Datasets:

folkopinion
/

government-interpellation-qa-swedish

Dataset card Viewer Files Files and versions Community

Split (1)

train · 3.82k rows

question stringlengths 33 329	answer stringlengths 0 5.92k
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?	Det är inte bara polisregion Nord som har kritiserat detta. Jag läste nu på morgonen att även Värmland och Kronobergsområdet ser detta. De har skickat iväg poliser, och när de kommer tillbaka till sitt område är övertidskontot redan sprängt. Det är klart att det inte är långsiktigt hållbart att vi utarmar de lokala resurserna på det sättet. Det riskerar också att vara ett hinder om det skulle hända någonting ytterligare, då man skulle behöva göra nya omfördelningar utifrån ett nytt läge. Här behöver Polismyndigheten och särskilt regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer ha en beredskap. Vad gör man om detta händer, om man har tagit den resursen och utarmat den? Om man behöver sätta in nya resurser någon annanstans behöver man ha en beredskap för det.Jag håller med om att det i grund och botten handlar om att fler ska vilja bli poliser och vilja utbilda sig till poliser. Här är det ett gemensamt uppdrag att lyfta fram yrket och möjligheterna inom det. Men här och nu bör justitieministern tala om för kammaren, för dem som lyssnar på detta och för polisen hur länge en sådan här nationell insats får pågå utan att regeringen reagerar och tydligt säger: Nej, nu behöver detta bromsas. Nu behöver vi faktiskt ta en paus och se om vi gör rätt saker. Här är regeringen ansvarig.
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?	Det är inte bara polisregion Nord som har kritiserat detta. Jag läste nu på morgonen att även Värmland och Kronobergsområdet ser detta. De har skickat iväg poliser, och när de kommer tillbaka till sitt område är övertidskontot redan sprängt. Det är klart att det inte är långsiktigt hållbart att vi utarmar de lokala resurserna på det sättet. Det riskerar också att vara ett hinder om det skulle hända någonting ytterligare, då man skulle behöva göra nya omfördelningar utifrån ett nytt läge. Här behöver Polismyndigheten och särskilt regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer ha en beredskap. Vad gör man om detta händer, om man har tagit den resursen och utarmat den? Om man behöver sätta in nya resurser någon annanstans behöver man ha en beredskap för det.Jag håller med om att det i grund och botten handlar om att fler ska vilja bli poliser och vilja utbilda sig till poliser. Här är det ett gemensamt uppdrag att lyfta fram yrket och möjligheterna inom det. Men här och nu bör justitieministern tala om för kammaren, för dem som lyssnar på detta och för polisen hur länge en sådan här nationell insats får pågå utan att regeringen reagerar och tydligt säger: Nej, nu behöver detta bromsas. Nu behöver vi faktiskt ta en paus och se om vi gör rätt saker. Här är regeringen ansvarig.
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?	Låt mig ta slutet först. När det gäller Riksrevisionens granskning av polisens användning av särskilda händelser har jag tagit hand om det så här: Jag har i dag på morgonen, i myndighetsdialogen med Polismyndigheten, suttit med rikspolischefen och tagit upp denna rapport. Och vi har diskuterat vad i Riksrevisionens granskning som det finns anledning att ta fasta på.Detta är i grund och botten en fråga för Polismyndigheten, för det är verktyg som de disponerar över. Men mina egna slutsatser i denna del handlar bland annat om värdet av att kunna mobilisera resurser på ett flexibelt sätt för att kunna möta problem i Sverige som land. Det vill vi inte äventyra. Samtidigt framkommer det saker i Riksrevisionens rapport som exempelvis handlar om tydligheten i fråga om varför en särskild händelse har initierats, om tidsomfattningen för händelsen och - det är inte minst viktigt - hur detta följs upp och utvärderas. Där finns det en utvecklingspotential, om jag uttrycker mig på det sättet.Min bild är, inte minst efter morgonens samtal, att Polismyndigheten befinner sig på samma plats i den delen. Där vill jag bekräfta Isak Froms omsorg om den frågeställningen. Den är viktig, och jag uppfattar också att polisen har tagit detta till sig.Sedan gäller det den fråga som är sammankopplad med denna fråga. Det handlar om de långsiktiga förutsättningarna för polistillväxt i norra Sverige, inte minst i ljuset av alla de investeringar som Isak From nämner. Det är klart att det bara kan vara ett svar på den frågan. Det måste ske en polistillväxt ute i landet, om vi nu talar om Norrlandslänen, som är bestående och som också skapar en marginal så att man både kan ta hand om en växande problembild när det gäller brottsligheten lokalt och kan stötta andra delar av landet när det behövs.Det är väl Brå som har kommit med motsvarande revision under första kvartalet som handlar just om hur tillväxten är i ljuset av målet när det gäller polisanställda, som Isak From tog upp. Brå säger att den tillväxten hittills primärt inte har skett ute i lokalpolisområdena, utan den har skett högre upp i organisationen. Den utvecklingen måste naturligtvis brytas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gör då regeringen för att åstadkomma detta? Till att börja med är denna regering garanten för att polisen kommer att få de ekonomiska tillskott som polisen har bedömt att man behöver för att kunna ha en uthållig tillväxt under kommande år. I detta ligger inte minst satsning på villkor som gör polisyrket än mer attraktivt. Det handlar inte minst om lönerna. Vi är också beredda att titta på andra frågor, exempelvis olika modeller för att delvis eller helt finansiera polisutbildningen för att öka konkurrenskraften i polisyrket jämfört med andra yrken.Vi har också gett polisen ett särskilt uppdrag att redovisa vad som krävs för att tillväxten ska bli uthållig och hur den tillväxten ska ske ute i kapillärerna.Det handlar om fler poliser ute på gator och torg och om fler bilar i Norrlands inland. Jag håller med. Det har talats om hela Västra Götaland eller dubbla Danmarks yta, eller hur man nu skulle beskriva Västerbottens inland, och den enda radiobil som åkte runt där. Det är naturligtvis en helt otillständig situation. Nu vet jag att polisen i Västerbotten har hittat ett sätt att öka närvaron så att det är mer än en bil som rullar. Men det är klart att om detta ska vara uthålligt krävs det att vi från nationellt håll säkerställer att de ökade resurser som medborgarna nu trycker in i rättsväsendet och i polisen får effekt längst ut i kapillärerna, närmast medborgarna och i hela landet.
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?	Låt mig ta slutet först. När det gäller Riksrevisionens granskning av polisens användning av särskilda händelser har jag tagit hand om det så här: Jag har i dag på morgonen, i myndighetsdialogen med Polismyndigheten, suttit med rikspolischefen och tagit upp denna rapport. Och vi har diskuterat vad i Riksrevisionens granskning som det finns anledning att ta fasta på.Detta är i grund och botten en fråga för Polismyndigheten, för det är verktyg som de disponerar över. Men mina egna slutsatser i denna del handlar bland annat om värdet av att kunna mobilisera resurser på ett flexibelt sätt för att kunna möta problem i Sverige som land. Det vill vi inte äventyra. Samtidigt framkommer det saker i Riksrevisionens rapport som exempelvis handlar om tydligheten i fråga om varför en särskild händelse har initierats, om tidsomfattningen för händelsen och - det är inte minst viktigt - hur detta följs upp och utvärderas. Där finns det en utvecklingspotential, om jag uttrycker mig på det sättet.Min bild är, inte minst efter morgonens samtal, att Polismyndigheten befinner sig på samma plats i den delen. Där vill jag bekräfta Isak Froms omsorg om den frågeställningen. Den är viktig, och jag uppfattar också att polisen har tagit detta till sig.Sedan gäller det den fråga som är sammankopplad med denna fråga. Det handlar om de långsiktiga förutsättningarna för polistillväxt i norra Sverige, inte minst i ljuset av alla de investeringar som Isak From nämner. Det är klart att det bara kan vara ett svar på den frågan. Det måste ske en polistillväxt ute i landet, om vi nu talar om Norrlandslänen, som är bestående och som också skapar en marginal så att man både kan ta hand om en växande problembild när det gäller brottsligheten lokalt och kan stötta andra delar av landet när det behövs.Det är väl Brå som har kommit med motsvarande revision under första kvartalet som handlar just om hur tillväxten är i ljuset av målet när det gäller polisanställda, som Isak From tog upp. Brå säger att den tillväxten hittills primärt inte har skett ute i lokalpolisområdena, utan den har skett högre upp i organisationen. Den utvecklingen måste naturligtvis brytas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gör då regeringen för att åstadkomma detta? Till att börja med är denna regering garanten för att polisen kommer att få de ekonomiska tillskott som polisen har bedömt att man behöver för att kunna ha en uthållig tillväxt under kommande år. I detta ligger inte minst satsning på villkor som gör polisyrket än mer attraktivt. Det handlar inte minst om lönerna. Vi är också beredda att titta på andra frågor, exempelvis olika modeller för att delvis eller helt finansiera polisutbildningen för att öka konkurrenskraften i polisyrket jämfört med andra yrken.Vi har också gett polisen ett särskilt uppdrag att redovisa vad som krävs för att tillväxten ska bli uthållig och hur den tillväxten ska ske ute i kapillärerna.Det handlar om fler poliser ute på gator och torg och om fler bilar i Norrlands inland. Jag håller med. Det har talats om hela Västra Götaland eller dubbla Danmarks yta, eller hur man nu skulle beskriva Västerbottens inland, och den enda radiobil som åkte runt där. Det är naturligtvis en helt otillständig situation. Nu vet jag att polisen i Västerbotten har hittat ett sätt att öka närvaron så att det är mer än en bil som rullar. Men det är klart att om detta ska vara uthålligt krävs det att vi från nationellt håll säkerställer att de ökade resurser som medborgarna nu trycker in i rättsväsendet och i polisen får effekt längst ut i kapillärerna, närmast medborgarna och i hela landet.
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?	Låt mig ta slutet först. När det gäller Riksrevisionens granskning av polisens användning av särskilda händelser har jag tagit hand om det så här: Jag har i dag på morgonen, i myndighetsdialogen med Polismyndigheten, suttit med rikspolischefen och tagit upp denna rapport. Och vi har diskuterat vad i Riksrevisionens granskning som det finns anledning att ta fasta på.Detta är i grund och botten en fråga för Polismyndigheten, för det är verktyg som de disponerar över. Men mina egna slutsatser i denna del handlar bland annat om värdet av att kunna mobilisera resurser på ett flexibelt sätt för att kunna möta problem i Sverige som land. Det vill vi inte äventyra. Samtidigt framkommer det saker i Riksrevisionens rapport som exempelvis handlar om tydligheten i fråga om varför en särskild händelse har initierats, om tidsomfattningen för händelsen och - det är inte minst viktigt - hur detta följs upp och utvärderas. Där finns det en utvecklingspotential, om jag uttrycker mig på det sättet.Min bild är, inte minst efter morgonens samtal, att Polismyndigheten befinner sig på samma plats i den delen. Där vill jag bekräfta Isak Froms omsorg om den frågeställningen. Den är viktig, och jag uppfattar också att polisen har tagit detta till sig.Sedan gäller det den fråga som är sammankopplad med denna fråga. Det handlar om de långsiktiga förutsättningarna för polistillväxt i norra Sverige, inte minst i ljuset av alla de investeringar som Isak From nämner. Det är klart att det bara kan vara ett svar på den frågan. Det måste ske en polistillväxt ute i landet, om vi nu talar om Norrlandslänen, som är bestående och som också skapar en marginal så att man både kan ta hand om en växande problembild när det gäller brottsligheten lokalt och kan stötta andra delar av landet när det behövs.Det är väl Brå som har kommit med motsvarande revision under första kvartalet som handlar just om hur tillväxten är i ljuset av målet när det gäller polisanställda, som Isak From tog upp. Brå säger att den tillväxten hittills primärt inte har skett ute i lokalpolisområdena, utan den har skett högre upp i organisationen. Den utvecklingen måste naturligtvis brytas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gör då regeringen för att åstadkomma detta? Till att börja med är denna regering garanten för att polisen kommer att få de ekonomiska tillskott som polisen har bedömt att man behöver för att kunna ha en uthållig tillväxt under kommande år. I detta ligger inte minst satsning på villkor som gör polisyrket än mer attraktivt. Det handlar inte minst om lönerna. Vi är också beredda att titta på andra frågor, exempelvis olika modeller för att delvis eller helt finansiera polisutbildningen för att öka konkurrenskraften i polisyrket jämfört med andra yrken.Vi har också gett polisen ett särskilt uppdrag att redovisa vad som krävs för att tillväxten ska bli uthållig och hur den tillväxten ska ske ute i kapillärerna.Det handlar om fler poliser ute på gator och torg och om fler bilar i Norrlands inland. Jag håller med. Det har talats om hela Västra Götaland eller dubbla Danmarks yta, eller hur man nu skulle beskriva Västerbottens inland, och den enda radiobil som åkte runt där. Det är naturligtvis en helt otillständig situation. Nu vet jag att polisen i Västerbotten har hittat ett sätt att öka närvaron så att det är mer än en bil som rullar. Men det är klart att om detta ska vara uthålligt krävs det att vi från nationellt håll säkerställer att de ökade resurser som medborgarna nu trycker in i rättsväsendet och i polisen får effekt längst ut i kapillärerna, närmast medborgarna och i hela landet.
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?	Det var ju den socialdemokratiska regeringen som aviserade 10 000 fler poliser. Det är klart att även vi socialdemokrater såg att vi behöver göra stora insatser här. Jag själv och även moderater från norra Sverige kritiserade också det faktum att polisregion Nord inte kunde ställa mer än en bil till förfogande under helgen i hela södra Lappland, som är ett område som är större än hela Västra Götaland. Det är klart att det också finns en lokalpolitisk aspekt hos medborgarna. Polisen måste synas och vara närvarande. Här är vi helt överens. Det som nu framkommer är att polisomflyttningarna kan vara helt nödvändiga. Det kan och måste vara så att man vid behov ska kunna flytta poliser till ett annat ställe eller en annan region. Men att långsiktigt göra det riskerar att dränera möjligheterna till lokal närvaro.Just nu ser jag inte att regeringen har tagit några initiativ för att bromsa detta. Det behövs naturligtvis stora insatser i Stockholmsområdet för att fortsätta kväsa gängkriminaliteten. Det är inte tal om annat. Men vi kan inte låta det ske på bekostnad av att andra regioner blir underbemannade. Inte minst handlar det om det som jag nämnt i min interpellation.De stora industriella klimatinvesteringar som nu sker - de är jätteviktiga för hela Sverige och för hela världens omställning, för Sverige går i täten här - lockar också till sig kriminella element som utnyttjar människor. Narkotikaförsäljningen och prostitutionen ökar, och vi ser också genom de insatser som har skett i det myndighetsgemensamma arbetet att det handlar om människor som inte har vare sig arbetstillstånd eller anställningar. Helt plötsligt hittas de och lever under fruktansvärda omständigheter. Detta riskerar att skapa helt andra kriminella element. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerBara i Skellefteåregionen har andelen som åkt fast för grovt rattfylleri och extremt grovt rattfylleri - det handlar om den kategori som är arbetskraftsinvandrare för att arbeta i eller i närheten av den gröna industriella omställningen - tagit resurser i anspråk. Det måste få ta resurser i anspråk, för gör man inte de insatserna hotas legitimiteten för hela den gröna industriella omställningen, och det vill ju ingen av oss. Därför ligger denna fråga även på justitieminister Gunnar Strömmers bord, och den ska tas på yttersta allvar. Jag ser fortfarande inte att Gunnar Strömmer har redovisat hur lång tid detta ska pågå. Hur lång tid ska en omflyttning få pågå? Vad ser man egentligen? Hur tänker justitieministern hantera Riksrevisionens kritik? Att det finns målsättningar och utfall när det gäller omflyttningarna kan man inte utläsa av polisens redovisningar. Hur tänker justitieministern hantera det?
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?	Det var ju den socialdemokratiska regeringen som aviserade 10 000 fler poliser. Det är klart att även vi socialdemokrater såg att vi behöver göra stora insatser här. Jag själv och även moderater från norra Sverige kritiserade också det faktum att polisregion Nord inte kunde ställa mer än en bil till förfogande under helgen i hela södra Lappland, som är ett område som är större än hela Västra Götaland. Det är klart att det också finns en lokalpolitisk aspekt hos medborgarna. Polisen måste synas och vara närvarande. Här är vi helt överens. Det som nu framkommer är att polisomflyttningarna kan vara helt nödvändiga. Det kan och måste vara så att man vid behov ska kunna flytta poliser till ett annat ställe eller en annan region. Men att långsiktigt göra det riskerar att dränera möjligheterna till lokal närvaro.Just nu ser jag inte att regeringen har tagit några initiativ för att bromsa detta. Det behövs naturligtvis stora insatser i Stockholmsområdet för att fortsätta kväsa gängkriminaliteten. Det är inte tal om annat. Men vi kan inte låta det ske på bekostnad av att andra regioner blir underbemannade. Inte minst handlar det om det som jag nämnt i min interpellation.De stora industriella klimatinvesteringar som nu sker - de är jätteviktiga för hela Sverige och för hela världens omställning, för Sverige går i täten här - lockar också till sig kriminella element som utnyttjar människor. Narkotikaförsäljningen och prostitutionen ökar, och vi ser också genom de insatser som har skett i det myndighetsgemensamma arbetet att det handlar om människor som inte har vare sig arbetstillstånd eller anställningar. Helt plötsligt hittas de och lever under fruktansvärda omständigheter. Detta riskerar att skapa helt andra kriminella element. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerBara i Skellefteåregionen har andelen som åkt fast för grovt rattfylleri och extremt grovt rattfylleri - det handlar om den kategori som är arbetskraftsinvandrare för att arbeta i eller i närheten av den gröna industriella omställningen - tagit resurser i anspråk. Det måste få ta resurser i anspråk, för gör man inte de insatserna hotas legitimiteten för hela den gröna industriella omställningen, och det vill ju ingen av oss. Därför ligger denna fråga även på justitieminister Gunnar Strömmers bord, och den ska tas på yttersta allvar. Jag ser fortfarande inte att Gunnar Strömmer har redovisat hur lång tid detta ska pågå. Hur lång tid ska en omflyttning få pågå? Vad ser man egentligen? Hur tänker justitieministern hantera Riksrevisionens kritik? Att det finns målsättningar och utfall när det gäller omflyttningarna kan man inte utläsa av polisens redovisningar. Hur tänker justitieministern hantera det?
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?	Det var ju den socialdemokratiska regeringen som aviserade 10 000 fler poliser. Det är klart att även vi socialdemokrater såg att vi behöver göra stora insatser här. Jag själv och även moderater från norra Sverige kritiserade också det faktum att polisregion Nord inte kunde ställa mer än en bil till förfogande under helgen i hela södra Lappland, som är ett område som är större än hela Västra Götaland. Det är klart att det också finns en lokalpolitisk aspekt hos medborgarna. Polisen måste synas och vara närvarande. Här är vi helt överens. Det som nu framkommer är att polisomflyttningarna kan vara helt nödvändiga. Det kan och måste vara så att man vid behov ska kunna flytta poliser till ett annat ställe eller en annan region. Men att långsiktigt göra det riskerar att dränera möjligheterna till lokal närvaro.Just nu ser jag inte att regeringen har tagit några initiativ för att bromsa detta. Det behövs naturligtvis stora insatser i Stockholmsområdet för att fortsätta kväsa gängkriminaliteten. Det är inte tal om annat. Men vi kan inte låta det ske på bekostnad av att andra regioner blir underbemannade. Inte minst handlar det om det som jag nämnt i min interpellation.De stora industriella klimatinvesteringar som nu sker - de är jätteviktiga för hela Sverige och för hela världens omställning, för Sverige går i täten här - lockar också till sig kriminella element som utnyttjar människor. Narkotikaförsäljningen och prostitutionen ökar, och vi ser också genom de insatser som har skett i det myndighetsgemensamma arbetet att det handlar om människor som inte har vare sig arbetstillstånd eller anställningar. Helt plötsligt hittas de och lever under fruktansvärda omständigheter. Detta riskerar att skapa helt andra kriminella element. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerBara i Skellefteåregionen har andelen som åkt fast för grovt rattfylleri och extremt grovt rattfylleri - det handlar om den kategori som är arbetskraftsinvandrare för att arbeta i eller i närheten av den gröna industriella omställningen - tagit resurser i anspråk. Det måste få ta resurser i anspråk, för gör man inte de insatserna hotas legitimiteten för hela den gröna industriella omställningen, och det vill ju ingen av oss. Därför ligger denna fråga även på justitieminister Gunnar Strömmers bord, och den ska tas på yttersta allvar. Jag ser fortfarande inte att Gunnar Strömmer har redovisat hur lång tid detta ska pågå. Hur lång tid ska en omflyttning få pågå? Vad ser man egentligen? Hur tänker justitieministern hantera Riksrevisionens kritik? Att det finns målsättningar och utfall när det gäller omflyttningarna kan man inte utläsa av polisens redovisningar. Hur tänker justitieministern hantera det?
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?	Låt mig först och främst tacka Isak From för en utomordentligt angelägen och viktig fråga. Vi som har följt debatten om polisens situation i norra Sverige kan möjligtvis säga att krigsrubrikerna knappast var mindre några år tillbaka i tiden. "Polisen spelar rysk roulett med säkerheten", läser jag i en rubrik från mitten av det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Man skriver att polisregion Nord har anmälts till Arbetsmiljöverket, polisens skyddsombud uttalar sig och det ena med det andra. Den situation som vi har fått ärva och som vi ska räta upp rymmer naturligtvis utmaningar som är vidare än bara användningen av särskilda händelser i polisens operativa arbete. Jag kan inte heller hålla med om att vi är svaret skyldiga. Grundackordet i den polistillväxt som vi ser framför oss, som vi resurssätter och som vi ska trovärdiggöra med nya tillväxtstrategier är att tillväxten ska ske ute i landet.I en av de revisioner som har gjorts under vårterminen har man också kunnat slå fast att den hittillsvarande polistillväxten primärt har skett från midjan och uppåt i polisorganisationen. Vi ärver alltså inte en situation där det har skett en stor tillväxt i exempelvis Norrlandslänen under de gångna månaderna.Låt mig säga två saker. Det första är att det naturligtvis inte är en långsiktig lösning att dränera polisresurser runt om i landet och mobilisera dem i exempelvis storstädernas utsatta områden. Det andra är att det är en stor vinst med den nya organisationen. Den har sina bekymmer - jag kommer gärna tillbaka till dem - men den ger en möjlighet att agera mer agilt och mobilisera resurser, till exempel på det sätt som man gjorde under Rimfrost i Malmö under den socialdemokratiska regeringen. Det var en utomordentligt framgångsrik insats. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet senaste kvartalets insats i Stockholm har varit oerhört framgångsrik, inte minst på grund av att man har kunnat använda och få stöttning av resurser från andra delar av landet. Låt mig också säga att effekten av de insatserna är något som vi inte bara ser i Stockholm utan till exempel även i mitt gamla hemlän Västernorrland. Där var en utkomst av insatsen i Stockholm en historiskt stor och framgångsrik insats i Sundsvall, dit sprängningarna och narkotikahandeln har spridit sig med ljusets hastighet och har förgreningar till det som händer i Stockholm. Vi får alltså inte bli alltför endimensionella när vi diskuterar detta.När jag talar med poliser i norra Sverige, vilket jag gör ofta, är det några saker som framkommer. En sak är insikten om att vi långsiktigt inte kan ha en situation där man dränerar resurser, utan vi måste bygga en tillräckligt stark lokal polisiär närvaro, så att man kan lösa sitt kärnuppdrag och också hjälpa till på andra håll när det krävs. Man har väl, tror jag, också i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland räknat med att få stöd tillbaka när man behöver det. Det är det ena.Det andra gäller användningen av särskilda händelser. Det vet vi att polisen också har utvärderat. En mobilisering under en kortare period är en sak, men något som pågår under sex eller tolv månader är något annat. Där finns det utan tvekan ett utvecklingsarbete att göra inom polisen.Jag skulle också vilja ta fasta på att de poliser som får åka iväg en tid lär sig fantastiskt mycket och kommer hem som ännu bättre poliser. Det tycker jag också att man ska ha med sig. Polisen kanske borde ha färre utbildningar där man sitter i skolbänken i 14 dagar eller liknande och mer arbeta med utbildning på detta sätt.Men jag erkänner utan tvekan det problem som Isak From tar upp, och med gemensamma krafter är jag säker på att vi både ska kunna lösa situationen för polisregion Nord och ha kvar värdet av att kunna mobilisera resurser när det behövs.
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?	Låt mig först och främst tacka Isak From för en utomordentligt angelägen och viktig fråga. Vi som har följt debatten om polisens situation i norra Sverige kan möjligtvis säga att krigsrubrikerna knappast var mindre några år tillbaka i tiden. "Polisen spelar rysk roulett med säkerheten", läser jag i en rubrik från mitten av det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Man skriver att polisregion Nord har anmälts till Arbetsmiljöverket, polisens skyddsombud uttalar sig och det ena med det andra. Den situation som vi har fått ärva och som vi ska räta upp rymmer naturligtvis utmaningar som är vidare än bara användningen av särskilda händelser i polisens operativa arbete. Jag kan inte heller hålla med om att vi är svaret skyldiga. Grundackordet i den polistillväxt som vi ser framför oss, som vi resurssätter och som vi ska trovärdiggöra med nya tillväxtstrategier är att tillväxten ska ske ute i landet.I en av de revisioner som har gjorts under vårterminen har man också kunnat slå fast att den hittillsvarande polistillväxten primärt har skett från midjan och uppåt i polisorganisationen. Vi ärver alltså inte en situation där det har skett en stor tillväxt i exempelvis Norrlandslänen under de gångna månaderna.Låt mig säga två saker. Det första är att det naturligtvis inte är en långsiktig lösning att dränera polisresurser runt om i landet och mobilisera dem i exempelvis storstädernas utsatta områden. Det andra är att det är en stor vinst med den nya organisationen. Den har sina bekymmer - jag kommer gärna tillbaka till dem - men den ger en möjlighet att agera mer agilt och mobilisera resurser, till exempel på det sätt som man gjorde under Rimfrost i Malmö under den socialdemokratiska regeringen. Det var en utomordentligt framgångsrik insats. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet senaste kvartalets insats i Stockholm har varit oerhört framgångsrik, inte minst på grund av att man har kunnat använda och få stöttning av resurser från andra delar av landet. Låt mig också säga att effekten av de insatserna är något som vi inte bara ser i Stockholm utan till exempel även i mitt gamla hemlän Västernorrland. Där var en utkomst av insatsen i Stockholm en historiskt stor och framgångsrik insats i Sundsvall, dit sprängningarna och narkotikahandeln har spridit sig med ljusets hastighet och har förgreningar till det som händer i Stockholm. Vi får alltså inte bli alltför endimensionella när vi diskuterar detta.När jag talar med poliser i norra Sverige, vilket jag gör ofta, är det några saker som framkommer. En sak är insikten om att vi långsiktigt inte kan ha en situation där man dränerar resurser, utan vi måste bygga en tillräckligt stark lokal polisiär närvaro, så att man kan lösa sitt kärnuppdrag och också hjälpa till på andra håll när det krävs. Man har väl, tror jag, också i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland räknat med att få stöd tillbaka när man behöver det. Det är det ena.Det andra gäller användningen av särskilda händelser. Det vet vi att polisen också har utvärderat. En mobilisering under en kortare period är en sak, men något som pågår under sex eller tolv månader är något annat. Där finns det utan tvekan ett utvecklingsarbete att göra inom polisen.Jag skulle också vilja ta fasta på att de poliser som får åka iväg en tid lär sig fantastiskt mycket och kommer hem som ännu bättre poliser. Det tycker jag också att man ska ha med sig. Polisen kanske borde ha färre utbildningar där man sitter i skolbänken i 14 dagar eller liknande och mer arbeta med utbildning på detta sätt.Men jag erkänner utan tvekan det problem som Isak From tar upp, och med gemensamma krafter är jag säker på att vi både ska kunna lösa situationen för polisregion Nord och ha kvar värdet av att kunna mobilisera resurser när det behövs.
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?	Låt mig först och främst tacka Isak From för en utomordentligt angelägen och viktig fråga. Vi som har följt debatten om polisens situation i norra Sverige kan möjligtvis säga att krigsrubrikerna knappast var mindre några år tillbaka i tiden. "Polisen spelar rysk roulett med säkerheten", läser jag i en rubrik från mitten av det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Man skriver att polisregion Nord har anmälts till Arbetsmiljöverket, polisens skyddsombud uttalar sig och det ena med det andra. Den situation som vi har fått ärva och som vi ska räta upp rymmer naturligtvis utmaningar som är vidare än bara användningen av särskilda händelser i polisens operativa arbete. Jag kan inte heller hålla med om att vi är svaret skyldiga. Grundackordet i den polistillväxt som vi ser framför oss, som vi resurssätter och som vi ska trovärdiggöra med nya tillväxtstrategier är att tillväxten ska ske ute i landet.I en av de revisioner som har gjorts under vårterminen har man också kunnat slå fast att den hittillsvarande polistillväxten primärt har skett från midjan och uppåt i polisorganisationen. Vi ärver alltså inte en situation där det har skett en stor tillväxt i exempelvis Norrlandslänen under de gångna månaderna.Låt mig säga två saker. Det första är att det naturligtvis inte är en långsiktig lösning att dränera polisresurser runt om i landet och mobilisera dem i exempelvis storstädernas utsatta områden. Det andra är att det är en stor vinst med den nya organisationen. Den har sina bekymmer - jag kommer gärna tillbaka till dem - men den ger en möjlighet att agera mer agilt och mobilisera resurser, till exempel på det sätt som man gjorde under Rimfrost i Malmö under den socialdemokratiska regeringen. Det var en utomordentligt framgångsrik insats. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet senaste kvartalets insats i Stockholm har varit oerhört framgångsrik, inte minst på grund av att man har kunnat använda och få stöttning av resurser från andra delar av landet. Låt mig också säga att effekten av de insatserna är något som vi inte bara ser i Stockholm utan till exempel även i mitt gamla hemlän Västernorrland. Där var en utkomst av insatsen i Stockholm en historiskt stor och framgångsrik insats i Sundsvall, dit sprängningarna och narkotikahandeln har spridit sig med ljusets hastighet och har förgreningar till det som händer i Stockholm. Vi får alltså inte bli alltför endimensionella när vi diskuterar detta.När jag talar med poliser i norra Sverige, vilket jag gör ofta, är det några saker som framkommer. En sak är insikten om att vi långsiktigt inte kan ha en situation där man dränerar resurser, utan vi måste bygga en tillräckligt stark lokal polisiär närvaro, så att man kan lösa sitt kärnuppdrag och också hjälpa till på andra håll när det krävs. Man har väl, tror jag, också i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland räknat med att få stöd tillbaka när man behöver det. Det är det ena.Det andra gäller användningen av särskilda händelser. Det vet vi att polisen också har utvärderat. En mobilisering under en kortare period är en sak, men något som pågår under sex eller tolv månader är något annat. Där finns det utan tvekan ett utvecklingsarbete att göra inom polisen.Jag skulle också vilja ta fasta på att de poliser som får åka iväg en tid lär sig fantastiskt mycket och kommer hem som ännu bättre poliser. Det tycker jag också att man ska ha med sig. Polisen kanske borde ha färre utbildningar där man sitter i skolbänken i 14 dagar eller liknande och mer arbeta med utbildning på detta sätt.Men jag erkänner utan tvekan det problem som Isak From tar upp, och med gemensamma krafter är jag säker på att vi både ska kunna lösa situationen för polisregion Nord och ha kvar värdet av att kunna mobilisera resurser när det behövs.
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?	Tack, statsrådet Gunnar Strömmer, för svaret! Det tycks ha blivit en ny praxis från regeringen att skjuta på interpellationssvaren. Den här interpellationen skulle ha varit besvarad redan den 4 maj. Låt mig ändå säga att jag är glad att vi kunde ha interpellationsdebatten före midsommar.Jag ställde interpellationen mot bakgrund av att jag har upplevt en allt större frustration från enskilda poliser men också från polisfack och ledning för poliserna i regionerna. Många av poliserna från de fyra nordligaste länen har skickats till Stockholm för att utreda dödsskjutningar.Att få bukt med dödsskjutningarna och sprängningarna här i Stockholm är naturligtvis väldigt viktigt och högt prioriterat, men en sådan här långsiktig omflyttning riskerar att leda till att polisen ute i landet inte hinner med utredningar av våldsbrott. Just dessa utredningar är något som polisen under de senaste månaderna med stor frustration har kunnat redovisa läggs på hög. Jag kunde ha interpellerat Gunnar Strömmer någon månad tidigare. Men jag tänkte att jag skulle avvakta, för så här kan det ju inte fortsätta. Regeringen har haft väldigt hög svansföring när det gäller att åtgärda dödsskjutningar och sprängningar. Jag tänkte att omflyttningarna kanske är tillfälliga, och så har nog Polismyndigheten också tänkt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNu är jag inte ensam om att ifrågasätta detta. Det gör Polismyndigheten, polisfacket, enskilda poliser och också Riksrevisionen, som har lämnat en rapport som nu ligger på Gunnar Strömmers bord för beredning. Man säger att de långsiktiga omflyttningarna är kostsamma och att det är tveksamt om de faktiskt leder till det man har aviserat att man vill uppnå.Utgångspunkten för min interpellation är situationen i polisregion Nord och den ökade belastning som kommer med den gröna industriella omställningen. När det sker sådana ofantligt stora investeringar söker sig också kriminella element till den omgivningen. Det pågår ju ett myndighetsövergripande arbete som tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen, och jag uppfattar att det har varit väldigt framgångsrikt. Det vore väldigt tråkigt om den uppkomna situationen innebär att polisen inte kan svara upp mot det som efterfrågas av Arbetsmiljöverket, Skattemyndigheten och Migrationsverket. Dessa myndigheters arbete kräver ju också en polisnärvaro, och här tycker jag att regeringen faktiskt blir svaret skyldig. Jag tycker inte heller att det svar som Gunnar Strömmer ger mig visar att regeringen faktiskt är medveten om frågans allvar.
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?	Tack, statsrådet Gunnar Strömmer, för svaret! Det tycks ha blivit en ny praxis från regeringen att skjuta på interpellationssvaren. Den här interpellationen skulle ha varit besvarad redan den 4 maj. Låt mig ändå säga att jag är glad att vi kunde ha interpellationsdebatten före midsommar.Jag ställde interpellationen mot bakgrund av att jag har upplevt en allt större frustration från enskilda poliser men också från polisfack och ledning för poliserna i regionerna. Många av poliserna från de fyra nordligaste länen har skickats till Stockholm för att utreda dödsskjutningar.Att få bukt med dödsskjutningarna och sprängningarna här i Stockholm är naturligtvis väldigt viktigt och högt prioriterat, men en sådan här långsiktig omflyttning riskerar att leda till att polisen ute i landet inte hinner med utredningar av våldsbrott. Just dessa utredningar är något som polisen under de senaste månaderna med stor frustration har kunnat redovisa läggs på hög. Jag kunde ha interpellerat Gunnar Strömmer någon månad tidigare. Men jag tänkte att jag skulle avvakta, för så här kan det ju inte fortsätta. Regeringen har haft väldigt hög svansföring när det gäller att åtgärda dödsskjutningar och sprängningar. Jag tänkte att omflyttningarna kanske är tillfälliga, och så har nog Polismyndigheten också tänkt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNu är jag inte ensam om att ifrågasätta detta. Det gör Polismyndigheten, polisfacket, enskilda poliser och också Riksrevisionen, som har lämnat en rapport som nu ligger på Gunnar Strömmers bord för beredning. Man säger att de långsiktiga omflyttningarna är kostsamma och att det är tveksamt om de faktiskt leder till det man har aviserat att man vill uppnå.Utgångspunkten för min interpellation är situationen i polisregion Nord och den ökade belastning som kommer med den gröna industriella omställningen. När det sker sådana ofantligt stora investeringar söker sig också kriminella element till den omgivningen. Det pågår ju ett myndighetsövergripande arbete som tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen, och jag uppfattar att det har varit väldigt framgångsrikt. Det vore väldigt tråkigt om den uppkomna situationen innebär att polisen inte kan svara upp mot det som efterfrågas av Arbetsmiljöverket, Skattemyndigheten och Migrationsverket. Dessa myndigheters arbete kräver ju också en polisnärvaro, och här tycker jag att regeringen faktiskt blir svaret skyldig. Jag tycker inte heller att det svar som Gunnar Strömmer ger mig visar att regeringen faktiskt är medveten om frågans allvar.
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?	Tack, statsrådet Gunnar Strömmer, för svaret! Det tycks ha blivit en ny praxis från regeringen att skjuta på interpellationssvaren. Den här interpellationen skulle ha varit besvarad redan den 4 maj. Låt mig ändå säga att jag är glad att vi kunde ha interpellationsdebatten före midsommar.Jag ställde interpellationen mot bakgrund av att jag har upplevt en allt större frustration från enskilda poliser men också från polisfack och ledning för poliserna i regionerna. Många av poliserna från de fyra nordligaste länen har skickats till Stockholm för att utreda dödsskjutningar.Att få bukt med dödsskjutningarna och sprängningarna här i Stockholm är naturligtvis väldigt viktigt och högt prioriterat, men en sådan här långsiktig omflyttning riskerar att leda till att polisen ute i landet inte hinner med utredningar av våldsbrott. Just dessa utredningar är något som polisen under de senaste månaderna med stor frustration har kunnat redovisa läggs på hög. Jag kunde ha interpellerat Gunnar Strömmer någon månad tidigare. Men jag tänkte att jag skulle avvakta, för så här kan det ju inte fortsätta. Regeringen har haft väldigt hög svansföring när det gäller att åtgärda dödsskjutningar och sprängningar. Jag tänkte att omflyttningarna kanske är tillfälliga, och så har nog Polismyndigheten också tänkt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNu är jag inte ensam om att ifrågasätta detta. Det gör Polismyndigheten, polisfacket, enskilda poliser och också Riksrevisionen, som har lämnat en rapport som nu ligger på Gunnar Strömmers bord för beredning. Man säger att de långsiktiga omflyttningarna är kostsamma och att det är tveksamt om de faktiskt leder till det man har aviserat att man vill uppnå.Utgångspunkten för min interpellation är situationen i polisregion Nord och den ökade belastning som kommer med den gröna industriella omställningen. När det sker sådana ofantligt stora investeringar söker sig också kriminella element till den omgivningen. Det pågår ju ett myndighetsövergripande arbete som tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen, och jag uppfattar att det har varit väldigt framgångsrikt. Det vore väldigt tråkigt om den uppkomna situationen innebär att polisen inte kan svara upp mot det som efterfrågas av Arbetsmiljöverket, Skattemyndigheten och Migrationsverket. Dessa myndigheters arbete kräver ju också en polisnärvaro, och här tycker jag att regeringen faktiskt blir svaret skyldig. Jag tycker inte heller att det svar som Gunnar Strömmer ger mig visar att regeringen faktiskt är medveten om frågans allvar.
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?	Isak From har frågat mig om jag och regeringen överväger fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden. Isak From har även frågat mig om jag avser att göra någonting konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord samt på vilket sätt regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 tar höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden.Låt mig börja med att säga det som är självklart och viktigt, inte minst för oss som har våra rötter i norra Sverige: Hela Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. För regeringen är det därför viktigt att Polismyndigheten upprätthåller en ändamålsenlig polisiär närvaro som utgår från den lokala problembilden i hela landet, såväl storstad som glesbygd.Det är polisen som utifrån en nationell lägesbild och helhetsbedömning avgör vilka resursförflyttningar som behövs och hanterar förstärkningarnas eventuella konsekvenser. För att säkerställa en hög polisiär närvaro i hela landet är det viktigt att samtliga polisregioner har en korrekt dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet. Det är en tillgång för polisen att ha möjlighet att agera flexibelt och mobilisera resurser, exempelvis vid särskilda händelser. Samtidigt är det förstås inte långsiktigt hållbart att poliser från övriga delar av landet flyttas för att under en längre tid arbeta i exempelvis Stockholm. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom framgår av regeringsförklaringen ska Polismyndigheten få fler anställda med högre löner under mandatperioden. Målet är att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. Polismyndigheten har tillförts särskilda medel som ska användas för höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet. Med fler anställda och bättre villkor kommer arbetssituationen för polisen i region Nord att förbättras.Regeringens styrning av Polismyndigheten har ett ökat fokus på tydliga mål och förbättrade resultat. Av regleringsbrevet för 2023 framgår att Polismyndigheten särskilt ska redovisa hur myndigheten har frigjort resurser till förmån för den polisiära kärnverksamheten. Myndigheten ska också redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att minska administrationen för poliser i yttre tjänst. Genom att fokusera på kärnverksamheten ges Polismyndigheten och dess anställda en bättre arbetssituation och därmed goda förutsättningar att ta sig an samhällets utmaningar.Regeringen har också gett Polismyndigheten ett särskilt uppdrag att öka polisens operativa förmåga med särskilt fokus på effektivisering av den nationella operativa avdelningen, Noa, och polisens forensiska centrum, NFC. Det är också viktigt för polisen regionalt och lokalt att den nationella nivån levererar ett ändamålsenligt och effektivt stöd till det operativa arbetet ute i landet. Det är i det ljuset man bör se det särskilda regeringsuppdraget till Polismyndigheten att öka den operativa förmågan.Med större resurser och bättre verktyg följer också berättigade förväntningar från medborgarna om att utbyggnaden av polisen leder till en ökad polisnärvaro och förbättrade resultat. Det pågående tillväxtarbetet bör således leda till en påtaglig förstärkning av antalet poliser i både region Nord och resten av landet och därmed till en förbättrad arbetssituation för medarbetarna.
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?	Isak From har frågat mig om jag och regeringen överväger fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden. Isak From har även frågat mig om jag avser att göra någonting konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord samt på vilket sätt regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 tar höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden.Låt mig börja med att säga det som är självklart och viktigt, inte minst för oss som har våra rötter i norra Sverige: Hela Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. För regeringen är det därför viktigt att Polismyndigheten upprätthåller en ändamålsenlig polisiär närvaro som utgår från den lokala problembilden i hela landet, såväl storstad som glesbygd.Det är polisen som utifrån en nationell lägesbild och helhetsbedömning avgör vilka resursförflyttningar som behövs och hanterar förstärkningarnas eventuella konsekvenser. För att säkerställa en hög polisiär närvaro i hela landet är det viktigt att samtliga polisregioner har en korrekt dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet. Det är en tillgång för polisen att ha möjlighet att agera flexibelt och mobilisera resurser, exempelvis vid särskilda händelser. Samtidigt är det förstås inte långsiktigt hållbart att poliser från övriga delar av landet flyttas för att under en längre tid arbeta i exempelvis Stockholm. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom framgår av regeringsförklaringen ska Polismyndigheten få fler anställda med högre löner under mandatperioden. Målet är att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. Polismyndigheten har tillförts särskilda medel som ska användas för höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet. Med fler anställda och bättre villkor kommer arbetssituationen för polisen i region Nord att förbättras.Regeringens styrning av Polismyndigheten har ett ökat fokus på tydliga mål och förbättrade resultat. Av regleringsbrevet för 2023 framgår att Polismyndigheten särskilt ska redovisa hur myndigheten har frigjort resurser till förmån för den polisiära kärnverksamheten. Myndigheten ska också redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att minska administrationen för poliser i yttre tjänst. Genom att fokusera på kärnverksamheten ges Polismyndigheten och dess anställda en bättre arbetssituation och därmed goda förutsättningar att ta sig an samhällets utmaningar.Regeringen har också gett Polismyndigheten ett särskilt uppdrag att öka polisens operativa förmåga med särskilt fokus på effektivisering av den nationella operativa avdelningen, Noa, och polisens forensiska centrum, NFC. Det är också viktigt för polisen regionalt och lokalt att den nationella nivån levererar ett ändamålsenligt och effektivt stöd till det operativa arbetet ute i landet. Det är i det ljuset man bör se det särskilda regeringsuppdraget till Polismyndigheten att öka den operativa förmågan.Med större resurser och bättre verktyg följer också berättigade förväntningar från medborgarna om att utbyggnaden av polisen leder till en ökad polisnärvaro och förbättrade resultat. Det pågående tillväxtarbetet bör således leda till en påtaglig förstärkning av antalet poliser i både region Nord och resten av landet och därmed till en förbättrad arbetssituation för medarbetarna.
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?	Isak From har frågat mig om jag och regeringen överväger fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden. Isak From har även frågat mig om jag avser att göra någonting konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord samt på vilket sätt regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 tar höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden.Låt mig börja med att säga det som är självklart och viktigt, inte minst för oss som har våra rötter i norra Sverige: Hela Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. För regeringen är det därför viktigt att Polismyndigheten upprätthåller en ändamålsenlig polisiär närvaro som utgår från den lokala problembilden i hela landet, såväl storstad som glesbygd.Det är polisen som utifrån en nationell lägesbild och helhetsbedömning avgör vilka resursförflyttningar som behövs och hanterar förstärkningarnas eventuella konsekvenser. För att säkerställa en hög polisiär närvaro i hela landet är det viktigt att samtliga polisregioner har en korrekt dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet. Det är en tillgång för polisen att ha möjlighet att agera flexibelt och mobilisera resurser, exempelvis vid särskilda händelser. Samtidigt är det förstås inte långsiktigt hållbart att poliser från övriga delar av landet flyttas för att under en längre tid arbeta i exempelvis Stockholm. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom framgår av regeringsförklaringen ska Polismyndigheten få fler anställda med högre löner under mandatperioden. Målet är att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. Polismyndigheten har tillförts särskilda medel som ska användas för höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet. Med fler anställda och bättre villkor kommer arbetssituationen för polisen i region Nord att förbättras.Regeringens styrning av Polismyndigheten har ett ökat fokus på tydliga mål och förbättrade resultat. Av regleringsbrevet för 2023 framgår att Polismyndigheten särskilt ska redovisa hur myndigheten har frigjort resurser till förmån för den polisiära kärnverksamheten. Myndigheten ska också redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att minska administrationen för poliser i yttre tjänst. Genom att fokusera på kärnverksamheten ges Polismyndigheten och dess anställda en bättre arbetssituation och därmed goda förutsättningar att ta sig an samhällets utmaningar.Regeringen har också gett Polismyndigheten ett särskilt uppdrag att öka polisens operativa förmåga med särskilt fokus på effektivisering av den nationella operativa avdelningen, Noa, och polisens forensiska centrum, NFC. Det är också viktigt för polisen regionalt och lokalt att den nationella nivån levererar ett ändamålsenligt och effektivt stöd till det operativa arbetet ute i landet. Det är i det ljuset man bör se det särskilda regeringsuppdraget till Polismyndigheten att öka den operativa förmågan.Med större resurser och bättre verktyg följer också berättigade förväntningar från medborgarna om att utbyggnaden av polisen leder till en ökad polisnärvaro och förbättrade resultat. Det pågående tillväxtarbetet bör således leda till en påtaglig förstärkning av antalet poliser i både region Nord och resten av landet och därmed till en förbättrad arbetssituation för medarbetarna.
Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att elsystemet klarar av mer vindkraft?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Låt mig fokusera på det som är själva frågan: När det gäller den här typen av kartläggning av havsbottnar pratar vi verkligen längre fram i tiden. Det är först då det skulle kunna ha effekt.Regeringen har valt att prioritera tillståndsprocesserna som skulle kunna göra skillnad här och nu. Vi har helt enkelt valt att lägga utredningsresurserna på det, för det är bråttom. Om Sverige inte ska stå kvar på perrongen när andra länder ställer om för att vi helt enkelt inte har ett tillräckligt robust energisystem måste vi bana väg för alla goda krafter.Jag vill med bestämdhet understryka att vi håller kursen. Vi har aldrig varit emot vindkraft, men vi kan inte bara ha vindkraft. Då blir det de här stålskogarna som jag har talat om. Vi kan inte heller ha hur mycket havsbaserad vindkraft som helst; det klarar inte energisystemet av. Då blir det obalans, och då får vi problem. Det blir också problem för de människor som bor i närheten, för naturen och för miljön runt omkring.Vi måste ha balans, och jag uppfattar att energipolitiken i Sverige är på väg mot balans. Jag uppfattar att sex av åtta partier i den här kammaren mycket tydligt nu säger att alla kraftslag behövs, och sedan kan vi fortsätta att debattera hur vi skapar de bästa incitamenten för det här. Jag ser fram emot att återkomma till detta.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att elsystemet klarar av mer vindkraft?	Jessica Stegrud har inte hunnit hit till kammaren, så vi fortsätter. Det kanske kommer mer i en kommande debatt.Om jag hade interpellerat hade jag skrivit att jag nu välkomnar regeringens nya inriktning. Men jag skulle också ha ifrågasatt varför man har svängt om pengarna som har gått till SGU. SGU hade ju också i uppdrag att kartlägga havsbottnarna för att utreda var vi kan bygga mer havsbaserad vindkraft säkert och uthålligt.Det är klart att även den havsbaserade vindkraften ska byggas på rätt ställen och under rätt förutsättningar. Framgent behöver vi, från vår utgångspunkt sett, bygga på både öst- och västkust. Det är ingen som har kunnat bevisa att det finns ställen där det inte alls blåser i Sveriges avlånga land. Jag, som har varit på västkusten under ett antal år under uppväxttiden, kan med ganska god noggrannhet säga att det går att räkna de dagar då det inte blåser ute på öarna på västkusten på den ena handens fingrar. Men det blåser naturligtvis också på östkusten.Därför är det fortsatta arbetet framöver otroligt viktigt. Energi- och näringsminister Ebba Busch kan väl i sitt avslutande inlägg svara på hur man tänker sig det hela när det gäller SGU. Ska de fortsätta arbetet längre fram? Har man skjutit på det lite grann? Eller vad är anledningen till att man ändrade budgetförutsättningarna för SGU?
Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att elsystemet klarar av mer vindkraft?	Även undertecknad hade sett fram emot den debatten, framför allt för att visa hur allting hänger ihop.Den som undrar, ibland ser tidningsrubrikerna och ställer frågan "Är Sverigedemokraterna inte med på vindkraft?" kan googla fram en pdf av Tidöavtalet. Sedan kan man leta upp sidan 15. Där står det jättetydligt att vindkraften är en viktig del av det svenska energisystemet.Det är fyra samarbetspartier, en majoritet i riksdagens kammare, överens om. Därtill är vi överens med samtliga fyra oppositionspartier om den frågan.Det som det däremot har talats alldeles för lite om i politiken, och där det har det varit för mycket politik i energipolitiken, för lite fysik och för lite förståelse för energifrågorna och hur ett energisystem fungerar, är vad det är för olika egenskaper som kraftslagen kommer med. Jag håller helt med Isak From om att vi har haft ett stort problem. Svensk energipolitik har haft en övertro på förmågan och möjligheten att flytta el som produceras i norra Sverige för att hantera södra Sveriges behov.Vi kan diskutera och dividera i oändlighet vem som är ansvarig för nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Men faktum är att det har getts möjligheter i denna kammare att diskutera den frågan och att politiskt försöka stoppa den nedläggningen flertalet gånger. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDär har det varit fyra samarbetspartier som har försökt att förhindra det och fyra som inte har gjort det. Nu står vi här och saknar 3 000 megawatt planerbar elproduktion i södra Sverige. Nu ska vi försöka att hantera det.Isak From och jag är helt överens. Regeringen och Socialdemokraterna har goda möjligheter att fortsätta att bana väg för lite sans och balans i energidiskussionen och se till att vi får loss den kraftproduktion som är möjlig att bana väg för i södra Sverige.Det kommer att minska behovet av att överföra från norra Sverige. Där ser man nu en återindustrialisering och möjlighet till en grön stark omställningsboom. Det är viktigt att få ha kvar den fossilfria kraftproduktionen däruppe.Vi är fyra samarbetspartier som är överens om att alla fyra kraftslag behövs. Det jag uppfattar att Jessica Stegrud med sin interpellation förtjänstfullt är ute efter, trots att hon inte är här i kammaren i dag, är att säga att vi inte kan ha 100 procent vindkraft. Det klarar inte våra system av.Precis som Isak From är ute efter måste vi också bygga ut elnätet. Väderberoende kraftslag kommer och går. Ibland är det jättemycket kraftproduktion. Då måste kablarna klara av att transportera den elen, lite slarvigt uttryckt.När det gäller kärnkraften vet vi precis hur mycket den levererar, varje dag, vilket klockslag, när som helst och året runt. Det är samma sak med vattenkraften. Ovanpå det kommer vindkraften, som kommer och går. Solkraften kommer och går. Det gör att vi får ännu större behov av att bygga ut vårt kraftnät. Där är vi inte i dag, och man ska vara medveten om balansen. Om man vill har mer väderberoende kraftslag behöver man ha ännu mer kablar. Därför behöver vi ha en vettig mix. Jag är glad över att vi har lyckats ta debatten nu, för alla goda krafter behövs.
Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att elsystemet klarar av mer vindkraft?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack, näringsministern!Jag tänker att Jessica Stegrud kanske är försenad och hinner hit om jag begär ordet. Den här frågan förtjänar lite mer debatt. Jag välkomnar näringsminister Ebba Busch historiska omsvängning när det gäller vindkraften.Jag välkomnar också det svar som näringsministern gav till Marielle Lahti om vindkraftens betydelse. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den vindkraft som kan byggas till havs inom elområde 3 och 4 också är en satsning på norra Sverige som är otroligt viktig.Där vill jag ge näringsministern rätt. Det som vi har haft under lång tid i Sverige är en kraftig underproduktion av el inom elområde 3 och 4. En kraftfull utbyggnad av särskilt den havsbaserade vindkraften inom dessa områden skulle också göra att det blev ett robustare elnät.Det är under förutsättning att vi klarar att bygga ut elnäten. Det vet också näringsministern. Näringsministern är också fullt medveten om den komplexitet som finns och som ibland landar i långa miljöprövningar.Det har också att göra med att en del kommunalråd, särskilt moderater och sverigedemokrater i Skåne, säger nej. Man säger nej till vindkraft och nej till kraftöverföring, vilket blir otroligt kontraproduktivt.Om vi nu behöver ett mer robust elsystem så behöver också några säga ja. Därför välkomnar jag att regeringen nu har sagt ja. Det är otroligt viktigt för synen på Sverige som industriland att Sverige orkar med att växla upp energiproduktionen i södra Sverige. Det blir förmodligen ingen batterifabrik i Mariestad eller Göteborg om man inte ser att energiproduktionen kommer att byggas ut.Vi kommer naturligtvis att fortsätta att följa den här frågan från Socialdemokraterna. Jag hade sett fram mot debatten mellan Jessica Stegrud och Ebba Busch. Jag ser att det finns ett litet skav i regeringsunderlaget i den här frågan. Men det kanske framkommer i en senare debatt.
Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att elsystemet klarar av mer vindkraft?	Interpellanten är inte närvarande i salen när jag nu ska avge interpellationssvaret. Det är första gången jag varit med om detta. Jag vet inte hur det fungerar och om det blir något slags walkoversituation i den här matchen. Jag debatterar därmed inte direkt med interpellanten, men jag redogör ändå som brukligt är för mitt svar inför talmannen.Jessica Stegrud har frågat mig hur regeringen och jag ämnar säkerställa att elsystemet klarar av mer vindkraft.En robust elförsörjning är avgörande för en grön omställning som gynnar både klimatet och näringslivet. Energipolitiken behöver utvecklas och ta höjd för att kunna möta en elanvändning på minst 300 terawattimmar 2045 samtidigt som vi bygger ett kraftsystem med hög leveranssäkerhet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen arbetar för att förbättra förutsättningarna för ny planerbar elproduktion och har bland annat föreslagit ändringar i miljöbalken för att ta bort begränsningen av antalet kärnkraftsreaktorer samt tillåta nya reaktorer på fler platser än nuvarande tre. Regeringen välkomnar dock all ny kraftproduktion som stärker elsystemet och snabbt kan bidra till dess utbyggnad. Vindkraften har potential att bistå med den ökade elproduktion som behövs för att möjliggöra elektrifieringen. Däremot kan en ökad andel vindkraft innebära utmaningar för en säker drift av elsystemet.Det är svårt att ange en exakt siffra för hur mycket vindkraft som ett system "klarar av". Men det jag kan konstatera är att för att kunna nyttja den intermittenta produktion som vindkraften är krävs bland annat att det finns planerbar elproduktion som stabiliserar och kan reglera efter hur elförbrukningen varierar under årets alla dagar. Systemets förmåga att hantera intermittent kraftproduktion beror också på vilken omfattning av efterfrågeflexibilitet som finns och hur stora import- och exportmöjligheterna är.Men för att klara av att samtidigt införa mer vindkraft och ansluta nya industrier för den gröna omställningen behövs ny fossilfri planerbar elproduktion. För att kunna få in en större andel intermittent elproduktion behöver vindkraft - på samma sätt som övriga kraftslag - tydliga och långsiktiga spelregler för att fortsätta att utvecklas på ett sätt som gynnar hela systemet.Som ett led i detta planerar regeringen att under hösten lägga fram en energipolitisk inriktningsproposition där elsystemet kommer att stå i fokus. Om det är någon som känner att vi inte har talat tillräckligt om el får man riktigt mycket utrymme i höst.Regeringen beslutade även den 15 december 2022 om ett mycket viktigt uppdrag till Affärsverket svenska kraftnät och Statens energimyndighet om att stärka försörjningstryggheten i energisektorn på både kort och lång sikt. Bland annat omfattar uppdraget att Affärsverket svenska kraftnät, SVK som det förkortas ibland, ska kartlägga hur elproduktion utifrån kraftslag bidrar och samverkar för att skapa en trygg elförsörjning.Affärsverket svenska kraftnät ska också lämna förslag om hur stödtjänstmarknader, inklusive skydds- och återuppbyggnadstjänster, kan utformas för att ge incitament för potentiella stödtjänstleverantörer att bidra till en robust och effektiv elförsörjning. Deluppdraget ska redovisas senast den 29 december 2023.Med det sagt vill jag avsluta med att säga att jag har varit tydlig, och jag kommer att fortsätta vara tydlig. Den gröna omställningen och Sveriges fortsatta elektrifiering kan inte endast eller ens primärt bäras av att elsystemet tillförs vindkraft och andra intermittenta kraftslag, det vill säga väderberoende kraftslag. Den linjen står fast. Den har inte ändrats av att vi har gått från opposition till regeringsställning.Vi kommer skapa förutsättningar för en bra energimix av alla fossilfria kraftslag och göra förändringar i regelverket för att främja ett robust elsystem och mindre sårbarhet för svenska folket.Talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren.
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag skulle säga att det bästa sättet att utvärdera den nya regeringens ambitioner på vindkraftsområdet är att titta på vår handling. Vi har nu gjort tydliga markeringar genom faktiska beslut. På åtta månader har vi godkänt två projekt för havsbaserad vindkraft jämfört med ett projekt på åtta år av den förra regeringen. Det tycker jag talar sitt tydliga språk.Jag vill även nämna vår tydliga markering att vi kommer att fortsätta finnas med i North Seas Energy Cooperation, den deklaration som vi var med och skrev under om fortsatt samarbete med Storbritannien i december trots brexit. Vi är öppna för att se, lära och samarbeta med andra länder. Det är så vi kan bana väg för rätt kraftslag där de behövs och när de behövs och ge de bästa möjliga förutsättningarna för det.Jag tycker också att man kan syna regeringen på vad vi har drivit under det svenska ordförandeskapet. Jag är personligen tungt involverad i det som kallas för RED, Renewable Energy Directive, och som handlar om förnybar energi. Vi har säkerställt viktiga delar som inte fullkomligt utesluter eller utestänger kärnkraft. Men framför allt handlar direktivet om att bana väg för ny förnybar energi och öka viljan till tunga investeringar inom Europa.Vi var med vid den stora vindkonferensen i Köpenhamn tidigare under våren. Det var första gången på åtta år som en svensk minister fanns med. Signalen har varit tydlig: Vi är öppna för att fortsätta samarbeta internationellt i energifrågorna i stort och kring förnybar energi. Jag tackar för en god och konstruktiv interpellation.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag tackar statsrådet för svar på frågor.Vi är helt överens om att det kommunala vetot inte ska röras. Vi delar den bilden. Det är jätteviktigt att ha den rätten kvar. Men det gjordes en utredning som visade på att det kanske kunde göras en framflyttning, så att man får svar lite tidigare och slipper komma så långt i processen vid en vindkraftsbyggnation; på så sätt kan man spara både pengar och resurser. Därför känns det så viktigt att vi har gedigna förslag som ger incitament lokalt och regionalt att välkomna vindkraften. Jag ser fram emot förslag från regeringen på det området.Vi är absolut överens om vikten av att möta framtidens elbehov. Jag har vid flera tillfällen hört statsrådet säga att varje kilowattimme räknas, och i dag säger hon att vindkraften behövs - med brasklappen: när den är välkommen. Men jag ser fram emot förslag på området.Jag menar att ord måste följas av handling. Jag är lite orolig för att vi sitter på händerna när våra grannar startar ett fullskaligt samarbete för att etablera gröna energiöar i vår geografiska närhet. Jag är lite orolig för vad detta sänder för signaler om Sveriges ambitionsnivå och samarbetsvilja som ett land i framkant vad gäller innovation, energiomställning och nya gröna näringar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill avslutningsvis fråga statsrådet vilka steg statsrådet ämnar ta för att Sverige ska delta i ett internationellt projekt tillsammans med andra länder. När kommer vi att se ett internationellt projekt kopplat till havsbaserad vindkraft där Sverige faktiskt deltar?
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag skulle vilja börja med att bejaka några delar av Marielle Lahtis inlägg, med några tillägg och nyanser från regeringens perspektiv.Regeringen delar bilden att det som på kort sikt går att få loss av ytterligare ny kraftproduktion är vindkraft. Det finns ansökningar inne runt om i olika instanser i Sverige gällande landbaserad vindkraft. Några ansökningar gällande havsbaserad vindkraft i ekonomisk zon har nått regeringens bord och arbetas aktivt med.Under de föregående åtta åren godkändes ett projekt för havsbaserad vindkraft. På åtta månader har nu den här regeringen godkänt två projekt för havsbaserad vindkraft. Det är det som vi har möjlighet att få loss av ny kraftproduktion på kort sikt.Det låter ibland i debatten på en del företrädare som att det går snabbt att bygga vindkraft. Men i Sverige går det långsamt, alldeles för långsamt. Enligt vindkraftsbranschen själv har vi haft en genomsnittstid för att bygga vindkraft som legat på ungefär 12-17 år. Det är lång tid. Man brukar prata om att kärnkraft tar alldeles för lång tid att bygga för att det kan ta mer än 10 år. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi har alltså haft en situation där det många gånger funnits sådana motsättningar i klimat- och miljöfrågor och i tillståndsprocesser att det tagit längre tid att bygga vindkraft än att bygga de tolv kärnkraftsreaktorer som Sverige hade, vilket tog knappt 15 år. Det säger någonting om hur trögrörligt det har blivit. Vi behöver snabba på tillståndsprocesserna. Vi gör nu detta för kärnkraften genom att förändra all lagstiftning som rör den - grundfundamenten. Men vi gör det också för vindkraften.Vi är noggranna med att säga att det ska gå snabbare att bygga vindkraft och att vi ska bana väg för vindkraften där den är välkommen, men den är inte välkommen överallt. Vi har inga planer på att ta bort det kommunala vetot. En kommun måste få lov att bestämma det här själv. Jag menar att man hamnade vid sidan av det som var regeringens mål med utredningsdirektivet. Det var meningen att det skulle komma fram konkreta förslag som kan öka viljan att välkomna vindkraft lokalt genom att man känner att man får någon typ av kompensation på något sätt. Vi kommer att ha anledning att återkomma till den frågan.Utöver det jobbar vi med betänkandena från Miljöprövningsutredningen och Klimaträttsutredningen, som också har bäring på detta. Vi har dessutom aviserat en ytterligare utredning som rör effektivare tillståndsprocesser, vilket delvis kommer att påverka vindkraften.Vi måste upp i tempo, och vi måste bort från "slaget om kraftslagen". Vi håller linjen - vi vill fortfarande inte byta ut svensk granskog mot stålskog. Vi ska ha vindkraft där den är välkommen och där den gör nytta i energisystemet. Vi menar att bland annat de två havsbaserade vindkraftsparker som nu kommer utanför västkusten är väldigt viktiga för både elområde 4 och elområde 3. De är strategiskt väl motiverade och placerade och minskar behovet av att överföra el från norra Sverige till södra Sverige. Det gör att södra Sverige kan börja ta ansvar för sin egen kraftproduktion i relation till hur mycket man använder.
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag tackar statsrådet för svaret.Jag läser in att det finns ett visst hopp om att man eventuellt kan delta i någon form men att man inte ser ett omedelbart behov att delta i just det aktuella projektet.Låt mig gå tillbaka till en del av interpellationssvaret som handlade om acceptansen, det vill säga där vindkraften är välkommen. Jag vill gå in lite på varför det är så viktigt att tala om vindkraft. Även statsrådet var inne på det. Frågan är viktig eftersom vårt elbehov växer exponentiellt, och gör dessutom det inom väldigt kort tidsperiod. Värt att notera är att elbehovet hittills har varit i princip konstant under ganska lång tid. Det gör att det blir en väldigt stor förändring för oss nu. Orsaken till det ökade behovet är den gröna omställningen för att nå klimatmål. Det handlar bland annat om att industrin vill ställa om till fossilfri produktion och om en elektrifiering av transportsektorn.Vi menar att man behöver jobba i flera spår för att möta behoven. Till exempel kan man spara energi genom energieffektivisering. Där finns många terawattimmar att hämta. Vi måste använda energin smartare genom att utnyttja den potential för flex som finns. Dessutom behöver vi bygga mer elproduktion. Förutom det måste vi förstås också bygga fler ledningar, elnät, som ska distribuera produktionen till hushåll och företag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet produktionsslag som på kort tid kan tillgodose produktionsbehovet är vindkraft. Det går relativt snabbt att bygga och är det i särklass billigaste produktionsslaget i vår energimix. Vi har som sagt aktörer som står på kö för att bygga förnybar energi lokalt, regionalt och längs Sveriges kuster. Det är glädjande att höra att statsrådet välkomnar vindkraften och att beslut har fattats om att tillåta fler vindkraftsparker samt att en utredning tillsatts nu i maj för effektivisering av etablering av havsbaserad vindkraft. Jag hör också statsrådet säga att vindkraften är välkommen där den accepteras, och jag delar den åsikten. Vi är helt överens om det.Acceptans och frågan om konkurrerande intressen från till exempel Försvarsmaktens sida är två avgörande faktorer för etablering av vindkraft. Den förra regeringen tillsatte ju Incitamentsutredningen, vars syfte var att hitta sätt att kompensera boende när man bygger vindkraft för att öka acceptansen för att man ska välkomna utvecklingen av energisystemet. I december valde statsrådet att avgränsa uppdraget. Det var en avgränsning som utredaren själv menade omintetgjorde möjligheten att få tillräckliga förutsättningar för att öka acceptansen eller välkomnandet av vindkraftsanläggningar.Jag håller helt med om att det är jätteviktigt att de som påverkas av anläggning av vindkraftsparker får kompensation, och det gäller både markägare och de som på något sätt störs av det hela.Med anledning av det vill jag fråga statsrådet följande: Varför begränsades Incitamentsutredningen så att den, enligt utredaren själv, inte kunde komma med förslag som hade kunnat öka de lokala incitamenten för att säga ja och välkomna vindkraften och se den som ett positivt inslag - klirr i kassan, helt enkelt? Statsrådet säger ju själv att vindkraft är bra och att den behövs där den är välkommen.
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag vill rikta ett tydligt tack till Marielle Lahti för frågan som är väl motiverad och utmanande i sak och pekar på det stora behov vi har av samarbete kring energifrågorna. Vi har ett behov av politiskt samarbete i Sverige. Det är därför vi har sagt att alla goda krafter behövs. Det handlar bland annat om kraftslagen i sig; vi säger tydligt att vi välkomnar sol, vind, vatten och kärnkraft så länge det är fossilfritt och inte släpper ut mer utan möjliggör att vi kan klara högt uppsatta klimatmål och samtidigt värna välfärd och arbetstillfällen genom elektrifiering. Det kommer att krävas enorma mängder mer el för att göra detta.Då kan vi inte säga att den enbart ska vara förnybar; vi måste säga att den ska vara primärt fossilfri. Då kan vi få loss tillräckligt av de goda krafter som behövs. Framför allt kan de kraftslag som finns - solen, vinden och kärnkraften - och som har lite olika egenskaper ge ett mer robust energisystem när man har rätt balans mellan dem. De förnybara kommer och går beroende på vädret, medan vattenkraften och kärnkraften ger en mer stabil leverans. Man behöver dock kunna växeldra och få till en bra mix.I dag talar vi om vindkraften och behovet av ett internationellt samarbete i frågorna. Marielle Lahti och jag är överens om detta behov. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har kanske inte en omedelbar geografisk anslutning till Nordsjön på samma sätt. Snarare är det faktum att vi så tydligt finns med i North Seas Energy Cooperation, som Marielle Lahti mycket riktigt påpekade, en signal om att vi har ett lite bredare engagemang än bara det omedelbara i Östersjön eller precis utanför västkusten.Låt mig svara så konkret det bara går. Jag deltog i en annan interpellationsdebatt alldeles nyss då jag anklagades för löftesbrott och för att jag inte svarade på frågor. Jag håller inte med om något av det, utan jag försöker sätta en ära i att svara på frågor. Sedan kanske man inte alltid tycker om svaret, men det är en annan sak. Låt mig alltså svara på det som jag uppfattade att interpellanten är ute efter.Jag utesluter inte att vi engagerar oss ytterligare i detta, men vi har som sagt inte fått någon direkt förfrågan om det. Det är alltså ingenting som vi aktivt har sagt nej till. Möjligen ska jag kasta in en brasklapp: Sverige befinner sig inte i ett läge där vi sätter specifika mål och låser oss för hur mycket kraftproduktion vi ska ha från ett särskilt kraftslag. Vi försöker se, lära och samarbeta med andra länder, men vi har inte låst exakt hur mycket vi ska ha från kärnkraft eller vindkraft. Vi kanske kommer i ett läge då vi behöver diskutera det mer för att få till rätt mix. Just nu är det svårt att släppa på jättemycket mer vindkraft, eftersom energisystemet är så skört. Vi skulle behöva ha in mer av vattenkraft och kärnkraft för att också kunna släppa på mer vindkraft. Då hamnar vi kanske mer i en diskussion som denna, men det här är den brasklapp jag ser som skulle kunna göra att vi väljer att inte vara med här eller lägga vår tid någon annanstans. Att vi valt att inte vara med i exakt denna del handlar inte om bristande engagemang. Vi finns med i den mer övergripande kretsen. Det är en tydlig signal om att vi ser behovet av samarbete och av att lära av varandra även runt Nordsjön.
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag tackar statsrådet för svaret. Interpellationen handlade alltså om internationellt samarbete rörande byggnation av vindkraft till havs, precis som angavs nyss.Jag vill ge en kort recap av vad som har hänt. I maj 2022 kom en så kallad Esbjergsdeklaration där fyra länder beslutade om ambitiösa satsningar på vindkraft till havs. Det var Tyskland, Danmark, Belgien och Nederländerna - ingen Bellman, fastän man är lite sugen på att lägga till det - som ingick den överenskommelsen. Bakgrunden till det samarbetet var konsekvenserna av Rysslands anfallskrig i Ukraina. Syftet var att tillsammans jobba för att skapa förutsättningar för att bryta beroendet av fossila bränslen.Dessa fyra länder beslutade att fyrdubbla den sammanlagda produktionen av havsbaserad vindkraft till 150 gigawatt till 2050. Som en jämförelse motsvarar det den årliga konsumtionen för 150 miljoner europeiska hushåll. Det är en mycket ambitiös satsning.Knappt ett år senare, den 24 april i år, samlades nio länder för att delta i samarbetet som nu kallas North Sea Summit. Förutom de fyra länderna som var med initialt har också Frankrike, Luxemburg, Irland, Norge och Storbritannien anslutit sig. Fem länder till hade alltså räckt upp handen och velat delta i samarbetet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMålen vässades ytterligare till att man skulle etablera 150 gigawatt vindkraft redan till 2030 i stället för 2050 och minst 300 gigawatt till 2050. Målet är alltså att bygga världens största gröna energianläggning i Nordsjön.Vad är det exakt som de nio länderna kommer att göra tillsammans? Jo, dels ska man bygga en energiö, dels ska man undersöka var man kan bygga fler energiöar i de territorier som de nio länderna har. Man ska gemensamt se över hur man kan korta tillståndsprocesser samt "poola" resurser för att söka finansiering för projekt via EU-medel. Det är alltså nio länder som tillsammans axlar denna utmaning. Det skickar kraftfulla signaler till energiaktörer, näringsliv och hushåll om en politisk enighet, vilket är helt avgörande för investeringar i grön industri och på energiområdet. Jag är glad över att statsrådet nämner samarbetet i North Seas Energy Cooperation, som är ett samarbete mellan de länder som statsrådet tog upp förut. De jobbar som sagt för att utveckla den havsbaserade vindkraften i Nordsjön. Värt att notera i sammanhanget är att samtliga länder som deltar i North Seas Energy Cooperation också deltar i North Sea Summit, utom ett. Det är bara Sverige som saknas.Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet: Varför gör Sverige en annorlunda bedömning än de andra länderna i samarbetsgruppen, varav två är våra nordiska grannar Norge och Danmark? Båda dessa deltar i såväl Nordic Sea Summit som North Seas Energy Cooperation. Det är svårt att se en annan förklaring än att Sverige helt enkelt har en lägre ambitionsnivå än våra grannländer.
Varför deltar inte ministern och Sverige i detta samarbete?	Jag tog mig friheten att stå kvar här i talarstolen. Vi betar av flera interpellationer på rad. Det känns trevligt att veta att folk lyssnar online på denna debatt, men jag vill också säga att ni som är på plats i kammaren och på läktaren är varmt välkomna.Nu ska vi prata om vindkraft. Marielle Lahti har frågat mig varför Sverige inte deltar i North Sea Summit.Som Marielle Lathi framför är North Sea Summit en sammankomst vars mål enligt Belgiens premiärminister Alexander De Croo är att bygga världens största gröna energianläggning i Nordsjön. Den första North Sea Summit hölls i Esbjerg den 31 maj 2022. Signatärerna var Belgien, Danmark, Tyskland och Nederländerna - ingen Bellman denna gång. Den andra hölls i april i år i Oostende med ett utökat antal länder. Under den tid som jag varit minister har inte Sverige fått förfrågan om att ingå i North Sea Summit. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen har föreslagit för riksdagen att ett av de energipolitiska målen ändras till 100 procent fossilfri elproduktion till 2040 eftersom alla fossilfria kraftslag behövs för att klara den gröna omställningen och för att möta en elanvändning på minst 300 terawattimmar år 2045.Sverige har en lång kust, och intresset för att utveckla havsbaserad vindkraft i svenska vatten är stort. Den havsbaserade vindkraften har en roll i vårt framtida kraftsystem, och prövningen av havsbaserad vindkraft behöver snabbas upp. Regeringen beslutade därför den 4 maj 2023 att tillsätta en utredning för att effektivisera etableringen av havsbaserad vindkraft. Vidare har regeringen den 15 maj 2023 beslutat att tillåta två nya havsbaserade vindkraftsparker i Sveriges ekonomiska zon utanför Hallandskusten.Jag har som den första ministern på åtta år deltagit i Wind Europes internationella konferens som hölls i Köpenhamn den 25 april i år. Sverige deltar även sedan flera år tillbaka i North Seas Energy Cooperation, NSEC, som är ett samarbete mellan Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Luxemburg, Irland, Norge och Storbritannien om att utveckla den havsbaserade vindkraften i Nordsjön. I december 2022 undertecknade jag tillsammans med övriga deltagande länder ett så kallat memorandum of understanding med Storbritannien för dess fortsatta deltagande i samarbetet, då landet lämnade NSEC i samband med brexit.Vidare deltar Sverige tillsammans med Danmark, Finland, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Norge, som är observer, i Baltic Energy Market Interconnection Plan, där det skapats en särskild arbetsgrupp med fokus på att samarbeta för att utveckla den havsbaserade vindkraften i Östersjön.Med detta sagt kommer jag att fortsätta arbeta för att den havsbaserade vindkraften etableras nationellt där den är välkommen och inom de regionala samarbeten där vi medverkar.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Den här interpellationsdebatten har varit lite överallt och inte enbart rört interpellantens fråga. Kanske beror det på att statsministern - den nuvarande, men då i opposition - lovade ett gasprisstöd. Det blev också ett gasprisstöd. Det är bottom line. Det är fakta.Blev det ett perfekt system? Nej. Det beror på att det inte går att kompensera i efterhand på ett bra sätt när man inte har gjort hemläxan från början. Det är regeringens uppgift nu att städa upp efter ett nedmonterat energisystem - och, herr talman, det är precis det vi gör. Det finns ingen quickfix. Det går enbart genom att bana väg för mer vindkraft där den är välkommen till lands och till havs och genom att riva alla hinder som står i vägen för att bygga upp ny kärnkraft. Det handlar om den kärnkraft som Socialdemokraterna vägrade rädda kvar och som gör att väldigt många hushåll i södra Sverige - inte minst i Helsingborg - har haft det otroligt tufft.Titta bara på det löfte vi gav kring vården! Vi lovade att avsätta mer medel till att kapa vårdköer, och det är precis det vi gör. Titta på det löfte vi gav kring kärnkraften! Vi lovade att riva de hinder som finns vad gäller lagstiftning, antal platser och antal reaktorer, och det är precis det vi gör nu. Titta på löftet om att hålla i stödet till Ukraina! Det är större än någonsin, och ja - det blev Archer till Ukraina.Titta på frågan om att göra det vi kan för att få ned priset på falukorv för de svenska hushållen! Ola Möller kan skratta bäst han vill i talarstolen, men jag tycker inte att det finns något roligt med att barn i Sverige ibland går och lägger sig med kurrande magar. Vi lovade att göra det vi kan för att få ned det som driver upp priset på mat i vårt land, och det är precis det vi gör med reduktionsplikten. Vi lovade att få ned den till 6 procent, och det är exakt det vi gör. Totalt sett kommer detta att vida överstiga de prisnivåer som gällde under valrörelsen när vi drog räkneexemplet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Den här interpellationsdebatten har varit lite överallt och inte enbart rört interpellantens fråga. Kanske beror det på att statsministern - den nuvarande, men då i opposition - lovade ett gasprisstöd. Det blev också ett gasprisstöd. Det är bottom line. Det är fakta.Blev det ett perfekt system? Nej. Det beror på att det inte går att kompensera i efterhand på ett bra sätt när man inte har gjort hemläxan från början. Det är regeringens uppgift nu att städa upp efter ett nedmonterat energisystem - och, herr talman, det är precis det vi gör. Det finns ingen quickfix. Det går enbart genom att bana väg för mer vindkraft där den är välkommen till lands och till havs och genom att riva alla hinder som står i vägen för att bygga upp ny kärnkraft. Det handlar om den kärnkraft som Socialdemokraterna vägrade rädda kvar och som gör att väldigt många hushåll i södra Sverige - inte minst i Helsingborg - har haft det otroligt tufft.Titta bara på det löfte vi gav kring vården! Vi lovade att avsätta mer medel till att kapa vårdköer, och det är precis det vi gör. Titta på det löfte vi gav kring kärnkraften! Vi lovade att riva de hinder som finns vad gäller lagstiftning, antal platser och antal reaktorer, och det är precis det vi gör nu. Titta på löftet om att hålla i stödet till Ukraina! Det är större än någonsin, och ja - det blev Archer till Ukraina.Titta på frågan om att göra det vi kan för att få ned priset på falukorv för de svenska hushållen! Ola Möller kan skratta bäst han vill i talarstolen, men jag tycker inte att det finns något roligt med att barn i Sverige ibland går och lägger sig med kurrande magar. Vi lovade att göra det vi kan för att få ned det som driver upp priset på mat i vårt land, och det är precis det vi gör med reduktionsplikten. Vi lovade att få ned den till 6 procent, och det är exakt det vi gör. Totalt sett kommer detta att vida överstiga de prisnivåer som gällde under valrörelsen när vi drog räkneexemplet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	Det är intressant att näringsministern hävdar att den ekonomiska politik som nu förs är mer expansiv än den som fördes under pandemin. Hon säger att det inte finns någon regering som har gett lika stora stöd. Jag tror nog att näringsministern behöver läsa några finanspolitiska bilagor i budgetarna.(Energi- och näringsminister EBBA BUSCH (KD): Jag har en ordningsfråga, herr talman. Det handlar om elstöd.)Nu sa alltså näringsministern att det gällde elstöd. Det är givetvis rätt, men det var inte det näringsministern sa. Ord betyder någonting. Löften betyder någonting. Om man inte klarar av att be om ursäkt för ett löftesbrott - som är särskilt flagrant eftersom statsministern satt hemma i köket hos helsingborgarna och lovade - tänker jag att man kanske inte ska vara så petig med orden.Det är dessutom så att det var vi socialdemokrater som remitterade den modell som gäller nu. Det var ju bra, eftersom vi var tvungna att agera snabbt förra våren. Men regeringen har en tendens att så fort någonting har gått snett säga att det är sossarnas fel. Hade vi fortsatt debattera ett tag till hade det förmodligen sagts att det var sossarnas fel att Ulf Kristersson utfärdade löftet. Det är så det fungerar.I stället för att ta ansvar för sina egna löften och sin egen politik säger regeringen att allt är sossarnas fel. Men jag tar med mig hem till Helsingborg att Kristdemokraternas partiledare och vår nuvarande statsminister inte ber om ursäkt fastän de ljugit för helsingborgarna och låter företagen - med ganska svaga argument - bestämma regeringens politik. Vi ser det i denna fråga och i frågan om vinster i välfärden, och vi kommer att fortsätta få se det under mandatperioden, för det är sådan denna regering är.
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	Det är intressant att näringsministern hävdar att den ekonomiska politik som nu förs är mer expansiv än den som fördes under pandemin. Hon säger att det inte finns någon regering som har gett lika stora stöd. Jag tror nog att näringsministern behöver läsa några finanspolitiska bilagor i budgetarna.(Energi- och näringsminister EBBA BUSCH (KD): Jag har en ordningsfråga, herr talman. Det handlar om elstöd.)Nu sa alltså näringsministern att det gällde elstöd. Det är givetvis rätt, men det var inte det näringsministern sa. Ord betyder någonting. Löften betyder någonting. Om man inte klarar av att be om ursäkt för ett löftesbrott - som är särskilt flagrant eftersom statsministern satt hemma i köket hos helsingborgarna och lovade - tänker jag att man kanske inte ska vara så petig med orden.Det är dessutom så att det var vi socialdemokrater som remitterade den modell som gäller nu. Det var ju bra, eftersom vi var tvungna att agera snabbt förra våren. Men regeringen har en tendens att så fort någonting har gått snett säga att det är sossarnas fel. Hade vi fortsatt debattera ett tag till hade det förmodligen sagts att det var sossarnas fel att Ulf Kristersson utfärdade löftet. Det är så det fungerar.I stället för att ta ansvar för sina egna löften och sin egen politik säger regeringen att allt är sossarnas fel. Men jag tar med mig hem till Helsingborg att Kristdemokraternas partiledare och vår nuvarande statsminister inte ber om ursäkt fastän de ljugit för helsingborgarna och låter företagen - med ganska svaga argument - bestämma regeringens politik. Vi ser det i denna fråga och i frågan om vinster i välfärden, och vi kommer att fortsätta få se det under mandatperioden, för det är sådan denna regering är.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	Så här är det: Det finns ingen annan tidigare regering som har betalat ut så stort stöd till hushåll och företag i en så svår tid som nu som denna regering har gjort. Den här regeringen kommer att ha betalat ut totalt ungefär 55 miljarder i elstöd.Det handlar om elstöd i fyra olika modeller. Två av dem når hushållen. Ungefär 5 miljoner svenska hushåll kommer att få ta del av elstödet. Det betalades ut i en första omgång i slutet av februari och början av mars, och en andra omgång kommer nu. Det är lindring med tusentals kronor till många hushåll som haft det mycket svårt. Och det är betydligt större, snabbare och säkrare än den förra regeringens förslag.När det gäller elstöd till företag öppnar den ansökningstiden hos Skatteverket i morgon, herr talman. Då blir det möjligt för företagen att ansöka.Därtill har vi betalat ut och tagit fram en modell för en typ av prisstöd även för kunder och hushåll med gas. Det har även nått helsingborgarna. Det var precis det statsministern lovade, att man skulle få fram ett prisstöd för dem som drabbats även av höga gaspriser.Om vi jämför med den förra regeringens förslag pratar vi om avsevärt mycket högre nivåer för en vanlig villa. I den första elstödsomgången till hushåll kunde man som mest få mellan 6 000 och 7 000 med den förra regeringens förslag. Den som har en vanlig inkomst och en vanlig villa har kunnat få mellan 16 000 och 20 000 i elstöd i den första omgången. Det är avsevärt mycket högre.Man fick det dessutom i direkt anslutning till den mycket tuffa vinter som har varit. Det kan jämföras med den förra regeringens modell enligt vilken det skulle börja betalas ut i april och för många under kommande sommar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi kan också gå över till företagen. Hur mycket skulle företagen få i stöd med den förra regeringens modell, med Socialdemokraterna, som Ola Möller företräder, vid makten? Noll - man skulle få noll. Det är så dags att stå här med detta höga tonläge och komma med svepande anklagelser som inte har bäring på fakta och verklighet när man stod för exakt noll i stöd till företagen och noll till hushållen som har gas. Helsingborgarna fick noll med förra regeringens modell.Det här är en modell som är i grunden dålig. Det är jag den första att erkänna. Varför då? Jo, den bygger på att man i efterhand ska försöka lappa och laga, eftersom Socialdemokraterna när de satt vid makten tog bort 3 000 megawatt planerbar kärnkraft. Priset för det har hela Sverige fått betala, inte minst södra Sverige och inte minst helsingborgarna.Det beslutet var Ola Möller själv med och tog. Man vägrade att i denna kammare stoppa nedstängningen av Ringhals 1 och 2 när man hade chansen.Det här är ett system och ett elstöd som inte är perfekt på långa vägar. Det är verkligen ett plåster på ett benbrott, i bästa fall. Det är inte värdigt välfärdslandet Sverige. Vi måste ha ett robust energisystem, som håller för svåra tider. Det var inte vad Socialdemokraterna lämnade efter sig.Det kompenserar vi för nu. Och vi ger lindring i en svår tid. Men den enda vägen framåt är att bygga systemet starkt igen.
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	Så här är det: Det finns ingen annan tidigare regering som har betalat ut så stort stöd till hushåll och företag i en så svår tid som nu som denna regering har gjort. Den här regeringen kommer att ha betalat ut totalt ungefär 55 miljarder i elstöd.Det handlar om elstöd i fyra olika modeller. Två av dem når hushållen. Ungefär 5 miljoner svenska hushåll kommer att få ta del av elstödet. Det betalades ut i en första omgång i slutet av februari och början av mars, och en andra omgång kommer nu. Det är lindring med tusentals kronor till många hushåll som haft det mycket svårt. Och det är betydligt större, snabbare och säkrare än den förra regeringens förslag.När det gäller elstöd till företag öppnar den ansökningstiden hos Skatteverket i morgon, herr talman. Då blir det möjligt för företagen att ansöka.Därtill har vi betalat ut och tagit fram en modell för en typ av prisstöd även för kunder och hushåll med gas. Det har även nått helsingborgarna. Det var precis det statsministern lovade, att man skulle få fram ett prisstöd för dem som drabbats även av höga gaspriser.Om vi jämför med den förra regeringens förslag pratar vi om avsevärt mycket högre nivåer för en vanlig villa. I den första elstödsomgången till hushåll kunde man som mest få mellan 6 000 och 7 000 med den förra regeringens förslag. Den som har en vanlig inkomst och en vanlig villa har kunnat få mellan 16 000 och 20 000 i elstöd i den första omgången. Det är avsevärt mycket högre.Man fick det dessutom i direkt anslutning till den mycket tuffa vinter som har varit. Det kan jämföras med den förra regeringens modell enligt vilken det skulle börja betalas ut i april och för många under kommande sommar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi kan också gå över till företagen. Hur mycket skulle företagen få i stöd med den förra regeringens modell, med Socialdemokraterna, som Ola Möller företräder, vid makten? Noll - man skulle få noll. Det är så dags att stå här med detta höga tonläge och komma med svepande anklagelser som inte har bäring på fakta och verklighet när man stod för exakt noll i stöd till företagen och noll till hushållen som har gas. Helsingborgarna fick noll med förra regeringens modell.Det här är en modell som är i grunden dålig. Det är jag den första att erkänna. Varför då? Jo, den bygger på att man i efterhand ska försöka lappa och laga, eftersom Socialdemokraterna när de satt vid makten tog bort 3 000 megawatt planerbar kärnkraft. Priset för det har hela Sverige fått betala, inte minst södra Sverige och inte minst helsingborgarna.Det beslutet var Ola Möller själv med och tog. Man vägrade att i denna kammare stoppa nedstängningen av Ringhals 1 och 2 när man hade chansen.Det här är ett system och ett elstöd som inte är perfekt på långa vägar. Det är verkligen ett plåster på ett benbrott, i bästa fall. Det är inte värdigt välfärdslandet Sverige. Vi måste ha ett robust energisystem, som håller för svåra tider. Det var inte vad Socialdemokraterna lämnade efter sig.Det kompenserar vi för nu. Och vi ger lindring i en svår tid. Men den enda vägen framåt är att bygga systemet starkt igen.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	Jag tolkar det som ett nej.I sak är det intressant att enskilda företag har sådan makt över regeringens politik som visar sig i detta ärende. Det är intressant, eftersom det sker inte bara i detta ärende. Min kollega Marianne Fundahn kommer från en annan del av det som näringsministern brukar kalla hjärtlandet, nämligen Trelleborg. Hon ställde en fråga om bostadsrättsinnehavares och hyresgästers rätt till gasstöd. Också där var näringsministern tydlig i ett skriftligt svar med att det var komplicerat för företagen och att det därför inte gick.För mig är det obegripligt i en tid då Chat GPT skulle klara att skriva en uppsats på en A-kurs om gasstöd på universitetet och då My AI på Snapchat säkert kan redogöra för både den ena och den andra åsikten om gasstödet. Men ett företag kan inte gå tillbaka i tiden och se att en viss dag hade en viss kund en viss förbrukning och därmed en viss avgift. Att man inte kan göra det utan att regeringen ska kliva fram och säga att det ska ske per ett visst datum är ganska anmärkningsvärt. Jag tror att många av de elever som nu sitter på läktaren här mycket väl skulle klara av att göra den uträkningen.Det intressanta är också att det är klart att man skulle kunna lösa detta. Man hade kunnat ha två brytpunkter.Dessutom känner vi igen argumentationen, att det inte är möjligt, från när det handlade om juridiska personer och elstöd. Då gick det inte att skilja ut enskilda firmor från stödet. Sedan blev det en mediestorm när det vi tror var en enskild firma - vi vet inte om det var en enskild firma eller inte - fick över 700 000 i stöd. Då gick det plötsligt att skilja på enskilda firmor och privatpersoner i nästa omgång, herr talman. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet handlar alltså om politisk vilja. Den stora frågan blir varför regeringen låter sig styras av ett enskilt bolag utan att ifrågasätta det.Det håller inte att säga att det var bråttom. Med tanke på tidsåtgången mellan att regeringen tillträde och när gasstödet kommer är det uppenbart att det inte har varit någon större fara när det gäller tidsaspekten. Det gäller för övrigt även stöden till företagen, som också har tagit lång tid.I sak undrar jag varför regeringen låter sig styras av enskilda företags intressen även i denna fråga, precis som i fråga om vinster i välfärden och skolföretagens sätt att suga ut pengar.I sak undrar jag också varför näringsministern inte är beredd att be om ursäkt för ouppfyllda löften. Det om något är väl en saklig fråga. Det är givetvis också en moralisk fråga, som vi definitivt också bör diskutera här. Men i sak undrar jag varför näringsministern inte är beredd att be om ursäkt till de helsingborgare som hennes regeringschef tittade i ögonen och ljög för. Jag förstår det inte. Det är inte svårt.Om näringsministern hade kunnat be om ursäkt hade hela frågan hamnat i ett annat läge. Man hade kunnat säga: "Vi beklagar att vi har brustit i fråga om människors förtroende." Det är ganska viktigt för det politiska systemet att vi politiker klarar av att erkänna om vi har gjort fel.
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	Jag tolkar det som ett nej.I sak är det intressant att enskilda företag har sådan makt över regeringens politik som visar sig i detta ärende. Det är intressant, eftersom det sker inte bara i detta ärende. Min kollega Marianne Fundahn kommer från en annan del av det som näringsministern brukar kalla hjärtlandet, nämligen Trelleborg. Hon ställde en fråga om bostadsrättsinnehavares och hyresgästers rätt till gasstöd. Också där var näringsministern tydlig i ett skriftligt svar med att det var komplicerat för företagen och att det därför inte gick.För mig är det obegripligt i en tid då Chat GPT skulle klara att skriva en uppsats på en A-kurs om gasstöd på universitetet och då My AI på Snapchat säkert kan redogöra för både den ena och den andra åsikten om gasstödet. Men ett företag kan inte gå tillbaka i tiden och se att en viss dag hade en viss kund en viss förbrukning och därmed en viss avgift. Att man inte kan göra det utan att regeringen ska kliva fram och säga att det ska ske per ett visst datum är ganska anmärkningsvärt. Jag tror att många av de elever som nu sitter på läktaren här mycket väl skulle klara av att göra den uträkningen.Det intressanta är också att det är klart att man skulle kunna lösa detta. Man hade kunnat ha två brytpunkter.Dessutom känner vi igen argumentationen, att det inte är möjligt, från när det handlade om juridiska personer och elstöd. Då gick det inte att skilja ut enskilda firmor från stödet. Sedan blev det en mediestorm när det vi tror var en enskild firma - vi vet inte om det var en enskild firma eller inte - fick över 700 000 i stöd. Då gick det plötsligt att skilja på enskilda firmor och privatpersoner i nästa omgång, herr talman. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet handlar alltså om politisk vilja. Den stora frågan blir varför regeringen låter sig styras av ett enskilt bolag utan att ifrågasätta det.Det håller inte att säga att det var bråttom. Med tanke på tidsåtgången mellan att regeringen tillträde och när gasstödet kommer är det uppenbart att det inte har varit någon större fara när det gäller tidsaspekten. Det gäller för övrigt även stöden till företagen, som också har tagit lång tid.I sak undrar jag varför regeringen låter sig styras av enskilda företags intressen även i denna fråga, precis som i fråga om vinster i välfärden och skolföretagens sätt att suga ut pengar.I sak undrar jag också varför näringsministern inte är beredd att be om ursäkt för ouppfyllda löften. Det om något är väl en saklig fråga. Det är givetvis också en moralisk fråga, som vi definitivt också bör diskutera här. Men i sak undrar jag varför näringsministern inte är beredd att be om ursäkt till de helsingborgare som hennes regeringschef tittade i ögonen och ljög för. Jag förstår det inte. Det är inte svårt.Om näringsministern hade kunnat be om ursäkt hade hela frågan hamnat i ett annat läge. Man hade kunnat säga: "Vi beklagar att vi har brustit i fråga om människors förtroende." Det är ganska viktigt för det politiska systemet att vi politiker klarar av att erkänna om vi har gjort fel.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	Jag skulle vilja fråga ledamoten om ledamoten har någon fråga i sak.
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	Jag skulle vilja fråga ledamoten om ledamoten har någon fråga i sak.
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	Jag vill givetvis börja med att tacka näringsministern för svaret på interpellationen.Den här interpellationen är ställd eftersom nuvarande statsminister Ulf Kristersson satt i köket hemma hos helsingborgare och lovade guld och gröna skogar om bara hans sida vann valet. Vi har hört den förut.Elprisstöd per den 1 november, sedan i god tid före jul, och ett högkostnadsskydd skulle komma. Inget kom. Det skulle byggas ny kärnkraft från dag ett, och enligt vad nuvarande finansministern twittrade skulle det sättas igång inom hundra dagar från att regeringen tillträdde. Nuvarande näringsministern skulle stoppa stålskogar, men det blev som det blev med den saken också.Det skulle bli 9 eller 10 kronors sänkning vid pump för dieseln och 5 eller 6,50 för bensinen. Men vi vet ju hur det blev med den saken. Där lyckades till och med statsministern bryta löftet om 5,50 som gavs härförleden med mindre än 24 timmars varsel. Archer till Ukraina skulle komma direkt efter valet, och alla ryska spioner skulle utvisas. Det skulle bli avskaffade amorteringskrav, behovsprövad arbetskraftsinvandring och massor av lagar införda mot gängen den 1 juni i år. Det skulle inte bli några skattehöjningar.Det blir inga 20 miljarder till rättsväsendet. Det blir inte 2 procent av bnp till försvarsanslagen. Det skulle inte bli någon höjd skatt på ISK-konton, men det blev det trots löfte om sänkning. Och kanske det mest uppmärksammade: Det skulle bli billigare falukorvar, enligt nuvarande näringsministern.En kollega till mig pratade med riksdagsjournalister om just detta. Visst har politiker ibland ställt ut löften och inte hållit dem. Men då brukar politiker kliva fram och be om ursäkt för det och förklara varför. Det sker inte nu, enligt riksdagsjournalisterna. Nu viftas de bara bort. Och i stället ser vi att nya löften ställs ut och bryts på mindre än 24 timmar. Det är såklart anmärkningsvärt. Det skadar förtroendet för politiken. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet som gör mig ledsen i detta fall är att nuvarande statsministern har suttit hemma hos en helsingborgare, tittat henne i ögonen och lovat gasstödet, bara han vann valet. Men det löftet bröts. Om man bryter ett löfte som man gett till en enskild människa i dennes kök och har tittat henne i ögonen tycker jag att man ber om ursäkt.Statsministern är inte här. Men näringsministern är här, och regionstyrelsen i Skånes moderata ordförande har tidigare påtalat att näringsministern har varit arrogant och oseriös. Inga moderata riksdagsledamöter är i på plats i kammaren. Jag hade önskat att de också var här för att företräda skåningarna. Men det kan bero på att det är lättare att kritisera näringsministern, som inte är med i deras parti, än att kritisera den egna statsministern, som är med i deras parti. Jag får ändå ge näringsministern att det inte är hennes fel.Det är trots allt som näringsministern säger; det har funnits förslag för att lösa frågan. Därför undrar jag om näringsministern skulle kunna tänka sig att å regeringens och statsministerns vägnar be om ursäkt för de löften som statsministern har brutit. Det är otvivelaktigt att löftet utställts och brutits. Det har inte förnekats av statsministern.Jag ger näringsministern chansen. Är näringsministern beredd att å regeringens och statsministerns vägnar be helsingborgarna, vars förtroende för regeringen förbrukats, om ursäkt?
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	Jag vill givetvis börja med att tacka näringsministern för svaret på interpellationen.Den här interpellationen är ställd eftersom nuvarande statsminister Ulf Kristersson satt i köket hemma hos helsingborgare och lovade guld och gröna skogar om bara hans sida vann valet. Vi har hört den förut.Elprisstöd per den 1 november, sedan i god tid före jul, och ett högkostnadsskydd skulle komma. Inget kom. Det skulle byggas ny kärnkraft från dag ett, och enligt vad nuvarande finansministern twittrade skulle det sättas igång inom hundra dagar från att regeringen tillträdde. Nuvarande näringsministern skulle stoppa stålskogar, men det blev som det blev med den saken också.Det skulle bli 9 eller 10 kronors sänkning vid pump för dieseln och 5 eller 6,50 för bensinen. Men vi vet ju hur det blev med den saken. Där lyckades till och med statsministern bryta löftet om 5,50 som gavs härförleden med mindre än 24 timmars varsel. Archer till Ukraina skulle komma direkt efter valet, och alla ryska spioner skulle utvisas. Det skulle bli avskaffade amorteringskrav, behovsprövad arbetskraftsinvandring och massor av lagar införda mot gängen den 1 juni i år. Det skulle inte bli några skattehöjningar.Det blir inga 20 miljarder till rättsväsendet. Det blir inte 2 procent av bnp till försvarsanslagen. Det skulle inte bli någon höjd skatt på ISK-konton, men det blev det trots löfte om sänkning. Och kanske det mest uppmärksammade: Det skulle bli billigare falukorvar, enligt nuvarande näringsministern.En kollega till mig pratade med riksdagsjournalister om just detta. Visst har politiker ibland ställt ut löften och inte hållit dem. Men då brukar politiker kliva fram och be om ursäkt för det och förklara varför. Det sker inte nu, enligt riksdagsjournalisterna. Nu viftas de bara bort. Och i stället ser vi att nya löften ställs ut och bryts på mindre än 24 timmar. Det är såklart anmärkningsvärt. Det skadar förtroendet för politiken. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet som gör mig ledsen i detta fall är att nuvarande statsministern har suttit hemma hos en helsingborgare, tittat henne i ögonen och lovat gasstödet, bara han vann valet. Men det löftet bröts. Om man bryter ett löfte som man gett till en enskild människa i dennes kök och har tittat henne i ögonen tycker jag att man ber om ursäkt.Statsministern är inte här. Men näringsministern är här, och regionstyrelsen i Skånes moderata ordförande har tidigare påtalat att näringsministern har varit arrogant och oseriös. Inga moderata riksdagsledamöter är i på plats i kammaren. Jag hade önskat att de också var här för att företräda skåningarna. Men det kan bero på att det är lättare att kritisera näringsministern, som inte är med i deras parti, än att kritisera den egna statsministern, som är med i deras parti. Jag får ändå ge näringsministern att det inte är hennes fel.Det är trots allt som näringsministern säger; det har funnits förslag för att lösa frågan. Därför undrar jag om näringsministern skulle kunna tänka sig att å regeringens och statsministerns vägnar be om ursäkt för de löften som statsministern har brutit. Det är otvivelaktigt att löftet utställts och brutits. Det har inte förnekats av statsministern.Jag ger näringsministern chansen. Är näringsministern beredd att å regeringens och statsministerns vägnar be helsingborgarna, vars förtroende för regeringen förbrukats, om ursäkt?
Avser ministern att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd?	Ola Möller har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd och vilka skäl som ligger till grund för mitt beslut att stryka en viss mening som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget.Jag vill börja med att säga att det här är en väldigt svår tid för många hushåll och företag. Jag känner verkligen med de hushåll som drabbats av de extrema energipriser vi sett sedan hösten 2021 och framför allt sedan Rysslands invasion av Ukraina. Jag vill också vara tydlig med att de olika stöd som regeringen har tagit fram inte på något sätt kan kompensera fullt ut för de effekter som de mycket höga energipriserna har haft på hushållens och företagens kostnader. Vi kan lindra effekterna i viss mån men inte undanröja dem.En förutsättning för gasprisstödet är att konsumenten hade rätt att ta ut gas i uttagspunkten enligt ett avtal med gasnätsföretaget den 1 februari 2023. Gasnätsföretagen som ska administrera stödet har förklarat att detta inte är praktiskt möjligt att göra utan ett brytdatum, och valet står då mellan att fastställa ett brytdatum och att inte ge något stöd alls. Svåra avvägningar behöver göras, och regeringen har arbetat för att så många som möjligt ska kunna ta del av det välbehövliga gasprisstödet. Konsumenter i elområde 4 har som bekant även haft höga elpriser och kan då få hjälp genom elstödet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller Ola Möllers andra fråga, om att regeringen skulle ha strukit en del av sitt förslag, är det ett missförstånd om hur regeringen arbetar. Regeringskansliet tog fram ett utkast till förordning och remitterade det brett till berörda myndigheter och andra aktörer. Bland de svar som kom in fanns tydliga invändningar från gasnätsföretagen, som ska genomföra utbetalningarna och tillämpa förordningen, om att det inte skulle vara praktiskt möjligt att administrera gasprisstödet utan ett brytdatum.När det gäller ytterligare gasprisstöd föreslår regeringen i vårändringsbudgeten att gasprisstöd ska ges även för november och december 2022. Regeringen avser att återkomma med eventuella justeringar av stödförordningen med anledning av detta.
Vilka skäl ligger till grund för ministerns beslut att stryka meningen som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget?	Ola Möller har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att kompensera de helsingborgare som inte får något gasstöd och vilka skäl som ligger till grund för mitt beslut att stryka en viss mening som enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad har strukits ur förslaget.Jag vill börja med att säga att det här är en väldigt svår tid för många hushåll och företag. Jag känner verkligen med de hushåll som drabbats av de extrema energipriser vi sett sedan hösten 2021 och framför allt sedan Rysslands invasion av Ukraina. Jag vill också vara tydlig med att de olika stöd som regeringen har tagit fram inte på något sätt kan kompensera fullt ut för de effekter som de mycket höga energipriserna har haft på hushållens och företagens kostnader. Vi kan lindra effekterna i viss mån men inte undanröja dem.En förutsättning för gasprisstödet är att konsumenten hade rätt att ta ut gas i uttagspunkten enligt ett avtal med gasnätsföretaget den 1 februari 2023. Gasnätsföretagen som ska administrera stödet har förklarat att detta inte är praktiskt möjligt att göra utan ett brytdatum, och valet står då mellan att fastställa ett brytdatum och att inte ge något stöd alls. Svåra avvägningar behöver göras, och regeringen har arbetat för att så många som möjligt ska kunna ta del av det välbehövliga gasprisstödet. Konsumenter i elområde 4 har som bekant även haft höga elpriser och kan då få hjälp genom elstödet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller Ola Möllers andra fråga, om att regeringen skulle ha strukit en del av sitt förslag, är det ett missförstånd om hur regeringen arbetar. Regeringskansliet tog fram ett utkast till förordning och remitterade det brett till berörda myndigheter och andra aktörer. Bland de svar som kom in fanns tydliga invändningar från gasnätsföretagen, som ska genomföra utbetalningarna och tillämpa förordningen, om att det inte skulle vara praktiskt möjligt att administrera gasprisstödet utan ett brytdatum.När det gäller ytterligare gasprisstöd föreslår regeringen i vårändringsbudgeten att gasprisstöd ska ges även för november och december 2022. Regeringen avser att återkomma med eventuella justeringar av stödförordningen med anledning av detta.
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	Jag vill då bara ånyo upprepa det jag har sagt i mitt svar och det jag har sagt här i talarstolen flera gånger och som är ganska självklart: Varje biståndsgivare har rätt att välja med vem, var och hur man ingår utvecklingssamarbeten. Att vi väljer att väga in migrationspolitiska faktorer i det står inte på något sätt i strid med OECD-Dacs regelverk för ODA. Nu är det lyckligtvis så att det inte är Vänsterpartiet som avgör vad som är förenligt och vad som inte är förenligt, utan den bedömningen sker på annat håll.För oss är upprätthållande av en rättssäker och internationell migration väldigt viktigt. I det ingår att ge uppehållstillstånd till de personer som har skyddsskäl, men också just det andra som Vänsterpartiet undviker att tala om, nämligen att den som har fått avslag på sin asylansökan faktiskt ska återvända hem. Det är ett stort problem. Man kan ju önska att Vänsterpartiet någon gång valde att adressera den typen av frågor. Hur ska vi hantera utsattheten som tiotusentals människor i Sverige tvingas uppleva när de befinner i skuggsamhället? Det får vi inte höra så mycket om.Vi väljer nu att lämna mycket av den gamla biståndspolitiken, som ju inte har fungerat och där resultaten tyvärr på många sätt är för dåliga. Vi bryter ny mark nu, till exempel genom att hitta synergier mellan den viktiga biståndspolitiken och handelspolitiken, utifrån premissen att bistånd kan vara effektivt för att bekämpa fattigdom.Men den bistra sanningen är att många länder som har fått väldigt mycket bistånd under många år fortsätter att vara i ett väldigt stort beroende av bistånd. Det måste vi bryta. Vi hittar nu synergier med handelspolitiken, vi förändrar och vi moderniserar. Vill Vänsterpartiet vara kvar i det gamla får de gärna vara det, men för oss är det viktigt att nu modernisera och nå nya resultat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	Jag vill då bara ånyo upprepa det jag har sagt i mitt svar och det jag har sagt här i talarstolen flera gånger och som är ganska självklart: Varje biståndsgivare har rätt att välja med vem, var och hur man ingår utvecklingssamarbeten. Att vi väljer att väga in migrationspolitiska faktorer i det står inte på något sätt i strid med OECD-Dacs regelverk för ODA. Nu är det lyckligtvis så att det inte är Vänsterpartiet som avgör vad som är förenligt och vad som inte är förenligt, utan den bedömningen sker på annat håll.För oss är upprätthållande av en rättssäker och internationell migration väldigt viktigt. I det ingår att ge uppehållstillstånd till de personer som har skyddsskäl, men också just det andra som Vänsterpartiet undviker att tala om, nämligen att den som har fått avslag på sin asylansökan faktiskt ska återvända hem. Det är ett stort problem. Man kan ju önska att Vänsterpartiet någon gång valde att adressera den typen av frågor. Hur ska vi hantera utsattheten som tiotusentals människor i Sverige tvingas uppleva när de befinner i skuggsamhället? Det får vi inte höra så mycket om.Vi väljer nu att lämna mycket av den gamla biståndspolitiken, som ju inte har fungerat och där resultaten tyvärr på många sätt är för dåliga. Vi bryter ny mark nu, till exempel genom att hitta synergier mellan den viktiga biståndspolitiken och handelspolitiken, utifrån premissen att bistånd kan vara effektivt för att bekämpa fattigdom.Men den bistra sanningen är att många länder som har fått väldigt mycket bistånd under många år fortsätter att vara i ett väldigt stort beroende av bistånd. Det måste vi bryta. Vi hittar nu synergier med handelspolitiken, vi förändrar och vi moderniserar. Vill Vänsterpartiet vara kvar i det gamla får de gärna vara det, men för oss är det viktigt att nu modernisera och nå nya resultat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	Jag vill då bara ånyo upprepa det jag har sagt i mitt svar och det jag har sagt här i talarstolen flera gånger och som är ganska självklart: Varje biståndsgivare har rätt att välja med vem, var och hur man ingår utvecklingssamarbeten. Att vi väljer att väga in migrationspolitiska faktorer i det står inte på något sätt i strid med OECD-Dacs regelverk för ODA. Nu är det lyckligtvis så att det inte är Vänsterpartiet som avgör vad som är förenligt och vad som inte är förenligt, utan den bedömningen sker på annat håll.För oss är upprätthållande av en rättssäker och internationell migration väldigt viktigt. I det ingår att ge uppehållstillstånd till de personer som har skyddsskäl, men också just det andra som Vänsterpartiet undviker att tala om, nämligen att den som har fått avslag på sin asylansökan faktiskt ska återvända hem. Det är ett stort problem. Man kan ju önska att Vänsterpartiet någon gång valde att adressera den typen av frågor. Hur ska vi hantera utsattheten som tiotusentals människor i Sverige tvingas uppleva när de befinner i skuggsamhället? Det får vi inte höra så mycket om.Vi väljer nu att lämna mycket av den gamla biståndspolitiken, som ju inte har fungerat och där resultaten tyvärr på många sätt är för dåliga. Vi bryter ny mark nu, till exempel genom att hitta synergier mellan den viktiga biståndspolitiken och handelspolitiken, utifrån premissen att bistånd kan vara effektivt för att bekämpa fattigdom.Men den bistra sanningen är att många länder som har fått väldigt mycket bistånd under många år fortsätter att vara i ett väldigt stort beroende av bistånd. Det måste vi bryta. Vi hittar nu synergier med handelspolitiken, vi förändrar och vi moderniserar. Vill Vänsterpartiet vara kvar i det gamla får de gärna vara det, men för oss är det viktigt att nu modernisera och nå nya resultat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	Jag är inte överens med ministern om att Tidöavtalet inte strider mot regelverket för hur man får använda bistånd. Det är detta som interpellationsdebatten handlar om, och inte vilka man ska samarbeta med. Naturligtvis har regeringen rätt att själv välja vilka den vill samarbeta med. Detta handlar om på vilket sätt man får använda biståndet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag och många fler med mig har studerat och läst Tidöavtalet. Bland annat har biståndsplattformen Concord på ett mycket förtjänstfullt sätt djupanalyserat och granskat hur Tidöavtalet stämmer överens med regelverket för internationellt bistånd. Om man läser och studerar Tidöavtalet på detta sätt kommer man fram till att det inte håller ihop. Det fungerar inte. Det strider mot OECD-Dacs regelverk för hur internationellt bistånd får användas.Regeringens och Sverigedemokraternas överenskommelse i Tidöavtalet strider på punkt efter punkt mot detta regelverk. Biståndet får inte villkoras med migrationspolitiska mål på det sätt som görs i Tidöavtalet med syfte att gynna givarens migrationspolitiska mål.Tidöavtalet är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Förutom att Tidöavtalet står i strid med regelverket för hur bistånd får användas är det tydligt att det mest handlar om signalpolitik och inte om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man i stället rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändringarna. Detta är en cynisk politik som visar på ett förakt för dem som har det allra svårast i världen.
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	Jag är inte överens med ministern om att Tidöavtalet inte strider mot regelverket för hur man får använda bistånd. Det är detta som interpellationsdebatten handlar om, och inte vilka man ska samarbeta med. Naturligtvis har regeringen rätt att själv välja vilka den vill samarbeta med. Detta handlar om på vilket sätt man får använda biståndet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag och många fler med mig har studerat och läst Tidöavtalet. Bland annat har biståndsplattformen Concord på ett mycket förtjänstfullt sätt djupanalyserat och granskat hur Tidöavtalet stämmer överens med regelverket för internationellt bistånd. Om man läser och studerar Tidöavtalet på detta sätt kommer man fram till att det inte håller ihop. Det fungerar inte. Det strider mot OECD-Dacs regelverk för hur internationellt bistånd får användas.Regeringens och Sverigedemokraternas överenskommelse i Tidöavtalet strider på punkt efter punkt mot detta regelverk. Biståndet får inte villkoras med migrationspolitiska mål på det sätt som görs i Tidöavtalet med syfte att gynna givarens migrationspolitiska mål.Tidöavtalet är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Förutom att Tidöavtalet står i strid med regelverket för hur bistånd får användas är det tydligt att det mest handlar om signalpolitik och inte om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man i stället rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändringarna. Detta är en cynisk politik som visar på ett förakt för dem som har det allra svårast i världen.
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	Jag är inte överens med ministern om att Tidöavtalet inte strider mot regelverket för hur man får använda bistånd. Det är detta som interpellationsdebatten handlar om, och inte vilka man ska samarbeta med. Naturligtvis har regeringen rätt att själv välja vilka den vill samarbeta med. Detta handlar om på vilket sätt man får använda biståndet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag och många fler med mig har studerat och läst Tidöavtalet. Bland annat har biståndsplattformen Concord på ett mycket förtjänstfullt sätt djupanalyserat och granskat hur Tidöavtalet stämmer överens med regelverket för internationellt bistånd. Om man läser och studerar Tidöavtalet på detta sätt kommer man fram till att det inte håller ihop. Det fungerar inte. Det strider mot OECD-Dacs regelverk för hur internationellt bistånd får användas.Regeringens och Sverigedemokraternas överenskommelse i Tidöavtalet strider på punkt efter punkt mot detta regelverk. Biståndet får inte villkoras med migrationspolitiska mål på det sätt som görs i Tidöavtalet med syfte att gynna givarens migrationspolitiska mål.Tidöavtalet är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Förutom att Tidöavtalet står i strid med regelverket för hur bistånd får användas är det tydligt att det mest handlar om signalpolitik och inte om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man i stället rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändringarna. Detta är en cynisk politik som visar på ett förakt för dem som har det allra svårast i världen.
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	Jag har svarat på dessa frågor ett antal gånger, men jag svarar gärna på dem en gång till. Sedan får vi se om det blir ännu fler frågor på samma tema.Jag står självfallet till tjänst med att förklara vad som står i Tidöavtalet. Det räcker kanske inte att bara läsa det, utan man måste nog också ta till sig vad det står. Vänsterpartiets interpellation bygger på en felaktig premiss om att vi skulle villkora enskilda biståndsprojekt med återtagande, men det är inte det vi säger, vilket tydligt framgår i svaret. Men jag upprepar det gärna en gång till. Vad vi säger är att en regering givetvis måste kunna välja samarbetspartner för biståndet utifrån sina politiska prioriteringar. Det är inget nytt, utan så har alla regeringar agerat.Lotta Johnsson Fornarve menar att det inte skulle vara förenligt med OECD-Dacs regelverk, men det är helt fel. Självfallet har Sverige liksom alla andra länder full rätt att avgöra med vilka länder de vill samarbeta. Ser man på biståndet de senaste decennierna har detta förändrats många gånger både upp och ned. Ibland har man helt avslutat samarbeten och ibland byggt upp nya. Varför skulle det inte gälla just denna regering? Ska den rätten plötsligt upphöra bara för att det är en borgerlig regering? Tyvärr har Vänsterpartiet fått detta helt om bakfoten.Vi har ett omfattande problem med ett växande skuggsamhälle där människor lever i stor utsatthet, inte minst många kvinnor och flickor. Det finns olika beräkningar av detta, men antalet kan motsvara en mellanstor svensk stad. Det är en utveckling som vi har varnat för under många år och som den tidigare regeringen aldrig lyckades hantera, och tyvärr har Vänsterpartiet varit helt ointresserat.Nu får vi agera för att lösa dessa problem, där en del är att vissa länder inte respekterar folkrätten och inte tar emot sina medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Här vill vi att biståndet ska vara ett verktyg bland flera, och vi tror att det har potential och ger möjligheter. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, för vi måste få en förändring till stånd.Jag vill också påpeka en sak som ofta glöms bort i den här debatten, nämligen det faktum att en fungerande, säker, ordnad och reguljär migration inte är någonting som vi bara har hittat på. Det är en del av FN:s mål för hållbar utveckling. Det är en grundbult i FN:s globala migrationsramverk. I det ingår att ge asyl till den person som har skyddsskäl men faktiskt också att den person som inte har skyddsskäl ska återvända hem. Detta har inte fungerat tidigare. Nu bryter vi ny mark genom att ta krafttag mot detta utbredda problem, bland annat just genom att kunna använda en del av biståndet som ett verktyg i detta.
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	Jag har svarat på dessa frågor ett antal gånger, men jag svarar gärna på dem en gång till. Sedan får vi se om det blir ännu fler frågor på samma tema.Jag står självfallet till tjänst med att förklara vad som står i Tidöavtalet. Det räcker kanske inte att bara läsa det, utan man måste nog också ta till sig vad det står. Vänsterpartiets interpellation bygger på en felaktig premiss om att vi skulle villkora enskilda biståndsprojekt med återtagande, men det är inte det vi säger, vilket tydligt framgår i svaret. Men jag upprepar det gärna en gång till. Vad vi säger är att en regering givetvis måste kunna välja samarbetspartner för biståndet utifrån sina politiska prioriteringar. Det är inget nytt, utan så har alla regeringar agerat.Lotta Johnsson Fornarve menar att det inte skulle vara förenligt med OECD-Dacs regelverk, men det är helt fel. Självfallet har Sverige liksom alla andra länder full rätt att avgöra med vilka länder de vill samarbeta. Ser man på biståndet de senaste decennierna har detta förändrats många gånger både upp och ned. Ibland har man helt avslutat samarbeten och ibland byggt upp nya. Varför skulle det inte gälla just denna regering? Ska den rätten plötsligt upphöra bara för att det är en borgerlig regering? Tyvärr har Vänsterpartiet fått detta helt om bakfoten.Vi har ett omfattande problem med ett växande skuggsamhälle där människor lever i stor utsatthet, inte minst många kvinnor och flickor. Det finns olika beräkningar av detta, men antalet kan motsvara en mellanstor svensk stad. Det är en utveckling som vi har varnat för under många år och som den tidigare regeringen aldrig lyckades hantera, och tyvärr har Vänsterpartiet varit helt ointresserat.Nu får vi agera för att lösa dessa problem, där en del är att vissa länder inte respekterar folkrätten och inte tar emot sina medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Här vill vi att biståndet ska vara ett verktyg bland flera, och vi tror att det har potential och ger möjligheter. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, för vi måste få en förändring till stånd.Jag vill också påpeka en sak som ofta glöms bort i den här debatten, nämligen det faktum att en fungerande, säker, ordnad och reguljär migration inte är någonting som vi bara har hittat på. Det är en del av FN:s mål för hållbar utveckling. Det är en grundbult i FN:s globala migrationsramverk. I det ingår att ge asyl till den person som har skyddsskäl men faktiskt också att den person som inte har skyddsskäl ska återvända hem. Detta har inte fungerat tidigare. Nu bryter vi ny mark genom att ta krafttag mot detta utbredda problem, bland annat just genom att kunna använda en del av biståndet som ett verktyg i detta.
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	Jag har svarat på dessa frågor ett antal gånger, men jag svarar gärna på dem en gång till. Sedan får vi se om det blir ännu fler frågor på samma tema.Jag står självfallet till tjänst med att förklara vad som står i Tidöavtalet. Det räcker kanske inte att bara läsa det, utan man måste nog också ta till sig vad det står. Vänsterpartiets interpellation bygger på en felaktig premiss om att vi skulle villkora enskilda biståndsprojekt med återtagande, men det är inte det vi säger, vilket tydligt framgår i svaret. Men jag upprepar det gärna en gång till. Vad vi säger är att en regering givetvis måste kunna välja samarbetspartner för biståndet utifrån sina politiska prioriteringar. Det är inget nytt, utan så har alla regeringar agerat.Lotta Johnsson Fornarve menar att det inte skulle vara förenligt med OECD-Dacs regelverk, men det är helt fel. Självfallet har Sverige liksom alla andra länder full rätt att avgöra med vilka länder de vill samarbeta. Ser man på biståndet de senaste decennierna har detta förändrats många gånger både upp och ned. Ibland har man helt avslutat samarbeten och ibland byggt upp nya. Varför skulle det inte gälla just denna regering? Ska den rätten plötsligt upphöra bara för att det är en borgerlig regering? Tyvärr har Vänsterpartiet fått detta helt om bakfoten.Vi har ett omfattande problem med ett växande skuggsamhälle där människor lever i stor utsatthet, inte minst många kvinnor och flickor. Det finns olika beräkningar av detta, men antalet kan motsvara en mellanstor svensk stad. Det är en utveckling som vi har varnat för under många år och som den tidigare regeringen aldrig lyckades hantera, och tyvärr har Vänsterpartiet varit helt ointresserat.Nu får vi agera för att lösa dessa problem, där en del är att vissa länder inte respekterar folkrätten och inte tar emot sina medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Här vill vi att biståndet ska vara ett verktyg bland flera, och vi tror att det har potential och ger möjligheter. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, för vi måste få en förändring till stånd.Jag vill också påpeka en sak som ofta glöms bort i den här debatten, nämligen det faktum att en fungerande, säker, ordnad och reguljär migration inte är någonting som vi bara har hittat på. Det är en del av FN:s mål för hållbar utveckling. Det är en grundbult i FN:s globala migrationsramverk. I det ingår att ge asyl till den person som har skyddsskäl men faktiskt också att den person som inte har skyddsskäl ska återvända hem. Detta har inte fungerat tidigare. Nu bryter vi ny mark genom att ta krafttag mot detta utbredda problem, bland annat just genom att kunna använda en del av biståndet som ett verktyg i detta.
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för de ytterligare svaren.Givetvis ska Sverige stå upp för folkrätten, inte tu tal om annat. Det är inte bara jag som har läst Tidöavtalet noggrant, utan fler har läst och analyserat det vad gäller biståndet. Till exempel har biståndsplattformen Concord på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk och kommit fram till att avtalet inte är genomförbart när det gäller biståndet. Det strider helt enkelt mot regelverket för internationellt bistånd. Jag hoppas därför att ministern kan förtydliga hur man kommer att hantera detta.För att en insats ska kunna räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurserna riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Jag tycker att det är tydligt i Tidöavtalet att det är precis detta man är ute efter.Forskning såväl som erfarenhet visar att migrationspolitiska villkor i biståndet inte faller väl ut. Det är väl känt sedan länge. OECD-Dac skriver om hur det huvudsakliga syftet är centralt för att avgöra om en aktivitet för att motverka så kallad irreguljär migration kan vara bistånd. Om syftet till exempel är att påverka migration till eller i riktning mot givarlandet kan det inte redovisas som bistånd.På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om i Tidöavtalet står i direkt strid med det internationella regelverket enligt OECD-Dac.Att sänka och koppla biståndet till migrationspolitiska villkor i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att skrivningarna om villkorat bistånd i Tidöavtalet mer handlar om signalpolitik än om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändring.Ministern säger också att han vill undanröja orsakerna till irreguljär migration. Men varför väljer då regeringen att minska biståndet och lämna enprocentsmålet? I en tid när fattigdomen återigen ökar i världen och jämställdheten och demokratin går tillbaka som ett resultat av pandemi, klimatförändring och ett ökat antal krig och konflikter, något som ökar flyktingströmmar, svält och umbäranden, väljer regeringen att skära ned på biståndet. Det går inte ihop!Regeringen förändrar inriktningen av det svenska biståndet på ett sätt som i flera fall är oförenligt med regelverket för hur biståndet får användas. Som jag tidigare sa har biståndsplattformen Concord tittat på detta och kommit fram till samma sak som jag: Det går inte att genomföra Tidöavtalet och samtidigt stå bakom OECD-Dacs regelverk. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerHur tänker ministern rätta till dessa brister, och hur var det med konsekvensanalysen?
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för de ytterligare svaren.Givetvis ska Sverige stå upp för folkrätten, inte tu tal om annat. Det är inte bara jag som har läst Tidöavtalet noggrant, utan fler har läst och analyserat det vad gäller biståndet. Till exempel har biståndsplattformen Concord på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk och kommit fram till att avtalet inte är genomförbart när det gäller biståndet. Det strider helt enkelt mot regelverket för internationellt bistånd. Jag hoppas därför att ministern kan förtydliga hur man kommer att hantera detta.För att en insats ska kunna räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurserna riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Jag tycker att det är tydligt i Tidöavtalet att det är precis detta man är ute efter.Forskning såväl som erfarenhet visar att migrationspolitiska villkor i biståndet inte faller väl ut. Det är väl känt sedan länge. OECD-Dac skriver om hur det huvudsakliga syftet är centralt för att avgöra om en aktivitet för att motverka så kallad irreguljär migration kan vara bistånd. Om syftet till exempel är att påverka migration till eller i riktning mot givarlandet kan det inte redovisas som bistånd.På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om i Tidöavtalet står i direkt strid med det internationella regelverket enligt OECD-Dac.Att sänka och koppla biståndet till migrationspolitiska villkor i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att skrivningarna om villkorat bistånd i Tidöavtalet mer handlar om signalpolitik än om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändring.Ministern säger också att han vill undanröja orsakerna till irreguljär migration. Men varför väljer då regeringen att minska biståndet och lämna enprocentsmålet? I en tid när fattigdomen återigen ökar i världen och jämställdheten och demokratin går tillbaka som ett resultat av pandemi, klimatförändring och ett ökat antal krig och konflikter, något som ökar flyktingströmmar, svält och umbäranden, väljer regeringen att skära ned på biståndet. Det går inte ihop!Regeringen förändrar inriktningen av det svenska biståndet på ett sätt som i flera fall är oförenligt med regelverket för hur biståndet får användas. Som jag tidigare sa har biståndsplattformen Concord tittat på detta och kommit fram till samma sak som jag: Det går inte att genomföra Tidöavtalet och samtidigt stå bakom OECD-Dacs regelverk. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerHur tänker ministern rätta till dessa brister, och hur var det med konsekvensanalysen?
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för de ytterligare svaren.Givetvis ska Sverige stå upp för folkrätten, inte tu tal om annat. Det är inte bara jag som har läst Tidöavtalet noggrant, utan fler har läst och analyserat det vad gäller biståndet. Till exempel har biståndsplattformen Concord på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk och kommit fram till att avtalet inte är genomförbart när det gäller biståndet. Det strider helt enkelt mot regelverket för internationellt bistånd. Jag hoppas därför att ministern kan förtydliga hur man kommer att hantera detta.För att en insats ska kunna räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurserna riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Jag tycker att det är tydligt i Tidöavtalet att det är precis detta man är ute efter.Forskning såväl som erfarenhet visar att migrationspolitiska villkor i biståndet inte faller väl ut. Det är väl känt sedan länge. OECD-Dac skriver om hur det huvudsakliga syftet är centralt för att avgöra om en aktivitet för att motverka så kallad irreguljär migration kan vara bistånd. Om syftet till exempel är att påverka migration till eller i riktning mot givarlandet kan det inte redovisas som bistånd.På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om i Tidöavtalet står i direkt strid med det internationella regelverket enligt OECD-Dac.Att sänka och koppla biståndet till migrationspolitiska villkor i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att skrivningarna om villkorat bistånd i Tidöavtalet mer handlar om signalpolitik än om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändring.Ministern säger också att han vill undanröja orsakerna till irreguljär migration. Men varför väljer då regeringen att minska biståndet och lämna enprocentsmålet? I en tid när fattigdomen återigen ökar i världen och jämställdheten och demokratin går tillbaka som ett resultat av pandemi, klimatförändring och ett ökat antal krig och konflikter, något som ökar flyktingströmmar, svält och umbäranden, väljer regeringen att skära ned på biståndet. Det går inte ihop!Regeringen förändrar inriktningen av det svenska biståndet på ett sätt som i flera fall är oförenligt med regelverket för hur biståndet får användas. Som jag tidigare sa har biståndsplattformen Concord tittat på detta och kommit fram till samma sak som jag: Det går inte att genomföra Tidöavtalet och samtidigt stå bakom OECD-Dacs regelverk. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerHur tänker ministern rätta till dessa brister, och hur var det med konsekvensanalysen?
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!Vi lever ju i en tid med flera, parallella kriser och stora globala utmaningar. Den växande irreguljära migrationen är en sådan utmaning, och den får stora konsekvenser för både stater och individer.När migration sker på ett säkert, ordnat och reguljärt sätt kan den utgöra en positiv kraft. Att människor migrerar mellan länder och inom länder kan främja ekonomisk tillväxt. Det gäller självklart även i Sverige, där vi ibland ser ett behov av högkvalificerad arbetskraft inom olika nyckelsektorer.Den irreguljära migrationen innebär emellertid att människor rör sig till länder där de inte har laglig rätt att vistas, och den får ofta väldigt stora negativa konsekvenser för såväl lokala samhällen som migranter. Den irreguljära migrationen göder också den svarta marknaden för människosmuggling och ökar riskerna för utsatta personer att falla offer för till exempel trafficking. Det skapas också en grogrund för kriminalitet, exploatering och utsatthet längs dessa migrationsrutter.Detta är en fråga utan enkla lösningar, men för regeringen är det tydligt att biståndet kan utgöra en viktig pusselbit för att få migrationen att bli säkrare, mer ordnad och reguljär. Biståndet kan till exempel bidra till att kvinnor och flickor som har fallit offer för trafficking får tillgång till det stöd som behövs. Vi kan investera i insatser som stärker våra partnerländers förmåga att hantera migration, till exempel genom att förbättra myndigheters hantering av identitetshandlingar. Låt mig uppehålla mig vid det som är grundbulten i frågan; jag har också tidigare svarat interpellanten om detta. Under folkrätten har varje stat en förpliktelse att ta emot sina egna medborgare när dessa återvänder från ett land där de inte har laglig rätt att stanna. Detta gäller Sverige liksom alla andra länder och är utgångspunkten för en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem. I de fall stater ändå väljer att bryta mot folkrätten måste det få konsekvenser. Bristande samarbete i frågor om återtagande är skäl för Sverige att se över sitt samlade utrikespolitiska samarbete med staten i fråga. Det gäller såväl utvecklingssamarbete som andra politikområden, till exempel viseringspolitiken och handelspolitiken. Regeringen har varit tydlig med att delar av biståndet ska kunna villkoras med att länder återtar sina medborgare när detta krävs enligt folkrätten. Jag vill åter vara tydlig med att regeringens position om villkorande inte bryter mot Dacs regelverk. Dacs regelverk innehåller tydliga kriterier för vad som krävs för att initiativ ska få klassas som bistånd. Dacs regelverk sätter däremot inga begränsningar för givares möjlighet att välja samarbetspartner. Sverige har precis som alla givare rätt att både minska och öka stödet till enskilda mottagare baserat på politiska bedömningar och prioriteringar. Det är en rätt som vi självklart kommer att använda oss av när så krävs.
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!Vi lever ju i en tid med flera, parallella kriser och stora globala utmaningar. Den växande irreguljära migrationen är en sådan utmaning, och den får stora konsekvenser för både stater och individer.När migration sker på ett säkert, ordnat och reguljärt sätt kan den utgöra en positiv kraft. Att människor migrerar mellan länder och inom länder kan främja ekonomisk tillväxt. Det gäller självklart även i Sverige, där vi ibland ser ett behov av högkvalificerad arbetskraft inom olika nyckelsektorer.Den irreguljära migrationen innebär emellertid att människor rör sig till länder där de inte har laglig rätt att vistas, och den får ofta väldigt stora negativa konsekvenser för såväl lokala samhällen som migranter. Den irreguljära migrationen göder också den svarta marknaden för människosmuggling och ökar riskerna för utsatta personer att falla offer för till exempel trafficking. Det skapas också en grogrund för kriminalitet, exploatering och utsatthet längs dessa migrationsrutter.Detta är en fråga utan enkla lösningar, men för regeringen är det tydligt att biståndet kan utgöra en viktig pusselbit för att få migrationen att bli säkrare, mer ordnad och reguljär. Biståndet kan till exempel bidra till att kvinnor och flickor som har fallit offer för trafficking får tillgång till det stöd som behövs. Vi kan investera i insatser som stärker våra partnerländers förmåga att hantera migration, till exempel genom att förbättra myndigheters hantering av identitetshandlingar. Låt mig uppehålla mig vid det som är grundbulten i frågan; jag har också tidigare svarat interpellanten om detta. Under folkrätten har varje stat en förpliktelse att ta emot sina egna medborgare när dessa återvänder från ett land där de inte har laglig rätt att stanna. Detta gäller Sverige liksom alla andra länder och är utgångspunkten för en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem. I de fall stater ändå väljer att bryta mot folkrätten måste det få konsekvenser. Bristande samarbete i frågor om återtagande är skäl för Sverige att se över sitt samlade utrikespolitiska samarbete med staten i fråga. Det gäller såväl utvecklingssamarbete som andra politikområden, till exempel viseringspolitiken och handelspolitiken. Regeringen har varit tydlig med att delar av biståndet ska kunna villkoras med att länder återtar sina medborgare när detta krävs enligt folkrätten. Jag vill åter vara tydlig med att regeringens position om villkorande inte bryter mot Dacs regelverk. Dacs regelverk innehåller tydliga kriterier för vad som krävs för att initiativ ska få klassas som bistånd. Dacs regelverk sätter däremot inga begränsningar för givares möjlighet att välja samarbetspartner. Sverige har precis som alla givare rätt att både minska och öka stödet till enskilda mottagare baserat på politiska bedömningar och prioriteringar. Det är en rätt som vi självklart kommer att använda oss av när så krävs.
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!Vi lever ju i en tid med flera, parallella kriser och stora globala utmaningar. Den växande irreguljära migrationen är en sådan utmaning, och den får stora konsekvenser för både stater och individer.När migration sker på ett säkert, ordnat och reguljärt sätt kan den utgöra en positiv kraft. Att människor migrerar mellan länder och inom länder kan främja ekonomisk tillväxt. Det gäller självklart även i Sverige, där vi ibland ser ett behov av högkvalificerad arbetskraft inom olika nyckelsektorer.Den irreguljära migrationen innebär emellertid att människor rör sig till länder där de inte har laglig rätt att vistas, och den får ofta väldigt stora negativa konsekvenser för såväl lokala samhällen som migranter. Den irreguljära migrationen göder också den svarta marknaden för människosmuggling och ökar riskerna för utsatta personer att falla offer för till exempel trafficking. Det skapas också en grogrund för kriminalitet, exploatering och utsatthet längs dessa migrationsrutter.Detta är en fråga utan enkla lösningar, men för regeringen är det tydligt att biståndet kan utgöra en viktig pusselbit för att få migrationen att bli säkrare, mer ordnad och reguljär. Biståndet kan till exempel bidra till att kvinnor och flickor som har fallit offer för trafficking får tillgång till det stöd som behövs. Vi kan investera i insatser som stärker våra partnerländers förmåga att hantera migration, till exempel genom att förbättra myndigheters hantering av identitetshandlingar. Låt mig uppehålla mig vid det som är grundbulten i frågan; jag har också tidigare svarat interpellanten om detta. Under folkrätten har varje stat en förpliktelse att ta emot sina egna medborgare när dessa återvänder från ett land där de inte har laglig rätt att stanna. Detta gäller Sverige liksom alla andra länder och är utgångspunkten för en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem. I de fall stater ändå väljer att bryta mot folkrätten måste det få konsekvenser. Bristande samarbete i frågor om återtagande är skäl för Sverige att se över sitt samlade utrikespolitiska samarbete med staten i fråga. Det gäller såväl utvecklingssamarbete som andra politikområden, till exempel viseringspolitiken och handelspolitiken. Regeringen har varit tydlig med att delar av biståndet ska kunna villkoras med att länder återtar sina medborgare när detta krävs enligt folkrätten. Jag vill åter vara tydlig med att regeringens position om villkorande inte bryter mot Dacs regelverk. Dacs regelverk innehåller tydliga kriterier för vad som krävs för att initiativ ska få klassas som bistånd. Dacs regelverk sätter däremot inga begränsningar för givares möjlighet att välja samarbetspartner. Sverige har precis som alla givare rätt att både minska och öka stödet till enskilda mottagare baserat på politiska bedömningar och prioriteringar. Det är en rätt som vi självklart kommer att använda oss av när så krävs.
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	Jag tackar ministern för svaret på min interpellation, även om jag inte är helt nöjd med svaret.Ministern svarar följande: "Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA." Det är bra att ministern vill hålla fast vid regelverket för bistånd, men då håller inte skrivningarna i Tidöavtalet som regeringen kommit överens om tillsammans med Sverigedemokraterna när det gäller biståndet.Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.För att en insats ska räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurser riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna tydliga med att biståndet i högre utsträckning ska kopplas till migrationspolitiska villkor. Där slås till exempel fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska "villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs". Vidare skriver man till exempel om hur biståndspolitiken ska inriktas på effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration. Liknande skrivningar återfinns i regeringens budgetproposition för 2023.Förutom att detta i praktiken är ett slag i luften eftersom det knappt finns några länder där ett sådant förfarande skulle vara möjligt - det är endast en mycket liten del av Sveriges totala bistånd som består av direktstöd till statliga institutioner i partnerländerna - är det ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd. Det strider mot principen om effektivt bistånd. Ett effektivt bistånd är långsiktigt och utgår från mottagarens villkor, inte givarens. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag skulle vilja ha tydligare och bättre svar på mina frågor. Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet strider mot OECD-Dac? Vilka "effektiva åtgärder" syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver om hur biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och på lång sikt?
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	Jag tackar ministern för svaret på min interpellation, även om jag inte är helt nöjd med svaret.Ministern svarar följande: "Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA." Det är bra att ministern vill hålla fast vid regelverket för bistånd, men då håller inte skrivningarna i Tidöavtalet som regeringen kommit överens om tillsammans med Sverigedemokraterna när det gäller biståndet.Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.För att en insats ska räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurser riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna tydliga med att biståndet i högre utsträckning ska kopplas till migrationspolitiska villkor. Där slås till exempel fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska "villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs". Vidare skriver man till exempel om hur biståndspolitiken ska inriktas på effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration. Liknande skrivningar återfinns i regeringens budgetproposition för 2023.Förutom att detta i praktiken är ett slag i luften eftersom det knappt finns några länder där ett sådant förfarande skulle vara möjligt - det är endast en mycket liten del av Sveriges totala bistånd som består av direktstöd till statliga institutioner i partnerländerna - är det ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd. Det strider mot principen om effektivt bistånd. Ett effektivt bistånd är långsiktigt och utgår från mottagarens villkor, inte givarens. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag skulle vilja ha tydligare och bättre svar på mina frågor. Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet strider mot OECD-Dac? Vilka "effektiva åtgärder" syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver om hur biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och på lång sikt?
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	Jag tackar ministern för svaret på min interpellation, även om jag inte är helt nöjd med svaret.Ministern svarar följande: "Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA." Det är bra att ministern vill hålla fast vid regelverket för bistånd, men då håller inte skrivningarna i Tidöavtalet som regeringen kommit överens om tillsammans med Sverigedemokraterna när det gäller biståndet.Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.För att en insats ska räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurser riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna tydliga med att biståndet i högre utsträckning ska kopplas till migrationspolitiska villkor. Där slås till exempel fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska "villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs". Vidare skriver man till exempel om hur biståndspolitiken ska inriktas på effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration. Liknande skrivningar återfinns i regeringens budgetproposition för 2023.Förutom att detta i praktiken är ett slag i luften eftersom det knappt finns några länder där ett sådant förfarande skulle vara möjligt - det är endast en mycket liten del av Sveriges totala bistånd som består av direktstöd till statliga institutioner i partnerländerna - är det ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd. Det strider mot principen om effektivt bistånd. Ett effektivt bistånd är långsiktigt och utgår från mottagarens villkor, inte givarens. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag skulle vilja ha tydligare och bättre svar på mina frågor. Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet strider mot OECD-Dac? Vilka "effektiva åtgärder" syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver om hur biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och på lång sikt?
Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?	Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig hur jag ser på kopplingen mellan regeringens ökade fokus på migration i biståndet och OECD-Dacs regelverk för ODA, hur biståndspolitiken ska bidra till att minska irreguljär migration samt hur regeringen ser på villkorande av biståndet. I en tid med ökad irreguljär migration och tvångsfördrivning har migration blivit ett allt viktigare område inom utvecklingssamarbetet. Att människor drivs på flykt av krig, förtryck eller fattigdom skapar ett stort lidande, och de humanitära behoven i världen är i dag mycket stora.Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokuseras för att bland annat utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och hållbar återintegrering. Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA. Migration är inte en ny fråga inom utvecklingssamarbetet. En fungerande säker, ordnad och reguljär migration är en del av FN:s mål för hållbar utveckling och en grundbult i FN:s globala migrationsramverk, att minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration likaså. Utvecklingssamarbetet spelar till exempel en viktig roll för att förebygga krig och konflikt samt återuppbygga samhällen som drabbats, vilket kan skapa ökade möjligheter och bättre förutsättningar för personer att återvända eller frivilligt återvandra. Genom utvecklingsinsatser kan vi också stödja länders kapacitet att hantera migrationsflöden på ett ansvarsfullt och rättssäkert sätt.För regeringen är det självklart också viktigt med förebyggande åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration, exempelvis genom insatser för demokrati, utbildning, jobbskapande, klimatanpassning och fredsbyggande. I detta som i allt annat ska svenskt bistånd utgå från förutsättningar och behov i samarbetslandet, i linje med principerna för effektivt utvecklingssamarbete.För att upprätthålla en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem krävs att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare. Regeringen avser därför att villkora delar av biståndet i syfte att se till att mottagarländer tar ansvar för medborgare som fått avslag på sina asylansökningar eller av andra skäl inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Alla biståndsinsatser ska följa OECD-Dacs regelverk för ODA. Att regeringen väger in migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare står inte i konflikt med regelverket. Varje givare har rätt att välja med vem samt var och hur man ingår utvecklingssamarbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill även understryka att biståndspolitiken bara är ett av flera verktyg som kan användas för att förmå länder att respektera den folkrättsliga förpliktelsen om återtagande och återta sina medborgare som inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Åtgärder inom flera andra områden kan också behöva användas, till exempel inom viseringspolitiken, handelspolitiken och självklart den breda politiska dialogen.
Vilka ”effektiva åtgärder” syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?	Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig hur jag ser på kopplingen mellan regeringens ökade fokus på migration i biståndet och OECD-Dacs regelverk för ODA, hur biståndspolitiken ska bidra till att minska irreguljär migration samt hur regeringen ser på villkorande av biståndet. I en tid med ökad irreguljär migration och tvångsfördrivning har migration blivit ett allt viktigare område inom utvecklingssamarbetet. Att människor drivs på flykt av krig, förtryck eller fattigdom skapar ett stort lidande, och de humanitära behoven i världen är i dag mycket stora.Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokuseras för att bland annat utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och hållbar återintegrering. Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA. Migration är inte en ny fråga inom utvecklingssamarbetet. En fungerande säker, ordnad och reguljär migration är en del av FN:s mål för hållbar utveckling och en grundbult i FN:s globala migrationsramverk, att minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration likaså. Utvecklingssamarbetet spelar till exempel en viktig roll för att förebygga krig och konflikt samt återuppbygga samhällen som drabbats, vilket kan skapa ökade möjligheter och bättre förutsättningar för personer att återvända eller frivilligt återvandra. Genom utvecklingsinsatser kan vi också stödja länders kapacitet att hantera migrationsflöden på ett ansvarsfullt och rättssäkert sätt.För regeringen är det självklart också viktigt med förebyggande åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration, exempelvis genom insatser för demokrati, utbildning, jobbskapande, klimatanpassning och fredsbyggande. I detta som i allt annat ska svenskt bistånd utgå från förutsättningar och behov i samarbetslandet, i linje med principerna för effektivt utvecklingssamarbete.För att upprätthålla en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem krävs att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare. Regeringen avser därför att villkora delar av biståndet i syfte att se till att mottagarländer tar ansvar för medborgare som fått avslag på sina asylansökningar eller av andra skäl inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Alla biståndsinsatser ska följa OECD-Dacs regelverk för ODA. Att regeringen väger in migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare står inte i konflikt med regelverket. Varje givare har rätt att välja med vem samt var och hur man ingår utvecklingssamarbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill även understryka att biståndspolitiken bara är ett av flera verktyg som kan användas för att förmå länder att respektera den folkrättsliga förpliktelsen om återtagande och återta sina medborgare som inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Åtgärder inom flera andra områden kan också behöva användas, till exempel inom viseringspolitiken, handelspolitiken och självklart den breda politiska dialogen.
Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?	Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig hur jag ser på kopplingen mellan regeringens ökade fokus på migration i biståndet och OECD-Dacs regelverk för ODA, hur biståndspolitiken ska bidra till att minska irreguljär migration samt hur regeringen ser på villkorande av biståndet. I en tid med ökad irreguljär migration och tvångsfördrivning har migration blivit ett allt viktigare område inom utvecklingssamarbetet. Att människor drivs på flykt av krig, förtryck eller fattigdom skapar ett stort lidande, och de humanitära behoven i världen är i dag mycket stora.Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokuseras för att bland annat utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och hållbar återintegrering. Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA. Migration är inte en ny fråga inom utvecklingssamarbetet. En fungerande säker, ordnad och reguljär migration är en del av FN:s mål för hållbar utveckling och en grundbult i FN:s globala migrationsramverk, att minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration likaså. Utvecklingssamarbetet spelar till exempel en viktig roll för att förebygga krig och konflikt samt återuppbygga samhällen som drabbats, vilket kan skapa ökade möjligheter och bättre förutsättningar för personer att återvända eller frivilligt återvandra. Genom utvecklingsinsatser kan vi också stödja länders kapacitet att hantera migrationsflöden på ett ansvarsfullt och rättssäkert sätt.För regeringen är det självklart också viktigt med förebyggande åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration, exempelvis genom insatser för demokrati, utbildning, jobbskapande, klimatanpassning och fredsbyggande. I detta som i allt annat ska svenskt bistånd utgå från förutsättningar och behov i samarbetslandet, i linje med principerna för effektivt utvecklingssamarbete.För att upprätthålla en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem krävs att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare. Regeringen avser därför att villkora delar av biståndet i syfte att se till att mottagarländer tar ansvar för medborgare som fått avslag på sina asylansökningar eller av andra skäl inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Alla biståndsinsatser ska följa OECD-Dacs regelverk för ODA. Att regeringen väger in migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare står inte i konflikt med regelverket. Varje givare har rätt att välja med vem samt var och hur man ingår utvecklingssamarbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill även understryka att biståndspolitiken bara är ett av flera verktyg som kan användas för att förmå länder att respektera den folkrättsliga förpliktelsen om återtagande och återta sina medborgare som inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Åtgärder inom flera andra områden kan också behöva användas, till exempel inom viseringspolitiken, handelspolitiken och självklart den breda politiska dialogen.
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Den sista stafettpinnen som ledamoten lämnade över till mig gällande att återupprätta arbetslinjen tar jag mer än gärna emot.Ledamoten själv har varit understödjande till en regering som under åtta års tid successivt och med otrolig precision lyckats nedmontera arbetslinjen. Jag är av den bestämda uppfattningen att det inte finns någonting som är viktigare för de fattiga, utsatta barnfamiljerna än att vi återupprättar arbetslinjen så att det finns större möjligheter att gå från bidrag till arbete och större möjligheter att vara inkluderad - att vara en del av samhället snarare än att leva i utanförskap. Den stafettpinnen tar jag alltså mer än gärna emot.Just här och nu handlar det dessutom om att bekämpa inflationen - att inte spä på inflationen mer utan ha precision i de satsningar man gör så att de verkligen riktas mot dem som är särskilt utsatta och har det allra tuffast och inte är några stora, generella penseldrag som snarare riskerar att spä på inflationen så att den kan fortsätta att successivt äta sig in i hushållens ekonomi. Det vore dåligt i allmänhet för våra hushåll, och det vore synnerligen dåligt för barnfamiljerna som har det extra tufft. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill med detta, fru ålderspresident, tacka för den här debatten och för interpellationen. Detta är som sagt en fråga som regeringen följer mycket noga och tar på väldigt stort allvar.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Den sista stafettpinnen som ledamoten lämnade över till mig gällande att återupprätta arbetslinjen tar jag mer än gärna emot.Ledamoten själv har varit understödjande till en regering som under åtta års tid successivt och med otrolig precision lyckats nedmontera arbetslinjen. Jag är av den bestämda uppfattningen att det inte finns någonting som är viktigare för de fattiga, utsatta barnfamiljerna än att vi återupprättar arbetslinjen så att det finns större möjligheter att gå från bidrag till arbete och större möjligheter att vara inkluderad - att vara en del av samhället snarare än att leva i utanförskap. Den stafettpinnen tar jag alltså mer än gärna emot.Just här och nu handlar det dessutom om att bekämpa inflationen - att inte spä på inflationen mer utan ha precision i de satsningar man gör så att de verkligen riktas mot dem som är särskilt utsatta och har det allra tuffast och inte är några stora, generella penseldrag som snarare riskerar att spä på inflationen så att den kan fortsätta att successivt äta sig in i hushållens ekonomi. Det vore dåligt i allmänhet för våra hushåll, och det vore synnerligen dåligt för barnfamiljerna som har det extra tufft. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill med detta, fru ålderspresident, tacka för den här debatten och för interpellationen. Detta är som sagt en fråga som regeringen följer mycket noga och tar på väldigt stort allvar.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Det är sant att kommunerna kan fatta beslut om undantag, och det har även min hemkommun Sundsvall gjort - där jag tidigare har varit kommunpolitiker. Det är bra, men det är också olyckligt att ens postnummer ska avgöra om man ska stå i matkön till Stadsmissionen eller inte. Det är olyckligt att det ska avgöras av var man bor om man har råd med mat eller inte.Vi vet att matfattigdomen ökar. Den bilden bekräftas av Stadsmissionen. De ger årligen ut en fattigdomsrapport, och den visar att 62 procent av insatserna går till personer som lever på långvarigt ekonomiskt bistånd. Det handlar bland annat om hjälp med mat och kläder.Varför vill regeringen lämna över ansvaret för att se till att människor har råd med mat och väsentligheter till civilsamhället? Det är för mig obegripligt.Anna Tenje var inne på att arbete är oerhört viktigt för att man ska försörja sig själv. Det är vi självklart överens om. Men ibland låter det på regeringsföreträdarna som att människor som lever på bidrag inte har några krav ställda på sig och inte gör någonting. Men då kan jag upplysa om att enligt nuvarande socialtjänstlag måste man stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till försörjningsstöd. Lagen stipulerar också att man inte har rätt till försörjningsstöd om man har pengar på banken eller andra tillgångar som kan möjliggöra försörjning. Därmed finns också ett krav på att alla människor ska söka arbete om de har möjlighet att förvärvsarbeta.Att ni inte lyckas uppbåda en tillräckligt bra arbetsmarknadspolitik som får människor i arbete är ert ansvar. Till dess måste vi se till att människor i Sverige 2023 inte behöver svälta. Det är ert ansvar. Varför vill ni inte se till att även de här människorna och barnen får möjlighet att slippa det?
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Det är sant att kommunerna kan fatta beslut om undantag, och det har även min hemkommun Sundsvall gjort - där jag tidigare har varit kommunpolitiker. Det är bra, men det är också olyckligt att ens postnummer ska avgöra om man ska stå i matkön till Stadsmissionen eller inte. Det är olyckligt att det ska avgöras av var man bor om man har råd med mat eller inte.Vi vet att matfattigdomen ökar. Den bilden bekräftas av Stadsmissionen. De ger årligen ut en fattigdomsrapport, och den visar att 62 procent av insatserna går till personer som lever på långvarigt ekonomiskt bistånd. Det handlar bland annat om hjälp med mat och kläder.Varför vill regeringen lämna över ansvaret för att se till att människor har råd med mat och väsentligheter till civilsamhället? Det är för mig obegripligt.Anna Tenje var inne på att arbete är oerhört viktigt för att man ska försörja sig själv. Det är vi självklart överens om. Men ibland låter det på regeringsföreträdarna som att människor som lever på bidrag inte har några krav ställda på sig och inte gör någonting. Men då kan jag upplysa om att enligt nuvarande socialtjänstlag måste man stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till försörjningsstöd. Lagen stipulerar också att man inte har rätt till försörjningsstöd om man har pengar på banken eller andra tillgångar som kan möjliggöra försörjning. Därmed finns också ett krav på att alla människor ska söka arbete om de har möjlighet att förvärvsarbeta.Att ni inte lyckas uppbåda en tillräckligt bra arbetsmarknadspolitik som får människor i arbete är ert ansvar. Till dess måste vi se till att människor i Sverige 2023 inte behöver svälta. Det är ert ansvar. Varför vill ni inte se till att även de här människorna och barnen får möjlighet att slippa det?
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Jag tog tidigare upp att det för hushåll som lever på försörjningsstöd har skett en förändring av riksnormen med 8,6 procent. Boendekostnaderna blir då oförändrade för hushållet eftersom kostnaderna täcks. Med detta sagt har barnfamiljerna det mycket tufft i alla fall. Detta vet vi därför att en vanlig löntagarfamilj inte har fått en uppräkning på 8,6, utan där har det snarare landat på en uppräkning på 3 procent. Men den familjen ska ändå tackla en inflation på 12 procent. Det är en svår och ansträngd situation rent generellt.Jag vill även poängtera att barnfamiljer med försörjningsstöd har fått en uppräkning på 8,6 procent, och det kan jämföras med 2021 års nivå som var 1,6 procent. Därmed inte sagt att det är lätt.Sedan var det frågan om det ska ske en avräkning eller inte. Jag tänker att ledamoten är väl medveten om att kommunerna faktiskt bestämmer huruvida det ska göras ett avdrag på det tillfälliga tilläggsbidraget eller inte, det vill säga det faller inom ramen för det kommunala självstyret. Det är olika i olika kommuner, och jag kan konstatera att i den kommun där jag tidigare hade förmånen att vara kommunstyrelsens ordförande tillföll pengarna under mitt ledarskap barnfamiljerna. Jag vet inte riktigt hur det är nu, men så var det i alla fall då. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är väl uppenbart att regeringens intention är att pengarna ska komma familjerna till del.
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Jag tog tidigare upp att det för hushåll som lever på försörjningsstöd har skett en förändring av riksnormen med 8,6 procent. Boendekostnaderna blir då oförändrade för hushållet eftersom kostnaderna täcks. Med detta sagt har barnfamiljerna det mycket tufft i alla fall. Detta vet vi därför att en vanlig löntagarfamilj inte har fått en uppräkning på 8,6, utan där har det snarare landat på en uppräkning på 3 procent. Men den familjen ska ändå tackla en inflation på 12 procent. Det är en svår och ansträngd situation rent generellt.Jag vill även poängtera att barnfamiljer med försörjningsstöd har fått en uppräkning på 8,6 procent, och det kan jämföras med 2021 års nivå som var 1,6 procent. Därmed inte sagt att det är lätt.Sedan var det frågan om det ska ske en avräkning eller inte. Jag tänker att ledamoten är väl medveten om att kommunerna faktiskt bestämmer huruvida det ska göras ett avdrag på det tillfälliga tilläggsbidraget eller inte, det vill säga det faller inom ramen för det kommunala självstyret. Det är olika i olika kommuner, och jag kan konstatera att i den kommun där jag tidigare hade förmånen att vara kommunstyrelsens ordförande tillföll pengarna under mitt ledarskap barnfamiljerna. Jag vet inte riktigt hur det är nu, men så var det i alla fall då. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är väl uppenbart att regeringens intention är att pengarna ska komma familjerna till del.
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Anna Tenje nämnde i sitt anförande att det absolut viktigaste just nu är att bekämpa inflationen. Därmed kan man inte göra något för att hjälpa de mest utsatta hushållen, förutom den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget.Varför gör då regeringen tvärtom saker som spär på inflationen? Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet har påpekat att elstödet driver på inflationen. Vänsterpartiets politik skulle enligt Konjunkturinstitutets bedömning ha liten effekt på inflationen, samtidigt som de mest utsatta hushållen stöds. Sverigepriser skulle sänka inflationen med 1-2 procentenheter. Regeringen gör ingenting, förutom att sänka skatten för de allra rikaste.Att regeringen nu inte vill avisera vad som kommer att hända med bostadsbidraget är problematiskt eftersom hushållen har det extremt tufft just nu. De vet inte om de kommer att kunna bo kvar i sina hyresbostäder, om de kommer att vräkas, om de kommer att hamna hos kronofogden eller vad som kommer att ske. Även Hyresgästföreningen har påpekat att människor måste få besked om vad som händer 2024. Kommer det tillfälliga bostadsbidraget att ligga kvar, eller vad kommer att hända för de hushåll som nu har det extremt tufft?Vi vet att inflationen är hög och att det är extremt svårt för många familjer att få ekonomin att gå ihop. Särskilt tufft är det för dem som har försörjningsstöd. De lever på i princip existensminimum. Christina Olsson, generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, en förening som organiserar ensamstående föräldrar, har kallat detta att människor inte får behålla höjningen av bostadsbidraget för stöld från barnfamiljerna, det vill säga att kommunerna behåller det tillfälliga krisstödet. Jag kan bara hålla med Christina Olsson om att det är en mycket olycklig konstruktion att någonting som regeringen gör för att verkligen sätta in hjälp till de allra mest utsatta hushållen inte når fram till dem. Det är oerhört sorgligt.Varför vill man inte, Anna Tenje, se till att barnfamiljerna får råd med mat, hyra och så vidare?
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Anna Tenje nämnde i sitt anförande att det absolut viktigaste just nu är att bekämpa inflationen. Därmed kan man inte göra något för att hjälpa de mest utsatta hushållen, förutom den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget.Varför gör då regeringen tvärtom saker som spär på inflationen? Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet har påpekat att elstödet driver på inflationen. Vänsterpartiets politik skulle enligt Konjunkturinstitutets bedömning ha liten effekt på inflationen, samtidigt som de mest utsatta hushållen stöds. Sverigepriser skulle sänka inflationen med 1-2 procentenheter. Regeringen gör ingenting, förutom att sänka skatten för de allra rikaste.Att regeringen nu inte vill avisera vad som kommer att hända med bostadsbidraget är problematiskt eftersom hushållen har det extremt tufft just nu. De vet inte om de kommer att kunna bo kvar i sina hyresbostäder, om de kommer att vräkas, om de kommer att hamna hos kronofogden eller vad som kommer att ske. Även Hyresgästföreningen har påpekat att människor måste få besked om vad som händer 2024. Kommer det tillfälliga bostadsbidraget att ligga kvar, eller vad kommer att hända för de hushåll som nu har det extremt tufft?Vi vet att inflationen är hög och att det är extremt svårt för många familjer att få ekonomin att gå ihop. Särskilt tufft är det för dem som har försörjningsstöd. De lever på i princip existensminimum. Christina Olsson, generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, en förening som organiserar ensamstående föräldrar, har kallat detta att människor inte får behålla höjningen av bostadsbidraget för stöld från barnfamiljerna, det vill säga att kommunerna behåller det tillfälliga krisstödet. Jag kan bara hålla med Christina Olsson om att det är en mycket olycklig konstruktion att någonting som regeringen gör för att verkligen sätta in hjälp till de allra mest utsatta hushållen inte når fram till dem. Det är oerhört sorgligt.Varför vill man inte, Anna Tenje, se till att barnfamiljerna får råd med mat, hyra och så vidare?
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Regeringens bedömning är att det är lämpligt att under en begränsad tid förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom ramen för bostadsbidraget. Ett sådant tillfälle var under pandemin. Ett annat sådant tillfälle är nu när den ekonomiskt tuffa situationen har hårdnat något och inflationen är hög.Huruvida detta förlängs eller permanentas och hur det kommer att se ut framöver får vi återkomma till i budgeten - och det vet ledamoten. Vi lämnar besked framöver. Det här är en fråga som vi följer, och det gäller en särskilt utsatt grupp som vi definitivt följer särskilt noga givet den ekonomiskt svåra situationen.Om inflationen biter sig fast, om situationen för de svenska hushållen hårdnar, särskilt för de barnfamiljer som har det allra tuffast, då får vi helt enkelt återkomma. Men det är den tillfälliga delen som är viktig att poängtera. Den allra viktigaste delen - nu säger jag inte att det alltid är så - är att se till att förutsättningarna är goda så att fler kan jobba, så att fler kan gå från bidrag till arbete och fler kan jobba mer. Det gynnar i grunden mest barnfamiljerna. Och vi har definitivt fokus på att återupprätta arbetslinjen så att fler kan gå från bidrag och utanförskap till ett arbete.Jag vill poängtera att vi noga följer gruppen särskilt utsatta, som har en tuff ekonomisk situation, och vi kommer att återkomma i budgeten för 2024 om hur en eventuell förlängning kommer att se ut eller vad som händer om vi väljer att inte förlänga.Samtliga barnhushåll med bostadsbidrag får det tillfälliga tilläggsbidraget och får därmed ett högre totalt bostadsbidrag med förslaget. Det är träffsäkert - till skillnad från att höja barnbidraget, vilket inte alls är särskilt träffsäkert utan bara hittar 23 procent av individerna bland femtedelen med lägst ekonomisk standard. I stället riskerar detta att spä på inflationen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet gäller att ta ansvar här och nu för de familjer som nu har det extra tufft och även se vikten av att inte spä på inflationen så att den gräver sig djupare och djupare in i alla barnfamiljers hushållsekonomi.
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Regeringens bedömning är att det är lämpligt att under en begränsad tid förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom ramen för bostadsbidraget. Ett sådant tillfälle var under pandemin. Ett annat sådant tillfälle är nu när den ekonomiskt tuffa situationen har hårdnat något och inflationen är hög.Huruvida detta förlängs eller permanentas och hur det kommer att se ut framöver får vi återkomma till i budgeten - och det vet ledamoten. Vi lämnar besked framöver. Det här är en fråga som vi följer, och det gäller en särskilt utsatt grupp som vi definitivt följer särskilt noga givet den ekonomiskt svåra situationen.Om inflationen biter sig fast, om situationen för de svenska hushållen hårdnar, särskilt för de barnfamiljer som har det allra tuffast, då får vi helt enkelt återkomma. Men det är den tillfälliga delen som är viktig att poängtera. Den allra viktigaste delen - nu säger jag inte att det alltid är så - är att se till att förutsättningarna är goda så att fler kan jobba, så att fler kan gå från bidrag till arbete och fler kan jobba mer. Det gynnar i grunden mest barnfamiljerna. Och vi har definitivt fokus på att återupprätta arbetslinjen så att fler kan gå från bidrag och utanförskap till ett arbete.Jag vill poängtera att vi noga följer gruppen särskilt utsatta, som har en tuff ekonomisk situation, och vi kommer att återkomma i budgeten för 2024 om hur en eventuell förlängning kommer att se ut eller vad som händer om vi väljer att inte förlänga.Samtliga barnhushåll med bostadsbidrag får det tillfälliga tilläggsbidraget och får därmed ett högre totalt bostadsbidrag med förslaget. Det är träffsäkert - till skillnad från att höja barnbidraget, vilket inte alls är särskilt träffsäkert utan bara hittar 23 procent av individerna bland femtedelen med lägst ekonomisk standard. I stället riskerar detta att spä på inflationen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet gäller att ta ansvar här och nu för de familjer som nu har det extra tufft och även se vikten av att inte spä på inflationen så att den gräver sig djupare och djupare in i alla barnfamiljers hushållsekonomi.
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Anna Tenje belyser i sitt svar på min interpellation att bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta barnhushåll extra resurser.Statsrådet påpekar också mycket riktigt att boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. Hon menar därför också att det är lämpligt att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader och att vi därför under en begränsad tid behöver förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Så långt är vi helt överens.Min fråga är dock varför regeringen inte väljer att se till att människor som uppbär försörjningsstöd, en grupp som lever med låg ekonomisk standard, också kan få använda detta tillfälliga krisstöd för att betala hyran eller köpa mat till barnen.Bostadsbidraget räknas som en inkomst och dras därför vanligtvis av från försörjningsstödet som kommunerna ger personer som är i behov av det. I praktiken innebär det alltså en oförändrad ekonomi för familjerna, samtidigt som kommunerna får minskade utgifter för utbetalning av försörjningsstöd - om inte kommunen fattar beslut om särskilda undantag. Om nu regeringen säger sig värna om de mest utsatta hushållen och vill hjälpa dem genom krisen förstår jag inte riktigt varför man vill lämna den här gruppen av föräldrar och barn utanför.Riksnormen för försörjningsstödet har, som Anna Tenje mycket riktigt påpekade, uppräknats med 8,6 procent efter årsskiftet, men det täcker inte för den höga inflationen, som i december 2022 enligt Statistiska centralbyrån låg på 12,3 procent, samtidigt som riksnormen räknades upp. Den tillfälliga extra höjningen av bostadsbidraget aviserades också långt senare av regeringen, så därför måste situationen ha försämrats ytterligare.Under den presskonferens som regeringen och Sverigedemokraterna höll för att presentera förslaget om förlängning och höjning av det tillfälliga bostadsbidraget uppstod också en viss förvirring. På frågan om förslaget innebar att personer med försörjningsstöd skulle få ta del av det här och om den situation som man tidigare känt till var ett problem skulle rättas till svarade regeringsföreträdare att så var fallet. Sedan visade det sig att så var det inte. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI den promemoria som låg till grund för det man presenterade på presskonferensen kunde man också mycket tydligt läsa att regeringen och Sverigedemokraterna räknade med att det här skulle innebära en besparing för kommunerna. Det var ju lite pinsamt, kan man tycka.Civilsamhället vittnar nu om att allt fler personer söker sig dit för att få hjälp med mat och väsentligheter när försörjningsstödet inte räcker till. Regeringsföreträdare har många gånger talat om att hjälpa dem som har det allra tuffast i krisen. Då blir min fråga: Varför ser inte regeringen till att även de som uppbär försörjningsstöd får ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget? Jag noterar att statsrådet inte svarar på den fråga jag ställt i interpellationen om man avser att permanenta höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför. Vad kommer att hända med bostadsbidraget när den tillfälliga höjningen löper ut?
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Anna Tenje belyser i sitt svar på min interpellation att bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta barnhushåll extra resurser.Statsrådet påpekar också mycket riktigt att boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. Hon menar därför också att det är lämpligt att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader och att vi därför under en begränsad tid behöver förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Så långt är vi helt överens.Min fråga är dock varför regeringen inte väljer att se till att människor som uppbär försörjningsstöd, en grupp som lever med låg ekonomisk standard, också kan få använda detta tillfälliga krisstöd för att betala hyran eller köpa mat till barnen.Bostadsbidraget räknas som en inkomst och dras därför vanligtvis av från försörjningsstödet som kommunerna ger personer som är i behov av det. I praktiken innebär det alltså en oförändrad ekonomi för familjerna, samtidigt som kommunerna får minskade utgifter för utbetalning av försörjningsstöd - om inte kommunen fattar beslut om särskilda undantag. Om nu regeringen säger sig värna om de mest utsatta hushållen och vill hjälpa dem genom krisen förstår jag inte riktigt varför man vill lämna den här gruppen av föräldrar och barn utanför.Riksnormen för försörjningsstödet har, som Anna Tenje mycket riktigt påpekade, uppräknats med 8,6 procent efter årsskiftet, men det täcker inte för den höga inflationen, som i december 2022 enligt Statistiska centralbyrån låg på 12,3 procent, samtidigt som riksnormen räknades upp. Den tillfälliga extra höjningen av bostadsbidraget aviserades också långt senare av regeringen, så därför måste situationen ha försämrats ytterligare.Under den presskonferens som regeringen och Sverigedemokraterna höll för att presentera förslaget om förlängning och höjning av det tillfälliga bostadsbidraget uppstod också en viss förvirring. På frågan om förslaget innebar att personer med försörjningsstöd skulle få ta del av det här och om den situation som man tidigare känt till var ett problem skulle rättas till svarade regeringsföreträdare att så var fallet. Sedan visade det sig att så var det inte. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI den promemoria som låg till grund för det man presenterade på presskonferensen kunde man också mycket tydligt läsa att regeringen och Sverigedemokraterna räknade med att det här skulle innebära en besparing för kommunerna. Det var ju lite pinsamt, kan man tycka.Civilsamhället vittnar nu om att allt fler personer söker sig dit för att få hjälp med mat och väsentligheter när försörjningsstödet inte räcker till. Regeringsföreträdare har många gånger talat om att hjälpa dem som har det allra tuffast i krisen. Då blir min fråga: Varför ser inte regeringen till att även de som uppbär försörjningsstöd får ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget? Jag noterar att statsrådet inte svarar på den fråga jag ställt i interpellationen om man avser att permanenta höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför. Vad kommer att hända med bostadsbidraget när den tillfälliga höjningen löper ut?
Har statsrådet för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför?	Stort tack till Isabell Mixter för interpellationen som hon har ställt till mig!Isabell Mixter har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför. Isabell Mixter har också frågat mig om jag har för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför. Det gläder mig att Isabell Mixter stöder regeringens höjning och förlängning av det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget. Barnfamiljer med bostadsbidrag har det extra tufft i det nuvarande ekonomiska läget, och bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta barnhushåll extra resurser. Boendekostnaden är ju den största enskilda utgiftsposten för många hushåll, och för att minska risken att barnfamiljer inte ska kunna betala sina boendekostnader är det lämpligt att under en begränsad tid förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget.Samtliga barnhushåll med bostadsbidrag får det tillfälliga tilläggsbidraget och får därmed ett högre totalt bostadsbidrag med förslaget. En förlängning och höjning av tilläggsbidraget kan bidra till att fler familjer kan klara sin försörjning med mindre eller utan ekonomiskt bistånd från kommunen.En av regeringens viktigaste uppgifter just nu är dock att bekämpa inflationen. Inflationen slår synnerligen hårt mot de svenska hushållen i allmänhet men i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen. Då gäller det att föra en välavvägd ekonomisk politik för att inte riskera att elda på inflationen ytterligare så att den håller sig kvar längre och successivt gräver sig in ännu mer i hushållens ekonomi. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEkonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd består av den så kallade riksnormen, som är en miniminivå för de behov som normen ska täcka, samt faktiska skäliga kostnader för bland annat boende och hushållsel. Hushåll med ekonomiskt bistånd får därmed sina faktiska skäliga kostnader för bland annat boende och hushållsel täckta av biståndet. För 2023 har regeringen fastställt riksnormen till 8,6 procent högre än 2022 års riksnorm. Det kan jämföras med höjningen av riksnormen mellan 2021 och 2022, som var 1,6 procent. Det är alltså 7 procentenheter mer nu.Regeringen följer noga situationen för de grupper som är mest utsatta. Jag hoppas att Isabell Mixter och riksdagens övriga ledamöter framöver bidrar till att inte spä på inflationen i onödan genom att bland annat förorda en alltför expansiv finanspolitik som riskerar att drabba ekonomiskt utsatta barnfamiljer allra värst.
Har statsrådet för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför?	Stort tack till Isabell Mixter för interpellationen som hon har ställt till mig!Isabell Mixter har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att även personer med försörjningsstöd ska få ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget och om inte, varför. Isabell Mixter har också frågat mig om jag har för avsikt att verka för en permanent höjning av nivån i bostadsbidraget och om inte, varför. Det gläder mig att Isabell Mixter stöder regeringens höjning och förlängning av det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget. Barnfamiljer med bostadsbidrag har det extra tufft i det nuvarande ekonomiska läget, och bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta barnhushåll extra resurser. Boendekostnaden är ju den största enskilda utgiftsposten för många hushåll, och för att minska risken att barnfamiljer inte ska kunna betala sina boendekostnader är det lämpligt att under en begränsad tid förlänga och höja det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget.Samtliga barnhushåll med bostadsbidrag får det tillfälliga tilläggsbidraget och får därmed ett högre totalt bostadsbidrag med förslaget. En förlängning och höjning av tilläggsbidraget kan bidra till att fler familjer kan klara sin försörjning med mindre eller utan ekonomiskt bistånd från kommunen.En av regeringens viktigaste uppgifter just nu är dock att bekämpa inflationen. Inflationen slår synnerligen hårt mot de svenska hushållen i allmänhet men i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen. Då gäller det att föra en välavvägd ekonomisk politik för att inte riskera att elda på inflationen ytterligare så att den håller sig kvar längre och successivt gräver sig in ännu mer i hushållens ekonomi. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEkonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd består av den så kallade riksnormen, som är en miniminivå för de behov som normen ska täcka, samt faktiska skäliga kostnader för bland annat boende och hushållsel. Hushåll med ekonomiskt bistånd får därmed sina faktiska skäliga kostnader för bland annat boende och hushållsel täckta av biståndet. För 2023 har regeringen fastställt riksnormen till 8,6 procent högre än 2022 års riksnorm. Det kan jämföras med höjningen av riksnormen mellan 2021 och 2022, som var 1,6 procent. Det är alltså 7 procentenheter mer nu.Regeringen följer noga situationen för de grupper som är mest utsatta. Jag hoppas att Isabell Mixter och riksdagens övriga ledamöter framöver bidrar till att inte spä på inflationen i onödan genom att bland annat förorda en alltför expansiv finanspolitik som riskerar att drabba ekonomiskt utsatta barnfamiljer allra värst.
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	Tack, interpellanten, för frågorna här i dag! Det är naturligtvis oerhört angeläget och viktigt att vi belyser frågorna om alkoholens skadeverkningar och de kostnader som uppstår i samhället till följd av detta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är viktigt att ha en politik som motverkar dessa skadeverkningar, och därför är det angeläget för regeringen att vi i den här processen värnar detaljhandelsmonopolet. Det är en viktig komponent inte minst för att begränsa de skadeverkningar som interpellanten belyser här i debatten.Självklart är det så att regeringen förstår pengars värde. Men de mänskliga dimensionerna av detta är ju synnerligen viktiga, precis som interpellanten också understryker. Eftersom det hänvisas till att man ska ta från statsbudgeten för att kompensera för kostnaderna vill jag nog i det sammanhanget ändå peka på att offentligfinansiella kostnader och samhällsekonomiska kostnader är olika saker. Det är ju inte så de här beräkningarna är gjorda, utan det handlar om andra saker.Regeringens huvudsakliga kalkyler handlar inte om förväntade skatteintäkter eller någonting sådant, utan det handlar om att det finns en efterfrågan på småskalig gårdsförsäljning. Det är någonting som regeringen ser positivt på samtidigt som vi arbetar under förutsättningen att vi kan värna Systembolagets monopol, som är väldigt viktigt i relation till de problem och bekymmer som interpellanten beskriver.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	Jag sa detta i mitt inledningsanförande. Gårdsförsäljning uppfattas sannolikt av många som att det är begränsad försäljning på landsbygd, som skulle främja en levande landsbygd och en lokal produktion - det är det begreppet antyder. Det tror jag inte skulle innebära några stora hot mot vare sig folkhälsan eller detaljhandelsmonopolet. Men det är inte det förslag som ligger på bordet.Jag har inte sagt att frågan är enkel. Jag har inte sagt att kostnaderna inte ska ses i relation till den totala samhällskostnaden för alkoholens skadeverkningar. Men mellan 87 och 150 miljoner kronor är mycket pengar.I grunden handlar denna diskussion om huruvida statsrådet och regeringen beaktar kostnaderna för alkoholens skadeverkningar, som kommer att uppstå om vi inför ett system för gårdsförsäljning så som utredningen har utformat det, som är väldigt omfattande. Frågan handlar om huruvida statsrådet och regeringen över huvud taget bryr sig om att kostnaderna överstiger de beräknade intäkterna.Jag ska säga igen att pengar är ett trubbigt mått i sammanhanget. Mänskligt lidande är svårt att mäta i pengar, för det handlar i grunden om sjukdom och död, om skadegörelse och misshandel och om rädda barn och slagna barn. Men om inga andra argument biter i debatten brukar de krassa ekonomiska argumenten bita.Pengar borde vara av betydelse när vi pratar om utformningen av alkoholpolitiken. Detta borde vara av betydelse när vi pratar om nyttan av detaljhandelsmonopolet. Och det borde vara till nytta när vi pratar om hur EU kommer att bedöma detta: Klarar Sverige att upprätthålla undantaget för Systembolaget om Sverige inför gårdsförsäljning?Men jag måste säga att jag efter denna debatt inte är riktigt klar över huruvida statsrådet verkligen förstår pengars värde i sammanhanget. Det kan inte vara så att gårdsförsäljningen ska få kosta vad den kosta vill, särskilt inte mätt i pengar. Detta är viktiga frågor. Det handlar om människors liv och hälsa.
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	Jag vill börja med att säga att detta är utredningens beräkningar. De bygger på ett antal antaganden. Det finns förstås skäl att genomlysa detta när man bereder frågan, men det är inte så enkelt. Offentligfinansiella kostnader och samhällsekonomiska kostnader är trots allt två olika saker. Och som interpellanten och jag själv konstaterar är de kostnader som det refereras till i detta sammanhang relativt små jämfört med de totala kostnaderna för alkoholens skadeverkningar. Detta behöver man också ta in i analysen. Beredningsarbetet pågår framför allt kring frågan om detaljhandelsmonopolet. Det är nämligen väldigt viktigt att värna detta, som regeringen flera gånger har konstaterat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gäller tillsynen ska den enligt utredningens förslag vara avgiftsfinansierad. Den kommer då alltså att behöva betalas av dem som producerar drycker i enlighet med utredningens förslag.Men det är förstås viktigt att belysa frågor ur alla olika perspektiv. Det gör vi nu i ett omfattande och gediget beredningsarbete, som sker i högt tempo på departementet.Jag kan väl passa på att fråga Karin Sundin och Socialdemokraterna vad deras syn på denna fråga är. Jag har hört att man inte har något principiellt emot detta och att man gärna skulle se att det kom på plats. Då kan frågan också ställas till Socialdemokraterna och till Karin Sundin. Jag undrar hur de ser på de kostnader som Karin Sundin själv pekar på i detta sammanhang. Man säger ju att man inte har några invändningar, principiellt, mot att införa gårdsförsäljning av alkohol.
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	Det är alldeles riktigt att detta handlar om samhällets kostnader. Vi vet ganska väl vad alkoholens skadeverkningar kostar, och det kostar framför allt i mänskligt lidande. Vi vet att alkoholen är en av de främsta riskfaktorerna för sjukdom och tidig död och att alkohol orsakar ungefär 5 procent av den samlade sjukdomsbördan i Sverige. Detta går alltså att omsätta i ekonomiska termer, sett i produktionsbortfall. Det handlar om både fysisk och psykisk ohälsa. Det går att omvandla samhällets kostnader till ekonomi. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi vet att det är många barn som far illa. Det är svårare att översätta till ekonomiska termer. Hur mäter man en förlorad barndom i kronor och ören? Det går inte att göra.Men vi måste samtidigt klara av att prata om samhällets kostnader, och vi har en utredning på bordet. Utredningen har ekonomiska beräkningar för kostnaderna. Det handlar om de direkta kostnaderna, det vill säga för till exempel sjukvården och rättsväsendet. Men det handlar också om de indirekta kostnader som statsrådet anför, där ohälsa och sjukdom förstås är svårare att penningsätta. Då pratar vi om en kostnad för samhället på 103 miljarder. Det är den senaste beräkningen som finns av vad alkoholens skadeverkningar kostar.Men nu ska vi ta ställning till en reform som lägger kostnader ovanpå dessa 103 miljarder. Det är sannolikt en högre kostnad i dag - uträkningen är från 2019, och utvecklingen har fortsatt i en negativ riktning. Kostnaden är alltså sannolikt högre.I utredningen står det väldigt tydligt. Man har beräknat kostnaderna för alkoholens skadeverkningar, och de går inte att översätta till en övergripande samhällelig nivå. Det går inte att hänföra detta till enskilda individer. Det går inte att säga att det var gårdsförsäljningen som gjorde att Karin eller Jakob inte kom till jobbet dagen därpå eller att vi utvecklade ett beroende. Det går inte att säga att det var gårdsförsäljningen som gjorde att Karin eller Jakob hamnade i slagsmål och behövde sjukvård.Men regeringen har en reform på bordet, och det sägs att kostnaderna kommer att öka med mellan 87 och 150 miljoner kronor. Detta har varit på remiss, och de svar som har kommit in visar väldigt tydligt vad myndigheterna och kommunerna, som ska ta ansvar för att reformen ska bli genomförd, anser. De menar att utredningen kraftigt har underskattat kostnaderna för att införa, upprätthålla och utöva tillsyn över gårdsförsäljningen så som förslaget är utformat. Ska man tro på de myndigheter och kommuner som kommer att få ansvar för detta kommer kostnaden alltså att vara betydligt högre än den som har räknats fram i utredningen.Vi behöver faktiskt fråga oss: Är detta rimligt? Och jag frågar statsrådet, fru ålderspresident: Är det rimligt, och varifrån ska samhällets resurser tas? Det är ju inte så att det inte finns behov på andra budgetområden under Socialdepartementets ansvar. Hur ska detta finansieras? På vilket sätt ska vi kunna finansiera en reform som ytterligare ökar samhällets kostnader för alkoholens skadeverkningar?
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	Tack, interpellanten, för dessa frågor! De siffror som interpellanten nämner är till att börja med utredningens. Nu bereder regeringen frågan i Regeringskansliet. Där ingår att man tar in remissynpunkter och gör en genomlysning. Detta är en komplex fråga där man behöver ta hänsyn till en lång rad saker.De siffror som nämns är inte riktigt jämförbara. Det ena är en offentligfinansiell intäkt, och det andra är en samhällsekonomisk kostnad. Det är inte kostnader som omedelbart kan hänföras till någon post i statsbudgeten, exempelvis vad gäller livskvalitet eller förtida dödsfall.Man bör väl också konstatera att alkoholens skadeverkningar i samhället är mycket omfattande. Det är stora samhällsekonomiska förluster som kommer på grund av alkoholkonsumtion och alkoholbruk av olika slag. De summor som interpellanten beskriver är i det sammanhanget relativt små - om man jämför med de stora skadeverkningarna.Det är viktigt att ha en bra alkoholpolitik som begränsar skadeverkningarna. Där är Systembolagets monopol, detaljhandelsmonopolet, inte minst viktigt och en central hörnsten. Därför är det angeläget för regeringen att vi, när vi arbetar med denna fråga med den positiva ansatsen att möjliggöra detta, också ser till att värna Systembolagets monopol.
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	Jag får tacka socialministern för svaret, även om jag konstaterar att jag faktiskt inte har fått svar på själva frågan.Jag ska börja med att säga att det förslag till gårdsförsäljning som nu ligger på regeringens bord inte riktigt är vad vi tror att det är. Jag tror att de flesta föreställer sig att det handlar om möjligheten att besöka en gård någonstans på den svenska landsbygden där man tillverkar alkoholhaltiga drycker på ett hantverksmässigt sätt och att man vid det besöket ska kunna köpa med sig någon flaska hem, så där som vi gör när vi besöker vindistrikt i Italien eller i Frankrike - och det är ju jättetrevligt. Vi kan föreställa oss gården med böljande sädesfält, vinden som susar och fåren som bräker i hagen bredvid. Jag tror att det är den bilden vi har framför oss om vi talar om gårdsförsäljning. Det är på det sättet man förstår begreppet gårdsförsäljning. Om det verkligen vore på det sättet vore gårdsförsäljning ett fint sätt att utveckla besöksnäringen och ett bra sätt att främja en levande landsbygd och lokala producenter. En sådan begränsad gårdsförsäljning skulle troligtvis inte påverka vare sig folkhälsan eller Systembolagets framtid. Men, fru ålderspresident, det är inte ett sådant förslag som ligger på bordet och som statsrådet och jag diskuterar i dag. Det förslag som ligger på bordet omfattar detaljhandel med alkoholdrycker som äger rum på tillverknings- eller vinodlingsstället oavsett var i Sverige det ligger. Det omfattar också tillverkning som sker i tätorter och i städer. Då blir det många ställen - 800 ställen beräknar utredaren att det handlar om, och de flesta av dem finns just i tätorter och städer. Vi pratar alltså snarare om plåtlador i industriområden än om lantgårdar på landsbygden. Varför är då detta viktigt? Det är viktigt, för förslaget om gårdsförsäljning är så omfattande att många juridiska experter menar att det faktiskt inte är förenligt med Systembolaget som vi har det i dag. Däri ligger egentligen själva kärnfrågan. Däri ligger mitt parti, Socialdemokraternas, stora oro inför det förslag som statsrådet Jakob Forssmed nu har att hantera. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerTill detta kommer också kostnaden för den reform som ligger på bordet. Den är väldigt hög. Vi måste prata om förslaget också i ekonomiska termer.Debatten så här långt har handlat om det där andra, som jag pratade om nyss. Men vi måste prata om pengarna. Hur mycket ska samhället betala för att det ska gå och köpa alkohol någon annanstans än på Systembolaget eller på restauranger och barer? Vad är ett rimligt pris för en sådan reform? Den statliga utredaren uppskattar skatteintäkterna från gårdsförsäljning till mellan 137 och 148 miljoner kronor år 2025. Samma utredare uppskattar samhällets kostnader för den ökade tillgången till alkohol till mellan 235 och 287 miljoner kronor. Det är då kostnader för förtida dödsfall, för minskad livskvalitet, för vård och behandling, för produktionsbortfall och för brottslighet. Till den som inte är supersnabb på huvudräkning kan jag säga att skillnaden mellan skatteintäkterna för reformen och samhällets kostnader för den enligt utredningen blir minst 87 miljoner kronor per år och kanske så mycket som 150 miljoner kronor per år. Jag anser att det är jättemycket pengar, i alla fall sett till den nytta vi skulle få för de pengarna. Min fråga till statsrådet kvarstår. Anser statsrådet att det är ekonomiskt klokt prioriterat att samhället ska betala mellan 87 och 150 miljoner kronor per år för att tillåta enskilda tillverkare att sälja sina alkoholdrycker på tillverkningsstället?
2. Från vilket anslag i statsbudgeten ska i så fall medlen för dessa kostnader tas?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer har frågat mig om jag anser att det är en klok ekonomisk prioritering att samhället ska betala som minst mellan 87 och 150 miljoner kronor per år för att tillåta enskilda tillverkare att sälja sina alkoholdrycker på tillverkningsstället. Karin Sundin har också frågat mig från vilket anslag i statsbudgeten medlen för dessa kostnader i så fall ska tas.Gårdsförsäljningsutredningens (S 2020:15) betänkande En möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker (SOU 2021:95) har remissbehandlats, och ett stort antal remissinstanser har svarat på remissen. Det sedvanliga arbetet med att bereda remissinstansernas synpunkter pågår. I detta arbete behöver bland annat frågans komplexitet och tänkbara konsekvenser beaktas. Regeringen ser positivt på att möjliggöra småskalig gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker under förutsättning att detaljhandelsmonopolet värnas.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	Tack till alla interpellanter och deltagare i debatten för många bra diskussioner! Vi lär återkomma. Jag ser en stor samsyn i väldigt mycket i Sveriges riksdag, och det är bra. Vi vill gå efter pengarna. Man ska betala rätt skatt oavsett om man är företagare eller personlig individ. Det finns mycket mer att göra.Det stora fokuset för regeringen är verkligen att knäcka den grova kriminaliteten, att gå efter pengarna, att se till att fler kommer i arbete och att se till att fler är med och betalar skatt. Det handlar till exempel också om att se till att Utbetalningsmyndigheten nu kommer på plats så snabbt som möjligt, den 1 januari, och kan arbeta så att vi kan förhindra fusk på väldigt många olika sätt. Tack för den här debatten, och trevlig helg!(Applåder)Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	Tack till alla interpellanter och deltagare i debatten för många bra diskussioner! Vi lär återkomma. Jag ser en stor samsyn i väldigt mycket i Sveriges riksdag, och det är bra. Vi vill gå efter pengarna. Man ska betala rätt skatt oavsett om man är företagare eller personlig individ. Det finns mycket mer att göra.Det stora fokuset för regeringen är verkligen att knäcka den grova kriminaliteten, att gå efter pengarna, att se till att fler kommer i arbete och att se till att fler är med och betalar skatt. Det handlar till exempel också om att se till att Utbetalningsmyndigheten nu kommer på plats så snabbt som möjligt, den 1 januari, och kan arbeta så att vi kan förhindra fusk på väldigt många olika sätt. Tack för den här debatten, och trevlig helg!(Applåder)Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	Jag vidgår gärna att detta är något av en favorit för oss socialdemokrater just för att vi anser att nuvarande beskattning är otillräcklig. Det behövs fler åtgärder, och det behövs mer intäkter.Med somligt är det ju bråttom för regeringen medan annat uppenbarligen får ligga till sig lite grann. I en tid då utmaningarna är så enorma och skatteintäkterna med fördel får öka på ett rättvist sätt anser jag att en kapitalbeskattning vid utflyttning som är bättre än den vi har i dag vore väl värd att överväga. Varje dag som finansministern medvetet eller omedvetet skjuter upp detta blir det också svårare att finna medel för de satsningar som vi behöver göra för att knäcka kriminella gäng, köpa kanoner åt försvaret och främja ett mindre överhettat klimat. Det är för mig en oerhört knepig prioritering och en dyrköpt väntan.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	Jag vidgår gärna att detta är något av en favorit för oss socialdemokrater just för att vi anser att nuvarande beskattning är otillräcklig. Det behövs fler åtgärder, och det behövs mer intäkter.Med somligt är det ju bråttom för regeringen medan annat uppenbarligen får ligga till sig lite grann. I en tid då utmaningarna är så enorma och skatteintäkterna med fördel får öka på ett rättvist sätt anser jag att en kapitalbeskattning vid utflyttning som är bättre än den vi har i dag vore väl värd att överväga. Varje dag som finansministern medvetet eller omedvetet skjuter upp detta blir det också svårare att finna medel för de satsningar som vi behöver göra för att knäcka kriminella gäng, köpa kanoner åt försvaret och främja ett mindre överhettat klimat. Det är för mig en oerhört knepig prioritering och en dyrköpt väntan.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi har alltså en utflyttningsbeskattning. Det är det som vi kallar tioårsregeln. Jag kan också konstatera att under det senaste decenniet har fusket, felen och bedrägerierna blivit otroligt omfattande i många av våra system, speciellt i välfärdssystemen. Delvis handlar det om att man använder företag som verktyg för kriminalitet, men det är också många människor som på olika sätt bedrar våra system. Här finns väldigt många miljarder att hämta som i stället kan och bör gå till det som är viktigt, alltså kärnverksamhet som välfärd, försvar, polis och rättsväsen. Vi har ett stort fokus på detta, och vi har också stort fokus i vårt samarbete med andra EU-länder på att tillsammans göra saker och ting bättre, så att företag inte ska kunna skatteplanera och dra sig undan beskattning. Det har varit ett fokus för mig under de här månaderna. Jag har lagt mycket kraft på just detta. Återigen: Jag har inget nytt att säga i själva frågan om Socialdemokraternas favorit, nämligen exitbeskattning, som inte har fått stöd här i kammaren. Men vi har en utflyttningsbeskattning, och när det gäller hur den skulle kunna förändras pågår det just nu ett arbete i Regeringskansliet.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi har alltså en utflyttningsbeskattning. Det är det som vi kallar tioårsregeln. Jag kan också konstatera att under det senaste decenniet har fusket, felen och bedrägerierna blivit otroligt omfattande i många av våra system, speciellt i välfärdssystemen. Delvis handlar det om att man använder företag som verktyg för kriminalitet, men det är också många människor som på olika sätt bedrar våra system. Här finns väldigt många miljarder att hämta som i stället kan och bör gå till det som är viktigt, alltså kärnverksamhet som välfärd, försvar, polis och rättsväsen. Vi har ett stort fokus på detta, och vi har också stort fokus i vårt samarbete med andra EU-länder på att tillsammans göra saker och ting bättre, så att företag inte ska kunna skatteplanera och dra sig undan beskattning. Det har varit ett fokus för mig under de här månaderna. Jag har lagt mycket kraft på just detta. Återigen: Jag har inget nytt att säga i själva frågan om Socialdemokraternas favorit, nämligen exitbeskattning, som inte har fått stöd här i kammaren. Men vi har en utflyttningsbeskattning, och när det gäller hur den skulle kunna förändras pågår det just nu ett arbete i Regeringskansliet.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	Jag är inte helt säker. Jag hörde finansminister Elisabeth Svantesson säga att hon värnar principen om skatt efter bärkraft, men jag tror att svaret på min fråga egentligen var nej - det kommer nog inte att bli någon ny exitskatt. Det är lite oklart för mig varför, givet att så pass många länder, som Elisabeth Svantesson själv lyfter, har infört en sådan skatt utan att det mig veterligen har haft menlig inverkan på handel och konkurrenskraft. Om svaret nu är nej vill jag understryka vad jag anser att detta för med sig.Kapitalbeskattning vid utflyttning bör övervägas och så småningom införas eftersom det genererar tillskott till välfärden och stärker principen om skatt efter bärkraft. Men i det fall skatt efter bärkraft och även en ny exitskatt inte attraherar finansministern vill jag passa på att påminna om vad hon skulle kunna få för pengarna.Det råder en relativt stor och i vissa avseenden fluffig konsensus i Sveriges riksdag kring några riktigt stora utmaningar i vår tid, som till exempel försvarets utbyggnad, gängvåld, klimatförändringar och en välfärd med otroligt stora behov.När finansminister Elisabeth Svantesson säger nej till kapitalbeskattning vid utflyttning och till den potential som finns i detta anser jag att det också är ett nej till fler klimatsatsningar. Det är ett nej till fler kanoner, konstaplar och kriminaltekniker. Såvida det inte finns någon annan, för mig dold, intäktskälla - det får i så fall Elisabeth Svantesson gärna upplysa mig om - är det för mig helt obegripligt att man inte tydligare påskyndar kapitalbeskattning vid utflyttning och den potentiella intäkt som där ryms.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	Jag är inte helt säker. Jag hörde finansminister Elisabeth Svantesson säga att hon värnar principen om skatt efter bärkraft, men jag tror att svaret på min fråga egentligen var nej - det kommer nog inte att bli någon ny exitskatt. Det är lite oklart för mig varför, givet att så pass många länder, som Elisabeth Svantesson själv lyfter, har infört en sådan skatt utan att det mig veterligen har haft menlig inverkan på handel och konkurrenskraft. Om svaret nu är nej vill jag understryka vad jag anser att detta för med sig.Kapitalbeskattning vid utflyttning bör övervägas och så småningom införas eftersom det genererar tillskott till välfärden och stärker principen om skatt efter bärkraft. Men i det fall skatt efter bärkraft och även en ny exitskatt inte attraherar finansministern vill jag passa på att påminna om vad hon skulle kunna få för pengarna.Det råder en relativt stor och i vissa avseenden fluffig konsensus i Sveriges riksdag kring några riktigt stora utmaningar i vår tid, som till exempel försvarets utbyggnad, gängvåld, klimatförändringar och en välfärd med otroligt stora behov.När finansminister Elisabeth Svantesson säger nej till kapitalbeskattning vid utflyttning och till den potential som finns i detta anser jag att det också är ett nej till fler klimatsatsningar. Det är ett nej till fler kanoner, konstaplar och kriminaltekniker. Såvida det inte finns någon annan, för mig dold, intäktskälla - det får i så fall Elisabeth Svantesson gärna upplysa mig om - är det för mig helt obegripligt att man inte tydligare påskyndar kapitalbeskattning vid utflyttning och den potentiella intäkt som där ryms.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	Tack, Hanna Westerén, för frågan! Detta är en fråga som vi har debatterat några gånger i kammaren, och jag tänker därför vara relativt kortfattad.Regeringen ser verkligen behov av att både företag och individer betalar den skatt de ska betala. Detta är otroligt centralt, och det är självklart också centralt med skatt efter bärkraft. Alla ska bidra till det gemensamma på ett rättvist sätt.Jag vill också bara ha sagt att de allra flesta skattebetalare, oavsett om det är företag eller individer, är hederliga och vill göra rätt för sig - och också gör det. Detta visar också Skatteverkets återkommande attitydundersökningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom jag också har sagt tidigare arbetar den här regeringen med full kraft för att motverka skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering. Vi har under våren gjort det väldigt aktivt tillsammans med andra EU-länder och fått igenom DAC 8, som jag nämnde tidigare, vilket är väldigt centralt för att se till att ingen undandrar sig skatt.Man ska komma ihåg att även tioårsregeln är ett slags exitskatt. Det är inte så att Sverige inte har en exitskatt. Det som Socialdemokraterna tidigare så gärna har velat få igenom i denna kammare, utan att lyckas, är ett annat förslag till lagstiftning, som alltså inte vunnit gehör i kammaren. Man ska komma ihåg att det såklart inte bara finns en lösning när det gäller exitskatt. Andra länder gör på olika sätt, för man har delvis olika skattesystem, naturligtvis, men också olika förutsättningar.Frågan om vilket OECD-lands modell jag skulle tycka var intressant passar kanske bättre för ett seminarium - jag kommer gärna och deltar i ett sådant och ger min syn på hur olika länder gör. Jag ser att ordföranden för skatteutskottet nickar.Som jag har sagt, nu i den tredje debatten, är detta en fråga som bereds på Regeringskansliet, och jag har inga nya besked att ge i denna fråga i dag.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	Tack, Hanna Westerén, för frågan! Detta är en fråga som vi har debatterat några gånger i kammaren, och jag tänker därför vara relativt kortfattad.Regeringen ser verkligen behov av att både företag och individer betalar den skatt de ska betala. Detta är otroligt centralt, och det är självklart också centralt med skatt efter bärkraft. Alla ska bidra till det gemensamma på ett rättvist sätt.Jag vill också bara ha sagt att de allra flesta skattebetalare, oavsett om det är företag eller individer, är hederliga och vill göra rätt för sig - och också gör det. Detta visar också Skatteverkets återkommande attitydundersökningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom jag också har sagt tidigare arbetar den här regeringen med full kraft för att motverka skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering. Vi har under våren gjort det väldigt aktivt tillsammans med andra EU-länder och fått igenom DAC 8, som jag nämnde tidigare, vilket är väldigt centralt för att se till att ingen undandrar sig skatt.Man ska komma ihåg att även tioårsregeln är ett slags exitskatt. Det är inte så att Sverige inte har en exitskatt. Det som Socialdemokraterna tidigare så gärna har velat få igenom i denna kammare, utan att lyckas, är ett annat förslag till lagstiftning, som alltså inte vunnit gehör i kammaren. Man ska komma ihåg att det såklart inte bara finns en lösning när det gäller exitskatt. Andra länder gör på olika sätt, för man har delvis olika skattesystem, naturligtvis, men också olika förutsättningar.Frågan om vilket OECD-lands modell jag skulle tycka var intressant passar kanske bättre för ett seminarium - jag kommer gärna och deltar i ett sådant och ger min syn på hur olika länder gör. Jag ser att ordföranden för skatteutskottet nickar.Som jag har sagt, nu i den tredje debatten, är detta en fråga som bereds på Regeringskansliet, och jag har inga nya besked att ge i denna fråga i dag.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	Jag deltar nu i min för dagen tredje interpellationsdebatt med finansminister Elisabeth Svantesson. Vid det här laget har det sannolikt framgått att principen om skatt efter bärkraft och ett skattesystem med solid legitimitet är prioriterat för mig som socialdemokrat. Efter de två föregående interpellationsdebatterna är min uppfattning att finansministern inte är lika mån om att säkra principen om skatt efter bärkraft. Med tanke på det rätt loja svaret i fråga om kapitalbeskattning vid utflyttning, så kallad exitskatt, befarar jag att en svensk exitskatt kommer att låta vänta på sig - trots att finansminister Elisabeth Svantesson tidigare i dag också sa att ingen ska kunna dra sig undan.Samtidigt lever vi, fru ålderspresident, i en tid där allt rör sig mycket snabbt - människor, kapital, varor och tjänster. Detta är, ställt i människans tjänst, i mångt och mycket av godo, så länge det råder ordning och reda och skatter och avgifter erläggs som påbjudet. Att vi har en ändamålsenlig beskattning i takt med tiden är av yttersta vikt, och som jag pekar på i min ursprungliga interpellation är det ett flertal länder som har sett att kapitalbeskattning vid utflyttning är nödvändig och har infört det. Det har de gjort för att säkra medel till gemensamma utgifter men också för att, än en gång, värna principen om skatt efter bärkraft.Finansminister Elisabeth Svantesson avrundar sitt svar med att poängtera att hon vill försvåra för aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Gott så - det vill jag också, verkligen. Men i ärlighetens namn handlar detta i dagsläget inte om fusk, inte än. I dagsläget handlar det om att rörelsefriheten för pengar från Sverige är stor och om att kunna beskatta medel som i dag glider oss ur händerna. Detta får inte ske, anser jag, med tanke på de utmaningar vi står inför.Jag undrar därför fortfarande: Bedömer finansminister Elisabeth Svantesson att det kommer att bli aktuellt med förändringar i fråga om kapitalbeskattning vid utflyttning under den här mandatperioden? Hur går egentligen beredandet i Regeringskansliet? För varje dag som går riskerar vi att gå miste om potentiella medel för att möta till exempel välfärdens behov.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	Jag deltar nu i min för dagen tredje interpellationsdebatt med finansminister Elisabeth Svantesson. Vid det här laget har det sannolikt framgått att principen om skatt efter bärkraft och ett skattesystem med solid legitimitet är prioriterat för mig som socialdemokrat. Efter de två föregående interpellationsdebatterna är min uppfattning att finansministern inte är lika mån om att säkra principen om skatt efter bärkraft. Med tanke på det rätt loja svaret i fråga om kapitalbeskattning vid utflyttning, så kallad exitskatt, befarar jag att en svensk exitskatt kommer att låta vänta på sig - trots att finansminister Elisabeth Svantesson tidigare i dag också sa att ingen ska kunna dra sig undan.Samtidigt lever vi, fru ålderspresident, i en tid där allt rör sig mycket snabbt - människor, kapital, varor och tjänster. Detta är, ställt i människans tjänst, i mångt och mycket av godo, så länge det råder ordning och reda och skatter och avgifter erläggs som påbjudet. Att vi har en ändamålsenlig beskattning i takt med tiden är av yttersta vikt, och som jag pekar på i min ursprungliga interpellation är det ett flertal länder som har sett att kapitalbeskattning vid utflyttning är nödvändig och har infört det. Det har de gjort för att säkra medel till gemensamma utgifter men också för att, än en gång, värna principen om skatt efter bärkraft.Finansminister Elisabeth Svantesson avrundar sitt svar med att poängtera att hon vill försvåra för aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Gott så - det vill jag också, verkligen. Men i ärlighetens namn handlar detta i dagsläget inte om fusk, inte än. I dagsläget handlar det om att rörelsefriheten för pengar från Sverige är stor och om att kunna beskatta medel som i dag glider oss ur händerna. Detta får inte ske, anser jag, med tanke på de utmaningar vi står inför.Jag undrar därför fortfarande: Bedömer finansminister Elisabeth Svantesson att det kommer att bli aktuellt med förändringar i fråga om kapitalbeskattning vid utflyttning under den här mandatperioden? Hur går egentligen beredandet i Regeringskansliet? För varje dag som går riskerar vi att gå miste om potentiella medel för att möta till exempel välfärdens behov.
Om skatt ska betalas efter bärkraft, hur ämnar ministern säkra att den som flyttar ut kapitalbeskattas efter bärkraft?	Hanna Westerén har frågat mig om jag anser att skatt ska betalas efter bärkraft och hur jag ämnar säkra att den som flyttar ut från Sverige ska kapitalbeskattas efter bärkraft. Vidare undrar Hanna Westerén om jag anser att någon av de befintliga modellerna för exitbeskattning i de i frågan uppräknade OECD-länderna vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall om jag har för avsikt att verka för någon sådan förändring.Som jag nämnde i en interpellationsdebatt i mars i år bereds frågan om en reformering av den så kallade tioårsregeln fortsatt inom Regeringskansliet. Syftet med tioårsregeln är att göra det möjligt att beskatta kapitalvinster som har upparbetats här när en fysisk person flyttar utomlands.I detta sammanhang måste man ta hänsyn till att Sverige är en liten, öppen ekonomi, som bygger sitt välstånd på handel och export. Därför är det viktigt att ett eventuellt nytt regelverk inte medför negativa effekter på företagande och näringslivsklimat eller försvårar rekrytering av utländsk kompetens till Sverige på ett sätt som inte är motiverat. Det är också viktigt med klara och tydliga regler som inte skapar onödigt krångel för vanligt folk och vanliga företag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAggressiv skatteplanering och skatteflykt är i förlängningen ett hot mot legitimiteten i det svenska skattesystemet. Regeringen arbetar därför kontinuerligt både nationellt och internationellt med att motverka detta.
Är det någon av de befintliga modellerna i de uppräknade OECD-länderna som ministern anser vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall, har ministern för avsikt verka för någon sådan förändring?	Hanna Westerén har frågat mig om jag anser att skatt ska betalas efter bärkraft och hur jag ämnar säkra att den som flyttar ut från Sverige ska kapitalbeskattas efter bärkraft. Vidare undrar Hanna Westerén om jag anser att någon av de befintliga modellerna för exitbeskattning i de i frågan uppräknade OECD-länderna vore intressant även för svenskt vidkommande och i så fall om jag har för avsikt att verka för någon sådan förändring.Som jag nämnde i en interpellationsdebatt i mars i år bereds frågan om en reformering av den så kallade tioårsregeln fortsatt inom Regeringskansliet. Syftet med tioårsregeln är att göra det möjligt att beskatta kapitalvinster som har upparbetats här när en fysisk person flyttar utomlands.I detta sammanhang måste man ta hänsyn till att Sverige är en liten, öppen ekonomi, som bygger sitt välstånd på handel och export. Därför är det viktigt att ett eventuellt nytt regelverk inte medför negativa effekter på företagande och näringslivsklimat eller försvårar rekrytering av utländsk kompetens till Sverige på ett sätt som inte är motiverat. Det är också viktigt med klara och tydliga regler som inte skapar onödigt krångel för vanligt folk och vanliga företag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAggressiv skatteplanering och skatteflykt är i förlängningen ett hot mot legitimiteten i det svenska skattesystemet. Regeringen arbetar därför kontinuerligt både nationellt och internationellt med att motverka detta.
Anser ministern att legitimiteten i skattesystemet upprätthålls när skillnaden mellan löntagare och företagare ökar på löntagarnas bekostnad, och om inte, vilka åtgärder tänker ministern vidta?	Jag har inte för avsikt att prata om mina äktenskapliga förhållanden, men jag kan gratulera Elisabeth Svantesson till att hon, förhoppningsvis, är lyckligt gift.Jag avrundar med att tacka för ännu en debatt. Det blev ett och annat svar men faktiskt långt fler frågor, för min egen del, och också en genuin oro för vårt Sverige. Det har tydliggjorts här i dag att det nog inte kommer att bli tal om någon justerad skattesats för fåmansföretag. Då kvarstår ändå min undran.Legitimiteten i det svenska skattesystemet bärs upp av principen om skatt efter bärkraft - att vi proportionerligt avstår en skärv av våra inkomster för att finansiera våra gemensamma system - och av att skattesystemet av det absoluta flertalet upplevs som rättvist och transparent. Om reglerna för fåmansföretag inte ska vara verktyg för att både främja attraktivitet i företagande och generera skatt efter bärkraft undrar jag vilka ess finansminister Elisabeth Svantesson har i ärmen för att säkra just legitimitet och principen om skatt efter bärkraft.(Applåder)Interpellationsdebatten var härmed avslutad.