockerfritt extrakt. När det gäller passitoviner anges de särskilda egenskaperna för varje kategori (vin, vin från lätt torkade druvor och vin av övermogna druvor). Följaktligen anges konsumtionsegenskaperna för Piemonte pinot nero spumante, Piemonte pinot spumante, Piemonte chardonnay-pinot spumante, Piemonte pinot-chardonnay spumante, dvs. de mousserande viner som baseras på pinot nero som redan fanns i den tidigare versionen, men framför allt med angivande av olika grad av intensitet för den rosa färgen när det gäller roséviner. När det gäller smakegenskaper för samtliga mousserande typer anges resterande sockerhalt, från pas dosé till demi-sec, i enlighet med del A i bilaga XIV till kommissionens förordning (EU) nr 607/2009. För typen Piemonte brachetto som redan ingår korrigeras lägsta totala verkliga alkoholhalt i volymprocent och sänks från 6 % till 5 % och övertrycket på grund av koldioxid i lösning höjs med 0,5 bar (från 2 till 2,5 bar), med beaktande av att de nuvarande gränsvärdena inte längre utgör ett tak som inte får överskridas, utan snarare utgör ett produktionsmål som ska uppnås i många fall. För typen Piemonte brachetto passito som redan ingår anges de egenskaper som är utmärkande för produkten i de två kategorierna, dvs. vin från lätt torkade druvor, som i stort sett följer den befintliga versionen och där endast den särskilda uppgiften om lägsta restsockerhalt raderas, samt vin av övermogna druvor. För typen Piemonte moscato som redan ingår korrigeras siffran för den lägsta totala verkliga alkoholhalt i volymprocent som krävs till lägst 4,5 % upp till högst 7 %, medan den lägsta totala alkoholhalten i volymprocent förblir oförändrad på 10,5 %. Övertrycket på grund av koldioxid i lösning ändras och höjs med 0,5 bar (från 2 till 2,5 bar), återigen med beaktande av att de nuvarande gränsvärdena inte längre är ett tak som inte får överskridas, utan snarare utgör ett produktionsmål som ska uppnås i många fall. På samma sätt anges för Piemonte moscato passito, en typ som redan ingår i produktspecifikationen, egenskaperna som placerar produkten i de två EU-kategorierna, dvs. vin från lätt torkade druvor, som i stort sett följer den befintliga versionen och där bara ett par beskrivande termer har förtydligats genom att använda termer som anses lämpligare men med samma deskriptiva syfte (”guldfärg” ersätts med ”gyllene färg” och ”silkeslen” smak ersätts med ”mjuk”), uppgiften om lägsta halt av restsocker tas bort och lägsta totala alkoholhalt i volymprocent sänks med 0,5 % till 9,0 %. Därefter beskrivs kategorin viner av övermogna druvor. För de röda vinerna Piemonte cabernet sauvignon, Piemonte merlot och Piemonte syrah förtydligas bara en term som beskriver smaken genom att ”silkeslen” ersätts med ”mjuk”, som anses vara en lämpligare term. Motivering: Genom de ändringar som beskrivs ovan beaktas de analytiska och organoleptiska egenskaper som faktiskt förekommer i varje typ av vin. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 7 – Beskrivning och presentation BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 7 – Beskrivning och presentation Punkt 8 – Beskrivning: Möjligheten att använda termen ”rosa” eller ”rosé” har införts i beskrivningen och presentationen av de mousserande rosévinerna. Motivering: Att göra informationen om färgen på den vintypen tydligare för konsumenten. RUBRIK: Ändring av produktspecifikationen för ”Piemonte” SUB artikel 8 – Förpackning BESKRIVNING OCH MOTIVERING Artikel 8 – Förpackning Punkt 1 – Beskrivning: För typerna Piemonte rosso frizzante, Piemonte rosso passito, Piemonte rosato frizzante, Piemonte bianco frizzante, Piemonte bianco passito, Piemonte chardonnay frizzante, Piemonte cortese frizzante, Piemonte barbera frizzante, Piemonte barbera passito, Piemonte bonarda frizzante och Piemonte dolcetto frizzante införs möjligheten att använda alternativa förpackningar (vinbox), även för pärlande viner om sådana förpackningar anpassas för denna särskilda vintyp. Motivering: Ändringen görs av kommersiella skäl, syftande till en bredare distribution av produkter med den geografiska ursprungsbeteckningen Piemonte DOC inom olika marknadssegment och framför allt, förutom på den inhemska marknaden, i andra länder i och utanför EU där det föreligger en betydande efterfrågan på och acceptans för denna typ av förpackning. SAMMANFATTANDE DOKUMENT 1. Namn Piemonte 2. Typ av geografisk beteckning SUB – Skyddad ursprungsbeteckning 3. Kategorier av vinprodukter 1. Vin 4. Mousserande vin 6. Mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ 8. Pärlande vin 15. Vin från lätt torkade druvor 16. Vin av övermogna druvor 4. Beskrivning av vinet eller vinerna Kategori Vin (1) – Vita viner: Piemonte Bianco, med angivande av druvsorten cortese, chardonnay och sauvignon, med två druvsorter Dessa viner har en halmgul färg av olika intensitet, med inslag av grönt i viner av druvsorterna cortese och chardonnay. Doften är distinkt, mer intensiv för bianco-vinerna och där chardonnay eller två sorter anges samt med tydlig friskhet. Den är delikatare i fråga om cortese-varianten, medan det förekommer mer intensivt fruktiga och delikat gräsartade dofter om sauvignon-druvan dominerar. Smaken är frisk, i regel torr eller halvtorr, ibland livlig (förutom sauvignon), i vissa fall halvsöt när det gäller bianco eller där två druvsorter anges. Dessa viner är harmoniska och tilltalande med en hög total syrahalt som sträcker sig från minst 4,5 g/l för bianco, vin med två angivna druvsorter och sauvignon, upp till lägst 5 g/l för cortese och chardonnay. Den lägsta totala alkoholhalten i volymprocent sträcker sig från 10 % för bianco, vin med två angivna druvsorter och cortese, upp till 10,5 % för chardonnay och 11 % för sauvignon. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är i regel 15 g/l; 17 g/l för chardonnay. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Vita viner: Piemonte Bianco Passito Detta vin har en halmgul färg av olika intensitet med en dragning åt gyllengul. Det har en tydlig och intensiv doft av vita blommor som är komplex, harmonisk och mjuk i smaken samt sträcker sig från torrt till sött. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 13 %, varav minst 10,5 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 20 g/l Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 10,5 Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Vita viner: Piemonte Moscato Färgen på detta vin sträcker sig från halmgul till gyllengul av olika intensitet. Det har en tydlig och typiskt blommig doft av vita blommor som är aromatisk och delikat harmonisk med toner som dröjer sig kvar. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 10,5 %, varav minst 4,5 % är verklig alkohol, upp till högst 7,5 % verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är 15 g/l. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 4,5 Lägsta totala syrahalt 5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Röda viner: Piemonte Rosso, med angivande av druvsorterna barbera, dolcetto, freisa, grignolino och bonarda Vinet har en rubinröd färg av olika intensitet, i vissa fall med inslag av violett i dolcetto, med en dragning åt granatrött med stigande ålder i druvsorten freisa, med mer intensiva färgtoner för bonarda och blekare när det gäller grignolino. Doft: vinös med en tydlig friskhet, angenäm, ibland med inslag av gräs. Mer intensiv och med en doft av röda bär i barberaviner, rund och delikat i dolcettoviner, tydlig och lätt aromatisk i freisaviner, delikat fruktig med kryddiga, peppriga toner i grignolinoviner och med intensivt röd fruktighet i bonardavinerna. Smak: friska viner med en god halt av extrakt och med en syra som sträcker sig från moderat till mera påtaglig i fråga om Piemonte rosso- eller barberaviner, restsockerhalt från torr till halvtorr och ibland halvsöt, i vissa fall livlig. Piemonte dolcetto är ett harmoniskt, lagom bittert vin med relativt god kropp. Freisa har tydliga inslag av tanniner och blir mer harmoniskt och delikat med stigande ålder. Grignolinovinet har angenäm beska med tydliga tanniner och bonardavinet, som ibland kan vara livligt, kombinerar friskhet och milda tanniner. Viner med två angivna druvsorter har de relevanta druvsorternas egenskaper. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 11 % Lägsta halt av sockerfritt extrakt (g/l): Grignolino 19, rosso, dolcetto och med två angivna druvsorter 20, barbera 21, 22, bonarda och freisa 23. Alla analytiska parametrar som inte anges uppfyller de gränsvärden som anges i relevant lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Röda viner: Piemonte Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Nero, Piemonte Syrah Vinet har en röd färg av olika intensitet, ibland med inslag av orange när det gäller pinot nero. Doften är delikat och präglas av toner av röda bär. Dessa inslag är tydligare i fråga om pinot nero, med kryddiga toner i fråga om syrah och med dominerande inslag av gräs i cabernet och merlot. Smaken är delikat och rund med restsockerhalt från torr till halvtorr, mjukare när det gäller Piemonte cabernet och merlot. Vinerna som framställs av pinot nero och syrah har en lätt garvsyra. De senare är på det hela taget betydligt mer harmoniska. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 11,5 %. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är från 19 g/l för pinot nero och syrah och 20 g/l för cabernet och merlot. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Piemonte Albarossa Vinet har en djupt rubinröd färg och en angenäm och intensivt vinös doft med inslag av röda frukter och körsbär. Smaken är torr och rund med tydligt märkbara tanniner och blir mer komplex och harmonisk när vinet åldras. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 12,5 %, medan den totala syrahalten har ett lägsta referensvärde på 4,5 g/l och ett högsta värde på 7,5 g/l. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är hög, 26 g/l. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Piemonte Brachetto Vinet har en rubinröd färg av olika intensitet, ibland med en dragning åt rosa. Doften är distinkt med delikata inslag av mysk och mer eller mindre diskreta inslag av rosor. Smaken är delikat, aromatisk och med olika grad av sötma. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 11 %, varav minst 5 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är 20 g/l. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 5 Lägsta totala syrahalt 5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Piemonte Rosso Passito, Piemonte Barbera Passito Dessa viner har en rubinröd färg av olika intensitet, som tenderar mot granatrött när vinet åldras. Doften är distinkt, intensiv och sammansatt. När det gäller barbera med tydliga inslag av mogna röda frukter, syrliga svarta körsbär, björnbär och sylt. Vinerna är harmoniska och mjuka i smaken med en halt av restsocker från torrt till sött. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent på 13 %, varav minst 10,5 % är verklig alkohol. Lägsta halten av sockerfritt extrakt är 23 g/l för Rosso Passito och 24 g/l för Barbera Passito. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 10,5 Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Vin (1) – Piemonte Rosato Färgen på detta vin sträcker sig från ljust rosa till körsbärsrött av olika intensitet. Det är vinöst, delikat, med angenäma blommiga inslag och inslag av röda frukter. Smaken är frisk, torr eller halvtorr, men ibland halvsöt och i vissa fall livlig. Lägsta naturliga alkoholhalt i volymprocent är 10,5 %. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är 17 g/l. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Pärlande vin (8) – Vita viner: Piemonte Bianco, med angivande av druvsorten cortese och chardonnay, eller med två druvsorter Dessa viner är lätt mousserande med en halmgul färg av olika intensitet och en tydlig smak som, i kombination med en diskret halt av restsocker, understryker de blommiga och fruktiga upplevelser som är särskilt tydliga i Piemonte bianco och i typen med två angivna druvsorter. Smaken är frisk, torr eller halvtorr, ibland halvsöt men bara när det gäller bianco, med två angivna druvsorter. Den är mjukare och mer harmonisk när det gäller Piemonte chardonnay. Skummet är i allmänhet livligt och avklingande. Den lägsta totala alkoholhalten i volymprocent sträcker sig från 10 % för bianco, vin med två angivna druvsorter och cortese, upp till 10,5 % för chardonnay. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är i regel 15 g/l; 17 g/l för chardonnay. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l för Piemonte bianco och för typen med två angivna druvsorter, medan den inte faller under 5 g/l för viner framställda av cortese och chardonnay. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Pärlande vin (8) – Röda viner: Piemonte Rosso, med angivande av druvsorten barbera, dolcetto och bonarda, eller med två druvsorter Färgen på dessa viner är röd av olika intensitet. De har en vinös och angenäm doft med fruktiga toner som är mer framträdande och typiska i typerna med angiven druvsort. Det är friska viner med en restsockerhalt som gör att de är torra till halvtorra. De har en god kropp och är ibland halvsöta när det gäller Piemonte rosso och viner med två angivna röda druvsorter. Skummet är livligt och avklingande. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 11 % Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 20 g/l för rosso och med två druvsorter eller dolcetto, 21 g/l för viner där druvsorten barbera anges, 22 g/l för Piemonte bonarda. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Pärlande vin (8) – Piemonte Rosato Färgen på detta vin sträcker sig från ljust rosa till körsbärsrött av olika intensitet. Det har en vinös, delikat och angenäm doft, ibland med starkare inslag av röda bär. Det är ett friskt vin, torrt eller halvtorrt, ibland halvsött och med ett livligt och avklingande skum. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 10,5 % Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 17 g/l Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Mousserande vin (4) – Vita viner: Piemonte Spumante, pinot bianco, pinot grigio, pinot nero, pinot, chardonnay-pinot och pinot-chardonnay Dessa mousserande viner har en halmgul färg av olika intensitet och druvsortens typiska doft med skarpare fruktiga toner om vinet, helt eller bara delvis, framställts av pinot nero. De är smakrika och med en låg alkoholhalt och medelhög syra med en restsockerhalt från pas dosé till demi-sec. Skummet är fint och långvarigt. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 10,5 % Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 17 g/l Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Mousserande vin (4) – Vita viner: Piemonte med angivande av druvsorten cortese och chardonnay, eller med två druvsorter Dessa mousserande viner har en halmgul färg med gröna toner där cortese- eller chardonnaydruvan anges. De har delikat och distinkt doft med märkbara fruktiga inslag av olika intensitet. De har en frisk och balanserad smak. Vinerna framställda av chardonnay och av två druvsorter är mjukare och mer harmoniska och de är märkbart smakrika med en restsockerhalt från pas dosé till demi-sec. Skummet är fint och långvarigt. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 10,5 % för mousserande viner med två angivna druvsorter eller chardonnay, medan lägsta halten är 10 % för Piemonte cortese spumante. Lägsta halten av sockerfritt extrakt sträcker sig från 15 g/l för cortese spumante till 17 g/l för chardonnay eller mousserande viner med två angivna druvsorter. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Mousserande vin (4) – Roséviner: Piemonte Rosato och med angivande av druvsorten pinot nero, pinot, chardonnay-pinot och pinot-chardonnay Färgen på dessa mousserande viner är rosa av olika intensitet, dvs. den sträcker sig från ljust rosa till körsbärsröd av olika intensitet för Piemonte rosato. Dessa viner har en distinkt, delikat och angenäm doft med fruktiga toner som är mer framträdande i typerna med angiven druvsort. Det är mousserande viner med en tydlig smak, harmonisk och mjukare i Piemonte rosato-typen med en restsockerhalt som sträcker sig från pas dosé till demi-sec. Skummet är fint och långvarigt. Lägsta naturliga alkoholhalt i volymprocent är 10,5 %. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l. När det gäller vintyper med angiven druvsort har lägsta halten fastställts till 5 g/l. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 15 g/l för typerna med angiven druvsort, 17 g/l för Piemonte rosato. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Kategori Mousserande vin (4) – Röda viner: Piemonte Rosso, med två röda druvsorter angivna Dessa mousserande viner har en röd färg av olika intensitet och en distinkt, delikat och angenäm doft med en fruktig ton som är typisk för de druvsorter som används i blandningen. De är harmoniska i smaken med en restsockerhalt som sträcker sig från pas dosé till demi-sec samt ett fint och långvarigt skum. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent 11 % Lägsta halt av sockerfritt extrakt 20 g/l Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ (6) – Röda viner: Piemonte Brachetto Aromatiskt mousserande vin med en rubinröd färg av olika intensitet som ibland har en dragning åt rosa. Doften har de karakteristiska egenskaperna hos druvsorten, dvs. rosor och med en delikat myskartad arom. Smaken är delikat med en varierande grad av sötma. Skummet är fint och långvarigt. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent på 11 %, varav minst 6 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 20 g/l Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 6 Lägsta totala syrahalt 5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Vin från lätt torkade druvor (15) – Vita viner: Piemonte Bianco Passito, Piemonte Moscato Passito Torkningen av druvorna ger viner som har en gyllengul färg med en dragning åt bärnsten av olika intensitet, med intensiva, distinkta och komplexa dofter där toner av mogen frukt är klart urskiljbara. Det finns tydliga drag av mysk om vinet framställs av moscato-druvor. Vinerna har en harmonisk, mycket mjuk smak med en restsockerhalt från torr till söt i fråga om Piemonte bianco, och aromatisk, mjuk och söt när det gäller Piemonte moscato. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 16 %, varav minst 9 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt är 22 g/l. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 9 Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Vin av övermogna druvor (16) – Vita viner: Piemonte Bianco Passito, Piemonte Moscato Passito Dessa viner har en gyllengul färg med en dragning åt bärnsten av olika intensitet, med den intensiva doft som är typisk för övermogna druvor. Det är viner som är eleganta och komplexa, intensiva och breda och som visar fruktens mognad med tillhörande toner. Det finns tydliga inslag av mysk om vinet framställts av de typiskt aromatiska moscato-druvorna. Vinerna har en harmonisk, mycket mjuk smak med tydlig alkoholhalt och varierande sockerhalt från torrt till sött när det gäller Piemonte bianco. Piemonte moscato är däremot mer aromatiskt och mjukare, i regel sött. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 15 %, varav minst 12 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt 22 g/l Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 12 Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Vin från lätt torkade druvor (15) – Piemonte Rosso Passito, Barbera Passito och Brachetto Passito Som en följd av torkningsprocessen får dessa viner typiska egenskaper som en rubinröd färg av olika intensitet med en dragning åt granatrött när vinet åldras. Om vinet framställts av brachetto-druvor kan färgen ibland få en dragning åt rosa. Doften är distinkt, intensiv och ofta mycket komplex. Om vinet framställts av brachetto-druvor finns det också en delikat myskartad och blommig doft av torkade rosor. Smaken är harmonisk och mjuk med tydligt restsocker som kan variera från torrt till sött. När det gäller Piemonte brachetto passito är smaken däremot delikat, mjuk och söt. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 16 %, varav minst 9 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 22 g/l för Piemonte brachetto passito, 25 g/l för Piemonte rosso passito, 26 g/l för Piemonte barbera passito. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 9 Lägsta totala syrahalt 4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   Vin av övermogna druvor (16) – Röda viner: Piemonte Rosso Passito, Piemonte Barbera Passito, Piemonte Brachetto Passito Vinerna har en rubinröd färg av olika intensitet, med en dragning åt granatrött när vinet åldras. Om vinet framställts av brachetto-druvor kan färgen ibland ha en dragning åt rosa. Under framställningsprocessen får vinerna en distinkt arom som är komplex och intensiv, med inslag av rosor och mysk om vinet framställts på brachetto-druvor. Vinerna är mycket angenäma, harmoniska, intensiva och breda, med en restsockerhalt som i de flesta fall är märkbar och som sträcker sig från torrt till sött. Piemonte brachetto är i sin turdelikat sött och aromatiskt. Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent är 15 %, varav minst 12 % är verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 22 g/l för Piemonte brachetto passito, 25 g/l för Piemonte rosso passito, 26 g/l för Piemonte barbera passito. Alla analytiska parametrar som inte inkluderas i beskrivningen eller visas i tabellen nedan uppfyller de gränsvärden som anges i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Allmänna analytiska egenskaper Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)   Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent) 12 Lägsta totala syrahalt 5,0 gram per liter uttryckt som vinsyra Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)   Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)   5. Vinframställningsmetoder a)   Grundläggande oenologiska metoder Inget av dessa b)   Högsta avkastningar Piemonte Bianco, Piemonte Bianco Frizzante 98 hektoliter per hektar Piemonte Rosso, Piemonte Rosso Frizzante, Piemonte Rosso Spumante, Piemonte Rosato, Piemonte Rosato Frizzante 91 hektoliter per hektar Piemonte Rosato Spumante, Piemonte Cortese, Piemonte Cortese Frizzante, Piemonte Cortese Spumante 91 hektoliter per hektar Piemonte Spumante, Piemonte Pinot Bianco Spumante, Piemonte Pinot Grigio Spumante, Piemonte Pinot Nero Spumante 77 hektoliter per hektar Piemonte Pinot Spumante, Piemonte Pinot-Chardonnay Spumante, Piemonte Chardonnay-Pinot Spumante 77 hektoliter per hektar Piemonte Albarossa 63 hektoliter per hektar Piemonte Barbera, Piemonte Barbera Frizzante 84 hektoliter per hektar Piemonte Dolcetto, Piemonte Dolcetto Frizzante, Piemonte Bonarda, Piemonte Bonarda Frizzante, Piemonte Cabernet Sauvignon 77 hektoliter per hektar Piemonte Merlot, Piemonte Pinot Nero, Piemonte Syrah, Piemonte Chardonnay, Piemonte Chardonnay Frizzante 77 hektoliter per hektar Piemonte Chardonnay Spumante, Piemonte Sauvignon 77 hektoliter per hektar Piemonte Freisa, Piemonte Grignolino 66,5 hektoliter per hektar Piemonte Brachetto, Piemonte Brachetto Spumante 63 hektoliter per hektar Piemonte Brachetto Passito 45 hektoliter per hektar Piemonte Bianco Passito 70 hektoliter per hektar Piemonte Moscato 86,25 hektoliter per hektar Piemonte Moscato Passito 57,5 hektoliter per hektar Piemonte Rosso Passito 65 hektoliter per hektar Piemonte Barbera Passito 60 hektoliter per hektar 6. Avgränsat område 1. Produktionsområdet för Piemonte DOC vad gäller typerna Piemonte Rosso, Piemonte Rosso Frizzante, Piemonte Rosso Spumante, Piemonte Rosso Passito, Piemonte Bianco, Piemonte Bianco Frizzante, Piemonte Bianco Passito, Piemonte Rosato, Piemonte Rosato Frizzante, Piemonte Rosato Spumante, Piemonte Cabernet Sauvignon, Piemonte Merlot, Piemonte Pinot Nero, Piemonte Syrah, Piemonte Sauvignon, Piemonte Chardonnay, Piemonte Chardonnay Frizzante, Piemonte Spumante, Piemonte Pinot Bianco Spumante, Piemonte Pinot Grigio Spumante, Piemonte Pinot Nero Spumante, Piemonte Pinot Spumante, Piemonte, Pinot-Chardonnay Spumante och Piemonte Chardonnay Pinot Spumante omfattar hela territoriet i de kommuner som anges nedan: Provinsen Alessandria: Hela territoriet i följande kommuner: Alessandria, Acqui Terme, Albera Ligure, Alfiano Natta, Alice Bel Colle, Altavilla Monferrato, Arquata Scrivia, Avolasca, Basaluzzo, Bassignana, Belforte Monferrato, Bergamasco, Berzano di Tortona, Bistagno, Borghetto Borbera, Borgoratto Alessandrino, Bosio, Brignano Frascata, Cabella Ligure, Camagna, Camino, Cantalupo Ligure, Capriata d’Orba, Carbonara Scrivia, Carentino, Carezzano, Carpeneto, Carrega Ligure, Carrosio, Cartosio, Casaleggio Boiro, Casale Monferrato, Casalnoceto, Casasco, Cassano Spinola, Cassine, Cassinelle, Castellania, Castellar Guidobono, Castelletto d’Erro, Castelletto d’Orba, Castelletto Merli, Castelletto Monferrato, Castelnuovo Bormida, Castelnuovo Scrivia, Cavatore, Cellamonte, Cereseto, Cerreto Grue, Cerrina, Coniolo, Conzano, Costa Vescovato, Cremolino, Cuccaro Monferrato, Denice, Dernice, Fabbrica Curone, Francavilla Bisio, Frascaro, Frassinello Monferrato, Fresonara, Fubine, Gabiano, Gamalero, Garbagna, Gavazzana, Gavi, Gremiasco, Grognardo, Grondona, Lerma, Lu Monferrato, Malvicino, Masio, Melazzo, Merana, Mirabello Monferrato, Molare, Mombello Monferrato, Momperone, Moncestino, Mongiardino, Monleale, Montacuto, Montaldeo, Montaldo Bormida, Montecastello, Montechiaro d’Acqui, Montegioco, Montemarzino, Morbello, Mornese, Morsasco, Murisengo, Novi Ligure, Occimiano, Odalengo Grande, Odalengo Piccolo, Olivola, Orsara Bormida, Ottiglio Monferrato, Ovada, Oviglio, Ozzano, Paderna, Pareto, Parodi Ligure, Pasturana, Pecetto di Valenza, Pietra Marazzi, Pomaro Monferrato, Pontecurone, Pontestura, Ponti, Ponzano, Ponzone, Pozzolgroppo, Prasco, Predosa, Quargnento, Quattordio, Ricaldone, Rivalta Bormida, Rivarone, Roccaforte, Roccagrimalda, Rocchetta Ligure, Rosignano Monferrato, Sala Monferrato, San Cristoforo, San Giorgio Monferrato, San Sebastiano Curone, San Salvatore Monferrato, Sant’Agata Fossili, Sardigliano, Sarezzano, Serralunga di Crea, Serravalle Scrivia, Sezzadio, Silvano d’Orba, Solonghello, Spigno Monferrato, Spineto Scrivia, Stazzano, Strevi, Tagliolo Monferrato, Tassarolo, Terruggia, Terzo, Tortona, Treville, Trisobbio, Valenza Po, Vignale Monferrato, Vignole Borbera, Viguzzolo, Villadeati, Villalvernia, Villamiroglio, Villaromagnano, Visone, Volpedo och Volpeglino. Provinsen Asti: Hela territoriet i följande kommuner: Agliano Terme, Albugnano, Antignano, Aramengo, Asti, Azzano d’Asti, Baldichieri d’Asti, Belveglio, Berzano San Pietro, Bruno, Bubbio, Buttigliera d’Asti, Calamandrana, Calliano, Calosso, Camerano Casasco, Canelli, Cantarana, Capriglio, Casorzo, Cassinasco, Castagnole Lanze, Castagnole Monferrato, Castel Boglione, Castell’Alfero, Castellero, Castelletto Molina, Castello d’Annone, Castelnuovo Belbo, Castelnuovo Calcea, Castelnuovo Don Bosco, Castel Rocchero, Cellarengo, Celle Enomondo, Cerreto d’Asti, Cerro Tanaro, Cessole, Chiusano d’Asti, Cinaglio, Cisterna d’Asti, Coazzolo, Cocconato, Corsione, Cordandone, Cortanze, Cortazzone, Cortiglione, Cossombrato, Costigliole d’Asti Cunico, Dusino San Michele, Ferrere, Fontanile, Frinco, Grana, Grazzano Badoglio, Incisa Scapaccino, Isola d’Asti, Loazzolo, Maranzana, Maretto, Moasca, Mombaldone, Mombaruzzo, Mombercelli, Monale, Monastero Bormida, Moncalvo, Moncucco Torinese, Mongardino, Montabone, Montafia, Montaldo Scarampi, Montechiaro d’Asti, Montegrosso d’Asti, Montemagno, Montiglio Monferrato, Morasengo, Nizza Monferrato, Olmo Gentile, Passerano Marmorito, Penango, Piea, Pino d’Asti, Piova Massaia, Portacomaro, Quaranti, Refrancore, Revigliasco d’Asti, Roatto, Robella, Rocca d’Arazzo, Roccaverano, Rocchetta Palafea, Rocchetta Tanaro, San Damiano d’Asti, San Giorgio Scarampi, San Martino Alfieri, San Marzano Oliveto, San Paolo Solbrito, Scurzolengo, Serole, Sessame, Settime, Soglio, Tigliole, Tonco, Tonengo, Vaglio Serra, Valfenera, Vesime, Viale d’Asti, Villanova d’Asti, Viarigi, Vigliano d’Asti, Villafranca d’Asti, Villa San Secondo och Vinchio. Provinsen Cuneo: Hela territoriet i följande kommuner: Alba, Albaretto Torre, Arguello, Bagnolo, Baldissero d’Alba, Bagnasco, Barbaresco, Barge, Barolo, Bastia Mondovì, Belvedere Langhe, Bene Vagienna, Benevello, Bergolo, Bernezzo, Bonvicino, Borgomale, Bosia, Bossolasco, Boves, Bra, Briaglia, Brondello, Busca, Camerana, Camo, Canale d’Alba, Caraglio, Carrù, Castagnito, Castellinaldo, Castellino Tanaro, Castelletto Uzzone, Castiglione Falletto, Castiglione Tinella, Castellar, Castino, Cerretto Langhe, Ceva, Cherasco, Cigliè, Cissone, Clavesana, Corneliano d’Alba, Cortemilia, Cossano Belbo, Costigliole Saluzzo, Cravanzana, Diano d’Alba, Dogliani, Dronero, Envie, Farigliano, Feisoglio, Fossano, Garessio, Gorzegno, Gottasecca, Govone, Grinzane Cavour, Guarene, Igliano, La Morra, Lequio Berria, Lequio Tanaro, Lesegno, Levice, Magliano Alfieri, Magliano Alpi, Mango, Manta, Marsaglia, Martignana Po, Mombarcaro, Mombasiglio, Monastero di Vasco, Monchiero, Mondovì, Monesiglio, Monforte d’Alba, Montà d’Alba, Montaldo di Mondovì, Montaldo Roero, Montelupo Albese, Monteu Roero, Monticello d’Alba, Murazzano, Narzole, Neive Neviglie, Niella Belbo, Niella Tanaro, Novello, Pagno, Paroldo, Perletto, Peveragno, Pezzolo Valle Uzzone, Pianfei, Piasco, Piobesi d’Alba, Piozzo, Pocapaglia, Priero, Priocca, Priola, Prunetto, Rifreddo, Roascio, Revello, Rocca Cigliè, Rocchetta Belbo, Roddi, Roddino, Rodello, Rossana, Salmour, San Benedetto Belbo, San Michele Mondovì, Sanfront, Sale Langhe, Sale San Giovanni, Saluzzo, Saliceto, Santa Vittoria d’Alba, Santo Stefano Belbo, Santo Stefano Roero, Scagnello, Serralunga d’Alba, Serravalle Langhe, Sinio, Somano, Sommaria Perno, Torre Bormida, Torresina, Treiso, Trezzo Tinella, Trinità, Verduno, Vezza d’Alba, Verzuolo, Vicoforte, Villanova Mondovì och Villar San Costanzo. Provinsen Turin: Hela territoriet i följande kommuner: Agliè, Albiano d’Ivrea, Alice Superiore, Almese, Andezeno, Andrate, Angrogna, Arignano, Avigliana, Azeglio, Bairo, Baldissero Canavese, Balangero, Baldissero Torinese, Banchette, Barbania, Barone, Bibiana, Bobbio Pellice, Bollengo, Borgiallo, Borgofranco d’Ivrea, Borgomasino, Borgone di Susa, Bricherasio, Brozolo, Brusasco, Bruzolo, Buriasco, Burolo, Busano, Bussoleno, Cafasse, Caluso, Campiglione Fenile, Candia Canavese, Cantalupa, Caprie, Caravino, Carema, Casalborgone, Cascinette d’Ivrea, Caselette, Castagneto Po, Castellamonte, Castelnuovo Nigra, Castiglione Torinese, Cavagnolo, Cavour, Chianocco, Chiaverano, Chieri, Chiesanuova, Chiomonte, Ciconio, Cintano, Cinzano, Coassolo, Colleretto Castelnuovo, Colleretto Giacosa, Condove, Corio, Cossano Canavese, Cuceglio, Cumiana, Cuorgnè, Exilles, Favria, Feletto, Fiorano Canavese, Forno Canavese, Front, Frossasco, Garzigliana, Gassino Torinese, Germagnano, Giaglione, Giaveno, Gravere, Inverso Pinasca, Ivrea, Lanzo Torinese, Lauriano, Lessolo, Levone, Loranzè, Lugnacco, Luserna San Giovanni, Lusernetta, Lusigliè, Macello, Maglione, Marentino, Mattie, Mazzè, Meana di Susa, Mercenasco, Mombello di Torino, Mompantero, Moncalieri, Montalto Dora, Montaldo Torinese, Montalenghe, Monteu da Po, Moriondo Torinese, Nomaglio, Oglianico, Orio Canavese, Osasco, Ozegna, Palazzo Canavese, Parella, Pavarolo, Pavone Canavese, Pecco, Pecetto Torinese, Perosa Argentina, Perosa Canavese, Perrero, Pertusio, Piossasco, Pinasca, Pinerolo, Pino Torinese, Piverone, Pomaretto, Pont Canavese, Porte, Pralormo, Pramollo, Prarostino, Prascorsano, Pratiglione, Quagliuzzo, Quassolo, Quincinetto, Reano, Riva Presso Chieri, Rivalba, Rivalta di Torino, Rivara, Rivarolo Canavese, Rivoli, Roletto, Romano Canavese, Rorà, Rubiana, Salassa, Salerano, Samone, San Carlo Canavese, San Colombano Belmonte, San Didero, San Germano Chisone, San Giorgio Canavese, San Giorgio di Susa, San Giusto Canavese, San Martino Canavese, San Pietro Val Lemina, San Ponso, San Raffaele Cimena, San Sebastiano da Po, San Secondo di Pinerolo, Sangano, Scarmagno, Sciolze, Settimo Rottaro, Settimo Vittone, Strambinello, Strambino, Susa, Tavagnasco, Trana, Torino, Torre Canavese, Torre Pellice, Valperga, Vauda Canavese, Venaus, Verrua Savoia, Vestignè, Vialfrè, Vidracco, Villarfocchiardo, Villar Dora, Villar Pellice, Villar Perosa, Villarbasse, Villareggia, Vische och Vistrorio. Provinsen Novara: Hela territoriet i följande kommuner: Agrate Conturbia, Barengo, Boca, Bogogno, Borgomanero, Briona, Cavaglietto, Cavaglio d’Agogna, Cavallirio, Cressa, Cureggio, Fara Novarese, Fontaneto d’Agogna, Gattico, Ghemme, Grignasco, Landonia, Maggiora, Marano Ticino, Mezzomerico, Nebbiuno, Oleggio, Pettenasco, Prato Sesia, Romagnano Sesia, Sizzano, Suno, Vaprio d’Agogna och Veruno. Provinsen Biella: Hela territoriet i följande kommuner: Brusnengo, Candelo, Cavaglià, Cerreto Castello, Cossato, Curino, Dorzano, Lessona, Magnano, Masserano, Mottalciata, Quaregna, Roppolo, Salussola, Sostegno, Ternengo, Valdengo, Vigliano Biellese, Villa del Bosco, Viverone och Zimone. Provinsen Verbano-Cusio-Ossola: Hela territoriet i följande kommuner: Beura-Cardezza, Bognanco, Brovello-Carpugnino, Crevoladossola, Crodo, Domodossola, Masera, Montecrestese, Montescheno, Pallanzeno, Piedimulera, Pieve Vergonte, Premosello, Ornavasso, Trontano, Viganella, Villadossola och Vogogna. Provinsen Vercelli: Alice Castello, Borgo d’Ale, Gattinara, Lozzolo, Moncrivello, Roasio och Serravalle Sesia. 2. Produktionsområdet för ursprungsbeteckningen ”Piemonte” vad gäller vintyperna Piemonte Cortese, Piemonte Cortese Frizzante, Piemonte Albarossa, Piemonte Barbera, Piemonte Barbera Frizzante, Piemonte Barbera Passito, Piemonte Dolcetto, Piemonte Dolcetto Frizzante, Piemonte Grignolino, Piemonte Bonarda och Piemonte Bonarda Frizzante omfattar hela territoriet i de kommuner som anges nedan: Provinsen Alessandria: Hela territoriet i följande kommuner: Acqui Terme, Alfiano Natta, Alice Bel Colle, Altavilla Monferrato, Avolasca, Basaluzzo Bassignana, Belforte Monferrato, Bergamasco, Berzano di Tortona, Bistagno, Borgoratto Alessandrino, Bosio, Brignano Frascata, Camagna, Camino, Capriata d’Orba, Carbonara Scrivia, Carentino, Carezzano, Carpeneto, Carrosio, Cartosio Casaleggio Boiro, Casale Monferrato, Casalnoceto, Casasco, Cassano Spinola, Cassine, Cassinelle, Castellania, Castellar Guidobono, Castelletto d’Erro, Castelletto d’Orba, Castelletto Merli, Castelletto Monferrato, Castelnuovo Bormida, Cavatore, Cellamonte, Cereseto, Cerreto Grue, Cerrina, Coniolo, Conzano, Costa Vescovato, Cremolino, Cuccaro Monferrato, Denice, Francavilla Bisio, Frascaro, Frassinello Monferrato, Fubine, Gabiano, Gamalero, Gavazzana, Gavi Grognardo, Lerma, Lu Monferrato, Malvicino, Masio, Melazzo, Merana, Mirabello Monferrato Molare, Mombello Monferrato, Momperone, Moncestino, Monleale, Montaldeo, Montaldo Bormida, Montecastello, Montechiaro d’Acqui, Montegioco, Montemarzino, Morbello, Mornese, Morsasco, Murisengo, Novi Ligure, Occimiano, Odalengo Grande, Odalengo Piccolo, Olivola, Orsara Bormida, Ottiglio Monferrato, Ovada, Ozzano, Paderna, Pareto, Parodi Ligure, Pasturana, Pecetto di Valenza, Pietra Marazzi, Pomaro Monferrato, Pontestura, Ponti, Ponzano, Ponzone, Pozzolgroppo, Prasco, Predosa, Quargnento, Ricaldone, Rivalta Bormida, Rivarone, Roccagrimalda, Rosignano Monferrato, Sala Monferrato, San Cristoforo, San Giorgio Monferrato, San Salvatore Monferrato, Sant’Agata Fossili, Sardigliano, Sarezzano, Serralunga di Crea, Serravalle Scrivia, Sezzadio, Silvano d’Orba, Solonghello, Spigno Monferrato, Spineto Scrivia, Stazzano, Strevi, Tagliolo Monferrato, Tassarolo, Terruggia, Terzo, Tortona, Treville, Trisobbio, Valenza Po, Vignale Monferrato, Viguzzolo, Villadeati, Villalvernia, Villamiroglio, Villaromagnano, Visone, Volpedo och Volpeglino. Provinsen Asti: Hela territoriet i följande kommuner: Agliano Terme, Albugnano, Antignano, Aramengo, Asti, Azzano d’Asti, Baldichieri d’Asti, Belveglio, Berzano San Pietro, Bruno, Bubbio, Buttigliera d’Asti, Calamandrana, Calliano, Calosso, Camerano Casasco, Canelli, Cantarana, Capriglio, Casorzo, Cassinasco, Castagnole Lanze, Castagnole Monferrato, Castel Boglione, Castell’Alfero, Castellero, Castelletto Molina, Castello d’Annone, Castelnuovo Belbo, Castelnuovo Calcea, Castelnuovo Don Bosco, Castel Rocchero, Celle Enomondo, Cerreto d’Asti, Cerro Tanaro, Cessole, Chiusano d’Asti, Cinaglio, Cisterna d’Asti, Coazzolo, Cocconato, Corsione, Cordandone, Cortanze, Cortazzone, Cortiglione, Cossombrato, Costigliole d’Asti Cunico, Dusino San Michele, Ferrere, Fontanile, Frinco, Grana, Grazzano Badoglio, Incisa Scapaccino, Isola d’Asti, Loazzolo, Maranzana, Maretto, Moasca, Mombaldone, Mombaruzzo, Mombercelli, Monale, Monastero Bormida, Moncalvo, Moncucco Torinese, Mongardino, Montabone, Montafia, Montaldo Scarampi, Montechiaro d’Asti, Montegrosso d’Asti, Montemagno, Montiglio Monferrato, Morasengo, Nizza Monferrato, Olmo Gentile, Passerano Marmorito, Penango, Piea, Pino d’Asti, Piova Massaia, Portacomaro, Quaranti, Refrancore, Revigliasco d’Asti, Roatto, Robella, Rocca d’Arazzo, Roccaverano, Rocchetta Palafea, Rocchetta Tanaro, San Damiano d’Asti, San Giorgio Scarampi, San Martino Alfieri, San Marzano Oliveto, San Paolo Solbrito, Scurzolengo, Serole, Sessame, Settime, Soglio, Tigliole, Tonco, Tonengo, Vaglio Serra, Valfenera, Vesime, Viale d’Asti, Viarigi, Vigliano d’Asti, Villafranca d’Asti, Villa San Secondo och Vinchio. Provinsen Cuneo: Hela territoriet i följande kommuner: Alba, Albaretto Torre, Arguello, Baldissero d’Alba, Barbaresco, Barolo, Bastia Mondovì, Belvedere Langhe, Benevello, Bergolo, Bonvicino, Borgomale, Bosia, Bossolasco, Bra, Briaglia, Camo, Canale d’Alba, Carrù, Castagnito, Castellinaldo, Castellino Tanaro, Castiglione Falletto, Castiglione Tinella, Castino, Cerretto Langhe, Cherasco, Cigliè, Cissone, Clavesana, Corneliano d’Alba, Cortemilia, Cossano Belbo, Cravanzana, Diano d’Alba, Dogliani, Farigliano, Feisoglio, Gorzegno, Govone, Grinzane Cavour, Guarene, Igliano, La Morra, Lequio Berria, Levice, Magliano Alfieri, Mango, Marsaglia, Mombarcaro, Monchiero, Mondovì, Monforte d’Alba, Montà d’Alba, Montaldo Roero, Montelupo Albese, Monteu Roero, Monticello d’Alba, Murazzano, Narzole, Neive Neviglie, Niella Belbo, Niella Tanaro, Novello, Perletto, Pezzolo Valle Uzzone, Piobesi d’Alba, Piozzo, Pocapaglia, Priocca, Prunetto Roascio, Rocca Cigliè, Rocchetta Belbo, Roddi, Roddino, Rodello, San Benedetto Belbo, San Michele Mondovì, Santa Vittoria d’Alba, Santo Stefano Belbo, Santo Stefano Roero, Serralunga d’Alba, Serravalle Langhe, Sinio, Somano, Sommariva Perno, Torre Bormida, Treiso Trezzo Tinella, Verduno, Vezza d’Alba och Vicoforte. 3. Produktionsområdet för ursprungsbeteckningen ”Piemonte” vad gäller vintypen Piemonte Freisa omfattar hela territoriet i de kommuner som anges nedan: Provinsen Alessandria: Hela territoriet i följande kommuner: Acqui Terme, Alfiano Natta, Alice Bel Colle, Altavilla Monferrato, Avolasca, Basaluzzo Bassignana, Belforte Monferrato, Bergamasco, Berzano di Tortona, Bistagno, Borgoratto Alessandrino, Bosio, Brignano Frascata, Camagna, Camino, Capriata d’Orba, Carbonara Scrivia, Carentino, Carezzano, Carpeneto, Carrosio, Cartosio Casaleggio Boiro, Casale Monferrato, Casalnoceto, Casasco, Cassano Spinola, Cassine, Cassinelle, Castellania, Castellar Guidobono, Castelletto d’Ero, Castelletto d’Orba, Castelletto Merli, Castelletto Monferrato, Castelnuovo Bormida, Cavatore, Cellamonte, Cereseto, Cerreto Grue, Cerrina, Coniolo, Conzano, Costa Vescovato, Cremolino, Cuccaro Monferrato, Denice, Francavilla Bisio, Frascaro, Frassinello Monferrato, Fubine, Gabiano, Gamalero, Gavazzana, Gavi Grognardo, Lerma, Lu Monferrato, Malvicino, Masio, Melazzo, Merana, Mirabello Monferrato Molare, Mombello Monferrato, Momperone, Moncestino, Monleale, Montaldeo, Montaldo Bormida, Montecastello, Montechiaro d’Acqui, Montegioco, Montemarzino, Morbello, Mornese, Morsasco, Murisengo, Novi Ligure, Occimiano, Odalengo Grande, Odalengo Piccolo, Olivola, Orsara Bormida, Ottiglio Monferrato, Ovada, Ozzano, Paderna, Pareto, Parodi Ligure, Pasturana, Pecetto di Valenza, Pietra Marazzi, Pomaro Monferrato, Pontestura, Ponti, Ponzano, Ponzone, Pozzolgroppo, Prasco, Predosa, Quargnento, Ricaldone, Rivalta Bormida, Rivarone, Roccagrimalda, Rosignano Monferrato, Sala Monferrato, San Cristoforo, San Giorgio Monferrato, San Salvatore Monferrato, Sant’Agata Fossili, Sardigliano, Sarezzano, Serralunga di Crea, Serravalle Scrivia, Sezzadio, Silvano d’Orba, Solonghello, Spigno Monferrato, Spineto Scrivia, Stazzano, Strevi, Tagliolo Monferrato, Tassarolo, Terruggia, Terzo, Tortona, Treville, Trisobbio, Valenza Po, Vignale Monferrato, Viguzzolo, Villadeati, Villalvernia, Villamiroglio, Villaromagnano, Visone, Volpedo och Volpeglino. Provinsen Asti: Hela territoriet i följande kommuner: Agliano Terme, Albugnano, Antignano, Aramengo, Asti, Azzano d’Asti, Baldichieri d’Asti, Belveglio, Berzano San Pietro, Bruno, Bubbio, Buttigliera d’Asti, Calamandrana, Calliano, Calosso, Camerano Casasco, Canelli, Cantarana, Capriglio, Casorzo, Cassinasco, Castagnole Lanze, Castagnole Monferrato, Castel Boglione, Castell’Alfero, Castellero, Castelletto Molina, Castello d’Annone, Castelnuovo Belbo, Castelnuovo Calcea, Castelnuovo Don Bosco, Castel Rocchero, Celle Enomondo, Cerreto d’Asti, Cerro Tanaro, Cessole, Chiusano d’Asti, Cinaglio, Cisterna d’Asti, Coazzolo, Cocconato, Corsione, Cordandone, Cortanze, Cortazzone, Cortiglione, Cossombrato, Costigliole d’Asti Cunico, Dusino San Michele, Ferrere, Fontanile, Frinco, Grana, Grazzano Badoglio, Incisa Scapaccino, Isola d’Asti, Loazzolo, Maranzana, Maretto, Moasca, Mombaldone, Mombaruzzo, Mombercelli, Monale, Monastero Bormida, Moncalvo, Moncucco Torinese, Mongardino, Montabone, Montafia, Montaldo Scarampi, Montechiaro d’Asti, Montegrosso d’Asti, Montemagno, Montiglio Monferrato, Morasengo, Nizza Monferrato, Olmo Gentile, Passerano Marmorito, Penango, Piea, Pino d’Asti, Piova Massaia, Portacomaro, Quaranti, Refrancore, Revigliasco d’Asti, Roatto, Robella, Rocca d’Arazzo, Roccaverano, Rocchetta Palafea, Rocchetta Tanaro, San Damiano d’Asti, San Giorgio Scarampi, San Martino Alfieri, San Marzano Oliveto, San Paolo Solbrito, Scurzolengo, Serole, Sessame, Settime, Soglio, Tigliole, Tonco, Tonengo, Vaglio Serra, Valfenera, Vesime, Viale d’Asti, Viarigi, Vigliano d’Asti, Villafranca d’Asti, Villa San Secondo och Vinchio. Provinsen Cuneo: Hela territoriet i följande kommuner: Alba, Albaretto Torre, Arguello, Baldissero d’Alba, Barbaresco, Barolo, Bastia Mondovì, Belvedere Langhe, Benevello, Bergolo, Bonvicino, Borgomale, Bosia, Bossolasco, Bra, Briaglia, Camo, Canale d’Alba, Carrù, Castagnito, Castellinaldo, Castellino Tanaro, Castiglione Falletto, Castiglione Tinella, Castino, Cerretto Langhe, Cherasco, Cigliè, Cissone, Clavesana, Corneliano d’Alba, Cortemilia, Cossano Belbo, Cravanzana, Diano d’Alba, Dogliani, Farigliano, Feisoglio, Gorzegno, Govone, Grinzane Cavour, Guarene, Igliano, La Morra, Lequio Berria, Levice, Magliano Alfieri, Mango, Marsaglia, Mombarcaro, Monchiero, Mondovì, Monforte d’Alba, Montà d’Alba, Montaldo Roero, Montelupo Albese, Monteu Roero, Monticello d’Alba, Murazzano, Narzole, Neive Neviglie, Niella Belbo, Niella Tanaro, Novello, Perletto, Pezzolo Valle Uzzone, Piobesi d’Alba, Piozzo, Pocapaglia, Priocca, Prunetto Roascio, Rocca Cigliè, Rocchetta Belbo, Roddi, Roddino, Rodello, San Benedetto Belbo, San Michele Mondovì, Santa Vittoria d’Alba, Santo Stefano Belbo, Santo Stefano Roero, Serralunga d’Alba, Serravalle Langhe, Sinio, Somano, Sommariva Perno, Torre Bormida, Treiso Trezzo Tinella, Verduno, Vezza d’Alba och Vicoforte. Provinsen Turin: Följande kommuner i sin helhet: Andezeno, Arignano, Baldissero Torinese, Cinzano, Chieri, Marentino, Mombello Torinese, Montaldo Torinese, Moriondo Torinese, Pavarolo, Pecetto Torinese, Pino Torinese, Riva presso Chieri och Sciolze. 4. Produktionsområdet för ursprungsbeteckningen ”Piemonte” vad gäller vintypen Piemonte Moscato och Piemonte Moscato Passito omfattar hela territoriet i de kommuner som anges nedan: Provinsen Alessandria: Hela territoriet i följande kommuner: Acqui Terme, Alice Bel Colle, Bistagno, Carpeneto, Cassine, Castelletto d’Erro, Castelnuovo Bormida, Cavatore Grognardo, Melazzo, Montaldo Bormida, Orsara Bormida, Ponti, Ricaldone, Rivalta Bormida, Roccagrimalda, Strevi, Terzo, Trisobbio och Visone. Provinsen Asti: Hela territoriet i följande kommuner: Agliano Terme, Bruno, Bubbio, Calamandrana, Calosso, Canelli, Cassinasco, Castagnole Lanze, Castel Boglione, Castelletto Molina, Castelnuovo Belbo, Castelnuovo Calcea, Castel Rocchero, Cessole, Coazzolo, Cortiglione, Costigliole d’Asti, Fontanile, Incisa Scapaccino, Loazzolo, Maranzana, Moasca, Mombaruzzo, Monastero Bormida, Montabone, Montegrosso d’Asti, Nizza Monferrato, Quaranti, Roccaverano, Rocchetta Palafea, San Giorgio Scarampi, San Marzano Oliveto, Sessame, Vaglio Serra, Vesime och Vinchio d’Asti. Provinsen Cuneo: Hela territoriet i följande kommuner: Alba, Borgomale Camo, Castiglione Tinella, Castino, Cortemilia, Cossano Belbo, Mango, Neive, Neviglie, Perletto, Rocchetta Belbo, Santa Vittoria d’Alba, Santo Stefano Belbo, Serralunga d’Alba, Treiso och Trezzo Tinella. 5. Produktionsområdet för ursprungsbeteckningen ”Piemonte” vad gäller vintyperna Piemonte Brachetto, Piemonte Brachetto Spumante och Piemonte Brachetto Passito omfattar hela territoriet i de kommuner som anges nedan: Provinsen Alessandria: Hela territoriet i följande kommuner: Acqui Terme, Alice Bel Colle, Bistagno, Carpeneto, Cassine, Castelletto d’Erro, Castelnuovo Bormida, Cavatore, Gamalero, Grognardo, Melazzo, Montaldo Bormida, Orsara Bormida, Ponti, Ricaldone, Rivalta Bormida, Roccagrimalda, Spigno Monferrato, Strevi, Terzo, Trisobbio och Visone. Provinsen Asti: Hela territoriet i följande kommuner: Agliano Terme, Asti, Azzano, Belveglio, Bruno, Bubbio, Calamandrana, Calosso, Canelli, Cassinasco Castagnole Lanze, Castel Boglione, Castelletto Molina, Castello d’Annone, Castelnuovo Belbo, Castelnuovo Calcea, Castel Rocchero, Cessole, Coazzolo, Cortiglione, Costigliole d’Asti, Fontanile, Incisa Scapaccino, Isola d’Asti, Loazzolo, Maranzana, Moasca, Mombaruzzo, Mombercelli, Monastero Bormida, Mongardino, Montabone, Montaldo Scarampi, Montegrosso d’Asti, Nizza Monferrato, Quaranti, Rocca d’Arazzo, Roccaverano, Rocchetta Palafea, Rocchetta Tanaro, San Damiano d’Asti, San Giorgio Scarampi, San Martino Alfieri, San Marzano Oliveto, Sessame, Vaglio Serra, Vesime, Vigliano d’Asti och Vinchio d’Asti. Provinsen Cuneo: Hela territoriet i följande kommuner: Alba, Borgomale, Camo, Castiglione Tinella, Castino, Cortemilia, Cossano Belbo, Mango, Neive, Neviglie, Perletto, Rocchetta Belbo, Santa Vittoria d’Alba, Santo Stefano Belbo, Serralunga d’Alba, Treiso och Trezzo Tinella. 6. Produktionsområdet för ursprungsbeteckningen ”Piemonte” med uttrycket ”Vigneti di Montagna” [vinodling i bergsområde] på etiketten omfattar hela territoriet i de kommuner som anges nedan: Provinsen Alessandria: Albera Ligure, Arquata Scrivia, Avolasca, Borghetto di Borbera, Bosio, Brignano Frascata, Cantalupo Ligure, Carrosio, Cartosio, Casaleggio Boiro, Casasco, Cassinelle, Castellania, Castelletto d’Erro, Cavatore, Costa Vescovato, Denice, Dernice, Fabbrica Curone, Garbagna, Gremiasco, Grondona, Lerma, Malvicino, Merana, Molare, Momperone, Mongiardino Ligure, Monleale, Montacuto, Montecharo d’Acqui, Montegioco, Montemarzino, Morbello, Mornese, Pareto, Ponzone, Pozzol Groppo, Rocchetta Ligure, San Sebastiano Curone, Serravalle Scrivia, Spigno Monferrato, Stazzano, Tagliolo Monferrato och Vignole Borbera. Provinsen Asti: Bubbio, Cassinasco, Cessole, Loazzolo, Mombaldone, Monastero Bormida, Olmo Gentile, Roccaverano, San Giorgio Scarampi, Serole, Sessame och Vesime. Provinsen Biella: Cerreto Castello, Cossato, Curino, Lessona, Magnano, Quaregna, Sostegno, Ternengo, Valdegno, Vigliano Biellese och Zimone. Provinsen Cuneo: Albaretto della Torre, Arguello, Bagnasco, Bagnolo Piemonte, Barge, Belvedere Langhe, Benevello, Bergolo, Bernezzo, Bonvicino, Borgomale, Bosia, Bossolasco, Boves, Briaglia, Brondello, Busca, Camerana, Caraglio, Castellar, Castelletto Uzzone, Castellino Tanaro, Castino, Cerreto Langhe, Ceva, Cigliè, Cissone, Cortemilia, Costigliole Saluzzo, Cravanzana, Dronero, Envie, Feisoglio, Garessio, Gorzegno, Gottasecca, Igliano, Lequio Berria, Lesegno, Levice, Magliano Alpi, Marsaglia, Martiniana Po, Mombarcaro, Mombasiglio, Monastero di Vasco, Monesiglio, Montaldo di Mondovì, Murazzano, Niella Belbo, Pagno, Paroldo, Perletto, Peveragno, Pezzolo Valle Uzzone, Pianfei, Piasco, Priero, Priola, Prunetto, Revello, Rifreddo, Roascio, Rocca Cigliè, Rocchetta Belbo, Rossana, Sale delle Langhe, Sale San Giovanni, Saliceto, San Michele Mondovì, Sanfront, Scagnello, Serravalle Langhe, Somano, Torre Bormida, Torresina, Verzuolo, Vicoforte, Villanova Mondovì och Villar San Costanzo. Provinsen Novara: Nebbiuno. Provinsen Turin: Almese, Avigliana, Bibiana, Borgiallo, Borgone Susa, Bricherasio, Bruzolo, Cantalupa, Carema, Caselette, Castellamonte, Castelnuovo Nigra, Chianocco, Chiesanuova, Chiomonte, Colleretto Castelnuovo, Condove, Cumiana, Cuorgnè, Exilles, Forno Canavese, Frossasco, Giaglione, Giaveno, Gravere, Levone, Lugnacco, Luserna San Giovanni, Lusernetta, Meana di Susa, Mompantero, Nomaglio, Perosa Argentina, Pertusio, Pinasca, Pinerolo, Piossasco, Pomaretto, Prarostino, Prascorsano, Pratiglione, Quassolo, Quincinetto, Reano, Rivara, Roletto, Rubiana, San Pietro Val Lemina, San Secondo di Pinerolo, Sangano, Settimo Vittone, Susa, Tavagnasco, Trana, Valperga, Venaus, Vidracco, Villar Dora, Villar Pellice och Vistrorio. Verbano Cusio Ossola: Brovello-Carpugnino, Crevoladossola, Domodossola, Masera, Montecrestese, Pieve Vergonte och Trontano. 7. Huvudsakliga druvsorter   Syrah N. – Shiraz   Brachetto N. Moscato Bianco B. – Moscato   Pinot Nero N. – Pinot   Pinot Grigio – Pinot   Pinot Bianco B. – Pinot   Freisa N. Chardonnay B. Grignolino N. Bonarda N. – Uva Rara   Barbera N. Favorita B. Erbaluce B. Dolcetto N. – Ormeasco   Cortese B. – Bianca Fernanda   Albarossa N. Cabernet Franc N. – Cabernet   Sauvignon B. – Sauvignon Blanc 8. Beskrivning av sambandet Detaljerade uppgifter om det geografiska området Produktionsområdet för ”Piemonte DOC” är mycket stort. Det omfattar i första hand centrala och södra delen av regionen Piemonte samt sträcker sig till de norra delarna av Piemonte och Alpernas dalar, som har en lång tradition av vinframställning. Produktionsområdet omfattar samtliga kuperade delar av regionen som används för vinframställning. Alla slätter och lågt liggande områden är undantagna. Jordmånen i området där ”Piemonte DOC” framställs är föremål för konstant erosion på grund av antingen naturliga processer eller jordbruksaktiviteter. Typiskt för jordmånen är att den är grund, nybildad eller konstant förnyas genom erosion av sluttningarna, med en varierande sammansättning (men i regel balanserad eller med en dragning åt fin, från lätt sandig till lätt lerjord eller sandblandad lerjord). Den utmärks i kemiskt avseende av låg halt av organiskt material, en minskad förekomst av assimilerbar fosfor och genom att ofta vara kalkhaltig. Klimatet är kontinentalt. Temperaturen på vintern kan vara mycket låg – under 4–5 grader. Somrarna är torra och heta med temperaturer som ofta överstiger 35 grader. Temperaturvariationerna är moderata under dagen, delvis på grund av de ganska höga höjderna, framför allt där man bedriver ”vinodling i bergsmiljö”. Årsnederbörden är cirka 700–900 mm, i första hand koncentrerad till sen höst och vår. Området där ”Piemonte DOC” framställs har en uråldrig tradition av vinodling med särskilt betydelsefulla historiska belägg, framför allt från medeltiden. Det var emellertid under 1800-talet som utvecklingen startade som ledde fram till vinodlingen i dess nuvarande form. Återuppbyggnaden efter vinlusutbrottet förnyade Piemontes vinodlingsarv och senare forskning och experiment främjade införandet av ny teknik i fråga om vinodling och lokal vinframställning, som alla syftade till att öka kvaliteten och överföra druvornas och territoriets särskilda egenskaper till vinet från Piemonte. Mänsklig aktivitet har därigenom kompletterat naturliga faktorer, såväl genom den kunskap som vunnits i fråga om jordmånen och klimatvillkoren och genom en löpande uppdatering av tekniken, i syfte att bevara och förstärka en produkt med ursprungliga egenskaper. Kategorin Vin (1) Viner som framställs i detta vinodlingsområde uppvisar territoriets särskilda karaktär, samtidigt som de kombinerar å ena sidan naturliga faktorer som främjar druvornas möjligheter att visa upp sina ursprungliga egenskaper med jordmån och ett tempererat inlandsklimat med temperaturvariationer som låter druvorna mogna mycket bra och som på ett balanserat vis uttrycker vinernas olika komponenter och dofter. Kombinationen av naturliga och mänskliga faktorer som beskrivits ovan och den territoriella täckningen för ”Piemonte DOC” gör det möjligt att skapa ett antal olika kategorier och typer av vin med distinkta kemiska/fysiska och organoleptiska egenskaper (färg, doft och smaksensationer). Dessa sträcker sig från vita till röda viner, mousserande viner och passitoviner, vart och ett med en distinkt sensorisk profil. Vita viner – Det tempererade och friska klimatet i området för ”Piemonte DOC” skapar en miljö som gör det möjligt att framställa vita viner som utmärks av en halmgul färg av olika intensitet och med en tydlig friskhet i fråga om doften, en hög andel extrakt och hög syrahalt. Smaken kan vara torr till halvtorr beroende på vinframställningsmetoden. Om det förekommer sauvignon-druvor eller om sådana druvor dominerar har vinerna mer intensivt fruktiga dofter. Där moscato-sorten dominerar har vinerna en typisk doft som påminner om vita blommor. Vinerna i denna kategori måste ha en lägsta total alkoholhalt i volymprocent på 10,0 %, men den uppmäts oftast till mellan 12,0 och 13,0 %. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l, men den uppmäts i regel till mellan 5,5 och 6,5 g/l. Lägsta halten av sockerfritt extrakt är 15 g/l, men den uppmäts i regel till mellan 17 och 20 g/l. Röda viner – Hela territoriet är väl lämpat för framställning av röda viner eftersom här finns jordmåner av olika ursprung. Samtliga jordmåner är emellertid relativt ofruktbara. Det är bergigt och med begränsad nederbörd, vilket garanterar att druvorna mognar väl, bland annat vad gäller fenolföreningar. Vinodlarnas höga grad av professionalitet har sedan länge bestämt vilka vintyper som ska framställas i vingårdarna utifrån deras specifika behov. Vinerna är i regel klarröda till färgen, av olika intensitet och med inslag som kan sträcka sig från violett till granatrött, beroende på typ. Dofterna utmärks av toner av röda bär, ibland med lätta inslag av gräs. Smaken utmärks av moderat till betydande syra, men de viktigaste skillnaderna gäller upplevelsen av tanniner, som kan variera kraftigt beroende på den dominerande druvsorten och som kan sträcka sig från mjuka (till exempel barbera) till kraftiga (till exempel albarossa eller freisa). Man bör notera att de olika typerna av jordmån och förutsättningar i fråga om klimat och mikroklimat i Piemontes olika vinodlingsområden betyder att variationer kan framträda med olika grad av intensitet, vilket ger tydliga skillnader i fråga om vinets slutgiltiga profil. Vinerna i denna kategori måste ha en lägsta total alkoholhalt i volymprocent på 11 %, men den uppmäts oftast till mellan 12,0 och 13,0 %. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l, men den uppmäts i regel till mellan 5,0 och 6,0 g/l. Lägsta halten av sockerfritt extrakt är 20 g/l, men det uppmäts i regel till mellan 22 och 24 g/l. Roséviner – Den tempererade och friska miljön i området för ”Piemonte DOC” gör det möjligt att framställa roséviner som utmärks av en orange till körsbärsröd färg av olika intensitet och med en tydlig friskhet i fråga om doft, en hög andel extrakt och hög syrahalt. Smaken kan vara torr till halvtorr beroende på vinframställningsmetoden. Vinerna i denna kategori måste ha en lägsta total alkoholhalt i volymprocent på 10,5 %, men den uppmäts oftast till mellan 12,0 och 13,0 %. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l, men den uppmäts i regel till mellan 5,5 och 6,5 g/l. Lägsta halten av sockerfritt extrakt är 17 g/l, men det uppmäts i regel till mellan 17 och 19 g/l. Kategorierna Mousserande vin (4) och Mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ (6) Tack vare områdets storlek och de olika förutsättningarna i fråga om miljö, jordmån och klimat på de platser där ”Piemonte DOC” framställs är det möjligt att låta druvorna mogna tillräckligt för att framställa mousserande viner genom att välja den lämpligaste mognadsperioden. I hela produktionsområdet återfinns de bästa förhållandena för framställning av mousserande viner på lägre höjd och inom områden med en mindre gynnsam exponering. Dessa viner utmärks av en moderat alkoholstyrka, medelhög syra och god smak med ett fint och långvarigt skum. De mousserande vinerna framställs genom en andra jäsning i autoklaver, oavsett om det är vita viner, roséviner eller röda viner. Om aromatiska druvsorter, såsom brachetto, används blir resultatet ett mousserande rött vin av medelhög intensitet, ibland med en dragning åt körsbärsrött, med en delikat smak och olika grad av sötma, samt med en distinkt, delikat, myskartad doft. Vinerna i denna kategori måste ha en lägsta total alkoholhalt i volymprocent på 10,5 %, men den uppmäts oftast till mellan 12,0 och 13,0 %. Lägsta totala syrahalt är 5,0 g/l, men den uppmäts i regel till mellan 5,5 och 6,5 g/l. Lägsta halten av sockerfritt extrakt är 17 g/l för de vita vinerna och 20 g/l för de röda vinerna och uppmäts i regel till mellan 17 och 20 g/l. Restsockerhalten kan vara från noll (pas dosé) till medium (demi-sec) till söt (såsom den aromatiska brachetto-varianten). Kategorin Pärlande vin (6) Förutsättningarna i fråga om miljö, jordmån och klimat på de platser där ”Piemonte DOC” framställs gör att druvorna kan mogna tillräckligt för att framställa pärlande viner. Denna typ av vin har en lång tradition i Piemonte och historiska druvsorter från Piemonte används i första hand för att framställa sådana. Vinerna utmärks av medelhög alkoholhalt, moderat syra och god smak. En lätt mousserande effekt, i kombination med moderat halt av restsocker, förstärker det fruktiga intrycket. De pärlande vinerna framställs genom kort andra jäsning i autoklaver, oavsett om det är vita viner, roséviner eller röda viner. Hela territoriet som täcks av den geografiska ursprungsbeteckningen är väl lämpat för framställning av denna typ av vin. Vinerna i denna kategori måste ha en lägsta total alkoholhalt i volymprocent på 10,0 %, men den uppmäts oftast till mellan 11,0 och 12,0 %. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l, men den uppmäts i regel till mellan 5,5 och 6,5 g/l. Lägsta halten av sockerfritt extrakt är 15 g/l för de vita vinerna och 20 g/l för de röda vinerna och uppmäts i regel till mellan 17 och 22 g/l. Kategorierna Vin (1), Vin från lätt torkade druvor (15) och Vin av övermogna druvor (16) Hela området är väl lämpat för framställning av vin med hög alkoholhalt, men vinets starka doft, runda karaktär och sötma kan förstärkas genom att druvorna torkas på rankanunder en viss period eller i särskilda lokaler. Detta koncentrerar vinets färg, som blir mycket intensiv, och modifierar tanninerna, som blir intensiva och breda och ger vinet en utmärkt sammansättning och lång livslängd. Smakupplevelserna varierar beroende på hur länge druvorna torkas. När det gäller kategorin Vin sker torkningen i mindre omfattning och leder då endast till en minskning av syrahalten och en något mjukare karaktär. I kategorin Vin av övermogna druvor är koncentrationen högre och det finns en märkbar mängd restsocker. I kategorin Vin från lätt torkade druvor är alkoholhalten mycket hög, restsockerhalten framträdande och tanninerna avsevärt mjukare. Om aromatiska druvsorter används framhävs de distinkta dofterna kraftigt. Viner av typen Piemonte Rosso Passito kan ha en lägsta total alkoholhalt på 16,0 % (varav minst 9,0 % verklig) för vinerna från lätt torkade druvor, 15,0 % (varav minst 12,0 % verklig) för vinerna av övermogna druvor och 13,0 % (varav minst 10,5 % verklig) för vinerna i kategorin Vin. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 25 g/l för passitoviner från lätt torkade druvor och av övermogna druvor; 23 g/l för passitoviner i kategorin Vin. Viner av typen Piemonte Bianco Passito kan ha en lägsta total alkoholhalt på 16,0 % (varav minst 9,0 % verklig) för vinerna från lätt torkade druvor, 15,0 % (varav minst 12,0 % verklig) för vinerna av övermogna druvor och 13,0 % (varav minst 10,5 % verklig) för vinerna i kategorin Vin. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 22 g/l för passitoviner från lätt torkade druvor och av övermogna druvor; 20 g/l för passitoviner i kategorin Vin. Viner av typen Piemonte Barbera Passito kan ha en lägsta total alkoholhalt på 16,0 % (varav minst 9,0 % verklig) för vinerna från lätt torkade druvor, 15,0 % (varav minst 12,0 % verklig) för vinerna av övermogna druvor och 13,0 % (varav minst 10,5 % verklig) för vinerna i kategorin Vin. Lägsta totala syrahalt är 4,5 g/l. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 26 g/l för passitoviner från lätt torkade druvor och av övermogna druvor; 24 g/l för passitoviner i kategorin Vin. De geografiska förhållandena i Piemonte DOC-området är mycket viktiga vid framställningen av passitoviner. Förutom att se till att druvorna har nått en perfekt mognad är det nödvändigt att ha de idealiska förutsättningarna för att torka druvorna i särskilda lokaler, nämligen låg fuktighet, stora temperaturvariationer och god ventilation. På hösten utmärks kullarna och sluttningarna i Piemonte DOC-området av stora temperaturskillnader mellan dag och natt och sluttningarna värms också upp mer än slätterna av solen, vilket ger en naturlig luftcirkulation i skymningen. Detta fenomen är välkänt och bekräftas av frånvaron av dimma, något som ofta förekommer i Po-dalen under samma säsong. 9. Väsentliga ytterligare villkor Användning av beskrivningen ”Vigneti di Montagna” Regelverk: Nationell lagstiftning Typ av ytterligare villkor: Ytterligare märkningskrav Beskrivning av villkoret: De vinstockar som ska användas för att framställa viner med beskrivningen ”Vigneti di Montagna” på etiketten måste växa på en höjd av minst 500 meter över havet i genomsnitt och uppfylla minst ett av följande villkor: — En genomsnittlig lutning på minst 30 %. — Terrasserade vinodlingar. Länk till produktspecifikationen https://www. politicheagricole. it/flex/cm/pages/ServeBLOB. php/L/IT/IDPagina/11962

Ændret forslag til Rådets afgørelse om Det Europæiske Handicapår 2003 (forelagt af Kommissionen i henhold til EF-traktatens artikel 250, stk. 2)

2001-11-28

http://publications.europa.eu/resource/cellar/86684eef-cc8d-4409-a3c0-f8ccfd574b0b

dan

C 75 E/258 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende 26. 3. 2002 ˘ndret forslag til R(cid:229)dets afgłrelse om Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r 2003 (1) (2002/C 75 E/16) (E(cid:216)S-relevant tekst) KOM(2001) 721 endelig udg. (cid:151) 2001/0116(CNS) (Forelagt af Kommissionen i henhold til EF-traktatens artikel 250, stk. 2 den 28. november 2001) (1) EFT C 240 E af 28. 8. 2001, s. 160. OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG R¯DET FOR DEN EUROP˘ISKE UNION HAR (cid:151) U(cid:230)ndret under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskab, s(cid:230)rlig artikel 13, under henvisning til forslag fra Kommissionen, under henvisning til udtalelse fra Europa-Parlamentet, under henvisning til udtalelse fra Det (cid:216)konomiske og Sociale Udvalg, under henvisning til udtalelse fra Regionsudvalget, og ud fra fłlgende betragtninger: (1) Blandt Det Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabs m(cid:229)l er et hłjt besk(cid:230)fti- socialt beskyttelsesniveau samt gelsesniveau, hłjnelse af levestandarden og livskvaliteten i medlemssta- terne. et hłjt (2) I f(cid:230)llesskabspagten om arbejdstagernes grundl(cid:230)ggende arbejdsmarkedsm(cid:230)ssige og sociale rettigheder erkendes det, at der er behov for relevante foranstaltninger til social og łkonomisk integration af mennesker med handicap. (3) I resolution vedtaget af R(cid:229)det og undervisningsministrene, forsamlet i R(cid:229)det, den 31. maj 1990 (1) vedrłrende inte- gration af handicappede błrn og unge i almindelige uddannelsessystemer, understreges det, at »medlemssta- terne har besluttet, at de, hvor det er nłdvendigt, inden for rammerne af deres respektive uddannelsespolitikker og under behłrig hensyntagen til deres respektive uddannel- sessystemer vil intensivere deres bestr(cid:230)belser p(cid:229) at inte- grere handicappede elever og studerende i det almindelige uddannelsessystem«. ___________ (1) EFT C 162 af 3. 7. 1990, s. 2. 26. 3. 2002 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende C 75 E/259 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG forsamlet regeringer, (3) I resolution vedtaget af R(cid:229)det og af repr(cid:230)sentanterne for medlemsstaternes i R(cid:229)det den 20. december 1996, om lige muligheder for mennesker med handicap (1) og i R(cid:229)dets resolution af 17. juni 1999 for mennesker med om lige besk(cid:230)ftigelsesmuligheder handicap (2) bekr(cid:230)ftes handicappedes ret til lige adgang til sociale og łkonomiske muligheder som en grundl(cid:230)g- gende menneskeret. forsamlet regeringer, (4) I resolution vedtaget af R(cid:229)det og af repr(cid:230)sentanterne for medlemsstaternes i R(cid:229)det den 20. december 1996, om lige muligheder for mennesker med handicap (1) og i R(cid:229)dets resolution af 17. juni 1999 for mennesker med om lige besk(cid:230)ftigelsesmuligheder handicap (2) bekr(cid:230)ftes handicappedes ret til lige adgang til sociale og łkonomiske muligheder som en grundl(cid:230)g- gende menneskeret. (4) I konklusionerne fra Det Europ(cid:230)iske R(cid:229)ds młde i Lissabon den 23. og 24. marts 2000 opfordres medlems- staterne til i hłjere grad at tage social udstłdelse i betragt- ning i deres politikker for besk(cid:230)ftigelse, uddannelse og erhvervsuddannelse, sundhed og boliger og til at fastl(cid:230)gge prioriterede foranstaltninger over for s(cid:230)rlige m(cid:229)lgrupper, f. eks. handicappede. (5) I konklusionerne fra Det Europ(cid:230)iske R(cid:229)ds młde i Lissabon den 23. og 24. marts 2000 opfordres medlems- staterne til i hłjere grad at tage social udstłdelse i betragt- ning i deres politikker for besk(cid:230)ftigelse, uddannelse og erhvervsuddannelse, sundhed og boliger og til at fastl(cid:230)gge prioriterede foranstaltninger over for s(cid:230)rlige m(cid:229)lgrupper, f. eks. handicappede. (5) I den europ(cid:230)iske social- og arbejdsmarkedspolitiske dags- orden, der blev vedtaget p(cid:229) Det Europ(cid:230)iske R(cid:229)ds młde i Nice den 7. -9. december 2000, hedder det, at Den Euro- p(cid:230)iske Union skal udvikle alle foranstaltninger til sikring af en bedre integration af handicappede p(cid:229) alle omr(cid:229)der af ikke mindst i forbindelse med Det Euro- samfundslivet, p(cid:230)iske Handicap(cid:229)r 2003. (6) I den europ(cid:230)iske social- og arbejdsmarkedspolitiske dags- orden, der blev vedtaget p(cid:229) Det Europ(cid:230)iske R(cid:229)ds młde i Nice den 7. -9. december 2000, hedder det, at Den Euro- p(cid:230)iske Union skal udvikle alle foranstaltninger til sikring af en bedre integration af handicappede p(cid:229) alle omr(cid:229)der af ikke mindst i forbindelse med Det Euro- samfundslivet, p(cid:230)iske Handicap(cid:229)r 2003. (7) I 2003 er det ti (cid:229)r siden, De Forenede Nationers general- forsamling vedtog reglerne om lige muligheder for handi- cappede, som har muliggjort betragtelige fremskridt i en handicapstrategi i overensstemmelse med menneskerettig- hedsprincipperne. (6) Denne afgłrelse respekterer de grundl(cid:230)ggende rettigheder og overholder de principper, der is(cid:230)r i Den Europ(cid:230)iske Unions charter om grundl(cid:230)ggende rettigheder er aner- kendt som generelle principper i f(cid:230)llesskabslovgivningen. Man słger i denne afgłrelse is(cid:230)r at sikre respekt for foranstaltninger, handicappedes ret sociale og der erhvervsm(cid:230)ssige i samfundslivet, og at fremme anvendelsen af princippet om forbud mod forskelsbehandling (artikel 26 og 21 i Den Europ(cid:230)iske Unions charter om grundl(cid:230)ggende rettig- heder (3)). sikre deres uafh(cid:230)ngighed, deres til at nyde godt af integration deltagelse deres skal og (8) Denne afgłrelse respekterer de grundl(cid:230)ggende rettigheder og overholder de principper, der is(cid:230)r i Den Europ(cid:230)iske Unions charter om grundl(cid:230)ggende rettigheder er aner- kendt som generelle principper i f(cid:230)llesskabslovgivningen. Man słger i denne afgłrelse is(cid:230)r at sikre respekt for foranstaltninger, handicappedes ret sociale og der erhvervsm(cid:230)ssige i samfundslivet, og at fremme anvendelsen af princippet om forbud mod forskelsbehandling (artikel 26 og 21 i Den Europ(cid:230)iske Unions charter om grundl(cid:230)ggende rettig- heder (3)). sikre deres uafh(cid:230)ngighed, deres til at nyde godt af integration deltagelse deres skal og (7) Europa-Parlamentet, Det (cid:216)konomiske og Sociale Udvalg og Regionsudvalget har alle kraftigt opfordret til, at F(cid:230)lles- skabet intensiverer sit bidrag til indsatsen i medlemssta- terne for at fremme lige muligheder for mennesker med handicap. (9) Europa-Parlamentet, Det (cid:216)konomiske og Sociale Udvalg og Regionsudvalget har alle kraftigt opfordret til, at F(cid:230)lles- skabet intensiverer sit bidrag til indsatsen i medlemssta- terne for at fremme lige muligheder for mennesker med handicap med henblik p(cid:229) deres integration i samfundet. ___________ (1) EFT C 12 af 13. 1. 1997. (2) EFT C 186 af 2. 7. 1999, s. 3. (3) EFT C 364 af 18. 12. 2000, s. 1. ___________ (1) EFT C 12 af 13. 1. 1997. (2) EFT C 186 af 2. 7. 1999, s. 3. (3) EFT C 364 af 18. 12. 2000, s. 1. C 75 E/260 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende 26. 3. 2002 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG (10) Kommissionen vedtog den 12. maj 2000 en meddelelse med titlen »P(cid:229) vej mod et Europa uden barrierer for handicappede«, hvori Kommissionen forpligter sig til at udforme og stłtte en omfattende og samlet strategi med henblik p(cid:229) at overvinde hindringer af samfundsm(cid:230)ssig, arkitektonisk og designm(cid:230)ssig art, som skaber unłdven- dige begr(cid:230)nsninger for handicappedes muligheder for at deltage i samfunds- og arbejdslivet og i det łkonomiske liv. Parlamentet har med enstemmighed vedtaget en beslutning med tilsvarende indhold. direktiv 2000/78/EF (1), og (8) De generelle rammebestemmelser om ligebehandling med hensyn til besk(cid:230)ftigelse og erhverv, som er fastlagt i EF-handlingspro- R(cid:229)dets afgłrelse som blev iv(cid:230)rksat med R(cid:229)dets grammet, 2000/750/EF (2) som skal stłtte og supplere den indsats, der ydes p(cid:229) EF-plan og i medlemsstaterne med henblik p(cid:229) at (cid:230)ndre praksis og holdninger ved at aktivere de berłrte aktłrer og fremme udveksling af oplysninger og god praksis. direktiv 2000/78/EF (1), og (11) De generelle rammebestemmelser om ligebehandling med hensyn til besk(cid:230)ftigelse og erhverv, som er fastlagt i R(cid:229)dets EF-handlingspro- afgłrelse som blev iv(cid:230)rksat med R(cid:229)dets grammet, 2000/750/EF (2) som skal stłtte og supplere den indsats, der ydes p(cid:229) EF-plan og i medlemsstaterne med henblik p(cid:229) at (cid:230)ndre praksis og holdninger ved at aktivere de berłrte aktłrer og fremme udveksling af oplysninger og god praksis. (9) Arbejdsmarkedets udelukkelse af handicappede h(cid:230)nger ulłseligt sammen med holdningsbarrierer, og manglende oplysning om handicap. Det er nłdvendigt at forbedre samfundets forst(cid:229)else for samfundet om handicappedes rettigheder, behov og potentiale, og alle berłrte parter skal sammen głre en indsats for at udbygge og forbedre informationsstrłmmen. (12) Arbejdsmarkedets udelukkelse af handicappede h(cid:230)nger ulłseligt sammen med strukturelle barrierer, holdningsbar- rierer, fordomme og manglende oplysning om handicap. Det er nłdvendigt at bevidstgłre samfundet om handicap- pedes rettigheder, behov og potentiale, og alle berłrte parter skal sammen głre en indsats for at udbygge og forbedre informationsstrłmmen og udvekslingen af god i hłjere grad praksis. Denne bevidstgłrelsesindsats skal v(cid:230)re sam- p(cid:229) fokuseret fundsm(cid:230)ssige aspekter. handicapproblematikkens (10) (cid:216)get forst(cid:229)else foruds(cid:230)tter prim(cid:230)rt en effektiv indsats p(cid:229) medlemsstatsplan. suppleres med en Indsatsen błr samordnet indsats p(cid:229) europ(cid:230)isk plan, og Det Europ(cid:230)iske ¯r vil kunne fungere som en katalysator ved at skabe forst(cid:229)else og ekstra impulser. (13) (cid:216)get forst(cid:229)else foruds(cid:230)tter prim(cid:230)rt en effektiv indsats p(cid:229) medlemsstatsplan. suppleres med en Indsatsen błr samordnet indsats p(cid:229) europ(cid:230)isk plan, og Det Europ(cid:230)iske ¯r vil kunne fungere som en katalysator ved at skabe forst(cid:229)else og ekstra impulser. (14) Samarbejde, dialog og forudg(cid:229)ende samr(cid:229)d med de handi- cappede skal altid st(cid:229) centralt i enhver handicapstrategi eller -politik. (15) Aktiviteterne forbindelse med handicap(cid:229)ret i i betragtning af de mange slags handicap d(cid:230)kke en lang r(cid:230)kke former for handicap, navnlig fysiske, sensoriske, mentale og psykiske handicap. forskellige skal ___________ (1) EFT L 303 af 2. 12. 2000. s. 16. (2) EFT L 303 af 2. 12. 2000. s. 23. ___________ (1) EFT L 303 af 2. 12. 2000. s. 16. (2) EFT L 303 af 2. 12. 2000. s. 23. 26. 3. 2002 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende C 75 E/261 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG (11) Der er behov for nłje sammenh(cid:230)ng med andre EF-foran- staltninger, navnlig i indsatsen for at bek(cid:230)mpe forskels- behandling og social udstłdelse og for at fremme menne- skerettighederne, ligestilling mellem kłnnene. uddannelse og (16) Der er behov for nłje sammenh(cid:230)ng med andre EF-foran- staltninger, navnlig i indsatsen for at bek(cid:230)mpe forskels- behandling og social udstłdelse og for at fremme menne- skerettighederne, ligestilling mellem kłnnene. uddannelse og (17) Information fra EU-institutionerne skal kunne rekvireres i tilg(cid:230)ngelige fremtr(cid:230)delsesformer (store skrifttyper, blinde- skrift, b(cid:229)nd. ). (18) I henhold til f(cid:230)lleserkl(cid:230)ringen af 20. juli 2000 afgiver budgetmyndigheden udtalelse om, hvorvidt de nye forslag med budgetm(cid:230)ssige konsekvenser er forenelige med finansieringsrammen, uden at de eksisterende poli- tikker begr(cid:230)nses. (12) Aftalen om Det Europ(cid:230)iske (cid:216)konomiske Samarbejds- omr(cid:229)de (E(cid:216)S-aftalen) giver mulighed for łget samarbejde p(cid:229) det sociale og arbejdsmarkedsm(cid:230)ssige omr(cid:229)de mellem Den Europ(cid:230)iske Union og dens medlemsstater p(cid:229) den ene side og de lande i Den Europ(cid:230)iske Frihandelssammenslut- ning, der deltager i Det Europ(cid:230)iske (cid:216)konomiske Samar- bejdsomr(cid:229)de (EFTA/E(cid:216)S), p(cid:229) den anden side. Der błr udarbejdes bestemmelser, der giver kandidatlandene i Central- og (cid:216)steuropa mulighed for i programmet i henhold til de betingelser, der er fastsat i Europaaftalerne, i till(cid:230)gsprotokollerne til disse aftaler og i de afgłrelser, som er truffet af de respektive associe- ringsr(cid:229)d, for Cypern og Malta gennem finansiering med till(cid:230)gsbevillinger i henhold til procedurer, der fastl(cid:230)gges for Tyrkiet gennem sammen med de to lande, samt finansiering med till(cid:230)gsbevillinger i overensstemmelse med procedurer, der fastl(cid:230)gges sammen med Tyrkiet. at deltage (19) Aftalen om Det Europ(cid:230)iske (cid:216)konomiske Samarbejds- omr(cid:229)de (E(cid:216)S-aftalen) giver mulighed for łget samarbejde p(cid:229) det sociale og arbejdsmarkedsm(cid:230)ssige omr(cid:229)de mellem Den Europ(cid:230)iske Union og dens medlemsstater p(cid:229) den ene side og de lande i Den Europ(cid:230)iske Frihandelssammenslut- ning, der deltager i Det Europ(cid:230)iske (cid:216)konomiske Samar- bejdsomr(cid:229)de (EFTA/E(cid:216)S), p(cid:229) den anden side. Der błr udarbejdes bestemmelser, der giver kandidatlandene i Central- og (cid:216)steuropa mulighed for i programmet i henhold til de betingelser, der er fastsat i Europaaftalerne, i till(cid:230)gsprotokollerne til disse aftaler og i de afgłrelser, som er truffet af de respektive associe- ringsr(cid:229)d, for Cypern og Malta gennem finansiering med till(cid:230)gsbevillinger i henhold til procedurer, der fastl(cid:230)gges for Tyrkiet gennem sammen med de to lande, samt finansiering med till(cid:230)gsbevillinger i overensstemmelse med procedurer, der fastl(cid:230)gges sammen med Tyrkiet. at deltage (13) I overensstemmelse med n(cid:230)rhedsprincippet og proportio- nalitetsprincippet, som defineret i traktatens artikel 5, kan m(cid:229)lene for den p(cid:229)t(cid:230)nkte aktion, der tager sigte p(cid:229) at skabe forst(cid:229)else p(cid:229) EU-plan for handicappedes rettigheder, ikke i tilstr(cid:230)kkelig grad opfyldes af medlemsstaterne, bl. a. p(cid:229) grund af emnets EU-d(cid:230)kkende dimension og behovet for multilaterale partnerskaber, tv(cid:230)rnational udveksling af informationer og EU-d(cid:230)kkende formidling af god praksis. Denne afgłrelse begr(cid:230)nser sig til det minimum, der er nłdvendigt for at n(cid:229) disse m(cid:229)l. (20) I overensstemmelse med n(cid:230)rhedsprincippet og proportio- nalitetsprincippet, som defineret i traktatens artikel 5, kan m(cid:229)lene for den p(cid:229)t(cid:230)nkte aktion, der tager sigte p(cid:229) at skabe forst(cid:229)else p(cid:229) EU-plan for handicappedes rettigheder, ikke i tilstr(cid:230)kkelig grad opfyldes af medlemsstaterne, bl. a. p(cid:229) grund af emnets EU-d(cid:230)kkende dimension og behovet for multilaterale partnerskaber, tv(cid:230)rnational udveksling af informationer og EU-d(cid:230)kkende formidling af god praksis. Denne afgłrelse begr(cid:230)nser sig til det minimum, der er nłdvendigt for at n(cid:229) disse m(cid:229)l. (14) I overensstemmelse med artikel 2 i R(cid:229)dets afgłrelse juni 1999 om fasts(cid:230)ttelse af de 1999/468/EF af 28. for udłvelsen af de gennemfłrelses- n(cid:230)rmere vilk(cid:229)r till(cid:230)gges Kommissionen (1), błr bestemmelser, gennemfłrelsesbestemmelserne til n(cid:230)rv(cid:230)rende afgłrelse vedtages efter r(cid:229)dgivningsproceduren i artikel 3 i n(cid:230)vnte afgłrelse (cid:151) der (21) I overensstemmelse med artikel 2 i R(cid:229)dets afgłrelse juni 1999 om fasts(cid:230)ttelse af de 1999/468/EF af 28. for udłvelsen af de gennemfłrelses- n(cid:230)rmere vilk(cid:229)r till(cid:230)gges Kommissionen (1), błr bestemmelser, gennemfłrelsesbestemmelserne til n(cid:230)rv(cid:230)rende afgłrelse vedtages efter r(cid:229)dgivningsproceduren i artikel 3 i n(cid:230)vnte afgłrelse (cid:151) der ___________ (1) EFT L 184 af 17. 7. 1999, s. 23. ___________ (1) EFT L 184 af 17. 7. 1999, s. 23. C 75 E/262 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende 26. 3. 2002 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG TRUFFET F(cid:216)LGENDE AFG(cid:216)RELSE: U(cid:230)ndret Artikel 1 Proklamering af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r ¯ret 2003 głres til Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r. Artikel 2 M(cid:229)l M(cid:229)lene for Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r er: a) at skabe forst(cid:229)else for handicappedes ret til beskyttelse mod forskelsbehandling og til fuldt ud og p(cid:229) lige fod med andre at nyde deres rettigheder som fastlagt bl. a. i bestemmelserne i Den Europ(cid:230)iske Unions charter om grundl(cid:230)ggende rettig- heder a) at skabe forst(cid:229)else for handicappedes ret til beskyttelse mod forskelsbehandling og til fuldt ud og p(cid:229) lige fod med andre at nyde deres grundl(cid:230)ggende menneskerettigheder som fast- lagt bl. a. i bestemmelserne i Den Europ(cid:230)iske Unions charter om grundl(cid:230)ggende rettigheder b) at tilskynde til overvejelser og debat om, hvilke foranstalt- ninger der er nłdvendige for at fremme lige muligheder for handicappede i Europa U(cid:230)ndret c) at fremme udveksling af erfaringer om god praksis og effek- tive strategier, som er udformet p(cid:229) lokalt, nationalt og europ(cid:230)isk plan d) at styrke samarbejdet mellem alle aktłrer (myndigheder p(cid:229) alle niveauer, den private sektor, samfundsgrupper, frivillige organisationer, og deres familier) d) at styrke samarbejdet mellem alle aktłrer (myndigheder p(cid:229) alle niveauer, den private sektor, samfundsgrupper, frivillige organisationer, ikke-statslige organisationer, hj(cid:230)lpeorganisa- tioner, arbejdsmarkedets parter, undervisningssektoren samt alle former for handicaporganisationer eller organisationer, der virker til gavn for handicappede og deres familier, med samfundet i almindelighed og i givet fald med stłtte fra forskningen) e) at fremh(cid:230)ve de handicappedes positive bidrag til samfundet is(cid:230)r ved at mangfoldigheden fremstilles som som helhed, v(cid:230)rdifuld, og ved at skabe et positivt og imłdekommende miljł U(cid:230)ndret f) at f(cid:229) folk til at indse, at handicappede ikke er en ensartet i mange at handicappede diskrimineres gruppe, og henseender. g) at fremh(cid:230)ve familiens store betydning i hver periode af de handicappedes liv og at l(cid:230)gge s(cid:230)rlig v(cid:230)gt p(cid:229) de problemer, der opst(cid:229)r, n(cid:229)r for(cid:230)ldrene til handicappede błrn bliver (cid:230)ldre 26. 3. 2002 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende C 75 E/263 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG h) at henlede opm(cid:230)rksomheden specielt p(cid:229) alvorligt handicap- pedes eller multihandicappedes situation og p(cid:229) nłdvendig- heden af en styrket indsats mod misbrug af og vold mod handicappede, s(cid:230)rligt handicappede p(cid:229) institution i) at l(cid:230)gge s(cid:230)rlig v(cid:230)gt p(cid:229) at skabe stłrre lydhłrhed over for handicappede błrns og unges ret til ligestilling med hensyn til undervisning, s(cid:229)ledes at deres fuldst(cid:230)ndige integration i samfundet fremmes og at et europ(cid:230)isk samarbejde mellem handicappede błrns og unges l(cid:230)rere fremmes med henblik p(cid:229) at integrere elever og studerende med s(cid:230)rlige behov bedre i de almindelige eller specialiserede undervisningsinsti- tutioner samt i de nationale og europ(cid:230)iske udvekslingspro- grammer. Artikel 3 Aktionernes indhold U(cid:230)ndret Aktionerne med henblik p(cid:229) at n(cid:229) de i artikel 2 opstillede 1. m(cid:229)l omfatter is(cid:230)r udformning af eller stłtte til fłlgende: Aktionerne med henblik p(cid:229) at n(cid:229) de i artikel 2 opstillede 1. m(cid:229)l kan omfatte udformning af eller stłtte til fłlgende: a) młder og arrangementer U(cid:230)ndret b) oplysnings- og pr-kampagner, der bl. a. omfatter udarbejdelse af hj(cid:230)lpemidler og stłttemateriale, som handicappede har adgang til, og som kan anvendes overalt i F(cid:230)llesskabet c) samarbejde med c) samarbejde med medier af enhver art d) undersłgelser og rapporter p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan U(cid:230)ndret e) indg(cid:229)else af partnerskaber mellem alle aktłrer p(cid:229) lokalt, nationalt og europ(cid:230)isk plan. 2. Aktionerne i stk. 1 er beskrevet n(cid:230)rmere i bilaget. U(cid:230)ndret Artikel 4 Gennemfłrelse p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan Kommissionen słrger for iv(cid:230)rks(cid:230)ttelsen af de EF-foranstalt- ninger, der er omfattet af denne afgłrelse, i overensstemmelse med bilaget. Kommissionen udveksler regelm(cid:230)ssigt synspunkter med repr(cid:230)- sentanter p(cid:229) EF-plan om udformningen, gennemfłrelsen og I det łjemed opfłlgningen af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r. stiller Kommissionen de relevante oplysninger til r(cid:229)dighed for disse repr(cid:230)sentanter. Kommissionen underretter det udvalg, der neds(cid:230)ttes i henhold til artikel 6, stk. 1, om de p(cid:229)g(cid:230)ldende parters synspunkter. Kommissionen udveksler regelm(cid:230)ssigt synspunkter med repr(cid:230)- sentanter p(cid:229) EF-plan for handicappede som enkeltpersoner, grupper eller organisationer om udformningen, gennemfłrelsen og opfłlgningen af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r. I det łjemed stiller Kommissionen de relevante oplysninger til r(cid:229)dighed for disse repr(cid:230)sentanter. Kommissionen underretter det udvalg, der neds(cid:230)ttes i henhold til artikel 6, stk. 1, om de p(cid:229)g(cid:230)ldende parters synspunkter. C 75 E/264 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende 26. 3. 2002 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG Artikel 5 U(cid:230)ndret Samarbejde og gennemfłrelse p(cid:229) nationalt plan Hver medlemsstat har ansvaret 1. for koordineringen og gennemfłrelsen p(cid:229) nationalt plan af de aktioner, der er i denne afgłrelse, bl. a. ved projektudv(cid:230)lgelsen omhandlet beskrevet i bilagets del B. Med henblik herp(cid:229) opretter eller udpeger hver medlemsstat et nationalt koordineringsorgan eller et tilsvarende administrativt organ, som st(cid:229)r for organiseringen af medlemsstatens deltagelse i Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r. Organet sikrer, at det for, at der er repr(cid:230)sentativt i forhold til handicaporganisationer og andre relevante aktłrer. Med henblik herp(cid:229) opretter eller udpeger hver medlemsstat, i givet fald efter hłring af de lokale og regionale myndigheder, et nationalt koordineringsorgan eller et tilsvarende administrativt organ, som st(cid:229)r for organiseringen af medlemsstatens deltagelse i Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r. Organet sikrer, at det d(cid:230)kker de forskellige former for handicap, og słger p(cid:229) grundlag af en grundig hłring, for, at der er repr(cid:230)sentativt i forhold til handi- caporganisationer og andre relevante aktłrer. 2. Efter proceduren i artikel 6, stk. 2, fasts(cid:230)tter Kommis- sionen, hvilke globaltilskud der skal tildeles medlemsstaterne som stłtte til aktioner p(cid:229) nationalt, regionalt og lokalt niveau. Globaltilskuddene tildeles kun offentligretlige organer eller organer, der udfłrer offentlige som medlemsstaterne st(cid:229)r inde for. tjenesteydelser, U(cid:230)ndret 3. Proceduren for anvendelsen af globaltilskud aftales ved en overenskomst mellem Kommissionen og den p(cid:229)g(cid:230)ldende medlemsstat. Proceduren skal navnlig fastl(cid:230)gge n(cid:230)rmere retningslinjer for fłlgende i overensstemmelse med finansforordningen for Den Europ(cid:230)iske Unions almindelige budget: a) de foranstaltninger, der skal gennemfłres b) kriterierne for udv(cid:230)lgelse af stłttemodtagere c) stłttevilk(cid:229)r og -satser d) ordningerne for overv(cid:229)gning, evaluering og finansiel kontrol af globaltilskuddet. Artikel 6 Udvalg 1. Kommissionen bist(cid:229)s af et udvalg, der best(cid:229)r af repr(cid:230)- sentanter for medlemsstaterne, og som har Kommissionens repr(cid:230)sentant som formand. N(cid:229)r der henvises til dette stykke, anvendes den r(cid:229)dgiv- afgłrelse afgłrelses artikel 3 i i overensstemmelse med samme fastlagt 2. ningsprocedure, der 1999/468/EF artikel 7. er i 26. 3. 2002 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende C 75 E/265 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG Artikel 7 Finansielle ordninger Aktioner af EU-d(cid:230)kkende karakter, jf. bilagets del A, kan 1. stłttes med op til 80 % eller give anledning til indkłbskon- trakter, der finansieres over Den Europ(cid:230)iske Unions alminde- lige budget. Aktioner af 2. lokal, regional, national, eller tv(cid:230)rnational karakter, jf. bilagets del B, kan samfinansieres over Den Europ- (cid:230)iske Unions almindelige budget med op til 50 % af de samlede omkostninger. Artikel 8 Ansłgnings- og udv(cid:230)lgelsesprocedure Kommissionen tr(cid:230)ffer afgłrelse om finansiering og samfi- 1. nansiering af de aktioner, der er omhandlet i artikel 7, i over- ensstemmelse med proceduren i artikel 6, stk. 2. Kommis- sionen słrger for en ligelig fordeling mellem de forskellige aktivitetsomr(cid:229)der. 2. Ansłgninger om łkonomisk stłtte til foranstaltninger i henhold til artikel 7, stk. 2, indgives til medlemsstaterne. P(cid:229) basis af udtalelsen fra de nationale koordineringsorganer udv(cid:230)lger medlemsstaterne stłttemodtagerne og fordeler den łkonomiske stłtte blandt de udvalgte ansłgere i overensstem- melse med de procedurer, der fasts(cid:230)ttes i henhold til artikel 5, stk. 3. Artikel 9 Sammenh(cid:230)ng, og komplementaritet Sammenh(cid:230)ng, koordinering og sammenk(cid:230)dning Kommissionen słrger i samarbejde med medlemsstaterne for sammenh(cid:230)ngen mellem de aktioner, der er omfattet af denne afgłrelse, og andre f(cid:230)llesskabsaktioner og -initiativer. U(cid:230)ndret Kommissionen p(cid:229)ser ligeledes, at der bliver gjort en passende indsats for at s(cid:230)tte handicappede i stand til p(cid:229) lige fod at deltage i f(cid:230)llesskabsprogrammerne og -initiativerne. Den sikrer endvidere stłrst mulig komplementaritet mellem Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r og andre eksisterende initiativer og ressourcer p(cid:229) EU-plan og nationalt og regionalt plan, som kan bidrage til realiseringen af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)rs m(cid:229)l. Den sikrer bedst mulig sammenh(cid:230)ng mellem Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r og andre eksisterende initiativer og ressourcer p(cid:229) EU-plan og nationalt og regionalt plan, som kan bidrage til realiseringen af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)rs m(cid:229)l. C 75 E/266 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende 26. 3. 2002 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG Artikel 10 U(cid:230)ndret Deltagelse af EFTA/E(cid:216)S-lande, de associerede lande i Central- og (cid:216)steuropa, Cypern, Malta og Tyrkiet EFTA/E(cid:216)S-landene kan deltage i Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r i overensstemmelse med de betingelser, der i E(cid:216)S-aftalen. fastsat er Kandidatlandene i Central- og (cid:216)steuropa kan deltage i over- ensstemmelse med betingelserne i Europaaftalerne, i till(cid:230)gspro- tokollerne til disse aftaler og i de afgłrelser, der er truffet af de respektive associeringsr(cid:229)d. Cyperns, Maltas og Tyrkiets deltagelse finansieres p(cid:229) grundlag af supplerende bevillinger, der tilvejebringes efter procedurer, der aftales med de enkelte lande. Artikel 11 Budget Aktioner til forberedelse af starten p(cid:229) Det Europ(cid:230)iske Handi- cap(cid:229)r kan finansieres fra den 1. januar 2002. Artikel 12 Internationalt samarbejde Kommissionen kan inden for rammerne af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r samarbejde med relevante internationale organisa- tioner. Kommissionen samarbejder inden for rammerne af Det Euro- p(cid:230)iske Handicap(cid:229)r med relevante internationale organisationer. Artikel 13 Tilsyn og evaluering U(cid:230)ndret Kommissionen forel(cid:230)gger senest den 31. december 2004 en rapport for Europa-Parlamentet, R(cid:229)det, Det (cid:216)konomiske og Sociale Udvalg og Regionsudvalget om gennemfłrelsen, resul- taterne og den samlede evaluering af de aktioner, der er omhandlet i denne afgłrelse. Kommissionen forel(cid:230)gger senest den 31. december 2004 en rapport for Europa-Parlamentet, R(cid:229)det, Det (cid:216)konomiske og Sociale Udvalg og Regionsudvalget om gennemfłrelsen, resul- taterne og den samlede evaluering af de aktioner, der er omhandlet i denne afgłrelse. Kommissionen słrger for, at denne rapport udf(cid:230)rdiges i formater, der er tilg(cid:230)ngelige for handicappede. Artikel 14 Ikrafttr(cid:230)delse U(cid:230)ndret Denne afgłrelse offentliggłres i De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende. Den f(cid:229)r virkning fra dagen for offentliggłrelsen. 26. 3. 2002 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende C 75 E/267 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG BILAG ARTEN AF DE AKTIONER, DER ER OMHANDLET I ARTIKEL 3 A. Indsats p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan U(cid:230)ndret 1. Młder og arrangementer: a) młder p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan b) arrangementer for at łge forst(cid:229)elsen for handicappedes rettig- heder, herunder arrangementer for at markere handicap(cid:229)rets indledning og afslutning 2. Oplysnings- og pr-kampagner, der omfatter fłlgende: a) udformning af et logo og et eller flere slogans for Det Europ- (cid:230)iske Handicap(cid:229)r, som skal anvendes i forbindelse med alle aktiviteter med tilknytning til handicap(cid:229)ret b) en oplysningskampagne p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan c) udarbejdelse af hj(cid:230)lpemidler og stłttemateriale, som handi- cappede har adgang til, og som kan anvendes overalt i F(cid:230)lles- skabet d) relevante initiativer fra europ(cid:230)iske handicaporganisationer med henblik p(cid:229) at formidle oplysninger om handicap(cid:229)ret imłdekomme behov hos s(cid:230)rlige specielt udformet handicap og/eller hos handicappede, der er udsat for forskels- behandling af flere (cid:229)rsager for at e) afholdelse af konkurrencer p(cid:229) europ(cid:230)isk plan med fokus p(cid:229) forbindelse med Det Europ(cid:230)iske resultater og erfaringer i Handicap(cid:229)rs temaer. 3. Andre aktioner: U(cid:230)ndret Kommissionen słrger for, at handicaporganisationerne inddrages i beslutningsprocessen vedrłrende de budskaber og billeder, der udformes i forbindelse med oplysningskampagnen. Samarbejde med radio-tv- og medieorganisationer, der skal v(cid:230)re med til at udbrede kendskabet til Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r, at anvende nye redskaber, der giver lettere adgang til disse oplys- ninger (f. eks. tekstning for hłreh(cid:230)mmede og billedbeskrivelse for synshandicappede) og om muligt til andre programmer, og at forbedre kommunikationen om handicappede Undersłgelser og rapporter p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan, f. eks. en r(cid:230)kke spłrgsm(cid:229)l, der skal give mulighed for at vurdere virkningen af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r, og som skal indg(cid:229) i en Eurobaro- meter-undersłgelse, og en evalueringsrapport om Det Europ- (cid:230)iske Handicap(cid:229)rs effektivitet og virkning. Undersłgelser og rapporter p(cid:229) f(cid:230)llesskabsplan, f. eks. en r(cid:230)kke spłrgsm(cid:229)l, der skal give mulighed for at vurdere virkningen af Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r, og som skal indg(cid:229) i en Eurobaro- meter-undersłgelse, og en evalueringsrapport om Det Euro- p(cid:230)iske Handicap(cid:229)rs effektivitet og virkning. Denne evaluering skal ogs(cid:229) omfatte de bestr(cid:230)belser, der udfoldes med henblik p(cid:229) at forbindelse med de programmer, der tager sigte p(cid:229) at fremme de handicap- pedes muligheder for en uafh(cid:230)ngig livsfłrelse. integrere disse mennesker i EU, specielt i C 75 E/268 DA De Europ(cid:230)iske F(cid:230)llesskabers Tidende 26. 3. 2002 OPRINDELIGT FORSLAG ˘NDRET FORSLAG 4. Stłtten kan antage fłlgende former: U(cid:230)ndret (cid:151) direkte kłb af varer og tjenesteydelser, is(cid:230)r inden for kommunikation, via (cid:229)bne og/eller begr(cid:230)nsede udbud (cid:151) direkte kłb af konsulentbistand via (cid:229)bne og/eller begr(cid:230)nsede udbud (cid:151) łkonomisk stłtte til d(cid:230)kning af udgifter til s(cid:230)rlige arrange- menter p(cid:229) europ(cid:230)isk plan for at fokusere p(cid:229) handicap(cid:229)ret og łge forst(cid:229)elsen herfor; denne stłtte m(cid:229) hłjst udgłre 80 %. B. Indsats p(cid:229) nationalt plan Aktioner p(cid:229) lokalt, regionalt, nationalt og tv(cid:230)rnationalt plan, som foresl(cid:229)s i forbindelse med Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r, kan alt efter aktionernes art og omst(cid:230)ndigheder samfinansieres over F(cid:230)llesska- bets budget med op til 50 % af omkostningerne. Disse aktioner kan bl. a. vedrłre: 1. arrangementer vedrłrende Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)rs m(cid:229)l, herunder et (cid:229)bningsarrangement, 1. arrangementer vedrłrende Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)rs m(cid:229)l, herunder et (cid:229)bningsarrangement, hvori indg(cid:229)r oprettelsen af partnerskaber med repr(cid:230)sentanter for handicappede, enkeltper- soner og grupper, der głr en indsats til gavn for handicappede p(cid:229) nationalt, regionalt og lokalt plan samt andre aktłrer 2. information og formidling af eksempler p(cid:229) god praksis ud over de aktioner, der er beskrevet i del 1, A U(cid:230)ndret 3. uddeling af priser og afholdelse af konkurrencer 4. rundspłrger og andre undersłgelser ud over undersłgelserne omtalt under del 1, A. C. Aktioner, hvortil der ikke ydes finansiel stłtte over F(cid:230)lles- skabets budget F(cid:230)llesskabet vil tilbyde moralsk stłtte, herunder en skriftlig tilla- delse til at anvende logoet og andet materiale med tilknytning til Det Europ(cid:230)iske Handicap(cid:229)r, til initiativer iv(cid:230)rksat af offentlige eller private organisationer, s(cid:229)fremt disse organisationer i tilstr(cid:230)kkelig grad kan p(cid:229)vise over for Kommissionen, at de p(cid:229)g(cid:230)ldende initia- tiver allerede er eller vil blive indledt i 2003, og at de kan forventes at bidrage v(cid:230)sentligt til realiseringen af et eller flere af Det Euro- p(cid:230)iske Handicap(cid:229)rs m(cid:229)l. Til gensidig gavn for Kommissionen og modtagerne kan Kommis- sionen ved gennemfłrelsen af foranstaltningerne rekvirere teknisk og/eller administrativ bistand til udfłrelse af opgaver i forbindelse med planl(cid:230)gning, ledelse, overv(cid:229)gning, revision og kontrol af programmet eller projekterne. forberedelse, Kommissionen kan endvidere foretage undersłgelser, arrangere ekspertmłder og udfłre informations- og publikationsopgaver i direkte tilknytning til dette programs m(cid:229)l

Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2014-09-18

http://publications.europa.eu/resource/cellar/ae449dd9-3f0b-11e4-88a1-01aa75ed71a1

swe

C_2014321SV. 01000401. xml 18. 9. 2014    SV Europeiska unionens officiella tidning C 321/4 Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50. 2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel2014/C 321/05Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 (1). ANSÖKAN OM ÄNDRING RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel  (2) ANSÖKAN OM ÄNDRING ENLIGT ARTIKEL 9 ”SCHWÄBISCHE MAULTASCHEN”/”SCHWÄBISCHE SUPPENMAULTASCHEN” EG-nr: DE-PGI- 0105-01165 – 21. 10. 2013 SGB ( X ) SUB ( ) 1. Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen —     ☐ Produktens beteckning —     ☒ Produktbeskrivning —     ☐ Geografiskt område —     ☐ Bevis på ursprung —     ☐ Framställningsmetod —     ☐ Samband —     ☐ Märkning —     ☐ Nationella krav —     ☐ Annat [specificera]2. Typ av ändring(ar) —     ☒ Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning —     ☐ Ändring i specifikationen för en registrerad SUB eller SGB för vilken varken det sammanfattande dokumentet eller sammanfattningen har offentliggjorts —     ☐ Ändring i specifikationen som inte kräver någon ändring i det offentliggjorda sammanfattande dokumentet (artikel 9. 3 i förordning (EG) nr 510/2006) —     ☐ Tillfällig ändring i specifikationen till följd av att de offentliga myndigheterna har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder (artikel 9. 4 i förordning (EG) nr 510/2006)3. Ändring(ar) Begärd(a) ändring(ar)b) Beskrivning:Rubriken ”Sammansättning” ska ersättas med följande text: ” Sammansättning Pastadegen Följande är de obligatoriska ingredienserna: — durumvetemannagryn och/eller mjöl och/eller dinkelmjöl och/eller dinkelmannagryn — helägg — vatten. Följande är de valfria ingredienserna: — salt, jodsalt och havssalt — aromatiska örter och/eller spenat — vegetabilisk olja. Köttfärsen Basingredienser: Följande är de obligatoriska ingredienserna: — svinkött och/eller nötkött och/eller kalvkött Följande är de valfria ingredienserna: — svål, fläsk och nötfett — rökt bukspäck, råa insaltade livsmedel (till exempel Landjäger – nötkorv) och lufttorkad skinka — helägg — vatten — köksväxtsorter från det geografiska området, frysta och/eller färska, såsom spenat, mangold, morötter, lök (även stekt lök), ärtor, bönor, potatis, selleri, palsternacka, lökgrönsaker och ramslök — bröd (vitt bröd, bröd gjort på vetemjöl eller vete- och rågbröd gjort på dinkelmjöl, även torrt och krossat som ströbröd) — vegetabilisk olja. Aromatiska ingredienser (högst 3 %): Följande är de valfria ingredienserna: — kryddor och aromatiska örter, såsom färsk, torkad eller fryst persilja, gräslök och selleri samt aromer och kryddextrakt — sötningsmedel (socker, glukos, stärkelsesirap, rörsocker och honung) — salt, jodsalt, havssalt, bergsalt, kristalliserat salt och nitritsalt (enbart för köttfärsens valfria basingredienser, dvs. rökt bukspäck, råa insaltade livsmedel och lufttorkad skinka). Icke-aromatiska ingredienser (högst 2 %): Följande är de valfria ingredienserna: — icke-modifierad stärkelse — förtjockningsmedel (johannesbröd, guarkärnmjöl och xantangummi) — tillsatser för malning (citrater och fosfater) — stabiliseringsmedel (citrater, acetater och organiska syror) — vetegluten och/eller majsmannagryn — äggalbumin i pulverform och heläggspulver — vegetabilisk olja — antioxidanter (askorbinsyra, natriumaskorbat, citronsyra och citrater). Grönsaksfärsen: Basingredienser: Följande är de obligatoriska ingredienserna: — köksväxtsorter från det geografiska området, frysta och/eller färska och/eller torkade, såsom spenat, mangold, morötter, lök (även stekt lök), ärtor, bönor, potatis, selleri, palsternacka, lökgrönsaker, ramslök och majs Följande är de valfria ingredienserna: — mjölkprodukter, såsom keso, färskost och ost — bröd (vitt bröd, bröd gjort på vetemjöl eller vete- och rågbröd gjort på dinkelmjöl, även torrt och krossat som ströbröd) — helägg — vatten. Aromatiska ingredienser (högst 3 %): Följande är de valfria ingredienserna: — kryddor och aromatiska örter, såsom färsk, torkad eller fryst persilja, gräslök och selleri samt aromer och kryddextrakt — sötningsmedel (socker, glukos, stärkelsesirap, rörsocker och honung) — salt, havssalt, bergsalt, kristalliserat salt och nitritsalt. Icke-aromatiska ingredienser (högst 2 %): Följande är de valfria ingredienserna: — icke-modifierad stärkelse — förtjockningsmedel (johannesbröd, guarkärnmjöl och xantangummi) — tillsatser för malning (citrater och fosfater) — stabiliseringsmedel (citrater, acetater och organiska syror) — vetegluten och/eller majsmannagryn — äggalbumin i pulverform och heläggspulver — vegetabilisk olja — antioxidanter (askorbinsyra, natriumaskorbat, citronsyra och citrater). ” I avsnittet ”Kvalitetskriterier” ska pastadegens färgbeskrivning kompletteras med följande: ”… eller grön eller grönfläckig om färsen innehåller spenat eller aromatiska örter”. I beskrivningen av tillbehörets konsistens/textur ska ordet ”emulsion” ersättas med termen ”struktur”. I beskrivningen av kötthalt ska ”av totalvikten” läggas till efter ”minst 8 %”. Följande uppgifter om grönsakshalt ska även läggas till: ”Grönsakshalt: minst 20 % av totalvikten. (För grönsaksfärsen) Andelen grönsaker i färsen ska vara minst 30 %. ” Motivering :De begärda ändringarna kommer att bidra till en tydlig och komplett definition av de obligatoriska och valfria ingredienserna, särskilt för ”Maultaschen” fyllda med grönsaker. Ansökan görs på initiativ av den behöriga kontrollmyndigheten för Baden-Württemberg. Denna kontrollmyndighet önskar bringa större klarhet i vad som gäller avseende tillåtna och valfria ingredienser. SAMMANFATTANDE DOKUMENT RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel  (3) ”SCHWÄBISCHE MAULTASCHEN”/”SCHWÄBISCHE SUPPENMAULTASCHEN” EG nr: DE-PGI- 0105-01165 – 21. 10. 2013 SGB ( X ) SUB ( ) 1. Beteckning ”Schwäbische Maultaschen”/”Schwäbische Suppenmaultaschen”2. Medlemsstat eller tredjeland Tyskland3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet 3. 1   Produkttyp Klass 2. 7 Pastaprodukter3. 2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i 1 är tillämplig: Ravioli med fyllning av köttfärs eller grönsaksfärs. Den fyrkantiga eller rullade produkten saluförs färsk eller vakuumförpackad. Den kokas eller steks för förtäring. 3. 3   Råvaror (endast för bearbetade produkter) Sammansättning Pastadegen Följande är de obligatoriska ingredienserna: — durumvetemannagryn och/eller mjöl och/eller dinkelmjöl och/eller dinkelmannagryn — helägg — vatten. Följande är de valfria ingredienserna: — salt, jodsalt och havssalt — aromatiska örter och/eller spenat — vegetabilisk olja. Köttfärsen Basingredienser: Följande är de obligatoriska ingredienserna: — svinkött och/eller nötkött och/eller kalvkött. Följande är de valfria ingredienserna: — Svål, fläsk och nötfett — Rökt bukspäck, råa insaltade livsmedel (till exempel Landjäger – nötkorv) och lufttorkad skinka — Helägg — Vatten — Typiska köksväxtsorter från det geografiska området, frysta och/eller färska, såsom spenat, mangold, morötter, lök (även stekt lök), ärtor, bönor, potatis, purjolök, selleri, palsternacka, lökgrönsaker, ramslök och majs. De grönsaker som används kan även komma från andra områden. — Bröd (vitt bröd, bröd gjort på vetemjöl eller vete- och rågbröd gjort på dinkelmjöl, även torrt och krossat som ströbröd) — Vegetabilisk olja. Aromatiska ingredienser (högst 3 %): Följande är de valfria ingredienserna: — kryddor och aromatiska örter, såsom färsk, torkad eller fryst persilja, gräslök och selleri samt aromer och kryddextrakt — sötningsmedel (socker, glukos, stärkelsesirap, rörsocker och honung) — salt, jodsalt, havssalt, bergsalt, kristalliserat salt och nitritsalt (enbart för köttfärsens valfria basingredienser, dvs. rökt bukspäck, råa insaltade livsmedel och lufttorkad skinka). Icke-aromatiska ingredienser (högst 2 %): Följande är de valfria ingredienserna: — icke-modifierad stärkelse — förtjockningsmedel (johannesbröd, guarkärnmjöl och xantangummi) — tillsatser för malning (citrater och fosfater) — stabiliseringsmedel (citrater, acetater och organiska syror) — vetegluten och/eller majsmannagryn — äggalbumin i pulverform och heläggspulver — vegetabilisk olja — antioxidanter (askorbinsyra, natriumaskorbat, citronsyra och citrater). Grönsaksfärsen: Basingredienser: Följande är de obligatoriska ingredienserna: — Typiska köksväxtsorter från det geografiska området, frysta och/eller färska, såsom spenat, mangoldblad, morötter, lök (även stekta grönsaker), ärtor, bönor, potatis, purjolök, selleri, palsternacka, lökgrönsaker, ramslök och majs. De grönsaker som används kan även komma från andra områden. Följande är de valfria ingredienserna: — mjölkprodukter, såsom keso, färskost och ost — bröd (vitt bröd, bröd gjort på vetemjöl eller vete- och rågbröd gjort på dinkelmjöl, även torrt och krossat som ströbröd) — helägg — vatten. Aromatiska ingredienser (högst 3 %): Följande är de valfria ingredienserna: — kryddor och aromatiska örter, såsom färsk, torkad eller fryst persilja gräslök och selleri samt aromer och kryddextrakt — sötningsmedel (socker, glukos, stärkelsesirap, rörsocker och honung) — salt, havssalt, bergsalt, kristalliserat salt och nitritsalt. Icke-aromatiska ingredienser (högst 2 %): Följande är de valfria ingredienserna: — icke-modifierad stärkelse — förtjockningsmedel (johannesbröd, guarkärnmjöl och xantangummi) — tillsatser för malning (citrater och fosfater) — stabiliseringsmedel (citrater, acetater och organiska syror) — vetegluten och/eller majsmannagryn — äggalbumin i pulverform och heläggspulver — vegetabilisk olja — antioxidanter (askorbinsyra, natriumaskorbat, citronsyra och citrater). Kvalitetskriterier/minimikrav för ”Schwäbische Maultaschen” fyllda med köttfärs eller grönsaksfärs Färg/utseende: Pastadegen: ljusgul till ljusgrå eller grön eller grönfläckig om färsen innehåller spenat eller aromatiska örter. Färsen: smidig, med igenkännbar konsistens. Form: fyrkanter eller rullar. Mått: Klassisk ”Maultasche”: Längd: 55–100 mm Bredd: 50–90 mm Höjd: 15–25 mm   ”Maultasche” för soppor: Längd: 10–55 mm Bredd: 10–50 mm Höjd: 5–20 mm Vikt: Klassisk ”Maultasche”: ”Maultasche” för soppor: 40–150 g 10–40 g Konsistens/textur: Pastadegen: fast, klibbar inte. Färsen: fyllig, intakt struktur. Helägg: helägg i kategori A med en torrsubstanshalt på minst 23 %. Kötthalt: minst 8 % av totalvikten. (För köttfärsen) Proteinhalt: köttproteinhalt på minst 7 %. Grönsakshalt: minst 20 % av totalvikten. (För grönsaksfärsen) Andelen grönsaker i färsen ska vara minst 30 %. 3. 4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) —3. 5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området Hela produktionsprocessen äger rum i det fastställda geografiska området. 3. 6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc. —3. 7   Särskilda regler för märkning —4. Kort beskrivning av det geografiska området Det geografiska området motsvarar regionen Schwaben och omfattar hela Baden-Württemberg samt förvaltningsområdet Schwaben i delstaten Bayern. 5. Samband med det geografiska området 5. 1   Specifika uppgifter om det geografiska området Produkter med beteckningen ”Schwäbische Maultaschen” är föremål för en månghundraårig tradition i det avgränsade geografiska området. ”Maultaschen” är fortfarande en traditionell fasterätt som äts på skärtorsdagen, men numera har den också kommit att bli en uppskattad maträtt som äts året om i Schwaben. ”Maultaschen” ingår i sortimentet hos nästan alla slaktare, köttproducenter och traditionella restauranger i Schwaben. 5. 2   Specifika uppgifter om produkten Produkter med beteckningen ”Schwäbische Maultaschen” är en traditionell specialitet från Schwaben sedan mycket lång tid tillbaka. De är mycket uppskattade av konsumenterna. Ingen annan rätt från Schwaben är så omtyckt och känd långt utanför Schwabens gränser (som omfattar Baden-Württemberg och förvaltningsområdet Schwaben i delstaten Bayern). Det är inte ovanligt att denna specialitet omnämns på samma sätt som regionens omtalade kända personer och viktiga uppfinningar. ”Maultaschen” har kopplingar till både den schwabiska litteraturen och till många högtider och seder i Schwaben. På hösten varje år anordnas en traditionell ”Maultaschen”-fest i staden Freiberg am Neckar. I kommunen Baiersbronn väljer man till och med en ”Maultaschen”-drottning. Dessutom spelar denna gastronomiska specialitet en viktig roll för turismen. Runtomkring den historiska residensstaden Bad Urach kan man promenera längs ”Maultaschen”-vägen där man har fri utsikt över Schwäbische Alb med dess praktfulla landskap och gastronomiska specialiteter. Regionen Schwaben har flera världsrekord med anknytning till ”Maultaschen”. 1982 tillverkade en restaurangägare från den schwabiska staden Maulbronn 1 134”Maultaschen” på 22 minuter och slog därmed det föregående årets rekord, som sattes av en slaktarmästare från stadsdelen Untertürkheim i Stuttgart. Samma restaurangägare togs 1987 upp i Guinness rekordbok efter att ha tillverkat en gigantisk ”Maultasche”. Tio år senare (1997) satte kockar från Freiberg am Neckar ett nytt rekord. Men även det rekordet slogs kort därefter (år 2000) av några kockar från Baiersbronn. ”Maultaschen” hyllas i många dikter och historier inom den schwabiska litteraturen. Författaren Thaddäus Troll sträckte sig till och med så långt att han med ironi jämförde den schwabiska identiteten med ”Maultaschen”. Dialektdiktaren Heinz Eugen Schramm skrev en dikt om tillverkningen av ”Maultaschen”. Friedrich E. Vogt, en annan dialektdiktare, var den som på ett litterärt plan försäkrade att ”Maultaschen” fick en särskild plats på restaurangmenyerna i Schwaben. 5. 3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB) Genom sin långa tradition och förankring i Schwabens kultur har ”Schwäbische Maultaschen”, tack vare sitt goda anseende som i stort grundar sig på det geografiska ursprunget, kommit att bli en regional specialitet som är uppskattad och välkänd bortom delstatens gränser. Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen (artikel 5. 7 i förordning (EG) nr 510/2006 (4))https://register. dpma. de/DPMAregister/geo/detail/30499901. 6 (1)  EUT L 343, 14. 12. 2012. , s. 1. (2)  EUT L 93, 31. 3. 2006, s. 12. Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012. (3)  Se fotnot 2. (4)  Se fotnot 2

Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om olika ventilationssystem för vägfordon som används för djurtransport under mer än åtta timmar

2001-04-09

http://publications.europa.eu/resource/cellar/31e5ee99-d8e8-4fcc-afbd-ede4dd9516a5

swe

Mål F-17/05 REV: Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 15 juni 2011 — de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen (Personalmål — Ansökan om resning — Ny omständighet — Föreligger inte — Ansökan kan inte tas upp till prövning)

2011-06-15

http://publications.europa.eu/resource/cellar/13e30b9b-d3e9-439d-ae84-6c62235db1f8

swe

C_2011252SV. 01004701. xml 27. 8. 2011    SV Europeiska unionens officiella tidning C 252/47 Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 15 juni 2011 — de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen (Mål F-17/05 REV) (Personalmål - Ansökan om resning - Ny omständighet - Föreligger inte - Ansökan kan inte tas upp till prövning) 2011/C 252/98 Rättegångsspråk: franska Parter Sökande: José Antonio de Brito Sequeira Carvalho (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna N. Kanyonga Mulumba och M. Boury) Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Martin) Saken Ansökan om resning från sökanden mot den dom som personaldomstolen (tredje avdelningen) meddelade den 13 december 2006 i mål F-17/05. Domslut 1. Ansökan om resning avvisas. 2. José Antonio de Brito Sequeira Carvalho ska ersätta rättegångskostnaderna

Sag C-513/03: Domstolens dom (Tredje Afdeling) af 23. februar 2006 — Héritiers de M.E.A. van Hilten-van der Heijden mod Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Gerechtshof te' s-Hertogenbosch) (Kapitalbevægelser — EF-traktatens artikel 73 B, stk. 1 (nu artikel 56, stk. 1, EF) — arveafgift — retlig fiktion, hvorefter en statsborger i en medlemsstat, som er afgået ved døden inden ti år efter at have forladt denne stat, anses for at have haft bopæl i staten på tidspunktet for sin død — tredjelande)

2006-06-03

http://publications.europa.eu/resource/cellar/7b65eaf3-e2df-4b6b-a304-3d77b6ee4fe9

dan

C 131/6 DA Den Europæiske Unions Tidende 3. 6. 2006 Parter i hovedsagen Sagsøgere: Giuseppe Atzeni, Francesco Atzori og Giuseppe Ignazio Boi Sagsøgt: Regione autonoma della Sardegna (EØF) nr. 1432/92 af 1. juni 1992 om forbud mod handel mellem Det Europæiske Fællesskab og Republikkerne Serbien og Montenegro (EFT L 151, s. 4) — spørgsmål om forbud mod at befordre personer til og fra grænsen til Serbien og Monte- negro Sagens genstand Konklusion Anmodning om præjudiciel afgørelse — Tribunale di Cagliari, Tribunale ordinario di Cagliari — gyldigheden af Kommissio- nens beslutning 97/612/EF af 16. april 1997, hvorved den støtte, som den selvstyrende region Sardinien (Italien) har ydet til visse landbrugsbedrifter, erklæres ugyldig (EFT L 248, s. 27) Konklusion Undersøgelsen af Kommissionens beslutning 97/612/EF af 16. april 1997 om støtte ydet af regionen Sardinien (Italien) i landbrugssek- toren har frembragt, der kan rejse tvivl om beslutningens gyldighed. intet Artikel 1, litra d), i Rådets forordning (EØF) nr. 1432/92 af 1. juni 1992 om forbud mod handel mellem Det Europæiske Økonomiske fortolkes Fællesskab og Republikkerne Serbien og Montenegro skal således, at erhvervsmæssig personbefordring ind og ud af Republik- kerne Serbien og Montenegro, udført som trafik med benyttelse af flere transportmidler, var forbudt. Ved trafik med benyttelse af flere transportmidler skal forstås person- befordring ind og ud af embargoområdet via et samarbejde mellem en virksomhed, der er hjemmehørende i en af Fællesskabets medlems- stater, og en anden, der er hjemmehørende i embargoområdet, hvor førstnævnte virksomhed udfører transporten til eller fra et område ved grænsen og sidstnævnte den videre transport ind i eller ud af embar- goområdet (med omstigning). (1) EUT C 264 af 1. 11. 2003. EUT C 71 af 20. 3. 2004. (1) EUT C 289 af 29. 11. 2003. Domstolens dom (Tredje Afdeling) af 9. marts 2006 — Siegfried Aulinger mod Forbundsrepublikken Tyskland (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Oberlandesge- richt Köln) (sag C-371/03) (1) (Udenrigs- og sikkerhedspolitik — fælles handelspolitik — forbud mod handel med Republikkerne Serbien og Monte- negro — forordning (EØF) nr. 1432/1992 — personbefor- dring) (2006/C 131/10) Processprog: tysk Domstolens dom (Tredje Afdeling) af 23. februar 2006 — Héritiers de M. E. A. van Hilten-van der Heijden mod Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Onderne- mingen buitenland te Heerlen (anmodning om præjudiciel afgørelse fra Gerechtshof te' s-Hertogenbosch) (Sag C-513/03) (1) (Kapitalbevægelser — EF-traktatens artikel 73 B, stk. 1 (nu artikel 56, stk. 1, EF) — arveafgift — retlig fiktion, hvorefter en statsborger i en medlemsstat, som er afgået ved døden inden ti år efter at have forladt denne stat, anses for at have haft bopæl i staten på tidspunktet for sin død — tredjelande) Den forelæggende ret Oberlandesgericht Köln Parter i hovedsagen Sagsøger: Siegfried Aulinger (2006/C 131/11) Processprog: nederlandsk Den forelæggende ret Gerechtshof te 's-Hertogenbosch Sagsøgt: Forbundsrepublikken Tyskland Parter i hovedsagen Sagens genstand Sagsøger: Héritiers de M. E. A. van Hilten-van der Heijden Anmodning om præjudiciel afgørelse — Oberlandesgericht Köln — fortolkning af artikel 1, litra d), i Rådets forordning Sagsøgt: Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Onder- nemingen buitenland te Heerlen 3. 6. 2006 DA Den Europæiske Unions Tidende C 131/7 Sagens genstand Parter i hovedsagen te 's- Anmodning om præjudiciel afgørelse — Gerechtshof Hertogenbosch — fortolkning af artikel 57, stk. 1, EF, artikel 58, stk. 3, EF og erklæring (nr. 7), der er knyttet som bilag til Maastricht-traktatens slutakt, ad artikel 58 (tidligere artikel 73 D) i traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab — arveafgiftsbestemmelse i en medlemsstat, hvorefter en stats- borger i medlemsstaten, som har haft bopæl i medlemsstaten og er afgået ved døden inden ti år efter at have forladt statens område, anses for at være hjemmehørende i staten med henblik på arveafgift — statsborger, der har bopæl i et tredjeland på det tidspunkt, hvor han afgår ved døden. Konklusion EF-traktatens artikel 73 B (nu artikel 56 EF) skal fortolkes således, at den ikke er til hinder for en medlemsstats bestemmelser som de i hovedsagen omhandlede, hvorefter arven efter en statsborger fra denne stat, som er flyttet til udlandet og mindre end ti år efter fraflytningen er afgået ved døden, beskattes, som om denne statsborger havde beholdt sin bopæl i medlemsstaten, dog med ret til en nedsættelse svarende til de arveafgifter, der er opkrævet i andre stater. (1) EUT C 85 af 3. 4. 2004. Domstolens dom (Tredje Afdeling) af 23. marts 2006 — Unitymark Ltd, North Sea Fishermen's Organisation, The Queen mod Department for Environment, Food and Rural Affairs. (anmodning om præjudiciel afgørelse fra High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Divi- sion (Administrative Court)) (Sag C-535/03) (1) (Fiskeri — torsk — begrænsning af fiskeriindsatsen — bomtrawl med åbent grej — proportionalitetsprincippet og princippet om forbud mod forskelsbehandling) (2006/C 131/12) Processprog: engelsk Sagsøger: Unitymark Ltd, North Sea Fishermen's Organisation, The Queen Sagsøgt: Department for Environment, Food and Rural Affairs Sagens genstand Anmodning om præjudiciel afgørelse — High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) — gyldigheden af punkt 4, litra b), og punkt 6, litra a), i bilag XVII til Rådets forordning (EF) nr. 2341/2002 af 20. december 2002 om fastsættelse for 2003 af fiskerimuligheder og dertil knyttede betingelser for visse fiskebestande og grupper af fiskebestande gældende for EF-farvande og for EF-fartøjer i andre farvande, som er omfattet af fangstbegrænsninger (EFT L 356, s. 12) — gyldigheden af artikel 1 i Kommissionens beslutning 2003/185/EF af 14. marts 2003 om tildeling af ekstra dage til havs til medlemsstaterne ifølge bilag XVII til Rådets forordning (EF) nr. 2341/2002 — forenelighed med artikel 28, 29, 33 og 34 EF — proportionalitetsprincippet og princippet om forbud mod forskelsbehandling — grund- læggende ret til fri erhvervsudøvelse Konklusion Gennemgangen af det forelagte spørgsmål har intet frembragt, der kan rejse tvivl om gyldigheden — af punkt 4, litra b), og punkt 6, litra a), i bilag XVII til Rådets forordning (EF) nr. 2341/2002 af 20. december 2002 om fastsættelse for 2003 af fiskerimuligheder og dertil knyttede betin- gelser for visse fiskebestande og grupper af fiskebestande gældende for EF-farvande og for EF-fartøjer i andre farvande, som er omfattet af fangstbegrænsninger — af punkt 4, litra b), og punkt 6, litra a), i samme bilag, som ændret ved Rådets forordning (EF) nr. 671/2003 af 10. april 2003 — af artikel 1 i Kommissionens beslutning 2003/185/EF af 14. marts 2003 om tildeling af ekstra dage til havs til medlemssta- terne ifølge bilag XVII til Rådets forordning (EF) nr. 2341/2002. Den forelæggende ret (1) EUT C 47 af 21. 2. 2004. High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Divi- sion (Administrative Court)

Europa-Parlamentets lovgivningsmæssige beslutning om forslag til Rådets forordning om ændring af forordning (EØF) nr. 404/93, (EF) nr. 1782/2003 og (EF) nr. 247/2006 for så vidt angår banansektoren (KOM(2006)0489 - C6-0339/2006 - 2006/0173(CNS))

2006-12-13

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a34b9a7a-9c38-4f91-84f3-bd336105c3ff

dan

23. 12. 2006 DA Den Europæiske Unions Tidende C 317 E/459 Onsdag, den 13. december 2006 3. opfordrer Rådet til i forbindelse med dets overvejelser vedrørende den foreslåede ændring af retsgrund- laget for Kommissionens forslag at undgå forsinkelser i tildelingen af bevillinger til Den Internationale Fond for Irland; opfordrer Rådet til at underrette Parlamentet, hvis det ikke agter at følge den tekst, Parlamentet har 4. godkendt; 5. 6. anmoder Rådet om fornyet høring, hvis det agter at ændre Kommissionens forslag i væsentlig grad; pålægger sin formand at sende Parlamentets holdning til Rådet og Kommissionen. KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRING Ændring 1 Henvisning 1 under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, særlig artikel 308, under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, særlig artikel 159, (Denne ændring vedrører hele retsaktsforslaget) P6_TA(2006)0563 Banansektoren * Europa-Parlamentets lovgivningsmæssige beslutning om forslag til Rådets forordning om ændring af forordning (EØF) nr. 404/93, (EF) nr. 1782/2003 og (EF) nr. 247/2006 for så vidt angår banan- sektoren (KOM(2006)0489 — C6-0339/2006 — 2006/0173(CNS)) (Høringsprocedure) Europa-Parlamentet, — der henviser til Kommissionens forslag til Rådet (KOM(2006)0489) (1), — der henviser til EF-traktatens artikel 37, der danner grundlag for Rådets høring af Parlamentet (C6-0339/2006), — der henviser til forretningsordenens artikel 51, — der henviser til betænkning fra Udvalget om Landbrug og Udvikling af Landdistrikter og udtalelser fra Budgetudvalget og Regionaludviklingsudvalget (A6-0422/2006), 1. godkender Kommissionens forslag som ændret; (1) Endnu ikke offentliggjort i EUT. C 317 E/460 DA Den Europæiske Unions Tidende 23. 12. 2006 Onsdag, den 13. december 2006 2. finder, at det vejledende referencebeløb, der er angivet i Kommissionens forslag, skal være foreneligt med loftet for udgiftsområde 2 i den flerårige finansielle ramme, og påpeger, at det årlige beløb vil blive fastsat under den årlige budgetprocedure i overensstemmelse med bestemmelserne i punkt 38 i den inter- institutionelle aftale mellem Europa-Parlamentet, Rådet og Kommissionen om budgetdisciplin og forsvarlig økonomisk forvaltning af 17. maj 2006 (1); opfordrer Kommissionen til at ændre sit forslag i overensstemmelse hermed, jf. EF-traktatens artikel 250, 3. stk. 2; opfordrer Rådet til at underrette Parlamentet, hvis det ikke agter at følge den tekst, Parlamentet har 4. godkendt; 5. anmoder Rådet om fornyet høring, hvis det agter at ændre Kommissionens forslag i væsentlig grad; 6. pålægger sin formand at sende Parlamentets holdning til Rådet og Kommissionen. KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Ændring 1 Betragtning 1 (1) Reglerne for bananer er for øjeblikket fastsat i Rådets forordning (EØF) nr. 404/93 af 13. februar 1993 om den fælles markedsordning for bananer. Støtteordningen for banan- producenterne er baseret på principper, der er blevet gennem- gribende ændret for andre markedsordninger. Ordningen bør ændres for at sikre landbrugsbefolkningen i områder, hvor der produceres bananer, en rimelig levestandard, for at midlerne i højere grad kan blive anvendt til at gøre producenterne markedsorienterede, for at stabilisere udgifterne, for at sikre, at EF's internationale forpligtelser overholdes, for at tage højde for produktionsområdernes særlige forhold, for at forenkle forvalt- ningen af ordningen og rette den ind efter principperne for de fælles markedsordninger, der har været igennem en reform. (1) Reglerne for bananer er for øjeblikket fastsat i Rådets forordning (EØF) nr. 404/93 af 13. februar 1993 om den fælles markedsordning for bananer. Støtteordningen for banan- producenterne er baseret på principper, der er blevet gennem- gribende ændret for andre markedsordninger. Ordningen bør ændres for at sikre landbrugsbefolkningen i områder, hvor der produceres bananer, en rimelig levestandard, for at midlerne i højere grad kan blive anvendt til at ledsage specifikke udvik- linger i disse områder, for at stabilisere udgifterne, for at sikre, at EF's internationale forpligtelser overholdes, for at tage højde for produktionsområdernes særlige forhold, forenkle forvaltningen af ordningen og rette den ind efter principperne for de fælles markedsordninger, der har været igennem en reform. for at Ændring 2 Betragtning 2 a (ny) (2a) Siden den fælles markedsordning for bananer blev oprettet for at imødegå konkurrencen fra producenter i tredje- lande og sikre en hensigtsmæssig udnyttelse af Fællesskabets midler, har branchen som helhed indledt omfattende moderni- seringsbestræbelser på alle stader fra produktion til markeds- føring, hvilket har ført til betydelige forbedringer af såvel produktivitet som produktkvalitet og samtidig reduceret indvirkningen på miljøet. Den fælles markedsordning har til at koncentrere Fællesskabets udbud, desuden bidraget hvilket igen har medvirket til at konsolidere sektoren i de områder, hvor der produceres bananer, og til at fremme afsæt- ningen af europæiske bananer. (1) EUT C 139 af 14. 6. 2006, s. 1. 23. 12. 2006 DA Den Europæiske Unions Tidende C 317 E/461 KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Onsdag, den 13. december 2006 Ændring 3 Betragtning 3 (3) Bananer er en af de vigtigste landbrugsafgrøder i nogle af EU's fjernområder, især i de franske oversøiske departementer Guadeloupe og Martinique og på Azorerne, Madeira og De Kanariske Øer. Bananproduktionen hæmmes især af områ- dernes fjerne beliggenhed, karakter af øsamfund, ringe størrelse og vanskelige topografi. Den lokale bananproduktion er et vigtigt element landdistrikternes miljømæssige, sociale og i økonomiske balance i disse områder. (3) Bananer er en af de vigtigste landbrugsafgrøder i nogle af EU's fjernområder, især i de franske oversøiske departementer Guadeloupe og Martinique og på Azorerne, Madeira og De Kanariske Øer. Bananproduktionen hæmmes især af områ- dernes fjerne beliggenhed, karakter af øsamfund, ringe størrelse og vanskelige topografi. Den lokale bananproduktion er et vigtigt element landdistrikternes miljømæssige, sociale og økonomiske balance i disse områder, som desuden ikke råder over alternativer, der kan muliggøre en diversificering af produktionen til andre økonomisk bæredygtige afgrøder. i Ændring 4 Betragtning 3 a (ny) (3a) Der bør tages hensyn til den vigtige socioøkonomiske rolle, som banansektoren spiller for regionerne i den yderste periferi, samt til dens bidrag til opfyldelse af målsætningen om økonomisk og social samhørighed i kraft af de indkom- ster og den beskæftigelse, som den skaber, og den økonomiske aktivitet, den skaber på både forudgående og efterfølgende trin i produktionskæden, og fordi den bevarer den økologiske og landskabsmæssige balance, der styrker en udvikling af turismen. Ændring 5 Betragtning 5 (5) Ifølge afsnit III i Rådets forordning (EF) nr. 247/2006 af 30. januar 2006 om særlige foranstaltninger på landbrugsom- i EU's fjernområder skal der fastsættes EF-støttepro- rådet grammer for fjernområderne med særlige foranstaltninger til fordel for lokal landbrugsproduktion. Ifølge nævnte forordning skal der fremlægges en generel rapport senest den 31. december 2009. Sker der store ændringer i de økonomiske vilkår for de mennesker, der lever i fjernområderne, fremlægger Kommissi- onen rapporten inden da. Dette instrument synes bedst tilpasset til at støtte bananproduktionen i hvert af de pågæl- dende områder, fordi det giver fleksible og decentrale meka- nismer til at støtte bananproduktionen. Muligheden for at skulle indlemme bananstøtten i disse forbedre sammenhængen mellem strategierne for støtte til landbrugsproduktionen i disse områder. støtteprogrammer (5) Ifølge afsnit III i Rådets forordning (EF) nr. 247/2006 af 30. januar 2006 om særlige foranstaltninger på landbrugsom- i EU's fjernområder skal der fastsættes EF-støttepro- rådet grammer for fjernområderne med særlige foranstaltninger til fordel for lokal landbrugsproduktion. Ifølge nævnte forordning skal der fremlægges en generel rapport senest den 31. december 2009. For at tage hensyn til bananproducenternes særlige situation fremlægger Kommissionen imidlertid en særrapport for Europa-Parlamentet og Rådet inden denne dato, hvis der sker en betydelig forværring af producenternes økonomiske vilkår, navnlig som følge af ændringer i den eksterne ordning. Dette instrument synes bedst tilpasset til at støtte bananproduktionen i hvert af de pågældende områder, fordi det giver fleksible og decentrale mekanismer til at støtte banan- indlemme bananstøtten i produktionen. Muligheden for at disse sammenhængen forbedre skulle støtteprogrammer mellem strategierne for støtte til landbrugsproduktionen i disse områder. Ændring 6 Betragtning 5 a (ny) (5a) Der bør fastsættes mulighed for udbetaling af et eller fjern- flere områderne. forskud til bananproducenter specifikke i C 317 E/462 DA Den Europæiske Unions Tidende 23. 12. 2006 Onsdag, den 13. december 2006 KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Ændring 7 Betragtning 7 (7) Det synes ikke længere nødvendigt med en særlig støtte- ordning for bananproduktionen i EF undtagen i fjernområ- derne, fordi den tegner sig for så lille en andel af den samlede EF-produktion. (7) Medlemsstaterne bør gives mulighed for at vælge ordningen med delvis afkobling af støtten for så vidt angår bananproduktionen i EF undtagen i fjernområderne, selv om den tegner sig for så lille en andel af den samlede EF-produk- tion. Ændring 8 Betragtning 8 forordning (8) Ved Rådets (EF) nr. 1782/2003 af 29. september 2003 om fastlæggelse af fælles regler for den fælles landbrugspolitiks ordninger for direkte støtte og om fastlæggelse af visse støtteordninger for landbrugere og om ændring af visse forordninger indføres der en ordning med afkoblet følgende benævnt »enkeltbetalingsordningen«). Formålet med denne ordning var at gøre det muligt at gå fra produktionsstøtte til producentstøtte. landbrugerne (i det indkomststøtte til udgår Ændring 9 Betragtning 8 a (ny) I forbindelse med omlægningen til producentstøtte skal (8a) informations- og infrastrukturforanstaltninger med henblik på udviklingen af landdistrikterne prioriteres højt. Det skal herved tilstræbes at tilpasse produktionen og markedsfø- ringen af bananer til forskellige kvalitetsstandarder som f. eks. dem, der gælder for fair trade, økologiske produkter, lokale sorter eller produkter med et registreret certifikat for den geografiske oprindelse. Bananer kan også inden for rammerne af turismen i områderne markedsføres som et særligt lokalt produkt, hvorved det også kan opnås, at forbrugerne får en tilknytning til de lokale bananer som et foretrukkent, identificerbart produkt. Ændring 10 Betragtning 8 b (ny) (8b) For at opfylde de mål, der lå til grund for reformen af den fælles landbrugspolitik, bør støtten til bomuld, olivenolie, råtobak, humle og bananer i vid udstrækning afkobles og integreres i enkeltbetalingsordningen. 23. 12. 2006 DA Den Europæiske Unions Tidende C 317 E/463 KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Onsdag, den 13. december 2006 Ændring 11 Betragtning 8 C (ny) (8c) En fuldstændig integration i enkeltbetalingsordningen af den nuværende støtteordning i banansektoren ville skabe stor risiko for produktionsforstyrrelser i de bananproduce- rende regioner i EF. En del af støtten bør derfor fortsat være knyttet til dyrkningen gennem en afgrødespecifik betaling pr. støtteberettiget hektar. Beløbet bør beregnes på en sådan måde, at der sikres økonomiske betingelser, som i regioner, der egner sig til dyrkning af denne afgrøde, gør det muligt at videreføre aktiviteterne i banansektoren og forhindre, at bananerne fortrænges af andre afgrøder. For at nå dette mål er det berettiget at sætte den samlede disponible støtte pr. hektar pr. medlemsstat til 40 % af den nationale andel af den støtte, som indirekte blev udbetalt til producenterne. Ændring 12 Betragtning 8 d (ny) (8d) De resterende 60 % af den nationale andel af den støtte, der indirekte blev udbetalt til producenterne, bør være til rådighed for enkeltbetalingsordningen. Ændring 13 Betragtning 9 udgår (9) For at opnå sammenhæng bør den gældende udlignings- støtteordning for bananer ophæves og indlemmes i enkeltbe- talingsordningen. Med henblik herpå bør udligningsstøtten til bananer anføres på listen over direkte betalinger i forbin- delse med enkeltbetalingsordningen, jf. artikel 33 i forord- ning (EF) nr. 1782/2003. Medlemsstaterne bør også fast- sætte referencebeløb og det antal hektar, der er støtteberetti- gede i henhold til enkeltbetalingsordningen, på grundlag af en repræsentativ periode, der er relevant for bananmarkedet, og passende mål og ikke diskriminerende kriterier. Arealer, der er beplantet med bananer, bør ikke udelukkes på grund af, at de behandles som vedvarende afgrøder. De nationale lofter bør ændres i overensstemmelse hermed. Kommissionen bør også vedtage gennemførelsesbestemmelser og de fornødne overgangsforanstaltninger. Ændring 14 Betragtning 10 i II (10) Afsnit forordning (EØF) nr. 404/93 omhandler producentorganisationer og samrådsmekanismer. Hvad angår producentorganisationer, var formålet med den gældende ordning dels, at der skulle oprettes producentorganisationer, for at så mange producenter som muligt kunne blive medlem at udligningsstøtten skulle begrænses af dem, dels til producenter, som var medlem af anerkendte producent- organisationer. i II (10) Afsnit forordning (EØF) nr. 404/93 omhandler producentorganisationer og samrådsmekanismer. Hvad angår producentorganisationer, var formålet med den gældende ordning dels, at der skulle oprettes producentorganisationer, for at så mange producenter som muligt kunne blive medlem af dem, og at markedsføringen i banansektoren skulle støttes, og dels at udligningsstøtten samtidig skulle begrænses til som var medlem af anerkendte producent- producenter, organisationer. C 317 E/464 DA Den Europæiske Unions Tidende 23. 12. 2006 Onsdag, den 13. december 2006 KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Ændring 15 Betragtning 11 (11) Det første mål er nået, fordi langt størstedelen af EF's producenter nu er medlemmer af producentorganisationer. Det andet mål er forældet, fordi udligningsstøtteordningen skal ophæves. Det er derfor ikke længere nødvendigt at have EF- regler for producentorganisationer, og det overlades dermed til medlemsstaterne selv at vedtage sådanne regler, som er afpasset efter de særlige forhold på deres område, hvis det er nødvendigt. (11) Det første mål er nået, fordi langt størstedelen af EF's producenter nu er medlemmer af producentorganisationer. Det er derfor nødvendigt at bevare EF-regler for producentorganisa- tioner. For at undgå en afvikling af banansektoren i produ- centområderne foreslås det at bibeholde fælles rammebestem- melser, og medlemsstaterne opfordres indtrængende til at opretholde kravet om, at produktionen markedsføres via disse producentorganisationer, som en forudsætning for at få udbetalt støtte. Ændring 16 Artikel 1, nr. 1 (forordning (EØF) nr. 404/93) 1) Afsnit II og III, artikel 16 til 20, artikel 21, stk. 2, artikel 25 og artikel 30 til 32 udgår. 1) Artikel 6 og 7 i afsnit II, afsnit III, artikel 16 til 20, artikel 21, stk. 2, artikel 25 og artikel 30 til 32 udgår. Ændring 17 Artikel 2, nr. -1 (nyt) Artikel 1, led 4 (forordning (EF) nr. 1782/2003) -1) Artikel 1, led 4, affattes således: — støtteordninger for landbrugere, som producerer hård hvede, proteinafgrøder, ris, nødder, energiaf- grøder, stivelseskartofler, mælk, frø, markafgrøder, fåre- og gedekød, oksekød, bælgplanter, bomuld, tobak og humle, og landbrugere, som vedligeholder oliven- og bananplantager. Ændring 18 Artikel 2, nr. 1 Artikel 33, stk. 1, litra a (forordning (EF) nr. 1782/2003) 1) Artikel 33, stk. 1, litra a), affattes således: udgår a) har opnået en betaling i den referenceperiode, der er nævnt i artikel 38, under mindst en af de støtteord- ninger, der er nævnt i bilag VI, eller, når det drejer sig om olivenolie, i det produktionsår, der er nævnt i artikel 37, stk. 1, andet afsnit, eller, når det drejer sig om sukkerroer, sukkerrør og cikorie, hvis de har modtaget markedsstøtte i den repræsentative periode, der er nævnt i punkt K i bilag VII, eller, når det drejer sig om bananer, hvis de har modtaget udligningsstøtte for indkomsttab i den repræsentative periode, der er nævnt i punkt L i bilag VII, eller 23. 12. 2006 DA Den Europæiske Unions Tidende C 317 E/465 KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Onsdag, den 13. december 2006 Ændring 19 Artikel 2, nr. 6 a (nyt) Artikel 64, stk. 2, afsnit 1 og 2 (forordning (EF) nr. 1782/2003) 6a) Artikel 64, stk. 2, afsnit 1 og 2, affattes således: 2. Kommissionen fastsætter efter hver enkelt medlems- stats valg efter proceduren i artikel 144, stk. 2, et loft for i hver af de direkte betalinger, der henholdsvis artikel 66, 67, 68, 68a, 68b og 69. Loftet skal svare til andelen af de enkelte typer direkte betalinger under de nationale lofter, der er omhandlet i for artikel 41, og multipliceres med de procentsatser nedsættelse, som medlemsstaterne anvender i henhold til artikel 66, 67, 68, 68a, 68b og 69. er omhandlet Ændring 20 Artikel 2, nr. 6 b (nyt) Artikel 68 b (ny) (forordning (EF) nr. 1782/2003) 6b) Følgende indsættes som artikel 68b: Artikel 68b Betalinger i forbindelse med bananer Når det gælder betalinger i forbindelse med bananer, er 40 % af støtten fortsat koblet til produktionen, mens de resterende 60 % af den nationale andel af støtten er til rådighed for enkeltbetalingsordningen. Ændring 21 Artikel 2, nr. 7 Artikel 145, litra d c (forordning (EF) nr. 1782/2003) 7) I artikel 145 indsættes følgende efter litra d) b): d) c) bananstøtten i enkeltbetalingsordningen gennemførelsesbestemmelser for indlemmelse af udgår Ændring 22 Artikel 3, nr. -1 (nyt) Artikel 18 a (ny) (forordning (EF) nr. 247/2006) -1) Følgende indsættes som artikel 18a: Artikel 18a Bananer Udbetaling af støtte til producenter inden for banansek- toren skal være betinget af tilslutning til en anerkendt organisation, i overensstemmelse med afsnit II i forord- ning (EØF) nr. 404/93. Støtten vil ligeledes kunne ydes til individuelle producenter, hvis særlige forhold, især geografiske, ikke giver dem mulighed for at slutte sig til en producentorganisation. C 317 E/466 DA Den Europæiske Unions Tidende 23. 12. 2006 Onsdag, den 13. december 2006 KOMMISSIONENS FORSLAG ÆNDRINGER Ændring 23 Artikel 3, nr. 2 a (nyt) Artikel 28, stk. 3 a (nyt) (forordning (EF) nr. 247/2006) 2a) I artikel 28 indsættes som stk. 3a: 3a. Hvis der sker en betydelig forværring af de økono- miske vilkår, som indvirker på bananproducenternes indtægter, navnlig som følge af ændringer i den eksterne ordning, forelægger Kommissionen senest den 31. decem- ber 2009 en særrapport for Europa-Parlamentet og Rådet, om fornødent ledsaget af passende forslag. Ændring 27 Artikel 3, nr. 3 Artikel 30 (forordning (EF) nr. 247/2006) 3) Efter samme procedure kan Kommissionen også vedtage foranstaltninger for at lette overgangen fra de ordninger, der er fastsat i Rådets forordning (EØF) nr. 404/93, til de ordninger, der er fastsat i nærværende forordning. 3) Efter samme procedure kan Kommissionen også vedtage foranstaltninger for at lette overgangen fra de ordninger, der er fastsat i Rådets forordning (EØF) nr. 404/93, til de ordninger, der er fastsat i nærværende forordning. Der bør navnlig indføres en særlig forskudsordning for bananpro- ducenter i perioden fra januar til oktober. Ændring 28 Artikel 4 a (ny) Artikel 4a Evaluering forordnings Tre år efter denne ikrafttræden forelægger Kommissionen Europa-Parlamentet og Rådet en evaluerings- rapport over, hvilken virkning forordningen har haft på land- bobefolkningens levestandard, på fællesskabsproducenternes indkomst og på den økonomiske og sociale samhørighed, og hvori der foreslås konkrete initiativer, i tilfælde af at de oprindelige mål ikke er nået. Ændring 25 Bilag, nr. 1 Bilag I (forordning (EF) nr. 1782/2003) 1) I bilag I udgår rækken vedrørende bananer udgår Ændring 26 Bilag, nr. 2 Bilag VI (forordning (EF) nr. 1782/2003) 2) I bilag VI indsættes følgende række: Bananer Artikel 12 i forordning (EØF) nr. 404/93 Udlig- ningsstøtte for indkomsttab udgår

Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001

2009-02-05

http://publications.europa.eu/resource/cellar/222cc277-7170-4d50-9d8f-c91b2f1d0cc0

swe

C 29/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 5. 2. 2009 UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (2009/C 29/07) XA-nummer: XA 370/08 Medlemsstat: Lettland Region: — Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Atbalsta shēma “Nelabvēlīgo klimatisko apstākļu radīto zaudējumu kompensēšana” Rättslig grund: Ministru kabineta 2008. gada 18. augusta noteikumi Nr. 669 “Kārtība, kādā administrē un uzrauga lauksaimniecības risku fondu, nosaka iemaksu veikšanu un kompensāciju izmaksu no fonda” Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Totalt belopp inom stödordningen 2008: 1 000 000 LVL Totalt belopp inom stödordningen 2009: 1 000 000 LVL Totalt belopp inom stödordningen 2010: 1 000 000 LVL Totalt belopp inom stödordningen 2011: 1 000 000 LVL Totalt belopp inom stödordningen 2012: 1 000 000 LVL Totalt belopp inom stödordningen 2013: 1 000 000 LVL Högsta stödnivå: Kompensation ges för förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden om dessa har lett till att mer än 30 % av en anläggnings årliga skörd av en viss gröda har förstörts. Stödnivån för denna kompensation är upp till 30 % av förlusten till följd av ogynnsamma väderförhållanden Datum för genomförande: Den 10 november 2008 Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: Till och med den 30 december 2013 Stödets syfte: Syftet med stödet är att kompensera för förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden om dessa har lett till att mer än 30 % av en anläggnings årliga skörd av en viss gröda har förstörts. Stödet beviljas i enlighet med artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förord- ning (EG) nr 70/2001 Berörd(a) sektor(er): Stödet är avsett för små och medelstora företag som är verksamma inom primärproduktion av jordbruks- produkter. Det riktas till djurhållnings- och vegetabiliesektorn 5. 2. 2009 SV Europeiska unionens officiella tidning C 29/19 Den beviljande myndighetens namn och adress: Latvijas Republikas Zemkopības ministrija LV-1981 Rīga Webbplats: http://www. likumi. lv/doc. php?id=180589 Övriga upplysningar: Stödordningen är när det gäller växter och djur förenlig med artikel 11. 2–6, 11. 9 och 11. 10 i förordning (EG) nr 1857/2006: stödbeloppen bestäms efter en bedömning av de förluster som en anläggning lidit till följd av ogynnsamma väderförhållanden. Om mer än 30 % av anläggningens årliga skörd av en viss gröda har förstörts och den lettiska myndigheten för miljö, geologi och meteorologi tillhandahåller information som bekräftar väderförhållandena i fråga, beviljas kompensation som beräknas med hjälp av följande formel: Z = A × B – C × D – E där Z betecknar de förluster som uppkommit till följd av ogynnsamma väderförhållanden, A betecknar den genomsnittliga skörden för de föregående tre åren, B betecknar det genomsnittliga nationella uppköpspriset för de föregående tre åren, C betecknar storleken på den årliga skörden det år då de ogynnsamma väderförhållandena uppstod, D betecknar det genomsnittliga årliga uppköpspriset i landet det år då de ogynnsamma väderförhållandena uppstod, E betecknar ersättning som erhållits från andra försäkringsgivare. I fråga om jordbruk har artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG införlivats helt och hållet och kostnaderna för vattenförsörjningstjänster kommer att återkrävas med hjälp av lämpliga bidrag från denna sektor. Stöd beviljas inte retroaktivt för insatser som stödmottagaren redan har genomfört. Stödordningen är förenlig med artikel 11. 10 då den kommer att införas inom tre år efter det att kostnaden eller förlusten uppstått. Stödet kommer att betalas ut inom fyra år efter händelsen i fråga

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Situationen och verksamhetsvillkoren för civilsamhällsorganisationerna i Turkiet”

2015-01-21

http://publications.europa.eu/resource/cellar/c349f086-30fd-11e5-9f85-01aa75ed71a1

swe

C_2015242SV. 01003401. xml 23. 7. 2015    SV Europeiska unionens officiella tidning C 242/34 Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Situationen och verksamhetsvillkoren för civilsamhällsorganisationerna i Turkiet” (2015/C 242/06) Föredragande: Arno METZLER id sin plenarsession den 26-27 februari 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29. 2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om Situationen och verksamhetsvillkoren för civilsamhällsorganisationerna i Turkiet. Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 17 december 2014. Vid sin 504:e plenarsession den 21–22 januari 2015 (sammanträdet den 21 januari 2015) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 205 röster för och 2 nedlagda röster. 1. Slutsatser och rekommendationer 1. 1 EESK uppmuntrar den turkiska regeringen och administrationen att erkänna civilsamhällsorganisationernas viktiga roll i samhället och som nyckelaktör i Turkiets tillnärmning till EU:s värderingar och regelverk. Målsättningen måste vara att skapa ett samhälle där alla samhällsgrupper har en viktig roll att spela. Turkiet måste som ett led i en gemensam strävan arbeta för att få till stånd en institutionell och rättslig ram för en pluralistisk deltagandekultur byggd på ömsesidigt erkännande och utbyten. 1. 2 En grundförutsättning för att civilsamhällsorganisationerna ska kunna verka är att maktdelningen enligt rättsstatsprincipen upprätthålls på alla områden. En överdriven statlig inblandning som på ett otillbörligt sätt hindrar deras verksamhet, såsom förekommer i samband med särskilda granskningar, är oförenlig med denna princip. Organisationernas tillgång till rättslig prövning måste också upprätthållas. Korruption bör bekämpas med kraft. 1. 3 I dialogen mellan EU och Turkiet bör man rikta särskild uppmärksamhet åt att grundläggande fri- och rättigheter genomförs i praktiken, däribland — yttrandefrihet, utan rädsla för personlig diskriminering eller bestraffning, — mediefrihet som främjar mångfald, — förenings- och mötesfrihet, inklusive och framför allt oppositionella diskussioner och evenemang, — kvinnors rättigheter, — fackliga rättigheter, — minoriteters rättigheter, inklusive religiösa, kulturella och sexuella minoriteter, — konsumenternas rättigheter. 1. 4 En maktdelning mellan den lagstiftande, verkställande och dömande makten, framför allt en tydlig åtskillnad mellan regeringens och administrationens åtgärder, varvid de sistnämnda måste ha stöd i lagen, är en grundläggande förutsättning för att civilsamhällsorganisationerna ska kunna verka. I synnerhet rättsväsendets oberoende är grundvalen för alla rättsstatliga principer. 1. 5 Kommittén uppmanar Europeiska unionens råd att arbeta för en öppning av kapitel 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) i förhandlingarna om Turkiets anslutning till EU, för att ytterligare stödja Turkiets process. 1. 6 Samtidigt bör principen om vertikal maktdelning – exempelvis lokalt självstyre – upprätthållas. 1. 7 Det vore en fördel om civilsamhällsorganisationerna i Turkiet fick ta del av information om styrelseprocesser (beslutsfattande). För att åstadkomma detta bör det hållas regelbundna utfrågningar och samråd i enlighet med transparenta regler, för att låta lärdomar från civilsamhällsorganisationernas arbete och intressena hos de samhällsgrupper som de företräder genomsyra de politiska och administrativa besluten. Den turkiska regeringen och administrationen uppmuntras att låta det civila samhället delta i formella diskussioner (ekonomiska och sociala rådet) och att förankra detta i konstitutionen genom den konstitutionella reformprocessen. 1. 8 Vissa yrkesgrupper – särskilt de fria yrkena – har enligt vår åsikt en framträdande roll att spela för att ett fritt samhälle enligt rättsstatsprincipen ska bli verklighet. Tillgång till rättslig prövning eller sjukvård kan garanteras endast om det finns oberoende och kvalificerade yrkesutövare som allmänheten kan hysa förtroende för, ett förtroendeförhållande skyddat från yttre inblandning och våld. De förtroendebaserade tjänster som tillhandahålls av jurister, läkare, skatterådgivare och liknande kräver omfattande garantier om tystnadsplikt. 1. 9 För dessa yrken krävs med andra ord en effektiv självreglering, t. ex. via yrkessammanslutningar som ser till att de yrkesverksamma kan uppfylla sitt särskilda ansvar gentemot samhället och enskilda utan politisk inblandning. EESK:s ledamöter noterade brott mot denna princip under sin studieresa. 1. 10 Det vore önskvärt med en social dialog på nationell nivå, sektorsnivå och företagsnivå i Turkiet, för att låta arbetstagare och arbetsgivare bli partner på lika villkor. En målsättning bör även vara att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön, som måste leda fram till fullständiga arbetstagarrättigheter (1). 2. Inledning och bakgrund 2. 1 Under kommitténs besök i Istanbul och Ankara den 9-10 september 2013 framkom det att civilsamhällsorganisationernas verksamhetsvillkor i Turkiet ibland var påtagligt kringskurna. Företrädare och personal vid dessa organisationer hade i vissa fall upplevt allvarliga personliga restriktioner, eller till och med utsatts för fysiskt våld, från de statliga institutionernas sida. 2. 2 Ett uppföljningsbesök gjordes i Ankara och Diyarbakır den 1-3 juli 2014, i syfte att undersöka den då rådande situationen och hur villkoren för civilsamhällsorganisationernas arbete hade utvecklats. Man förde diskussioner med företrädare för det turkiska civila samhället för att ta reda på om organisationerna hade upplevt några förändringar i sina verksamhetsvillkor sedan september 2013. 2. 3 Besöken ägde rum vid sidan av de regelbundna sammanträdena i den gemensamma rådgivande kommittén EU–Turkiet, som övervakar Turkiets anslutningsprocess till EU. EESK:s ledamöter hade tillfälle att samtala med andra företrädare för det civila samhället än dem som hade föreslagits som diskussionspartner i den gemensamma rådgivande kommittén EU–Turkiet. 2. 4 Diskussionerna med dessa företrädare från en rad olika organisationer i det civila samhället och från myndigheter, inklusive en lokal myndighet, gjorde det möjligt att bilda sig en uppfattning om verksamhetsvillkoren för civilsamhällsorganisationerna i Turkiet och eventuella förändringar av dessa villkor. Avsikten var att höra vilka personliga erfarenheter och tolkningar som olika aktörer i det civila samhället gjort i syfte att få fram en övergripande bild, inte av regelverket utan snarare av hur man faktiskt upplevde situationen i praktiken, vilket är oerhört viktigt för människors personliga engagemang i civilsamhällsorganisationer. 2. 5 Vi utgår från antagandet att det aldrig kommer att vara möjligt för samtliga aktörer i det civila samhället att vara helt nöjda med sina verksamhetsvillkor, ens under optimala förhållanden. Målsättningen måste i stället vara att ständigt arbeta för att förbättra miljön för det civila samhällets deltagande genom att balansera olika intressen, med hänsyn till den pågående utvecklingen av ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle såsom det aktivt växer fram i alla EU-medlemsstater. 2. 6 EESK uppmanar såväl Turkiet som Europeiska unionen att betrakta dialogen med det civila samhället som en nödvändig förutsättning för närmandet mellan de båda samhällena och att göra sitt yttersta för att främja detta. Denna process kan bli framgångsrik endast om den är en ömsesidig lärandeprocess inom en pågående, öppen dialog. 3. Den institutionella och rättsliga ramen för civilsamhällsorganisationer 3. 1 Turkiet har gjort avgörande framsteg när det gäller de grundläggande principerna om maktdelning och oberoende självstyre, även om det krävs avsevärda ytterligare insatser för att tillämpa principerna. Civilsamhällsorganisationerna behöver en tillförlitlig rättslig ram som en grund för sin verksamhet. Detta innebär bland annat att den tillämpliga lagstiftningen måste ge dem tillräckligt handlingsutrymme att kunna bedriva sin verksamhet och att staten och myndigheterna måste respektera och tillämpa lagstiftningen på ett korrekt sätt. Denna rättssäkerhet för civilsamhällsorganisationernas verksamhetsvillkor och deras personal måste vara transparent och måste garanteras. 3. 2 Den främsta kritiken gällde den konstitutionella verkligheten, i fråga om i vilken utsträckning man kunde förlita sig på att myndigheterna respekterade enskildas rättigheter. Oavsett huruvida vissa administrativa åtgärder var formellt legitima eller stred mot lagstiftningen, så rådde det i vissa fall brist på säkerhet och insyn när det gällde grunden eller motivet för myndighetsåtgärden, med resultatet att statliga åtgärder betraktades som godtyckliga. 3. 3 Den rättsliga grunden för en åtgärd, vilken part som bär ansvaret för införandet av den och skälet till ett beslut eller en åtgärd bör alltid göras uppenbart så att den berörda parten förstår. Omedelbar tillgång till rättslig prövning måste också garanteras i praktiken, och dokumenteras ordentligt. 4. Maktdelning, rättsstatsprincipen och enskildas handlingsfrihet 4. 1 All personal vid organisationer i det civila samhället är ansvariga för sina handlingar, precis som alla andra medborgare. De får inte utsättas för orättvisa personliga olägenheter eller restriktioner på grund av sitt engagemang. Framför allt har de och deras familjer rätt till ett fullständigt skydd av privatlivet. 4. 2 EESK känner till ett flertal fall där företrädare för civilsamhällsorganisationer har hotats verbalt och genom rättsliga förfaranden, ibland personligen, och drabbats av omotiverade restriktioner i sin verksamhet i det civila samhället. Vissa av dessa restriktioner infördes i samband med protesterna i Geziparken i maj och juni 2013 och de påföljande rättegångarna. 4. 3 EESK:s delegation blev djupt bestört över uppgiften att läkare hade förbjudits att behandla de skadade efter protesterna i Geziparken och att patientjournaler hade begärts ut av utredningsskäl. Vissa läkare uppges även ha hamnat under brottsutredning, anklagade för att ha brutit mot myndigheternas förordningar eftersom de underlåtit att följa myndigheternas anvisningar. Konfidentiell, enskild medicinsk vård är en mänsklig rättighet, oberoende av politiska händelser och av person, och måste tillhandahållas i enlighet med den hippokratiska eden. När det gäller medicinsk vård liksom anlitande av juridiskt ombud är samtliga inblandade parters respekt för tystnadsplikten a och o för förtroendebaserad verksamhet och kännetecknande för en rättsstat. Att alla tjänstemän följer dessa principer är viktigt inte bara i enskilda fall utan även för hur väl demokratin och rättstatsprincipen fungerar i allmänhet och för allmänhetens tillit till att deras rättigheter kommer att respekteras. 4. 4 Kommittén råder de turkiska myndigheterna att försöka vinna tillbaka civilsamhällsorganisationernas förtroende genom att se till de beslut som tas på alla styresnivåer är insynsvänliga och förenliga med rättstatsprincipen och att de beslut som fattas av lagstiftande, dömande och verkställande organ är fullständigt oberoende. 4. 5 Det civila samhällets medverkan i det demokratiska beslutsfattandet skulle kunna stödjas inom ramen för EU-anslutningen genom att man öppnar kapitel 23 (rättsväsendet och grundläggande rättigheter) och kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) och genom att man proaktivt tillämpar de grundläggande fri- och rättigheter som tas upp i dessa. 4. 6 Vi vill betona att ett oberoende rättsväsende, inklusive domare, är en hörnsten i ett fritt civilt samhälle i en demokrati. Framför allt måste domare ha möjlighet att skipa rättvisa på ett oberoende sätt och i enlighet med lagstiftningen utan indirekta instruktioner från andra organ, utan att utsättas för personliga påtryckningar och utan hot om att drabbas av personliga olägenheter. 5. Transparens och kommunikation för att involvera det civila samhället 5. 1 EESK skulle välkomna att regeringen och myndigheterna i Turkiet i större utsträckning drog nytta av civilsamhällsorganisationernas potential när man utarbetar och meddelar politiska beslut genom att regelbundet samråda med dem innan besluten fattas och genom att låta dem ta del av information om beslutsfattandet för att upprätta en dialog. Många turkiska civilsamhällsorganisationer klagade över bristen på möjligheter att delta i regeringens och myndigheternas beslutsfattande. I EU:s medlemsstater håller man regelbundet samråd med företrädare för organisationer i det civila samhället innan man fattar beslut, för att inbegripa de gemensamma åsikterna och intressena hos medlemmarna i dessa organisationer i processen och förbättra kvaliteten på och den sociala bärkraften i de beslut som fattas. Genom att som ett led i den etablerade lagstiftnings- och regleringsprocessen samråda med berörda eller drabbade samhällsgrupper, kan de offentliga myndigheterna för det första på förhand utse möjliga områden för förbättringar och för det andra ta hjälp av de berörda organisationerna för att sprida beslutet inom områden där de har inflytande. 5. 2 Den turkiska regeringen och administrationen uppmuntras att också låta det civila samhället, inklusive olika minoriteter, delta på ett formaliserat sätt i en strukturerad opinionsbildningsprocess genom inrättandet av ett ekonomiskt och socialt råd, och att förankra detta i konstitutionen genom den konstitutionella reformprocessen. 5. 3 Företrädarna för civilsamhällsorganisationer upplevde vid tiden för EESK:s studieresa att de hade ytterst begränsade möjligheter att kommunicera med sina medlemmar och med allmänheten. De berättade att det var svårt – för att inte säga omöjligt – att få kontakt med medierna på grund av mediernas delvis oligopolistiska struktur och ofta totalt ensidiga redaktionella hållning. De rapporterade också om förekomsten av betydande ekonomiska beroendeförhållanden och utövande av direkt inflytande över medierna. De sade även att detta ledde till restriktioner, både i rapporteringen om civilsamhällsorganisationernas arbete och när det gällde möjligheten till öppna politiska debatter, där regeringskritiska röster skulle kunna göra sig hörda. 5. 4 Vi menar att mycket återstår att göra för att få till stånd ett fritt och varierat medielandskap. Förtrycket mot journalister, inklusive fängslanden, på grund av deras kritiska granskande, måste omedelbart upphöra. 5. 5 EESK ställer sig kritisk till den tillfälliga blockeringen av mikrobloggtjänsten Twitter. Den turkiska regeringen bör stödja yttrandefriheten, även på sociala medier, och dessa bör tillåtas som ett inslag i det livliga åsiktsutbyte som utmärker en demokrati. 6. Erfarenheter av minoriteters skydd som en prövosten för hur väl demokratin fungerar 6. 1 Skyddet av minoriteter i samhället bör tas på allvar, som en prövosten för hur väl demokratin fungerar. Diskriminering från de offentliga myndigheternas sida måste systematiskt avskaffas och diskriminering från tredje part bör lösas på rättslig väg och förebyggas med hjälp av allmänna upplysningskampanjer. Det civila samhällets medverkan i det demokratiska beslutsfattandet skulle kunna underlättas inom ramen för EU-anslutningen genom att man öppnar kapitel 23 (rättsväsendet och grundläggande rättigheter) och kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) och genom att man utan dröjsmål tillämpar de grundläggande fri- och rättigheter som tas upp i dessa. 6. 2 Även om kvinnor inte rimligen kan betraktas som en minoritet uppmanar kommittén Turkiet att använda instrumenten för skydd av minoriteter för att främja jämställdhet. För att åstadkomma detta bör Turkiet genomföra FN:s konvention om kvinnors rättigheter. Stärkandet av kvinnors och flickors ställning på alla områden i samhället – särskild i fråga om tillträde till arbetsmarknaden, inklusive inom civilförvaltningen – bör bli en politisk målsättning för Turkiet, en målsättning som man aktivt bör sträva efter att uppfylla. Den turkiska staten bör stödja mödrar som lever under svåra omständigheter genom att erbjuda dem oberoende specialistrådgivning i syfte att minska antalet olagliga aborter. Beprövade former av samarbete mellan kvinnorättsorganisationer och den turkiska staten bör fortsätta och förstärkas. 6. 3 Turkiet bör fortsätta att arbeta för att integrera den kurdiska minoriteten som en del av det turkiska samhället och främja den kurdiska kulturen och det kurdiska språket. 6. 4 EESK ber Turkiet att skydda människor av olika sexuella läggningar och könsidentiteter mot diskriminering och låta dem bli en del av samhället. 6. 5 Enligt vad kommittén erfar har Turkiets konstitutionella princip om att landet är en sekulär stat i vissa fall överträtts, framför allt genom att det i officiella identitetshandlingar krävs uppgifter om religionstillhörighet. Personer som tillhör religiösa minoriteter, däribland aleviterna, lär enligt uppgift missgynnas i samhällslivet och i fråga om arbetstillfällen. Turkiet uppmanas att göra ytterligare ansträngningar för att integrera religiösa minoriteter i samhället, utan diskriminering. 7. Den sociala dialogen som ett verktyg och uttryck för demokrati på arbetsplatsen 7. 1 EESK noterade brister när det gäller att systematiskt inbegripa anställda i viktiga beslut. Fackföreningarna rapporterade om begränsningar i förenings- och mötesfriheten, som är en grundläggande förutsättning för medlemskap i fackföreningar. Dessutom fick kommittén höra att fackföreningsmedlemmar, särskilt ledamöter i företagsråd, personligen hade utsatts för påtryckningar i strid med föreningsfriheten. 7. 2 Vi noterade med bestörtning att det fanns brister i utformningen och genomförandet av arbetsmiljöåtgärder, vilket hade lett till olyckor före vår studieresa, såsom gruvolyckan i Soma i maj 2014. Kommittén uppmanar den turkiska regeringen och administrationen att samarbeta med arbetstagarna för att ta fram förebyggande åtgärder för att skydda de anställdas liv och säkerhet och se till att sådana åtgärder tillämpas överallt. 8. Lokalt självstyre som ett verktyg för deltagardemokrati 8. 1 I Turkiet är principen om lokalt självstyre på vissa håll alltjämt en ömsesidig lärandeprocess, där de olika myndigheternas roller och befogenheter måste fastställas och byggas ut stegvis. EESK konstaterar att den vertikala maktdelningen också används i Turkiet som ett verktyg för att utveckla ett nät av förbindelser mellan staten och olika samhällsgrupper och att de demokratiska processerna bör befästas starkare på regional och lokal nivå. Detta skulle kunna utgöra ytterligare ett tillfälle att involvera civilsamhällsorganisationer med direkta förbindelser på lokal nivå i det politiska beslutsfattandet, t. ex. som välinformerade medborgare och fristående rådgivare. 9. De allmänna sociala förutsättningarna för civilsamhällsorganisationerna 9. 1 Staten och medierna skulle kunna göra ännu mer för att främja allmänhetens förståelse för mångfalden av grupper i samhället och behovet av civilsamhällsorganisationer och intressegrupper, för att minoriteterna ska erkännas som en legitim och berikande del av det turkiska samhället. 9. 2 För att kunna utvecklas och arbeta professionellt behöver civilsamhällsorganisationerna en samhällsstruktur med pluralism och medbestämmande i praktiken. För detta krävs inte bara institutionella mekanismer som gör det möjligt för civilsamhällsorganisationer att verka enligt lagen utan också att man upprätthåller de praktiska ramförutsättningarna för det civila samhällets medverkan. Förutom det personliga engagemanget för de intressen och värden som man strävar efter att uppnå, är frivilligarbete avhängigt av det erkännande som människor får för sitt engagemang. 9. 3 I några av diskussionerna med aktörerna från det civila samhället framkom det att dessa betraktade sitt arbete som en ojämn kamp mot överheten, snarare än som ett legitimt tillvaratagande av intressen. Det var bekymrande att man ibland använde sig av en retorik som byggde på opposition, misstro och motstånd mot samhälleliga och statliga krafter. En sådan inställning bidrar inte till ömsesidig förståelse eller till att man uppnår väsentliga framsteg genom ömsesidig förändring och riskerar att skapa klyftor mellan olika grupper i det turkiska samhället. 9. 4 För att komma bort från klimatet av misstro och rädsla uppmanas myndigheterna och civilsamhällsorganisationerna att inleda en dialog och trepartssamtal med sina europeiska partnerorganisationer i syfte att främja ett klimat av ömsesidig respekt och förtroende. Bryssel den 21 januari 2015. Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande Henri MALOSSE (1)  Se den gemensamma rapporten om situationen för fackliga rättigheter i Turkiet Joint Report on Trade Union Rights Situation in Turkey (medföredragande: Annie Van Wezel och Rüçhan Işik), som antogs vid det 32:a sammanträdet i den gemensamma rådgivande kommittén EU–Turkiet, 7–8 november 2013 (CES6717-2013_00_00_TRA_TCD), http://www. eesc. europa. eu/?i=portal. en. events-and-activities-32-eu-turkey-jcc-jointreport. 30035

Yttrande från Regionkommittén om: Kommissionens meddelande om ”Uppföljning till diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU”

2004-09-29

http://publications.europa.eu/resource/cellar/b295db98-051b-4ab5-a166-951066c58674

swe

C 43/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 2. 2005 2. 42 Det är därför nödvändigt att i samband med genomfö- randet av direktivet se till att yrkessammanslutningarna även i framtiden kan utföra de uppgifter de hittills haft. Befintliga obli- gatoriska medlemskap leder för närvarande till att tillhandahål- lare av tjänster som planerar att etablera sig i ett annat medlemsland genast måste vända sig till den yrkessammanslut- ning som har ansvaret på orten. När man talar om gemen- samma kontaktpunkter är det därför viktigt att ta hänsyn till befintliga ansvarsområden och tillståndsgivande organ. 2. 43 Kommittén betonar i detta sammanhang de nya utma- ningar och uppgifter som yrkessammanslutningarna står inför, framför allt som gemensam kontaktpunkt eller vid utarbetandet av nya yrkesetiska regler på gemenskapsnivå. Kommittén uppmanar medlemsstaterna, lokala och 2. 44 regionala myndigheter samt alla övriga berörda parter att i god tid förbereda sig på de utmaningar som blir en följd av direk- tivet. försöker Det är viktigt att man inte reflexmässigt 2. 45 förhindra utvecklingen utan att man tvärtom tar den chans detta direktiv ger för allmänheten i medlemsländerna, för till- handahållare av tjänster och för den gemensamma inre mark- naden. Bryssel den 30 september 2004 Regionkommitténs ordförande Peter STRAUB Yttrande från Regionkommittén om: Kommissionens meddelande om ”Uppföljning till diskus- sionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU” och Kommissionens meddelande ”Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden” (2005/C 43/07) REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE med beaktande av kommissionens meddelande ”Uppföljning till diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU” och Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparla- mentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de natio- nella strategierna genom den öppna samordningsmetoden” (KOM(2004) 301 slutlig), (KOM(2004) 304 slutlig), kommissionens beslut av den 20 april 2004 att i enlighet med artikel 265 första stycket rådfråga Region- kommittén i detta ärende, ordförandens beslut av den 5 april 2004 att låta utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik ansvara för beredningen av ärendet, ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en hälsovårdsstrategi för Europeiska gemenskapen” och ”Förslag till ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2001–2006)” (KOM(2000) 285 slutlig), kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Region- kommittén ”Stärka Lissabonstrategins sociala dimension – Rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd” (KOM(2003) 261 slutlig), kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Region- kommittén ”Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet” (KOM(2001) 723 slutlig), 18. 2. 2005 SV Europeiska unionens officiella tidning C 43/23 Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på inre marknaden (KOM(2004) 2 slutlig), den rapport om diskussioner på hög nivå om rörlighet för patienter och utvecklingen av hälso- och sjuk- vården i Europeiska unionen, som lades fram den 9 december 2003, det utkast till yttrande (CdR 153/2004 rév. 1) som antogs av ECOS-utskottet den 6 juli 2004 (föredragande var Bente Nielsen, amtsrådsmedlem i Århus Amt (DK–PSE). Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén enhälligt följande yttrande vid sin 56:e plenarsession den 29–30 september 2004. 1. Regionkommitténs allmänna synpunkter och rekom- mendationer 1. 1 Regionkommittén anser att kommissionens två medde- landen om ”Uppföljning till diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU” och ”Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvali- tativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden” tillsammans utgör ramen för en övergripande strategi för utvecklingen av en gemensam syn på de europeiska hälso- och socialförsäk- ringssystemen. Meddelandena bör därför behandlas samtidigt, och Regionkommittén skulle gärna se att det framtida arbetet med de initiativ och processer som föreslås i de två meddelan- dena samordnas parallellt. Regionkommittén betonar att en gemensam strategi på 1. 2 EU-nivå för utvecklingen av gemensamma mål för de europe- iska hälso- och socialförsäkringssystemen inte får medföra utökade befogenheter för EU på hälsoområdet. Gemensamma mål för de europeiska hälso- och socialförsäkringssystemen får inte leda till harmoniseringssträvanden och oöverskådliga regle- ringsåtgärder. Man måste respektera att hälsoområdet (både organisation och finansiering) är en nationell angelägenhet som faller under medlemsstaternas ansvarsområde. Subsidiaritets- principen måste respekteras. I många medlemsstater är det de lokala och regionala 1. 3 myndigheterna som har ansvaret för hälso- och sjukvården. Regionkommittén och de regioner som har ansvar för hälso- och sjukvården skulle därför gärna delta i och bidra till utform- ningen av en gemensam europeisk strategi på hälsoområdet. Deras inflytande på gemenskapens övergripande hälso- och sjukvårdsstrategi bör garanteras. Särskild hänsyn bör tas till Regionkommitténs synpunkter beträffande beslut och initiativ som rör de lokala och regionala myndigheternas uppgifter och ansvarsområden inom hälso- och sjukvårdssektorn. Regionkommittén förutsätter att de lokala och regionala 1. 4 myndigheterna får möjlighet att delta i genomförandet av de åtgärder som vidtas i syfte att etablera en övergripande euro- peisk strategi på hälsoområdet, exempelvis i samband med utvecklingen av hälsokriterier och benchmarking. Regionkom- mittén anser därför att representanter för lokala och regionala myndigheter bör vara företrädda i den högnivågrupp för hälso- och sjukvård som skall bistå kommissionen på en rad viktiga områden, bland annat utvecklingen av patienternas rättigheter och skyldigheter, kapacitetsdelning och gränsöverskridande vård, kartläggning av ett nätverk av europeiska referenscenter samt samordning av medicinsk teknologiutvärdering. Region- kommittén uppmanar därför kommissionen att säkerställa att de lokala och regionala myndigheterna är representerade i denna högnivågrupp. 1. 5 För att man skall kunna hantera gemensamma och fram- tida utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet anser Region- kommittén att det är av största vikt att de nya medlemsstaterna ges särskild uppmärksamhet. Man bör medvetet prioritera stöd till de nya medlemsstaterna i utvecklingen av åtgärder på hälso- och sjukvårdsområdet och insatser som syftar till att uppnå än bättre hälso- och sjukvård i syfte att reducera skillnaderna och obalansen i EU så att man successivt kan närma sig den högsta nivån i EU. Patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU (KOM(2004) 301 slutlig) 2. Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer 2. 1 Regionkommittén skulle gärna se att kommissionen erkänner att det med hänsyn till kravet på garantier för en hög hälsoskyddsnivå i gemenskapens politik och verksamhet (artikel 152. 1) är nödvändigt att i högre grad göra politiska beslutsfat- tare inom hälso- och sjukvård delaktiga i processen. Det är av stor betydelse att resultaten av gemenskapsinitiativ integreras i den övergripande konsekvensbedömningen av ny politik och att denna bedömning även omfattar en analys av samspelet mellan på bestämmelser medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem samt målsättning- arna för den nationella hälsopolitiken. Eftersom ansvaret för hälso- och sjukvården i många medlemsstater ligger hos de lokala och regionala myndigheterna rekommenderar Region- kommittén att dessa nivåer görs delaktiga. gemenskapens effekterna och C 43/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 18. 2. 2005 2. 2 I förlängningen av detta anser Regionkommittén att det är av avgörande betydelse att man skapar klarhet kring medborgarnas rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen när det gäller att söka sjukvård i andra medlemsstater och att få utgifter för sjukvård i en annan medlemsstat ersatta såsom framgår av förslaget till direktiv om tjänster på inre marknaden och förordning 1408/71 om samordning av socialförsäkrings- system. skapa en solid grund för utvärdering och dokumentation rörande vårdrelaterade hjälpmedel, produkter och tekniker. 2. 8 I detta sammanhang anser Regionkommittén att ett strukturerat och samordnat samarbete på EU-nivå som syftar till forskning rörande utvecklingen inom medicinsk teknologi kan medföra ett tydligt mervärde för medlemsstaterna. erfarenhetsutbyte, utbyte av kunskap samt 2. 3 Med tanke på att vården jämställs med andra tjänster i förslaget till direktiv om tjänster anser kommittén att det är viktigt att kommissionen skapar garantier för att vården inte blir föremål för en marknadsharmonisering som grundar sig på utsikter för ekonomisk vinst, utan också baseras på hänsyn till den enskilde individens hälsa, behandlingsförlopp och livskva- litet. rättigheter 2. 4 Regionkommittén rekommenderar att kommissionen i sitt arbete med att bredda och förbättra informationen om gemenskapslagstiftningen medborgarnas enligt respekterar de enskilda medlemsstaternas rätt att fastställa bestämmelserna för rättigheter och skyldigheter när det gäller sjukvårdens täckning inom ramarna för medlemsstaternas socialförsäkringssystem samt de skilda villkor som gäller för olika typer av tjänster i medlemsstaternas sjukförsäkrings- system. Regionkommittén anser dessutom att det inte enbart 2. 5 gäller att upplysa medborgarna om deras rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen. Man bör även närmare undersöka möjligheterna att införa ett försäkringssystem som är tillgäng- ligt och lätthanterligt så att alla patientgrupper kan utnyttja de rättigheter och möjligheter som står dem till buds. Man bör skapa garantier för att mer sårbara patientgrupper, exempelvis äldre utan något socialt nätverk och patienter med psykiska besvär, också skall kunna utnyttja de rättigheter som de har enligt gemenskapslagstiftningen. Det förutsätter bland annat att informationen är lättillgänglig för medborgarna och att den följs upp av kompetent rådgivning och vägledning i de enskilda medlemsstaterna. Regionkommittén önskar att man i 2. 6 samband med utvecklingen av initiativ som syftar till att säkerställa utnytt- jande av kapacitetsdelning och gränsöverskridande vård – i samband med utformningen av gemenskapsbestämmelser rörande erkännande av fackkompetens samt det arbete med att förenkla bestämmelserna som nu pågår för att möjliggöra detta – ser till att initiativen inte leder till en snedfördelning av vård- personal mellan medlemsstaterna som till exempel skulle kunna vara till skada för de nya medlemsstaterna. 2. 7 Regionkommittén rekommenderar att kommissionen erkänner betydelsen av en strukturerad och övergripande värdering av den medicinska teknologi som kan bidra till att tillgången till Regionkommittén anser att tillförlitliga 2. 9 uppgifter och högkvalitativ information är av avgörande bety- delse för medlemsstaternas möjligheter att fastställa välfunge- rande metoder och jämföra normer och därmed även en grund- förutsättning för att många av de initiativ som föreslås skall kunna genomföras. Fastställandet av ramarna för ett europeiskt data- och informationssystem bör, som kommissionen förslår, ske i samarbete med andra aktörer på området och samordnas med OECD:s och WHO:s pågående initiativ och arbete på området. Det är sedan medlemsstaternas sak att vidta åtgärder och ta nya initiativ på basis av de jämförbara uppgifter som arbetet lett till. Regionkommittén anser att kommissionen i högre grad 2. 10 bör säkerställa att de lokala och regionala myndigheter som ansvarar för hälso- och sjukvård görs delaktiga i samarbetet om sjukvård och medicinsk behandling och i den grupp som inrättas för ändamålet. Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsme- toden (KOM(2004) 304 slutlig) 3. Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer 3. 1 Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens övergripande syfte med det här meddelandet, dvs. att med hjälp av den öppna samordningsmetoden främja en gemensam ram som skall stödja de nationella ansträngningarna att reformera och utveckla den hälso- och sjukvård och omsorg som bekostas av de sociala trygghetssystemen. Regionkommittén stöder som 3. 2. kommissionen föreslår: tillgång till vård utifrån principerna om allmänhet, jämlikhet och solidaritet; högkvalitativ vård samt garantier för vårdens finansiella hållbarhet. följande tre riktlinjer 3. 3 Regionkommittén anser att man genom att inrätta en övergripande gemensam ram och säkerställa riktlinjer kan medverka till att möta framtida utmaningar i form av en tillgänglighetsproblem som åldrande befolkning, kännetecknas av olika tillgång till hälso- och sjukvård, obalans mellan vårdutbudet och befolkningens efterfrågan och behov samt ekonomisk obalans inom vissa system. ihållande 18. 2. 2005 SV Europeiska unionens officiella tidning C 43/25 3. 4 Regionkommittén betonar att man i samband med fast- ställande av indikatorer och benchmarkingkriterier måste respektera medlemsstaternas ansvar för utbudet och organisa- tionen av hälso- och sjukvården och ta hänsyn till de olika och vitt skilda villkor som gäller i de enskilda medlemsstaterna. Det är av största vikt att dessa indikatorer i möjligaste mån utgår från redan tillgängliga uppgifter. Ett alltför stort antal indika- torer riskerar att innebära oacceptabelt merarbete på lokal och regional nivå. Regionkommittén betonar 3. 5 i detta sammanhang att hälso- och sjukvården i många medlemsstater förvaltas av de lokala och regionala myndigheterna. Dessa har dessutom ofta huvudansvar för hälsoupplysning, förebyggande hälsovård och hemvård, som tjänar till att undvika eller minska utnyttjandet av vårdinrättningar. Av den anledningen och i överensstäm- melse med principerna om den öppna samordningsmetoden bör dessa viktiga aktörer göras delaktiga i utarbetandet av nationella handlingsplaner och fastställandet av indikatorer och benchmarkingkriterier. 3. 6 Regionkommittén förespråkar att man i samband med fastställandet av indikatorer även inkluderar indikatorer av kvalitativ karaktär, eftersom det med utpräglat kvantitativa indi- katorer är svårt att mäta så kallade mjuka värden som omsorgen inom äldrevården och ökad livskvalitet. Kvaliteten på vården bör således inte enbart mätas i termer av kostnader och vinster, utan man bör även beakta de olika kvalitativa aspekter som kännetecknar tjänsten. 3. 7 Regionkommittén vill dessutom fästa uppmärksamhet vid att man vid fastställandet av dessa indikatorer och genomfö- randet av benchmarkingkriterierna i samband med tillämp- Bryssel den 30 september 2004 ningen av den öppna samordningsmetoden även måste ta hänsyn till de enskilda ländernas skilda utgångsförhållanden. Regionkommittén anmodar därför kommissionen att 3. 8 stödja framväxten av nätverk för erfarenhetsutbyte och sprid- ning av bästa praxis, något som utgör ett viktigt led i den öppna samordningsmetoden. Regionkommittén rekommenderar att man även inriktar 3. 9 sig på andra politikområdens betydelse för hälsa och hälsoom- rådet och anser att en ökad samordning av de politiska proces- serna inom andra områden, däribland sysselsättningspolitiken, kommer att få betydelse för möjligheterna att verkställa riktlin- jerna. Därför ser Regionkommittén positivt på att det fokuseras på behovet av investeringar i grund- och vidareutbildning för vårdpersonal utifrån principen om livslångt lärande och utformning av hälso- och säkerhetspolitik på arbetsplatsen så att arbetsmiljön förbättras. På sikt kan detta bidra till att hålla kvar personal inom vården och förhoppningsvis underlätta rekrytering, som är en viktig förutsättning för att man skall kunna möta gemensamma utmaningar som den åldrande befolkningen och den växande bristen på personal. 3. 10 Regionkommittén anser att ökad tonvikt på marginali- serade grupper som äldre utan nätverk, etniska minoritets- grupper och låginkomstgrupper är av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå huvudmålsättningar om lika och allmän tillgång till vård. I detta sammanhang bör man bistå medlemsstaterna i deras reformarbete genom att utveckla stöd- mekanismer som kan bidra till att reducera ojämlikheterna inom vården. För att utveckla sådana stödmekanismer krävs engagemang och mobilisering av alla berörda aktörer. Regionkommitténs ordförande Peter STRAUB

Kommissionens forordning (EF) nr. 433/2009 af 26. maj 2009 om ændring af forordning (EF) nr. 1282/2006 for så vidt angår eksportlicenser og eksportrestitutioner for mælk og mejeriprodukter

2009-05-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/7956058f-955d-4d26-bdc6-0485b0ab73d5

dan

L_2009128DA. 01000501. xml 27. 5. 2009    DA Den Europæiske Unions Tidende L 128/5 KOMMISSIONENS FORORDNING (EF) Nr. 433/2009 af 26. maj 2009 om ændring af forordning (EF) nr. 1282/2006 for så vidt angår eksportlicenser og eksportrestitutioner for mælk og mejeriprodukter KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER HAR — under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, under henvisning til Rådets forordning (EF) nr. 1234/2007 af 22. oktober 2007 om en fælles markedsordning for landbrugsprodukter og om særlige bestemmelser for visse landbrugsprodukter (fusionsmarkedsordningen) (1), særlig artikel 170 og 171, sammenholdt med artikel 4, og ud fra følgende betragtninger: (1) Ifølge artikel 1, stk. 2, litra b), i Kommissionens forordning (EF) nr. 376/2008 af 23. april 2008 om fælles gennemførelsesbestemmelser for ordningen med import- og eksportlicenser og forudfastsættelsesattester for landbrugsprodukter (2) skal der fremlægges eksportlicens for bestemte produkter. Den tilsvarende bestemmelse i artikel 3, stk. 1, første afsnit, i Kommissionens forordning (EF) nr. 1282/2006 af 17. august 2006 om særlige gennemførelsesbestemmelser til Rådets forordning (EF) nr. 1255/1999 for så vidt angår eksportlicenser og eksportrestitutioner for mælk og mejeriprodukter (3) bør af klarhedshensyn udgå. (2) I henhold til Kommissionens forordning (EF) nr. 57/2009 af 22. januar 2009 om fastsættelse af eksportrestitutioner for mælk og mejeriprodukter (4) kan der fra den 23. januar 2009 ikke længere ydes eksportrestitutioner for eksport som omhandlet i artikel 36, stk. 1, i Kommissionens forordning (EF) nr. 800/1999 af 15. april 1999 om fælles gennemførelsesbestemmelser for eksportrestitutioner for landbrugsprodukter (5). Artikel 3, stk. 1, andet afsnit, i forordning (EF) nr. 1282/2006 er derfor blevet overflødigt og bør udgå af forordningen. (3) I artikel 5 i Kommissionens forordning (EF) nr. 1301/2006 af 31. august 2006 om fælles regler for administration af toldkontingenter for import af landbrugsprodukter på grundlag af en importlicensordning (6) fastsættes det, hvilke dokumenter der skal fremlægges som bevis på handel med tredjelande. Med henblik på harmonisering og bedre sammenhæng bør der derfor i forbindelse med ordninger, som i henhold til forordning (EF) nr. 1282/2006 kræver fremlæggelse af bevis på handel, henvises til nævnte artikel. Artikel 24, stk. 3, og artikel 30, stk. 1, i forordning (EF) nr. 1282/2006 bør ændres i overensstemmelse hermed. (4) Ifølge artikel 27 i Kommissionens forordning (EF) nr. 1282/2006 er licenser, der er udstedt i overensstemmelse med samme artikel, kun gyldige for eksport til USA. For at sikre, at denne bestemmelse overholdes, og at kontingentet udnyttes bedst muligt, bør sikkerhedsstillelsen kun frigives mod forelæggelse af et transportdokument som omhandlet i artikel 16, stk. 3, i forordning (EF) nr. 800/1999. Artikel 27 i forordning (EF) nr. 1282/2006 bør suppleres i overensstemmelse hermed. For at harmonisere og forenkle bestemmelserne og reducere eksportørernes administrative byrde bør der fastsættes krav om, at sikkerhedsstillelsen for licenser, der gælder for eksport til Den Dominikanske Republik, frigives mod fremlæggelse af det transportdokument, der er omhandlet i artikel 16, stk. 3, i forordning (EF) nr. 800/1999. Artikel 34, stk. 3, i forordning (EF) nr. 1282/2006 bør derfor ændres i overensstemmelse hermed. (5) Kapitel 4 i del II, afsnit 1, i bilaget til Rådets forordning (EØF) nr. 2658/87 af 23. juli 1987 om told- og statistiknomenklaturen og Den Fælles Toldtarif (7) er ændret. Bilag II til forordning (EF) nr. 1282/2006 bør ændres i overensstemmelse hermed. (6) Ved artikel 16 i og i bilag III, appendiks 2, til den økonomiske partnerskabsaftale mellem Cariforumlandene på den ene side og Det Europæiske Fællesskab og dets medlemsstater på den anden side (8), hvis undertegnelse og midlertidige anvendelse blev godkendt ved Rådets afgørelse 2008/805/EF (9), fastsættes det mælkepulverkontingent, der tidligere fandtes i aftalememorandummet mellem Det Europæiske Fællesskab og Den Dominikanske Republik om importbeskyttelse for mælkepulver i Den Dominikanske Republik (10), som blev godkendt ved Rådets afgørelse 98/486/EF (11). Bilag IV til forordning (EF) nr. 1282/2006 bør ajourføres i overensstemmelse hermed. (7) Forordning (EF) nr. 1282/2006 bør derfor ændres i overensstemmelse hermed. (8) Det bør fastsættes, at visse af de ændrede bestemmelser ikke gælder for allerede udstedte licenser. (9) Foranstaltningerne i denne forordning er i overensstemmelse med udtalelse fra Forvaltningskomitéen for den Fælles Markedsordning for Landbrugsprodukter — UDSTEDT FØLGENDE FORORDNING: Artikel 1 I forordning (EF) nr. 1282/2006 foretages følgende ændringer: 1) Artikel 3, stk. 1, udgår. 2) I artikel 24, stk. 3, indsættes følgende som andet afsnit: »Det bevis på handel, som er omhandlet i første afsnit, forelægges i overensstemmelse med artikel 5, stk. 2, i Kommissionens forordning (EF) nr. 1301/2006 (12). 3) I artikel 27 indsættes følgende stykke: »Sikkerhedsstillelsen for eksportlicenser frigives mod fremlæggelse af det bevis, der er omhandlet i artikel 32, stk. 2, i Kommissionens forordning (EF) nr. 376/2008 (13) sammen med det transportdokument, der er omhandlet i artikel 16, stk. 3, i forordning (EF) nr. 800/1999, og hvorpå der som destination er angivet Amerikas Forenede Stater. 4) Artikel 30, stk. 1, andet afsnit, affattes således: »Det bevis på handel, som er omhandlet i første afsnit, forelægges i overensstemmelse med artikel 5, stk. 2, i Kommissionens forordning (EF) nr. 1301/2006. « (5) Artikel 34, stk. 3, litra a), affattes således: »a) mod forelæggelse af det bevis, der er omhandlet i artikel 32, stk. 2, i forordning (EF) nr. 376/2008, sammen med det transportdokument, der er omhandlet i artikel 16, stk. 3, i forordning (EF) nr. 800/1999, og hvorpå der som destination er angivet Den Dominikanske Republik. « 6) Bilag II ændres således: a) i gruppenummer 7 ændres »0402 91 11 9370, 0402 91 31 9300« til »0402 91 10 9370, 0402 91 30 9300« b) i gruppenummer 9 ændres »0402 99 11 9350, 0402 99 31 9150, 0402 99 31 9300« til »0402 99 10 9350, 0402 99 31 9300« c) Gruppenummer 8 og 10 udgår. (7) Bilag IV erstattes af teksten i bilaget til nærværende forordning. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft dagen efter offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Artikel 1, stk. 3, anvendes på eksportlicenser, der udstedes for kontingentåret 2010 og de følgende år. Artikel 1, stk. 5, anvendes på eksportlicenser, der udstedes for det kontingentår, der begynder den 1. juli 2009. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 26. maj 2009. På Kommissionens vegne Mariann FISCHER BOEL Medlem af Kommissionen (1)  EUT L 299 af 16. 11. 2007, s. 1. (2)  EUT L 114 af 26. 4. 2008, s. 3. (3)  EUT L 234 af 29. 8. 2006, s. 4. (4)  EUT L 19 af 23. 1. 2009, s. 5. (5)  EFT L 102 af 17. 4. 1999, s. 11. (6)  EUT L 238 af 1. 9. 2006, s. 13. (7)  EFT L 256 af 7. 9. 1987, s. 1. (8)  EUT L 289 af 30. 10. 2008, s. 3. (9)  EUT L 289 af 30. 10. 2008, s. 1. (10)  EFT L 218 af 6. 8. 1998, s. 46. (11)  EFT L 218 af 6. 8. 1998, s. 45. (12)  EUT L 238 af 1. 9. 2006, s. 13. « (13)  EUT L 114 af 26. 4. 2008, s. 3. « BILAG »BILAG IV Angivelser, der er omhandlet i artikel 32, litra c) —   på bulgarsk: Глава III, раздел 3 от Регламент (ЕО) № 1282/2006: тарифна квота за периода 1. 7… г. — 30. 6… г. , за мляко на прах, съгласно допълнение II към приложение III към Споразумението за икономическо партньорство между държавите от КАРИФОРУМ, от една страна, и Европейската общност и нейните държави-членки, от друга страна, чието подписване и временно прилагане е одобрено с Решение 2008/805/ЕО на Съвета. —   på spansk: Capítulo III, sección 3, del Reglamento (CE) no 1282/2006: contingente arancelario de leche en polvo del año 1. 7. …-30. 6. …, con arreglo al apéndice 2 del anexo III del Acuerdo de Asociación Económica entre los Estados del CARIFORUM, por una parte, y la Comunidad Europea y sus Estados miembros, por otra, cuya firma y aplicación provisional han sido aprobadas mediante la Decisión 2008/805/CE del Consejo. —   på tjekkisk: kapitola III oddíl 3 nařízení (ES) č. 1282/2006: celní kvóta na období od 1. 7. … do 30. 6. … pro sušené mléko podle dodatku 2 přílohy III Dohody o hospodářském partnerství mezi státy CARIFORA na jedné straně a Evropským společenstvím a jeho členskými státy na straně druhé, jejíž podpis a prozatímní uplatňování byly schváleny rozhodnutím Rady 2008/805/ES. —   på dansk: Kapitel III, afdeling 3, i forordning (EF) nr. 1282/2006: toldkontingent for 1. 7…-30. 6… for mælkepulver i overensstemmelse med bilag III, tillæg 2, til den økonomiske partnerskabsaftale mellem Cariforumlandene på den ene side og Det Europæiske Fællesskab og dets medlemsstater på den anden side, hvis undertegnelse og midlertidige anvendelse blev godkendt ved Rådets afgørelse 2008/805/EF. —   på tysk: Kapitel III Abschnitt 3 der Verordnung (EG) Nr. 1282/2006: Milchpulverkontingent für den Zeitraum 1. 7. …-30. 6. … gemäß Anhang III Anlage 2 des Wirtschaftspartnerschaftsabkommens zwischen den CARIFORUM-Staaten einerseits und der Europäischen Gemeinschaft und ihren Mitgliedstaaten andererseits, dessen Unterzeichnung und vorläufige Anwendung mit dem Beschluss 2008/805/EG des Rates genehmigt wurde. —   på estisk: määruse (EÜ) nr 1282/2006 III peatüki 3. jagu: ühelt poolt CARIFORUMi riikide ning teiselt poolt Euroopa Ühenduse ja selle liikmesriikide vahelise majanduspartnerluslepingu (mille allakirjutamine ja esialgne kohaldamine on heaks kiidetud nõukogu otsusega 2008/805/EÜ) III lisa 2. liites on sätestatud piimapulbri tariifikvoot ajavahemikuks 1. 7…–30. 6…. —   på græsk: κεφάλαιο III, τμήμα 3 του κανονισμού (EΚ) αριθ. 1282/2006: δασμολογική ποσόστωση 1. 7…-30. 6…, για τη σκόνη γαλάκτος σύμφωνα με το προσάρτημα 2 του παραρτήματος III της συμφωνίας οικονομικής σύμπραξης μεταξύ των κρατών CARIFORUM, αφενός, και της Ευρωπϊκής Κοινότητας και των κρατών μελών, αφετέρου, της οποίας η υπογραφή και η προσωρινή αφαρμογή εγκρίθηκε με την απόφαση 2008/805/EΚ του Συμβουλίου. —   på engelsk: Chapter III, Section 3 of Regulation (EC) No 1282/2006: tariff quota for 1. 7…-30. 6…, for milk powder according to Appendix 2 of Annex III to the Economic Partnership Agreement between the CARIFORUM States, of the one part, and the European Community and its Member States, of the other part, the signature and provisional application of which has been approved by Council Decision 2008/805/EC. —   på fransk: Chapitre III, Section 3, du règlement (CE) no 1282/2006: contingent tarifaire pour la période du 1. 7… au 30. 6…, pour le lait en poudre conformément à l'appendice 2 de l'annexe III de l'accord de partenariat économique entre les États du Cariforum, d'une part, et la Communauté européenne et ses États membres, d'autre part, dont la signature et l'application provisoire ont été approuvées par la décision 2008/805/CE du Conseil. —   på italiensk: capo III, sezione 3 del regolamento (CE) n. 1282/2006: contingente tariffario per l'anno 1. 7…-30. 6…, per il latte in polvere ai sensi dell'appendice 2 dell'allegato III dell'accordo di partenariato economico tra gli Stati del CARIFORUM, da una parte, e la Comunità europea e i suoi Stati membri, dall'altra, la cui firma e la cui applicazione provvisoria sono state approvate con decisione 2008/805/CE del Consiglio. —   på lettisk: Regulas (EK) Nr. 1282/2006 III nodaļas 3. iedaļā: Tarifa kvota no 1. jūlija līdz 30. jūnijam piena pulverim saskaņā ar III pielikuma 2. papildinājumu Ekonomisko partnerattiecību nolīgumā starp CARIFORUM valstīm no vienas puses un Eiropas Kopienu un tās dalībvalstīm no otras puses, kura parakstīšana un provizoriska piemērošana apstiprināta ar Padomes Lēmumu 2008/805/EK. —   på litauisk: Reglamento (EB) Nr. 1282/2006 III skyriaus 3 skirsnyje: tarifinė kvota nuo … metų liepos 1 dienos iki … metų birželio 30 dienos pieno milteliams, numatyta CARIFORUM valstybių ir Europos bendrijos bei jos valstybių narių Ekonominės partnerystės susitarimo, kurio pasirašymas ir laikinas taikymas patvirtinti Tarybos sprendimu 2008/805/EB, III priedo 2 priedėlyje. —   på ungarsk: Az 1282/2006/EK rendelet III. fejezetének 3. szakasza: az egyrészről a CARIFORUM-államok másrészről az Európai Közösség és tagállamai közötti gazdasági partnerségi megállapodás – amelynek aláírását és ideiglenes alkalmazását a 2008/805/EK tanácsi határozat hagyta jóvá – III. mellékletének 2. függeléke szerinti tejporra […] július 1-től […] június 30-ig vonatkozó vámkontingens. —   på maltesisk: Il-Kaptiolu III, it-Taqsima 3 tar-Regolament (KE) Nru 1282/2006: kwota tariffarja għal 1. 7…-30. 6…, għat-trab tal-ħalib skont l-Appendiċi 2 tal-Anness III għall-Ftehim ta' Sħubija Ekonomika bejn l-Istati CARIFORUM, minn naħa waħda, u l-Komunità Ewropea u l-Istati Membri tagħha, min-naħa l-oħra, li l-iffirmar u l-applikazzjoni provviżorja tiegħu kienu approvati bid-Deċiżjoni tal-Kunsill 2008/805/KE. —   på nederlandsk: hoofdstuk III, afdeling 3 van Verordening (EG) nr. 1282/2006: tariefcontingent melkpoeder voor het jaar van 1. 7. … t/m 30. 6. … overeenkomstig aanhangsel 2 van bijlage III bij de economische partnerschapsovereenkomst tussen de CARIFORUM-staten, enerzijds, en de Europese Gemeenschap en haar lidstaten, anderzijds, waarvan de ondertekening en de voorlopige toepassing zijn goedgekeurd bij Besluit 2008/805/EG van de Raad. —   på polsk: rozdział III sekcja 3 rozporządzenia (WE) nr 1282/2006: kontyngent taryfowy na okres od 1. 7. … do 30. 6. … na mleko w proszku zgodnie z dodatkiem 2 do załącznika III do Umowy o partnerstwie gospodarczym między państwami CARIFORUM z jednej strony, a Wspólnotą Europejską i jej państwami członkowskimi z drugiej strony, której podpisanie i tymczasowe stosowanie zostało zatwierdzone decyzją Rady 2008/805/WE. —   på portugisisk: Secção 3 do capítulo III do Regulamento (CE) n. o 1282/2006: Contingente pautal de leite em pó do ano 1. 7. …-30. 6. …, ao abrigo do apêndice 2 do anexo III do Acordo de Parceria Económica entre os Estados do Cariforum, por um lado, e a Comunidade Europeia e os seus Estados-Membros, por outro, cuja assinatura e aplicação a título provisório foram aprovadas pela Decisão 2008/805/CE do Conselho. —   på rumænsk: capitolul III secțiunea 3 din Regulamentul (CE) nr. 1282/2006: contingent tarifar pentru anul 1. 7…-30. 6, pentru lapte praf în conformitate cu apendicele 2 din anexa III la Acordul de parteneriat economic între statele CARIFORUM, pe de o parte, și Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de altă parte, ale cărui semnare și aplicare provizorie au fost aprobate prin Decizia 2008/805/CE a Consiliului. —   på slovakisk: kapitola III oddiel 3 nariadenia (ES) č. 1282/2006: colná kvóta na obdobie od 1. júla … do 30. júna … na sušené mlieko podľa dodatku 2 k prílohe III k Dohode o hospodárskom partnerstve medzi štátmi fóra CARIFORUM na jednej strane a Európskym spoločenstvom a jeho členskými štátmi na strane druhej, ktorej podpísanie a predbežné vykonávanie sa schválilo rozhodnutím Rady 2008/805/ES. —   på slovensk: poglavje III, oddelek 3 Uredbe (ES) št. 1282/2006: Tarifna kvota za obdobje 1. 7…–30. 6… za mleko v prahu v skladu z Dodatkom 2 k Prilogi III k Sporazumu o gospodarskem partnerstvu med državami CARIFORUMA na eni strani ter Evropsko skupnostjo in njenimi državami članicami na drugi strani, katerega podpis in začasno uporabo je Svet odobril s Sklepom 2008/805/ES. —   på finsk: asetuksen (EY) N:o 1282/2006 III luvun 3 jaksossa: Euroopan yhteisön ja sen jäsenvaltioiden sekä CARIFORUM-valtioiden talouskumppanuussopimuksen, jonka allekirjoittaminen ja väliaikainen soveltaminen on hyväksytty neuvoston päätöksellä 2008/805/EY, liitteessä III olevan lisäyksen 2 mukainen maitojauheen tariffikiintiö 1. 7…–30. 6… välisenä aikana. —   på svensk: Kapitel III, avsnitt 3 i förordning (EG) nr 1282/2006: tullkvot för 1. 7…–30. 6… för mjölkpulver enligt tillägg 2 till bilaga III till avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, vars undertecknande och provisoriska tillämpning godkändes genom rådets beslut 2008/805/EG. «

Fælles holdning (EF) nr. 21/2004 af 19. februar 2004 vedtaget af Rådet i henhold til fremgangsmåden i artikel 251 i traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab med henblik på vedtagelse af Europa-Parlamentets og Rådets forordning om fremme af ligestilling mellem kønnene i udviklingssamarbejdet

2004-02-19

http://publications.europa.eu/resource/cellar/041f7810-828d-4ee5-89e8-fb1757d833ad

dan

C 95 E/8 DA Den Europæiske Unions Tidende 20. 4. 2004 FÆLLES HOLDNING (EF) Nr. 21/2004 vedtaget af Rådet den 19. februar 2004 med henblik på vedtagelse af Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) nr. /2004 af. om fremme af ligestilling mellem kønnene i udviklingssamarbejdet (2004/C 95 E/02) EUROPA-PARLAMENTET OG RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, særlig artikel 179, under henvisning til forslag fra Kommissionen (1), i henhold til fremgangsmåde i traktatens artikel 251 (2), og ud fra følgende betragtninger: (1) Udviklingsmålene i De Forenede Nationers Millennium- erklæring omfatter ligestilling mellem kønnene og større indflydelse til kvinder og sætter klare mål på uddannelses- området, som skal være opfyldt inden 2015. (2) To tredjedele af de børn, der ikke får en skoleuddannelse, er piger. Antallet af piger, der indmeldes i skolen, er stadig lavere end tallet for drenge, og frafaldsprocenten for piger er højere end for drenge. (3) Ifølge traktatens artikel 3, stk. 2, tilstræber Fællesskabet i alle de heri nævnte aktiviteter at fjerne uligheder og fremme ligestilling mellem mænd og kvinder, også i forbindelse med en politik for udviklingssamarbejde. (4) Et uforholdsmæssigt stort flertal af de fattige i verden er kvinder. Det er derfor vigtigt at fremme ligestilling mellem mænd og kvinder i relation til det overordnede mål om mindskelse af fattigdommen inden 2015. (5) Ligestilling mellem mænd og kvinder i alle aldre aner- kendes som et vigtigt led i en nyttig og effektiv indsats mod fattigdom. For at virkeliggøre dette mål gennem stra- tegien for generel hensyntagen til kønsaspektet er det nødvendigt at kombinere den med konkrete foranstalt- ninger til fordel for kvinder i alle aldre. (6) Kvinderne bidrager til udviklingen til trods for mange hindringer, som begrænser resultaterne af deres arbejde og nedsætter udbyttet for dem selv og samfundet som helhed. Betydningen af de roller, kvinderne i udviklings- landene indtager i løbet af deres levetid i økonomisk, social og miljømæssig sammenhæng, har ført til stigende international anerkendelse af, at det er absolut nødvendigt, at de kan deltage fuldt ud i samfundslivet uden diskrimi- nation, hvis målet er en bæredygtig og effektiv udvikling. (7) Fællesskabet og medlemsstaterne var medunderskrivere af erklæringen og handlingsplatformen fra den fjerde verdenskvindekonference i Beijing i 1995, hvori det blev understreget, at det er nødvendigt at gribe ind over alle former for hindringer for kønsligestilling på verdensplan og sikre, at dette aspekt indgår som en strategi for at fremme ligestilling. (8) I De Forenede Nationers konvention om afskaffelse af alle former for diskrimination imod kvinder betragtes diskrimi- nation imod kvinder som en hindring for udviklingen, som parterne i konventionen er enige om at fjerne med alle egnede midler. (9) Rådets forordning (EF) nr. 2836/98 af 22. december 1998 om integrering af kønsaspektet i udviklingssamarbejdet (3) sigter mod støtte til en generel anvendelse af kønsbetinget analyse af alle aspekter af udviklingssamarbejdet og at støtte og fremme gennemførelsen af foranstaltninger, der vedrører væsentlige kønsbetingede uligheder. Den sikrer, at ligestilling fremmes i nationale planer til gennemførelse af større elementer af handlingsplatformen fra Beijing. Denne forordning udløb den 31. december 2003. (10) I Rådets og Kommissionens erklæring om Det Europæiske Fællesskabs udviklingspolitik, som blev vedtaget den 10. november 2000, hedder det, at ligestillingsproblema- tikken må betragtes som et anliggende, der går på tværs af alle områder. (11) I Kommissionens meddelelse til Rådet og Europa-Parla- mentet af 21. juni 2001 om handlingsprogrammet for generel hensyntagen til kønsaspektet i Fællesskabets udvik- lingssamarbejde fastlægges gennemførelsesrammerne for denne hensyntagen. Rådet tilsluttede sig dette handlings- program i sine konklusioner af 8. november 2001. (1) EUT C. (2) Europa-Parlamentets udtalelse af 18. 12. 2003 (endnu ikke offentlig- gjort i EUT), Rådets fælles holdning af 19. 2. 2003 og Europa-Parla- mentets holdning af. (endnu ikke offentliggjort i EUT). (3) EFT L 354 af 30. 12. 1998, s. 5. Ændret ved Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) nr. 1582/2003 (EUT L 284 af 31. 10. 2003, s. 1). 20. 4. 2004 DA Den Europæiske Unions Tidende C 95 E/9 (12) Europa-Parlamentet understregede i sin beslutning af 25. april 2002 (1) om dette handlingsprogram, at det går ind for generel hensyntagen til kønsaspektet som en frem- gangsmåde, der kan fremme målet om ligestilling mellem mænd og kvinder og forbedre kvindernes stilling i udvik- lingslandene. (13) I denne forordning fastlægges der for hele programmets varighed en finansieringsramme, der som omhandlet i punkt 33 i den interinstitutionelle aftale af 6. maj 1999 mellem Europa-Parlamentet, Rådet og Kommissionen om budgetdisciplin og forbedring af budgetproceduren (2) udgør det primære referencegrundlag for budgetmyndig- heden inden for rammerne af den årlige budgetprocedure. Generelt bør udviklingsrelaterede EU-midler også bidrage til ligestilling mellem kønnene som et tværgående aspekt. Den bistand, der ydes, skal komplettere og styrke udvik- 2. lingslandenes politikker og kapacitet såvel som den bistand, der ydes med andre instrumenter i udviklingssamarbejdet. Artikel 2 I denne forordning: a) vedrører »generel hensyntagen til kønsaspektet« planlæg- ning, (om)organisering, forbedring og evaluering af strategi- processer, således at der indarbejdes et ligestillingsperspektiv i alle udviklingspolitikker, -strategier og -foranstaltninger på alle niveauer og alle stadier af de aktører, der normalt er involveret i sådant arbejde (14) Gennemførelse af denne forordning bør vedtages i over- af ensstemmelse med Rådets 28. juni 1999 om fastsættelse af de nærmere vilkår for udøvelsen af de gennemførelsesbeføjelser, der tillægges Kommissionen (3). afgørelse 1999/468/EF b) kan konkrete foranstaltninger til at forhindre eller kompen- sere for ulemper, der er forbundet med kønnet, bevares eller indføres med henblik på at sikre ligestilling i praksis mellem første mænd og kvinder. Sådanne foranstaltninger skal række forbedre kvindernes situation på det område, der er omfattet af denne forordning. i (15) Målet for denne forordning, nemlig at fremme ligestilling mellem mænd og kvinder i udviklingssamarbejdet, kan ikke i tilstrækkelig grad opfyldes af medlemsstaterne og kan derfor på grund af dens omfang og virkninger bedre gennemføres på fællesskabsplan; Fællesskabet kan derfor træffe foranstaltninger i overensstemmelse med subsidiari- tetsprincippet, jf. traktatens artikel 5. I overensstemmelse med proportionalitetsprincippet, jf. nævnte artikel, går denne forordning ikke ud over, hvad der er nødvendigt for at nå dette mål — Artikel 3 Målene for denne forordning er i overensstemmelse med målet om fremme af kønsligestilling og empowerment af kvinder som specificeret i udviklingsmålene i FN's Millennium-erklæ- ring, FN-konventionen om afskaffelse af alle former for diskri- mination imod kvinder, Beijing-erklæringen og den handlings- plan, der blev vedtaget på den fjerde verdenskonference om kvinder, og slutdokumentet fra De Forenede Nationers General- forsamlings ekstraordinære samling om »Kvinder 2000: Lige- stilling, udvikling og fred i det 21. århundrede« følgende: UDSTEDT FØLGENDE FORORDNING: K a p i t e l I ANVENDELSESOMRÅDE Artikel 1 Formålet med denne forordning er at gennemføre foran- 1. ligestilling mellem kønnene i alle staltninger til Fællesskabets politikker for udviklingssamarbejde, strategier og foranstaltninger. fremme af Til dette formål yder Fællesskabet finansiel bistand og faglig ekspertise til støtte for fremme af kønsligestilling i alle sine udviklingssamarbejdspolitikker og -foranstaltninger i udvik- lingslandene. a) at støtte integration af kønsaspektet i alle aspekter af udvik- lingssamarbejdet kombineret med konkrete foranstaltninger til fordel for kvinder uanset alder med det sigte at fremme ligestilling mellem kønnene som et vigtig bidrag til fattig- domsbekæmpelse b) at støtte egne offentlige og private kapaciteter i udviklings- landene, som kan tage ansvar og initiativ, når det gælder fremme af kønsligestilling. Artikel 4 Aktiviteter 1. ligestilling mellem kønnene, der er berettiget til støtte, omfatter navnlig: inden for området fremme af (1) EUT C 131 E af 5. 6. 2003, s. 153. (2) EFT C 172 af 18. 6. 1999, s. 1. Ændret ved Europa-Parlamentets og Rådets afgørelse 2003/429/EF (EUT L 147 af 14. 6. 2003, s. 25). (3) EFT L 184 af 17. 7. 1999, s. 23. a) støtte til konkrete foranstaltninger vedrørende adgang til og kontrol med ressourcer og serviceydelser for kvinder navnlig inden for områderne uddannelse og erhvervsuddannelse, sundhed, økonomiske og sociale aktiviteter, beskæftigelse og infrastruktur og deltagelse i beslutningsprocesser C 95 E/10 DA Den Europæiske Unions Tidende 20. 4. 2004 b) fremme af indsamling, formidling, analyse og forbedring af statistikker opdelt på køn og alder, udvikling og udbredelse af metoder, forudgående og efterfølgende vurdering af virkningerne af kønsaspektet, tematiske under- søgelser, kvalitative og kvantitative indikatorer og andre operationelle instrumenter retningslinjer, c) støtte til bevidstgørelse og rådgivningsarbejde samt opret- telse af netværk af partnere på ligestillingsområdet d) støtte til aktiviteter, der sigter mod at styrke den institutio- nelle og operationelle kapacitet hos de vigtigste partnere i de lande, der deltager i udviklingsprocessen såsom tilve- jebringelse af eksperter på ligestillingsområdet, uddannelse og faglig bistand. De instrumenter, der skal finansieres i løbet af de aktivi- 2. teter, der er omhandlet i stk. 1, kan tage form af: a) metodologiske og organisatoriske undersøgelser af generel anvendelse af kønsaspektet i forbindelse med alle alders- grupper heder og fattigdomsbetingede sygdomme, navnlig hiv/aids- programmer, foranstaltninger med henblik på bekæmpelse af vold, særlige forhold vedrørende piger, uddannelse og erhvervsuddannelse af kvinder uanset alder, ældre, miljøet, menneskerettigheder, konfliktforebyggelse, demokratisering og kvinders deltagelse i den politiske, økonomiske og sociale beslutningsproces f) integration af kønsaspektet i de seks prioriterede områder af Fællesskabets udviklingspolitik g) fremme af uddannelsen af piger og det faktum, at rekrutte- ring og uddannelse af lokale kvindelige lærere kunne være et første skridt hen imod en afhjælpning af de ulige mulig- heder for piger. K a p i t e l I I GENNEMFØRELSE Artikel 6 b) faglig bistand, herunder vurdering af virkningerne af kønsa- informationssamfundet spektet, undervisning, uddannelse, og andre ydelser Den finansielle støtte, der ydes i henhold til denne forord- 1. ning, har form af gavebistand eller kontrakter. c) leverancer, revisioner, evaluering og overvågningsopgaver. 3. Fællesskabets finansiering kan dække: a) investeringsprojekter, bortset fra køb af ejendom, og b) en modtagerorganisations driftsudgifter, herunder løbende udgifter og administrations- og vedligeholdelsesudgifter, som ikke bør overstige de fastsatte udgifter til administra- tion. Driftstilskud tildeles på et gradvis faldende grundlag. Artikel 5 I forbindelse med udvælgelse og gennemførelse af de i artikel 4, stk. 1, omhandlede aktiviteter vil der især blive lagt vægt på: a) foranstaltningernes og programmernes mulighed for at virke som katalysator og multiplikator med henblik på støtte til strategien for generel hensyntagen til kønsaspektet i Fælles- skabets foranstaltninger i større omfang b) styrkelse af strategiske partnerskaber og igangsættelse af tværnationalt samarbejde, hvilket navnlig vil styrke et regio- nalt samarbejde på ligestillingsområdet c) omkostningseffektivitet og bæredygtige virkninger ved udformning og planlægning af foranstaltninger d) klar definition af mål og indikatorer og overvågning af disse e) bestræbelser fremme synergi med politikker og programmer for reproduktiv og seksuel sundhed og rettig- for at af 2. Samtlige omkostninger til en aktion kan kun finansieres med gavebistand, hvis det påvises, at dette er vigtigt for at den pågældende aktion kan blive gennemført, bortset fra aktioner som følger eller aktioner, der forvaltes af internationale organisationer. I andre tilfælde søges der et finansielt bidrag fra de partnere, der er omhandlet i artikel 7. Ved angivelsen af det ønskede beløb tages der hensyn til de berørte partneres betalingsevne og den pågældende foranstaltnings art. finansieringsaftaler med tredjelande, 3. Kontrakter med modtagerne kan dække finansiering af deres driftsudgifter i overensstemmelse med artikel 4, stk. 3, litra b). 4. Ydelse af finansiel bistand i henhold til denne forordning kan afføde samfinansiering med andre donorer, særlig med medlemsstaterne, De Forenede Nationer og internationale eller regionale udviklingsbanker eller finansieringsinstitutioner. Artikel 7 Partnere, der er støtteberettigede i henhold til denne 1. forordning, omfatter: a) administrative myndigheder og agenturer på nationalt, regionalt og lokalt forvaltningsplan b) lokalsamfund, ngo'er, især dem, som er aktive på ligestil- lokalt baserede organi- fagforeninger og andre almennyttige fysiske og lingsområdet, kvindeorganisationer, sationer, juridiske personer c) den lokale private sektor 20. 4. 2004 DA Den Europæiske Unions Tidende C 95 E/11 d) regionale organisationer får den største nyttevirkning, nødvendige koordinationsforanstaltninger, herunder: træffer Kommissionen alle e) internationale organisationer som De Forenede Nationer og deres særorganisationer, fonde og programmer samt udvik- initiativer, finansieringsinstitutioner, globale lingsbanker, internationale offentlige/private partnerskaber f) institutter og universiteter, der beskæftiger sig med forsk- ning og undersøgelser på udviklingsområdet. Uden at dette berører stk. 1, litra e), åbnes der adgang til 2. finansiel bistand i form af gavebistand fra Fællesskabet for partnere, hvis hovedkontor er beliggende i en medlemsstat eller i et tredjeland, som er modtager eller potentiel modtager af bistand fra Fællesskabet i henhold til denne forordning, forudsat at dette kontor er det faktiske forretningsvirksomheds- center. Dette kontor kan dog i ganske særlige tilfælde være i første række blive beliggende i et andet tredjeland. Der vil lagt vægt på egne strukturer, der kan spille en rolle ved udvik- lingen af den lokale kapacitet med henblik på kønsaspektet. Artikel 8 I tilfælde, hvor 1. er genstand for finansieringsaftaler mellem Fællesskabet og modtagerlandet, skal det i aftalerne fastsættes, at betaling af skat, told og afgifter ikke finansieres af Fællesskabet. foranstaltningerne 2. I alle finansieringsaftaler, aftaler om gavebistand eller kontrakter, der indgås i henhold til denne forordning, skal det fastsættes, at Kommissionen og Revisionsretten kan fore- tage kontrol på stedet i overensstemmelse med de sædvanlige procedurer, som Kommissionen har fastlagt i medfør af de gældende bestemmelser, særlig i finansforordningen vedrørende De Europæiske Fællesskabers almindelige budget (1). Der træffes 3. fremhæve, at den bistand, der ydes i henhold til denne forordning, er bistand fra Fællesskabet. foranstaltninger til at a) en ordning for systematisk udveksling og analyse af oplys- ninger om de finansierede foranstaltninger og sådanne, som Fællesskabet og medlemsstaterne foreslår at finansiere b) koordination på stedet af foranstaltningernes gennemførelse ved regelmæssige møder og informationsudveksling mellem repræsentanter for Kommissionen og medlemsstaterne i modtagerlandet og lokale myndigheder og andre decentrali- serede organer. 2. Kommissionen bør rejse ligestillingsspørgsmålet som et fast punkt på dagsordenen under møder mellem repræsentanter for Kommissionen, medlemsstaterne og partnerlandene med henblik på at øge bevidstheden om kønsaspektet på fremvok- sende områder inden for udviklingssamarbejdet. 3. Kommissionen trækker på de erfaringer, som medlems- staterne, andre donorer og partnerlandene har gjort på området integration af kønsaspektet og kvinders deltagelse i samfundet på lige fod. 4. Kommissionen kan i samråd med medlemsstaterne tage initiativer til at sikre en passende koordination med de andre berørte donorer, særlig dem, der indgår i De Forenede Natio- ners system. K a p i t e l I I I FINANSIELLE BESTEMMELSER OG BESLUTNINGSPRO- CEDURER Artikel 11 Artikel 9 1. Den finansielle ramme for gennemførelsen af denne forordning for perioden 2004-2006 fastsættes til 9 mio. EUR. 1. Deltagelse i udbud og aftaler om offentlige indkøb er åben på lige vilkår for alle fysiske og juridiske personer i medlemsstaterne, dermed ligestillede lande og alle udviklings- landene. Deltagelse er åben for andre tredjelande under forud- sætning af gensidighed. Andre tredjelande kan også deltage i ekstraordinære og behørigt berettigede tilfælde. Leverancerne skal have oprindelse i medlemsstaterne, 2. modtagerlandet eller andre udviklingslande. I de i stk. 1 omhandlede tilfælde kan leverancerne have oprindelse i andre tredjelande. Artikel 10 For at sikre sammenhæng og komplementaritet som 1. omhandlet i traktaten og at disse foranstaltninger som helhed (1) Rådets forordning (EF, Euratom) nr. 1605/2002 (EFT L 248 af 16. 9. 2002, s. 1). De årlige bevillinger godkendes af budgetmyndigheden 2. inden for rammerne af de finansielle overslag. Artikel 12 1. Kommissionen har ansvaret for at udstikke strategiske retningslinjer for programmeringen, som definerer Fællesska- bets samarbejde med hensyn til målbare mål, prioriteter, tids- frister for specifikke indsatsområder, forudsætninger og forven- tede resultater. Programmeringen skal være flerårig og vejle- dende. repræsentant Kommissionens 2. forelægger de generelle retningslinjer for de foranstaltninger, der skal gennemføres, på et fælles møde i det udvalg, der er omhandlet i artikel 14, stk. 1, hvor de tages op til drøftelse en gang om året. C 95 E/12 DA Den Europæiske Unions Tidende 20. 4. 2004 Artikel 13 1. Kommissionen har ansvaret for at forberede, vedtage og forvalte de i denne forordning omhandlede foranstaltninger efter de gældende budgetprocedurer og andre procedurer, navnlig procedurerne i finansforordningen. Arbejdsprogrammet vedtages efter proceduren i artikel 2. 14, stk. 2. Artikel 14 Kommissionen bistås af et geografisk defineret udvalg 1. med kompetence inden for udvikling. Når der henvises til dette stykke, anvendes artikel 4 og 7 i 2. Rådets afgørelse 1999/468/EF, jf. dennes artikel 8. Perioden i artikel 4, stk. 3, i afgørelse 1999/468/EF fastsættes til 45 dage. 3. Udvalget vedtager selv sin forretningsorden. Rådet oplysninger om de i det pågældende år finansierede foranstaltninger konklusioner med hensyn til denne forordnings gennemførelse i det foregående regnskabsår. samt Kommissionens Sammendraget skal navnlig indeholde oplysninger om foran- staltningernes styrke, svagheder og resultater, om kontrahen- terne og om resultaterne af eventuelle uafhængige evalueringer af specifikke foranstaltninger. 2. Et år før udløbet af denne forordnings gyldighedsperiode forelægger Kommissionen en uafhængig evalueringsrapport om dens gennemførelse for Europa-Parlamentet og Rådet, hvori der redegøres for, hvorvidt forordningens mål er blevet opfyldt, og udstikkes retningslinjer for at forbedre fremtidige foranstaltnin- gers nyttevirkning. Kommissionen kan på grundlag af denne evalueringsrapport stille forslag med hensyn til denne forord- nings videre fremtid og eventuelt forslag til ændring af den. K a p i t e l I V RAPPORTERING Artikel 15 Artikel 16 Denne forordning træder i kraft på tyvendedagen efter offent- liggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. 1. Efter hvert regnskabsår forelægger Kommissionen i sin årsrapport om EF's udviklingspolitik til Europa-Parlamentet og Den anvendes indtil den 31. december 2006. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i. På Europa-Parlamentets vegne Formand På Rådets vegne Formand 20. 4. 2004 DA Den Europæiske Unions Tidende C 95 E/13 I. INDLEDNING RÅDETS BEGRUNDELSE 1. Den 31. juli 2003 forelagde Kommissionen Rådet og Europa-Parlamentet et forslag til Europa- Parlamentets og Rådets forordning om fremme af ligestilling mellem kønnene i udviklingssam- arbejdet (1). Forslaget bygger på EF-traktatens artikel 179, der foreskriver anvendelse af fælles beslut- ningsprocedure som omhandlet i EF-traktatens artikel 251. 2. Den 18. september 2003 afgav Europa-Parlamentet førstebehandlingsudtalelse og vedtog 21 ændringer til Kommissionens forslag (2). 3. Den 26. januar 2004 nåede Rådet til politisk enighed om en fælles holdning, hvorved 20 af de 21 forslag fra Europa-Parlamentet blev godkendt. Den 19. februar 2004 vedtog Rådet formelt denne fælles holdning. II. FORMÅL Forordningens generelle formål er at gennemføre foranstaltninger til fremme af ligestilling mellem kønnene i Fællesskabets politikker for udviklingssamarbejde, strategier og foranstaltninger. Denne forordning klarlægger navnlig det politiske mål for Fællesskabets kønspolitik inden for udviklingssamarbejde. Skærpede retningslinjer vil gøre processen mere klar og synlig og gøre det lettere at sætte gang i de nødvendige ændringer med henblik på fremme af ligestilling mellem kønnene i udviklingssamarbejdet. Denne fremgangsmåde er nødvendig, hvis strategien for generel hensyntagen til kønsaspektet i forbin- delse med fattigdomsbekæmpelse skal anvendes mere effektivt på linje med Kommissionens meddelelse om 2001-handlingsprogrammet for generel hensyntagen til kønsaspektet i Fællesskabets udviklingssam- arbejde (3). Forordningens specielle mål er i overensstemmelse med målet om fremme af kønsligestilling og empo- werment af kvinder som anført i udviklingsmålene i FN's Millennium-erklæring følgende: a) at støtte generel hensyntagen til kønsaspektet i alle aspekter af udviklingssamarbejdet kombineret med konkrete foranstaltninger til fordel for kvinder med det sigte at fremme ligestilling mellem kønnene som et vigtig bidrag til fattigdomsbekæmpelse b) at støtte egne offentlige og private kapaciteter i udviklingslandene, som kan tage ansvar og initiativ, når det gælder fremme af kønsligestilling. Transaktioner i henhold til denne forordning udgør en del af Fællesskabets overordnede politikker vedrø- rende kønsligestilling og fattigdomsbekæmpelse i udviklingssamarbejdet. I den forbindelse er koordina- tion, sammenhæng og komplementaritet med andre EF-bistandsinstrumenter og med politikker på nationalt, regionalt og internationalt plan fortsat vigtig. III. ANALYSE AF DEN FÆLLES HOLDNING 1. Baggrund — Både Europa-Parlamentet og Rådet noterede sig med tilfredshed den generelle linje i Kommis- sionens forslag og var enige om, at det vil være nyttigt at nå til enighed ved førstebehandlingen, således at forordningen kan vedtages hurtigst muligt, da det er tanken, at den skal erstatte Rådets forordning (EF) nr. 2836/98 om integrering af kønsaspektet i udviklingssamarbejdet (4), der udløb den 31. december 2003. (1) Dok. 11923/03 DEVGEN 110 SOC 318 CODEC 1083 — KOM(2003) 465 endelig. (2) Dok. 16168/03 CODEC 1838 DEVGEN 166 SOC 530. (3) Dok. 10576/01 — KOM(2001) 295 endelig. (4) EFT L 354 af 30. 12. 1998, s. 5. C 95 E/14 DA Den Europæiske Unions Tidende 20. 4. 2004 — I overensstemmelse med bestemmelserne i den fælles erklæring (1) om den praktiske gennem- førelse af den fælles beslutningsprocedure blev der optaget en række uformelle kontakter mellem Rådet, Europa-Parlamentet og Kommissionen med henblik på at nå til enighed ved førstebe- handlingen. — I denne forbindelse blev alle de ændringer, som Rådet ønskede at indføre i Kommissionens forslag, og som også kunne accepteres af Kommissionen og Europa-Parlamentet, omdannet til 20 kompromisændringer fra Europa-Parlamentet. Den fælles holdning ændrer ikke på anden vis Kommissionens forslag. — Kommissionen har derfor accepteret den fælles holdning, som Rådet nåede til politisk enighed om den 26. januar 2004. 2. Europa-Parlamentets ændringer — Europa-Parlamentet vedtog 21 ændringer fremsat af Udvalget om Udvikling og Samarbejde. Som ovenfor anført var der opnået enighed om 20 af dem under de uformelle kontakter med Kommissionen og Rådet, og de er blevet fuldt ud indarbejdet i den fælles holdning. — Den eneste ændring, der ikke blev indarbejdet i den fælles holdning, er ændring 21, dvs. den foreslåede budgetforøgelse på 2 mio. EUR, hvorefter den finansielle ramme ville blive 11 mio. EUR i stedet for 9 mio. EUR. Rådet forkastede enstemmigt denne ændring og holdt fast ved budgettet på 9 mio. EUR som foreslået af Kommissionen, der også forkastede ændring 21. Begrundelsen for at fastholde en finansiel ramme på 9 mio. EUR er følgende: 1) Tallet 9 mio. EUR blev foreslået af Kommissionen på grundlag af en realistisk prognose for rimelige udgifter i perioden 2004-2006 (dvs. 3 mio. EUR pr. år) og på baggrund af evalue- ringen af gennemførelsen af forordning (EF) nr. 2836/98. 2) Den foreslåede forhøjelse på 2 mio. EUR er ikke berettiget, da den ikke åbner mulighed for integration af ligestillingsaspektet — dette ville kræve et meget større tal. Budgetposten for kønsaspektet skal som angivet i Kommissionens finansieringsoversigt virke som »katalysator, stimulere til pilotinitiativer og udvikle og udbrede god praksis«. 3) Som Kommissionen udtrykkeligt har udtalt ved flere lejligheder, er det ikke muligt at tage yderligere 2 mio. EUR fra budgetpost B7-6220, hvor Kommissionen endda har store vanske- ligheder med at opfylde sine nuværende finansielle forpligtelser. 3. De vigtigste nye elementer, som Europa-Parlamentet og Rådet har indført ved kompromis- ændringerne De kompromisændringer, som de tre institutioner har aftalt, Kommissionens forslag, idet de forbedrer, styrker og tydeliggør — lægger større vægt på fattigdomsbekæmpelse og ligestillingsaspektet — fremmer ligestilling mellem kønnene som et tværgående aspekt — fremhæver betydningen af koordinering mellem de forskellige berørte parter samt de ikke-stats- lige aktørers rolle — understreger betydningen af at styrke kvinders indflydelse og status — indfører klarere kriterier for modtagelse af finansiel støtte med særlig fokus på kvinders uddan- nelse og erhvervsuddannelse. (1) Fælles erklæring om den praktiske gennemførelse af den nye fælles beslutningsprocedure (artikel 251 i traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab) (EFT C 148 af 28. 5. 1999, s. 1). 20. 4. 2004 DA Den Europæiske Unions Tidende C 95 E/15 IV. KONKLUSION Rådet mener, at der i den fælles holdning tages meget vidtgående hensyn til Europa-Parlamentets førstebehandlingsudtalelse. Alle de ændringer, der blev opnået enighed om mellem de tre institutioner, er blevet indarbejdet i Rådets fælles holdning. Den udgør en betydelig forbedring i forhold til Kommis- sionens forslag og bør derfor kunne accepteres af Europa-Parlamentet. Efter Rådets opfattelse er det afgørende, at den foreslåede forordning vedtages og gennemføres hurtigst muligt, således at der kan opnås kontinuitet i finansieringen af projekter, der skal fremme ligestilling mellem kønnene i udvik- lingslandene

1999/765/EF: Kommissionens beslutning af 15. november 1999 om ændring af beslutning 96/519/EF om EF-tilskud til drift af EF-referencelaboratoriet for påvisning af restkoncentrationer Rijksinstituut voor de Volksgezondheid en Milieuhygiëne (RIVM), Bilthoven, Nederlandene (meddelt under nummer K(1999) 3753) (Kun den nederlandske udgave er autentisk)

1999-11-15

http://publications.europa.eu/resource/cellar/fc7fb7ce-df1f-401a-a258-ecd8a07ac8a0

dan

L 301/14 DA De Europæiske Fællesskabers Tidende 24. 11. 1999 KOMMISSIONENS BESLUTNING af 15. november 1999 om ændring af beslutning 96/519/EF om EF-tilskud til drift af EF-referencelaboratoriet for påvisning af restkoncentrationer Rijksinstituut voor de Volksgezondheid en Milieuhygiëne (RIVM), Bilthoven, Nederlandene (meddelt under nummer K(1999) 3753) (Kun den nederlandske udgave er autentisk) (1999/765/EF) KOMMISSIONEN FOR DE EUROPÆISKE FÆLLESSKABER HAR — (4) de i denne beslutning fastsatte foranstaltninger er i over- ensstemmelse med udtalelse fra Den Stående Veterinær- komité — VEDTAGET FØLGENDE BESLUTNING: Artikel 1 I artikel 4 i beslutning 96/519/EF ændres »1. oktober 98« til »1. maj 1999«. Artikel 2 Denne beslutning er rettet til Kongeriet Nederlandene. Udfærdiget i Bruxelles, den 15. november 1999. På Kommissionens vegne David BYRNE Medlem af Kommissionen under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, under henvisning til Rådets beslutning 90/424/EØF af 26. juni 1990 om visse udgifter på veterinærområdet (1), senest ændret ved forordning (EF) nr. 1258/1999 (2), særlig artikel 28, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) (2) (3) Ved Kommissionens beslutning 96/519/EF af 29. juli 1996 om EF-tilskud til drift af EF-referencelaboratoriet for påvisning af restkoncentrationer Rijksinstituut voor de Volksgezondheid en Miliehygiëne (RIVM), Bilthoven, Nederlandene (3) blev det fastsat, at EF yder tilskud til det pågældende referencelaboratorium; for at EF kan yde det i beslutning 96/519/EF fastsatte tilskud skal der af budgetmæssige grunde fremlægges dokumentation; kravene til dokumentationen er fastsat i beslutningen; der er anmodet om forlængelse af perioden for indsen- delse af dokumentation; (1) EFT L 224 af 18. 8. 1990, s. 19. (2) EFT L 160 af 26. 6. 1999, s. 103. (3) EFT L 217 af 28. 8. 1996, s. 10

2005/944/EG: Kommissionens beslut av den 19 december 2005 om avslutande av antiabsorptionsförfarandet beträffande import av natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina

2005-12-19

http://publications.europa.eu/resource/cellar/56819cc9-54bc-4f4f-b0f3-17b2ae66e384

swe

L 342/96 SV Europeiska unionens officiella tidning 24. 12. 2005 KOMMISSIONENS BESLUT av den 19 december 2005 om avslutande av antiabsorptionsförfarandet beträffande import av natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina (2005/944/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT (4) med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artiklarna 9 och 12, och (5) av följande skäl: A. FÖRFARANDE 1. Ursprungliga åtgärder Kommissionen underrättade officiellt de tillverkare/expor- törer som den visste var berörda, företrädare för export- landet, importörer och användare om inledandet av den nya undersökningen. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande av den nya undersökningen lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Frågeformulär sändes till alla kända berörda parter. Fullständiga svar på frågeformuläret mottogs från en ex- portör, från två exportören närstående tillverkare i Kina och från tre importörer i gemenskapen. Det bör noteras att de båda exporterande tillverkare som omfattas av antidumpningstullsatsen 0 euro per kilo svarade för ungefär 60 % av den totala exporten av natriumcyklamat från Kina till EU under undersökningsperioden för den nya undersökningen. (1) (2) (3) slutgiltiga antidumpningstullar I mars 2004 införde rådet genom förordning (EG) nr 435/2004 (2) (nedan även kallade ”de ursprungliga åtgärderna”) på import av natriumcyklamat (nedan även kallat ”den berörda pro- dukten”) med ursprung i Kina. För de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina infördes individuella tull- satser på mellan 0 och 0,11 euro per kilo. För import från alla andra företag infördes en tullsats på 0,26 euro per kilo. 2. Begäran om en ny undersökning Den 14 mars 2005 ingavs en begäran enligt artikel 12 i grundförordningen om undersökning av de ursprungliga åtgärderna. Begäran ingavs av Productos Aditivos SA, den enda tillverkaren i gemenskapen av natriumcyklamat, som gjorde gällande att exportpriserna hade sjunkit efter införandet av de ursprungliga åtgärderna och att rörel- serna i återförsäljningspriserna eller de påföljande försälj- ningspriserna i gemenskapen inte hade varit tillräckliga samt framlade tillräcklig bevisning för detta. 3. Ny undersökning Den 27 april 2005 inledde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (3) en undersökning enligt artikel 12 i grundförordningen av antidumpningsåtgärderna beträffande import av nat- riumcyklamat med ursprung i Kina. (1) EGT L 56, 6. 3. 1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom för- ordning (EG) nr 461/2004 (EUT L 77, 13. 3. 2004, s. 12). (2) EUT L 72, 11. 3. 2004, s. 1. (3) EUT C 101, 27. 4. 2005, s. 26. (6) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgif- ter som den ansåg nödvändiga för undersökningen. Kon- trollbesök gjordes på plats hos följande företag: Exportör och exportören närstående tillverkare i Kina — Rainbow Rich Industrial Ltd. , Hongkong — Golden Time Enterprises (Shenzhen) Co. Ltd. och Jin- tian Enterprises Nanjing Co. Ltd. , Shenzhen, Kina Importörer — Emilio Peña SA, Valencia, Spanien — Kraemer & Martin GmbH, Sankt Augustin, Tyskland (7) Tre andra importörer uppgav att de inte hade importerat den berörda produkten under undersökningsperioden. En importör uppgav att han inte tänkte besvara frågeformu- läret, eftersom han hade importerat endast mycket små kvantiteter av den berörda produkten under undersök- ningsperioden. 24. 12. 2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 342/97 (8) (9) Undersökningsperioden för den nya undersökningen (ne- dan kallad ”den nya undersökningsperioden”) omfattade tiden från och med den 1 januari 2004 till och med den 31 december 2004. Den nya undersökningsperioden an- vändes för att fastställa den aktuella nivån på exportpri- serna och på återförsäljningspriserna i gemenskapen. I syfte att fastställa huruvida rörelserna i exportpriserna och återförsäljningspriserna eller de påföljande försälj- ningspriserna i gemenskapen hade varit tillräckliga, jäm- fördes priserna under den nya undersökningsperioden med priserna under den undersökningsperiod som an- vändes i den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna (dvs. perioden 1 oktober 2001–30 september 2002, som nedan kallas ”den ur- sprungliga undersökningsperioden”). B. BERÖRD PRODUKT Den av begäran om ny undersökning berörda produkt med avseende på vilken den nya undersökningen inled- des är samma produkt som den som var föremål för den ursprungliga undersökningen, dvs. natriumcyklamat, som för KN-nummer ex 2929 90 00. klassificeras närvarande enligt (10) Natriumcyklamat är en råvara som används som livsme- delstillsats. Den är i Europeiska gemenskapen och många länder utanför denna tillåten som sötningsmedel för låg- kalori- och dietlivsmedel (inbegripet drycker). Livsmedels- industrin använder natriumcyklamat i stor omfattning, såväl som tillsatsmedel som för framställning av lågka- lori- och dietsötningsmedel. Små mängder används dess- utom av läkemedelsindustrin. C. UNDERSÖKNINGSRESULTAT (11) Det främsta syftet med den nya undersökningen var att fastställa om exportpriserna för natriumcyklamat med ursprung i Kina hade sjunkit efter införandet av de ur- sprungliga åtgärderna och om rörelserna i återförsälj- ningspriserna eller de påföljande försäljningspriserna i gemenskapen hade varit otillräckliga. I händelse av fast- ställande av absorption av de slutgiltiga antidumpnings- tullarna skulle det dessutom bli nödvändigt att räkna om dumpningsmarginalerna. (12) (13) I enlighet med artikel 12 i grundförordningen gavs im- portörer/användare och exportörer tillfälle att lägga fram bevisning för att en nedgång i exportpriserna efter infö- randet av de ursprungliga åtgärderna eller otillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna i gemenskapen kunde hänföras till andra skäl än absorption av de slutgiltiga antidumpningstullarna. 1. Nedgång i exportpriserna Försäljningen av den berörda produkten med ursprung i Kina under den nya undersökningsperioden skedde som regel direkt till oberoende importörer/distributörer i EU. Utvecklingen av exportpriserna fastställdes på grundval av en jämförelse, för försäljning under samma leverans- villkor, mellan det genomsnittliga priset under den nya undersökningsperioden och det genomsnittliga priset un- der den ursprungliga undersökningsperioden. (14) Jämförelsen mellan de samarbetsvilliga företagens priser visade inte på någon nedgång i det genomsnittliga ex- portpriset för natriumcyklamat med ursprung i Kina. 2. Rörelser i återförsäljningspriserna i gemenskapen (15) Utvecklingen av priserna i gemenskapen på importörs- /distributörsnivå fastställdes på grundval av en jämförelse, för försäljning under samma leveransvillkor (Delivered Duty Paid, dvs. levererat förtullat, efter betalning av den konventionella tullen och antidumpningstullen), mellan det genomsnittliga återförsäljningspriset under den nya undersökningsperioden och det genomsnittliga återför- säljningspriset under den ursprungliga undersökningspe- rioden. Det bör noteras att den genomsnittliga konven- tionella tullen för import av natriumcyklamat med ur- sprung i Kina minskade med 1,5 % mellan de båda un- dersökningsperioderna. Återförsäljningspriserna fastställ- des på grundval av uppgifter som lämnats av den impor- tör i gemenskapen som svarade för den största delen av importen från den samarbetsvilliga exportören i Kina. (16) Jämförelsen visade att det genomsnittliga återförsäljnings- priset i gemenskapen, uttryckt i euro, för natriumcykla- mat med ursprung i Kina hade gått ned med 10 %. Växelkursförändringar (17) Det fastställdes att den natriumcyklamat som importerats från Kina hade fakturerats i US-dollar såväl under den ursprungliga undersökningsperioden som under den nya undersökningsperioden. Nedgången i euro i återför- säljningspriset i gemenskapen för natriumcyklamat måste därför bedömas med beaktande av förändringen mellan den ursprungliga undersökningsperioden och den nya undersökningsperioden i växelkursen mellan US-dollarn och euron. (18) Det fastställdes under undersökningen att US-dollarns värde i förhållande till euron hade gått ned med 35 % mellan den ursprungliga undersökningsperioden och den nya undersökningsperioden. När jämförelsen gjordes med beaktande av verkningarna av US-dollarns förlust i värde gentemot euron kunde det följaktligen inte fastställas nå- gon nedgång i återförsäljningspriserna i gemenskapen mellan den ursprungliga undersökningsperioden och den nya undersökningsperioden, i den mening som avses i artikel 12. 2 i grundförordningen. 3. Icke samarbetsvilliga företag (19) Det fastställdes i samband med den nya undersökningen att de båda exporterande tillverkare som omfattas av antidumpningstullsatsen 0 euro per kilo svarade för ungefär 60 % av den totala exporten av natriumcyklamat från Kina till EU under den nya undersökningsperioden och att den samarbetsvilliga exportören svarade för 35 % av denna export. (20) De icke samarbetsvilliga företagen svarade alltså endast för en liten del (mindre än 5 %) av den totala exporten av den berörda produkten till gemenskapen under den nya undersökningsperioden. Den landsomfattande tullsat- sen bör därför inte ändras. L 342/98 SV Europeiska unionens officiella tidning 24. 12. 2005 D. SLUTSATS (21) Med anledning av att det inte fastställdes någon nedgång i exportpriserna och att nedgången i återförsäljningspri- serna i gemenskapen för natriumcyklamat med ursprung i Kina var mindre än vad som kunde ha förväntats med tanke på växelkursförändringarna drogs slutsatsen att det inte hade skett någon absorption av de slutgiltiga anti- dumpningstullarna i den mening som avses i artikel 12. 2 i grundförordningen. (22) Undersökningen av eventuell absorption av de slutgiltiga antidumpningstullarna på import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Kina bör därför avslutas. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Undersökningen enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 384/96 av av antidumpningsåtgärderna beträffande import natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina avslutas härmed. Artikel 2 Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentlig- gjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdat i Bryssel den 19 december 2005. På kommissionens vägnar Peter MANDELSON Ledamot av kommissionen

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 458/98 av den 26 februari 1998 om fastställande av det högsta exportbidraget för korn inom ramen för den anbudsinfordran som avses i förordning (EG) nr 1337/97

1998-02-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/83345bc0-a9fc-4fe1-a679-792ea26bb2d1

swe

L 58/46 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 27. 2. 98 KOMMISSIONENS F(cid:153)RORDNING (EG) nr 458/98 av den 26 februari 1998 om fastst(cid:132)llande av det h(cid:148)gsta exportbidraget f(cid:148)r korn inom ramen f(cid:148)r den anbudsinfordran som avses i f(cid:148)rordning (EG) nr 1337/97 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA F(cid:153)RORDNING med beaktande av F(cid:148)rdraget om uppr(cid:132)ttandet av Euro- peiska gemenskapen, med beaktande av r(cid:134)dets f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden f(cid:148)r spannm(cid:134)l (1), senast (cid:132)ndrad genom kommissionens f(cid:148)rordning (EG) nr 923/96 (2), med beaktande av kommissionens f(cid:148)rordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa till(cid:132)mpningsf(cid:148)re- skrifter f(cid:148)r r(cid:134)dets f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de (cid:134)tg(cid:132)rder som skall vidtas vid st(cid:148)rningar inom spannm(cid:134)lssektorn (3), senast (cid:132)ndrad genom f(cid:148)rordning (EG) nr 2052/97 (4), s(cid:132)rskilt artikel 7 i denna, och med beaktande av f(cid:148)ljande: En anbudsinfordran f(cid:148)r bidrag och/eller avgift f(cid:148)r export av korn till alla tredje l(cid:132)nder har inletts genom kommis- sionens f(cid:148)rordning (EG) nr 1337/97 (5). I artikel 7 i f(cid:148)rordning (EG) nr 1501/95 f(cid:148)reskrivs att kommissionen p(cid:134) grundval av de meddelade anbuden och i enlighet med det f(cid:148)rfarande som f(cid:148)reskrivs i artikel 23 i f(cid:148)rordning (EEG) nr 1766/92, kan besluta att fast- st(cid:132)lla ett h(cid:148)gsta exportbidrag, varvid h(cid:132)nsyn tas till de kriterier som avses i artikel 1 i f(cid:148)rordning (EG) nr 1501/ 95. I detta fall tilldelas kontraktet den eller de anbudsgi- vare vars anbud (cid:132)r p(cid:134) samma niv(cid:134) eller l(cid:132)gre (cid:132)n det h(cid:148)gsta bidraget, samt den eller de anbudsgivare vars anbud avser en exportavgift. Till(cid:132)mpningen av ovann(cid:132)mnda kriterier p(cid:134) det nuvarande marknadsl(cid:132)get f(cid:148)r ifr(cid:134)gavarande spannm(cid:134)l medf(cid:148)r att det h(cid:148)gsta exportbidraget fastst(cid:132)lls till det belopp som anges i artikel 1. De (cid:134)tg(cid:132)rder som f(cid:148)reskrivs i denna f(cid:148)rordning (cid:132)r f(cid:148)ren- fr(cid:134)n F(cid:148)rvaltningskommitt(cid:130)n f(cid:148)r liga med yttrandet spannm(cid:134)l. H(cid:142)RIGENOM F(cid:153)RESKRIVS F(cid:153)LJANDE. Artikel 1 F(cid:148)r de anbud som meddelats fr(cid:134)n och med den 20 till och med den 26 februari 1998 inom ramen f(cid:148)r den anbudsinfordran som avses i f(cid:148)rordning (EG) nr 1337/97 (cid:132)r det h(cid:148)gsta exportbidraget f(cid:148)r korn fastst(cid:132)llt till 30,50 ecu per ton. Artikel 2 Denna f(cid:148)rordning tr(cid:132)der i kraft den 27 februari 1998. Denna f(cid:148)rordning (cid:132)r till alla delar bindande och direkt till(cid:132)mplig i alla medlemsstater. Utf(cid:132)rdad i Bryssel den 26 februari 1998. P(cid:134) kommissionens v(cid:132)gnar Franz FISCHLER Ledamot av kommissionen (1) EGT L 181, 1. 7. 1992, s. 21. (2) EGT L 126, 24. 5. 1996, s. 37. (3) EGT L 147, 30. 6. 1995, s. 7. (4) EGT L 287, 21. 10. 1997, s. 14. (5) EGT L 184, 12. 7. 1997, s. 1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1941/96 av den 8 oktober 1996 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1996-10-08

http://publications.europa.eu/resource/cellar/28272b09-adcf-4f50-9b86-a74780dc28ba

swe

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG med hänsyn till tillfälliga bestämmelser om mervärdesskattesatser {SEK(2007) 910}

2007-07-05

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a044cc5e-f9a9-475a-ad5a-cb28ed883a68

swe

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 5. 7. 2007 KOM(2007) 381 slutlig 2007/0136 (CNS) Förslag till RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2006/112/EG med hänsyn till tillfälliga bestämmelser om mervärdesskattesatser {SEK(2007) 910} (framlagt av kommissionen) SV SV MOTIVERING 1) MOTIV OCH SYFTE 110 • Förslagets syfte I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet om andra mervärdesskattesatser än standardsatserna för mervärdesskatt1 har kommissionen inlett ett omfattande samråd om användningen av reducerade satser, i syfte att identifiera en hållbar strategi som alla medlemsstater kan acceptera och som kan utgöra ett steg framåt för EU. I detta meddelande redogörs det för de viktigaste resultaten av den undersökning som Copenhagen Economics har genomfört åt kommissionen2. Undersökningen rörde främst vilka effekter reducerade mervärdesskattesatser och undantag på detta område har, inte bara på tjänster som tillhandahålls lokalt, utan också mer allmänt, bland annat i fråga om ekonomisk tillväxt, sysselsättning och den inre marknadens funktion. Effekterna på inkomstfördelning, den informella ekonomin och efterlevnadskostnader för näringslivet beaktades också. Det kommer att ta lång tid att identifiera en lämplig strategi för framtiden. Under tiden måste det undvikas att vissa medlemsstater tvingas ändra de mervärdesskattesatser som i dag tillämpas på deras territorium innan entydiga riktlinjer om användning av andra skattesatser än standardsatsen har överenskommits i rådet. 120 • Allmän bakgrund I den undersökning som genomförts av Copenhagen Economics kommer man fram till att en enda sats för mervärdesskatten är den i särklass bästa lösningen ur en rent ekonomisk synvinkel. Det skulle alltså medföra stora fördelar om man kunde sträva efter enhetligare satser. I vissa utvalda sektorer kan det emellertid finnas särskilda fördelar med reducerade mervärdesskattesatser. I detta meddelande påpekar kommissionen att även om reducerade satser genom att avvika från standardsatserna kan tyckas leda till snedvridning ur ekonomisk synvinkel, och kan påverka den skattemässiga neutraliteten, tillämpas de i praktiken i större eller mindre utsträckning i alla medlemsstater utom en. Detta görs inte bara på grundval av allmänna bestämmelser som gäller för alla medlemsstater utan också på grundval av olika tillfälliga undantag som beviljats enskilda medlemsstater. Dessa undantag ger antingen rätt att avvika från den skattesats som fastställs i lagstiftningen (nollskattesats, superreducerade skattesatser under 5 %), eller också berör de produkter som borde beskattas enligt standardsatsen (som den s. k. "parkeringssatsen" som fastställs till minimalt 12 %), eller så kan de avse både och. Under den senaste utvidgningen beviljades undantag med exakt fastställda tidsfrister, 1 2 KOM(2007) 380 slutlig Copenhagen Economics ApS, Nyropsgade 13/1, DK-1602 Köpenhamn SV 2 SV men i tidigare utvidgningssammanhang sattes undantagen till dess att det "slutgiltiga systemet" för transaktioner inom gemenskapen träder i kraft3. Eftersom något slutgiltigt system aldrig har antagits – och inte heller kommer att antas under en överskådlig framtid – förblir dessa övergångsarrangemang i kraft till rådet fattar ett nytt enhälligt beslut. De medlemsstater som anslöt sig till EU efter den 1 januari 1995 har mer enligt för anslutningsförhandlingarna, i många fall t. ex. till slutet av 2007. begränsade tidsfrister tillfälliga undantag sina KOMMISSIONENS BEDÖMNING Vissa undantag täcks av allmänna bestämmelser om reducerade skattesatser eller kan komma att omfattas av resultaten av den politiska debatten om de reducerade skattesatsernas omfång och nivå. Rådet behöver emellertid tid för att nå en allmän överenskommelse: det finns i praktiken inga realistiska förutsättningar för att detta skulle kunna ske före slutet av 2007. Det innebär att vissa medlemsstaters undantag kommer att löpa ut, medan andra kommer att fortsätta att dra fördel av sina undantag. Denna olika behandling ger medlemsstaterna ojämlika chanser, utan att vara konkret motiverad. Denna orättvisa situation skulle definitivt leda till oacceptabla spänningar. Därför bör de flesta undantag som snart löper ut tillfälligt förlängas till slutet av 2010, dvs. tills minimisatsen på 15 % för standardsatsen och experimentet med tillämpning av reducerad mervärdesskattesats för vissa arbetsintensiva tjänster löper ut. Om undantagen strider mot en smidigt fungerande inre marknad och/eller mot andra EU-strategier (t. ex. undantag för kol, koks, eldningsolja, råolja) eller redan omfattas av allmänna bestämmelser om skattesatser (t. ex. för fjärrvärme) kan de emellertid inte förlängas. För de sektorer som förmodligen kommer att dominera rådets debatt, som restaurang- och bostadssektorn, eller frågan om fortsatt nollskattesats för livsmedel och läkemedel, kan undantagen emellertid förlängas. En sådan selektiv förlängning syftar till att undvika att medlemsstater som i dag tillämpar undantag skulle behöva anpassa sina skattenivåer i år och sedan tillåtas återgå till sina gamla satser vid ett senare tillfälle. Därigenom skulle de europeiska institutionerna till slutet av 2010 kunna vidareutveckla ett samstämmigt agerande i fråga om mervärdesskattesatser. • Gällande bestämmelser Ärendet avser genomförandet av artiklarna 123–130 i direktiv 2006/112/EG. • Förenlighet med EU:s övriga politik och målsättningar Detta förslag är helt i linje med EU:s etablerade momspolitik och annan EU-politik. Förslaget syftar till att av praktiska skäl förlänga vissa undantag som löper ut den 31 december 2007. Därigenom skulle rådet få tid att besluta om de reducerade skattesatsernas framtida omfattning och nivå. Förslaget ingår i en allmän satsning som ska vara i linje med EU:s allmänna politik och målsättningar, bland annat Lissabonstrategin. Målet är att uppnå samstämmighet i fråga om reducerade Direktiv 2006/112/EG, 28. 11. 2006, EUT L 347, 11. 12. 2006, s. 1. Se rubrik VIII, kapitel 4 (Särskilda bestämmelser som skall tillämpas fram till införandet av en slutlig ordning) och kapitel 5 (Tillfälliga bestämmelser). 130 140 3 SV 3 SV mervärdesskattesatser, utgående från en undersökning som en oberoende ekonomisk tankesmedja genomfört. Undersökningen rör effekterna av reducerade skattesatser på lokalt tillhandahållna tjänster, bland annat vad gäller sysselsättning, ekonomisk tillväxt och den inre marknadens funktion. Förslaget skulle inte leda till att undantag som strider mot den inre marknadens korrekta funktion och/eller annan EU-politik (t. ex. undantag för insatsvaror i jordbruket, kol, olja etc. som är oförenliga med energi- och miljömål). 2) SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNING • Samråd med berörda parter och konsekvensbedömning 219 Ej tillämpligt. • Extern experthjälp 229 230 305 310 329 Någon extra extern experthjälp har inte behövts. Den undersökning som Copenhagen Economics genomfört om reducerade skattesatser var tillräcklig. • Konsekvensbedömning Genom detta direktivförslag förlängs den nuvarande situationen endast för en begränsad tid. Den undersökning som Copenhagen Economics genomfört om reducerade skattesatser ger tillräckligt material för en konsekvensbedömning. 3) RÄTTSLIGA ASPEKTER • Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Att på selektiv basis förlänga de undantag i fråga om momsskattesatser som beviljats de medlemsstater som anslöt sig till EU efter den 1 januari 1995 fram till den 31 december 2010. • Rättslig grund Artikel 93 i fördraget. • Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom förslaget inte omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet. Syftena med direktivet kan inte uppnås i tillräcklig grad av medlemsstaterna själva av följande skäl: Gemenskapen har redan infört harmoniserade bestämmelser om tillämpningen av reducerade momssatser, nämligen i rådets direktiv 2006/112/EG. Dessa kan endast ändras eller förlängas genom en gemenskapsrättsakt, och medlemsstaternas lagstiftning får inte avvika från de harmoniserade bestämmelserna. Därför kan förslagets mål endast uppnås genom gemenskapsåtgärder, och endast SV 4 SV gemenskapen kan garantera att alla EU:s medborgare behandlas lika. Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen. • Proportionalitetsprincipen Förslaget är av följande skäl förenligt med proportionalitetsprincipen. Direktivet ger vissa medlemsstater rätt att fortsätta att avvika från de normala reglerna på momssatsområdet. Det är inget krav. Med hänsyn tagen till förlängningens begränsade omfattning och varaktighet står åtgärden i proportion till syftet. Direktivet innebär inga finansiella konsekvenser för gemenskapen. Reducerade mervärdesskattesatser kan visserligen medföra minskade inkomster för den offentliga sektorn, men de belastar inte de ekonomiska aktörerna, och konsumenterna torde i princip ha fördel av fortsatt reducerade satser, i den utsträckning detta återspeglas i slutpriserna. • Val av regleringsform Föreslagen regleringsform: direktiv. Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: Genom förslaget förlängs tillämpningsperioden för undantag som redan antagits i ett direktiv. 331 332 341 342 4) BUDGETKONSEKVENSER 409 Förslaget påverkar inte gemenskapens budget. 5) ÖVRIGA UPPLYSNINGAR • Översyn/ändring/tidsbegränsning 533 570 Förslaget innehåller en bestämmelse om tidsbegränsning. • Närmare redogörelse för förslaget Avseende artikel 1 Undantag som redan täcks av allmänna bestämmelser om skattesatser förlängs inte: detta rör de undantag avseende naturgas, el och fjärrvärme (artikel 102) och ved (artikel 122) som beviljats Tjeckien och Estland. Undantag som strider mot annan gemenskapspolitik förlängs inte: detta rör de undantag avseende kol, koks, eldningsolja och olja som beviljats Estland. Undantag som strider mot den inre marknadens smidiga fungerande förlängs inte: detta rör det undantag för en superreducerad skattesats för insatsvaror i jordbruket som beviljats Polen. Det bör noteras att den reducerade skattesats som tillåts enligt bilaga 3 kan tillämpas på sådana produkter. SV 5 SV Undantag som de berörda medlemsstaterna redan avstått ifrån förlängs inte, eftersom de är överflödiga. Detta rör Ungern och Slovakien. Undantagen avseende följande punkter förlängs: • Reducerade skattesatser i sektorer som kommer att dominera debatten i rådet, bland annat restaurang- och bostadssektorn. Detta rör Tjeckien, Cypern, Polen och Slovakien. • Nollskattesatser eller superreducerade skattesatser för livsmedel, böcker och läkemedel. Detta rör Cypern, Malta och Polen. Artiklarna 2, 3 och 4: Slutbestämmelser. SV 6 SV 2007/0136 (CNS) Förslag till RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2006/112/EG med hänsyn till tillfälliga bestämmelser om mervärdesskattesatser EUROPEISKA UNIONENS RÅD med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93, med beaktande av kommissionens förslag4, med beaktande av Europaparlamentets yttrande5, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande6, och av följande skäl: (1) (2) (3) (4) (5) 4 5 6 7 I rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt7 tillåts vissa undantag i fråga om mervärdesskattesatser. Vissa av dessa undantag löper ut et visst datum, medan andra löper fram till dess att slutgiltiga bestämmelser antagits. inre marknadens För att garantera en jämlikare behandling i olika medlemsstater bör undantag som inte fungerande eller mot annan strider mot den gemenskapspolitik förlängs till slutet av 2010, då den minimisats på 15 % för mervärdesskattens standardsats löper ut, och experimentet med tillämpning av reducerade skattesatser för arbetsintensiva tjänster slutförts. Däremot bör vissa andra undantag inte förlängas. smidiga De undantag som beviljats Tjeckien och Estland för tillhandahållandet av naturgas, el och fjärrvärme bör inte förlängas eftersom de redan täcks av allmänna bestämmelser om reducerade skattesatser. Det undantag som beviljats Estland för tillhandahållandet av kol, eldningsolja och råolja bör inte förlängas eftersom det strider mot annan gemenskapspolitik. Det undantag som tillåter Polen att tillämpa en superreducerad skattesats för tillhandahållandet av varor och tjänster som normalt sett är avsedda för användning EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EUT C […], […], s. […]. EGT L 347, 11. 12. 2006, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2006/138/EG (EUT L 384, 29. 12. 2006, s. 92). SV 7 SV inom jordbruksproduktionen bör inte förlängas, eftersom det är oförenligt med den inre marknadens smidiga fungerande. (6) De undantag som beviljats Ungern och Slovakien bör inte förlängas eftersom dessa medlemsstater inte eller inte längre tillämpar en reducerad skattesats. (7) Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Direktiv 2006/112/EG skall ändras på följande sätt: (1) Artikel 123 skall ersättas med följande: "Artikel 123 (2) (3) (4) (5) (6) Från och med den 1 januari 2008 och fram till och med den 31 december 2010 får Tjeckien fortsätta att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på minst 5 % för byggarbeten som avser bostadshus och som inte tillhandahålls inom ramen för en social strategi, och med undantag av byggnadsmaterial. " Artikel 124 skall utgå. I artikel 125. 1 och 125. 2 ska "till och med den 31 december 2007" ersättas med "från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2010". Artikel 126 skall utgå. I artikel 127 skall "den 1 januari 2010" ersättas med "den 31 december 2010". Artikel 128 skall ersättas med följande: "Artikel 128 1. Från och med den 1 januari 2008 och fram till och med den 31 december 2010 får Polen bevilja ett undantag från skatteplikt med rätt till avdrag av mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av vissa böcker och specialiserade tidskrifter. 2. Från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2010 eller fram till dess att definitiva bestämmelser antas enligt artikel 402, beroende på vilket som inträffar först, får Polen fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 7 % för restaurangtjänster. 3. Från och med den 1 januari 2008 och till och med den 31 december 2010 får Polen fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 3 % för livsmedel enligt punkt 1 i bilaga III. 4. Från och med den 1 januari 2008 och till och med den 31 december 2010 får Polen fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 7 % för tjänster som inte utförs SV 8 SV inom ramen för en social strategi, inom området bygge, renovering och ombyggnad av bostäder, med undantag för byggmaterial, och för tillhandahållande före första inflyttning av bostäder eller delar av bostäder enligt artikel 12. 1 a. (7) I artikel 129. 1 och 129. 2 ska "till och med den 31 december 2007" ersättas med "från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2010". (8) Artikel 130 skall utgå. Artikel 2 Införlivande 1. 2. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den […]. De skall genast överlämna tillsammans med en texterna jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. till dessa bestämmelser till kommissionen När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. till de centrala till kommissionen överlämna Medlemsstaterna skall bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. texten Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts. Artikel 3 Artikel 4 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den [. ] På rådets vägnar Ordförande […] SV 9 SV

Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EU) nr. 1312/2011 af 19. december 2011 om ændring af Rådets forordning (EF) nr. 1698/2005 for så vidt angår visse bestemmelser om finansiel forvaltning for visse medlemsstater, der er i eller trues af alvorlige vanskeligheder med hensyn til deres finansielle stabilitet

2011-12-19

http://publications.europa.eu/resource/cellar/4cff9741-6fac-4540-b3c5-671a985930d9

dan

L_2011339DA. 01000101. xml 21. 12. 2011    DA Den Europæiske Unions Tidende L 339/1 EUROPA-PARLAMENTETS OG RÅDETS FORORDNING (EU) Nr. 1312/2011 af 19. december 2011 om ændring af Rådets forordning (EF) nr. 1698/2005 for så vidt angår visse bestemmelser om finansiel forvaltning for visse medlemsstater, der er i eller trues af alvorlige vanskeligheder med hensyn til deres finansielle stabilitet EUROPA-PARLAMENTET OG RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, særlig artikel 42 og 43, under henvisning til forslag fra Europa-Kommissionen, efter fremsendelse af udkast til lovgivningsmæssig retsakt til de nationale parlamenter, under henvisning til udtalelse fra Det Europæiske Økonomiske og Sociale Udvalg (1), efter den almindelige lovgivningsprocedure (2), og ud fra følgende betragtninger: (1) Den hidtil værste globale finansielle krise og hidtil værste økonomiske nedgang har alvorligt skadet både den økonomiske vækst og den finansielle stabilitet og medført en kraftig forringelse af de finansielle og økonomiske vilkår i en række medlemsstater. Der er navnlig visse medlemsstater, som er i eller trues af alvorlige vanskeligheder, herunder navnlig vanskeligheder forbundet med problemer med deres økonomiske vækst og finansielle stabilitet og med en forværring af deres underskud og gæld, som skyldes de internationale økonomiske og finansielle forhold. (2) Der er allerede truffet en række vigtige foranstaltninger til at imødegå krisens negative virkninger, herunder ændringer af de lovgivningsmæssige rammer, men finanskrisens indvirkning på realøkonomien, arbejdsmarkedet og borgerne mærkes overalt. Presset på medlemsstaternes finansielle ressourcer vokser, og derfor bør der nu tages yderligere skridt til at lette dette pres via maksimal og bedst mulig udnyttelse af midlerne fra Den Europæiske Landbrugsfond for Udvikling af Landdistrikterne (»ELFUL«). (3) På grundlag af artikel 122, stk. 2, i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, hvori det fastsættes, at Unionen kan yde finansiel støtte til en medlemsstat, som er i vanskeligheder eller har alvorlig risiko for store vanskeligheder som følge af usædvanlige begivenheder, som den ikke selv er herre over, er der ved Rådets forordning (EU) nr. 407/2010 af 11. maj 2010 om oprettelse af en europæisk finansiel stabiliseringsmekanisme (3) indført en sådan mekanisme med henblik på at bevare den finansielle stabilitet i Unionen. (4) Ved Rådets gennemførelsesafgørelse 2011/77/EU (4) og 2011/344/EU (5) fik henholdsvis Irland og Portugal tildelt sådan finansiel EU-støtte. Grækenland havde allerede alvorlige problemer med sin finansielle stabilitet, inden forordning (EU) nr. 407/2010 trådte i kraft, og modtog finansiel støtte bl. a. fra andre medlemsstater i euroområdet. (5) Ved Rådets forordning (EF) nr. 332/2002 af 18. februar 2002 om indførelse af en mekanisme for mellemfristet betalingsbalancestøtte til medlemsstaterne (6) blev der indført et instrument, hvorved det fastsættes, at Rådet yder mellemfristet finansiel støtte, når en medlemsstat, der ikke deltager i euroen, er i vanskeligheder eller risikerer alvorlige vanskeligheder med hensyn til sin betalingsbalance. (6) Ved Rådets beslutning 2009/102/EF (7), 2009/290/EF (8) og 2009/459/EF (9) fik henholdsvis Ungarn, Letland og Rumænien tildelt sådan finansiel støtte. (7) Den periode, hvor der kan ydes finansiel støtte til Irland, Ungarn, Letland, Portugal og Rumænien er fastsat i de respektive rådsbeslutninger og -afgørelser. Støtten til Ungarn udløb den 4. november 2010. (8) For Grækenland trådte aftalen mellem kreditorerne, som blev indgået sammen med lånefacilitetsaftalen, i kraft den 11. maj 2010. Det er i aftalen mellem kreditorerne fastsat, at disponibilitetsperioden udløber på treårsdagen for nævnte aftales indgåelse. (9) Den 11. juli 2011 undertegnede finansministrene fra de 17 medlemsstater i euroområdet traktaten om oprettelse af den europæiske stabiliseringsmekanisme (ESM). Nævnte traktat er en følge af Det Europæiske Råds afgørelse 2011/199/EU af 25. marts 2011 om ændring af artikel 136 i traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde med hensyn til en stabilitetsmekanisme for de medlemsstater, der har euroen som valuta (10). Det forventes, at ESM senest i 2013 påtager sig de opgaver, som nu varetages af den europæiske finansielle stabiliseringsfacilitet (EFSF) og den europæiske finansielle stabiliseringsmekanisme (EFSM). (10) Det Europæiske Råd udtrykte i sine konklusioner af 23. og 24. juni 2011 tilfredshed med Kommissionens plan om at skabe øget synergi mellem låneprogrammet for Grækenland og EU-fondene og støttede alle bestræbelser på at øge Grækenlands kapacitet til at udnytte midler fra EU-fondene til at stimulere vækst og beskæftigelse ved igen at fokusere på at forbedre konkurrenceevnen og skabe beskæftigelse. Endvidere udtrykte Det Europæiske Råd i konklusionerne tilfredshed med og støtte til, at Kommissionen og medlemsstaterne udarbejder et omfattende program for teknisk bistand til Grækenland. Nærværende ændring af Rådets forordning (EF) nr. 1698/2005 af 20. september 2005 om støtte til udvikling af landdistrikterne fra Den Europæiske Landbrugsfond for Udvikling af Landdistrikterne (ELFUL) (11) er et led i disse bestræbelser på at skabe øget synergi. (11) For at lette forvaltningen af EU-midlerne, bidrage til at fremskynde investeringer i medlemsstaterne og regionerne og øge midlernes indvirkning på økonomien er det nødvendigt at tillade en forhøjelse af ELFUL-bidragssatsen til højst 95 % af de støtteberettigede offentlige udgifter i de regioner, der er omfattet af konvergensmålet, og en forhøjelse til højst 85 % af de støtteberettigede offentlige udgifter i andre regioner, der er i alvorlige vanskeligheder med hensyn til deres finansielle stabilitet. (12) I overensstemmelse med de generelle principper i henhold til forordning (EF) nr. 1698/2005 må de forhøjede medfinansieringssatser kun anvendes for betalinger, der finder sted, efter at de respektive programmer for udvikling af landdistrikterne, herunder de nye finansieringsplaner, er blevet godkendt af Kommissionen. Der bør derfor også fastsættes nærmere bestemmelser for, hvornår medlemsstaterne må gøre brug af denne mulighed, ligesom det bør fastsættes, hvilken mekanisme der skal sikre denne mulighed. (13) Den midlertidige forhøjelse af medfinansieringssatserne bør også tages op til overvejelse inden for rammerne af de budgetbegrænsninger, som alle medlemsstaterne står over for, og disse budgetbegrænsninger bør afspejles på passende vis i Den Europæiske Unions almindelige budget. Da hovedformålet med mekanismen er at løse specifikke aktuelle problemer, bør anvendelsen af den desuden være begrænset til udgifter, som de udbetalende organer har pådraget sig senest den 31. december 2013. (14) Forordning (EF) nr. 1698/2005 bør derfor ændres i overensstemmelse hermed. (15) Da det haster med at finde løsninger på den økonomiske krise, bør denne forordning træde i kraft umiddelbart efter offentliggørelsen — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 I artikel 70 i forordning (EF) nr. 1698/2005 indsættes følgende stykke efter stk. 4b: »4c. Uanset lofterne i stk. 3, 4 og 5 kan ELFUL's bidrag forhøjes til højst 95 % af de støtteberettigede offentlige udgifter i de regioner, der er omfattet af konvergensmålet, i regionerne i den yderste periferi og for de mindre øer i Det Ægæiske Hav og til højst 85 % af de støtteberettigede offentlige udgifter i andre regioner. Disse satser gælder for støtteberettigede udgifter, der nyanmeldes i hver godkendt anmeldelse af udgifter, der pådrages i den periode, hvor en medlemsstat opfylder én af følgende betingelser: a) medlemsstaten får stillet finansiel støtte til rådighed i henhold til Rådets forordning (EF) nr. 407/2010 af 11. maj 2010 om oprettelse af en europæisk finansiel stabiliseringsmekanisme (12) eller har fået stillet sådan støtte til rådighed af andre medlemsstater i euroområdet, før nævnte forordnings ikrafttræden b) medlemsstaten får stillet mellemfristet finansiel støtte til rådighed i overensstemmelse med Rådets forordning (EF) nr. 332/2002 af 18. februar 2002 om indførelse af en mekanisme for mellemfristet betalingsbalancestøtte til medlemsstaterne (13) c) medlemsstaten får stillet finansiel støtte til rådighed i henhold til traktaten om oprettelse af den europæiske stabiliseringsmekanisme. En medlemsstat, som ønsker at gøre brug af undtagelsen i første afsnit, indsender en anmodning til Kommissionen om tilsvarende ændring af sit program for udvikling af landdistrikterne. Undtagelsen gælder fra Kommissionens godkendelse af programændringen, indtil medlemsstaten ikke længere opfylder nogen af betingelserne i første afsnit, litra a), b) eller c). Under alle omstændigheder gælder undtagelsen i første afsnit kun for udgifter, som de udbetalende organer har pådraget sig senest den 31. december 2013. Når undtagelsen i første afsnit ophører med at gælde, indsender medlemsstaten et forslag til ændring af programmet, herunder en ny finansieringsplan, der overholder de maksimale satser gældende før undtagelsen, til Kommissionen. Hvis en medlemsstat ikke indsender et forslag til ændring af sit program for udvikling af landdistrikterne, herunder en ny finansieringsplan, pr. den dato, hvor undtagelsen ophører med at gælde i medfør af andet afsnit, til Kommissionen, eller hvis den meddelte finansieringsplan ikke overholder lofterne i stk. 3, 4 og 5, anvendes disse lofter fra den pågældende dato. Artikel 2 Denne forordning træder i kraft på dagen for offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 19. december 2011. På Europa-Parlamentets vegne J. BUZEK Formand På Rådets vegne M. KOROLEC Formand (1)  Udtalelse af 27. 10. 2011. (2)  Europa-Parlamentets holdning af 13. 12. 2011 (endnu ikke offentliggjort i EUT) og Rådets afgørelse af 15. 12. 2011. (3)  EUT L 118 af 12. 5. 2010, s. 1. (4)  EUT L 30 af 4. 2. 2011, s. 34. (5)  EUT L 159 af 17. 6. 2011, s. 88. (6)  EFT L 53 af 23. 2. 2002, s. 1. (7)  EUT L 37 af 6. 2. 2009, s. 5. (8)  EUT L 79 af 25. 3. 2009, s. 39. (9)  EUT L 150 af 13. 6. 2009, s. 8. (10)  EUT L 91 af 6. 4. 2011, s. 1. (11)  EUT L 277 af 21. 10. 2005, s. 1. (12)  EUT L 118 af 12. 5. 2010, s. 1. (13)  EFT L 53 af 23. 2. 2002, s. 1. «

Anmeldelse af en planlagt fusion (Sag COMP/M.5715 — Leisure Park Holdings/Activos Port Aventura) — Behandles eventuelt efter den forenklede procedure EØS-relevant tekst

2009-11-12

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a166f352-c1d0-4308-b7f5-c19041170881

dan

C_2009271DA. 01001801. xml 12. 11. 2009    DA Den Europæiske Unions Tidende C 271/18 Anmeldelse af en planlagt fusion (Sag COMP/M. 5715 — Leisure Park Holdings/Activos Port Aventura) Behandles eventuelt efter den forenklede procedure (EØS-relevant tekst) 2009/C 271/09 1. Den 5. november 2009 modtog Kommissionen i overensstemmelse med artikel 4 i Rådets forordning (EF) nr. 139/2004 (1) anmeldelse af en planlagt fusion, hvorved Leisure Park Holdings S. A. (»Leisure«, Luxembourg), der kontrolleres af Investindustrial Group (»Investindustrial«, Jersey-Kanaløerne), og Criteria Caixa Corp. S. A. (»Criteria«, Spanien), der tilhører La Caixa-koncernen (»La Caixa«, Spanien) gennem opkøb af aktier i et nyoprettet selskab erhverver fælles kontrol over Activos Port Aventura (»Port Aventura Assets«), jf. forordningens artikel 3, stk. 1, litra b). 2. De deltagende virksomheder er aktive på følgende områder: — Leisure: er et datterselskab af Investindustrial, en koncern, der er aktiv inden for investering i privat egenkapital, — Criteria: er et investeringsselskab, der især er aktiv inden for industrien og finanssektoren, — Port Aventura Assets: skal være aktiv inden for drift af forlystelsesparker. 3. Efter en foreløbig gennemgang af sagen finder Kommissionen, at den anmeldte fusion muligvis falder ind under forordning (EF) nr. 139/2004. Den har dog endnu ikke taget endelig stilling hertil. Det bemærkes, at denne sag eventuelt vil blive behandlet efter den forenklede procedure i overensstemmelse med Kommissionens meddelelse om en forenklet procedure til behandling af visse fusioner efter Rådets forordning (EF) nr. 139/2004 (2). 4. Kommissionen opfordrer hermed alle interesserede til at fremsætte deres eventuelle bemærkninger til den planlagte fusion. Bemærkningerne skal være Kommissionen i hænde senest ti dage efter offentliggørelsen af denne meddelelse og kan med angivelse af sag COMP/M. 5715 — Leisure Park Holdings/Activos Port Aventura sendes til Kommissionen pr. fax (+32 22964301 eller 22967244) eller pr. brev til følgende adresse: Europa-Kommissionen Generaldirektoratet for Konkurrence Registreringskontoret for Fusioner 1049 Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË (1)  EUT L 24 af 29. 1. 2004, s. 1. (2)  EUT C 56 af 5. 3. 2005, s. 32

Mål T-216/17: Talan väckt den 7 april 2017 – Mabrouk mot rådet

2017-04-07

http://publications.europa.eu/resource/cellar/141b38a8-54c8-11e7-a5ca-01aa75ed71a1

swe

C_2017195SV. 01003401. xml 19. 6. 2017    SV Europeiska unionens officiella tidning C 195/34 Talan väckt den 7 april 2017 – Mabrouk mot rådet (Mål T-216/17) (2017/C 195/47) Rättegångsspråk: engelska Parter Sökande: Mohamed Marouen Ben Ali Ben Mohamed Mabrouk (Tunis, Tunisien) (ombud: advokaterna J-R. Farthouat och N. Boulay samt S. Crosby, Solicitor) Svarande: Europeiska unionens rådet Yrkanden Sökanden yrkar att tribunalen ska — ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2017/153 av den 27 januari 2017 om ändring av beslut 2011/72 (Gusp) om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien (EUT L 23, 2007, s. 19), i den del det avser sökanden, och — förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. Grunder och huvudargument Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder. 1. Första grunden: Sökanden har gjort gällande att frysningen av hans tillgångar inte gjorts i enlighet med principen om en skälig tid, fastlagd i artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. 2. Andra grunden: Sökanden har gjort gällande att det inte finns tillräcklig grund för frysningen av tillgångar: — I motsats till vad som framgår av de bevis som sökanden företett har rådet funnit sökandens tillgångar vara olagliga dock utan att motivera sitt beslut. — Genom att anse att sökandens tillgångar är olagliga har rådet gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, om rådet ens har gjort någon bedömning. — Frysningen av tillgångarna saknar grund, eftersom den gjorts för att bistå Tunisien med att återvinna bortförda tillgångar. Sökandens tillgångar har emellertid inte varit föremål för något bortförande. 3. Den tredje grunden: Sökanden har anfört att frysningen av tillgångarna åsidosätter hans rätt till arbete, eftersom den gjorts efter det att president Ben Ali avsatts. 4. Den fjärde grunden: Sökanden har gjort gällande att frysningen i vilket fall som helst är oproportionerlig och åsidosätter sökandens äganderätt

Sag C-445/15: Kendelse afsagt af Domstolens præsident den 5. februar 2016 — The Queen, på vegne af Nutricia Ltd mod Secretary of State for Health (anmodning om præjudiciel afgørelse fra High Court of Justice Queen’s Bench Division (Administrative Court) — Det Forenede Kongerige)

2016-02-05

http://publications.europa.eu/resource/cellar/378ba074-053d-11e6-b713-01aa75ed71a1

dan

C_2016136DA. 01002303. xml 18. 4. 2016    DA Den Europæiske Unions Tidende C 136/23 Kendelse afsagt af Domstolens præsident den 5. februar 2016 — The Queen, på vegne af Nutricia Ltd mod Secretary of State for Health (anmodning om præjudiciel afgørelse fra High Court of Justice Queen’s Bench Division (Administrative Court) — Det Forenede Kongerige) (Sag C-445/15) (1) (2016/C 136/31) Processprog: engelsk Domstolens præsident har besluttet, at sagen skal slettes af registret. (1)  EUT C 354 af 26. 10. 2015

Anmeldelse af en planlagt fusion (Sag M.11305 — APG / PLATINUM COMPASS / INA / PT RAFFLESIA) — Behandles eventuelt efter den forenklede procedure

2023-10-06

http://publications.europa.eu/resource/cellar/cd992026-63e1-11ee-9220-01aa75ed71a1

dan

C_202300151DA. 000101. fmx. xml Tidende Den Europæiske Unions DA Serie C C/2023/151 6. 10. 2023 Anmeldelse af en planlagt fusion (Sag M. 11305 — APG / PLATINUM COMPASS / INA / PT RAFFLESIA) Behandles eventuelt efter den forenklede procedure (EØS-relevant tekst) (C/2023/151) 1. Den 26. september 2023 modtog Kommissionen i overensstemmelse med artikel 4 i Rådets forordning (EF) nr. 139/2004 anmeldelse af en planlagt fusion (1). Anmeldelsen vedrører følgende virksomheder: — APG Asset Management N. V. (»APG«, Nederlandene), der kontrolleres af Stichting Pensioenfonds ABP — Platinum Compass B 2018 RSC Limited (»Platinum Compass«, De Forenede Arabiske Emirater), der kontrolleres af Abu Dhabi Investment Authority (»ADIA«) — Indonesia Investment Authority (»INA«, Indonesien), der kontrolleres af Indonesiens regering — PT Rafflesia Investasi Indonesia (»PT Rafflesia«, Indonesien), der i øjeblikket kontrolleres af INA. APG, Platinum Compass og INA erhverver fælles kontrol, jf. fusionsforordningens artikel 3, stk. 1, litra b), og artikel 3, stk. 4, over PT Rafflesia. Den planlagte fusion gennemføres gennem opkøb af aktier. 2. De deltagende virksomheder er aktive på følgende områder: — APG forvalter APG Infrastructure Pool 2020-2021, en gensidig fond med fokus på investeringer i infrastruktur — Platinum Compass fokuserer på investeringer i infrastruktur og ejer en række minoritetsandele. Moderselskabet for Platinum Compass, ADIA, er en offentlig institution, der blev oprettet af Emiratet Abu Dhabi i 1976 som et uafhængigt investeringsselskab — INA er Indonesiens statsejede investeringsfond, som har omfattende og fuld beføjelse til at udføre investeringsaktiviteter og træffe uafhængige investeringsbeslutninger. 3. Virksomheden PT Rafflesia er aktiv på følgende områder: PT Rafflesia beskæftiger sig med investering, forvaltning, drift og vedligeholdelse samt optimering af betalingsveje og/eller virksomheder, der opkræver vejafgifter, i Indonesien. PT Rafflesia ejer og kontrollerer i øjeblikket to koncessioner for betalingsveje i Indonesien, nemlig PT Semesta Marga Raya og PT Pejagan Pemalang Tol Road. 4. Efter en foreløbig gennemgang af sagen finder Kommissionen, at den anmeldte fusion muligvis er omfattet af fusionsforordningen. Den har dog endnu ikke taget endelig stilling hertil. Det bemærkes, at denne sag eventuelt vil blive behandlet efter den forenklede procedure i overensstemmelse med Kommissionens meddelelse om en forenklet behandling af bestemte fusioner (2) efter Rådets forordning (EF) nr. 139/2004 om kontrol med fusioner og virksomhedsovertagelser. 5. Kommissionen opfordrer alle interesserede tredjeparter til at fremsætte eventuelle bemærkninger til den planlagte fusion. Alle bemærkninger skal være Kommissionen i hænde senest 10 dage efter offentliggørelsen af denne meddelelse. Angiv altid referencen: M. 11305 — APG / PLATINUM COMPASS / INA / PT RAFFLESIA Bemærkningerne kan sendes til Kommissionen pr. e-mail eller brev. Benyt venligst følgende kontaktoplysninger: E-mail: mailto:COMP-MERGER-REGISTRY@ec. europa. eu Postadresse: European Commission Directorate-General for Competition Merger Registry 1049 Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË (1)   EUT L 24 af 29. 1. 2004, s. 1 (»fusionsforordningen«). (2)   EUT C 160 af 5. 5. 2023, s. 1. ELI: http://data. europa. eu/eli/C/2023/151/oj ISSN 1977-0871 (electronic edition)

Sag T-633/14: Sag anlagt den 18. august 2014 — Monster Energy mod KHIM (Gengivelse af et fredssymbol)

2014-08-18

http://publications.europa.eu/resource/cellar/ff7aad0c-e735-11e4-baa4-01aa75ed71a1

dan

C_2015127DA. 01002802. xml 20. 4. 2015    DA Den Europæiske Unions Tidende C 127/28 Sag anlagt den 18. august 2014 — Monster Energy mod KHIM (Gengivelse af et fredssymbol) (Sag T-633/14) (2015/C 127/39) Processprog: engelsk Parter Sagsøger: Monster Energy Company (Corona, Amerikas Forenede Stater) (ved solicitor P. Brownlow) Sagsøgt: Kontoret for Harmonisering i det Indre Marked (Varemærker og Design) (KHIM) Oplysninger vedrørende sagen for Harmoniseringskontoret Det omtvistede varemærke: EF-figurmærket (Gengivelse af et fredssymbol) — registreringsansøgning nr. 1 1 3 63  611 Den anfægtede afgørelse: Afgørelse truffet den 11. december 2013 af Første Appelkammer ved Harmoniseringskontoret (sag R 1285/2013-1) Påstande — Den anfægtede afgørelse annulleres. — Harmoniseringskontoret tilpligtes at betale sagens omkostninger. Anbringende — Tilsidesættelse af artikel 7, stk. 1, litra b), i forordning nr. 207/2009

SKRIFTLIG FRÅGA E-3679/03 från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen. Tilldelning av medel från Ecos-Ouverture-programmet till kommunen Pesaro.

2003-12-09

http://publications.europa.eu/resource/cellar/92845735-2223-41e7-b389-a0e1f9b3ef18

swe

C 84 E/82 Europeiska unionens officiella tidning SV 3. 4. 2004 (2004/C 84 E/0087) SKRIFTLIG FRÅGA E-3678/03 från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen (9 december 2003) Ämne: Tilldelning av medel från Ecos-Ouverture-programmet till kommunen Terni Som svar på min tidigare fråga E-1116/03 (1) om kommunen Terni lagt fram projekt som beviljats medel inom ramen för Ecos-Ouverture-programmet svarade kommissionen att staden ansökt om medel men inte utvalts. Kan kommissionen ange av vilken anledning projekten inte ansetts lämpliga? Har kommissionen slutfört granskningen av de slutrapporter som nämns i svaret, och kan kommissionen, om så är fallet, informera om resultatet? (1) EGT C 11 E, 15. 1. 2004, s. 139. (2004/C 84 E/0088) SKRIFTLIG FRÅGA E-3679/03 från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen (9 december 2003) Ämne: Tilldelning av medel från Ecos-Ouverture-programmet till kommunen Pesaro Som svar på min tidigare fråga E-1111/03 (1) om kommunen Pesaro lagt fram projekt som beviljats medel för inom ramen för Ecos-Ouverture-programmet svarade kommissionen att finansiering fram till 1999. inget projekt valts ut Kan kommissionen ange om denna kommun sedan dess har lagt fram projekt som erhållit finansiering och om man utnyttjat dessa eventuella medel under de budgetperioder som följt? Har kommissionen slutfört granskningen av de slutrapporter som nämns i svaret, och kan kommissionen, om så är fallet, informera om resultatet? (1) EGT C 11 E, 15. 1. 2004, s. 139. (2004/C 84 E/0089) SKRIFTLIG FRÅGA E-3680/03 från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen (9 december 2003) Ämne: Tilldelning av medel från Ecos-Ouverture-programmet till kommunen Firenze Som svar på min tidigare fråga E-1106/03 (1) om kommunen Firenze lagt fram projekt som beviljats medel inom ramen för Ecos-Ouverture-programmet svarade kommissionen att staden ansökt om medel men inte blivit utvald. Kan kommissionen ange av vilken anledning projekten inte ansetts lämpliga? Har kommissionen slutfört granskningen av de slutrapporter som nämns i svaret, och kan kommissionen, om så är fallet, informera om resultatet? (1) EGT C 11 E, 15. 1. 2004, s. 139

97/630/EKSF, Euratom: Kommissionens afgørelse af 26. juni 1997 om indgåelse på vegne af Det Europæiske Kul- og Stålfællesskab og Det Europæiske Atomenergifællesskab af interimsaftalen mellem Det Europæiske Fællesskab, Det Europæiske Kul- og Stålfællesskab og Det Europæiske Atomenergifællesskab på den ene side og Republikken Georgien på den anden side om handel og handelsanliggender

1997-06-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/e6c98961-99d4-4f18-9c5d-88f317c66f15

dan

WRITTEN QUESTION No. 973/98 by Gerardo FERNÁNDEZ-ALBOR to the Commission. Stamp issues in Euros

1998-03-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/847e5e9c-e7b0-4368-8f01-db25dd00c20c

swe

C 402/50 Europeiska gemenskapernas officiella tidning SV 22. 12. 98 Genom transportprogrammet inom fj(cid:228)rde ramprogrammet f(cid:246)r forskning och utveckling finansierar kommis- sionen flera projekt f(cid:246)r att fr(cid:228)mja f(cid:246)rflyttning till fots och p(cid:229) cykel. Ett av dessa (cid:228)r Adonis med m(cid:229)let att uppr(cid:228)tta en lista med goda r(cid:229)d f(cid:246)r cykling i st(cid:228)der. Dessutom ger kommissionen ekonomiskt st(cid:246)d till Europeiska cyklistf(cid:246)rbundets EurovØlo-projekt, med m(cid:229)ls(cid:228)ttningen att skapa ett europeiskt n(cid:228)t av cykelv(cid:228)gar. En av dessa cykelv(cid:228)gar, London-Rom, g(cid:229)r genom Bryssel. (98/C 402/061) SKRIFTLIG FR¯GA E-0967/98 fr(cid:229)n Nikitas Kaklamanis (UPE) till kommissionen (30 mars 1998) ˜mne: Frakttransporter genom (cid:214)sterrike och transittillst(cid:229)nd Det grekiska statliga f(cid:246)retaget Pyr-Kal utf(cid:246)r ofta transittransporter inom gemenskapen och tredje land. D(cid:229) f(cid:246)retaget nyligen skulle utf(cid:246)ra tv(cid:229) frakttransporter (en fr(cid:229)n Grekland till Belgien och en fr(cid:229)n Slovakien till Grekland) konstaterade det att de (cid:246)sterrikiska myndigheterna fortfarande kr(cid:228)ver transittillst(cid:229)nd, p(cid:229) samma s(cid:228)tt som de gjorde innan landet blev EU-medlem. Det (cid:228)r v(cid:228)rt att notera att ifr(cid:229)gavarande frakter var (cid:148)rid class 1 › cargo(cid:148) och att de betecknades som (cid:148)euro 1 certificated(cid:148), att transporten utf(cid:246)rdes med t(cid:229)g och att Belgien och Tyskland (EU-medlemsl(cid:228)nder), genom vilka frakten ocks(cid:229) gick, inte kr(cid:228)vde n(cid:229)gra transittillst(cid:229)nd. Kan kommissionen s(cid:228)ga om (cid:214)sterrike har r(cid:228)tt att kr(cid:228)va transittillst(cid:229)nd f(cid:246)r frakter av gemenskapsursprung (n(cid:229)got som (cid:246)vriga EU-medlemsl(cid:228)nder inte g(cid:246)r) samt p(cid:229) vilket s(cid:228)tt den avser att agera f(cid:246)r att (cid:214)sterrike skall anpassa sig till de avtal landet f(cid:246)rbundit sig att f(cid:246)lja inom ramarna f(cid:246)r unionen. Svar fr(cid:229)n Neil Kinnock p(cid:229) kommissionens v(cid:228)gnar (25 maj 1998) Kommissionen bekr(cid:228)ftar att avs(cid:228)ndaren i enlighet med r(cid:229)dets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tilln(cid:228)rmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods p(cid:229) j(cid:228)rnv(cid:228)g (1) skriftligen m(cid:229)ste anm(cid:228)la transporter av vissa typer av farligt gods som klassats som (cid:148)RID-klass 1 › cargo(cid:148). Eftersom fr(cid:229)gest(cid:228)llaren inte n(cid:228)mner vilken typ av gods som transporten g(cid:228)llde kan kommissionen inte ta st(cid:228)llning till huruvida det (cid:148)transittillst(cid:229)nd(cid:148) som de (cid:246)sterrikiska myndigheterna kr(cid:228)vde (cid:228)r f(cid:246)renligt med g(cid:228)llande gemenskapsr(cid:228)tt. F(cid:246)r transport av gods av klass 1, som explosiva (cid:228)mnen och artiklar, kr(cid:228)vs dock tillst(cid:229)nd fr(cid:229)n beh(cid:246)rig myndighet. (1) EGT L 235, 17. 9. 1996. (98/C 402/062) SKRIFTLIG FR¯GA E-0973/98 fr(cid:229)n Gerardo FernÆndez-Albor (PPE) till kommissionen (30 mars 1998) ˜mne: Frim(cid:228)rken i euro En av de (cid:229)tg(cid:228)rder som kommer att (cid:229)tf(cid:246)lja inf(cid:246)randet av euron (cid:228)r utgivning av frim(cid:228)rken som kommer att ers(cid:228)tta de nuvarande frim(cid:228)rkena i samtliga medlemsstater. Med tanke p(cid:229) den betydelse som detta har b(cid:229)de f(cid:246)r de vanliga anv(cid:228)ndarna och samlarna (cid:228)r det av intresse f(cid:246)r frim(cid:228)rkssektorn att f(cid:229) veta hur denna sektor kommer att p(cid:229)verkas av eurons inf(cid:246)rande. Kan kommissionen tala om vilka (cid:229)tg(cid:228)rder man t(cid:228)nker vidta, vem som kommer att ge ut frim(cid:228)rken (vilket nu g(cid:246)rs p(cid:229) nationell niv(cid:229)) och vilka f(cid:246)rslag det finns n(cid:228)r det g(cid:228)ller att g(cid:246)ra motiven p(cid:229) frim(cid:228)rkena enhetliga?

Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 1628/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd till statligt regionalt investeringsstöd Text av betydelse för EES

2007-05-26

http://publications.europa.eu/resource/cellar/00459ae8-6a10-457a-b7a0-ac2ef43245a5

swe

26. 5. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning C 116/9 UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 1628/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd till statligt regionalt investeringsstöd (Text av betydelse för EES) (2007/C 116/08) XR 5/07 Förenade kungariket Tier 1(87 3(a)) — Tier 2 (87 3(c)) Scottish Property Support Scheme Stöd nr Medlemsstat Region på stödordningen Namnet eller namnet på det företag som får stöd för särskilda ändamål som komple- ment Rättslig grund Enterprise and New Towns (Scotland) Act 1990 as amended by Scottish Statu- tory Instrument 2001 No 126 Local Government Act 1973 and Section 171 of the Local Government Act ect (Scotland) Act 1994 Typ av stödåtgärd Beräknade utgifter per år (i miljoner i nationell valuta) Stödordning 16 miljoner GBP Högsta tillåtna stödnivå 30 % Datum för genomförande Varaktighet Ekonomisk sektor Den beviljande myndighetens namn och adress Överensstämmer med artikel 4 i förordningen 1. 1. 2007 31. 12. 2013 Alla sektorer som är berättigade till regionalt investeringsstöd Scottish Executive Enterprise, Transport and Lifelong Learning Department 5 Cadogan Street Glasgow G2 6AT United Kingdom Scottish Enterprise 5 Atlantic Quay 150 Broomielaw Glasgow G2 8LU United Kingdom Highlands and Islands Enterprise Cowan House Inverness Retail and Business Park Inverness IV2 7GF United Kingdom Scottish Local Authority Economic Development Group Stan Ure Chairman, SLAED c/o Economic Development Department Dundee City Council 3 City Square Dundee DD1 3BA United Kingdom Adressen till stödordningen är offentliggjord den webbplats där http://stateaidscotland. gov. uk/state_aid/SA_ApprovalsView. jsp?pConten- tID=354&p_applic=CCC&p_service=Content. show& Övriga upplysningar — C 116/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 26. 5. 2007 Stöd nr Medlemsstat Region på stödordningen Namnet eller namnet på det företag som får stöd för särskilda ändamål som komple- ment XR 7/07 Förenade kungariket Northern Ireland Urban Development Grant Scheme Rättslig grund Typ av stödåtgärd Beräknade utgifter per år (i miljoner i nationell valuta) Social Need Order 1986 Stödordning 9 miljoner GBP Högsta tillåtna stödnivå 30 % Överensstämmer med artikel 4 i förordningen Datum för genomförande 1. 1. 2007 Varaktighet 31. 12. 2013 Ekonomisk sektor Alla sektorer som är berättigade till regionalt investeringsstöd Den beviljande myndighetens namn och adress Department for Social Development Urban Regeneration Policy Unit Lighthouse Building 1 Cromac Place Gasworks Business Park Ormeau Road Belfast BT7 2JB United Kingdom Tel. (44-28) 90 82 93 67 Adressen till stödordningen är offentliggjord den webbplats där http://www. dsdni. gov. uk/index/urcdg-urban_regeneration/programmes_measures/ special_measures_focusing_on_belfast_and_londonderry/udg. htm Övriga upplysningar — Stöd nr Medlemsstat Region på stödordningen Namnet eller namnet på det företag som får stöd för särskilda ändamål som komple- ment XR 15/07 Förenade kungariket Tier 1 (87 3 (a)) — Tier 2 (87 3(c)) Regional Selective Assistance — Scotland Rättslig grund Industrial Development Act 1982, section 7 Enterprise and New Towns (Scotland) Act 1990, as amended by Scottish Statutory Instrument 2001 No 126 Typ av stödåtgärd Stödordning Beräknade utgifter per år (i miljoner i nationell valuta) 85 miljoner GBP Högsta tillåtna stödnivå 30 % Överensstämmer med artikel 4 i förordningen Datum för genomförande 1. 1. 2007 Varaktighet 31. 12. 2013 Ekonomisk sektor Alla sektorer som är berättigade till regionalt investeringsstöd 26. 5. 2007 SV Europeiska unionens officiella tidning C 116/11 Den beviljande myndighetens namn och adress Scottish Executive Enterprise, Transport & Lifelong Learning Department 5 Cadogan Street Glasgow G2 6AT United Kingdom Tel. (0141) 242 5674 E-mail: allan. mccabe@scotland. gsi. gov. uk Scottish Enterprise 5 Atlantic Quay 150 Broomielaw Glasgow G2 8LU United Kingdom Tel. (0141) 228 2066 E-mail: Karen. fraser@scotent. co. uk Highlands & Islands Enterprise Cowan House Inverness Retail and Business Park Inverness IV2 7GF United Kingdom Tel. (01463) 244 474 E-mail: Melvyn. waumsley@hient. co. uk Adressen till stödordningen är offentliggjord den webbplats där www. rsascotland. gov. uk Övriga upplysningar —

Förslag till rådets beslut om förlängning av beslut 2002/148/EG om avslutande av samrådet med Zimbabwe enligt artikel 96 i AVS-EG-partnerskapsavtalet

2003-01-27

http://publications.europa.eu/resource/cellar/e21c24da-3ba7-43c5-9bf4-de3151077184

swe

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 27. 1. 2003 KOM(2003) 35 slutlig 2003/0014 (ACC) Förslag till RÅDETS BESLUT om förlängning av beslut 2002/148/EG om avslutande av samrådet med Zimbabwe enligt artikel 96 i AVS-EG-partnerskapsavtalet (framlagt av kommissionen) 1. 2. 3. 4. MOTIVERING Europeiska unionens råd beslutade den 18 februari 2002 att vidta ”lämpliga åtgärder” till följd av avslutandet av de samråd som hållits enligt artikel 96 i AVS-EG- partnerskapsavtalet1. Bland dessa åtgärder ingick avbrytande av finansiering av budgetstöd och projekt och uppskjutande av undertecknandet av det nationella vägledande programmet inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden, medan bidrag till verksamhet av humanitär karaktär uttryckligen inte skulle påverkas av dessa åtgärder2. Åtgärderna inbegrep även ett avbrytande av tillämpningen av artikel 12 i bilaga II till partnerskapsavtalet avseende löpande betalningar och kapitalrörelser, i den utsträckning som behövs för tillämpning av ytterligare restriktiva åtgärder, i synnerhet spärrande av tillgångar. Anledningen till dessa åtgärder var enligt beslutet de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, åsiktsfriheten, föreningsfriheten och rätten till fredliga sammankomster. En mera omedelbar orsak var den zimbabwiska regeringens ansträngningar för att förhindra fria och rättvisa val, bland annat genom att hindra tillträde för internationella valobservatörer och medier. Åtgärderna skall enligt artikel 2 tredje stycket i beslutet av den 18 februari 2002 tillämpas under en tolvmånadersperiod. Enligt samma bestämmelse skulle åtgärderna ses över inom sex månader. Enligt den skrivelse till Zimbabwes president som återfinns i bilagan till beslutet kommer åtgärderna att upphävas när situationen är sådan att respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen garanteras. Under perioden efter införandet av åtgärderna har det inte skett några framsteg i fråga om de fem frågor som behandlades i samrådet enligt artikel 963. Tvärtom har situationen försämrats, vilket visas av följande omständigheter: (cid:1) De allmänna valen i mars, distriktsvalen i september och fyllnadsvalen nyligen har genomförts under omständigheter som gör att de inte kan anses ha varit fria och rättvisa. (cid:1) Regeringsbildningen i augusti signalerar en allmän förstärkning av den kompromisslösa inställningen, i det att huvudmålet syntes vara att få bort de mest reforminriktade och liberalt sinnade regeringsmedlemmarna genom att avlägsna finansminister Makoni från regeringen och ge inrikesminister Nkomo en mera undanskymd plats. 1 2 3 Rådets beslut 2002/148/EG (EGT L 50, 21. 2. 2002, s. 64). Samtidigt antog rådet också gemensam ståndpunkt 2002/145/GUSP och förordning (EG) nr 310/2002 beträffande vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (EGT L 50, 21. 2. 2002, s. 1-12). Genom dessa rättsakter införde rådet vissa restriktiva åtgärder såsom förbud mot leverans och försäljning av vapen samt reseförbud och spärrande av tillgångar för regeringsmedlemmar och andra personer ”som är engagerade i verksamheter som allvarligt undergräver demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Zimbabwe”. [Hur är det med förlängning av dessa åtgärder, vilka upphör att gälla samtidigt som de lämpliga åtgärderna enligt Cotonouavtalet?] En omstrukturering av EG:s åtgärder genomförs för närvarande. Samråd enligt artikel 96 inleddes i syfte att komma överens om vilka åtgärder som Zimbabwes regering skulle vidta för att åtgärda situationen, särskilt rörande fem frågor (slut på allt officiellt tolererande av politiskt våld, snabb inbjudan till internationella partner att stödja och observera de kommande valen samt fullt tillträde till dessa, skydd av mediernas frihet, rättsväsendets oberoende samt respekt för dess beslut och upphörande med olaglig ockupation av egendom). 2 (cid:1) Den politiska striden mellan regeringspartiet ZANU (PF) och oppositionspartiet MDC och upphörandet av varje form av dialog mellan partierna. (cid:1) Regeringens fasta föresats att slutföra den påskyndade markreformen, och det fortsatta fördrivandet av jordbrukare i stället för ett upphörande med olagliga ockupationer. (cid:1) Den nyligen antagna lagstiftningen om begränsningen av yttrandefriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten (som drabbar vissa målgrupper som den politiska oppositionen, oberoende medier och icke-statliga organisationer). (cid:1) Det fortsatta våldet och skrämseltaktiken, huvudsakligen i samband med fyllnadsvalen, distributionen av livsmedelsbistånd och genomförandet av den påskyndade markreformen. 5. 6. 7. 8. 9. Vidare har det inte skett några betydande framsteg på platsen eller via efterföljande kontakter (demarscher av EU:s trojka i huvudstäderna i de länder som ingår i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) i maj 2002 och ett flertal diplomatiska kontakter) eller via andra initiativ för att påverka händelseutvecklingen (Samväldet och SADC). Rådets beslut, vilket är tillämpligt i ett år efter dess offentliggörande i EGT, sågs över i juli 2002. Vid sitt möte den 22 juli 2002 drog rådet slutsatsen att de nuvarande förhållandena i Zimbabwe inte garanterar respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. De pågående åtgärderna ändrades därför inte. Mot bakgrund av den försämrade situationen4 och det faktum att Zimbabwes regering inte har givit några signaler eller gjort några åtaganden som tyder på att betydande framsteg har skett eller på att åtgärder kommer att vidtas för att lösa situationen när det gäller de fem huvudfrågorna, synes det inte vara motiverat att avskaffa eller lätta på åtgärderna. Följaktligen anser kommissionen att beslutet bör förlängas för ytterligare en tolvmånadersperiod. Eftersom det föreslagna beslutet bara avser en förlängning av gällande åtgärder utan några ändringar, är det inte nödvändigt att återuppta samråd med Zimbabwe enligt artikel 96 i Cotonouavtalet. Beslutet skall ses över kontinuerligt och åtgärderna bör upphävas när det föreligger en situation som garanterar respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. Europeiska unionen bör förbehålla sig rätten att vidta ytterligare åtgärder. Slutsats 10. Mot bakgrund av det ovanstående föreslår kommissionen att rådet antar det bifogade beslutet. 4 En rapport från delegationschefen i Harare, som väntas komma i januari 2003, kommer att innehålla en aktuell detaljerad bedömning av situationen. 3 2003/0014 (ACC) Förslag till RÅDETS BESLUT om förlängning av beslut 2002/148/EG om avslutande av samrådet med Zimbabwe enligt artikel 96 i AVS-EG-partnerskapsavtalet EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 300. 2 andra stycket i detta, med beaktande av det interna avtal om åtgärder och förfaranden för genomförande av partnerskapsavtalet AVS-EG som undertecknades i Cotonou den 23 juni 20005, vilket har börjat tillämpas provisoriskt genom beslutet av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 18 september 2000, särskilt artikel 3 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, och av följande skäl: (1) (2) (3) Genom rådets beslut 2002/148/EG6 avslutades samrådet med Zimbabwe enligt artikel 96. 2 c i AVS-EG-partnerskapsavtalet7 och vidtogs lämpliga åtgärder, vilka angavs i bilagan till beslutet. Enligt artikel 2 tredje stycket i beslutet skall det upphöra att tillämpas den 21 februari 2003. Zimbabwes regering fortsätter att kränka de grundsatser som anges i artikel 9 i AVS- EG-partnerskapsavtalet och den nuvarande situationen i landet kännetecknas inte av respekt rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. för de mänskliga (4) Beslutets tillämpningsperiod bör därför förlängas. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Artikel 2 tredje stycket i beslut 2002/148/EG skall ersättas med följande: ”Dessa åtgärder skall tillämpas i 24 månader. De skall kontinuerligt ses över. ” 5 6 7 EGT L 317, 15. 12. 2000, s. 376. EGT L 50, 21. 2. 2002, s. 64. EGT L 317, 15. 12. 2000, s. 3. 4 Skrivelsen i bilagan till det här beslutet skall skickas till Zimbabwes president. Artikel 2 Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Utfärdat i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande 5 BILAGA Bryssel den SKRIVELSE TILL ZIMBABWES PRESIDENT Europeiska unionen fäster ytterst stor vikt vid bestämmelserna i artikel 9 i AVS-EG- partnerskapsavtalet. Respekten för de mänskliga rättigheterna, för demokratiska institutioner och för rättsstatsprincipen är grundsatser i partnerskapsavtalet och utgör grunden för våra förbindelser. I en skrivelse av den 19 februari 2002 informerade Europeiska unionen Er om sitt beslut att avsluta samrådet enligt artikel 96 i AVS-EG-partnerskapsavtalet och att vidta vissa ”lämpliga åtgärder” i enlighet med artikel 96. 2 c i det avtalet. Idag, efter att mer än ett år har gått och olika medlingsförsök har gjorts, anser Europeiska unionen att de demokratiska principerna ännu inte respekteras i Zimbabwe och att landets regering inte har gjort några betydande framsteg på de fem områden som anges i rådets beslut i februari 2002 (upphörande med det politiskt betingade våldet, fria och rättvisa val, mediernas frihet, rättsväsendets oberoende och upphörande med olagliga ockupationer). Mot bakgrund av detta anser Europeiska unionen inte att de åtgärder som vidtagits kan upphävas. Åtgärderna kommer att upphävas först när situationen är sådan att respekt för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen garanteras. Europeiska unionen förbehåller sig dessutom rätten att vidta ytterligare restriktiva åtgärder. Europeiska unionen kommer att följa utvecklingen i Zimbabwe noggrant och vill åter betona att den inte önskar bestraffa Zimbabwes folk och att den kommer att fortsätta att bidra till insatser av humanitär karaktär och till projekt som innebär direkt stöd till befolkningen, särskilt på det sociala området. Bidragen på dessa områden påverkas inte. Europeiska unionen önskar fortsätta dialogen med Zimbabwe på grundval av AVS-EG- partnerskapsavtalet och hoppas att Ni kommer att göra allt som är möjligt för att återupprätta respekten för partnerskapsavtalets grundläggande principer, vilket skulle möjliggöra att samtliga samarbetsinstrument kan börja användas igen inom en nära framtid. Högaktningsfullt På kommissionens vägnar På rådets vägnar 6

Förslag till rådets beslut om antagande av ett särskilt program 2002-2006 för verksamhet inom området forskning,teknisk utveckling och demonstration med syfte attstrukturera det europeiska området för forskningsverksamhet

2001-05-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/639d6a1e-d424-439c-81a2-4113c8c6f2ea

swe

28. 8. 2001 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 240 E/227 F(cid:246)rslag till r(cid:229)dets beslut om antagande av ett s(cid:228)rskilt program 2002(cid:150)2006 f(cid:246)r verksamhet inom omr(cid:229)det forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte attstrukturera det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet (2001/C 240 E/28) (Text av betydelse f(cid:246)r EES) KOM(2001) 279 slutlig (cid:151) 2001/0123(CNS) (Framlagt av kommissionen den 1 juni 2001) EUROPEISKA UNIONENS R¯D HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av F(cid:246)rdraget om uppr(cid:228)ttandet av Europeiska gemenskapen, s(cid:228)rskilt artikel 166 i detta, med beaktande av kommissionens f(cid:246)rslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommittØns ytt- rande, och av f(cid:246)ljande sk(cid:228)l: fler(cid:229)riga gemenskapens (1) I enlighet med artikel 166. 3 i f(cid:246)rdraget skall Europaparla- mentets och r(cid:229)dets beslut nr. /. /EG av den [. ] om Europeiska ramprogram 2002(cid:150)2006 f(cid:246)r verksamhet inom omr(cid:229)det forskning, tek- nisk utveckling och demonstration med syfte att fr(cid:228)mja inr(cid:228)ttandet av det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverk- samhet (nedan kallat (cid:148)ramprogrammet(cid:148)) genomf(cid:246)ras ge- nom s(cid:228)rskilda program som skall fastst(cid:228)lla de n(cid:228)rmare villkoren f(cid:246)r programmens genomf(cid:246)rande och l(cid:228)ngd och tillhandah(cid:229)lla de resurser som bed(cid:246)ms n(cid:246)dv(cid:228)ndiga. (2) Ramprogrammet 2002(cid:150)2006 (cid:228)r uppdelat i tre stora verk- samhetsomr(cid:229)den: (cid:148)Att integrera forskningen(cid:148), (cid:148)Att struk- turera det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet(cid:148) (som skall genomf(cid:246)ras genom detta s(cid:228)rskilda program) och (cid:148)Att f(cid:246)rst(cid:228)rka grunden till det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet(cid:148). (3) Detta program omfattas av reglerna f(cid:246)r f(cid:246)retags, forsk- ningscentras och universitets deltagande i gemenskapens forskningsverksamhet, och f(cid:246)r spridning av forsknings- resultat som Europaparlamentet och r(cid:229)det antagit f(cid:246)r ram- programmet i beslut nr. /. /EG (nedan kallade (cid:148)regler f(cid:246)r deltagande samt f(cid:246)r spridning av resultat(cid:148)). (4) Genom till(cid:228)mpning av nya instrument, bland annat decen- traliserad och f(cid:246)renklad administration, och genom att utnyttja extern teknisk hj(cid:228)lp s(cid:229) l(cid:229)ngt som m(cid:246)jligt b(cid:246)r man inom ramen f(cid:246)r detta program kunna minska utgif- terna f(cid:246)r personal och administration till maximalt 5,5 % av det totala belopp som anses n(cid:246)dv(cid:228)ndigt f(cid:246)r genom- f(cid:246)rande av programmet. (5) Vid genomf(cid:246)randet av programmet b(cid:246)r sm(cid:229) och medels- tora f(cid:246)retags deltagande betonas och det kan vara l(cid:228)mpligt att inleda samarbete med tredje land och internationella organisationer. Kandidatl(cid:228)nderna b(cid:246)r (cid:228)gnas s(cid:228)rskild upp- m(cid:228)rksamhet. (6) All forskningsverksamhet som genomf(cid:246)rs inom ramen f(cid:246)r detta program b(cid:246)r vara f(cid:246)renlig med de grundl(cid:228)ggande etiska principerna, bland annat de som fastst(cid:228)lls i stadgan om grundl(cid:228)ggande r(cid:228)ttigheter i Europeiska unionen. (7) I enlighet med kommissionens meddelande (cid:148)Kvinnor och vetenskap(cid:148) (1) och de resolutioner som antagits av r(cid:229)det (2) och Europaparlamentet (3) i denna fr(cid:229)ga kommer en hand- lingsplan att l(cid:228)ggas fram i syfte att f(cid:246)rst(cid:228)rka kvinnornas roll och position i gemenskapens forskning och vetenskap. (8) Detta program b(cid:246)r genomf(cid:246)ras p(cid:229) ett flexibelt, effektivt och (cid:246)ppet s(cid:228)tt, varvid h(cid:228)nsyn b(cid:246)r tas till ber(cid:246)rda parters intressen, bland annat inom forskarv(cid:228)rlden, n(cid:228)ringslivet, bland anv(cid:228)ndarna och beslutsfattarna. Den forskningsverk- samhet som genomf(cid:246)rs inom ramen f(cid:246)r detta program b(cid:246)r vid behov anpassas till gemenskapens politik och till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. (9) Eftersom de (cid:229)tg(cid:228)rder som kr(cid:228)vs f(cid:246)r genomf(cid:246)randet av detta beslut (cid:228)r f(cid:246)rvaltnings(cid:229)tg(cid:228)rder enligt artikel 2 i r(cid:229)dets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de f(cid:246)rfaran- den som skall till(cid:228)mpas vid ut(cid:246)vandet av kommissionens genomf(cid:246)randebefogenheter (4) b(cid:246)r de antas i enlighet med det f(cid:246)rvaltningsf(cid:246)rfarande som avses i artikel 4 i det be- slutet. (10) I sinom tid b(cid:246)r kommissionen se till att en oberoende bed(cid:246)mning genomf(cid:246)rs av den verksamhet som genomf(cid:246)rs inom ramen f(cid:246)r programmet. H˜RIGENOM F(cid:214)RESKRIVS F(cid:214)LJANDE. Artikel 1 1. I enlighet med ramprogrammet antas h(cid:228)rmed ett s(cid:228)rskilt program f(cid:246)r att strukturera omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet (nedan kallat (cid:148)det s(cid:228)rskilda programmet(cid:148)) f(cid:246)r perioden fr(cid:229)n och med den [. ] till och med den 31 december 2006. (1) KOM(1999) 76. (2) Resolution av den 20 maj 1999 (EGT C 201, 16. 7. 1999). (3) Resolution av den 3 februari 2000, PE 284. 656. (4) EGT L 184, 17. 7. 1999, s. 23. C 240 E/228 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 28. 8. 2001 2. M(cid:229)len och de vetenskapliga och tekniska prioriteringarna f(cid:246)r det s(cid:228)rskilda programmet anges i bilaga I. Det f(cid:246)rfarande som avses i artikel 6 skall till(cid:228)mpas vid 2. antagandet av f(cid:246)ljande (cid:229)tg(cid:228)rder: Artikel 2 I enlighet med bilaga II till ramprogrammet uppg(cid:229)r det belopp som anses vara n(cid:246)dv(cid:228)ndigt f(cid:246)r genomf(cid:246)randet av det s(cid:228)rskilda programmet inbegripet maximalt 5,5 % f(cid:246)r kommissionens f(cid:246)rvaltningsutgifter. I bilaga II ing(cid:229)r en prelimin(cid:228)r uppdelning av detta belopp. till 3 050 miljoner euro, (cid:151) Utveckling och uppdatering av det arbetsprogram som av- ses i artikel 4. 1. (cid:151) Anpassningar av den prelimin(cid:228)ra budgetindelningen som anges i bilaga II. Artikel 3 Artikel 6 1. De detaljerade best(cid:228)mmelserna f(cid:246)r gemenskapens finansi- ella deltagande i det s(cid:228)rskilda programmet (cid:228)r samma som avses i artikel 2. 2 i ramprogrammet. 1. Kommissionen skall bist(cid:229)s av en kommittØ best(cid:229)ende av f(cid:246)retr(cid:228)dare f(cid:246)r medlemsstaterna och med en representant f(cid:246)r kommissionen som ordf(cid:246)rande. 2. I bilagorna I och III till ramprogrammet fastst(cid:228)lls de in- strument som skall till(cid:228)mpas f(cid:246)r genomf(cid:246)randet av det s(cid:228)r- skilda programmet, och dessa beskrivs i detalj i bilaga III. Det s(cid:228)rskilda programmet omfattas av reglerna f(cid:246)r delta- 3. gande samt f(cid:246)r spridning av resultat. Artikel 4 Kommissionen skall utarbeta 1. arbetsprogram f(cid:246)r genomf(cid:246)randet av det s(cid:228)rskilda programmet, med en detaljerad redog(cid:246)relse f(cid:246)r m(cid:229)len och de vetenskapliga och tekniska prio- riteringarna i bilaga I samt med ett tidsschema f(cid:246)r genomf(cid:246)r- andet. ett 2. N(cid:228)r h(cid:228)nvisning g(cid:246)rs till denna punkt skall det f(cid:246)rvalt- ningsf(cid:246)rfarande som anges i artikel 4 i beslut 1999/468/EG (1) till(cid:228)mpas, i (cid:246)verensst(cid:228)mmelse med artikel 7. 3 i det beslutet. Den tidsperiod som avses i 3. 1999/468/EG skall vara tv(cid:229) m(cid:229)nader. artikel 4. 3 i beslut Artikel 7 Kommissionen skall i enlighet med artikel 4 i rampro- 1. grammet regelbundet rapportera om vilka framsteg som gjorts i fr(cid:229)ga om genomf(cid:246)randet av det s(cid:228)rskilda programmet. I arbetsprogrammet skall relevant forskningsverksamhet 2. som genomf(cid:246)rs av medlemsstaterna, associerade stater samt europeiska och internationella organisationer beaktas. Vid be- hov skall arbetsprogrammet uppdateras. Kommissionen skall se till att den oberoende bed(cid:246)mning 2. av programverksamheten som avses i artikel 5 i ramprogram- met genomf(cid:246)rs inom de omr(cid:229)den som omfattas av det s(cid:228)rskilda programmet. Artikel 5 Kommissionen skall ha ansvar f(cid:246)r genomf(cid:246)randet av det 1. s(cid:228)rskilda programmet. Artikel 8 Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna. (1) EGT L 184, 17. 7. 1999, s. 23. 28. 8. 2001 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 240 E/229 VETENSKAPLIGA OCH TEKNISKA M¯L OCH HUVUDLINJERNA F(cid:214)R VERKSAMHETEN BILAGA I Inledning Detta program skall inriktas p(cid:229) ett antal strukturella brister som finns p(cid:229) alla omr(cid:229)den inom den europeiska forskningen och som sannolikt kommer att f(cid:229) allt st(cid:246)rre konsekvenser f(cid:246)r EU:s f(cid:246)rm(cid:229)ga att uppfylla medborgarnas (cid:246)nskem(cid:229)l n(cid:228)r ekonomin och samh(cid:228)llet blir mer kunskapsbaserade. Det skall (cid:151) (cid:246)ka ben(cid:228)genheten att, p(cid:229) alla niv(cid:229)er, omvandla forskning till anv(cid:228)ndbara och kommersiellt v(cid:228)rdefulla innovationer, (cid:151) fr(cid:228)mja utvecklingen av de m(cid:228)nskliga resurser som utg(cid:246)r den grund som forskningskapaciteten m(cid:229)ste byggas p(cid:229), samt av r(cid:246)rlighet f(cid:246)r forskare (cid:150) och deras kunskaper (cid:150) b(cid:229)de mellan l(cid:228)nderna i Europa och fr(cid:229)n andra l(cid:228)nder till Europa, (cid:151) stimulera utveckling och modernisering av forskningsinfrastrukturer av h(cid:246)gsta kvalitet p(cid:229) ett mer rationellt och kostnadseffektivt s(cid:228)tt samt g(cid:246)ra infrastrukturer och d(cid:228)rtill h(cid:246)rande resurser mer allm(cid:228)nt tillg(cid:228)ngliga f(cid:246)r forskare i Europa som d(cid:229) kan dra nytta av dem, (cid:151) utveckla metoder f(cid:246)r en mer konstruktiv och effektiv kommunikation och dialog mellan forskare och medborgare i allm(cid:228)nhet s(cid:229) att samh(cid:228)llet i sin helhet p(cid:229) ett mer v(cid:228)linformerat och konstruktivt s(cid:228)tt kan p(cid:229)verka en framtida utveckling och styrning av vetenskap, teknik och innovation. Verksamheterna inom detta program kan bedrivas inom alla omr(cid:229)den f(cid:246)r forskning och teknik p(cid:229) grund av sina egenskaper och metoden f(cid:246)r hur de genomf(cid:246)rs. De har s(cid:228)rskilda syften som (cid:228)r skilda fr(cid:229)n och som kompletterar de verksamheter som genomf(cid:246)rs inom andra delar av ramprogrammet, s(cid:228)rskilt de inom programmet (cid:148)Att integrera och st(cid:228)rka det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet(cid:148) i de prioriterade tematiska omr(cid:229)dena f(cid:246)r EU-forskning i det programmet. Man skall str(cid:228)va efter samordning med dessa. Denna komplettering sker genom att (cid:151) f(cid:246)rb(cid:228)ttra f(cid:246)ruts(cid:228)ttningarna f(cid:246)r utveckling av m(cid:228)nskliga resurser och kunskaps(cid:246)verf(cid:246)ring som uppst(cid:229)r i samband med genomf(cid:246)randet av verksamheterna som omfattas av detta program, och som bland annat skulle g(cid:228)lla f(cid:246)r de prioriterade tematiska forskningsomr(cid:229)dena liksom f(cid:246)r forskningsinfrastruktur som anv(cid:228)nds p(cid:229) bred front, d(cid:228)ribland (cid:228)ven de som omfattar flera prioriterade omr(cid:229)den, (cid:151) i l(cid:228)mpliga fall till(cid:228)mpa konsekventa metoder och verktyg f(cid:246)r att fr(cid:228)mja innovation genom forskning och, p(cid:229) ett b(cid:228)ttre s(cid:228)tt, f(cid:246)rena forskning med samh(cid:228)llets behov, samt att till(cid:228)mpa konsekventa ramar f(cid:246)r genomf(cid:246)rande av (cid:229)tg(cid:228)rder p(cid:229) omr(cid:229)det f(cid:246)r m(cid:228)nskliga resuser, st(cid:246)d till infrastruktur och f(cid:246)r s(cid:228)kerst(cid:228)llandet av att forskning bedrivs p(cid:229) ett etiskt s(cid:228)tt, vilket bland annat kan genomf(cid:246)ras med hj(cid:228)lp av integrerade projekt och n(cid:228)tverk mellan spets- forskningscentra. Kandidatl(cid:228)ndernas deltagande i detta program uppmuntras. 1. FORSKNING OCH INNOVATION M (cid:229) l Det (cid:246)vergripande m(cid:229)let (cid:228)r att f(cid:229) till st(cid:229)nd en p(cid:229)taglig f(cid:246)rb(cid:228)ttring av Europas innovativa prestanda p(cid:229) kort, medell(cid:229)ng och l(cid:229)ng sikt genom att stimulera till en b(cid:228)ttre samordning av forskning och innovation och genom att verka f(cid:246)r en mer konsekvent och innovationsinriktad politik och lagstiftning inom EU. F(cid:246)r att det skall kunna ske kommer verksamheter att genomf(cid:246)ras p(cid:229) ett antal s(cid:228)rskilda omr(cid:229)den, i enlighet med m(cid:229)len i meddelandet (1) om innovation i en kunskapsstyrd ekonomi. Dessa omr(cid:229)den kompletterar och st(cid:246)djer b(cid:229)de varandra och de (cid:229)tg(cid:228)rder som vidtas under rubriken (cid:148)Att integrera och st(cid:228)rka det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forsk- ningsverksamhet(cid:148). De kommer att vara inriktade p(cid:229) att f(cid:246)rb(cid:228)ttra kunskapen, f(cid:246)rst(cid:229)elsen och kompetensen hos de ber(cid:246)rda akt(cid:246)rerna (cid:150) forskare, industrin, investerare, offentliga myndigheter p(cid:229) europeisk, nationell och regional niv(cid:229), samt andra inblandade (cid:150) genom att uppmuntra till en mer intensiv och givande samverkan dem emellan och tillhandah(cid:229)lla strategiska uppgifter och tj(cid:228)nster, samt genom att utveckla nya metoder och verktyg som kan under- l(cid:228)tta deras arbete. En allm(cid:228)n princip bakom alla dessa (cid:229)tg(cid:228)rder (cid:228)r att innovation inte kan skiljas fr(cid:229)n forskning. Syftet med (cid:229)tg(cid:228)rderna (cid:228)r att st(cid:228)rka kopplingarna mellan forskning och innovation, fr(cid:229)n det (cid:246)gonblick d(cid:229) forskningsverk- samheten inleds och genom hela genomf(cid:246)randeperioden. (1) KOM(2000) 567, 20. 9. 2000. C 240 E/230 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 28. 8. 2001 F(cid:246)r att verksamheterna skall leda till att forskningsverksamheten struktureras p(cid:229) ett effektivare s(cid:228)tt i Europa kommer de, d(cid:228)r s(cid:229) (cid:228)r l(cid:228)mpligt, att genomf(cid:246)ras i samarbete med andra fora eller organisationer p(cid:229) regional, nationell eller europeisk niv(cid:229), som till exempel strukturfonderna eller EIB och EIF inom ramen f(cid:246)r initiativet (cid:148)Innovation 2000(cid:148). P l a n e r a d e v e r k s a m h e t e r i) Att skapa n(cid:228)tverk mellan akt(cid:246)rerna och fr(cid:228)mja samspelet mellan dem Innovationssystemens effektivitet beror p(cid:229) hur intensivt samspelet och utbytet mellan de ber(cid:246)rda akt(cid:246)rerna (cid:228)r. Syftet med de europeiska n(cid:228)tverk som (cid:228)r inblandade i denna verksamhet kommer bland annat att vara att fr(cid:228)mja kontakterna mellan forskning och industri samt mellan f(cid:246)retagare och investerare. Verksamheterna skall vara inriktade p(cid:229) att uppmuntra och validera lokala och regionala initiativ f(cid:246)r att fr(cid:228)mja bildande och utveckling av innovativa f(cid:246)retag, utbyte av god praxis och gr(cid:228)ns(cid:246)verskridande samarbete mellan universitet, f(cid:246)retagskuv(cid:246)ser, riskkapitalfonder etc, samt en optimering av metoder f(cid:246)r kommunikation, utbildning, (cid:246)verf(cid:246)ring och spridning av kunskap mellan universitet, f(cid:246)retag och finanssektorn. ii) Att uppmuntra till samarbete mellan regioner Strategier och program f(cid:246)r innovation som omfattar de viktigaste lokala akt(cid:246)rerna inf(cid:246)rs l(cid:228)mpligast p(cid:229) regional niv(cid:229). Syftet med denna verksamhet, som skall ske i n(cid:228)ra samarbete med de verksamheter som genomf(cid:246)rs i samband med regionala strategier och strukturfonderna, skall vara f(cid:246)ljande: att fr(cid:228)mja utbytet av information om s(cid:228)rskilda innovationsrelaterade teman; att underl(cid:228)tta (cid:246)verf(cid:246)ring av god praxis och inf(cid:246)ra innovationsstrategier i regionerna i de l(cid:228)nder som (cid:228)r p(cid:229) v(cid:228)g mot medlemskap i EU; att uppmuntra till att program eller (cid:229)tg(cid:228)rder som har visat sig framg(cid:229)ngsrika p(cid:229) europeisk niv(cid:229) genomf(cid:246)rs p(cid:229) regional niv(cid:229). iii) F(cid:246)rs(cid:246)k med nya verktyg och metoder Syftet med dessa verksamheter (cid:228)r att pr(cid:246)va nya idØer och metoder f(cid:246)r innovation. De skall omfatta f(cid:246)ljande: f(cid:246)rs(cid:246)k p(cid:229) europeisk niv(cid:229) med nya idØer som genomf(cid:246)rts nationellt eller regionalt f(cid:246)r att fr(cid:228)mja innovation och bildande av innovativa f(cid:246)retag; analys av m(cid:246)jligheterna att reproducera och/eller utnyttja bepr(cid:246)vade metoder, verktyg eller resultat i nya sammanhang; inr(cid:228)tta integrerade plattformar f(cid:246)r att tillhandah(cid:229)lla och sprida kun- skaper och kompetens med avseende p(cid:229) de sociotekniska innovationsprocesserna. iv) Att inr(cid:228)tta tj(cid:228)nster Inr(cid:228)ttandet av det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet och den gradvisa samordningen av innovations- systemen i Europa kommer att kr(cid:228)va information och tj(cid:228)nster som (cid:246)verskrider den nuvarande nationella upp- delningen. Verksamheterna ber(cid:246)r f(cid:246)ljande: informationstj(cid:228)nsten Cordis f(cid:246)r forskning och utveckling som kom- pletteras med andra medier f(cid:246)r att n(cid:229) de olika m(cid:229)lgrupperna; n(cid:228)tverket av teknikf(cid:246)rmedlingscentra (Innovation Relay Centres), vars geografiska t(cid:228)ckning kommer att ut(cid:246)kas och som skall kompletteras med instrument f(cid:246)r att fr(cid:228)mja (cid:246)verf(cid:246)ring av kunskap och teknik (cid:246)ver nationsgr(cid:228)nserna; informations- och st(cid:246)dtj(cid:228)nster p(cid:229) till exempel omr(cid:229)dena immateriella eller industriella r(cid:228)ttigheter och tillg(cid:229)ng till innovationsfinansiering. v) Att intensifiera den ekonomiska och tekniska informationen Ekonomisk och teknisk information (cid:228)r avg(cid:246)rande f(cid:246)r konkurrenskraftiga forsknings- och innovationsstrategier i en kunskapsbaserad ekonomi. ¯tg(cid:228)rderna som skall vidtas skall inriktas p(cid:229) akt(cid:246)rerna p(cid:229) omr(cid:229)det f(cid:246)r innovativ verksamhet (cid:150) sm(cid:229) och medelstora f(cid:246)retag, forskare/f(cid:246)retagare och investerare. De kommer framf(cid:246)r allt att inbegripa mellanh(cid:228)nder som arbetar med/f(cid:246)r dessa akt(cid:246)rer samt organisationer med expertkunskaper p(cid:229) omr(cid:229)det ekonomisk och teknisk information. ¯tg(cid:228)rderna skall fokuseras p(cid:229) s(cid:228)rskilda vetenskapliga och tekniska teman eller industrigrenar och kan omfatta f(cid:246)ljande: att fr(cid:228)mja innovativ verksamhet i sm(cid:229) och medelstora f(cid:246)retag, i synnerhet genom (cid:229)tg(cid:228)rder med syfte att underl(cid:228)tta f(cid:246)r dessa att delta i gemenskapens forskningsprogram; att st(cid:246)dja verksamhet f(cid:246)r insamling, analys och spridning av information om utvecklingen inom vetenskap och teknik, till(cid:228)mpningar och marknader som kan vara till hj(cid:228)lp f(cid:246)r akt(cid:246)rerna; identifiering och spridning av b(cid:228)sta praxis med avseende p(cid:229) ekonomisk och teknisk information. vi) Att analysera och utv(cid:228)rdera innovationer i forskningsprojekten i gemenskapen Forsknings- och innovationsverksamheterna som genomf(cid:246)rs inom ramen f(cid:246)r olika gemenskapsprojekt, i synner- het inom n(cid:228)tverken mellan spetsforskningscentra och de integrerade projekten, inneh(cid:229)ller rikligt med information om de hinder som finns f(cid:246)r innovation och vilka metoder som kr(cid:228)vs f(cid:246)r att (cid:246)vervinna dem. Slutanalysen av dessa metoder kommer att ber(cid:246)ra f(cid:246)ljande: insamling och analys av information om (cid:229)tg(cid:228)rder som vidtagits f(cid:246)r att fr(cid:228)mja innovation i gemenskapsprojekt, vilka hinder man st(cid:246)tt p(cid:229) och vilka (cid:229)tg(cid:228)rder som kr(cid:228)vts f(cid:246)r att undanr(cid:246)ja dem; j(cid:228)mf(cid:246)relse av erfarenheter fr(cid:229)n gemenskapsprojekt med det man l(cid:228)rt fr(cid:229)n andra nationella eller mellan- statliga program och en validering av den information som framkommit; spridning av denna information till f(cid:246)retag och andra som (cid:228)r inblandade i skapandet och utnyttjandet av kunskap. 28. 8. 2001 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 240 E/231 2. M˜NSKLIGA RESURSER OCH R(cid:214)RLIGHET Dagens kunskapssamh(cid:228)lle (cid:228)r i h(cid:246)g grad beroende av att kunna producera, (cid:246)verf(cid:246)ra och anv(cid:228)nda kunskap. Detta kr(cid:228)ver att kognitiva resurser uppb(cid:229)das, med b(cid:246)rjan hos forskarsamfundet. Det (cid:246)vergripande strategiska m(cid:229)let med verksamheten (cid:148)m(cid:228)nskliga resurser och r(cid:246)rlighet(cid:148) (cid:228)r att ge ett brett st(cid:246)d till utvecklingen av tillg(cid:229)ngen p(cid:229) m(cid:228)nskliga resurser i det europeiska forskningssystemet och att dessa blir av v(cid:228)rldskvalitet, med beaktande av forskningens naturliga internationella dimension. Detta kommer att omfatta en sammanh(cid:228)ngande upps(cid:228)ttning (cid:229)tg(cid:228)rder som till stor del utg(cid:229)r ifr(cid:229)n finansieringen av strukturerade (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r forskares r(cid:246)rlighet. Dessa kommer framf(cid:246)r allt att inriktas p(cid:229) att utveckla och (cid:246)verf(cid:246)ra forskningskompetens, konsolidera och ut(cid:246)ka forskarnas karri(cid:228)rm(cid:246)jligheter och fr(cid:228)mja spetsforskningen inom den europeiska forskningsverksamheten. Det v(cid:228)lk(cid:228)nda namnet Marie Curie kommer att vara k(cid:228)nnetecknande f(cid:246)r alla ber(cid:246)rda (cid:229)tg(cid:228)rder. Verksamheten kommer att vara (cid:246)ppen f(cid:246)r alla vetenskapliga och tekniska forskningsomr(cid:229)den som bidrar till att uppn(cid:229) gemenskapens FoTU-m(cid:229)l. Det kommer emellertid att forts(cid:228)tta att vara m(cid:246)jligt att (cid:228)ndra prioriteringarna, med avseende p(cid:229) till exempel vetenskapliga omr(cid:229)den, regioner som deltar, typer av forskningsorganisationer samt erfarenheten hos m(cid:229)lgruppen inom forskarv(cid:228)rlden, f(cid:246)r att man skall kunna reagera p(cid:229) utvecklingen av kraven i Europa p(cid:229) detta omr(cid:229)de. F(cid:246)ljande skall betonas: (cid:151) Kvinnors deltagande i alla (cid:229)tg(cid:228)rder samt l(cid:228)mpliga (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r att fr(cid:228)mja en b(cid:228)ttre balans mellan m(cid:228)n och kvinnor inom forskningen. (cid:151) Personliga f(cid:246)rh(cid:229)llanden betr(cid:228)ffande r(cid:246)rlighet, i synnerhet med avseende p(cid:229) familj, karri(cid:228)rutveckling och spr(cid:229)k. (cid:151) Utvecklingen av forskningsverksamheten i EU:s och de associerade l(cid:228)ndernas mindre gynnade regioner samt behovet av (cid:246)kat och effektivare samarbete mellan forskare p(cid:229) olika omr(cid:229)den och mellan universitet och n(cid:228)ringsliv samt sm(cid:229) och medelstora f(cid:246)retag. F(cid:246)r att ytterligare st(cid:228)rka den m(cid:228)nskliga potentialen f(cid:246)r europeisk forskning kommer syftet med denna verksamhet ocks(cid:229) att vara att locka hit de b(cid:228)sta och mest lovande forskarna fr(cid:229)n tredje land (1), fr(cid:228)mja utbildning av europeiska forskare utomlands och stimulera europeiska forskare etablerade utanf(cid:246)r Europa att (cid:229)terv(cid:228)nda hit. ¯ t g (cid:228) r d e r Tre huvudsakliga grupper av (cid:229)tg(cid:228)rder kommer att genomf(cid:246)ras. i) V(cid:228)rd-anknutna (cid:229)tg(cid:228)rder Syftet med (cid:229)tg(cid:228)rderna inom den f(cid:246)rsta gruppen (cid:228)r att hj(cid:228)lpa forskningsn(cid:228)tverk, forskningsorganisationer och f(cid:246)retag med strukturerade helt(cid:228)ckande (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r utbildning och r(cid:246)rlighet f(cid:246)r forskare samt utveckling och (cid:246)verf(cid:246)ring av forskningskompetens. Avsikten med (cid:229)tg(cid:228)rderna (cid:228)r att bidra till att strukturera det europeiska i synnerhet genom att uppmuntra unga forskare att forts(cid:228)tta p(cid:229) forskningssystemet p(cid:229) ett effektivt s(cid:228)tt, forskningsbanan. Utbildningsdelarna inom denna grupp (cid:229)tg(cid:228)rder skall vara riktade till forskare som befinner sig i ett tidigt skede (normalt de f(cid:246)rsta fyra (cid:229)ren) i forskarkarri(cid:228)ren, till exempel de som genomg(cid:229)r en doktorandutbildning, medan (cid:246)verf(cid:246)ring av kompetens och kunskap ber(cid:246)r mer erfarna forskare. (cid:151) Marie Curie-n(cid:228)tverk f(cid:246)r forskarutbildning: Dessa n(cid:228)tverk st(cid:228)ller resurser till f(cid:246)rfogande s(cid:229) att internationellt erk(cid:228)nda forskargrupper skall kunna l(cid:228)nka samman sin verksamhet inom ramen f(cid:246)r samarbete kring ett v(cid:228)ldefinierat forskningsprojekt, f(cid:246)r att kunna utforma och genomf(cid:246)ra ett strukturerat utbildningsprogram f(cid:246)r forskare inom ett s(cid:228)rskilt forskningsomr(cid:229)de. Genom n(cid:228)tverken skapas en sammanh(cid:228)ngande men flexibel ram f(cid:246)r forskares utbildning och yrkesutveckling, s(cid:228)rskilt i b(cid:246)rjan av deras forskningskarri(cid:228)r. Syftet med n(cid:228)tverken (cid:228)r ocks(cid:229) att skapa en kritisk massa av kvalificerade forskare, framf(cid:246)r allt p(cid:229) omr(cid:229)den som (cid:228)r s(cid:228)rskilt specialiserade och/eller fragmenterade, och att bidra till att (cid:246)verbrygga institutionella och veten- skapliga gr(cid:228)nser, i synnerhet genom att fr(cid:228)mja tv(cid:228)rvetenskaplig forskning. N(cid:228)tverken (cid:228)r ocks(cid:229) ett enkelt och effektivt s(cid:228)tt att involvera de mindre gynnade regionerna i EU och de associerade l(cid:228)nderna i inter- nationellt erk(cid:228)nt europeiskt forskningssamarbete. Deltagarna f(cid:229)r stor autonomi och flexibilitet n(cid:228)r det g(cid:228)ller den detaljerade driften av n(cid:228)tverken. Ett n(cid:228)tverk kommer normalt att drivas under fyra (cid:229)r och anslagen f(cid:246)r dessa beviljas f(cid:246)r upp till tre (cid:229)r, inbegripet korta vistelser. (1) Forskare fr(cid:229)n tredje land kan delta i alla v(cid:228)rd-anknutna (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r r(cid:246)rlighet (avsnitt i) och i en av de individ-anknutna (cid:229)tg(cid:228)rderna (avsnitt ii). I s(cid:229)dana fall skall relevanta arrangemang mellan EU och dessa l(cid:228)nder, eller grupper av l(cid:228)nder, liksom relevant deltagande i ramprogrammet samt finansieringsregler beaktas. C 240 E/232 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 28. 8. 2001 (cid:151) Marie Curie-v(cid:228)rdanslag f(cid:246)r utbildning i f(cid:246)rberedande forskning: Dessa (cid:228)r riktade till institutioner f(cid:246)r h(cid:246)gre utbildning och forskning, utbildningscentra och f(cid:246)retag med syfte att st(cid:228)rka utbildningskapaciteten i dessa. ¯tg(cid:228)rden (cid:228)r avsedd f(cid:246)r forskare som befinner sig i b(cid:246)rjan av yrkeskarri(cid:228)ren. Den skall fokuseras p(cid:229) f(cid:246)rv(cid:228)rv av s(cid:228)rskild vetenskaplig och teknisk forskningskompetens och kompletterande kunskaper om till exempel f(cid:246)rvaltning av forskning och etik. V(cid:228)rdarna v(cid:228)ljs utifr(cid:229)n specialistomr(cid:229)de f(cid:246)r forskarutbildning. Anslagen ger utrymme f(cid:246)r vistelser p(cid:229) upp till h(cid:246)gst tre (cid:229)r. ¯tg(cid:228)rden syftar ocks(cid:229) till att skapa gemensamma syns(cid:228)tt p(cid:229) utbildning bland ber(cid:246)rda organisationer, s(cid:228)rskilt hos de som deltar i internationella doktorandubtbild- ningar. (cid:151) Marie Curie-v(cid:228)rdanslag f(cid:246)r kunskaps(cid:246)verf(cid:246)ring: Dessa (cid:228)r avsedda f(cid:246)r europeiska organisationer (universitet, forskningscentra, f(cid:246)retag, etc. ) som beh(cid:246)ver utveckla nya kompetensomr(cid:229)den och f(cid:246)r utveckling av forsk- ningskapaciteten i mindre gynnade regioner i EU och de associerade l(cid:228)nderna. Anslagen f(cid:246)r kunskaps- (cid:246)verf(cid:246)ring g(cid:246)r det m(cid:246)jligt f(cid:246)r erfarna forskare att verka inom s(cid:229)dana organisationer och p(cid:229) s(cid:229) s(cid:228)tt (cid:246)verf(cid:246)ra kunskap, forskningskompetens och teknik. Anslagen beviljas f(cid:246)r h(cid:246)gst tv(cid:229) (cid:229)r. (cid:151) Marie Curie (cid:150) konferenser och kurser: Genom dessa f(cid:229)r unga forskare m(cid:246)jlighet att till(cid:228)gna sig ledande forskares erfarenheter. St(cid:246)d ges till s(cid:228)rskilda utbildningsaktiviteter ((cid:228)ven virtuella s(cid:229)dana) som framh(cid:228)ver s(cid:228)rskilda europeiska insatser och intressen. Tv(cid:229) typer av (cid:229)tg(cid:228)rder planeras. F(cid:246)r det f(cid:246)rsta, st(cid:246)d till en sammanh(cid:228)ngande serie konferenser p(cid:229) h(cid:246)g niv(cid:229) och/eller kurser (sommarskolor, laboratoriekurser, etc. ) som erbjuds av en enskild organisat(cid:246)r och omfattar ett s(cid:228)rskilt tema eller flera teman som har anknytning till varandra. F(cid:246)r det andra, st(cid:246)d f(cid:246)r att unga forskare skall kunna delta i stora konferenser som (cid:228)r s(cid:228)rskilt intressanta i utbildningsh(cid:228)nseende. S(cid:229)dana aktiviteter p(cid:229)g(cid:229)r normalt under n(cid:229)gra dagar men kan str(cid:228)cka sig (cid:246)ver ett par veckor i samband med sommarskolor till exempel. ii) Individ-anknutna (cid:229)tg(cid:228)rder Den andra gruppen av (cid:229)tg(cid:228)rder g(cid:228)ller st(cid:246)d till enskilda forskare och ges p(cid:229) grund av de s(cid:228)rskilda behov som finns i Europa med avseende p(cid:229) f(cid:246)rv(cid:228)rv och (cid:246)verf(cid:246)ring av forskningskompetens. Den omfattar (cid:228)ven (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r (cid:229)terintegrering p(cid:229) arbetsmarknaden av europeiska forskare som f(cid:229)tt Marie Curie-anslag, och europeiska forskare som (cid:229)terv(cid:228)nder till Europa efter att ha varit borta en l(cid:228)ngre tid. Den inneh(cid:229)ller ett antal (cid:229)tg(cid:228)rder som genomf(cid:246)rs beroende p(cid:229) forskarens geografiska ursprung och destination. Forskare med minst fyra (cid:229)rs forsk- ningserfarenhet samt de som har doktorsexamen kan vara f(cid:246)rem(cid:229)l f(cid:246)r dessa (cid:229)tg(cid:228)rder. (cid:151) Europeiska Marie Curie-anslag: Dessa ger m(cid:246)jlighet f(cid:246)r de mest lovande forskarna i EU och de associerade l(cid:228)nderna att utbilda sig genom forskning i de europeiska organisationer som (cid:228)r mest l(cid:228)mpliga med tanke p(cid:229) deras individuella behov. Ans(cid:246)kan g(cid:246)rs av den s(cid:246)kande och v(cid:228)rdorganisationen tillsammans. ˜mnet, som skall komplettera eller bredda forskarens erfarenhet, v(cid:228)ljer forskaren fritt i samarbete med v(cid:228)rden. Anslagen beviljas f(cid:246)r ett till tv(cid:229) (cid:229)r. (cid:151) Internationella Marie Curie-anslag f(cid:246)r forskare fr(cid:229)n EU och associerade l(cid:228)nder: Dessa beviljas till forskare fr(cid:229)n EU och associerade l(cid:228)nder f(cid:246)r arbete i etablerade forskningscentra i tredje land f(cid:246)r att de p(cid:229) s(cid:229) s(cid:228)tt skall kunna bredda sin internationella forskningserfarenhet. Denna (cid:229)tg(cid:228)rd kr(cid:228)ver att ett sammanh(cid:228)ngande individuellt utbildningsprogram inl(cid:228)mnas d(cid:228)r en f(cid:246)rsta del utomlands och en p(cid:229)f(cid:246)ljande obligatorisk andra del i Europa ing(cid:229)r. (cid:151) Internationella Marie Curie-anslag f(cid:246)r forskare fr(cid:229)n tredje land: M(cid:229)let med dessa (cid:228)r att locka forskare p(cid:229) h(cid:246)g niv(cid:229) och unga forskare fr(cid:229)n tredje land att arbeta och genomg(cid:229) forskarutbildning i Europa i syfte att utveckla forskningssamarbete mellan Europa och tredje land, till nytta f(cid:246)r b(cid:229)da parter. F(cid:246)r tillv(cid:228)xtekono- mier och utvecklingsl(cid:228)nder kan (cid:229)tg(cid:228)rden (cid:228)ven omfatta villkor om att hj(cid:228)lpa anslagsmottagare att (cid:229)terv(cid:228)nda till sitt ursprungsland. (cid:151) Marie Curie-bidrag f(cid:246)r (cid:229)terintegrering: Dessa (cid:228)r avsedda f(cid:246)r forskare fr(cid:229)n EU och de associerade l(cid:228)nderna som just har avslutat ett Marie Curie-anslag p(cid:229) minst tv(cid:229) (cid:229)r. Det best(cid:229)r av en klumpsumma i form av ett personligt bidrag som skall anv(cid:228)ndas inom ett (cid:229)r. Det tilldelas anslagsmottagaren efter att denne inl(cid:228)mnat ett klart avgr(cid:228)nsat projekt, som skall bed(cid:246)mas rent objektivt. ¯terintegreringen begr(cid:228)nsas inte till fors- karens ursprungsland. En liknande m(cid:246)jlighet finns f(cid:246)r europeiska forskare som har forskat utanf(cid:246)r Europa under minst fem (cid:229)r (f(cid:246)r detta kan dock perioden f(cid:246)r (cid:229)terintegrering uppg(cid:229) till tv(cid:229) (cid:229)r). 28. 8. 2001 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 240 E/233 iii) Att fr(cid:228)mja och erk(cid:228)nna spetsforskning Den tredje gruppen (cid:229)tg(cid:228)rder skall vara inriktad p(cid:229) att fr(cid:228)mja och erk(cid:228)nna spetsforskningen i Europa och p(cid:229) s(cid:229) s(cid:228)tt g(cid:246)ra den mer synlig och attraktiv. M(cid:229)let (cid:228)r att st(cid:246)dja europeiska forskarlag, s(cid:228)rskilt inom nya forsknings- omr(cid:229)den, och att belysa enskilda europeiska forskares insatser med syfte att fr(cid:228)mja deras vidare utveckling och internationella erk(cid:228)nnande och samtidigt bidra till att deras forskningsresultat sprids, till gagn f(cid:246)r forskarv(cid:228)rl- den. (cid:151) Marie Curie-bidrag f(cid:246)r spetsforskning: M(cid:229)let med dessa (cid:228)r att st(cid:246)dja enskilda forskare eller forskarlag p(cid:229) h(cid:246)gsta niv(cid:229) med etablering eller expansion, s(cid:228)rskilt f(cid:246)r spetsforskning eller tv(cid:228)rvetenskaplig forskning. Bidraget t(cid:228)cker en period p(cid:229) upp till fyra (cid:229)r och tilldelas p(cid:229) grundval av ett klart avgr(cid:228)nsat forsknings- program. (cid:151) Marie Curie-pris f(cid:246)r spetsforskning: Syftet med dessa (cid:228)r att skapa ett allm(cid:228)nt erk(cid:228)nnande f(cid:246)r de resultat som forskare, som tidigare f(cid:229)tt st(cid:246)d fr(cid:229)n gemenskapen f(cid:246)r utbildning och r(cid:246)rlighet, kommit fram till under sin spetsforskning. Prispengarna tilldelas i form av ett bidrag som skall anv(cid:228)ndas f(cid:246)r yrkesm(cid:228)ssig utveck- ling, med krav p(cid:229) rapportering inom tv(cid:229) (cid:229)r om vad bidraget anv(cid:228)nts till. S(cid:246)kande kan f(cid:246)resl(cid:229) sig sj(cid:228)lva eller bli f(cid:246)reslagen av andra. (cid:151) Marie Curie-professurer: Dessa tilldelas p(cid:229) h(cid:246)gsta niv(cid:229), framf(cid:246)r allt f(cid:246)r att locka forskare av v(cid:228)rldsklass att forts(cid:228)tta sin karri(cid:228)r i Europa. De beviljas normalt f(cid:246)r en period p(cid:229) tre (cid:229)r. Denna (cid:229)tg(cid:228)rd kan vidtas tillsammans med de v(cid:228)rd-anknutna (cid:229)tg(cid:228)rderna. S a m a r b e t e m e d m e d l e m s s t a t e r n a o c h d e a s s o c i e r a d e l (cid:228) n d e r n a Syftet med verksamheten (cid:148)m(cid:228)nskliga resurser och r(cid:246)rlighet(cid:148) (cid:228)r medfinansiering av initiativ som utvecklar sam- arbete och skapar synergieffekter med nationella och regionala program i de fall dessa sammanfaller med de s(cid:228)rskilda m(cid:229)len f(cid:246)r de (cid:229)tg(cid:228)rder som beskrivs ovan. S(cid:229)dant samarbete skall utvecklas p(cid:229) grundval av relevanta gemenskapskriterier med syfte att se till att alla forskare fr(cid:229)n EU och de associerade l(cid:228)nderna f(cid:229)r del av dessa initiativ och att (cid:246)msesidigt erk(cid:228)nda utbildningsnormer antas. Betr(cid:228)ffande administration av (cid:229)tg(cid:228)rden kommer, f(cid:246)rutom n(cid:228)r det g(cid:228)ller de allt viktigare v(cid:228)rd-anknutna (cid:229)tg(cid:228)rderna, initiativ att vidtas f(cid:246)r att st(cid:228)rka samarbetet med medlemsstaterna och de associerade l(cid:228)nderna f(cid:246)r att ge forskarna st(cid:246)d (cid:148)p(cid:229) plats(cid:148), vilket (cid:228)r en avg(cid:246)rande del i alla (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r forskare som r(cid:246)r sig inom eller (cid:229)terv(cid:228)nder till Europa. Detta skulle kunna ske genom medfinansiering av befintliga och nya strukturer p(cid:229) nationell eller regional niv(cid:229) med syfte att ge utl(cid:228)ndska forskare hj(cid:228)lp i praktiska fr(cid:229)gor (juridiska, administrativa, familj(cid:228)ra eller kulturella) som har med deras r(cid:246)rlighet att g(cid:246)ra. En annan aspekt av detta samarbete kan g(cid:228)lla ett antal uppgifter som har med administationen och uppf(cid:246)ljningen av kontrakt i samband med enskilda anslag att g(cid:246)ra. Detta skulle kr(cid:228)va att en klar avgr(cid:228)nsning av uppgifter och ansvar g(cid:246)rs i f(cid:246)rv(cid:228)g i enlighet med gemenskapens finansiella regler och att relevanta l(cid:246)nsamhetsanalyser g(cid:246)rs. I n t e r n t s a m a r b e t e i n o m r a m p r o g r a m m e t ˜ndam(cid:229)let med verksamheten (cid:148)m(cid:228)nskliga resurser och r(cid:246)rlighet(cid:148) (cid:228)r att st(cid:246)dja forskarutbildning och utveckla forskningskompetens. Detta utesluter inte andra verksamheter inom det nya ramprogrammet fr(cid:229)n att ha liknande inslag. Verksamheten (cid:148)m(cid:228)nskliga resurser och r(cid:246)rlighet(cid:148) skall tillhandah(cid:229)lla st(cid:246)d f(cid:246)r att fastsl(cid:229) konsekventa krite- rier betr(cid:228)ffande utv(cid:228)rdering, urval och kontroll av s(cid:229)dana (cid:229)tg(cid:228)rder, samt fr(cid:228)mja gemensamma tillv(cid:228)gag(cid:229)ngss(cid:228)tt i de olika verksamheterna, med syfte att s(cid:228)kra samordning och utveckla m(cid:246)jlig samverkan och en b(cid:228)ttre balans mellan m(cid:228)ns och kvinnors deltagande. 3. FORSKNINGSINFRASTRUKTUR Om forskarlagen i Europa skall kunna f(cid:246)rbli ledande inom alla vetenskapliga och tekniska omr(cid:229)den m(cid:229)ste de st(cid:246)djas med hj(cid:228)lp av moderna, (cid:148)state-of-the-art(cid:148) infrastrukturer. Begreppet (cid:148)forskningsinfrastruktur(cid:148) omfattar faciliteter och resurser f(cid:246)r att tillhandah(cid:229)lla viktiga tj(cid:228)nster till forskarv(cid:228)rlden b(cid:229)de p(cid:229) det akademiska och det industriella planet. Forskningsinfrastrukturen kan vara lokal (en enda resurs p(cid:229) en plats), spridd (ett n(cid:228)tverk med delade resurser, d(cid:228)r (cid:228)ven infrastrukturer av Grid-typ ing(cid:229)r) eller virtuell (tj(cid:228)nsten tillhandah(cid:229)lls elektroniskt). C 240 E/234 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 28. 8. 2001 Det (cid:246)vergripande m(cid:229)let med denna verksamhet (cid:228)r att fr(cid:228)mja utvecklingen av ett effektivt system med forsknings- infrastrukturer av h(cid:246)gsta kvalitet i Europa och ett optimalt utnyttjande av dessa p(cid:229) europeisk niv(cid:229) p(cid:229) grundval av de behov som forskarv(cid:228)rlden uttryckt. Det mer specifika m(cid:229)let med detta (cid:228)r att (cid:151) s(cid:228)kra europeiska forskares tillg(cid:229)ng till de infrastrukturer de beh(cid:246)ver f(cid:246)r att bedriva sin forskning, oberoende av var infrastrukturen finns, (cid:151) tillhandah(cid:229)lla st(cid:246)d f(cid:246)r ett samordnat tillv(cid:228)gag(cid:229)ngss(cid:228)tt f(cid:246)r utvecklingen av nya forskningsinfrastrukturer och f(cid:246)r drift och f(cid:246)rb(cid:228)ttring av befintliga infrastrukturer, (cid:228)ven till faciliteter av internationell betydelse som inte finns i Europa. D(cid:228)r s(cid:229) (cid:228)r l(cid:228)mpligt skall st(cid:246)d(cid:229)tg(cid:228)rderna f(cid:246)r forskningsinfrastruktur i detta program genomf(cid:246)ras tillsammans med de tematiska prioriteringarna i ramprogrammet och med de andra st(cid:246)dformer som finns. F(cid:246)ljande fem typer av st(cid:246)d(cid:229)tg(cid:228)rder skall genomf(cid:246)ras: (cid:151) Samordnade initiativ: M(cid:229)let (cid:228)r att st(cid:246)dja tillhandah(cid:229)llandet av grundl(cid:228)ggande tj(cid:228)nster till forskarv(cid:228)rlden p(cid:229) europeisk niv(cid:229). Initiativen kombinerar, f(cid:246)r detta (cid:228)ndam(cid:229)l, n(cid:228)tverk f(cid:246)r samarbete med en eller flera andra s(cid:228)rskilda verksamheter, d(cid:228)ribland till exempel transnationell tillg(cid:229)ng och forskningsverksamheter f(cid:246)r att f(cid:246)r- b(cid:228)ttra infrastrukturens effektivitet. ¯tg(cid:228)rden skall ocks(cid:229) g(cid:246)ra det l(cid:228)ttare att f(cid:229) bort s(cid:229)dana hinder som kan begr(cid:228)nsa m(cid:246)jligheterna f(cid:246)r industrin och sm(cid:229) och medelstora f(cid:246)retag att utnyttja forskningsresultat. Integre- rade initiativ v(cid:228)ljs ut p(cid:229) grundval av ett vetenskapligt och tekniskt program av europeisk omfattning som (cid:228)r storskaligt men flexibelt, d(cid:228)r syftet (cid:228)r att programmet skall kunna l(cid:246)pa (cid:246)ver en l(cid:228)ngre tid, d(cid:228)r s(cid:229) (cid:228)r l(cid:228)mpligt. (cid:151) Utveckling av kommunikationsn(cid:228)t: M(cid:229)let med denna (cid:229)tg(cid:228)rd f(cid:246)r st(cid:246)d till befintlig forskningsinfrastruktur (cid:228)r att skapa ett t(cid:228)tare n(cid:228)tverk mellan relaterade initiativ, framf(cid:246)r allt genom att skapa n(cid:228)tverk f(cid:246)r bredbandskom- munikation f(cid:246)r alla forskare i Europa samt s(cid:228)rskilda h(cid:246)geffektiva datorn(cid:228)t (Grids) och testb(cid:228)ddar. (cid:151) Transnationell tillg(cid:229)ng: M(cid:229)let (cid:228)r att fr(cid:228)mja nya m(cid:246)jligheter f(cid:246)r forskarlag (och enskilda forskare) att f(cid:229) tillg(cid:229)ng till de enskilda forskningsinfrastrukturer av rang som (cid:228)r l(cid:228)mpligast f(cid:246)r deras arbete. Det ekonomiska st(cid:246)det fr(cid:229)n gemenskapen skall t(cid:228)cka de n(cid:246)dv(cid:228)ndiga driftskostnaderna f(cid:246)r att f(cid:229) tillg(cid:229)ng till s(cid:229)dan infrastruktur f(cid:246)r forskarlag som (cid:228)r verksamma i medlemsstaterna och de associerade l(cid:228)nderna, utom d(cid:229) laget (cid:228)r verksamt i samma land som infrastukturens operat(cid:246)r. (cid:151) F(cid:246)rberedande studier: M(cid:229)let (cid:228)r att, fr(cid:229)n fall till fall, bidra till genomf(cid:246)rbarhetsstudier och tekniskt f(cid:246)rberedelse- arbete med de nya infrastrukturer som skall genomf(cid:246)ras av en eller flera medlemsstater och som har en tydlig europeisk dimension och (cid:228)r av klart europeiskt intresse. (cid:151) Utveckling av ny infrastruktur: Denna (cid:229)tg(cid:228)rd kan, under l(cid:228)mpliga f(cid:246)ruts(cid:228)ttningar och tillsammans med medel fr(cid:229)n andra bidragsgivande organ, bidra till utvecklingen av ny infrastruktur. I allm(cid:228)nhet begr(cid:228)nsas finansieringen av ny eller f(cid:246)rb(cid:228)ttrad infrastruktur till det som minst kr(cid:228)vs f(cid:246)r att starta verksamheten. Den st(cid:246)rsta delen av byggnation och drift, liksom infrastrukturens b(cid:228)rkraft p(cid:229) l(cid:229)ng sikt, s(cid:228)kras genom nationella och/eller andra finansieringsk(cid:228)llor. S(cid:229)dant st(cid:246)d tillhandah(cid:229)lls endast p(cid:229) grundval av en detaljerad motivering som skall baseras p(cid:229) ett europeiskt merv(cid:228)rde och beskriva de vetenskapliga, juridiska och finansiella dimensionerna av det f(cid:246)reslagna utvecklingsarbetet. I genomf(cid:246)rbarhetsstudier och tekniskt f(cid:246)rberedelsearbete skall m(cid:246)jligheterna till kombinerad finansiering med andra k(cid:228)llor inom EU (till exempel Europeiska investeringsbanken och strukturfonderna) unders(cid:246)kas. N(cid:228)tverk f(cid:246)r bredbandskommunikation, vilket (cid:228)r mycket relevant f(cid:246)r de politiska m(cid:229)l som beskrivs i det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet och initiativet eEurope, b(cid:246)r ocks(cid:229) anv(cid:228)ndas f(cid:246)r att f(cid:246)rb(cid:228)ttra det vetenskapliga samarbetet med tredje land. I samband med st(cid:246)d till forskningsinfrastruktur inom detta program b(cid:246)r, d(cid:228)r s(cid:229) (cid:228)r l(cid:228)mpligt, befintliga eller framtida mekanismer f(cid:246)r ett samordnat syns(cid:228)tt p(cid:229) forskningsinfrastrukturer i Europa samt vetenskapliga utl(cid:229)tan- den fr(cid:229)n befintliga europeiska och internationella organisationer beaktas (t. ex. ESF). Kompletterande (cid:229)tg(cid:228)rder kan genomf(cid:246)ras under detta program, d(cid:228)r s(cid:229) (cid:228)r l(cid:228)mpligt, f(cid:246)r att uppr(cid:228)tth(cid:229)lla dessa mekanismer. 28. 8. 2001 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 240 E/235 4. VETENSKAP OCH SAMH˜LLE Idag, och (cid:228)n mer i morgondagens kunskapsbaserade samh(cid:228)lle, (cid:228)r vetenskap och teknik allm(cid:228)nt f(cid:246)rekommande inom ekonomin och i vardagen. Det kommer att kr(cid:228)vas nya relationer och en mer produktiv dialog mellan f(cid:246)retr(cid:228)darna f(cid:246)r forskarv(cid:228)rlden, industrin, beslutsfattare och samh(cid:228)llet generellt om vetenskapens och teknikens fulla potential skall kunna utvecklas f(cid:246)r att kunna garantera en kontinuerlig f(cid:246)rb(cid:228)ttring av livskvaliteten (cid:150) i dess bredaste mening (cid:150) f(cid:246)r Europas medborgare. En s(cid:229)dan dialog kan inte begr(cid:228)nsas till bara EU. Den m(cid:229)ste ha en internationell omfattning och till fullo beakta den kommande utvidgningen och det globala sammanhanget. Med tanke p(cid:229) den stora sp(cid:228)nnvidden p(cid:229) de fr(cid:229)gor och det samspel som ing(cid:229)r i relationerna mellan vetenskap och teknik (cid:229) ena sidan, och samh(cid:228)llet generellt (cid:229) den andra, m(cid:229)ste dessa aspekter beaktas p(cid:229) alla verksamhetsomr(cid:229)den inom ramprogrammet. Syftet med denna s(cid:228)rskilda verksamhet (cid:228)r att utveckla strukturella kopplingar mellan institutionerna och ber(cid:246)rda verksamheter samt att, genom gemensamma referensramar och utveckling av l(cid:228)mpliga verktyg och metoder, tj(cid:228)na som v(cid:228)gledning f(cid:246)r verksamheterna p(cid:229) detta omr(cid:229)de som t(cid:228)cks in av de olika delarna i ramprogrammet. Den skall genomf(cid:246)ras med hj(cid:228)lp av n(cid:228)tverk, riktm(cid:228)rkning, utbyte av b(cid:228)sta praxis, utveckling och information om metoder, studier och samordning av nationella insatser. I s(cid:228)rskilda fall och d(cid:228)r detta (cid:228)r l(cid:228)mpligt kan riktad forskning st(cid:246)djas. i) Att n(cid:228)rma forskningen till samh(cid:228)llet Syftet (cid:228)r att p(cid:229) ett systematiskt s(cid:228)tt g(cid:229) igenom olika aspekter som r(cid:246)r (cid:148)vetenskap och styrelseformer(cid:148) f(cid:246)r att skapa f(cid:246)ruts(cid:228)ttningar f(cid:246)r att politiska beslut skall kunna m(cid:246)ta samh(cid:228)llets behov p(cid:229) ett mer effektivt s(cid:228)tt, vara vetenskapligt f(cid:246)rankrade i st(cid:246)rre utstr(cid:228)ckning och samtidigt ta civilsamh(cid:228)llets intressen i beaktande. F(cid:246)r detta kr(cid:228)vs effektiva processer f(cid:246)r en dialog om nya vetenskapliga och tekniska fr(cid:229)gor som i slut(cid:228)nden f(cid:229)r konsekvenser f(cid:246)r den framtida politiska utvecklingen. Man m(cid:229)ste ocks(cid:229) utveckla m(cid:246)jligheter att skapa vetenskapliga referenser och kanalisera vetenskapliga utl(cid:229)tanden till beslutsfattarna samt utrusta dessa med verktyg f(cid:246)r att bed(cid:246)ma och hantera vetenskaplig os(cid:228)kerhet, risk och f(cid:246)rsiktighet. (cid:151) Forskning och styrelseformer: analys av och st(cid:246)d till b(cid:228)sta praxis; utveckling av nya samr(cid:229)dsmetoder f(cid:246)r att fr(cid:228)mja ett mer produktivt engagemang fr(cid:229)n civilsamh(cid:228)llets och relevanta akt(cid:246)rers sida i utformning och genomf(cid:246)rande av strategier (cid:150) bland annat n(cid:228)r det g(cid:228)ller att informera om forskningsresultat som beh(cid:246)vs vid beslutsfattande p(cid:229) ett s(cid:228)tt som (cid:228)r l(cid:228)tt att f(cid:246)rst(cid:229) f(cid:246)r civilsamh(cid:228)llet och andra akt(cid:246)rer; kontroll av hur f(cid:246)rfarandena f(cid:246)r beslutsfattande fungerar f(cid:246)r att bed(cid:246)ma samspelet mellan experter, industrin, civilsamh(cid:228)llet och beslutsfattarna. (cid:151) Vetenskapliga utl(cid:229)tanden och referenssystem: utbyte av erfarenheter och god praxis; (cid:246)vervakning av framst(cid:228)llningen av vetenskapliga utl(cid:229)tanden globalt och hur dessa anv(cid:228)nds vid beslutsfattande; utveck- ling av nya och b(cid:228)ttre metoder f(cid:246)r p(cid:229)litliga och erk(cid:228)nda referenssystem; se till att det r(cid:229)dgivande organet f(cid:246)r europeisk forskning och dess underkommittØer fungerar bra och utnyttjas effektivt f(cid:246)r att kunna avge vetenskapliga utl(cid:229)tanden f(cid:246)r utvecklingen av det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forsknings- verksamhet. ii) Ansvarsfull forskning och anv(cid:228)ndning av vetenskap och teknik M(cid:229)let (cid:228)r se till att den snabba vetenskapliga utvecklingen (cid:228)r f(cid:246)renlig med de europeiska medborgarnas etiska v(cid:228)rderingar. Verksamheterna skall fr(cid:228)mja (cid:148)ansvarsfull forskning(cid:148) i Europa, d(cid:228)r kraven p(cid:229) forskningen frihet b(cid:228)ttre kan f(cid:246)renas med socialt ansvar och milj(cid:246)ansvar i samband med utvecklingen och anv(cid:228)nd- ningen av vetenskap och teknik, liksom offentlig dialog, kontroll och f(cid:246)rvarning med avseende p(cid:229) etiska och sociala fr(cid:229)gor, och risker i samband med ny teknisk utveckling, till gagn f(cid:246)r nationella och interna- tionella beslutsfattare och andra ber(cid:246)rda. (cid:151) Etik: skapande av n(cid:228)tverk av befintliga europeiska organ och verksamheter f(cid:246)r etiska fr(cid:229)gor i n(cid:228)tverk samt fr(cid:228)mjande av en dialog kring etik inom forskningen med andra regioner p(cid:229) global niv(cid:229); utbild- ningsverksamheter och (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r att (cid:246)ka medvetenheten om etiska fr(cid:229)gor; samordning och utveck- ling av en uppf(cid:246)randekod f(cid:246)r forskningsverksamhet och teknisk utveckling; forskning kring etiska fr(cid:229)gor inom vetenskap, teknisk utveckling och till(cid:228)mpning, till exempel i samband med informations- samh(cid:228)llet, nanoteknik, humangenetik, biomedicinsk forskning och livsmedelsteknik. (cid:151) Os(cid:228)kerhet, risk och f(cid:246)rsiktighetsprincipen: analys och st(cid:246)d till b(cid:228)sta praxis vid till(cid:228)mpningen av f(cid:246)r- siktighetsprincipen p(cid:229) olika omr(cid:229)den f(cid:246)r beslutsfattande, samt vid bed(cid:246)mningen och hanteringen av, liksom information om, os(cid:228)kerhet och risk. C 240 E/236 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 28. 8. 2001 iii) Fr(cid:228)mja dialogen mellan vetenskap och samh(cid:228)lle och kvinnornas roll inom vetenskapen F(cid:246)r att kunna st(cid:246)dja en ansvarsfull utveckling av vetenskap och teknik kr(cid:228)vs inte bara en regelbunden dialog mellan ber(cid:246)rda akt(cid:246)rer utan ocks(cid:229) en st(cid:246)rre medvetenhet hos allm(cid:228)nheten om vetenskapliga och tekniska framsteg och vilka f(cid:246)ljder dessa kan f(cid:229), liksom en st(cid:246)rre f(cid:246)rst(cid:229)else f(cid:246)r kulturen bakom vetenskap och innovation. Det finns ocks(cid:229) ett s(cid:228)rskilt behov av att stimulera unga m(cid:228)nniskors intresse f(cid:246)r vetenskap, att g(cid:246)ra vetenskapliga yrken mer attraktiva och att g(cid:246)ra framsteg n(cid:228)r det g(cid:228)ller j(cid:228)mst(cid:228)lldhet inom forsk- ningen, vilket ocks(cid:229) kommer att st(cid:228)rka de m(cid:228)nskliga resurserna och f(cid:246)rb(cid:228)ttra kvalitØn p(cid:229) europeisk forsk- ning. (cid:151) Allm(cid:228)nhetens kunskap: st(cid:246)d till (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r att skapa uppm(cid:228)rksamhet och erk(cid:228)nnande av insatser inom europeisk forskning; analys av de faktorer som p(cid:229)verkar den allm(cid:228)nna opinionen, d(cid:228)ribland den roll som media och informat(cid:246)rer p(cid:229) det vetenskapliga omr(cid:229)det har; utveckling av nya s(cid:228)tt att (cid:246)ka allm(cid:228)nhetens medvetenhet och kunskaper; fr(cid:228)mjande av en omfattande debatt mellan olika akt(cid:246)rer och (cid:246)kad uppm(cid:228)rksamhet kring innovationer i samh(cid:228)llet. (cid:151) Ungdomens intresse f(cid:246)r vetenskapliga yrken: initiativ f(cid:246)r att g(cid:246)ra det mer attraktivt f(cid:246)r den yngre generationen att delta i diskussionen om vetenskap och teknik och hur de p(cid:229)verkar samh(cid:228)llet, samt (cid:246)ka uppm(cid:228)rksamheten kring vetenskap och teknik hos ungdomen; st(cid:246)d f(cid:246)r utveckling av b(cid:228)ttre s(cid:228)tt f(cid:246)r flickor och pojkar att bekanta sig med vetenskap, b(cid:229)de inom och utanf(cid:246)r det formella utbildnings- systemet, och f(cid:246)r (cid:229)tg(cid:228)rder som leder till en b(cid:228)ttre insikt om varf(cid:246)r det (cid:228)r attraktivt att v(cid:228)lja en vetenskaplig yrkesbana och vilka sociala aspekter detta har. (cid:151) Kvinnor och vetenskap: (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r att stimulera debatten p(cid:229) nationell och regional niv(cid:229) om vilket f(cid:246)rh(cid:229)llningss(cid:228)tt man skall ha f(cid:246)r att mobilisera kvinnliga forskare och (cid:246)ka den privata sektorns en- gagemang; fr(cid:228)mja en f(cid:246)rb(cid:228)ttring av (cid:246)vervakningssystemet (cid:148)Kvinnor och vetenskap(cid:148) och d(cid:228)rmed rela- terade verksamheter f(cid:246)r att fr(cid:228)mja j(cid:228)mst(cid:228)lldheten i hela ramprogrammet; s(cid:228)rskilda (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r att utveckla en b(cid:228)ttre f(cid:246)rst(cid:229)else f(cid:246)r j(cid:228)mst(cid:228)lldhetsfr(cid:229)gor inom forskarv(cid:228)rlden. BILAGA II PRELIMIN˜R F(cid:214)RDELNING AV BELOPPET ¯tg(cid:228)rdstyp Belopp (miljoner euro) Forskning och innovation M(cid:228)nskliga resurser Forskningsinfrastruktur Vetenskap/samh(cid:228)lle 300 1 800 900 50 3 050 Totalt 28. 8. 2001 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 240 E/237 BILAGA III METODER F(cid:214)R ATT GENOMF(cid:214)RA PROGRAMMET F(cid:246)r att genomf(cid:246)ra programmet, och i enlighet med Europaparlamentets och r(cid:229)dets beslut om Europeiska gemenskapens fler(cid:229)riga ramprogram 2002(cid:150)2006 f(cid:246)r verksamhet inom omr(cid:229)det forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att fr(cid:228)mja inr(cid:228)ttandet av det europeiska omr(cid:229)det f(cid:246)r forskningsverksamhet (2002/. /EG) och med reglerna f(cid:246)r f(cid:246)retags, forskningscentrers och universitets deltagande i gemenskapens forskningsverksamhet, och f(cid:246)r spridning av forskningsresultat (2002/. /EG) kan kommissionen, inom hela omr(cid:229)det f(cid:246)r vetenskap och teknik, anv(cid:228)nda (cid:151) innovationsrelaterade f(cid:246)rs(cid:246)ksprojekt med syfte att pr(cid:246)va, validera och sprida nya idØer och metoder f(cid:246)r innovation p(cid:229) europeisk niv(cid:229) inom omr(cid:229)det (cid:148)Forskning och innovation(cid:148), (cid:151) s(cid:228)rskilda riktade projekt f(cid:246)r att bedriva forskning eller demonstrations(cid:229)tg(cid:228)rder inom omr(cid:229)det (cid:148)Vetenskap och samh(cid:228)lle(cid:148), (cid:151) integrerade infrastruktur(cid:229)tg(cid:228)rder genom att kombinera (cid:229)tg(cid:228)rder som (cid:228)r n(cid:246)dv(cid:228)ndiga f(cid:246)r att st(cid:228)rka och utveckla forskningsinfrastrukturer f(cid:246)r tj(cid:228)nster p(cid:229) europeisk niv(cid:229) inom omr(cid:229)det (cid:148)Forskningsinfrastruktur(cid:148), (cid:151) (cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r r(cid:246)rlighet och utbildning f(cid:246)r genomf(cid:246)rande av ett antal Marie Curie-verksamheter, till exempel n(cid:228)tverk f(cid:246)r forskarutbildning, konferenser och kurser samt individuella utbildningsanslag inom omr(cid:229)det (cid:148)M(cid:228)nskliga resurser och r(cid:246)rlighet(cid:148), (cid:151) s(cid:228)rskilda samordnings- och st(cid:246)d(cid:229)tg(cid:228)rder f(cid:246)r att uppn(cid:229) de m(cid:229)l som har definierats inom programmets alla omr(cid:229)den, (cid:151) kompletterande (cid:229)tg(cid:228)rder i form av extra insatser f(cid:246)r att uppn(cid:229) de m(cid:229)l som satts f(cid:246)r programmet och f(cid:246)rbereda kommande verksamhet inom ramen f(cid:246)r gemenskapens politik f(cid:246)r vetenskaplig och teknisk utveckling. F(cid:246)rslagen kommer att utv(cid:228)rderas i enlighet med de kriterier som framg(cid:229)r av ovann(cid:228)mnda beslut f(cid:246)r att bed(cid:246)ma hur relevanta de (cid:228)r vad g(cid:228)ller programmets m(cid:229)l, den vetenskapliga och tekniska kvaliteten, merv(cid:228)rdet p(cid:229) gemenskapsniv(cid:229) och den s(cid:246)kandes f(cid:246)rm(cid:229)ga att f(cid:246)rvalta projektet. Gemenskapens bidrag kommer att tilldelas i enlighet med ovan n(cid:228)mnda beslut. N(cid:228)r det g(cid:228)ller organisationer fr(cid:229)n regioner som ligger efter i utvecklingen kan de eventuellt f(cid:229) extra finansiering f(cid:246)r sitt deltagande inom ramen f(cid:246)r strukturfonderna, i (cid:246)verensst(cid:228)mmelse med de gr(cid:228)nser som fastst(cid:228)llts i gemenskapsramarna f(cid:246)r statligt st(cid:246)d till forskning

2011/159/EU: Afgørelse nr. 1/2011 truffet af Det Blandede udvalg EU-Schweiz af 18. januar 2011 om autentifikation af den bulgarske og den rumænske udgave af aftalen mellem Det Europæiske Fællesskab og dets medlemsstater på den ene side og Det Schweiziske Forbund på den anden side om fri bevægelighed for personer, herunder slutakten og udvidelsesprotokollen af 2004

2011-01-18

http://publications.europa.eu/resource/cellar/74354047-a41d-4201-8f1a-97ab439c97de

dan

L_2011072DA. 01000101. xml 18. 3. 2011    DA BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG BG RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO RO Den Europæiske Unions Tidende L 72/1 AFGØRELSE Nr. 1/2011 TRUFFET AF DET BLANDEDE UDVALG EU-SCHWEIZ af 18. januar 2011 om autentifikation af den bulgarske og den rumænske udgave af aftalen mellem Det Europæiske Fællesskab og dets medlemsstater på den ene side og Det Schweiziske Forbund på den anden side om fri bevægelighed for personer, herunder slutakten og udvidelsesprotokollen af 2004 (2011/159/EU) DET BLANDEDE UDVALG HAR — under henvisning til protokollen til aftalen mellem Det Europæiske Fællesskab og dets medlemsstater på den ene side og Det Schweiziske Forbund på den anden side om fri bevægelighed for personer i forbindelse med Republikken Bulgariens og Rumæniens deltagelse som kontraherende parter i medfør af deres tiltrædelse af Den Europæiske Union af 27. maj 2008 (1), særlig artikel 9, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) Fællesskabet og dets medlemsstater har indgået en aftale med Det Schweiziske Forbund om fri bevægelighed for personer (2) (i det følgende benævnt »aftalen«), der trådte i kraft den 1. juni 2002. (2) Ved en protokol til aftalen, undertegnet den 27. maj 2008, blev Bulgarien og Rumænien kontraherende parter i aftalen i medfør af deres tiltrædelse af Den Europæiske Union. (3) I henhold til artikel 9, stk. 2, i denne protokol skal det blandede udvalg, der er nedsat ved aftalen, godkende den autentiske udgave af aftalen på bulgarsk og rumænsk. (4) Det er hensigtsmæssigt at afvente udarbejdelsen af en konsolideret version af bilag II og III til aftalen, inden teksterne på disse sprog autentificeres — TRUFFET FØLGENDE AFGØRELSE: Artikel 1 1. Den bulgarske og den rumænske udgave af aftalen, herunder slutakten (3) og protokollen om Den Tjekkiske Republiks, Republikken Estlands, Republikken Cyperns, Republikken Letlands, Republikken Litauens, Republikken Ungarns, Republikken Maltas, Republikken Polens, Republikken Sloveniens og Den Slovakiske Republiks deltagelse som kontraherende parter i medfør af deres tiltrædelse af Den Europæiske Union af 26. oktober 2004 (udvidelsesprotokollen af 2004), som er knyttet som bilag til denne afgørelse, er begge autentiske. 2. Den bulgarske og den rumænske udgave af bilag II og III til aftalen udfærdiges ved en særskilt afgørelse truffet af det blandede udvalg. Artikel 2 Denne afgørelse finder anvendelse fra den 1. juni 2009. Udfærdiget i Bruxelles, den 18. januar 2011. På det blandede udvalgs vegne Gianluca GRIPPA Formand (1)  EUT L 124 af 20. 5. 2009, s. 53. (2)  Aftale mellem Det Europæiske Fællesskab og dets medlemsstater på den ene side og Det Schweiziske Forbund på den anden side om fri bevægelighed for personer (EFT L 114 af 30. 4. 2002, s. 6). (3)  EFT L 114 af 30. 4. 2002, s. 64. СПОРАЗУМЕНИЕ между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга страна, относно свободното движение на хора КОНФЕДЕРАЦИЯ ШВЕЙЦАРИЯ, от една страна, и ЕВРОПЕЙСКАТА ОБЩНОСТ, КРАЛСТВО БЕЛГИЯ, КРАЛСТВО ДАНИЯ, ФЕДЕРАЛНА РЕПУБЛИКА ГЕРМАНИЯ, РЕПУБЛИКА ГЪРЦИЯ, КРАЛСТВО ИСПАНИЯ, ФРЕНСКАТА РЕПУБЛИКА, ИРЛАНДИЯ, ИТАЛИАНСКАТА РЕПУБЛИКА, ВЕЛИКОТО ХЕРЦОГСТВО ЛЮКСЕМБУРГ, КРАЛСТВО НИДЕРЛАНДИЯ, РЕПУБЛИКА АВСТРИЯ, ПОРТУГАЛСКАТА РЕПУБЛИКА, РЕПУБЛИКА ФИНЛАНДИЯ, КРАЛСТВО ШВЕЦИЯ, ОБЕДИНЕНОТО КРАЛСТВО ВЕЛИКОБРИТАНИЯ И СЕВЕРНА ИРЛАНДИЯ, от друга страна, наричани по-долу „договарящите страни“, УБЕДЕНИ, че свободното движение на хора между териториите на договарящите страни е ключов фактор за хармоничното развитие на техните отношения, РЕШЕНИ да постигнат свободното движение на хора въз основа на правилата, прилагани в Европейската общност, РЕШИХА ДА СКЛЮЧАТ НАСТОЯЩОТО СПОРАЗУМЕНИЕ: I. ОБЩИ РАЗПОРЕДБИ Член 1 Цел Целта на настоящото споразумение, в полза на гражданите на държавите-членки на Европейската общност и на Швейцария, е: а) да предостави право на влизане, пребиваване, достъп до работа като заети лица, на установяване на основата на самостоятелна заетост и право на престой на територията на договарящите страни; б) да улесни предоставянето на услуги на територията на договарящите страни, и по-специално да либерализира предоставянето на краткосрочни услуги; в) да предостави право на влизане и право на пребиваване на територията на договарящите страни на лица, които не упражняват икономическа дейност в приемащата държава; г) да предостави същите условия на живот, заетост и труд като тези, предоставени на местните граждани. Член 2 Недискриминация Спрямо граждани на договаряща страна, които пребивават на законно основание на територията на друга договаряща страна, при прилагане на разпоредбите на приложения I, II и III към настоящото споразумение и в съответствие с тези разпоредби не се допуска дискриминация, основана на тяхното гражданство. Член 3 Право на влизане Правото на влизане на граждани на договаряща страна на територията на друга договаряща страна се гарантира в съответствие с разпоредбите, залегнали в приложение I. Член 4 Право на пребиваване и на достъп до икономическа дейност Гарантира се правото на пребиваване и на достъп до икономическа дейност, освен ако не е предвидено друго в член 10, и в съответствие с разпоредбите на приложение I. Член 5 Лица, които предлагат услуги 1. Без да се засягат други специфични споразумения между договарящите страни, особено по отношение на предоставянето на услуги (включително и Споразумението по някои аспекти на държавните поръчки, доколкото то обхваща предоставянето на услуги), лицата, които предлагат услуги, включително и предприятия съгласно разпоредбите на приложение I, имат право да предоставят услуга на територията на другата договаряща страна за срок, непревишаващ 90 дни ефективна трудова заетост за една календарна година. 2. Лицата, които предоставят услуги, се ползват с право на влизане и на пребиваване на територията на другата договаряща страна: а) когато имат право да предоставят услуга съгласно параграф 1 или по силата на разпоредбите на споразумение, посочено в параграф 1; б) или, ако определените в буква а) условия не са изпълнени, когато са получили разрешение да предоставят услуга от компетентните органи на съответната договаряща страна. 3. Граждани на държава-членка на Европейската общност или на Швейцария, които влизат на територията на договаряща страна единствено за да получат услуги, се ползват с право на влизане и на пребиваване. 4. Правата, посочени в настоящия член, са гарантирани в съответствие с разпоредбите, предвидени в приложения I, II и III. Не се допуска позоваване на количествените ограничения по член 10 по отношение на лицата, посочени в настоящия член. Член 6 Право на пребиваване на лица, които не упражняват икономическа дейност Гарантира се правото на пребиваване на територията на договаряща страна на лица, които не упражняват икономическа дейност съгласно разпоредбите на приложение I, отнасящи се до икономически неактивните лица. Член 7 Други права Договарящите страни предоставят, в съответствие с приложение I, следните права, свързани със свободното движение на хора: а) право на третиране на равни начала с местните граждани по отношение на достъпа до и упражняването на икономическа дейност и условията на живот, заетост и труд; б) право на професионална и географска мобилност, която позволява на гражданите на договарящите страни да се придвижват свободно в пределите на територията на приемащата държава и да упражняват избраната от тях професия; в) право на престой на територията на договаряща страна след приключването на икономическа дейност; г) право на пребиваване на членове на семейството, независимо от тяхната националност; д) право на членове на семейството да упражняват икономическа дейност, независимо от тяхната националност; е) право на придобиване на недвижима собственост, доколкото това е свързано с упражняване на правата, предоставени по силата на настоящото споразумение; ж) по време на преходния период, след приключване на икономическа дейност или на период на пребиваване на територията на договаряща страна, право на завръщане в нея с цел упражняване на икономическа дейност и правото разрешение за временно пребиваване да се преобразува в разрешение за постоянно пребиваване. Член 8 Координация на системите за социална сигурност В съответствие с приложение II договарящите страни предвиждат мерки за координация на системите за социална сигурност, по-специално с цел: а) осигуряване на равно третиране; б) определяне на приложимото законодателство; в) сумиране, за целите на придобиване и запазване на правото на обезщетения и на тяхното изчисляване, на всички осигурителни периоди, които се вземат предвид от националното законодателство на съответните държави; г) изплащане на обезщетения на лица, пребиваващи на територията на договарящите страни; д) насърчаване на административната взаимопомощ и сътрудничество между органите и институциите. Член 9 Дипломи, удостоверения и други доказателства за професионална квалификация С цел улесняване на гражданите на държавите-членки на Европейската общност и на Швейцария при получаване на достъп до дейности като заети и самостоятелно заети лица и при упражняването на тези дейности и предоставянето на услуги, договарящите страни предприемат необходимите мерки съгласно приложение III с оглед взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други доказателства за професионална квалификация и съгласуването на законовите, подзаконовите и административните разпоредби на договарящите страни относно достъпа до и упражняването на дейности като заети и самостоятелно заети лица и предоставянето на услуги. II. ОБЩИ И ЗАКЛЮЧИТЕЛНИ РАЗПОРЕДБИ Член 10 Преходни разпоредби и развитие на споразумението 1. В продължение на пет години след влизането в сила на споразумението Швейцария може да поддържа количествени ограничения по отношение на достъпа до икономическа дейност за следните две категории пребиваване: пребиваване за срок, по-дълъг от четири месеца и по-кратък от една година, и пребиваване за срок, равен на или превишаващ една година. Не се допускат никакви ограничения на пребиваване за срок, по-малък от четири месеца. От началото на шестата година ще бъдат премахнати всички количествени ограничения, приложими за граждани на държавите-членки на Европейската общност. 2. За максимален срок от две години договарящите страни могат да запазят контрола върху приоритета на работници, интегрирани в редовния пазар на труда, и заплащането и условията на труд, приложими по отношение на граждани на другата договаряща страна, включително за лицата, предоставящи услуги, посочени в член 5. Преди края на първата година съвместният комитет разглежда въпроса дали тези ограничения да бъдат запазени. Той може да съкрати максималния срок от две години. Контролът върху приоритета на работниците, интегрирани в редовния пазар на труда, не се прилага за доставчиците на услуги, либерализирани със специално споразумение между договарящите страни относно предоставянето на услуги (включително споразумението по някои аспекти на държавните поръчки, доколкото то обхваща предоставянето на услуги). 3. С влизането в сила на настоящото споразумение и до края на петата година всяка година Швейцария запазва, в рамките на общите си квоти за заети и самостоятелно заети лица от Европейската общност, най-малко 15 000 нови разрешения за пребиваване със срок на валидност, равен на или превишаващ една година, и 115 500 разрешения със срок на валидност, по-дълъг от четири месеца и по-кратък от една година. 4. Независимо от разпоредбите на параграф 3 договарящите страни се споразумяха за следното: ако след пет години и до 12 години след влизането в сила на настоящото споразумение броят на нови разрешения за пребиваване в която и да е от категориите, посочени в параграф 1, издадени на заети или самостоятелно заети лица от Европейската общност, за дадена година надмине средната стойност за трите предходни години с повече от 10 %, за следващата година Швейцария може едностранно да намали броя на новите разрешения за дадената категория заети и самостоятелно заети лица от Европейската общност до средната стойност за трите предходни години плюс 5 %. Следващата година броят може да бъде ограничен до същото ниво. Независимо от разпоредбите на предходната алинея броят на новите разрешения за пребиваване, издадени на заети и самостоятелно заети лица от Европейската общност, не може да бъде ограничен до по-малко от 15 000 годишно със срок на валидност, равен на или превишаващ една година, и 115 500 годишно със срок на валидност, по-дълъг от четири месеца и по-кратък от една година. 5. Преходните разпоредби на параграфи 1—4, и по-специално тези на параграф 2, относно приоритета на работници, интегрирани в редовния пазар на труда и контрола върху заплащането и условията на труд, не се прилагат за заети и самостоятелно заети лица, които към момента на влизане в сила на настоящото споразумение имат разрешение да упражняват икономическа дейност на територията на договарящите страни. Такива лица по-специално се ползват с професионална и географска мобилност. Притежателите на разрешения за пребиваване със срок на валидност по-малко от една година имат право на подновяване на техните разрешения; изчерпването на количествените ограничения не им е противопоставимо. Притежателите на разрешителни за пребиваване със срок на валидност, равен на или превишаващ една година, автоматично получават право на продължаване на техните разрешения. По тази причина такива заети и самостоятелно заети лица се ползват от правото на свободно придвижване, предоставено на установили се лица по силата на основните разпоредби на настоящото споразумение, и по-конкретно на член 7 от него, от влизането в сила на споразумението. 6. Швейцария редовно и своевременно препраща до съвместния комитет всякакви полезни статистически данни и информация, включително за мерките за прилагане на параграф 2. Една договаряща страна може да поиска преразглеждане на ситуацията в рамките на съвместния комитет. 7. Никакви количествени ограничения не могат да се прилагат спрямо погранични работници. 8. Преходните разпоредби относно социалната сигурност и ретроцесията на осигурителни вноски за безработица са уредени в протокола към приложение II. Член 11 Разглеждане на жалби 1. Обхванатите от настоящото споразумение лица имат право на обжалване пред компетентните органи във връзка с прилагането на разпоредбите на настоящото споразумение. 2. Жалбите трябва да се разглеждат в разумен срок. 3. Обхванати от настоящото споразумение лица имат възможността да обжалват пред компетентния национален съдебен орган във връзка с решения по жалби или във връзка с липсата на решение в рамките на разумен срок. Член 12 По-благоприятни разпоредби Настоящото споразумение не изключва възможността за по-благоприятни национални разпоредби, които могат да съществуват както за гражданите на договарящите страни, така и за членовете на техните семейства. Член 13 Клауза за възпиране Договарящите страни се ангажират да не приемат никакви допълнителни ограничителни мерки по отношение на гражданите на другата страна в областите, обхванати от настоящото споразумение. Член 14 Съвместен комитет 1. С настоящото се създава съвместен комитет, съставен от представители на договарящите страни. Той е отговорен за управлението и правилното прилагане на споразумението. За тази цел той изготвя препоръки. Той взима решения в случаите, предвидени в споразумението. Съвместният комитет взима своите решения по взаимно съгласие. 2. В случай на сериозни икономически или социални затруднения съвместният комитет се събира по искане на която и да е от договарящите страни, за да разгледа подходящи мерки за справяне със ситуацията. Съвместният комитет може да реши какви мерки да предприеме в рамките на 60 дни от датата на искането. Този срок може да бъде удължен от съвместния комитет. Обхватът и времетраенето на тези мерки не следва да надхвърлят стриктно необходимото за справяне със ситуацията. При подбора на мерките се отдава предпочитание на онези от тях, които в най-малка степен смущават действието на настоящото споразумение. 3. За целите на правилното прилагане на споразумението договарящите страни редовно обменят информация и, по искане на една от тях, провеждат консултации помежду си в рамките на съвместния комитет. 4. Съвместният комитет заседава както и когато е необходимо и най-малко веднъж годишно. Всяка страна може да поиска свикването на заседание. Съвместният комитет се събира в рамките на 15 дни от искането по параграф 2. 5. Съвместният комитет изготвя свой процедурен правилник, който съдържа, inter alia, разпоредби относно свикването на заседания, назначаването на председателя и мандата на председателя. 6. Съвместният комитет може да взима решения за създаване на работни или експертни групи, които да го подпомагат при изпълнение на неговите задължения. Член 15 Приложения и протоколи Приложенията и протоколите към настоящото споразумение представляват неразделна част от него. Заключителният акт съдържа декларациите. Член 16 Позоваване на общностното право 1. За постигане на целите на настоящото споразумение договарящите страни предприемат всички необходими мерки, за да гарантират, че в отношенията между тях се прилагат права и задължения, равностойни на съдържащите се в правните актове на Европейската общност, на които се прави позоваване. 2. Доколкото прилагането на настоящото споразумение включва понятия от общностното право, взема се предвид приложимата съдебна практика на Съда на Европейските общности, предшестваща датата на неговото подписване. Последвалата подписването на настоящото споразумение съдебна практика се предоставя на вниманието на Швейцария. За да се гарантира правилното функциониране на споразумението, съвместният комитет, по искане на която и да е от договарящите страни, определя последиците от тази съдебна практика. Член 17 Промяна на законодателството 1. Веднага щом договаряща страна започне процес по приемане на проект за изменение на вътрешното си законодателство или веднага щом настъпи промяна в съдебната практика на органите, срещу решенията на които не съществува вътрешноправно средство за защита по съдебен път в област, уредена с настоящото споразумение, тази страна уведомява другата договаряща страна чрез съвместния комитет. 2. В рамките на съвместния комитет се провежда обмен на мнения относно евентуалните последствия от това изменение за правилното функциониране на споразумението. Член 18 Ако някоя от договарящите страни желае да бъде преразгледано настоящото споразумение, тя отправя предложение за тази цел към съвместния комитет. Измененията на настоящото споразумение влизат в сила след приключване на съответните вътрешни процедури, с изключение на измененията на приложения II и III, които се приемат с решение на съвместния комитет и могат да влязат в сила веднага след това решение. Член 19 Уреждане на спорове 1. Договарящите страни могат да отнасят до съвместния комитет въпроси, свързани с тълкуването или прилагането на настоящото споразумение. 2. Съвместният комитет може да разреши спора. Съвместният комитет получава цялата необходима информация, която може да бъде от полза за задълбочено проучване на ситуацията с оглед намиране на приемливо решение. За тази цел съвместният комитет разглежда всички възможни варианти за запазване на доброто функциониране на настоящото споразумение. Член 20 Връзка с двустранните споразумения за социална сигурност Освен ако не е предвидено друго в приложение II, двустранните споразумения за социална сигурност между Швейцария и държавите-членки на Европейската общност преустановяват действието си с влизането в сила на настоящото споразумение, доколкото последното урежда същата материя. Член 21 Връзка с двустранните споразумения за избягване на двойното данъчно облагане 1. Разпоредбите на двустранните споразумения между Швейцария и държавите-членки на Европейската общност за избягване на двойното данъчно облагане остават незасегнати от разпоредбите на настоящото споразумение. По-специално разпоредбите на настоящото споразумение не засягат определението за „погранични работници“ в споразуменията за избягване на двойното данъчно облагане. 2. Нито една от разпоредбите на настоящото споразумение не може да се тълкува по начин, който би попречил на договарящите страни при прилагането на съответните разпоредби на тяхното данъчно законодателство да правят разлика между данъкоплатците, чието положение не е съпоставимо, особено що се отнася до тяхното местопребиваване. 3. Нито една от разпоредбите на настоящото споразумение не е пречка за договарящите страни да приемат или прилагат мерки за осигуряване на налагането, плащането и ефективното възстановяване на данъци или за да се избегне укриването на данъци по силата на националното им данъчно законодателство или на споразумения, целящи избягването на двойното данъчно облагане между Швейцария, от една страна, и една или повече държави-членки на Европейската общност, от друга страна, или по силата на други данъчни спогодби. Член 22 Връзка с двустранни споразумения по други въпроси, различни от социалната сигурност и избягването на двойното данъчно облагане 1. Независимо от разпоредбите на членове 20 и 21, настоящото споразумение не засяга споразуменията, обвързващи Швейцария, от една страна, и една или повече държави-членки на Европейската общност, от друга страна, отнасящи се до частни лица, икономически оператори, трансгранично сътрудничество или движение в местните погранични зони, доколкото те са съвместими с настоящото споразумение. 2. В случай на несъвместимост между такива споразумения и настоящото споразумение последното има предимство. Член 23 Придобити права В случай на прекратяване или неподновяване правата, придобити от частни лица, няма да бъдат засегнати. Договарящите страни се споразумяват с общо съгласие какви действия да бъдат предприети във връзка с правата, които са в процес на придобиване. Член 24 Териториален обхват Настоящото споразумение се прилага, от една страна, спрямо територията на Швейцария, а от друга страна — спрямо териториите, в които е приложим Договорът за създаване на Европейската общност, и в съответствие с условията, залегнали в този договор. Член 25 Влизане в сила и срок на действие 1. Настоящото споразумение подлежи на ратификация или одобрение от договарящите страни в съответствие с техните национални процедури. То влиза в сила на първия ден от втория месец след последната нотификация за депозиране на документите за ратификация или одобрение на всички седем споразумения, изброени по-долу, както следва: — Споразумение относно свободното движение на хора — Споразумение за въздушен транспорт — Споразумение за железопътен и шосеен транспорт на стоки и пътници — Споразумение за търговия със селскостопански продукти — Споразумение за взаимно признаване на оценката за съответствие — Споразумение по някои аспекти на държавните поръчки — Споразумение за научно и технологично сътрудничество. 2. Настоящото споразумение се сключва за първоначален срок от седем години. То се подновява за неопределен срок, освен ако Европейската общност или Швейцария не уведомят другата договаряща страна за противното преди изтичане на първоначалния срок. В случай на такова уведомление се прилага параграф 4. 3. Европейската общност или Швейцария могат да прекратят настоящото споразумение, като уведомят другата страна за своето решение. В случай на такова уведомление се прилагат разпоредбите на параграф 4. 4. Седемте споразумения, посочени в параграф 1, престават да се прилагат шест месеца след получаване на уведомлението за неподновяване по параграф 2 или за прекратяване по параграф 3. Hecho en Luxemburgo, el veintiuno de junio de mil novecientos noventa y nueve, en doble ejemplar, en lenguas alemana, danesa, española, finesa, francesa, griega, inglesa, italiana, neerlandesa, portuguesa y sueca, siendo cada uno de estos textos igualmente auténtico. Udfærdiget i Luxembourg, den enogtyvende juni nitten hundrede og nioghalvfems, i to eksemplarer på dansk, engelsk, finsk, fransk, græsk, italiensk, nederlandsk, portugisisk, spansk, svensk og tysk, idet hver af disse tekster har samme gyldighed. Geschehen zu Luxemburg am einundzwanzigsten Juni neunzehnhundertneunundneunzig in zweifacher Ausfertigung in dänischer, deutscher, englischer, finnischer, französischer, griechischer, italienischer, niederländischer, portugiesischer, spanischer und schwedischer Sprache, wobei jeder dieser Wortlaute gleichermaßen verbindlich ist. Έγινε στο Λουξεμβούργο, στις είκοσι μία Ιουνίου χίλια εννιακόσια ενενήντα εννέα, σε δυο αντίτυπα στην αγγλική, γαλλική, γερμανική, δανική, ελληνική, ισπανική, ιταλική, ολλανδική, πορτογαλική, σουηδική και φινλανδική γλώσσα· καθένα από τα κείμενα είναι εξίσου αυθεντικό. Done at Luxemburg on the twenty-first day of June in the year one thousand nine hundred and ninety-nine, in duplicate in the Danish, Dutch, English, Finnish, French, German, Greek, Italian, Portuguese, Spanish and Swedish languages, each of those texts being equally authentic. Fait à Luxembourg, le vingt et un juin mil neuf cent quatre-vingt dix-neuf, en double exemplaire en langues allemande, anglaise, danoise, espagnole, finnoise, française, grecque, italienne, néerlandaise, portugaise et suédoise, chacun de ces textes faisant également foi. Fatto a Lussemburgo, addì ventuno giugno millenovecentonovantanove, in duplice esemplare, nelle lingue danese, finlandese, francese, greca, inglese, italiana, olandese, portoghese, spagnola, svedese e tedesca, ciascun testo facente ugualmente fede. Gedaan te Luxemburg, de eenentwintigste juni negentienhonderd negenennegentig, in twee exemplaren in de Deense, de Duitse, de Engelse, de Finse, de Franse, de Griekse, de Italiaanse, de Nederlandse, de Portugese, de Spaanse en de Zweedse taal, zijnde alle teksten gelijkelijk authentiek. Feito no Luxemburgo, em vinte e um de Junho de mil novecentos e noventa e nove, em duplo exemplar nas línguas alemã, dinamarquesa, espanhola, finlandesa, francesa, grega, inglesa, italiana, neerlandesa, portuguesa e sueca, fazendo igualmente fé qualquer dos textos. Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäensimmäisenä päivänä kesäkuuta vuonna tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäyhdeksän kahtena kappaleena englannin, espanjan, hollannin, italian, kreikan, portugalin, ranskan, ruotsin, saksan, suomen ja tanskan kielellä, ja jokainen teksti on yhtä todistusvoimainen. Utfärdat i Luxemburg den tjugoförsta juni nittonhundranittionio i två exemplar på det danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språket, vilka samtliga texter är lika giltiga. Pour le Royaume de Belgique Voor het Koninkrijk België Für das Königreich Belgien Cette signature engage également la Communauté française, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale. Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Franse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brusselse Hoofdstedelijke Gewest. Diese Unterschrift verbindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flämische Gemeinschaft, die Französische Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flämische Region und die Region Brüssel-Hauptstadt. På Kongeriget Danmarks vegne Für die Bundesrepublik Deutschland Για την Ελληνική Δημοκρατία Por el Reino de España Pour la République française Thar cheann Na hE'ireann For Ireland Per la Repubblica italiana Pour le Grand-Duché de Luxembourg Voor het Koninkrijk der Nederlanden Für die Republik Österreich Pela República Portuguesa Suomen tasavallan puolesta För Republiken Finland För Konungariket Sverige For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Por la Comunidad Europea For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα За Европейската общност Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea Voor de Europese Gemeenschap Pela Comunidade Europeia Euroopan yhteisön puolesta På Europeiska gemenskapens vägnar Für die Schweizerische Eidgenossenschaft Pour la Confédération suisse Per la Confederazione svizzera ПРИЛОЖЕНИЕ I СВОБОДНО ДВИЖЕНИЕ НА ХОРА I. ОБЩИ РАЗПОРЕДБИ Член 1 Влизане и излизане 1. Договарящите страни позволяват на граждани на другите договарящи страни, на членове на техните семейства по смисъла на член 3 от настоящото приложение и на командировани лица по смисъла на член 17 от настоящето приложение правото да влизат на тяхна територия само срещу представяне на валидна карта за самоличност или паспорт. Не може да се изисква входна виза, нито да се предявява друго равностойно изискване, освен към членовете на семейството и командировани лица по смисъла на член 17 от настоящото приложение, които не са граждани на една от договарящите страни. Съответната договаряща страна предоставя на тези лица всякакви улеснения за получаване на необходимите им визи. 2. Договарящите страни предоставят на граждани на договарящите страни, на членове на техните семейства по смисъла на член 3 от настоящето приложение и на командировани лица по смисъла на член 17 от настоящото приложение правото да напускат тяхната територия само срещу представянето на валидна карта за самоличност или паспорт. Договарящите страни не могат да изискват изходна виза, нито да предявяват друго равностойно изискване към граждани на другите договарящи страни. Договарящите страни, като действат в съответствие с националното си законодателство, издават или подновяват на тези граждани карта за самоличност или паспорт, в която/който изрично се посочва националността на притежателя. Паспортът трябва да бъде валиден най-малко във всички договарящи страни и в страните, през които притежателят на паспорта трябва да премине, когато пътува между договарящите страни. Когато паспортът е единственият документ, с който притежателят му може да напусне на законно основание страната, срокът на неговата валидност не може да бъде по-малък от пет години. Член 2 Пребиваване и икономическа дейност 1. Без да се засягат разпоредбите за преходния период, определени в член 10 от настоящото споразумение и глава VII от настоящото приложение, граждани на една от договарящите страни имат правото да пребивават и да упражняват икономическа дейност на територията на другата договаряща страна съгласно процедурите, установени в глави II—IV. Това право се удостоверява чрез издаването на разрешение за пребиваване или на специално разрешение за лицата от пограничните зони. Граждани на договаряща страна имат също право да посещават друга договаряща страна или да останат в нея след период на заетост, по-малък от една година, с цел търсене на работа и да пребивават там за разумен период от време, който може да е до шест месеца, за да могат да проучат възможностите за работа, отговаряща на техните професионални квалификации, и при нужда да предприемат необходимите постъпки за започване на работа. Търсещите работа лица имат право на територията на съответната договаряща страна да получават същото съдействие, каквото агенциите по заетостта в тази държава оказват на местните граждани. Тези лица могат да бъдат изключени от схемите за социална сигурност за срока на пребиваването си. 2. Граждани на договарящите страни, неупражняващи икономическа дейност в приемащата държава, които не се ползват с право на пребиваване по силата на други разпоредби на настоящото споразумение, имат право на пребиваване, при условие че отговарят на предварителните условия, определени в глава V. Това право се удостоверява чрез издаването на разрешение за пребиваване. 3. Разрешенията за пребиваване или специалните разрешения, предоставяни на граждани на договарящите страни, се издават и подновяват безплатно или срещу заплащане на сума, която не надвишава сумите и таксите, които се дължат за издаването на карти за самоличност на местни граждани. Договарящите страни предприемат необходимите мерки за опростяване, доколкото е възможно, на формалностите и процедурите за получаване на тези документи. 4. Договарящите страни могат да изискат от граждани на другите договарящи страни да съобщават за присъствието си на тяхната територия. Член 3 Членове на семейството 1. Лице, което има право на пребиваване и е гражданин на договаряща страна, има право да се събере с членовете на своето семейство. Едно заето лице трябва да осигури за своето семейство жилище, което се счита за нормално според стандарта на местните заети лица в региона, в който е наето на работа, без тази разпоредба да поражда дискриминация между местните заети лица и заетите лица от другата договаряща страна. 2. За членове на семейството, независимо от тяхната националност, се считат: а) съпруг/съпруга и техните роднини по низходяща линия, които са на възраст под 21 години или са на издръжка; б) неговите роднини по възходяща линия и роднините от страна на съпруга/та, които са на негова издръжка; в) в случай на студент — неговият/ата съпруг/а и техните деца на издръжка. Договарящите страни улесняват приемането на всеки член на семейството, който не попада в обхвата на разпоредбите на букви а), б) и в) от настоящия параграф, ако това лице е на издръжка или живее в домакинството на гражданин на една от договарящите страни в страната, от която идва. 3. При издаване на разрешение за пребиваване на членове на семейството на гражданин на договаряща страна договарящите страни могат да изискват само изброените по-долу документи: а) документа, по силата на който те са влезли на тяхна територия; б) документ, издаден от компетентните органи в държавата на произход или държавата, от която идват, доказващ тяхната връзка; в) за лицата на издръжка — документ, издаден от компетентните органи на държавата на произход или на държавата, от която идват, удостоверяващ, че те са на издръжка на лицето, посочено в параграф 1, или че живеят в неговото домакинство в тази държава. 4. Срокът на валидност на разрешение за пребиваване, издадено на член на семейството, е същият като срока на валидност на разрешението, което е издадено на лицето, на чиято издръжка е този член на семейството. 5. Съпругът/ата и децата на негова издръжка или децата на възраст под 21 години на лице, имащо право на пребиваване, имат право да започнат икономическа дейност независимо от тяхната националност. 6. Децата на гражданин на договаряща страна, независимо дали той упражнява или е упражнявал икономическа дейност на територията на другата договаряща страна, се допускат до общо образование и стажове и курсове за професионално обучение наравно с гражданите на приемащата държава, ако тези деца живеят на нейна територия. Договарящите страни насърчават инициативи, предоставящи възможност на такива деца да посещават посочените по-горе курсове при най-добри условия. Член 4 Право на престой 1. Граждани на договаряща страна и членове на техните семейства имат право на престой на територията на другата договаряща страна след приключване на икономическата им дейност. 2. В съответствие с член 16 от споразумението се прави препращане към Регламент (ЕИО) № 1251/70 (ОВ L 142, 1970 г. , стр. 24) (1) и Директива 75/34/ЕИО (ОВ L 14, 1975 г. , стр. 10) (1). Член 5 Обществен ред 1. Правата, предоставени по силата на разпоредбите на настоящото споразумение, могат да бъдат ограничени само чрез мерки, основани на съображения, свързани с обществения ред, обществената сигурност и общественото здраве. 2. В съответствие с член 16 от настоящото споразумение се прави препращане към директиви № 64/221/ЕИО (ОВ L 56, 4. 4. 1964 г. , стр. 850/64) (1), № 72/194/ЕИО (ОВ L 121, 26. 5. 1972 г. , стр. 32) (1) и № 75/35/ЕИО (ОВ L 14, 20. 1. 1975 г. , стр. 14) (1). II. ЗАЕТИ ЛИЦА Член 6 Правила относно пребиваването 1. Заето лице, което е гражданин на договаряща страна (наричано по-долу „заетото лице“) и е наето на работа за срок от една година или повече от работодател в приемащата държава, получава разрешение за пребиваване със срок на валидност не по-малко от пет години от датата на издаването му. Разрешението се продължава автоматично за срок от най-малко пет години. При неговото продължаване за първи път срокът му на валидност може да бъде ограничен, но на не по-малко от една година в случаите, когато притежателят на разрешението е бил принудително безработен в продължение на повече от 12 последователни месеца. 2. Заето лице, което е наето на работа от работодател в приемащата държава за срок, по-дълъг от три месеца, но по-кратък от една година, получава разрешение за пребиваване със същата продължителност, каквато има неговият договор. Заето лице, което е наето на работа за срок до три месеца, не се нуждае от разрешение за пребиваване. 3. При издаването на разрешения за пребиваване договарящите страни не могат да изискват от заето лице да представи и други, освен посочените по-долу документи: а) документа, по силата на който лицето е влязло на тяхна територия; б) договорно изявление от работодателя или писмено потвърждение за наемане. 4. Разрешението за пребиваване е валидно за цялата територия на издаващата държава. 5. Прекъсвания на пребиваването за по-малко от шест последователни месеца, както и отсъствията с цел отбиване на военна служба не засягат валидността на разрешението за пребиваване. 6. Валидно разрешение за пребиваване не може да бъде отнето на заето лице единствено на основание, че то вече не работи поради временна нетрудоспособност вследствие на злополука или заболяване, или поради факта, че лицето е принудително безработно и това е удостоверено от компетентната служба по заетостта. 7. Приключването на формалностите по получаване на разрешение за пребиваване не е пречка кандидатът веднага да започне работа съгласно сключения от него договор. Член 7 Заети погранични работници 1. Зает пограничен работник е гражданин на една договаряща страна, който пребивава на територията на договаряща страна и упражнява дейност като заето лице на територията на другата договарящата страна, като по правило се завръща в своето място на пребиваване всеки ден или поне веднъж седмично. 2. Пограничните работници не се нуждаят от разрешение за пребиваване. Компетентните органи на държавата на заетост въпреки това могат да издадат на пограничния работник специално разрешение за срок не по-малко от пет години или за срока на неговата заетост, когато той е повече от три месеца и по-малко от една година. Разрешението се продължава за най-малко пет години, при условие че пограничният работник представи доказателство, че действително упражнява икономическа дейност. 3. Специалните разрешения са валидни за цялата територия на издаващата държава. Член 8 Професионална и географска мобилност 1. Заетите лица имат право на професионална и географска мобилност за цялата територия на приемащата държава. 2. Професионалната мобилност включва промяна на работодател, на заетост или професия и промяна от статут на заето лице в статут на самостоятелно заето лице. Географската мобилност включва промяна на мястото на работа и на пребиваване. Член 9 Равно третиране 1. Заето лице, което е гражданин на договаряща страна, не може по причина на неговата националност да бъде третирано по различен начин на територията на другата договаряща страна в сравнение с местните заети лица по отношение на условията на наемане и условията на труд, особено по отношение на заплащане, уволнение или възстановяване на предишната работа, или наемане отново, в случай че остане без работа. 2. Заето лице и членовете на неговото семейство по член 3 от настоящото приложение се ползват от същите данъчни облекчения и социални обезщетения като тези за местните заети лица и членовете на техните семейства. 3. Лицето също така има право, на същата основа и при същите условия като тези за местните заети лица, на обучение в заведения за професионално обучение и в центрове за професионална преквалификация и професионална рехабилитация. 4. Всяка клауза в колективно или индивидуално споразумение или във всякакви други колективни договорености относно достъп до заетост, наемане на работа, заплащане и други условия, свързани с наемане на работа и уволнение, е нищожна, доколкото предвижда или разрешава дискриминационни условия по отношение на чуждестранни заети лица, които са граждани на договарящите страни. 5. Заето лице, което е гражданин на договаряща страна и е наето на работа на територията на другата договаряща страна, се ползва от равно третиране по отношение на членуване в профсъюзни организации и упражняване на профсъюзни права, включително право на глас и право на достъп до изпълнителни или управленски длъжности в рамките на профсъюзна организация; то може обаче да бъде изключено от участие в управлението на публичноправни органи и от заемането на публичноправна длъжност. Освен това то има право да бъде избирано в представителните органи на работещите в дадено предприятие. Тези разпоредби не засягат законовите или подзаконовите актове в приемащата държава, които предоставят по-широки права на заетите лица от другата договаряща страна. 6. Без да се засягат разпоредбите на член 26 от настоящото приложение, заето лице, което е гражданин на договаряща страна и е наето на работа на територията на другата договаряща страна, се ползва от всички права и предимства, предоставени на местните заети лица по отношение на жилищното настаняване, включително собственост върху необходимото му жилище. Такъв работник може наравно с местните граждани да се записва в списъците на чакащи жилище в региона, в който е нает на работа, ако съществуват такива списъци; той се ползва с произтичащите от това облаги и предимства. Ако семейството му е останало в държавата, от която е дошъл, за тази цел то се смята за пребиваващо в споменатия регион, доколкото за работниците местни граждани важи същата презумпция. Член 10 Заетост в публичната администрация На гражданин на договаряща страна, който осъществява дейност като наето лице, може да бъде отказано правото да заеме длъжност в публичната администрация, която включва упражняването на публична власт и е предназначена за защита на общите интереси на държавата или на други публични органи. Член 11 Сътрудничество по линия на службите по заетостта Договарящите страни си сътрудничат в рамките на мрежата EURES (Европейски служби по заетостта), по-специално при създаването на контакти, подбор на молбите за кандидатстване с оглед на свободните работни места и обмена на информация за състоянието на пазара на труда и на условията на живот и труд. III. САМОСТОЯТЕЛНО ЗАЕТИ ЛИЦА Член 12 Правила относно пребиваване 1. Гражданин на договаряща страна, който желае да се установи на територията на друга договаряща страна, за да осъществява дейност като самостоятелно заето лице (наричано по-долу „самостоятелно заето лице“), получава разрешение за пребиваване със срок на валидност най-малко пет години от датата на издаването му, при условие че представи доказателство пред компетентните национални органи, че се е установило или желае да се установи. 2. Разрешението за пребиваване се продължава автоматично за най-малко петгодишен срок, при условие че самостоятелно заетото лице представи доказателство пред компетентните национални органи, че упражнява икономическа дейност като самостоятелно заето лице. 3. При издаване на разрешения за пребиваване договарящите страни не могат да изискват от самостоятелно заетите лица да представят и други освен посочените по-долу документи: а) документа, по силата на който лицето е влязло на тяхна територия; б) доказателствата по параграфи 1 и 2. 4. Разрешението за пребиваване е валидно за цялата територия на издаващата държава. 5. Прекъсвания на пребиваването за по-малко от шест последователни месеца, както и отсъствията с цел отбиване на задължителна военна служба не засягат валидността на разрешението за пребиваване. 6. Валидно разрешение за пребиваване не може да бъде отнето от лицата, посочени в параграф 1, единствено на основание, че те вече не работят поради временна нетрудоспособност вследствие на заболяване или злополука. Член 13 Самостоятелно заети погранични работници 1. Самостоятелно зает пограничен работник е гражданин на договаряща страна, който пребивава на територията на договаряща страна и упражнява дейност като самостоятелно заето лице на територията на другата договаряща страна, като се завръща в своето място на пребиваване по правило всеки ден или най-малкото един път седмично. 2. Самостоятелно заетите погранични работници не се нуждаят от разрешение за пребиваване. Компетентните органи на съответната държава при все това могат да издадат на самостоятелно заетия пограничен работник специално разрешение със срок на валидност най-малко пет години, при условие че той представи доказателство на компетентните национални органи, че осъществява или желае да осъществява дейност като самостоятелно заето лице. Разрешението се продължава най-малко с пет години, при условие че пограничният работник представи доказателство, че той осъществява дейност като самостоятелно заето лице. 3. Специалните разрешения са валидни за цялата територия на издаващата държава. Член 14 Професионална и географска мобилност 1. Самостоятелно заетите лица имат право на професионална и географска мобилност за цялата територия на приемащата държава. 2. Професионалната мобилност включва промяна на професията и промяна от статут на самостоятелно заето лице в статут на заето лице. Географската мобилност включва промяна на мястото на работа и на пребиваване. Член 15 Равно третиране 1. По отношение на достъпа до дейност като самостоятелно заето лице и нейното упражняване самостоятелно зает работник получава не по-малко благоприятно третиране в приемащата страна от това, което е предоставено на нейните собствени граждани. 2. Разпоредбите на член 9 от настоящото приложение се прилагат mutatis mutandis към самостоятелно заетите лица, посочени в настоящата глава. Член 16 Упражняване на публична власт На самостоятелно заето лице може да бъде отказано правото да осъществява дейност, която е свързана, макар и епизодично, с упражняването на публична власт. IV. ПРЕДОСТАВЯНЕ НА УСЛУГИ Член 17 Лица, предоставящи услуги По отношение на предоставянето на услуги, по силата на член 5 от настоящото споразумение се забранява следното: а) всякакво ограничение на трансграничното предоставяне на услуги на територията на договаряща страна, непревишаващо 90 дни ефективна трудова заетост за една календарна година; б) всякакво ограничение на правото на влизане и пребиваване в случаите, обхванати от член 5, параграф 2 от настоящото споразумение, по отношение на: i) лица, предоставящи услуги, които са граждани на държава-членка на Европейската общност или на Швейцария и са се установили на територията на договаряща страна, различна от тази на лицето, което получава услугите; ii) заети лица, независимо от тяхната националност, наети от предоставящи услуги лица, които са интегрирани в редовния пазар на труда на договаряща страна и са командировани за предоставянето на услуга на територията на друга договаряща страна, без да се засяга член 1. Член 18 Разпоредбите на член 17 от настоящото приложение се прилагат за дружества, които са създадени в съответствие със законодателството на държава-членка на Европейската общност или Швейцария и които имат седалище по регистрация, централно управление или главно място на икономическа дейност на територията на договаряща страна. Член 19 Лице, предоставящо услуги, което има право или му е разрешено да предоставя дадена услуга, може за целите на нейното предоставяне временно да упражнява своята дейност в държавата, където се предоставя услугата, при същите условия, каквито тази държава прилага спрямо своите собствени граждани, в съответствие с разпоредбите на настоящото приложение и на приложения II и III. Член 20 1. Лицата, посочени в член 17, буква б) от настоящото приложение, които имат право да предоставят дадена услуга, не се нуждаят от разрешение за пребиваване за периоди на пребиваване от 90 дни или по-малко. Такова пребиваване се покрива от документите, посочени в член 1, по силата на които лицата са влезли на територията. 2. Лицата, посочени в член 17, буква б) от настоящото приложение, които имат право или им е разрешено да предоставят дадена услуга за период, превишаващ 90 дни, с оглед материализиране на това право получават разрешение за пребиваване за период, равен на този за предоставянето на услугите. 3. Правото на пребиваване се прилага за цялата територия на Швейцария или на съответната държава-членка на Европейската общност. 4. За целите на издаването на разрешения за пребиваване договарящите страни не могат да изискват от лицата, посочени в член 17, буква б) от настоящото приложение, и други освен посочените по-долу документи: а) документа, по силата на който са влезли на тяхна територия; б) доказателство, че предоставят или желаят да предоставят дадена услуга. Член 21 1. Общата продължителност на предоставянето на услуги по силата на член 17, буква а) от настоящото приложение, независимо дали е непрекъснато или се състои от последователни периоди на предоставяне на услуги, не може да превишава 90 дни ефективна трудова заетост за една календарна година. 2. Разпоредбите на параграф 1 не засягат освобождаването на предоставящото услугата лице от неговите законови задължения по силата на гаранцията, дадена на лицето, което получава услугата, или в случаи на непреодолима сила. Член 22 1. Разпоредбите на членове 17 и 19 от настоящото приложение не се прилагат за дейности, свързани, макар и епизодично, с упражняването на публична власт в съответната договаряща страна. 2. Разпоредбите на членове 17 и 19 от настоящото приложение и мерките, приети по силата на тези разпоредби, не изключват приложимостта на законовите, подзаконовите и административните разпоредби, предвиждащи прилагането на определени условия на труд и наемане на работа спрямо заети лица, командировани с цел предоставяне на услуга. В съответствие с член 16 от настоящото споразумение е направено препращане към Директива 96/71/ЕО от 16 декември 1996 г. относно командироването на работници в рамките на предоставянето на услуги (ОВ L 18, 21. 1. 1997 г. , стр. 1) (1). 3. Разпоредбите на член 17, буква а) и член 19 от настоящото приложение не засягат приложимостта на законовите, подзаконовите и административните разпоредби, действащи с предимство във всички договарящи страни към момента на влизане в сила на настоящото споразумение по отношение на: i) дейностите на агенции по временна заетост и за работа по заместване; ii) финансови услуги, чието предоставяне подлежи на предварително одобрение на територията на договаряща страна, а доставчикът — на надзор за благоразумие от органите на тази договаряща страна. 4. Разпоредбите на член 17, буква а) и член 19 от настоящото приложение не засягат приложимостта на съответните законови, подзаконови и административни разпоредби на договарящите страни относно предоставянето на услуги за срок от 90 дни ефективна трудова заетост или по-малко, които се изискват от императивни причини от обществен интерес. Член 23 Лица, получаващи услуги 1. Лице, което получава услуги по смисъла на член 5, параграф 3 от настоящото споразумение, не се нуждае от разрешение за пребиваване за период на пребиваване от три месеца или по-малко. За период, който превишава три месеца, на получаващото услуги лице се издава разрешение за пребиваване, чиято продължителност е равна на тази на услугата. Лицето може да бъде изключено от схемите за социална сигурност по време на периода си на пребиваване. 2. Разрешението за пребиваване е валидно за цялата територия на издаващата държава. V. ЛИЦА, КОИТО НЕ УПРАЖНЯВАТ ИКОНОМИЧЕСКА ДЕЙНОСТ Член 24 Правила относно пребиваване 1. Лице, което е гражданин на договаряща страна и не извършва икономическа дейност в държавата по местопребиваване, и което не се ползва с право на пребиваване по силата на други разпоредби на настоящото споразумение, получава разрешение за пребиваване с най-малко петгодишен срок на валидност, при условие че докаже на компетентните национални органи, че притежава за себе си и членовете на семейството си: а) достатъчно финансови средства, за да не се налага да кандидатстват за отпускане на социални помощи по време на техния престой; б) здравна застраховка за всички видове риск (2). Договарящите страни могат, ако сметнат за необходимо, да поставят изискване разрешението за пребиваване да бъде презаверено в края на първите две години от пребиваването. 2. Финансовите средства се считат за достатъчни, ако надвишават размера, под който местните граждани с оглед на личното им положение и, където е уместно, това на семейството им, могат да претендират за социално подпомагане. Когато това условие не може да бъде приложено, финансовите средства на кандидата се приемат за достатъчни, ако са в размер, по-висок от равнището на минималната социалноосигурителна пенсия, изплащана от приемащата държава. 3. Лица, които са наети на работа за по-малко от една година на територията на договаряща страна, могат да пребивават в нея, при условие че отговарят на условията, определени в параграф 1 от настоящия член. Обезщетенията за безработица, на които имат право съгласно националното законодателство, което се допълва, когато е уместно, от разпоредбите на приложение II, се считат за финансови средства по смисъла на параграф 1, буква а) и параграф 2 от настоящия член. 4. На студент, който няма право да пребивава на територията на другата договаряща страна на основание на друга разпоредба от настоящото споразумение, се издава разрешение за пребиваване за срока на обучението му или за срок от една година, ако обучението продължава повече от една година, при условие че той удостовери пред съответния национален орган чрез декларация или, по негов избор, по всякакъв друг най-малкото равностоен начин, че разполага с достатъчно финансови средства, за да гарантира, че нито той, нито неговият(ата) съпруг(а), нито децата на негова издръжка, ще предявят каквито и да било искания за социална помощ в приемащата държава по време на техния престой, и при условие че той е регистриран в одобрено учреждение с цел да посещава като своя основна дейност курс за професионално обучение и има пълна здравна застраховка, покриваща всички видове риск. Настоящото споразумение не регламентира достъпа до професионално обучение или помощ за издръжка, предоставяна на студентите, обхванати от този член. 5. Разрешението за пребиваване се продължава автоматично за най-малко пет години, при условие че лицето все още отговаря на необходимите условия. Разрешенията за пребиваване на студенти ежегодно се удължават за период, равен на оставащия период на обучение. 6. Прекъсвания на пребиваването за по-малко от шест последователни месеца, както и отсъствията за отбиване на задължителна военна служба, не накърняват валидността на разрешението за пребиваване. 7. Разрешението за пребиваване е валидно за цялата територия на издаващата държава. 8. Правото на пребиваване се запазва в сила дотогава, докато ползващите се с него отговарят на условията, предвидени в параграф 1. VI. ПОКУПКА НА НЕДВИЖИМА СОБСТВЕНОСТ Член 25 1. Гражданин на договаряща страна, който има право на пребиваване и чието основно място на пребиваване е в приемащата държава, се ползва със същите права като местните граждани по отношение на придобиването на недвижима собственост. Той може по всяко време да установи основното си място на пребиваване в приемащата държава в съответствие с приложимите национални правила, независимо от продължителността на неговата заетост. Напускането на приемащата държава не поражда задължение за освобождаване от такава собственост. 2. Гражданин на договаряща страна, който има право на пребиваване, но чието основно жилище не е в приемащата държава, се ползва със същите права като местните граждани по отношение на придобиването на недвижима собственост, необходима за неговата икономическа дейност. Напускането на приемащата държава не поражда задължение за освобождаване от такава собственост. Той може също да получи разрешение да закупи второ или ваканционно жилище. Настоящото споразумение не засяга приложимите правила относно чистите капиталови инвестиции или търговията с незастроени терени и апартаменти. 3. Пограничен работник се ползва със същите права като местен гражданин по отношение на придобиването на недвижима собственост за неговата икономическа дейност и като второ жилище. Напускането на приемащата държава не поражда задължение за освобождаване от такава собственост. Той може също да получи разрешение да закупи ваканционно жилище. Настоящото споразумение не засяга приложимите в приемащата държава правила относно чистите капиталови инвестиции или търговията с незастроени терени и апартаменти. VII. ПРЕХОДНИ РАЗПОРЕДБИ И РАЗВИТИЕ НА СПОРАЗУМЕНИЕТО Член 26 Общи разпоредби 1. Когато се прилагат количествените ограничения, определени в член 10 от настоящото споразумение, съдържащите се в настоящата глава разпоредби допълват или заменят другите разпоредби на настоящото приложение, според случая. 2. Когато се прилагат количествените ограничения, определени в член 10 от настоящото споразумение, упражняването на икономическа дейност е подчинено на издаването на разрешение за пребиваване и/или работа. Член 27 Правила за пребиваването на заети лица 1. Разрешението за пребиваване на заето лице, което има трудов договор за период, по-малък от една година, се продължава общо за най-много 12 месеца, при условие че заетото лице представи доказателство пред компетентните национални органи, че е способно да извършва икономическа дейност. Ново разрешение за пребиваване се издава, при условие че заетото лице представи доказателство, че е способно да извършва икономическа дейност и че не са достигнати количествените ограничения, определени в член 10 от настоящото споразумение. Няма задължение за напускане на страната между два трудови договора в съответствие с член 24 от настоящото приложение. 2. По време на периода, посочен в член 10, параграф 2 от настоящото споразумение, договаряща страна може да изиска представянето на писмен договор или проект на договор, преди да издаде първото разрешение за пребиваване. 3. а) Лица, които преди са били временно наети на работа на територията на приемащата държава в продължение на не по-малко от 30 месеца, автоматично получават право да започнат работа за неограничен период (3). Това право не може да им бъде отказано на основание, че броят на гарантираните разрешения за пребиваване е изчерпан. б) Лица, които преди са били наети за сезонна работа на територията на приемащата държава общо в продължение на не по-малко от 50 месеца през последните 15 години и не отговарят на условията за предоставяне на разрешение за пребиваване в съответствие с разпоредбите на буква а) по-горе, автоматично получават право да започнат работа за неограничен период. Член 28 Заети погранични работници 1. Зает пограничен работник е гражданин на договаряща страна, чието обичайно местопребиваване е в пограничните зони на Швейцария или съседните държави и който упражнява дейност като заето лице в пограничните зони на друга договаряща страна, като по правило се завръща всеки ден или поне веднъж седмично в своето основно място на пребиваване. За целите на настоящото споразумение погранични зони са зоните, определени в споразуменията, сключени между Швейцария и съседните ѝ държави относно движението в пограничните зони. 2. Специалното разрешение е валидно за територията на цялата погранична зона на издаващата държава. Член 29 Право на завръщане на заети лица 1. Заето лице, което към датата на влизане в сила на настоящото споразумение е притежавало разрешение за пребиваване със срок на валидност най-малко една година и което след това е напуснало приемащата страна, има право на преференциален достъп до квотата за издаване на ново разрешение за пребиваване в рамките на шест години от заминаването си, при условие че докаже, че е способно да извършва икономическа дейност. 2. Пограничен работник има право на ново специално разрешение в рамките на шест години от края на последната му работа, продължила в течение на непрекъснат период от три години, като подлежи на проверка на неговата заплата и условия на труд, ако е нает на работа за следващите две години от влизането в сила на споразумението, при условие че докаже пред компетентните национални органи, че е способен да извършва икономическа дейност. 3. Млади хора, които са напуснали територията на договаряща страна, след като са пребивавали в нея най-малко пет години, преди да навършат 21 години, имат право за период от четири години да се завърнат в тази страна и да упражняват икономическа дейност. Член 30 Професионална и географска мобилност на заети лица 1. Заето лице, което притежава разрешение за пребиваване със срок на валидност по-малко от една година, през дванадесетте месеца от започването на работа има право на професионална и географска мобилност. Право на промяна на статута от заето лице в статут на самостоятелно заето лице също се предоставя при спазване на разпоредбите на член 10 от настоящото споразумение. 2. Специалните разрешения, издадени на заети погранични работници, предоставят право на професионална и географска мобилност в пределите на всички погранични зони на Швейцария или съседните ѝ държави. Член 31 Правила за пребиваване на самостоятелно заети лица Гражданин на договаряща страна, който желае да се установи на територията на друга договаряща страна с цел упражняване на дейност като самостоятелно заето лице (наричан по-долу „самостоятелно зает работник“), получава разрешение за пребиваване със срок на валидност шест месеца. Той получава разрешение за пребиваване със срок на валидност най-малко пет години, при условие че докаже пред компетентните национални органи преди изтичането на шестмесечния период, че упражнява дейност като самостоятелно заето лице. При необходимост шестмесечният период може да бъде продължен с най-много два месеца, ако е твърде вероятно той да представи доказателство за това. Член 32 Самостоятелно заети погранични работници 1. Самостоятелно зает пограничен работник е гражданин на договаряща страна, който обичайно пребивава в пограничните зони на Швейцария или съседните държави и който упражнява дейност като самостоятелно заето лице в пограничните зони на другата договаряща страна, като по правило се завръща всеки ден или поне веднъж седмично в своето основно място на пребиваване. За целите на настоящото споразумение погранични зони са зоните, определени в споразуменията, сключени между Швейцария и съседните ѝ държави относно движението в погранични зони. 2. Гражданин на договаряща страна, който желае в качеството си на пограничен работник да упражнява дейност като самостоятелно заето лице в пограничните зони на Швейцария или съседните ѝ държави, предварително получава първоначално специално разрешение за срок от шест месеца. Той получава специално разрешение със срок на валидност най-малко пет години, при условие че докаже пред компетентните национални органи преди изтичането на шестмесечния период, че упражнява дейност като самостоятелно заето лице. При необходимост шестмесечният период може да бъде продължен с най-много два месеца, ако е твърде вероятно той да представи доказателство за това. 3. Специалните разрешения са валидни за територията на цялата погранична зона на издаващата държава. Член 33 Право на завръщане на самостоятелно заети лица 1. Самостоятелно заето лице, което е притежавало разрешение за пребиваване със срок на валидност най-малко пет години и което е напуснало приемащата страна, има право на ново разрешение в рамките на шест години от заминаването си, при условие че вече е работило в приемащата държава в течение на непрекъснат период от три години и докаже пред компетентните национални органи, че е способно да упражнява икономическа дейност. 2. Самостоятелно зает пограничен работник има право на ново специално разрешение в рамките на шест години от прекратяването на предишната му дейност, продължила в течение на непрекъснат период от четири години, при условие че докаже пред компетентните национални органи, че е способен да упражнява икономическа дейност. 3. Млади хора, които са напуснали територията на договаряща страна, след като са пребивавали в нея най-малко пет години, преди да навършат 21 години, имат право за период от четири години да се завърнат в тази страна и да упражняват икономическа дейност. Член 34 Професионална и географска мобилност на самостоятелно заети лица Специални разрешения, издадени на самостоятелно заети погранични работници, предоставят право на професионална и географска мобилност в пределите на пограничните зони на Швейцария или съседните ѝ държави. Предварително издадените първоначални разрешения за пребиваване за срок от шест месеца (в случай на погранични работници — специални разрешения) предоставят право единствено на географска мобилност. (1)  Във вида, в който е всила от датата на подписване на споразумението. (2)  В Швейцария здравната застраховка за лица, които не са избрали тя да бъде тяхната страна на постоянно местожителство, трябва да покрива злополука и майчинство. (3)  Те не подлежат на приоритета, предоставен на работници, интегрирани в редовния пазар на труда, нито на контрол за спазването на условията на заплащане и труд в даден сектор или място. ПРОТОКОЛ ОТНОСНО ВТОРИЧНО ПРЕБИВАВАНЕ В ДАНИЯ Договарящите страни се споразумяват, че протокол 1 към Договора за създаване на Европейската общност относно придобиването на собственост върху недвижимо имущество в Дания също е приложим към настоящото споразумение по отношение на придобиването на второ жилище в Дания от швейцарски граждани. ПРОТОКОЛ ОТНОСНО ОЛАНДСКИТЕ ОСТРОВИ Договарящите страни се споразумяват, че протокол 2 към Акта за присъединяване на Финландия към Европейския съюз, отнасящ се до Оландските острови, също е приложим към настоящото споразумение. ЗАКЛЮЧИТЕЛЕН АКТ Упълномощените представители на: КРАЛСТВО БЕЛГИЯ, КРАЛСТВО ДАНИЯ, ФЕДЕРАЛНА РЕПУБЛИКА ГЕРМАНИЯ, РЕПУБЛИКА ГЪРЦИЯ, КРАЛСТВО ИСПАНИЯ, ФРЕНСКАТА РЕПУБЛИКА, ИРЛАНДИЯ, ИТАЛИАНСКАТА РЕПУБЛИКА, ВЕЛИКОТО ХЕРЦОГСТВО ЛЮКСЕМБУРГ, КРАЛСТВО НИДЕРЛАНДИЯ, РЕПУБЛИКА АВСТРИЯ, ПОРТУГАЛСКАТА РЕПУБЛИКА, РЕПУБЛИКА ФИНЛАНДИЯ, КРАЛСТВО ШВЕЦИЯ, ОБЕДИНЕНО КРАЛСТВО ВЕЛИКОБРИТАНИЯ И СЕВЕРНА ИРЛАНДИЯ, както и на ЕВРОПЕЙСКАТА ОБЩНОСТ, от една страна, и на КОНФЕДЕРАЦИЯ ШВЕЙЦАРИЯ, от друга страна, след като се срещнаха в Люксембург на двадесет и първи юни хиляда деветстотин деветдесет и девета година, за да подпишат Споразумението между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Швейцарската конфедерация, от друга страна, относно свободното движение на хора, приеха съвместните декларации, посочени по-долу и приложени към настоящия заключителен акт: — Съвместна декларация относно общата либерализация на предоставянето на услуги — Съвместна декларация относно пенсиите на пенсионирани бивши служители на институциите на Европейските общности, пребиваващи в Швейцария — Съвместна декларация относно прилагането на споразумението — Съвместна декларация относно по-нататъшни преговори. Те освен това приемат за сведение следните декларации, приложени към настоящия заключителен акт: — Декларация на Швейцария относно подновяване на споразумението — Декларация на Швейцария относно политиката за миграция и убежище — Декларация на Швейцария относно признаването на дипломите за архитекти — Декларация на Европейската общност и нейните държави-членки относно членове 1 и 17 от приложение I — Декларация относно участието на Швейцария в комитети. Hecho en Luxemburgo, el ventiuno de junio de mil novecientos noventa y nueve. Udfærdiget i Luxembourg den enogtyvende juni nitten hundrede og nioghalvfems. Geschehen zu Luxemburg am einundzwanzigsten Juni neunzehnhundertneunundneunzig. Έγινε στο Λουξεμβούργο, στις είκοσι μία Ιουνίου χίλια εννιακόσια ενενήντα εννέα. Done at Luxembourg on the twenty-first day of June in the year one thousand nine hundred and ninety-nine. Fait à Luxembourg, le vingt-et-un juin mil neuf cent quatre-vingt dix-neuf. Fatto a Lussemburgo, addì ventuno giugno millenovecentonovantanove. Gedaan te Luxemburg, de eenentwintigste juni negentienhonderd negenennegentig. Feito no Luxemburgo, em vinte e um de Junho de mil novecentos e noventa e nove. Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäensimmäisenä päivänä kesäkuuta vuonna tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäyhdeksän. Som skedde i Luxemburg den tjugoförsta juni nittonhundranittionio. Pour le Royaume de Belgique Voor het Koninkrijk België Für das Königreich Belgien Cette signature engage également la Communauté française, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale. Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Franse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brusselse Hoofdstedelijke Gewest. Diese Unterschrift verbindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flämische Gemeinschaft, die Französische Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flämische Region und die Region Brüssel-Hauptstadt. På Kongeriget Danmarks vegne Für die Bundesrepublik Deutschland Για την Ελληνική Δημοκρατία Por el Reino de España Pour la République française Thar cheann Na hE'ireann For Ireland Per la Repubblica italiana Pour le Grand-Duché de Luxembourg Voor het Koninkrijk der Nederlanden Für die Republik Österreich Pela República Portuguesa Suomen tasavallan puolesta För Republiken Finland För Konungariket Sverige For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Por la Comunidad Europea For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea Voor de Europese Gemeenschap Pela Comunidade Europeia Euroopan yhteisön puolesta På Europeiska gemenskapens vägnar Für die Schweizerische Eidgenossenschaft Pour la Confédération suisse Per la Confederazione svizzera СЪВМЕСТНА ДЕКЛАРАЦИЯ относно общата либерализация на предоставянето на услуги Договарящите се страни се ангажират да започнат възможно най-скоро преговори относно общата либерализация на предоставянето на услуги въз основа на достиженията на правото на Общността. СЪВМЕСТНА ДЕКЛАРАЦИЯ относно пенсиите на пенсионирани бивши служители на институциите на Европейските общности, пребиваващи в Швейцария Комисията на Европейските общности и Швейцария се ангажират да потърсят подходящо решение на проблема с двойното данъчно облагане на пенсиите на пенсионирани бивши служители на институциите на Европейските общности, пребиваващи в Швейцария. СЪВМЕСТНА ДЕКЛАРАЦИЯ относно прилагането на споразумението Договарящите се страни ще предприемат необходимите мерки за прилагане на достиженията на правото на Общността към гражданите на другата договаряща се страна в съгласие със сключеното между тях споразумение. СЪВМЕСТНА ДЕКЛАРАЦИЯ относно по-нататъшни преговори Европейската общност и Конфедерация Швейцария декларират своето намерение да се ангажират с провеждане на преговори с цел сключване на споразумения в области от общ интерес, като актуализирането на Протокол № 2 към Споразумението за свободна търговия от 1972 г. и участието на Швейцария в определени програми на Общността за обучение, младежта, медиите, статистиката и околната среда. Подготовката за тези преговори следва да бъде извършена в кратки срокове след приключването на настоящите двустранни преговори. ДЕКЛАРАЦИЯ НА ШВЕЙЦАРИЯ относно подновяване на споразумението Швейцария декларира, че ще постигне решение за подновяване на споразумението през седмата година на неговото приложение, въз основа на приложимите вътрешни процедури. ДЕКЛАРАЦИЯ НА ШВЕЙЦАРИЯ относно политиката за миграция и убежище Швейцария потвърждава отново своето желание да засили сътрудничеството с Европейския съюз и неговите държави-членки в областта на политиката за миграция и убежище. За тази цел Швейцария желае да участва в системата на ЕС за координация на молбите за убежище и предлага да започнат преговори за сключването на конвенция, успоредна с Конвенцията от Дъблин (Конвенция за определянето на държавата, която е компетентна за разглеждането на молба за убежище, която е подадена в една от държавите-членки на Европейските общности, подписана в Дъблин на 15 юни 1990 г. ). ДЕКЛАРАЦИЯ НА ШВЕЙЦАРИЯ относно признаването на дипломите за архитекти Швейцария ще предложи на Съвместния комитет по Споразумението относно свободното движение на хора, веднага щом той бъде създаден, да се вземе решение и за включване в приложение III към Споразумението относно свободното движение на хора на дипломите за архитекти, издадени от швейцарски университети за приложни науки, съгласно разпоредбите на Директива 85/384/ЕИО от 10 юни 1986 г. ДЕКЛАРАЦИЯ НА ЕВРОПЕЙСКАТА ОБЩНОСТ И НЕЙНИТЕ ДЪРЖАВИ-ЧЛЕНКИ относно членове 1 и 17 от приложение I Европейската общност и нейните държави-членки декларират, че членове 1 и 17 от приложение I към споразумението не накърняват достиженията на правото на Общността относно условията за назначаване на служители, които са граждани на трета държава, в контекста на презграничното предоставяне на услуги. ДЕКЛАРАЦИЯ относно участието на Швейцария в комитети Съветът е съгласен представителите на Швейцария да могат, доколкото въпросите ги засягат, да участват в заседанията на следните комитети и експертни работни групи като наблюдатели: — комитети на изследователски програми, включително Комитета за научно-технически изследвания (CREST), — Административна комисия за социална сигурност на работници мигранти, — Координационна група за взаимно признаване на дипломи за висше образование, — консултативни комитети за въздушните пътища и прилагане на правилата за конкуренция в областта на въздушния транспорт. Представители на Швейцария не присъстват при гласувания в тези комитети. По отношение на други комитети, които работят в области, влизащи в обхвата на настоящите споразумения, в които Швейцария е приела достиженията на правото на Общността или еквивалентни мерки, Комисията ще провежда консултации с швейцарски експерти по начина, определен в член 100 от Споразумението за ЕИП. ПРОТОКОЛ към Споразумението между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга, относно свободното движение на хора във връзка с участието на Чешката република, Република Естония, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Малта, Република Полша, Република Словения и Словашката република като договарящи страни след присъединяването им към ЕВРОПЕЙСКИЯ СЪЮЗ КРАЛСТВО БЕЛГИЯ, ЧЕШКАТА РЕПУБЛИКА, КРАЛСТВО ДАНИЯ, ФЕДЕРАЛНА РЕПУБЛИКА ГЕРМАНИЯ, РЕПУБЛИКА ЕСТОНИЯ, РЕПУБЛИКА ГЪРЦИЯ, КРАЛСТВО ИСПАНИЯ, ФРЕНСКАТА РЕПУБЛИКА, ИРЛАНДИЯ, ИТАЛИАНСКАТА РЕПУБЛИКА, РЕПУБЛИКА КИПЪР, РЕПУБЛИКА ЛАТВИЯ, РЕПУБЛИКА ЛИТВА, ВЕЛИКОТО ХЕРЦОГСТВО ЛЮКСЕМБУРГ, РЕПУБЛИКА УНГАРИЯ, РЕПУБЛИКА МАЛТА, КРАЛСТВО НИДЕРЛАНДИЯ, РЕПУБЛИКА АВСТРИЯ, РЕПУБЛИКА ПОЛША, ПОРТУГАЛСКАТА РЕПУБЛИКА, РЕПУБЛИКА СЛОВЕНИЯ, СЛОВАШКАТА РЕПУБЛИКА, РЕПУБЛИКА ФИНЛАНДИЯ, КРАЛСТВО ШВЕЦИЯ, ОБЕДИНЕНОТО КРАЛСТВО ВЕЛИКОБРИТАНИЯ И СЕВЕРНА ИРЛАНДИЯ, наричани по-долу „държавите-членки“, представлявани от Съвета на Европейския съюз, и ЕВРОПЕЙСКАТА ОБЩНОСТ, също представлявана от Съвета на Европейския съюз, от една страна, и КОНФЕДЕРАЦИЯ ШВЕЙЦАРИЯ, наричана по-долу „Швейцария“, от друга страна, наричани по-долу „договарящи страни“, КАТО ВЗЕХА ПРЕДВИД Споразумението от 21 юни 1999 г. между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга страна, относно свободното движение на хора (наричано по-долу „споразумението“), което влезе в сила на 1 юни 2002 г. , КАТО ВЗЕХА ПРЕДВИД присъединяването към Европейския съюз на Чешката република, Република Естония, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Малта, Република Полша, Република Словения и Словашката република (наричани по-долу „новите държави-членки“) на 1 май 2004 г. , КАТО ИМАТ ПРЕДВИД, че новите държави-членки стават договарящи страни по споразумението, КАТО СЪЗНАВАТ, че Актът за присъединяване дава на Съвета на Европейския съюз правомощието да сключва от името на държавите-членки на Европейския съюз протокол относно присъединяването на новите държави-членки към споразумението, СЕ СПОРАЗУМЯХА ЗА СЛЕДНОТО: Член 1 Новите държави-членки стават договарящи страни по споразумението. От влизането в сила на настоящия протокол разпоредбите на споразумението са задължителни за новите държави-членки така, както са задължителни за настоящите страни по споразумението съгласно реда и условията, установени в настоящия протокол. Член 2 Основната част на споразумението и приложение I към него се адаптират по следния начин: а) Списъкът на договарящите страни по споразумението се заменя със следното: „Европейската общност, Кралство Белгия, Чешката република, Кралство Дания, Федерална република Германия, Република Естония, Република Гърция, Кралство Испания, Френската република, Ирландия, Италианската република, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Великото херцогство Люксембург, Република Унгария, Република Малта, Кралство Нидерландия, Република Австрия, Република Полша, Португалската република, Република Словения, Словашката република, Република Финландия, Кралство Швеция, Обединеното кралство Великобритания и Северна Ирландия, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга страна,“. б) В член 10 от споразумението се вмъкват следните параграфи: „1а. Швейцария може да запази до 31 май 2007 г. количествени ограничения по отношение на достъпа на работници, наети в Швейцария, и самостоятелно заети лица, които са граждани на Чешката република, Република Естония, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Полша, Република Словения и Словашката република, за следните две категории пребиваване: пребиваване за период от повече от четири месеца и по-малко от една година, и пребиваване за период, равен на или превишаващ една година. За пребиваване с продължителност, по-малка от четири месеца, няма количествено ограничение. Преди края на преходния период, упоменат по-горе, Съвместният комитет преразглежда действието на преходния период, прилаган по отношение на граждани на новите държави-членки, въз основа на доклад на Швейцария. При приключване на преразглеждането и не по-късно от изтичането на посочения по-горе период Швейцария уведомява Съвместния комитет дали ще продължи да прилага количествени ограничения за работници, наети в Швейцария. Швейцария може да продължи да прилага подобни мерки до 31 май 2009 г. При отсъствието на такова уведомление преходният период изтича на 31 май 2007 г. В края на преходния период, определен в настоящия параграф, се премахват всички количествени ограничения, които се отнасят до граждани на Чешката република, Република Естония, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Полша, Република Словения и Словашката република. Тези държави-членки имат право да въведат същите количествени ограничения за швейцарски граждани за същите периоди. “ „2а. Швейцария и Чешката република, Република Естония, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Полша, Република Словения и Словашката република могат да запазят до 31 май 2007 г. за работници от някоя от тези договарящи страни, наети на тяхна територия, контрола върху приоритета на работници, интегрирани в редовния пазар на труда, и заплащането и условията на труд, които се прилагат по отношение на граждани на съответната договаряща страна. Извършването на същия контрол може да бъде запазено за лица, предоставящи услуги в следните четири сектора: услуги в растениевъдството; строителство, включително свързаните с него браншове; охранителни дейности; промишлено почистване (съответно кодове по NACE (1) 01. 41; 45. 1 до 4; 74. 60; 74. 70), посочени в член 5, параграф 1 от споразумението. По време на преходните периоди, определени в параграфи 1а, 2а, 3а и 4а, Швейцария дава предимство на работниците, които са граждани на новите държави-членки, пред работниците, които са граждани на държави, които не са членки на ЕС или ЕАСТ, по отношение на достъпа до своя пазар на труда. Контролът върху приоритета на работници, интегрирани в редовния пазар на труда, не се прилага за доставчиците на услуги, либерализирани със специално споразумение между договарящите страни относно предоставянето на услуги (включително споразумението по някои аспекти на държавните поръчки, доколкото то обхваща предоставянето на услуги). За същия период могат да бъдат поддържани изисквания за квалификация по отношение на разрешения за пребиваване за период, по-малък от четири месеца (2), и към лица, предоставящи услуги в четирите гореспоменати сектора, посочени в член 5, параграф 1 от споразумението. Преди 31 май 2007 г. Съвместният комитет преразглежда действието на преходните мерки, съдържащи се в настоящия параграф, въз основа на доклад, изготвен от всяка от договарящите страни, прилагаща въпросните мерки. При приключване на преразглеждането и не по-късно от 31 май 2007 г. договарящата страна, която е прилагала преходните мерки, посочени в настоящия параграф, и е уведомила Съвместния комитет относно своето намерение да продължи да прилага такива преходни мерки, може да продължи да прави това до 31 май 2009 г. При отсъствието на такова уведомление преходният период ще изтече на 31 май 2007 г. В края на преходния период, определен в настоящия параграф, всички ограничения, посочени по-горе в настоящия параграф, се премахват. „3а. При влизане в сила на протокола към настоящото споразумение относно участието като договарящи страни на новите държави-членки, посочени по-долу, и до края на периода, посочен в параграф 1а, Швейцария запазва на годишна основа (pro rata temporis), в рамките на своята обща квота за трети държави, по отношение на работници, наети в Швейцария, и за самостоятелно заети лица, които са граждани на Чешката република, Република Естония, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Полша, Република Словения и Словашката република, следния минимален брой нови разрешения за пребиваване (3) в съответствие със схемата по-долу: До Брой разрешения за период, равен на или превишаващ една година Брой разрешения за период от повече от четири месеца и по-малко от една година 31 май 2005 г. 900 9 000 31 май 2006 г. 1 300 12 400 31 май 2007 г. 1 700 15 800 31 май 2008 г. 2 200 19 200 31 май 2009 г. 2 600 22 600 „4а. В края на периода, посочен в параграф 1a и в настоящия параграф, и до 12 години след влизането в сила на настоящото споразумение се прилагат разпоредбите на член 10, параграф 4 от споразумението. В случай на сериозно нарушаване на своя пазар на труда или при заплаха от такова Швейцария и всяка от новите държави-членки, която е приложила преходни мерки, уведомява за тези обстоятелства Съвместния комитет до 31 май 2009 г. В такъв случай уведомяващата страна може да продължи да прилага към работниците, наети на нейна територия, мерките, описани в параграфи 1а, 2а и 3а, до 30 април 2011 г. В този случай годишният брой на разрешения за пребиваване, посочен в параграф 1а, е: До Брой разрешения за период, равен на или превишаващ една година Брой разрешения за период, по-дълъг от четири месеца и по-кратък от една година 31 май 2010 г. 2 800 26 000 30 април 2011 г. 3 000 29 000 4б. Ако Малта изпитва или предвижда затруднения на своя пазар на труда, които биха могли сериозно да застрашат стандарта на живот или нивото на заетост в даден регион или населено място, и реши да се позове на разпоредбите, съдържащи се в раздел 2 „Свободно движение на хора“ от приложение XI към Акта за присъединяване, предприетите от Малта ограничителни мерки спрямо останалите държави-членки на ЕС могат също да бъдат приложени към Швейцария. В такъв случай Швейцария има право да предприеме еквивалентни мерки на реципрочна основа спрямо Малта. Малта и Швейцария могат да прибегнат до тази процедура до 30 април 2011 г. “ „5а. Преходните разпоредби от параграфи 1а, 2а, 3а, 4а и 4б, и по-специално тези от параграф 2а относно приоритета на работниците, интегрирани в редовния пазар на труда, и контрола върху заплащането и условията на труд, не се прилагат към наети и самостоятелно заети лица, които в момента на влизане в сила на протокола към настоящото споразумение по отношение на участието като договарящи страни на новите държави-членки, упоменати в посочените параграфи, имат право да упражняват икономическа дейност на територията на договарящите страни. Такива лица по-специално се ползват от професионална и географска мобилност. Притежателите на разрешения за пребиваване, валидни за по-малко от една година, имат право на продължаване на техните разрешения; изчерпването на определените квоти разрешения не може да бъде прилагано срещу тях. Притежателите на разрешения за пребиваване, валидни за период, равен на или превишаващ една година, автоматично имат право на удължаване на техните разрешения. Такива наети и самостоятелно заети лица следователно се ползват от правото на свободно придвижване, предоставено на трайно установени лица, съгласно основните разпоредби на настоящото споразумение, и по-конкретно член 7 от него, от влизането му в сила. “ в) В член 27, параграф 2 от приложение I към споразумението позоваването на член 10, параграф 2 се заменя с член 10, параграфи 2, 2а, 4a и 4б. Член 3 Чрез дерогация от член 25 от приложение I към споразумението се прилагат преходните периоди съгласно приложение I към настоящия протокол. Член 4 Настоящият протокол представлява неразделна част от споразумението. Член 5 Приложения I, II и III към споразумението се изменят съгласно приложения I, II и III към настоящия протокол, като представляват неразделна част от него. Член 6 Настоящият протокол се ратифицира или одобрява от Съвета на Европейския съюз, от името на държавите-членки и Европейската общност, и от Конфедерация Швейцария в съответствие с техните собствени процедури. Съветът на Европейския съюз и Швейцария взаимно се уведомяват относно изпълнението на тези процедури. Член 7 Настоящият протокол влиза в сила на първия ден от първия месец след датата на депозиране на последния инструмент за одобрение. Член 8 Настоящият протокол остава в сила за същия срок и в съответствие със същите условия, както споразумението. Член 9 Настоящият протокол, както и декларациите, приложени към него, се изготвят в два екземпляра на английски, гръцки, датски, естонски, испански, италиански, латвийски, литовски, немски, нидерландски, полски, португалски, словашки, словенски, унгарски, фински, френски, чешки и шведски език, като текстовете на всеки един от тези езици са еднакво автентични. Текстът на малтийски език на настоящия протокол се заверява от договарящите страни на основата на размяна на писма. Той също е автентичен по същия начин, по който е за езиците, посочени в параграф 1. Споразумението, както и декларациите, приложени към него, изготвени на естонски, латвийски, литовски, малтийски, полски, словашки, словенски, унгарски и чешки език, се заверяват от договарящите страни на основата на размяна на писма. Текстовете на тези езици също са еднакво автентични. Hecho en Luxemburgo, el veintiséis de octubre de dos mil cuatro. V Lucemburku dne dvacátého šestého října dva tisíce čtyři. Udfærdiget i Luxembourg den seksogtyvende oktober to tusind og fire. Geschehen zu Luxemburg am sechsundzwanzigsten Oktober zweitausendundvier. Kahe tuhande neljanda aasta oktoobrikuu kahekümne kuuendal päeval Luxembourgis. Έγινε στо Λουξεμβούργο, στις είκοσι έξι Οκτωβρίου δύο χιλιάδες τέσσερα. Done at Luxembourg on the twenty-sixth day of October in the year two thousand and four. Fait à Luxembourg, le vingt-six octobre deux mille quatre. Fatto a Lussemburgo, addì ventisei ottobre duemilaquattro. Luksemburgā, divi tūkstoši ceturtā gada divdesmit sestajā oktobrī. Priimta du tūkstančiai ketvirtų metų spalio dvidešimt šeštą dieną Liuksemburge. Kelt Luxembourgban, a kettőezer-negyedik év október havának huszonhatodik napján. Magħmula fil-Lussemburgu fis-sitta u għoxrin jum ta' Ottubru tas-sena elfejn u erbgħa. Gedaan te Luxemburg, de zesentwintigste oktober tweeduizendvier. Sporządzono w Luksemburgu, dnia dwudziestego szóstego października roku dwa tysiące czwartego. Feito no Luxemburgo, em vinte e seis de Outubro de dois mil e quatro. V Luxemburgu dvadsiateho šiesteho októbra dvetisícštyri. V Luxembourgu, dne šestindvajsetega oktobra leta dva tisoč štiri. Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäkuudentena päivänä lokakuuta vuonna kaksituhattaneljä. Som skedde i Luxemburg den tjugosjätte oktober tjugohundrafyra. Por los Estados miembros Za členské státy For medlemsstaterne Für die Mitgliedstaaten Liikmesriikide nimel Για τα κράτη μέλη For the Member States Pour les États membres Per gli Stati membri Dalībvalstu vārdā Valstybių narių vardu A tagállamok részéről Għall-Istati Membri Voor de lidstaten W imieniu Państw Członkowskich Pelos Estados-Membros Za členské štáty Za države članice Jäsenvaltioiden puolesta På medlemsstaternas vägnar Por la Comunidad Europea Za Evropské společenství For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Euroopa Ühenduse nimel Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea Eiropas Kopienas vārdā Europos bendrijos vardu az Európai Közösség részéről Għall-Komunità Ewropea Voor de Europese Gemeenschap W imieniu Wspólnoty Europejskiej Pela Comunidade Europeia Za Európske spoločenstvo za Evropsko skupnost Euroopan yhteisön puolesta På Europeiska gemenskapens vägnar Für die Schweizerische Eidgenossenschaft Pour la Confédération suisse Per la Confederazione svizzera (1)  NACE: Регламент (ЕИО) № 3037/90 на Съвета от 9 октомври 1990 г. относно статистическата класификация на икономическите дейности в Европейската общност (ОВ L 293, 24. 10. 1990 г. , стр. 1), последно изменен с Регламент (ЕО) № 29/2002 на Комисията от 19 декември 2001 г. (ОВ L 6, 10. 1. 2002 г. , стр. 3). (2)  Работниците могат да кандидатстват за разрешения за краткосрочно пребиваване съгласно квотите, упоменати в параграф 3a, дори за период, по-кратък от четири месеца. “ (3)  Тези разрешения се предоставят в допълнение към квотата, посочена в член 10 от споразумението, запазена за наети и самостоятелно заети лица, които са граждани на държавите-членки в момента на подписване на настоящото споразумение (21 юни 1999 г. ) или са граждани на Република Кипър или Република Малта. Тези разрешения допълват също броя разрешения, предоставени по съществуващите двустранни споразумения за обмен на стажанти. “ ПРИЛОЖЕНИЕ I ПРЕХОДНИ МЕРКИ ЗА ЗАКУПУВАНЕТО НА ЗЕМЯ И ВТОРО ЖИЛИЩЕ 1. Чешката република а) Чешката република може да поддържа в сила за срок от пет години от датата на присъединяването си към ЕС правилата, постановени във Валутния закон № 219/1995 Sb. , както е изменен, по отношение придобиването на второ жилище от швейцарски граждани, които не пребивават постоянно в Чешката република, и от дружества, учредени в съответствие с швейцарското законодателство и които не са установени и не разполагат с клон или представителство на територията на Чешката република. б) Чешката република може да поддържа в сила за срок от седем години от датата на присъединяване към ЕС правилата, постановени във Валутния закон № 219/1995 Sb. , както е изменен, Закон № 229/1991 Sb. относно уреждането на отношения на собственост върху земя и друга селскостопанска собственост, и Закон № 95/1999 Sb. относно условия, свързани с прехвърлянето на правото на собственост върху земеделска земя и гори от държавна собственост в собственост на други субекти по отношение придобиването на земеделска земя и гори от швейцарски граждани и от дружества, учредени в съответствие с швейцарското законодателство, които нито са установени, нито са регистрирани на територията на Чешката република. Без да се засяга друга разпоредба от настоящата точка 1, при никакви обстоятелства швейцарски гражданин не може да бъде третиран по-неблагоприятно по отношение придобиването на земеделска земя и гори, отколкото в момента на подписване на протокола, или да бъде третиран по по-ограничителен начин в сравнение с гражданин на трета държава. в) Самостоятелно заети селскостопански производители, които са швейцарски граждани и които желаят да се установят и да пребивават постоянно в Чешката република, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква б) или на други процедури, различни от тези, прилагани към чешките граждани. г) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен на третата година след датата на присъединяване на Чешката република към ЕС. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква а). д) В случай че Чешката република въведе условия за придобиването на недвижим имот в Чешката република от лица, които не пребивават постоянно в нея по време на преходния период, тези условия се основават на прозрачни, обективни, стабилни и публични критерии. Тези критерии се прилагат по недискриминационен начин и без да се прави разлика между граждани на Чешката република и швейцарски граждани. е) Ако са налице достатъчно данни, че при изтичане на преходния период ще настъпи сериозно нарушаване или че ще възникне опасност от сериозно нарушаване на пазара на земеделска земя в Чешката република, Съвместният комитет, по искане на Чешката република, може да удължи преходния период с максимум три години. 2. Естония а) Естония може да поддържа в сила за срок от седем години от датата на присъединяването си към ЕС своето съществуващо законодателство към момента на подписване на настоящия протокол по отношение придобиването на земеделска земя и гори от швейцарски граждани и от дружества, учредени в съответствие с швейцарското законодателство, които не са установени и не са регистрирани, нито имат местен клон или представителство на територията на Естония. При никакви обстоятелства швейцарски гражданин не може да бъде третиран по-неблагоприятно при придобиването на земеделска земя и гори, отколкото в момента на подписване на настоящия протокол, или да бъде третиран по по-ограничителен начин в сравнение с гражданин на трета държава. Съгласно това законодателство Естония е приела Закон за ограниченията върху придобиването на недвижима собственост и Изменения към Закона за поземлената реформа, и двата от 12 февруари 2003 г. б) Швейцарски граждани, които желаят да се установят като самостоятелно заети селскостопански производители и да пребивават постоянно в Естония, които са пребивавали на законно основание и са работили в областта на селското стопанство в Естония в продължение най-малко на три години без прекъсване, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква а) или на други процедури, различни от тези, които се прилагат за граждани на Естония. в) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен на третата година след датата на нейното присъединяване към ЕС. За тази цел Комисията на Европейските общности (наричана по-долу „Комисията“) представя доклад пред Съвместния комитет. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква а). г) Ако са налице достатъчно данни, че при изтичане на преходния период ще настъпи сериозно нарушаване или че ще възникне опасност от сериозно нарушаване на пазара на земеделска земя в Естония, Съвместният комитет, по искане на Естония, може да удължи преходния период с максимум три години. 3. Кипър Кипър може да поддържа за срок от пет години от датата на присъединяването си към ЕС своето законодателство, което е в сила на 31 декември 2000 г. , по отношение на придобиването на второ жилище. Съгласно Закона за придобиване на недвижима собственост (чужденци) (САР. 109) и изменящите го закони 52/69, 55/72 и 50/90) придобиването на недвижима собственост в Кипър от лица, които нямат кипърско гражданство, подлежи на одобрение от Министерския съвет. Министерският съвет упълномощава областните длъжностни лица да предоставят одобрение от негово име. Когато съответният недвижим имот надвишава 2 donum (1 donum = 1 338 m2), одобрение може да бъде предоставено само за следните цели: а) за основно или второ жилище с площ, ненадвишаваща 3 donum; б) за помещения с професионално или търговско предназначение; в) за промишленост в сектори, считани за влияещи благоприятно на кипърската икономика. Горепосоченият закон е изменен със „Закона за придобиване на недвижими имоти (чужденци) (изменение) от 2003 г. № 54(I)/2003“. Новият закон не налага никакви ограничения по отношение на граждани на ЕС и регистрирани в ЕС дружества относно придобиването на недвижими имоти, свързани с основно жилище, преки чуждестранни инвестиции или придобиването на недвижими имоти от брокери на недвижими имоти и строителни предприемачи от ЕС. По отношение на придобиването на второ жилище законът предвижда, че за срок от пет години след присъединяването на Кипър към ЕС граждани на ЕС, които не пребивават постоянно в Кипър, и регистрирани в ЕС дружества, които нямат регистрирано представителство, централно управление или главно място на стопанска дейност в Кипър, не могат да придобиват недвижим имот с цел използването му като второ жилище без предварително одобрение от Министерския съвет, който е делегирал своите правомощия на областните длъжностни лица, както е посочено по-горе. 4. Латвия а) Латвия може да поддържа в сила за срок от седем години от датата на присъединяване правилата, заложени в Закон за изменение на Закона за приватизацията на земя в селските райони (в сила от 14 април 2003 г. ) по отношение придобиването на земеделска земя и гори от швейцарски граждани и от дружества, учредени в съответствие с швейцарското законодателство, които не са установени и не са регистрирани, нито имат местен клон или представителство на територията на Латвия. При никакви обстоятелства швейцарски гражданин не може да бъде третиран по-неблагоприятно при придобиването на земеделска земя и гори, отколкото в момента на подписване на настоящия протокол, или да бъде третиран по по-ограничителен начин в сравнение с гражданин на трета държава. б) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен преди края на третата година от датата на нейното присъединяване към ЕС. За тази цел Комисията представя доклад пред Съвместния комитет. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква а). в) Ако са налице достатъчно данни, че след изтичане на преходния период ще настъпи сериозно нарушаване или че ще възникне опасност от сериозно нарушаване на пазара на земеделска земя в Латвия, Съвместният комитет, по искане на Латвия, може да удължи преходния период с максимум три години. 5. Литва а) Литва може да поддържа в сила за срок от седем години от датата на присъединяването си към ЕС своето съществуващо законодателство към момента на подписване на настоящия протокол по отношение придобиването на земеделска земя и гори от швейцарски граждани и от дружества, учредени в съответствие с швейцарското законодателство, които не са установени и не са регистрирани, нито разполагат с местен клон или представителство в Литва. При никакви обстоятелства швейцарски гражданин не може да бъде третиран по-неблагоприятно при придобиването на земеделска земя и гори, отколкото в момента на подписване на настоящия протокол, или да бъде третиран по по-ограничителен начин в сравнение с гражданин на трета държава. Съгласно това законодателство швейцарски граждани и юридически лица, както и организации, основани в Швейцария без статут на юридическо лице, но които притежават гражданската правоспособност, заложена в швейцарското законодателство, не могат да придобиват земеделска земя и горска земя преди приключване на седемгодишния преходен период, установен в Договора за присъединяване на Република Литва към Европейския съюз. б) Швейцарски граждани, които желаят да се установят като самостоятелно заети селскостопански производители и да пребивават постоянно в Литва и които на законно основание са пребивавали и работили в областта на селското стопанство в продължение на най-малко три години без прекъсване, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква а) или на други процедури, различни от тези, прилагани към литовските граждани. в) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен на третата година след датата на нейното присъединяване към ЕС. За тази цел Комисията представя доклад пред Съвместния комитет. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква а). г) Ако са налице достатъчно данни, че при изтичане на преходния период ще настъпи сериозно нарушаване или че ще възникне опасност от сериозно нарушаване на пазара на земеделска земя в Литва, Съвместният комитет, по искане на Литва, може да удължи преходния период с максимум три години. 6. Унгария а) Унгария може да поддържа в сила за срок от пет години от датата на присъединяването си към ЕС своето законодателство, съдържащо се в Закон LV от 1994 г. за земеделската земя, както е изменен, по отношение придобиването на второ жилище. б) Швейцарски граждани, които на законно основание са пребивавали в Унгария в продължение най-малко на четири години без прекъсване, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква а) или на други правила и процедури, различни от тези, които се прилагат за граждани на Унгария. По време на преходния период Унгария прилага разрешителни процедури за придобиване на второ жилище въз основа на обективни, стабилни, прозрачни и публични критерии. Тези критерии се прилагат недискриминационно и без да се прави разлика между швейцарските граждани, пребиваващи в Унгария. в) Унгария може да запази в сила за срок от седем години от датата на присъединяването си към ЕС забраните, съдържащи се в Закон LV от 1994 г. за земеделската земя, както е изменен, по отношение на придобиването на земеделска земя от физически лица, които не пребивават постоянно в Унгария или не са унгарски граждани, и от юридически лица. г) Швейцарски граждани, които желаят да се установят като самостоятелно заети селскостопански производители и които на законно основание са пребивавали и са работили в областта на селското стопанство в Унгария в продължение най-малко на три години без прекъсване, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква в) или на други правила и процедури, различни от тези, които се прилагат за граждани на Унгария. д) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен на третата година след датата на нейното присъединяване към ЕС. За тази цел Комисията на Европейските общности представя доклад пред Съвместния комитет. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква в). е) В случай че по време на преходния период Унгария прилага разрешителни процедури за придобиване на земеделска земя, те се основават на обективни, стабилни, прозрачни и публични критерии. Тези критерии се прилагат по недискриминационен начин. ж) Ако са налице достатъчно данни, че при изтичане на преходния период ще настъпи сериозно нарушаване или че ще възникне опасност от такова нарушаване на пазара на земеделска земя в Унгария, Съвместният комитет, по искане на Унгария, може да реши да удължи преходния период с максимум три години. 7. Малта Закупуването на недвижима собственост на Малтийските острови е уредено със Закона за недвижимата собственост (придобиване от непребиваващи постоянно лица) (глава 246 от Законите на Малта). Този закон предвижда: а) (1) Швейцарски гражданин може да закупи недвижима собственост в Малта, която да бъде използвана от това лице като жилище (не непременно основно жилище), при условие че това лице не притежава вече друго жилище в Малта. За такива закупувания лицето не се нуждае от право на постоянно пребиваване в Малта, въпреки че те подлежат на разрешение, което не може да бъде отказано (с изключение на малък брой изключения, определени в законодателството), ако стойността на имота е по-висока от сума, ежегодно определяна чрез индекс (понастоящем 30 000 Lm за апартамент и 50 000 Lm за къща). (2) Швейцарски граждани могат също така да установят основното си жилище в Малта по всяко време в съответствие с приложимото национално законодателство. Напускането на Малта не води до задължение за освобождаване от собственост, придобита като основно жилище. б) Швейцарски граждани, които закупуват имоти в специално определени райони, установени със закона (обикновено райони, съставляващи част от проекти за възстановяване на градове) не се нуждаят от разрешение за тези покупки, нито има някакви ограничения по отношение на броя, използването или стойността на имотите, които те могат да закупят. 8. Полша а) Полша може да поддържа в сила за срок от пет години от датата на присъединяването си към ЕС своето законодателство, съществуващо към момента на подписване на настоящия протокол по отношение придобиването на второ жилище. Съгласно това законодателство швейцарски гражданин трябва да отговаря на изискванията, определени в Закона от 24 март 1920 г. за придобиване на недвижими имоти от чужденци (Dz. U. 1996, № 54, poz. 245 с измененията), както е изменен. б) Швейцарски граждани, които на законно основание са пребивавали в Полша в продължение най-малко на четири години без прекъсване, са изключени по отношение придобиването на второ жилище от обхвата на разпоредбите на буква в) или на други процедури, различни от тези, които се прилагат за граждани на Полша. в) Полша може да поддържа в сила за срок от дванадесет години от датата на присъединяването си към ЕС своето законодателство по отношение придобиването на земеделска земя и гори. При никакви обстоятелства швейцарски граждани или юридически лица, учредени в съответствие с швейцарското законодателство, не могат да бъде третирани по-неблагоприятно при придобиването на земеделска земя и гори, отколкото в момента на подписване на настоящия протокол. Съгласно това законодателство швейцарски гражданин трябва да отговаря на изискванията, определени в Закона от 24 март 1920 г. за придобиване на недвижими имоти от чужденци (Dz. U. 1996, № 54, poz. 245 с измененията), както е изменен. г) Швейцарски граждани, които желаят да се установят като самостоятелно заети селскостопански производители и които на законно основание са пребивавали и са били арендатори на земя в Полша в качеството им на физически или юридически лица в продължение най-малко на три години без прекъсване, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква в) или на други процедури, различни от тези за граждани на Полша, при покупката на земеделска земя и гори от датата на присъединяването. Във войводините Wаrmińsko-Маzurskie, Pomorskie, Kuјаwsko Pomorskie, Zаchodniopomorskie, Lubuskie, Dolnośląskie, Opolskie и Wielkopolskie периодът на пребиваване и срокът на договора за аренда, посочен в предходното изречение, се удължават до седем години. Съответният срок на договора за аренда, предхождащ покупката на земята, се изчислява отделно за всеки швейцарски гражданин, който е бил арендатор на земя в Полша, от заверената дата на първоначалния договор за аренда. Самостоятелно заети селскостопански производители, които са били арендатори не като физически лица, а като юридически лица, могат да прехвърлят правата на юридическото лице по договора за аренда на себе си като физическо лице. При изчисляването на срока на договора за аренда, предхождащ правото на закупуване, се зачита срокът, през който земята е била предмет на договор за аренда, сключен от юридически лица. Сключените от физически лица договори за аренда могат да бъдат със заверена дата с обратно действие и в този случай ще се зачита целият срок на заверения договор. Не се определят срокове за самостоятелно заетите селскостопански производители да трансформират настоящите си договори за аренда в такива на физически лица или в писмени договори със заверена дата. Процедурата за трансформиране на тези договори трябва да бъде прозрачна и в никакъв случай да не представлява допълнителна пречка. д) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен на третата година след датата на нейното присъединяване към ЕС. За тази цел Комисията на Европейските общности представя доклад пред Съвместния комитет. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква а). е) По време на преходния период Полша прилага разрешителната процедура, предвидена от закона, която гарантира, че предоставянето на разрешения за придобиването на недвижим имот в Полша се основава на обективни, стабилни, прозрачни и публични критерии. Тези критерии се прилагат по недискриминационен начин. 9. Словения а) Ако до края на период от максимум седем години след датата на присъединяване на Словения към ЕС възникнат трайни и сериозни затруднения на пазара на недвижими имоти или такива, които могат да причинят сериозно влошаване на пазара на недвижими имоти в дадена област, Словения може да поиска разрешение да предприеме защитни мерки, за да коригира положението на пазара на недвижими имоти. б) При искане от страна на Словения Съвместният комитет, посредством извънредна процедура, определя защитните мерки, които счита за необходими, като уточнява условията и реда, при които те трябва да влязат в сила. в) В случай на сериозни затруднения на пазара на недвижими имоти и при изрично искане от страна на Словения Съвместният комитет действа в рамките на пет работни дни от получаване на искането, придружено от съответната обзорна информация за него. Така приетите мерки се прилагат незабавно и като се отчитат интересите на всички засегнати страни. г) Мерките, които са разрешени по силата на буква б), могат да включват дерогации от правилата на настоящото споразумение до такава степен и за такива периоди, които са строго необходими за постигането на целите, посочени в буква а). 10. Словакия а) Словакия може да поддържа в сила за срок от седем години от датата на присъединяването си към ЕС своето законодателство по отношение придобиването на земеделска земя и гори от лица, които не пребивават постоянно в страната. Съгласно това законодателство (непребиваващо постоянно лице може да придобие права на собственост върху недвижим имот, разположен в Словашката република, с изключение на земеделска и горска земя). Непребиваващото постоянно лице не може да придобие права на собственост върху недвижим имот, чието придобиване е ограничено от специално регулиране, определено във Валутния закон № 202/1995. , както е изменен). б) При никакви обстоятелства швейцарски гражданин не може да бъде третиран по-неблагоприятно по отношение придобиването на земеделска земя и гори, отколкото в момента на подписване на настоящия протокол, или да бъде третиран по по-ограничителен начин в сравнение с гражданин на трета държава. в) Швейцарски граждани, които желаят да се установят като самостоятелно заети селскостопански производители и които на законно основание са пребивавали и работили в областта на селското стопанство в Словакия в продължение най-малко на три години без прекъсване, са изключени от обхвата на разпоредбите на буква б) или на други процедури, различни от тези, които се прилагат за граждани на Словакия. г) Общ преглед на тези преходни мерки ще бъде направен преди края на третата година от датата на присъединяване. За тази цел Комисията представя доклад пред Съвместния комитет. Съвместният комитет може да реши да съкрати или да прекрати преходния период, посочен в буква а). д) В случай че Словакия въведе разрешителни процедури за придобиване на недвижими имоти в Словакия през преходния период от лица, които не пребивават постоянно в Словакия, тези процедури се основават на обективни, стабилни, прозрачни и публични критерии. Тези критерии се прилагат по недискриминационен начин и без да се прави разлика между граждани на Словакия и на Швейцария. е) Ако са налице достатъчно данни, че при изтичане на преходния период ще настъпи сериозно нарушаване или че ще възникне опасност от такова нарушаване на пазара на земеделска земя в Словакия, Съвместният комитет, по искане на Словакия, може да реши да удължи преходния период с максимум три години. ПРИЛОЖЕНИЕ II Приложение II към Споразумението между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга страна, относно свободното движение на хора се изменя, както следва: 1. Под заглавието „Раздел А: актове, посочени във“, в точка 1 „Регламент (ЕИО) № 1408/71“ след „301R 1386: Регламент (ЕО) № 1386/2001 …“ се вмъква следното …: „12003 TN 02/02/A: Акт относно условията за присъединяване на Чешката република, Република Естония, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Малта, Република Полша, Република Словения и Словашката република и промените на учредителните договори на Европейският съюз, от 16 април 2003 г. “ 2. Под заглавието „За целите на настоящото споразумение регламентът се адаптира, както следва:“ точка 1 от раздел А от приложение II към споразумението се изменя, както следва: а) в буква и), относно приложение III, част А, след последния текст „Швеция — Швейцария“ се добавя следното:   „Чешка република — Швейцария. Никакви. Естония — Швейцария Няма конвенция. Кипър — Швейцария Никакви. Латвия — Швейцария Няма конвенция. Литва — Швейцария Няма конвенция. Унгария — Швейцария Никакви. Малта — Швейцария Няма конвенция. Полша — Швейцария Няма конвенция. Словения — Швейцария Никакви. Словакия — Швейцария Никакви. “; б) в буква й) относно приложение III, част Б, след последния текст „Швеция — Швейцария“ се добавя следното:   „Чешка република — Швейцария Никакви. Естония — Швейцария Няма конвенция. Кипър — Швейцария Никакви. Латвия — Швейцария Няма конвенция. Литва — Швейцария Няма конвенция. Унгария — Швейцария Никакви. Малта — Швейцария Няма конвенция. Полша — Швейцария Няма конвенция. Словения — Швейцария Никакви. Словакия — Швейцария Никакви. “; в) буква о) относно приложение VI се изменя, както следва: аа) в точка 3, буква а), подточка iv) след думата „Испания“ се вмъква думата „Унгария“; бб) в точка 4 след думата „Германия“ се вмъква думата „Унгария“. 3. Под заглавието „Раздел А: актове, посочени във“, в точка 2 „Регламент (ЕИО) № 574/72“ след „302 R 410: Регламент (ЕО) № 410/2002 на Комисията …“ се вмъква следното: „12003 TN 02/02/A: Акт относно условията за присъединяване на Чешката република, Република Естония, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Малта, Република Полша, Република Словения и Словашката република и промените на учредителните договори на Европейският съюз, от 16 април 2003 г. “ 4. Под заглавието „Раздел Б: Актове, които договарящите страни трябва да вземат предвид“, в точки „4. 18. 383 D 0117: Решение № 117 …“, „4. 19. 83 D 1112(02): Решение № 118 …“, „4. 27. 388 D 64: Решение № 136 …“ и „4. 37. 393 D 825: Решение № 150 …“ съответно след „1 94 N: Акт относно условията …“ се вмъква следното: „12003 TN 02/02/A: Акт относно условията за присъединяване на Чешката република, Република Естония, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Малта, Република Полша, Република Словения и Словашката република и промените на учредителните договори на Европейският съюз, от 16 април 2003 г. “ 5. За работници, които са граждани на Чешката република, Република Естония, Република Латвия, Република Литва, Република Полша, Република Словения и Словашката република, разпоредбите, съдържащи се в раздел „Застраховка срещу безработица“, параграф 1 от протокола към приложение II, се прилагат до 30 април 2011 г. ПРИЛОЖЕНИЕ III Раздел A от приложение III към Споразумението между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга страна, относно свободното движение на хора се изменя, както следва: Актове, изменени с Акта за присъединяване на Чешката република, Република Естония, Република Кипър, Република Латвия, Република Литва, Република Унгария, Република Малта, Република Полша, Република Словения и Словашката република (ОВ L 236, 23. 9. 2003 г. ): А. ОБЩА СИСТЕМА 1. 392 L 0051: Директива 92/51/ЕИО на Съвета от 18 юни 1992 г. относно втората обща система за признаване на професионално образование и обучение за допълнение на Директива 89/48/ЕИО (ОВ L 209, 24. 7. 1992 г. , стр. 25). Б. ПРАВНИ ПРОФЕСИИ 2. 377 L 0249: Директива 77/249/ЕИО на Съвета от 22 март 1977 г. относно улесняване на ефективното упражняване от адвокатите на свободата на предоставяне на услуги (ОВ L 78, 26. 3. 1977 г. , стр. 17). 3. 398 L 0005: Директива 98/5/ЕО на Европейския парламент и на Съвета от 16 февруари 1998 г. относно улесняване на постоянното упражняване на адвокатската професия в държава-членка, различна от държавата, в която е придобита квалификацията (ОВ L 77, 14. 3. 1998 г. , стр. 36). В. МЕДИЦИНСКИ ДЕЙНОСТИ Лекари 4. 393 L 0016: Директива 93/16/ЕИО на Съвета от 5 април 1993 г. относно улесняване свободното движение на лекарите и взаимното признаване на техните дипломи, удостоверения и други официални документи за професионална квалификация (ОВ L 165, 7. 7. 1993 г. , стр. 1). Медицински сестри 5. 377 L 0452: Директива 77/452/ЕИО на Съвета от 27 юни 1977 г. относно взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други официални документи за медицински сестри с общ профил, включително и за мерките за улесняване ефективното упражняване на правото на установяване и свободата на предоставяне на услуги (ОВ L 176, 15. 7. 1977 г. , стр. 1). Практикуващи стоматолози 6. 378 L 0686: Директива 78/686/ЕИО на Съвета от 25 юли 1978 г. относно взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други официални документи за практикуващи стоматолози, включително мерки за улесняване на ефективното упражняване на правото на установяване и свободата на предоставяне на услуги (ОВ L 233, 24. 8. 1978 г. , стр. 1). 7. 378 L 0687: Директива 78/687/ЕИО на Съвета от 25 юли 1978 г. относно координирането на законовите, подзаконовите и административните разпоредби относно дейностите на практикуващите стоматолози (ОВ L 233, 24. 8. 1978 г. , стр. 10). Ветеринарни лекари 8. 378 L 1026: Директива 78/1026/ЕИО на Съвета от 18 декември 1978 г. относно взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други официални документи за ветеринарен лекар, включваща и мерки за улесняване ефективното упражняване на правото на установяване и на свободното предоставяне на услуги (ОВ L 362, 23. 12. 1978 г. , стр. 1). Акушерки 9. 380 L 0154: Директива 80/154/ЕИО на Съвета от 21 януари 1980 г. относно взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други официални документи за акушерки, включваща мерки за улесняване на действителното упражняване на правото на установяване и на свободното предоставяне на услуги (ОВ L 33, 11. 2. 1980 г. , стр. 1). Фармацевти 10. 385 L 0433: Директива 85/433/ЕИО на Съвета от септември 1985 г. относно взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други официални документи за професионална квалификация в областта на фармацията, включваща и мерки за улесняване действителното упражняване на правото на установяване по отношение на определени дейности в областта на фармацията (ОВ L 253, 24. 9. 1985 г. , стр. 37). Г. АРХИТЕКТУРА 11. 385 L 0384: Директива 85/384/ЕИО на Съвета от 10 юни 1985 г. относно взаимното признаване на дипломи, удостоверения и други официални документи за професионална квалификация в областта на архитектурата и за мерките за улесняване на ефективното упражняване на правото на установяване и свободното предоставяне на услуги (ОВ L 223, 21. 8. 1985 г. , стр. 15). Д. ТЪРГОВИЯ И РАЗПРОСТРАНЕНИЕ НА ТОКСИЧНИ ПРОДУКТИ 12. 374 L 0557: Директива 74/557/ЕИО на Съвета от 4 юни 1974 г. за реализиране на свободата на установяване и свободното предоставяне на услуги по отношение на дейности на самостоятелно заети лица и на посредници в търговията и в разпространението на токсични продукти (ОВ L 307, 18. 11. 1974 г. , стр. 5). ДЕКЛАРАЦИЯ НА ШВЕЙЦАРИЯ ОТНОСНО ПРИЗНАВАНЕТО НА ДИПЛОМИ НА АКУШЕРКИ И МЕДИЦИНСКИ СЕСТРИ С ОБЩ ПРОФИЛ Швейцария си запазва правото да признава на притежателите на дипломи за акушерки и медицински сестри с общ профил, попадащи в обхвата на член 4б и член 4в от Директива 77/452/ЕИО и член 5а и член 5б от Директива 80/154/ЕИО относно придобити права, единствено след проучване на съответствието на техните квалификации с Директива 77/453/ЕИО и Директива 80/155/ЕИО. За тази цел Швейцария може да изисква полагането на изпит или период на адаптиране. ДЕКЛАРАЦИЯ НА ШВЕЙЦАРИЯ ОТНОСНО АВТОНОМНИ МЕРКИ ОТ ДАТАТА НА ПОДПИСВАНЕ Швейцария ще предостави временен достъп до своя пазар на труда на граждани на новите държави-членки въз основа на националното си законодателство преди влизането в сила на преходните спогодби, съдържащи се в протокола. За тази цел Швейцария ще открие специфични квоти за краткосрочни, както и за дългосрочни разрешения за работа, съгласно определеното в член 10, параграф 1 от споразумението, в полза на граждани на новите държави-членки, считано от датата на подписване на протокола. Квотите ще бъдат 700 за дългосрочни разрешения и 2 500 за краткосрочни разрешения годишно. Освен това на 5 000 работници на краткосрочно назначение годишно ще бъде разрешен престой, по-кратък от 4 месеца. ДЕКЛАРАЦИЯ НА ПОЛША ОТНОСНО ПРИЗНАВАНЕТО НА ДИПЛОМИ НА МЕДИЦИНСКИ СЕСТРИ С ОБЩ ПРОФИЛ И АКУШЕРКИ Полша се запозна с декларацията на Швейцария, отнасяща се до признаването на дипломите на медицински сестри с общ профил и акушерки, но решително очаква Швейцария да се придържа напълно към член 4б от Директива 77/452/ЕИО и член 5б от Директива 80/154/ЕИО, както са формулирани, от деня, в който протоколът към Споразумението между Европейската общност и нейните държави-членки, от една страна, и Конфедерация Швейцария, от друга страна, относно свободното движение на хора, вследствие на разширяването на Европейския съюз, влезе в сила. ACORD între Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor CONFEDERAȚIA ELVEȚIANĂ, pe de o parte, și COMUNITATEA EUROPEANĂ, REGATUL BELGIEI, REGATUL DANEMARCEI, REPUBLICA FEDERALĂ GERMANIA, REPUBLICA ELENĂ, REGATUL SPANIEI, REPUBLICA FRANCEZĂ, IRLANDA, REPUBLICA ITALIANĂ, MARELE DUCAT AL LUXEMBURGULUI, REGATUL ȚĂRILOR DE JOS, REPUBLICA AUSTRIA, REPUBLICA PORTUGHEZĂ, REPUBLICA FINLANDA, REGATUL SUEDIEI, REGATUL UNIT AL MARII BRITANII ȘI IRLANDEI DE NORD, pe de altă parte, denumite în continuare „părțile contractante”, convinși că libera circulație a persoanelor între teritoriile părților contractante constituie un factor-cheie în dezvoltarea armonioasă a relațiilor dintre părți, hotărâți să realizeze libera circulație a persoanelor între părți pe baza normelor care se aplică în Comunitatea Europeană, DECID SĂ ÎNCHEIE PREZENTUL ACORD: I. DISPOZIȚII DE BAZĂ Articolul 1 Obiectiv Obiectivul prezentului acord, în beneficiul resortisanților statelor membre ale Comunității Europene și ai Elveției, este: (a) de a acorda dreptul de intrare, de ședere, de acces la o activitate economică salariată, de stabilire ca lucrător care desfășoară o activitate independentă și dreptul de a rămâne pe teritoriul părților contractante; (b) de a facilita prestarea de servicii pe teritoriul părților contractante și, în special, liberalizarea prestării de servicii de scurtă durată; (c) de a acorda dreptul de intrare și de ședere pe teritoriul părților contractante persoanelor care nu desfășoară o activitate economică în țara gazdă; (d) de a acorda condiții de viață, de angajare și muncă identice cu cele acordate resortisanților proprii. Articolul 2 Nediscriminarea Resortisanții unei părți contractante cu reședința legală pe teritoriul unei alte părți contractante nu fac obiectul niciunei discriminări pe motive de cetățenie, în aplicarea dispozițiilor anexelor I, II și III la prezentul acord și în conformitate cu acestea. Articolul 3 Dreptul de intrare Dreptul de intrare a resortisanților unei părți contractante pe teritoriul unei alte părți contractante este garantat în conformitate cu dispozițiile stabilite în anexa I. Articolul 4 Dreptul de ședere și de acces la o activitate economică Dreptul de ședere și de acces la o activitate economică este garantat sub rezerva dispozițiilor articolului 10 și în conformitate cu dispozițiile anexei I. Articolul 5 Prestatorul unui serviciu (1)   Fără a aduce atingere altor acorduri specifice încheiate între părțile contractante care se referă în special la prestarea de servicii (inclusiv Acordul privind achizițiile publice, în măsura în care reglementează prestarea de servicii), persoanele care prestează servicii, inclusiv societățile, în conformitate cu dispozițiile din anexa I, au dreptul de a presta un serviciu pe teritoriul celeilalte părți contractante pe o perioadă care să nu depășească 90 de zile de muncă efectivă în decursul unui an calendaristic. (2)   Prestatorii de servicii au drept de intrare și de ședere pe teritoriul celeilalte părți contractante: (a) în cazul în care au dreptul de a presta un serviciu în temeiul alineatului (1) sau în temeiul dispozițiilor unui acord menționat la alineatul (1); (b) sau, atunci când condițiile specificate la litera (a) nu sunt îndeplinite, în cazul în care au primit autorizația de a presta un serviciu de la autoritățile competente ale părții contractante respective. (3)   Resortisanții unui stat membru al Comunității Europene sau ai Elveției care intră pe teritoriul unei părți contractante numai pentru a primi servicii au drept de intrare și de ședere. (4)   Drepturile menționate în prezentul articol sunt garantate în conformitate cu dispozițiile stabilite în anexele I, II și III. Limitele cantitative de la articolul 10 nu sunt opozabile persoanelor menționate în prezentul articol. Articolul 6 Dreptul de ședere pentru persoanele care nu desfășoară o activitate economică Dreptul de ședere pe teritoriul unei părți contractante este garantat persoanelor care nu desfășoară o activitate economică în conformitate cu dispozițiile anexei I cu privire la persoanele care nu sunt active profesional. Articolul 7 Alte drepturi Părțile contractante adoptă dispoziții, în conformitate cu anexa I, cu privire la următoarele drepturi în legătură cu libera circulație a persoanelor: (a) dreptul la tratament egal cu resortisanții proprii în ceea ce privește accesul la o activitate economică și desfășurarea acesteia, precum și în ceea ce privește condițiile de viață, de angajare și de muncă; (b) dreptul la mobilitate profesională și geografică ce permite resortisanților părților contractante să circule liber pe teritoriul statului gazdă și să exercite profesia aleasă; (c) dreptul de a rămâne pe teritoriul unei părți contractante după încheierea activității economice; (d) dreptul de ședere pentru membrii familiei, indiferent de cetățenia acestora; (e) dreptul membrilor familiei de a desfășura o activitate economică, indiferent de cetățenia acestora; (f) dreptul de a dobândi bunuri imobile în măsura în care acesta este legat de exercitarea drepturilor conferite prin prezentul acord; (g) pe parcursul perioadei de tranziție, dreptul, după încheierea unei activități economice sau a șederii pe teritoriul unei părți contractante, de a se întoarce acolo în vederea desfășurării unei activități economice, precum și dreptul la transformarea permisului de ședere temporară în permis de ședere permanentă. Articolul 8 Coordonarea sistemelor de securitate socială Părțile contractante adoptă dispoziții, în conformitate cu anexa II, pentru coordonarea sistemelor de securitate socială, în special în scopul: (a) de a asigura egalitatea de tratament; (b) de a stabili legislația aplicabilă; (c) de a totaliza, în scopul dobândirii și menținerii dreptului la prestații, precum și pentru a calcula aceste prestații, toate perioadele luate în considerare de legislația națională a țărilor în cauză; (d) de a plăti prestații persoanelor rezidente pe teritoriul părților contractante; (e) de a promova asistența administrativă reciprocă și cooperarea între autorități și instituții. Articolul 9 Diplome, certificate și alte calificări Pentru a facilita accesul resortisanților statelor membre ale Comunității Europene și ai Elveției la activități salariate și independente și la exercitarea acestora, precum și la prestarea de servicii, părțile contractante iau măsurile necesare, în conformitate cu anexa III, privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor calificări și coordonarea actelor cu putere de lege și a actelor administrative ale părților contractante cu privire la accesul la activități salariate și independente și la prestarea de servicii. II. DISPOZIȚII GENERALE ȘI FINALE Articolul 10 Dispoziții tranzitorii și dezvoltarea acordului (1)   Pe parcursul unei perioade de cinci ani de la intrarea în vigoare a prezentului acord, Elveția poate menține limite cantitative în ceea ce privește accesul la o activitate economică pentru următoarele două categorii de ședere: ședere pentru o perioadă mai mare de patru luni și mai mică de un an, și ședere pentru o perioadă mai mare sau egală cu un an. Nu există restricții pentru șederea pe o perioadă mai mică de patru luni. Începând cu cel de-al șaselea an, toate limitele cantitative aplicabile resortisanților statelor membre ale Comunității Europene se elimină. (2)   Pe parcursul unei perioade de cel mult doi ani, părțile contractante pot menține controalele privind prioritatea lucrătorilor integrați pe piața obișnuită a forței de muncă, precum și condițiile de muncă și salariale aplicabile resortisanților celeilalte părți contractante, inclusiv prestatorilor de servicii menționați la articolul 5. Înainte de sfârșitul primului an, Comitetul mixt analizează dacă aceste restricții trebuie menținute. Acesta poate reduce perioada maximă de doi ani. Controalele privind prioritatea lucrătorilor integrați pe piața obișnuită a forței de muncă nu se aplică prestatorilor de servicii liberalizați printr-un acord specific între părțile contractante privind prestarea de servicii (inclusiv Acordul privind anumite aspecte ale achizițiilor publice, în măsura în care acesta reglementează prestarea de servicii). (3)   La data intrării în vigoare a prezentului acord și până la sfârșitul celui de-al cincilea an, în fiecare an Elveția rezervă, în cadrul contingentelor sale globale, pentru lucrători salariați și lucrători care desfășoară o activitate independentă din Comunitatea Europeană cel puțin 15 000 de permise noi de ședere valabile pe o perioadă mai mare sau egală cu un an și 115 500 de permise de ședere valabile pe o perioadă mai mare de patru luni și mai mică de un an. (4)   Fără a aduce atingere dispozițiilor alineatului (3), părțile contractante au convenit asupra următoarelor măsuri: în cazul în care, după o perioadă de cinci ani și până la 12 ani de la intrarea în vigoare a prezentului acord, numărul permiselor de ședere noi din oricare dintre categoriile menționate la alineatul (1) emise lucrătorilor salariați și lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă din Comunitatea Europeană într-un anumit an depășește media pe cei trei ani precedenți cu mai mult de 10 %, Elveția poate să limiteze în anul următor în mod unilateral numărul de permise de ședere noi pentru acea categorie de lucrători salariați și lucrători care desfășoară o activitate independentă din Comunitatea Europeană la media celor trei ani precedenți plus 5 %. Anul următor, numărul poate fi limitat la același nivel. Fără a aduce atingere dispozițiiIor paragrafului precedent, numărul de permise de ședere noi emise pentru lucrătorii salariați și lucrătorii care desfășoară o activitate independentă din Comunitatea Europeană nu poate fi limitat la mai puțin de 15 000 pe an valabile pe o perioadă mai mare sau egală cu un an și la mai puțin de 115 500 pe an valabile pe o perioadă mai mare de patru luni și mai mică de un an. (5)   Dispozițiile tranzitorii de la alineatele (1)-(4) și, în special, cele de la alineatul (2) cu privire la prioritatea lucrătorilor integrați pe piața obișnuită a forței de muncă și la controalele asupra condițiilor de muncă și salariale nu se aplică lucrătorilor salariați și lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă care, la data intrării în vigoare a prezentului acord, sunt autorizați să desfășoare o activitate economică pe teritoriul părților contractante. Aceste persoane beneficiază, în special, de mobilitate profesională și geografică. Titularii permiselor de ședere cu o perioadă de valabilitate mai mică de un an au dreptul la reînnoirea permiselor; epuizarea limitelor cantitative nu le este opozabilă. Titularii permiselor de ședere cu o perioadă de valabilitate mai mare sau egală cu un an beneficiază, în mod automat, de dreptul la prelungirea permiselor. Prin urmare, acești lucrători salariați și lucrători care desfășoară o activitate independentă beneficiază de dreptul la libera circulație a persoanelor stabilit în dispozițiile de fond din prezentul acord, în special la articolul 7, de la data intrării în vigoare a prezentului acord. (6)   În mod periodic și cu promptitudine, Elveția transmite Comitetului mixt orice date statistice și informații utile, inclusiv măsuri de punere în aplicare a alineatului (2). Fiecare dintre părțile contractante poate cere o revizuire a situației în cadrul Comitetului mixt. (7)   Nicio limită cantitativă nu se aplică lucrătorilor frontalieri. (8)   Dispozițiile tranzitorii cu privire la securitatea socială și la retrocesiunea contribuțiilor la asigurările de șomaj sunt stabilite în protocolul la anexa II. Articolul 11 Soluționarea căilor de atac (1)   Persoanele menționate de prezentul acord au dreptul de a introduce o cale de atac cu privire la aplicarea dispozițiilor prezentului acord pe lângă autoritățile competente. (2)   Căile de atac trebuie soluționate într-un termen rezonabil. (3)   Persoanele menționate de prezentul acord pot introduce o cale de atac la instanța judecătorească națională competentă împotriva deciziilor menționate anterior sau întemeiată pe absența unei decizii într-un termen rezonabil. Articolul 12 Dispoziții mai favorabile Prezentul acord nu exclude posibilitatea existenței unor dispoziții naționale mai favorabile atât pentru resortisanții părților contractante, cât și pentru membrii familiilor acestora. Articolul 13 Status quo Părțile contractante se angajează să nu mai adopte alte măsuri restrictive cu privire la resortisanții celeilalte părți în domeniile de aplicare a prezentului acord. Articolul 14 Comitetul mixt (1)   Prin prezentul acord se înființează un comitet mixt alcătuit din reprezentanți ai părților contractante. Acesta este responsabil de gestionarea și aplicarea corespunzătoare a prezentului acord. În acest scop, acesta emite recomandări. Comitetul mixt ia decizii în situațiile prevăzute de acord. Comitetul mixt adoptă deciziile de comun acord. (2)   În cazul unor dificultăți economice sau sociale grave, Comitetul mixt se întrunește, la cererea oricărei părți contractante, pentru a analiza măsurile corespunzătoare în vederea remedierii situației. Comitetul mixt poate decide ce măsuri trebuie luate în termen de 60 de zile de la data cererii. Această perioadă poate fi prelungită de către Comitetul mixt. Domeniul de aplicare și durata acestor măsuri nu depășesc ceea ce este strict necesar pentru remedierea situației. Se acordă prioritate măsurilor care afectează cel mai puțin funcționarea prezentului acord. (3)   În sensul punerii în aplicare corespunzătoare prezentului acord, părțile contractante fac schimb periodic de informații, și, la cererea oricăreia dintre acestea, se consultă în cadrul Comitetului mixt. (4)   Comitetul mixt se întrunește după cum este necesar și atunci când este necesar, cel puțin o dată pe an. Oricare dintre părți poate solicita convocarea unei reuniuni. Comitetul mixt se întrunește în termen de 15 zile de la formularea unei cereri în temeiul alineatului (2). (5)   Comitetul mixt își stabilește regulamentul de procedură care include, inter alia, dispoziții privind convocarea ședințelor, numirea președintelui și durata mandatului acestuia din urmă. (6)   Comitetul mixt poate decide înființarea oricărui grup de lucru sau a oricărui grup de experți care să îl asiste în îndeplinirea sarcinilor sale. Articolul 15 Anexe și protocoale Anexele și protocoalele la prezentul acord fac parte integrantă din acesta. Declarațiile sunt cuprinse în actul final. Articolul 16 Trimitere la legislația comunitară (1)   În vederea atingerii obiectivelor stabilite prin prezentul acord, părțile contractante iau toate măsurile necesare pentru a se asigura că în relațiile dintre ele sunt aplicate drepturi și obligații echivalente cu cele conținute în actele juridice ale Comunității Europene la care se face trimitere. (2)   În măsura în care aplicarea prezentului acord se bazează pe concepte de drept comunitar, se ține seama de jurisprudența în materie a Curții de Justiție a Comunităților Europene anterioară datei semnării acestuia. Jurisprudența ulterioară acestei date se supune atenției Elveției. Pentru a asigura funcționarea corectă a prezentului acord, Comitetul mixt, la cererea oricăreia dintre părțile contractante, stabilește implicațiile acestei jurisprudențe. Articolul 17 Dezvoltarea dreptului (1)   Imediat ce o parte contractantă inițiază procesul de adoptare a unui proiect de modificare a legislației interne sau imediat ce apare o modificare în jurisprudența autorităților ale căror decizii nu sunt susceptibile de o cale de atac în dreptul intern într-un domeniu reglementat de prezentul acord, aceasta informează cealaltă parte contractantă prin intermediul Comitetului mixt. (2)   Comitetul mixt organizează un schimb de opinii cu privire la implicațiile acestei modificări în funcționarea corespunzătoare a prezentului acord. Articolul 18 Revizuirea În cazul în care o parte contractantă dorește ca prezentul acord să fie revizuit, aceasta înaintează o propunere în acest sens Comitetului mixt. Modificările la prezentul acord intră în vigoare după îndeplinirea procedurilor interne respective, cu excepția modificărilor la anexele II și III, care se adoptă prin decizia Comitetului mixt și pot intra în vigoare imediat după această decizie. Articolul 19 Soluționarea litigiilor (1)   Părțile contractante pot supune Comitetului mixt orice litigiu privind interpretarea sau aplicarea prezentului acord. (2)   Comitetul mixt poate soluționa litigiul. Comitetului mixt i se comunică orice informații care ar putea face posibilă o analiză detaliată a situației în vederea identificării unei soluții acceptabile. În acest scop, Comitetul mixt examinează toate posibilitățile care permit menținerea bunei funcționări a prezentului acord. Articolul 20 Relația cu acordurile bilaterale privind securitatea socială Cu excepția cazului în care se prevede altfel în anexa II, acordurile bilaterale privind securitatea socială dintre Elveția și statele membre ale Comunității Europene se suspendă la data intrării în vigoare a prezentului acord, în măsura în care acesta din urmă reglementează același domeniu. Articolul 21 Relația cu acordurile bilaterale privind dubla impozitare (1)   Dispozițiile acordurilor bilaterale dintre Elveția și statele membre ale Comunității Europene privind dubla impozitare nu sunt afectate de dispozițiile prezentului acord. În special, dispozițiile prezentului acord nu afectează definiția „lucrătorilor frontalieri” din acordurile privind dubla impozitare. (2)   Nicio dispoziție din prezentul acord nu poate fi interpretată în sensul de a împiedica părțile contractante să facă o distincție, în aplicarea dispozițiilor relevante ale legislației lor fiscale, între contribuabilii care nu se află în situații comparabile, în special în ceea ce privește domiciliul ori sediul acestora. (3)   Nicio dispoziție din prezentul acord nu împiedică părțile contractante să adopte sau să aplice măsuri pentru a asigura impozitarea, plata și recuperarea efectivă a impozitelor sau pentru a împiedica evaziunea fiscală în conformitate cu legislația fiscală națională sau cu acordurile de evitare a dublei impozitări între Elveția, pe de o parte, și unul sau mai multe state membre ale Comunității Europene, pe de altă parte, sau orice alte acorduri fiscale. Articolul 22 Relația cu acordurile bilaterale privind alte probleme în afară de securitatea socială și dubla impozitare (1)   Fără a aduce atingere dispozițiilor articolelor 20 și 21, prezentul acord nu afectează acordurile dintre Elveția, pe de o parte, și unul sau mai multe state membre ale Comunității Europene, pe de altă parte, cum ar fi cele cu privire la persoanele particulare, operatorii economici, cooperarea transfrontalieră sau traficul local de frontieră, în măsura în care acestea sunt compatibile cu prezentul acord. (2)   În cazul în care există incompatibilități între aceste acorduri și prezentul acord, acesta din urmă prevalează. Articolul 23 Drepturi dobândite În cazul denunțării sau al nereînnoirii prezentului acord, drepturile dobândite de către persoanele particulare nu sunt afectate. Părțile contractante stabilesc de comun acord ce demersuri urmează să fie întreprinse cu privire la drepturile care sunt în curs de a fi dobândite. Articolul 24 Domeniul de aplicare teritorial Prezentul acord se aplică, pe de o parte, pe teritoriul Elveției și, pe de altă parte, pe teritoriile în care se aplică Tratatul de instituire a Comunității Europene, în condițiile prevăzute de acest tratat. Articolul 25 Intrarea în vigoare și durata (1)   Prezentul acord se ratifică sau se aprobă de părțile contractante în conformitate cu procedurile proprii ale acestora. Prezentul acord intră în vigoare în prima zi a celei de-a doua luni următoare ultimei notificări cu privire la depunerea instrumentelor de ratificare sau la aprobarea tuturor celor șapte acorduri de mai jos: — Acordul privind libera circulație a persoanelor — Acordul privind transportul aerian — Acordul privind transportul rutier și feroviar de călători și de mărfuri — Acordul privind comerțul cu produse agricole — Acordul privind recunoașterea reciprocă a evaluării conformității — Acordul privind anumite aspecte ale achizițiilor publice — Acordul privind cooperarea științifică și tehnologică. (2)   Prezentul acord se încheie pe o perioadă inițială de șapte ani. Acesta se reînnoiește pe o perioadă nedeterminată, cu excepția cazului în care Comunitatea Europeană sau Elveția notifică celeilalte părți contractante contrariul înainte de expirarea perioadei inițiale. În cazul unei astfel de notificări, se aplică dispozițiile alineatului (4). (3)   Comunitatea Europeană sau Elveția poate denunța prezentul acord prin notificarea deciziei sale celeilalte părți. În caz de notificare, se aplică dispozițiile alineatului (4). (4)   Cele șapte acorduri menționate la alineatul (1) încetează să se aplice după șase luni de la primirea notificării de nereînnoire prevăzute la alineatul (2) sau a notificării de denunțare prevăzute la alineatul (3). Hecho en Luxemburgo, el veintiuno de junio de mil novecientos noventa y nueve, en doble ejemplar, en lenguas alemana, danesa, española, finesa, francesa, griega, inglesa, italiana, neerlandesa, portuguesa y sueca, siendo cada uno de estos textos igualmente auténtico. Udfærdiget i Luxemburg, den enogtyvende juni nitten hundrede og nioghalvfems, i to eksemplarer på dansk, engelsk, finsk, fransk, græsk, italiensk, nederlandsk, portugisisk, spansk, svensk og tysk, idet hver af disse tekster har samme gyldighed. Geschehen zu Luxemburg am einundzwanzigsten Juni neunzehnhundertneunundneunzig in zweifacher Ausfertigung in dänischer, deutscher, englischer, finnischer, französischer, griechischer, italienischer, niederländischer, portugiesischer, spanischer und schwedischer Sprache, wobei jeder dieser Wortlaute gleichermaßen verbindlich ist. Έγινε στο Λουξεμβούργο, στις είκοσι μία Ιουνίου χίλια εννιακόσια ενενήντα εννέα, σε δυο αντίτυπα στην αγγλική, γαλλική, γερμανική, δανική, ελληνική, ισπανική, ιταλική, ολλανδική, πορτογαλική, σουηδική και φινλανδική γλώσσα· καθένα από τα κείμενα είναι εξίσου αυθεντικό. Done at Luxemburg on the twenty-first day of June in the year one thousand nine hundred and ninety-nine, in duplicate in the Danish, Dutch, English, Finnish, French, German, Greek, Italian, Portuguese, Spanish and Swedish languages, each of those texts being equally authentic. Fait à Luxemburg, le vingt et un juin mil neuf cent quatre-vingt dix-neuf, en double exemplaire en langues allemande, anglaise, danoise, espagnole, finnoise, française, grecque, italienne, néerlandaise, portugaise et suédoise, chacun de ces textes faisant également foi. Fatto a Lussemburgo, addì ventuno giugno millenovecentonovantanove, in duplice esemplare, nelle lingue danese, finlandese, francese, greca, inglese, italiana, olandese, portoghese, spagnola, svedese e tedesca, ciascun testo facente ugualmente fede. Gedaan te Luxemburg, de eenentwintigste juni negentienhonderd negenennegentig, in twee exemplaren in de Deense, de Duitse, de Engelse, de Finse, de Franse, de Griekse, de Italiaanse, de Nederlandse, de Portugese, de Spaanse en de Zweedse taal, zijnde alle teksten gelijkelijk authentiek. Feito no Luxemburgo, em vinte e um de Junho de mil novecentos e noventa e nove, em duplo exemplar nas línguas alemã, dinamarquesa, espanhola, finlandesa, francesa, grega, inglesa, italiana, neerlandesa, portuguesa e sueca, fazendo igualmente fé qualquer dos textos. Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäensimmäisenä päivänä kesäkuuta vuonna tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäyhdeksän kahtena kappaleena englannin, espanjan, hollannin, italian, kreikan, portugalin, ranskan, ruotsin, saksan, suomen ja tanskan kielellä, ja jokainen teksti on yhtä todistusvoimainen. Utfärdat i Luxemburg den tjugoförsta juni nittonhundranittionio i två exemplar på det danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språket, vilka samtliga texter är lika giltiga. Pour le Royaume de Belgique Voor het Koninkrijk België Für das Königreich Belgien Cette signature engage également la Communauté française, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale. Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Franse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brusselse Hoofdstedelijke Gewest. Diese Unterschrift verbindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flämische Gemeinschaft, die Französische Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flämische Region und die Region Brüssel-Hauptstadt. På Kongeriget Danmarks vegne Für die Bundesrepublik Deutschland Για την Ελληνική Δημοκρατία Por el Reino de España Pour la République française Thar cheann Na hE'ireann For Ireland Per la Repubblica italiana Pour le Grand-Duché de Luxembourg Voor het Koninkrijk der Nederlanden Für die Republik Österreich Pela República Portuguesa Suomen tasavallan puolesta För Republiken Finland För Konungariket Sverige For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Por la Comunidad Europea For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea Voor de Europese Gemeenschap Pela Comunidade Europeia Euroopan yhteisön puolesta På Europeiska gemenskapens vägnar Für die Schweizerische Eidgenossenschaft Pour la Confédération suisse Per la Confederazione svizzera ANEXA I LIBERA CIRCULAȚIE A PERSOANELOR I. DISPOZIȚII GENERALE Articolul 1 Intrarea și ieșirea (1)   Părțile contractante permit resortisanților celorlalte părți contractante și membrilor familiilor lor în sensul articolului 3 din prezenta anexă, precum și lucrătorilor detașați în sensul articolului 17 din prezenta anexă, să intre pe teritoriul lor numai pe baza unei cărți de identitate valabile sau a unui pașaport valabil. Viza de intrare sau o altă cerință echivalentă nu se solicită decât în cazul membrilor familiei sau al lucrătorilor detașați în sensul articolului 17 din prezenta anexă care nu dețin cetățenia uneia dintre părțile contractante. Partea contractantă în cauză acordă acestor persoane toate facilitățile pentru obținerea oricăror vize necesare. (2)   Părțile contractante acordă resortisanților părților contractante și membrilor familiilor lor în sensul articolului 3 din prezenta anexă, precum și lucrătorilor detașați în sensul articolului 17 din prezenta anexă, dreptul de a părăsi teritoriul lor numai pe baza prezentării unei cărți de identitate valabile sau a unui pașaport valabil. Părțile contractante nu pot solicita viză de ieșire și nicio altă cerință echivalentă de la resortisanții celorlalte părți contractante. Părțile contractante, în conformitate cu legislația acestora, le eliberează sau le reînnoiesc resortisanților o carte de identitate sau un pașaport care să menționeze în special cetățenia titularului. Pașaportul trebuie să fie valabil cel puțin pentru toate părțile contractante și pentru țările prin care titularul trebuie să treacă atunci când se deplasează între acestea. În cazul în care pașaportul este singurul document pe baza căruia titularul poate părăsi în mod legal țara, perioada de valabilitate a acestuia nu poate fi mai mică de cinci ani. Articolul 2 Șederea și activitatea economică (1)   Fără a aduce atingere dispozițiilor pentru perioada de tranziție, care sunt menționate la articolul 10 din prezentul acord și în capitolul VII din prezenta anexă, resortisanții unei părți contractante au dreptul de ședere și de desfășurare a unei activități economice pe teritoriul celeilalte părți contractante în conformitate cu procedurile prevăzute la capitolele II-IV. Resortisanții unei părți contractante au, de asemenea, dreptul de a vizita o altă parte contractantă sau de a rămâne acolo după o perioadă de angajare mai mică de un an pentru a-și căuta un loc de muncă și pentru a-și stabili reședința acolo pe parcursul unei perioade de timp rezonabile, care poate fi de până la șase luni, care să le permită să ia cunoștință de oportunitățile de angajare corespunzătoare calificărilor lor profesionale și, dacă este cazul, să ia măsurile necesare pentru a obține un loc de muncă. Persoanele în căutarea unui loc de muncă au dreptul, pe teritoriul părții contractante în cauză, să primească aceeași asistență pe care birourile de ocupare a forței de muncă din statul respectiv o acordă resortisanților lor. Aceștia pot fi excluși din sistemele de securitate socială pe durata acestei șederi. (2)   Resortisanții părților contractante care nu desfășoară o activitate economică în statul gazdă și care nu au drept de ședere în conformitate cu alte dispoziții din prezentul acord au drept de ședere, cu condiția îndeplinirii condițiilor prealabile prevăzute la capitolul V. Acest drept se concretizează în eliberarea unui permis de ședere. (3)   Permisul de ședere sau permisul special acordat resortisanților părților contractante este emis și reînnoit în mod gratuit sau în schimbul unei sume care nu depășește drepturile sau taxele pe care resortisanții trebuie să le plătească pentru eliberarea cărților de identitate. Părțile contractante iau măsurile necesare în vederea simplificării la maximum a formalităților și a procedurilor de obținere a acestor documente. (4)   Părțile contractante pot solicita resortisanților celorlalte părți contractante să-și semnaleze prezența pe teritoriul lor. Articolul 3 Membrii familiei (1)   O persoană care are drept de ședere și este resortisant al unei părți contractante are dreptul de a fi însoțită de membrii familiei sale. Un lucrător salariat trebuie să dețină, pentru familia sa, o locuință care să corespundă standardului curent pentru lucrătorii salariați naționali din regiunea unde acesta este angajat, însă această dispoziție nu poate conduce la discriminări între lucrătorii salariați naționali și lucrătorii salariați provenind din cealaltă parte contractantă. (2)   Următoarele persoane sunt considerate membri ai familiei, indiferent de cetățenie: (a) soțul/soția și descendenții care au mai puțin de 21 de ani sau care se află în întreținerea sa; (b) ascendenții acestuia și cei ai soțului/soției care se află în întreținerea sa; (c) în cazul unui student, soțul/soția sa și copiii aflați în întreținerea sa. Părțile contractante facilitează admiterea oricărui membru al familiei care nu beneficiază de dispozițiile prezentului alineat literele (a), (b) și (c), în cazul în care persoana respectivă se află în întreținerea unui resortisant al unei părți contractante în țara de proveniență sau trăiește în locuința acestuia. (3)   Atunci când emit un permis de ședere membrilor familiei unui resortisant al unei părți contractante, părțile contractante pot solicita numai documentele enumerate mai jos: (a) documentul în temeiul căruia au intrat pe teritoriul acestora; (b) un document emis de autoritatea competentă din statul de origine sau de proveniență care să facă dovada legăturii de rudenie dintre aceștia; (c) pentru persoanele aflate în întreținere, un document emis de autoritatea competentă din statul de origine sau de proveniență care să certifice faptul că se află în întreținerea persoanei menționate la alineatul (1) sau că stau în locuința acesteia din statul respectiv. (4)   Perioada de valabilitate a unui permis de ședere emis unui membru al familiei este aceeași cu a permisului de ședere emis persoanei în a cărei întreținere se află. (5)   Soțul/soția și copiii aflați în întreținere sau copiii care au mai puțin de 21 de ani ai unei persoane care are drept de ședere au dreptul de a începe o activitate economică, indiferent de cetățenia lor. (6)   Copiii unui resortisant al unei părți contractante, indiferent dacă acesta desfășoară sau a desfășurat o activitate economică pe teritoriul celeilalte părți contractante, sunt admiși la cursuri de educație generală, de ucenicie și de formare profesională în aceleași condiții ca resortisanții statului gazdă, în cazul în care acești copii își au reședința pe teritoriul acestui stat. Părțile contractante încurajează inițiativele care le permit acestor copii să urmeze cursurile menționate anterior în cele mai bune condiții. Articolul 4 Dreptul de a rămâne (1)   Resortisanții unei părți contractante și membrii familiei acestora au dreptul de a rămâne pe teritoriul unei alte părți contractante după ce activitatea lor economică a luat sfârșit. (2)   În conformitate cu articolul 16 din acord, se face trimitere la Regulamentul (CEE) nr. 1251/70 (JO L 142, 1970, p. 24) (1) și la Directiva 75/34/CEE (JO L 14, 1975, p. 10) (1). Articolul 5 Ordinea publică (1)   Drepturile acordate în baza dispozițiilor prezentului acord pot fi restricționate numai prin intermediul unor măsuri justificate de motive de ordine publică, siguranță publică sau sănătate publică. (2)   În conformitate cu articolul 16 din acord, se face trimitere la Directivele 64/221/CEE (JO L 56, 4. 4. 1964, p. 850/64) (1), 72/194/CEE (JO L 121, 26. 5. 1972, p. 32) (1) și 75/35/CEE (JO L 14, 20. 1. 1975, p. 14) (1). II. LUCRĂTORI SALARIAȚI Articolul 6 Reglementarea șederii (1)   Un lucrător salariat care este resortisant al unei părți contractante (denumit în continuare „lucrător salariat”) și care este angajat pe o perioadă egală cu un an sau mai mult de către un angajator din statul gazdă primește un permis de ședere valabil pe o perioadă de cel puțin cinci ani de la data emiterii. Acesta se prelungește automat pe o perioadă de cel puțin cinci ani. Atunci când este reînnoit pentru prima dată, perioada de valabilitate a acestuia poate fi limitată, însă nu la mai puțin de un an, în cazul în care titularul său se află în șomaj involuntar pe o perioadă mai mare de 12 luni consecutive. (2)   Un lucrător salariat care este angajat pe o perioadă mai mare de trei luni, dar mai mică de un an, de către un angajator din statul gazdă primește un permis de ședere pe o durată egală cu cea prevăzută în contract. Un lucrător salariat care este angajat pe o perioadă de până la trei luni nu are nevoie de un permis de ședere. (3)   Atunci când eliberează permise de ședere, părțile contractante nu îi pot solicita unei persoane să prezinte alte documente în afară de următoarele: (a) documentul în temeiul căruia a intrat pe teritoriul acestora; (b) o confirmare de încadrare în muncă din partea angajatorului sau o adeverință de muncă. (4)   Permisul de ședere este valabil pe întreg teritoriul statului emitent. (5)   Întreruperile perioadei de ședere mai mici de șase luni consecutive și absențele în vederea efectuării serviciului militar nu afectează valabilitatea permisului de ședere. (6)   Un permis de ședere valabil nu îi poate fi retras unui lucrător salariat numai pe motivul că acesta nu mai lucrează, fie pentru că are incapacitate temporară de muncă din cauza unui accident sau a unei boli, fie pentru că se află în șomaj involuntar, astfel cum o atestă biroul competent de ocupare a forței de muncă. (7)   Îndeplinirea formalităților de obținere a unui permis de ședere nu îl împiedică pe solicitant să ocupe imediat locul de muncă prevăzut în contractul pe care l-a încheiat. Articolul 7 Lucrători frontalieri salariați (1)   Lucrătorul frontalier salariat este un resortisant al unei părți contractante care își are reședința pe teritoriul unei părți contractante și care desfășoară o activitate ca lucrător salariat pe teritoriul celeilalte părți contractante, întorcându-se la domiciliu, de regulă, în fiecare zi sau cel puțin o dată pe săptămână. (2)   Pentru lucrătorii frontalieri nu este necesar permisul de ședere. Cu toate acestea, autoritățile competente din statul de angajare pot emite pentru lucrătorul frontalier un permis special pentru o perioadă de cel puțin cinci ani sau pe durata angajării acestuia, în cazul în care aceasta este mai mare de trei luni și mai mică de un an. Acesta se prelungește pentru cel puțin cinci ani, cu condiția ca lucrătorul frontalier să aducă dovezi că desfășoară într-adevăr o activitate economică. (3)   Permisele speciale sunt valabile pe întreg teritoriul statului emitent Articolul 8 Mobilitatea profesională și geografică (1)   Lucrătorii salariați au dreptul la mobilitate profesională și geografică pe întreg teritoriul statului gazdă. (2)   Mobilitatea profesională include schimbarea angajatorului, a locului de muncă sau a profesiei și trecerea de la statutul de lucrător salariat la cel de lucrător care desfășoară o activitate independentă. Mobilitatea geografică include schimbarea locului de muncă și de ședere. Articolul 9 Tratamentul egal (1)   Lucrătorul salariat care este resortisant al unei părți contractante nu poate fi tratat, din motive de cetățenie, pe teritoriul celeilalte părți contractante, în mod diferit față de lucrătorii salariați naționali în ceea ce privește condițiile de angajare și de muncă, în special referitor la remunerație, concediere, reintegrare profesională sau reangajare, în cazul în care devine șomer. (2)   Lucrătorul salariat și membrii familiei sale menționați la articolul 3 din prezenta anexă beneficiază de aceleași avantaje fiscale și sociale ca și lucrătorii salariați naționali și membrii familiilor acestora. (3)   De asemenea, acesta are dreptul, pe aceeași bază și în aceleași condiții ca și lucrătorii salariați naționali, la învățământ în instituții de formare profesională și în centre de reabilitare și reconversie profesională. (4)   Orice clauză dintr-o convenție individuală sau colectivă sau din orice alte reglementări colective cu privire la accesul la un loc de muncă, angajare, remunerație și alte condiții de angajare și de concediere este nulă de drept în măsura în care prevede sau autorizează condiții discriminatorii cu privire la lucrătorii salariați străini care sunt resortisanți ai părților contractante. (5)   Lucrătorul salariat care este resortisant al unei părți contractante și este angajat pe teritoriul celeilalte părți contractante beneficiază de tratament egal în ceea ce privește afilierea la organizații sindicale și exercitarea drepturilor sindicale, inclusiv a dreptului de vot și a dreptului de acces la funcții executive sau de conducere în cadrul unei organizații sindicale; acestuia i se poate interzice implicarea în conducerea organismelor de drept public și deținerea unei funcții de drept public. În plus, acesta are dreptul de a fi ales în organele reprezentative ale lucrătorilor salariați în cadrul unei întreprinderi. Aceste dispoziții nu aduc atingere actelor cu putere de lege sau normelor administrative din statul gazdă care acordă mai multe drepturi lucrătorilor salariați din cealaltă parte contractantă. (6)   Fără a aduce atingere dispozițiilor articolului 26 din prezenta anexă, lucrătorul salariat care este resortisant al unei părți contractante și este angajat pe teritoriul celeilalte părți contractante beneficiază de toate drepturile și avantajele acordate lucrătorilor salariați naționali în ceea ce privește locuința, inclusiv deținerea în proprietate a locuinței de care are nevoie. Acest lucrător are același drept ca și resortisanții respectivi să se înregistreze pe listele de locuințe din regiunea unde este angajat, în cazul în care aceste liste există; acesta beneficiază de avantajele și prioritățile care decurg din acestea. În cazul în care familia sa a rămas în statul de proveniență, se va considera, în acest sens, că își are reședința în regiunea respectivă, în cazul în care lucrătorii naționali beneficiază de o prezumție similară. Articolul 10 Angajarea în administrația publică Unui resortisant al unei părți contractante care desfășoară o activitate ca lucrător salariat i se poate refuza dreptul de a ocupa un post în administrația publică care presupune exercitarea puterii publice și este destinat protejării intereselor generale ale statului sau ale altor colectivități publice. Articolul 11 Cooperarea privind serviciile de ocupare a forței de muncă Părțile contractante cooperează, în cadrul rețelei EURES (European Employment Services), în special prin stabilirea de contacte, corelarea ofertei cu cererea de locuri de muncă și schimbul de informații cu privire la situația pieței muncii și condițiile de viață și de muncă. III. LUCRĂTORI CARE DESFĂȘOARĂ O ACTIVITATE INDEPENDENTĂ Articolul 12 Reglementarea șederii (1)   Un resortisant al unei părți contractante care dorește să se stabilească pe teritoriul unei alte părți contractante în vederea desfășurării unei activități independente (denumit în continuare „lucrător care desfășoară o activitate independentă”) primește un permis de ședere valabil pe o perioadă de cel puțin cinci ani de la data emiterii acestuia, cu condiția să prezinte dovezi autorităților naționale competente că este stabilit sau că dorește să se stabilească. (2)   Permisul de ședere se prelungește automat pe o perioadă de cel puțin cinci ani, cu condiția ca lucrătorul care desfășoară o activitate independentă să prezinte dovezi autorităților naționale competente că desfășoară o activitate economică independentă. (3)   Atunci când eliberează permise de ședere, părțile contractante nu le pot cere lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă să prezinte alte documente în afară de următoarele: (a) documentul în temeiul căruia au intrat pe teritoriul acestora; (b) dovezile la care se face trimitere la alineatele (1) și (2). (4)   Permisul de ședere este valabil pe întreg teritoriul statului emitent. (5)   Întreruperile perioadei de ședere mai mici de șase luni consecutive și absențele în vederea efectuării serviciului militar nu afectează valabilitatea permisului de ședere. (6)   Un permis de ședere valabil nu poate fi retras persoanelor menționate la alineatul (1) numai pentru că acestea nu mai lucrează datorită incapacității temporare de muncă ca urmare a unui accident sau a unei boli. Articolul 13 Lucrătorii frontalieri care desfășoară o activitate independentă (1)   Lucrătorul frontalier care desfășoară o activitate independentă este un resortisant al unei părți contractante care își are reședința pe teritoriul unei părți contractante și care desfășoară o activitate independentă pe teritoriul unei alte părți contractante, întorcându-se la domiciliu de regulă în fiecare zi sau cel puțin o dată pe săptămână. (2)   Pentru lucrătorii frontalieri care desfășoară o activitate independentă nu este necesar permisul de ședere. Cu toate acestea, autoritățile competente din statul în cauză pot emite lucrătorului frontalier care desfășoară o activitate independentă un permis special valabil pentru o perioadă de cel puțin cinci ani, cu condiția ca acesta să prezinte dovezi autorităților naționale competente că desfășoară sau că dorește să desfășoare o activitate independentă. Permisul se prelungește pentru cel puțin cinci ani, cu condiția ca lucrătorul frontalier să aducă dovezi că desfășoară o activitate independentă. (3)   Permisele speciale sunt valabile pe întreg teritoriul statului emitent. Articolul 14 Mobilitatea profesională și geografică (1)   Lucrătorii care desfășoară o activitate independentă au dreptul la mobilitate profesională și geografică pe întreg teritoriul statului gazdă. (2)   Mobilitatea profesională include schimbarea profesiei și trecerea de la statutul de lucrător care desfășoară o activitate independentă la cel de lucrător salariat. Mobilitatea geografică include schimbarea locului de muncă și de ședere. Articolul 15 Tratamentul egal (1)   În ceea ce privește accesul la o activitate independentă și la desfășurarea acesteia, lucrătorului care desfășoară o activitate independentă nu i se acordă un tratament mai puțin favorabil decât cel acordat de țara gazdă resortisanților săi. (2)   Dispozițiile articolului 9 din prezenta anexă se aplică mutatis mutandis lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă menționați de prezentul capitol. Articolul 16 Exercitarea autorității publice Unui lucrător care desfășoară o activitate independentă i se poate refuza dreptul de a desfășura o activitate care presupune, fie și ocazional, exercitarea autorității publice. IV. PRESTAREA DE SERVICII Articolul 17 Prestatorul unui serviciu În ceea ce privește prestarea de servicii, următoarele sunt interzise în temeiul articolului 5 din prezentul acord: (a) orice restricție cu privire la prestarea de servicii transfrontaliere pe teritoriul unei părți contractante care nu depășește 90 de zile de muncă efectivă într-un an calendaristic; (b) orice restricție cu privire la dreptul de intrare și de ședere în cazurile reglementate de articolul 5 alineatul (2) din prezentul acord privind: (i) persoanele care prestează servicii și care sunt resortisanți ai statelor membre ale Comunității Europene sau ai Elveției și care sunt stabilite pe teritoriul unei părți contractante alta decât cea a persoanei care beneficiază de servicii; (ii) lucrătorii salariați, indiferent de cetățenia lor, ai unui prestator de servicii integrați pe piața obișnuită a forței de muncă dintr-o parte contractantă și care sunt detașați în vederea prestării unui serviciu pe teritoriul unei alte părți contractante, fără a aduce atingere articolului 1. Articolul 18 Dispozițiile articolului 17 din prezenta anexă se aplică societăților constituite în conformitate cu legislația unui stat membru al Comunității Europene sau al Elveției și care își au sediul social, administrația centrală sau locul principal de desfășurare a activității pe teritoriul unei părți contractante. Articolul 19 O persoană care prestează servicii și care are dreptul sau care a fost autorizată să presteze un serviciu are posibilitatea, în sensul acestei prestări, să-și desfășoare temporar activitatea în statul în care este prestat serviciul în aceleași condiții cu cele impuse de statul respectiv propriilor resortisanți, în conformitate cu dispozițiile prezentei anexe și ale anexelor II și III. Articolul 20 (1)   Persoanele menționate la articolul 17 litera (b) din prezenta anexă care au dreptul de a presta un serviciu nu au nevoie de un permis de ședere pentru perioadele de ședere de 90 de zile sau mai mici. Această ședere este reglementată de documentele menționate la articolul 1, în temeiul cărora au intrat pe teritoriul țării. (2)   Persoanele menționate la articolul 17 litera (b) din prezenta anexă care au dreptul sau care au fost autorizate să presteze un serviciu pe o perioadă care depășește 90 de zile primesc, pentru atestarea acestui drept, un permis de ședere pe o perioadă egală cu perioada de prestare a serviciilor. (3)   Dreptul de ședere se aplică pe întreg teritoriul Elveției sau al statului membru al Comunității Europene în cauză. (4)   În scopul eliberării permiselor de ședere, părțile contractante nu le pot cere persoanelor menționate la articolul 17 litera (b) din prezenta anexă să prezinte mai mult decât: (a) documentul în temeiul căruia au intrat pe teritoriul acestora; (b) dovezi că prestează sau că doresc să presteze un serviciu. Articolul 21 (1)   Durata totală a prestării de servicii în conformitate cu articolul 17 litera (a) din prezenta anexă, fie că aceasta este continuă sau constă în perioade succesive de prestare a serviciilor, nu poate depăși 90 de zile de muncă efectivă într-un an calendaristic. (2)   Dispozițiile alineatului (1) nu aduc atingere îndeplinirii de către prestatorul unui serviciu a obligațiilor sale legale în baza garanției date persoanei care primește serviciul sau cazurilor de forță majoră. Articolul 22 (1)   Dispozițiile articolelor 17 și 19 din prezenta anexă nu se aplică activităților care presupun, fie și ocazional, exercitarea autorității publice în partea contractantă respectivă. (2)   Dispozițiile articolelor 17 și 19 din prezenta anexă și măsurile adoptate în temeiul acestora nu împiedică aplicabilitatea actelor cu putere de lege și a actelor administrative care prevăd aplicarea condițiilor de muncă și de angajare salariaților detașați în scopul prestării unui serviciu. În conformitate cu articolul 16 din prezentul acord, se face trimitere la Directiva 96/71/CE a Parlamentului European și a Consiliului din 16 decembrie 1996 privind detașarea lucrătorilor în cadrul prestării de servicii (JO L 18, 21. 1. 1997, p. 1) (1). (3)   Dispozițiile articolelor 17 litera (a) și 19 din prezenta anexă nu aduc atingere aplicabilității actelor cu putere de lege și a actelor administrative existente în fiecare parte contractantă la data intrării în vigoare a prezentului acord cu privire la: (i) activitățile agențiilor de ocupare a forței de muncă temporare și provizorii; (ii) serviciile financiare, atunci când prestarea face obiectul unei autorizări prealabile pe teritoriul părții contractante, iar prestatorul este supus unui control prudențial efectuat de către autoritățile publice ale părții contractante respective. (4)   Dispozițiile articolelor 17 litera (a) și 19 din prezenta anexă nu aduc atingere aplicabilității actelor cu putere de lege și a actelor administrative ale părților contractante privind prestarea de servicii pe o perioadă de 90 de zile sau mai mică de muncă efectivă impusă de cerințe imperative în interesul public. Articolul 23 Beneficiarii serviciilor (1)   Beneficiarul serviciilor în sensul articolului 5 alineatul (3) din prezentul acord nu are nevoie de un permis de ședere pentru o perioadă de ședere de trei luni sau mai mică. Pentru o perioadă care depășește trei luni, beneficiarului serviciilor i se emite un permis de ședere având o durată egală cu cea a prestării. Acesta poate fi exclus din sistemul de securitate socială pe perioada de ședere. (2)   Permisul de ședere este valabil pe întreg teritoriul statului emitent. V. PERSOANELE CARE NU DESFĂȘOARĂ O ACTIVITATE ECONOMICĂ Articolul 24 Reglementarea șederii (1)   O persoană care este resortisant al unei părți contractante și care nu desfășoară o activitate economică în statul de rezidență și nu are drept de ședere în temeiul altor dispoziții din prezentul acord primește un permis de ședere valabil pentru cel puțin cinci ani, cu condiția să poată face dovada în fața autorităților naționale competente că deține pentru el însuși și pentru membrii familiei sale: (a) mijloace financiare suficiente pentru a nu trebui să solicite asistență socială pe parcursul șederii lor; (b) asigurare de boală împotriva tuturor riscurilor (2). Părțile contractante pot, dacă este necesar, să solicite revalidarea permisului de ședere la sfârșitul primilor doi ani de ședere. (2)   Mijloacele financiare sunt considerate a fi suficiente în cazul în care depășesc suma sub care resortisanții, având în vedere situația lor personală și, dacă este cazul, pe cea a familiei lor, pot pretinde prestații de securitate socială. Atunci când această condiție nu se poate aplica, mijloacele financiare ale solicitantului sunt considerate suficiente în cazul în care sunt mai mari decât nivelul pensiei minime de securitate socială plătite de către statul gazdă. (3)   Persoanele care au fost angajate pentru mai puțin de un an pe teritoriul unei părți contractante pot rămâne acolo în cazul în care îndeplinesc condițiile prevăzute la alineatul (1) din prezentul articol. Ajutoarele de șomaj la care au dreptul în baza legislației naționale, completată, acolo unde este cazul, de dispozițiile anexei II, sunt considerate a fi mijloace financiare în sensul alineatelor (1) litera (a) și (2) din prezentul articol. (4)   Unui student care nu are drept de ședere pe teritoriul celeilalte părți contractante în baza niciunei alte dispoziții din prezentul acord i se eliberează un permis de ședere pe o perioadă limitată la perioada formării sau la un an, în cazul în care formarea durează mai mult de un an, cu condiția ca acesta să prezinte autorității naționale în cauză o declarație sau, la alegerea studentului, orice alt mijloc cel puțin echivalent, că deține suficiente mijloace financiare pentru a asigura că nici el, nici soțul/soția sa și nici copiii aflați în întreținerea sa nu vor formula nicio pretenție la asistență socială în statul gazdă pe durata șederii acestora și cu condiția să fie înregistrat la o instituție acreditată unde urmează, ca activitate principală, un curs de formare profesională și să aibă o asigurare de boală împotriva tuturor riscurilor. Prezentul acord nu reglementează accesul la formare profesională sau la ajutorul de întreținere acordat studenților menționați de prezentul articol. (5)   Permisul de ședere se prelungește automat pentru cel puțin cinci ani, cu condiția ca cerințele de eligibilitate să fie în continuare îndeplinite. Permisele de ședere pentru studenți se prelungesc anual pe o perioadă egală cu perioada formării rămasă. (6)   Întreruperile perioadei de ședere mai mici de șase luni consecutive și absențele în vederea efectuării serviciului militar nu afectează valabilitatea permisului de ședere. (7)   Permisul de ședere este valabil pe întreg teritoriul statului emitent. (8)   Dreptul de ședere se obține ori de câte ori beneficiarii dreptului respectiv îndeplinesc condițiile prevăzute la alineatul (1). VI. DOBÂNDIREA DE BUNURI IMOBILE Articolul 25 (1)   Un resortisant al unei părți contractante care are drept de ședere și reședința principală în statul gazdă se bucură de aceleași drepturi ca un cetățean în ceea ce privește dobândirea de bunuri imobile. Acesta își poate stabili reședința principală în statul gazdă în orice moment în conformitate cu normele naționale indiferent de durata angajării sale. Părăsirea statului gazdă nu implică nicio obligație de a înstrăina aceste bunuri. (2)   Un resortisant al unei părți contractante care are drept de ședere, dar care nu are reședința principală în statul gazdă beneficiază de aceleași drepturi ca un cetățean în ceea ce privește dobândirea de bunuri imobile necesare pentru activitatea sa economică. Părăsirea statului gazdă nu implică nicio obligație de a înstrăina aceste bunuri. El poate fi, de asemenea, autorizat să cumpere o a doua reședință sau o casă de vacanță. Prezentul acord nu afectează normele care se aplică investițiilor de capital sau afacerilor cu terenuri libere de construcții și cu apartamente. (3)   Un lucrător frontalier se bucură de aceleași drepturi ca un resortisant în ceea ce privește dobândirea de bunuri imobile pentru activitatea sa economică și a unei reședințe secundare. Părăsirea statului gazdă nu implică nicio obligație de a înstrăina aceste bunuri. Acesta poate fi, de asemenea, autorizat să cumpere o casă de vacanță. Prezentul acord nu afectează normele care se aplică în statul gazdă investițiilor de capital sau afacerilor cu terenuri libere de construcții și cu apartamente. VII. DISPOZIȚII TRANZITORII ȘI DEZVOLTAREA ACORDULUI Articolul 26 Dispoziții generale (1)   Atunci când sunt aplicate restricțiile cantitative prevăzute la articolul 10 din prezentul acord, dispozițiile din prezentul capitol completează sau înlocuiesc celelalte dispoziții din prezenta anexă, după caz. (2)   Atunci când sunt aplicate restricțiile cantitative prevăzute la articolul 10 din prezentul acord, desfășurarea unei activități economice este supusă emiterii unui permis de ședere și/sau muncă. Articolul 27 Reglementarea șederii lucrătorilor salariați (1)   Permisul de ședere al unui lucrător salariat care are un contract de muncă pe o perioadă mai mică de un an se prelungește cu o perioadă totală de până la 12 luni, cu condiția ca lucrătorul salariat să prezinte dovezi autorităților naționale competente că poate desfășura o activitate economică. Un nou permis de ședere se emite cu condiția ca lucrătorul salariat să prezinte dovezi că poate desfășura o activitate economică și că limitele cantitative prevăzute la articolul 10 din prezentul acord nu au fost atinse. Nu există obligația de a părăsi țara între două contracte de muncă, în conformitate cu articolul 24 din prezenta anexă. (2)   Pe parcursul perioadei prevăzute la articolul 10 alineatul (2) din prezentul acord, o parte contractantă poate cere să-i fie prezentat un contract scris sau un proiect de contract înainte de eliberarea primului permis de ședere. (3) (a) Persoanele care au avut anterior locuri de muncă temporare pe teritoriul statului gazdă pe o perioadă de cel puțin 30 de luni au în mod automat dreptul de a ocupa un loc de muncă pe o durată nedeterminată (3). Acestor persoane nu li se poate refuza dreptul respectiv pe motivul că numărul garantat de permise de ședere a fost epuizat. (b) Persoanele care au avut anterior un loc de muncă sezonier pe teritoriul statului gazdă pe o perioadă totală de cel puțin 50 de luni în ultimii 15 ani și care nu îndeplinesc condițiile necesare pentru a avea dreptul la un permis de ședere în conformitate cu dispozițiile literei (a) din prezentul paragraf au în mod automat dreptul de a ocupa un loc de muncă pe o durată nedeterminată. Articolul 28 Lucrători frontalieri salariați (1)   Lucrătorul frontalier salariat este un resortisant al unei părți contractante care își are domiciliul în zonele de frontieră ale Elveției sau ale statelor învecinate și care desfășoară o activitate ca lucrător salariat în zonele de frontieră ale unei alte părți contractante, întorcându-se la reședința principală de regulă în fiecare zi sau cel puțin o dată pe săptămână. În sensul prezentului acord, zone de frontieră înseamnă zonele definite în acordurile încheiate între Elveția și vecinii săi privind circulația în zonele de frontieră. (2)   Permisul special este valabil pentru întreaga zonă de frontieră a statului emitent. Articolul 29 Dreptul de revenire al lucrătorilor salariați (1)   Un lucrător salariat care, la data intrării în vigoare a prezentului acord, deținea un permis de ședere valabil pentru cel puțin un an și care a părăsit în acel moment țara gazdă are dreptul la acces preferențial la cota pentru un nou permis de ședere în termen de șase ani de la plecare, cu condiția să facă dovada că poate desfășura o activitate economică. (2)   Un lucrător frontalier are dreptul la un nou permis special în termen de șase ani de la sfârșitul perioadei sale anterioare de angajare pe o perioadă neîntreruptă de trei ani, sub rezerva verificării condițiilor de remunerare și de muncă în cazul în care este angajat pe parcursul celor doi ani următori intrării în vigoare a prezentului acord, cu condiția să prezinte dovezi autorităților naționale competente că poate desfășura o activitate economică. (3)   Tinerii care au părăsit teritoriul unei părți contractante ai cărei rezidenți au fost timp de cel puțin cinci ani înainte de vârsta de 21 de ani au dreptul, în termen de patru ani, să se întoarcă în țara respectivă și să desfășoare o activitate economică. Articolul 30 Mobilitatea profesională și geografică a lucrătorilor salariați (1)   Lucrătorul salariat care deține un permis de ședere valabil pe o perioadă mai mică de un an are dreptul la mobilitate profesională și geografică, în termen de douăsprezece luni de la angajare. Dreptul de a trece de la statutul de lucrător salariat la cel de lucrător care desfășoară o activitate independentă este de asemenea permis, sub rezerva respectării articolului 10 din prezentul acord. (2)   Permisele speciale eliberate lucrătorilor frontalieri salariați conferă dreptul la mobilitate profesională și geografică în cadrul tuturor zonelor de frontieră ale Elveției sau ale statelor învecinate. Articolul 31 Reglementarea șederii lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă Un resortisant al unei părți contractante care dorește să se stabilească pe teritoriul unei alte părți contractante pentru a desfășura o activitate independentă (denumit în continuare „lucrător care desfășoară o activitate independentă”) primește un permis de ședere valabil pe o perioadă de șase luni. Acesta primește un permis de ședere valabil pentru cel puțin cinci ani, cu condiția să prezinte dovezi autorităților naționale competente, înainte de sfârșitul perioadei de șase luni, că desfășoară o activitate independentă. Dacă este necesar, perioada de șase luni poate fi prelungită cu maxim două luni, în cazul în care există probabilitatea reală că va aduce aceste dovezi. Articolul 32 Lucrătorii frontalieri care desfășoară o activitate independentă (1)   Un lucrător frontalier care desfășoară o activitate independentă este un resortisant al unei părți contractante care își are domiciliul stabil în zonele de frontieră ale Elveției sau ale statelor învecinate și care desfășoară o activitate independentă în zonele de frontieră ale celeilalte părți contractante, întorcându-se la reședința sa principală de regulă în fiecare zi sau cel puțin o dată pe săptămână. În sensul prezentului acord, zone de frontieră înseamnă zonele definite în acordurile încheiate între Elveția și vecinii săi privind circulația în zonele de frontieră. (2)   Un resortisant al unei părți contractante care dorește să desfășoare, în calitate de lucrător frontalier, o activitate independentă în zonele de frontieră ale Elveției sau ale statelor învecinate primește un permis special preliminar cu o durată de șase luni. Acesta primește un permis special pentru o perioadă de cel puțin cinci ani, cu condiția să prezinte dovezi autorităților naționale competente înainte de sfârșitul perioadei de șase luni că desfășoară o activitate independentă. Dacă este necesar, perioada de șase luni poate fi prelungită cu maxim două luni în cazul în care există probabilitatea reală că va aduce aceste dovezi. (3)   Permisele speciale sunt valabile pe întreaga zonă de frontieră a statului emitent. Articolul 33 Dreptul de revenire al lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă (1)   Un lucrător care desfășoară o activitate independentă, care a deținut un permis de ședere valabil pe o perioadă de cel puțin cinci ani și care a părăsit țara gazdă are dreptul la un nou permis în termen de șase ani de la plecarea acestuia, cu condiția să fi lucrat deja în țara gazdă pe o perioadă neîntreruptă de trei ani și să prezinte dovezi autorităților naționale competente că poate desfășura o activitate economică. (2)   Un lucrător frontalier care desfășoară o activitate independentă are dreptul la un nou permis special în termen de șase ani de la încheierea activității anterioare cu o durată neîntreruptă de patru ani, cu condiția să prezinte dovezi autorităților naționale competente că poate desfășura o activitate economică. (3)   Tinerii care au părăsit teritoriul unei părți contractante ai cărei rezidenți au fost timp de cel puțin cinci ani înainte de vârsta de 21 de ani au dreptul în termen de patru ani să se întoarcă în țara respectivă și să desfășoare o activitate economică. Articolul 34 Mobilitatea profesională și geografică a lucrătorilor care desfășoară o activitate independentă Permisele speciale emise lucrătorilor frontalieri care desfășoară o activitate independentă conferă dreptul la mobilitate profesională și geografică în zonele de frontieră ale Elveției sau ale statelor învecinate. Permisele de ședere preliminare cu o durată de șase luni emise în avans (în cazul lucrătorilor frontalieri, permisele speciale) conferă numai dreptul la mobilitate geografică. (1)  Astfel cum este în vigoare la data semnării prezentului acord. (2)  În Elveția, asigurarea de boală pentru persoanele care aleg să nu își stabilească acolo domiciliul trebuie să includă asigurarea împotriva accidentelor și indemnizația de maternitate. (3)  Acestea nu fac obiectul priorității acordate lucrătorilor integrați pe piața obișnuită a forței de muncă sau al monitorizării conformității cu condițiile salariale și de angajare într-un anumit sector sau loc. PROTOCOL PRIVIND REȘEDINȚELE SECUNDARE DIN DANEMARCA Părțile contractante convin cu privire la faptul că Protocolul 1 la Tratatul de instituire a Comunității Europene privind dobândirea de bunuri imobile în Danemarca se aplică, de asemenea, prezentului acord în ceea ce privește dobândirea unor reședințe secundare în Danemarca de către resortisanți elvețieni. PROTOCOL PRIVIND INSULELE AALAND Părțile contractante convin cu privire la faptul că Protocolul 2 la Actul de aderare a Finlandei la Uniunea Europeană privind Insulele Aaland se aplică, de asemenea, prezentului acord. ACT FINAL Plenipotențiarii REGATULUI BELGIEI, REGATULUI DANEMARCEI, REPUBLICII FEDERALE GERMANIA, REPUBLICII ELENE, REGATULUI SPANIEI, REPUBLICII FRANCEZE, IRLANDEI, REPUBLICII ITALIENE, MARELUI DUCAT AL LUXEMBURGULUI, REGATULUI ȚĂRILOR DE JOS, REPUBLICII AUSTRIA, REPUBLICII PORTUGHEZE, REPUBLICII FINLANDA, REGATULUI SUEDIEI, REGATULUI UNIT AL MARII BRITANII ȘI IRLANDEI DE NORD, precum și ai COMUNITĂȚII EUROPENE pe de o parte, și cei ai CONFEDERAȚIEI ELVEȚIENE pe de altă parte, reuniți la 21 iunie 1999 la Luxemburg pentru semnarea Acordului dintre Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de-o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor, au adoptat declarațiile comune menționate mai jos și atașate la prezentul act final: — Declarația comună privind liberalizarea generală a prestării de servicii — Declarația comună privind pensiile foștilor angajați ai instituțiilor Comunităților Europene cu reședința în Elveția — Declarația comună privind aplicarea acordului — Declarația comună privind negocierile viitoare. Aceștia au luat act, de asemenea, de următoarele declarații anexate la prezentul act final: — Declarația Elveției privind reînnoirea acordului — Declarația Elveției privind politica de migrație și azil — Declarația Elveției privind recunoașterea diplomelor de arhitect — Declarația Comunității Europene și a statelor membre ale acesteia privind articolele 1 și 17 din anexa I — Declarația privind participarea Elveției la comitete. Hecho en Luxemburgo, el ventiuno de junio de mil novecientos noventa y nueve. Udfærdiget i Luxembourg den enogtyvende juni nitten hundrede og nioghalvfems. Geschehen zu Luxemburg am einundzwanzigsten Juni neunzehnhundertneunundneunzig. Έγινε στο Λουξεμβούργο, στις είκοσι μία Ιουνίου χίλια εννιακόσια ενενήντα εννέα. Done at Luxembourg on the twenty-first day of June in the year one thousand nine hundred and ninety-nine. Fait à Luxembourg, le vingt-et-un juin mil neuf cent quatre-vingt dix-neuf. Fatto a Lussemburgo, addì ventuno giugno millenovecentonovantanove. Gedaan te Luxemburg, de eenentwintigste juni negentienhonderd negenennegentig. Feito no Luxemburgo, em vinte e um de Junho de mil novecentos e noventa e nove. Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäensimmäisenä päivänä kesäkuuta vuonna tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäyhdeksän. Som skedde i Luxemburg den tjugoförsta juni nittonhundranittionio. Pour le Royaume de Belgique Voor het Koninkrijk België Für das Königreich Belgien Cette signature engage également la Communauté française, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale. Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Franse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brusselse Hoofdstedelijke Gewest. Diese Unterschrift verbindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flämische Gemeinschaft, die Französische Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flämische Region und die Region Brüssel-Hauptstadt. På Kongeriget Danmarks vegne Für die Bundesrepublik Deutschland Για την Ελληνική Δημοκρατία Por el Reino de España Pour la République française Thar cheann Na hE'ireann For Ireland Per la Repubblica italiana Pour le Grand-Duché de Luxembourg Voor het Koninkrijk der Nederlanden Für die Republik Österreich Pela República Portuguesa Suomen tasavallan puolesta För Republiken Finland För Konungariket Sverige For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Por la Comunidad Europea For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea Voor de Europese Gemeenschap Pela Comunidade Europeia Euroopan yhteisön puolesta På Europeiska gemenskapens vägnar Für die Schweizerische Eidgenossenschaft Pour la Confédération suisse Per la Confederazione svizzera DECLARAȚIA COMUNĂ privind liberalizarea generală a prestării de servicii Părțile contractante se angajează să inițieze cât mai curând posibil negocieri privind liberalizarea generală a prestării de servicii pe baza acquis-ului comunitar. DECLARAȚIA COMUNĂ privind pensiile foștilor angajați ai instituțiilor Comunităților Europene cu reședința în Elveția Comisia Comunităților Europene și Elveția se angajează să caute o soluție corespunzătoare în ceea ce privește problema dublei impuneri a pensiilor foștilor angajați ai instituțiilor Comunităților Europene cu reședința în Elveția. DECLARAȚIA COMUNĂ privind aplicarea acordului Părțile contractante iau măsurile necesare pentru a aplica acquis-ul comunitar resortisanților celeilalte părți contractante în conformitate cu acordul încheiat între acestea. DECLARAȚIA COMUNĂ privind negocierile viitoare Comunitatea Europeană și Confederația Elvețiană își declară intenția de a începe negocieri în vederea încheierii de acorduri în domeniile de interes comun, cum ar fi actualizarea Protocolului 2 la Acordul de liber schimb din 1972, participarea Elveției la anumite programe comunitare de formare, tineret, media, statistici și mediu. Aceste negocieri ar trebui să fie pregătite imediat după încheierea actualelor negocieri bilaterale. DECLARAȚIA ELVEȚIEI privind reînnoirea acordului Elveția declară că va lua o decizie privind reînnoirea acordului pe parcursul celui de-al șaptelea an de aplicare a acestuia, pe baza procedurilor interne aplicabile. DECLARAȚIA ELVEȚIEI privind politica de migrație și azil Elveția își reafirmă dorința de a consolida cooperarea cu UE și statele membre ale acesteia în domeniul migrației și azilului. În acest scop, Elveția este dispusă să participe la sistemul UE de coordonare a cererilor de azil și propune inițierea unor negocieri în vederea încheierii unei convenții paralele cu Convenția de la Dublin (Convenția de stabilire a statului responsabil de examinarea cererilor de azil depuse într-unul dintre statele membre ale Comunităților Europene, semnată la Dublin la 15 iunie 1990). DECLARAȚIE COMUNĂ privind recunoașterea diplomelor de arhitect Elveția va propune Comitetului mixt al Acordului privind libera circulație a persoanelor, de îndată ce acesta se înființează, luarea unei decizii privind includerea diplomelor acordate arhitecților de către universitățile elvețiene de științe aplicate în anexa III la Acordul privind libera circulație a persoanelor, în conformitate cu dispozițiile Directivei 85/384/CEE din 10 iunie 1986. DECLARAȚIA COMUNITĂȚII EUROPENE ȘI A STATELOR MEMBRE ALE ACESTEIA privind articolele 1 și 17 din anexa I Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia declară că articolele 1 și 17 din anexa I la acord nu aduc atingere acquis-ului comunitar în ceea ce privește condițiile de detașare a angajaților care sunt resortisanți ai unei țări terțe în contextul prestării transfrontaliere de servicii. DECLARAȚIE privind participarea Elveției la comitete Consiliul convine ca reprezentanții Elveției să poată participa, în calitate de observatori și pentru problemele care îi privesc, la ședințele următoarelor comitete și grupuri de experți: — Comitetele pentru programe de cercetare, inclusiv Comitetul pentru cercetare științifică și tehnică (CREST) — Comisiei administrative pentru securitatea socială a lucrătorilor migranți — Grupul de coordonare privind recunoașterea reciprocă a diplomelor de învățământ superior — Comitetele consultative cu privire la rutele aeriene și aplicarea normelor concurenței în domeniul transportului aerian. Cu ocazia voturilor, aceste comitete se reunesc fără ca reprezentanții Elveției să fie prezenți. În ceea ce privește celelalte comitete cu atribuții în domenii reglementate de prezentele acorduri și pentru care Elveția, fie a preluat acquis-ul comunitar, fie îl aplică prin echivalență, Comisia va consulta experții Elveției în conformitate cu articolul 100 din acordul SEE. PROTOCOL la Acordul dintre Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor, în ceea ce privește participarea, în calitate de părți contractante, a Republicii Cehe, a Republicii Estonia, a Republicii Cipru, a Republicii Letonia, a Republicii Lituania, a Republicii Ungare, a Republicii Malta, a Republicii Polone, a Republicii Slovenia și a Republicii Slovace ca urmare a aderării acestora la Uniunea Europeană REGATUL BELGIEI, REPUBLICA CEHĂ, REGATUL DANEMARCEI, REPUBLICA FEDERALĂ GERMANIA, REPUBLICA ESTONIA, REPUBLICA ELENĂ, REGATUL SPANIEI, REPUBLICA FRANCEZĂ, IRLANDA, REPUBLICA ITALIANĂ, REPUBLICA CIPRU, REPUBLICA LETONIA, REPUBLICA LITUANIA, MARELE DUCAT AL LUXEMBURGULUI, REPUBLICA UNGARĂ, REPUBLICA MALTA, REGATUL ȚĂRILOR DE JOS, REPUBLICA AUSTRIA, REPUBLICA POLONĂ, REPUBLICA PORTUGHEZĂ, REPUBLICA SLOVENIA, REPUBLICA SLOVACĂ, REPUBLICA FINLANDA, REGATUL SUEDIEI, REGATULUI UNIT AL MARII BRITANII ȘI IRLANDEI DE NORD, denumite în continuare „statele membre”, reprezentate de Consiliul Uniunii Europene, și COMUNITATEA EUROPEANĂ, reprezentată, de asemenea, de Consiliul Uniunii Europene, pe de o parte, și CONFEDERAȚIA ELVEȚIANĂ, denumită în continuare „Elveția”, pe de altă parte, denumite în continuare „părțile contractante”, AVÂND ÎN VEDERE Acordul din 21 iunie 1999 dintre Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor (denumit în continuare „acordul”), care a intrat în vigoare la 1 iunie 2002, AVÂND ÎN VEDERE aderarea la Uniunea Europeană, la 1 mai 2004, a Republicii Cehe, a Republicii Estonia, a Republicii Cipru, a Republicii Letonia, a Republicii Lituania, a Republicii Ungare, a Republicii Malta, a Republicii Polone, a Republicii Slovenia și a Republicii Slovace (denumite în continuare „noile state membre”), ÎNTRUCÂT noile state membre urmează să devină părți contractante la acord, ÎNTRUCÂT Actul de aderare conferă Consiliului Uniunii Europene competența de a încheia, în numele statelor membre ale Uniunii Europene, un protocol privind aderarea noilor state membre la acord, CONVIN DUPĂ CUM URMEAZĂ: Articolul 1 Noile state membre devin părți contractante la acord. De la data intrării în vigoare a prezentului protocol, dispozițiile acordului sunt obligatorii pentru noile state membre în aceeași măsură ca pentru actualele părți la acord și în condițiile stabilite de prezentul protocol. Articolul 2 În conținutul acordului și în anexa I la acord se fac următoarele adaptări: (a) Lista părților contractante la acord se înlocuiește cu următorul text: „Comunitatea Europeană, Regatul Belgiei, Republica Cehă, Regatul Danemarcei, Republica Federală Germania, Republica Estonia, Republica Elenă, Spania, Republica Franceză, Irlanda, Republica Italiană, Republica Cipru, Republica Letonia, Republica Lituania, Marele Ducat al Luxemburgului, Republica Ungară, Republica Malta, Regatul Țărilor de Jos, Republica Austria, Republica Polonă, Republica Portugheză, Republica Slovenia, Republica Slovacă, Republica Finlanda, Regatul Suediei, Regatul Unit al Marii Britanii și Irlandei de Nord, pe de o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte,”. (b) la articolul 10 din acord se introduc următoarele alineate: „(1a)   „Elveția poate menține, până la 31 mai 2007, limite cantitative privind accesul lucrătorilor salariați care ocupă un loc de muncă în Elveția, precum și al persoanelor care desfășoară o activitate independentă, care sunt resortisanți ai Republicii Cehe, ai Republicii Estonia, ai Republicii Letonia, ai Republicii Lituania, ai Republicii Ungare, ai Republicii Polone, ai Republicii Slovenia și ai Republicii Slovace, pentru următoarele două categorii de ședere: ședere pe o perioadă mai mare de patru luni și mai mică de un an și ședere pe o perioadă mai mare sau egală cu un an. Nu se aplică limite cantitative pentru șederea pe perioade mai scurte de patru luni. Înainte de sfârșitul perioadei de tranziție menționate anterior, Comitetul mixt examinează funcționarea perioadei de tranziție aplicate resortisanților noilor state membre pe baza unui raport întocmit de Elveția. La finalizarea acestei examinări și cel mai târziu la sfârșitul perioadei menționate anterior, Elveția notifică Comitetului mixt dacă va continua să aplice limite cantitative lucrătorilor angajați în Elveția. Elveția poate continua să aplice astfel de măsuri până la 31 mai 2009. În absența unei astfel de notificări, perioada de tranziție se încheie la 31 mai 2007. La sfârșitul perioadei de tranziție definite de prezentul alineat, se elimină toate limitele cantitative aplicabile resortisanților Republicii Cehe, ai Republicii Estonia, ai Republicii Letonia, ai Republicii Lituania, ai Republicii Ungare, ai Republicii Polone, ai Republicii Slovenia și ai Republicii Slovace. Aceste state membre sunt autorizate să introducă, pentru aceleași perioade, aceleași limite cantitative în ceea ce privește resortisanții elvețieni. ” „(2a)   Elveția și Republica Cehă, Republica Estonia, Republica Letonia, Republica Lituania, Republica Ungară, Republica Polonă, Republica Slovenia și Republica Slovacă pot menține, până la 31 mai 2007, în ceea ce privește lucrătorii uneia dintre aceste părți contractante angajați pe teritoriul lor, controalele privind prioritatea acordată lucrătorilor integrați pe piața obișnuită a forței de muncă, precum și condițiile de salarizare și de muncă aplicabile resortisanților părții contractante în cauză. Aceleași controale pot fi menținute pentru persoanele care prestează servicii în următoarele patru sectoare: activități privind serviciile conexe horticulturii; construcții, inclusiv domeniile conexe; activități de securitate; servicii industriale de curățenie [codurile NACE (1) 01. 41; 45. 1-4; 74. 60; și 74. 70), prevăzute la articolul 5 alineatul (1) din acord. În decursul perioadelor de tranziție menționate la alineatele (1a), (2a), (3a) și (4a), Elveția acordă prioritate, în ceea ce privește accesul pe piața forței de muncă, lucrătorilor care sunt resortisanți ai noilor state membre față de lucrătorii care sunt resortisanți ai unor țări din afara UE și din afara AELS. Prestatorii de servicii liberalizate printr-un acord specific privind prestarea de servicii între părțile contractante (inclusiv acordul privind anumite aspecte ale contractelor de achiziții publice, în măsura în care reglementează prestarea de servicii) nu fac obiectul controalelor privind prioritatea lucrătorului integrat pe piața obișnuită a forței de muncă. În aceeași perioadă, pot fi menținute cerințele privind calificarea pentru permise de ședere cu o durată mai scurtă de patru luni (2) și pentru persoanele care prestează servicii în cele patru sectoare indicate mai sus, menționate la articolul 5 alineatul (1) din acord. Înainte de 31 mai 2007, Comitetul mixt examinează funcționarea măsurilor tranzitorii prevăzute de prezentul alineat pe baza unui raport elaborat de fiecare dintre părțile contractante care le pun în aplicare. La finalizarea acestei examinări și cel mai târziu la 31 mai 2007, partea contractantă care a pus în aplicare măsurile tranzitorii prevăzute de prezentul alineat și care a notificat Comitetului mixt intenția sa de a continua să aplice astfel de măsuri tranzitorii poate continua să aplice măsurile în cauză până la 31 mai 2009. În absența unei astfel de notificări, perioada de tranziție se încheie la 31 mai 2007. La sfârșitul perioadei de tranziție definite la prezentul alineat, se elimină toate restricțiile menționate anterior în prezentul alineat. „(3a)   De la intrarea în vigoare a protocolului la prezentul acord privind participarea, în calitate de părți contractante, a noilor state membre menționate în continuare și până la încheierea perioadei prevăzute la alineatul (1a), Elveția rezervă anual (pro rata temporis), în cadrul contingentelor sale globale pentru țări terțe, pentru lucrătorii încadrați în muncă în Elveția și pentru persoanele care desfășoară o activitate independentă, care sunt resortisanți ai Republicii Cehe, ai Republicii Estonia, ai Republicii Letonia, ai Republicii Lituania, ai Republicii Ungare, ai Republicii Polone, ai Republicii Slovenia și ai Republicii Slovace, un număr minim de noi permise de ședere (3), în conformitate cu următorul calendar: Până la Numărul de permise pentru o perioadă egală sau mai mare de un an Numărul de permise pentru o perioadă mai mare de patru luni și mai scurtă de un an 31 mai 2005 900 9 000 31 mai 2006 1 300 12 400 31 mai 2007 1 700 15 800 31 mai 2008 2 200 19 200 31 mai 2009 2 600 22 600 „(4a)   La sfârșitul perioadei prevăzute la alineatul (1a) și la prezentul alineat și până la expirarea unei perioade de 12 ani de la data intrării în vigoare a acordului, se aplică dispozițiile articolului 10 alineatul (4) din acord. În cazul în care piața forței de muncă din Elveția sau din oricare nou stat membru care a pus în aplicare măsurile tranzitorii este sau riscă să fie grav perturbată, Elveția sau statul membru în cauză notifică această situație Comitetului mixt, până la 31 mai 2009. În acest caz, țara care efectuează notificarea poate continua să aplice lucrătorilor salariați angajați pe teritoriul său măsurile prevăzute la alineatele (1a), (2a) și (3a) până la 30 aprilie 2011. În astfel de cazuri, numărul anual de permise de ședere menționat la alineatul (1a) este de: Până la Numărul de permise pentru o perioadă egală sau mai mare de un an Numărul de permise pentru o perioadă mai mare de patru luni și mai scurtă de un an 31 mai 2010 2 800 26 000 30 aprilie 2011 3 000 29 000 (4b)   În cazul în care Malta se confruntă sau preconizează perturbări ale pieței sale a forței de muncă de natură să amenințe în mod semnificativ nivelul de trai sau nivelul de ocupare a forței de muncă într-o anumită regiune sau profesie și decide să invoce dispozițiile cuprinse în secțiunea 2, «Libera circulație a persoanelor», din anexa XI la Actul de aderare, măsurile restrictive adoptate de Malta față de celelalte state membre ale UE ar putea fi aplicate, de asemenea, Elveției. În acest caz, Elveția are dreptul de a adopta măsuri echivalente reciproce față de Malta. Malta și Elveția pot recurge la această procedură până la 30 aprilie 2011. ” „(5a)   Dispozițiile tranzitorii de la alineatele (1a), (2a), (3a), (4a) și (4b), în special cele de la alineatul (2a) privind prioritatea lucrătorilor integrați pe piața obișnuită a forței de muncă și controalele privind condițiile de salarizare și de muncă, nu se aplică lucrătorilor încadrați în muncă și persoanelor care desfășoară o activitate independentă care, la data intrării în vigoare a protocolului la prezentul acord privind participarea, în calitate de părți contractante, a noilor state membre pecizate la alineatele menționate, sunt autorizați să desfășoare o activitate economică pe teritoriul părților contractante. Lucrătorii în cauză beneficiază, în special, de mobilitatea geografică și profesională. Titularii unor permise de ședere valabile pentru o perioadă mai scurtă de un an au dreptul la reînnoirea permiselor de ședere; epuizarea limitelor cantitative nu le este opozabilă. Titularii unor permise de ședere valabile pentru o perioadă de un an sau mai lungă au, în mod automat, dreptul la prelungirea permiselor de ședere. Prin urmare, acești lucrători salariați și lucrători care desfășoară o activitate independentă beneficiază de dreptul la libera circulație a persoanelor stabilit în dispozițiile de fond din prezentul acord, în special în articolul 7, de la data intrării în vigoare a acordului. ” (c) La articolul 27 alineatul (2) din anexa I la acord, trimiterea la articolul 10 alineatul (2) se înlocuiește cu trimiterea la articolul 10 alineatele (2), (2a), (4a) și (4b). Articolul 3 Prin derogare de la articolul 25 din anexa I la acord, se aplică perioadele de tranziție din anexa I la prezentul protocol. Articolul 4 Prezentul protocol este parte integrantă a acordului. Articolul 5 Anexele I, II și III la acord se modifică în conformitate cu anexele I, II și III la prezentul protocol, care fac parte integrantă din prezentul protocol. Articolul 6 Prezentul protocol se ratifică sau se aprobă de Consiliul Uniunii Europene, în numele statelor membre și al Comunității Europene, și de Confederația Elvețiană, în conformitate cu propriile proceduri. Consiliul Uniunii Europene și Confederația Elvețiană își notifică reciproc îndeplinirea acestor proceduri. Articolul 7 Prezentul protocol intră în vigoare în prima zi a primei luni după data depunerii ultimului instrument de aprobare. Articolul 8 Prezentul protocol rămâne în vigoare pentru aceeași durată și în aceleași condiții ca ale acordului. Articolul 9 Prezentul protocol, precum și declarațiile anexate la acesta, se redactează în două exemplare în limbile cehă, daneză, engleză, estonă, finlandeză, franceză, germană, greacă, italiană, letonă, lituaniană, maghiară, olandeză, polonă, portugheză, slovacă, slovenă, spaniolă și suedeză, fiecare dintre aceste texte fiind autentice în egală măsură. Versiunea în limba malteză a prezentului protocol se autentifică de către părțile contractante pe baza unui schimb de scrisori. Aceasta este autentică în condiții identice cu versiunile în limbile menționate la alineatul (1). Acordul, precum și declarațiile anexate la acesta, redactate în limbile cehă, estonă, letonă, lituaniană, maghiară, malteză, polonă, slovenă și slovacă, se autentifică de către părțile contractante pe baza unui schimb de scrisori. Aceste versiuni sunt, de asemenea, autentice în egală măsură. Hecho en Luxemburgo, el veintiséis de octubre de dos mil cuatro. V Lucemburku dne dvacátého šestého října dva tisíce čtyři. Udfærdiget i Luxembourg den seksogtyvende oktober to tusind og fire. Geschehen zu Luxemburg am sechsundzwanzigsten Oktober zweitausendundvier. Kahe tuhande neljanda aasta oktoobrikuu kahekümne kuuendal päeval Luxembourgis. Έγινε στо Λουξεμβούργο, στις είκοσι έξι Οκτωβρίου δύο χιλιάδες τέσσερα. Done at Luxembourg on the twenty-sixth day of October in the year two thousand and four. Fait à Luxembourg, le vingt-six octobre deux mille quatre. Fatto a Lussemburgo, addì ventisei ottobre duemilaquattro. Luksemburgā, divi tūkstoši ceturtā gada divdesmit sestajā oktobrī. Priimta du tūkstančiai ketvirtų metų spalio dvidešimt šeštą dieną Liuksemburge. Kelt Luxembourgban, a kettőezer-negyedik év október havának huszonhatodik napján. Magħmula fil-Lussemburgu fis-sitta u għoxrin jum ta' Ottubru tas-sena elfejn u erbgħa. Gedaan te Luxemburg, de zesentwintigste oktober tweeduizendvier. Sporządzono w Luksemburgu, dnia dwudziestego szóstego października roku dwa tysiące czwartego. Feito no Luxemburgo, em vinte e seis de Outubro de dois mil e quatro. V Luxemburgu dvadsiateho šiesteho októbra dvetisícštyri. V Luxembourgu, dne šestindvajsetega oktobra leta dva tisoč štiri. Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäkuudentena päivänä lokakuuta vuonna kaksituhattaneljä. Som skedde i Luxemburg den tjugosjätte oktober tjugohundrafyra. Por los Estados miembros Za členské státy For medlemsstaterne Für die Mitgliedstaaten Liikmesriikide nimel Για τα κράτη μέλη For the Member States Pour les États membres Per gli Stati membri Dalībvalstu vārdā Valstybių narių vardu A tagállamok részéről Għall-Istati Membri Voor de lidstaten W imieniu Państw Członkowskich Pelos Estados-Membros Za členské štáty Za države članice Jäsenvaltioiden puolesta På medlemsstaternas vägnar Por la Comunidad Europea Za Evropské společenství For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Euroopa Ühenduse nimel Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea Eiropas Kopienas vārdā Europos bendrijos vardu az Európai Közösség részéről Għall-Komunità Ewropea Voor de Europese Gemeenschap W imieniu Wspólnoty Europejskiej Pela Comunidade Europeia Za Európske spoločenstvo za Evropsko skupnost Euroopan yhteisön puolesta På Europeiska gemenskapens vägnar Für die Schweizerische Eidgenossenschaft Pour la Confédération suisse Per la Confederazione svizzera (1)  NACE: Regulamentul (CEE) nr. 3037/90 al Consiliului din 9 octombrie 1990 privind clasificarea statistică a activităților economice în Comunitatea Europeană (JO L 293, 24. 10. 1990, p. 1), astfel cum a fost modificat ultima dată prin Regulamentul (CE) nr. 29/2002 al Comisiei din 19 decembrie 2001JO L 6, 10. 1. 2002, p. 3. (2)  Lucrătorii pot solicita un permis de ședere de scurtă durată în cadrul contingentelor menționate la alineatul (3a) chiar și pentru o perioadă mai scurtă de patru luni. ” (3)  Aceste permise se eliberează în plus față de contingentul menționat la articolul 10 din acord, care sunt rezervate lucrătorilor salariați și persoanelor care desfășoară o activitate independentă care sunt resortisanți ai statelor membre la data semnării acordului (21 iunie 1999) sau resortisanți ai Republicii Cipru sau ai Republicii Malta. Aceste permise se eliberează, de asemenea, în plus față de permisele eliberate în temeiul unor acorduri bilaterale existente privind schimbul de stagiari. ” ANEXA I MĂSURI TRANZITORII PRIVIND DOBÂNDIREA DE TERENURI ȘI REȘEDINȚE SECUNDARE 1. Republica Cehă (a) Republica Cehă poate menține în vigoare, timp de cinci ani de la data aderării sale la UE, normele stabilite în Legea nr. 219/1995 Sb. privind schimburile valutare, astfel cum a fost modificată, în ceea ce privește dobândirea de reședințe secundare de către resortisanții elvețieni nerezidenți în Republica Cehă și de către societățile comerciale constituite în conformitate cu legislația elvețiană care nu sunt stabilite și care nu au sucursale sau reprezentanțe pe teritoriul Republicii Cehe. (b) Republica Cehă poate menține în vigoare, timp de șapte ani de la data aderării sale la UE, normele stabilite în Legea nr. 219/1995 Sb. privind schimburile valutare, astfel cum a fost modificată prin Legea nr. 229/1991 Sb. privind regimul proprietății asupra terenurilor și altor bunuri imobile agricole și Legea nr. 95/1999 Sb. privind condițiile de transfer al terenurilor agricole și al pădurilor din proprietatea statului în proprietatea altor entități în ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri de către resortisanți elvețieni și de către societățile constituite în conformitate cu legislația elvețiană care nu sunt stabilite, nici înregistrate pe teritoriul Republicii Cehe. Fără a aduce atingere altor dispoziții de la prezentul punct 1, un resortisant elvețian nu poate face în niciun caz obiectul, în ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri, unui tratament mai puțin favorabil decât cel aplicabil la data semnării protocolului sau unui tratament mai restrictiv decât cel aplicabil unui resortisant al unei țări terțe. (c) Agricultorii independenți care sunt resortisanți elvețieni și care doresc să se stabilească sau să devină rezidenți în Republica Cehă nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (b) și nici altor proceduri decât cele cărora sunt supuși resortisanții Republicii Cehe. (d) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale în cursul celui de-al treilea an de la data aderării Republicii Cehe la UE. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (a). (e) În cazul în care, în perioada de tranziție, Republica Cehă introduce condiții privind dobândirea de bunuri imobile în Republica Cehă de către nerezidenți, condițiile în cauză se stabilesc pe baza unor criterii transparente, obiective, stabile și publice. Criteriile respective se aplică în mod nediscriminatoriu și nu fac deosebire între resortisanții cehi și cei elvețieni. (f) În cazul în care, la expirarea perioadei de tranziție, există indicii suficiente privind existența sau riscul unor perturbări grave ale pieței terenurilor agricole din Republica Cehă, Comitetul mixt decide, la solicitarea Republicii Cehe, cu privire la prelungirea perioadei de tranziție cu cel mult trei ani. 2. Estonia (a) Estonia poate menține în vigoare, timp de șapte ani de la data aderării sale la UE, legislația sa existentă la data semnării prezentului protocol în ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri de către resortisanți elvețieni și de către societăți constituite în conformitate cu legislația elvețiană care nu sunt stabilite și nici înregistrate în Estonia și care nu au sucursale și nici reprezentanțe pe teritoriul acesteia. În ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri, un resortisant elvețian nu poate face în niciun caz obiectul unui tratament mai puțin favorabil decât cel aplicabil la data semnării prezentului protocol sau unui tratament mai restrictiv decât cel aplicabil unui resortisant al unei țări terțe. În conformitate cu legislația în cauză, Estonia adoptă Legea privind restricțiile la dobândirea de bunuri imobile și Legea de modificare a legii privind reforma agrară, ambele fiind în vigoare de la 12 februarie 2003. (b) Resortisanții elvețieni care doresc să se stabilească ca agricultori independenți și să devină rezidenți în Estonia și care au avut reședința legală și au desfășurat o activitate agricolă timp de cel puțin trei ani fără întrerupere în Estonia nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (a) și nici altor proceduri decât cele cărora sun supuși resortisanții Estoniei. (c) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale în cursul celui de-al treilea an de la data aderării Estoniei la UE. În acest sens, Comisia Comunităților Europene (denumită în continuare „Comisia”) prezintă un raport Comitetului mixt. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (a). (d) În cazul în care, la expirarea perioadei de tranziție, există indicii suficiente privind existența sau riscul unor perturbări grave ale pieței terenurilor agricole estoniene, Comitetul mixt decide, la solicitarea Estoniei, cu privire la prelungirea perioadei de tranziție cu cel mult trei ani. 3. Cipru Cipru poate menține timp de cinci ani de la data aderării sale la UE, legislația sa în vigoare la 31 decembrie 2000 privind dobândirea de reședințe secundare. În conformitate cu legea Cap 109 privind dobândirea de bunuri imobile (de către străini) și legile de modificare 52/69, 55/72 și 50/90, dobândirea de bunuri imobile în Cipru de către persoane care nu au cetățenia cipriotă face obiectul unei aprobări din partea Consiliului de miniștri. Consiliul de miniștri a autorizat ofițerii de district să acorde aceste aprobări în numele său. În cazul în care bunul imobil în cauză depășește 2 donumuri (1 donum = 1 338 m2), aprobarea poate fi acordată numai în următoarele scopuri: (a) reședință principală sau secundară cu o suprafață de cel mult 3 donumuri; (b) spații profesionale sau comerciale; (c) întreprinderi în sectoare de activitate considerate benefice pentru economia cipriotă. Legea menționată anterior a fost modificată prin Legea (de modificare) nr. 54(I)/2003 din 2003 privind dobândirea de bunuri imobile (de către străini). Noua lege nu impune restricții resortisanților UE și societăților înregistrate în UE pentru dobândirea unui bun imobil aferent unei reședințe principale și unei investiții străine directe sau pentru dobândirea de bunuri imobile de către agenți și promotori imobiliari din UE. În ceea ce privește dobândirea de reședințe secundare, legea prevede că, în decursul unei perioade de cinci ani de la data aderării Ciprului la UE, resortisanții UE care nu își au reședința permanentă în Cipru și societățile din UE care nu își au sediul social, administrația centrală sau sediul principal în Cipru pot dobândi bunuri imobile în scopul de a le utiliza ca reședințe secundare numai cu autorizația prealabilă a Consiliului de miniștri, care și-a delegat autoritatea ofițerilor de district, după cum s-a menționat anterior. 4. Letonia (a) Letonia poate menține în vigoare, timp de șapte ani de la data aderării sale la UE, normele stabilite de legea de modificare a Legii privind privatizarea terenurilor agricole (în vigoare de la 14 aprilie 2003) în ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri de către resortisanți elvețieni și de către societăți constituite în conformitate cu legislația elvețiană care nu sunt stabilite, nici înregistrate în Letonia și care nu au sucursale sau reprezentanțe pe teritoriul acesteia. În ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și păduri, un resortisant elvețian nu poate fi supus, în niciun caz, unui tratament mai puțin favorabil decât cel aplicabil la data semnării prezentului protocol sau unui tratament mai restrictiv decât cel aplicabil unui resortisant al unei țări terțe. (b) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale în cursul celui de-al treilea an de la data aderării Letoniei la UE. În acest sens, Comisia prezintă un raport Comitetului mixt. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (a). (c) În cazul în care, la expirarea perioadei de tranziție, există indicii suficiente privind existența sau riscul unor perturbări grave ale pieței terenurilor agricole din Letonia, Comitetul mixt decide, la solicitarea Letoniei, cu privire la prelungirea perioadei de tranziție cu cel mult trei ani. 5. Lituania (a) Lituania poate menține în vigoare, timp de șapte ani de la data aderării sale la UE, legislația sa în vigoare la data semnării prezentului protocol privind dobândirea de terenuri agricole și de păduri de către resortisanți elvețieni și de către societăți constituite în conformitate cu legislația elvețiană care nu sunt stabilite și nici înregistrate în Lituania și care nu au sucursale sau reprezentanțe pe teritoriul acesteia. În ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri, un resortisant elvețian nu poate face în niciun caz obiectul unui tratament mai puțin favorabil decât cel aplicabil la data semnării prezentului protocol sau unui tratament mai restrictiv decât cel aplicabil unui resortisant al unei țări terțe. În conformitate cu legislația în cauză, resortisanții și persoanele juridice elvețiene, precum și organizațiile elvețiene care nu au personalitate juridică, dar au capacitatea civilă stabilită prin legislația elvețiană, nu pot dobândi terenuri agricole și păduri înainte de sfârșitul perioadei de tranziție de șapte ani prevăzută de Tratatul de aderare a Republicii Lituania la Uniunea Europeană. (b) Resortisanții elvețieni care doresc să se stabilească ca agricultori independenți și să devină rezidenți în Lituania și care au avut reședința legală și au desfășurat o activitate agricolă timp de cel puțin trei ani fără întrerupere în Lituania nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (a) și nici altor proceduri decât cele cărora sun supuși resortisanții Lituaniei. (c) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale înainte de sfârșitul celui de-al treilea an de la data aderării Letoniei la UE. În acest sens, Comisia prezintă un raport Comitetului mixt. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (a). (d) În cazul în care, la expirarea perioadei de tranziție, există indicii suficiente privind existența sau riscul unor perturbări grave ale pieței terenurilor agricole letone, Comitetul mixt decide, la solicitarea Letoniei, cu privire la prelungirea perioadei de tranziție cu cel mult trei ani. 6. Ungaria (a) Ungaria poate menține în vigoare, timp de cinci ani de la data aderării sale la UE, dispozițiile legii LV din 1994 privind terenurile agricole astfel cum a fost modificată în ceea ce privește dobândirea de reședințe secundare. (b) Resortisanții elvețieni care au avut reședința legală în Ungaria timp de cel puțin patru ani fără întrerupere nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (a) și nici altor norme sau proceduri decât cele cărora sunt supuși resortisanții Ungariei. În decursul perioadei de tranziție, Ungaria aplică proceduri de autorizare bazate pe criterii transparente, obiective, stabile și publice pentru dobândirea de reședințe secundare. Criteriile respective se aplică în mod nediscriminatoriu și nu fac deosebire între resortisanții maghiari și resortisanții elvețieni rezidenți în Ungaria. (c) Ungaria poate menține în vigoare, timp de șapte ani de la data aderării sale la UE, interdicțiile prevăzute de Legea LV din 1994 privind terenurile agricole, astfel cum a fost modificată în ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole de către persoane fizice nerezidente care nu sunt resortisanți maghiari și de către persoane juridice. (d) Resortisanții elvețieni care doresc să se stabilească ca agricultori independenți în Ungaria și care au avut reședința legală și au desfășurat o activitate agricolă timp de cel puțin trei ani fără întrerupere în Ungaria nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (c) și nici altor norme sau proceduri decât cele cărora sunt supuși resortisanții Ungariei. (e) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale înainte de sfârșitul celui de-al treilea an de la data aderării Ungariei la UE. În acest sens, Comisia prezintă un raport Comitetului mixt. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (c). (f) In cazul în care Ungaria aplică proceduri de autorizare în decursul perioadei de tranziție, procedurile în cauză se bazează pe criterii transparente, obiective, stabile și publice pentru dobândirea de reședințe secundare. Criteriile respective se aplică în mod nediscriminatoriu. (g) În cazul în care, la expirarea perioadei de tranziție, există indicii suficiente privind existența sau riscul unor perturbări grave ale pieței terenurilor agricole maghiare, Comitetul mixt decide, la solicitarea Ungariei, cu privire la prelungirea perioadei de tranziție cu cel mult trei ani. 7. Malta Dobândirea de bunuri imobile în insulele malteze este reglementată de Legea privind proprietatea imobiliară (dobândirea de către nerezidenți) (Capitolul 246 din codul maltez). Legea în cauză prevede următoarele: (a) (1) Un resortisant elvețian poate dobândi un bun imobil în Malta pentru uz propriu ca reședință (nu neapărat ca reședință principală), cu condiția să nu dețină deja o altă reședință în Malta. Dobândirea nu este condiționată de dreptul de ședere al persoanei respective în Malta, dar este supusă obținerii unei autorizații care (sub rezerva unor excepții prevăzute în lege) nu poate fi refuzată în cazul în care valoarea bunului imobil este mai mare decât o valoare dată indexată anual (în prezent, 30 000 Lm pentru un apartament și 50 000 Lm pentru o casă). (2) Resortisanții elvețieni pot, de asemenea, să își stabilească reședința principală în Malta, în orice moment, în conformitate cu normele naționale aplicabile. Încheierea șederii pe teritoriul maltez nu presupune nicio obligație de înstrăinare a bunurilor imobile dobândite ca reședință principală. (b) Resortisanții elvețieni care achiziționează bunuri imobile în zone special desemnate prin lege (în general, zone care fac parte din proiecte de regenerare urbană) nu trebuie să obțină autorizații pentru achizițiile respective, care nu sunt supuse niciunor limitări în ceea ce privește numărul, utilizarea și valoarea lor. 8. Polonia (a) Polonia poate menține în vigoare, timp de cinci ani de la data aderării sale la UE, legislația sa în vigoare la data semnării prezentului protocol privind dobândirea de reședințe secundare. În conformitate cu legislația în cauză, un resortisant elvețian trebuie să îndeplinească cerințele stabilite de Legea din 24 martie 1920 privind dobândirea de bunuri imobile de către străini, astfel cum a fost modificată (Dz. U. 1996, nr. 54, poz. 245 și modificările ulterioare). (b) Resortisanții elvețieni care au avut reședința legală în Polonia timp de patru ani fără întrerupere nu sunt supuși, în ceea ce privește dobândirea de reședințe secundare, dispozițiilor de la litera (c) și nici altor proceduri decât cele cărora sunt supuși resortisanții Poloniei. (c) Polonia poate menține în vigoare, timp de doisprezece ani de la data aderării sale la UE, legislația sa privind dobândirea de terenuri agricole și de păduri. În ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri, un resortisant elvețian sau o persoană juridică constituită în conformitate cu legislația elvețiană nu poate face în niciun caz obiectul unui tratament mai puțin favorabil decât cel aplicabil la data semnării prezentului protocol. În conformitate cu legislația în cauză, un resortisant elvețian trebuie să îndeplinească cerințele stabilite de Legea din 24 martie 1920 privind dobândirea de bunuri imobile de către străini, astfel cum a fost modificată (Dz. U. 1996, nr. 54, poz. 245 și modificările ulterioare). (d) Resortisanții elvețieni care doresc să se stabilească ca agricultori independenți și care au avut reședința legală în Polonia ca persoane fizice sau juridice timp de cel puțin trei ani fără întrerupere nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (c) și nici altor norme sau proceduri decât cele cărora sunt supuși resortisanții Poloniei în ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri cu începere de la data aderării la UE. În regiunile Warmińsko-Mazurskie, Pomorskie, Kujawsko-Pomorskie, Zachodniopomorskie, Lubuskie, Dolnośląskie, Opolskie și Wielkopolskie perioada de reședință și de închiriere prevăzută în teza anterioară este de șapte ani. Perioada de închiriere anterioară dobândirii de terenuri se calculează individual pentru fiecare resortisant elvețian care a închiriat terenuri în Polonia cu începere de la data certă a contractului de închiriere inițial. Agricultorii independenți care nu au închiriat terenuri în calitate de persoane fizice, ci în calitate de persoane juridice, pot transfera drepturile ce revin persoanei juridice în temeiul contractului de închiriere către ei înșiși ca persoane fizice. Pentru calcularea perioadei de închiriere anterioare dreptului de dobândire, se ține seama de perioada de închiriere în calitate de persoană juridică. Contractelor de închiriere încheiate de persoane fizice li se poate da o dată certă retroactiv și se ține seama de întreaga perioadă de închiriere a contractelor cu dată certă. Dreptul agricultorilor independenți de a-și transforma contractul de închiriere actual în contract încheiat în calitate de persoană fizică sau în contract scris cu dată certă nu face obiectul unei limite de timp. Procedura de transformare a contractelor de închiriere este transparentă și nu constituie, în niciun caz, un nou obstacol. (e) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale în cursul celui de-al treilea an de la data aderării Republicii Polone la UE. În acest sens, Comisia prezintă un raport Comitetului mixt. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (a). (f) În decursul perioadei de tranziție, Polonia aplică o procedură de autorizare stabilită prin lege prin care se asigură că acordarea de autorizații pentru dobândirea de bunuri imobile în Polonia se face pe criterii transparente, obiective, stabile și publice. Criteriile respective se aplică în mod nediscriminatoriu. 9. Slovenia (a) În cazul în care, până la sfârșitul unei perioade de cel mult șapte ani de la data aderării Sloveniei la UE, intervin dificultăți grave sau care amenință să persiste pe piața imobiliară, sau care ar putea genera o deteriorare semnificativă a pieței imobiliare a unei anumite regiuni, Slovenia poate solicita autorizația de a adopta măsuri de protecție pentru redresarea situației pe piața în cauză. (b) La solicitarea Sloveniei, Comitetul mixt stabilește, printr-o procedură de urgență, măsurile de protecție pe care le consideră necesare, precizând condițiile și modalitățile de punere în aplicare a acestora. (c) În cazul unor dificultăți grave pe piața imobiliară și la solicitarea expresă a Sloveniei, Comitetul mixt acționează în termen de cinci zile lucrătoare de la data primirii solicitării însoțite de informațiile necesare. Măsurile astfel stabilite se aplică imediat și țin seama de interesele tuturor părților implicate. (d) Măsurile autorizate în temeiul literei (b) pot deroga de la normele prezentului acord în măsura și pentru perioada strict necesare pentru a îndeplini obiectivele enunțate la litera (a). 10. Slovacia (a) Slovacia poate menține în vigoare, timp de șapte ani de la data aderării sale la UE, legislația sa privind dobândirea de terenuri agricole și de păduri de către nerezidenți. În conformitate cu legislația în cauză, (un nerezident poate dobândi drepturi de proprietate asupra unor bunuri imobile situate în Republica Slovacă, cu excepția terenurilor agricole și a pădurilor. Nerezidenții pot dobândi drepturi de proprietate asupra unor bunuri imobile a căror dobândire este limitată prin reglementarea specială stabilită prin Legea nr. 202/1995 privind controlul schimburilor valutare, astfel cum a fost modificată). (b) În ceea ce privește dobândirea de terenuri agricole și de păduri, un resortisant elvețian nu poate face în niciun caz obiectul unui tratament mai puțin favorabil decât cel aplicabil la data semnării prezentului protocol sau unui tratament mai restrictiv decât cel aplicabil unui resortisant al unei țări terțe. (c) Resortisanții elvețieni care doresc să se stabilească ca agricultori independenți în Slovacia și care au avut reședința legală și au desfășurat o activitate agricolă timp de cel puțin trei ani fără întrerupere în Slovacia nu sunt supuși dispozițiilor de la litera (b) și nici altor proceduri decât cele cărora sunt supuși resortisanții Slovaciei. (d) Prezentele măsuri tranzitorii fac obiectul unei reexaminări generale înainte de sfârșitul celui de-al treilea an de la data aderării Slovaciei la UE. În acest sens, Comisia prezintă un raport Comitetului mixt. Comitetul mixt poate decide să reducă sau să încheie perioada de tranziție menționată la litera (a). (e) În cazul în care, în perioada de tranziție, Republica Slovacă introduce o procedură de autorizare pentru dobândirea de bunuri imobile în Slovacia de către nerezidenți, procedura în cauză se bazează pe criterii transparente, obiective, stabile și publice. Criteriile respective se aplică în mod nediscriminatoriu și nu fac distincție între resortisanții slovaci și cei elvețieni. (f) În cazul în care, la expirarea perioadei de tranziție, există indicii suficiente privind existența sau riscul unor perturbări grave ale pieței terenurilor agricole slovace, Comitetul mixt decide, la solicitarea Slovaciei, cu privire la prelungirea perioadei de tranziție cu cel mult trei ani. ANEXA II Anexa II la Acordul dintre Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor se modifică după cum urmează. 1. La titlul „Secțiunea A: Acte la care se face trimitere” la punctul 1 „Regulamentul (CEE) nr. 1408/71, după «301 R 1386: …» Regulamentul (CE) nr. 1386/2001…” se introduce următorul text: „12003 TN 02/02/A: Act privind condițiile de aderare la Uniunea Europeană a Republicii Cehe, a Republicii Estonia, a Republicii Cipru, a Republicii Letonia, a Republicii Lituania, a Republicii Ungare, a Republicii Malta, a Republicii Polone, a Republicii Slovenia și a Republicii Slovace și adaptările tratatelor care stau la baza Uniunii Europene, din 16 aprilie 2003. ” 2. La anexa II la acord secțiunea A punctul 1, partea introductivă „În sensul prezentului acord, regulamentul se adaptează după cum urmează:”, se modifică după cum urmează: (a) La litera (i), privind anexa III partea A, după ultima mențiune, „Suedia – Elveția”, se adaugă următorul text:   „Republica Cehă – Elveția Nicio convenție. Estonia – Elveția Nicio convenție. Cipru – Elveția Nicio convenție. Letonia – Elveția Nicio convenție. Lituania – Elveția Nicio convenție. Ungaria – Elveția Nicio convenție. Malta – Elveția Nicio convenție. Polonia – Elveția Nicio convenție. Slovenia – Elveția Nicio convenție. Slovacia – Elveția Nicio convenție. ” (b) La litera (j), privind anexa III partea B, după ultima mențiune, „Suedia – Elveția”, se adaugă următorul text:   „Republica Cehă – Elveția Nicio convenție. Estonia – Elveția Nicio convenție. Cipru – Elveția Nicio convenție. Letonia – Elveția Nicio convenție. Lituania – Elveția Nicio convenție. Ungaria – Elveția Nicio convenție. Malta – Elveția Nicio convenție. Polonia – Elveția Nicio convenție. Slovenia – Elveția Nicio convenție. Slovacia – Elveția Nicio convenție. ” (c) Litera (o), privind anexa VI, se modifică după cum urmează: (aa) la punctul 3 litera (a) punctul (iv), după cuvântul „Spania” se inserează cuvântul „Ungaria” (bb) la punctul 4, după cuvântul „Germania” se inserează cuvântul „Ungaria”. 3. La titlul „Secțiunea A: Acte la care se face trimitere” la punctul 2 „Regulamentul (CEE) nr. 574/72” după „302 R 410: Regulamentul (CE) nr. 410/2002 al Consiliului …” se inserează următorul text: „12003 TN 02/02/A: Act privind condițiile de aderare la Uniunea Europeană a Republicii Cehe, a Republicii Estonia, a Republicii Cipru, a Republicii Letonia, a Republicii Lituania, a Republicii Ungare, a Republicii Malta, a Republicii Polone, a Republicii Slovenia și a Republicii Slovace și adaptările tratatelor care stau la baza Uniunii Europene, din 16 aprilie 2003. ” 4. La titlul „Secțiunea B: Acte pe care părțile contractante trebuie să le ia în considerare” la punctele „4. 18. 383 D 0117: Decizia nr. 117 …”, „4. 19. 83 D 1112(02): Decizia nr. 118 …”, „4,27. 388 D 64: Decizia nr. 136 …” și „4. 37. 393 D 825: Decizia nr. 150 …”, și respectiv după „1 94 N: Legea privind condițiile …” se inserează următorul text: „12003 TN 02/02/A: Act privind condițiile de aderare la Uniunea Europeană a Republicii Cehe, a Republicii Estonia, a Republicii Cipru, a Republicii Letonia, a Republicii Lituania, a Republicii Ungare, a Republicii Malta, a Republicii Polone, a Republicii Slovenia și a Republicii Slovace și adaptările tratatelor care stau la baza Uniunii Europene, din 16 aprilie 2003. ” 5. Pentru lucrătorii care sunt resortisanți ai Republicii Cehe, ai Republicii Estonia, ai Republicii Letonia, ai Republicii Lituania, ai Republicii Ungare, ai Republicii Polone, ai Republicii Slovenia și ai Republicii Slovace, dispozițiile prevăzute la alineatul (1) din secțiunea Asigurări de șomaj din protocolul la anexa II se aplică până la 30 aprilie 2011. ANEXA III Secțiunea A din anexa III la Acordul dintre Comunitatea Europeană și statele sale membre, pe de o parte, și Confederați Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor se modifică după cum urmează: Acte, astfel cum au fost modificate de Actul de aderare a Republicii Cehe, a Republicii Estonia, a Republicii Cipru, a Republicii Letonia, a Republicii Lituania, a Republicii Ungare, a Republicii Malta, a Republicii Polone, a Republicii Slovenia și a Republicii Slovace (JO L 236, 23. 9. 2003): A. SISTEM GENERAL 1. 392 L 0051: Directiva 92/51/CEE a Consiliului din 18 iunie 1992 privind cel de-al doilea sistem general de recunoaștere a formării profesionale, de completare a Directivei 89/48/CEE (JO L 209, 24. 7. 1992, p. 25). B. PROFESII JURIDICE 2. 377 L 0249: Directiva 77/249/CEE a Consiliului din 22 martie 1977 de facilitare a exercitării efective a libertății de a presta servicii de către avocați (JO L 78, 26. 3. 1977, p. 17). 3. 398 L 0005: Directiva 98/5/CE a Parlamentului European și a Consiliului din 16 februarie 1998 de facilitare a exercitării cu caracter permanent a profesiei de avocat într-un stat membru, altul decât cel în care s-a obținut calificarea (JO L 77, 14. 3. 1998, p. 36). C. ACTIVITĂȚI MEDICALE Medici 4. 393 L 0016: Directiva 93/16/CEE a Consiliului din 5 aprilie 1993 privind facilitarea liberei circulații a medicilor și recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri oficiale de calificare (JO L 165, 7. 7. 1993, p. 1). Asistenți medicali 5. 377 L 0452: Directiva 77/452/CEE a Consiliului din 27 iunie 1977 privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri oficiale de calificare ca asistent medical generalist, inclusiv măsurile destinate să faciliteze exercitarea efectivă a dreptului de stabilire și a libertății de a presta servicii (JO L 176, 15. 7. 1977, p. 1). Medici stomatologi 6. 378 L 0686: Directiva 78/686/CEE a Consiliului din 25 iulie 1978 privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri de calificare oficială ca medic stomatolog, inclusiv măsurile destinate să faciliteze exercitarea efectivă a dreptului de stabilire și a libertății de a presta servicii (JO L 233, 24. 8. 1978, p. 1). 7. 378 L 0687: Directiva 78/687/CEE a Consiliului din 25 iulie 1978 privind coordonarea actelor cu putere de lege și actelor administrative privind activitățile medicilor stomatologi (JO L 233, 24. 8. 1978, p. 10). Medici veterinari 8. 378 L 1026: Directiva 78/1026/CEE a Consiliului din 18 decembrie 1978 privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri oficiale de calificare în medicina veterinară, inclusiv a măsurilor destinate să faciliteze exercitarea efectivă a dreptului de stabilire și a libertății de a presta servicii (JO L 362, 23. 12. 1978, p. 1). Moașe 9. 380 L 0154: Directiva 80/154/CEE a Consiliului din 21 ianuarie 1980 privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri oficiale de calificare ca moașă, inclusiv măsurile destinate să faciliteze exercitarea efectivă a dreptului de stabilire și a libertății de a presta servicii (JO L 33, 11. 2. 1980, p. 1). Farmaciști 10. 385 L 0433: Directiva 85/433/CEE a Consiliului din 16 septembrie 1985 privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri oficiale de calificare în domeniul farmaciei, inclusiv a măsurilor de facilitare a exercitării efective a dreptului de stabilire cu privire la anumite activități din domeniul farmaciei (JO L 253, 24. 9. 1985, p. 37). D. ARHITECTURĂ 11. 385 L 0384: Directiva 85/384/CEE a Consiliului din 10 iunie 1985 privind recunoașterea reciprocă a diplomelor, certificatelor și a altor titluri oficiale de calificare în domeniul arhitecturii, inclusiv a măsurilor destinate să faciliteze exercitarea efectivă a dreptului de stabilire și a libertății de a presta servicii (JO L 223, 21. 8. 1985, p. 15). E. COMERȚUL ȘI DISTRIBUȚIA PRODUSELOR TOXICE 12. 374 L 0557: Directiva 74/557/CEE a Consiliului din 4 iunie 1974 privind realizarea libertății de stabilire și a libertății de a presta servicii pentru activitățile independente și activitățile intermediarilor din comerțul și distribuția produselor toxice (JO L 307, 18. 11. 1974, p. 5). DECLARAȚIA ELVEȚIEI PRIVIND RECUNOAȘTEREA DIPLOMELOR DE MOAȘĂ ȘI DE ASISTENT MEDICAL GENERALIST Elveția își rezervă dreptul de a recunoaște titularii unor diplome de moașă și de asistent medical generalist, care intră sub incidența articolului 4 literele (b) și (c) din Directiva 77/452/CEE și a articolului 5 literele (a) și (b) din Directiva 80/154/CEE în ceea ce privește drepturile dobândite numai după examinarea conformității calificărilor acestora cu Directivele 77/453/CEE și 80/155/CEE. În acest sens, Elveția poate solicita susținerea unui test de aptitudini sau efectuarea unei perioade de probă. DECLARAȚIA ELVEȚIEI PRIVIND MĂSURILE AUTONOME LA DATA SEMNĂRII Elveția asigură, cu titlu provizoriu, accesul pe piața forței de muncă al cetățenilor noilor state membre, în conformitate cu legislația sa națională, înainte de intrarea în vigoare a dispozițiilor tranzitorii prevăzute de protocol. În acest sens, Elveția va deschide contingente specifice pentru permise de muncă pe termen scurt, precum și pe termen lung, în sensul articolului 10 alineatul (1) din acord, pentru cetățenii noilor state membre, cu începere de la data semnării protocolului. Contingentele în cauză sunt de 700 de permise pe termen lung și de 2 500 de permise pe termen scurt, pe an. În plus, sunt admiși 5 000 de lucrători pe termen scurt pe an, pentru o ședere mai scurtă de 4 luni. DECLARAȚIA POLONIEI PRIVIND RECUNOAȘTEREA DIPLOMELOR DE ASISTENT MEDICAL GENERALIST ȘI DE MOAȘĂ Polonia a luat la cunoștință de declarația Elveției privind recunoașterea diplomelor de asistent medical generalist și de moașă, dar se așteaptă, cu fermitate, ca Elveția să adere complet la articolul 4 litera (b) din Directiva 77/452/CEE și la articolul 5 litera (b) din Directiva 80/154/CEE în conformitate cu formularea în vigoare la data intrării în vigoare a protocolului la Acordul dintre Comunitatea Europeană și statele membre ale acesteia, pe de o parte, și Confederația Elvețiană, pe de altă parte, privind libera circulație a persoanelor, încheiat în urma extinderii Uniunii Europene

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2022 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2008/118/EG och direktiv (EU) 2020/262 (omarbetning) vad gäller skattefria butiker i tunneln under Engelska kanalens franska terminal (COM(2021)0817 – C9-0016/2022 – 2021/0418(CNS))

2022-03-09

http://publications.europa.eu/resource/cellar/3e45cde5-a907-11ec-83e1-01aa75ed71a1

swe

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Vägen till en frisk planet för alla EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark (COM(2021) 400 final)

2021-10-20

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a4c9f564-9b5f-11ec-83e1-01aa75ed71a1

swe

C_2022105SV. 01014301. xml 4. 3. 2022    SV Europeiska unionens officiella tidning C 105/143 Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Vägen till en frisk planet för alla EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark (COM(2021) 400 final) (2022/C 105/22) Föredragande: Maria NIKOLOPOULOU Remiss Europeiska kommissionen, 31. 5. 2021 Rättslig grund Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Ansvarig sektion Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö Antagande av sektionen 4. 10. 2021 Antagande vid plenarsessionen 20. 10. 2021 Plenarsession nr 564 Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) 105/0/1 1. Slutsatser och rekommendationer 1. 1 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens plan för att på ett övergripande sätt ta itu med de olika typerna av föroreningar och uppfylla åtagandena i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling. För att planen ska bli verkligt ambitiös måste målen vara helt förenliga med Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer, och ambitionsnivån bör höjas redan från början, dvs. nu. 1. 2 EESK uppmanar kommissionen att börja samla in data så att den inom kort kan lägga fram lagstiftningsförslag på områden där sådana saknas, till exempel när det gäller ljus- och vibrationsföroreningar. 1. 3 EESK välkomnar inrättandet av intressentplattformen för nollförorening för att påskynda saneringen och vill samarbeta genom Europeiska plattformen (1) för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin eller på andra sätt. 1. 4 EESK beklagar att sanering och ersättning av föroreningsrelaterade skador inte beaktas i lika hög grad i nollföroreningshierarkin. Åtgärder måste fastställas i de fall då förorenarna inte kan identifieras eller inte kan ersätta skadan. 1. 5 Vid bedömningen av källor till partikulärt material föreslår EESK att materialets oxidationspotential och ultrafina partiklar ska ingå i lagstiftningen och övervakningen av föroreningar av sådant material. 1. 6 För att bekämpa havsföroreningar bör alla hamnar ha tillgång till ett avancerat system för insamling och hantering av avfall. Dessutom bör EU uppmuntra åtgärder för att avlägsna skräp från havet på fortlöpande basis, både för att bidra till saneringen och för att säkerställa en kompletterande verksamhet för fiskerisektorn. 1. 7 En del av plastföroreningarna i havet kommer från inre vatten. För att hålla våra europeiska floder rena krävs det samordning mellan de berörda länderna. 1. 8 EESK anser att avfallshanteringen bör harmoniseras och att avfall bör hanteras och återvinnas i det område där avfallet uppstår eller där det finns lämpliga återvinningsanläggningar för att undvika att det påverkar tredjeländer negativt. 1. 9 Även om målen fastställs på EU-nivå rekommenderar EESK att man fastställer minimitröskelvärden per land för att se till att alla medlemsstater gör tillräckliga framsteg trots att takten kommer att variera. 1. 10 EESK uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att påskynda övergången till förnybara energikällor, som är mycket viktiga för att företagen ska kunna fasa ut fossila bränslen ur produktionen. 1. 11 EESK ser mycket positivt på kommissionens strategi för medborgarforskning som syftar till att involvera och engagera människor genom att öka medvetenheten om föroreningar, hälsa och välbefinnande. 2. Kommissionens förslag 2. 1 EU-handlingsplanen ”Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark” är en av de sista hörnstenarna i den gröna given. Planens överordnade mål för 2050 är att föroreningarna ska minskas till nivåer som inte är skadliga för människors hälsa och miljön. Kommissionen kommer att integrera och koppla samman alla pågående åtgärder för flera olika föroreningsmål samtidigt. 2. 2 Enligt EU-lagstiftningen, ambitionerna i den gröna given och i synergi med andra initiativ bör EU fram till 2030 minska — luftföroreningarnas hälsoeffekter (förtida dödsfall) med mer än 55 %, — andelen människor som är kroniskt störda av trafikbuller med 30 %, — de ekosystem i EU där luftföroreningar hotar den biologiska mångfalden med 25 %, — förluster av näringsämnen, användning av och risker med kemiska bekämpningsmedel, användning av de farligare bekämpningsmedlen, och försäljning av antimikrobiella medel för produktionsdjur och vattenbruk med 50 %, — plastskräp till havs med 50 % och mikroplast som släpps ut i miljön med 30 %, — den totala avfallsgenereringen betydligt och kommunalt restavfall med 50 %. 2. 3 De rapporter som planeras för 2022 och 2024 inom övervaknings- och prognosramen för nollförorening syftar till att utvärdera processen för att uppnå målen för 2030 och kommer att ligga till grund för besluten om vilka åtgärder som behöver genomföras eller förstärkas för att uppnå dessa mål. Därefter kommer nästa steg att fastställas för att uppnå nollutsläpp senast 2050. 2. 4 Kommissionen kommer tillsammans med Europeiska regionkommittén att inrätta en intressentplattform för nollförorening. 2. 5 Ramdirektivet om en marin strategi kommer att ses över senast 2023 i syfte att minska plastavfall och annat skräp, undervattensbuller samt föroreningar. 2. 6 Översynen av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och direktivet om avloppsslam kommer att höja ambitionsnivån när det gäller att avlägsna näringsämnen från avloppsvatten och förbereda renat vatten och slam för återanvändning. Förordningen om avfallstransporter kommer att ses över för att bättre kontrollera avfallsexporten, säkerställa en hållbar hantering och begränsa exporten av avfall som får skadliga miljö- och hälsoeffekter i tredjeländer. 3. Allmänna kommentarer 3. 1 Såsom anges i handlingsplanen är kampen mot föroreningar också en kamp för rättvisa, eftersom föroreningarnas mest skadliga hälsoeffekter drabbar de mest sårbara grupperna, bland annat barn, äldre personer, personer med medicinska tillstånd, personer med funktionsnedsättning och personer som lever under sämre socioekonomiska förhållanden (2). Globalt sett drabbas låg- och medelinkomstländer hårdast av föroreningsrelaterade sjukdomar, med nästan 92 % av alla dödsfall till följd av sådana sjukdomar (3). 3. 2 EESK stöder kommissionens plan och dess flaggskeppsinitiativ för att på ett övergripande sätt ta itu med de olika typerna av föroreningar och uppfylla åtagandena i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling. För att planen ska bli verkligt ambitiös måste målen vara helt förenliga med WHO:s rekommendationer. 3. 3 EESK ställer sig bakom strategin att stärka den befintliga lagstiftningen på olika områden och anpassa den där den inte har genomförts på ett framgångsrikt sätt, till exempel när det gäller luftkvalitet och vatten. Vi upprepar att EU:s miljöpolitik har visat att ett bristfälligt, fragmenterat och ojämnt genomförande av EU:s miljölagstiftning är ett allvarligt problem i många medlemsstater (4). Problemet är dessutom inte att det saknas kunskap om vad som borde göras, utan att det finns brister när det gäller genomförandet av välkända åtgärder, som ofta beslutats sedan länge, och när det gäller politisk vilja (5). 3. 4 EESK uppmanar kommissionen att börja samla in data så att den inom kort kan lägga fram lagstiftningsförslag på områden där sådana saknas, till exempel när det gäller ljus- och vibrationsföroreningar. 3. 5 I vilken utsträckning målen har uppnåtts kommer att bedömas med hjälp av resultaten i övervaknings- och prognosramen för 2024. Detta kommer att utgöra startskottet för diskussionerna för att bedöma ambitionsnivån och, vid behov, se över målen och lagstiftningen mer ingående. EESK befarar att denna process kommer att bli för långdragen med tanke på den korta tid som återstår för att uppnå målen för 2030, och anser att ambitionsnivån bör höjas redan från början, dvs. nu. 3. 6 De luftföroreningsmål som fastställts för 2030 bygger på referensår som ligger alltför långt tillbaka i tiden. Referensåren skiljer sig åt mellan de olika målen eftersom de bygger på olika data och lagstiftning. Även om långa perioder med kumulativa uppgifter underlättar prognoser anser EESK att bedömningen av hur arbetet med målen fortskrider bör utgå från samma tidpunkt för alla mål så att man får en realistisk bild av graden av efterlevnad. 3. 7 Den stödjande ramen ska hjälpa företag, inbegripet små och medelstora företag, att tillämpa lagstiftningen om begränsning av föroreningar samtidigt som de administrativa bördorna begränsas till ett minimum. Eftersom EU:s föroreningar inte stannar vid gränserna behöver man också ett harmoniserat regelverk på internationell nivå. 3. 8 EESK anser att samarbetet mellan sektorer är avgörande för att genomföra övergången. Kommittén välkomnar därför inrättandet av intressentplattformen för nollförorening och vill samarbeta genom Europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin eller på andra sätt. Kommittén rekommenderar också att man upprättar ett nära samarbete med tredjeländer och forum för samarbete mellan det civila samhället i de olika regionerna, eftersom föroreningar inte har några gränser. 4. Särskilda kommentarer 4. 1 EU:s stöd till innovation, investeringar och forskning om ny utrustning och ny teknik är viktigt för alla företag och för att skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet. Det är dock viktigt att investera i natur och biologisk mångfald (återställande av ekosystem och regenerativt jordbruk), välstånd (hållbar infrastruktur och omställning till förnybar energi, byggnader och miljövänlig mobilitet/kollektivtrafik) och människor (utbildning och överbryggande av den digitala klyftan/FoU, skattereformer för att skapa rättvisare och mer jämställda möjligheter när det gäller utbildning, hälsa och miljö). 4. 2 EESK beklagar att sanering och ersättning av föroreningsrelaterade skador inte beaktas i lika hög grad i nollföroreningshierarkin. Principen om att förorenaren betalar har inte varit särskilt effektiv, vilket det stora antal förorenade områden som fortfarande finns i EU visar. Åtgärder måste fastställas i de fall då förorenarna inte kan identifieras eller inte kan ersätta skadan. 4. 3 När det gäller luftföroreningar vill EESK uppmärksamma kommissionen på partikulärt material som är kopplat till miljontals förtida dödsfall runt om i världen. Vid bedömningen av de toxikologiska effekterna av partikulärt material på människors hälsa bör standardiserade mätmetoder fastställas som inte bara utgår från masskoncentration utan även från storlek och kemisk sammansättning. Vid bedömningen av källor till partikulärt material är oxidationspotentialen och de ultrafina partiklar viktiga, eftersom dessa aspekter avgör hur farligt det partikulära materialet är, och de bör ingå i lagstiftningen och övervakningen av föroreningar av sådant material. 4. 4 Vattenlagstiftningen kommer att anpassas i syfte att minska kemiska föroreningar och mikroplast. Plastavfall är mycket oroande eftersom det är svårt att avlägsna och absorberar andra föroreningar samt eftersom de omfattande kemiska och toxikologiska effekterna av tillsatser i plasten och av den nanoplast som uppstår till följd av fragmentering av avfallet inte beaktas (6). OECD-länderna bidrar i hög grad till det plastavfall som produceras i andra länder, och man måste därför hitta lösningar på gränsöverskridande föroreningar och fastställa en ny specifik global gräns för plastavfall. Förebyggande är också grundläggande, och man bör uppmuntra och skapa incitament för ekodesign. Industrin och miljöforskningen bör samarbeta för att undersöka genomförbara lösningar. 4. 5 Det är viktigt, särskilt inom jordbruket, att investera i innovation när det gäller teknik och driftsmodeller som underlättar återanvändning av vatten och förbättrar vattenkvaliteten, och att tillämpa lösningar för att minska miljöavtrycket (t. ex. när det gäller växtnäringsbevattning, användning av bekämpningsmedel och nitratutsläpp). Kapacitetsuppbyggnad för aktörer och utbildning i ny teknik och digitala lösningar kommer att göra det lättare att tillämpa dem och främja efterlevnaden av vattenlagstiftningen. 4. 6 Avfall från fiskeverksamhet, i synnerhet nätredskap, måste hanteras mycket noggrant. Eftersom plastavfall i havet inte rör sig utifrån fasta mönster bör internationell lagstiftning genomföras, eller åtminstone regler som är uppdelade utifrån plastproduktionen och plastförbrukningen i varje land, så att de som förorenar mer också måste betala mer. Icke-statliga organisationer och vissa länder har visat att det finns redskap för insamling av marint skräp och personer som är redo att hjälpa till med detta, och att det går att inrätta nödvändig hamnstruktur för lagring och återvinning av skräpet (7). Denna möjlighet utnyttjas dock inte, eftersom fiskarna inte får någon ekonomisk ersättning för insamling och sortering av avfall och eftersom små hamnar ännu inte kan hantera denna verksamhet. Alla hamnar, också de minsta, bör ha tillgång till ett avancerat system för insamling och transparent hantering av avfall (8). EU bör uppmuntra dessa åtgärder på fortlöpande basis, både för att bidra till saneringen och för att säkerställa en kompletterande verksamhet för fiskerisektorn (9). 4. 7 80 % av avfallet i haven passerar genom inre vatten (sjöar och floder) (10). Det är effektivare att hantera och kontrollera problemet vid källan. För att hålla våra europeiska floder rena krävs det samordning mellan olika länder. De berörda länderna har dock mycket olika rättssystem och olika myndighetsskyldigheter när det gäller förvaltningen av avrinningsområden. 4. 8 Att ta itu med kemiska blandningar är ett viktigt steg framåt i riskbedömningen av kemikalier. Forskning och utveckling är avgörande för att främja kunskap om samt bedömningen och hanteringen av kemiska blandningar (11). 4. 9 Att styra EU mot nollutsläpp kräver incitament för att främja förändring, kapacitetsuppbyggnad inom ny teknik och digitala lösningar, tekniskt stöd, samhällsupplysning samt harmonisering och genomförande av riktlinjer för god praxis när det gäller produktion och konsumtion. Företagen behöver tillgång till tillräckligt med förnybar energi till överkomliga priser och gasformiga bränslen utan eller med låga koldioxidutsläpp för att kunna fasa ut fossila bränslen ur sina tillverkningsprocesser. EESK uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att påskynda övergången till förnybara energikällor. 4. 10 Översynen av direktivet om industriutsläpp ger som helhet en hög miljöskyddsnivå. Att använda bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader skulle vara ett lämpligare tillvägagångssätt för små och medelstora företag. Genomförandet av direktivet om industriutsläpp bör omfatta hela värdekedjan, inbegripet inköp av råvaror utanför EU. Efterlevnadsnivåerna bör vara rättsligt bindande för industriutsläpp och det behövs en standardiserad och tillförlitlig övervakningsmetod som säkerställer en jämförelse av korrekta uppgifter liksom en harmoniserad bedömning som säkerställer lika villkor inom industrin i hela EU. 4. 11 EESK anser att kompetensagendan är avgörande för utvecklingen av arbetsmarknaden som en vägledning av utbildningen av yrkesverksamma för att göra dem medvetna om klimat, miljö och hälsa. Kommittén välkomnar också utbildningen av arbetstagare inom hälso- och sjukvårdssektorn och den sociala sektorn, vilket kommer att förbättra deras förmåga att hantera miljörisker. Denna strategi kommer att göra det lättare för entreprenörer, företag, små och medelstora företag, egenföretagare och alla arbetstagare att anpassa sig och därmed minimera förlusten av arbetstillfällen. 4. 12 Kommunerna och regionerna befinner sig i frontlinjen när det gäller genomförandet av program för föroreningsbekämpning. De lokala och regionala myndigheternas insatser är avgörande för genomförandet av agendan. Det är mycket viktigt att harmonisera krav och åtgärder i alla regioner och att se till att genomförandet och de mål som slutligen uppnås upprätthålls över tiden, oberoende av politiska förändringar. Även om målen fastställs på EU-nivå rekommenderar EESK att man fastställer minimitröskelvärden per land för att se till att alla medlemsstater gör tillräckliga framsteg trots att takten kommer att variera. 4. 13 Det är viktigt att harmonisera avfallshanteringen, eftersom sorteringen och behandlingen inte fungerar på samma sätt i EU:s olika regioner och på lokal nivå i varje land, vilket minskar effektiviteten i hanteringen och förebyggandet av föroreningar. Export av avfall som inte uppfyller EU:s normer bör förbjudas, oberoende av regleringsåtgärderna i det land till vilket det är avsett att exporteras. Dessutom bör avfall från EU hanteras och återvinnas i det område där avfallet uppstår eller där det finns lämpliga återvinningsanläggningar för att undvika att det påverkar tredjeländer, såvida avfallet inte används som råvara i miljövänlig hållbar produktion. 4. 14 Kommissionen kommer att utarbeta en integrerad övervaknings- och prognosram för nollförorening för att bedöma dess hälsomässiga, miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser. Övervakningen av flodernas tillstånd bör också ingå. Uppgifterna bör samlas in med hjälp av standardiserade metoder och vara transparenta, tillförlitliga, spårbara och tillgängliga för alla. Databasen bör omfatta källorna från de viktigaste institutioner som är knutna till kommissionen samt alla erkända institutioner som vill bidra till övervakningen av föroreningar och deras effekter. 4. 15 EESK ser mycket positivt på kommissionens strategi för medborgarforskning som syftar till att involvera och engagera människor genom att öka medvetenheten om föroreningar, hälsa och välbefinnande. Detta kommer att ge människor möjlighet att övervaka föroreningar och integrera data som samlas in för beslutsfattande. För att se till att strategin blir framgångsrik måste samordningen mellan myndigheter, icke-statliga organisationer, samhällen och vetenskap säkerställas. Bryssel den 20 oktober 2021. Christa SCHWENG Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande (1)  Europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin. (2)  EEA:s rapport nr 22/2018, ”Unequal exposure and unequal impacts”. (3)  UNEP/EA. 4/3 (2018), genomförandeplanen ”Towards a pollution-free planet”. (4)  EUT C 110, 22. 3. 2019, s. 33. (5)  EUT C 123, 9. 4. 2021, s. 76. (6)  Se Sendra et al. , 2020. (7)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 av den 17 april 2019 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv 2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG (EUT L 151, 7. 6. 2019, p. 116). (8)  EUT C 62, 15. 2. 2019, s. 207. (9)  ”Can fishers help cleaning the sea from plastic waste?”, ETF. (10)  FN:s miljöprogram, ”Marine plastic debris and microplastics”, 2016. (11)  EUT C 286, 16. 7. 2021, s. 181

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 645/2011 av den 1 juli 2011 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

2011-07-01

http://publications.europa.eu/resource/cellar/8c40dce1-a1c7-4195-b03b-7f539c4cf41a

swe

L_2011175SV. 01000601. xml 2. 7. 2011    SV Europeiska unionens officiella tidning L 175/6 KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 645/2011 av den 1 juli 2011 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (1), med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136. 1, och av följande skäl: I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 De schablonvärden vid import som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till den här förordningen. Artikel 2 Denna förordning träder i kraft den 2 juli 2011. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 1 juli 2011. För kommissionen, på ordförandens vägnar José Manuel SILVA RODRÍGUEZ Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling (1)  EUT L 299, 16. 11. 2007, s. 1. (2)  EUT L 157, 15. 6. 2011, s. 1. BILAGA Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker (EUR/100 kg) KN-nr Kod för tredjeland (1) Schablonvärde vid import 0702 00 00 AL 49,0 AR 26,0 EC 26,0 MK 31,8 TR 40,0 ZZ 34,6 0707 00 05 TR 97,3 ZZ 97,3 0709 90 70 EC 28,8 TR 112,4 ZZ 70,6 0805 50 10 AR 63,8 BR 42,9 CL 88,7 TR 73,2 UY 59,6 ZA 86,1 ZZ 69,1 0808 10 80 AR 133,6 BR 79,2 CL 89,9 CN 75,7 NZ 111,7 US 140,0 UY 61,9 ZA 82,9 ZZ 96,9 0809 10 00 AR 89,7 TR 286,7 XS 152,4 ZZ 176,3 0809 20 95 TR 339,4 ZZ 339,4 0809 30 TR 179,1 XS 55,8 ZZ 117,5 (1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14. 12. 2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”

97/530/EF: Rådets beslutning af 24. juli 1997 om ændringer i OECD's arrangement vedrørende offentligt støttede eksportkreditter

1997-07-24

http://publications.europa.eu/resource/cellar/a550ea85-02f4-4e26-a382-1d7abb0a0587

dan

Kommissionens förordning (EG) nr 1008/2000 av den 12 maj 2000 om utfärdande av exportlicenser för frukt och grönsaker under system B

2000-05-12

http://publications.europa.eu/resource/cellar/f181ed4d-483d-40e6-a681-e4b9feb53570

swe

13. 5. 2000 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 114/27 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1008/2000 av den 12 maj 2000 om utfärdande av exportlicenser för frukt och grönsaker under system B EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, (3) med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2190/96 av den 14 november 1996 om ändring av tillämpningsföre- skrifterna i rådets förordning (EG) nr 2200/96 vad beträffar exportbidrag för frukt och grönsaker (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 298/2000 (2), särskilt artikel 5. 5 i denna, och av följande skäl: (1) (2) I kommissionens förordning (EG) nr 470/2000 (3), fast- ställs vägledande kvantiteter för vilka exportlicenser under system B, andra än de för vilka ansökning sker inom ramen för livsmedelshjälp, får utfärdas. Enligt de uppgifter som i dag står till kommissionens förfogande riskerar den vägledande kvantiteten för tomater som fastställs för innevarande exportperiod att snart överskridas. Detta överskridande vore skadligt för systemet med exportbidrag för frukt och grönsaker. För att underlätta denna situation bör de licensansök- ningar under system B avslås som berör tomater som exporterats efter den 12 maj 2000. Detta bör gälla till och med slutet på innevarande exportperiod. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Ansökningar om exportlicenser under system B för tomater som har lämnats in i enlighet med artikel 1 i förordning (EG) nr 470/2000 och för vilka produkternas exportdeklaration har godkänts efter den 12 maj 2000 och före den 17 maj 2000 skall avslås. Denna förordning träder i kraft den 13 maj 2000. Artikel 2 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 12 maj 2000. På kommissionens vägnar Franz FISCHLER Ledamot av kommissionen (1) EGT L 292, 15. 11. 1996, s. 12. (2) EGT L 34, 9. 2. 2000, s. 16. (3) EGT L 57, 2. 3. 2000, s. 12

Kommissionens förordning (EG) nr 1982/2004 av den 18 november 2004 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av kommissionens förordningar (EG) nr 1901/2000 och (EEG) nr 3590/92

2004-11-18

http://publications.europa.eu/resource/cellar/dcca6c9e-0163-4d8c-937e-a5ef1cc66338

swe

19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/3 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1982/2004 av den 18 november 2004 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 om gemenskaps- statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av kommissionens förord- ningar (EG) nr 1901/2000 och (EEG) nr 3590/92 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING tistik som skall skickas till kommissionen (Eurostat) bör förtecknas uttömmande. med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 av den 31 mars 2004 om gemenskapsstati- stik över varuhandeln mellan medlemsstaterna (1), särskilt artikel 3. 4 och 3. 5, artikel 6. 2, artikel 8. 2, artiklarna 9, 10 och 12 samt artikel 13. 3 i denna, och (3) (4) Varor skall tas upp i handelsstatistiken i samband med införsel till eller utförsel från ett lands statistiska territo- rium. Men särskilda regler krävs när uppgiftsinsamlingen påverkas av skatte- eller tullförfaranden. En koppling mellan momsinformation och Intrastat-de- klarationer bör bibehållas så att kvaliteten på de insam- lade uppgifterna kan kontrolleras. Det bör fastställas vil- ken information den nationella skatteförvaltningen skall lämna till de nationellt ansvariga statistikorganen. av följande skäl: (5) Gemensamma definitioner och begrepp bör gälla för data som samlas in inom Intrastat-systemet så att systemet kan tillämpas enhetligt. (1) Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna utgår från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 där statistikbestämmelserna har omar- betats för att ge större öppenhet och bättre förståelse och anpassats för att uppfylla gällande datakrav. I artikel 14. 2 i den förordningen anvisas kommissionen ett särskilt till- ämpningsförfarande. Därför måste en ny kommissions- förordning antas som bör fastställa det anvisade ansvars- området på ett restriktivt sätt och specificera tillämp- ningsföreskrifterna. Kommissionens (EG) nr 1901/2000 av den 7 september 2000 om vissa till- ämpningsföreskrifter förordning (EEG) nr 3330/91 om statistik över varuhandel medlemsstaterna emellan (2) och (EEG) nr 3590/92 av den 11 december 1992 om informationsmedier för statistiken över han- deln mellan medlemsstaterna (3) bör därför upphävas. förordningar rådets för (6) För att uppnå öppenhet och likabehandling för företagen bör enhetliga och exakta regler gälla för trösklar. (7) (8) För vissa särskilda varor och varurörelser bör lämpliga regler fastställas så att de uppgifter som krävs kan samlas in på ett enhetligt sätt. För att tillgodose användarnas behov av aktuella och jämförbara siffror behövs det dels gemensamma och lämpliga tidsplan, dels föreskrifter om justeringar och revideringar. (2) Av metodskäl bör ett antal typer av varor eller varurö- relser utelämnas. Varor som skall utelämnas ur den sta- (1) EUT L 102, 7. 4. 2004, s. 1. (2) EGT L 228, 8. 9. 2000, s. 28. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) 2207/2003 (EUT L 330, 18. 12. 2003, s. 15). (3) EGT L 364, 12. 12. 1992, s. 32. (9) Återkommande utvärdering av systemet planeras för att höja kvaliteten på uppgifterna och se till att öppenheten i systemet fungerar. L 343/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 (10) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är fören- liga med yttrandet från Kommittén för statistik över va- ruhandel medlemsstaterna emellan. EU som uppgiftslämnaren skall lämna till den behöriga skatte- förvaltningen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Föremål I denna förordning fastställs de föreskrifter som behövs för att tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004. Artikel 2 Utelämnade varor De varor som förtecknas i bilaga I till denna förordning skall utelämnas från den statistik över varuhandeln mellan medlems- staterna som skall lämnas till kommissionen (Eurostat). Artikel 3 Referensperiod 1. Enligt artikel 6. 2 i förordning (EG) nr 638/2004 får med- lemsstaterna ändra referensperioden för gemenskapsvaror som blir momspliktiga först när de köps i EU. Referensperioden får då vara den kalendermånad då momsplik- ten uppstår. 2. Enligt artikel 6. 2 i förordning (EG) nr 638/2004 får med- lemsstaterna ändra referensperioden när tulldeklarationen an- vänds som uppgiftsunderlag. Referensperioden får då vara den kalendermånad då deklaratio- nen godkänns av tullen. Artikel 5 1. Den ansvariga skatteförvaltningen i varje medlemsstat skall lämna följande uppgifter till de nationella myndigheterna så att den som har deklarerat varor till beskattning kan identifieras: a) Fullständigt namn på den fysiska eller juridiska personen. b) Fullständig adress inbegripet postnummer. c) Identifikationsnummer enligt artikel 9. 1 a i förordning (EG) nr 638/2004. Enligt direktiv 77/388/EEG (1) skall den ansvariga skatte- 2. förvaltningen i varje medlemsstat för varje fysisk eller juridisk person lämna följande uppgifter till de nationella myndigheter- na: a) Beskattningsunderlaget vid gemenskapsinterna förvärv och leveranser av varor. b) Skatteperioden. Artikel 6 De andra uppgifter som nämns i artikel 8. 2 b i förordning (EG) nr 638/2004 avser åtminstone nationella VIES-uppgifter (syste- met för utbyte av information om mervärdesskatt). KAPITEL 3 INSAMLING AV INTRASTAT-UPPGIFTER Artikel 7 Partnermedlemsstat och ursprungsland Partnermedlemsstaterna och, om den uppgiften samlas in, ur- sprungsland skall rapporteras enligt gällande nomenklatur avse- ende länder och territorier. Artikel 8 Varornas värde KAPITEL 2 ÖVERFÖRING AV INFORMATION FRÅN SKATTEFÖRVALT- NINGEN 1. Varornas värde skall vara beskattningsunderlaget, vilket är det värde som skall fastställas för skatteändamål enligt rådets direktiv 77/388/EEG. Artikel 4 Eventuella punktskatter skall dras av. 1. Den som är skyldig att lämna uppgifter till Intrastat-syste- met skall på begäran av den nationella myndigheten styrka de tillhandahållna statistikuppgifternas riktighet. Om beskattningsunderlaget inte behöver redovisas för skatteän- damål, skall ett positivt värde rapporteras som skall motsvara fakturabeloppet minus moms eller, om uppgiften saknas, det belopp som skulle ha fakturerats vid försäljning eller inköp. 2. Den skyldighet att styrka uppgifternas riktighet som anges i punkt 1 omfattar endast de uppgifter om varurörelser inom (1) EGT L 145, 13. 6. 1977, s. 1 Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1. 5. 2004, s. 35). 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/5 För lönbearbetning skall värdet före eller efter sådana arbeten anges till det totala belopp som hade fakturerats vid försäljning eller köp. Artikel 12 Transportsätt Vidare får medlemsstaterna insamla varans statistiska 2. värde enligt definitionen i bilagan till förordning (EG) nr 638/2004 från en andel uppgiftslämnare, vars sammanlagda handel får uppgå till högst 70 % av medlemsstatens totala han- del uttryckt i värde. 3. Varornas värde som definierats i punkterna 1 och 2 skall uttryckas i nationell valuta. En av följande växelkurser skall till- lämpas: a) Den växelkurs som används för att bestämma beskattning- sunderlaget för skatteändamål, när en sådan växelkurs fast- ställts. b) Den officiella växelkursen vid tiden för deklarationens upp- rättande eller den som används för att beräkna tullvärdet, om inte medlemsstaterna har beslutat om andra bestämmel- ser för detta ändamål. Artikel 9 Varornas kvantitet Nettomassan skall uttryckas i kilogram. Men de uppgifts- 1. skyldiga behöver inte specificera nettomassan för de undernum- mer i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad ”KN”), enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (1) som anges i bilaga II till denna förordning. 2. De extra mängdenheterna skall specificeras enligt vad som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87, för de berörda undernumren som förtecknas i del I ”Inledande bestämmelser” i den förordningen. Artikel 10 Transaktionstyp Transaktionstypen skall rapporteras med hjälp av de koder som förtecknas i bilaga III till denna förordning. Medlemsstaterna skall använda koderna i spalt A eller en kombination av ko- derna i spalt A och deras underavdelningar i spalt B i förteck- ningen. Artikel 11 Leveransvillkor De medlemsstater som samlar in leveransvillkor enligt artikel 9. 2 d i förordning (EG) nr 638/2004, kan använda de koder som anges i bilaga IV till denna förordning. De medlemsstater som samlar in transportsätt enligt artikel 9. 2 e i förordning (EG) nr 638/2004, kan använda de koder som anges i bilaga V till denna förordning. KAPITEL 4 FÖRENKLING INOM INTRASTAT Artikel 13 1. Medlemsstaterna skall beräkna sina trösklar för nästa ka- lenderår med hjälp av så färska uppgifter som möjligt om deras EU-interna handel under en period på minst tolv månader. De bestämmelser som fastställs i början av året skall gälla hela året. Värdet på en uppgiftsskyldigs handel anses ligga över trö- 2. sklarna a) om värdet på handeln med de andra medlemsstaterna under föregående år är större än de tillämpliga trösklarna, eller b) om det kumulerade värdet på handeln med de andra med- lemsstaterna sedan början av tillämpningsåret är större än de tillämpliga trösklarna. I detta fall skall uppgifter lämnas från och med den månad då trösklarna överskrids. 3. De som är uppgiftsskyldiga enligt de förenklade reglerna i artikel 10. 4 c i förordning (EG) nr 638/2004 skall använda koden 9950 00 00 för rapportering av övriga varor. För enskilda transaktioner på ett värde under 200 euro får 4. de uppgiftsskyldiga lämna följande förenklade uppgifter: — Produktkod 9950 00 00. — Partnermedlemsstat. — Varornas värde. De nationella myndigheterna a) får avstå helt eller delvis från den förenklade uppgiftsrappor- teringen om de anser att det är viktigare att upprätthålla tillräckligt god kvalitet än att minska rapporteringsbördan, (1) EGT L 256, 7. 9. 1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1558/2004 (EUT L 283, 2. 9. 2004, s. 7). b) får begära att de uppgiftsskyldiga ansöker i förväg om till- stånd att lämna förenklade uppgifter. L 343/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 KAPITEL 5 REGLER OM SÄRSKILDA VAROR OCH VARURÖRELSER 2. Medlemsstaterna skall rapportera uppgifter om mottagna eller avsända delleveranser endast en gång i den månad då den sista delleveransen mottas eller avsänds. Artikel 14 För särskilda varor och varurörelser gäller, förutom bestämmel- serna i förordning (EG) nr 638/2004, de regler som anges i detta kapitel om dataleveranser till kommissionen (Eurostat). Artikel 17 Fartyg och flygplan 1. I denna artikel avses med Artikel 15 Industrianläggning 1. I denna artikel avses med a) fartyg: sådana fartyg för öppen sjö som avses i de komplette- rande anmärkningarna 1 och 2 i kapitel 89 i KN, samt krigsfartyg, a) industrianläggning: en kombination av maskiner, apparater, instrument och material, vilka tillsam- redskap, utrustning, mans bildar en storskalig enhet för varu- eller tjänsteproduk- tion, b) flygplan: sådana luftfartyg som omfattas av KN-nr 8802 och som används för civilt bruk av ett flygbolag eller för militärt bruk, b) beståndsdel: en leverans till en industrianläggning av varor som samtliga hör till samma kapitel i KN. c) äganderätt till ett fartyg eller flygplan: en fysisk eller juridisk persons registrering som ägare till ett fartyg eller flygplan. Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna får 2. begränsas till att omfatta avsända och mottagna beståndsdelar avsedda för att uppföra industrianläggningar eller för att åter- använda industrianläggningar. Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna med 2. fartyg och flygplan skall begränsas till att omfatta följande ut- försel och införsel: 3. De medlemsstater som följer punkt 2 får tillämpa följande särbestämmelser, förutsatt att den ifrågavarande industrianlägg- ningen har ett sammanlagt statistiskt värde som är större än 3 miljoner euro och att det inte är en hel industrianläggning som skall återanvändas: a) Varukoderna skall skrivas enligt följande: — De första fyra siffrorna skall vara 9880. a) Överlåtelse av äganderätten till ett fartyg eller flygplan från en fysisk eller juridisk person i en annan medlemsstat till en fysisk eller juridisk person i den rapporterande medlemssta- ten. Transaktionen skall behandlas som införsel. b) Överlåtelse av äganderätten till ett fartyg eller flygplan från en fysisk eller juridisk person i den rapporterande medlems- staten till en fysisk eller juridisk person i en annan medlems- stat. Transaktionen skall behandlas som utförsel. Om över- låtelsen gäller ett nytt fartyg eller flygplan skall utförseln registreras i tillverkningsstaten. — De femte och sjätte siffrorna skall ange det KN-kapitel som varorna hör till. c) Utförsel och införsel av fartyg eller flygplan före eller efter fotnot e i lönbearbetning enligt definitionen i bilaga III denna förordning. — De sjunde och åttonde siffrorna skall vara 0. b) Kvantitetsangivelsen skall vara frivillig. Artikel 16 Delleveranser 3. Medlemsstaterna skall tillämpa följande särbestämmelser på statistiken om varuhandeln mellan medlemsstaterna: a) Kvantiteten skall för fartyg uttryckas som antal artiklar och eventuella extra mängdenheter enligt vad som fastställs i KN och för flygplan som nettomassa och extra mängdenheter. 1. I denna artikel avses med delleverans en leverans av be- ståndsdelar till en helhet i omonterat eller nedmonterat skick som, av handels- eller transportrelaterade skäl, fraktas under fler än en referensperiod. b) Det statistiska värdet skall vara det totala belopp som hade fakturerats – exklusive frakt och försäkring – om hela far- tyget eller flygplanet hade sålts eller köpts. 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/7 c) Den rapporterande medlemsstatens partnermedlemsstat skall vara 3. Medlemsstaterna skall använda följande varukoder för va- ror som levereras till fartyg och flygplan: — tillverkningsmedlemsstaten vid införsel av ett nytt fartyg eller flygplan som byggts i EU, eller annars — 9930 24 00: varor ur KN-kapitel 1–24. — 9930 27 00: varor ur KN-kapitel 27. — medlemsstaten där den fysiska eller juridiska person är etablerad som överlåter äganderätten till fartyget eller flygplanet vid införsel, eller medlemsstaten där den fy- siska eller juridiska person är etablerad som övertar ägan- derätten till fartyget eller flygplanet vid utförsel. d) Referensperioden för den införsel och utförsel som avses i punkt 2 a och 2 b skall vara den månad då äganderätten övergår. Om det inte strider mot nationella lagar och förordningar 4. eller mot EU-rätten, skall de nationella myndigheterna ansvariga för Intrastat ha tillgång till sådana andra uppgiftskällor än In- trastat-systemet eller det administrativa enhetsdokumentet för tull- eller skatteändamål som eventuellt behövs för att tillämpa denna artikel. Artikel 18 Motorfordon och flygplansdelar Medlemsstaterna får tillämpa enklare nationella regler på mo- torfordon och flygplansdelar, men de skall informera kommis- sionen (Eurostat) om sina förenklingar innan dessa börjar till- lämpas. — 9930 99 00: varor som är klassificerade på andra ställen. Kvantitetsangivelsen skall vara frivillig. Men uppgifter om netto- massa skall rapporteras om varor som hör till kapitel 27. Vidare får den enklare koden för partnerland, QR, användas. Artikel 20 Off shore-anläggningar 1. I denna artikel avses med a) offshoreanläggningar: utrustning och anordningar fast anlagda till havs utanför samtliga länders statistiska territorium. b) Offshoreanläggningar skall anses tillhöra den medlemsstat där den fysiska eller juridiska personen är etablerad som ansvarar för det kommersiella utnyttjandet av installationen. 2. Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna skall omfatta utförsel och införsel av varor till och från offshorean- läggningarna. 3. Medlemsstaterna skall använda följande varukoder för va- ror avsedda för personalen på offshoreanläggningarna eller för driftsförnödenheter för motorer, maskiner eller annan utrust- ning på offshoreanläggningarna: Artikel 19 Varor som levereras till fartyg och flygplan — 9931 24 00: varor ur KN-kapitel 1–24. 1. I denna artikel avses med — 9931 27 00: varor ur KN-kapitel 27. a) leverans av varor till fartyg och flygplan: leverans av produkter till besättningen och passagerarna samt av driftsförnödenhe- ter för motorer, maskiner eller annan utrustning på fartyget eller flygplanet. — 9931 99 00: varor som är klassificerade på andra ställen. Kvantitetsangivelsen skall vara frivillig. Men uppgifter om netto- massa skall rapporteras om varor som hör till kapitel 27. b) Fartyg eller flygplan skall anses tillhöra den medlemsstat där fartyget eller flygplanet är registrerat. Den enklare koden för partnerland, QV, får användas. Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna skall 2. begränsas till att omfatta utförsel av varor som levereras på den rapporterande medlemsstatens territorium till fartyg och flyg- plan som tillhör en annan medlemsstat. Utförsel skall omfatta alla varor enligt definitionen i artikel 3. 2 a och 3. 2 b i förord- ning (EG) nr 638/2004. Artikel 21 Havsprodukter 1. I denna artikel avses med a) havsprodukter: fiskeriprodukter, mineraler, bärgat gods och alla andra produkter som ett sjögående fartyg ännu ej landat. L 343/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 b) Havsprodukter skall anses tillhöra den medlemsstat där fång- stfartyget är registrerat. Följande särbestämmelser skall gälla för den statistik som 3. avses i punkt 2 b: Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna skall 2. omfatta följande utförsel och införsel: a) Införsel av varor när havsprodukterna landas i den rapporte- rande medlemsstatens hamnar eller förvärvas av ett fartyg som är registrerat i den rapporterande medlemsstaten från ett fartyg som är registrerat i en annan medlemsstat. b) Utförsel av varor när havsprodukterna landas i en annan medlemsstats hamnar eller förvärvas av ett fartyg som är registrerat i en annan medlemsstat från ett fartyg som är registrerat i den rapporterande medlemsstaten. 3. Partnermedlemsstaten skall vara den medlemsstat där fångstfartyget är registrerat vid införsel och den medlemsstat där havsprodukterna landas eller där det förvärvande fartyget är registrerat vid utförsel. Om det inte strider mot nationella lagar och förordningar 4. eller mot EU-rätten, skall de nationella myndigheterna ansvariga för Intrastat ha tillgång till sådana andra uppgiftskällor än In- trastat-systemet eller det administrativa enhetsdokumentet för tull- eller skatteändamål som eventuellt behövs för att tillämpa denna artikel. Artikel 22 Rymdfarkoster I denna artikel avses med rymdfarkoster farkoster som kan 1. färdas utanför jordens atmosfär. Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna skall 2. omfatta följande avsända och mottagna rymdfarkoster: a) Utförsel och införsel av rymdfarkoster före eller efter lönbe- arbetning enligt definitionen i bilaga III fotnot (e) i denna förordning. b) Uppskjutningen av en rymdfarkost vars äganderätt övergått från en fysisk eller juridisk person etablerad i en medlemsstat till en fysisk eller juridisk person etablerad i en annan med- lemsstat skall betraktas som a) Det statistiska värdet skall vara rymdfarkostens värde fritt fabrik (EXW) enligt de leveransvillkor som anges i bilaga IV till denna förordning. b) Partnermedlemsstaten skall vara den medlemsstat där rymd- farkosten färdigbyggdes vid införsel och den medlemsstat där den nya ägaren är etablerad vid utförsel. 4. Om det inte strider mot nationella lagar och förordningar eller mot EU-rätten, skall de nationella myndigheterna ansvariga för Intrastat ha tillgång till sådana andra uppgiftskällor än In- trastat-systemet eller det administrativa enhetsdokumentet för tull- eller skatteändamål som eventuellt behövs för att tillämpa denna artikel. Artikel 23 Elektricitet Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna skall 1. omfatta utförsel och införsel av elektricitet. 2. Om det inte strider mot nationella lagar och förordningar eller mot EU-rätten, skall de nationella myndigheterna ansvariga för Intrastat ha tillgång till sådana andra uppgiftskällor än In- trastat-systemet eller det administrativa enhetsdokumentet för tull- eller skatteändamål som eventuellt behövs för att rappor- tera uppgifter om handel med elektricitet mellan medlemssta- terna till kommissionen (Eurostat). 3. Det statistiska värde som rapporteras till kommissionen (Eurostat) får baseras på skattningar. Medlemsstaterna skall in- formera kommissionen (Eurostat) om skattningsmetoden innan den används. Artikel 24 Militär materiel 1. Statistiken över varuhandeln mellan medlemsstaterna skall omfatta utförsel och införsel av varor avsedda för militärt bruk. i) utförsel i den medlemsstat där rymdfarkosten färdigbygg- des, ii) införsel i den medlemsstat där den nya ägaren är etable- rad. 2. Medlemsstaterna får lämna mindre utförliga uppgifter än vad som anges i artikel 9. 1 b–9. 1 h i förordning (EG) nr 638/2004 av militära sekretesskäl enligt gällande definitioner i medlemsstaterna. Åtminstone uppgift om totalt statistiskt må- nadsvärde för utförsel och införsel skall dock lämnas till kom- missionen (Eurostat). 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/9 KAPITEL 6 DATALEVERANSER TILL EUROSTAT Artikel 25 1. De aggregerade resultat som avses i artikel 12. 1 a i för- ordning (EG) nr 638/2004 skall för varje flöde definieras som totalvärdet på all handel med andra medlemsstater. Vidare skall de medlemsstater som tillhör euroområdet redovisa sin handel utanför euroområdet fördelad efter produkter enligt huvudav- delningar av den internationella klassificeringsstandarden för utrikeshandel (SITC, rev. 3). 2. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som krävs för att erhålla fullständiga handelsuppgifter från företag över tröskeln på 97 %. Gjorda justeringar vid tillämpningen av artikel 12 i för- 3. ordning (EG) nr 638/2004 skall rapporteras till Eurostat med uppdelning efter partnerland och varukod på minst tvåställig KN-nivå. Varornas statistiska värde skall skattas, om medlemssta- 4. terna inte har samlat in det. 5. De medlemsstater som har anpassat referensperioden en- ligt artikel 3. 1 skall se till att månadsresultat levereras till kom- missionen (Eurostat), eventuellt med hjälp av skattningar om inte är en kalendermånad. referensperioden för skatteändamål 6. Medlemsstaterna skall rapportera sekretessbelagda uppgif- ter till kommissionen (Eurostat) så att de kan publiceras på basis av ursprunglig tvåställig KN-kod, om begärd sekretessgrad där- med säkerställs. KAPITEL 7 KVALITETSRAPPORT Artikel 26 1. Medlemsstaterna skall senast tio månader efter kalenderå- ret lämna en kvalitetsrapport till kommissionen (Eurostat) som skall innehålla all information den begär för att kunna bedöma de inlämnade uppgifternas kvalitet. Kvalitetsrapporten skall täcka följande kvalitetsaspekter på 2. statistiken: — Relevans med avseende på de statistiska begreppen. — Tillförlitlighet med avseende på skattningarna. — Punktlighet med avseende på resultatrapporteringen till kommissionen (Eurostat). — Lättillgänglighet och tydlighet med avseende på informa- tionsinnehållet. — Jämförbarhet. — Samanvändbarhet. — Fullständighet. Kvalitetsindikatorerna beskrivs i bilaga VI till denna för- 3. ordning. KAPITEL 8 SLUTBESTÄMMELSER Artikel 27 Förordning (EG) nr 1901/2000 och förordning (EEG) nr 3590/92 upphör att gälla från och med den 1 januari 2005. Artikel 28 7. Om månadsresultat som redan levererats till kommissio- nen (Eurostat) revideras, skall medlemsstaterna leverera de revi- derade uppgifterna senast en månad efter det att de reviderade uppgifterna blev tillgängliga. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2005. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 18 november 2004. På kommissionens vägnar Joaquín ALMUNIA Ledamot av kommissionen L 343/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 BILAGA I Förteckning över varor som skall utlämnas från den statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna som skall levereras till kommissionen (Eurostat) a) Lagliga betalningsmedel och värdepapper. b) Så kallat monetärt guld. c) Nödhjälp till katastrofområden. d) Varor som omfattas av diplomatisk, konsulär eller liknande immunitet. e) Varor som utförs eller införs tillfälligt, på följande villkor: 1. Ingen lönbearbetning planeras eller har skett. 2. Den tillfälliga användningen förväntas inte bli längre än 24 månader. 3. Den avsända eller mottagna varan behöver inte deklareras som en leverans eller ett förvärv för skatteändamål. f) Informationsmedier, t. ex. disketter, databand, filmer, ritningar, ljud- och videokassetter, cd-romskivor med datormjuk- vara som tagits fram på begäran av en enskild kund eller som inte ingår i en kommersiell transaktion, samt kompletteringar till tidigare leveranser, t. ex. uppdateringar, som inte faktureras varans mottagare. g) Följande artiklar på villkor att de inte är föremålet för en affärstransaktion: 1. Reklammaterial. 2. Varuprover. h) Varor för och efter reparation samt därtill kopplade reservdelar. Reparation innebär att varan återställs till den ursprungliga funktionen eller det ursprungliga tillståndet. Avsikten är endast att säkerställa varans funktionsförmåga, vilket kan betyda viss ombyggnad eller utbyggnad men inte påverkar varans grundläggande egenskaper. i) Varor som avsänts till nationella väpnade styrkor stationerade utanför det statistiska territoriet och varor som mottagits från en annan medlemsstat och förts ut från det statistiska territoriet av de nationella väpnade styrkorna, liksom varor som förvärvats eller lämnats på en medlemsstats statistiska territorium av en annan medlemsstats väpnade styrkor som är stationerade där. j) Bärraketer, vid avsändande och vid mottagande inför uppskjutning samt vid uppskjutningstillfället. k) Försäljning av nya transportmedel av momspliktiga fysiska eller juridiska personer till privatpersoner i andra med- lemsstater. 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/11 Förteckning över de undernummer i KN som avses i artikel 9. 1 BILAGA II 0105 11 11 0105 11 19 0105 11 91 0105 11 99 0105 12 00 0105 19 20 0105 19 90 ********* 0407 00 11 ********* 2202 10 00 2202 90 10 2202 90 91 2202 90 95 2202 90 99 ********* 2203 00 01 2203 00 09 2203 00 10 ********* 2204 10 11 2204 10 19 2204 10 91 2204 10 99 2204 21 10 2204 21 11 2204 21 12 2204 21 13 2204 21 17 2204 21 18 2204 21 19 2204 21 22 2204 21 23 2204 21 24 2204 21 26 2204 21 27 2204 21 28 2204 21 32 2204 21 34 2204 21 36 2204 21 37 2204 21 38 2204 21 42 2204 21 43 2204 21 44 2204 21 46 2204 21 47 2204 21 48 2204 21 62 2204 21 66 2204 21 67 2204 21 68 2204 21 69 2204 21 71 2204 21 74 2204 21 76 2204 21 77 2204 21 78 2204 21 79 2204 21 80 2204 21 81 2204 21 82 2204 21 83 2204 21 84 2204 21 85 2204 21 87 2204 21 88 2204 21 89 2204 21 91 2204 21 92 2204 21 94 2204 21 95 2204 21 96 2204 21 98 2204 21 99 2204 29 10 2204 29 11 2204 29 12 2204 29 13 2204 29 17 2204 29 18 2204 29 42 2204 29 43 2204 29 44 2204 29 46 2204 29 47 2204 29 48 2204 29 58 2204 29 62 2204 29 64 2204 29 65 2204 29 71 2204 29 72 2204 29 75 2204 29 77 2204 29 78 2204 29 82 2204 29 83 2204 29 84 2204 29 87 2204 29 88 2204 29 89 2204 29 91 2204 29 92 2204 29 94 2204 29 95 2204 29 96 2204 29 98 2204 29 99 ********* 2205 10 10 2205 10 90 2205 90 10 2205 90 90 ********* 2206 00 10 2206 00 31 2206 00 39 2206 00 51 2206 00 59 2206 00 81 ********* 2207 10 00 2207 20 00 ********* 2209 00 99 ********* 2716 00 00 ********* 3702 51 00 3702 53 00 3702 54 10 3702 54 90 ********* 5701 10 10 5701 10 90 L 343/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 5701 90 10 5701 90 90 ********* 5702 20 00 5702 31 10 5702 31 80 5702 32 10 5702 32 90 5702 39 00 5702 41 00 5702 42 00 5702 49 00 5702 51 00 5702 52 10 5702 52 90 5702 59 00 5702 91 00 5702 92 10 5702 92 90 5702 99 00 ********* 5703 10 00 5703 20 11 5703 20 19 5703 20 91 5703 20 99 5703 30 11 5703 30 19 5703 30 81 5703 30 89 5703 90 10 5703 90 90 ********* 5704 10 00 5704 90 00 ********* 5705 00 10 5705 00 30 5705 00 90 ********* 6101 10 10 6101 10 90 6101 20 10 6101 20 90 6101 30 10 6101 30 90 6101 90 10 6101 90 90 ********* 6102 10 10 6102 10 90 6102 20 10 6102 20 90 6102 30 10 6102 30 90 6102 90 10 6102 90 90 ********* 6103 11 00 6103 12 00 6103 19 00 6103 21 00 6103 22 00 6103 23 00 6103 29 00 6103 31 00 6103 32 00 6103 33 00 6103 39 00 6103 41 00 6103 42 00 6103 43 00 6103 49 00 ********* 6104 11 00 6104 12 00 6104 13 00 6104 19 00 6104 21 00 6104 22 00 6104 23 00 6104 29 00 6104 31 00 6104 32 00 6104 33 00 6104 39 00 6104 41 00 6104 42 00 6104 43 00 6104 44 00 6104 49 00 6104 51 00 6104 52 00 6104 53 00 6104 59 00 6104 61 00 6104 62 00 6104 63 00 6104 69 00 ********* 6105 10 00 6105 20 10 6105 20 90 6105 90 10 6105 90 90 ********* 6106 10 00 6106 20 00 6106 90 10 6106 90 30 6106 90 50 6106 90 90 ********* 6107 11 00 6107 12 00 6107 19 00 6107 21 00 6107 22 00 6107 29 00 6107 91 00 6107 92 00 6107 99 00 ********* 6108 11 00 6108 19 00 6108 21 00 6108 22 00 6108 29 00 6108 31 00 6108 32 00 6108 39 00 6108 91 00 6108 92 00 6108 99 00 ********* 6109 10 00 6109 90 10 6109 90 30 6109 90 90 ********* 6110 11 10 6110 11 30 6110 11 90 6110 12 10 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/13 6110 12 90 6110 19 10 6110 19 90 6110 20 10 6110 20 91 6110 20 99 6110 30 10 6110 30 91 6110 30 99 6110 90 10 6110 90 90 ********* 6112 11 00 6112 12 00 6112 19 00 6112 31 10 6112 31 90 6112 39 10 6112 39 90 6112 41 10 6112 41 90 6112 49 10 6112 49 90 ********* 6115 11 00 6115 12 00 6115 19 00 ********* 6210 20 00 6210 30 00 ********* 6211 11 00 6211 12 00 6211 20 00 6211 32 31 6211 32 41 6211 32 42 6211 33 31 6211 33 41 6211 33 42 6211 42 31 6211 42 41 6211 42 42 6211 43 31 6211 43 41 6211 43 42 ********* 6212 10 10 6212 10 90 6212 20 00 6212 30 00 ********* 6401 10 10 6401 10 90 6401 91 00 6401 92 10 6401 92 90 6401 99 00 ********* 6402 12 10 6402 12 90 6402 19 00 6402 20 00 6402 30 00 6402 91 00 6402 99 10 6402 99 31 6402 99 39 6402 99 50 6402 99 91 6402 99 93 6402 99 96 6402 99 98 ********* 6403 12 00 6403 19 00 6403 20 00 6403 30 00 6403 40 00 6403 51 11 6403 51 15 6403 51 19 6403 51 91 6403 51 95 6403 51 99 6403 59 11 6403 59 31 6403 59 35 6403 59 39 6403 59 50 6403 59 91 6403 59 95 6403 59 99 6403 91 11 6403 91 13 6403 91 16 6403 91 18 6403 91 91 6403 91 93 6403 91 96 6403 91 98 6403 99 11 6403 99 31 6403 99 33 6403 99 36 6403 99 38 6403 99 50 6403 99 91 6403 99 93 6403 99 96 6403 99 98 ********* 6404 11 00 6404 19 10 6404 19 90 6404 20 10 6404 20 90 ********* 6405 10 00 6405 20 10 6405 20 91 6405 20 99 6405 90 10 6405 90 90 ********* 7101 10 00 7101 21 00 7101 22 00 ********* 7103 91 00 7103 99 00 ********* 7104 10 00 7104 20 00 7104 90 00 ********* 7105 10 00 7105 90 00 ********* 7106 10 00 7106 91 10 7106 91 90 7106 92 20 7106 92 80 L 343/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 ********* 7108 11 00 7108 12 00 7108 13 10 7108 13 80 7108 20 00 ********* 7110 11 00 7110 19 10 7110 19 80 7110 21 00 7110 29 00 7110 31 00 7110 39 00 7110 41 00 7110 49 00 ********* 7116 10 00 7116 20 11 7116 20 19 7116 20 90 ********* 8504 10 10 8504 10 91 8504 10 99 8504 21 00 8504 22 10 8504 22 90 8504 23 00 8504 31 10 8504 31 31 8504 31 39 8504 31 90 8504 32 10 8504 32 30 8504 32 90 8504 33 10 8504 33 90 8504 34 00 8504 40 10 8504 40 20 8504 40 50 8504 40 93 8504 50 10 ********* 8518 21 90 8518 22 90 8518 29 20 8518 29 80 ********* 8539 10 10 8539 10 90 8539 21 30 8539 21 92 8539 21 98 8539 22 10 8539 29 30 8539 29 92 8539 29 98 8539 31 10 8539 31 90 8539 32 10 8539 32 50 8539 32 90 8539 39 00 8539 41 00 8539 49 10 8539 49 30 ********* 8540 11 11 8540 11 13 8540 11 15 8540 11 19 8540 11 91 8540 11 99 8540 12 00 8540 20 10 8540 20 80 8540 40 00 8540 50 00 8540 71 00 8540 72 00 8540 79 00 8540 81 00 8540 89 00 ********* 8542 21 01 8542 21 05 8542 21 11 8542 21 13 8542 21 15 8542 21 17 8542 21 20 8542 21 25 8542 21 31 8542 21 33 8542 21 35 8542 21 37 8542 21 39 8542 21 45 8542 21 50 8542 21 69 8542 21 71 8542 21 73 8542 21 81 8542 21 83 8542 21 85 8542 21 99 8542 29 10 8542 29 20 8542 29 90 ********* 8903 91 10 8903 91 92 8903 91 99 8903 92 10 8903 92 91 8903 92 99 8903 99 10 8903 99 91 8903 99 99 ********* 9001 30 00 9001 40 20 9001 40 41 9001 40 49 9001 40 80 9001 50 20 9001 50 41 9001 50 49 9001 50 80 ********* 9003 11 00 9003 19 10 9003 19 30 9003 19 90 ********* 9006 53 10 9006 53 90 ********* 9202 10 10 9202 10 90 9202 90 30 9202 90 80 ********* 9204 10 00 9204 20 00 ********* 9205 10 00 ********* 9207 90 10 ********* 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/15 BILAGA III Koder för transaktionstyp A B 1. Transaktioner som omfattar faktisk eller avsedd överlå- telse av äganderätten mot ersättning (ekonomisk eller annan) (utom de transaktioner som förtecknas under 2, 7 och 8) (a) (b) (c) 1. Fast köp eller försäljning (b) 2. Leverans för försäljning efter godkännande eller prov- ning, försäljning via konsignation eller genom förmed- ling via en kommissionär 3. Byteshandel (ersättning i natura) 4. Inköp av privatpersoner 5. Finansiell leasing (hyrköp) (c) 2. Varor som returneras och som initialt redovisats med kod 1 (d) samt gratis ersättningsleveranser (d) 1. Återlämnade varor 2. Ersättningsleveranser för återlämnade varor 3. Ersättningsleveranser för icke återlämnade varor (t. ex. enligt garanti) 3. Transaktioner (ej tillfälliga) som innebär överlåtelse av äganderätten utan ersättning (ekonomisk eller annan) 1. Varor som levereras enligt biståndsprogram som EU antingen genomför eller åtminstone delvis finansierar 2. Övriga offentliga biståndsleveranser 3. Övriga biståndsleveranser (från enskilda eller icke-stat- liga organisationer) 4. Övrigt 4. Varuleveranser för lönbearbetning (e) (utom dem som förtecknas under 7) 5. Varuleveranser efter lönbearbetning (e) (utom de som förtecknas under 7) 6. Särskilda transaktioner som kodas för nationella syf- ten (f) 7. Varuleveranser inom ramen för gemensamma försvars- projekt eller andra mellanstatliga produktionsprogram 8. Leveranser av byggnadsmaterial och utrustning till all- män bygg- och anläggningsverksamhet (g) 9. Övriga transaktioner (a) Här ingår de flesta avsända eller mottagna varor, dvs. transaktioner som innebär att — äganderätten övergår från en bosatt till en icke bosatt person, — betalning eller ersättning i natura utgår. Det bör noteras att även varor som skickas mellan associerade företag eller till/från centrala distributionslager avses, även om ingen omedelbar betalning utgår. (b) Inklusive reservdelar och andra utbyten mot betalning. (c) Inklusive finansiell leasing: Leasingkostnaden beräknas så att den täcker praktiskt taget hela varuvärdet. Risker och förmåner kopplade till äganderätten överförs på leasingtagaren. Vid kontraktstidens utgång blir leasingtagaren ägare till varan. (d) Retur- och ersättningsleveranser av varor som initialt redovisats under 3–9 i spalt A skall redovisas med den initiala koden. (e) Lönbearbetning omfattar ingrepp (ombyggnad, tillverkning, montering, utbyggnad, renovering m. m. ) som syftar till att åstadkomma en ny eller ordentligt förbättrad vara. Detta betyder inte nödvändigtvis att varan byter varuklass. Bearbetning på förädlarens egen bekostnad omfattas inte utan bör redovisas under 1 i spalt A. Varuleveranser för eller efter lönbearbetning skall redovisas som införsel eller utförsel. Men reparationer bör inte redovisas här. Reparation innebär att varan återställs till den ursprungliga funktionen eller det ursprungliga tillståndet. Avsikten är endast att säkerställa varans funktionsförmåga, vilket kan betyda viss ombyggnad eller utbyggnad men inte påverkar varans grundläggande egenskaper. Varuleveranser för eller efter reparationer skall utelämnas från den statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna som skall levereras till kommissionen (Eurostat) (se bilaga I punkt h). (f) Här kan t. ex. följande transaktioner redovisas: transaktioner som inte innebär någon överlåtelse av äganderätten, t. ex. reparation, hyra, lån, operationell leasing och annan tillfällig (högst två år) användning, utom lönbearbetning (leverans eller retur ). Transaktioner som redovisas med denna kod skall inte levereras till kommissionen (Eurostat). (g) Transaktioner redovisade under 8 i spalt A gäller endast varor som inte faktureras var för sig utan med en samlingsfaktura som omfattar det totala kontraktsvärdet. Annars skall transaktionerna redovisas under 1. L 343/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 BILAGA IV Koder för leveransvillkor Incoterm-kod Incoterm ICC/ECE Genève Betydelse Plats som skall anges, när det krävs EXW Fritt från säljarens fabrik/lager Fabrikens/lagrets plats FCA FAS FOB CFR CIF CPT CIP DAF DES Fritt fraktföraren Avtalad plats Fritt vid fartygets sida Avtalad lastningshamn Fritt ombord Avtalad lastningshamn Kostnader och frakt Avtalad bestämmelsehamn Kostnader, försäkring och frakt Avtalad bestämmelsehamn Fraktfritt till Avtalad bestämmelseplats Fraktfritt, inklusive försäkring, till Avtalad bestämmelseplats Levererat vid gränsen Avtalad leveransplats vid gränsen Levererat från fartyg Avtalad bestämmelsehamn DEQ Levererat på kaj Förtullat, avtalad hamn DDU Levererat oförtullat Avtalad plats i bestämmelselandet DDP XXX Levererat förtullat Avtalad plats i bestämmelselandet Andra leveransvillkor Enligt avtalsvillkoren Ytterligare information (när det krävs): 1. 2. Plats på den berörda medlemsstatens territorium. Plats i en annan medlemsstat. 3. Annat (plats utanför EU). 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/17 BILAGA V Koder för transportsätt Kod Benämning 1 2 3 4 5 7 8 9 Sjötransport Järnvägstransport Vägtransport Flygtransport Postförsändelse Fasta transportinstallationer Transport på inre vattenled Egen framdrivning L 343/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 19. 11. 2004 BILAGA VI Kvalitetsindikatorer Informationen om kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna lämnar skall baseras på en gemensam uppsättning kvalitetsindikatorer och de beskrivande metadata som behövs. 1. Relevans med avseende på de statistiska begreppen betyder att uppgifterna skall svara mot användarnas behov. 2. Tillförlitlighet är ett vitalt användarbehov. Tillförlitligheten kan bedömas med hjälp av följande indikatorer: a) Trösklar i) Medlemsstaterna skall rapportera gällande tröskelvärden. ii) För att man skall kunna kontrollera nivån på tröskelvärdena måste medlemsstaterna redovisa — täckningsgraden (%), uttryckt som värde, för handeln över undantagströskeln. iii) För att man skall kunna kontrollera verkan av tröskelvärdena måste medlemsstaterna redovisa — den justeringsmetod som används för att skatta handeln under tröskelvärdet, — den andel (%) av beräknad handel som ligger under tröskelvärdet. b) Svarsbortfall För att man skall kunna bedöma svarsbortfallet måste medlemsstaterna redovisa — den justeringsmetod som används för att skatta bortfallet, — den andel (%) av värdena som skattas på grund av bortfallet. c) Statistiskt värde För att man skall kunna bedöma verkan av att beräkna det statistiska värdet måste medlemsstaterna redovisa — den metod som används för att beräkna det statistiska värdet, — kvantifierad inverkan av beräkning av det statistiska värdet d) Revideringar För att man skall kunna bedöma verkan av revideringar måste medlemsstaterna redovisa — den revideringspolicy som tillämpas, — förändringen (%) i totalt handelsvärde mellan de första resultaten och de senaste tillgängliga resultaten. e) Sekretess För att man skall kunna bedöma hur den sekretessbelagda handeln påverkar resultaten måste medlemsstaterna redovisa — de sekretessregler som tillämpas, — andelen (%) sekretessbelagd handel uttryckt som värde, — antal produktkoder ur KN som påverkas av sekretess. f) Andra faktorer som påverkar tillförlitligheten Även andra indikatorer har betydelse för uppgifternas kvalitet. Därför måste medlemsstaterna inkludera följande i kvalitetsrapporten: — Beskrivning av kontrollmetoderna. — Genomsnittligt antal rader i uppgiftsdeklarationerna per månad. 19. 11. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 343/19 — Antal uppgiftslämnare. — Procentsatsen elektroniska uppgiftsdeklarationer. — Procentsatsen värden som deklareras elektroniskt. 3. Punktlighet skall bedömas av Eurostat genom beräkning av ett medeltal för tiden mellan referensmånadens utgång och dataleveransen till Eurostat enligt följande: — Genomsnittlig försening (+ X dagar) eller genomsnittligt förskott (– Y dagar) per år med överföringen av de aggregerade resultaten, räknat i kalenderdagar i förhållande till den lagstadgade sista inlämningsdagen. — Genomsnittlig försening (+ X dagar) eller genomsnittligt förskott (– Y dagar) per år med överföringen av de detaljerade resultaten, räknat i kalenderdagar i förhållande till den lagstadgade sista inlämningsdagen. 4. Lättillgänglighet för användarna innebär att statistiken får större värde om uppgifterna är lätt åtkomliga i användar- vänliga format. Tydlighet när det gäller de tillhandahållna uppgifterna hänger på användarstödet vid användning och tolkning av statistiken och på de kommentarer och resultatanalyser som erbjuds. Därför skall medlemsstaterna låta kvalitetsrapporten omfatta information om vilka media som används för att sprida statistiken över varuhandeln med tredje land och hänvisningar till ytterligare information som kan underlätta för statistikanvändarna (t. ex. metodbeskrivningar, uppgifter om tidigare eller liknande publikationer). 5. Jämförbarhet syftar till att mäta verkan av olikheter i tillämpningen av begreppen och definitionerna när den färdiga statistiken används till att jämföra olika geografiska områden, andra typer av områden eller referensperioder. Om medlemsstaterna använder olika begrepp och definitioner kan detta påverka jämförbarheten i utrikeshandels- statistiken (jämförbarhet i rummet). För att man skall kunna bedöma verkan måste medlemsstaterna redovisa spegelstudier och den efterföljande utredning som påkallas av väsentliga skillnader. Jämförbarhet över tiden är en annan viktig kvalitetsaspekt. Medlemsstaterna måste redovisa ändringar i definitioner, täckning eller metoder som kommer att påverka kontinuiteten. 6. Samanvändbarhet är ett mått på hur väl statistiksamlingar kan användas tillsammans. Förutom i statistiken över varuhandeln med tredje land kan information om extern handel hittas i nationalräkenskaperna, företagsstatistiken och betalningsbalansen. I detta sammanhang måste medlemsstaterna redovisa information om samanvändbarhet mellan utrikeshandelsstatisti- ken och statistik från andra källor. 7. Fullständighet är ett mått på hur väl den tillgängliga statistikens ämnesområden motsvarar behoven hos dem som använder EU:s statistiksystem

Sag C-402/12 P: Appel iværksat den 24. august 2012 af Europa-Parlamentet til prøvelse af dom afsagt af Retten (Syvende Afdeling) den 14. juni 2012 i sag T-396/09, Vereniging Milieudefensie og Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht mod Kommissionen

2012-08-24

http://publications.europa.eu/resource/cellar/eb85021d-5bef-11e2-9294-01aa75ed71a1

dan

C_2013009DA. 01002601. xml 12. 1. 2013    DA Den Europæiske Unions Tidende C 9/26 Appel iværksat den 24. august 2012 af Europa-Parlamentet til prøvelse af dom afsagt af Retten (Syvende Afdeling) den 14. juni 2012 i sag T-396/09, Vereniging Milieudefensie og Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht mod Kommissionen (Sag C-402/12 P) 2013/C 9/43 Processprog: nederlandsk Parter Appellant: Europa-Parlamentet (ved L. Visaggio og G. Corstens, som befuldmægtigede) De andre parter i appelsagen: Vereniging Milieudefensie, Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht, Europa-Kommissionen, Kongeriget Nederlandene og Rådet for Den Europæiske Union Appellanten har nedlagt følgende påstande — Dom afsagt af Retten (Syvende Afdeling) den 14. juni 2012 i sag T-396/09 ophæves. — Domstolen træffer endelig afgørelse i sagen og Kommissionen frifindes for den af sagsøgerne i første instans nedlagte påstand. — Sagsøgerne i første instans tilpligtes at betale omkostningerne forbundet med den foreliggende appel. Anbringender og væsentligste argumenter Efter Parlamentets opfattelse begik Retten en retlig fejl, idet den fastslog, at den kunne efterprøve gyldigheden af forordning (EF) nr. 1367/2006 (1) i forhold til Århus-konventionens (2) artikel 9, stk. 3, selv om denne bestemmelse ikke har direkte virkning. Denne antagelse fra Rettens side beror på en grundlæggende fejlagtig udlægning af såvel fast retspraksis vedrørende borgernes mulighed for at påberåbe sig bestemmelser i en international konvention med det formål at rejse tvivl om gyldigheden af en aktion fra Den Europæiske Unions side, som arten og omfanget af de internationale forpligtelser, som foreligger i nærværende sag. Retten anvendte nærmere bestemt den retspraksis, der følger af Fediol-dommen (3) og Nakajima-dommen (4), men var ikke opmærksom på, at denne retspraksis, som i øvrigt indtil nu har været begrænset til ganske få retssager, kun undtagelsesvis og under ganske særlige betingelser kan finde anvendelse. Retten ulejligede sig i den appellerede dom for det første ikke med at efterprøve, om disse betingelser i nærværende sag rent faktisk var opfyldt og tog for det andet ikke hensyn til den undtagelseskarakter, som nævnte retspraksis har. (1)  Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) nr. 1367/2006 af 6. 9. 2006 om anvendelse af Århus-konventionens bestemmelser om adgang til oplysninger, offentlig deltagelse i beslutningsprocesser samt adgang til klage og domstolsprøvelse på miljøområdet på Fællesskabets institutioner og organer (EUT L 264, s. 13). (2)  Århus-konventionen af 25. 6. 1998 om adgang til oplysninger, offentlig deltagelse i beslutningsprocesser samt adgang til klager på miljøområdet, godkendt ved Rådets afgørelse 2005/370/EF af 17. 2. 2005 (EUT L 124, s. 1). (3)  Domstolens dom af 22. 6. 1989, sag 70/87, Fediol mod Kommissionen, Sml. 1989, s. 1789. (4)  Domstolens dom af 7. 6. 1991, sag C-69/89, Nakajima mod Rådet, Sml. 1991 I, s. 2069

2008/713/EF: Rådets beslutning af 24. juli 2008 om et uforholdsmæssigt stort underskud i Det Forenede Kongerige

2008-07-08

http://publications.europa.eu/resource/cellar/d3a2d199-e14f-4cf0-9ad7-54f112fc3791

dan

5. 9. 2008 DA Den Europæiske Unions Tidende L 238/5 (Retsakter vedtaget i henhold til traktaterne om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab/Euratom, hvis offentliggørelse ikke er obligatorisk) II AFGØRELSER OG BESLUTNINGER RÅDET RÅDETS BESLUTNING af 24. juli 2008 om et uforholdsmæssigt stort underskud i Det Forenede Kongerige (2008/713/EF) RÅDET FOR DEN EUROPÆISKE UNION HAR — (4) under henvisning til traktaten om oprettelse af Det Europæiske Fællesskab, særlig artikel 104, stk. 6, under henvisning til henstilling fra Kommissionen, under henvisning til bemærkningerne fra Det Forenede Konge­ rige, og ud fra følgende betragtninger: (1) (2) (3) I traktatens artikel 104 er der fastsat en procedure i forbindelse med uforholdsmæssigt store underskud for at sikre, at medlemsstaterne undgår uforholdsmæssigt store offentlige underskud, og at de korrigerer sådanne underskud, når de opstår. I henhold til punkt 5 i protokollen om visse bestem­ melser vedrørende Det Forenede Kongerige Storbritan­ nien og Nordirland finder forpligtelsen efter traktatens artikel 104, stk. 1, til at undgå uforholdsmæssigt store underskud ikke anvendelse på Det Forenede Kongerige, medmindre det går over til tredje fase af Den Økono­ miske og Monetære Union. I anden fase af Den Økono­ miske og Monetære Union skal Det Forenede Kongerige i henhold til traktatens artikel 116, stk. 4, »bestræbe sig på at undgå uforholdsmæssigt store underskud«. Stabilitets- og vækstpagten er baseret på målsætningen om sunde offentlige finanser til at styrke forudsætningerne for prisstabilitet og for en stærk og vedblivende vækst, som fører til øget beskæfti­ gelse. som et middel Proceduren i forbindelse med uforholdsmæssigt store underskud efter traktatens artikel 104, der er uddybet i Rådets forordning (EF) nr. 1467/97 om fremskyndelse og afklaring af gennemførelsen af proceduren i forbindelse med uforholdsmæssigt store underskud (1), der indgår i stabilitets- og vækstpagten, indeholder bestemmelse om en beslutning om et uforholdsmæssigt stort underskud. Protokollen om proceduren i forbindelse med uforholds­ mæssigt store underskud, der er knyttet som bilag til traktaten, om gennemførelsen af proceduren i forbindelse med ufor­ holdsmæssigt store underskud. Rådets forordning (EF) nr. 3605/93 (2) indeholder detaljerede regler og definiti­ oner med henblik på gennemførelsen af bestemmelserne i denne protokol. bestemmelser indeholder yderligere (5) (6) I henhold til traktatens artikel 104, stk. 5, skal Kommis­ sionen afgive en udtalelse til Rådet, hvis den finder, at der er eller kan opstå et uforholdsmæssigt stort underskud i en medlemsstat. Med henvisning til sin egen rapport udarbejdet i henhold til traktatens artikel 104, stk. 3, og Det Økonomiske og Finansielle Udvalgs udtalelse i henhold til artikel 104, stk. 4, har Kommissionen konkluderet, at der foreligger et uforholdsmæssigt stort underskud i Det Forenede Kongerige. Kommissionen afgav derfor en sådan udtalelse til Rådet vedrørende Det Forenede Kongerige den 2. juli 2008. I henhold til traktatens artikel 104, stk. 6, skal Rådet tage som den pågældende hensyn til de bemærkninger, medlemsstat måtte ønske at fremsætte, inden det efter en generel vurdering fastslår, om der foreligger et ufor­ holdsmæssigt stort underskud. For Det Forenede Konge­ rige fører den generelle vurdering til følgende konklusio­ ner. (1) EFT L 209 af 2. 8. 1997, s. 6. (2) EFT L 332 af 31. 12. 1993, s. 7. L 238/6 DA Den Europæiske Unions Tidende 5. 9. 2008 (7) (8) slutningen af Det Forenede Kongerige gjorde sig i 1990’erne store anstrengelser for at konsolidere de offentlige finanser. Derefter besluttede regeringen af følge en mindre stram finanspolitisk linje, hovedsagelig som følge af en eksplicit politisk målsætning om at øge udgifterne til offentlige tjenester. Dette resulterede i, at den offentlige saldo bevægede sig fra et overskud i slut­ ningen af 1990’erne til et underskud på 3,2 % af BNP i 2003/04 og 3,5 % af BNP i 2004/05. Med et output gap, der forblev positivt i hele denne periode, svarede dette til en forværring af den strukturelle saldo på 4¾ procent­ point af BNP (1) mellem 1999/2000 og 2004/05. Den 21. september 2005 indledte Kommissionen proceduren i forbindelse med uforholdsmæssigt store underskud over for Det Forenede Kongerige med udarbejdelsen af en rapport stk. 3, og den 24. januar 2006 fastslog Rådet, at der forelå et uforholds­ mæssigt stort underskud i Det Forenede Kongerige. Budgetstillingen blev forbedret i 2005/06 og 2006/07, og i sidstnævnte år faldt det samlede underskud til 2,6 % af BNP. Med henvisning til underskuddet i 2006/07 og de økonomiske prognoser fra foråret 2007 vedtog Kommissionen den 12. september 2007 en henstilling med henblik på Rådets beslutning om ophævelse af forbindelse med uforholdsmæssigt store proceduren i underskud over Forenede Kongerige. Den 9. oktober 2007 besluttede Økofin-Rådet i overensstem­ melse med traktatens artikel 104, stk. 12, at ophæve forbindelse med uforholdsmæssigt store proceduren i underskud. i henhold til artikel 104, for Det i Kommissionens Ifølge de oplysninger, som de britiske myndigheder indsendte i marts 2008 som led i proceduren i forbin­ delse med uforholdsmæssigt store underskud, forventedes det offentlige underskud i 2008/09 at ville andrage 3,2 % af BNP og således overskride referenceværdien på 3 % af BNP. Denne underskudskvote var identisk med kvoten i fra marts 2008, der Det Forenede Kongeriges budget også indeholdt budgetplaner, ifølge hvilke det offentlige underskud vil udgøre 2,8 % af BNP i 2009/10. Tallet for underskuddet i det sidste af disse to år er lavere end det tilsvarende tal forårsprognoser, der lyder på 3,3 % af BNP, hovedsagelig som følge af forskelle i den forventede BNP-vækst i 2009/10. Ifølge en politisk erklæring, som blev fremsat efter offentliggø­ relsen af budgettet i marts, nemlig den 13. maj, vil den i 2008/2009, personlige indkomstskat blive sænket hvilket vil koste 2,7 mia. GBP. Lægges dette tal sammen med Kommissionens økonomiske forårsprog­ noser 2008, vil underskuddet andrage 3,5 % af BNP. Selv om det i 2008/09 forventede underskud som indbe­ rettet i marts 2008 ligger over traktatens referenceværdi på 3 % af BNP, ligger det tæt på denne værdi. Overskri­ delsen af referenceværdien på 3 % af BNP er ikke af exceptionel karakter. Den skyldes hverken usædvanlige prognoser økonomiske som de britiske myndigheder ikke er begivenheder, herre over, eller et alvorligt økonomisk tilbageslag. Ifølge Kommissionens fra foråret 2008 forventes væksten i Det Forenede Kongerige at aftage til under det potentielle niveau i 2008 og 2009. Ikke desto mindre forventes den årlige BNP-vækst at nå op på 1,7 % i 2008 og 1,6 % i 2009. Overskridelsen af referenceværdien på 3 % af BNP betragtes heller ikke som værende af midlertidig karakter, idet underskudskvoten ifølge Kommissionens prognose, der tager udgangspunkt i en situation med uændret politik, fortsat vil ligge over 3 % i 2009/10 (nemlig på 3,3 %). Dette peger i retning af, at traktatens underskudskriterium ikke er opfyldt. (9) (10) Den offentlige gældskvote ligger fortsat et godt stykke under referenceværdien på 60 % (ifølge de tal, der blev indberettet i marts måned som led i proceduren i forbin­ delse med uforholdsmæssigt store underskud, udgjorde den offentlige gæld 43 % af BNP (2) finansåret 2007/08), men der er tegn på, at gælden vil vokse frem til 2009/10. I Kommissionens efterårsprognoser er gældskvoten fremskrevet til omkring 47½ % af BNP i 2009/10. i i I henhold til artikel 2, stk. 4, forordning (EF) nr. 1467/97 kan der kun tages hensyn til »andre relevante forhold« i Rådets beslutning om et uforholdsmæssigt stort underskud i henhold til artikel 104, stk. 6, hvis den dobbelte betingelse, nemlig at underskuddet forbliver tæt på referenceværdien, og at overskridelsen af referen­ ceværdien er midlertidig, er fuldstændig opfyldt. Denne dobbelte betingelse er ikke opfyldt. Derfor tages der ikke hensyn til andre relevante forhold i de etaper, der fører frem til denne beslutning — VEDTAGET FØLGENDE BESLUTNING: Artikel 1 Det fastslås efter en generel vurdering, at der foreligger et ufor­ holdsmæssigt stort underskud i Det Forenede Kongerige. Artikel 2 Denne beslutning er rettet til Det Forenede Kongerige Storbri­ tannien og Nordirland. Udfærdiget i Bruxelles, den 24. juli 2008. På Rådets vegne B. HORTEFEUX Formand (1) Anslået af Kommissionen under anvendelse af den fælles metodologi (2) Beregnet ved hjælp af det FISIM-korrigerede BNP (FISIM = Financial til beregning af output gap. Intermediation Services Indirectly Measured)

SKRIFTLIG FORESPØRGSEL nr. 3966/96 af Antonio TAJANI til Kommissionen. Anlæg af en højhastighedsjernbane i nogle kvarterer i Rom og kommuner i provinsen Frosinone

1996-12-13

http://publications.europa.eu/resource/cellar/4c943283-b2ce-43a5-b64f-e80113c4df91

dan

SKRIFTLIG FRÅGA E-2180/03 från Samuli Pohjamo (ELDR)och Mikko Pesälä (ELDR) till kommissionen. Rovdjursskador inom renskötselområdet i Finland.

2003-06-30

http://publications.europa.eu/resource/cellar/0289db21-9424-4b3b-aed3-c019b941b3de

swe

C 78 E/84 Europeiska unionens officiella tidning SV 27. 3. 2004 (2004/C 78 E/0083) SKRIFTLIG FRÅGA E-2180/03 från Samuli Pohjamo (ELDR) och Mikko Pesälä (ELDR) till kommissionen (30 juni 2003) Ämne: Rovdjursskador inom renskötselområdet i Finland Renskötseln har långa traditioner i Finland. Renskötseln och rennäringen kan inte direkt jämföras med jordbruk. Renarna betar fritt i naturen på vida vildmarksområden. Rovdjursstammen har ökat på ett oroväckande sätt till följd av bevarandekravet i EU:s miljödirektiv (92/43/ EEG (1)). Rovdjuren söker lätt att hitta föda, med andra ord till renskötselområden. I synnerhet renskötarna i de samebyar som gränsar till Ryssland har under de senaste åren förlorat stora mängder renar. Fram till den 31 maj i år hade rovdjuren bevisligen redan dödat 160 renar enbart i Suomussalmi. I Halla sameby gjorde vargarna att antalet slaktrenar sjönk med en tredjedel jämfört med det normala. sig till områden, där det är Det är viktigt att komma ihåg att många kadaver efter renar som dödats av rovdjur inte hittas i de stora vildmarkerna. Det är renskötarna som bär ansvaret för att söka efter kadavren, och det är också de som får stå för kostnaderna. Att skydda renarna för rovdjuren kräver stora resurser som stjäl tid från den egentliga renskötseln och underminerar rennäringens lönsamhet. Också den ökade björnstammen har lett till att flera renkalvar dödats. Till en del beror detta på att vårjakten avskaffats. Renskötarna hänvisar till artikel 16. 1, och i synnerhet artikel 16. 1 b i miljödirektiv. Renarna är deras egendom, och rovdjuren förorsakar specifika och omfattande skador. Den stora rovdjursstammen hotar att sätta stopp för EU:s enda ursprungsfolks, samernas, traditionella näring. Rovdjuren förorsakar de flesta skadorna inom renskötselområdet, och rovdjursstammen borde därför minskas inom området. Godkänner EU och kommissionen att de allt rennäringen på ett glesbefolkat område där utkomstmöjligheterna är små? större rovdjursstammarna förstör den traditionella Kan de nationella myndigheterna ge flexiblare och snabbare tillstånd för att hålla rovdjursstammarna i styr på renskötselområdena så att rennäringens verksamhetsmöjligheter bibehålls? (1) EGT L 206, 22. 7. 1992, s. 7. Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar (30 juli 2003) Ett flertal arter av större rovdjur, såsom varg, brunbjörn och lo, är skyddade genom rådets direktiv 92/43/ EEG av den 21 maj 1992 (om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) (1), där de är upptagna i bilaga 4 a. Dessa arter omfattas därför av stränga skyddsbestämmelser som bl. a. förbjuder avsiktligt dödande. Enligt artikel 16. 1 får dock undantag beviljas för att undvika allvarlig skada på egendom. Undantaget innebär att de skadevållande djuren får dödas eller på annat sätt avlägsnas. Enligt officiella uppgifter från de finländska myndigheterna är björn- och lostammarna stabila och inte under tillväxt. Vårjakten på björn stoppades långt innan Finland anslöt sig till EU. Skälen till detta var av rent inhemsk karaktär: det gick allmänt sett inte att försvara fortsatt jakten med tanke på björnstammen, och ett stort antal honor med ungar sköts under vårjakten. Jämfört med andra ställen i östra Finland är vargtätheten i renskötselområdet mycket lägre eftersom vargen åtnjuter sämre skydd där. Det finns inget belägg för påståendet att stammarna av större rovdjur är stadigt ökande i renskötselområdet. 27. 3. 2004 SV Europeiska unionens officiella tidning C 78 E/85 Vargstammarna i renskötselområdet i Finland är undantagna från bilaga 4 a i ovannämnda direktiv, men de är upptagna i bilaga 5. Det innebär att man får vidta förvaltningsåtgärder för att begränsa stammarna, men det är förbjudet att använda urskillningslösa fångst- eller avlivningsmetoder som skulle medföra att stammar utplånas lokalt eller utsätts för allvarliga störningar (2). Det är de nationella myndigheterna som skall vidta erforderliga åtgärder med hänsyn tagen till ovannämnda omständigheter. Kommissionens uppgift är (cid:1) i enlighet med artikel 211 i EG-fördraget (cid:1) att se till att Finlands skydd av de nämnda arterna uppfyller kraven i ovannämnda direktiv. (1) EGT L 206, 22. 7. 1992. (2) Artikel 15 i rådets direktiv 92/43/EEG. (2004/C 78 E/0084) SKRIFTLIG FRÅGA E-2186/03 från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen (30 juni 2003) Ämne: Konsumenter vid gränsöverskridande handel behöver bättre skydd mot skadliga och vårdslösa tillvägagångssätt 1. Känner kommissionen till undersökningsdata från det europeiska konsumentcentret av vilka att döma det förefaller som om gränsöverskridande handel på Internet alltför ofta leder till att varor som beställts inte levereras (34 procent), att konsumenten krävs på betalning för varor som inte levererats (8 procent), att mottagaren inte får några pengar tillbaka för varor som han returnerat (33 procent) och att expeditionskostnaderna för returnerade varor inte betalas tillbaka? Instämmer kommissionen mot bakgrund av dessa uppgifter med centrumets slutsats om att 2. konsumentens ställning i detta avseende måste anses som ytterst otillfredsställande? 3. Håller kommissionen med mig om att det behövs ytterligare skydd? Om så är fallet: hur anser sig kommissionen kunna få till stånd regler som skyddar konsumenten mot att medvetet utnyttjas av företag inom den gränsöverskridande e-handeln på ett sätt som blir till skada för honom och som konsumenten har svårt att spåra upphovsmännen till och som verkar ha som huvudsyfte att kassera in pengar från varor som aldrig levereras? Vilka initiativ tar kommissionen på denna punkt? Hur sköts kontrollen av företag inom e-handeln och framför allt den kontroll som avser att förhindra 4. skadevållande missbruk? 5. Anser kommissionen det vore möjligt att förbjuda företagen att ta emot betalning innan varorna levererats och/eller eventuellt returnerats? På vilket sätt kan det i tillräcklig mån övervakas att ett sådant förbud efterlevs? 6. Måste det kanske erkännas att (cid:1) så länge något definitivt skydd mot missbruk inte kan erbjudas (cid:1) att konsumenterna bör allvarligt avrådas från att köpa på Internet eller att rentav handeln på Internet måste stoppas, till dess att kompletterande säkerhetskrav som omöjliggör missbruk har uppfyllts? Svar från David Byrne på kommissionens vägnar (13 augusti 2003) Kommissionen är i högsta grad medveten om undersökningen och resultaten, eftersom den har stött europeiska konsumentcentrets initiativ och dessutom stödjer deras ambition att gå vidare med sitt arbete på området. Kommissionen har noterat slutsatserna i rapporten. Även om man tar hänsyn till att resultaten grundar sig på ett tolkas annorlunda än att näthandelsmarknaden i EU inte fungerar som den borde. testtransaktioner, kan rapporten knappast förhållandevis litet urval

WRITTEN QUESTION No. 2892/97 by Glyn FORD to the Commission. Harmonization of vitamin and health supplements

1997-09-17

http://publications.europa.eu/resource/cellar/37da676d-fb52-4510-857a-173b200d22ae

swe

16. 4. 98 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 117/95 Europeiska unionen tog upp Mohammed Yusefis fall med de iranska myndigheterna inom ramen fo¤r den kritiska dialog mellan EU och Iran, som fram till i april 1997 var det forum da¤r bl. a. fr(cid:229)gor som ro¤rde de ma¤nskliga ra¤ttigheterna togs upp med Iran. Unionen och dess medlemsstater spelar dessutom en aktiv roll i arbetet i FN:s kommission fo¤r de ma¤nskliga ra¤ttigheterna och Tredje kommitte·n vid FN:s generalsekretariat, vilka a¤r de viktigaste forum da¤r situationen fo¤r de ma¤nskliga ra¤ttigheterna i Iran behandlas. (98/C 117/121) SKRIFTLIG FR¯GA E-2892/97 fr(cid:229)n Glyn Ford (PSE) till kommissionen (17 september 1997) A¤mne: Harmonisering av vitamin- och ha¤lsotillsataser Ka¤nner kommissionen till att planer p(cid:229) en harmonisering av vitamin- och ha¤lsotillsataser kan komma att leda till att tillsatserna f(cid:229)r ett begra¤nsat vitamininneh(cid:229)ll? Kan kommissionen h(cid:229)lla med om att ho¤ga vitaminhalter i vissa fall har visat sig vara ett mycket effektivt medel fo¤r att fo¤rba¤ttra patienters ha¤lsa? Svar fr(cid:229)n Martin Bangemann p(cid:229) kommissionens va¤gnar (15 oktober 1997) Kommissionen har fo¤rberett och offentliggjort ett diskussionsunderlag om kosttillskott och tillsatsen av vitaminer och mineraler till matvaror, vilket har skickats till parlamentsledamoten och till parlamentets kansli. I underlaget togs upp ett antal fr(cid:229)gor och anho¤lls om kommentarer fram till den 30 september 1997. Kommissionen kommer att noggrant utva¤rdera dessa kommentarer innan den vidtar (cid:229)tga¤rder fo¤r tillna¤rmning. Kommissionen kan a¤nnu inte fo¤rutse resultaten av en s(cid:229)dan eventuell tillna¤rmning av vitamininneh(cid:229)ll. Kommissionen kommer att beakta bevis bestyrkta av allma¤nt godtagbara vetenskapliga uppgifter om olika vitamindosers fo¤rdelar fo¤r konsumenters ha¤lsa. (98/C 117/122) SKRIFTLIG FR¯GA E-2898/97 fr(cid:229)n Bartho Pronk (PPE) till kommissionen (17 september 1997) A¤mne: V(cid:229)rdkostnadsfo¤rsa¤kring vid sjukdom i Europeiska unionen Individuellt fo¤rsa¤krade i Nederla¤nderna har ifall de flyttar inom Europeiska unionen inte ra¤tt till att f(cid:229) en E 111-blankett fo¤r akut medicinsk v(cid:229)rd i en annan EU-medlemsstat p(cid:229) basis av bilaga 6 i fo¤rordning 1408/71 (1) (om tilla¤mpningen av systemen fo¤r social trygghet na¤r ansta¤llda, egenfo¤retagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen). 1. Sta¤mmer det att det i Sverige, som har en nationell sjukfo¤rsa¤kring, alltid fr(cid:229)gas efter en E 111-blankett i samband med medicinsk v(cid:229)rd av EU-medborgare, oavsett om dessa a¤r individuellt fo¤rsa¤krade i sina medlemsstater eller omfattas av dessas nationella sjukv(cid:229)rdssystem? I vilka andra EU-medlemsstater med ett nationellt system fo¤r sjukv(cid:229)rdskostnader och sjukfo¤rsa¤kring fr(cid:229)gas 2. det efter en E 111-blankett i samband med medicinsk v(cid:229)rd?

Kommissionens forordning (EU) nr. 729/2011 af 20. juli 2011 om forbud mod fiskeri efter brosme i EU-farvande og internationale farvande i V, VI og VII fra fartøjer, der fører spansk flag

2011-07-20

http://publications.europa.eu/resource/cellar/cf7a0c41-57f4-428d-a06a-70adf149ee0d

dan

L_2011195DA. 01002401. xml 27. 7. 2011    DA Den Europæiske Unions Tidende L 195/24 KOMMISSIONENS FORORDNING (EU) Nr. 729/2011 af 20. juli 2011 om forbud mod fiskeri efter brosme i EU-farvande og internationale farvande i V, VI og VII fra fartøjer, der fører spansk flag EUROPA-KOMMISSIONEN HAR — under henvisning til traktaten om Den Europæiske Unions funktionsmåde, under henvisning til Rådets forordning (EF) nr. 1224/2009 af 20. november 2009 om oprettelse af en EF-kontrolordning med henblik på at sikre overholdelse af reglerne i den fælles fiskeripolitik (1), særlig artikel 36, stk. 2, og ud fra følgende betragtninger: (1) Ved Rådets forordning (EU) nr. 57/2011 af 18. januar 2011 om fastsættelse for 2011 af fiskerimuligheder for visse fiskebestande og grupper af fiskebestande gældende for EU-farvande og for EU-fartøjer i visse andre farvande (2) er der fastsat kvoter for 2011. (2) Ifølge de oplysninger Kommissionen har modtaget, har fiskeriet efter den bestand, der er omhandlet i bilaget til denne forordning, fra fartøjer, der fører den i samme bilag omhandlede medlemsstats flag eller er registreret i den pågældende medlemsstat, nået et sådant omfang, at den tildelte kvote for 2011 er opbrugt. (3) Derfor bør fiskeri efter den pågældende bestand forbydes — VEDTAGET DENNE FORORDNING: Artikel 1 Opbrugt kvote Den fiskekvote, som for 2011 tildeltes den medlemsstat, der er omhandlet i bilaget til denne forordning, for den bestand, der er omhandlet i samme bilag, anses for at være opbrugt fra den dato, der er fastsat i det pågældende bilag. Artikel 2 Forbud Fiskeri efter den bestand, der er omhandlet i bilaget til denne forordning, fra fartøjer, der fører den i samme bilag omhandlede medlemsstats flag eller er registreret i denne medlemsstat, er forbudt fra den dato, der er fastsat i det pågældende bilag. Det er navnlig forbudt at opbevare om bord, omlade og lande fisk af denne bestand fanget af de pågældende fartøjer efter den pågældende dato. Artikel 3 Ikrafttræden Denne forordning træder i kraft dagen efter offentliggørelsen i Den Europæiske Unions Tidende. Denne forordning er bindende i alle enkeltheder og gælder umiddelbart i hver medlemsstat. Udfærdiget i Bruxelles, den 20. juli 2011. På Kommissionens vegne For formanden Lowri EVANS Generaldirektør for maritime anliggender og fiskeri (1)  EUT L 343 af 22. 12. 2009, s. 1. (2)  EUT L 24 af 27. 1. 2011, s. 1. BILAG Nr. 15/T&Q Medlemsstat Spanien Bestand USK/567EI Art Brosme (Brosme brosme) Område EU-farvande og internationale farvande i V, VI og VII Dato 7. april 2011