Datasets:
folkopinion
/
government-interpellation-qa-swedish

Dataset card Viewer Files Community
1
question
stringlengths
33
329
answer
stringlengths
0
5.92k
Kommer ministern att ta några generella initiativ med anledning av det ovan anförda?
Jag vill börja med att tacka justitieministern för att vi till slut kunde hitta ett datum för denna interpellationsdebatt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI Sverige har vi en långtgående åsikts- och yttrandefrihet. Att bränna Koranen är, vad man än tycker om handlingen i sig, inte brottsligt. Detta har också slagits fast vid mer än ett tillfälle.Jag vill också poängtera följande. Att försvara andras rätt att framföra en åsikt eller att utföra en viss handling, naturligtvis inom lagens ramar, är inte synonymt med att stå bakom åsikten eller åsiktsyttringen i sig. Det finns definitivt en lång rad åsiktsyttringar, till exempel, som jag inte förstår varför man vill ägna sig åt eller som jag kan tycka är överflödiga eller till och med direkt korkade. Men jag vill inte, och kan inte, förbjuda dem för det.Den 4 april meddelade förvaltningsrätten i Stockholm att polisen gjorde fel då man på kort tid tidigare i år nekade två koranbränningar. I mitten av mars slog dessutom kammarrätten fast att polisens beslut att ställa in en demonstration i Norrköping i fjol i samband med korankravallerna var felaktigt.Ola Österling, som är presstalesman vid polisregion Stockholm, har meddelat att man anser att säkerheten väger tyngre än våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter, vilket i detta fall bara kan betyda, menar jag, att polisen anser det rätt att inskränka de grundlagsfästa fri- och rättigheterna om till exempel islamister hotar med våld, oavsett vad förvaltningsrätten eller kammarrätten tycker om detta.Men det spelar ingen roll vad polisledningen säger i detta fall, för det är tydligt vad som gäller. Att bränna en koran ligger inom ramarna för vad den svenska yttrandefriheten tillåter, och polisen har agerat fel när man har nekat demonstrationstillstånd. I svaret på min interpellation säger justitieministern: "Polismyndigheten gör dessa bedömningar självständigt, och hur myndigheten beslutar i enskilda fall är en fråga för myndigheten. Om den enskilde får ett avslagsbeslut kan det överklagas till domstol." Detta är en rimlig ordning; jag håller med om det. Men nu har vi de facto en situation där polisen väljer att neka demonstrationstillstånd trots att domstolar klart och tydligt vid flera tillfällen har konstaterat att polisen har gjort fel när man nekat tillstånd.Vad gör man då? Vad gör man när polisen, som i det här fallet, struntar i vad en domstol säger? Jag anser i varje fall att det är min skyldighet som ledamot av Sveriges riksdag, vårt högsta beslutande organ, att reagera. Men jag ställer mig framför allt frågan: Är det inte en regerings uppgift att reagera och agera om och när detta inträffar? Det skulle vara intressant att höra justitieministerns åsikt i frågan.
Kommer ministern att ta några generella initiativ med anledning av det ovan anförda?
Richard Jomshof har frågat mig om jag kommer att ta några generella initiativ med anledning av koranbränningar och svensk yttrandefrihet.Låt mig börja med att konstatera att våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter, som till exempel demonstrationsfriheten och yttrandefriheten, på goda grunder är långtgående. De tillåtna ändamålen för att begränsa dessa båda friheter anges uttömmande i regeringsformen. Där framgår att dessa friheter får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får de begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot. Om de begränsas måste begränsningen alltid vara proportionerlig - det måste alltså finnas en balans mellan mål och medel - och den får aldrig göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.Polismyndigheten har en skyldighet att garantera mötes- och demonstrationsfriheten. Skyldigheten är långtgående och innebär att myndigheten behöver vidta åtgärder för att säkra den enskildes grundlagsskyddade rättighet att demonstrera. Polismyndigheten prövar med stöd av ordningslagen (1993:1617) alltså frågor om tillstånd för allmänna sammankomster. Myndigheten får bara i undantagsfall vägra ett sådant tillstånd, i de fall det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller till trafiken eller för att motverka epidemi. En utgångspunkt är att övriga möjligheter att förebygga hindret är uttömda.Polismyndigheten bedömer varje tillståndsansökan utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och har möjlighet att meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordningen och säkerheten vid sammankomsten. Polismyndigheten gör dessa bedömningar självständigt, och hur myndigheten beslutar i enskilda fall är en fråga för myndigheten. Om den enskilde får ett avslagsbeslut kan det överklagas till domstol.Jag har för närvarande ingen avsikt att ta några generella initiativ på detta område, men jag välkomnar att det förs en diskussion om dessa frågor, som är grundläggande i vår demokratiska rättsstat.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Vi kommer nu att göra stora förändringar på områdena betygsättning och friskolor. Det har jag redan redogjort för. Och jag är helt övertygad om att ytterligare utredningar kommer att påverka detta så småningom. Jag har försökt att redogöra för detta i talarstolen.De absolut största besparingarna genomförs just nu i socialdemokratiskt styrda Stockholm och Göteborg. Stockholm har en skattkista på 83 miljarder kronor och en omsättning varje år på 50 miljarder - men kan inte plocka fram 200 miljoner. Räkna procenten på det. Det här beror på socialdemokratiskt ointresse för skolan. Det har varit exakt så här i Stockholm. De lärare och rektorer som har jobbat i Stockholms stad under ett antal år vet att det är så. Socialdemokraterna går till val på att det ska finnas två lärare i varje klassrum, och sedan gör man miljonbesparingar i Sveriges absolut rikaste kommun.Skolan är kommunaliserad, och det är Socialdemokraternas ansvar. Det gjorde Socialdemokraterna för 30 år sedan, och det var ett felaktigt beslut.Vi kommer nu att tillsätta en utredning om en nationell skolpengsnorm, det vill säga att kommunerna inte kan gå under normen för hur mycket pengar som faktiskt satsas på skolan. Jag tror att det kommer att ha stor betydelse, inte minst i socialdemokratiskt styrda kommuner.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Det är ändå ironiskt att skolminister Lotta Edholm säger att vi inte behöver utredningar om konkurrenssituationen och marknadsanpassningarna i svensk skola eftersom vi redan vet detta. Men varför gör då inte regeringen någonting?Svensk skola ska vara i toppklass i världen. Vi ska ha ett utbildningsystem som är rättssäkert, rättvist och likvärdigt. Detta är inte förenligt med de långtgående marknadsanpassningar som svensk skola har tvingats till, anpassningar som reducerar elever till kunder på en marknad och leder till att skolor använder betyg som en konkurrensfördel. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerHär konstaterar jag att regeringen, trots allt de säger sig veta, ändå ställer sig på skolbolagens sida i stället för på barnens sida och att förslagen som högerregeringen lägger fram är helt tandlösa.Det är också med stor oro jag ser hur högerregeringens budget leder till att våra barn och elever får betala priset för den ekonomiska krisen. Skolminister Lotta Edholm brukar säga att regeringen gör den största satsningen på skolan på 30 år, men det stämmer inte. Vi har låtit utreda detta och kommit fram till att anslagen till barn- och ungdomsutbildning faktiskt minskar med 2 miljarder. Det är den största nedskärningen på skolan sedan 2007.Även detta är relevant i den här debatten, för när man varslar behöriga lärare och skär ned stödet till våra barn och unga i skolan kommer också betygsinflationen att öka. Då lämnar vi våra barn och elever utanför.Nej - detta är fel politik och fel väg att gå. Jag manar regeringen och skolminister Lotta Edholm att ta frågan med den seriositet som den förtjänar.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Som jag sa inledningsvis är betygsinflationen ett stort problem. Nu blev det här lite mer av en generell betygsdebatt, och jag håller med om att den psykiska ohälsan naturligtvis också späs på i ett system där man inte riktigt vet vilket betyg man kan få och vilka krav som ställs för att man ska få ett visst betyg. Detta är också ett problem, och jag tror att det som mest driver på psykisk ohälsa hos ungdomar i skolans värld är just den här osäkerheten gällande vad som krävs.Nu har vi fått nya och tydligare kursplaner i grundskolan. Regeringen avser också att se över dem ytterligare för att göra dem ännu tydligare så att det blir enklare för föräldrar, barn och även för lärare att se hur betygskriterierna förhåller sig till kursplanerna.På gymnasiesidan får vi nu ämnesbetyg i stället för kursbetyg, något som jag tror kommer att ha en stor påverkan. Det blir inte så snuttifierat som det är i dag, utan man kommer att kunna se en långsiktig kunskapsutveckling där man till slut sätter ett slutbetyg. Jag tror att det kommer att ha en påverkan på stressen bland barn och ungdomar.Med detta sagt är jag för betyg i skolan. Jag tror att det är viktigt och bra att vi sätter betyg. Men de måste naturligtvis vara rättvisande. Jag har här försökt redovisa allt det som regeringen faktiskt gör på det här området.Sedan är det ju så att allt tar lite tid, och ingen kunde vara mer ivrig än jag att det ska gå lite, lite fortare. Men det är så regeringens arbete ser ut, och bakgrunden är naturligtvis att det ska vara väl förankrade och väl förberedda direktiv så att en utredning får möjlighet att arbeta på ett systematiskt och konsekvent sätt.När det gäller det som Aylin Fazelian efterlyser, nämligen en ännu bredare utredning, skulle jag vilja säga att allt det där redan finns. Vi vet vilka problemen är. De har påpekats i en lång rad olika rapporter, och jag tänker att det nu är bättre att den här utredningen faktiskt får lägga förslag på hur man ska komma till rätta med problemen än att vi återigen ska göra en jättestor utredning om varför.Vi vet som sagt redan detta. Det finns många utredningar som pekar på alla de saker som har lyfts upp i den här debatten, och nu är det dags att agera.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Jag tackar statsrådet för svaret.Precis som när det gäller andra aspekter av marknadsskolans härjningar tycker jag mig märka en sorts strategi hos regeringen. Den går ungefär ut på att man ägnar sig åt en läpparnas bekännelse så fort upprörande fall uppmärksammas i medierna, och sedan talar man lagom vagt om behovet av olika reformer.Jag tror att det beror på att man är smärtsamt medveten om att svenska folket är så innerligt trötta på fusket, på alla orättvisor och inte minst på det omfattande slöseriet med våra gemensamma skattepengar. Särskilt i dessa tider är det allvarligt att regeringen fortsätter att låta skattemedel förslösas på det här sättet.Dessvärre är det så att bortsett från tal och läpparnas bekännelse har det inte blivit särskilt mycket verkstad. Regeringen måste orka agera i denna viktiga fråga.Jag hoppas som sagt innerligt att regeringen inte låter detta stanna vid att rasa mot enskilda skolor och att ropa efter skarpare tillsyn från till exempel Skolinspektionen. Som jag och andra upprepade gånger har fört fram här i kammaren, och kommer att fortsätta att föra fram, handlar detta om ett systemfel som måste åtgärdas från grunden.Vi kan inte fortsätta att ha det så här i Sverige. Vanligt folk vill inte ha det så här. De enda jag kan tänka mig som vill ha det så här är väl i så fall skolkoncernernas bolagsstyrelser. Men det är väl inte de som styr landet?
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
En avgörande del i att bekämpa betygsinflationen är att avskaffa marknadsskolan. Jag fick inte svar av skolministern på hur hon ser på korrelationen mellan vinstintresset i svensk skola och den ökade betygsinflationen. Vi måste få bort det system som tvingar skolor till konkurrens om elever, det system som skapar press från såväl vårdnadshavare som skolans ledning och ägare på lärare att höja betygen. Jag beklagar att det inte ligger i regeringens intresse att ta itu med dessa frågor.Låt mig också kommentera några av de förslag som skolministern lyfter i sitt anförande, som högerregeringens verktyg mot betygsinflationen.Skolministern nämner den så kallade omfattande friskolereformen, som SD, M, KD och L har kommit överens om. Men förslagen i Tidöavtalet är helt tandlösa och riskerar till och med att spä på problemen i svensk skola. Förslagen välkomnas av de stora skolkoncernerna. Att högerpartierna och SD dessutom har landat i att koppla rätten till vinstuttag till skolors resultat gör att betygsfuskandet, betygsinflationen, snarare riskerar att öka med tanke på att de vinstdrivande skolorna redan är generösa i betygsättningen, vilket vi konstaterat i denna debatt.Det framgår också att regeringen vill tillsätta en utredning på området, men vad som inte framgår är på vilket sätt en sådan utredning skulle ta sig an problematiken med olikvärdig betygsättning. För oss socialdemokrater är det viktigt att en sådan utredning tar ett helhetsgrepp kring de omfattande problemen runt betygsinflationen, inklusive konkurrenssituationen, i svensk skola och hur det driver på en olikvärdig betygsättning. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet verkar dock som om regeringen på förhand har bestämt sig för att avgränsa sig till delvis redan kända och beprövade lösningar. Det vi hör av skolministern är att resultaten på de nationella proven i större utsträckning ska kopplas till betygsättningen. Jag är inte övertygad om att det är rätt väg framåt. Jag ser i stället att det faktiskt skulle kunna ge motsatt effekt på undervisningen och elevernas kunskapsinhämtning.För det första har vi inte nationella prov i alla ämnen. För det andra är det viktigt att betyget fortsatt baseras på en sammantagen bedömning. Det är ett problematiskt antagande att högre krav och större press på våra elever kring enskilda provtillfällen skulle öka lärandet, särskilt i en tid då den psykiska ohälsan bland landets elever redan är skyhög, inte minst på grund av den press de upplever i skolan.Varje barn ska mötas av höga förväntningar och en tro på att de kan lyckas. År 2022 lämnade 15 procent av eleverna grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet. Av Riksrevisionens granskning framgår att avvikelserna mellan nationella prov och betyg är störst bland de elever som fått underkänt på det nationella provet. Ett stärkt samband mellan nationella prov och betygsättning riskerar därmed att öka den utslagningen ytterligare.Sammantaget riskerar högerregeringens politik snarare att elda på betygsinflationen, öka den psykiska ohälsan och faktiskt inte göra någonting alls åt den växande orättvisan i spåren av en marknadsutsatt skola.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Låt mig börja med att säga att betygsinflation naturligtvis är enormt allvarligt. Precis som föregående talare pekade på är det orättvist om man får ett för högt betyg i jämförelse med kompisar på andra skolor. Det riskerar också att leda till att den enskilda individen tror att man har bättre kunskaper än man faktiskt har. Handelshögskolan är inte det enda lärosäte som har varnat för detta och som har sett att till exempel matematikkunskaperna är för låga. Det har också till exempel Chalmers gjort. På sikt leder detta naturligtvis också till ett kunskapstapp för Sverige som kunskapsnation över huvud taget.Ungefär 40 procent av alla elever i årskurs 9 får ett högre betyg i matematik än vad de har presterat på nationella prov, och det är naturligtvis helt oacceptabelt. Det är helt sant, precis som föregående talare säger, att problemet är större i friskolesektorn än i den kommunala sektorn, men det förekommer även i den kommunala världen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi jobbar på två olika spår, kan man säga, i denna fråga. Det handlar om betygsättningen och hur man ska komma till rätta med att den är olikvärdig. Precis som jag försökte säga i interpellationssvaret jobbar vi på olika sätt. Vi ger Skolinspektionen ett tydligare uppdrag som handlar om att skolorna ska arbeta i förhållande till de kvalitetssystem man har och så vidare. Men vi kommer också inom kort att tillsätta en betygsutredning som får i uppdrag att se hur man tydligare kan koppla betygsättningen till resultaten på de nationella proven. Precis som föregående talare sa kräver detta naturligtvis att man digitaliserar de nationella proven och att de blir centralt rättade, för det finns en felaktighet även i rättningen av de nationella proven som också kan skapa olikvärdighet.Vi kommer också, inom några veckor, att ge friskoleutredningen tilläggsdirektiv. Målsättningen är att genomföra de största förändringarna av friskolesektorn på 30 år, faktiskt sedan friskolereformen infördes. Planen är att det inte längre ska löna sig att erbjuda dålig kvalitet - det är ju det som vi på många håll faktiskt ser.Vi kommer att se till att det blir lättare att ge viten och lättare att stänga skolor. Det handlar också om sanktionstrappor och möjlighet att begära tillbaka skolpeng om den har gått till sådant som den inte ska gå till och så vidare.Dessa två frågor hänger ihop, precis som föregående talare också talade om. Men det är två separata spår i detta - det är viktigt att påpeka det.Även om min talartid rinner ut skulle jag vilja lyfta en annan fråga. Det handlar inte bara om skolorna, utan det handlar också om vårt gemensamma ansvar. Föräldrar sätter press på lärare och anser att de till exempel är bättre betygsättare än vad lärarna är. Jag tycker att det är ett gemensamt ansvar för oss alla att säga: Det är faktiskt inte okej.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Tack, statsrådet, för svaret! Betygsinflation är ett problem i många länder, men blott Sverige den svenska betygsinflationen har. Det är bara vi som har experimenterat med att kombinera målrelaterade betyg med en extrem marknadisering av hela skolsystemet.Precis som Aylin nyss förklarade går det inte att diskutera betygsinflation utan att prata om vad vinstintresset gör. I ett system där själva grundtanken är att skolor ska konkurrera om elever samtidigt som höga betyg ses som objektiva mått på en skolas kvalitet krävs det ingen examen i företagsekonomi för att räkna ut vilka perversa incitament som detta skapar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerForskningen är tydlig med att glädjebetygen är särskilt utbredda på just fristående skolor. Jag kan ge några exempel ur forskningen: Fristående skolor har i genomsnitt en högre betygsinflation, mätt som skillnad mellan resultat på nationella prov och ämnesbetyg. Fristående skolor rättar nationella prov mer generöst än kommunala skolor. Elever från fristående grundskolor tar i lägre grad examen från gymnasiet jämfört med elever på samma program med motsvarande betyg från kommunala grundskolor. Elever från fristående gymnasier klarar sig sämre på högskolan än elever med motsvarande betyg från kommunala gymnasieskolor och så vidare. Det räcker med att öppna valfri tidning för att få dagliga vittnesmål om att marknadiseringen av skolan är ett misslyckat experiment, och det är ett misslyckat experiment på elevernas bekostnad. Man har försökt, och man har misslyckats. Därför måste detta experiment upphöra.Jag kan ta ett exempel från Malmö, där jag själv bor. På en skola - detta är ett exempel från bara en skola - fick otroliga 78 procent av niorna i fjol ett högre betyg i matte än vad deras resultat på nationella provet gav för handen. Även med denna extrema betygsinflation var inte lönsamheten tillräcklig, enligt ägaren. Ägaren håller nu på att avveckla skolan på grund av vad man kallar för bristande lönsamhet.Problemet med betygsinflation är större än så här. Utöver vinstintresset och konkurrensens effekter omfattar frågan hela betygssystemets utformning. Jag måste ännu en gång upprepa det som redan har sagts och det som kommer att fortsätta att sägas i denna kammare, för det kan inte sägas nog: Det handlar inte om enskilda skolors illvilja eller enskilda lärares oförmåga. Detta handlar om ett system som måste göras om i grunden, för det är ett experiment som har misslyckats.Men lyssnar man på regeringsföreträdare apropå detta blir man bara orolig, för det talas om att åtgärderna ska vara externt rättade nationella prov och mer kontroller från Skolinspektionen. Det kommer inte på långa vägar att avhjälpa detta problem. Frågan behöver grundligt och noggrant utredas i alla sina olika beståndsdelar.Min fråga till statsrådet är därför: Kommer regeringen mot bakgrund av det som jag har sagt att ge en utredning i uppdrag att titta på frågan om betygsinflation i sin helhet, inklusive vinstmotivets effekter? Om så är fallet undrar jag när.
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Det är bra att Lotta Edholm markerar tydligt mot betygsinflationen. Där är vi eniga. Andreas Schleicher, som är OECD:s utbildningschef och högsta ansvarig för Pisaundersökningarna har dock riktat vass kritik mot den svenska regeringen med en uppmaning om att ta betygsinflationen på större allvar. Han konstaterar att föräldrar och elever förtjänar pålitlig information. Om den inte är det kommer arbetsgivarna inte att lita på betygen. De kommer inte att fråga var du har studerat utan varifrån du kommer och vad du har för social bakgrund. Glädjebetygen i svensk skola riskerar att underminera jämlikhetsbygget i vårt samhälle. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt vi nu har en situation där särskilt de vinstdrivande skolorna ger allt högre betyg utan att de faktiska kunskaperna ökar leder också till att urvalet till högre studier snedvrids. Ser vi till hårda fakta innebär detta att elever som får rättvisa betyg blir utkonkurrerade på orättvisa grunder. Den senaste tidens rapporter om betygsinflation har haft en ytterligare skrämmande dimension. Granskningen visar att många lärare pressas av rektorer att sätta högre betyg för att få högre lön. Med andra ord riskerar rättvisa betyg att ge lägre lön. Situationen är mycket allvarlig.Mitt bekymmer är att regeringens strategi för att sätta stopp för betygsinflationen i stora delar är tandlös och faktiskt riskerar att få negativa konsekvenser. Skolministern nämner inte med ett ord att Sverige har ett alldeles unikt system med marknadsskola som har gått så långt att det saknas internationell jämförelse. Det är ett system där elever ses som kunder och där vinstdrivande skolor som konkurrensmedel sätter högre betyg än vad som faktiskt motsvarar elevernas kunskaper. För de vinstdrivande skolorna innebär fler elever större vinst, och lättförtjänta betyg används för att locka fler elever. Det är detta som är grunden för min interpellation. En viktig bakgrund till att vi nu ser denna omfattande betygsinflation är att svensk skola har marknadiserats, att vi är helt unika med dessa långtgående marknadsanpassningar och att konsekvenserna för hela vårt utbildningssystem, för elever och lärare, är förödande. Skolministern verkar faktiskt slå ifrån sig när det gäller min kritik mot marknadssystemet och vinstintressets korrelation med betygsinflation med hänvisning till att det också förekommer betygsinflation på kommunala skolor. Men, fru talman, det är precis det som är en del av min poäng. De kommunala skolorna har också tvingats in i ett skolsystem som präglas av konkurrens och marknadstänk, ett system som dessutom ersätter friskolorna mer generöst än de kommunala skolorna, trots att de kommunala skolorna har ett större lagstadgat ansvar och därmed större kostnader. Jag frågar därför utbildningsministern ännu en gång: Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflationen?
Hur avser statsrådet att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflation?
Aylin Fazelian har frågat mig hur jag avser att säkerställa att vinstintresset i svensk skola inte driver på betygsinflationen. Jag vill börja med att understryka att jag tar frågan om rättssäker och likvärdig betygsättning på stort allvar. Betygsättning utgör myndighetsutövning, och de betyg som sätts i skolan ska grunda sig på lärarens professionella bedömning, vara rättvisa och visa vilka kunskaper eleverna har, inte vilken skola de har gått på. Rektorn har ett ansvar att se till att betyg sätts i enlighet med bestämmelserna, och ytterst har varje skolhuvudman ansvar för att skollagen och andra bestämmelser följs. Påtryckningar på lärare som har ansvar för betygsättning ska självklart inte förekomma vare sig från rektorer eller vårdnadshavare eller från annat håll. Det är inte acceptabelt.Regeringen har redan vidtagit flera åtgärder för att främja en mer likvärdig bedömning och betygsättning, och jag vill här lyfta fram några av dem. Regeringen har gett Skolinspektionen i uppdrag att redovisa de insatser myndigheten vidtar på området. Just nu genomför Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av rektorns styrning och ledning för en rättvisande och likvärdig betygsättning. Granskningsrapporten är att vänta nu i juni. Vidare har Skolverket fått i uppdrag att ta fram bestämmelser om hur huvudmän, rektorer och lärare inom det systematiska kvalitetsarbetet ska arbeta för att betyg ska sättas på ett rättvisande sätt. Regeringen har således påbörjat ett omfattande arbete med målsättningen att kraftigt minska utrymmet för kvalitetsbrister, dit betygsinflation hör. Skolinspektionen, som utövar tillsyn över skolväsendet, spelar här en viktig roll. I enlighet med vad som framgår av Tidöavtalet avses Skolinspektionens tillsynsuppdrag att breddas till ett ökat uppdrag att följa upp skolors resultat utifrån objektiva kvalitetskriterier. Skolinspektionen ska göra fler inspektioner, i högre grad även oanmälda, i alla skolverksamheter och fler inspektioner i skolverksamheter som tidigare fått ett föreläggande. Regeringen avser också att se över och reformera styrdokumenten i enlighet med barns kognitiva utveckling, med ökat fokus på inlärning och färdigheter samt på fakta- och ämneskunskaper. Regeringen avser också, som tidigare aviserats, att tillsätta en utredning som ska se över möjliga åtgärder för att främja likvärdighet i betygsättning och motverka betygsinflation. Sammantaget har regeringen således genomfört och avser att genomföra åtgärder i syfte att göra betygsättningen mer likvärdig och förbättra för både elever och lärare. Det bör understrykas att betygsinflation förekommer i såväl kommunala som fristående skolor. När det gäller det senare vill jag för övrigt nämna att regeringen har påbörjat en omfattande omläggning av friskolesystemet som kommer att innebära att huvudmän för fristående skolor som missköter sig ska möta både tuffare regler och skärpta viten vid överträdelser jämfört med i dag.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Jag tackar interpellanterna för en givande debatt och en trevlig ansats. Det känns som att det finns en samsyn om vikten av att vi arbetar vidare med den typen av frågor.Låt mig ge ett svar på Lorena Delgado Varas fråga: Vi vidtar åtgärden för att vi så snabbt som möjligt vill få in ny säkerhetspolitisk kompetens. Vi tycker inte att vi kan vänta tre år, utan vi vill få in den kompetensen så snabbt som möjligt. Bakgrunden är naturligtvis det säkerhetspolitiska läget. För att ingjuta allvaret i situationen upprepar jag att vår myndighet Säpo har larmat om att det finns personer på våra lärosäten som har bedrivit spioneri för främmande makt. Det går inte att nog understryka allvaret i situationen, och det finns också ett nytt säkerhetspolitiskt läge med en helt ny geopolitisk situation.Det här är inte något som vi säger i fina rum här, utan det här är på allvar och måste omgärda allt vad vi gör.Regeringen avser att återkomma med fler initiativ om det säkerhetspolitiska perspektivet. Vi undersöker just nu behovet av nationella riktlinjer som ska omfatta hela sektorn. Men vi utesluter inte fler åtgärder därutöver eftersom vi lever i ett helt nytt omvärldsläge. Allra sist vill jag understryka den akademiska friheten. Regeringen tar frågan på allra största allvar. Vi genomför nu några av de största reformerna i modern tid för att säkerställa att den enskilde forskaren kan lägga mer tid på att undervisa och forska och inte känna sig politiskt styrd i fråga om vilka områden man ska forska om. Man ska känna att man får samhällets stöd i det fall man mot förmodan utsätts för hot eller får våld riktat mot sig. Det är det starkaste, bästa och mest kraftfulla sättet som vi kan stärka den enskilda forskarens akademiska frihet på. Det är oerhört viktigt.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Jag tackar interpellanterna för en givande debatt och en trevlig ansats. Det känns som att det finns en samsyn om vikten av att vi arbetar vidare med den typen av frågor.Låt mig ge ett svar på Lorena Delgado Varas fråga: Vi vidtar åtgärden för att vi så snabbt som möjligt vill få in ny säkerhetspolitisk kompetens. Vi tycker inte att vi kan vänta tre år, utan vi vill få in den kompetensen så snabbt som möjligt. Bakgrunden är naturligtvis det säkerhetspolitiska läget. För att ingjuta allvaret i situationen upprepar jag att vår myndighet Säpo har larmat om att det finns personer på våra lärosäten som har bedrivit spioneri för främmande makt. Det går inte att nog understryka allvaret i situationen, och det finns också ett nytt säkerhetspolitiskt läge med en helt ny geopolitisk situation.Det här är inte något som vi säger i fina rum här, utan det här är på allvar och måste omgärda allt vad vi gör.Regeringen avser att återkomma med fler initiativ om det säkerhetspolitiska perspektivet. Vi undersöker just nu behovet av nationella riktlinjer som ska omfatta hela sektorn. Men vi utesluter inte fler åtgärder därutöver eftersom vi lever i ett helt nytt omvärldsläge. Allra sist vill jag understryka den akademiska friheten. Regeringen tar frågan på allra största allvar. Vi genomför nu några av de största reformerna i modern tid för att säkerställa att den enskilde forskaren kan lägga mer tid på att undervisa och forska och inte känna sig politiskt styrd i fråga om vilka områden man ska forska om. Man ska känna att man får samhällets stöd i det fall man mot förmodan utsätts för hot eller får våld riktat mot sig. Det är det starkaste, bästa och mest kraftfulla sättet som vi kan stärka den enskilda forskarens akademiska frihet på. Det är oerhört viktigt.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Jag tackar interpellanterna för en givande debatt och en trevlig ansats. Det känns som att det finns en samsyn om vikten av att vi arbetar vidare med den typen av frågor.Låt mig ge ett svar på Lorena Delgado Varas fråga: Vi vidtar åtgärden för att vi så snabbt som möjligt vill få in ny säkerhetspolitisk kompetens. Vi tycker inte att vi kan vänta tre år, utan vi vill få in den kompetensen så snabbt som möjligt. Bakgrunden är naturligtvis det säkerhetspolitiska läget. För att ingjuta allvaret i situationen upprepar jag att vår myndighet Säpo har larmat om att det finns personer på våra lärosäten som har bedrivit spioneri för främmande makt. Det går inte att nog understryka allvaret i situationen, och det finns också ett nytt säkerhetspolitiskt läge med en helt ny geopolitisk situation.Det här är inte något som vi säger i fina rum här, utan det här är på allvar och måste omgärda allt vad vi gör.Regeringen avser att återkomma med fler initiativ om det säkerhetspolitiska perspektivet. Vi undersöker just nu behovet av nationella riktlinjer som ska omfatta hela sektorn. Men vi utesluter inte fler åtgärder därutöver eftersom vi lever i ett helt nytt omvärldsläge. Allra sist vill jag understryka den akademiska friheten. Regeringen tar frågan på allra största allvar. Vi genomför nu några av de största reformerna i modern tid för att säkerställa att den enskilde forskaren kan lägga mer tid på att undervisa och forska och inte känna sig politiskt styrd i fråga om vilka områden man ska forska om. Man ska känna att man får samhällets stöd i det fall man mot förmodan utsätts för hot eller får våld riktat mot sig. Det är det starkaste, bästa och mest kraftfulla sättet som vi kan stärka den enskilda forskarens akademiska frihet på. Det är oerhört viktigt.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Jag tackar interpellanterna för en givande debatt och en trevlig ansats. Det känns som att det finns en samsyn om vikten av att vi arbetar vidare med den typen av frågor.Låt mig ge ett svar på Lorena Delgado Varas fråga: Vi vidtar åtgärden för att vi så snabbt som möjligt vill få in ny säkerhetspolitisk kompetens. Vi tycker inte att vi kan vänta tre år, utan vi vill få in den kompetensen så snabbt som möjligt. Bakgrunden är naturligtvis det säkerhetspolitiska läget. För att ingjuta allvaret i situationen upprepar jag att vår myndighet Säpo har larmat om att det finns personer på våra lärosäten som har bedrivit spioneri för främmande makt. Det går inte att nog understryka allvaret i situationen, och det finns också ett nytt säkerhetspolitiskt läge med en helt ny geopolitisk situation.Det här är inte något som vi säger i fina rum här, utan det här är på allvar och måste omgärda allt vad vi gör.Regeringen avser att återkomma med fler initiativ om det säkerhetspolitiska perspektivet. Vi undersöker just nu behovet av nationella riktlinjer som ska omfatta hela sektorn. Men vi utesluter inte fler åtgärder därutöver eftersom vi lever i ett helt nytt omvärldsläge. Allra sist vill jag understryka den akademiska friheten. Regeringen tar frågan på allra största allvar. Vi genomför nu några av de största reformerna i modern tid för att säkerställa att den enskilde forskaren kan lägga mer tid på att undervisa och forska och inte känna sig politiskt styrd i fråga om vilka områden man ska forska om. Man ska känna att man får samhällets stöd i det fall man mot förmodan utsätts för hot eller får våld riktat mot sig. Det är det starkaste, bästa och mest kraftfulla sättet som vi kan stärka den enskilda forskarens akademiska frihet på. Det är oerhört viktigt.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Jag tackar interpellanterna för en givande debatt och en trevlig ansats. Det känns som att det finns en samsyn om vikten av att vi arbetar vidare med den typen av frågor.Låt mig ge ett svar på Lorena Delgado Varas fråga: Vi vidtar åtgärden för att vi så snabbt som möjligt vill få in ny säkerhetspolitisk kompetens. Vi tycker inte att vi kan vänta tre år, utan vi vill få in den kompetensen så snabbt som möjligt. Bakgrunden är naturligtvis det säkerhetspolitiska läget. För att ingjuta allvaret i situationen upprepar jag att vår myndighet Säpo har larmat om att det finns personer på våra lärosäten som har bedrivit spioneri för främmande makt. Det går inte att nog understryka allvaret i situationen, och det finns också ett nytt säkerhetspolitiskt läge med en helt ny geopolitisk situation.Det här är inte något som vi säger i fina rum här, utan det här är på allvar och måste omgärda allt vad vi gör.Regeringen avser att återkomma med fler initiativ om det säkerhetspolitiska perspektivet. Vi undersöker just nu behovet av nationella riktlinjer som ska omfatta hela sektorn. Men vi utesluter inte fler åtgärder därutöver eftersom vi lever i ett helt nytt omvärldsläge. Allra sist vill jag understryka den akademiska friheten. Regeringen tar frågan på allra största allvar. Vi genomför nu några av de största reformerna i modern tid för att säkerställa att den enskilde forskaren kan lägga mer tid på att undervisa och forska och inte känna sig politiskt styrd i fråga om vilka områden man ska forska om. Man ska känna att man får samhällets stöd i det fall man mot förmodan utsätts för hot eller får våld riktat mot sig. Det är det starkaste, bästa och mest kraftfulla sättet som vi kan stärka den enskilda forskarens akademiska frihet på. Det är oerhört viktigt.Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Jag tackar för tydliggörandet att Sverige inte är på väg att bli Ungern eller Kina. Det låter bra. Men det räcker inte med ord, utan processerna måste överensstämma med den bilden.Som de demokrater vi är anser vi att det är viktigt att ha kunskapen om hur demokratiska processer fungerar, hur man bygger förtroende och hur man utvecklar i stället för att rasera. Nu när ministern besvarade bland annat ledamoten Mats Wikings fråga blev det ännu mer otydligt för mig varför man förkortade mandatperioden, om man nu inte avser att ändra själva processen. Då borde dessa personer åtnjuta fullt förtroende. Under tiden kan regeringen göra en utredning och sedan bygga upp arbetet tillsammans med styrelserna på ett mer demokratiskt sätt.I dag finns andra problem som också leder till minskad akademisk frihet. Universitet och högskolor är underfinansierade. Några ser över hur de ska minska de lärarledda timmarna och använda färre lokaler. Det finns forskare som väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten. Den ekonomiska osäkerheten gör att man väljer att arbeta med andra frågor än dem man initialt hade tänkt att jobba med. Det är också punkter som bör ingå i frågan om akademisk frihet.Jag vill passa på att korrigera en sak som ministern besvarade tidigare. Vänsterpartiet var för omställningsstödet, men vi hade tankar om finansieringen. Vi ville att arbetsgivarna skulle ta mer ansvar.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Jag tackar för tydliggörandet att Sverige inte är på väg att bli Ungern eller Kina. Det låter bra. Men det räcker inte med ord, utan processerna måste överensstämma med den bilden.Som de demokrater vi är anser vi att det är viktigt att ha kunskapen om hur demokratiska processer fungerar, hur man bygger förtroende och hur man utvecklar i stället för att rasera. Nu när ministern besvarade bland annat ledamoten Mats Wikings fråga blev det ännu mer otydligt för mig varför man förkortade mandatperioden, om man nu inte avser att ändra själva processen. Då borde dessa personer åtnjuta fullt förtroende. Under tiden kan regeringen göra en utredning och sedan bygga upp arbetet tillsammans med styrelserna på ett mer demokratiskt sätt.I dag finns andra problem som också leder till minskad akademisk frihet. Universitet och högskolor är underfinansierade. Några ser över hur de ska minska de lärarledda timmarna och använda färre lokaler. Det finns forskare som väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten. Den ekonomiska osäkerheten gör att man väljer att arbeta med andra frågor än dem man initialt hade tänkt att jobba med. Det är också punkter som bör ingå i frågan om akademisk frihet.Jag vill passa på att korrigera en sak som ministern besvarade tidigare. Vänsterpartiet var för omställningsstödet, men vi hade tankar om finansieringen. Vi ville att arbetsgivarna skulle ta mer ansvar.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Jag tackar för tydliggörandet att Sverige inte är på väg att bli Ungern eller Kina. Det låter bra. Men det räcker inte med ord, utan processerna måste överensstämma med den bilden.Som de demokrater vi är anser vi att det är viktigt att ha kunskapen om hur demokratiska processer fungerar, hur man bygger förtroende och hur man utvecklar i stället för att rasera. Nu när ministern besvarade bland annat ledamoten Mats Wikings fråga blev det ännu mer otydligt för mig varför man förkortade mandatperioden, om man nu inte avser att ändra själva processen. Då borde dessa personer åtnjuta fullt förtroende. Under tiden kan regeringen göra en utredning och sedan bygga upp arbetet tillsammans med styrelserna på ett mer demokratiskt sätt.I dag finns andra problem som också leder till minskad akademisk frihet. Universitet och högskolor är underfinansierade. Några ser över hur de ska minska de lärarledda timmarna och använda färre lokaler. Det finns forskare som väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten. Den ekonomiska osäkerheten gör att man väljer att arbeta med andra frågor än dem man initialt hade tänkt att jobba med. Det är också punkter som bör ingå i frågan om akademisk frihet.Jag vill passa på att korrigera en sak som ministern besvarade tidigare. Vänsterpartiet var för omställningsstödet, men vi hade tankar om finansieringen. Vi ville att arbetsgivarna skulle ta mer ansvar.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Jag tackar för tydliggörandet att Sverige inte är på väg att bli Ungern eller Kina. Det låter bra. Men det räcker inte med ord, utan processerna måste överensstämma med den bilden.Som de demokrater vi är anser vi att det är viktigt att ha kunskapen om hur demokratiska processer fungerar, hur man bygger förtroende och hur man utvecklar i stället för att rasera. Nu när ministern besvarade bland annat ledamoten Mats Wikings fråga blev det ännu mer otydligt för mig varför man förkortade mandatperioden, om man nu inte avser att ändra själva processen. Då borde dessa personer åtnjuta fullt förtroende. Under tiden kan regeringen göra en utredning och sedan bygga upp arbetet tillsammans med styrelserna på ett mer demokratiskt sätt.I dag finns andra problem som också leder till minskad akademisk frihet. Universitet och högskolor är underfinansierade. Några ser över hur de ska minska de lärarledda timmarna och använda färre lokaler. Det finns forskare som väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten. Den ekonomiska osäkerheten gör att man väljer att arbeta med andra frågor än dem man initialt hade tänkt att jobba med. Det är också punkter som bör ingå i frågan om akademisk frihet.Jag vill passa på att korrigera en sak som ministern besvarade tidigare. Vänsterpartiet var för omställningsstödet, men vi hade tankar om finansieringen. Vi ville att arbetsgivarna skulle ta mer ansvar.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Jag tackar för tydliggörandet att Sverige inte är på väg att bli Ungern eller Kina. Det låter bra. Men det räcker inte med ord, utan processerna måste överensstämma med den bilden.Som de demokrater vi är anser vi att det är viktigt att ha kunskapen om hur demokratiska processer fungerar, hur man bygger förtroende och hur man utvecklar i stället för att rasera. Nu när ministern besvarade bland annat ledamoten Mats Wikings fråga blev det ännu mer otydligt för mig varför man förkortade mandatperioden, om man nu inte avser att ändra själva processen. Då borde dessa personer åtnjuta fullt förtroende. Under tiden kan regeringen göra en utredning och sedan bygga upp arbetet tillsammans med styrelserna på ett mer demokratiskt sätt.I dag finns andra problem som också leder till minskad akademisk frihet. Universitet och högskolor är underfinansierade. Några ser över hur de ska minska de lärarledda timmarna och använda färre lokaler. Det finns forskare som väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten. Den ekonomiska osäkerheten gör att man väljer att arbeta med andra frågor än dem man initialt hade tänkt att jobba med. Det är också punkter som bör ingå i frågan om akademisk frihet.Jag vill passa på att korrigera en sak som ministern besvarade tidigare. Vänsterpartiet var för omställningsstödet, men vi hade tankar om finansieringen. Vi ville att arbetsgivarna skulle ta mer ansvar.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Jag ska börja med Mats Wikings frågor och läser innantill från interpellationssvaret: "Regeringen kommer inte att ändra den särskilda processen som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar." Detta finns i både det muntliga och skriftliga interpellationssvaret. Jag hoppas att det är tydligt nog för ledamoten.Lorena Delgado Varas undrar om Sverige är på väg att bli Kina, det vill säga en kommunistisk diktatur där staten styr företag och alla sfärer i samhället. Svaret är nej. Sverige är inte på väg att bli Kina.Är Sverige på väg att bli Ungern, där politiker beordrar nedläggning av vissa privat ägda universitet eller försöker politiskt styra vad forskare får forska om? Svaret är nej. Det regeringen gör är tvärtom precis det motsatta.Regeringen går alltså i motsatt riktning och går betydligt längre än vad den rödgröna regeringen gjorde, det vill säga vi stärker nu enskilda professorers och lektorers skydd vid hot och våld. Det här är något reellt som har ökat i omfattning, och nu stärker vi den enskilda forskarens och den enskilda lärarens skydd straffrättsligt.Vi kommer att tillsätta en utredning om etikprövning, något som många enskilda forskare uppfattar hotar deras akademiska frihet eller naggar den i kanten. 2 500 forskare skrev ett upprop till Sveriges politiker om att åtgärda det här systemet, eftersom man tycker att myndigheter lägger sig i vilka frågeställningar den enskilda forskaren får behandla.Detta är ett regelverk som den socialdemokratiska regeringen är skyldig till och som man lovade att åtgärda men aldrig åtgärdade. Nu ska den borgerliga regeringen tillsätta en utredning för att komma till rätta med problemet.Det här är ingen ny frågeställning utan en frågeställning som har funnits i flera år, där enskilda forskare har blivit åtalade enligt det regelverk som finns med åtalsskyldighet, det vill säga de har fått hem en lapp i brevlådan om att de riskerar civilrättsligt åtal.Detta om något inkräktar på den akademiska friheten. Det är en problematik som har varit känd i flera år. Jag har själv ställt socialdemokratiska ministrar till svars gällande detta, men det har inte skett någonting. Nu aviserar regeringen att vi kommer att tillsätta en utredning för att få bukt med detta problem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSvaret är alltså nej, vi är inte på väg att bli Kina, en kommunistisk diktatur. Nej, vi är heller inte på väg att bli Ungern, utan vi tar steg framåt för att stärka den enskilda forskarens akademiska frihet. Vi tar också steg framåt för att stärka skyddet för den fria forskningen och den fria kunskapsspridningen.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Jag ska börja med Mats Wikings frågor och läser innantill från interpellationssvaret: "Regeringen kommer inte att ändra den särskilda processen som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar." Detta finns i både det muntliga och skriftliga interpellationssvaret. Jag hoppas att det är tydligt nog för ledamoten.Lorena Delgado Varas undrar om Sverige är på väg att bli Kina, det vill säga en kommunistisk diktatur där staten styr företag och alla sfärer i samhället. Svaret är nej. Sverige är inte på väg att bli Kina.Är Sverige på väg att bli Ungern, där politiker beordrar nedläggning av vissa privat ägda universitet eller försöker politiskt styra vad forskare får forska om? Svaret är nej. Det regeringen gör är tvärtom precis det motsatta.Regeringen går alltså i motsatt riktning och går betydligt längre än vad den rödgröna regeringen gjorde, det vill säga vi stärker nu enskilda professorers och lektorers skydd vid hot och våld. Det här är något reellt som har ökat i omfattning, och nu stärker vi den enskilda forskarens och den enskilda lärarens skydd straffrättsligt.Vi kommer att tillsätta en utredning om etikprövning, något som många enskilda forskare uppfattar hotar deras akademiska frihet eller naggar den i kanten. 2 500 forskare skrev ett upprop till Sveriges politiker om att åtgärda det här systemet, eftersom man tycker att myndigheter lägger sig i vilka frågeställningar den enskilda forskaren får behandla.Detta är ett regelverk som den socialdemokratiska regeringen är skyldig till och som man lovade att åtgärda men aldrig åtgärdade. Nu ska den borgerliga regeringen tillsätta en utredning för att komma till rätta med problemet.Det här är ingen ny frågeställning utan en frågeställning som har funnits i flera år, där enskilda forskare har blivit åtalade enligt det regelverk som finns med åtalsskyldighet, det vill säga de har fått hem en lapp i brevlådan om att de riskerar civilrättsligt åtal.Detta om något inkräktar på den akademiska friheten. Det är en problematik som har varit känd i flera år. Jag har själv ställt socialdemokratiska ministrar till svars gällande detta, men det har inte skett någonting. Nu aviserar regeringen att vi kommer att tillsätta en utredning för att få bukt med detta problem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSvaret är alltså nej, vi är inte på väg att bli Kina, en kommunistisk diktatur. Nej, vi är heller inte på väg att bli Ungern, utan vi tar steg framåt för att stärka den enskilda forskarens akademiska frihet. Vi tar också steg framåt för att stärka skyddet för den fria forskningen och den fria kunskapsspridningen.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Jag ska börja med Mats Wikings frågor och läser innantill från interpellationssvaret: "Regeringen kommer inte att ändra den särskilda processen som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar." Detta finns i både det muntliga och skriftliga interpellationssvaret. Jag hoppas att det är tydligt nog för ledamoten.Lorena Delgado Varas undrar om Sverige är på väg att bli Kina, det vill säga en kommunistisk diktatur där staten styr företag och alla sfärer i samhället. Svaret är nej. Sverige är inte på väg att bli Kina.Är Sverige på väg att bli Ungern, där politiker beordrar nedläggning av vissa privat ägda universitet eller försöker politiskt styra vad forskare får forska om? Svaret är nej. Det regeringen gör är tvärtom precis det motsatta.Regeringen går alltså i motsatt riktning och går betydligt längre än vad den rödgröna regeringen gjorde, det vill säga vi stärker nu enskilda professorers och lektorers skydd vid hot och våld. Det här är något reellt som har ökat i omfattning, och nu stärker vi den enskilda forskarens och den enskilda lärarens skydd straffrättsligt.Vi kommer att tillsätta en utredning om etikprövning, något som många enskilda forskare uppfattar hotar deras akademiska frihet eller naggar den i kanten. 2 500 forskare skrev ett upprop till Sveriges politiker om att åtgärda det här systemet, eftersom man tycker att myndigheter lägger sig i vilka frågeställningar den enskilda forskaren får behandla.Detta är ett regelverk som den socialdemokratiska regeringen är skyldig till och som man lovade att åtgärda men aldrig åtgärdade. Nu ska den borgerliga regeringen tillsätta en utredning för att komma till rätta med problemet.Det här är ingen ny frågeställning utan en frågeställning som har funnits i flera år, där enskilda forskare har blivit åtalade enligt det regelverk som finns med åtalsskyldighet, det vill säga de har fått hem en lapp i brevlådan om att de riskerar civilrättsligt åtal.Detta om något inkräktar på den akademiska friheten. Det är en problematik som har varit känd i flera år. Jag har själv ställt socialdemokratiska ministrar till svars gällande detta, men det har inte skett någonting. Nu aviserar regeringen att vi kommer att tillsätta en utredning för att få bukt med detta problem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSvaret är alltså nej, vi är inte på väg att bli Kina, en kommunistisk diktatur. Nej, vi är heller inte på väg att bli Ungern, utan vi tar steg framåt för att stärka den enskilda forskarens akademiska frihet. Vi tar också steg framåt för att stärka skyddet för den fria forskningen och den fria kunskapsspridningen.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Jag ska börja med Mats Wikings frågor och läser innantill från interpellationssvaret: "Regeringen kommer inte att ändra den särskilda processen som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar." Detta finns i både det muntliga och skriftliga interpellationssvaret. Jag hoppas att det är tydligt nog för ledamoten.Lorena Delgado Varas undrar om Sverige är på väg att bli Kina, det vill säga en kommunistisk diktatur där staten styr företag och alla sfärer i samhället. Svaret är nej. Sverige är inte på väg att bli Kina.Är Sverige på väg att bli Ungern, där politiker beordrar nedläggning av vissa privat ägda universitet eller försöker politiskt styra vad forskare får forska om? Svaret är nej. Det regeringen gör är tvärtom precis det motsatta.Regeringen går alltså i motsatt riktning och går betydligt längre än vad den rödgröna regeringen gjorde, det vill säga vi stärker nu enskilda professorers och lektorers skydd vid hot och våld. Det här är något reellt som har ökat i omfattning, och nu stärker vi den enskilda forskarens och den enskilda lärarens skydd straffrättsligt.Vi kommer att tillsätta en utredning om etikprövning, något som många enskilda forskare uppfattar hotar deras akademiska frihet eller naggar den i kanten. 2 500 forskare skrev ett upprop till Sveriges politiker om att åtgärda det här systemet, eftersom man tycker att myndigheter lägger sig i vilka frågeställningar den enskilda forskaren får behandla.Detta är ett regelverk som den socialdemokratiska regeringen är skyldig till och som man lovade att åtgärda men aldrig åtgärdade. Nu ska den borgerliga regeringen tillsätta en utredning för att komma till rätta med problemet.Det här är ingen ny frågeställning utan en frågeställning som har funnits i flera år, där enskilda forskare har blivit åtalade enligt det regelverk som finns med åtalsskyldighet, det vill säga de har fått hem en lapp i brevlådan om att de riskerar civilrättsligt åtal.Detta om något inkräktar på den akademiska friheten. Det är en problematik som har varit känd i flera år. Jag har själv ställt socialdemokratiska ministrar till svars gällande detta, men det har inte skett någonting. Nu aviserar regeringen att vi kommer att tillsätta en utredning för att få bukt med detta problem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSvaret är alltså nej, vi är inte på väg att bli Kina, en kommunistisk diktatur. Nej, vi är heller inte på väg att bli Ungern, utan vi tar steg framåt för att stärka den enskilda forskarens akademiska frihet. Vi tar också steg framåt för att stärka skyddet för den fria forskningen och den fria kunskapsspridningen.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Jag ska börja med Mats Wikings frågor och läser innantill från interpellationssvaret: "Regeringen kommer inte att ändra den särskilda processen som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar." Detta finns i både det muntliga och skriftliga interpellationssvaret. Jag hoppas att det är tydligt nog för ledamoten.Lorena Delgado Varas undrar om Sverige är på väg att bli Kina, det vill säga en kommunistisk diktatur där staten styr företag och alla sfärer i samhället. Svaret är nej. Sverige är inte på väg att bli Kina.Är Sverige på väg att bli Ungern, där politiker beordrar nedläggning av vissa privat ägda universitet eller försöker politiskt styra vad forskare får forska om? Svaret är nej. Det regeringen gör är tvärtom precis det motsatta.Regeringen går alltså i motsatt riktning och går betydligt längre än vad den rödgröna regeringen gjorde, det vill säga vi stärker nu enskilda professorers och lektorers skydd vid hot och våld. Det här är något reellt som har ökat i omfattning, och nu stärker vi den enskilda forskarens och den enskilda lärarens skydd straffrättsligt.Vi kommer att tillsätta en utredning om etikprövning, något som många enskilda forskare uppfattar hotar deras akademiska frihet eller naggar den i kanten. 2 500 forskare skrev ett upprop till Sveriges politiker om att åtgärda det här systemet, eftersom man tycker att myndigheter lägger sig i vilka frågeställningar den enskilda forskaren får behandla.Detta är ett regelverk som den socialdemokratiska regeringen är skyldig till och som man lovade att åtgärda men aldrig åtgärdade. Nu ska den borgerliga regeringen tillsätta en utredning för att komma till rätta med problemet.Det här är ingen ny frågeställning utan en frågeställning som har funnits i flera år, där enskilda forskare har blivit åtalade enligt det regelverk som finns med åtalsskyldighet, det vill säga de har fått hem en lapp i brevlådan om att de riskerar civilrättsligt åtal.Detta om något inkräktar på den akademiska friheten. Det är en problematik som har varit känd i flera år. Jag har själv ställt socialdemokratiska ministrar till svars gällande detta, men det har inte skett någonting. Nu aviserar regeringen att vi kommer att tillsätta en utredning för att få bukt med detta problem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSvaret är alltså nej, vi är inte på väg att bli Kina, en kommunistisk diktatur. Nej, vi är heller inte på väg att bli Ungern, utan vi tar steg framåt för att stärka den enskilda forskarens akademiska frihet. Vi tar också steg framåt för att stärka skyddet för den fria forskningen och den fria kunskapsspridningen.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Att Sveriges säkerhetsläge har förändrats är vi socialdemokrater och regeringen helt överens om. Samtidigt vet både utbildningsministern och undertecknad att våra lärosäten är väl medvetna om det spända säkerhetsläget. Här behöver säkert våra lärosäten, precis som övriga samhället, bli bättre i sitt säkerhetstänk. Där har ministern rätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtifrån resonemanget att man behöver få in ledamöter med mer säkerhetspolitisk kunskap är det därför intressant att resonera om hur regeringen tänker. Frågan är hur och vem som ska sköta rekryteringen av de nya externa styrelseledamöterna. Kommer regeringen att använda sig av samma rekryteringsmetod som när man tog fram nuvarande styrelser? Eller kommer man att använda sig av en annan metod? I så fall vilken?Jag är också lite nyfiken på hur någon ska utse vilka som ska lämna styrelserna efter 17 månader. Vilka kriterier kommer då att användas?Sist men inte minst: Vilka speciella uppgifter ska de nya styrelsemedlemmarna ha i den nygamla styrelsen efter 17 månader för att motsvara regeringens krav?
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Att Sveriges säkerhetsläge har förändrats är vi socialdemokrater och regeringen helt överens om. Samtidigt vet både utbildningsministern och undertecknad att våra lärosäten är väl medvetna om det spända säkerhetsläget. Här behöver säkert våra lärosäten, precis som övriga samhället, bli bättre i sitt säkerhetstänk. Där har ministern rätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtifrån resonemanget att man behöver få in ledamöter med mer säkerhetspolitisk kunskap är det därför intressant att resonera om hur regeringen tänker. Frågan är hur och vem som ska sköta rekryteringen av de nya externa styrelseledamöterna. Kommer regeringen att använda sig av samma rekryteringsmetod som när man tog fram nuvarande styrelser? Eller kommer man att använda sig av en annan metod? I så fall vilken?Jag är också lite nyfiken på hur någon ska utse vilka som ska lämna styrelserna efter 17 månader. Vilka kriterier kommer då att användas?Sist men inte minst: Vilka speciella uppgifter ska de nya styrelsemedlemmarna ha i den nygamla styrelsen efter 17 månader för att motsvara regeringens krav?
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Att Sveriges säkerhetsläge har förändrats är vi socialdemokrater och regeringen helt överens om. Samtidigt vet både utbildningsministern och undertecknad att våra lärosäten är väl medvetna om det spända säkerhetsläget. Här behöver säkert våra lärosäten, precis som övriga samhället, bli bättre i sitt säkerhetstänk. Där har ministern rätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtifrån resonemanget att man behöver få in ledamöter med mer säkerhetspolitisk kunskap är det därför intressant att resonera om hur regeringen tänker. Frågan är hur och vem som ska sköta rekryteringen av de nya externa styrelseledamöterna. Kommer regeringen att använda sig av samma rekryteringsmetod som när man tog fram nuvarande styrelser? Eller kommer man att använda sig av en annan metod? I så fall vilken?Jag är också lite nyfiken på hur någon ska utse vilka som ska lämna styrelserna efter 17 månader. Vilka kriterier kommer då att användas?Sist men inte minst: Vilka speciella uppgifter ska de nya styrelsemedlemmarna ha i den nygamla styrelsen efter 17 månader för att motsvara regeringens krav?
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Att Sveriges säkerhetsläge har förändrats är vi socialdemokrater och regeringen helt överens om. Samtidigt vet både utbildningsministern och undertecknad att våra lärosäten är väl medvetna om det spända säkerhetsläget. Här behöver säkert våra lärosäten, precis som övriga samhället, bli bättre i sitt säkerhetstänk. Där har ministern rätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtifrån resonemanget att man behöver få in ledamöter med mer säkerhetspolitisk kunskap är det därför intressant att resonera om hur regeringen tänker. Frågan är hur och vem som ska sköta rekryteringen av de nya externa styrelseledamöterna. Kommer regeringen att använda sig av samma rekryteringsmetod som när man tog fram nuvarande styrelser? Eller kommer man att använda sig av en annan metod? I så fall vilken?Jag är också lite nyfiken på hur någon ska utse vilka som ska lämna styrelserna efter 17 månader. Vilka kriterier kommer då att användas?Sist men inte minst: Vilka speciella uppgifter ska de nya styrelsemedlemmarna ha i den nygamla styrelsen efter 17 månader för att motsvara regeringens krav?
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Att Sveriges säkerhetsläge har förändrats är vi socialdemokrater och regeringen helt överens om. Samtidigt vet både utbildningsministern och undertecknad att våra lärosäten är väl medvetna om det spända säkerhetsläget. Här behöver säkert våra lärosäten, precis som övriga samhället, bli bättre i sitt säkerhetstänk. Där har ministern rätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtifrån resonemanget att man behöver få in ledamöter med mer säkerhetspolitisk kunskap är det därför intressant att resonera om hur regeringen tänker. Frågan är hur och vem som ska sköta rekryteringen av de nya externa styrelseledamöterna. Kommer regeringen att använda sig av samma rekryteringsmetod som när man tog fram nuvarande styrelser? Eller kommer man att använda sig av en annan metod? I så fall vilken?Jag är också lite nyfiken på hur någon ska utse vilka som ska lämna styrelserna efter 17 månader. Vilka kriterier kommer då att användas?Sist men inte minst: Vilka speciella uppgifter ska de nya styrelsemedlemmarna ha i den nygamla styrelsen efter 17 månader för att motsvara regeringens krav?
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Tack för svaret, ministern! Det är ändå bra att man erkänner att det kunde ha gjorts annorlunda. Jag tänker att det kanske inte hade krävts så många steg för att göra det på ett annat sätt.Jag vill ta upp det som också har diskuterats kring Sverigedemokraternas roll. Det är inte så konstigt att folk undrar om Sverigedemokraterna är pådrivande, även om de har sagt att det inte är så. De har ju dragit in en rad politiska frågor som är odemokratiska i bland annat Tidöavtalet. Det här känns som ytterligare en sådan fråga.Vi pratar om säkerhet gentemot vissa imperialistiska stater, vissa diktaturer eller helt enkelt länder som inte arbetar på ett sjyst sätt för att stärka sin konkurrenskraft. Säkerhetsfrågan är någonting som nämns gång på gång som en anledning att kunna göra de här kanske odemokratiska förändringarna.Självklart är säkerhetsfrågan viktig, vilket även den andra ledamoten nämnde tidigare i sitt inlägg, och självklart vill vi inte att vårt relativt öppna samhälle ska utnyttjas av odemokratiska krafter. Men utvecklingen kan ju inte gå mot att vi utvecklas på samma sätt som de länder vi kritiserar. Det finns flera exempel. Kina har till exempel en statlig medlem i varje företagsstyrelse för de utländska företag som investerar i Kina. Är det en väg vi ska gå? Jag hoppas verkligen inte det.Ungern är ett annat exempel. Det är ett land som har prisats av samma parti som jag nämnde tidigare men som inte kan leva upp till de grundläggande kraven på en demokrati och rättsstat. Ungern har infört någonting som kallas för Lex CEU, krav som innebar att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan mer på politiska kriterier. Propositionen begränsar möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet.Själva propositionen utarbetades i fullständig sekretess och drevs igenom inom några dagar utan att oppositionen kunde säga så mycket om det. Det man egentligen avsåg var att attackera till exempel genusstudier, hbtq-arbete, miljö- och klimatarbete och så vidare. Den ungerska regeringen pekade då på behovet av mer nationalism och stärkt säkerhet, men egentligen ville man attackera vissa frågor politiskt genom att inskränka den akademiska friheten.Det visar hur viktigt det här är. Vi måste hela tiden förhålla oss till de demokratiska spelreglerna. Jag tror på att förändringar måste ske demokratiskt och transparent. Kanske kunde utskottet ha informerats kring säkerhetsfrågan på ett mer transparent sätt, och kanske hade man då hittat steg för att bemöta frågan på ett annat vis.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Tack för svaret, ministern! Det är ändå bra att man erkänner att det kunde ha gjorts annorlunda. Jag tänker att det kanske inte hade krävts så många steg för att göra det på ett annat sätt.Jag vill ta upp det som också har diskuterats kring Sverigedemokraternas roll. Det är inte så konstigt att folk undrar om Sverigedemokraterna är pådrivande, även om de har sagt att det inte är så. De har ju dragit in en rad politiska frågor som är odemokratiska i bland annat Tidöavtalet. Det här känns som ytterligare en sådan fråga.Vi pratar om säkerhet gentemot vissa imperialistiska stater, vissa diktaturer eller helt enkelt länder som inte arbetar på ett sjyst sätt för att stärka sin konkurrenskraft. Säkerhetsfrågan är någonting som nämns gång på gång som en anledning att kunna göra de här kanske odemokratiska förändringarna.Självklart är säkerhetsfrågan viktig, vilket även den andra ledamoten nämnde tidigare i sitt inlägg, och självklart vill vi inte att vårt relativt öppna samhälle ska utnyttjas av odemokratiska krafter. Men utvecklingen kan ju inte gå mot att vi utvecklas på samma sätt som de länder vi kritiserar. Det finns flera exempel. Kina har till exempel en statlig medlem i varje företagsstyrelse för de utländska företag som investerar i Kina. Är det en väg vi ska gå? Jag hoppas verkligen inte det.Ungern är ett annat exempel. Det är ett land som har prisats av samma parti som jag nämnde tidigare men som inte kan leva upp till de grundläggande kraven på en demokrati och rättsstat. Ungern har infört någonting som kallas för Lex CEU, krav som innebar att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan mer på politiska kriterier. Propositionen begränsar möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet.Själva propositionen utarbetades i fullständig sekretess och drevs igenom inom några dagar utan att oppositionen kunde säga så mycket om det. Det man egentligen avsåg var att attackera till exempel genusstudier, hbtq-arbete, miljö- och klimatarbete och så vidare. Den ungerska regeringen pekade då på behovet av mer nationalism och stärkt säkerhet, men egentligen ville man attackera vissa frågor politiskt genom att inskränka den akademiska friheten.Det visar hur viktigt det här är. Vi måste hela tiden förhålla oss till de demokratiska spelreglerna. Jag tror på att förändringar måste ske demokratiskt och transparent. Kanske kunde utskottet ha informerats kring säkerhetsfrågan på ett mer transparent sätt, och kanske hade man då hittat steg för att bemöta frågan på ett annat vis.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Tack för svaret, ministern! Det är ändå bra att man erkänner att det kunde ha gjorts annorlunda. Jag tänker att det kanske inte hade krävts så många steg för att göra det på ett annat sätt.Jag vill ta upp det som också har diskuterats kring Sverigedemokraternas roll. Det är inte så konstigt att folk undrar om Sverigedemokraterna är pådrivande, även om de har sagt att det inte är så. De har ju dragit in en rad politiska frågor som är odemokratiska i bland annat Tidöavtalet. Det här känns som ytterligare en sådan fråga.Vi pratar om säkerhet gentemot vissa imperialistiska stater, vissa diktaturer eller helt enkelt länder som inte arbetar på ett sjyst sätt för att stärka sin konkurrenskraft. Säkerhetsfrågan är någonting som nämns gång på gång som en anledning att kunna göra de här kanske odemokratiska förändringarna.Självklart är säkerhetsfrågan viktig, vilket även den andra ledamoten nämnde tidigare i sitt inlägg, och självklart vill vi inte att vårt relativt öppna samhälle ska utnyttjas av odemokratiska krafter. Men utvecklingen kan ju inte gå mot att vi utvecklas på samma sätt som de länder vi kritiserar. Det finns flera exempel. Kina har till exempel en statlig medlem i varje företagsstyrelse för de utländska företag som investerar i Kina. Är det en väg vi ska gå? Jag hoppas verkligen inte det.Ungern är ett annat exempel. Det är ett land som har prisats av samma parti som jag nämnde tidigare men som inte kan leva upp till de grundläggande kraven på en demokrati och rättsstat. Ungern har infört någonting som kallas för Lex CEU, krav som innebar att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan mer på politiska kriterier. Propositionen begränsar möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet.Själva propositionen utarbetades i fullständig sekretess och drevs igenom inom några dagar utan att oppositionen kunde säga så mycket om det. Det man egentligen avsåg var att attackera till exempel genusstudier, hbtq-arbete, miljö- och klimatarbete och så vidare. Den ungerska regeringen pekade då på behovet av mer nationalism och stärkt säkerhet, men egentligen ville man attackera vissa frågor politiskt genom att inskränka den akademiska friheten.Det visar hur viktigt det här är. Vi måste hela tiden förhålla oss till de demokratiska spelreglerna. Jag tror på att förändringar måste ske demokratiskt och transparent. Kanske kunde utskottet ha informerats kring säkerhetsfrågan på ett mer transparent sätt, och kanske hade man då hittat steg för att bemöta frågan på ett annat vis.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Tack för svaret, ministern! Det är ändå bra att man erkänner att det kunde ha gjorts annorlunda. Jag tänker att det kanske inte hade krävts så många steg för att göra det på ett annat sätt.Jag vill ta upp det som också har diskuterats kring Sverigedemokraternas roll. Det är inte så konstigt att folk undrar om Sverigedemokraterna är pådrivande, även om de har sagt att det inte är så. De har ju dragit in en rad politiska frågor som är odemokratiska i bland annat Tidöavtalet. Det här känns som ytterligare en sådan fråga.Vi pratar om säkerhet gentemot vissa imperialistiska stater, vissa diktaturer eller helt enkelt länder som inte arbetar på ett sjyst sätt för att stärka sin konkurrenskraft. Säkerhetsfrågan är någonting som nämns gång på gång som en anledning att kunna göra de här kanske odemokratiska förändringarna.Självklart är säkerhetsfrågan viktig, vilket även den andra ledamoten nämnde tidigare i sitt inlägg, och självklart vill vi inte att vårt relativt öppna samhälle ska utnyttjas av odemokratiska krafter. Men utvecklingen kan ju inte gå mot att vi utvecklas på samma sätt som de länder vi kritiserar. Det finns flera exempel. Kina har till exempel en statlig medlem i varje företagsstyrelse för de utländska företag som investerar i Kina. Är det en väg vi ska gå? Jag hoppas verkligen inte det.Ungern är ett annat exempel. Det är ett land som har prisats av samma parti som jag nämnde tidigare men som inte kan leva upp till de grundläggande kraven på en demokrati och rättsstat. Ungern har infört någonting som kallas för Lex CEU, krav som innebar att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan mer på politiska kriterier. Propositionen begränsar möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet.Själva propositionen utarbetades i fullständig sekretess och drevs igenom inom några dagar utan att oppositionen kunde säga så mycket om det. Det man egentligen avsåg var att attackera till exempel genusstudier, hbtq-arbete, miljö- och klimatarbete och så vidare. Den ungerska regeringen pekade då på behovet av mer nationalism och stärkt säkerhet, men egentligen ville man attackera vissa frågor politiskt genom att inskränka den akademiska friheten.Det visar hur viktigt det här är. Vi måste hela tiden förhålla oss till de demokratiska spelreglerna. Jag tror på att förändringar måste ske demokratiskt och transparent. Kanske kunde utskottet ha informerats kring säkerhetsfrågan på ett mer transparent sätt, och kanske hade man då hittat steg för att bemöta frågan på ett annat vis.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Tack för svaret, ministern! Det är ändå bra att man erkänner att det kunde ha gjorts annorlunda. Jag tänker att det kanske inte hade krävts så många steg för att göra det på ett annat sätt.Jag vill ta upp det som också har diskuterats kring Sverigedemokraternas roll. Det är inte så konstigt att folk undrar om Sverigedemokraterna är pådrivande, även om de har sagt att det inte är så. De har ju dragit in en rad politiska frågor som är odemokratiska i bland annat Tidöavtalet. Det här känns som ytterligare en sådan fråga.Vi pratar om säkerhet gentemot vissa imperialistiska stater, vissa diktaturer eller helt enkelt länder som inte arbetar på ett sjyst sätt för att stärka sin konkurrenskraft. Säkerhetsfrågan är någonting som nämns gång på gång som en anledning att kunna göra de här kanske odemokratiska förändringarna.Självklart är säkerhetsfrågan viktig, vilket även den andra ledamoten nämnde tidigare i sitt inlägg, och självklart vill vi inte att vårt relativt öppna samhälle ska utnyttjas av odemokratiska krafter. Men utvecklingen kan ju inte gå mot att vi utvecklas på samma sätt som de länder vi kritiserar. Det finns flera exempel. Kina har till exempel en statlig medlem i varje företagsstyrelse för de utländska företag som investerar i Kina. Är det en väg vi ska gå? Jag hoppas verkligen inte det.Ungern är ett annat exempel. Det är ett land som har prisats av samma parti som jag nämnde tidigare men som inte kan leva upp till de grundläggande kraven på en demokrati och rättsstat. Ungern har infört någonting som kallas för Lex CEU, krav som innebar att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan mer på politiska kriterier. Propositionen begränsar möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet.Själva propositionen utarbetades i fullständig sekretess och drevs igenom inom några dagar utan att oppositionen kunde säga så mycket om det. Det man egentligen avsåg var att attackera till exempel genusstudier, hbtq-arbete, miljö- och klimatarbete och så vidare. Den ungerska regeringen pekade då på behovet av mer nationalism och stärkt säkerhet, men egentligen ville man attackera vissa frågor politiskt genom att inskränka den akademiska friheten.Det visar hur viktigt det här är. Vi måste hela tiden förhålla oss till de demokratiska spelreglerna. Jag tror på att förändringar måste ske demokratiskt och transparent. Kanske kunde utskottet ha informerats kring säkerhetsfrågan på ett mer transparent sätt, och kanske hade man då hittat steg för att bemöta frågan på ett annat vis.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Låt mig börja med att säga att det är klart att jag så här i efterhand kan vara självkritisk när det gäller hur vi har informerat om detta. Det är klart att vi kunde ha informerat på ett bättre sätt gentemot våra ordförande och våra lärosäten. Det är något som vi självkritiskt tar till oss och får bära med oss i det framtida arbetet. Vi kunde ha informerat om det på ett annat sätt.När det gäller själva sakfrågan vidhåller jag att det finns ett behov av större säkerhetspolitisk kompetens, och det gäller brett på våra lärosäten. Regeringen styr på olika sätt. De kriterier som finns för våra styrelser är ju ett sätt. Men lika viktigt eller kanske ännu viktigare är hur våra lärosäten arbetar med detta i det dagliga operativa arbetet. Där vidtog regeringen åtgärder i december genom att vi i regleringsbrevet framhöll behovet av att inte minst jobba med informationssäkerhet. Regeringen ser just nu över behovet av nationella riktlinjer när det gäller säkerhetsfrågor, eftersom detta saknas i dag. Vi ser också över vad vi kan lära av andra länder och på vilket sätt Sverige kan flytta fram positionerna i den här typen av frågor. Bakgrunden är att Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det gäller i allmänhet, men det gäller inte minst våra lärosäten, våra universitet och högskolor. Våra myndigheter, däribland Säpo, framhåller att det finns personer på lärosätena som har spionerat åt främmande makt. Detta säger alltså Säpo, en av våra myndigheter. Det är klart att regeringen, som ytterst är ansvarig för Sverige, inte kan stå med armarna i kors och titta på när Sverige är utsatt för helt andra yttre hot än tidigare.Säpo pekar i synnerhet ut tre länder: Ryssland, Kina och Iran. Inte minst innebär det strategiska arbete som Kina bedriver att Sverige som nation står inför helt nya frågeställningar. Inte minst är lärosätena en del av detta. I Säpos årsrapport, i Musts årsrapport och i FOI:s granskningar lyfter man särskilt fram våra lärosäten som sårbara i detta.Min bedömning är att Sverige ligger efter andra länder och behöver göra mer. Därför bedriver vi nu ett intensivt arbete för att flytta fram våra positioner och vidta skarpare åtgärder för att hantera den här typen av frågor. Interpellanterna ställer frågor till mig om akademisk frihet. Akademisk frihet har ju flera lager. Ett sådant lager, eller en sådan dimension, handlar om lärosätenas autonomi och självständighet, något som är viktigt och som inte minst mitt eget parti har drivit under många år.En annan dimension handlar om den enskilda forskarens akademiska frihet. Där vidtar regeringen nu ett antal åtgärder som borde ha gjorts för länge sedan. Exempelvis skärper vi det straffrättsliga skyddet för rektorer och professorer vid hot och våld. Vi avser också att tillsätta en utredning för att förändra systemet med etikprövning, ett område som många forskare uppfattar inkräktar på deras akademiska frihet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen gör alltså en rad reformer för att förbättra den akademiska friheten. Det är reformer som borde ha varit gjorda redan, men bättre sent än aldrig.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Låt mig börja med att säga att det är klart att jag så här i efterhand kan vara självkritisk när det gäller hur vi har informerat om detta. Det är klart att vi kunde ha informerat på ett bättre sätt gentemot våra ordförande och våra lärosäten. Det är något som vi självkritiskt tar till oss och får bära med oss i det framtida arbetet. Vi kunde ha informerat om det på ett annat sätt.När det gäller själva sakfrågan vidhåller jag att det finns ett behov av större säkerhetspolitisk kompetens, och det gäller brett på våra lärosäten. Regeringen styr på olika sätt. De kriterier som finns för våra styrelser är ju ett sätt. Men lika viktigt eller kanske ännu viktigare är hur våra lärosäten arbetar med detta i det dagliga operativa arbetet. Där vidtog regeringen åtgärder i december genom att vi i regleringsbrevet framhöll behovet av att inte minst jobba med informationssäkerhet. Regeringen ser just nu över behovet av nationella riktlinjer när det gäller säkerhetsfrågor, eftersom detta saknas i dag. Vi ser också över vad vi kan lära av andra länder och på vilket sätt Sverige kan flytta fram positionerna i den här typen av frågor. Bakgrunden är att Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det gäller i allmänhet, men det gäller inte minst våra lärosäten, våra universitet och högskolor. Våra myndigheter, däribland Säpo, framhåller att det finns personer på lärosätena som har spionerat åt främmande makt. Detta säger alltså Säpo, en av våra myndigheter. Det är klart att regeringen, som ytterst är ansvarig för Sverige, inte kan stå med armarna i kors och titta på när Sverige är utsatt för helt andra yttre hot än tidigare.Säpo pekar i synnerhet ut tre länder: Ryssland, Kina och Iran. Inte minst innebär det strategiska arbete som Kina bedriver att Sverige som nation står inför helt nya frågeställningar. Inte minst är lärosätena en del av detta. I Säpos årsrapport, i Musts årsrapport och i FOI:s granskningar lyfter man särskilt fram våra lärosäten som sårbara i detta.Min bedömning är att Sverige ligger efter andra länder och behöver göra mer. Därför bedriver vi nu ett intensivt arbete för att flytta fram våra positioner och vidta skarpare åtgärder för att hantera den här typen av frågor. Interpellanterna ställer frågor till mig om akademisk frihet. Akademisk frihet har ju flera lager. Ett sådant lager, eller en sådan dimension, handlar om lärosätenas autonomi och självständighet, något som är viktigt och som inte minst mitt eget parti har drivit under många år.En annan dimension handlar om den enskilda forskarens akademiska frihet. Där vidtar regeringen nu ett antal åtgärder som borde ha gjorts för länge sedan. Exempelvis skärper vi det straffrättsliga skyddet för rektorer och professorer vid hot och våld. Vi avser också att tillsätta en utredning för att förändra systemet med etikprövning, ett område som många forskare uppfattar inkräktar på deras akademiska frihet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen gör alltså en rad reformer för att förbättra den akademiska friheten. Det är reformer som borde ha varit gjorda redan, men bättre sent än aldrig.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Låt mig börja med att säga att det är klart att jag så här i efterhand kan vara självkritisk när det gäller hur vi har informerat om detta. Det är klart att vi kunde ha informerat på ett bättre sätt gentemot våra ordförande och våra lärosäten. Det är något som vi självkritiskt tar till oss och får bära med oss i det framtida arbetet. Vi kunde ha informerat om det på ett annat sätt.När det gäller själva sakfrågan vidhåller jag att det finns ett behov av större säkerhetspolitisk kompetens, och det gäller brett på våra lärosäten. Regeringen styr på olika sätt. De kriterier som finns för våra styrelser är ju ett sätt. Men lika viktigt eller kanske ännu viktigare är hur våra lärosäten arbetar med detta i det dagliga operativa arbetet. Där vidtog regeringen åtgärder i december genom att vi i regleringsbrevet framhöll behovet av att inte minst jobba med informationssäkerhet. Regeringen ser just nu över behovet av nationella riktlinjer när det gäller säkerhetsfrågor, eftersom detta saknas i dag. Vi ser också över vad vi kan lära av andra länder och på vilket sätt Sverige kan flytta fram positionerna i den här typen av frågor. Bakgrunden är att Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det gäller i allmänhet, men det gäller inte minst våra lärosäten, våra universitet och högskolor. Våra myndigheter, däribland Säpo, framhåller att det finns personer på lärosätena som har spionerat åt främmande makt. Detta säger alltså Säpo, en av våra myndigheter. Det är klart att regeringen, som ytterst är ansvarig för Sverige, inte kan stå med armarna i kors och titta på när Sverige är utsatt för helt andra yttre hot än tidigare.Säpo pekar i synnerhet ut tre länder: Ryssland, Kina och Iran. Inte minst innebär det strategiska arbete som Kina bedriver att Sverige som nation står inför helt nya frågeställningar. Inte minst är lärosätena en del av detta. I Säpos årsrapport, i Musts årsrapport och i FOI:s granskningar lyfter man särskilt fram våra lärosäten som sårbara i detta.Min bedömning är att Sverige ligger efter andra länder och behöver göra mer. Därför bedriver vi nu ett intensivt arbete för att flytta fram våra positioner och vidta skarpare åtgärder för att hantera den här typen av frågor. Interpellanterna ställer frågor till mig om akademisk frihet. Akademisk frihet har ju flera lager. Ett sådant lager, eller en sådan dimension, handlar om lärosätenas autonomi och självständighet, något som är viktigt och som inte minst mitt eget parti har drivit under många år.En annan dimension handlar om den enskilda forskarens akademiska frihet. Där vidtar regeringen nu ett antal åtgärder som borde ha gjorts för länge sedan. Exempelvis skärper vi det straffrättsliga skyddet för rektorer och professorer vid hot och våld. Vi avser också att tillsätta en utredning för att förändra systemet med etikprövning, ett område som många forskare uppfattar inkräktar på deras akademiska frihet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen gör alltså en rad reformer för att förbättra den akademiska friheten. Det är reformer som borde ha varit gjorda redan, men bättre sent än aldrig.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Låt mig börja med att säga att det är klart att jag så här i efterhand kan vara självkritisk när det gäller hur vi har informerat om detta. Det är klart att vi kunde ha informerat på ett bättre sätt gentemot våra ordförande och våra lärosäten. Det är något som vi självkritiskt tar till oss och får bära med oss i det framtida arbetet. Vi kunde ha informerat om det på ett annat sätt.När det gäller själva sakfrågan vidhåller jag att det finns ett behov av större säkerhetspolitisk kompetens, och det gäller brett på våra lärosäten. Regeringen styr på olika sätt. De kriterier som finns för våra styrelser är ju ett sätt. Men lika viktigt eller kanske ännu viktigare är hur våra lärosäten arbetar med detta i det dagliga operativa arbetet. Där vidtog regeringen åtgärder i december genom att vi i regleringsbrevet framhöll behovet av att inte minst jobba med informationssäkerhet. Regeringen ser just nu över behovet av nationella riktlinjer när det gäller säkerhetsfrågor, eftersom detta saknas i dag. Vi ser också över vad vi kan lära av andra länder och på vilket sätt Sverige kan flytta fram positionerna i den här typen av frågor. Bakgrunden är att Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det gäller i allmänhet, men det gäller inte minst våra lärosäten, våra universitet och högskolor. Våra myndigheter, däribland Säpo, framhåller att det finns personer på lärosätena som har spionerat åt främmande makt. Detta säger alltså Säpo, en av våra myndigheter. Det är klart att regeringen, som ytterst är ansvarig för Sverige, inte kan stå med armarna i kors och titta på när Sverige är utsatt för helt andra yttre hot än tidigare.Säpo pekar i synnerhet ut tre länder: Ryssland, Kina och Iran. Inte minst innebär det strategiska arbete som Kina bedriver att Sverige som nation står inför helt nya frågeställningar. Inte minst är lärosätena en del av detta. I Säpos årsrapport, i Musts årsrapport och i FOI:s granskningar lyfter man särskilt fram våra lärosäten som sårbara i detta.Min bedömning är att Sverige ligger efter andra länder och behöver göra mer. Därför bedriver vi nu ett intensivt arbete för att flytta fram våra positioner och vidta skarpare åtgärder för att hantera den här typen av frågor. Interpellanterna ställer frågor till mig om akademisk frihet. Akademisk frihet har ju flera lager. Ett sådant lager, eller en sådan dimension, handlar om lärosätenas autonomi och självständighet, något som är viktigt och som inte minst mitt eget parti har drivit under många år.En annan dimension handlar om den enskilda forskarens akademiska frihet. Där vidtar regeringen nu ett antal åtgärder som borde ha gjorts för länge sedan. Exempelvis skärper vi det straffrättsliga skyddet för rektorer och professorer vid hot och våld. Vi avser också att tillsätta en utredning för att förändra systemet med etikprövning, ett område som många forskare uppfattar inkräktar på deras akademiska frihet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen gör alltså en rad reformer för att förbättra den akademiska friheten. Det är reformer som borde ha varit gjorda redan, men bättre sent än aldrig.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Låt mig börja med att säga att det är klart att jag så här i efterhand kan vara självkritisk när det gäller hur vi har informerat om detta. Det är klart att vi kunde ha informerat på ett bättre sätt gentemot våra ordförande och våra lärosäten. Det är något som vi självkritiskt tar till oss och får bära med oss i det framtida arbetet. Vi kunde ha informerat om det på ett annat sätt.När det gäller själva sakfrågan vidhåller jag att det finns ett behov av större säkerhetspolitisk kompetens, och det gäller brett på våra lärosäten. Regeringen styr på olika sätt. De kriterier som finns för våra styrelser är ju ett sätt. Men lika viktigt eller kanske ännu viktigare är hur våra lärosäten arbetar med detta i det dagliga operativa arbetet. Där vidtog regeringen åtgärder i december genom att vi i regleringsbrevet framhöll behovet av att inte minst jobba med informationssäkerhet. Regeringen ser just nu över behovet av nationella riktlinjer när det gäller säkerhetsfrågor, eftersom detta saknas i dag. Vi ser också över vad vi kan lära av andra länder och på vilket sätt Sverige kan flytta fram positionerna i den här typen av frågor. Bakgrunden är att Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det gäller i allmänhet, men det gäller inte minst våra lärosäten, våra universitet och högskolor. Våra myndigheter, däribland Säpo, framhåller att det finns personer på lärosätena som har spionerat åt främmande makt. Detta säger alltså Säpo, en av våra myndigheter. Det är klart att regeringen, som ytterst är ansvarig för Sverige, inte kan stå med armarna i kors och titta på när Sverige är utsatt för helt andra yttre hot än tidigare.Säpo pekar i synnerhet ut tre länder: Ryssland, Kina och Iran. Inte minst innebär det strategiska arbete som Kina bedriver att Sverige som nation står inför helt nya frågeställningar. Inte minst är lärosätena en del av detta. I Säpos årsrapport, i Musts årsrapport och i FOI:s granskningar lyfter man särskilt fram våra lärosäten som sårbara i detta.Min bedömning är att Sverige ligger efter andra länder och behöver göra mer. Därför bedriver vi nu ett intensivt arbete för att flytta fram våra positioner och vidta skarpare åtgärder för att hantera den här typen av frågor. Interpellanterna ställer frågor till mig om akademisk frihet. Akademisk frihet har ju flera lager. Ett sådant lager, eller en sådan dimension, handlar om lärosätenas autonomi och självständighet, något som är viktigt och som inte minst mitt eget parti har drivit under många år.En annan dimension handlar om den enskilda forskarens akademiska frihet. Där vidtar regeringen nu ett antal åtgärder som borde ha gjorts för länge sedan. Exempelvis skärper vi det straffrättsliga skyddet för rektorer och professorer vid hot och våld. Vi avser också att tillsätta en utredning för att förändra systemet med etikprövning, ett område som många forskare uppfattar inkräktar på deras akademiska frihet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen gör alltså en rad reformer för att förbättra den akademiska friheten. Det är reformer som borde ha varit gjorda redan, men bättre sent än aldrig.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Jag ska tala lite på samma tema här. Vi socialdemokrater har under en längre tid haft väldigt mycket kontakt med våra lärosäten. Vi har haft mycket dialoger. Vi har matchat mycket positiv energi och framåtanda med beskrivningar om hur akademin tillsammans med riksdagen kan utveckla högre utbildning och forskning. Den senaste tiden kan vi dock konstatera att kritiken har varit tung mot statsrådet Mats Persson. Det gäller hur regeringen abrupt har agerat för att förkorta mandatperioderna för de externa ledamöterna i de statliga lärosätenas styrelser från tre år till 17 månader. Vi har, precis som vi sa i utskottet, full respekt för det säkerhetspolitiska läget, att det är mycket allvarligt och att lärosätena behöver förhålla sig till det. Men i stället för att rusa blint på bollen tycker vi att man ska se vilka möjligheter som finns att i dialog med lärosätenas nya styrelser hantera säkerhetsläget. Annars leder det givetvis till att våra lärosäten upplever att den akademiska friheten och lärosätenas självständighet är hotade. Det måste finnas bättre sätt att försäkra sig om att lärosätena med styrelserna i spetsen har den kompetens som krävs. I och med regeringens agerande ifrågasätts också processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Vi ser en process där det tidigare har varit viktigt att politiken inte skulle definiera vilka kompetenser som de externa ledamöterna i styrelserna ska ha. Det har varit viktigt för att värna den akademiska friheten, och det tror jag att också Liberalerna har stått bakom. Nu frångår regeringen denna viktiga princip genom att avisera att man vill reglera att de externa ledamöterna ska ha säkerhetspolitisk kompetens - i alla fall enligt utbildningsministern - och genom att säga att de som har utnämnts inte är tillräckligt säkerhetsprövade, enligt finansministern. Då är det svårt för dem som nu valts att inte känna sig ifrågasatta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga till statsrådet är: Hur avser statsrådet att säkerställa den akademiska friheten i processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser?
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Jag ska tala lite på samma tema här. Vi socialdemokrater har under en längre tid haft väldigt mycket kontakt med våra lärosäten. Vi har haft mycket dialoger. Vi har matchat mycket positiv energi och framåtanda med beskrivningar om hur akademin tillsammans med riksdagen kan utveckla högre utbildning och forskning. Den senaste tiden kan vi dock konstatera att kritiken har varit tung mot statsrådet Mats Persson. Det gäller hur regeringen abrupt har agerat för att förkorta mandatperioderna för de externa ledamöterna i de statliga lärosätenas styrelser från tre år till 17 månader. Vi har, precis som vi sa i utskottet, full respekt för det säkerhetspolitiska läget, att det är mycket allvarligt och att lärosätena behöver förhålla sig till det. Men i stället för att rusa blint på bollen tycker vi att man ska se vilka möjligheter som finns att i dialog med lärosätenas nya styrelser hantera säkerhetsläget. Annars leder det givetvis till att våra lärosäten upplever att den akademiska friheten och lärosätenas självständighet är hotade. Det måste finnas bättre sätt att försäkra sig om att lärosätena med styrelserna i spetsen har den kompetens som krävs. I och med regeringens agerande ifrågasätts också processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Vi ser en process där det tidigare har varit viktigt att politiken inte skulle definiera vilka kompetenser som de externa ledamöterna i styrelserna ska ha. Det har varit viktigt för att värna den akademiska friheten, och det tror jag att också Liberalerna har stått bakom. Nu frångår regeringen denna viktiga princip genom att avisera att man vill reglera att de externa ledamöterna ska ha säkerhetspolitisk kompetens - i alla fall enligt utbildningsministern - och genom att säga att de som har utnämnts inte är tillräckligt säkerhetsprövade, enligt finansministern. Då är det svårt för dem som nu valts att inte känna sig ifrågasatta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga till statsrådet är: Hur avser statsrådet att säkerställa den akademiska friheten i processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser?
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Jag ska tala lite på samma tema här. Vi socialdemokrater har under en längre tid haft väldigt mycket kontakt med våra lärosäten. Vi har haft mycket dialoger. Vi har matchat mycket positiv energi och framåtanda med beskrivningar om hur akademin tillsammans med riksdagen kan utveckla högre utbildning och forskning. Den senaste tiden kan vi dock konstatera att kritiken har varit tung mot statsrådet Mats Persson. Det gäller hur regeringen abrupt har agerat för att förkorta mandatperioderna för de externa ledamöterna i de statliga lärosätenas styrelser från tre år till 17 månader. Vi har, precis som vi sa i utskottet, full respekt för det säkerhetspolitiska läget, att det är mycket allvarligt och att lärosätena behöver förhålla sig till det. Men i stället för att rusa blint på bollen tycker vi att man ska se vilka möjligheter som finns att i dialog med lärosätenas nya styrelser hantera säkerhetsläget. Annars leder det givetvis till att våra lärosäten upplever att den akademiska friheten och lärosätenas självständighet är hotade. Det måste finnas bättre sätt att försäkra sig om att lärosätena med styrelserna i spetsen har den kompetens som krävs. I och med regeringens agerande ifrågasätts också processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Vi ser en process där det tidigare har varit viktigt att politiken inte skulle definiera vilka kompetenser som de externa ledamöterna i styrelserna ska ha. Det har varit viktigt för att värna den akademiska friheten, och det tror jag att också Liberalerna har stått bakom. Nu frångår regeringen denna viktiga princip genom att avisera att man vill reglera att de externa ledamöterna ska ha säkerhetspolitisk kompetens - i alla fall enligt utbildningsministern - och genom att säga att de som har utnämnts inte är tillräckligt säkerhetsprövade, enligt finansministern. Då är det svårt för dem som nu valts att inte känna sig ifrågasatta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga till statsrådet är: Hur avser statsrådet att säkerställa den akademiska friheten i processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser?
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Jag ska tala lite på samma tema här. Vi socialdemokrater har under en längre tid haft väldigt mycket kontakt med våra lärosäten. Vi har haft mycket dialoger. Vi har matchat mycket positiv energi och framåtanda med beskrivningar om hur akademin tillsammans med riksdagen kan utveckla högre utbildning och forskning. Den senaste tiden kan vi dock konstatera att kritiken har varit tung mot statsrådet Mats Persson. Det gäller hur regeringen abrupt har agerat för att förkorta mandatperioderna för de externa ledamöterna i de statliga lärosätenas styrelser från tre år till 17 månader. Vi har, precis som vi sa i utskottet, full respekt för det säkerhetspolitiska läget, att det är mycket allvarligt och att lärosätena behöver förhålla sig till det. Men i stället för att rusa blint på bollen tycker vi att man ska se vilka möjligheter som finns att i dialog med lärosätenas nya styrelser hantera säkerhetsläget. Annars leder det givetvis till att våra lärosäten upplever att den akademiska friheten och lärosätenas självständighet är hotade. Det måste finnas bättre sätt att försäkra sig om att lärosätena med styrelserna i spetsen har den kompetens som krävs. I och med regeringens agerande ifrågasätts också processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Vi ser en process där det tidigare har varit viktigt att politiken inte skulle definiera vilka kompetenser som de externa ledamöterna i styrelserna ska ha. Det har varit viktigt för att värna den akademiska friheten, och det tror jag att också Liberalerna har stått bakom. Nu frångår regeringen denna viktiga princip genom att avisera att man vill reglera att de externa ledamöterna ska ha säkerhetspolitisk kompetens - i alla fall enligt utbildningsministern - och genom att säga att de som har utnämnts inte är tillräckligt säkerhetsprövade, enligt finansministern. Då är det svårt för dem som nu valts att inte känna sig ifrågasatta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga till statsrådet är: Hur avser statsrådet att säkerställa den akademiska friheten i processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser?
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Jag ska tala lite på samma tema här. Vi socialdemokrater har under en längre tid haft väldigt mycket kontakt med våra lärosäten. Vi har haft mycket dialoger. Vi har matchat mycket positiv energi och framåtanda med beskrivningar om hur akademin tillsammans med riksdagen kan utveckla högre utbildning och forskning. Den senaste tiden kan vi dock konstatera att kritiken har varit tung mot statsrådet Mats Persson. Det gäller hur regeringen abrupt har agerat för att förkorta mandatperioderna för de externa ledamöterna i de statliga lärosätenas styrelser från tre år till 17 månader. Vi har, precis som vi sa i utskottet, full respekt för det säkerhetspolitiska läget, att det är mycket allvarligt och att lärosätena behöver förhålla sig till det. Men i stället för att rusa blint på bollen tycker vi att man ska se vilka möjligheter som finns att i dialog med lärosätenas nya styrelser hantera säkerhetsläget. Annars leder det givetvis till att våra lärosäten upplever att den akademiska friheten och lärosätenas självständighet är hotade. Det måste finnas bättre sätt att försäkra sig om att lärosätena med styrelserna i spetsen har den kompetens som krävs. I och med regeringens agerande ifrågasätts också processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Vi ser en process där det tidigare har varit viktigt att politiken inte skulle definiera vilka kompetenser som de externa ledamöterna i styrelserna ska ha. Det har varit viktigt för att värna den akademiska friheten, och det tror jag att också Liberalerna har stått bakom. Nu frångår regeringen denna viktiga princip genom att avisera att man vill reglera att de externa ledamöterna ska ha säkerhetspolitisk kompetens - i alla fall enligt utbildningsministern - och genom att säga att de som har utnämnts inte är tillräckligt säkerhetsprövade, enligt finansministern. Då är det svårt för dem som nu valts att inte känna sig ifrågasatta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga till statsrådet är: Hur avser statsrådet att säkerställa den akademiska friheten i processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser?
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Tack, ministern, för svaret! Om nu styrelserna ska hantera övergripande och strategiska frågor för att hela verksamheten, alltså universiteten och högskolorna, ska öka sina säkerhetsåtgärder och kompetenser är väl inte svaret att korta ned mandatperioderna? Och frågan är vad som kommer efteråt. Att lägga till parametrar så att personerna som ingår i styrelsen har en tydligare säkerhetskompetens tror jag själv och många med mig inte är en lyckad modell. Dels jobbar lärosätena redan med frågan, dels låter det för mig och många andra som att regeringen vill precisera vem som ska sitta där eller inte. Genom att korta ned mandatperioden har man skapat osäkerhet, och man stressar fram ett arbete som hade behövt utföras på ett mycket mer kontinuerligt och inkluderande sätt. Det underminerar också känslan för de valda styrelseledamöterna av att de verkligen har fullt förtroende i sitt arbete. Ministern säger att regeringen har förtroende, men man har uppenbarligen inte förtroende nog att kunna hantera detta på ett demokratiskt sätt, där de nya styrelserna involveras i säkerhetsarbetet i stället för att möta ett chockartat besked. Ingen visste ju att detta skulle komma. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan också känna att det är lite problematiskt när regeringen först säger att man inte kommer att ändra någonting i processen utan bara ska göra en översyn men samtidigt börjar med att förkorta mandatperioden. Det är ju mycket som har sagts i den här frågan. Universiteten och högskolorna har tydligt sagt vad de tycker om frågan, och det är inte positiva ord.Detta är en tid då vi har stort behov av att stärka förtroendet mellan politiken och den akademiska världen, inte bara i Sverige. Globalt går man mot mer auktoritarism och minskat demokratiskt utrymme. Många gånger ifrågasätts forskare och andra av politiker. Det är faktiskt väldigt sorgligt att man tog detta steg på det här sättet, men det var kanske inte helt oväntat när man tänker på de samarbetspartier ni i regeringen har. Känner inte ministern att man behöver ge lite mer konkreta svar på vad man vill uppnå med detta och vilka parametrar man pratar om? Kanske borde man också erkänna inför universitetens styrelser att det fanns en avsaknad av process och transparens.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Tack, ministern, för svaret! Om nu styrelserna ska hantera övergripande och strategiska frågor för att hela verksamheten, alltså universiteten och högskolorna, ska öka sina säkerhetsåtgärder och kompetenser är väl inte svaret att korta ned mandatperioderna? Och frågan är vad som kommer efteråt. Att lägga till parametrar så att personerna som ingår i styrelsen har en tydligare säkerhetskompetens tror jag själv och många med mig inte är en lyckad modell. Dels jobbar lärosätena redan med frågan, dels låter det för mig och många andra som att regeringen vill precisera vem som ska sitta där eller inte. Genom att korta ned mandatperioden har man skapat osäkerhet, och man stressar fram ett arbete som hade behövt utföras på ett mycket mer kontinuerligt och inkluderande sätt. Det underminerar också känslan för de valda styrelseledamöterna av att de verkligen har fullt förtroende i sitt arbete. Ministern säger att regeringen har förtroende, men man har uppenbarligen inte förtroende nog att kunna hantera detta på ett demokratiskt sätt, där de nya styrelserna involveras i säkerhetsarbetet i stället för att möta ett chockartat besked. Ingen visste ju att detta skulle komma. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan också känna att det är lite problematiskt när regeringen först säger att man inte kommer att ändra någonting i processen utan bara ska göra en översyn men samtidigt börjar med att förkorta mandatperioden. Det är ju mycket som har sagts i den här frågan. Universiteten och högskolorna har tydligt sagt vad de tycker om frågan, och det är inte positiva ord.Detta är en tid då vi har stort behov av att stärka förtroendet mellan politiken och den akademiska världen, inte bara i Sverige. Globalt går man mot mer auktoritarism och minskat demokratiskt utrymme. Många gånger ifrågasätts forskare och andra av politiker. Det är faktiskt väldigt sorgligt att man tog detta steg på det här sättet, men det var kanske inte helt oväntat när man tänker på de samarbetspartier ni i regeringen har. Känner inte ministern att man behöver ge lite mer konkreta svar på vad man vill uppnå med detta och vilka parametrar man pratar om? Kanske borde man också erkänna inför universitetens styrelser att det fanns en avsaknad av process och transparens.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Tack, ministern, för svaret! Om nu styrelserna ska hantera övergripande och strategiska frågor för att hela verksamheten, alltså universiteten och högskolorna, ska öka sina säkerhetsåtgärder och kompetenser är väl inte svaret att korta ned mandatperioderna? Och frågan är vad som kommer efteråt. Att lägga till parametrar så att personerna som ingår i styrelsen har en tydligare säkerhetskompetens tror jag själv och många med mig inte är en lyckad modell. Dels jobbar lärosätena redan med frågan, dels låter det för mig och många andra som att regeringen vill precisera vem som ska sitta där eller inte. Genom att korta ned mandatperioden har man skapat osäkerhet, och man stressar fram ett arbete som hade behövt utföras på ett mycket mer kontinuerligt och inkluderande sätt. Det underminerar också känslan för de valda styrelseledamöterna av att de verkligen har fullt förtroende i sitt arbete. Ministern säger att regeringen har förtroende, men man har uppenbarligen inte förtroende nog att kunna hantera detta på ett demokratiskt sätt, där de nya styrelserna involveras i säkerhetsarbetet i stället för att möta ett chockartat besked. Ingen visste ju att detta skulle komma. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan också känna att det är lite problematiskt när regeringen först säger att man inte kommer att ändra någonting i processen utan bara ska göra en översyn men samtidigt börjar med att förkorta mandatperioden. Det är ju mycket som har sagts i den här frågan. Universiteten och högskolorna har tydligt sagt vad de tycker om frågan, och det är inte positiva ord.Detta är en tid då vi har stort behov av att stärka förtroendet mellan politiken och den akademiska världen, inte bara i Sverige. Globalt går man mot mer auktoritarism och minskat demokratiskt utrymme. Många gånger ifrågasätts forskare och andra av politiker. Det är faktiskt väldigt sorgligt att man tog detta steg på det här sättet, men det var kanske inte helt oväntat när man tänker på de samarbetspartier ni i regeringen har. Känner inte ministern att man behöver ge lite mer konkreta svar på vad man vill uppnå med detta och vilka parametrar man pratar om? Kanske borde man också erkänna inför universitetens styrelser att det fanns en avsaknad av process och transparens.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Tack, ministern, för svaret! Om nu styrelserna ska hantera övergripande och strategiska frågor för att hela verksamheten, alltså universiteten och högskolorna, ska öka sina säkerhetsåtgärder och kompetenser är väl inte svaret att korta ned mandatperioderna? Och frågan är vad som kommer efteråt. Att lägga till parametrar så att personerna som ingår i styrelsen har en tydligare säkerhetskompetens tror jag själv och många med mig inte är en lyckad modell. Dels jobbar lärosätena redan med frågan, dels låter det för mig och många andra som att regeringen vill precisera vem som ska sitta där eller inte. Genom att korta ned mandatperioden har man skapat osäkerhet, och man stressar fram ett arbete som hade behövt utföras på ett mycket mer kontinuerligt och inkluderande sätt. Det underminerar också känslan för de valda styrelseledamöterna av att de verkligen har fullt förtroende i sitt arbete. Ministern säger att regeringen har förtroende, men man har uppenbarligen inte förtroende nog att kunna hantera detta på ett demokratiskt sätt, där de nya styrelserna involveras i säkerhetsarbetet i stället för att möta ett chockartat besked. Ingen visste ju att detta skulle komma. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan också känna att det är lite problematiskt när regeringen först säger att man inte kommer att ändra någonting i processen utan bara ska göra en översyn men samtidigt börjar med att förkorta mandatperioden. Det är ju mycket som har sagts i den här frågan. Universiteten och högskolorna har tydligt sagt vad de tycker om frågan, och det är inte positiva ord.Detta är en tid då vi har stort behov av att stärka förtroendet mellan politiken och den akademiska världen, inte bara i Sverige. Globalt går man mot mer auktoritarism och minskat demokratiskt utrymme. Många gånger ifrågasätts forskare och andra av politiker. Det är faktiskt väldigt sorgligt att man tog detta steg på det här sättet, men det var kanske inte helt oväntat när man tänker på de samarbetspartier ni i regeringen har. Känner inte ministern att man behöver ge lite mer konkreta svar på vad man vill uppnå med detta och vilka parametrar man pratar om? Kanske borde man också erkänna inför universitetens styrelser att det fanns en avsaknad av process och transparens.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Tack, ministern, för svaret! Om nu styrelserna ska hantera övergripande och strategiska frågor för att hela verksamheten, alltså universiteten och högskolorna, ska öka sina säkerhetsåtgärder och kompetenser är väl inte svaret att korta ned mandatperioderna? Och frågan är vad som kommer efteråt. Att lägga till parametrar så att personerna som ingår i styrelsen har en tydligare säkerhetskompetens tror jag själv och många med mig inte är en lyckad modell. Dels jobbar lärosätena redan med frågan, dels låter det för mig och många andra som att regeringen vill precisera vem som ska sitta där eller inte. Genom att korta ned mandatperioden har man skapat osäkerhet, och man stressar fram ett arbete som hade behövt utföras på ett mycket mer kontinuerligt och inkluderande sätt. Det underminerar också känslan för de valda styrelseledamöterna av att de verkligen har fullt förtroende i sitt arbete. Ministern säger att regeringen har förtroende, men man har uppenbarligen inte förtroende nog att kunna hantera detta på ett demokratiskt sätt, där de nya styrelserna involveras i säkerhetsarbetet i stället för att möta ett chockartat besked. Ingen visste ju att detta skulle komma. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan också känna att det är lite problematiskt när regeringen först säger att man inte kommer att ändra någonting i processen utan bara ska göra en översyn men samtidigt börjar med att förkorta mandatperioden. Det är ju mycket som har sagts i den här frågan. Universiteten och högskolorna har tydligt sagt vad de tycker om frågan, och det är inte positiva ord.Detta är en tid då vi har stort behov av att stärka förtroendet mellan politiken och den akademiska världen, inte bara i Sverige. Globalt går man mot mer auktoritarism och minskat demokratiskt utrymme. Många gånger ifrågasätts forskare och andra av politiker. Det är faktiskt väldigt sorgligt att man tog detta steg på det här sättet, men det var kanske inte helt oväntat när man tänker på de samarbetspartier ni i regeringen har. Känner inte ministern att man behöver ge lite mer konkreta svar på vad man vill uppnå med detta och vilka parametrar man pratar om? Kanske borde man också erkänna inför universitetens styrelser att det fanns en avsaknad av process och transparens.
Avser regeringen att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat?
Lorena Delgado Varas har frågat mig om regeringen avser att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat. Hon har också frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka den akademiska friheten. Vidare har hon frågat om regeringen avser att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses och i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses.Jag välkomnar debatten och det engagemang som finns för frågan hos företrädare för landets lärosäten, men regeringen står fast vid vårt beslut att utse ledamöterna för en kortare period än vanligt. Bakgrunden är det säkerhetspolitiska läget och behovet av sådan kompetens i styrelserna. Tanken är inte att styrelsen ska besluta i enskilda säkerhetsärenden, utan den ska kunna hantera övergripande och strategiska frågor så att hela lärosätets verksamhet beaktar säkerhetsfrågorna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen lägger nu om säkerhetspolitiken, och det berör hela samhället - även universitet och högskolor. För universitet och högskolor handlar det om att de behöver ha en större förståelse för risker i det nya säkerhetsläget. Vi behöver nu se till helhetsbilden och noga överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att öka säkerheten vid universitet och högskolor. Syftet med den kortare mandatperioden för lärosätenas styrelser är att inom kortaste möjliga tid kunna säkerställa att det finns kunskap om och erfarenhet av frågor om säkerhet i lärosätenas styrelser.Även om regeringen nu aviserar en översyn är vår utgångspunkt att även fortsättningsvis värna om lärosätenas särart och autonomi. Regeringen kommer inte att ändra den särskilda process som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar. Den styrelse som tillträder därefter ska sitta i normala tre år.Regeringen beslutade om förordnanden av externa ledamöter, inklusive ordförande, i styrelserna för statliga universitet och högskolor den 27 april. Besluten är fattade av regeringen. Inga andra partier i riksdagen har varit involverade. Så kommer det vara även fortsättningsvis. Detta gäller för både beslut om nomineringspersoner och styrelseledamöter för universitet och högskolor.Universitet och högskolor ska präglas av öppenhet, akademisk frihet och av forskares möjligheter att fritt dela resultat, till exempel med forskare i andra länder. Dessa värden är otroligt viktiga och behöver värnas och skyddas. Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen har förtroende för de styrelseordförande och styrelseledamöter som utsågs i april. Min uppmaning till dessa är att de ska utföra sitt uppdrag så som de skulle ha gjort om mandatperioden inte hade förkortats, med långsiktighet och kontinuitet och lärosätets bästa i åtanke.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka den akademiska friheten?
Lorena Delgado Varas har frågat mig om regeringen avser att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat. Hon har också frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka den akademiska friheten. Vidare har hon frågat om regeringen avser att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses och i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses.Jag välkomnar debatten och det engagemang som finns för frågan hos företrädare för landets lärosäten, men regeringen står fast vid vårt beslut att utse ledamöterna för en kortare period än vanligt. Bakgrunden är det säkerhetspolitiska läget och behovet av sådan kompetens i styrelserna. Tanken är inte att styrelsen ska besluta i enskilda säkerhetsärenden, utan den ska kunna hantera övergripande och strategiska frågor så att hela lärosätets verksamhet beaktar säkerhetsfrågorna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen lägger nu om säkerhetspolitiken, och det berör hela samhället - även universitet och högskolor. För universitet och högskolor handlar det om att de behöver ha en större förståelse för risker i det nya säkerhetsläget. Vi behöver nu se till helhetsbilden och noga överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att öka säkerheten vid universitet och högskolor. Syftet med den kortare mandatperioden för lärosätenas styrelser är att inom kortaste möjliga tid kunna säkerställa att det finns kunskap om och erfarenhet av frågor om säkerhet i lärosätenas styrelser.Även om regeringen nu aviserar en översyn är vår utgångspunkt att även fortsättningsvis värna om lärosätenas särart och autonomi. Regeringen kommer inte att ändra den särskilda process som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar. Den styrelse som tillträder därefter ska sitta i normala tre år.Regeringen beslutade om förordnanden av externa ledamöter, inklusive ordförande, i styrelserna för statliga universitet och högskolor den 27 april. Besluten är fattade av regeringen. Inga andra partier i riksdagen har varit involverade. Så kommer det vara även fortsättningsvis. Detta gäller för både beslut om nomineringspersoner och styrelseledamöter för universitet och högskolor.Universitet och högskolor ska präglas av öppenhet, akademisk frihet och av forskares möjligheter att fritt dela resultat, till exempel med forskare i andra länder. Dessa värden är otroligt viktiga och behöver värnas och skyddas. Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen har förtroende för de styrelseordförande och styrelseledamöter som utsågs i april. Min uppmaning till dessa är att de ska utföra sitt uppdrag så som de skulle ha gjort om mandatperioden inte hade förkortats, med långsiktighet och kontinuitet och lärosätets bästa i åtanke.
Avser regeringen att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur?
Lorena Delgado Varas har frågat mig om regeringen avser att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat. Hon har också frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka den akademiska friheten. Vidare har hon frågat om regeringen avser att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses och i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses.Jag välkomnar debatten och det engagemang som finns för frågan hos företrädare för landets lärosäten, men regeringen står fast vid vårt beslut att utse ledamöterna för en kortare period än vanligt. Bakgrunden är det säkerhetspolitiska läget och behovet av sådan kompetens i styrelserna. Tanken är inte att styrelsen ska besluta i enskilda säkerhetsärenden, utan den ska kunna hantera övergripande och strategiska frågor så att hela lärosätets verksamhet beaktar säkerhetsfrågorna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen lägger nu om säkerhetspolitiken, och det berör hela samhället - även universitet och högskolor. För universitet och högskolor handlar det om att de behöver ha en större förståelse för risker i det nya säkerhetsläget. Vi behöver nu se till helhetsbilden och noga överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att öka säkerheten vid universitet och högskolor. Syftet med den kortare mandatperioden för lärosätenas styrelser är att inom kortaste möjliga tid kunna säkerställa att det finns kunskap om och erfarenhet av frågor om säkerhet i lärosätenas styrelser.Även om regeringen nu aviserar en översyn är vår utgångspunkt att även fortsättningsvis värna om lärosätenas särart och autonomi. Regeringen kommer inte att ändra den särskilda process som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar. Den styrelse som tillträder därefter ska sitta i normala tre år.Regeringen beslutade om förordnanden av externa ledamöter, inklusive ordförande, i styrelserna för statliga universitet och högskolor den 27 april. Besluten är fattade av regeringen. Inga andra partier i riksdagen har varit involverade. Så kommer det vara även fortsättningsvis. Detta gäller för både beslut om nomineringspersoner och styrelseledamöter för universitet och högskolor.Universitet och högskolor ska präglas av öppenhet, akademisk frihet och av forskares möjligheter att fritt dela resultat, till exempel med forskare i andra länder. Dessa värden är otroligt viktiga och behöver värnas och skyddas. Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen har förtroende för de styrelseordförande och styrelseledamöter som utsågs i april. Min uppmaning till dessa är att de ska utföra sitt uppdrag så som de skulle ha gjort om mandatperioden inte hade förkortats, med långsiktighet och kontinuitet och lärosätets bästa i åtanke.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses?
Lorena Delgado Varas har frågat mig om regeringen avser att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat. Hon har också frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka den akademiska friheten. Vidare har hon frågat om regeringen avser att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses och i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses.Jag välkomnar debatten och det engagemang som finns för frågan hos företrädare för landets lärosäten, men regeringen står fast vid vårt beslut att utse ledamöterna för en kortare period än vanligt. Bakgrunden är det säkerhetspolitiska läget och behovet av sådan kompetens i styrelserna. Tanken är inte att styrelsen ska besluta i enskilda säkerhetsärenden, utan den ska kunna hantera övergripande och strategiska frågor så att hela lärosätets verksamhet beaktar säkerhetsfrågorna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen lägger nu om säkerhetspolitiken, och det berör hela samhället - även universitet och högskolor. För universitet och högskolor handlar det om att de behöver ha en större förståelse för risker i det nya säkerhetsläget. Vi behöver nu se till helhetsbilden och noga överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att öka säkerheten vid universitet och högskolor. Syftet med den kortare mandatperioden för lärosätenas styrelser är att inom kortaste möjliga tid kunna säkerställa att det finns kunskap om och erfarenhet av frågor om säkerhet i lärosätenas styrelser.Även om regeringen nu aviserar en översyn är vår utgångspunkt att även fortsättningsvis värna om lärosätenas särart och autonomi. Regeringen kommer inte att ändra den särskilda process som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar. Den styrelse som tillträder därefter ska sitta i normala tre år.Regeringen beslutade om förordnanden av externa ledamöter, inklusive ordförande, i styrelserna för statliga universitet och högskolor den 27 april. Besluten är fattade av regeringen. Inga andra partier i riksdagen har varit involverade. Så kommer det vara även fortsättningsvis. Detta gäller för både beslut om nomineringspersoner och styrelseledamöter för universitet och högskolor.Universitet och högskolor ska präglas av öppenhet, akademisk frihet och av forskares möjligheter att fritt dela resultat, till exempel med forskare i andra länder. Dessa värden är otroligt viktiga och behöver värnas och skyddas. Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen har förtroende för de styrelseordförande och styrelseledamöter som utsågs i april. Min uppmaning till dessa är att de ska utföra sitt uppdrag så som de skulle ha gjort om mandatperioden inte hade förkortats, med långsiktighet och kontinuitet och lärosätets bästa i åtanke.
I vilken utsträckning avser ministern att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses?
Lorena Delgado Varas har frågat mig om regeringen avser att tänka om och förlänga mandatperioderna för lärosätenas styrelser när den ser hur högskolesektorn reagerat. Hon har också frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka den akademiska friheten. Vidare har hon frågat om regeringen avser att ändra processen för hur styrelseledamöter utses, och i så fall hur. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför utseendet av nya nomineringspersoner nästa gång styrelseledamöter ska utses och i vilken utsträckning jag avser att samverka med Sverigedemokraterna inför att nya styrelseledamöter ska utses.Jag välkomnar debatten och det engagemang som finns för frågan hos företrädare för landets lärosäten, men regeringen står fast vid vårt beslut att utse ledamöterna för en kortare period än vanligt. Bakgrunden är det säkerhetspolitiska läget och behovet av sådan kompetens i styrelserna. Tanken är inte att styrelsen ska besluta i enskilda säkerhetsärenden, utan den ska kunna hantera övergripande och strategiska frågor så att hela lärosätets verksamhet beaktar säkerhetsfrågorna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen lägger nu om säkerhetspolitiken, och det berör hela samhället - även universitet och högskolor. För universitet och högskolor handlar det om att de behöver ha en större förståelse för risker i det nya säkerhetsläget. Vi behöver nu se till helhetsbilden och noga överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att öka säkerheten vid universitet och högskolor. Syftet med den kortare mandatperioden för lärosätenas styrelser är att inom kortaste möjliga tid kunna säkerställa att det finns kunskap om och erfarenhet av frågor om säkerhet i lärosätenas styrelser.Även om regeringen nu aviserar en översyn är vår utgångspunkt att även fortsättningsvis värna om lärosätenas särart och autonomi. Regeringen kommer inte att ändra den särskilda process som i dag finns för att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Förfarandet med två nomineringspersoner för varje lärosäte som tar fram förslag till styrelseledamöter kommer således att finnas kvar. Den styrelse som tillträder därefter ska sitta i normala tre år.Regeringen beslutade om förordnanden av externa ledamöter, inklusive ordförande, i styrelserna för statliga universitet och högskolor den 27 april. Besluten är fattade av regeringen. Inga andra partier i riksdagen har varit involverade. Så kommer det vara även fortsättningsvis. Detta gäller för både beslut om nomineringspersoner och styrelseledamöter för universitet och högskolor.Universitet och högskolor ska präglas av öppenhet, akademisk frihet och av forskares möjligheter att fritt dela resultat, till exempel med forskare i andra länder. Dessa värden är otroligt viktiga och behöver värnas och skyddas. Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen har förtroende för de styrelseordförande och styrelseledamöter som utsågs i april. Min uppmaning till dessa är att de ska utföra sitt uppdrag så som de skulle ha gjort om mandatperioden inte hade förkortats, med långsiktighet och kontinuitet och lärosätets bästa i åtanke.
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack till interpellanten och för hennes engagemang i frågorna! Jag tror att vi är helt överens om vikten av att verksamheten inte präglas av fusk och båg och att vi kommer till rätta med de aktörer som mjölkar systemet på skattepengar.Ledamotens tidigare arbetskamrater inom industrin ska kunna gå till jobbet klockan 6.15 eller 6.30 och känna sig trygga med att vi vill att pengarna ska användas på rätt sätt. Jag tror inte någonting annat än att ledamoten och ledamotens parti har samma inställning som regeringen i detta.Med det sagt är det ändå viktigt att vi vidtar åtgärder. Det är inte bara viktigt att vi har höga ambitioner och en stark politisk vilja att pengarna ska gå till rätt saker, utan vi måste också ha säkerhetsnålar och säkerhetsventiler i systemet som gör att det inte går att fuska eller är väsentligt mycket svårare att fuska än det är i dag. Regeringen vidtar en rad åtgärder just nu, och jag utesluter inte att vi längre fram kommer att behöva göra mer. Jag tror att det är väldigt viktigt.Vi gör detta därför att vi har höga ambitioner när det gäller folkbildningen, och vi tror att den spelar en viktig roll i demokratin för att bygga tillit i samhället. Den är också viktig när det gäller att skapa möjligheter för människor till en bra fritid. Tack vare och med hjälp av folkhögskolor och studieförbund kan man växa som människa, och de spelar som sagt en viktig roll i vår demokrati.Allra sist, herr talman, vill jag tacka för interpellationen och tacka ledamoten för det fina och stora engagemang som visas i debatten.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Tack, ministern, för svaret! Jag vill vara tydlig med att vi socialdemokrater aldrig står bakom fusk eller användning av skattepengar till sådant som de inte ska gå till. Därför tillsatte vi en utredning för att komma till rätta med de här sakerna. Det är absolut våra intentioner att skattepengar ska gå till de saker som de ska gå till - till den verksamhet som de är menade att gå till.Jag skulle vilja ha någon form av garanti från ministern att de steg som nu tas genom att separera studieförbunden från folkhögskolorna inte kommer att leda till någon framtida nedmontering av folkbildningen i dess helhet. Jag har pratat med många som har en liten känsla av att det här är ett steg mot någonting som vi inte vill se. Jag förmodar, hoppas och tror att ministern värnar folkbildningen så pass mycket att han kan ge en garanti för att det här inte är början till slutet för folkbildningen.
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Det är viktigt att säga och slå fast att det inte sker några besparingar på folkbildningen i Sverige. Det spelar ingen roll hur ofta Socialdemokraterna säger det; det sker alltså inga besparingar på folkbildningen i Sverige.Det som däremot sker är att vi tycker att det är viktigt att de pengar som används i folkbildningen går till det som det är tänkt att de ska gå till. Pengarna ska inte gå till kriminella aktörer som mjölkar systemet på pengar. Det har uppmärksammats under det senaste halvåret att exempelvis ABF har stora problem med detta, och det vilar ett mycket stort ansvar på inte minst Socialdemokraterna för att komma till rätta med problemet.Folkhögskolorna är en viktig del i vår svenska utbildningsflora. De förändringar vi nu gör i själva förvaltningsmodellen är någonting vi gör för att verksamheterna ser väldigt olika ut och har olika förutsättningar. Jag konstaterar också att folkhögskolorna har tagit emot detta med viss nyfikenhet och på flera håll också välkomnat det.Vi har stora ambitioner med folkbildningen, och vi har stora ambitioner med folkhögskolorna. Vi har väldigt höga ambitioner med utbildningen generellt, och vi gör nu stora investeringar i utbildning för att göra det möjligt för fler människor att ta del av en utbildning, få bli sitt bästa jag och kunna komma in på arbetsmarknaden.Det handlar om breda reformer. Det handlar om yrkesutbildningar, och det handlar om komvux. Det handlar också om att vi som sagt har höga ambitioner när det kommer till folkbildning och folkhögskolor.
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Vi kan vara överens om att pandemin är över. Det har man slagit fast, och det är glädjande.Men det handlar också om prioriteringar. Regeringen hade kunnat göra andra prioriteringar när det gäller utbildningssatsningar. I stället för att trygga rätten till utbildning och vuxenutbildning valde regeringen att inkomstförsäkra höginkomsttagare, däribland oss i den här kammaren. Det var ett val som regeringen gjorde.Jag vill passa på att fortsätta att prata om folkhögskolorna och om den viktiga del folkhögskolorna gör för att få människor i arbete.Vid mitt besök på June folkhögskola så sent som i måndags i förra veckan hade jag av en slump möjlighet att under en lunchpaus få sitta ned med några deltagare som efter snart två år är färdiga med sin utbildning. De var otroligt nöjda med den utbildning de hade fått. Många hade redan jobb, och många var på väg in i jobb. De var otroligt glada och förväntansfulla inför att få använda alla sina kunskaper. En del hade det tufft. En del hade haft det tufft tidigare och aldrig någonsin känt att skolan hade passat dem förrän de vid drygt 30 års ålder hamnade på en folkhögskola. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEn av deltagarna fick under vårt samtal ett telefonsamtal och lämnade matbordet. Hon kom strax därefter tillbaka - överlycklig! Hon skulle få komma på anställningsintervju för ett jobb hon verkligen ville ha. Den glädje som utbröt inte bara hos henne utan hos alla deltagare visar folkhögskolans storhet.Jag vill att fler ska kunna känna denna lycka, och därför vill jag fråga utbildningsministern hur han ska göra för att fler ska kunna känna glädjen att lyckas och få möjligheten att komma ut i arbetslivet via folkhögskolan.
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Tack, ministern, för svaret!Jag har varit ute och besökt folkhögskolor. Jag har varit på Valjeviken, där de har deltagare med funktionsnedsättningar. Verksamheten som de driver där har varit helt fantastisk.Jag sa i mitt anförande i går att man får rysningar när man ser deltagarna utvecklas. Man känner i hela kroppen att det är en extremt viktig skolform för människor som inte passar in i den vanliga normen.Men ser utvecklingen hos dem. De har gått från att ha varit inbundna, inte pratat eller kunnat umgås i folksamlingar till att stå och prata inför människor, få en utbildning, gå en utbildning och klara den. De har kunnat komma ut i sysselsättning, få ett arbete och har kunnat känna en stor delaktighet i samhället. Det är för mig någonting otroligt viktigt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi var och talade med Litorina och elever från i stort sett hela världen. Det är en skola där man bara pratar svenska. De lär av varandra, och de samarbetar. De får en trygghet i att de känner en väldigt stor gemenskap.En del har varit där i en månad, en del i sex månader och en del i tre månader. Ändå bildas de tillsammans. De får en möjlighet att komma ut och komma vidare på arbetsmarknaden för att kunna forma sig ett eget liv.Jag själv har barn som till exempel inte passade in i gymnasieformen och som har gått på folkhögskola. Det har också gett någonting. Den ena dottern sa att det var det bästa hon hade gjort i hela sitt liv att gå på folkhögskola och känna den gemenskap som man kände där.Jag har en liten fråga och en liten känsla som gäller studieförbunden. Vi vet att Sverigedemokraterna har motioner om till exempel Ibn Rushd. De trycker på att det har kriminell verksamhet. Vi har de diskussionerna, och de talar om ABF:s existens på grund av oegentligheter och fusk som har varit. De drar egentligen alla över en kam.Eftersom de specifikt pekar på de två studieförbunden funderar jag. De nedskärningar som görs har en anledning från detta. Det är jag helt övertygad om. Men det påverkar alla andra studieförbund. Det kommer också att påverka folkhögskolorna.Folkhögskolornas uppdelning mot studieförbunden gör att det blir en kil emellan. De har haft ett jättebra samarbete innan. Nu ser man att pengapåsen lyfts över till folkhögskolorna och dras från studieförbunden.Jag tror inte att anslagen kommer att bli större. Men pengarna flyttas från studieförbunden till folkhögskolorna. Samarbetet däremellan har varit en grund för många. De har till exempel gått på utbildning hos studieförbunden för att lära sig någonting för att sedan kunna gå vidare på folkhögskolorna. Den möjligheten kan faktiskt minska. Jag hade varit väldigt tacksam för en konsekvensanalys av hur man tror att detta kommer att bli i slutänden. Vilka åtgärder kommer att göras för att göra det möjligt för alla människor i samhället att få en andra chans, som ministern själv sa innan?
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Tack till interpellanten och meddebattören!Regeringen har väldigt höga ambitioner när det kommer till folkbildning och folkhögskolor. Det är en viktig del, inte minst för att människor ska kunna få en andra chans. Om man har misslyckats med sin utbildning ska man få en möjlighet att gå på en folkhögskola och på det sättet läsa upp sina betyg, hitta en ny inriktning eller att komma tillbaka in i samhället. Folkhögskolorna spelar en väldigt viktig roll för hela det svenska utbildningssystemet.För ett par år sedan, i mars 2020, konstaterade världen och Sverige att vi hade en global pandemi. Den påverkade oss alla på ett väldigt brutalt sätt. Det tog väldigt lång tid innan vi som samhälle och flera andra samhällen var igenom pandemin. Men för någon månad sedan konstaterade man att vi inte längre har en pandemi, vilket många av oss har känt ganska länge.I ett läge där vi som land tillsammans med andra länder inte längre lever i en pandemi är det ganska logiskt att de tillfälliga pengar man sköt till under pandemin inte längre skjuts till. Det vore konstigt om man gjorde på något annat sätt.Alla har arbetat och känt till att förutsättningarna är att det är tillfälliga pengar som har spelat en viktig roll under pandemin. Men när pandemin inte längre finns har de inte längre har samma roll.Det är samtidigt viktigt att säga att folkhögskolorna spelar en viktig roll i det utbildningssystem vi har, och de kommer att spela en väldigt viktig roll framåt.Det ger möjlighet för människor att få en andra chans. Det ger möjlighet för människor att växa. Det ger möjlighet för människor att hitta utbildningar som de inte hittar någon annanstans. De spelar en viktig roll i den flora av olika utbildningar som finns i Sverige.
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Jag vill först passa på att tacka ledamoten Annette Rydell för möjligheten att debattera denna viktiga fråga.Jag vill kommentera något som ministern pratade om gällande den stora satsningen på vuxenutbildningen med tilläggsanslag.Det ska påminnas om i kammaren och för dem som sitter där hemma att det fortfarande är nedskärningar jämfört med föregående års nivåer på hela sektorn för vuxenutbildning, trots det lappande och lagande som kommer i vårändringsbudgeten.I övrigt är frågan om folkbildningen och speciellt folkhögskolorna, som jag ska inrikta mig speciellt på i den här debatten, otroligt viktig för vårt samhälle. Det är en del av samhällets själ. Kraften i folkbildningen är otroligt stark.Det är kraften i att få känna sig sedd. Det är kraften i att få känna att man utvecklas. Det är kraften i att man klarar av mer i dag än vad man gjorde i går. Det är kraften i att kunna känna att man utvecklas tillsammans. Det är kraften i att kunna se andra utvecklas med hjälp av en själv.Det är denna kraft som jag har fått möjligheten att ta del av vid ett flertal tillfällen här under våren, och två gånger bara under de senaste veckorna. Det har varit vid mina möten med deltagare på Litorina folkhögskola i Karlskrona eller på June folkhögskola i Jönköping.Det är två platser i vårt avlånga land med olika deltagare men med samma driv av att se människor växa. Man får prata och diskutera med nyanlända som håller på att lära sig språket och som känner att de närmar sig det svenska samhället dag för dag.Man får sitta och lyssna på spännande framtidsdrömmar om att få börja studera och kanske gå lärarassistentutbildningen, att få börja studera på högskolan eller att kunna ta det där jobbet som man drömt om när man har slitit i månader i skolbänken.Att få vara ute, träffa och diskutera med dessa deltagare gör en väldigt hoppfull om samhället. Man ser att drivet finns bland alla människor därute.Men det är också tufft att sitta och höra på skolledarna, folkhögskolornas rektorer och lärare, när de talar om framtiden. De våndas över: Kommer verksamheten att gå ihop? Kommer vi att kunna starta en utbildningsomgång till?Det är inte bara hushållen som kämpar i högerns Sverige. Det är också folkbildningen och våra folkhögskolor. Att då som utbildningsministern här inte komma med några förslag om vad som ska göras för att stärka just folkhögskolorna och folkbildningen utan i stället komma med förslag som inte alls träffar den sektorn är nedslående och snudd på respektlöst. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMinistern gav mig här ett i stort sett identiskt svar som i en interpellationsdebatt vi hade i februari. Trots det ser vi att det inte har hänt något under de här månaderna. Högern kommer inte att prioritera folkbildningen i det här landet.Jag kommer att fortsätta driva frågan och ställa frågor till ministern. Vad avser ministern att göra för att stärka folkhögskolornas viktiga arbete med att få människor att växa?
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar utbildningsminister Mats Persson för svaret på interpellationen. Jag har genom svaret förstått att ministern tycker att folkbildningen är viktig. Ministern tycker att det är viktigt att unga, nyanlända, personer med funktionsnedsättning och personer som behöver komplettera sin utbildning eller vill vidareutbilda sig nås av folkbildningens hela verksamhet.Jag tycker dock att det känns som att det går i en lite annan riktning. Det jag inte förstår är varför det gjordes en nedskärning i höstens budget om nu ministern anser att det är så viktigt att människor långt från arbetsmarknaden och personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet till utbildning och bildning. Att de extra medel som tillfördes till folkhögskolorna under pandemin togs bort var vi införstådda med. Men vi hade lite andra satsningar på folkbildningen. Om nu arbetslinjen är så viktig och folkhögskolorna som egen skolform till stor del bidrar till att människor kommer i sysselsättning och får egen försörjning, varför gavs de då inte någon förstärkning i vårändringsbudgeten?Satsningarna som nu görs på yrkesvux och yrkeshögskola och de medel som tillförs kommunerna för att de ska kunna erbjuda kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare som fått skydd genom massflyktsdirektivet och så vidare hjälper ju inte folkhögskolorna, där exempelvis Svenska från dag ett har varit mycket effektivt men nu fått drastiskt minskade anslag. Till exempel har Litorina, som tidigare hade 55 deltagare på denna kurs, bara möjlighet att finansiera platser för 5 personer detta år. Sedan är pengarna slut.Pengar som kunde ha gått till utbildning inom vård och omsorg försvann också. Det har resulterat i inställda utbildningar till bristyrken som vi verkligen behöver. Sommarkurser har fått ställas in. Lärare och pedagoger sägs upp. Förhandlingsframställningarna rullar in vad gäller uppsägningar inom folkhögskolan.Jag är industriarbetare och har varit det i 40 år. Nu låter jag jättegammal, men jag började arbeta när jag var 17 år. Jag har haft enorm användning av folkhögskolorna och fått stort stöd av dem. Jag har också haft stort stöd av ABF, som är ett studieförbund. Och vi ser var jag är i dag - det har ju lett någonstans. Alla de människor som jag har sett utvecklas och som har jobbat inom industrin, inom kommunal verksamhet och inom vård och omsorg har haft nytta av folkhögskolorna och studieförbunden. Det är helt fantastiskt. Men den här möjligheten minskar nu i och med att anslagen delvis försvinner. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag efterlyser också en konsekvensanalys av vad som händer nu med det nya förslaget, när riksdagen ska ta beslut om hur mycket som ska gå till dels folkhögskolorna, dels studieförbunden. Jag känner att någon kommer att få ta stryk. Jag har också en känsla av att det finns någon bakomliggande anledning till att man gör den här uppdelningen nu. Dessutom känner jag att det armslånga avståndet minskar när vi ska gå in och peta i vem som ska göra vad och hur mycket som ska tilldelas de olika verksamheterna.Jag frågar ministern igen: Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att de som nu inte får möjlighet till utbildning och bildning ska kunna få sysselsättning och egen försörjning och känna sig som en del av samhället genom folkbildningen?
Vad avser ministern att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla dessa grupper fortsättningsvis ska innefattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen?
Annette Rydell har frågat mig vad jag avser att göra för att se till att bildningsmöjligheterna för alla grupper fortsättningsvis ska omfattas inom ramen för rätt till utbildning för alla, särskilt inom folkbildningen.Jag har tidigare klargjort att jag och regeringen ser folkbildningen som en viktig kraft. Det mål som riksdagen fastställt för folkbildningen är att den ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället. Unga, nyanlända, personer med funktionsnedsättning och personer som behöver komplettera sin utbildning eller vill vidareutbilda sig är exempel på grupper som nås av folkbildningens verksamhet.Riksdagens beslut om budgetpropositionen för 2023 innebär, i enlighet med regeringens förslag, att cirka 4,6 miljarder kronor fördelas till folkbildningen. Folkbildningsrådet fördelar sedan ut en stor del av detta statsbidrag till folkhögskolorna. Under pandemin tillfördes tillfälligt extra medel till folkhögskolorna. Det var sedan tidigare aviserat att dessa medel skulle upphöra med 2022 års utgång. Regeringen bedömde i sina prioriteringar att behovet av tillfälliga förstärkningar med anledning av pandemin inte kvarstod, eftersom vi de facto inte har någon pandemi. Regeringen anser att folkhögskolorna spelar en viktig roll i utbildningsväsendet. Vi anser att det är viktigt att man via folkhögskola eller andra utbildningsformer får möjlighet att vidareutbilda sig och få en andra chans och får möjlighet till en utbildning som gör att man kan komma in på arbetsmarknaden eller komma vidare till studier på högre nivå.I vårändringsbudgeten har regeringen föreslagit kraftiga förstärkningar av utbildning för vuxna, detta för att vuxna som saknar rätt utbildning ska få tillgång till utbildning för att snabbt komma i arbete. Förslagen innebär att 400 miljoner kronor tillförs för att förstärka regionalt yrkesvux inom kommunal vuxenutbildning, komvux, 70 miljoner kronor tillförs yrkeshögskolan och 247 miljoner kronor avsätts för studiestöd till enskilda. Regeringen tillför också 100 miljoner kronor i statsbidrag till kommunerna för att möjliggöra att kommunerna ska kunna erbjuda kommunal vuxenutbildning i sfi, svenska för invandrare, för personer med skydd av det så kallade massflyktsdirektivet. Den målgrupp som det handlar om är alltså de som har flytt från kriget i Ukraina.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Jag tror inte att vi behöver blanda in högre makter för att lösa det här problemet. Jag hoppas och tror att vi ska kunna lösa det med handgripliga förslag.Jag tror att alla som lyssnar på debatten förstår att vi alla, inte minst regeringen, gör vårt yttersta för att få till den här utmärkta reformen på allra bästa sätt. Den har brett stöd i riksdagen. Alla partier förutom Vänsterpartiet var för den och röstade för den. Vi som bär upp den här reformen gör naturligtvis vårt yttersta för att det ska bli på bästa sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tror att det är viktigt att oppositionen i Sveriges riksdag sänker tonläget något. Jag tror att de som tittar på debatten förstår att man som regering när man vill ta ansvar för den här typen av reformer gör det på bästa sätt. Jag skulle aldrig drömma om att anklaga Socialdemokraterna för att "skaka grundvalarna" i modellen för att Socialdemokraterna under fyra års tid i regering inte införde reformen med etableringsjobben, eftersom införandet av den här modellen innebär juridiska komplikationer - vilket ledamoten naturligtvis är fullt medveten om - som också den här regeringen hanterar. Jag tror att debattens tittare och lyssnare förstår att politik ibland är svårare än vad oppositionen i Sveriges riksdag vill göra den till.Ansvar är viktigt. Sverige är i en mycket tuff tid. Vi går in i en lågkonjunktur. Omställningsstudiestödet är då viktigt. Många människor vill ta chansen att ställa om mitt i livet. Många människor vill ta chansen att utbilda sig och göra någonting nytt, och samhället står redo att möjliggöra för människor att kompetensväxla, utvecklas mitt i livet, ta nya steg och få nya yrken. Det är välkommet. Vi ska göra vårt yttersta för att den här reformen ska bli bra, så att så många människor som möjligt kan kompetensutvecklas.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Jag tror inte att vi behöver blanda in högre makter för att lösa det här problemet. Jag hoppas och tror att vi ska kunna lösa det med handgripliga förslag.Jag tror att alla som lyssnar på debatten förstår att vi alla, inte minst regeringen, gör vårt yttersta för att få till den här utmärkta reformen på allra bästa sätt. Den har brett stöd i riksdagen. Alla partier förutom Vänsterpartiet var för den och röstade för den. Vi som bär upp den här reformen gör naturligtvis vårt yttersta för att det ska bli på bästa sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tror att det är viktigt att oppositionen i Sveriges riksdag sänker tonläget något. Jag tror att de som tittar på debatten förstår att man som regering när man vill ta ansvar för den här typen av reformer gör det på bästa sätt. Jag skulle aldrig drömma om att anklaga Socialdemokraterna för att "skaka grundvalarna" i modellen för att Socialdemokraterna under fyra års tid i regering inte införde reformen med etableringsjobben, eftersom införandet av den här modellen innebär juridiska komplikationer - vilket ledamoten naturligtvis är fullt medveten om - som också den här regeringen hanterar. Jag tror att debattens tittare och lyssnare förstår att politik ibland är svårare än vad oppositionen i Sveriges riksdag vill göra den till.Ansvar är viktigt. Sverige är i en mycket tuff tid. Vi går in i en lågkonjunktur. Omställningsstudiestödet är då viktigt. Många människor vill ta chansen att ställa om mitt i livet. Många människor vill ta chansen att utbilda sig och göra någonting nytt, och samhället står redo att möjliggöra för människor att kompetensväxla, utvecklas mitt i livet, ta nya steg och få nya yrken. Det är välkommet. Vi ska göra vårt yttersta för att den här reformen ska bli bra, så att så många människor som möjligt kan kompetensutvecklas.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Ministern säger att vi ska lyssna och öppna våra öron. Det jag hör är att regeringen säger: Vi tänker inte göra det som krävs. Att säga till folk att de måste jobba fortare och effektivare kommer inte att leda till att de gör det i praktiken. Tro mig, jag vet! Jag har varit i en verksamhet där man hela tiden fick sådana påbud. "Vi ska bara jobba lite snabbare och effektivare." Det funkar inte så i verkligheten.Regeringen måste lyssna på sina egna myndigheter när de säger att de inte klarar sitt uppdrag och att de behöver mer resurser. Det är regeringens skyldighet, särskilt i en så viktig fråga som denna som handlar om att man ska upprätthålla sin del i ett avtal. Det här skadar förtroendet för statens förmåga att hålla avtal och sina löften gentemot parterna på arbetsmarknaden och de arbetstagare som omfattas av och ansöker om stödet. Om man inte håller sina löften kan man inte förvänta sig att bli trodd i andra sammanhang heller. Precis som jag sa i slutet av mitt inledningsanförande har regeringen faktiskt inte gjort sig känd för att hålla sina löften. Jag hoppas verkligen att det är som ministern säger och att det kommer att lösa sig - kanske genom magi eller inverkan från Gud. Jag hoppas att det blir så, men inte för regeringens skull utan för dem som ansöker om att få ta del av omställningsstödet och för att parterna på arbetsmarknaden inte ska tappa förtroendet för staten.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Ministern säger att vi ska lyssna och öppna våra öron. Det jag hör är att regeringen säger: Vi tänker inte göra det som krävs. Att säga till folk att de måste jobba fortare och effektivare kommer inte att leda till att de gör det i praktiken. Tro mig, jag vet! Jag har varit i en verksamhet där man hela tiden fick sådana påbud. "Vi ska bara jobba lite snabbare och effektivare." Det funkar inte så i verkligheten.Regeringen måste lyssna på sina egna myndigheter när de säger att de inte klarar sitt uppdrag och att de behöver mer resurser. Det är regeringens skyldighet, särskilt i en så viktig fråga som denna som handlar om att man ska upprätthålla sin del i ett avtal. Det här skadar förtroendet för statens förmåga att hålla avtal och sina löften gentemot parterna på arbetsmarknaden och de arbetstagare som omfattas av och ansöker om stödet. Om man inte håller sina löften kan man inte förvänta sig att bli trodd i andra sammanhang heller. Precis som jag sa i slutet av mitt inledningsanförande har regeringen faktiskt inte gjort sig känd för att hålla sina löften. Jag hoppas verkligen att det är som ministern säger och att det kommer att lösa sig - kanske genom magi eller inverkan från Gud. Jag hoppas att det blir så, men inte för regeringens skull utan för dem som ansöker om att få ta del av omställningsstödet och för att parterna på arbetsmarknaden inte ska tappa förtroendet för staten.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Jag tackar ministern för en klargörande debatt. Regeringen kommer alltså inte här och nu att ta några tydliga och snabba steg och kan inte garantera att CSN får de resurser som de behöver. Jag tycker att jag med mina större öron kunde höra det i det senaste inlägget. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet sista jag vill ta upp här handlar om de tusentals människor som nu riskerar att inte få ta del av stödet. Det är ju för dem stödet är som viktigast. Bara under 2023 riskerar runt 4 000 människor som har rätt till stödet att inte få det på grund av att handläggningen inte är tillräckligt snabb. Nästa år är risken överhängande att över 10 000 människor inte får ta del av ett stöd som de faktiskt har rätt till. Vi talar här om pengar som är avsatta, och det handlar om personer som har rätt till stöd men som inte kommer att få det då CSN inte har de resurser som krävs.Det hela handlar om att vi inför ett system som ska möjliggöra för människor att ställa om mitt i livet, att byta yrke eller spetsa sin kompetens för att vara anställbar framöver. Därför är det så viktigt att vi driver på och gör vårt yttersta för att det verkligen ska bli så bra som vi alla vill.Jag vill avsluta mitt anförande med uppmaningen att man måste tänka på de tusentals människor som stödet är till för så att de kan ställa om. Regeringen behöver steppa upp och göra mer för att CSN ska ha möjlighet att göra sitt jobb.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Jag tackar ministern för en klargörande debatt. Regeringen kommer alltså inte här och nu att ta några tydliga och snabba steg och kan inte garantera att CSN får de resurser som de behöver. Jag tycker att jag med mina större öron kunde höra det i det senaste inlägget. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet sista jag vill ta upp här handlar om de tusentals människor som nu riskerar att inte få ta del av stödet. Det är ju för dem stödet är som viktigast. Bara under 2023 riskerar runt 4 000 människor som har rätt till stödet att inte få det på grund av att handläggningen inte är tillräckligt snabb. Nästa år är risken överhängande att över 10 000 människor inte får ta del av ett stöd som de faktiskt har rätt till. Vi talar här om pengar som är avsatta, och det handlar om personer som har rätt till stöd men som inte kommer att få det då CSN inte har de resurser som krävs.Det hela handlar om att vi inför ett system som ska möjliggöra för människor att ställa om mitt i livet, att byta yrke eller spetsa sin kompetens för att vara anställbar framöver. Därför är det så viktigt att vi driver på och gör vårt yttersta för att det verkligen ska bli så bra som vi alla vill.Jag vill avsluta mitt anförande med uppmaningen att man måste tänka på de tusentals människor som stödet är till för så att de kan ställa om. Regeringen behöver steppa upp och göra mer för att CSN ska ha möjlighet att göra sitt jobb.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Jag upprepar det jag sa tidigare en gång till så får vi se om budskapet går fram. Ni får lyssna med lite större öron så kanske budskapet når fram denna gång.Vi tycker att detta är en mycket viktig reform. Det är en stor och viktig del i omställningen på svensk arbetsmarknad. Vi har vidtagit åtgärder för CSN:s möjlighet att handlägga detta som kommer att bära frukt och få effekt så snart möjligt. Vi har riktat in våra åtgärder på det som kan göras här och nu under våren, och de sätts också in.Vi följer frågan väldigt noga och utesluter inte att vidta fler åtgärder om det krävs. Man ska också veta att CSN hade väldigt tuffa förutsättningar eftersom tidsplanen för när detta infördes var väldigt tajt, vilket alla som varit involverade i frågan och inte minst parterna vet om. Det bör vi alla ha respekt för.Det är exempelvis viktigt att alla de som nu söker till en utbildning får en rättssäker och individuell bedömning. Ska man leva upp till det tar det också lite längre tid än vad vi annars tycker är önskvärt. Om det finns saker i hur bedömningen sker som kan förändras eller om det finns något i regelverket som kan förenklas är regeringen naturligtvis beredd att titta på och noga analysera det.Detta är en viktig reform. Det är viktigt att många människor får möjlighet att ställa om mitt i livet. Regeringen är beredd att göra det som krävs för att reformen ska bli så bra som möjligt.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Jag upprepar det jag sa tidigare en gång till så får vi se om budskapet går fram. Ni får lyssna med lite större öron så kanske budskapet når fram denna gång.Vi tycker att detta är en mycket viktig reform. Det är en stor och viktig del i omställningen på svensk arbetsmarknad. Vi har vidtagit åtgärder för CSN:s möjlighet att handlägga detta som kommer att bära frukt och få effekt så snart möjligt. Vi har riktat in våra åtgärder på det som kan göras här och nu under våren, och de sätts också in.Vi följer frågan väldigt noga och utesluter inte att vidta fler åtgärder om det krävs. Man ska också veta att CSN hade väldigt tuffa förutsättningar eftersom tidsplanen för när detta infördes var väldigt tajt, vilket alla som varit involverade i frågan och inte minst parterna vet om. Det bör vi alla ha respekt för.Det är exempelvis viktigt att alla de som nu söker till en utbildning får en rättssäker och individuell bedömning. Ska man leva upp till det tar det också lite längre tid än vad vi annars tycker är önskvärt. Om det finns saker i hur bedömningen sker som kan förändras eller om det finns något i regelverket som kan förenklas är regeringen naturligtvis beredd att titta på och noga analysera det.Detta är en viktig reform. Det är viktigt att många människor får möjlighet att ställa om mitt i livet. Regeringen är beredd att göra det som krävs för att reformen ska bli så bra som möjligt.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi har en modell i Sverige där parterna på arbetsmarknaden verkligen tar sitt ansvar. De tar sitt ansvar i bra tider, och de tar sitt ansvar under dåliga tider. Statsrådet tog själv upp att det finns en tillit och en förståelse där. Vi får inte se en utveckling där den tillit som finns mellan parterna och politiken ifrågasätts. Det finns dock en oro för att det plockas russin ur kakan, att man driver igenom politiska reformer men inte gör det som man lovade i andra änden. Politiken måste göra sitt när man träffar överenskommelser som denna, där parterna blandas in. Den tillit som statsrådet tar upp är fundamental och central för den svenska modellen.I dag talar vi visserligen inte om etableringsjobb, men jag hoppas att vi kan se att de snart kommer på plats och inte sjabblas bort. Jag hoppas också att omställningsstödet kan fungera fullt ut inom kort. Det är angeläget. Då kan två av vår tids stora reformer på det arbetsrättsliga området därmed rullas ut och få den effekt som vi alla hoppas att de ska få.Vi får väl se om de liberala statsråden på Utbildningsdepartementet respektive Arbetsmarknadsdepartementet är lika bra på att driva på när de styr departement som när de förhandlade januariavtalet, vilket statsrådet antydde. Vi får hoppas det. Om de inte är det får vi ses här fler gånger.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi har en modell i Sverige där parterna på arbetsmarknaden verkligen tar sitt ansvar. De tar sitt ansvar i bra tider, och de tar sitt ansvar under dåliga tider. Statsrådet tog själv upp att det finns en tillit och en förståelse där. Vi får inte se en utveckling där den tillit som finns mellan parterna och politiken ifrågasätts. Det finns dock en oro för att det plockas russin ur kakan, att man driver igenom politiska reformer men inte gör det som man lovade i andra änden. Politiken måste göra sitt när man träffar överenskommelser som denna, där parterna blandas in. Den tillit som statsrådet tar upp är fundamental och central för den svenska modellen.I dag talar vi visserligen inte om etableringsjobb, men jag hoppas att vi kan se att de snart kommer på plats och inte sjabblas bort. Jag hoppas också att omställningsstödet kan fungera fullt ut inom kort. Det är angeläget. Då kan två av vår tids stora reformer på det arbetsrättsliga området därmed rullas ut och få den effekt som vi alla hoppas att de ska få.Vi får väl se om de liberala statsråden på Utbildningsdepartementet respektive Arbetsmarknadsdepartementet är lika bra på att driva på när de styr departement som när de förhandlade januariavtalet, vilket statsrådet antydde. Vi får hoppas det. Om de inte är det får vi ses här fler gånger.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Svaret från utbildningsministern gör ju att man blir lite häpen över bristen på respekt från regeringens sida när det gäller arbetstagare. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur mycket personal ska kunna jobba. De ska kunna jobba extremt mycket övertid. Samtidigt säger ministern att Liberalerna är stolta över det de åstadkommit och drivit fram.Om man är stolt över någonting ligger det väl ett visst värde i att se till att det faktiskt fungerar? CSN, alltså myndigheten som är satt att utföra det som regeringen - staten - har kommit överens med parterna om, säger ju att de inte klarar det här om de inte får mer pengar. Det är det de uttryckligen säger.Visst kan man säga att det var en tajt tidsplan och att det är svårt att bedöma hur mycket som krävs vid en ny reform, men som tidigare har påpekats har myndigheten själv påtalat att det kommer att behövas mer resurser för att det hela ska fungera.Som sades här tidigare gör man bedömningen att om man skjuter till pengar kommer det inte att få någon effekt förrän senare i höst. Därför skjuter man inte till några pengar över huvud taget med förhoppningen att just det ska leda till en förändring. Jag förstår inte logiken i det och hur det går ihop.Jag väntar också fortfarande på svar från ministern om det som sades i interpellationssvaret, det vill säga att regeringen har skjutit till mer resurser för att CSN ska klara administrationen av omställningsstudiestödet. Faktum är ju att regeringen har gjort nedskärningar och dragit bort pengar från CSN inför detta budgetår. Det handlar om 31 miljoner. Det CSN begär är egentligen en uppräkning på 20 miljoner utifrån vad man hade tidigare. Det var detta man menade att man behöver. Nu har man begärt 50 miljoner för att klara uppdraget.Om ministern och Liberalerna nu är så stolta över den reform som de säger sig ha genomfört undrar jag varför de inte är intresserade av att den faktiskt ska fungera. I stället står ministern här i kammaren och bara säger en massa fluffiga ord. Jag tycker ändå att det är rimligt att man håller det man har kommit överens om.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Svaret från utbildningsministern gör ju att man blir lite häpen över bristen på respekt från regeringens sida när det gäller arbetstagare. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur mycket personal ska kunna jobba. De ska kunna jobba extremt mycket övertid. Samtidigt säger ministern att Liberalerna är stolta över det de åstadkommit och drivit fram.Om man är stolt över någonting ligger det väl ett visst värde i att se till att det faktiskt fungerar? CSN, alltså myndigheten som är satt att utföra det som regeringen - staten - har kommit överens med parterna om, säger ju att de inte klarar det här om de inte får mer pengar. Det är det de uttryckligen säger.Visst kan man säga att det var en tajt tidsplan och att det är svårt att bedöma hur mycket som krävs vid en ny reform, men som tidigare har påpekats har myndigheten själv påtalat att det kommer att behövas mer resurser för att det hela ska fungera.Som sades här tidigare gör man bedömningen att om man skjuter till pengar kommer det inte att få någon effekt förrän senare i höst. Därför skjuter man inte till några pengar över huvud taget med förhoppningen att just det ska leda till en förändring. Jag förstår inte logiken i det och hur det går ihop.Jag väntar också fortfarande på svar från ministern om det som sades i interpellationssvaret, det vill säga att regeringen har skjutit till mer resurser för att CSN ska klara administrationen av omställningsstudiestödet. Faktum är ju att regeringen har gjort nedskärningar och dragit bort pengar från CSN inför detta budgetår. Det handlar om 31 miljoner. Det CSN begär är egentligen en uppräkning på 20 miljoner utifrån vad man hade tidigare. Det var detta man menade att man behöver. Nu har man begärt 50 miljoner för att klara uppdraget.Om ministern och Liberalerna nu är så stolta över den reform som de säger sig ha genomfört undrar jag varför de inte är intresserade av att den faktiskt ska fungera. I stället står ministern här i kammaren och bara säger en massa fluffiga ord. Jag tycker ändå att det är rimligt att man håller det man har kommit överens om.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Ministerns svar gör mig allt annat än lugn. Svaren om dialog och att CSN fått i uppdrag att förflytta personal, omprioritera och effektivisera för att klara ett söktryck som är mer än tre gånger så stort som det förväntade är häpnadsväckande.Ministern hänvisade till det uppdrag regeringen gav CSN som innebar att myndigheten skulle vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiden och som hade tillägget att det samtidigt inte skulle ha någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Det tillägget är väldigt viktigt, och jag kommer att återkomma till det. Jag förstår faktiskt inte hur detta ska gå till och om regeringen är medveten om den situation som myndigheten har. Med tanke på svaren som ges måste jag tvivla, för så sent som förra veckan samtalade jag med företrädare för fackförbundet ST som organiserar handläggare på CSN. Den verklighetsbild som målades upp är beklämmande.Handläggare gör sitt allra yttersta, sliter och har slitit hårt under lång tid för att handläggningen ska bli så bra, snabb och rättssäker som möjligt. De skriker så högt de kan att de behöver bli fler för att klara av att göra ett så bra jobb som möjligt. Men de möts av besked som gör att de känner hopplöshet över att fler omflyttningar ska göras. Det är saker de gjort sedan i höstas. Fler effektiviseringar ska göras, men det är också sådant de redan har gjort. Övertidsbudgetarna är fulla, och det finns inga fler övertidstimmar att ta ut.Handläggarna jobbar och sliter hårt, men utbildningsministern och regeringen säger bara att CSN fått i uppdrag att omprioritera personal och att det är lösningen på problemet. Det kommer tyvärr inte att lösa problemet. Hade det varit så som utbildningsministern säger att det skulle ha gett effekt först i höst om man anställt mer personal hade det varit väldigt välkommet, om det är i höst det kommer igång. Om CSN hade fått besked om att de skulle få medel redan när vårändringsbudgeten släpptes i april hade de kunnat påbörja rekryteringsarbetet och haft ny personal på plats - om inte nu så ganska snart efter sommaren. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill även visa på hur jobbig handläggningen är genom att citera det som stod på CSN:s hemsida så sent som i går: "För närvarande handlägger vi ansökningar som kom in i oktober, vilket var den månad då flest ansökningar kom in. Vi skickar löpande ut beslut, men det kan dröja ytterligare några månader innan alla som sökte under hösten har fått sitt beslut."Ansökningar som kom in i oktober behandlas för närvarande. I dag är det den 1 juni. Terminerna de gäller har i vissa fall börjat avslutas, eller avslutas i dagarna, och de sökande kanske får besked om några månader. Det finns mycket att göra, och regeringen har ett stort ansvar att påskynda arbetet och ge CSN och övriga myndigheter möjlighet att göra ett så gott jobb som möjligt.Nu ska de ansökningar som kom in i april och som gäller hösten behandlas. Ska de också vänta, kanske ända fram till runt jul? Jag måste alltså fortsätta fråga hur ministern kommer att se till att CSN har de resurser de behöver.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Ministerns svar gör mig allt annat än lugn. Svaren om dialog och att CSN fått i uppdrag att förflytta personal, omprioritera och effektivisera för att klara ett söktryck som är mer än tre gånger så stort som det förväntade är häpnadsväckande.Ministern hänvisade till det uppdrag regeringen gav CSN som innebar att myndigheten skulle vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiden och som hade tillägget att det samtidigt inte skulle ha någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Det tillägget är väldigt viktigt, och jag kommer att återkomma till det. Jag förstår faktiskt inte hur detta ska gå till och om regeringen är medveten om den situation som myndigheten har. Med tanke på svaren som ges måste jag tvivla, för så sent som förra veckan samtalade jag med företrädare för fackförbundet ST som organiserar handläggare på CSN. Den verklighetsbild som målades upp är beklämmande.Handläggare gör sitt allra yttersta, sliter och har slitit hårt under lång tid för att handläggningen ska bli så bra, snabb och rättssäker som möjligt. De skriker så högt de kan att de behöver bli fler för att klara av att göra ett så bra jobb som möjligt. Men de möts av besked som gör att de känner hopplöshet över att fler omflyttningar ska göras. Det är saker de gjort sedan i höstas. Fler effektiviseringar ska göras, men det är också sådant de redan har gjort. Övertidsbudgetarna är fulla, och det finns inga fler övertidstimmar att ta ut.Handläggarna jobbar och sliter hårt, men utbildningsministern och regeringen säger bara att CSN fått i uppdrag att omprioritera personal och att det är lösningen på problemet. Det kommer tyvärr inte att lösa problemet. Hade det varit så som utbildningsministern säger att det skulle ha gett effekt först i höst om man anställt mer personal hade det varit väldigt välkommet, om det är i höst det kommer igång. Om CSN hade fått besked om att de skulle få medel redan när vårändringsbudgeten släpptes i april hade de kunnat påbörja rekryteringsarbetet och haft ny personal på plats - om inte nu så ganska snart efter sommaren. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill även visa på hur jobbig handläggningen är genom att citera det som stod på CSN:s hemsida så sent som i går: "För närvarande handlägger vi ansökningar som kom in i oktober, vilket var den månad då flest ansökningar kom in. Vi skickar löpande ut beslut, men det kan dröja ytterligare några månader innan alla som sökte under hösten har fått sitt beslut."Ansökningar som kom in i oktober behandlas för närvarande. I dag är det den 1 juni. Terminerna de gäller har i vissa fall börjat avslutas, eller avslutas i dagarna, och de sökande kanske får besked om några månader. Det finns mycket att göra, och regeringen har ett stort ansvar att påskynda arbetet och ge CSN och övriga myndigheter möjlighet att göra ett så gott jobb som möjligt.Nu ska de ansökningar som kom in i april och som gäller hösten behandlas. Ska de också vänta, kanske ända fram till runt jul? Jag måste alltså fortsätta fråga hur ministern kommer att se till att CSN har de resurser de behöver.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Jag tackar interpellanterna för utmärkta inlägg i en väldigt viktig fråga.Låt oss börja med att slå fast att den reform som sker på svensk arbetsmarknad är stor och viktig. Det är korrekt som flera interpellanter lyfter fram att Liberalerna bär ett mycket stort ansvar för att vi nu har en helt ny arbetsmarknadsmodell på plats. Hade inte Liberalerna krävt reformeringar av LAS och att arbetsrätten skulle göras mer flexibel hade det här regelverket inte funnits. Det är alltså en riktig analys av interpellanten att det här är en stor politisk vinst för Liberalerna. Jag kan bekräfta det.Modellen som nu växer fram är unik på så sätt att den ger enskilda arbetsgivare ökad möjlighet att säga upp medarbetare när ett sådant behov finns. Det blir mindre tröghet i systemet, och möjligheterna ökar för enskilda arbetstagare att få nytt jobb. Det blir en mer dynamisk arbetsmarknad, samtidigt som vi bygger upp ett nytt studiestödssystem som gör det möjligt att mitt i livet ställa om, vidareutbilda sig och ta nya jobb till exempel i de nya branscher som växer fram.Det här är en unik modell som jag tycker har väldigt stora fördelar och som känns modern med tanke på den tekniska utveckling och den starka, gröna omställning som sker runt om i Sverige och som gynnar oss alla. Där kan den här modellen spela en viktig roll. Jag vill också i samband med detta understryka att redan när man från parternas sida bestämde sig för att införa reformen och införde den, det vill säga i höstas, visste man om att det var en ganska tajt tidsplan. Man visste att de myndigheter som ska hantera myndighetsutövningen skulle få svårt att göra det med så kort framförhållning. Sådana var förutsättningarna. Jag vet att det finns stor förståelse för att det är heroiska insatser som görs på CSN för att få detta på plats. När det handlar om myndighetsutövning är det betydligt svårare att göra bedömningar i varje enskilt fall, vilket gör att det drar ut på tiden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI det här läget har det varit viktigt för regeringen att få till förändringar så snabbt som möjligt, och de snabbaste förändringar vi kunde göra under våren var att se till att CSN hade förutsättningar att omprioritera personal och göra effektiviseringar på arbetsplatsen så att fler befintliga handläggare kan arbeta med omställningsstudiestödet. Det är det som snabbast ger effekt. Att anställa många nya medarbetare skulle enligt vår samlade bedömning inte ha haft effekt förrän tidigast i höst, och det hade ju inte löst problemet. Huruvida det behöver skjutas till pengar längre fram är en fråga som noga analyseras och som vi kommer att återkomma till. Regeringen har en bred dialog i de här frågorna med parterna. Så sent som i den här veckan har vi haft ett möte. Det här är viktigt, eftersom den breda dialogen är en förutsättning för att modellen ska bli bra. Det är en bra, bred dialog som bygger på tillit, förståelse för varandras roller och en väldig beslutsamhet om att modellen ska bli riktigt bra och att enskilda människor verkligen ska kunna ställa om mitt i livet och få den nya kompetens som många eftersträvar.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Jag tackar interpellanterna för utmärkta inlägg i en väldigt viktig fråga.Låt oss börja med att slå fast att den reform som sker på svensk arbetsmarknad är stor och viktig. Det är korrekt som flera interpellanter lyfter fram att Liberalerna bär ett mycket stort ansvar för att vi nu har en helt ny arbetsmarknadsmodell på plats. Hade inte Liberalerna krävt reformeringar av LAS och att arbetsrätten skulle göras mer flexibel hade det här regelverket inte funnits. Det är alltså en riktig analys av interpellanten att det här är en stor politisk vinst för Liberalerna. Jag kan bekräfta det.Modellen som nu växer fram är unik på så sätt att den ger enskilda arbetsgivare ökad möjlighet att säga upp medarbetare när ett sådant behov finns. Det blir mindre tröghet i systemet, och möjligheterna ökar för enskilda arbetstagare att få nytt jobb. Det blir en mer dynamisk arbetsmarknad, samtidigt som vi bygger upp ett nytt studiestödssystem som gör det möjligt att mitt i livet ställa om, vidareutbilda sig och ta nya jobb till exempel i de nya branscher som växer fram.Det här är en unik modell som jag tycker har väldigt stora fördelar och som känns modern med tanke på den tekniska utveckling och den starka, gröna omställning som sker runt om i Sverige och som gynnar oss alla. Där kan den här modellen spela en viktig roll. Jag vill också i samband med detta understryka att redan när man från parternas sida bestämde sig för att införa reformen och införde den, det vill säga i höstas, visste man om att det var en ganska tajt tidsplan. Man visste att de myndigheter som ska hantera myndighetsutövningen skulle få svårt att göra det med så kort framförhållning. Sådana var förutsättningarna. Jag vet att det finns stor förståelse för att det är heroiska insatser som görs på CSN för att få detta på plats. När det handlar om myndighetsutövning är det betydligt svårare att göra bedömningar i varje enskilt fall, vilket gör att det drar ut på tiden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI det här läget har det varit viktigt för regeringen att få till förändringar så snabbt som möjligt, och de snabbaste förändringar vi kunde göra under våren var att se till att CSN hade förutsättningar att omprioritera personal och göra effektiviseringar på arbetsplatsen så att fler befintliga handläggare kan arbeta med omställningsstudiestödet. Det är det som snabbast ger effekt. Att anställa många nya medarbetare skulle enligt vår samlade bedömning inte ha haft effekt förrän tidigast i höst, och det hade ju inte löst problemet. Huruvida det behöver skjutas till pengar längre fram är en fråga som noga analyseras och som vi kommer att återkomma till. Regeringen har en bred dialog i de här frågorna med parterna. Så sent som i den här veckan har vi haft ett möte. Det här är viktigt, eftersom den breda dialogen är en förutsättning för att modellen ska bli bra. Det är en bra, bred dialog som bygger på tillit, förståelse för varandras roller och en väldig beslutsamhet om att modellen ska bli riktigt bra och att enskilda människor verkligen ska kunna ställa om mitt i livet och få den nya kompetens som många eftersträvar.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Den 22 juni 2022 undertecknades det nya huvudavtalet mellan arbetsmarknadens parter - LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Huvudavtalet är inte vilken överenskommelse som helst. Det utgör grunden för stora delar av den svenska arbetsrätten. Huvudavtalet är det yttersta beviset på att det i Sverige i mångt och mycket är arbetsmarknadens parter och inte politiken som sätter ramarna för arbetsrätten.Huvudavtalet kom dock inte till från ingenstans. Det uppstod inte bara ur tomma luften en dag. Nej, det var resultatet av hårt politiskt tryck. Under detta hårda politiska tryck tog arbetsmarknadens parter ansvar. De gjorde sitt jobb, och politiken gick inte in och skruvade på ramarna för arbetsrätten. Den svenska modellen höll. Det var inte utan lite svett, lite blod och en och annan tår. Men modellen höll. Det var ett styrkebesked. För svenska löntagare var en av de viktigaste reformerna att omställningsstudiestödet kom på plats. Reformen var också viktig för att det svenska näringslivet, de svenska företagen och den svenska offentliga förvaltningen ska kunna säkra sin kompetensutveckling i framtiden. Det är helt enkelt viktigt för alla parter och för Sverige som kunskapsnation.Regeringen och riksdagen backade, som statsrådet var inne på, upp förslaget. Parterna hade kommit överens, och då gjorde politiken sitt. Pengar sköts till. Förslaget blev lag, Ansökningarna kunde börja strömma in till CSN. Den svenska modellen höll. Alla var nöjda och glada.Vi spolar fram till i dag. Ansökningarna till omställningsstudiestödet har, som vi har hört, överträffat alla förväntningar. CSN har slagit larm om att det saknas resurser för att handlägga alla ansökningar i tid. Det är i och för sig positivt att det nya systemet är populärt. Men det är såklart mindre bra att CSN inte klarar av att hantera söktrycket med de resurser som myndigheten har till sitt förfogande.CSN har signalerat klart och tydligt att mer resurser behövs. Regeringen har kontrat med att inte ge CSN de resurser som man har signalerat behövs. Omställningsstudiestödets framtid upplevs av vissa som hotad, vilket lyfts upp i debatten här i dag. Det här är tyvärr inte det enda regeringen gör som just nu går stick i stäv med den svenska modellen. Etableringsjobben är en annan viktig reform som parterna tagit fram under hårt politiskt tryck. Den reformen riskerar att bli intet och noll. Som med mycket annat i regeringens arbete säger Sverigedemokraterna nej, och då följer regeringen efter. Sverigedemokraternas ord gäller, och regeringen bugar och verkställer önskemålet.Det hade varit mindre anmärkningsvärt om regeringspartierna inför valet hade gått ut och sagt: "Om vi vinner valet ryker etableringsjobben, och vi skär ned rejält på omställningsstudiestödet." Så lät det emellertid inte, snarare tvärtom.Det som gör det allvarligt är att hela den svenska modellen riskerar att sättas i gungning. Två viktiga arbetsrättsliga reformer, framtagna av parterna i samförstånd med politiken, hotas av regeringens arbete. På något vis gör det också att hela den svenska modellen riskerar att ifrågasättas och hotas. Hur ska parterna i framtiden kunna veta att regeringens ord gäller om regeringen inte gör det man har förpliktat sig till? Hur ska parterna kunna förhandla i god tro om ett förhandlingsresultat kan avvisas av regeringen långt senare? Hur ska den svenska modellen hålla? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vet inte om regeringens avsikt är att utmana den svenska modellen. Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att det inte är något som har kommit upp på samordningskansliet, i något partiledarsamtal eller in på småtimmarna på Tidö slott. Men det är ett bekymmersamt läge. Regeringens något njugga inställning till viktiga reformer som tagits fram av arbetsmarknadens parter riskerar att skaka grundvalarna för svensk arbetsrätt. Jag hoppas att regeringen är väl medveten om det och att parterna, inte minst Svenskt Näringsliv, också är medvetna om det.Jag hoppas få en försäkran från utbildningsministern i dag om att det inte är någon utmaning av den svenska modellen som pågår. Om jag inte får det kommer jag att bli besviken, och parterna kommer att bli oroliga.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Den 22 juni 2022 undertecknades det nya huvudavtalet mellan arbetsmarknadens parter - LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Huvudavtalet är inte vilken överenskommelse som helst. Det utgör grunden för stora delar av den svenska arbetsrätten. Huvudavtalet är det yttersta beviset på att det i Sverige i mångt och mycket är arbetsmarknadens parter och inte politiken som sätter ramarna för arbetsrätten.Huvudavtalet kom dock inte till från ingenstans. Det uppstod inte bara ur tomma luften en dag. Nej, det var resultatet av hårt politiskt tryck. Under detta hårda politiska tryck tog arbetsmarknadens parter ansvar. De gjorde sitt jobb, och politiken gick inte in och skruvade på ramarna för arbetsrätten. Den svenska modellen höll. Det var inte utan lite svett, lite blod och en och annan tår. Men modellen höll. Det var ett styrkebesked. För svenska löntagare var en av de viktigaste reformerna att omställningsstudiestödet kom på plats. Reformen var också viktig för att det svenska näringslivet, de svenska företagen och den svenska offentliga förvaltningen ska kunna säkra sin kompetensutveckling i framtiden. Det är helt enkelt viktigt för alla parter och för Sverige som kunskapsnation.Regeringen och riksdagen backade, som statsrådet var inne på, upp förslaget. Parterna hade kommit överens, och då gjorde politiken sitt. Pengar sköts till. Förslaget blev lag, Ansökningarna kunde börja strömma in till CSN. Den svenska modellen höll. Alla var nöjda och glada.Vi spolar fram till i dag. Ansökningarna till omställningsstudiestödet har, som vi har hört, överträffat alla förväntningar. CSN har slagit larm om att det saknas resurser för att handlägga alla ansökningar i tid. Det är i och för sig positivt att det nya systemet är populärt. Men det är såklart mindre bra att CSN inte klarar av att hantera söktrycket med de resurser som myndigheten har till sitt förfogande.CSN har signalerat klart och tydligt att mer resurser behövs. Regeringen har kontrat med att inte ge CSN de resurser som man har signalerat behövs. Omställningsstudiestödets framtid upplevs av vissa som hotad, vilket lyfts upp i debatten här i dag. Det här är tyvärr inte det enda regeringen gör som just nu går stick i stäv med den svenska modellen. Etableringsjobben är en annan viktig reform som parterna tagit fram under hårt politiskt tryck. Den reformen riskerar att bli intet och noll. Som med mycket annat i regeringens arbete säger Sverigedemokraterna nej, och då följer regeringen efter. Sverigedemokraternas ord gäller, och regeringen bugar och verkställer önskemålet.Det hade varit mindre anmärkningsvärt om regeringspartierna inför valet hade gått ut och sagt: "Om vi vinner valet ryker etableringsjobben, och vi skär ned rejält på omställningsstudiestödet." Så lät det emellertid inte, snarare tvärtom.Det som gör det allvarligt är att hela den svenska modellen riskerar att sättas i gungning. Två viktiga arbetsrättsliga reformer, framtagna av parterna i samförstånd med politiken, hotas av regeringens arbete. På något vis gör det också att hela den svenska modellen riskerar att ifrågasättas och hotas. Hur ska parterna i framtiden kunna veta att regeringens ord gäller om regeringen inte gör det man har förpliktat sig till? Hur ska parterna kunna förhandla i god tro om ett förhandlingsresultat kan avvisas av regeringen långt senare? Hur ska den svenska modellen hålla? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vet inte om regeringens avsikt är att utmana den svenska modellen. Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att det inte är något som har kommit upp på samordningskansliet, i något partiledarsamtal eller in på småtimmarna på Tidö slott. Men det är ett bekymmersamt läge. Regeringens något njugga inställning till viktiga reformer som tagits fram av arbetsmarknadens parter riskerar att skaka grundvalarna för svensk arbetsrätt. Jag hoppas att regeringen är väl medveten om det och att parterna, inte minst Svenskt Näringsliv, också är medvetna om det.Jag hoppas få en försäkran från utbildningsministern i dag om att det inte är någon utmaning av den svenska modellen som pågår. Om jag inte får det kommer jag att bli besviken, och parterna kommer att bli oroliga.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för svaret, även om det snarare öppnar för fler frågor än ger konkreta och tydliga svar.Det är ingen hemlighet att Liberalerna, kanske rent av ministern själv, i samband med regeringsbildningen efter valet 2018 bedrev en utpressningslinje för att i utbyte släppa fram en regering. Det var med stor uppståndelse och uppsluppen feststämning som januariöverenskommelsen presenterades av de två borgerliga partierna som ingick. Det var svårt att undgå hur skadeglada Liberalerna var över att man tvingat Socialdemokraterna att hota fackförbunden med lagstiftning om de inte gav med sig i LAS-förhandlingarna. Det har rent av erkänts från Liberalerna själva att målsättningen med avtalet var att skada socialdemokratin så mycket som möjligt.Mängder av saker kan sägas om både processen och slutresultatet. Men det vi ska fokusera på i dag är en enskild del av helheten, nämligen omställningsstudiestödet. Det är sannolikt en av få bra saker som kom ur processen. Men nu råder stor tveksamhet om hur det verkligen fungerar. Kan staten leva upp till det som utlovats?Mats Persson låter i sitt svar meddela att CSN tillförts omfattande medel för utveckling och administration samt att regeringen löpande följer hur reformen genomförts. Jag har kanske missat något, men när man läser regeringens egen budgetproposition går det inte att tolka anslagen till CSN på annat vis än som en minskning. Närmare bestämt beslutade riksdagen på förslag från regeringen om minskade anslag med 31 miljoner. Jag lyckas inte få ihop den ekvationen. Men jag väljer ändå att lita på i första hand de siffror som jag får anta att Mats Persson gett sitt godkännande till - det är trots allt dem riksdagen har fattat beslut om - och inte de ord vi hör utbildningsministern yttra här i dag.CSN aviserade i februari att de var i behov av närmare 50 miljoner kronor för att kunna klara av uppdraget. Av regeringen får vi nu svaret att det ska ske genom effektiviseringar och omprioriteringar. Av budgetpropositionen kan vi utläsa att det är något som regeringen anser att CSN redan borde kunnat göra. Är det inte möjligt att anta att det var en felbedömning från regeringen redan från början, dels att lägga till ytterligare arbetsuppgifter, dels att samtidigt ta bort resurser?I ljuset av detta är det kanske inte särskilt konstigt att färre än hälften av dem som ansökt om omställningsstudiestöd inte har fått besked än. Det är inte särskilt överraskande att färre än hälften av det totala antalet personer som skulle kunna få stödet har beviljats det. Det är inte särskilt märkligt att hela reformen börjar urarta till ett haveri. Varför vill inte regeringen att CSN ska få tillräckligt med resurser för att klara av sitt uppdrag?CSN själva menar att 600 miljoner kronor, som var avsedda att betalas ut, riskerar att behöva återlämnas. Det gäller bara för i år. Och om ingen förändring sker är CSN:s bedömning att över två tredjedelar av de 3 miljarder som är avsedda att betalas ut i omställningsstudiestöd för nästa år kommer att behöva återgå till statskassan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt det här inte kan betraktas som annat än ett brott mot den överenskommelse som staten ingått med parterna står klart för alla. Men just att hålla löften är kanske inte den här regeringens främsta styrka.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för svaret, även om det snarare öppnar för fler frågor än ger konkreta och tydliga svar.Det är ingen hemlighet att Liberalerna, kanske rent av ministern själv, i samband med regeringsbildningen efter valet 2018 bedrev en utpressningslinje för att i utbyte släppa fram en regering. Det var med stor uppståndelse och uppsluppen feststämning som januariöverenskommelsen presenterades av de två borgerliga partierna som ingick. Det var svårt att undgå hur skadeglada Liberalerna var över att man tvingat Socialdemokraterna att hota fackförbunden med lagstiftning om de inte gav med sig i LAS-förhandlingarna. Det har rent av erkänts från Liberalerna själva att målsättningen med avtalet var att skada socialdemokratin så mycket som möjligt.Mängder av saker kan sägas om både processen och slutresultatet. Men det vi ska fokusera på i dag är en enskild del av helheten, nämligen omställningsstudiestödet. Det är sannolikt en av få bra saker som kom ur processen. Men nu råder stor tveksamhet om hur det verkligen fungerar. Kan staten leva upp till det som utlovats?Mats Persson låter i sitt svar meddela att CSN tillförts omfattande medel för utveckling och administration samt att regeringen löpande följer hur reformen genomförts. Jag har kanske missat något, men när man läser regeringens egen budgetproposition går det inte att tolka anslagen till CSN på annat vis än som en minskning. Närmare bestämt beslutade riksdagen på förslag från regeringen om minskade anslag med 31 miljoner. Jag lyckas inte få ihop den ekvationen. Men jag väljer ändå att lita på i första hand de siffror som jag får anta att Mats Persson gett sitt godkännande till - det är trots allt dem riksdagen har fattat beslut om - och inte de ord vi hör utbildningsministern yttra här i dag.CSN aviserade i februari att de var i behov av närmare 50 miljoner kronor för att kunna klara av uppdraget. Av regeringen får vi nu svaret att det ska ske genom effektiviseringar och omprioriteringar. Av budgetpropositionen kan vi utläsa att det är något som regeringen anser att CSN redan borde kunnat göra. Är det inte möjligt att anta att det var en felbedömning från regeringen redan från början, dels att lägga till ytterligare arbetsuppgifter, dels att samtidigt ta bort resurser?I ljuset av detta är det kanske inte särskilt konstigt att färre än hälften av dem som ansökt om omställningsstudiestöd inte har fått besked än. Det är inte särskilt överraskande att färre än hälften av det totala antalet personer som skulle kunna få stödet har beviljats det. Det är inte särskilt märkligt att hela reformen börjar urarta till ett haveri. Varför vill inte regeringen att CSN ska få tillräckligt med resurser för att klara av sitt uppdrag?CSN själva menar att 600 miljoner kronor, som var avsedda att betalas ut, riskerar att behöva återlämnas. Det gäller bara för i år. Och om ingen förändring sker är CSN:s bedömning att över två tredjedelar av de 3 miljarder som är avsedda att betalas ut i omställningsstudiestöd för nästa år kommer att behöva återgå till statskassan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt det här inte kan betraktas som annat än ett brott mot den överenskommelse som staten ingått med parterna står klart för alla. Men just att hålla löften är kanske inte den här regeringens främsta styrka.
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Tack, utbildningsministern, för svaret! Det är ingen ny fråga vi diskuterar. Utbildningsministern och jag har debatterat denna fråga tidigare i kammaren, och jag hade kanske hoppats att vi skulle slippa fortsätta debattera den.Jag uppfattar det som att vi är överens om att omställningsstudiestödet måste bli bra. Det är också därför jag har skrivit interpellationen, eftersom jag är orolig över den väg omställningsstudiestödet tar.Jag blir faktiskt också beklämd över regeringens hantering av omställningsstudiestödet sedan den debatt vi hade den 21 februari. Redan då började det komma starka orostankar från parterna, både fack och arbetsgivare. Men de kom också från CSN själva, som började flagga för det tuffa läget och hur svårt det skulle bli att kunna leverera det de fått i uppdrag att leverera.Redan i sin skrivelse om budgetunderlag för 2024-2026 tog CSN upp att om de inte får ytterligare anslag för innevarande år, alltså 2023, och höjda anslag framåt kommer de inte att kunna handlägga i den utsträckning som de ska klara av. Bedömningen då var att 18 000 ansökningar skulle komma in 2023. Nu är vi många gånger över den nivån, vilket är positivt eftersom folk då faktiskt vill använda sig av stödet.I mitten av april förtydligade CSN vad detta skulle kunna innebära. De bedömde att de inte skulle kunna betala ut 600 miljoner kronor för innevarande år om de inte fick tillskjutna medel i vårändringsbudgeten. Regeringens och ministerns svar var: inga pengar.Så sent som i går kom ett pressmeddelande från CSN där det står följande: "Med nuvarande resurser och ett oförändrat regelverk kommer 600 miljoner kronor av anslaget för 2023 att behöva lämnas tillbaka. För 2024 är utsikterna ännu dystrare, och med nuvarande resurser väntas två miljarder kronor av 2024 års anslag på 2,84 miljarder kronor att gå tillbaka till statskassan."Det är riktigt illa. Om 2 miljarder lämnas tillbaka innebär det att 15 000-20 000 personer inte kommer att få ta del av de studiechanser de har rätt till. Regeringens svar utåt har varit tystnad och inga mer pengar. Det är till dessa 15 000-20 000 människor jag förväntar mig att ministern kan ge tydligare svar här. Också arbetsmarknadens parter, facken och näringslivet, som baserat på denna del av avtalet slöt avtal om omställningsstudiestöd och övriga trygghetsmekanismer på arbetsmarknaden, behöver få ett svar.Jag undrar därför fortsättningsvis, precis som i min fråga som jag inte tycker att vi riktigt har fått svar på, vad ministern kommer att göra mer konkret för att CSN ska kunna klara sin handläggning. Eller är det på sin plats att ministern kallar parterna till möte för att erkänna att regeringen inte kommer att kunna klara det åtagande som staten har tagit på sig?
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Tack, utbildningsministern, för svaret! Det är ingen ny fråga vi diskuterar. Utbildningsministern och jag har debatterat denna fråga tidigare i kammaren, och jag hade kanske hoppats att vi skulle slippa fortsätta debattera den.Jag uppfattar det som att vi är överens om att omställningsstudiestödet måste bli bra. Det är också därför jag har skrivit interpellationen, eftersom jag är orolig över den väg omställningsstudiestödet tar.Jag blir faktiskt också beklämd över regeringens hantering av omställningsstudiestödet sedan den debatt vi hade den 21 februari. Redan då började det komma starka orostankar från parterna, både fack och arbetsgivare. Men de kom också från CSN själva, som började flagga för det tuffa läget och hur svårt det skulle bli att kunna leverera det de fått i uppdrag att leverera.Redan i sin skrivelse om budgetunderlag för 2024-2026 tog CSN upp att om de inte får ytterligare anslag för innevarande år, alltså 2023, och höjda anslag framåt kommer de inte att kunna handlägga i den utsträckning som de ska klara av. Bedömningen då var att 18 000 ansökningar skulle komma in 2023. Nu är vi många gånger över den nivån, vilket är positivt eftersom folk då faktiskt vill använda sig av stödet.I mitten av april förtydligade CSN vad detta skulle kunna innebära. De bedömde att de inte skulle kunna betala ut 600 miljoner kronor för innevarande år om de inte fick tillskjutna medel i vårändringsbudgeten. Regeringens och ministerns svar var: inga pengar.Så sent som i går kom ett pressmeddelande från CSN där det står följande: "Med nuvarande resurser och ett oförändrat regelverk kommer 600 miljoner kronor av anslaget för 2023 att behöva lämnas tillbaka. För 2024 är utsikterna ännu dystrare, och med nuvarande resurser väntas två miljarder kronor av 2024 års anslag på 2,84 miljarder kronor att gå tillbaka till statskassan."Det är riktigt illa. Om 2 miljarder lämnas tillbaka innebär det att 15 000-20 000 personer inte kommer att få ta del av de studiechanser de har rätt till. Regeringens svar utåt har varit tystnad och inga mer pengar. Det är till dessa 15 000-20 000 människor jag förväntar mig att ministern kan ge tydligare svar här. Också arbetsmarknadens parter, facken och näringslivet, som baserat på denna del av avtalet slöt avtal om omställningsstudiestöd och övriga trygghetsmekanismer på arbetsmarknaden, behöver få ett svar.Jag undrar därför fortsättningsvis, precis som i min fråga som jag inte tycker att vi riktigt har fått svar på, vad ministern kommer att göra mer konkret för att CSN ska kunna klara sin handläggning. Eller är det på sin plats att ministern kallar parterna till möte för att erkänna att regeringen inte kommer att kunna klara det åtagande som staten har tagit på sig?
Avser ministern att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd?
Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag avser att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd. Niklas Sigvardsson har även frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att Centrala studiestödsnämnden, CSN, får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet.Vidare har Samuel Gonzalez Westling frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar att vidta för att kunna garantera att omflyttningen av personal på CSN inte får konsekvenser för resten av CSN:s verksamhet och andra låntagare. Samuel Gonzalez Westling har också frågat mig vilka åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att de som sökt omställningsstudiestöd inför hösten ska kunna få svar innan terminen börjar. Samuel Gonzalez Westling har även frågat mig om regeringen är beredd att skjuta till mer pengar till CSN om det visar sig att det inte räcker att flytta om personal internt på CSN för att få ned handläggningstiderna. Samuel Gonzalez Westling har avslutningsvis frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att de som har sökt omställningsstudiestöd i höstas och fortfarande väntar på besked snabbt ska kunna få svar. Genom propositionen Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (prop. 2021/22:176) genomfördes en historisk reform som lade grunden för ett nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. Efter att propositionen beslutades i riksdagen förra året undertecknade företrädare för Svenskt Näringsliv, Förhandlings- och samverkansrådet PTK och LO det nya huvudavtalet.Regeringen inför nu omställningsstudiestödet precis på det sätt som aviserades i propositionen, som med stor majoritet antogs av riksdagen. Propositionen utgår i sin tur från den överenskommelse som träffats med parterna. Att regeringen inför reformen på det sätt som aviserades i propositionen innebär att stödet införs stegvis, på så sätt att medel för stödet tillförs och skalas upp efter hand, för att vara fullt utbyggt till 2026. Det innebär också att CSN har tillförts omfattande medel för utveckling och administration för att säkerställa att omställningsstudiestödet kan fungera som avsett. Regeringen följer nu löpande hur reformen genomförs och har en nära dialog med CSN och parterna om hur införandet fortlöper. Det är många som ansöker om omställningsstudiestöd - vilket naturligtvis är positivt - men handläggningstiderna är tyvärr alltför långa. Här vill jag poängtera att CSN bedriver ett omfattande och ambitiöst arbete med att förbättra handläggningen. Att rekrytera ny personal för handläggning av stödet tar dock tid, och handläggningstiderna behöver kortas omgående. Regeringen bedömer att effektiviseringar och omprioriteringar inom CSN:s verksamhet är det mest effektiva sättet att minska handläggningstiderna på kort sikt.Regeringen har därför nyligen gett CSN i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiderna för omställningsstudiestödet, till exempel genom effektiviseringar eller omprioritering av resurser från andra delar av myndighetens verksamhet. Utgångspunkten för uppdraget är att åtgärderna inte ska få någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Myndigheten ska redovisa hur arbetet fortlöper månadsvis till Utbildningsdepartementet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerCSN:s uppdragsredovisningar kommer att ge oss en fördjupad bild över vad som kan göras inom befintliga ramar och hur medelsbehovet ser ut framöver. Jag ser ingen anledning att föregripa dessa redovisningar.
Hur avser ministern att agera för att säkerställa att CSN får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet?
Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag avser att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd. Niklas Sigvardsson har även frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att Centrala studiestödsnämnden, CSN, får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet.Vidare har Samuel Gonzalez Westling frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar att vidta för att kunna garantera att omflyttningen av personal på CSN inte får konsekvenser för resten av CSN:s verksamhet och andra låntagare. Samuel Gonzalez Westling har också frågat mig vilka åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att de som sökt omställningsstudiestöd inför hösten ska kunna få svar innan terminen börjar. Samuel Gonzalez Westling har även frågat mig om regeringen är beredd att skjuta till mer pengar till CSN om det visar sig att det inte räcker att flytta om personal internt på CSN för att få ned handläggningstiderna. Samuel Gonzalez Westling har avslutningsvis frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att de som har sökt omställningsstudiestöd i höstas och fortfarande väntar på besked snabbt ska kunna få svar. Genom propositionen Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (prop. 2021/22:176) genomfördes en historisk reform som lade grunden för ett nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. Efter att propositionen beslutades i riksdagen förra året undertecknade företrädare för Svenskt Näringsliv, Förhandlings- och samverkansrådet PTK och LO det nya huvudavtalet.Regeringen inför nu omställningsstudiestödet precis på det sätt som aviserades i propositionen, som med stor majoritet antogs av riksdagen. Propositionen utgår i sin tur från den överenskommelse som träffats med parterna. Att regeringen inför reformen på det sätt som aviserades i propositionen innebär att stödet införs stegvis, på så sätt att medel för stödet tillförs och skalas upp efter hand, för att vara fullt utbyggt till 2026. Det innebär också att CSN har tillförts omfattande medel för utveckling och administration för att säkerställa att omställningsstudiestödet kan fungera som avsett. Regeringen följer nu löpande hur reformen genomförs och har en nära dialog med CSN och parterna om hur införandet fortlöper. Det är många som ansöker om omställningsstudiestöd - vilket naturligtvis är positivt - men handläggningstiderna är tyvärr alltför långa. Här vill jag poängtera att CSN bedriver ett omfattande och ambitiöst arbete med att förbättra handläggningen. Att rekrytera ny personal för handläggning av stödet tar dock tid, och handläggningstiderna behöver kortas omgående. Regeringen bedömer att effektiviseringar och omprioriteringar inom CSN:s verksamhet är det mest effektiva sättet att minska handläggningstiderna på kort sikt.Regeringen har därför nyligen gett CSN i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiderna för omställningsstudiestödet, till exempel genom effektiviseringar eller omprioritering av resurser från andra delar av myndighetens verksamhet. Utgångspunkten för uppdraget är att åtgärderna inte ska få någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Myndigheten ska redovisa hur arbetet fortlöper månadsvis till Utbildningsdepartementet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerCSN:s uppdragsredovisningar kommer att ge oss en fördjupad bild över vad som kan göras inom befintliga ramar och hur medelsbehovet ser ut framöver. Jag ser ingen anledning att föregripa dessa redovisningar.
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
Jag plockar upp det ledamoten avslutade med. Den här regeringen påstår inte och har aldrig påstått att det bara är straff som kan förhindra brott, varken gällande andra brottstyper eller gällande arbetsmiljöbrott och dödsolyckor i arbetet.Däremot är det såklart viktigt att det blir konsekvenser, särskilt för de aktörer som medvetet brister i sitt säkerhetsarbete. Det är någonting som den här regeringen kommer att fortsätta se till. Vi har ju bland annat gjort stora satsningar på åklagare och poliser för att de här väldigt resurskrävande utredningarna ska kunna hålla hög kvalitet och för att man ska kunna få fram den bevisning som går att få fram så att man kan lagföra dem som går att lagföra.Det gläder mig att vi har den här debatten här i dag. Det gläder mig också att jag och ledamoten har stor samsyn i de här frågorna. Jag hoppas att det betyder att det finns goda förutsättningar att hitta breda majoriteter i riksdagen för de åtgärder som behöver vidtas för att arbetet med detta ska kunna drivas framåt och för att vi ska kunna få till ett trendbrott i statistiken, som tyvärr har sett väldigt dålig ut i otroligt många år, och på riktigt få ned antalet personer som dör på jobbet och som dör av jobbet i Sverige. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
Det gläder mig att höra. Jag utgår också från att statsrådet Paulina Brandberg vet hur engagerad jag är i frågor om offentlig upphandling och hur mycket Vänsterpartiet har pratat om införandet av Akrim och hur vi ska kunna underlätta så att man verkligen kan komma åt den arbetslivskriminalitet som finns.Jag ser verkligen fram emot att den här regeringen ska ta jättehårda tag mot detta och se till att vi har en hygglig och bra arbetsmarknad. Vi ska givetvis inte ha en arbetsmarknad där man kan gömma undan människor. Det har vi liksom lämnat bakom oss. Det var ju sådant man gjorde för hundra år sedan, och så gör vi inte längre. Det känns jättebra att vi är överens om detta.Vi ska se hur jag ska förvalta min sista minut av talartiden.Man måste givetvis kunna ställa någon till ansvar. Om ingen ställs till ansvar för att någon har dött, eller om det bara - och förstå mig rätt när jag säger "bara" - blir en företagsbot, blir upplevelsen att företag ganska enkelt och smidigt kan köpa sig fria från ett visst ansvar. Det tror jag verkligen inte är bra. Man måste se över detta så att fler kan ställas till ansvar för de här brotten - även om jag givetvis inte heller tror att det förbättrar någonting, som statsrådet sa. Men det gäller i andra delar av regeringens arbete, där man säger att det bara är straff som förhindrar brott.
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
Ledamoten och jag delar många uppfattningar i frågan. Vi delar också problembilden, det vill säga att det är omfattande problem som vi verkligen måste jobba hårt och målmedvetet med.Ledamoten säger att kunskapen och viljan finns på våra arbetsplatser i Sverige. Jag delar i stor utsträckning den bilden. Jag var själv på ett studiebesök häromveckan på Byggbranschens Säkerhetspark utanför Arlandastad, och jag blev imponerad av det gedigna säkerhetsarbetet och säkerhetstänket där. Jag är övertygad om att den typen av systematiskt arbetsmiljöarbete är exakt vad vi behöver för att sänka statistiken.Det problem jag tog upp i mitt tidigare anförande är vad vi gör när de företag som har kunskap och vilja inte kan konkurrera med de företag som inte har kunskap och vilja. Arbetet kostar pengar för företagen. Där krävs den gedigna satsningen på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Jag är glad att vi håller på att bygga ut A-krimcenter i Sverige och att vi äntligen håller på att se över sekretessbestämmelserna så att vi kan jobba myndighetsgemensamt. Här krävs en satsning mellan polis, åklagare, Arbetsmiljöverket och Skatteverket. Alla berörda myndigheter som kan ha pusselbitar i arbetet måste få förutsättningar att arbeta tillsammans så att vi kan bekämpa problemen. Då kan de friska företagen frodas och växa i Sverige.En annan ansvarsfråga som vi måste titta på, som ledamoten också var inne på, gäller underentreprenörer. Vi måste såklart säkerställa att arbetsmiljöarbetet sker i alla led. Här har vi en viktig uppgift vid offentlig upphandling, och där är det viktigt att vi säkerställer att det gedigna arbetsmiljöarbetet och säkerhetsarbetet finns i alla led. Det är ytterligare en pusselbit där man från stat och kommuner kan agera så att de friska företagen får förutsättningar att leva och frodas i Sverige. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSedan var det frågan om repression. Det är också viktigt att vid avsteg, vid brister i säkerhetsarbetet så att människor skadas allvarligt, blir sjuka eller till och med förlorar livet, ska man ställas till svars. Den här regeringen har ingen annan uppfattning. Det som jag gav uttryck för i intervjun är att det inte hjälper den som redan ligger i graven att någon ställs till ansvar. Därmed inte sagt att det här inte kan vara en viktig del. För de anhöriga till den som avlidit eller för den som skadats eller blivit sjuk är det såklart en viktig del i processen att bearbeta det som hänt. Men det gör tyvärr inte olyckan ogjord.
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
Nu finns det många trådar att plocka upp här, och det finns flera saker där jag verkligen håller med Paulina Brandberg. Det gäller till exempel att arbetsmarknaden är riktigt skev och vidrig med en arbetslivskriminalitet som utnyttjar människor. Är det något som Vänsterpartiet vill, och alltid har velat, är det att det verkligen ska råda sjysta villkor på arbetsmarknaden, att det ska finns en tydlighet i vem som anställer, vem som är anställd och vilket arbete som ska utföras. Det ska inte finnas några skumraskaffärer.Vänsterpartiet säger ofta att det skulle vara rimligt att inte ha till exempel hur många underentreprenörer som helst. Ju fler underentreprenörer som tillåts på olika byggarbetsplatser, desto svårare blir det att veta vem som utför olika typer av arbeten. Då blir det också svårare att veta vem det är som har ansvar. Man säger ofta att man inte riktigt vet vem som har det yttersta arbetsmiljöansvaret på till exempel en byggarbetsplats eller i skogen där många farliga arbeten utförs.Jag kanske ska väcka en särskild interpellation om arbetslivskriminalitet, så att vi kan debattera frågan. Jag vill återkomma till frågan om kunskapen och viljan i att bedriva ett bra skyddsarbete så att ingen ska dö på jobbet. Men jag skulle också säga att det arbetet görs. Jag har jobbat många år på arbetsplatser där jag har varit både fackordförande och skyddsombud. På en sund och bra arbetsplats funkar skyddskommittéerna jättebra. Där finns en bra dialog i skyddskommittén mellan företagshälsovård och arbetsgivare, och där har man utrett de farliga momenten i ett arbete. Vilka saker får man inte göra? Vilka säkerhetsregler gäller, och så vidare? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tror inte att det saknas en vilja, i alla fall inte från skyddsombudens och arbetarnas sida. Ärligt talat tror jag inte att det finns några arbetsköpare som struntar i frågorna, men vad är det som alltid styr? Tempot på många arbetsplatser gör att man gärna tullar på olika säkerhetsregler.Jag har lyssnat på dokumentären som har sänts på Sveriges Radio: Sista dagen på jobbet. Paulina Brandberg var med i det sista avsnittet och kommenterade. Det är fruktansvärt att höra de olika berättelserna. Människor dör på jobbet, när de absolut inte hade behövt dö. Arbetsmiljöverket kommer ofta fram till att det fanns brister, antingen i att man har haft för bråttom att utföra vissa arbetsuppgifter eller i att man har jobbat ensam där man inte borde ha jobbat ensam. Säkerhetsföreskrifter har ibland inte varit tydliga.Det finns en stelhet i att Arbetsmiljöverket har sett var någonstans det gick galet, polisen har sedan inte sett samma sak och åklagaren har inte ställt rätt personer inför rätta. Jag menar dock inte att något automatiskt skulle bli bättre för att någon ställs till svars, men för de personer som har förlorat en anhörig är det rimligt att de får veta varför en son, pappa eller dotter har dött på jobbet. Hur ska vi göra så att ingen annan ska göra det igen?
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
När man tittar på de utredningar som finns om dödsolyckor på arbetet ser man ett återkommande mönster, och det mönstret är att det regelmässigt finns avsteg från eller avsaknad av säkerhetsrutiner som hade kunnat förhindra dessa olyckor från att äga rum.Av det kan man dra slutsatsen att om vi ska komma till rätta med detta behöver vi ha en säkerhetskultur där alla på alla arbetsplatser i Sverige dels är medvetna om de risker som finns, dels har både kunskap och en vilja att minska de här olyckorna.Då får man jobba på många olika sätt. Ledamoten Weidby nämnder Arbetsmiljöverket, och det är såklart en jätteviktig pusselbit i arbetet. Om vi ska prata om resurser till Arbetsmiljöverket så fick de under 2022 ett tillskott på 85 miljoner kronor permanent för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Under 2023 och 2024 tillförs ytterligare 25 miljoner kronor permanent per år, detta för att stärka det jätteviktiga tillsynsarbetet där man kan upptäcka brister och komma till rätta med dem.Jag vill dock vara tydlig med att den typen av problem inte kan tillsynas bort. Även om vi kraftigt ökar antalet inspektörer kan vi inte tillsyna bort bristerna. Det är inte hela lösningen på problemet, utan vi måste jobba på fler plan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen arbetar enligt den nollvision som finns i nuvarande arbetsmiljöstrategi, men arbetet måste givetvis också ske med många andra berörda aktörer. Vi måste arbeta tillsammans med berörda myndigheter, representanter för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i de branscher som är värst drabbade av dödsolyckor. Det lokala arbetsmiljöarbetet mellan arbetsgivare och lokala eller regionala skyddsombud är också en nyckelfaktor för att förbättra säkerheten på arbetsplatser.Som jag sagt tidigare krävs både kunskap och medvetenhet för att komma till rätta med problemen, men det måste också finnas en vilja. Man måste vilja ha ett gediget säkerhetsarbete på arbetsplatserna.På vår arbetsmarknad finns i dag en utbredd arbetslivskriminalitet. Det finns ett skuggsamhälle på den svenska arbetsmarknaden där i många fall utländsk arbetskraft importeras till Sverige och arbetar under bedrövliga förhållanden. Jag har i min tidigare roll som åklagare hanterat människohandelsärenden där jag har sett detta konkret. Det innebär dels en fara för arbetarna i företagen, dels en skev konkurrens på vår arbetsmarknad. De seriösa företag som vill ha ett gediget säkerhetsarbete klarar inte av att konkurrera med de oseriösa företag som inte vill. Om vi ska komma till rätta med problemen måste vi jobba brett med alla de åtgärder som jag har nämnt; inte minst måste vi göra stora satsningar på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Det behövs bättre samverkan mellan myndigheter, och jag ser fram emot de sekretesslättnader som förhoppningsvis ska göra samverkan lättare, så att vi på riktigt kan bekämpa sådant som inverkar på människors liv i Sverige.
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
Tack så jättemycket för svaret, statsrådet Paulina Brandberg!Jag ställde en nästan likadan interpellation till den förra regeringens statsråd med ansvar för de här frågorna, och det är ganska intressant att svaren vid en jämförelse är väldigt lika. Både det förra ansvariga statsrådet och det nuvarande statsrådet framhäver att det här är en så otroligt viktig fråga för regeringen, men varken det förra statsrådet eller det nuvarande satsar mer resurser på just Arbetsmiljöverket. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerOm Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs det givetvis mer inspektörer. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO menar att det bör finnas minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare. Det innebär att vi i Sverige skulle ha ungefär 515 inspektörer, men i dag har vi bara omkring 270. Det behövs alltså ganska många fler.Det tillförs absolut resurser, men det är fortfarande inte tillräckligt, vilket man, om man hade varit konspiratoriskt lagd, kunde tycka pekar på att det inte är en så viktig verksamhet att satsa på. Kan statsrådet svara på om det finns någon plan eller prognos för när Sverige skulle kunna uppnå ILO:s rekommendation om just en inspektör per 10 000 arbetstagare?Jag kunde inte låta bli att notera att statsrådet framhåller skyddsombudets väldigt viktiga roll. Det har Vänsterpartiet under väldigt lång tid också fört fram i riksdagen, och vi har lagt fram massor av förslag som skulle kunna stärka skyddsombuden. Vi vill till exempel utöka de regionala skyddsombudens tillträdesrätt. Man skulle också kunna utreda förekomsten av de falska skyddskommittéer som finns, stärka skyddsombudens rätt till utbildning och se till att stärka deras roll gentemot arbetsgivare som inte tillåter dem att utföra sina inspektioner och sitt arbete.Om statsrådet nu tycker att skyddsombuden har en så viktig roll tycker jag att statsrådet och regeringen kan börja med att lägga fram några förslag som faktiskt stärker skyddsombuden och kanske till och med stärker tillträdesrätten för regionala skyddsombud.Det finns många saker som jag skulle vilja ta upp, bland annat att statsrådet säger att repression inte kan stoppa olika dödsolyckor utan att det handlar om förebyggande arbete. Detta fanns inte med i svaret i dag, utan det var i Sveriges Radios dokumentärserie Sista dagen på jobbet. Där framhåller statsrådet att det inte är repression som är svaret när det gäller att förhindra dödsolyckor utan att det handlar om förebyggande arbete. Då blir jag lite nyfiken på vilken typ av förebyggande arbete statsrådet ser som kan få stopp på dödsolyckorna.
4)  Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet?
Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka dödsolyckor i arbetslivet och uppnå den nollvision som regeringen och riksdagen har slagit fast, vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler arbetsgivare ska ställas till svars för de dödsolyckor som sker, vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka rättsväsendets arbete med arbetsmiljöbrott samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet.Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv. För regeringen är detta en viktig fråga. Arbetsmiljöverket har under de senaste åren fått utökade resurser för att anställa fler arbetsmiljöinspektörer och öka antalet inspektioner. Under 2022 fick Arbetsmiljöverket tillskott på 85 miljoner kronor permanent för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Under 2023 och 2024 tillförs ytterligare 25 miljoner kronor permanent per år. En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet bidrar till att förebygga dödsolyckor i arbetslivet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSkyddsombuden har en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samverkan med skyddsombud är viktigt för att minska risken för allvarliga olyckor.De flesta arbetsgivare och företag i Sverige följer de arbetsmiljöregler som gäller. Men det finns också de som missköter sig. Det är naturligtvis helt oacceptabelt och kräver resoluta åtgärder, ytterst genom att den som begår arbetsmiljöbrott lagförs. För ett sådant brott kan dels den individ som begått brottet dömas till straff, dels kan företaget åläggas företagsbot. Arbetsmiljöbrott är ofta komplexa och svåra att utreda. En viktig förutsättning för att polis och åklagare ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt är att respektive myndighet har tillräckliga resurser.Utredningar om arbetsmiljöbrott kräver inte sällan olika expertkunskaper. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Arbetsmiljöverket har utvecklat ett nära samarbete, vilket har förbättrat handläggningen och höjt kvaliteten i förundersökningarna. Denna samverkan har bidragit till att utredningstiden avseende olyckor med dödlig utgång har minskat och att antalet arbetsgivare och företag som lagförs för arbetsmiljöbrott har ökat de senaste åren.Regeringen bedriver ett ambitiöst arbete med att stärka och vidareutveckla polisverksamheten. Polismyndigheten ska växa med målet att polistätheten åtminstone ska motsvara genomsnittet i Europeiska unionen. Satsningen på att öka antalet anställda med sammantaget 10 000 personer till och med 2024 jämfört med ingången av 2016 löper vidare som grund för den stärkta och utvecklade polisverksamheten. För 2023 uppgår Polismyndighetens anslag till drygt 37 miljarder kronor, en ökning med nästan 16 miljarder kronor sedan 2015.För att stärka åklagarnas förmåga att möta det ökade inflödet av grova och svårutredda brott har regeringen också gjort satsningar på Åklagarmyndigheten. Med den budget som riksdagen beslutat för 2022-2024 ökar anslaget för Åklagarmyndigheten med drygt 900 miljoner kronor fram till och med 2025. Åklagarmyndighetens anslag beräknas från 2025 uppgå till drygt 2,7 miljarder kronor, vilket kan jämföras med 1,8 miljarder kronor för 2021.Ingen ska behöva dö på sitt arbete, men ingen ska heller behöva dö av sitt arbete. I arbetsmiljöstrategin för 2021-2025 är nollvisionen mot dödsolyckor utvidgad. Det handlar om en nollvision mot arbetsplatsolyckor som leder till död men också mot arbetsrelaterad dödlighet på grund av till exempel långvarig sjukdom, cancer eller suicid. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall till följd av arbete.
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?
Apropå ålderspresidenten Mikael Damberg hade Mikael Damberg ansvar för inrikesfrågorna under en längre tid i den föregående regeringen. Jag kommer mycket väl ihåg hur ålderspresidenten stoltserade i Malmö i samband med Rimfrostinsatsen, som ju var en mobilisering av det slag som nu sker i Stockholm och som hade väldigt stora framgångar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad har vi då sett i Stockholm under det senaste kvartalet? Det har varit rekordmånga beslag när det gäller vapen. Rekordmånga brott, sprängningar och skjutningar har stoppats. Det är en insats som har fått förgreningar också i Norrlandslänen. Jag kommer tillbaka till den stora mobilisering som skedde i Sundsvall för några månader sedan, som en konsekvens av denna insats. Sverige hänger ihop. Möjligheten att mobilisera ska vi inte äventyra. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på.Men med det sagt tycker jag att Isak Froms fråga är berättigad. Hur man i praktiken och konkret ska arbeta med detta spelar ju roll i det korta loppet. Där ställer Riksrevisionen relevanta frågor, som jag alltså så sent som denna morgon har tagit upp med rikspolischefen. Vi vill inte äventyra möjligheten att mobilisera. Men hur länge ska en särskild händelse vara? Hur tydligt ska den definieras? Alltså vad handlar den i grund och botten om? Hur ska den utvärderas? Och hur lär vi oss löpande att använda detta instrument på rätt sätt? Det är berättigade frågor. De är ställda med lämplig klarhet till Polismyndigheten, och jag förutsätter att de kommer att komma tillbaka och beskriva detta.Sedan kan detta naturligtvis inte långsiktigt hanteras på något annat sätt än genom att man säkerställer en polistillväxt som inte bara sker från midjan och uppåt, som det dessvärre tycks ha varit hittills, utan som primärt sker ute i lokalpolisområdena. Det handlar om fler poliser på gator och torg och i radiobilar i Västerbottens inland och på andra håll och om fler poliser i den lokala utredningsverksamheten. Där samarbetar vi vidare. Detta var en utmärkt startpunkt för det.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser ministern att göra något konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord?
Apropå ålderspresidenten Mikael Damberg hade Mikael Damberg ansvar för inrikesfrågorna under en längre tid i den föregående regeringen. Jag kommer mycket väl ihåg hur ålderspresidenten stoltserade i Malmö i samband med Rimfrostinsatsen, som ju var en mobilisering av det slag som nu sker i Stockholm och som hade väldigt stora framgångar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad har vi då sett i Stockholm under det senaste kvartalet? Det har varit rekordmånga beslag när det gäller vapen. Rekordmånga brott, sprängningar och skjutningar har stoppats. Det är en insats som har fått förgreningar också i Norrlandslänen. Jag kommer tillbaka till den stora mobilisering som skedde i Sundsvall för några månader sedan, som en konsekvens av denna insats. Sverige hänger ihop. Möjligheten att mobilisera ska vi inte äventyra. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på.Men med det sagt tycker jag att Isak Froms fråga är berättigad. Hur man i praktiken och konkret ska arbeta med detta spelar ju roll i det korta loppet. Där ställer Riksrevisionen relevanta frågor, som jag alltså så sent som denna morgon har tagit upp med rikspolischefen. Vi vill inte äventyra möjligheten att mobilisera. Men hur länge ska en särskild händelse vara? Hur tydligt ska den definieras? Alltså vad handlar den i grund och botten om? Hur ska den utvärderas? Och hur lär vi oss löpande att använda detta instrument på rätt sätt? Det är berättigade frågor. De är ställda med lämplig klarhet till Polismyndigheten, och jag förutsätter att de kommer att komma tillbaka och beskriva detta.Sedan kan detta naturligtvis inte långsiktigt hanteras på något annat sätt än genom att man säkerställer en polistillväxt som inte bara sker från midjan och uppåt, som det dessvärre tycks ha varit hittills, utan som primärt sker ute i lokalpolisområdena. Det handlar om fler poliser på gator och torg och i radiobilar i Västerbottens inland och på andra håll och om fler poliser i den lokala utredningsverksamheten. Där samarbetar vi vidare. Detta var en utmärkt startpunkt för det.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
På vilket sätt tar regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden?
Apropå ålderspresidenten Mikael Damberg hade Mikael Damberg ansvar för inrikesfrågorna under en längre tid i den föregående regeringen. Jag kommer mycket väl ihåg hur ålderspresidenten stoltserade i Malmö i samband med Rimfrostinsatsen, som ju var en mobilisering av det slag som nu sker i Stockholm och som hade väldigt stora framgångar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad har vi då sett i Stockholm under det senaste kvartalet? Det har varit rekordmånga beslag när det gäller vapen. Rekordmånga brott, sprängningar och skjutningar har stoppats. Det är en insats som har fått förgreningar också i Norrlandslänen. Jag kommer tillbaka till den stora mobilisering som skedde i Sundsvall för några månader sedan, som en konsekvens av denna insats. Sverige hänger ihop. Möjligheten att mobilisera ska vi inte äventyra. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på.Men med det sagt tycker jag att Isak Froms fråga är berättigad. Hur man i praktiken och konkret ska arbeta med detta spelar ju roll i det korta loppet. Där ställer Riksrevisionen relevanta frågor, som jag alltså så sent som denna morgon har tagit upp med rikspolischefen. Vi vill inte äventyra möjligheten att mobilisera. Men hur länge ska en särskild händelse vara? Hur tydligt ska den definieras? Alltså vad handlar den i grund och botten om? Hur ska den utvärderas? Och hur lär vi oss löpande att använda detta instrument på rätt sätt? Det är berättigade frågor. De är ställda med lämplig klarhet till Polismyndigheten, och jag förutsätter att de kommer att komma tillbaka och beskriva detta.Sedan kan detta naturligtvis inte långsiktigt hanteras på något annat sätt än genom att man säkerställer en polistillväxt som inte bara sker från midjan och uppåt, som det dessvärre tycks ha varit hittills, utan som primärt sker ute i lokalpolisområdena. Det handlar om fler poliser på gator och torg och i radiobilar i Västerbottens inland och på andra håll och om fler poliser i den lokala utredningsverksamheten. Där samarbetar vi vidare. Detta var en utmärkt startpunkt för det.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Överväger ministern och regeringen fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden?
Det är inte bara polisregion Nord som har kritiserat detta. Jag läste nu på morgonen att även Värmland och Kronobergsområdet ser detta. De har skickat iväg poliser, och när de kommer tillbaka till sitt område är övertidskontot redan sprängt. Det är klart att det inte är långsiktigt hållbart att vi utarmar de lokala resurserna på det sättet. Det riskerar också att vara ett hinder om det skulle hända någonting ytterligare, då man skulle behöva göra nya omfördelningar utifrån ett nytt läge. Här behöver Polismyndigheten och särskilt regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer ha en beredskap. Vad gör man om detta händer, om man har tagit den resursen och utarmat den? Om man behöver sätta in nya resurser någon annanstans behöver man ha en beredskap för det.Jag håller med om att det i grund och botten handlar om att fler ska vilja bli poliser och vilja utbilda sig till poliser. Här är det ett gemensamt uppdrag att lyfta fram yrket och möjligheterna inom det. Men här och nu bör justitieministern tala om för kammaren, för dem som lyssnar på detta och för polisen hur länge en sådan här nationell insats får pågå utan att regeringen reagerar och tydligt säger: Nej, nu behöver detta bromsas. Nu behöver vi faktiskt ta en paus och se om vi gör rätt saker. Här är regeringen ansvarig.