text
stringlengths
3
37k
Tack, herr Bonde. Kära kolleger! Jag är mycket rörd över det jag fått höra. I mitt inledningsanförande i morgon skall jag ta upp en stor del av den oro och de kommentarer som uttryckts här. Vi skall nu avbryta sammanträdet, men innan vi gör det skulle jag vilja tacka Napolitano som med mycket stor talang och stor behärskning har lett debatten denna förmiddag, när vi var nära att få problem med tolkningen. Allt gick bra till slut. Han har på ett utmärkt sätt lett detta öppnande av sammanträdet och jag skulle för allas er räkning vilja tacka honom. Applåder (Sammanträdet avbröts kl. 12.50 och återupptogs kl. 15.10.)
Kära kolleger! Nästa punkt på föredragningslistan är val av Europaparlamentets vice talmän. Ni bör ha förteckningen över kandidater framför er. Jag skall läsa upp namnen för er. Röstsedlarna håller på att delas ut, eftersom vi även denna gång föredrog manuell omröstning, då det fanns fjorton kandidater till fjorton poster. Vi kommer att använda oss av elektronikens fördelar litet senare. Jag har mottagit följande kandidaturer: Joan Colom i Naval, Ingo Friedrich, Renzo Imbeni, Marie-Noëlle Lienemann, Luis Marinho, David Martin, Gérard Onesta, José Pacheco Pereira, Guido Podestà, James Provan, Alonso José Puerta, Gerhard Schmid, Alejo Vidal-Quadras Roca och Jan Wiebenga. Kandidaterna har meddelat att de accepterar att ställa upp. Med tanke på att antalet kandidater inte överstiger antalet poster som skall tillsättas vill jag, som jag nyss sade, till att börja med föreslå att vi väljer dessa fjorton kandidater till vice talmän och gör det enhälligt. Vi skall sedan genomföra en omröstning för att fastställa rangordningen mellan de olika vice talmännen som ni på detta sätt har valt. Applåder De fjorton vice talmännen väljs enhälligt. Jag förklarar högtidligen omröstningen inledd. Omröstningen genomfördes. (Sammanträdet avbröts kl. 15.40 och återupptogs kl. 18.05.)
Kära kolleger! Tillåt mig att såsom överenskommits meddela er resultatet av omröstningen om rangordningen av de vice talmännen. Antal röstande: 594Antal blanka eller ogiltiga röster: 26Antal röster: 568 Omröstningen utföll enligt följande: David Martin: 275 rösterRenzo Imbeni: 252 rösterGerhard Schmid: 249 röster Därefter har vi James Provan och Ingo Friedrich med 246 röster vardera, vilket betyder att den äldste kandidaten har företräde. Jag tror att det är James Provan. Marie-Noëlle Lienemann: 215 rösterGuido Podestà: 213 rösterAlejo Vidal-Quadras Roca: 212 rösterJoan Colom i Naval: 209 rösterJosé Pacheco Pereira: 204 rösterLuis Marinho: 198 rösterJan Wiebenga: 136 rösterAlonso José Puerta: 133 rösterGérard Onesta: 117 röster Jag upprepar mina gratulationer till de nya vice talmännen. I enlighet med artikel 15.2 i arbetsordningen fastställs denna rangordning bland vice talmännen genom det antal röster som erhållits, och sammansättningen av det nya presidiet kommer att anmälas till ordförandena vid Europeiska gemenskapernas institutioner. Applåder
När det gäller valet av kvestorer, vilket kommer att äga rum i morgon förmiddag, föreslår jag att vi fastställer tidsfristen för kandidaturer till kl. 20.00 i kväll. Dessa förslag till kandidater skall lämnas på samma plats som förslagen till vice talmän, dvs. i den lilla salen intill kammaren.
Fru talman! Den frist som ni angivit är lätt att hålla för de grupper som bara har en god kandidat för valet av kvestorer. Vår grupp har tyvärr flera goda kandidater, varför vi tvingas göra ett urval. Jag skulle vilja be om en senare tidpunkt för fristens utgång, då valet hur som helst inte äger rum tidigt på morgonen; till exempel kl. 22.00 - om jag fick bestämma till och med kl. 24.00, men tidigast i alla fall kl. 22.00 i kväll. Jag vädjar starkt om detta för min grupps räkning.
Herr Swoboda! Jag tror att vi kan sträcka oss ännu längre och, om ni instämmer, föreslå i morgon bitti kl. 09.00. Då har ni hela natten på er för att sova på saken.
Fru talman! Om ni hädanefter alltid kommer att vara så här storsint blir vi mycket nöjda med er!
Kära kolleger! Inga fler punkter finns på föredragningslistan. Sammanträdet avbröts kl. 18.10.
Protokollet från gårdagens sammanträde har delats ut. Finns det några synpunkter?
Jag undrar om ni, eller era tjänstemän, kan bekräfta att denna byggnad, i synnerhet Tower Building, uppfyller kraven i hälso- och säkerhetslagstiftningen samt om den har ett giltigt brandsäkerhetsintyg. Detta är viktiga frågor och om så inte är fallet anser jag att vissa allvarliga frågeställningar måste tas upp. Jag vill därför be er att antingen bekräfta detta kategoriskt eller, om inte, att bekräfta att åtgärder vidtas för att undersöka situationen.
Herr ledamot! Inom det föregående presidiet har vi följt fastighetspolitiken, som varit en mycket tung fråga under de senaste månaderna, och jag tror mig kunna säga att man har ägnat tillbörlig uppmärksamhet åt föremålet för er oro. Jag skall emellertid framlägga era påpekanden för ordförandeskapet för diskussion inom presidiet, så att parlamentet får alla klarlägganden i frågan.
Ledamot Evans! Jag anser att alla lagliga rekvisit föreligger, men i detta ögonblick skulle jag ge er en försäkran som går utöver den information jag har. Det är därför jag förbehåller mig rätten att meddela ordförandeskapet om ert inlägg. Parlamentet godkände protokollet.
Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om dioxinföroreningar i vissa produkter avsedda som människo- och djurföda.
Herr talman, ärade ledamöter! Inledningsvis vill jag gratulera alla till att ha blivit valda och förmedla mina bästa lyckönskningar till Europaparlamentet inför ett framgångsrikt lagstiftningsarbete. Jag ser ivrigt fram emot vårt samarbete i min egenskap av ordförande för Agrifin-rådet under Finlands ordförandeskap. Jag hyser inget tvivel om att vårt samarbete under denna tid kommer att bli fruktbart och tjäna de europeiska producenternas, förädlarnas och konsumenternas intressen. Jag skulle givetvis ha önskat att vårt första möte under Finlands ordförandeskap skulle ha skett under andra omständigheter, som skulle ha tillåtit mig att presentera de faktiska prioriteringarna i vårt verksamhetsprogram. Till dessa hör planer på en lagstiftning, som syftar till att garantera livsmedelssäkerhet för konsumenterna samt främja djurens hälsa och välbefinnande. Tyvärr gjorde omständigheterna att vi fick ägna oss åt ett händelseförlopp, som vi aldrig skulle ha tillåtit inträffa. Den senaste tidens händelser, som berör vissa dioxinförgiftade livsmedel i Belgien, har orsakat en synnerligen allvarlig situation, inte bara vad gäller risker för människors hälsa, utan också därför att de har minskat förtroendet för produktionskedjorna för foder och livsmedel samt för myndighetskontrollen. Den allmänna opinionen har - med rätta - reagerat synnerligen kraftigt på denna kris, som blossade upp just då vi trodde att BSE-krisen var en exceptionell och enstaka händelse, som vi är på väg att komma över. Jag förstår helt det faktum att konsumenterna förväntar sig snabba, omfattande och effektiva åtgärder av oss, som ger konsumenterna nödvändiga garantier för en lösning av krisen på kort och lång sikt. Samtidigt måste vi hålla i minnet att denna typ av icke önskvärda händelser också får mycket betungande ekonomiska effekter. Därför är det vår plikt att göra allt vi kan för att skydda konsumenternas hälsa och kunna erbjuda konsumenterna så omfattande garantier som möjligt för livsmedelssäkerheten. Det är vår uppgift att vidta alla nödvändiga åtgärder för att händelser av detta slag inte skall kunna upprepas. I samtliga dessa frågor samarbetar jag med min kollega, ordföranden i ministerrådet för hälsofrågor, Biaudet, för att konsumenternas förtroende skall kunna återskapas. Vi måste beakta att Europeiska unionens lagstiftning gällande veterinärmedicinska och foderfrågor är en av världens strängaste. Ni är mycket medvetna om den kritik som riktats från tredje land, enligt vilka unionens åtgärder för konsumentskydd är alltför begränsande. Jag nämner som exempel Världshandelsorganisationens beslut nyligen, som tillåter USA och Kanada att belägga vår export med strafftullar på grund av importförbudet av hormonbehandlat kött. Trots producenternas rättmätiga ekonomiska och sociala farhågor har rådet alltid handlat, och kommer även i fortsättningen att handla, enligt två grundprinciper. För det första är den viktigaste målsättningen skyddet av människors hälsa, och för det andra måste alla åtgärder vara grundade på bästa möjliga vetenskapliga bevis. Rådets beslut på senare tid är exempel på detta angreppssätt. Jag vill hänvisa till beslutet som förbjuder användandet av vissa antibiotika i tillväxtstimulerande foder, och till det beslut som godkändes i måndags av rådet, som skärper kraven på hanteringen av animalt avfall som en skyddsåtgärd mot smittosam överförbar spongiform encefalopati. På tal om dioxinföroreningar bör det konstateras att de belgiska myndigheternas efterforskningar och kommissionens inspektioner visar att föroreningarna förorsakats av tillsatser av en olämplig råvara i samband med tillverkningsprocessen. Det bör också medges att fodrets dioxinföreoreningar visar att den nuvarande lagstiftningen och skyddsåtgärderna inte är fullt tillräckliga för att hindra att foder förorenas av skadliga ämnen, såsom dioxin. Därför råder inget tvivel om att lagstiftningen bör ändras för att säkerställa att kvaliteten hos de produkter som fås av djur är fullt tillförlitlig. Vi måste nu agera så, att principen " förebyggande hellre än vård" är fullt tillämpbar i framtiden. Innan jag går in på den metod man enats om i Agrifin-rådet, vill jag erinra om den tidsmässigt lämpliga och effektiva åtgärd som kommissionen utformat och som stöds av medlemsstaternas ständiga veterinärmedicinska kommitté, och i vilken alla nödvändiga undantagsåtgärder utformades enligt försiktighetsprincipen. Dessa åtgärder ledde till en identifiering av alla förorenade eller misstänkt förorenade produkter, samt dessas borttagande från marknaden samt destruktion. Dessutom ställde kommissionen villkor för utsläppande på marknaden samt för fortsatt handel på både den nationella marknaden och inom hela gemenskapen, av produkter försedda med intyg. Kommissionen har redan behandlat alla detaljer i de åtgärder som man ämnar vidta, varför jag inte tänker upprepa dem här. Jag konstaterar, å mina egna och rådets vägnar, att vi uppskattar kommissionens åtgärder. För att övergå till rådets åtgärder vill jag påminna om att jordbruks- och hälsoministrarna noggrant har följt dioxinkrisen och diskuterat situationen vid första bästa tillfälle, vid de sammanträden som hölls i juni. Syftet var då att skapa en språngbräda och politiska riktlinjer för nödvändiga fortsatta åtgärder. Rådet godkände en rad slutsatser som definierar det tillvägagångssätt som skall tillämpas i detta sammanhang. Rådet betonade framför allt ett snabbt, oberoende och grundligt klargörande samt vid behov en ändring av den nuvarande lagstiftningen. Rådet bad särskilt medlemsländerna att genom tillräckliga kontroller säkerställa åtföljandet av EG: s lagstiftning för garantier av hälsoskyddet. Rådet påminde om att medlemsstaternas skyldighet att vid en hotande risk fullständigt och i tid tillämpa det nuvarande förvarningssystemet. Rådet bad vidare kommissionen att bevaka att dessa EU: s system för tidig varning genomförs på ett enhetligt och effektivt sätt, och om detta visar sig vara ändamålsenligt, komma med förslag för förbättring av dessa samt att överväga hur mycket av de befintliga kontrollsystemen bör utvidgas för att täcka in återstoden. Rådet bad dessutom kommissionen att innan årsskiftet rapportera om framstegen för bildandet av kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor och dess förmåga att uppnå full handlingsberedskap. Med denna rapport som grund kommer behovet av en allmän förbättring av livsmedelskontrollen att granskas, inklusive organen för livsmedelskontroll. Rådet kräver att kommissionen framskrider snabbt i det arbete som den ständiga foderkommittén redan inlett, i vilket en förnyad granskning görs av foderlagstiftningen och där vid behov tillägg och förändringar kommer att göras i riktning mot en strängare harmonisering. Rådet uppmanade också kommissionen att åta sig uppgiften att göra en kritisk granskning av EG-lagstiftningen om benmjöl, djuravfall samt destruktion av slaktkroppar. Vidare betonade rådet foderproducenternas ansvar för produktsäkerheten. Bekymrad över situation tog Agrifin-ådet i sitt sammanträde i måndags åter upp frågan i syfte att följa händelsernas utveckling. Som avslutning på en ny innehållsrik diskussion bekräftade rådet de slutsatser man gjort i juni och fäste uppmärksamheten på medlemsstaternas och kommissionens enhälliga politiska vilja att genomföra dessa slutsatser fullt ut och utan dröjsmål. Rådet välkomnade i princip det av kommissionen presenterade grundliga lagstiftningsprogrammet, som ni är medvetna om och som syftar till att gynna åtgärder inom lagstiftningen för djurfoder och animaliskt avfall. Rådet genomförde alla tillbörliga förfarandebeslut för att garantera en snabb behandling av kommissionens förslag med tanke på det av rådet uppställda målet att slutföra arbetet, om detta är möjligt, före årets slut. Jag tar detta tillfälle i akt för att påpeka att kommande förslag från kommissionen kommer att behandlas enligt medbeslutandeförfarandet, och jag ber därför om Europaparlamentets samarbete vad gäller respekten för denna mycket stolta tidtabell. Jag kan garantera att Finland, såsom ordförandeland, för sin del kommer göra allt det kan för att garantera att arbetet påskyndas i rådet, och för att vi skall uppnå ett gynnsamt slutresultat så snabbt som möjligt under Finlands ordförandeskap. Innan jag avslutar mitt anförande konstaterar jag att dioxinkrisen klart har visat att effekterna av en händelse av detta slag inte inskränker sig till särskilda områden eller ens till de länder, där de inträffar. Effekterna berör hela gemenskapen och även våra handelsförbindelser med tredje land. Denna kris har missgynnat vår export, och åtgärderna från vissa av våra handelspartners har i många avseenden tagit orimliga proportioner, både vad gäller allvar och tillämpningsområde. Vi måste alltså återuppbygga konsumenternas förtroende både inom gemenskapen och i hela världen och på samma gång utveckla lämpliga åtgärder för att återskapa fungerande handelsförbindelser. Då det handlar om människors hälsa, är det bästa sättet att lugna européerna och även konsumenter utanför Europa att helt enkelt agera öppet, tydligt och ansvarsfullt. Förutom och vid sidan av det offentliggjorda lagstiftningsprogrammet känner vi tacksamhet till kommissionen för de täta informationskontakterna med tredje land och i synnerhet WHO, samt de förklaringar som givits genom de åtgärder som genomförts av gemenskapen för att åtgärda dioxinkrisen. Syftet har varit att visa att de exportprodukter från Europa som är försedda med intyg är säkra. Positiva resultat har uppnåtts, men situationen har i några fall förblivit otillfredsställande, vilket innebär att kommissionen måste fortsätta sina ansträngningar. För att bli framgångsrika måste dessa ansträngningar ha - och bör få - stöd, inte bara från rådet, utan också från Europaparlamentet.
Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar ledamöter, mina damer och herrar! Jag vill tacka för att jag fått tillfälle att informera er om läget för de åtgärder som har vidtagits i samband med den senaste dioxinkrisen i Belgien. Men jag vill också utnyttja tillfället för att i ett aningen vidare sammanhang kort skissera några projekt som bör bidra till att detta fall för det första sätts in i ett större sammanhang, och att det för det andra också skall ge anledning till eftertanke om vad vi måste förbättra i vår djurfoder- och livsmedelsstandard. Vi börjar med själva händelsen. Tyvärr underrättades kommissionen först den 27 maj om problemet av de belgiska myndigheterna. Vi påbörjade dock genast en rad åtgärder för att skydda människors och djurs hälsa. Med godkännande från de nationella företrädarna i den ständiga veterinärkommittén fastslogs till att börja med brådskande åtgärder för fjäderfäsektorn och för fjäderfäprodukter av belgiskt ursprung. Några dagar senare följde åtgärder för sektorn för nöt-, gris-och mjölkprodukter. Sedan blev det dock möjligt att på rekommendation av den vetenskapliga livsmedelskommittén och efter samråd med den ständiga veterinärkommittén upphäva försäljningsstoppet för mjölk och mjölkprodukter. Vad gäller frågan om ursprunget för kontaminationen - här fortsätter undersökningarna - kan man i enlighet med de senaste resultaten från åklagarmyndigheten i Gent utgå från att orsaken till krisen utgjordes av en allvarlig produktkontamination som ägde rum i januari i år. Jag vill påpeka att även gemenskapens tjänstemän kom till samma slutsatser vid de kontroller som de genomförde på platsen mellan den 8 och 11 juni. Med tanke på framtiden utgår vi från att alla produkter som tillverkas i dag eller som säljs inom gemenskapen, vare sig de är av belgiskt ursprung eller inte, inte längre uppvisar någon kontamination från denna källa. Vi fortsätter naturligtvis våra undersökningar, och så snart vi får den nödvändiga informationen från de belgiska myndigheterna kommer vi att granska om PCB-kontrollen även kan användas för gris- och nötkött. Det skulle då bli möjligt för oss att företa vissa ändringar i de vidtagna skyddsåtgärderna. För att begränsa de ekonomiska skadorna av dioxinkrisen har kommissionen också inlett en rad åtgärder. Den 16 juni godkändes en förordning som skall medge att exporten kan upprätthållas trots att villkoren försvårats. Grisuppfödarna kan dessutom dra nytta av den förlängda privata lagringen. För fjäderfäområdet utfärdades den 13 juni en förordning som medger att man beviljar exportstöd även till andra mottagarländer än dem i Mellanöstern. För mjölksektorn beslutades det den 15 juli i förvaltningskommittén för mjölk att användningsfristen för smör och smörkoncentrat i bagerivaror och glass skall förlängas. Ett beslut från kommissionen gällande åtta olika statliga stöd, som anmälts från belgisk sida, antogs i förrgår. Bortsett från de redan utfärdade brådskande åtgärderna arbetar kommissionens enheter nu - detta är det mer allmänna sammanhanget - på förslag om att förbättra respektive skärpa gemenskapens gällande bestämmelser beträffande livsmedel och djurfoder. Dessa projekt sträcker sig långt utöver det aktuella fallet. Nu vill jag i detta sammanhang ta upp några punkter som också redan diskuterats och kommer att diskuteras i parlamentet. Först livsmedelsstandarden: där har vi ju redan för länge sedan påbörjat konsolideringen av texterna i alla hygienbestämmelser inom livsmedelsområdet. Detta projekt kommer att avslutas inom den närmaste framtiden. I detta sammanhang kommer det då också att göras förenklingar i lagen, som skall tjäna till ökad öppenhet och bättre tillämpningsmöjligheter av hygienbestämmelserna. Men i detta sammanhang skall vi också fatta slutgiltigt beslut i en fråga som redan diskuterats här i parlamentet, nämligen i vilken mån en dekontaminering skall göras av slaktat fjäderfä och även av rött kött i begränsad omfattning, genomförd under stränga kontrollerade förhållanden. En annan viktig fråga är spårbarheten för animaliska produkter från affärens disk tillbaka till producenten. Här har vi kommit mycket långt inom nötköttssektorn, men det gäller nu att ställa frågan i vilken mån man bör tillämpa detta system även inom andra områden. För undersökningen av livsmedel och för livsmedelskontrollen och den därmed förbundna utvecklingen av olika testmetoder har vi inom gemenskapen fyra referenslaboratorier till förfogande, varav det som ligger i Rom har den speciella uppgiften att, där så krävs, utveckla nya respektive förbättrade referensmetoder. Detta laboratorium erbjuder för övrigt också ett utbildningsprogram, och programmet koncentreras i synnerhet på miljöföroreningar. Under det senaste rådet enades man, som rådets ordförande redan har nämnt, politiskt om olika åtgärder, och redan i juni uppnådde man politisk enighet i rådet (jordbruk) om förordningen rörande ekologisk odling och dess utveckling vad gäller animala produkter. Detta är också ett initiativ från kommissionen som skall bidra till att förbättra produktionsförhållandena och framför allt också insynen för konsumenterna. Ett annat ambitiöst program, som vi diskuterade på måndagen under det senaste rådet (jordbruk), gäller avsevärda ändringar i den nuvarande lagstiftningen om djurfoder. Kommissionen eftersträvar att verkligen agera snabbt, men här behöver vi också stöd från medlemsstaterna och framför allt från parlamentet. Vi vill koncentrera oss på tre olika typer av åtgärder. För det första vill vi utvidga listan över ursprungsprodukter för djurfoder, som inte får användas i blandfoder. För det andra vill vi fastställa maximivärden för dioxin i oljor, fetter och blandfoder, där man tillsätter oljor och fetter. För det tredje vill vi ändra definitionen för ursprungsprodukter när det gäller djurfoder, i synnerhet i fråga om oljor och fetter samt animaliska produkter. För att uppnå detta finns det en hel förteckning med konkreta förslag, som redan diskuterats i djurfoderkommittén. Jag har tillställt utskottets sekretariat denna förteckning, eftersom det helt enkelt skulle ta för lång tid att här gå in på alla dessa punkter. Jag vill därför bara helt kort nämna några av dem. Det måste skapas en rättslig grund för tillämpningen av en skyddsklausul i händelse av de risker som kan uppträda i Europeiska unionen i samband med djurfoder, och som kan innebära allvarliga men för hälsan hos människor eller djur, respektive för miljön. För det andra gäller det att ålägga medlemsstaterna att genomföra ett unionsomfattande kontrollprogram vad gäller kontaminerande ämnen i djurfoder. För det tredje vill vi införa ett varningssystem även för djurfoder, liknande det som redan finns för livsmedel. Jag vill påpeka att tidsfristen för detta ändrats och att vi nu räknar med september 1999. Sedan vill vi ha ett förbud mot inblandning av kontaminerade ursprungsprodukter för djurfoder, liksom ett förbud mot undantagsbestämmelser för lokal användning av djurfoder som kontaminerats på grund av lokala händelser. Slutligen vill vi granska gällande föreskrifter beträffande uppgifter om ursprungsprodukter, nämligen i fråga om märkning på blandfoderetiketter, så att det i framtiden skall bli möjligt med en öppen mängdangivelse beträffande alla använda ursprungsprodukter, medan uppgifterna om kategorier för ursprungsprodukter skall tas bort. Sedan vill vi generellt godkänna alla producenter av blandfoder, och slutligen göra det möjligt att ställa upp en uttömmande positivlista på tillåtna ursprungsprodukter för djurfoder. Jag vill också påpeka att inte alla åtgärder på denna lista, som jag har vidarebefordrat till kommitténs sekretariat, är helt nya. Detta gäller till exempel godkännandet av producenter av blandfoder. Vi har redan tidigare lagt fram ett sådant förslag, men då accepterade rådet inte kommissionens ståndpunkt. Därför övergav vi förslaget. Nu vill jag också nämna några frågor som gäller handel med tredje land. Det var av största vikt att snabbt informera tredje land om hur situationen utvecklades och om de skyddsåtgärder som kommissionen beslutat, och också att hålla dem informerade om det. Därför har kommissionens ansvariga enheter regelbundet sammanträtt med tredje land, och vi utnyttjade plenarsessionen med WTO/SPS, som ägde rum den 7 och 8 juli, för att utförligen rapportera om läget och om de hithörande akterna. Vid detta sammanträde har vi också tydligt påpekat att dioxinproblem inte bara gäller gemenskapen. Det finns inte något land i världen som är dioxinfritt, och man skulle kunna räkna upp en hel rad exempel på dioxinkontaminering som har gett rubriker på olika håll i världen. Man kan därför hoppas att alla länder, och inte bara Europa, kommer att dra lärdom av denna lektion. Majoriteten av ledamöterna vid detta sammanträde välkomnade rapporten och tackade kommissionen och medlemsstaternas myndigheter för det kontinuerliga och tillförlitliga informationsutbytet. Ytterligare ett ord om kontrollerna. GD XXIV: s kontor för livsmedels- och veterinärfrågor har påbörjat en rad kontroller lokalt. Redan under det första besöket i Belgien stod det klart att krisen tyvärr hanterats dåligt av de belgiska myndigheterna. Detta sakförhållande berodde i första hand på bristen på samordning mellan de olika ansvariga förvaltningsmyndigheterna och den fragmentariska, oklara ansvarsfördelningen. Dessutom framkom det att gemenskapens beslut om bortdragande av potentiellt kontaminerade produkter från marknaden inte alls genomförts i tillräcklig utsträckning av de belgiska myndigheterna. Även kontrollerna i Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Spanien har visat på vissa luckor i kontrollen av djurfoder. Men beklagligtvis har olika medlemsstater utnyttjat krisen i Belgien för att upprätta handelshinder även mot icke-kontaminerade produkter från Belgien och på så sätt kränkt principen om fri rörlighet för varor. Dessutom har det visat sig att även andra medlemsstater har fått leveranser av återvunna oljerester av belgiskt ursprung. Vad gäller kränkningarna kan jag meddela er att kommissionen på grundval av artikel 226 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna har inlett ett brådskande förfarande mot Belgien, eftersom den belgiska staten inte har uppfyllt sin förpliktelse att omgående underrätta kommissionen och medlemsstaterna om dioxinfallen, och inte fullständigt har genomfört beslutet 1999/389. Ytterligare frågor gäller de av vissa medlemsstater utfärdade exportförbuden mot belgiska produkter i allmänhet. Kommissionens enheter har sammanträtt med de ansvariga myndigheterna för att diskutera ifrågavarande rättsliga och administrativa föreskrifter. Dessa samtal har nu lett till att man infört mer riktade hälsoskyddsåtgärder och att de övergående importförbuden för en mängd produkter har upphävts. Naturligtvis finns det fortfarande problem, men kommissionens enheter bemödar sig om att här arbeta nära tillsammans med ansvariga myndigheter på nationell nivå, och vi vill så snabbt som möjligt lösa de problem som kvarstår. Jag kan avslutningsvis försäkra er om att kommissionen även i fortsättningen kommer att göra allt som står i dess makt för att så snabbt som möjligt bemästra följderna av denna kris. Applåder
Herr talman! Herr kommissionär! Herr rådsordförande! Om ni tillåter, vill jag gärna rikta mitt tal till er, herr rådsordförande, eftersom jag tror att Europeiska rådet under de senaste åren i alltför liten utsträckning har stått i centrum för de europeiska diskussionerna, och även litet fint har hållit sig i bakgrunden när det gällde att raka kastanjerna ur elden. I detta fall - efter de obehagliga erfarenheterna med BSE - är kommissionen i stor utsträckning oskyldig, och medlemsländerna har än en gång spelat sitt spel under subsidiaritetens täckmantel och inte vågat att äntligen exempelvis utarbeta ett europeiskt ramdirektiv för livsmedel, som skulle kunna utgöra en mall för Europa som medlemsländerna kan hålla sig till. Jag vill inte gå så långt att jag påstår att det under de senaste fem åren har skett en åternationalisering, men helt säkert har rådet under de senaste fem åren inte blivit modigare när det gällt att exempelvis, med tanke på de erfarenheter man kunnat göra i samband med BSE-krisen, faktiskt ange europeiska mål, som sedan också vore möjliga att kontrollera och sanktionera. Detta beklagar jag verkligen, och jag befarar att det enda som skulle kunna sätta fart på rådet i denna fråga skulle vara den överenskommelse som vi nu har kommit fram till tillsammans med amerikanerna, nämligen att amerikanerna i Europa får kontrollera iakttagandet av de hygieniska normer som vi även förväntar oss från amerikanerna. Först då kommer det att bli fart på rådet. Vi måste få ett slut på detta att medlemsländerna spelar sitt eget spel. De måste i stället spela ett europeiskt spel med europeiska målsättningar och naturligtvis med individuella sätt för att uppnå dessa mål. Låt mig som jordbrukare också komma fram till en annan punkt, som jag är mycket bekymrad över. Det finns runtom i världen en ruinerande konkurrens inom livsmedelsbranschen. Amerikanerna tränger sig in på den europeiska marknaden, och vinsterna inom förädlingsindustrin är lägre än någonsin. Konkurrensen leder till att detta vältras över på konsumenten, och i detta fall också på producenterna, och det lämnar naturligtvis också spelrum för sådana kriminella dåd. Herr minister, ni sade att inblandningen av dioxin innebär inblandning av olämpliga råämnen. Detta är kanske ett översättningsproblem. För mig är det ett kriminellt dåd, som driver jordbrukarna i min valkrets till ruinens brant! Applåder Låt oss därför uttrycka oss klart och tydligt gentemot konsumenterna, men också gentemot jordbrukarna och till syvende och sist också gentemot Europa! Applåder
Herr talman! Låt mig börja med att ge ett gott råd till herr Prodi och alla hans kandidater som denna kammare skall godkänna i september. En av de frågor, som säkert kommer att ställas av alla utskott, är: Vad anser ni om att man skall respektera Europaparlamentets beslut?" Om då herr Prodi eller någon av kandidaterna säger: " Det spelar egentligen ingen roll för mig" kommer dessa kandidater att få problem. Herr Prodi tog i sitt tredje tal inför denna kammare för första gången orden konsumentskydd och hälsovårdspolitik i sin mun. Det är inte så illa. Men han sade i detta sammanhang att han räknade med en - jag citerar - " oberoende europeisk byrå för födoämnen och läkemedel" . Efter långa diskussioner i samband med BSE beslutade denna kammare att det är just detta som vi inte vill ha. Vi vill inte ha någon oberoende byrå, vi vill ha en myndighet som är underordnad kommissionen och som är skyldig att avlägga räkenskaper till denna kammare, detta Europaparlament. Applåder Jag hoppas att denna upplysning når herr Prodi, så att han förstår att han i framtiden måste vara mycket försiktig med vad han säger. Redan i går frågade jag herr Fischler om detta var hans förslag. Han försäkrade mig på ett trovärdigt sätt att det inte var det. Herr Fischler, jag tror er, och efter ert tal i dag, som jag anser vara utmärkt, är jag ännu mer övertygad om det. Låt mig säga en sak till rådets ordförande: Han har på vissa punkter sagt att rådet är bekymrat, och att dioxinkrisen har visat att effekterna drabbar hela unionen, och rådet vill agera öppet och på ett ansvarigt sätt. Herr rådsordförande, jag tror er, men det skulle vara något nytt om rådet handlar öppet och på ett ansvarigt sätt. Jag hoppas att det finska ordförandeskapet faktiskt kommer att klara av detta. Ni skulle då kunna nå en framgång med ert ordförandeskap som ni kan skriva som en fullständig nyhet på rådets baner. Hittills har rådet regelbundet dolt, förhalat och sopat saker under mattan. Applåder Låt oss börja direkt med detta. Ni i rådet känner dock alla till att de enskilda länderna alla handlar på samma sätt. Det som skett i Belgien - och det är en skandal att regeringen behövde sex veckor för att informera kommissionen - det skulle ha kunnat hända överallt. Det var otur att det hände i Belgien. Det skulle också ha kunnat hända i Italien, Tyskland, Österrike, det vet vi alla. Har ni till exempel på något sätt bidragit till att inspektionerna och kontrollerna skulle kunna vara bättre? I mer än ett halvt år har ni haft ett förslag från Europaparlamentet om detta liggande på ert bord. Vad gäller detaljerna i denna kris vill jag uttryckligen berömma kommissionen. Vi konstaterade ju i samband med BSE mycket ofta att kommissionen inte direkt gått i spetsen för något agerande. Men i detta sammanhang finns det inte något som jag över huvud taget kan kritisera i kommissionens agerande. Allt ni gjort, och sättet ni gjort det på, var utmärkt. Det kan man inte obetingat säga om alla andra. Vilka konsekvenser måste vi nu dra av detta? Herr Fischler har nämnt några av dem. Han har hänvisat till den lagstiftning som krävs. Ja, den behövs, vi behöver en annan lagstiftning om djurfoder, det råder det över huvud taget inget tvivel om. Vi måste förbjuda att till exempel avfallsprodukter får hamna i djurfoder. Vi talar om livsmedel och om djur som utfodras med dem. Här hör inte avfallsprodukter hemma. Nej, naturligtvis inte, herr Fischler, det får inte finnas några gränsvärden för dioxin. Gränsvärdet måste vara lika med noll för dioxin och PCB, utan tvekan. Därför bör vi också när det gäller formuleringen och språket vara mycket noggranna. Här kommer också något annat till. Låt oss vara så modiga att vi också behandlar frågan om dioxinproblemet i sin helhet. Kommer det att finnas ett dioxinregister i Europeiska unionen och runtom i världen? Kommer det till exempelvis att granskas var nedfallet av utsläppen från sopförbränningsanläggningar sker, var det finns andra dioxinemissioner, i marken, i gräset som djuren äter? Vi vet mycket väl att det inte bara handlar om djurfoder, utan om vår naturliga miljö. Alltså, skapa ett dioxinregister! Det är säkert lika viktigt. Sedan vill jag helt kort komma med ett förslag när det gäller kontrollerna. Om vi inte ser till att kontrollerna genomförs bättre i medlemsländerna, om kommissionen inte får göra kontroller utan förvarning utan först måste invänta tillåtelse från ett medlemsland som Belgien eller någon annan medlemsstat, då kan vi glömma bort detta. Vi måste ändra på kontrollsystemet och på hela jordbrukspolitiken. Om vi tror att vi skall kunna göra stora vinster på avfallsprodukterna till så låga kostnader som möjligt och rentav önskar göra detta, då kommer vi alltid att råka ut för sådana här fall. Detta måste vi ändra på inom Europeiska unionen, och vi måste också ändra det tillsammans med våra partner utanför unionen. Applåder
Herr talman! Det är tråkigt att jag i det första anförande jag håller som ny parlamentsledamot måste tala om allvarliga fel som begåtts i mitt eget land. Först och främst hos företag som levererar råvaror till djurfoder, vidare hos de kontrollorgan som, om något är fel, skall sörja för att detta omedelbart upptäcks och att följderna därav begränsas. Det gäller framför allt också staten vid den tiden som förlorade tid i flera veckor och som tillfogade oss mycket stor skada genom att inte i tid underrätta Europeiska kommissionen och medlemsstaterna om att något var på tok. Dessa fel har orsakat en dramatisk situation, för det första för folkhälsan naturligtvis, för det andra också en ekonomisk katastrof för jordbruket och för hela livsmedelssektorn. Folkets förtroende har skadats, och det kommer naturligtvis att dröja länge innan detta är återställt på nytt. Vid valet förra månaden i vårt land ledde dessa fel till en politisk tillrättavisning. I Belgien har det nu kommit en ny regering som så snabbt som möjligt och med alla medel försöker att begränsa skadan, röja upp och även reparera skadan. Jag hoppas att Belgien i det sammanhanget också kan räkna med solidaritet från unionen, för det står klart att om nu en kris som denna förorsakas av en sjukdom eller av en olycka eller till och med av ett brott så gör det ingen skillnad för en konsument eller en jordbrukare eller ett företag som blir offer för en kris. Han är offer, och han lider skada. Kommissionen öppnade lyckligtvis dörren, herr kommissionär, i början av veckan så att de belgiska myndigheterna kan bevilja hjälp till företag i nöd. Jag hoppas att det inte är det sista steget. På längre sikt finns det också en uppgift för oss här i Europaparlamentet. Ni skall, herr kommissionär, inom kort komma med förslag har ni sagt. Jag antar, herr rådsordförande, att vi och rådet snabbt kommer att kunna tala om dessa texter och utifrån dem också kunna skapa den nödvändiga lagstiftningen. Det måste komma en europeisk lagstiftning till stånd. Jag är som liberal mycket glad, herr kommissionär, att ni har sagt att denna lagstiftning måste vara enkel och användarvänlig. Den måste naturligtvis också vara sträng på ett sådant sätt att människorna vet vad som menas med felfri mat, och den måste gälla för hela kedjan. Men det står klart att det naturligtvis är absurt att kommissionen och dess tekniska enheter förlorar tid vid krisens kulmen genom diskussioner med de belgiska myndigheterna och deras tekniska enheter, eftersom det inte finns några normer, eftersom man inte vet hur mycket dioxin det får vara i den eller den produkten. När en kris nått sin kulmen behöver man använda sin tid till annat än detta. Det måste komma en tydlig lagstiftning för alla frågor av den sorten, tydliga, enkla och stränga regler. Och sedan måste man också kontrollera detta. Vi måste sörja för att konsumenterna kan se på en kvalitetsetikett om något är felfritt och också veta att det är godkänt på europeisk nivå. Jag tycker det är positivt att Romano Prodi i går sade att det skall skapas ett europeiskt organ för livsmedel. Det är naturligtvis uppenbart att detta organ måste stå till svars på demokratiskt sätt och måste bäddas in, om jag får uttrycka mig på det sättet, i de europeiska institutionerna. Om vi från Europaparlamentets, Europeiska kommissionens och Europeiska rådets sida inte sörjer för att lagstiftning och goda kontroller snabbt kommer till stånd, då kommer ytterligare en punkt att läggas till på den långa lista över katastrofer som vi redan hade. Min kollega sade att det kan hända i vilket land som helst. Vi har ett antal exempel. Jag anser att allt måste göras för att sörja för att listan över exempel inte blir ännu längre.
Herr talman! Jag vill påminna om att vår grupp har två beståndsdelar, den " gröna" delen och ALE-delen, från länder utan stat. Jag har observerat både i går och i dag att det på skärmarna, och i allmänhet, inte står det riktiga namnet på vår grupp, Verts/ALE. Jag ber er alltså, herr talman, att ni gör de påpekanden ni kan så att vår grupps riktiga namn fastställs.
Herr talman, ärade kolleger! Man är vad man äter. Denna folkvisdom visar varför frågan " livsmedelssäkerhet" är så känslig för den allmänna opinionen och för våra väljare. I grundskolan lärde jag mig att kor äter gräs, att de är idisslare. Och av vinstbegär utfordrar vi nu våra kor med kreatursfoder berikat med köttmjöl. Vi gör våra kor till kannibaler. Men det är inte bara det. Våra belgiska grisar är så stresskänsliga att man ger dem lugnande medel och betablockerare strax innan de transporteras till slakteriet. Maffialiknande organisationer ger våra nötkreatur hormoner, antibiotika, kortikosteroider, betablockerare, betaagonister. Sedan några dagar vet vi att det nu också finns dioxinkycklingar. I mitt land, Flandern, brukade man tidigare äta kyckling med pommes frites på söndagarna. Nu vet vi att vi också kan sluta med pommes frites. För våra kycklingar utfordras med kasserad frityrolja. Nu kommer vi direkt till problemets kärna. Skandalen med dioxinkycklingarna, bästa kolleger, är ingen accident de parcours . Det är mycket mer än så. Det som hände i Belgien hade lika gärna kunnat äga rum i Tyskland, i Frankrike, i Nederländerna, i Spanien eller i Italien. Det är resultatet av ett misslyckat system. Det är resultatet av en felslagen gemensam jordbrukspolitik som kastar in jordbrukarna i en ond cirkel där det hela tiden skall produceras mer, investeras mer, produceras billigare, där det hela tiden skall bli allt större företag som måste arbeta allt intensivare. Kvantiteten vann hela tiden över kvaliteten. Vi måste lägga om kursen. Kvalitet måste hädanefter vinna över kvantitet. Det föreligger en gemensam resolution som lagts fram av flera grupper. Även av min egen grupp De gröna och Europeiska fria alliansen. Jag betonar att det är absolut nödvändigt med ett system för varning i god tid för eventuellt farliga livsmedel. Det måste komma ett allmänt förslag för att förstärka försiktighetsprincipen vid livsmedelsproduktion och handel på europeisk nivå. Låt oss vara ärliga, det måste komma en debatt om återanvändningsindustrin. Kan det vara så att avfall från vattenreningsanläggningar som innehåller kadmium och tungmetaller blandas in i kreatursfoder och på så sätt hamnar i näringskedjan? Det måste göras en tydlig skillnad mellan vad som är avfall och som skall behandlas som sådant, och vad som kan återanvändas i vår livsmedelsproduktion. Ytterligare en sista kommentar. Denna kris är en katastrof för producenterna. Dussintals, om inte hundratals företag kommer att gå omkull. Jag har här med mig rapporten från revisionsrätten om stödet på gemenskapsnivå som gavs till de jordbrukare som drabbades av BSE-krisen. Jag har i dag hört kommissionären summera en hel uppsättning åtgärder som kommer att vidtas eller som redan har vidtagits. Det är jag glad för. Men jag kan ändå inte komma bort från intrycket av att detta är alldeles för litet. Det har getts miljarder till offren för BSE-krisen. Det måste också hända något för offren för denna kris. Varför undanhålls flamländska jordbrukare det som engelska jordbrukare fick? I det sammanhanget ansluter jag mig helt och hållet till kollega Streckx formulering om att det som kommissionen nu har gjort bara är ett första steg, och att kommissionen och rådet och detta parlament skulle behöva gå mycket längre.
Jag kommer tillbaka till det påpekande som gjordes nyss. Berörda organ bekräftar att det faktiskt finns ett problem med dataprogrammet och att namnen, vilket jag hoppas, kommer att rättas till septembersessionen.
Herr talman! Kriserna hopar sig, vi har dioxinet från Belgien, vi har krisen med läskedryckerna, Coca-Cola och andra drycker, och krisen med de galna korna fortsätter, herr Fischler. Krisen är inte slut. Enligt uppgifter i en tillförlitlig brittisk tidskrift fyrdubblades i slutet av 1998 antalet dödsfall i Creutzfeldt-Jakobs sjukdom bland unga människor, och om detta har vi inte fått någon information. Vi vet inte hur det går med galna ko-sjukan i Portugal, vi får höra väldigt mycket om det hormonbehandlade köttet från Förenta staterna och om de outhärdliga påtryckningar vi utsätts för, för att detta kött skall kunna distribueras fritt. Det förs ingen seriös och saklig debatt om de genetiskt modifierade livsmedlen, innan de blir ett inslag i vårt dagliga kosthåll. Jag läste en uppsats nyligen, där det står att vi faktiskt inte vet vad vi äter, att jordbrukarna och boskapsuppfödarna själva inte vet vad de producerar och hur de utfodrar sina djur. Allt detta, herr talman, leder till förvirring och oro. Vårt parlament har betydligt större skyldigheter gentemot de europeiska medborgarna än att påtala brottslig verksamhet av det slag som Belgien gjort sig skyldigt till, och det bör påpekas, herr talman, att Belgien ännu inte har offentliggjort namnen på de företag som har använt dioxinsmittat djurfoder. Kommissionen har kanske dragit lärdom av fallet med de galna korna, och därför har den denna gång dragit Belgien inför EG-domstolen. Dock har vi ännu inte fört någon seriös debatt, och vi har ännu inte fattat några beslut om hur man skall få fram strängare och effektivare kontroller, kontroller som hittills har varit beroende av medlemsstaternas goda vilja. Samtidigt vet vi mycket väl att det saknas infrastruktur, det saknas veterinärer, det saknas folk som kan åta sig att genomföra kontrollerna. Vi känner mycket väl till de mutförsök, mutor, hot och mord som förekommit i vissa länder i samband med detta - och så vitt jag kan se, är det ingen som på allvar har tagit itu med detta - och vi vet dessutom mycket väl att det från Europeiska unionen själv framförs starka invändningar mot skapandet av en verklig organisation för kontroll på plats, som t.ex. den amerikanska Foods & Drugs Administration, och inte bara en institution för allmänna undersökningar. Här krävs det öppenhet och insyn för medborgarna. Följaktligen, herr talman, står jag fast vid vår grupps förslag att parlamentet skall inrätta en tillfällig kommitté, som inte bara skall ägna sig åt enskilda detaljer utan ta ett samlat grepp på alla de frågor som gäller livsmedelssäkerhet och folkhälsa.
Herr ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger! Dioxinkrisen, galna ko-krisen, de amerikanska påtryckningarna som syftar till att påtvinga oss hormonkött är alla exempel på fruktansvärda hot som i dag vilar över våra landsmäns livsmedelssäkerhet. Om dessa hot inte behandlas bestämt och på ett korrekt sätt kommer det irrationella tänkandet att vinna, på våra producenters bekostnad. Kommissionens ordförande erkände i går att frågan är av avgörande betydelse, men han säger inget om hur han vill behandla den. I stället för dessa ideologiska tirader från en annan tid, som strävar efter att gå tillbaka till det gamla överstatliga samförståndet mellan parlamentet och kommissionen mot rådet, skulle vi ha föredragit att höra herr Prodi berätta hur han, inom ett område som faller under hans befogenhet, konkret avser att reparera de skador som tidigare kommissioner åstadkommit i samband med Uruguayrundan. Genom att acceptera regler som strider mot våra intressen och bestämmelser, exempelvis den om tillräckligt vetenskapligt bevis, vilka i praktiken förbjuder oss att tillämpa försiktighetsprincipen, har de tidigare kommissionerna åstadkommit avsevärda skador för våra samhällen och våra ekonomier. De har erbjudit vår export som gisslan till dem som vill påtvinga oss sitt tillverkningssätt, med alla dess konsekvenser på det sanitära, miljörelaterade och sociala området. Våra landsmäns livsmedelssäkerhet under kommande år kommer på ett grundläggande sätt att vara beroende av hur den nya kommissionen, under de kommande förhandlingarna inom Millennium round, kan försvara en modell med en bestämd europeisk zon för högre jordbrukskvalitet. Medlemsstaterna måste därför ge eller snarare åter ge kommissionen ett tydligt och bestämt mandat, så att den kan sporra till en förnuftig omförhandling av GATT-reglerna, som i dag utgör ett hinder för att genomföra försiktighetsprincipen på det sanitära och livsmedelsrelaterade området. Vi måste också sätta stopp för den fruktansvärda desintegrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken i dess egenskap av gemenskapspolitik, med europeiska priser som överstiger världspriserna. De som i dag vill fortsätta på vägen mot en fullständig integrering av världsmarknaden för att tillfredsställa den amerikanska efterfrågan måste inse att det innebär ett mycket stort ansvar. Många av våra jordbrukare har inget annat val än att tanklöst eller i förtid införa nya odlingstekniker eller osäker uppfödning, som inte testats tillräckligt och därför innebär risker för folkhälsan. En av våra allra viktigaste uppgifter är att bevara våra landsmäns livsmedelssäkerhet. Kära kolleger! Låt därför inte det europeiska jordbruket bli ett galet jordbruk.
Herr talman! Dioxinkrisen har, vilket man fått erfara i mitt land, tråkigt nog bringat tiotusentals företag i mycket stora svårigheter. Jag tror att man vid en ekonomisk och ekologisk katastrof av sådan omfattning måste våga att söka efter och ange orsaker och i förekommande fall även skyldiga, inte på grund av någon slags malplacerad ovilja, utan för att förebygga sådana problem i framtiden. Vi måste vara ärliga. Det är här i första hand framför allt den tidigare belgiska regeringen som har gjort en tavla. Regeringen visste först inte vad som höll på att hända, intog en fullkomligt likgiltig attityd, ville sedan lägga locket på hela saken till efter valet och bar sedan ansvaret för en fullständigt överdriven panikreaktion som i hela världen har lett till en bojkott av så kallade belgiska produkter, men som mitt land, Flandern, blev det största offret för eftersom lejonparten av den så kallade " belgiska" exporten naturligtvis är " flamländsk" export. Men det handlar tråkigt nog inte bara om ett inkompetensproblem, om svågerpolitik inom administrationen, om politiska utnämningar och om brist på övervakning i Belgien. Kanske borde vi som ledamöter av Europaparlamentet nu en gång för alla nyktert konstatera att mångårig europeisk jordbrukspolitik i själva verket har lett till pseudoförstörelse av det per definition nästan småskaliga kvalitetsjordbruket och till att ett industriellt europeiskt jordbruk kommit att bli allsmäktigt i likhet med ett antal agroindustriella grupper som bara är ute efter vinst, och som driver med folkhälsan och kvalitetsnormerna. När man som lekman exempelvis får höra att allehanda avfall återvinns till djurfoder, att man flera år efter galna ko-sjukan fortfarande utfodrar växtätare med animaliskt mjöl och att det dessutom blandas in fullständigt okontrollerade produkter från skumma ursprungsländer, då måste man ställa sig frågan om inte den europeiska jordbrukspolitiken under alla dessa decennier måste betecknas som ett fullständigt fiasko. Jag påminner återigen om att hälften av den europeiska budgeten går till denna jordbrukspolitik. Jag tror att vi nu måste ha modet, att vi nu måste kräva modet av rådet och kommissionen att i första hand ta lärdom av misstagen i det förgångna, att sluta med den jordbrukspolitik som hittills förts och att äntligen göra ett förståndigt, nyktert och nödvändigt val för ett kvalitetsjordbruk i Europa.
Herr talman! I går blev vi på nytt uppskrämda, nu av en förhöjd dioxinhalt i tyskt kreatursfoder. Smittan, visserligen mindre allvarlig än i Belgien, är återigen en uppmaning till producenter och statsmakter att agera på ett ansvarigt sätt. Europeiska kommissionens stränga åtgärder under krisen nyligen anser jag vara på sin plats. Med rätta har oansvarigt, ja till och med kriminellt beteende straffats. Det räcker dock inte att bara straffa. I framtiden måste vi förebygga den sortens incidenter. Frågan är på vilket sätt. Jag tror inte att det är meningsfullt att upprätta en ny byrå efter varje livsmedelskris. Mer byråkrati leder inte automatiskt till säkrare livsmedel. Jag tror inte heller att vi skall förbjuda alltfler ingredienser i djurfoder. Om djurfoderfabriker inte längre får hämta avfallsfett från restaurangrörelser, vem kommer då att göra det? Miljöproblemen skulle vara oöverskådliga. Det är snarare en god fullständig kontroll av näringskedjan som förebygger sådana incidenter. Möjligheten att spåra avfall som härstammar från djurfoder är mycket viktig. Det förebygger också att hela djurfoderssektorn kommer i dålig dager på grund av en enda incident. Det är framför allt medlemsstaterna som spelar en viktig roll vid denna kontroll av kedjan. Om dessa inte är beredda att engagera sig för säkra livsmedel är Europeiska kommissionen maktlös. Slutligen vill jag också påpeka för Europeiska kommissionen att förbudet i Belgien mot vegetabiliska fetter för djurfoder bidrar till bedrägeri på grund av den låga tillgängligheten för animaliska fetter. Därför stöder jag också utifrån den synvinkeln uppmaningen i resolutionen om att gå över till vegetabiliska fetter.
Jag har i enlighet med arbetsordningen artikel 37, mottagit fem resolutionsförslag. Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.
Herr ordförande, kära kolleger! Europa har de senaste åren upplevt en rad livsmedelsskandaler: vi hade galna ko-sjukan, vi ifrågasätter genetiskt modifierade organismer och deras märkning, vi känner i dag till problemet med benmjöl som innehåller dioxin, vi ser välkända drycker plockas bort från hyllorna eftersom de orsakar problem... Man kan undra vilken nästa skandal skall bli: den som vi får vetskap om i morgon. Man får förvisso inte ge efter för panikförsäljning, men det är naturligt att i dag ifrågasätta kvaliteten i de produkter vi konsumerar. Oron när det gäller livsmedelssäkerhet har tyvärr uppstått alltför sent i Europa, eftersom den upptäcktes genom galna ko-krisen. Vi påverkas alla, såväl konsumenter som producenter, industriproducenter eller jordbrukare. Vi påverkas alla eftersom vi är måna om folkhälsan, och den motiverar oss. Men vi känner också en mycket stor oro både för jordbrukarna som berörs direkt och pekas ut, och för livsmedelsindustrin i sin helhet. Alla får sin beskärda del. Dessa skandaler skadar dem, trots att det bland producenter och jordbrukare finns mycket seriösa människor som gör allt för att deras produktion skall bli perfekt. Vi skall inte straffa en hel yrkesgrupp för att det bland dem finns personer som är oseriösa. Vad kan man då göra? Vi måste på nytt skapa villkor som inger den europeiska konsumenten förtroende. Vi måste därför förstärka de europeiska mekanismerna för tidig varning. Vare sig de vill det eller ej måste medlemsstaterna acceptera sanitära kontroller. Medlemsstaterna får inte känna det som om de pekas ut när man kräver kontroller. Alla måste vara delaktiga. Det ligger i allas intresse, eftersom vi nu har denna stora gemensamma marknad. Det är ett grundläggande krav för att marknaden skall fungera. Annars kommer konsumenterna att bojkotta produkterna, och vi kommer att på nytt befinna oss i en ekonomisk situation som blir mycket svår för de flesta. Det krävs alltså större öppenhet från medlemsstaterna och rådet. Det krävs stöd till kvalitetsproducenterna som värnar om miljön. Vi måste ha modet att på djupet reformera jordbrukspolitiken, så att våra konsumenter återigen vill använda våra produkter. Vi måste vara uppmärksamma och följa upp spårbarheten och märkningen. Vi måste vara särskilt bestämda när det gäller diskussionerna inom WTO. Vi måste helt enkelt sätta stopp för oacceptabla tillämpningar.
Herr ordförande, bästa kolleger! Det har för mig hittills varit en verklig lättnad att ingen i denna kammare, i Europeiska kommissionen eller i rådet har betraktat dioxinkrisen i Belgien som ett uteslutande belgiskt problem. Mycket riktigt, naturligtvis har det uppstått väldiga problem i Belgien, och naturligtvis har Europeiska kommissionen med rätta angett att svåra misstag har begåtts i den belgiska situationen, men kollegerna som under tiden har satt sig in något i ärendet vet att den belgiska regeringen har vidtagit mycket genomgripande åtgärder och nu kan ge garantier till alla konsumenter inom hela Europeiska unionen. Mycket riktigt, det belgiska dioxinproblemet visar också på ett europeiskt problem, och att det är ett europeiskt problem har naturligtvis att göra med den europeiska inre marknaden, med konkurrenspolitiken, med den bristfälliga jordbrukspolitiken. Jag måste säga er, herr kommissionär, herr ordförande, att jag var glad över de åtgärder som nyss tillkännagavs av er båda, men jag vill påminna er om att ett antal av dessa åtgärder egentligen redan lagts fram av Europaparlamentet sedan en lång tid tillbaka, exempelvis efter det att undersökningskommittén om de galna korna avslutats. Först och främst, kommissionär Fischler, mycket riktigt, jag tror att vi behöver en förbättring av lagstiftningsramen på europeisk nivå. Ni säger med rätta att vi behöver nya kvalitetsnormer. Jag skulle uppskatta om en positiv lista verkligen skulle kunna komma till stånd, och att vi slutar upp med att urholka lagstiftningen på grund av trycket från agroindustrin och dess lobby. Eller har någon verkligen goda argument för att förespråka att återanvänt material och avfall hamnar i vår näringskedja? För det andra något om organisationen av den europeiska administrationen. Kollega Dagmar Roth-Berendt har redan sagt att vi är av den åsikten att livsmedelssäkerhet måste förbli under Europeiska kommissionens och således också under Europaparlamentets kontroll. Vi anser att Europeiska kommissionen måste upprätta en enhet som är tillräckligt bemannad, förfogar över tillräckliga finansiella medel, men som dessutom också kan samordna de nationella instansernas kontroller och på eget initiativ och där och när den anser det motiverat kan utföra sina egna kontroller och inte bara föranmälda kontroller. Jag blev särskilt förtjust, herr kommissionär, över ert tillkännagivande i fråga om den rättsliga grunden för ett gemenskapsinitiativ beträffande livsmedelssäkerhet. Det förefaller mig verkligen vara nyttigt att man kan agera för att motverka nedsmittning av näringskedjan, för att undvika katastrofer för folkhälsan utan att de ärliga jordbrukarna kommer i kläm på grund av detta. Men slutligen, herr kommissionär, herr ordförande, skulle jag ändå vilja betona, precis som kollegerna, att vi aldrig kommer att kunna lösa detta livsmedelssäkerhetsproblem om vi inte på ett drastiskt sätt återigen börjar fundera över en total översyn av vårt jordbruk, av vår livsmedelsproduktion. Vi får inte fortsätta att uteslutande gynna den stora agroindustrin. Vi måste framför allt ge stöd till småskaligt jordbruk och till sund livsmedelsproduktion. Jag måste förresten säga att det för mig är fullständigt oacceptabelt att den belgiska jordbrukarorganisationen vägrar att medverka till jordbruksreformen och till minskningen av kreatursbesättningen i Belgien under denna dioxinkris. Slutligen, kolleger, det finns kanske ytterligare en del argument för att även förespråka en europeisk undersökningskommitté inom ramen för detta europeiska förfarande. Jag skulle bara vilja säga att vi bör tänka efter ordentligt innan vi beslutar och verkligen fundera över om det inte är bättre att vi fortsätter vårt arbete i de respektive utskotten.
Herr talman! Jag kan lugna föregående talare, jag kommer inte heller att uteslutande tala om misstagen i Belgien. Jag tror att en dioxinskandal eller en BSE-kris eller vad det nu kan vara kan uppträda var som helst i Europa. Jag anser därför att det är hög tid att Europeiska kommissionen, och som jag uppfattat det med helhjärtat stöd från Europeiska rådet, måste arbeta fram initiativ så snabbt som möjligt så att en europeisk livsmedelspolitik kommer till stånd. Det talar naturligtvis för sig självt att allt handlar om folkhälsan. Ingenting får tas för givet i fråga om denna folkhälsogaranti. I detta sammanhang vill jag också hänvisa till den resolution som antogs i oktober förra året, och där uttalade sig parlamentet enhälligt för att få en europeisk kvalitetspolitik för livsmedel till stånd. Alla livsmedel som kommer ut på marknaden, och för vilka man vill ha ett europeiskt kvalitetsepitet måste kontrolleras över hela kedjan. Vem kommer att kunna göra detta? Vi har redan ett antal inspektionsbyråer som härrör från den ekologiska produktionen. Om folk inte vill köpa det, om de vill ha livsmedel på ett annat sätt men där vi vet exakt hur det produceras, då måste det som jag ser det också kunna gå för sig. Kunden har alltid rätt, och samma inspektionsbyrå som kontrollerar de ekologiska livsmedlen skall också kunna kontrollera livsmedel med andra normer. Jag tycker att det är särskilt viktigt att detta kommer att ske i Europa. För om detta sker i Europa, då är vi det första stora handelsblocket i världen som garanterar livsmedelskvaliteten för konsumenterna på det här sättet. Det är detta det handlar om i slutändan. Det har från olika håll redan påpekats att vi framför allt måste kunna garantera rättvis konkurrens, att om vi kräver något av de europeiska producenterna måste vi också kunna kräva likadana normer av producenter utanför Europa. Hur skulle det kunna ske på bästa sätt just nu? Vi har redan integrerade produktionssystem i olika europeiska länder för närvarande. Tyskland, Österrike, Nederländerna, jag nämner bara ett par länder godtyckligt, har alla normer för integrerad produktion. Det är bara synd att dessa normer är olika från land till land, och det kan i mina ögon inte tillåtas på dessa stora europeiska marknader. Kommissionen kommer således att så snabbt som möjligt behöva leta efter den gemensamma nämnaren. Jag skulle också vilja säga något om det som Roman Prodi sade i går om den europeiska livsmedelsbyrån. Jag är ännu inte helt övertygad om att det är nödvändigt. Food and Drugs Administration i Amerika har någonting på fem till sextusen tjänstemän. Har kommissionen pengarna för att göra något liknande? Det förefaller mig vara lite väl häftigt. Jag skulle därför vilja fråga om den skulle kunna skicka något till Europaparlamentet så att man skulle kunna göra en jämförelse. Hur arbetar den amerikanska Food and Drugs Administration? Hur skulle det vara om vår byrå i Dublin, veterinär- och växtskyddsbyrån, utvidgades med en särskild avdelning? Kanske skulle den kunna göra precis detsamma till en avsevärt lägre kostnad. Det förefaller mig vara något som parlamentet borde fördjupa sig i. Slutligen vill jag önska Finland lycka till. Vi sammanfattar i slutet av året.
Herr ordförande, herr kommissionär! jag skulle också ha velat vända mig till kommissionären för miljö och andra kommissionärer, eftersom vi mycket väl känner till de skador dioxin orsakar på människors hälsa och det gäller inte bara jordbruket, det går mycket längre än så. Liksom en rad vetenskapsmän anser vi att spridningen av cancerogena dioxiner i näringskedjan sannolikt kommer att bli nästa århundrades gissel. Jag skulle vilja att kommissionären lyssnar, för det åligger både oss och honom att inom ramen för den politik han skall föra integrera detta problem i de olika politikområdena. Vi anser faktiskt att det är direkt brottsligt att kontaminera livsmedel i den omedelbara vinstens namn, vilket har hänt. Denna form av oansvarig handling måste erkännas och bestraffas som sådan, dvs. som ett sanitärt brott. Vi anser också att det är lika brottsligt att låta cancerogena dioxiner spridas i näringskedjan. Studier nyligen har visat att modersmjölk över hela jorden redan innehåller dioxin och att ingen skonas. Vi vet också att största delen dioxin kommer från avfallsförbränningen. På grund av de höga analyskostnaderna vet vi däremot inte ännu hur många personer som för närvarande kontaminerats med dioxin på den europeiska kontinenten, efter att ha ätit livsmedel som de tror odlats i en ren trädgård, när den i stället ligger i närheten av gamla förbränningsugnar som fortfarande är i drift. Europeiska unionen är ansvarig för att skydda den mänskliga hälsan och miljön. Vi kräver därför till att börja med ett mycket effektivt varningssystem. Det förefaller inte fungera för närvarande, eftersom meddelandet om smitta som publicerades i Belgien inte omedelbart resulterade i hälsovarningar i Frankrike. Vi kräver också en parlamentarisk undersökning. Vi vet att när " dioxinkycklingen" blev känd kastade sig konsumenterna över fisken i stället, trots att vi vet att också fisken föds upp på samma foder. Hur ligger det till nu? Vi hoppas verkligen att undersökningen ger oss svar på det.
Herr talman! Även om BSE-krisen var av epidemiologisk karaktär och dioxinkrisen av toxisk karaktär, uppvisar de båda oroande gemensamma drag. De två kriserna förorsakades av återanvända råvaror i djurfödan, och i båda fallen uppstod allvarliga hälsoproblem för konsumenterna. Denna användning leder nödvändigtvis till en koncentration och ackumulering av smittsamma eller giftiga ämnen. Å andra sidan sammanföll dioxinkrisen med skandalen då man använde reningsavfall i foderframställning. I detta fall ligger risken i ackumulering av tungmetaller. Men även om man inte kan göra schematiska analyser, kan jag i detta sammanhang inte låta bli att göra en kommentar: den gemensamma jordbrukspolitiken och Världshandelsorganisationen är alltmer pådrivande i sökandet efter en allt värre konkurrenskraft som ett grundläggande element, en sak som jag anser vara mycket oroande eftersom denna typ av heliggörande av konkurrenskraften ovanpå allt annat med all säkerhet leder till en farofylld praxis, såsom användandet av hormoner eller antibiotika, till exempel, bland djurfodrets råvaror. Vad som bör dominera i Europeiska unionen, i dessa fall, är försiktighetsprincipen för att försvara konsumenternas hälsa. Ett allvarligt problem vad gäller dessa frågor är den bristande regleringen av fodertillverkning och avsaknaden av en livsmedelspolitik i Europeiska unionen. Här vill jag till exempel påminna om hur gemenskapsinstitutionerna har underlåtit att följa parlamentets rekommendationer och krav om förbud för användning av kött- och benmjöl i djurfoder. Emellertid bottnar det allvarligaste problemet i att alla ingredienser som inte uttryckligen har förbjudits i fodertillverkningen implicit är tillåtna. Därför bör kommissionen skriva och utforma förslag till en positiv lista över tillåtna råvaror för djurfoder, tillsammans med en studie om betydelsen för produktionskostnaderna för boskapsfoder för att kunna förena dessa med den gemensamma jordbrukspolitiken. Slutligen, herr talman, skulle jag vilja påminna kommissionen om att den måste utforma en livsmedelspolitik och utveckla den grönbok som sattes i gång för två år sedan, och jag skulle vilja solidarisera mig med Roth-Berendts uttalanden om en oberoende livsmedelsbyrå.
Herr talman! Mot bakgrund av Förenade kungarikets historia vad gäller BSE-krisen kan somliga ledamöter tycka att Förenade kungariket är diskvalificerat från att avge en objektiv synpunkt. Ett sådant synsätt vore emellertid fel. Det måste hållas i minnet att detta inte var vår enda kris. Vi hade också salmonella i ägg samt listeria, vilket gav oss en unik erfarenhet vad gäller kriser gällande livsmedelssäkerhet. Vad gäller listeria, nådde denna kris sin kulmen 1989 då över 200 spädbarn och små barn hade dött under de föregående åren, vilket var betydligt fler än dödsfallen i en ny variant av Creutzfeldt-Jacobs sjukdom. Vad mina kolleger kanske inte känner till är att sjukdomens huvudkälla var smittad paté som såldes från tre belgiska fabriker. Först då Förenade kungarikets hälsoskyddsmyndigheter ingrep kunde problemet slutligen lösas. Vad detta säger oss är att det inte bara är Förenade kungariket som har problem med livsmedelssäkerheten. Men vad vi har lärt oss av dessa händelser är att förhastade åtgärder ofta kan åstadkomma mera skada än den ursprungliga krisen. Åtgärder bör övervägas noggrant och vara vetenskapligt underbyggda. Som ett svar på dioxidlarmet ser vi kommissionen ännu en gång inleda frenetiska lagstiftningsåtgärder. Detta skadar de brittiska intressena, och i synnerhet ett företag vid namn Spalding Nutrition som hotas av en helt onödig bannlysning. Alltså säger vi: inled för all del en utredning, men låt oss först få en bred översyn av samtliga medlemsstaters system för hantering av farhågor gällande livsmedel och hälsoskydd, med en inledande utvärdering av det brittiska systemet.
Herr talman! Vi har återigen att göra med otroligt slarv och med kriminellt uppträdande, och här finns det absolut paralleller med tidigare händelser. Skillnaden är dock att kommissionen har lärt sig och agerat snabbare än tidigare, och många medlemsstater - i det här speciella fallet Belgien - tar fortfarande alltför lätt på det förebyggande konsumentskyddet. Herr rådsordförande, efter att ha hört er i morse hyser jag den förhoppningen att det har skett ett kvalitativt språng i rådet, och jag hoppas att detta kommer att visa sig i agerandet och besluten under de närmaste månaderna. Kommissionen har nu lagt fram en rad bra förslag, delvis förslag som vi i parlamentet krävde redan i samband med BSE. Alltså, herr Fischler, ni kan räkna med parlamentets obegränsade samarbete och stöd när det gäller den öppna deklarationen, skyddsklausulen och positivlistan. Men jag vill också säga att jag nog anser att det är absurt om medlemsstater, som exempelvis aldrig tidigare hållit sig till de europeiska säkerhetsnormerna, nu generellt vill förbjuda användning av benmjöl, eller om kommissionen nu när det gäller användning av oljor och fetter samtidigt i samma arbetsdokument generellt inkluderar frågan om återvinning av matrester. Då går vi från funktionsdugliga återvinningssystem i riktning mot olösta avfallsproblem. En sista punkt: Jag är emot den inflationistiska tendensen när det gäller byråer, då kommer vi så småningom inte längre att behöva kommissionen. Det som det handlar om är att ni skall meddela parlamentet era behov av veterinärer och inspektörer, se till att anbudsförfarandena fungerar snabbare och att tillsättandet av tjänster blir mer rörligt inom kommissionen, så kan vi åstadkomma ett förbättrat system inom kommissionen, också under kommissionens kontroll! Vi kommer i parlamentet att se till att sakerna behandlas snabbt och friktionsfritt vid medbeslutandet, och på ett sakkunnigt sätt, utan att vi samtidigt råkar i panik.
Dioxinkrisen känns mycket bekant för de av oss i Förenade kungariket som har upplevt BSE. Många av beståndsdelarna är exakt desamma - icke-önskvärda och till och med vidriga tillvägagångssätt vid hanteringen av vissa djurfoder i en värld med intensivt jordbruk, samt panik och bedrägeri i vissa av de berörda medlemsstaterna då smittokällan först uppdagas. Vi måste komma ihåg att detta upptäcktes i januari 1999, och kommissionen kunde vidta åtgärder först efter en period på flera månader och en hel del mörkläggning. Vad vi nu har sett är samma uppsättning argument som de möjligen försökte undvika: konsumentpanik och skyddandet av en marknad - en marknad som nu i själva verket är i en mycket större fara genom det sätt på vilket krisen har utvecklat sig. Jag tror att det finns risk för överreaktioner och vissa ledamöter har hänvisat till detta. För det första måste ett kraftfullt och väl finansierat inspektionssystem upprättas som får en förebyggande uppgift i denna fråga. Vi talar nu om betydande förändringar i lagen, långa listor över ytterligare bestämmelser i fråga om de ämnen som kan komma att förbjudas. Jag vet verkligen inte, jag saknar det tekniska kunnandet, om huruvida den mängd återvunna vegetabiliska oljor som nu konstateras vara en riskkälla, bör bli föremål för en verklig bannlysning, eller om det helt enkelt skall begränsas till en viss kategori köksavfall som inte borde ha förekommit i någon form av djurfoder, över huvud taget. Vad jag däremot vet är att det inspektionssystem som vi har kämpat för - vi fick kämpa för att få en effektiv budget för det, för att starta ett kontor för veterinärfrågor i Bryssel och för att garantera att vi fick principen om allmänna inspektioner inom hela gemenskapen - detta inspektionssystem är hotat och trakasserat. Vi har sett exempel i mitt land och i Belgien på människor som har blivit fysiskt hotade, eller utsatta för utpressning och i vissa fall till och med mördats! När nu situationen ser ut på detta sätt, hur kan vi då säga att förslaget, hur välkommet det än må vara, om att undersöka möjligheterna för en gemenskapsomfattande livsmedels- och läkemedelsbyrå, och alla dessa stora gester, skall fungera då ingen enskild inspektör kan tränga in i den värld av brottslighet och bedrägerier som kännetecknar delar av denna bransch. Enligt min mening har parlamentet sopat rent framför egen dörr i denna fråga. Vi måste kunna säga, vilket den socialdemokratiska gruppens motion gör, att lagen måste gälla, att vi är är en gemenskap som bygger på lagar, och om vi inte har en universell tillämpning av bestämmelserna, vilket aldrig skedde som en följd av BSE, så kan situationen inte förbättras. Att bara åstadkomma nya listor för att utsätta producenterna för risker utan att säkerställa skyddet av konsumenten i de aktuella åtgärderna är fel väg framåt.
Herr talman! Herr rådsordförande! Kommissionär Fischler! Vi måste notera det skandalösa faktum att giftiga ämnen uppenbarligen systematiskt har återvunnits via djurfoder. Ni talade om produktkontaminationer som utgångspunkt för denna kris, men det har fortfarande inte kommit fram någon olyckshändelse som man kunde skylla på. Uppenbarligen kan denna kontamination också ha ägt rum systematiskt, och därför måste lagen tillämpas strängt. De kriminella element som missbrukar människor för slutförvaringssyften, måste få sitt straff. Många krav som ni har ställt lades fram av undersökningskommittén rörande BSE och är fortfarande inte åtgärdade. Jag hoppas att de nu ofördröjligen kommer att genomföras. Framför allt, herr Fischler, måste frågan om maximivärden kopplas samman med ett förbud mot inblandning, annars kommer denna möjlighet till systematisk avfallshantering inte heller att kunna stoppas. En tanke också vad gäller avfallet: Om man här talar om giftiga ämnen, så är det inte... Talmannen kopplade bort talaren.
Herr talman! På en inre marknad måste omsorgen för säkra och hälsosamma livsmedel naturligtvis organiseras på ett gränsöverskridande sätt. Uppenbarligen är vi alla överens om detta, men vi har ännu inte lyckats att förverkliga detta, varken på det normativa lagstiftningsområdet eller på bevaknings- och tillsynsområdet. Dioxinkrisen är dock inte den första krisen i Europas livsmedelspolitik, och den kommer inte heller att vara den sista. Låt oss hoppas att vi kan klara framtida kriser bättre. Medlemsstaterna måste naturligtvis kontrollera bättre, men det finns också behov av europeisk tillsyn. Det har sagts tydligt här denna morgon. Att detta måste ske på demokratisk väg är självklart, men det som jag frågar mig är när det äntligen skall bli något av det. Kommissionär Bonino sade till oss veckan efter parlamentsvalet att hon inte kunde se att ett organ skulle kunna komma till stånd. Mulder talade här om de 5 000 tjänstemän som skulle behövas för detta. Den nya kommissionsordföranden Prodi sade till oss i går att han däremot kan tänka sig ett sådant organ. Jag skulle gärna vilja veta vilken väg kommissionen nu vill slå in på? Vilka konkreta steg som redan har tagits, och om kommissionen kommer att beakta parlamentets önskemål som uttryckts såväl i BSE-rapporterna som i grönboken om livsmedel, och i resolutionen som vi åstadkommit om detta. Hur god kontrollen än är kan vi aldrig utesluta mänskliga fel. Vi vet emellertid att följderna av problemen kan eskalera till en oväntat hög nivå. Härtill uppkommer frågan om nyttan av gemenskapssolidaritet. Måste den verkligen förbli begränsad till naturkatastrofer och veterinärmedicinska sjukdomar, eller kan den också komma i fråga när mänskliga misstag får svåra ekonomiska följder, bland annat för många små och medelstora företag som inte kan förebrås för någonting alls? Det är anledningen till en andra fråga till kommissionen. Har det redan förekommit överväganden om att skapa en juridisk grund för ekonomiskt stöd på gemenskapsnivå till oskyldiga offer?
Herr ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär! När det gäller frågan om dioxinet är vi skyldiga de europeiska folken hela sanningen. Och vi måste äntligen göra en fullständig genomgång av denna allvarliga fråga. Jag förespråkar därför att en tillfällig parlamentarisk undersökningskommission inrättas, med uppgift att se till att samtliga problem läggs på bordet och att samtliga lärdomar vi kan ta av detta studeras. Jag ser minst tre. Den första ändrar den europeiska lagstiftningen som uppenbarligen visat på brister. Det finns produkter som bör förbjudas, mekanismer som behöver förbättras. Den andra är frågan om förfarandet med tidig varning som inte fungerat och som behöver klargöras, hårddras och förbättras. Avslutningsvis har vi den centrala frågan om kontroll. Vårt Europa kommer inte att fungera, förtroendet för vårt Europa kommer inte att fungera, om vi inte har möjlighet att gå från detta slag av samordnad kontroll till att verkligen överföra åtminstone en del av livsmedelskontrollen till gemenskapsnivå. Ur den synvinkeln skulle herr Prodis förslag om en myndighet, en byrå, vara utmärkt. Vi behöver inrätta en särskild myndighet för frågan om livsmedelssäkerhet, men den kan inte vara oberoende, eftersom det allmänna intresset i den här frågan måste bevakas såväl av kommissionen som av parlamentet. Jag skulle slutligen vilja betona att det är nödvändigt att förbjuda benmjölet. Hur många fler gånger skall vi uppleva dessa olyckor, innan vi sätter stopp för detta absurda system där mark ligger i träda, jordbrukare skulle behöva arbeta och se till att vårt kulturarv och landskap i Europa lever, men inte kan det för att man har föredragit att återvinna avfall och särskilt djuravfall. Systemet är absurt och farligt och måste stoppas. Jag skall avsluta med idén att bakom denna fråga, som hela tiden uppstår, ligger också jordbrukets inriktning i Europa och i världen. Vi skall på nytt ta upp WTO-förhandlingarna, och i likhet med hela parlamentet förväntar jag mig av er i kommissionen att hälsonormer, miljönormer och sociala normer äntligen kan begränsa och reglera det synsätt som blir allt farligare, nämligen en fri marknad där vinsten är den viktigaste drivkraften. Européerna förväntar sig något annat. Herr kommissionär! Jag skulle vilja veta om ni avser att förbjuda benmjöl och inom vilken ram ni tror att denna åtgärd skulle vara möjlig.
Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär! De senaste åren har Europa hamnat i två betydelsefulla hälsokriser som orsakats av livsmedel; först galna ko-sjukan i Förenade kungariket och därefter dioxinfallet i Belgien. Detta måste få oss att reflektera, och inte bara reflektera utan också vidta effektiva brådskande åtgärder. Effekterna av denna kris har varit en kollektiv panik bland konsumenterna, några olyckliga fall där människor har drabbats och oersättliga och verkligt kostsamma förluster för jordbruks- och livsmedelssektorerna. Dessutom har det lett till misstroende bland konsumenterna, vanrykte för den europeiska jordbrukssektorn inför tredje land och problem inom medlemsstaternas regeringar, och det kan jag säga såsom tidigare ansvarig för den spanska livsmedelspolitiken. Jag vill betona att vi möter denna allvarliga hälsokris med instrument som skapades för andra ändamål inom den gemensamma jordbrukspolitiken, till exempel den ständiga veterinärkommittén som skall undersöka själva djurhälsan. Europa måste ha en professionell vetenskaplig kommitté som kan garantera livsmedelssäkerheten, inklusive djurfodret som är ytterligare en länk i livsmedelskedjan. Vi måste ha kontrollmekanismer för att införa sanktioner mot den medlemsstat som folkhälsan genom att medvetet dölja riskfaktorer under en viss tid. Låt oss vara medvetna om att den nödvändiga avregleringen av marknaderna och öppningen mot tredje land tvingar det europeiska jordbruket och boskapsuppfödandet till en konkurrensnivå som är svår att uppnå och om man inte vidtar effektiva förebyggande åtgärder kommer vägen för att sänka produktionskostnaderna förr eller senare att leda oss till ett nytt liknande fall. Det är mycket viktigt att lagstifta och det är mycket viktigt med ekologiskt jordbruk, men det räcker inte. Vi måste agera med effektiva mekanismer. Slutligen vill jag peka på kommissionens kaotiska informationspolitik. I det konkreta fallet med dioxinet gick det 15 dagar mellan den ständiga veterinärkommitténs meddelande och larmnätet, medan kommissionär Bonino bara förklarade att hon inte drack belgisk mjölk. Från massmedias sätt sköttes det hela på ett riktigt sätt.
Herr talman! Jag vill koncentrera mig på en särskild fråga som jag inte anser har undersökts full ut. Dioxin, och i detta fall dess källa kemiskt PCB, är ett av ett antal icke-nedbrytbara kemikalier som lagras i levande organismer och som vi vet smittar ner näringskedjan över hela världen. Det finns redan regler och bestämmelser för hur dessa ämnen skall deponeras på ett korrekt och riktigt sätt. Jag var i själva verket parlamentets föredragande av rådets och kommissionens förslag för elimineringen för av PCB och PDC i det föregående parlamentet. Vi måste ställa frågan om dessa befintliga europeiska regler och förordningar genomförs på ett riktigt sätt. Har de ansvariga myndigheterna förpliktigats att deponera dessa kemikalier på ett korrekt och säkert sätt, enligt reglerna, eller undviker de dem medvetet och deponerar dessa kemikalier på ett felaktigt sätt? Denna händelse tycks peka på att så är fallet. Till skillnad från bakterier eller andra former av organisk eller biologisk nedsmittning av näringskedjan har vi här en begränsad kvantitet av ämnen som lätt kan elimineras. Kan kommissionen se över varför bestämmelserna om korrekt eliminering av PCB och PCD inte åtföljs på ett korrekt sätt? Kan den undersöka varifrån dessa ämnen som orsakade händelsen härrör?
Herr talman! Dioxinkrisen har antytt att konsumenterna vill ha säkra livsmedel, jordbrukare producerar det, men det kan hända att något som de inte rår för går på tok. Vid det tillfället är det statens uppgift att göra något åt detta. I den bemärkelsen måste vi konstatera att denna kris, som visserligen uppstått i Belgien, är en gränsöverskridande kris, och jag skulle vilja plädera för ett snabbt förfarande för en livsmedelssäkerhetsbyrå, mer pengar till detta. Jag skulle framför allt vilja stödja ledamoten Böges förslag på den punkten. Låt kommissionen anmäla hos ministerrådet hur mycket som behövs i fråga om pengar, i fråga om arbetskraft, för att snabbare kunna ta itu med det. För medborgare och jordbrukare måste kunna förvänta sig att staten reagerar adekvat på en sådan kris som kanske inte kan kallas en naturkris, men som kommer mycket nära när man ser till vilka effekterna är. Jag skulle således vilja plädera för ett snabbt agerande och grundande av en livsmedelssäkerhetsbyrå under ledning av kommissionär Fischler. Den andra punkten är en bättre samordning av nationell lagstiftning med avseende på straffrätten för att snabbt kunna ta itu med dem som överträder lagarna på den punkten, vilket i själva verket är en kriminell sak. Jag skulle vilja be om uppmärksamhet för två saker, till att börja med bieffekterna. Det är framför allt belgiska jordbrukare och belgiska konsumenter som kommit i kläm. Egentligen är det ett slags naturkatastrof, och egentligen skulle man behöva säga: detta är en fråga för EU, och jag vill stödja ledamot Thyssens plädering om att vara generösare på den punkten från kommissionens sida och ta upp diskussioner med parlamentet om hur ärenden av den här arten skall hanteras i framtiden. Den andra punkten är hur kommissionen hanterar det faktum att i det ögonblick en sådan kris uppstår så transporteras belgiska grisar till andra länder, slaktas och märks där, således med en annan etikett. Det får följder för marknaden. Vad tror sig kommissionären kunna göra på den punkten i frågan för att kunna sörja för en adekvat politik? Jag vill som företrädare för Europeiska folkpartiet för er framför allt peka på att vi inte kan förebygga några katastrofer, men som maktutövare, som parlamentariker måste vi se möjligheten att förverkliga ett mycket adekvat tillvägagångssätt. Därför skulle jag särskilt vilja rikta er uppmärksamhet mot framför allt dessa två punkter.
Herr talman! Man förväntar sig från denna kammare åtminstone ett klart ställningstagande i dioxinkrisen. Jag skulle vilja sammanfatta det som så att vi inte vill göra några kompromisser när det gäller hälsan, och inte heller när det gäller industriförbrytelser. Denna kris ger, på samma sätt som BSE-krisen, anledning till frågor som vi måste besvara mycket konkret, och också mycket snabbt. Räcker medlen till som vi har anslagit för att genomföra kontroller och är de tillräckligt effektiva, när man ser till den slutliga effekten? I vilken mån ger sådana här kriser också vissa medlemsstater - vilket kommissionären just påpekade - tillfälle att utöver vidtagna åtgärder bygga upp ytterligare handelshinder? Vilka medel skall vi skapa tillsammans med kommissionen och i synnerhet med rådet för att nu äntligen definitivt kunna införa kontroller och varningssystem? Jag framkastar dessa frågor eftersom jag anser att vi inte behöver besvara dessa frågor med hjälp av utdragna undersökningskommittéförfaranden. Jag är inte heller övertygad om att en regeringskommissionär, i händelse av kris i ett land, kan sörja för effektivitet och trovärdighet. Låt oss helt enkelt visa att vi på vår nivå och på nationell nivå har politisk vilja att handla i stället för att undersöka. Konsumenterna förväntar sig ett snabbt och effektivt agerande, och inte motsägande utsagor, till och med från experter. De åstadkommer bara mer skepsis än förtroende bland konsumenterna. Men också jordbrukarna förväntar sig ett snabbt, effektivt agerande, ty i vårt land, i Belgien, har långt mer än 90 procent av jordbrukarna fallit offer för denna kris. Vi får inte bestraffa jordbrukarna som i flera år har investerat i kvalitet, men också i insyn i fråga om kontrollerna. Därför ber jag också om att man inte faktiskt avvisar ett finansiellt stöd från Europeiska unionen. Vi vet hur kriser uppstår; nu måste vi äntligen se till att vi får medel för att undvika dem.
Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Först handlade det om nötboskap och BSE, nu gäller det skandalen med fjäderfä och dioxin. Jag vill egentligen inte veta vad som händer härnäst. Jag kan inte tillräckligt ofta upprepa hur viktigt det är med en icke-artfrämmande djuruppfödning och en ansvarsmedveten livsmedelsindustri. Kedjan börjar hos jordbrukaren, men går vidare via livsmedelsindustrin fram till vår tallrik. För mig är det viktigt med hälsosamma födoämnen, och det gäller oss alla. Därför har vi alla ett ansvar. Jag vill inte insinuera att det ligger ett uppsåt bakom, men man har uppenbarligen underlåtit att vidta försiktighetsåtgärder och en noggrann kontroll på ett så ömtåligt område som näringskedjan för människor. Det krävs till och med dubbel noggrannhet när det handlar om så synnerligen giftiga ämnen som dioxin. Vi vet alla här att dioxin också användes under Vietnamkriget, och jag vill i dag erinra om Seveso. Därför skall vi ha en lättförstådd märkning också för livsmedelsindustrin! Sådana händelser skadar bilden av alla österrikiska livsmedel. Det europeiska jordbruket kommer att vara en viktig fråga vid förhandlingarna i nästa WHO-runda, och världsmarknaden kommer under de närmaste åren att bereda oss stora problem. En möjlighet till fortsatt existens utgörs av tillverkning av kvalitetsprodukter inom EU. Våra livsmedel måste vara säkra och hälsosamma, det är vårt varumärke och chansen även för jordbrukarna. Vi måste satsa allt på detta, så att vi inte fortsätter att göra konsumenterna osäkra. Kvalitet skall prioriteras, men kvalitet har också sitt pris, mina damer och herrar. Jag välkomnar i detta sammanhang att det inrättas en oberoende europeisk livsmedelsbyrå. I slutändan kommer vi alla gemensamt att dra nytta av den. Applåder
Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Jag kan i många delar instämma i de inlägg som gjorts här. Konsumenternas säkerhet är livsviktig förutom givetvis för konsumenterna själva, också för hela produktionskedjan från åkern till matbordet. Konsumenternas säkerhet är i själva verket en fullständigt naturlig del av det begrepp som blev känt i samband med Agenda 2000, nämligen den europeiska jordbruksmodellen. I denna modell ingår också att odlaren måste kunna lita på det produktionsmedel han köper, som kvaliteten på fodret. Ett bevis på detta är även dioxinkrisen, som en följd av vilken tiotusentals oskyldiga jordbrukare lider svåra ekonomiska förluster. Jag vill i denna fråga instämma i de inlägg, som Grossette och Souchet gjorde om den europeiska jordbruksmodellen. Jag har dessutom två särskilda kommentarer, till vilka jag vill återkomma. Florenz pekade på rådets inställning i denna kris. Bland andra Böge anslöt sig till detta tema. Jag vill mycket starkt föra fram att rådet vidtog åtgärder genast då problemet uppstod. Både jordbruks- och hälso- och sjukvårdsministrarna började genast arbeta tillsammans med kommissionen. Vad gäller jordbruksministrarna fattades dessa beslut på det politiska planet redan i juni månads råd och vad gäller de praktiska åtgärderna i måndagens råd. Roth-Behrendt tog upp frågan om en oberoende livsmedelsbyrå. Detta togs också fasta på av bl.a. Thyssen, Mulder och van Dam. Vad gäller detta vill jag mycket tydligt konstatera, att livsmedelskontrollen ankommer på medlemsstater, regioner och lokala myndigheter. På gemenskapsnivå behöver vi en effektiv kontroll, men för detta räcker en byrå, som övervakar medlemsstaternas åtgärder. Till Roth-Behrendt vill jag ge en stark garanti om att Finland i denna fråga kommer att agera helt öppet. Herr talman! Jag kommer att förmedla de budskap jag har tagit del av här till mina kolleger i rådet.
Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Jag vill tacka så hjärtligt. Vi har här fört en mycket konstruktiv och bra debatt i denna svåra fråga. Jag vill bara helt kort kommentera några punkter: Till att börja med är frågan om möjligheten att använda PCB-kontrollen för griskött fortfarande obesvarad. Problemet som vi fortfarande har, och detta riktar sig synnerhet till de belgiska ledamöter som har begärt ordet i frågan, är att förutsättningen för att kunna tillämpa denna kontroll är att det finns parallellundersökningar vad beträffar dioxin- och PCB-halt, så att man kan fastställa ett samband. Men till detta behöver man ett minimiantal prover. Vi har hittills från den belgiska staten erhållit åtta prover. Det räcker inte. Så snart vi får dessa nödvändiga resultat från den belgiska staten, är vi beredda att genast påbörja de åtgärder som krävs. En andra fråga, som har berörts av många ledamöter, är frågan om användning av gemenskapsmedel som hjälp för de jordbrukare som drabbats. Jag har i min inledande utläggning påpekat att vi när det gäller organisationen av marknaden har fastlagt en hel rad åtgärder för att underlätta den svåra situationen på olika områden. Jag har också påpekat att vi hittills har godkänt åtta anmälda nationella stöd. Men när det gäller ett direkt stöd från gemenskapens sida till de belgiska producenterna måste jag här öppet säga att vi saknar rättslig grund för det. Ty, mina damer och herrar, jag håller med dem som här har fastslagit att det som man kan förmoda har hänt här, nämligen att man blandat in ämnen som är allvarligt dioxinkontaminerade, fortfarande är ett brottsligt agerande och ingen djursjukdom. Skadestånd eller stöd kan vi bara betala när det handlar om en djursjukdom. Applåder Nu har man också nämnt att det enligt uppgift nyligen konstaterats höjda dioxinvärden i Tyskland. Jag vill inte här låta frågan stå öppen, det skulle inte vara rättvist. Vad handlar det om? Man har undersökt olika jordmineraler, som delvis också används som bindemedel för tillverkning av djurfoder. I enstaka prover av dessa jordmineraler har man faktiskt funnit höjda dioxinvärden. Detta dioxin, mina damer och herrar, är flera miljoner år gammalt, det är alltså ingenting nytt. Vi måste därför bara se till att dessa ämnen, när de används för tillverkning av djurfoder, undersöks på lämpligt sätt. Detta visar också samtidigt att det inte kan finnas något nollvärde för dioxin. Dioxin är i dag ett överallt förekommande ämne, som finns i hela världen och tyvärr också i vår natur. Det vi måste förhindra är just att dioxinhaltiga ämnen blandas in i djurfoderkedjan, eller på grund av otillräcklig kontroll kommer in i den på andra vägar. Här anser jag också, herr Graefe zu Baringdorf, att det är oansvarigt att göra det också med hjälp av en utspädningsfaktor. Det får inte vara ett koncept. Å andra sidan måste vi fortsätta att diskutera frågan hur vi generellt skall hantera animaliska avfallsprodukter. Ty så enkla, som herr Böge framställer dem, är sakerna i själva verket inte. Det är ju inte heller särskilt logiskt att det till exempel är tillåtet att man kokar soppa som människoföda av ben från nötboskap, eller till och med serverar benmärg som delikatess i restauranger, men över huvud taget inte får använda den vid tillverkning av djurfoder. Hur mycket jag än anser att idisslare inte skall få något foder med animaliskt ursprung, så är denna svartvita politik inte möjlig här, såvida vi inte vill ta risken att råka ut för enorma svårigheter när det gäller avfallshantering. Mina damer och herrar! Bara ett par små punkter till, som är viktiga för mig: För det första har man flera gånger berört frågan om säkerhetskrav och kvalitetskrav och en lämplig märkning. Jag vill här säga det helt klart: Det går inte an att vi säger att om vi har en kvalitetsmärkning, så kan vi i fråga om säkerhetskraven så att säga tillåta ett tvåklassamhälle. Säkerhetskraven måste uppfyllas för alla livsmedel, där får det inte göras några kompromisser! Men naturligtvis måste det dessutom finnas möjligheter att på lämpligt sätt märka speciell kvalitet. Här finns det ett beslut från hösten 1998 som jag också tog ställning till då; jag håller fortfarande fast vid det. En sista punkt: Hormonkött. Här, mina damer och herrar, vill jag göra er uppmärksamma på att USA i förrgår meddelade att de nu själva, åtminstone tillfälligtvis, inställer leveranserna av hormonfritt kött till Europa, eftersom de för ögonblicket inte klarar av att uppfylla de av oss krävda garantierna. Dessutom har vi - som ni vet - ändrat våra bestämmelser så att man inte bara skall göra stickprover vid importen, utan att 100 procent av importen skall kontrolleras. Detta bara för er information!
Jag förklarar debatten avslutad. Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.
Fru talman! Jag skulle vilja rätta till ett misstag. I bilaga I till protokollet för i går, onsdagen den 21 juli, anges Neyts-Uyttebroeck under liberalerna i listan över ledamöter som deltagit i omröstningen. Neyts-Uyttebroeck är inte längre ledamot av Europaparlamentet. Däremot är Ward Beysen, som efterträder Neyts-Uyttebroeck, ledamot och har deltagit i denna omröstning. Skulle jag då kunna få be om att namnet Neyts-Uyttebroeck stryks och att namnet Ward Beysen läggs till, såväl med anledning av den första omröstningsomgången som den andra omröstningsomgången?
Just det, kära kollega. De belgiska myndigheterna översände uppgifterna om namnen på de valda alltför sent, och enheterna kommer naturligtvis att ändra förteckningarna.
Fru talman, kära kolleger! Jag vill säga att i protokollet från i går, onsdagen den 21 juli, står mitt namn under gruppen ARE. Gruppen ARE tror jag inte längre existerar politiskt. Jag hör politiskt till Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp. Jag är tacksam om ni ändrar detta misstag.
Absolut, kära kollega. Ändringen kommer självfallet att göras.
Fru talman! Som ledamot Sánchez sade finns det felaktigheter i protokollet, men inte bara för att Sánchez är placerad i Gruppen Europeiska radikala alliansen, som inte existerar - något som också har skett med ledamöterna Bautista, Hudghton och MacCormick - utan jag själv, som hör till gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, står under Grupplösa. Således ber jag er enträget att ni går igenom protokollet för det är ärligt talat dåligt.
Vi skall granska allt detta systematiskt så att det blir korrekt.
Fru talman! Mitt inlägg handlar om samma sak. Jag är vid de två omröstningarna inkluderad i Grupplösa, fast jag tillhör Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen. Jag ber er att ni gör lämpliga rättelser.
En liten detalj, fru talman. Är det möjligt att åtgärda mikrofonerna? De av oss som måste lyssna på tolkningar av nästan varje talare har svårt att höra på grund av volymen på dessa mikrofoner. En liten fråga, men var så snäll och lös den. Applåder
Fru Doyle! Vi håller på med en så omfattande förteckning som möjligt över allt som vi upptäckt inte fungerar här i byggnaden, och det är tyvärr en hel del. Denna förteckning kommer att upprättas i början av nästa vecka och överlämnas till alla parlamentsledamöter - det var viktigt för mig - så att ni alla kan komplettera den vid behov. Vi skall sedan naturligtvis så långt det är möjligt göra alla förbättringar som är möjliga.
Fru talman! Jag vill bara påpeka att jag liksom Thomas Moreau deltog i den andra valomgången av valet av kvestorer, men att detta inte framgår av protokollet.
Vi skall göra den ändringen också.
Fru talman! I gårdagens protokoll står det helt korrekt noterat att jag bad er om att ombesörja att alla ledamöter av detta parlament får utkastet från oberoende expertkommittén, om detta finns. I protokollet står att ni svarade mig att ni skall vidta de åtgärder som behövs för detta. Har ni, fru talman, i ert höga ämbete redan haft tid att ta något initiativ till detta?
Ja, herr Staes. Ni skall genast få kapitel VII av betänkandet. Kommitténs ordförande har skrivit till mig för att ge mig kapitel VII och för att meddela att de övriga kapitlen kommer att vara tillgängliga först den 13 september. Jag har redan svarat honom och bett att få träffa honom för att säga att det inte alls är i linje med kammarens önskemål. Applåder
Fru talman! Det lär föreligga ändringsförslag gällande utnämningen av ledamöter i utskott och delegationer. Jag skulle vilja veta om jag är den enda som inte känner till dessa ändringsförslag, eller om det finns flera ledamöter i samma situation som jag. Innan jag kan vara för eller emot ett ändringsförslag måste jag veta vad det handlar om.
Kära kollega! Jag skall läsa upp dessa ändringsförslag mycket långsamt så att alla känner till dem, och som ni kommer att kunna konstatera utgör de inget problem. Det är anledningen till att de inte delats ut tidigare, men det är naturligtvis så att alla ändringsförslag annars skall delas ut i förväg.
Fru talman! Jag respekterar ert individuella sätt att leda sammanträdet, men kan ni kanske se till att det blir så enhetligt, att man efter att talartiden utlöpt först gör en akustisk varning med klubban innan mikrofonen slås av, så att man inte helt enkelt blir avbruten mitt i meningen?
Jag noterar ert önskemål.
Fru talman! Tydligen kan den oberoende expertkommittén komma att presentera sin rapport för ordföranden och gruppledarna någon gång under dagen. Om så är fallet, kan ni då garantera att detta är de slutgiltiga slutsatserna och att de finns tillgängliga för samtliga ledamöter så snabbt som möjligt?
Herr Elles! Jag har just svarat Staes. Det ligger till som jag sade, dvs. att man ställt ett kapitel av betänkandet till vårt förfogande. Det är fullständigt otillräckligt. Vi upprepar alltså vår begäran, såsom jag svarade Staes.
Jag har mottagit sex ändringsförslag, och som jag sade handlar det bara om ändringsförslag mellan politiska grupper, dvs. byte av poster inom samma grupp eller tillägg av en utnämning på en post som var vakant.
Fru ordförande! Ni säger att det bara handlar om modifieringar eller ändringar, men vi skulle vilja att den socialdemokratiska gruppen berättar om deras ändringsförslag 1 handlar om ett tillägg eller en ändring, och vi skulle vilja ha samma svar beträffande ändringsförslag 4 från Europeiska socialdemokratiska partiets grupp.
Fru Grossetête! Jag föreslår att ni är så vänlig och lyssnar på mig, och om ni sedan inte är nöjd kan ni begära ytterligare förklaringar.
Fru talman! Vare sig det är viktigt eller ej, varför får vi inte information om ändringsförslag 1 och 4? Varför har Elles, som kommer från en större grupp, ändringsförslag som vi inte känner till? Jag förstår inte logiken i det här. Applåder
Det är en bra fråga. Ändringsförslagen har inte delats ut till någon kollega. Det är uppenbart. Jag vet inte vilka informationskanaler Grossetête har, men det har inte förekommit några privilegier till förmån för någon parlamentsledamot. Parlamentet antog i tur och ordning samtliga förslag.
Fru talman! Jag ber er att beakta att vår grupp heter " Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen" , att den har två delar och att det är en ny grupp som bör nämnas som sådan.
Kära kollega! Om ni lade märke till det när jag tog upp ert första ändringsförslag var jag noga med att nämna hela titeln. Jag trodde att vi skulle kunna spara tid genom att sedan förkorta den. Applåder (Parlamentet förkastade förslaget till gemensam resolution.) (Livliga applåder)
Fru ordförande! Kan ni bekräfta den senaste elektroniska omröstningen? Är det en omröstning med namnupprop eller ej? Talmannen svarade att det var en kontroll. Kan vi ha en omröstning med namnupprop?
Nej herr Beazley, begäran om omröstning med namnupprop måste lämnas inom vissa tidsfrister. Applåder Det är fullt möjligt att några kolleger röstat annorlunda vid den elektroniska omröstningen än vid handuppräckningen, men det är deras fulla rätt. Personligen har jag inte noterat detta resultat. Det är resultatet från den elektroniska omröstningen som gäller. Resultatet är det som jag just meddelat. Vi skall nu gå vidare till resolutionen från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater. Eftersom denna resolution inte antogs röstar vi om de övriga resolutionerna. Förslag till resolution (B5-0008/99) för PPE-gruppen, om slutsatserna från Europeiska rådet den 3 och 4 juni 1999 i Köln
Fru talman! Tillåt mig för det första ett inlägg för att alla grupper skall behandlas lika. Jag tyckte att ni sade att det handlar om Europeiska folkpartiets grupp och Europademokrater. Jag tror det saknas en tredje del i gruppens titel, jag säger det för att vi alla skall behandlas lika. För det andra, fru talman, anser jag att det förslag ni har lagt fram till omröstning redan har röstats ned, det vill säga, jag tror det är dags att gå över till nästa.
Nej, herr Barón Crespo, vi hade ett förslag till gemensam resolution som kom från de två politiska grupperna, Europeiska folkpartiets grupp och Europademokraterna samt den liberala gruppen. Denna resolution har just förkastats. Vi går därför nu vidare till omröstning om de olika resolutionerna som lämnats in individuellt av grupperna. Är vi överens?
Fru talman! Om Europeiska folkpartiets grupp och Europademokrater och Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp har ingivit ett gemensamt resolutionsförslag, anser jag att de andra faller automatiskt.
Nej absolut inte om denna resolution hade antagits, men det är inte fallet. Parlamentet förkastade förslaget till resolution. Förslag till resolution (B5-0014/99) från gruppen GUE/NGL om resultatet av Europeiska rådet i Köln den 3 och 4 juni 1999 Parlamentet förkastade förslaget till resolution. Förslag till resolution (B5-0016/99) inlämnat av ledamöterna Hautala m. fl. för gruppen Verts/ALE, om det europeiska toppmötet i Köln den 3 och 4 juni 1999 Parlamentet förkastade förslaget till resolution. Förslag till resolution (B5-0019/99) inlämnat av Goerens m.fl. för ELDR-gruppen, om Europeiska rådet i Köln Parlamentet förkastade förslaget till resolution. Förslag till resolution (B5-0024/99) inlämnat av Bonde för Gruppen för demokratiernas och mångfaldens Europa, om Europeiska rådet i Köln den 3 och 4 juni 1999 Parlamentet förkastade förslaget till resolution. Förslag till resolution (B5-0025/99) från PSE-gruppen, om Europeiska rådet i Köln Parlamentet förkastade förslaget till resolution. (Applåder)
Fru talman! Jag skulle i morse ha anmält mig för att justera protokollet, om jag hade sett att bilaga 3 inte delats ut på våra platser. Vi fick i morse på våra platser ett protokoll med två bilagor, och den tredje bilagan delades inte ut. Den fick vi först under förmiddagen i våra fack. Det vill jag protestera emot, och jag undrar vad det beror på. Det hör nämligen till när man skall godkänna protokollet, att man också får alla tre bilagorna och inte bara två. För det andra vill jag påpeka att den tredje bilagan innehåller sammansättningen av delegationernas presidier, och jag vill fråga er om även listorna med namnen och sammansättningen var utdelade i går, när vi röstade om denna fråga - det gjorde vi ju uppenbarligen - eller om vi i går röstade utan att känna till sammansättningen? Jag anser att det vore ett skandalöst förlopp, om det inte fanns något motsvarande förslag!
Kära kollega! Vi har just röstat om utskottens och delegationernas sammansättning. När det gäller bilagorna har ni helt rätt, kollegerna skall ha samtliga aktuella dokument, och jag skall se till att de får det.
Fru Talman! Vid Europeiska rådet Köln inleddes två processer för institutionella reformer där man, enligt vår uppfattning, missar det viktigaste. Till att börja med beslutades att man skulle förbereda en stadga över medborgarnas grundläggande rättigheter, som redan gäller inom unionen, men utan att man angav vilken juridisk form den slutligen skulle få, och inte heller vad den skulle tillföra jämfört med de nuvarande texterna. Det handlar uppenbarligen om agitation, för att successivt föra fram idén om en europeisk konstitution som ensam skulle legitimera en superstat som vi bara måste finna oss i. Det andra initiativet från Köln gällde förberedandet av en regeringskonferens för att förbättra institutionerna inför utvidgningen. Dess mandat har utvidgats i förhållande till vad som angavs i den första artikeln i protokollet till Amsterdamfördraget om institutionerna, eftersom rådet i Amsterdam, på eget initiativ, lagt till möjligheten att utvidga omröstningar till kvalificerad majoritet. Denna lösning förefaller oss fullständigt verkningslös, eftersom vi för att förbereda utvidgningen måste ha institutioner som är inte stramare utan mer flexibla, och det är enligt oss anledningen till att detta förhandlingsmandat absolut måste ändras av rådet i Helsingfors. Men framför allt påverkas slutsatserna från Köln av ett gigantiskt förbiseende. Man har ur institutionell synvinkel praktiskt taget inte tagit någon lärdom av den stora kris som i mars resulterade i att kommissionen avgick i sin helhet, på grund av oansvarig hantering. Inga ändringar i fördraget har föreslagits. Eventuella reformer hänvisas till Byrån för bedrägeribekämpning och till Romano Prodi själv, som i går förklarade för oss att han skulle lösa i stort sett allt genom att ändra kommissionens interna funktion och genom att föreslå en uppförandekod för ledamöterna. Man driver med oss! Problemen som ledde till att kommissionen avgick är betydligt allvarligare. De kommer sig av en allvarlig spricka mellan de europeiska institutionerna och folken, och kan bara lösas genom en omfattande reform som inrättar ett nationernas Europa. Genom att glömma det har rådet i Köln helt enkelt undvikit frågan om demokrati.
De danska socialdemokraterna har röstat för resolutionsförslaget från PSE-gruppen om Köln-toppmötet, eftersom vi ansåg att huvudinnehållet var bra. Vi vill emellertid rikta uppmärksamheten mot tre punkter, där vi inte delar gruppens uppfattning. Det rör sig om: 1.De punkter som handlar om ett EU-försvar, eftersom Danmark har ett förbehåll på detta område.2.Den punkt som handlar om stadgan för Europaparlamentarikerna. Vi avstod från att rösta om denna punkt, eftersom Europaparlamentets förslag till stadga inte är tillfredsställande.3.Punkten om nästa regeringskonferens, eftersom vi anser att konferensen endast skall handla om utvidgningen och inte försvåras av omfattande reformer.
När det gäller toppmötet som avslutade rådets arbete under det tyska ordförandeskapet vill jag till att börja med betona det utmärkta arbete som detta ordförandeskap utfört i en känslig internationell miljö, och under en period av " tvivel" hos den europeiska opinionen. Stramhet och allvar saknades inte. Men vem hade trott något annat? När det sedan gäller de beslut som fattats måste jag, även om jag välkomnar hänvisningen till sysselsättningen och beslutet om en " europeisk pakt för sysselsättningen" , säga att jag är missnöjd när det gäller anslagna krediter och de konkreta förslag som lämnats. Jag hoppas därför att detta bara är en början (och inte ett slut!). I nuläget kommer den överväldigande högermajoriteten i parlamentet inte att underlätta saker och ting. Den europeiska vänstern måste därför hjälpa rådet att genomföra sina åtaganden, och om möjligt gå ännu längre. I dagens Europa är arbetslösheten " ett absolut ont" , som förstör vårt samhälle. Vi får nu under det finländska ordförandeskapet se vad man kommer att göra på området.
Europaparlamentets resolution vid Europeiska rådet i Köln den 3 och 4 juni 1999 under rådets tyska ordförandeskap kunde jag godkänna enbart med vissa inskränkningar. Den som hoppats på att framgångarna, som de tyska ordförandeskapen tidigare uppnått, i år skulle fortsätta utan avbrott blev bittert besviken. Det är en graverande skillnad om en Helmut Kohl i tyskt och samtidigt europeiskt intresse bedriver politik, och först kommer överens med sina partner i medlemsstaterna och därigenom uppnår konkreta resultat, eller om en herr Schröder försöker göra det. Hela världen har märkt att han rör sig ytterst tafatt på den internationella scenen. Detta var särskilt märkbart vid de uteblivna framstegen i kampen mot Europas huvudsakliga problem, bristen på jobb och situationen med den otillräckliga sysselsättningen. 1994 satte en tysk såsom varande ordförande i Europeiska rådet, Helmut Kohl, en milstolpe i Essen, när man beslutade om de första delarna i en samordnad europeisk sysselsättningsstrategi. På denna grundval lyckades sysselsättningstoppmötet i Luxemburg nå beaktansvärda riktlinjer. Jean-Claude Juncker visade på möjligheter till förändring i arbetsmarknadsstrukturerna, med målet att genom mer effektivitet säkra en högre sysselsättningsnivå. Herr Schröders storstilade meddelande att det skulle finnas en europeisk pakt för sysselsättning var som vanligt förhastad. Man hade planerat en yppig meny; det som åstadkoms var en mager diet. Den så kallade " Köln-processen" betyder ändå enbart att man påbörjar en makroekonomisk dialog, att man alltså för samtal mellan rådet, kommissionen, arbetsmarknadens parter och den europeiska centralbanken - mer har man inte uppnått. Detta erinrar fatalt om Alliansen för arbete i Tyskland, som misslyckades och blev till en Allians för retorik. Det saknas effektiva strukturreformer som förtjänar namnet, det saknas överenskommelser om låglöner, kollektivavtalspolitik och kapitalbildning. Medborgarna, framför allt de som saknar arbete, är trötta på substanslösa ritualer. Kosovo-konflikten har under kort tid överskuggat allt annat. Men på sikt kan ingenting döljas. Med kärnfulla Schröder-uttalanden, nationella solouppträdanden, egenmäktiga personalbeslut à la Hombach och dålig hyfs i stället för känslighet kan man inte imponera, varken nationellt eller europeiskt. Europavalen gav den nödvändiga rungande örfilen: Det avslutade ordförandeskapet i rådet var inte en topp, det var en flopp. Kosovo
Fru talman! Vad beträffar den gemensamma resolution som antagits om Kosovo, och speciellt punkt 11 som framstår som ett försök att förena de olika ståndpunkterna, tror jag att det är viktigt att i röstförklaringen speciellt uppmärksamma några aspekter. En av dessa gäller Kosovokontorets uppbyggnad och hur det skall rekonstrueras. Jag anser att det faktum att man tänker sig en decentraliserad och flexibel uppbyggnad som ökar dess effektivitet är mycket viktigt, med detta måste dock åtföljas av en mer övergripande bedömning. Sedan 1990 upplever vissa områden i Europa, i Syditalien och särskilt i Apulien med sitt geografiska läge problem till följd av flyktingströmmarna. Kriget i Kosovo försvårade ytterligare dessa bekymmer. När man bedömer situationen tror jag att det är avgörande att man gör en mer övergripande genomlysning av problemet och försöker finna lösningar som, inom ramen för den flexibla uppbyggnaden, kan belysa vissa aspekter som hänger samman med de problem dessa områden i Syditalien har.
Jag för min del har inga betänkligheter. Europa gjorde rätt i att ingripa militärt, Europa måste göra allt för att bödlarna skall bestraffas, Europa skall bidra till återuppbyggnaden av området. Utöver dessa tre punkter är nu det viktigaste för mig att mycket snabbt bygga upp ett starkt politiskt Europa, för att påskynda utvidgningen österut i syfte att stärka demokratin, undanröja resterna av nationalkommunismen och stärka demokratierna genom att ge dem framtidsutsikter till associering och senare till medlemskap. Balkanområdet är fortfarande ett känsligt område och vi kan inte utesluta en ny kris, som kanske blir ännu allvarligare. Vi har därför ingen tid att förlora.
Den gemensamma resolutionen om Kosovo ger på flera ställen uttryck för goda avsikter och riktiga allmänna principer, men den är full av motsägelser, och den utelämnar eller undanhåller många viktiga aspekter. Resolutionen förbigår frågan om den diskutabla rättsliga grunden för Natos militära angrepp mot Jugoslavien utan något tydligt bemyndigande från FN. Men om det inte finns någon internationell legalitet erkänd av alla, vilken legalitet har då den domstol till vilken man skickar dem som... helt enkelt förlorat kriget? Kanske det räcker med att denna legalitet bygger på Natos vilja? Uttalandet om att det måste finnas ett mångnationellt Kosovo är mycket bra, men när det i resolutionen krävs att denna mångnationella karaktär skall garanteras av UCK, kan man bara uppfatta detta som ett utslag av svart humor. I synnerhet som man på ett ställe kräver avväpning av just UCK: s militära och paramilitära styrkor, vilket jag antar beror på att man anser UCK vara ett hot mot utvecklingen i det (mångnationella?) Kosovo!!! Resolutionen ger prov på påtaglig hämndlystnad och naivitet, när den hoppas kunna bidra till stabilitet och utveckling i området genom att utesluta Jugoslavien från återuppbyggnadsprogrammen. Jag är tvärtom övertygad om att trovärdiga och realistiska planer för att återuppbygga landet som helhet och att redan nu förbereda landets införlivande i den europeiska gemenskapen är en förutsättning för en sund politisk utveckling i Jugoslavien, vilken också innefattar ett försvagande av Milosevics regim och av hans ohållbara påståenden om Jugoslaviens roll i världen. Att arbeta för ett trovärdigt och realistiskt europeiskt framtidsalternativ med medlemskap i EU som slutmål, under vårt ansvar och med vår hjälp, är över huvud taget den enda lösning som kan leda till verklig stabilitet och på ett konstruktivt sätt utveckla relationerna mellan alla Balkanländerna och deras relationer till det övriga Europa och världen. Uppenbarligen uppfattar jag Europa och världen på ett helt annat sätt, vilket framgår vid en jämförelse med allt det osammanhängande material som resolutionens författare har sammanställt... Därför kommer jag inte att rösta för resolutionen. Dödsdomen mot Öçalan
Jag försvarar inte terrorismen och terroristerna, och jag är därför inte chockad över att Öçalan dömts i Turkiet. Det kurdiska folkets öde är emellertid verklighet, och om vi vill att deras rättigheter skall respekteras måste vi förhandla fram en rimlig och rättvis lösning med dess företrädare. Det förutsätter att det inte föreligger något oåterkalleligt beslut och framför allt ingen avrättning av Öçalan. Vi måste slutligen erinra Turkiet om att associering med Europa innebär respekt för samma värderingar och principer som de som enar unionens länder. Dioxinkontaminering
Det är en allvarlig fråga vi tar upp under denna konstituerande sammanträdesperiod: frågan om dioxinkrisen. Jag måste säga att jag är glad att den återfinns på vår föredragningslista och att företrädarna för kommissionen och rådet på kammarens begäran i dag uttalat sig i frågan. Skandalen med kycklingarna och andra djur som smittats av det cancerogena ämnet dioxin väckte mycket obehagliga minnen till liv bland konsumenterna. Det är minnet av ett redan upplevt obehagligt scenario där konsumenterna är de sista som får veta vad som finns på tallriken, trots att det innebär allvarliga hälsorisker. Genom att rösta för denna resolution visar Europaparlamentet på sin vilja att bringa klarhet i alla närmare omständigheter i frågan och bemöta konsumenternas rättmätiga oro. Under galna ko-krisen sparade inte Europaparlamentet på krutet för att åtgärder skulle antas i syfte att skydda konsumenterna. Genom sina tillfälliga undersökningskommittéer följde parlamentet noggrant frågan, via kommissionen och medlemsstaterna. Dess effektivitet erkändes enhälligt av samtliga europeiska institutioner. Det är anledningen till att jag, i likhet med ett stort antal av mina kolleger, anser att vi måste inrätta en tillfällig undersökningskommitté om dioxinfrågan. Kortsiktiga lösningar måste antas för att lösa de problem som uppstår genom att livsmedel kontaminerats i Belgien, och på längre sikt måste en debatt inledas om en rad frågor som redan tagits upp i samband med galna ko-krisen, och som uppstår på nytt med denna nya livsmedelskris. Jag tänker exempelvis på bristen på öppenhet från den belgiska regeringens sida, som väntade med att slå larm till kommissionen, samt bristen på information till konsumenterna. Mer allmänt ställer man sig frågan: " Vilken livsmedelspolitik vill vi ha inom Europeiska unionen" ? Europaparlamentet har, liksom en rad konsumentsammanslutningar, haft tillfälle att föreslå lösningar som också innebär en väg för att diskutera en omdefiniering av Europeiska unionens syn på livsmedel. Det handlar om att ge plats åt konsumenternas intresse, att förespråka försiktighetsprincipen framför alla andra principer och inrätta en integrerad kontroll av hela näringskedjan, från producent till konsument. Denna spårbarhet är nödvändig för livsmedelssäkerheten. Det är alltså en helhetsdebatt som vi ledamöter i Europaparlamentet måste föra under kommande mandatperiod och den skall handla om dioxin, hormoner och genetiskt modifierade organismer, vilka alla är stora stridsfrågor.
Fru talman, mina damer och herrar! Vi har i Tyskland ett bevingat ord: " Det man inte vet, har man inte ont av." Det som jag inte känner till, stör mig alltså inte. Det kan vara riktigt när det gäller det privata livet, men när det handlar om konsumentskydd, får det inte gälla. Dioxinskandalen har än en gång visat att en öppen informationspolitik är en grundläggande förutsättning för ett effektivt och omfattande konsumentskydd. Det ansvarslösa agerandet från de belgiska myndigheternas sida, undanhållandet av informationen om dioxinpåverkat foder och dioxinpåverkade livsmedel har långsiktigt skadat människornas förtroende. Konsumenterna måste kunna förlita sig på att de inte erbjuds några hälsovådliga livsmedel. För jordbrukarnas del gäller detta även i fråga om djurfoder. De köper sitt djurfoder från industriföretag och har ingen möjlighet att undersöka produkterna när det gäller innehåll av skadliga ämnen. De måste kunna förlita sig på att djurfodret är utan invändningar. Detta tydliggör å ena sidan ansvaret som de myndigheter har, som är ansvariga för kontroll av produkterna. Å andra sidan står det klart att dioxinskandalen inte är något problem eller fel som orsakats av jordbruket. Det är uteslutande ett misslyckande från industrins sida. Jordbrukarna är - förutom konsumenterna - de som drabbas av denna skandal. De måste utan egen förskyllan ta på sig stora förluster och måste dessutom ta på sig att försöka återvinna det förtroende bland konsumenterna, som gått förlorat. Friskt djurfoder är en förutsättning för friska djur och därigenom också för sunda livsmedel. Det är på samma sätt en förutsättning för ett blomstrande jordbruk med god avkastning. På samma sätt som för andra produkter kan man handla gränsöverskridande med djurfoder och livsmedel i Europeiska unionen. Trots detta - eller just därför - är det viktigt att tryggheten för konsumenterna garanteras av medlemsstaterna och Europeiska unionen. För livsmedelsområdet finns det europeiska normer, som garanterar en effektiv kontroll av produkterna. En sådan övervakning måste också uppnås för djurfoder. Ty en sak har dioxinskandalen klargjort: Om djurfoder, som första del i näringskedjan, blir förorenat, kommer livsmedelskontrollen alltför sent in i bilden.
Jag förklarar omröstningen avslutad. Sammanträdet avbröts kl. 13.05.
Protokollet från gårdagens sammanträde har delats ut. Finns det några synpunkter?
Fru talman! I dagens protokoll finns det en bilaga av vilken det framgår att presidierna för de gemensamma parlamentarikerkommittéerna med de associerade länderna redan har valts. Om ni läser arbetsordningen står det i artikel 170.5, att de gemensamma parlamentarikerkommittéernas sammansättning - vilket är något annat än de interparlamentariska delegationerna - alltså sammansättningen av de gemensamma parlamentarikerkommittéerna med de associerade länderna skall ske efter samma regler som utskottens sammansättning. Det har vi också tillämpat hittills. Det vill säga, man måste hålla val precis som i utskotten. Att det finns överenskommelser mellan grupperna är en annan sak. Med andra ord: I de interparlamentariska delegationerna har plenumet beslutanderätt, men i de gemensamma parlamentarikerkommittéerna med de associerade länderna gäller enligt min åsikt artikel 170.5. Detta vill jag poängtera. Jag vill även kommentera en annan sak. Fristen för ingivandet av ändringsförslag var satt till klockan tio i går. Förslagen - jag avser alltså de förslag som vi har röstat om - fick vi i går först efter klockan tio. Med anledning av detta anser jag att hela omröstningen kan ifrågasättas. Jag ber er att undersöka dessa båda punkter och informera mig om detta vid nästa sammanträde.
Kära kollega! Jag skall hänvisa den första frågan till parlamentets ordförandeskap, som kommer att ta upp det med gruppordförandena vid talmanskonferensen. När det gäller den andra frågan anger sessionstjänsten att ni fick samtliga dokument när protokollet från det föregående sammanträdet delades ut. Vi noterar i varje fall era anmärkningar.
Fru talman! Jag skulle vilja be om att resultaten från omröstningarna visas på svarta tavlan i minst tio sekunder, så att man i framtiden hinner anteckna dem. Vi har nu ett nytt omröstningssystem och kanske kan man programmera det så att resultaten åtminstone visas i tio sekunder.
Vi noterar, kära kollega. Jag tror att er åsikt delas av många. Det är viktigt att vi får reda på resultatet av varje omröstning.
Fru talman! Jag har en fråga angående onsdagens protokoll, närmare bestämt bilaga 3, som delades ut först i går eftermiddag och innehåller förslagen till nomineringarna i de interparlamentariska delegationernas presidier. Jag skulle vilja veta om tryckfelet, som ju är bindande, har justerats. Det stod ju att min kollega Sumberg från PPE-gruppen har blivit vice ordförande i dessa två delegationer, nämligen för Japan och Kina. I själva verket har min kollega Jarzembowski blivit vice ordförande i japandelegationen. Har detta rättats till och är det bindande?
Det har rättats till, kära kollega, och allt är i sin ordning.
Fru talman! Jag vill ta upp talman Fontaines kommentar i går om förbudet mot användning av mobiltelefoner i kammaren, därför att jag anser att det inte finns något viktigare i parlamentet än att tala och kommunicera, men det skall ske i debatterna, inte utåt genom mobiltelefoner, med dess signaler och den distorsion som de framkallar. Jag ber er att vidta åtgärder när det behövs, men verkliga åtgärder, att straff införs, precis som för den som inte röstar. Den som stör talaren här i kammaren måste straffas, antingen genom att förbjuda personen att komma in eller ta hand om mobiltelefonerna. Jag begär att någon effektiv åtgärd vidtas. Applåder
Herr ledamot! Jag skall se till att hänvisa det till parlamentets ordförandeskap, men jag tycker att vi först och främst skall vädja till våra kollegers hövlighet och medborgaranda. Jag är övertygad om att alla med tiden kommer att vara angelägna om respekten för andra. Jag hoppas i varje fall att vi inte blir tvungna att ta till sanktioner. Vi kommer att ta upp det i presidiet, så att problemet kan behandlas.
Fru talman, först vill jag påpeka att den tyska översättningen inte har fungerat. Jag vill även påpeka en annan sak: Är ni medveten om vilken betydelse Posselts uttalande har? Om det som Posselt anförde verkligen stämmer har vi inga korrekt valda ordföranden eller vice ordföranden i delegationerna. Detta är en högst allvarlig händelse som vi därför måste åtgärda snarast. Jag vill be er om att presidiet klarar upp och åtgärdar detta snarast, för annars kommer vi att ha ett olöst problem angående delegationerna inför sommaruppehållet och något sådant får inte förekomma i detta parlament! Applåder