text
stringlengths
9
5.85k
document_id
stringlengths
14
14
archival_id
stringclasses
28 values
kieltäytyessä valitsemasta arviomiestä laut¬ taamisen tuottaman vahingon määräämis¬ tä varten, heti kunkin lautan kuljeltua vastasanotussa tarkoituksessa toimitutta¬ nut katselmuksen ja tarjennut Juhana Korhoselle niissä arvioidun vahingon koko määrän, joka oli tehnyt yhteensä viisikym¬ nentyviisi markkaa kuusikymmentäviisi penniä, mutta ettei Juhana Korhonen ol¬ lut vastaanottanut korvausta, vaan oli toimituttanut uudet katselmukset hänel¬ le lauttauksen kautta Toukokuun 13. päi¬ vän ja Elokuun 2. päivän välisenä aika¬ na syntyneestä vahingosta, joitten katsel musten mukaan mainittu vahinko, kun¬ Juhana Korhoselle tuleva korvaus oli las¬ kettu sen kalansaaliin mukaan, jonka Ro¬ honen olisi voinut saada koko lauttaus¬ aikana, sekä siihen vielä oikeettomasti lisätty korvauksia haitoista, joita muka oli hoitunut Korhoselle siitä että yhtiön edellisenä vuonna lauttaamia tukkia oli jäänyt hänen rannoilleen, teki kat¬ selmuskustannuksineen yhteensä kaksi sataa kaksikymmentä markkaa yhdek¬ jänkymmentäviisi penniä, sekä eri ker¬ toina panettanut lauttoja takavarikkeen vaatimiensa vahingonkorvauksien mak¬ sun vakuudeksi. Asian näin ollen on Heikki Leskinen, joka keskeyttääkseen sano¬ tut takavarikot oli ollut pakotettu suorit tamaan Juhana Korhoselle hänen katsel¬ nuksiensa mukaan vaatimansa edellämai¬ nitut kaksisataa kaksikymmentä mark¬ kaa yhdeksänkymmentäviisi penniä ja sitä paitsi maksamaan takavarikko¬ kustannuksia kolmekymmentäseitsemän markkaa yhdeksänkymmentäkuusi pen¬ niä eli siis yhteensä kaksisataa viisi kymmentäkahdeksan markkaa yhdek¬ sänkymmentäyksi penniä, vaatinut että Juhana Korhonen vihoitettaisiin Heikki Leskiselle takaisin maksamaan Korhosen vahingonkorvauksena liikaa kantamat satakuusikymmentäviisi markkaa kol¬ mekymmentä penniä sekä vastasanotut takavarikkokustannukset. Sittenkuin Juhana Korhonen oli vas¬ tustanut kannetta sekä anonut korvaus ta oikeudenkäymiskuluistaan, on Kih¬ lakunnanoikeus Tammikuun 31. päivänä 1898. julistetussa päätöksessä ilmoittamil¬
462939065_0202
462939065
laan perusteilla kumonnut Heikki Leski sen kanteen kokonaan sekä velvoittanut Heikki Leskisen korvaamaan Juhana Kor¬ hoselle hänen kuluessa asiassa viidellä kymmenellä markalla. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Heikki Les¬ kinen oli vetoamalla saattanut jutun, on¬ tuomiolla Joulukuun 10. päivänä 1898. lausu¬ nut mielensä asiasta; ja sen ohessa ett'ei He¬ vioikeus, siihen nähden että Juhana Korhoin puheenalainen vahinko hänen toimittamis¬ saan katselmuksissa oli arvioitu sillä vää¬ rällä edellytyksellä että Korhonen oli ol¬ lut koko lauttausajan estetty käyttämäs¬ tä kalavettään, voinut antaa sanotuille katselmuksille mitään arvoa, on Hovioike¬ us katsonut, ettei oltu toteen näytetty Juha¬ na Korhoselle syntyneen vahingon nousseen korkeampaan määrään kuin viiteen kuu¬ detta markkaan viiteenseitsemältä penniin, jonka summan Heikki Leskinen oli vapas¬ tahtoisesti tarjennut Juhana Korhoselle, min¬ kä vuoksi ja kun Juhana Korhonen asian näin ollen ei ollut oikeutettu toimitutta maan edellämainittuja takavarikkoja, Hovioikeus on, kumoten Kihlakunnanoi¬ keuden päätöksen, velvoittanut Juhana Kor¬ hosen suorittamaan Heikki Leskiselle takai¬ sin niin hyvin mitä Korhonen oli päälle sanotun, hänelle tarjotun korvausmää rän vahingonpalkkiona Leskiseltä nosta nut kuin myös Heikki Leskisen suoritta¬ mat takavarikkokustannukset ja siis, kui¬ tin saadessaan, maksamaan Heikki Leski¬ selle yhteensä kaksisataa kolme markkaa kaksikymmentäkuusi penniä, mutta asian¬ laatuun nähden kuitattiin oikeudenkäyn¬ tikulut asianosaisten kesken. Hovioikeuden tuomioon on Juhana Kor¬ honen alamaisesti anonut muutosta¬ Mitä näin on tapahtunut sekä asia¬ kirjat sen lisäksi sisältävät on Keisaril¬ linen Senaatti ottanut tutkittavakseen; ja koska puheenalaisella lauttausajalla, jo¬ ka kesti kaikkiansa sata kahdeksan päi¬ vää, on toisinaan yksi toisinaan useampin päiviä väliä lautattu yhteensä neljäkym¬ mentäkolme lauttaa eikä Heikki Leskinen ole, eikäli kuin asiakirjoista käy ilmi, en¬ nen joka lautan saapumista Juhana Kor¬ hosen kalaveten ilmoittanut siitä Korho¬ selle, sen tähden ja kun kalastamista ver¬
462939065_0203
462939065
koilla asian näin ollen ei ole voitu har¬ joittaa mainitussa kalavedessä vaaratta, että irrallaan kulkevat tukit vahingoittai¬ sivat pyydyksiä, sekä myöskin on selvi¬ tetty, että ainakin yksi Juhana Korhosen tuossa kalavedessä sijaitseva nuolta-apa¬ ja on koko lauttausajan ollut käyttämät¬ tömissä apajapaikalle pannun pöllarin ja vastapuomin vuoksi, harkitsee Keisa¬ rillinen Senaatti oikeaksi, ottaen huomioon molemmin puolin kalansaaliista sano¬ tussa kalavedessä esitetyn selvityksen, mää¬ rätä Juhana Korhoselle korvaukseksi hä¬ nelle mainitulla tavalla matkaansaate tusta kalansaaliin häviöstä, arvattuna keskimäärin viideksi kiloksi jokaiselta lauttausajan päivältä ja lukien kolme¬ kymmentä penniä kilolta, josta kuiten kin on vähennettävä puoli pyyntikustan¬ nuksina, yhteensä kahdeksankymmentä yksi markkaa sekä sitä paitsi hyvityk¬ seksi rantavahingosta Heikki Leskisen aina lauttaukseen jälkeen toimituttamain katselmuksien mukaan viisitoista mark¬ kaa seitsemänkymmentä penniä eli siis yhteensä yhdeksänkymmentäkuusi mark¬ kaa seitsemänkymmentä penniä; ja samal¬ la kuin Juhana Korhosen vaatimus, että hän niistä kahdestasadasta kahdesta¬ kymmenestä markasta yhdeksästäkymmenes täviidestä pennistä, mitkä Heikki Leskisen on takavarikkotoimin täytynyt puheenalai¬ sista vahingosta suorittaa, saisi korvausta myöskin siitä haitasta, joka Korhoselle muka¬ oli hoitunut siitä, että Pohjoispäijänteen laut¬ lausyhtiön tukkoja on edelliseltä vuodelta jäänyt Korhosen tilan rannalle, oikeetto¬ mana hyljätään sekä Juhana Korhosen vaa¬ timus saada hyvitystä toimituttamiensa, katselmuuksien kuluista niinikään jätetä�n varteen ottamatta, koska Heikki Leskinen on joka lauttauksen jälkeen toimeen panuut samanlaiset katselmukset ja Juhana Korho¬ nen kutsuttu mutta jäänyt tulematta nii¬ hin, oikeutetaan Heikki Leskinen siis edellä¬ sanotuista kahdestasadasta kahdestakym¬ menestä markasta yhdeksästäkymmenes¬ täviidestä pennistä saamaan takaisin a¬ sianomaiselta ulosottomieheltä tai, jos tä¬ mä on maksanut rahat Juhana Korhosel¬ le, viimemainitulta mitä Leskinen on pu¬ heenalaisessa tarkoituksessa suorittanut pääl¬
462939065_0204
462939065
le yhdeksänkymmenenkuuden markan seit¬ jemänkymmenen pennin, jota vastoin Heikki Leskisen vaatimus saada korvausta suoritta¬ mistaan takavarikkokuluista hyljätään, kun ei Heikki Leskisen olisi pitänyt, niin kuin hän on tehnyt, tarjota Juhana Korho¬ selle maksua sillä ehdolla, että Korhosen tuli tyytyä Leskisen toimituttamiin arvien¬ pitöihin. Näin muutettuna jääpi Hovi¬ oikeuden puheenalainen tuomio muuten, eli sikäli kuin oikeudenkäyntikulut o¬ vat asianosaisten kesken kuitatut, pysy¬ väiseksi. Tätä kaikki asianomausta lamaisuudessa noudattakoot. Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Simossö¬ Hänen Suomen Senaattinsa: S. W. Kauberg Oscar Gylly. G. Kauppuskall. August Grönk. C. J. Tingren. Den 21. Mars 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Nämn¬ Dess Senats för Finland dom uti ett¬ på nedsatt bevisionskilling, från Wiborgs Hofrätt inkommet sjörattsmål emellan Sjökaptenen Peder Nielsen Manast, från staden Esbjeng i Konungariket Dammark, sökande, samt Handlanden Onni Salm¬ qvist, från Wiborgs stad, uteblifven sva¬ rande, angående ersättning: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitia Departement, i Helsing¬ fors, den 21 Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlin garna i målet sig föredragas och af dem¬ såvidt nu år i fråga, inhemtat följande: Wid Rådstufvurätten i Wiborgs stad har Sjökaptenen Mainert, efter Handlanden Palmqvist ågången stämning, yrkat att, emedan Handlanden Palmqvist, som enligt verteparti af den 15 Juni 1898 åtagit sig att med gruftimmer från Ala - Uppala lästagoplats i Vederlaks socken befrakta af Sjökaptenen. Meinert förda ängfartyget Nautik, i tio dagar efter det lastnin¬ gen af förtyget den 31. Juli 1898 slut¬ farts vägrat att till Tjokaptenen funnits Och A. af. P. G. L. B. 6 No 332. Pag. 115. R. D. 1899.
462939065_0205
462939065
utlemna de för fastygets utklaring erforder¬ liga handlingar, Handlanden Palmqvist måt¬ te åläggas att i ersättning för den Sjö¬ kaptenen Meinertz derigenom tillskyndade skada till Meinertz utgifva, efter beräkning af ettusen sextio mark för dagen, tiotusen sexhundra mark, samt omförmälda laste dömas i mät till betäckande af sagda ersättning; hvarhos Meinert, gjort anspråk på godtgörelse för umgälderna i målet. I saken hörd, har Handlanden Palm¬ qvist genmält, att han varit berättigad att innehålla berörda handlingar, enär Sjökapte nen Keinertz, som ansett sig tillkomma er¬ sättning för öfverliggedagar, vägrat att i konnässementet uppgifva orsaken till det förbehåll, han i anledning deraf förklarat sig ärna i konnässementet anteckna, vid hvilket förhållande konnässementets värde vid skeende öfverlåtelse skulle väsentligen minskats; och har Handlanden Palmqvist förty emotsett förkastande af käromålet. Medelst den 10. Augusti 1898 afsagdt utslag har Rådstufvurätten i målet utlåtit rig, att alldenstund Isökaptenen Meinerk, hvilken förklarat sig sinnad att vid kon¬ nässmantets underskrifvande till sin säkerhet derå teckna förbehåll, velat affatta sagda förbehåll i en sådan förm, att deraf icke framginge hvad förbehållet afsäge, förden skull och då Handlanden Palmqvist vid ådant förhållande icke varit skyldig att utlemna konnässementet till underskrift el¬ ler utgifva öfriga för utklaringen nödiga handlingar, har Rådstufvurätten förkastat Sjökaptenen Meinert saken utförda ta¬ län, hvarhos Sjökaptenen Manert, kants skyl¬ dig att till Kollegiiasson Gustaf Zachris Sandman och Hamnkaptenen Carl Frit¬ piof Lagercents, för det desse i egenskap af sakkunnige män närvarit vid målets behandling i Rådstufvurätten, till dem hvardera erlägga tolf mark. Hofrätten, under hvars pröfning Sjö¬ kaptenen Meinerts i vadeväg dragit må¬ let, har genom dom den 22 April 1899. deri yttrat sig; och enär Isökaptenen Mei¬ nets erkänt, att han, vid fråga om kon nässementets underskrifvande, förklarat att han icke komme att upptaga orsaken till det förbehåll han derå ärende an¬ teckna, ty och på de af Rådstufvurätten
462939065_0206
462939065
öfrigt anförda skäl, har Hofrätten låtit bero vid det slut, hvari Rådstufvurätten i saken stannat Uti Hofrättens dom har Sjökaptenen Meinerti i underdånighet sökt ändring. Hvad sålunda förelupit och handlingar na vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervägande samt finner Sjökap tenen Meinertz icke hafva anfört skäl till ändring i Hofrättens ofvanberörda dom, vid hvilken alltså kommer att förblifva. Det alle, som vederbör, till underdång efter¬ rättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Nämn, Dess Senat för Finland. A. af Nyborg. Isac Ljelius. Af Nyborg. A. Lysius. Gäldegenskild. Dervid Korsvergh C. J. Tiwgren. Den 21. Mars 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt reverskilling, från Åbo Hofrätt inkommet mål emel¬ lan Handelsförman Broder Ma¬ trosoff i Helsingfors stad, sökan¬ de, samt Bankdirektören Carl Contract, i egenskap af sysslo man i Handlanden Heinrich Krö¬ gers, från nämnda stad, till konkurs upplåtna bo, tillstädeskommen, men Handlanden Kröger, uteblifven sva¬ rande, angående utbekommande af lösegendom ur konkursboet; gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitie De¬ partement, i Helsingfors, den 21. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet Sig föredragas och af dem inhemtat följande: På stämning å Bankdirektören Granstedt och Handlanden Wilhelm Benson, i deras egenskap af gode män i ofvannämnda konkurs, samt Handlanden Kröger, har firman Brö¬ Bden A. af N. O. G. - G. L. A. T. (H. S. No: 334 Pag. 14. R. D. 1900.
462939065_0207
462939065
der Matrosoff vid Rådstufvurätten i Helsingfors anfört, att firman den 2. Februari 1899. af Handlanden Kro¬ ger tillhandlat sig ettusen säckar Makaroffs rågmjöl och femhundra säckar Röttermans rågmjöl att efter behof uttagas ur Handlanden Krögers magasin å Skatulden i nämnda stad samt att firman till fullo guldit priset för berörda mjöl sextontusen åttahundra sjuttiofem mark. Då firman emellertid af omordade partier mjöl, innan Hand¬ landen Kröger kommit i konkurs tillstånd, icke mottagit mera än¬ trehundra fyratiofem säckar Maka¬ roffs mjöl och tjugufem säckar Kottermans mjöl, samt Bankdirek¬ tören Cronstedt och Handlanden Renson i deras omförmälda egen¬ skap, likmätigt borgenärernes i konkursen den 11. April 1899. fattade beslut, vägrat att utlemna hvad uti ofvanuppgifna, firman tillhöriga mjöl¬ partier sålunda ännu bruste, har firman yrkat Bankdirektören Cron¬ stedts samt Handlandene Bensöwe och Krogers förpligtande att till för¬ man utgifva sexhundra femtiofem säc¬ kar Makaroffs mjöl och fyrahundra sjuttiofem säckar Röttermans mjöl¬ I saken hörde hafva Bankde rektören Cronstedt och Handlanden Benson motsagt firman Broder Matrosoffs talan, enär det till för man försålda partiet mjöl blif¬ vit bestämdt endast till mängd och beskaffenhet, men icke öfver¬ lemnats till firman eller på något rätt särskilti från Handlanden Kro¬ gers öfriga varor af enahanda slag, hvilket så mycket mindre kunnat ske som vid tiden för köpets in¬ gående största delen af Krogers la¬ ger af såväl Mäkäräffs som Rotter mans mjöl varit insatt i allmänt upplägsmagasin i Helsingfors emot upplagsbevis med warränts hvilka sistnämnda innehafts af bankinrättning och först senare blifvit af konkursmassan inlösta, hvaremot Handlanden Kröger för¬ 8.
462939065_0208
462939065
målt sig icke hafva något att anmär¬ ka mot ofvanberörda talan Rådstufvurätten har den 10. Maj 1899. afkunnat utslag i saken; och alldenstund ifrågakomna mjöl¬ parti vid det derom emellan Hand¬ landen Kröger och firman Broder Matrosoff träffade köpe aftalet an¬ gifvits endast till mängd och be¬ skaffenhet, utan att hafva blifvit på sådant sätt utmärkt att det¬ samma, försåvidt det icke redan af firman omhändertagits, vid konkursens början kunnat från annan i konkursboet befintlig ena¬ handa egendom urskiljas, fördenskull har Rådstufvurätten förkastat för¬ mans i målet utförda talan. Hofrätten, under hvars pröfning friman Bröder Matrosoff i vade¬ väg dragit målet, har genom dom den 9. December 1899. låtit vid Råd. stufvurättens utslag bero Uti Hofrättens dom har firman Bröder Matrosoff i underdånighet anhållit om andring medelst ingif¬ ven deduktion, den Bankdirektören bronstedt i föreskrifven ordning bemött. Hvad sålunda förelupit och hand¬ ingarna vidare innehålla har Kejser¬ liga Senaten tagit i öfvervägande och finner Handelsfirman Broder Matro¬ soff icke hafva anfört skäl till ändring i Hofrättens ofvanberörda dom, hvarvid förty skall bero; och ålägges firman der¬ hos att till Bankdirektören Cronstedt gälda afgifterna för hans exemplar af denna dom med tjugusex mark. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dens Senat för Finland: Alf Nyborg. Oscar Lysberg Kauppuskiaet Dämd tusam¬ 1/16 dels Rusthåll. Decem¬ angotilille.
462939065_0209
462939065
Maaliskuun 23 päivänä 1900¬ Keisarillisen Majestatin Korkenssa Simero, "lanen Suomen Senaallinsa tuomio¬ nostorahalla Wiipurin Hovioikeudesta tulleesen juttuun, jossa Kauppias S. G. Murten - Isak, Linteen kaupun¬ gista, on hakijana, sekä Talolliset Ee¬ ro, Antti ja Juhana Juhananpojat Jantunen, Antrean pitäjän Kaskise¬ län kylästä, kuinmyös Talollinen Pie¬ tari Juhananpoika Sokka ja Talollisen leski Katri Heikintytär Kemppi, Tal¬ jalan kylästä mainittua pitäjää, vas¬ taajina, ja joka juttu koskee velkemus¬ ta: Annettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusorastossa, Hel¬ singissä, Maaliskuun 23 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on juttuun kuu¬ luvat kirjat. Itselleen esityttänyt ja niis¬ tä saanut tietää seuraavaa: tutrean pitäjän käräjakunnan Nikla¬ kunnanoikeudessa on Kauppias Murten¬ Siala, Eero Jantuselle ja hänen edelläni¬ mitetyille asiakumppaneilleen toimittaman. sa haasteen nojalla, kertonut, että Eero, Antti ja Juhana Jantuset sekä Pietari lokka ja Katri Kompin miesvainaja Läsnä: S.V. H. - H. B. - L. C. - K. F. C. 31. No 348. Pag. 33. R. D. 1899
462939065_0210
462939065
Yrjö Talja 6 päivänä Lokakuuta 1894 päi¬ vättyä velkakirjaa vastaan olivat "Anglo¬ Finland Cooperationen" nimiseltä osakeyhti¬ öltä Hankoniemen kaupungissa lypsylekmi¬ en ostamista varten saaneet velaksi kaksi¬ tuhatta markkaa, sittä välipuheella että heidän tuli mainitulle yhtiölle tahi sen mää¬ räämälle meijerille luovuttaa kaikki leh¬ mistään saamansa maita, jota he itse kotitarpeekseen eivät käyttäneet, ja että täten toimitetusta maitomäärästä oli joka litralta maksettava rahassa velkakirjan antajille kolme penniä ja sitä paitse ve¬ lan lyhennykseksi luettava yhtä paljo, jon¬ ka ohessa velanottajat olivat sitoutunut, siinä tapauksessa ett eivät he välipuheitto kaikin puolin täyttäisi, kaikki yhteisesti, kuukauden kuluttua irtisanomisen jälkeen, takaisin suorittamaan mainitun lainan, vaan että velanottajat eivät olleet yhteelle luoruttaneet mitään maitoa eivätkä, vaik¬ ka Kauppias Murten - Beale, joka siirron kautta oli tullut kysymyksessäolevan vel¬ kakirjan omistajaksi, oli irtisanonut ve¬ lan maksettavaksi, ollut suostuneet vel¬ kaansa takaisin suorittamaan; minkä vuoksi Kauppias Murten - Teale on vaa¬ tenut, että Eero, Antti ja Juhana Jan¬ tuset, Pietari Sokka ja Katri Kemppi, viimeksi mainittu miesvainajansa Yrjö Saljan oikeudenomistajana, velvoitettaisiin yhteisesti tahi se heistä kellä varoja elisi Kauppias Murton - Tealalle suorittamaan ylläsanotut kaksituhatta markkaa korkoi¬ neen sekä sen ohessa palkitsemaan Kaup¬ pias Murton - Naulen oikeudenkäyntiku¬ lungit asiassa. Kanteesta kuultuina, ovat Eero Jan¬ tunen ja hänen asiakumppaninsa myön¬ täneet Kauppias Murten Nealen mai¬ nitseman velkakirjan oikeaksi, mutta väittäneet, että Eero, Antti ja Juhana Jantuset, Pietari Sokka ja Yrjö Sälja elivat sanotun yhtiön asiamiehen. Miije¬ risti Aksel. Talanderin mainitussa Ras¬ kiselän kylässä sijaitsevaan meijeriin vieneet maitoa sen verran että, sovitun hinnan mukaan, velasta oli maksettu yh¬ teensä tuhat viisisataa neljäkymmentäyh¬ deksän markkaa kaksikymmentäkolme pen¬ niä, ja ovat sentähden Eero, Antti ja Juhana Jantunet, Pietari Sokka ja Matri
462939065_0211
462939065
Kempi kieltäytyneet Kauppias Murton¬ Nedelle maksamasta enempää kuin mitä kysymyksessä olevasta velasta niin muodoin vielä oli suorittamatta ja min¬ kä Eero Jantunen ja hänen asiakump¬ paniusa olivatkin heti velan irtisanomi¬ sen jälkeen tarjenneet Kauppias. Murton Nedelle. Tämän jälkeen on Kihlakunnanoikeus kuulusteltuansa asiassa myöskin Aksel Tälanderia, 21 päivänä Maaliskuuta 1898. julistamassaan päätöksessä mainitsemis¬ tansa syistä velvoittanut Eero Jantusen ja hänen yllä mainitut asiakumppanin, Katri Kempin miesvainajansa Yrjö Tal¬ jan oikeudenomistajana, yhteisesti tai se¬ heistä kellä varoja olisi puheenalaista velkakirjaa ja siihen tehtyä kuittia vas¬ taan Kauppias Murton - Tealille heti suorittamaan vaaditut kaksituhatta mark¬ kaa viiden prosentin korkoineen vuodessa, luettuna oikeudenkäynnin alusta 21 päi¬ västä Maaliskuuta 1898 kunnes täysi mak¬ so tapahtuisi, sekä sen ohessa kuudelle kymmenellä markalla korvaamaan. Kaup¬ pias Murten- Nealelle hänen kulunkissa oikeudenkäynnistä. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Eero Jan¬ tunen ja hänen asiakumppaninsa olivat veteamalla saattaneet jutun, on tuomiolla Tammikuun 21 päivänä 1899 lausunut toteen saatetuksi, että Aksel Palander oli "Anglo Finland Cooperationen" osakeyhtiön puolesta Eero, Antti ja Juhana Jantuville, Pietari Sokalle ja Yrjö Paljalle velaksi tarjennut ja sittemmin antanut kysymyk¬ seen tulleet kaksituhatta markkaa ja että Aksel Palander, sen jälkeen oli käskenyt mainittuja henkilöitä heidän osakeyhtiölle antaman edelläsanetun velkakirjan lyhen¬ nykseksi toimittamaan maitaa Talanderin yllämainitussa Kaskiselan kylässä perus¬ tamaan meijeniin; ja kun Eero Jantu¬ nen ja muut velkakirjan antajat, maini¬ tun osakeyhtiön Aksel Talanderille, sa¬ nettua lainaa tarjottaessa ja ulosannetta¬ essa uskomaan toimeen sekä muuhun a¬ siassa esitettyyn selvitykseen nähden, He¬ vioikeuden mielestä olivat katsottavat olleen oikeutetut toimittamaan velkakirjassa mää¬ rätyt, maiden hankkimisella tehtävät lyhennysmaksot viemällä maitonsa ker¬ 188
462939065_0212
462939065
rottuun Palanderin osoittamaan meije¬ riin, varsinkin kun osakeyhtiön puolesta ei edes oltu väitetty, että yhtiö olisi Eero Jantuselle ja hänen asiakumppaneilleen tä¬ tä varten osoittanut jotakin muuta meiji riä, niin ja kun osakeyhtiön puolesta ei oltu kiistään pantu että Eero Jantu¬ nen ja hänen asiakumppaninsa, kuten he olivat ilmoittaneet, olivat puheenaolleen velkansa lyhennykseksi edellämainittuun Palanderin meijeriin toimittaneet maitaa yhdentuhannen viidensadan neljänkymme¬ nenyhdeksän markan kahdenkymmenen¬ kolmen pennin arvosta, Hovioikeus, muut¬ taen Kihlakunnanoikeuden päätöksen, va¬ pautti Eero Jantusen ja hänen asiakump¬ paniusa Kauppias Murton - Tealille, jol¬ le "Anglo Finland Cooparationen" osake¬ yhtiö oli kysymykseen tulleen velkakirjan siirtänyt, suorittamasta vastasanotun, vel¬ kakirjaa vastaan mainitulla tavalla jo¬ maksetun rahamäärän; ja olivat siis be¬ ro Jantunen ja hänen asiakumppaninsa velvolliset Kauppias Murten - Nedelle kiin¬ tia vastaan maksamaan ainoastaan usein¬ sanotun velkakirjan jäännössisällön nel¬ jäsataa viisikymmentä markkaa seitsemän¬ kymmentäseitsemän penniä; ja kun Kaup¬ pias Murton - Näle ei ollut kieltänyt Ee¬ ro Jantusen ja hänen asiakumppaniensa ilmoitusta että he jo ennen oikeudenkäyn¬ nin alkua olivat Murten - Tealille tarjon¬ eet viimeksi sanottua rahamäärää, va¬ rautettiin Eero Jantunen ja hänen asia¬ kumppaninsa maksamasta Kihlakunnan¬ oikeuden tuomitsemaa korkoa ja oikeuden käyntikustannusten korvausta. Tähän Hovioikeuden tuomioin on Kaup¬ pias Murton- Feale alamaisesti anonut muutosta tänne toimittamallaan perustet¬ malla, johon Eero Jantunen ja hänen asia¬ rumppaninsa ovat säädetyssä järjestykses¬ å vastannet. litä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬ nen Senaatti ottanut tutkittavakseen ja katsoo ettei Kauppias Murton- Taula ole esiintuonut syytä muuttaa Hovioi¬ keuden mainittua tuomiota, jonka varaan asia siis jääpi, ja velvoitetaan Kauppias Murten - Niale suorittamaan Eero Jän¬ tuselle ja hänen asiakumppaneillensa 189
462939065_0213
462939065
heiltä täällä menneiden kulujen korvout¬ seksi kuusikymmentä markkaa. Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudessa noudattakoot. Keisarillisen Majesteten Korkiassa Simons inen Suomen Senaattinsa: 1o Hägby Herr. Böranius Till Högby Herr. Borgenius Ludvig Moulung. Vilhara Edström. Asian Karsten Maaliskuun 26. päivänä 1900. Keisarillisen Majesteelin Korkeassa Nimessä Hänen Suomen Senaattinsa tuomio nosto¬ rahalla Turun Hovioikeudesta tullee seen juttuun, jossa Rustitilallinen Juho Stålsten Lambola, Nousiaisten pitäjän Paistanojan kylästä, on hakijana, sekä saman pitäjän pappilassa asuva Myl¬ läri Juho Helin, vastaajana, ja joka juttu koskee vahingon korvausta. An¬ nettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Maa¬ liskuun 26. päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on juttuun kuu¬ ovat kirjat Itselleen esityttänyt ja nus¬ i saanut tietää seuraavaa: Nousiaisten, Markun ja Raision pitäjien käräjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa on Juho Helin, Juho Lambolalle toimittaman¬ ja haasteen nojalla, vaatinut että, koska Juho Lambola Huhtikuun 4. päivänä 1896. jauhattaessaan kauroja Juho Helinin omis¬ tamassa vesimyllyssä Nousiaisten pitäjäs¬ ra oli, huolimattomuudesta, kaurain seassa laskenut myllyntuuttiin puimakoneen vas¬ tan, jonka Lambola sitä ennen oli tietänyt olevan kauroissa, sillä seurauksella että tä¬ läsnä: J. W. H. R. B. 26 - R B. O. K. 290 No 352. Pag. 2 R2. 1899
462939065_0214
462939065
mä esine oli jauhatuksessa joutunut kiviparin väliin ja särkenyt sekä ylisen että alisen myllynkiven tarkoitukseensa kelpaamattomiksi, Juho Lambola velvoitet¬ taisiin siten tuottamansa vahingon kor¬ vaukseksi Juho Helin´ille maksamaan myl¬ lynkioien hinnan yhdeksänsataa markkaa viiden prosentin korolla lainhakupäivästä Marraskuun 28. päivästä 1896. kuinmyös palkitsemaan Juho Helinin kulut asiassa. Kanteesta kuultuna on Juho Lambola myöntänyt pitäneensä luuttavana että ruimakoneen nasta oli hukkinut pu¬ heenalaisiin kauroihin, vaan väittänyt il¬ tä Juho Helin, jolle Juko Lambola oli myllylle tultuaan tämän otaksumisensa ilmoittanut, keholtaen Heliniä pitämään tarkkaa huolta ettäi sanottu nasta päi¬ sisi myllynkyivien väliin, siitä huolimat¬ ta ja lausuen sellaisen nästan ei mats¬ kaansaattavan vahinkoa, oli sallinut juu¬ hattamisen, minkälahden Juho Lambola on arvellut kysymyksenalaisen vahin gon, jos kohta se olikin johtunut mai¬ nitusta puimakoneen nästusta, jota siik¬ kaa Lambola kuitenkin epäiti, näin ol¬ len ei jäävän Juho Lambolan syyksi, dan olevan Juho Helinin itsensä kär¬ rittavan, jonka vuoksi Juho Lambola on monut kanteen hylkäämistä. Sittenkuin Juho Helin tämän johdos ta on kiistänyt Juho Lambolan ilmoi¬ luksen siitä että hän ennen jauhatuk¬ on alkamista oli Juho Helinille mai¬ rinnut kauroihin hukkuneesta puimako nen nastasta, on Kihlakunnanoikeus, kuulusteltuaan todistajia jutussa, päätök¬ sella Marraskuun 24. päivänä 1897. mai¬ utsemistään syistä kumonnut kanteen Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Juho Klin oli vetoamalla saattanut asian, on siinä antanut tuomion Marraskuun 10. päivänä 1898. ja katsonut selvitetyksi, että Helinin myllyssä jauhatettavain Juho Lambolan kaurojen joukossa el¬ lut puimakoneen nästa jauhatettaessa di joutunut myllynkivien väliin ja mat¬ kaansaattanut niiden halkulemisen kah¬ deksaan kappaleeseen; johon nähden ja nen Juho Lambola ei ollut voinut näyt¬ ei toteen sitä väitettään, että hän edel¬ päin oli Helin'ille ilmoittanut nästan
462939065_0215
462939065
olevan kauroissa, ja Lambolan näinmuo¬ doin oli katsottava tuottaneen myllyn¬ kivien vahingoittamisen, Hovioikeus on sillä tavoin muuttanut Kihlakunnan oikeuden päätöstä, että Juho Lambola velvoitettiin korvaamaan Juho Helinille myllynkivien halkulemisesta tälle synty¬ nyt vahinko, joka kuitenkin, siihen näh¬ den että myllynkivet eivät enää olleet uudet eivätkä kulumattomina, arvioi¬ tiin kuutunsataan markkaan, mikä määrä Juho Lambolan tuli heti kuit¬ tia vastaan suorettaa Juho Helinille yn¬ nä sitä paitsi sadalla viidelläkymmenet¬ lä markalla Korvata Helin'ille hänen kulunkensa Kihlakunnanoikeudessa, sen ohessa että Juho Lambola kuitenkin oi¬ keutettiin saamaan omiksensa särkynut myllynkivet - Hovioikeuden tuomioon on Juho Lam¬ bola alamaisesti anonut muutosta tän¬ ne jättämällään perustelmalla, johon Ju¬ ho Helin on säädetyin tavoin vastannul¬ Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on Keisaril¬ linen Senaatti ottanut tutkittavaksensaja katsoo ettäi Juho Lambola ole esiintuonut syytä muuttaa Hovioikeuden mainittua tuomiola, jonka varaan asia siis jääpi, minkä ohessa Juho Lambola velvoitetaan suorittamaan Juho Helin'ille kahdeksan¬ kymmentä markkaa häneltä täällä jut¬ tuun menneiden kulujen korvaukseksi. Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudes¬ sa noudattakoot Keisarillisen Majestulin Korkeassa Nimessä, Hänen Suomen Senaattinsa: 1. W. Klemberg Henr. Borenius. Ludvig Norberg. Richard Edestren. Ossian Karsten 192
462939065_0216
462939065
Den 26. Mars 1900. Melsingfors stad, sökande, och Landt handlaren Anders Wäris, från Sot¬ kama by i Polvijärvi socken, uteblifven svarande, angående fordran: Gifven uti Kejserliga Senaten för den¬ land och. Dess Justila Departement i Helsingfors den 26. Mars 1000. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet Tio föredragas och af dem inhemtal följande: Efter Landthandlaren Waris ågången stämning har Kommunalandet Sekmidt vid Häradsrättens i Pelvijärvi sockens tingslag allmmanlade den 21 September 1809. nekat, att Landthandlaren Waris, hvilken kladt sig proprielöftesmanna ansvarighet för betalningen af en utaf tillhäradshöf¬ lingen Johannes Waris den 7 April 1820. i Kommunalradet Sekmidt utfärdad skuld¬ rubel å fyratioettusen sjuhundra sjuttioen mark åttatio penni, utgörande bristande 2do Auf N. - 68. - 62 - Åt Ejet. No 358. Tog. 47. R. D. 1899. Hans Kejserliga Majestäts Määnettiin, Flink ofverrätt Oers Sonars för Finland dom uti ett,ning af Kejserli¬ på nedsutt Levisionskilling, från K.ga Senatens som borgs Hofrätt inkommit mål emellan med före originala Kommunalandet Gustaf Sekmidt, frånemeditionen
462939065_0217
462939065
konskilling för Nusselansaari lägenhet i Maaninga socken, måtte förpligtas att till Kommunalradet Schmidt utgifva ej mindre nämnda förskrifnings innehåll jemte ränta, likväl efter afdrag af derå i särskilda po¬ ster under åren 1890-1894 erlagda samman¬ lagdt nittontusen sexhundra sextionio mark trettioen penni, än äfven de tvåhundra sjuttiofem mark Vicehäradshöfdingen Wa¬ res, hos hvilken Kommunalrådet Skhmill tidigare utsökt sagda förskrifningsinne¬ håll, af bemälde Häradsrätt och Wibags Härätt ålagts att i rättegångskostnads¬ ersättning till Sekmidt utgifva, äfvensom af Schmidt för särskilda hos Vicehärads¬ höfdingen Waris anstälda utmätningsför¬ sök erlagda tio mark; hvarhos Kommu nähådet Schmidt framställ anspråk på godtgörelse för sina rättegångsumgälder I saken hörd har Landthandlaren Waris vid medgifvit riktigheten af berörda förskrifning och sin derå teknade borges¬ förbindelse, men mot krafvet invändt att, Alldenstund ifrågavarande förskrifnings in¬ nehåll bort betalas i särskilda poster sex månader efter föregången uppsägning samt Kommunalradet, Schmidt, som alla redan den 7 Oktober 1895 hos Landt¬ handlaren Waris till betalning uppsagt lånet, derefter icke inom i lag stadand tid lagsökt Waris för detsamma, i hmnadt försuttit sin talan genremot Waris, hvadan Landthandlaren Waris påstått förkastande af käromålet. I anledning af förenämnda invänd ning har Kommunalandet Skandl gen¬ malt att Landthandlaren Waris hvilken emellertid tillhandlat sig ofvanberörda lä¬ genhet af Kehäradshöfdingen Waris, der efter försålt ett lägenheten underlydande hemman åt särskilda uppgifna personer gemensamt äfvensom att Sekmidt sederme¬ å den 16 Mars 1896. hos Puranoren i Kuopio län ansökt att dessa köpare blif¬ de ej allenast förbjudne att till Landt¬ handlaren Waris gälda någon del af kö¬ peskillingen intill dess Kommunalradet Schmidt blifvit för sin ifrågavarande fordran förnöjd, utan och förpligtade att af köpeskillingen till Kommunalädet Skrividt utgifva hans omförmälda tillgodohäfvande samt att denna ansökning enligt bemälde 94
462939065_0218
462939065
Summois i ärendet meddelade resolution delgifvits Landthandlaren Waris den 8. på¬ följande April; och har Kommunalädet Schmidt ansett sin nu ifrågakomna talan vara genom denna delofning bevarad samt på sådan grund motsagt den gjorda invändningen. Medelst den 13 December 1897 af¬ kunnadt utslag har Häradsrätten yttrat sig i saken och på upptagna skäl ålagt Landt¬ handlaren Waris att, emot erhållande af för¬ lavida skuldsedel qvitterad till Kommunal ridet Sekmidt genast utgifva fyratioittusen sjuhundra sjuttioen mark åttatio penni med sex procents årlig ränta, beräknad å tio¬ tusen mark från den 24. December 1890. och å trettioettusen sjuhundra sjuttioen mark åttatio penni från den 7. April 1891 tills full betalning följde, likväl efter afdrag af deremot erlagda nittontusen sexhundra sextionio mark trettioen penni i den ord¬ ning Häradsrätten tillika närmare betämt, hvarhos Landthandlaren Waris skyldig¬ känts att åt Kommunaliedet Sekmidt gäl¬ la såväl den Schmitt i ofvanberörda rät¬ tegång mot tillhäradshöfdingen Waristillag¬ da ersättning af tvåhundra sjuttiofem mark, som för utmätningsförsöken erlagda tio mark äfvensom att med trehundra mark hålla Kommunalandet Schmidt godtgjord för hans umgälder i förevarande mål. Hefrätten, under hvars pröfning parterne ömsesides i väderäg dragit saken, har me¬ delst dom den 21 Januari 1899 deri utlåtit sig; och emedan ifrågavarande förskrifning, för hvilken Landthandlaren Waris iklädt jag löftesmänna ansvarighet såsom för egen¬ hold, bort infrias sex månader efter skedd uppsägning samt densamma för sådant andamål blifvit hos honom uppsagd den 7. Oktober 1895, men Kommunalerådet Sekmidt, hans skulden sålunda förfallit till betalning den 7. April 1896, icke derfvi lagsökt Landt¬ handlaren Warg inom tolf månader efter vistsagda dag, ty och då Landthandlaren Naris i följd deraf, enligt stadgandet i 4. junkten af förordningen den 28 Juni 1748 von för nämnda borgen för, har Köparen upphäft Häradsrättens utslag och med för¬ kastande af Kommunaladel Sekmidts i saken förda talan, pitagit Landthandlaren Hans från all honom i målet ålagd betal¬
462939065_0219
462939065
nings- och osättningsskyldighet; vid hvilken ut¬ gång allt utlåtande förfallit i anledning af Kommunalradet Schmidts ändringsansökning Uti Hofrättens dom har Kommenmålet tehmedt i underdånighet anhållit om ändring Hvad sålunda förelupit och handlingarna vidare innehålla har Kejserliga Senaten tu¬ git i öfvervägande samt finner Kommanden det Soknadt icke hafva anfört skäl till ändring i Hofuittens ofvanberörda dem, vid hvilken alltså kommer att förblifva. Det alle, som a¬ derbör, till underdånig efterrättelse länder I Hans Kyrälega Majestäts Höga. Nämn¬ Ders Senat för Finland. A. af Nyborg Glauggenskiad. Oscar Gylling. August Nyheist. Den 28. Mars 1900. 1o Hans Kejserliga Majestäts Higa Nam¬ Ders Senats för Finland dom uti ett på nedsatt revisionsskilling, från Wiborgs Hofrätt inkommit mål emellan Wiborgs Sågverks Aktiebolag i Wiborgsd stad, sökande, och Säggaren Anton Mäkelä, från Wederlaks socken, uti blifven svarande, angående ersätt¬ ning: Silfven uti Kejserliga Se¬ naten för Finland och Till Ju¬ stitie Departement, i Helsingfors, den 28. Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ lingarna i målet sig föredragas och af dem, såvidt nu är i fråga, in¬ hemtat följande: Sedan Säggaren Mäkelä genom Kejserliga Senatens Ekonomie Departe¬ ments den 24. Januari 1890. samt den 28. Juni och 20. Oktober 1893. gifna ut¬ slag meddelats tillstånd till stettning af skogsalster uti den del af Urpa¬ la, genom Wederlaks och Michikkälä socknar flytande å, som sträcker sig från Kaitainkoski fors till Pytter¬ lahti vik af Finska viken, samt Ofde A. af A. O. B. - 3. L. - A. N. J. H. af H. No 366. Pag. 276. R. D. 1898.
462939065_0220
462939065
uti Wirojoki genom samma socknar flytande och likaledes uti Finska diken utmynnande å äfvensom uti Rarijoki å i Wederlaks socken, samt den eller de, hvilka inrättade flott¬ ringsleder uti sagda vattendrag, till¬ lika berättigats att för begagnande af dessa flottningslider af vederböran¬ de viskesegare uppbära afgifter, för flottningen å nämnda sträcka af Uppala å till skäligt belopp samt för flottning uti Wirojoki och Ravijoki äär, i den förra en och åttation dedels penni för hvarje stock eller tio elipträn eller en kubikmeter klemare flottgods samt i Ravijoki å, berom¬ de deraf huru lång sträcka af än virket slottades, högst tre penni för nästnämnda antal eller mängd skog produkter, så har Fagergaren Mäkelä, efter skriftlig stämning till Wiborgs Sågverks Aktiebolag, under förmälan att Mäkelä på egen bekostnad lå¬ tit sensa nämnda vättendeag och förse dem med för stollnings bedrif¬ vande nödiga inrättningar, vid Råd¬ stufvurätten i Wiborgs stad yrkat, att emedan sagda bolag under våren och sommaren år 1897. nedflottat längs ifrågavarande sträcka af Urpala å femtiotusen stockar och tvåhundra tjugutusen spiror, utmed Wirojoki å tjugutusen stockar och åttatusen kubikmeter props samt uti Kaujo¬ ki å femtontusen stockar, trettiotvåtu¬ sen spiror och tvåtusen etthundra kubikmeter props, men uraktlåtit att härför erlägga någon ersättning, böta get måtte åläggas att till Fägga¬ ren Mäkelä i sådant afseende ut¬ betala, för flottningen i Uppala å, enligt beräkning af två penni för hvarje nedflottad stock och en pen¬ ni för hvarje spira, tutusen två¬ hundra mark, i Wirojoki å, in¬ ligt förenämnda beräkningsgrund, femhundrafyra mark samt i Rari¬ joki å, efter tre penni för hvarje stock och kubik meter props samt en och en half penni för hvarje spina, niohundra nittiotre mark, eller så¬ ledes sammanlagdt fyratusen sex¬
462939065_0221
462939065
hundra nittiosju mark, hvarhos Lag¬ egaren Mäkelä gjort anspråk på godtgörelse för rättegångskostnaden. I saken hördt har Sågverksaktii bolaget medgifvit att det användt ifrågavarande flottningslider till flott¬ ning af uppgifna mängd trädarer; men motsagt fordrings anspråket på den grund att sagde flottningsle¬ der icke varit försedda med de uti åberopade, för samma flottningsleder faststälda ordningsstadgar föreskrif¬ na inrättningar, hvarigenom beläget tillskyndats kostnader för flottnings¬ ledernas iständsättande. Efter det vittnesförhör i saken för¬ siggått samt Wiborgs Sågverks Aktie¬ bolag anhållit att få framställa yt¬ terligare bevisning rörande slottnings¬ ledernas bristfälliga skick, har Räd¬ stufvurätten ej mindre genom den 11. Januari 1898. afsagdt utslag afsla¬ git nämnda anhållan, emedan bo¬ laget ej gjort något anspråk på afdrag för sina förberörda kostnader eller ens uppgifvit deras belopp samt den erbjudna bevisningen ej heller eljes vore på sak verkande, än äfven medelst samma dag afkunnadt slut¬ ligt utslag utlåtit sig och funnit dels af de utslag, genom hvilka flott¬ ning uti ifrågakomna vattendrag till¬ latits, dels och genom i saken afbör¬ da vittnens berättelen ådagalagdt vara, att Fåggaren Mäkelä uppren¬ rat sagda i ättendrag samt derstä¬ des inrättat nödiga ränner, prövi¬ sionella fördämningar och lednings¬ bommar; i anseende hvartill och då lolaget medgifvit, att för dess räkning uppgifne tid utmed samma vatten¬ drag nedflottats förenämnda mängd skogsalstes, Rådstufvurätten ålagt bo¬ laget att till Fåggaren Mäkelä, dels enligt vederbörligen faststälda ord¬ ningsstadgar, dels efter Rättens pröf¬ ning, utgifva på sätt Anton Mäkelä yrkat, för flottningen i Uppala åter¬ tusen tvåhundra mark, för flottningen i Wuojoki å femhundra fyra mark och för flottningen i Parijoki å niohun¬ dra nittiotre mark eller tillhopa
462939065_0222
462939065
fyratusen sexhundra nittiosju mark, hvarhos bolaget skyldigkänts att med femhundra mark hålla Säggaren Mäkelä skadeslis för umgälderna i rättegången. Hofrätten, under hvars pröfning Wi¬ borgs Fägverks Aktiebolag i vädeväg dragit målet, har genom dem den 27. Oktober 1898. yttrat sig deri och funnit Sågverksaktiebolaget i rätte gången icke hafva anfört skäl till ändring i Rådstufvurättens utslag, samt bolagets vadelibell ej heller för¬ anleda annan ändring i bemälde Rätts i sjelfva saken afkunnade ut¬ slag, än att den Sägegaren Mäkelä tillerkända rättegångskostnadsersättnin¬ gen af Hofrätten nedsatts till fyra¬ hundra mark. Uti denna Hofrättens dom har Wiborgs Sågverks Aktiebolag i under¬ dånighet anhållit om ändring. Hvad sålunda förelupit samt hand¬ lingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfver¬ vägande; och emedan den afgift, som för flottning af skogsalster i Urpala å borde jemlikt förenämnda utslag af den 24. Januari 1890. erläggas af vii¬ kesegare, hvilken ej deltagit i kost¬ naderna för inrättande af flott¬ led och nödiga ledningsbommar i sagda å, icke blifvit, på sätt en¬ ligt 4. SS: af förordningen den 24. Mars 1873. angående flottning af skogsalstes ke bört, i omförmälda utslag till beloppet bestämd samt Anton Mäkelä, som enligt den å vederpartens sida framstälda bevisning underlåtit att i slottleden insätta nödiga lednings¬ bommar samt ej heller synes hafva i densamma egt andra stående flottningsanstalter, icke uppgifvit någon tillförlitliga grunder för beräkningen af den afgift honom för flottledens begagnande i öfrigt kunde af Wi¬ borgs Fägverks i Aktiebolag tillkomma, finner Kejserliga Senaten Anton Mä¬ keläs talan i denna del icke kun¬ na bifallas samt pröfvar förty rätt¬ vist befria Wiborgs Fagerks Aktiebo¬ lag från erläggande af de bola¬
462939065_0223
462939065
den af Hofrätten Anton Mäkelä tilldöm¬ da ersättning för hans i Rådstufvu¬ rätten hafde kostnader i saken till tahundra femtio mark. Betocoll som vederbör, till underdånig efterrät¬ telse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Higa Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyberg. Raugicknad. Oscar Gylling August Nybergk get i omförmäldt afseende af dom¬ stolarne till betalning ålagda tretu¬ ren tvåhundra mark; derutinnan Hof¬ rättens dom sålunda af Kejserliga Senaten ändras. Beträffande deremot de af Anton Mäkelä fordrade afgif¬ ter för flottningen i Wirojoki och Re¬ vijoki äår, så enär Wiborgs Sägverks Aktiebolag begagnat sig af Anton Mä¬ keläs flottningsamtelteri dessa åår och ej i förevarande rättegång gjort an¬ språk på ofdrag för de kostnader bolaget skulle haft för iståndsättan¬ de af flottningslederna i sagda år, föranledes bolagets underdåniga än¬ dringsansökning hvarken i rätte¬ gången eller i sjelfva saken rättel¬ se i nämnda dom, vid hvilken för¬ ty i dessa delar kommer att bero, i följd hvaraf alltså bolaget ålig¬ ger att i nästnämnda afseenden till Anton Mäkelä utgifva ettusen fyrahundra nittiosju mark. I anseende till den utgång må¬ let sålunda härstädes fått, pröfvar Kejserliga Senaten skäligt nedsätta Häf Hellen
462939065_0224
462939065
No 318. Pagl. 56. R. G. 1899. Maaliskuun 30 päivänä 1900. Keisarillisen Majistulin Korkeessa Simetti, Hänen Suomen Senaattinsa tuomio nosto¬ rahalla Turun Hovioikeudesta tulleesen jut¬ tuun, jossa Talollinen Pekka Mankila, Rant¬ rilan pitäjän Mankilan kylästä, on haki¬ janu, sekä Kapteeni Alfons Ekholm ja Maanviljelijä Karl Anshelm Packulin, mo¬ lemnat Karkun pitäjästä, ynnä Kaptee¬ ni Anshelm Grahn vainajan kuolinpesän hoitajat Aptakari Thomas Elayhitto ja In¬ sinööri Robert Wilting, kumpikin Tampe¬ reen kaupungista, kuin myös Söslitoimis¬ tonhoitaja Karl Lennart Sundström, Pulk¬ kilan pitäjästä, tulomattu jääneinä vas¬ tuajina, ja joka juttu koskee velkomus¬ tu. Annettu Keisarillisessa Suomen Senaa¬ tissa ja Sen Oikeusosustossa, Helsingissä, Maaliskuun 30 päivänä 1900. Keisarillinen Senuutti on jättäen kuulu¬ vat kirjat Itselleen esityttänyt ja niistä, mi¬ läti nyt on kysymykseni, saanut seuraavat tiedot: Haastutettuunsa Kapteeni Ekholmin, Ap¬ takuari Chhyhillsin ja Insinööri Witting in¬ Kangasalain ja Messukylän pitäjäin käräjiä. kunnan 1576 vuoden lakimääräisiin syyskärå. Lusuu S 4. H - H. B - S. H. R. B. O. K.
462939065_0225
462939065
jiin, Pekka Mankila Kihlakunnanoikeudessa on lausumet, että hän Huhtikuun 18 päivänä 1895. tehdyllä välikirjalla oli oikeuttanut Kap¬ terni Grahnin ja Kapteeni Ekholmin omis¬ tamainsa Mankilan ja Mattilan perintötaloi¬ hin sanotussa Mankilan kylässä kuuluvitta Kestilän pitäjässä sijaitsevilta ulkometsäpals¬ toittu neljän vuoden aikana hautamaan ja hyväkseen käyttämään kaikki välikirjassa muu¬ nitun mitun täyttävät mänty- ja kuusipuut¬ yhteensä neljänkymmenenviiden tuhannen markan siten suoritettavasta hinnasta, että käsirahana maksettaisiin viisisutua markkuu, Toukokuussa 1895 neljätoistatuhatta viisisataa markkaa, ensimmäisenä syksynä senjälkeen kun välikirja oli tiloihin kiinnitetty viisi¬ toistatuhattu markkaa ja kolmena seuruava me vuonna viisitoistatuhatta markkaa; ja kun Pekka Mankila, jonka puheenalaisiin tiloihin uskensanottu kiinnitys oli vahvistet¬ tu asianomaisen käräjäkunnan 1895 vuoden syyskäräjissä, ei ollut saanut määrjättyä metsänhintaa enemmän kuin käsirahoit vii¬ sisatuu markkaa, niin Pekka Mankila on vaatinut, että Kapteeni Ekholm sekä Antti¬ kuri Clachills ja Insinööri Witting, kaksi oi¬ menimitettyä heidän yllämainitussa ominaisuu¬ dessaan, velvoitettaisiin Mankilalle heti suoritta¬ maan Toukokuussa 1895 ja syksyllä samana vuonna maksettaviksi langenneet hintaerät ei siis yhteensä kaksikymmentäyhdeksäntuhatta vii¬ sisataa markkaa kuuden prosentin korolla, nel¬ jälletoistatuhannelle viitellesantalle markalle Ke¬ säkuun 1 päivästä 1875. ja viidelletoistatuhannel¬ le markalle Marraskuun 1 päivästä 1895, jonka ohessa Pekka Mankila on pyytänyt korvaista oikeudenkäyntikustannuksistaan. Kanteesta kuultuina Kaptuni Ekholm ja hänen äskennimitetyt asiakumppaninsa ovat myöntäneet että Postitoimistonhoitaja Sandström, Kapteenien Grahnin ja Ekholmin nimeen oli tehnyt Pekka Mankilan mainitoman metsä¬ kaupan ja allekirjoittanut siitä tehdyn väli¬ kirjan, mutta väittäneet oikeuttaneensa Sand¬ strömäin ostamaan kysymyksessä olevan met¬ seen ainoistansa kantokaupalla Ekholmin mää¬ räämän hinnan jälkeen kannoltu, mutta kun Sundström oli ostanut metsän lohkokau¬ palla ja näin ollen mennyt valtuansa ulommuksi eikä päättömänsä kauppa siis K. Stn 15 luvun 2 SS:n mukaan ollut Grahn. in ja Ekholmie sitode, niin Kapteeni Ek¬ 202
462939065_0226
462939065
holm, Aptakari Elaghills ja Insinööri Witting ovat vaatineet kanteen hylkäämistä Oikeudessa tultaa ilmoitetuksi että Kapteeni Grahn-vainajan oikeudenomistajat olivat Kap¬ teeni Etholmelle ja Maanviljelijä Packalen. ille siirtäneet Kapteeni Grahn-vainajan osan hänen ja Kapteeni Ekholmin nimeen han¬ kittuja hukkuuvikeuksia metsiin Siikajoen joki¬ laaksossa, Pekka Mankila on ulottanut kan. teensa Maanviljelijä Packaleniin ja vaatimet Kapteeni Grahnin kuolinpesän, Kaptuni Ek¬ holmin ja Maunviljelijä Puckulenin velvoit. tamista, yhteisesti tai kenellä varoja oli, Pek¬ ka Mankilalle maksamaan mitä tämä oli kantussaan pyytänyt; ja on myöskin Muun¬ viljelijä Packulin kanteesen vastunnut ja yh¬ tynyt ylläkerrottuun asiassa annettuun vastuun Kihlakunnanoikeus, jossa Postiloimiston hoitaja Sandströminkin on kuultu, on sit¬ temmin, todistajia asiassa kuulustettu¬ ran, Helmikuun 1 päivänä 1895 julistamal¬ laan päätöksellä siinä antunut lausunton¬ su ja katsonut selvitetyksi, että Söstetoimis¬ tonhoitaja Sandström Pekka Munkilan ja hänen vaimonsa Katri Mankilan kanssa S päivänä Huhtikuuta 1845 tehdyllä kirjalli¬ 203 alla sopimuksella oli neljänkymmenenviidentu¬ hannen markan hinnasta ynnä vuotuista vuokraa vastaan pidältänyt Kapteenille Grahn¬ ille ja Ekholmille oikeuden neljän vuoden kuluessa äskenmainitusta päivästä kuntaa ja poisvedä puheenalaisesta metsästä kaikki kuu¬ si" ja mäntypuut välikirjassa määrättyä suu¬ ruutta, kuin myöskin että etellämainitusta hinnasta oli Pekka Mankilalle suoritettu vii¬ osataa markkaa, vaan koskeivät Kapteeni Ekholm ja hänen asiakumppaninsa olleet mainittua sopimusta hyväksynut, väittäen Sotitoimistonhoitaja Sundströmin olleen val¬ tuutetun ainoastaan kantokaupalla eikä sum¬ makaupalla Grannille ja Ekholmille met¬ siä ostumaan, minkä väitteen Sandström on myöntänyt oikeaksi, eikä Pekka Mankila ollut näyttänyt Sundströmmillä vielämainittua sopimusta tehdessään olleen laveampaa val¬ taa, sentähden ja yllämainitun lainkohdan mukaan Pekka Mankilan asiassa ajama kunne kokonaisuulessaan hyljättiin. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Pekka Mar¬ kila oli vetoamalla saattanut jutun, on tuo¬ miolla Helmikuun 9 päivältä 1899 jättänyt asian Kihlakunnanoikeuden edellämaini¬
462939065_0227
462939065
tun päätöksen varaan Tähän Korioikeuden tuomioon on Pekka Man¬ kila alamaisesti anonut muutosta. Keisarillinen Senaatti on ottanut jutun tut¬ kittavakseen ja katsoo, ettei Pekka Mankila ole siintuonut syytä muuttaa Kovioikeuden mai¬ nittua tuomiota, jonka varaan asia siis jää¬ pi. Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudessa noudattakoot. Keisarillisen Majistetin Korkeassa Nimessä, Hänen Suomen Senaattinsa: S. W. Haugberg Henr. Rosenius. Anders Clenberg, Lillhand tillstam¬ Anders Clenberg, Lillhand tillstam¬ Juhan Serlachius Ossian Karsten Den 31. Mars 1900. Lindeman, svarande, angående fordran Gifven uti Kejserliga Senaten för Fin¬ land och Dess Justitie Departement, i Helsingfors, den 31 Mars 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlingar nå i målet sig föredragas och af dem inhemtat, hurusom Aleksanteri Sääkslah¬ ti hos Magistraten i Tammerfors påbegynt och, efter det saken såsom tvistig förvisats till vederbörlig domstol, vid Radstufvu¬ rätten i sagda stad fullföljt sådan talan att emedan Torparen Kalle Niemelä, från Kuru socken, jemlikt kontrakt af den 1. Februari 1896. åt Handlanden Lindeman under sommaren samma år levererat och för Lindemans räkning i prämar inla¬ stat tvåhundra metriska famnar bärvid efter ett pris af fem mark sjuttiofem penni lamnen eller sammanlagdt ettusen etthun¬ 9de SS:V. H. B. S. C - R.S. O. K. No 579. Pag. 8. R. D. 1899. 1o Hans Kejserliga Majestäts Högare Tamm, Finsk öfver¬ Oess Senats för Finland dom uti ett, på sättning af nedsatt reversskilling, från Åbo Hof Kejserliga Se¬ rätt inkommet mål emellan Inhysesmannatens dom nen Aleksanteri Sääkslahti, från Heinämed följer och ri by i Kuru socken, sökande, och Handginala arpe¬ landen i Tammerfors stad Karl Johan ditionen.
462939065_0228
462939065
dra femtio mark, å hvilket belopp Kalle Nie¬ melä fått af Handlanden Lindeman i sär¬ skilda poster uppbära inalles ettusen femtio mark, samt Kalle Niemelä den 2. Januari 1897. åt Aleksanteri Sääkslahti öfverlåtit sin rätt till de etthundra mark Niemelä på grund af berörda kontrakt sålunda ännu hade hos Lindeman till godo, men Handlan¬ den Lindeman vägrat att till Aleksanteri Sääkslahti utgifva nästnämnda penninge summa, som bort erläggas vid leveran¬ rens fullgörande, Handlanden Lindeman måtte förpligtas att åt Sääkslahti beta¬ la omordade etthundra mark med sex procents ränta derå från den 2. Januari 1897. Isaken hörd, har Handlanden Linde¬ man uppgifvit, det Kalle Niemelä mant¬ ligen förbundit sig att beverera ifrågakom¬ na vedparti invid den strand, der Linde¬ mans tjärugn vore belägen, samt tillika berättigat Lindeman att för hvarje famn, som Niemelä icke komme att i prämin¬ lasta, afdraga femtio penni; hvarföre och som Kalle Niemelä emellertid qvarlemnat en del af vedpartiet å annat ställe samt Handlanden Lindeman i följd deraf fått för inlästningen och framforslingen af näst nämnda ved vidkännas utgifter, till belop pet öfverstigande hvad Kalle Niemelä i omförmäldt afseende haft hos Linde¬ man innestående, Handlanden Lindeman emotsett käromålets förkastande. Sedan Aleksanteri Sääkslahti bestridt riktigheten af Handlanden Lindemans förberörda uppgifter samt jemväl Kalle Niemelä blifvit i saken hörd, har Råd stufvurätten, hvarest parterne ömsesides gjort anspråk på godtgörelse för sina umgälder i målet, medelst den 10. Februa¬ ri 1898. afkunnadt utslag utlåtit sig och på upptagna skäl ålagt Handlanden Lin¬ 205 deman att åt Aleksanteri Sääkslahti ge¬ nast emot qvitto betala fordrade etthun¬ dra mark med sex procents ränta från den 2. Januari 1897. samt att med fyra hundra femtio mark ersätta Aleksanteri Sääkslahti dennes kostnader i målet Hofrätten, under hvars pröfning Hand¬ landen Lindeman i vadeväg dragit må¬ let, har genom dom af den 23. November 1898. funnit det vara utredt, att Kalle
462939065_0229
462939065
Niemelä, vid det han den 1. Februari 1896. åtagit sig att under sommaren samma år åt Handlanden Lindeman hverera och för dennes räkning i prömar inlasta, tvåhundra metriska famnar barnved, tillika förbundit sig att af berörda ved parti utan särskild ersättning till den strand, der förenämnda tjärven vore be¬ lägen, första den mängd ved som för up¬ nens drift under sagda sommar varit erforderlig samt derhos berättigat Hand¬ landen Lindeman att för hvarje fann ved Kalle Niemelä underlåte att i präm inlasta, å priset för veden afdraga fem¬ tio penni. I anseende härtill och emedan derjemte ådagalagdt vore, ej mindre att ved åtgången i tjärugnen uppgått till sa¬ metriska famnar i veckan än att Kalle Kiemelä uraktlåtit att till omordade strand första den sålunda erforderliga vi¬ den samt att de utgifter Handlanden Lin¬ deman med föranledande häraf haft för vedens inlästning och frambefordrande uppgått till belopp, utminstone motsva¬ rande den summa Kalle Niemelä upp¬ gifvit sig ännu hafva att på grund af 206 ifrågavarande beversäftat fordra af Hand¬ landen Lindeman; ty och då Handlanden Lindeman egt att från sin ofvanberörda skuld till Kalle Niemelä afråkna hvad Lindeman sålunda nödgats utgifva samt Aleksanteri Sääksluhti icke kunnat af Kalle Niemelä bekomma dennes förenämn¬ da tillgodohafvande med bättre rätt än Niemelä dertill haft, pröfvade Hofrätten rättvist, med upphäfvande af Rådstuf¬ verättens utslag, förkasta Aleksanteri Sääks¬ lahtis i målet utförda talan. Uti denna Hofrättens dom har ittek¬ santeri Sääkslahti i underdånighet sökt indring medels ingifven deduktion, den Handlanden Lindeman i föreskrifven ordning bemött. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna vidare innehålla har Kejserli¬ ga Senaten tagit i öfvervägande och fin¬ ner utredt vara, att Kalle Niemelä, hvil¬ ken medelst ofvannämnda kontrakt den 1. Februari 1896. åtagit sig att under derpå följande sommar till Handlanden Linder man för visst pris leverera tvåhundra me¬ triska famnar bärved och utan särskild
462939065_0230
462939065
ersättning inlästa densamma för Lindemans räkning uti pråmar, uraktlåtit att af sag¬ da vidparti inlästa sextiosju famnar, hvil¬ ket belopp sedermera af Lindeman inla¬ stats och hvarigenom Lindeman tillskyn¬ dats en kostnad, som, enligt hvad han under rättegången inför Rådstufvurit¬ ten uppgifvit, utgjort trettiofem penni för fannen eller inalles tjugutre mark fyra tiofem penni; hvarföre och emedan Hand¬ landen Lindeman uti en den 12. December 1896. dagtecknad kontokurant angående ifrågavarande vidparti och annan af Kalle Niemelä samma år till Lindeman bevere¬ rad ved från de etthundra mark Kalle Niemelä nyssberörde dag af priset för omordade tvåhundra famnar ved ännu hade till godo hos Lindeman afdragit endast kostnaden för inlästning af sjut¬ tionio och en half famnar ved, efter tret¬ tiofem penni famnen, med tjugusju mark sjuttio penni, samt Handlanden Lindeman emot Kalle Niemeläs bestridande ej heller styrkt, att denne förbundit sig att till den strand, der ofvanberörda tjärugn år belägen, första merasagda tvåhun¬ dra famnar ved eller viss mängd deraf, Kejser¬ liga Senaten pröfvar rättvist, med upphäfvan¬ de af Hofrättens dom och ändring af Rådstuf varättens utslag, ålägga Handlanden Linde¬ man att till Aleksanteri Sääkslahti, å hvilken Kalle Niemelä öfverlåtit sin rätt till de af Handlanden Lindeman å priset för oftaberör de tvåhundra famnar ved ännu icke guld na etthundra mark, emot qvitto genast utgif¬ va sagde etthundra mark efter afdrag af de tjugutre mark fyratiofem penni, hvartill kost¬ naden för inlästningen af redannämnda sextiosju famnar ved uppgått, eller säledes juttiosex mark femtiofem penni, jemte fem procents årlig ränta derå från lagsöknings lagen den 25. Maj 1897.; hvarhos Handlanden Lindeman kännes skyldig att med trehundra mark ersätta Aleksanteri Sääkslahti för dennes umgälder i saken vid Rådstufvurätten. Detal¬ se, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder¬ Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: „ W. Stadberg. Herr. Rosenius G W. Kangeng. Henr. Berenius Ludvig Olenberg. Kirkard edestams. Ludvig Olenberg. Hervard edestam. Oman Karsten
462939065_0231
462939065
Huhtikuun 2 päivänä 1900. 308 Keisarillisen Majastatin Korkeassa Simessä, Hänen Suomen Senaattinsa tuomio e¬ rääsen nostorahalla Viipurin Hovioi¬ keudesta tulleesen juttuun, jossa Ta¬ lollinen Aaro Korhonen, Kuopion pi¬ täjän Vehmasmäen kylästä, sekä hä¬ nen vaimonsa Wilhelmiina Karhu¬ nen ovat hakijoina ja sanotussa kylässä asuva Talollinen Taavetti Pit¬ ho Karhunen, tulematta jääneenä vas¬ taajana, ja joka juttu koskee väli¬ kirjan julistamista mitättömäksi: Annettu Keisarillisessa Suomen Se¬ naatissa ja Sen Oikeusosastossa, Hel¬ singissä, Huhtikuun 2 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on juttuun kuu¬ luvat kirjat Itselleen esityttänyt ja niistä saanut tietää seuraavaa: Kuopion pitäjän käräjakunnan Kih¬ lakunnanoikeudessa on Wilhelmiina Karhu¬ ren, Taavetti Vilho Karhuselle ja Aaro Kerhoselle toimittamansa haasteen nojalla, vaatinut, että Taavetti Wilho Karhusen ja taro Korhosen allekirjoittama ja Wilhel¬ miina Karhusen puumerkillä varustettu välikirja 20 päivältä Syyskuuta 1897., jon¬ läsnä: S.V. H. - H. B. - L. C. R. F. O. K. No 384. Pag. 3. R. D. 1899.
462939065_0232
462939065
ka mukaan Aaro Korhonen ja Wilhelmi¬ na Karhunen olivat Taavetti Wilho Kar¬ huselle, joka on Wilhelmiina Karhusen veli¬ myyneet Wilhelmiina Karhuselle perintönä hänen vanhempainsa Iivari Karhusen ja Briita Korhosen jälkeen tulevan osan ir¬ taimistosta kuin myös perintötiloista No 24 ja 25 mainitussa Vehmasmäen kylässä, ju¬ listettaisiin mitättömäksi, koska Vilhelmi¬ na Karhusen puumerkki sanotussa väli¬ kirjassa ei ollut hänen piirtämänsä, eikä Nils helmiina Karhunen ollut muutenkaan anta¬ nut kerrottuun kauppaan suostumustansa ja Iivari Karhunen sekä Briita Korhonen sitä paitsi vielä olivat elossa. Kanteesta kuultuna, on Taavetti Wilho¬ Karhunen väittänyt, että Vilhelmiina Karhu¬ nen oli hyväksynyt edelläsänotun kaupan¬ jonka tähden Taavetti Vilho Karhunen en anonut kanteen hylkäämistä, mutta Ant¬ Korhonen puolestaan, selittäen että Taavetti Wilho Karhunen eli houkutellut Aaro Kor¬ kosta puheena olevaan kauppaan, myönty¬ nyt kanteesen. Kihlakunnanoikeus on, kuulustettuaan todistajia jutussa, siinä julistanut pää¬ töksensä Helmikuun 4 päivänä 1898 ja kat¬ sonut, ett å ollut näytetty että Aaro Korhos¬ ta tahi Wilhelmiina Karhusta oli henkuolel¬ si puheenalaiseen tilankauppaan, vaan ha¬ ainnut, ett'ei Wilhelmiina Karhunen kau¬ räntekoaikana ollut omistanut mitään osaa mainituista tiloista ja että kauppa siis oli lut laillista perustusta vailla, jonka vuok¬ i Kihlakunnanoikeus on julistanut edellä kerrotun kaupan peruutetuksi. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Taavetti Vilho Karhunen oli veteamalla saattanut jutun, on tuomiollaan Marraskuun 1 päi¬ jältä 1898 lausunut näytetyksi, että Aaro Korhonen ja Vilhelmiina Karhunen rapaach¬ toisesti ja ilman kenenkään pakottelemista tahi kuukuttelemista ylläsanotulla kauppa¬ kirjalla olivat myynät Taavetti Vilho Nor¬ huville muun muassa heille vastedes van¬ hempiensa jälkeen perintönä lankeavan eior perintötilasta No 24 ja 25. Wehmasmäen kylässä; johon nähden Hovioikeus, katsoen ttä Aaro Korhonen ja Wilhelmiina Karhu nen olivat olleet oikeutetut tekemään mai¬ nitun kaupan, kumoamalla Kihlakunnan¬ oikeuden päätöksen, on hyljännyt Wilhelmi¬ 209
462939065_0233
462939065
na Karhusen asiassa ajaman kanteen. Tähän Hovioikeuden tuomioon ovat Aa¬ ro Korhonen ja Wilhelmiina Karhunen alamaisuudessa anoneet muutesta. Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬ nen Senaatti ottanut tutkiaksensa ja kat¬ soo ett'eivät Aaro Korhonen ja Wilhelmi¬ na Karhunen ole esiintueneet syytä muuta taa Hovioikeuden mainittua tuomiota, ja ka varaan asia siis jääpi. Tätä kaikki a¬ sianomaiset alamaisuudessa noudattakast¬ Keisarillisen Majesteetin Korkeussa Nimässä Hänen Suomen Senaattinsa: 1.uv. Kungdag - Henr. Perenius 1. W: Kongberg - Henr. Pörenius Sudvig Arnberg. Vickard dentom. / Ossian Karsten. Huhtikuun 2. päivänä 1900. Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Nimessä. Hänen Suomen Senaallinsa tuomio nosto¬ rahalla Wiipurin Hovioikeudesta tullees¬ sa velkomusjutussa, jossa Talolliset Paa¬ vo Taskinen, Matti Wäisänen ja Pärttyli No 398. Sivu 41. R. D. Lapveteläinen, Maaningan pitäjän Käär¬ mellahden kylästä, Heikki Wäänänen saman pitäjän Tavinsalmen kylästä, ja Aaro Wäänänen, Kuopion pitäjän Wäänälänrannan kylästä, ovat haki¬ joina sekä Maaningan kunta tule¬ malta jääneenä vastaajana. Annettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Huh¬ tikuun 2. päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä e¬ rityttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬ nut seuraavat tiedot: Sittenkun Maaningan kunnan ra¬ havarain hoitaja Kauppias Aapeli Savo¬ lainen eli antanut tilin hänen hoidetta vinaan olleista kunnan varoista vuodelta 1893. sekä kunnan valitsemat tilintarkasta jat olivat tehneet muistutuksia tätä ti¬ liä vastaan ja kunta kokouksessaan 4. Läsnä: Sw. H. B. - 26. - 71. 7. M. P. 1899.
462939065_0234
462939065
päivänä Syyskuuta 1894., kun Aapeli Savo¬ lainen oli laiminlyönyt antaa häneltä muistutusten johdosta vaadittuja seli¬ tyksiä, päältänyt jättää asian sovinteoi¬ keuden, ratkaistavaksi, niin asianmukai¬ sesti kokoonpantu sovintooikeus päätök¬ sessä 1. päivältä Heinäkuuta 1895. on kat¬ sonut Aapeli Savolaisen hoidettavina ol¬ leissa Maaningan kunnan rahavaroissa olevan vajauksen, joka teki tuhat yh¬ deksänsataa neljäkymmentä markkaa neljäkymmentäkahdeksan penniä kunnan säästöpankin pohjarahavaroissa ja kaksi¬ tuhatta sata viisikymmentäseitsemän mark¬ kaa seitsemänkymmentäyhdeksän penniä kunnan muissa varoissa, eli yhteensä nel¬ jätuhatta yhdeksänkymmentäkahdek¬ san markkaa kaksikymmentäseitsemän penniä, minkä rahamäärän Aapeli Ta¬ volainen siis oli velvollinen suorittamaan Maaningan kunnalle kuuden prosentin vuotuisella korolla 1. päivästä Tammikuu¬ ta 1894. Tämän jälkeen Maaningan kunta¬ ensin Kuopion läänin Lääninkallituk¬ seen Huhtikuun 25. päivänä 1896. jätetyssä kirjelmässä ja sitten, kun asia riitaisena oli lykätty tuomarin tutkittavaksi, Maa¬ ningan pitäjän käräjakunnan Kihla¬ kunnanoikeudessa, Paavo Taskiselle ja hä¬ nen yllämainituille asiakumppaneilleen. toimitetun manuun nojalla, on lausunut, että Paavo Taskinen ja hänen asiakumppa¬ ninsä olivat sitoutuneet yksi kaikkien ja kaikki yhden edestä omavelkaiseen takaukseen " kaiken sen vahingon ja vaillinaisuuden vastaamisesta, mikä Aa¬ peli Savolaisen kunnalliskassain hoita¬ jatoimen kautta viisi vuosina 1891., 1892. ja 1893. hänen hoidettavina oleville joko yhdelle tahi useammille Maaningan kun¬ nan lainajyvästölle eli rahavarastoille suurata; kuitenkaan ei yli kahdenkym¬ menentuhannen markan suuruisen mää¬ rän; jonka vuoksi Maaningan kunta on vaatinut, että Paavo Taskinen ja hänen a¬ siakumppaninsa velvoitettaisiin yhteisesti tahi kenellä varoja on suorittamaan kun¬ ralle edellämainitut neljätuhatta yhdek¬ sänkymmentäkahdeksan markkaa kaksi¬ kymmentäseitsemän penniä korkoineen, näis¬ ta kumminkin vähennettyä Aaro Wäänä¬ 211
462939065_0235
462939065
sen 27. päivänä Syyskuuta 1895. suorittamat neljäsataa kuusikymmentäkuusi markkaa, viisikymmentä penniä; jota paitsi kunta on vaatinut korvausta oikeudenkäynti kuluistaan asiassa. Asiassa kuultuina Paavo Taskinen ja hänen asiakumppaninsa ovat tehneet väit¬ teen, että kanne oli myöhään nostettu, se¬ kä sen varalle ettei velkomusta katsottai¬ si vanhentuneeksi väittäneet, muun muas¬ sa, ettei ensimainittu rahamäärä, tuhat yh¬ deksänsataa peljäkymmentä markkaa nel¬ jäkymmentäkahdeksan penniä, ollut mi¬ kään kassanvajaus, vaan osa varoista, jotka Maaningan kunta jo ennen kuin takaussitoumus tehtiin, kun Aapeli Sau¬ lainen ei ollut voinut niitä antaa tilin tarkastajien nähtäville, oli jättänyt hä¬ nelle kassanhoitajana velaksi korkoa ja eri vakuutta vastaan, ja että myöskin toi¬ sesta vaaditusta erästä suurin osa eli tu¬ hat viisisataa kuusitoista markkaa yksi¬ toista penniä oli Savolaiselle samallai¬ sesta syystä annettu laina, jonka vuoksi Paavo Taskinen ja hänen asiakumppanin ja ovat vastustaneet kannetta. 212 Kihlakunnanoikeus on 2. päivänä Huh¬ tikuuta 1898. julistetussa päätöksessä, kos¬ ka Aapeli Savolaisen vaillingin määrä¬ oli saatu selväksi vasta sovintooikeuden Heinäkuun 1. päivänä 1895. annetun pää¬ töksen kautta sekä Paavo Taskinen ja hä¬ ren asiakumppaninsa olivat saaneet osan Maaningan kunnan Lääninhallituksessa, tekemästä hakemuksesta jo 26. ja 31. päivänä Toukokuuta 1896, hyljännyt heidän väitteen sä siitä, että kanne olisi myöhään nostet¬ tu; ja kun Paavo Taskinen ja hänen asia kumppaninsa olivat sitoutuneet vastaa mään, yksi kaikkien ja kaikki yhden edes¬ tä, omavelkaisesti kaikesta siitä vahingos¬ ta ja vaillinaisuudesta, minkä Aapeli Sa¬ volainen kunnalliskassan hoitajana vuosi, na 1891. 1892. ja 1893. voisi matkaansaattaa Maaningan kunnan lainajyvästölle ta¬ hi rahavarastoille, ja siis olivat vastuun¬ alaiset säästöpankin pohjarahastosta ja kunnan muista varoista, eivätkä Paavo Tarkinen ja hänen asiakumppaninsa ol¬ leet näyttäneet suuremman tahi pienem¬ män osan Aapeli Savolaisen vaillingista syntyneen ennen vuotta 1891, Kihlakunnanoi¬
462939065_0236
462939065
keus on velvoittanut Paavo Taskisen ja hänen asiakumppaniusa, yhteisesti tahi kenellä va¬ roja on, suorittamaan Maaningan kunnan jäästöpankkiin tuhat yhdeksänsataa neljä¬ kymmentä markkaa neljä kymmentäkah¬ deksan penniä ja kunnan kassaan kaksi¬ tuhatta sata viisikymmentäseitsemän mark¬ kaa seitsemänkymmentäyhdeksän penniä, sekä kumpasellekin rahamäärälle kuu¬ den prosentin vuotuisen koron 1. päiväs¬ tä Tammikuuta 1894. kunnes maksu tapah¬ tuisi, kunnan kassaan maksettavaksi mää¬ rätystä rahamäärästä kumminkin Aaro Wäänäsen hyväksi lyhennettyä hänen 27. päivänä Syyskuuta 1895. suorittamat neljä¬ sataa kuusikymmentäkuusi markkaa vii¬ sikymmentä penniä; jota paitsi Paavo Tas¬ kinen ja hänen asiakumppaninsa ovat vel¬ voitetut, niinikään yhteisesti tahi kenelläi¬ varoja on, korvaamaan Maaningan kunnan kulungit asiassa ja siinä tarkoituksessa kunnalle maksamaan neljäsataa kaksi¬ kymmentä markkaa. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Paavo Taskinen ja hänen asiakumppaninsa olivat vetoamalla saattaneet jutun, on Tammikuun 213 21. päivänä 1899. siihen antamallaan tuomiolla katsonut, että heidän vetokanteensa oikeuttanut Kihlakunnanoikeuden päätöksen muuttaamis¬ ta muun puolesta kuin että Maaningan kun¬ nalle tuomittu kulunkien korvaus asiassa a¬ lennettiin kolmeksisadaksi markaksi. Hovioikeuden tuomioon ovat Paavo Taski¬ nen ja hänen asiakumppaninsa alamai¬ sesti anoneet muutosta. Mitä näin on tapahtuneeksi kerrottu ja jutun kirjat sen lisäksi sisältävät Kei¬ sarillinen Senaatti on ottanut tutkittavak¬ seen sekä katsoo, etteivät Paavo Taskinen ja hänen asiakumppaninsa ole esiintuenat nyytä muuttaa Kovioikeuden tuomiota, jon¬ ka varaan asia siis jääpi. Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudessa noudatta koot. Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Simessä, Hänen Suomen Senaattinsa: s. W. Hauzsel Henr. Berenius Ludvig Clonberg. Julian Serlachius Michael Pogvalin
462939065_0237
462939065
Huhtikuun 4. päivänä 1900. 219 Keisarillisen Majesteetin Korkeussa Nimessa Hänen Suomen Senaultinsa tuomio nosto¬ rahalla Turun Hovioikeudesta tullee¬ seen juttuun, jossa Osakeyhtiö Valkia¬ koski, jonka kotipaikkana on Sääks¬ mäen pitäjä, on hakijana, sekä saman pitäjän Huittulan kylässä asuva Ta¬ lollinen Kaarle Juhonpoika Pohja, tu¬ lematta jääneenä vastaajana ja joka jettu koskee korvausta. Annettu Kei¬ sarillisessa Suomen Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Huhti¬ kuun 4. päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on juttuun kuu¬ luvat kirjat Itselleen esityttänyt ja niis¬ tä saanut tietää seuraavaa Kirjallisen kontrahdin kautta Marras¬ kuun 13. päivältä 1871. on sanotussa Huittu¬ lan kylässä sijaitsevan Pohjan eli Ruu¬ lolan ralsutilan silloinen omistaja A¬ J. Helenius vuokrannut E J. Granberg & Cde Tampereen kaupungissa viideksikymme¬ seksi vuodeksi, lukien Huhtikuun 1. päi¬ västä 1872, neljänneksen Valkiakosken kos¬ keen Sääksmäen pitäjän Valkiakosken ky¬ lässä perustetuista, sanotulle ralsatilalle läsnä: A af N. G. L. A. N. R. F. O. K. No 414. Pag 43. Rl 1899.
462939065_0238
462939065
akumentiksi määrätyistä myllyistä vesineen ja vesilaitöksineen, E. J. Granberg 6% myönnetyllä oikeudella koskeen pe¬ rustaa tehdas sekä ehdoilla, muun muas¬ sa, että vuokraajan piti, sanotun kontrah¬ din ensimmäisen kohdan mukaan, H. H. Heleniuselle vuotuisesti verona maksa¬ man etukäteen sataviisikymmentä mark¬ kaa ja tullitta jauhattaman viisikolmat ta tynnyriä jyviä joka vuosi, niin kau¬ van kuin mylly on kunnossa, mutta jos tätä syystä tai toisesta laiminlyötäisiin niin on tehdas vakuutena vuokran suo¬ rittamisesta vuokra-aikana. Haastatettuaan Osakeyhtiö Walkiakosken sääksmäen ja Kalvolan pitäjäin käräjis¬ kunnan 1898. vuoden talvikäräjiin, on Kaar¬ le Pohja Kihlakunnanoikeudessa lausa¬ nut että Kaarle Pohja, joka kauppakir¬ jalla Joulukuun 3. päivänä 1890. oli osta¬ nut puheenalaisen ratsutilan ja siihen kuuluvan Valkiakosken vesimyllyn, ei ole lut sen omistajana saanut hyväkseen nauttia yllämainittua, vuokraksi mää¬ rättyä jauhattamisoikeutta, vaan oli hää¬ nen täytynyt muuulla toimituttaa jyvien sä jauhattaminen ja siitä suorittaa tul¬ lia yksi kappa tynnyriltä; ja kun Osa¬ keyhtiö Valkiakoski, jolle E J. Granberg Co oikeus myllyyn vesineen ja vesilaitoksi seen oli siirtynyt, huolimatta siitä että Osakeyhtiö oli sanotun myllyn hävittä¬ nyt, oli velvollinen Kaarle Pohjalle kor¬ vaamaan sen tappion, mikä jauhattamis¬ oikeuden menettämisestä hänelle näin ta¬ voin oli Koitunut ja joka tappio teki vii¬ sikolmatta kappaa rukiita vuosittain eli riis seitsemältä vuodelta yhteensä viisi tynnyriä viisikolmatta kappaa rukiita, on Kaarle Pohja vaatinut Osakeyhtiön velvoittamista hänelle heti suorittamaan viimeksimainitun ruismäärän joko tuon nossa tahi rahassa käypähinnan mu¬ kaan Kanteesta kuultuna on Osakeyhtiö Kal¬ kiakoski vastannut että Kaarle Pohja kysymyksessä olevan vuokrakontrahdin mukaan oli ollut oikeutettu tullittomaan auhattamiseen yllämainitussa myllyssä unoastaan niin kauvan kuin se oli ole¬ nassa; mutta kun sanottu mylly jo use¬ ampia vuosia takaperin oli hävitetty ai¬
462939065_0239
462939065
kä vuokrakontrahdissa ollut määrätty mitään korvausvelvollisuutta täten men tetystä jauhattamisoikeudesta, on yhtiö anonut että kanne hyljättäisiin Kihlakunnanoikeus on päätöksellä Helmikuun 12. päivältä 1898. lausunut mu¬ lensä asiassa ja katsonut että usein¬ mainitun, Marraskuun 13. päivänä 1871. tehdyn kontrahdin ensimmäinen kohta oli siten ymmärrettävä että Pohjan ratsati¬ lan omistajalla oli oikeus vuokra-aikana ylläsanotussa myllyssä tullittomasti jauhat¬ taa vuotuisesti viisikolmatta tynnyriä jy¬ viä ainoastaan niin kauvan kuin mylly oli olemassa, vaan että tämä ratsutilan omistajan oikeus lakkaisi niin pian kuin mylly hävitettiin, mihin nähden Kaarle Pohjan jutussa ajama kanne hyljättiin, Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Kaarle Pohja oli vetoamalla saattanut asian, on tuomiolla Tammikuun 28. päivänä 1890. laa¬ sunut katsovansa että kontrahti Marras¬ kuun 13. päivältä 1871. on niin tulkittava että Osakeyhtiö Valkinkosken tulee, paitsi muuta, koko vuokra aikana Pohjan ratsutilan omistajalle vaan sesti tullittomasti jauhattaa viisikolmatta tynnyriä jyviä, se¬ kä että yhtiön tehdas on vuokran täyttä¬ misen vakuutena, johon nähden ja kun Osakeyhtiö Valkiakoski oli myöntänyt että Kaarle Pohja kysymyksessä olevat seitse¬ rin vuotta oli ollut sellaista etua vailla Hovioikeus, kumoten Kihlakunnanoikeuden räätöksen, velvoitti Osakeyhtiö Valkiakosken heti kuittia vastaan Kaarle Pohjalle suorit¬ tamaan vaaditut viisi tynnyriä viisikol¬ nalta kappaa eli yhdeksän hehtolitraa kuu¬ sikymmentäkaksi litraa rukiita joko luon¬ nossa tai rahassa maksuaikana paikka¬ kunnalla käyvän hinnan jälkeen Tähän Hovioikeuden tuomioon on Osakeyk¬ Talkiakoski alamaisesti anonut muutos¬ Mitä näin on tapahtunut ja asiakirjat un lisäksi sisältävät on Keisarillinen maatti ottanut tutkittavakseen ja katsoo ramoin kuin Kihlakunnanoikeuskin puhee¬ nadevan kontrahdin ensimmäisen kohdan olevan käsitettävän siten että siinä mainit¬ tu jauhattamisoikeus lakkaa niin pian kuin mylly hävitelään, varsinkin kun Osa¬ keyhtiö Valkiakoski kontrahdin mukaan u¬ de ollut velvollinen pitämään myllyä voi¬
462939065_0240
462939065
massa, vaan päin vastoin myllyn hävittä¬ minen, milloin yhtiö sen tarpeelliseksi nä¬ kee, on kontrahdissa edellytetty; jonka täh¬ den ja kun asian näin ollen se ehto että yhtiön tehdas on vuokran täyttämisen va¬ kuutena voipi, mikäli koskee jauhattamis¬ oikeutta, tarkoittaa ainoastaan sitä tapaus ta että tätä oikeutta kielletään myllyn ol¬ lessa kunnossa, Keisarillinen Senaatti kat¬ soo oikeaksi, kumoten Kovioikeuden maini¬ tun tuomion, jättää asian Kihlakunnanoi¬ keuden päätöksen varaan. Tätä kaikki asian¬ omaiset alamaisuudessa noudattakoot¬ Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Nimessä, Hänen Suomen Senaattinsa A. af Nyborg. Olof G: Kauppenskiäld. Oscar Kjung./. Liihrsd Edostum. August Nybergs. Oscar Karsten. Den 3. April 1900. J. Hans Kejserliga Majestäts Miga Nämn¬ Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt sessionskilling, från Ala Hof¬ rätt inkommet mål emellan Handlanden Konstantin Mauritz Eklund, från Tammerfors stad, sökande, samt Lands¬ ägaren i samme stad Matts Zacha¬ vas Willgren, tillstädeskommen och Stads¬ fogden Paul Konstantin Berg, jem¬ väl från Tammerfors, uteblifven, svaran¬ de, angående upphäfvande af utmät ning: gifven uti Kejserliga To¬ naden för Finland och dess Jussi¬ tio Departement, i Helsingens, den 5. April 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ ingarna i målet sig föredragas och af dem inhemtat följande: Sedan Rådstufvurätten i Sammerfors stad medelst den 7. April 1884 gifven dem i Handlanden Eklunds konkurs åt Matts Zacharias Willoselle, hvilken jemte Handlan¬ den Eklund, Sundsegaren Otto Linden numera aflidne Stadsfiskalen Ernst Alex¬ under Widare i lifstiden och en femte per¬ sen ingått fällnadsborgen, en för alla och Ja 3. WK. M. B. 50 - ja 16. 219 No 416. Pag. 255. R. D. 1898.
462939065_0241
462939065
alla for en för en utaf Fabriksbokhållaren John Sjöstnund den 20 Mars 1876 till be¬ laget Finlaganen i oempi jättigkassa utjordad och i en fastighet i Tammerfors intecknad skuldsedels innehåll och sedermera inlöst den¬ samma, på grund af sagda sistnaderigen ne Handlanden Eklands afträdda tillgångar utdömt sjutusen förutiofyra mark fyratioen från ni jemte sex procents ränta derå från den 22 Augusti 1883 och tre mark i erlagat den de för en rikskäld utmätning med afdrag likväl af hvad Nittgren komme att å sam¬ ma fordran uppburu å Otto Lindens ken¬ kursbo, samt Alo Hofvill, hvars pröfning Rådstufvurättens onjörmälda dem underke¬ slats, genom dom af den 13 Augusti 1884 låtit vid Rådstufvurättens utslag uträffan de Matts Zacharias Wittgrens fordran till, likväl med den bestämning att från hvad Willgren af Rådstufvurätten tillerkänts äfven borde updragas det belopp Willgren å sin ifrågavarande fordran sätt eller komme att få uppbudet från Stadsseskalen Regina jem¬ väl till henkien afträdde bo, så har Matts Zacharias Willgren, som å Hofrättens över dade dom antecknat, att han å sin ände¬ jorda fordran emottagit ur Otto Lindens konkursla femtusen mark, är Stadsfiskalen Iigrens konkursbo ettusen mark och är Handlanden Eklunds konkursslo femton mark tjugu penni samt att af samma förekän nuu vore oguksine ettusen tjugunio mark tjuguen penni med sex procents ränta deri från den 22 Augusti 1883 utverkat Magistratens i Summerfors order för Stads fogden Berg att i laga ordning uttaga domens återstående innehåll; till fullgörande hvaraf Berg den 15 Februari 1896 hos Handlanden Eklund i mål tagit särskildt lägendom för ett sammanlagdt värde af ttusen nittiofyra mark. Sedermera har Handlanden Eklund i en¬ till Turanden i Tavastehus lån ingifven skrift yrkat upphäfvande af den hos Eklund i anförd måtto verkstälda utmätningen och i sådant afseende framhållit förvänligt, " Matts Zacharias Willerens fordran, som af Wilhelm senast berukats vid inställeksedda, en i Eklunds konkurs den 17 December SS 83, allaredan vore prestaberad, och att, då Matts Zacharias Nittnen å nämnda för¬ dan af Otto Linden bekommit femtusen
462939065_0242
462939065
mark samt Wittgren och Stadsfiskalen Wigrens konkurs tilldomts tvåtusen trehundra trettioen mark fyratiosju penni, Magistraten bort, in¬ nan utmätningssonlign utfärdades, infordra slut¬ liqviden i Stadsfiskalen Wigrens Konkurs; hvar¬ efter och sedan Matts Zacharias Willgren blif¬ rit hörd och förklarat sig samt i Magistaten afgifvit infordradt utlåtande, Tuvernören me¬ delst utslag den 17 Mars 1846 föresut saken¬ till Rådslafvurätten i Tammerfors och tillika föreskrifvit, att den utmätte egendomen skul¬ le förblifva under qvarstad tills derom reda¬ re förordnades. På stämning å Matts Lacharias Wil¬ gren och Stadsfader Berg har Handlanden Eklund härå vid nästnämnde Rådstupdrätt fullföljt sin ofvanbeskrifna talan och, jemte det han förmenat personstiden i afseende å Matts Zacharias Wittgrens ifrågavarande fordran loin räknas från den 7. April 1884, då Mäd¬ stufvurättens dom i Eklunds konkurs fallit, till stöd för sitt käromål vidare anmärkt, att ehuru Sysslemännen i Stadsfiskalen Wigrens kor¬ kurs Stadsseskulen Axel Blenfelt aflidit en¬ han han afgifvit slutlig redovisning i hvil¬ kursen och äfven Blomfells bo blifvit upplä¬ ja till konkurs, Matts Zacharias Wittgren likväl icke, såsom honom ålegat, i sistberör la konkurs utsökt hvad han i Wigens lö¬ haft till godo. Efter det Matts Tuharias Willgren och Stadsjorden Berg blifvit i målet hörde ofvan¬ som saken haft den omgång handlingarna ri närmare utiisa, har Rådstegvätten, der¬ arterne enhvar gjort anspråk på ersättning för rättegångs kostnaden, medelst den 25 Okto¬ år 1897 afkunnadt utslag på upptagna skäl underkänt Handlanden Eklunds invändning som att oftanämnda fordran vore prestrik ad samt i öfrigt utlåtit sig, att emedan Handlanden Ekland icke gittat visa att Will¬ ven fått å sin fordran uppbära mera än "Eklund till Willgren ännu hägtade för ett rubbelopp af ettusen tjugunio mark tjugu venni jemte ränta och utdömd rättegångs¬ kostnadsersättning, eller att i Stadsfiskalen Wi¬ grens bo funnits tillgångar efter den utdel¬ ning deri, hvaraf Willgren å sin fordran fått uppböra ettusen mark, samt Handlan¬ den Eklund, om ock Matts Zacharias Will¬ gen uraktlåtit att i Stadsfiskalen Blenpelts konkurs bevaka omordade fordran, dock 219
462939065_0243
462939065
ari 1873, angående närmare bestämmande af löftesmans ansvärskyldighet, vore skiftde att ansvara för en tredjedel af Willgrens der¬ kista fordran sjutusen föratiofyra mark fy¬ ratioen penni, eller för ett belopp af tvåtusen trehundra fyratioåtta mark trellon och två¬ tredjedels penni, och således för en högre sumt ma än den, för hvilken Handlanden Eklunds gendom lagits i mät; ty pröfvade Rådstuf varätten rättvist förkusta Handlanden Ek¬ lunds talan samt skyldickanna Eklund att i rättegångskostnadsättning utbetala et Matts Zacharias Willgren tvåhundra mark och åt Stadsfogden Berg sjuttiofem mark Hofrätten, under hvars pröfning Handlanden Eklund i väderag draget nu let, har genom dom den 10 September 1875. drat sig i saken; och enär Handlan¬ len Eklund, på sätt en af Matts Zacharias Wilhelm till Hofrätten inlemnade afskrift af en hos Guvernören i Tava¬ stehus lån tillkommen skrifträding fram¬ ginge, den 7 Maj 1894 fått del af Will¬ grens hos bemälde Guvernör den 28. April 1894 gjorda ansökan om förbud jemlikt 2. SS: i förordningen den 24 Rubel för Dalerhemman i Sammerfors att jemlikt 2. SS: i förordningen den 24 Rubel för Dalerhemman i Sammerfors att jemlikt 2. SS: i förordningen den 24 Rubel för Dalerhemman i Sammerfors att jemlikt 2 SS: i förordningen den 24. Februari i Andrelsumman i Sammerföre att Hetala större del af Handlanden Ek¬ lund såsom hämmfogde i sagde stad meler sommaren berörda år tillkom¬ nande lön, än att återstoden motsva ade Willgrens af Hofrätten genom dess förenämnda dom af den 13 Au¬ gusti 1884 hos Handlanden Eklund till betalning faststälda fordran samt sålunda utredt blifvit att Handlanden Eklund inom tio år, från den dag, då Hofrättens nyss¬ ämnda dom gafs, bevisligen den¬ åts om ifrågavarande fordran, har Hofrätten funnit Handlanden Eklund icke hafva anfört skäl till ändring det slut hvari Rådstufvurätten ge¬ om sitt utslag i saken stannat, jem¬ te det Handlanden Eklund ålagts att med femtio mark godtgöra Matts Zacharias Willgren för hans kostna de i målet uti Kefrätten Uti Kopollens dom har Hand¬ anden Eklund i underdanighet an¬ hållit om ändring medelst ingifven leduktion, den Matts Zacharias Will¬ 220
462939065_0244
462939065
slades häfda kostnader i målet. Petalle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder Hans Kejserliga Majestäts Maja Nämn, Dess Senat för Finland 1. W. Kangberg Ludvig Clenberg. Henr. Börenius Juhan Serlachus 221 gen i föreskrifven ordning bemält¬ Hvad sålunda förelupit samt han lingarna vidare innehålla har Kejser liga Senaten tagit i öfvervägande och emedan Matts Zacharias Willgren på sätt Alorallen utsält, hos Handlan den Eklund behörigen bevakat sin ifrå¬ gavarande fordran samt Handlanden Eklund hvarken styrkt, att Matts dot¬ oharias Willgren å densamma ur Stadsfiskalen Wigens konkurslä upp¬ barit mera än af Willgren medgif¬ na ettusen mark eller ens påstått, att Eklund utöfver ofvanberörda femton mark tjugu penni till Matts Zacharina Willgren erlagt något å sin andel f ter hufvudlidet af det belopp, hvars med Willgren infial omordade fyll¬ nadsborgen, finner Kejserliga Se¬ naden Handlanden Eklunds deduktions icke föranlidne ändring i det slut, hvad Hapällen genom dess dom i saken slannut och dervid alltså kommer att fortlifva; och ålägges Handlanden Ek¬ lund att med åttatio mark ersätta Matts Lacharias Wilhelm hans här¬ 1/3 del Iharpentor
462939065_0245
462939065
Den 5. April 1900. Matts Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett, utan erlagda afgifter, från Åbo Hofrätt in¬ kommet revisionsmål emellan Bygg¬ mästaren Gustaf Trygg, från Pedersjö by i Kimito socken, sökande, samt för¬ re Bonden Johan Trygg och Bonden Johan Arvid Lundström, båda jem¬ väl från sagde by, svarande, angåen¬ de häfvande af hemmansköp: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justilie Departement, i Hel¬ singfors, den 5. April 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlingar na i målet Sig föredragas och af dem, så¬ vidt nu är i fråga, inhemtat följande: Wid Häradsrätten i Kimito sockens samt Dragstjärd och Westanfjård kapellers tings¬ lag hafva Gustaf Trygg och förre Bön¬ den Gustaf Westerlund, från Suutarby by, i Finby kapell, den senare såsom måls¬ man för sin hustru Maria Helena Trygg, på Johan Trygg och Johan Arvid Lundström ågången skriftlig stämning anfört, att Gu¬ staf Tyggs, Maria Helena Tryggs och Jo¬ han Tryggs samt sinnessvage Bondesonen Ofde t. af N. O. G. - G. L. - A. N. R.V. No 421. Pag. 277. RD. 1898.
462939065_0246
462939065
Isak Tryggs, från Kimito socken, föräl¬ har Bonden Isak Trygg och dennes hu¬ stru Helena Andersdotter, hvilka aflidit, den förre den 16. Februari 1871. och Helena Andersdotter den 27. December 1892, egt och åt sina arfvingar efterlemnat Falla benämnda hälften af Mellangård skatte¬ hemman i Pedersjö by, samt att Johan Trygg, som redan under Isak Tryggs och Helena Andersdotters lifstid förvaltat och efter deras död fortfarande besuttit hem¬ manshälften, den 11. Juni 1896. utan se¬ na samarfvas hörande åt Johan Arvid Lundström försålt sagda lägenhet, hvil¬ ken då ännu varit oskiftad; och hafva Gustaf Trygg och Gustaf Westerlund förty yrkat, att nämnda köp måtte för¬ klaras ogiltigt samt Johan Trygg och Johan Arvid Sundström åläggas vid vi¬ te att inom viss tid upplåta ifrågakom¬ na lägenhet till skifte emellan Isak trygg¬ den äldres och Helena Andersdotters arf¬ vingar. Isaken hörde hafva Johan Trygg och Johan Arvid Lundström genmält, att Jo¬ han Trygg genom köpebref den 8. Mars 1860. af sina förbemälda föräldrar till¬ handlat sig Falla hemmanshälft samt å sagda köp den 15. Mars 1861. erhållit första och vid vintertinget år 1862. an¬ dra uppbudet; i anseende hvartill och då Johan Trygg alltså varit berätti¬ gad att försälja berörda hemmans hälft, Johan Trygg och Johan Arvid lundström påstätt käromålets förka¬ stande. Sedan Gustaf Trygg och Gustaf Wester¬ lund förmält sig betvifla att Isak Trygg och Helena Andersdotter underskrifvit åbe¬ ropade köpebref samt dess riktighet i öf¬ rigt äfvensom Bonden Amandus Wilhelm Hollsten, från Hofva enstaka hemman i Kimito socken, i egenskap af förmyndare för Isak Trygg den yngre, tagit sig talan i saken och förenat sig i Gustaf Tryggs och Gustaf Westerlunds förestående käro¬ mat, har Häradsrätten, hvarest parterne en hvar gjort anspråk på godtgörelse för rättegångskostnaden, medelst den 3. Februa¬ ri 1898. afkunnadt utslag förklarat Gustaf Trygg, Gustaf Westerlund och Amandus Wil¬ helm Hollsten icke hafva gittat förebringa ppo
462939065_0247
462939065
laga skäl för häfvande af ofvannämnda, den 11. Juni 1896. afslutade köp om Fasta hem¬ manshälft samt förty förkastat Gustaf Tryggs och hans medparters i saken utför¬ da talan, jemte det Gustaf Trygg. Gustaf Westerlund och Amandus Wilhelm Hollsson ålagts att gemensamt eller den af dem, som tillgång egde, Hollsten likväl endast af Isak Trygg den yngre tillhöriga medel, som Hollsten tilläfventyrs omhänderhade till Johan Arvid Lundström i godtgörelse för hans umgälder i målet utgifva tret¬ lio mark. Hofrätten, under hvars pröfning Gu¬ staf Trygg och Gustaf Westerlund i va¬ livag dragit saken, har medelst dom den 20. Oktober 1898. låtit bero vid Härads¬ rättens utslag samt skyldigkänt Gustaf Trygg och Gustaf Westerlund att till Jo¬ han Trygg och Johan Arvid Lundström ersättning för deras kostnader i målet uti Hofrätten utgifva fyratiofem mark Uti Hofrättens dom här Gustaf Trygg underdånighet anhållit om ändring me¬ delst ingifven deduktion, den han bilagt en af Gustaf Westerlund och Maria Helena Trygg den 31. Oktober 1898. undertecknad af¬ handling, deri nämnda makar å Gustaf Trygg öfverlåtit Maria Helena Tryggs arfsrätt till ifrågavarande hemmanshälft; och haf¬ va Johan Trygg samt Johan Arvid Lund¬ ström sedermera i föreskrifven ordning bemött Gustaf Tryggs ändringsansökning Hvad sålunda förelupit samt handlin¬ garna vidare innehålla har Kejserliga Se¬ naten tagit i öfvervägande, och emedan Jo¬ han Trygg och Johan Arvid Lundström till stöd för den förres rätt att till den se¬ nare föryttra ifrågakomna hemmanshälft företett ofvanomförmälda med Isak Tryggs och Helena Andersdotters namn underteck¬ nade och af två vittnen bestyrkta afhand¬ ling af den 8. Mars 1860., enligt hvilken Isak Trygg och Helena Andersdotter till Johan Trygg försålt berörda hemmanshälft, ty och då Gustaf Trygg ej gittat förebringa några sådana omständigheter, som förringa trovärdigheten af sagda afhandling, på grund af hvilken Johan Trygg jemväl i öfverlåtarenes lifstid erhållit två, klander fria uppbud å fastigheten, finner Kejserliga knuten ej skäl att göra ändring i det slut, 228
462939065_0248
462939065
hvartill domstolarne i saken kommit och vid hvilket förty skall förblifva; hvarhos Gustaf Trygg ålägges att med sextiofem mark godtgöra Johan Trygg och Johan Arvid Lundström deras härstädes hafda kostnader i målet. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder¬ I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyllöig." Oscar Ljung Åläggeskild. Häradt Härads¬ klagurskild. Häradt Härads¬ Richard Edertonm. Axel Charpentier Den 7. April 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt uvisionsskilling, från Wasa Hofrätt inkommet sjörattsmäl emellan Wasa Nordsjö Ängbats ak¬ tiebolag, i staden Nikolaistad, sökan¬ de, och Handelshuset T. F. Lange et Knuth, i staden Lybeck, sva¬ rande, angående ersättning: Gif¬ ren uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitie Departe¬ ment, i Helsingfors, den 7. April 1908. Kejserliga Senaten har låtit hvad lingarna i målet sig föredragas och af dem inhemtat följande: Efter Wasa Nordsjö Ängbåts aktiebo¬ lag ågången stämning har Handels¬ huset F. F. Lange et Knutte vid Råd stufvurätten i Nikolaistad yrkat att, emedan särskilda upoteksvaror, som Handelshuset den 5. Juni 1897. i sta¬ den Lybeck inlastat i förenämnda belag tillhöriga angfartyget Hebi för att frambefordras till Apotekaren Johan Juselius i staden Björneborg, vid fram¬ bomsten till sistnämnda ort den 16. Öfver 1. afel.- O. E. S. - Ant. - R. F. / E. J. t. 27 No 429. Pag. 83. R. D. 1877.
462939065_0249
462939065
uti samma månad befunnits hafva blif¬ vit genom fastyghiljälets vårdslöshet mer eller mindre ikadade, så att Handels¬ huset derigenom åsamhats en förlust af trehundra fyra mark femtiofem penni, Wasa Nordsjö Ängbats äktiebo¬ lag måtte åläggas godtgöra Handels¬ huset sagda skada och i sådant af seende till Handelshuset utgifva tu¬ hundra fyra mark femtiofem penni jemte ränta och godtgörelse för rätte¬ gångskostnaden. I anledning af denna talan har å omförmälda bolags vägnar gen¬ mälts, att ifrågakomna apoteksvarn tagit skada antingen redan å af¬ söndningsarten i följd af felaktig inpäckning eller och då desam¬ ma för lastemottagarens räkning och på hans fisk medelst påen befor¬ drats från Björneborgs stads hamn Räfsö till staden, hvilket framginge deraf att den lida, hvari godset varit insatt, vid framkomsten till Räfsö hann lössats från fastyget i samma oskadade skick, hvari den emottagits i Lybeck; och har å bolagets sida förty påyrkats käro¬ målets förkastande, jemte det an¬ språk framstälts på ersättning för rättegångs umgälderna. Efter det Handelshuset P. F. Lange et Knutk erinrat att berörda apo¬ teksvaror enligt det af fastygets be¬ fälhafvare Sjökaptenen Wilhelm Berg¬ ström tecknade konnässementet bort¬ framlefordras ända till Björneborg och rederiet således vore ansvarigt för skada, som möjligen drabbat god¬ set under transporten från Räfsö till Björneborg, har Rådstufvurätten, hvar¬ est Nädigationsskoleläraren Gustaf Wil¬ helm Blomqvist, Bankkontorsförestån¬ daren Huga Silfverarm och Sjukap¬ tinen Komad Engelbert Pemelin blifvit i målet såsom iakkunnige hörde, genom utslag den 11. Juli 1875. på upptagna skäl förkastät käro¬ målet samt qvittat rättegångsum¬ gälderna i målet parterne emellan, hvarjemte Handelshuset P. F. Lange et Knutte ålagts att i ersättning
462939065_0250
462939065
för uppvaktandet vid Rådstufvurätten Abetala till Nåvigationsskoleläraren Blomqvist tjugufem mark, till Bonde¬ kontorsföreståndaren Tölfverann tjugu mark och till Sjökaptenen Pemelin tio mark. Hofrätten, under hvars pröfning Handelshuset P. F. Lange et Knuth i vädevåg dragit saken, har medelst dom den 7. Mars 1899. deri utlåtit sig; och emedan, enligt det af sju¬ kaptenen Bergström undertecknade hvil¬ nässementet, det ålegat Wasa Nordje¬ Angbåts aktiebolag att frambefordra ifrågavarande varor till staden Björ¬ neborg, och en del af dessa, hvilka blifvit inlästade i oskadt skick, vid framkomsten till sagda stad be¬ funnits vara skadade, ty och då mottagaren af varorna Apotekaren Juselius i anledning deraf inom be¬ hörig tid anmält potist, har Hof¬ rätten, med upphäfvande af Rådstuf¬ verättens utslag, i stöd af 89, 114. och 116. SS: SS: i sjölägen den 7. Juni 1873. ålagt förenämnda aktiebolag att till Handelshuset P. F. Lange et Knuth emot qvitto genast utbetala fordrade tre¬ hundra fyra mark femtiofem penni med fem procents årlig ränta derå från lagsökningsdagen, den 14. Febru arii 1898, intill skeende full betalning, men i anseende till sakens beskaf¬ fenhet qvittades rättegångskostnaden parterne emellan. Uti Hofrättens dom har Wasa Nordsjö Ångbåts ahtiebolag i under¬ danighet sökt ändring medelst in¬ gifven dederktion, som Handelshuset P. F. Lange et Knuth i föreskrifven ordning bemött. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna vidare innehålla har Kej¬ serliga Senaten tagit i öfvervägan¬ de; och alldenstund Sjökaptenen Eng¬ ström i förberörda konnässement ä¬ tagit sig att lefordra ifrågavarande varor till Björneborg och desamma sedermera på Wasa Nordsjö Ängböts aktiebolags föranstaltande och bekost¬ nad från Räfsö hann efter om¬ lastning i fram transporterats till
462939065_0251
462939065
nämnda stad, fördenskull och då det icke visats att Apotekaren Juselius iklädt sig äfventyret vid sistnämn¬ da transport, finner Kejserliga Sena¬ ten Wasa Nordsjö Ängbåts aktiebo¬ lag på grund af paktslutet emel¬ lan Kaptenen Bergström och Man¬ delshuset P. F. Lange et Knutte sö¬ ra stånda sagda äfventyr, hvar¬ före och enär omförmälda varor, hvilka i Sybeck inlastats i oska¬ dadt skick, vid framkomsten till Björneborg befunnits vara skadade, samt Apotikaren Juselius i anled¬ ning deraf inom behörig tid an¬ mält potist, bolagets underdäni¬ ga deduktion icke föranledes till indring i det slut, hvari Hofrät¬ ten genom dess dom i saken stan nat och hvarvid alltså skall förblifva, jemte det bolaget å¬ lägges att med sjuttio mark ersätta P. F. länge et Knutte dess härstädes hafda kost¬ nader. Det alle, som veder¬ bör, till underdånig efterrättelse Pesolan 3/16. m E. Asikolin länder. 1 Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: A. af Nyborg. G: Langenskadt. Vidvard Edestam. Oscar Gylling. August Vylans
462939065_0252
462939065
Huhtikuun 9 päivänä 1900. Keisarillisen Majistatin Korkaassa Nimessä, Hänen Suomen Senuutinsa tuomio maksuitta Wiipurin Hovioikeudesta tullassa nostopitussa, jossa entinen Talollinen Juhana Ahvenainen, Mäntyharjun pitäjän Särkämäen kylästä, on hakijana sekä Kunnullisnaavos Aksel Kijan¬ der ja Wärjäri Tidrik Hallman, saman pi¬ täjän Kyttälän kylästä, ynnä sanotun pi¬ täjän Kruununnimismies Berndt Israel Broms, tulematta jääneinä vastaajina, ja joka juttu koskee omistusoikeutta ulosmitat. tuun irtaimistoon: Annettu Keisarillisessa Suomen Senuutissa ja Sen Oikeusosustossa. Helsingissä, Huhtikuun 9 päivänä 1900. Keisarillinen Senvulti on Itsellensä esityttä¬ nyt juttuen kuuluvat asiakirjat ja niistä saa¬ nut tiedokseen seuraava: Mikkelin läänin Kuvernöörin antaman ta¬ haverikkomäräyksen mukaan on Kruununni¬ mismies Broms suamisen vakuudeksi, joka Kunnallisnevers Kyanderilla och Pedrik Kall¬ menilta, 23 päivänä Marraskuuta 1895 pan¬ nut tukavarikkoon Kullmanin huukkemet, Män¬ tyharjun seurukunnan kirkkoherranverkatalon muulla sijaitsevat tuparakennuksen, suunun, verihuoneen, läävän, sikoläten, kaksi rekulataa, Lusna 97.W. R. B. - 48. 76. 229 No 443. Sivu 178. Rb. 1897.
462939065_0253
462939065
kaksi aittaa ja kaksi liiteriä, minkä jälkeen Ju¬ hana Ahvenainen Kuvernöörille antumassuun kirjoituksessa on anonut että, koska sanotut ra¬ kennukset olivat Tammikuun 31 päivänä 1887 Vi¬ drik Hallmanin ja Ahvenaisen kesken tehdyllä kans¬ pakirjalla joutunut Ahvenaisen omiksi ja Kall¬ man ainoastaan vuotuista vuokraa vastaan ole saanut ne käytettävikseen, mainittu takavarik¬ ko huudtaisiin, ja on Kuvernööri, sittenkun Kunnallisneuvos Kyanderia ja Didrik Kallman¬ ia oli asiassa kuulustettu jolloin Kyander eli väittänyt, ettei Hallmanin ja Juhana Ahve¬ naisen välinen kauppa ollut todellinen vaan ainoastaan tehty Hallmanin omaisuuden suo¬ jelemiseksi ulosotolta, lykännyt asian riitai¬ rena oikeuteen ja määrännyt, että tuhavarik¬ ko jäisi voimaansa kunnes siitä toisin mää¬ rättäisiin. Kupurin Hovioikeuden sittemmin päätökseltä 7 päivältä Heinäkuuta 1596 velvotettua Didrik Hellmäinen maksamaan Kunnullisuuves Pigan¬ derille, Toukokuun 3 päivänä 1870 annetun vel¬ kakirjan perusteella, tuhat markkaa kuuden prosentin vuotuisine korkoineen 3 päivästu Tou¬ kokuuta 1891 ja kolmekymmentäviisi muikkuu Klanderin lainhukukulujen korvaukseksi, on Kruununnimismies Broms, asianmukaisen määrä¬ yksen nojalla, sanotun päätöksen sisällyksen mak¬ jamiseksi 28 päivänä Elokuuta 1876 ulosmitannut, muun muassa, mainitun takavarikkoon pan¬ nun omaisuuden; mistä toimenpiteestä Juhana Ahvenainen, ylläsanotuista syistä, jälleen on va¬ littanut Kuvernöörin, joka, asianomaisten tul¬ tua valituksesta kuulustetuiksi, on lykännyt a¬ riin riitaisena oikeuteen. Tämän johdosta Juhana Ahvenainen on haas¬ tattanut Mäntyharjun pitäjän käräjjäkunnan Kihlakunnanoikeuteen Kunnallisneuvos Kujan¬ derin, Didrik Hallmunin ja Kruununnimis¬ nus Bromsin ja mainitussa Oikeuksa, tois¬ tuen edelläkerrotut väitteensä, vaatinut että ky¬ symyksessä olevat rakennukset selitettäisiin Äh¬ venuiselle kuuluviksi. Sittenkun todistaja oli jutussa kuulustettu, on Kihlakunnanoikeus, jossa Juhana Ahvenai¬ nen, Kunnallisneuvos Kyander ja Kruunion¬ nimismies Broms ovat anonut korvaista asias¬ on härvimistään kulunqvista, 4 päivänä Mar¬ ruskuuta 1895 julistiemessensa puutoksessä lau¬ annut selvitetyksi, ettei Juhana Ahvenaisen mainitsemä kauppa ollut tarkoittanut todel¬ lista puheenalaisten rakennusten omistusoikeu¬
462939065_0254
462939065
den siirtoa, sekä sen vuoksi hyljännyt Juhana Ahvenaisen kanteen ja määrännyt, että ulos¬ mittaus oli laillisessa järjestyksessä loppuun saa¬ tettava; jonka ohessa Juhana Ahrenainen on velvoitettu korvaamaan Kunnallisnaivas Kjan¬ derin ja Kruununnimismies Bromsin kulungit asiassa ja sitä varten maksamaan Kyanderille neljäkymantäkaksi ja Bromsille kaksikymmen¬ tä markkaa Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Juhana Aker¬ näinen oli vetoimalla suoltanut jutun, on Hii¬ näkuun 5 päivänä 1899 antumallensa tuomiol¬ lu vahvistanut Kihlakunnanoikeuden päädök¬ sen, minkä ohessa Juhana Ahvenainen on vel¬ voitettu suorittamaan Kunnullisneuvos Kyan¬ derille maksut hänen kappulustuun Kovioikus¬ den tuomiotu, viisitoistu markkaa kahdeksan¬ kymmentä penniä. Hovioikeuden tuomion on Juhana Ahvenai¬ ren ulomaisuuksi anonut muutosta. Mitä näin on kerrottu tapahtuneeksi sekä asiukirjat sen lisäksi sisältävät on Keisarillinen Senuutti ottanut tutkittavaksensa ja katsoi ett¬ ei Juhieni Ahveniinen ole esiintuonut syytä muuttuu Hovioikeuden tuomiotu, jonka vii¬ ruun asia siis jämpi. Teitä kaikki asianomai¬ Michel Pogvelin. set alamaisuudessa noudattakoot. Keisarillisen Augustatin Korkeissa Simessä, Hänen Suomen Senaallensa. S. W. Kangdels 231 Henr. Berenius Ludvig Chreberg. Julian Serla hvil¬ Ludvig Ombud. Julian Serta hvil¬
462939065_0255
462939065
Huhtikuun 9 päivänä 1900. Keisarillisen Majestutin Korkeassa Simons¬ Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬ maksuitta Wiipurin Hovioikeudes¬ ta tulleessa jutussa, jossa entinen Talollinen Paavo Pietarinpoika Junt¬ tonen, Muolaan pitäjän Alakuu¬ san kylästä, on hakijana, ja Talollinen Matti Kiiski, saman pitäjän Kaukilan kylästä, pois¬ jääneenä vastaajana, ja joka juttu koskee talonkaupan pur¬ kamista: Annettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja sen Oi¬ keusosastossa, Helsingissä, Huhti kuun 9 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Abel¬ ensa esityttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saanut seuraavat tiedot: Muolaan ja Heinjoen pitäjäin käräjäkunnan Kihlakunnanoikeu¬ dessa on Paavo Juottonen, Matti kiiskille ja tämän vaimolle An¬ na Ruokoselle toimitetun haastua nojalla lausunut, että Paavo Juot¬ tosen nykyään kuollut isäpuoli tämä: A. af N. C. S. - A. N. K. F. J. A. C. 99 No 448. Pag. 64. R. D. 1899.
462939065_0256
462939065
Talollinen Juhana Juvonen sekä Paavo Juottonen, joille Matti Kiiski oli 11 päi¬ vänä Huhtikuuta 1892 velaksi anta¬ nut kaksisataa ruplaa venäjän ra¬ haa, olivat tämän velan takaisin¬ maksamisen vakuudeksi pantannet Juhana Juvosen ja Paavo Juottosen yhteisesti omistaman 1/12 osan vanhaa manttaalia eli 4,49/42 osaa uutta mant¬ taalia perintötaloa No 2 Alakuusan kylässä, joka panttaus, paikkakun¬ nan tavan mukaan, kuitenkin eli tapahtunut siten että Paara Juotto¬ nen ja Juhana Juvonen olivat sa¬ manä päivänä tehdyllä välikirjalla myyneet tilan Matti Kiiskille väli¬ kirjaan kuitatusta kahdensadan viidenkymmenen ruplan kauppahin¬ nasta sekä samalla suullisesti so¬ pineet Kiiskin kanssa, että Pun¬ Juottosella ja Juhana Juosella oli oikeus kahdessa vuodessa, luhua vastamainitusta päivästä, maksa¬ malla puheenaolevan kauppahin¬ nan lunastaa tila takaisin; min¬ kä tähden ja kun Paavo Juottuna määrätyn ajan kuluessa oli Matti Kiiskille tarjennut sovitun lunastus¬ hinnan, jota Kiiski kuitenkaan ei ollut vastaanottanut, Paavo Juotta¬ nen on, Juhana Juvosen kaikkiin perillisten oikeudenhaltijana, vaati¬ nut, että mainittu välikirja, mikäli se koski Juvosen oikeutta sanottuun tilaan, julistettaisiin mitättömäksi ja ttä Juvosen eläessään omistama puoli tilaa, jolle Matti Kiiski sil¬ lä välin 24 päivänä lokakuuta 1895 oli saanut kiinnekirjan, tuomittaisiin Paavo Juoltoselle. Sittenkuin Matti Kiiski ja Anna Ruokonen, asiasta kuultuina, olivat vastustaneet Paavo Juottossa kannet¬ ta, on Kihlakunnanoikeus Maalis¬ kuun 1 päivänä 1895 julistanut pää¬ teksensä jutussa ja, kun Matti Kiis¬ ki ja Anna Ruokonen olivat pu¬ heenalaisella kauppakirjalla omak¬ sensa saaneet Juhana Juvonu elä pään omistaman osan perintötaloa No 2 Alakuusan kylässä, hyljännyt Paavo Juottosen asiassa ajaman
462939065_0257
462939065
kanteen. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Tau¬ jo puottonen vetoamalla on saatta neet jutun, on tuomiolla Helmikuun 18 päivänä 1899 lausunut, että koska kiinteimistöä myytäessä tehty ehto, jolla myyjä on pidättänyt itsellään oikeuden vastaisuudessa, määrättyä hintaa vastaan, lunastaa tilan ta¬ kaisin, 20 päivänä Kesäkuuta 1864 annetun asetuksen 2 SS:n mukaan on voimaton ja vaikutukseton, sen¬ tähden jätti Hovioikeus asian Kih¬ lakunnanoikeuden päätöksen varaan; minkä ohessa Paavo Juottonen vel¬ voitettiin neljälläkymmenellä mar¬ kalla korvaamaan Matti Kiiskitti Hovioikeudessa juttuun menneet ku¬ lut. Hovioikeuden tuomioon on Paan Juottonen alamaisesti anonut muu¬ tosta. Mitä näin on tapahtunut ja asia¬ kirjat sen lisäksi sisältävät on Kä¬ sarillinen Senaatti ottanut tutkitta väkseen ja katsoo, ettei Paavo Juot¬ Axel Charpentier tonen ole esiintuonut syytä muuttaa Hovioikeuden ylempänä mainittua tuomiota, joka siis jääpi pysyväi¬ seksi. Tätä kaikki asianomaiset ala¬ maisuudessa noudattakoot. Keisarillisen Majestetin Korkeassa Nimenä, Hänen Suomen Senaattinsa: A. af Nyborg. Isac Gylling Och Nyborg. Isac Gytting August Nyberoh Nederdetterlom.
462939065_0258
462939065
No 452. Pag. 108. R.2. 1899. Huhtikuun 10 päivänä 1900. Keisarillisen Majestetin Korkeassa Timessä, Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬ nostorahalla Turun Hovioikeudesta tul¬ leessa jutussa, jossa Hovioikeudenauskul¬ tantti Lakitiedettenkandidaatti Ju¬ ho Kustaa Saarikivi, Lahden kaup¬ palasta, on hakijana sekä entisen Kauppiaan Kustaa Kollinin kon¬ kurssiin luovutetun pesän toimitsi¬ jamies Varatuomari Arvid Norden¬ streng, sanotusta kauppalasta, pois¬ jääneenä vastaajana, ja joka juttu koskee saatavan vahvistamista: An¬ nettu Keisarillisessa Suomen Se¬ naatissa ja Sen Oikeusosastossa, Hel¬ singissä, Huhtikuun 10 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä e¬ tyttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saanut seuraavat tiedet: Kustaa Kollinin Hollolan, Nastolan Kärkölän pitäjäin käråjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa vireillä olleen ken¬ lurssin saapumuspäivänä Lokakuun päivänä 1897 on Hovioikeudenauskul¬ tantti Taasikivi Kollinen pojan, tähden läsnä: A. af N. G. - G. S. - A. N.
462939065_0259
462939065
kauppalassa asuvan Kauppiaan Kustaa Willehad Kunnaan Syyskuun 24 päi¬ vänä 1897 laatiman ja seuraavana päi¬ vänä Paasikivelle siirtämän kontteku¬ ranttilaskun perusta, johon laskuun muun muassa oli debetpuolelle otettu Kus¬ taa Villehad Kunnaan palkka hänen palveluksestansa Kustaa Kollinin luona, laskettuna Joulukuun 8 ja 31 päivien 1893 väliseltä ajalta kahdensadan mar¬ kan mukaan kuukaudelta sekä viimesä¬ notusta päivästä Kesäkuun loppuun 1897. kahdensadan viidenkymmenen markan ja keen kuukaudelta, valvonut mainitun laskun sälden 22,549 markkaa 88 penniä ja vaatinut, että siitä vahdesta 4,500 mark¬ kaa Runnaalle vuosilta 1896 ja 1897. tulevana palkkana tuomittaisiin etuoi¬ keudella suoritettavaksi, sekä pidättänyt itselleen vallan, jos valventaa vastaan tehtäisiin muistutuksia, joita ei katset¬ taisi voitavan konkurssiasian yhteydes¬ sä ratkaista, eri oikeudenkäynillä näyt¬ tää toteen saatavansa; minkä jälkeen Kihlakunnanoikeus Joulukuun 18 päivä¬ nä 1897. julistetussa konkurssituomiossa samalla kuin Hovioikeudenauskultantti Pääsikivelle konkurssipesän varoista tuo¬ mittiin maksettavaksi kymmenentuhatta markkaa ynnä viiden prosentin vuotui¬ nen korko Joulukuun 8 päivästä 1893 Kesäkuun 29 päivään 1897, joka korko mainitun konttokuranttilaskun mukaan tekee 1,781 markkaa 67 penniä, on vah¬ ristanut jäännöksen sanotun laskun saldosta suoritettavaksi konkurssipesäs¬ ta korkiintaan valvotulla tahi sillä mää¬ ällä, miksi Taasikivi saattoi tässä o¬ rassa riitaiseksi tehdyn saatavansa eri oikeudenkäynnissä toteen näyttää, sekä määrännyt sen etuoikeuden, jonka tähän jäännökseen sisältyvä, Kauppias Kun¬ naan vuosilta 1896 ja 1897 vaatima palkka 4,500 markkaa oli nauttiva. Tämän johdosta on Hovioikeudenauskul¬ tantti Paasikivi, Varatuomari Torden strengille toimittamansa haasteen nojalla, Kihlakunnanoikeudessa vireille pannut mainitun oikeudenkäynnin ja, saatuan ra siinä eri päätöksellä itsellensä tuo¬ mituiksi 3,438 markkaa 95 penniä, vie¬ lä lisäksi vaatinut, että Taasikivelle mää¬
462939065_0260
462939065
rättäisiin konkurssipesän varoista mak¬ settavaksi Kauppias Kunnaan palkkaan hänen palveluksestaan Kustaa Kollinin luona se, mitä konttokuranttilaskun pal¬ dosta näinmuodoin vielä oli jäljellä, eli seitsemantuhatta kolmesataa yhdeksän¬ kolmatta markkaa kuusikolmattu pen¬ niä ja niistä neljätuhatta viisisataa markkaa valvotulla etuoikeudella Sittekun Varatuomari Nordenstreng oli kantaeseen vastannut ja todistajia oli jutussa kuulustettu, on Kihlakunnan¬ oikeus Huhtikuun 23 päivänä 1898 julis¬ tanut päätöksen asiassa; ja koska Ta¬ ratuomari Nordenstreng oli myöntänyt, että Kauppias Kunnas oli ilmoitetun ajan eli Joulukuun 8 päivästä 1895 Ke¬ säkuun 29 päivään 1897 ollut Kustaa Kollinin kauppaliikkan ensimmäisenä miehenä, mutta ei ollut voinut väittää¬ kään Kunnan suostuneen palkatta palvelemaan, on Kihlakunnanoikeus kat¬ sonut Kauppias Kunnaan oikeutetuksi saamaan työstänsä palkan. Mutta kun ei oltu näytetty paljonko palkkaa Kaup¬ pias Kunnialle olisi ollut tuleva, ja hän oli palvelusajallaan Kustaa Kollinilta saa¬ ut täyden ylläpiden sekä sitä paitsi o¬ jaksi omaksi hyödyksensä tehnyt työtä isänsä liikkassä, on Kihlakunnanoikeus mää¬ ännyt Kauppias Kunnaulle tulevan pal¬ kan kahdeksituhanneksi markaksi vuodelta, minkä vuoksi Varatuomari Nordenstreng on velvoitettu Kustaa Kollinin konkurssiperän varoista konkursituomiossa määrätyllä e¬ tuoikeudella Hovioikeudenauskultantti Taa¬ sikivelle, jolle Kauppias Kunnas oli saa¬ tavansa siirtänyt, heti kuittia vastaan maksamaan mitä yllämainitun kontto¬ kuranttilaskun saldosta vielä oli suoritta¬ matta, sikäli kuin se koski Kunnaan palkkaa sekä sillä tavoin että sanottu palk¬ ka konttekuranttilaskussa luettiin kahden tuhannen markan jälkeen vuodelta Jou¬ lukuun 8 päivästä 1893 Kesäkuun 29 päivään 1897. Herioikeus, jonka tutkittavaksi Vara¬ tuomari Nordenstreng on veteamalla samt tanut asian, on Huhtikuun 28 päivänä 1899 antamassaan tuomiossa katsonut ettu Hovioikeudenauskultantti Taarikivi ollut voinut näyttää Kustaa Kollinin
462939065_0261
462939065
luvannuen Kauppias Kunnaalle mitään palkkaa sen yli, minkä Kunnas pu¬ heenalaisessa tarkoituksessa eli saanut; jon¬ ka vuoksi Hevioikeus on kumonnut Rik¬ lakunnanoikeuden päätöksen ja hyljännyt Paasikiven asiassa ajaman kanteen. Tähän Hovioikeuden tuomioon on He¬ vioikeudenauskultantti Taasikivi alamai¬ sesti anonut muutosta Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on Keisarillinen Senaatti ottanut tutkittavakseen ja katsoi, ettei Hovioikeudenauskultantti Taasikivi ole esiintuonut syytä muuttaa Hovioikeu¬ den ylempänä mainittua tuomiota, joka siis jääpi pysymään. Tätä kaikki asian omaiset alamaisuudessa noudattakast. Keisarillisen Majesteetin Korkiassa Finnin Klänen Suomen Senaattinsa: A. af Nyborg. Oscar Gylling Gäraegenskild. - Bonde. Backenart Glouppuskilad. - Bonden Någångs 1/Axel Charpuntus Huhtikuun 11 päivänä 1900. Keisarillisen Majestodin Korkiassa Finnu¬ Hänen Suomen Senaattensa tuomio¬ nostorahalla Turun Hovioikeudesta tulleessa jutussa, jossa Talolliset Herman Matinpoika Vanhaseppä ja Juho Kaarlenpoika Uusiseppä, Niikan kappelin Leikkuun kylästä, ovat hakijoina sekä Torpparit Her¬ man Vihtori Matinpoika Kivimä¬ ki ja Eevertti Tuomaanpoika Mä¬ kelä ynnä viimemainitun vaimo Matilta Matintytär, Kiikoisten kap¬ pelista, vastaajina, ja joka juttu koskee nautintooikeutta torppaan: Annettu Keisarillisessa Suomen Se¬ naatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Huhtikuun 11 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä sityttänyt juttuun kuuluvat asiakirjat ja niistä saanut tietää seuraavaa Haastutettuansa Herman Vihtori Ki¬ imäen, Eevertti Mäkelän ja Matilta Matintyttären Tyrvään pitäjän sekä Riikan ja Kiikoisten kappelien kärä¬ jäkunnan 1898 vuoden talvikäräjiin, o¬ Parnu: A. af 5. - O. G. - G. L. - A. N. B. F. No 463. Sivu 74. R. 2. 1899
462939065_0262
462939065
vat Herman Wanhaseppä ja Juho Uu¬ sisoppä, jotka yhteisesti omistavat yllä. sanotussa Heikkuun kylässä sijaitsevan Sepän perintötalon, lausuneet: että Herman Vihtori Kivimäen ja Matilta Matintyttären isänisa Matti Jaakonpoika, Sepän siihen aikaan kruu¬ nunluontoisen talon haltijana, oli väli¬ kirjalla 15 päivältä Tammikuuta 1849 luovuttanut näiden isälle Matti Matin¬ pojalle hänelle mainitusta talosta tule¬ van perintöosan sijaan erinäisiä talon kuuluvia tiluksia Mäkelä nimisenä torppana Matti Matinpojan ja hänen vaimonsa omistettavaksi ja hallittaviksi heidän elinaikansa velvollisuudella teh¬ dä taloon vuosittain kolme päivätyötä, sekä Matti Matinpojan lastenkin käy¬ tettäväksi heidän elinaikansa vuotuista neljän hopearuplan veroa vastaan; että Matti Jaakonpoika, sittenkuin Sepän talo tällävälin oli ostettu perin¬ nöksi, oli 10 päivänä Kesäkuuta 1851 tehdyllä lisäyksellä Tammikuun 15 päivänä 1849 laadittuun välikirjaan va¬ kuuttanut Matti Matinpojalle, hänen vaimollen ja lapsilleen edellämainitun torpan järkähtämättömän hallinnon sanotussa välikirjassa määrättyjä rasi¬ tuksia vastaan; sekä että, Matti Matinpojan ja hänen vaimonsa Kaisa Liisa Juhontyttären kuol¬ tua, heidän elossa olevat lapsensa Her¬ man Vihtori Kivimäki ja Matilta Ma¬ tintytär ynnä tämän mies Evertti Mäkelä olivat ottaneet haltuunsa mai¬ nitun torpan, joka sijaitsi Kiikoisten kappelissa ja jota nykyään viljeltiin kahdessa osassa, Kivimäen ja Mäkelän torppien nimillä. lutta koska Herman Vihtori Kivi¬ mäki ja Matilta Matintytär olivat syntyneet vasta sen jälkeen kuin edellä¬ kerrottu välikirja 15 päivältä Tammi ruuta 1849 ja lisäys 10 päivältä Kesä¬ kuuta 1851 oli tehty eikä heillä siis saattanut olla mitään oikeutta sano¬ tulla välikirjalla Matti Matinpojalle suorutettuihin torpantiluksiin, ovat Her¬ nan Vanhasippa ja Juho Uusiseppä vaatinut että Herman Vihtori Kivinä ri, Eevertti Mäkelä ja Matilta Matin
462939065_0263
462939065
tytär, jotka olivat irtisanotut torpista ennen tuomaanpäivää 1897, velvoitettai¬ siin heti luopumaan mainituista Sepän taloon kuuluvista torpista ja jättämään ne huoneineen maineen Herman Vanha¬ repän ja Juho Uusisepän vapaasti käy¬ tettäviksi. Kanteesta kuulustettuina ovat Herman Vihtori Kivimäki ja hänen asiakump¬ paniinsa väittäneet, että sanottu välikir¬ jan lisäys Kesäkuun 10 päivältä 1851. oli ymmärrettävä siten, että sen kautta torpan hallintooikeus oli ikuisiksi a¬ joiksi luovutettu pois talosta; minkä vuoksi Herman Vihtori Kivimäki ja hänen asiakumppaninsa ovat anoneet kanteen kumoamista Kihlakunnanoikeus on Huhtikuun 27 päivänä 1898 julistamassansa päätöksessä siinä mainituilla syillä, velvoittanut Herman Vihtori Kivimäen, Eevertti Ma¬ kelän ja Matilda Matintyttären, lailli¬ sen muutteajan nautittuansa, Maalis¬ kuun 14 päivänä 1899 luopumaan Ke¬ vimäen ja Mäkelän torpista sekä jat¬ tämään ne huoneineen ja tiluksineen Herman Vanhasepän ja Juho Uusise¬ pan vapaasti käytettäviksi. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Herman Vihtori Kivimäki, Eevertti Mäkelä ja Ma¬ tilta Matintytär olivat veteamalla saat¬ taneet jutun, on Maaliskuun 7 päivänä 1899 antamassaan tuomiossa katsonut elvitetyksi, että Matti Jaakonpoika, Sepän talon omistajana, oli, välikirjalla Tam¬ mikuun 15 päivältä 1849 vuokrattuansa skuperäisen Mäkelän torpan Antti Ma¬ tinpojalle tämän sekä hänen vaimonsa ja lastensa elinajaksi, tuohon välikir¬ jaan Kesäkuun 10 päivänä 1851 kir¬ joitetussa lisäyksessä, syystä että talo tällä välin oli ostettu perinnöksi, uu¬ lestaan vakuuttanut Matti Matinpo¬ pojalle sekä hänen vaimollensa ja lap¬ sillensä sanotun torpan häiritsemätto män hallinnon välikirjassa määrättyä veroa vastaan; minkä tähden ja koska i viimeksisanotusta päivästä vielä ollut kulunut viittäkymmentä vuotta, joka silloin voimassa olleen Kesäkuun 13 päivänä 1800 maan vuokraamisesta maa¬ la annetun asetuksen mukaan oli perin¬
462939065_0264
462939065
aika, joksi vuokra- ja lampuolikontrah¬ teja ansiomaasta oli saatu tehdä, Hovi¬ oikeus, huolimatta siitä että Matti Ma¬ tinpoika ja hänen vaimonsa Kaisa Lii¬ sa Juhontytär jo olivat kuollut sekä ett¬ eivät Herman Vihtori Kivimäki ja Ma¬ tilta Matintytär mainittuna Kesäkuun 10 päivänä 1831 vielä ollut syntyneet, on kumonnut Kihlakunnanoikeuden pää¬ töksen sekä M. St:n 16 luvun 3 SS:n no¬ jalla hyljännyt Herman Vanhasepän ja Juho Uusisepan asiassa ajaman kau¬ teen. Hovioikeuden tuomioon ovat Herman Jonhasuppa ja Juho Uusiseppä alamai¬ sesti anoneet muutosta tänne toimitta. mallaan perustelmalla, johon Herman Vihtori Kivimäki, Eevertti Mäkelä ja Matilta Matintytär ovat vastannet. Mitä näin on kerrottu tapahtunuk¬ si sekä asiakirjat sen lisäksi sisältä vat on Keisarillinen Senaatti ottanut tutkittavaksensa ja katsoo etteivät Herman Jonkasippa ja Juho Uusiseppä ole esiin¬ tuoneet syytä muuttaa Hovioikeuden tuomiota, jonka varaan asia siis jääpi¬ Michael Paqvelin Tätä kaikki asianomaiset alamaisuu¬ dessa noudattakoot. Keisarillisen Majesteetin Kockensa Timissä, Hänen Suomen Senaattinsa: A af Nyborg Ångenskull. Luhana Edestam. Oscar Jynius August yberg.
462939065_0265
462939065
Huhtikuun 11 päivänä 1900. Keisarillisen Majestetin Korkeassa Nimessä, Hänen Suomen Senaallinsa tuomio nostora¬ halla Wiipurin Hovioikeudesta tulleessa ju¬ tussa, jossa Talollisenleski Maria Juha¬ nantytär Heikkonen, Lappeen pitäjän Rut¬ toisen kylästä, on hakijana ja Talolli¬ set Juhana ja Elias Heikinpojat Hai¬ mi, Hurtanmaan kylästä, sekä Talolli¬ nen Wilho Wilhonpoika Paronen, Savo lan kylästä samaa pitäjää, viimeksi¬ mainittu vaimonsa Maria Heikinty¬ tär Heimin edusmiehenä, vastaajina, ja joka juttu koskee testamentinmoi¬ letta: Annettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa ja sen Oikeusosastossa Helsingissä, Huhtikuun 11 päivänä 1900 Keisarillinen Senaatti on Itsellan esityt¬ tänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saa¬ nut tiedokseen seuraavaa: Haastateltuansa Maria Heikkosen 1898 vuoden varsinaisiin talvikäräjiin Lappeen pitäjän kärijäkunnassa Juhana Heimi, Elias Heimi ja Wilho Paronen lapsetonna edesmenneen enonsa, Maria Heikkosen mie¬ hen Talollisen Elias Esaiaksenpoika Leinon Läsnä S. W. H. B. - 2. l. C. - R. I. J. O. K. No 464. Pag 180. R. D. 1899.
462939065_0266
462939065
lähimpinä perillisinä ovat Kihlakunnanoi¬ keudessa vaatineet, että Maria Heikkosen edel¬ lisissa syyskäräjissä Elias Leinon jälkeen tes¬ tamenttina valvoma suullinen maa¬ räys, jolla Elias Leino muka oli määrän nyt jäämistönsä Maria Heikkoselle, julistet¬ taisiin mitällömäksi, koskee sanottua mää¬ räystä otte tehty testamenttia varten sääde tyssä järjestyksessä, ja Maria Heikkonen velvoitettaisiin Juhana Heinille ja hänen asiakumppaneillensa laillisesti jaettavaksi luovuttamaan Elias Leinon jälkeen jäänyt omaisuus Kanteesta kuultuna Maria Heikkonen on turvautunut velvomaansa testamenttiin, lail¬ lisessa järjestyksessä tehtynä, minkä jälkeen, ja sittenkun todistajia asiassa oli kuulus¬ tettu, Kihlakunnanoikeus Marraskuun 12 päivänä 1898 julistamassaan päätöksessä on lausunut, ett'ei Elias Leinon eläessään lausunia puheita, jotka Maria Heikkonen sittemmin oli testamenttina valvonut, voitu¬ pitää Elias Leinon viimeisenä tahtona jul¬ kenjättämänsä omaisuuden suhteen, ja ettei kerrottua määräystä myöskään oltu tehty P. K. 16. luvun 1 SS ssä säädetyssä järjes¬ tyksessä; johon nähden Kihlakunnanoikeus on kumonnut Maria Heikkosen valvoman testamentin ja velvoittanut Maria Heik¬ kosen Juhana Heimille ynnä hänen asia¬ kumppaneillensa luovuttamaan heille pe¬ rinnön nojalla tulevan osuuden Elias Leinon jäämistöstä. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Maria Heikkonen oli vetoamalla saattanut jutun, on tuomiolla Kesäkuun 14 päivältä 1899 vahvistanut Kihlakunnanoikeuden pää¬ töksen; minkä ohessa Maria Heikkonen on velvoitettu suorittamaan Juhana Hai¬ mille ja hänen asiakumppaneillensa mak¬ sut heidän kappalustaan Hovioikeuden tuo¬ miota, kymmenen markkaa kahdeksan¬ kymmentä penniä. Hovioikeuden tuomioon Maria Heikko¬ nen on alamaisesti anonut muutosta tin¬ ne toimittamallansa perustelmalla, johon Juhana ja Elias Hanni sekä Wilho Paro nen ovat säädetyssä järjestyksessä vas¬ taneet Keisarillinen Senaatti on ottanut ju¬ tun tutkittavakseen ja katsoo, ett'ei Maria Heikkonen ole esiintuonut syytä muuttaa,
462939065_0267
462939065
Hovioikeuden mainittua tuomiota, jonka varaan asia siis jääpi; ja velvoitetaan Ma¬ ria Heikkonen suorittamaan Juhana Hei¬ mille ja hänen asiakumppaniilleen maksut heidän kappaleestaan tätä Keisarillisen Senaatin tuomiota kaksikolmatta mark¬ kaa. Tätä kaikki asianomaiset alamai¬ suudessa noudattakoot. Keisarillisen Majestetin Korkeassa Nimessä, Hänen Suomen Senaatinsa: 1. W. Kongberg Henr. Rosenius 1. W. Kongberg Henr. Rosenius Ludvig Clorderg. Richard Westertum. Julian Serlachius "Ossian Karsten. Den 19 April 1900. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nedsatt revisionskilling, från Wasa¬ Hofrätt inkommet mål emellan Hand¬ landen Gustaf Svanljung och Hofrätts notarien Ernst Gustaf Stenbäck, från staden Nikolaistad, i egenskap af sysslomän uti Handlanden Albert Wolffs till konkurs upplåtna bo, sökan¬ de, samt Landtbrukaren Alfred Svah¬ ne, från Tohmajärvi socken, svarande. angående fordran: Gifven uti Kejser liga Senaten för Finland och Dess Justitie Departement, i Helsingfors, den 19. April 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlin¬ rarna i målet Sig föredragas och af fem, såvidt nu är i fråga, inhemtat följande: Efter Handlanden Wolff ågången stäm¬ ning har Landtbrukaren Svåhne vid Råd¬ stufvurätten i Nikolaistad anfört, att han i egenskap af Handlanden Welffs ägent för uppköp af smör, i början af September månad år 1896, efter det Wolff på Svahnes telegrafiska försrågan i svarstelegram med¬ fd S.W. H. B. - Lb - J.S. SS. 7. S. No 492. Pag. 215. R. D. 1899.
462939065_0268
462939065
delat, att för så kalladt allmogen finge vid köp i fast räkning betalas högst en mark nittio penni per kilögrann, af Handlanden Johan Hirvonen, från Kides socken, inköpt tjuguåtta drittlar med sammanlagdt ettusen trehundra sjuttiotvå och fem tiondedels kilo¬ gram allmogesmor efter en mark åttatio penni per kilogram, men att Handlanden Wolff, som vid försäljning af sagda smör i England icke lyckats erhålla högre pris der¬ för än omkring en mark per kilogram, för detsamma i räkning godtskrifvit Landbru karen Svahne efter detta pris med endast ettusen tvåhundraen mark åttatiotre penni, och som Landbrukaren Svähne emellertid varit toungen att till Hirvonen utbetala hela priset för omförmälda smörparti med tvåtusen fyrahundra sjuttio mark femtio penni jemte ränta, samt Svakne som handlat efter Wolfs order, icke vore skyldig att vidkännas den genom smörpar¬ tists afsändande till och föryttring i England uppkomna förlusten, har Landtbrukaren Svakne yrkat Handlanden Kölfs åläg¬ gande att till Svakne utgifva, bland annat, skilnaden mellan förenämnda två belopp med ettusen tvåhundra sextioåtta mark sextiosju penni jemte ränta samt ersätta Landtbrukaren Svahne för hans umgälder i rättegången. I saken hörd har Handlanden Wolff genmält, att ofvannämnda svärsteligram blifvit i Wolfs frånvaro afsändt af hans dåvarande kontorsbiträde Kontoristen Kaarlo Koskinen tvartemot Wolffs åt kon¬ torsbetjningen gifna föreskrift att allmoge emör icke finge köpas i fast räkning utan endast emottagas i konsignation, samt att Handlanden Wolff varit okunnig om Kontoristen Koskinens obehöriga åtgär¬ der i saken; hvarföre och då Kontoristen Koskinen icke egt bemyndigande att så¬ som prokurist företräda Handlanden Kölf och det af honom egenmäktigt gifna upp¬ draget således icke kunde vara för kolff bindande samt åt Landtbrukaren Svähne¬ behörigen redovisats för det vid smorpar¬ tistö försäljning erhållna priset, Handlan¬ den Wolff yrkat käromålets förkastande. Efter det särskilda vittnen blifvit i målet afhörda dels inför Rådstufvurätten dels vid Rådstufvurätten i Joensuu stad¬
462939065_0269
462939065
har förstnämnde Rådstufvurätt medelst utslag den 14 Oktober 1898 på upptagna skäl¬ förkastat Landtbrukaren Svähnes i saken utförda talan Hofrätten, under hvars pröfning Landt¬ brukaren Svahne i vadeväg dragit målet, har genom dom den 25. Juli 1899. deri utlåtit sig, att emedan Landtbrukaren Svahne, hvilken af Handlanden Wolff. blifvit antagen såsom ägent i smöraffa. rer, på sin någon dag i början af September¬ ber månad år 1896. i telegräm till Wolff gjorda förfragan, huruvida Svahne fingo i fast räkning för allmogesmor betala två mark per kilogram, derpåföljande dag fått emottaga ett med Handlanden Wolffs namn undertecknadt svärstetegam¬ af innehåll, att för sådant smör finge i last räkning betalas högst en mark nit¬ tio penni per kilogram, och Svahne på grund häraf varit fullt berättigad att af Handlanden Hirvonen för Wolffs räk¬ ning köpa ifrågavarande parti smör, af¬ vensom af den parterne emellan rörande omförmälda affärer förda telegram - och skriftvexling framginge att Handlanden Wolff icke varit okunnig om att förberörda svarstelegram blifvit af Kontoristen Koski nen i Wolffs namn afsändt, samt Hand¬ landen Wolff jemväl utan anmärkning emottagit smörpartiet och låtit utskyppa detsamma, ty och då Landtbrukaren Svahn vid antydda förhållande icke vore skyldig att ansvara för den vid smörpartlets för¬ säljning uppkomna förlusten, pröfvade Hofrätten rättvist, med upphäfvande af Rådstufvurättens utslag, ålägga Hand¬ landen Wolff att genast emot qvitto till Landtbrukaren Svahne betala de ettusen tvåhundra sextioåtta mark sextiosju penni hvilka Landtbrukaren Svakne utöfver det honom af Handlanden Wolff för smöret godtgjorda beloppet af egna medel erlagt till Handlanden Hirvonen, med fem procents årlig ränta derå från den 21. Ja¬ nuari 1898, då denna rättegång börjats, till dess full betalning följde; hvarhos Handlanden Wolft ålades att ersätta Landtbrukaren Svähne ej mindre hans kostnader å rättegången vid Rådstufvurät¬ ten och för förenämnda vittnesförhör än äfven hans i Hofrätten uti målet hafda
462939065_0270
462939065
umgälder med inalles femhundra mark Uti Hofrättens dom hafva Handlanden Svanljung och Hofrättsnotarien Sten¬ bäck, efter det Handlanden Wolff emel¬ lertid upplåtit sitt bo till konkurs, i sin förenämnda egenskap underdånigst sökt ändring medelst ingifven deduktion, deraf duplften uttagets af Landtbruka ren Svahne, som dock icke inkommit med bemötande i saken. Hvad sålunda förelupit och hand¬ lingarna vidare innehålla har Kejserli¬ ga Senaten tagit i öfvervägande samt finner utredt vara, att sedan Landt¬ brukaren Svahne i en honom tillhanda. kommen "p. på Albert Wolff. K. Koskinen undertecknad skrifvelse af den 3. Juli 1896. erbjudits att vara Handlanden Wolffs ägent för uppköpande af mejeri smör i sin hemtrakt, samt Handlan¬ den Wolff, efter ingånget svar af Svakne, i en af Wölf sjelf undertecknad skrif¬ velse af den 21. i samma månad un¬ der hänvisande till den förelupna bref vexlingen tillsändt Landtbrukaren Svak¬ ne 3,000 mark i och för nämnda syss¬ lande, hvari, enligt hvad i skrifvelsen an¬ tyddes, äfven uppköp af bondsmör kunde ingå, så har Landtbrukaren Svahne såsom svar å en af honom någon dag början af påföljande September månad till Handlanden Wolff aflåten telegra fisk förfrågan erhållit ett med Hand¬ landen Rolfs namn undertecknadt, enligt Handlanden Wolffs uppgift af Kontoristen Koskinen i Wolffs frånvaro afsändt telegram af innehåll, att bond smör finge af Svahne upphandlas fast köp efter högst en mark nittio pen¬ ni för kilogram, samt i enlighet härmed ömedelbart derefter för ett pris af en mark åttatio penni för kilogram af Handlan den Hirvonen inköpt och för Handlan¬ den Wolffs räkning afsändt ettusen trehundra sjuttiotvå och fem tiondedels kilogram smör, å hvars pris Landtbru¬ karen Svahn sedermera af Handlan den Wolff godtgjorts endast ettusen tvåhundraen mark åttatiotre penni; och som Handlanden Hofff, vid det han i skrifvelsen af den 21 Juli 1896. hänvisal till den tidigare förelupna brefverlingen,
462939065_0271
462939065
mäste anses hafva känt och i hvarje händelse bort känna, att i denna in¬ gått förberörda, af Kontoristen Koskinen per procentecknade bref af den 3. i sagda månad, och förstnämnda skrif¬ velse sålunda innefattat ett godkännande af Handlanden Wolff, att Kontoristen Koskinen i förhållandet mellan Wolff, och Landtbrukaren Svahni handlade så¬ som Wolffs fullmäktig; altså och då ofvan omförmälda af Koskinen till Svahne af¬ låtna tesegrafiska order varit för Handlan¬ den Wolff bindande och Handlanden Wolff förty varit skyldig att af Landtkru¬ karen Svahne öfvertaga ifrågakomna parts smör till det af Svahne aftalade priset, finner Kejserliga Senaten den underdåniga deduktionen icke föranle¬ da ändring i det slut, hvari Hofrätten, medelst dess dom i målet stannat, vid hvilket således skall bero, jemte det Handlanden Svanljung och Hofrättsnotr rien Stenbäck i sin förenämnda egen¬ skap åläggas att till Landtbrukaren tväkne gälda lösen för hans exemplar af denna Kejserliga Senatens dom med C. J. Tingren trettio mark Det alle som vederbör, till un¬ derdånig efterrättelse länder Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: S. W. Hauberg Ludvig Clenberg Henr. Börenius. Julian Serlachius
462939065_0272
462939065
Den 23. April 1900 1. Hans. Kejserliga Majestäts. Nämekaren Dess Senats för Finland dem uti ett, på nedsutt sessionsskilling, från Wasickof¬ rätt inkommet mål emellan Fröken Hil¬ ma Uhlbrandt, från Sumlakarleby stad, sökande, och Suldsmeden Ivan Ferdi¬ nand Sundholm, från staden Niko¬ laistad, uteblifven svarande, angående fordran: Iifven uti Kejserliga Se¬ naten för Finland och Dess justili Oppartement i Helsingers, den 23. April 1900. Kejserliga Senaten har låtit handling garna i målet Sig föredragas och af dem inhemtal följande: I egenskap af förmyndare för aflidne han¬ delsbehållaren Karl Emil Jakobssons omyn¬ liga barn har ficken Uhlbrandt uti en till Guvernören i Wasu lån ingifven skrift förmält att Suldomsdelen Sundholm jem¬ Bonden Johan Isaksson Malm uti en den 30. December 1887 afgifven skrift lig förbindelse åtagit sig att såsom pro¬ prie löftesmän, en för begs och begge för ä, ansvara all penninna för ett af Lif¬ försäkningsaktiebolaget Rubell å Guld¬ fyra A. af N. O. G. S. A. N. Ejet. No 504 Pag. 82. Rb. 1899.
462939065_0273
462939065
emedan Johan Erik Sjölunds lif underst 6427 utfärdadt lifförsäkningbref på femtusen mark, hvilket Tuhlsmeden Finland till Socken Uhlhanell pantförskrifvit såsom säkerhet för ett honom af Socken Uhlbrandt, i hennes förenämnda egenskap, sagde dag beviljadt lån, stort tretusen mark, blefve å de i lifförsäk¬ ningsbrefvet faststälda tider behörigen guldna, så att pantinnehafvaren icke genom försum¬ med perineintekalning komme att leda nå gen förlust; och har Fröken Uhlbrandt gekat bland annat att Skuldsmeden Sund¬ holm måtte förpligtas att till Fröken Wal¬ brandt, som den 15 November 1896 samt den 15 Februari, den 15 Maj och den 15 Au¬ gusti 1897 inbetalat qvartalspumerne å Jo¬ renämnda lifförsäkning med fyratiofyra mark hvarje gång, genast utgifva sagda pupillers sammanlagda belopp etthundra sjuttiosex mark äfvensom gälda sex procents årlig ränta å de skilda perniema från ofvan¬ berörda förfallodagar. Sedan Juhlsmeden Sundholm i af¬ fordradt genmäle motsagt krafvet, och e¬ ken såsom tvistig förvisats till vederbö¬ lig domstol, har Fröken Vikbrandt af¬ ta stämning å Tuldsmeden Sundholm vid Rådstufvurätten i Nikolaistad återhem¬ tat sin omförmälda talan Öfver käromålet hörd, har Guldamo den Fundholm genmält att, enär Guldsme den Sjölund upplåtit sitt bo till konkurs, Socken Uhlbrandt bort till konkurslöf¬ verlemna ifrågavarande lifförsäkningsbref till försäljning å offentlig auktion för tods äkning, så att Sundholm kunnat antin¬ gen sjelf inropa lifförsäkningsbrefvet eller genom detsammas försäljning till annan 250 person fritagas från sin förbindelse, i an¬ sunde hvartill och då Socken Ulelbramdt dessutom icke styrkt att hon på grund af köp eller annat aftal vore berättigad att fortfarande innehafva lifförsäkingsbref vit, Tuldsmeden Sundholm emotsett kä¬ romålets förkastande. Efter det parterne ömsesides fram¬ stått anspråk på ersättning för sina kost¬ under i rättegången, har Rådstufvurätten genom utslag den 18 Mars 1898 yttrat sig och på anförda skäl ålagt Paldoni den Sundholm att ersätta Fröken Uhl¬ kändt de af henne inbetalda qvartals¬
462939065_0274
462939065
pennien, hvilka förfallit den 15 November 1896 samt den 15 Februari, den 15 Maj och den 15 Augusti 1847 och att således till socken Uhlbrandt, i hennes förenämnda egenskap, emot qvitto utbetala sammanlaget etthundra sjuttiosex mark jemte sex procents ränta å de särskilda framiebeloppen frände dagar desamma inbetalts eller den 15 Decem¬ ber 1896 samt den 11 Mars, den 5 Juni och den 10 September 1847 till dess full betalning följde; men i anseende till sakens beskaffen, het qvittades kostnaderna i målet parterne emellan Hofrätten, under hvars pröfning parterne å öms sidor i väderlig dragit saken, här me¬ delst dem den 1 Mars 1899 deri utlåtit sig och ansett Socken Uhlbrandt icke hafva an¬ fört skäl till ändring i Rådstufvurättens utslag. Vidkommande deremot Gäldsmeden handholms vadetalan, har Hofvillen funnit att Suldsmeden Sjölund emot förskrifning af den 30 December 1887 af Proken Uhl¬ brandt i hennes egenskap af förmyndare för aflidne Handelsbokhållaren Karl Emil Jakobssons omyndiga barn, till låns be¬ kommit tretusen mark, till säkerhet för betalningen hvaraf Sjelund såsom pant åt Fröken Uhlbrändt öfverlemnat ett af Försäkringsaktiebolaget Katera den 31 Au¬ gusti sagda år på sjölunds lif utfär¬ ladt försäkningskref å femlusen mark, hvarå penniin, utgörande etthundra sjut¬ tiosen mark om året, skulle under en tid femton år i pester om fyratiofyra mark för hvarje årsqvarlat till belaget in¬ betalas; att Gäldsmeden Sundholm jemte innan person iklädt sig proprie borgesan varighet för att penniena på omförmäldt rätt blefve ordentligen erlagda så att pant¬ innehafvaren icke genom försummad pennie inbetalning komme att lida någon förlust att Gullsmeden Sjölund sedermera afträdt sin egendom till konkurs samt att Treken Uhlbrandt, med anledning af borgenärernes i konkursen på sammanhade den 30 Ok¬ tober 1895 till henne framstälda förslag, öfvertagit sagda försäkingsbref såsom vitt emot det all hon afsagt sig all rätt till rhållande af deridens från Konkursmus¬ hans tillgångar; och emedan det enligt gäl¬ lande konkursstadga ålegat Socken Abel kändt att efter det Skuldsmeden Sjellund
462939065_0275
462939065
upplåtit sin egendom till konkurs, derest ge¬ demannen eller sysslomännen i konkursen icke velat försäkningsbrefvet lösa, antingen sjelf ombesörja detsammas försäljning å offentlig auktion eller öfverlemna föranstäl¬ landet deraf åt sistomännen, men sä¬ lant icke skett, utan Proken Uhlhandt på sätt ofvan angifvits, genom ofvanns¬ kommelse med borgenärerne i Konkursen öfvertagit försäkningebrefvet såsom betalning för sin fordran, samt det emellan henne och Skuldsmeden Sundholm på grund af ofvanomförmälda borgesförbindelse uppkom¬ nu rättsförhållande sålunda måste anses hafva upphört, helst Sundholm genom sin da försäningssätt betagits tillfälle att vid nuksesvandet af försäkningsbrefvet bevaka sin af dettas högre eller lägre försäljning mis beroende rätt, ty har Stofallen ansen Gmbudsmeden Sundholm vara från sin än¬ berörda förbindelse till Tioken Utträndt fri, hvarföre Hofrätten, med upphäfvande af Rådstufvurättens utslag, förkastat Socken Ahlkennells i saken förda ta¬ lan. Uti Kefrättens dom har Socken Vilbrande i underdånighet anhållit om ordring Hvad sålunda förelupit samt hand¬ lingarna vidare innehålla har Kejserli ga Senaten tagit i öfvervägande; och alldenstund borgenärernes i Gäldsmeden sålunds konkurs den 30. Oktober 1895 träf¬ fade och af Proken Ahlbrandt godkanda beslut att till henne öfverlemna sin rätt till bölunds ifrågavarande hos henne pantsätts försäkningsbref emot det Proken Uhlbrand ålätt från anspråk på deriideret i kenhus om icke innebär annat än att venenärens magt sig den dem jemlikt 16. SS: i kon¬ kunsstadgan tillkommande rätt att antingen inlösa panten eller fordra densammas för äljning å offentlig auktion, jemte det för hållandet i öfrigt skulle anses såsom om socken Uhlbrandts fordran icke blifvit i konkursen bevakad; fördenskull och enär rålunda såväl Frökin Uhlbrandts för¬ dran hos Skuldsmeden sjelund som pant¬ rätten till försäkningsbrefvet, hvilken pantsätts besland enligt 32 SS: i renkurstadgan u¬ de beror af fordrans beräkning i konken sen, fortfarande ega full gittighet, samt 253
462939065_0276
462939065
Skuldesmeden Sundholm icke, på grund af den borgen han ingått för försäkningspro¬ merna, lagligen kan fordra pantens tilge¬ dogörande på ofvannämndt sätt för kon¬ kursmassans räkning, pröfvar Kejserliga Senaten rättvist, med upphäfvande af Hofrättens dom, låta lån vid det slut hvari Rådstufvurätten i saken stannat. Det alle, som vederbör, till underdång efter rättelse länder K. Hans Kejserlige Majestäts Högare Tamm Dess Senut för Finland. A. af Nyborg. Skaupeskatt. Oscar Gylling. Aamt Nyherrd. Huhtikuun 23 päivänä 1900. Keisarillisen Majestetin Korkeassa Nimessä, Hänen Suomen Senaattinsa tuomio nostora¬ halla Turun Hovioikeudesta tullessa ju¬ tussa, jossa Torppari Kaarle Kuusijoki ja hänen vaimonsa Matilda Wilhelmina Joelintytär, Pirkkalan pitäjän Kankaan¬ taustan kylästä, ovat hakijoina sekä Torppari Kaarle Antinpoika Honkanie¬ mi, sanotussa pitäjässä olevalta Wii¬ kin yksinäisellä säteritilalta, vastaaja¬ na, ja joka juttu koskee pesänjaon moit¬ timesta: Annettu Keisarillisessa Suo¬ men Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Huhtikuun 23 päivänä 1900. Keisarillinen Senaatti on Itsellensä esi¬ tyttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saanut tiedokseen seuraavaa: Haasteen nojassa Kaarle Kuusijoki ja Ma¬ tilda Wilhelmina Joelintytär Pirkkalan pe¬ täjan ja Ylöjärven kappelin käräjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa Marraskuun 12. päi¬ vänä 1897. ovat lausuneet, että pesän- ja perin¬ nonjako Matilda Wilhelmina Joelintyttären edesmenneen ensimmäisen miehen, Torppari Kaarle Jeremias Juhonpoika Kuusijoen Läsnä: S. W. H. B. - L. C - J.S. H. af H. No 515. Sivu 89. R.D. 1899.
462939065_0277
462939065
jälkeen, jonka kanssa Matilda Wilhelmina sodintytär Lokakuun 18 päivänä 1874 oli tullut vihityksi avioliittoon, oli toimitettu Heinä¬ kuun 22. päivänä 1893. Matilda Wilhelmi¬ na Joelintyttären ja hänen avioliitosta Kam¬ le Jeremias Juhonpojan kanssa syntyneiden viiden lapsen välillä, jossa toimituksessa pesän säästöstä, tekevä perunkirjoitusarvi¬ on mukaan 1906. markkaa 90 penniä, Ma¬ tilda Wilhelmina Joelintyttärelle oli maa¬ rätty etuosano kahdeskymmenesosa, 95. markkaa 34 1/2 penniä, ja naimaosana puo¬ li jäännöksestä eli 905 markkaa 77 1/2 pen¬ nia, ja että sekä Matilda Wilhelmina Joc¬ lintytär että Kaarle Honkaniemi, joka toi¬ mituksessa oli valvonut mainittujen vie¬ lä alaikäisinä olevien lasten oikeutta, oli¬ vat tyytyneet jakoon ja allekirjoittaneet sii¬ nä tehdyn jakokirjan, vaan että Kaarle Honkaniemi, joka sittemmen laillisessa järjestyksessä oli määrätty mainittujen lasten holhoojaksi, kuitenkin Matilda Wil¬ helmina Joelintyttären mentyä naimiseen Kaarle Kuusijoen kanssa oli Toukokuun 1 päivänä 1896. toimituttanut uuden pesän¬ jaon Kaarle Jeremias Juhonpojan jälkeen, jossa pesän säästöksi merkityt 2,368. mark¬ kaa 77. penniä oli jaettu Matilda Wilhelmi¬ na Joelintyttären ja hänen lastensa kesken sitön, että edellinen oli saanut etuosana kah¬ dennenkymmenennesan jakamattomasta resästä, 115 markkaa 44. penniä, ja naima osana ainoastaan kolmanneksen jäännöksestä eli 750. markkaa 11 penniä, vaan mainitut lapset jälellä olevat kaksi kolmannesta ja koska Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wil¬ helmina Joelintytär ovat voinut kaikin puo¬ lin tyytyä viimeksi sanottuun jakoon, jossa Kaarle Kuusijoki ei edes ollut saapuvilla, sekä Heinäkuun 22. päivänä 1893. toimitettu resänjako oli voittanut lainvoiman, niin Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wilhelmina Joelintytär, samalla kun he kuitenkin ovat hyväksyneet jaon Toukokuun 1 päi¬ vältä 1896 mikäli koski Matilda Wilhel¬ minä Joelintyttärelle siinä määrättyä etuosaa, ovat vaatineet, että tämä jako muuten oikaistaisiin siten, että Matilda Wilhelmina Joelintytär saisi naimaosak¬ i puolel puheenalaisesta pesästä; minkä ohessa Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wil¬ helmina Joelintytär ovat anoneet korvaus
462939065_0278
462939065
ta kustannuksestaan jutussa. Kanteesta kuultuna Kaarle Honkaniemi on selittänyt, ettei toimituksella Heinäkuun 22. päivältä 1893. ollut tarkoitettu todellises¬ ti jakaa Kaarle Jeremias Juhonpojan kuo¬ linpesää, vaan ainoastaan näennäistä pesän ositusta Matilda Wilhelmina Joelintyttären aiotun naimisen vuoksi; ettei Kaarle Hon¬ kaniemi, joka ei ollut missään sukulai suussuhteessa Kaarle Jeremias Juhonpo¬ jan tahi Matilda Wilhelmina Joelintyttä¬ ren kanssa, ollut ottut määrätty maini¬ tussa tilaisuudessa valvomaan heidän lastensa etua, vaan ainoastaan Matilda Wilhelmina Joelintyttären pyynnöstä ol¬ tanut tämän tehtäväkseen; ja että Kaar¬ le Honkaniemi, tultuaan vuonna 1895 mää rätyksi mainittujen lasten holhoojaksi, oli Kaarle Kuusijoelle ja Matilda Wil¬ helmina Joelintyttärelle esittänyt, että Kan¬ le Jeremias Juhonpojan jäämistö uudestaan laillisessa järjestyksessä jaettaisiin, johon Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wilhelmina Joelintytär olivatkin suostuneet; ja on Kaar¬ le Honkaniemi sen vuoksi vaatinut, että Kaarle Kuusijoen ja Matilda Wilhelmina Joelintyttären kanne hyljättäisiin ja Touko¬ kuun 1 päivänä 1896 toimitettu jako vahvis¬ lettaisiin. Kihlakunnanoikeus on päätöksellä Maa¬ liskuun 7 päivänä 1898. jutussa lausunut, että koskeivat Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wil¬ helmina Joelintytär otteet voineet edes väit¬ tää, että Kaarle Honkaniemi olisi ollut mää¬ rätty kerrotussa, Heinäkuun 22 päivänä 1893. pidetyssä jakotoimituksessa valvomaan Matilda Wilhelmina Joelintyttären ja Kaar¬ le Jeremias Juhonpojan alaikäisten lasten dua tahi että Kaarle Honkaniemi muuten olisi ollut siihen velvollinen, niin sanottua toimitusta ei voitu katsoa laillisessa järjes tyksessä pidetyksi eikä siis ollut nouda tettava, minkä vuoksi ja kun Kaarle Kun¬ sijoki ja Matilda Wilhelmina Joelintytär livat hyväksynet Toukokuun 1 päivänä 1896. Kaarle Jeremias Juhonpojan jälkeen toimitetun jaon muussa suhteessa, paitsi mitä tuli Matilda Wilhelmina Joelintyttä¬ relle määrättyyn naimaosaan, sekä Kaar¬ le Kuusijoki ja Matilda Wilhelmina Joelin tytär itse olevat myöntäneet viimemainitun mennan avioliittoon Kaarle Jeremias Juhon
462939065_0279
462939065
pojan kanssa ennen vuotta 1879., joten Merkit¬ da Wilhelmina Joelintyttärelle lain mukaan olikin naimaosana tuleva, kuten moitteenalai¬ sessa jaossa oli määrätty, ainoastaan kol¬ masosa hänen ja Kaarle Jeremias Juhonpo¬ jan yhteisestä pesästä, Kihlakunnanoikeus on hyljännyt Kaarle Kuusijoen ja Matit da Wilhelmina Joelintyttären kanteen jutus sa ja julistanut pesänjaon Toukokuun 1 päivältä 1896 olevan asianosaisten nouda¬ tettavana. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Kuurle Kuusijoki ja Matilda Wilhelmina Joelin tytär olivat vetoamalla saattaneet jutun, on tuomiolla Maaliskuun 7 päivältä 1899. jättänyt asian Kihlakunnanoikeuden pää¬ töksen varaan, samalla kun Kaarle Kuusi joen ja Matilda Wilhelmina Joelintyttären Kihlakunnanoikeudessa tekemä vaatimus heidän oikeudenkäyntekustannusten korvaa¬ misesta, josta Kihlakunnanoikeus oli jolla nyt antamatta lausuntoa, hyljättiin. Hovioikeuden tuomioon Kaarle Kuusija ki ja Matilda Wilhelmina Joelintytär ovat alamaisesti anoneet muutosta tänne toimit¬ tamallaan perustelmalla, johon Kaarle Hon¬ kaniemi on määrätyssä järjestyksessä vastan¬ Mitä näin on tapahtunut sekä asiakir¬ nul. jat sen lisäksi sisältävät on Keisarillinen senaatti ottanut tutkittavakseen jakatsoo, ettivät Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wil¬ helmina Joelintytär ole esiintuoneet syytä muuttaa Hovioikeuden yllämainittua tuo¬ miota, joka siis jää pysyväiseksi; ja vel¬ voitetaan Kaarle Kuusijoki ja Matilda Wilhelmina Joelintytär sen ohessa Kaar¬ le Honkaniemelle korvaukseksi häneltä täällä asiaan menneistä kustannuksista suorittamaan kuusikymmentä markkaa. Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudes¬ sa noudattakoot. Keisarillisen Majestelin Korkiassa Nimessä, Hänen Suomen Senaattinsa: S. W. Hauberg Ludvig Clomberg. Henr. Arenius Julian Serlauhus Arf Hellen.
462939065_0280
462939065
Den 25. April 1900 J. Hans Kejserligen Majestäts Häradinen Dess Senats för Finland dom uti ett¬ på nedsätt sessionskilling, från Åbo Hofrätt inkommit sjerältsmål emellan Handelshuset i Björneborgs stad D. Rosenlax å Co sökande och Sjökaptenen Henrik Björkqvist, från samma stad, svarande, angående ersättning för öfverliggodagar: Sifven uti Kejserli ga Bonden för Finland och Dal¬ jaslitte Departement, i Helsingfors den 25 April 1900 Kejserliga Senaten by till lit handlingarna i målet Sig fordra¬ ras och af dem inhemdat följande: Sedan Handelshuset B. Rosenberg rasom innehafvare af finnan Björne¬ borgs i tingsagsbolag, för utförsel af kä¬ varvi från Adfrö hänen lofenktut Fjor¬ neborgs Angfartlys i Aktiebolag tillhöriga ingfartyget Finance medelst den 26 Mars 1898 upprättadt erlefverti, upptalan¬ de, bland annat, i den och 14de punkter¬ na bestämningar derom att hustru der¬ de inlastas sitt fort angaren kunde in¬ taga densamma under vanliga arbets¬ Qv Auf N. G - G. S. - A. N. R. A. R S No 534 Pag 29. R. D. 1899.
462939065_0281
462939065
limmar, enligt brukel å orten, med inkka¬ gande af derstädes rådande sedningen vid åtskeppning af Interesor, och i 11te punkten förpligtelse för befruktaren att erlägga tjugufem pund syling medskt mynt på hvarje af honom förorsakull öfverläggning och enligt berökning pro alla efter lemna för det af sista dagen, samt förtydt, hvars lastning kunnat vidtaga den 5 påföljande Maj och den 19 i samma månad slutförts, vistsagde dag afgått från Räfsö, så har Sjökaptenen Björk¬ qvist, i egenskap af befälhafvare å om¬ ordade fastyg efter Handelshuset 31 Re¬ senkan i Cajangen stämning, vid Kar¬ stufvurättens i Björneborgs stad samman träde den 23 Maj 1898 anfört, att förty gel Amamo, som var försedt med fy¬ ra lasttucker med motsvarande vinnermer och kunde med begagnande af samtte¬ ga dessa vilkor och vinseher under en arbetsdag, beräknad, såsom i kaik¬ hamn vore brukligt, från klockan fem om morgonen till klockan åtta om afta¬ nen, inlästa från etthundra trettio till etthundrafemtio ståndert virke beroende af dess klinare eller gröfre beskaffenhet, rubelns bort senast den 15 Maj 1895 vara färdigt lästadt med de sexhun¬ hansligen ständers käräror, till hvilka ingarens låst för gången uppgätt; och medan Handelshuset N. Rosenlen Och vid förtygets sida stätt last i sa¬ ringa mängd, att allenast tvänne till kor med vinscker och tidtals endast om lucka med vinsch kommit till invändning vid inlästningen och Han¬ delshuset dervid jemväl maktlåtit att städse hafva virke tillsades för inläst¬ ning, ty och då Handelshuset H. Rosen¬ ten & Co sålunda förersakat att förty¬ gets lastning kunnat slutförds först den lig berörde Maj om morgonen eller minst fem dagar senare än lastningen best vara afslutad har Fjekaptenen Björk¬ qvist yrkat Handelshuset B. Rosenlen Cm förpligtande att, jemlikt omför¬ mälda 4 6/9 punkt i antipartiet, ersätta Jekaptenen Björkqvist för ifrågakom¬ nu fem öfverliggdagar efter tjugufem pund stäling för dagen med inalles etthundratjugufem pund, efter vid be¬
462939065_0282
462939065
talningstillfället gällande å vista kun¬ samt å medlen erlägga fem procents ränta från lagsökningsdagen. Uti afgifvet svaromål har Handels¬ huset W. Rosenberg Ö: genmält föram¬ ligast att Handelshuset, enligt inlemnad förteckning, till omordade ängares sida för inlastning såndt så mycket vir¬ ke, att detsamma, med hansin dertill att det å ängaren anstälda manskap varit tillräckligt till betjening af en¬ dast tvänne vilkor med vinnehar, icke allenast fullständigt motsvarat de dagligen under vanlig arbets tid, hvil¬ ken Handelshuset W. Rosenlax & Co ansett böra för Räfsö hänen lääk¬ nas från klockan sex om morgonen till samma klockslag om aftonen in¬ lastade beloppen, utan och till stor det qvärligat till följande dag, samt att förlusten af den tid fartyget emellan nästnämnda tvänne klockslag legat i saknad af last, hvilken tid Mar¬ delshuset med ledning af tvänne särskilda den 10 och 18 förberörde Maj till detsamma lemnade utdrag ner ängfartigets daglok beräknat till tju¬ utre och en qvart timmar, till fullo notväedes deraf, att fastigets lagtning på¬ gått under fyratio sex kommer utöfver ånlig arbetsled, hvilket enligt antepartiet nelust på Handelshuset W. Rosenken Co¬ värskilda yrkande fått ske samt således och då slikt yrkande ej gjorts icke kun¬ le räknas färtyget till godo; och har Handelshuset W. Rosenlax Ö: förty och la Handelshuset icke varit vållande till ett ängfartiget utinamo först den 19. Maj kunnat afgå, påstått käromålets förkastande. Efter det vittnesjörhör i målet egt rum och parterne ömsesides framstält anspråk på godtgörelse för sina um¬ gälder deri samt Sjokupenen Georg Nikander och Handlanden Bruno Ju¬ selius, hvilken såsom sukkunnige be¬ sillare öfvervarit målets handläggning, i detsamma afgifvit utlåtanden, har Rådstufvurätten som uti särskilda under rättegångens förlopp afsagda beslut skyldigkänt Sjökaptenen Björk¬ qvist att i arvoden åt bemälde sak¬
462939065_0283
462939065
kunnige besittare utgifva inalles etthundra sextio mark, medelst den 22. Augusti 1898 afkunnadt utslag förklarat utredt vara, att Handelshuset W. Rosenberg Och jemlikt 10de punkten i förberörda vite¬ parti, egt aflemna last till den många ängaren Åinamo kunde intaga på den i Riifsö hänen vanliga lastningstod, hvil¬ ken styrkts vara från klockan fem om morgonen till klockan åtta eftermiddagen, men att last lemnats i sin otillräcklig mängd, att omordade ängare, hvilken intygats kunna under berörda hust¬ ningstid intaga etthundra ståndert gröfre och klonare virke och altså, en Handelshuset W. Rosenbew å Co hade fullgjort sitt antydda åliggande, den 13 ofvansagde Maj på aftonen skul¬ le varit fullastad, först den 19 i samma månad på morgonen ly¬ vit färdiglastad; hvarför och ehuru¬ väl Handelshuset H. Rosenku Sö¬ visat, att tiettals något mer last, än ängaren intagit, funnits att tillgå, Rådstufvurätten, hvilken jemväl med baktande af sistuntydda omständig het ansett den fordrade ersättningen för fem öfverliggodagas icke vara för högt mäknad, ålagt Handelshuset B. Rosenlen År all till Sjökaptenen Björkqvist genast emot behörigt qvitto utbetala, efter den 4to punkten af antepartet bestämda er¬ sättning af tjugufem pund stäling för dag, sammanlagdt etthundra tjugufem pund stäling enligt vid betalningstill¬ fället gällande å vista kurs; hvaremot och då Rådstufvurätten, med afseende å sakens tvistiga beskaffenhet, funnit Han¬ delshuset 11. Rosenlew O hafva haft skat ett understålla densamma domstols pröf¬ ning, rättegångs kostnaderna deri parterne emellan qvittats. Hofrätten, under hvars pröfning Sjö¬ kaptenen Björkqvist och Handelshuset 41 Rosenlax Cn å anse sidor i väderad draget målet, har genom den 31 Decem¬ la 1898 deri gifven dem utlåtit sig ch jemte det Hofrätten funnit Han¬ delshuset W. Rosenlax S icke hafva förebragt skäl till rättelse i Rådstufva rättens utslag, i anledning af Isokap¬ tinen Björkqvists vadeböll, förklarat
462939065_0284
462939065
Handelsuusel H. Rosenlin P. vara skyl¬ digt ej allenast att å de Sjokaptenen Kjörkqvist af Rådstufvurallen på grund af förberörda anteparti tilldömda medlen godtgöra Björkqvist den af honom för¬ drade ränta, utan och att, enär Kan¬ delshuset K. Rosenlem Ao, hvilket helt och hållet undandragit sig Sjökaptenen Björkqvists anspråk, i hufvudsaken tap¬ pat, jemlikt 3 SS: 21. kap. R. B. och 35 SS: i Sjölagen den 9. Juni 1873, hvil¬ la Tjokuplinen Björkqvist skadesles för de kostnader honom genom rättegången vid Rådstufvurätten tillskyndats och ut¬ gifva de Tjokaptenen Nikander och Hand¬ landen Juselius såsom sakkunnige bi¬ sittare i målet tillbörande anden; i anseende hvartill Hofrätten pröfvat rätt¬ vist med ändring af sagda utslag ålag¬ ga Handelshuset W. Rosenlax C: att utöfver de etthundra tjugufem pund der¬ ling Handelshuset B. Rosenlen i Olof Rådstufvurätten skyldigkänts att till Tjo¬ kaptenen Björkqvist utbetala i ersätt¬ ning för ifrågavarande fem öfverllege¬ dagar, åt honom gälda fem procents plig ränta å dessa medel från lag¬ sökningsdagen den 23 Maj 1898 tills full liqvid skedde, samt att ej min¬ ne till Sjökaptenen Björkqvist erlag¬ ja de etthundra sextio mark han af Rådstufvurätten i ofvananförd måtte blif¬ net förpligtad att i arvoden tillhanda¬ hålla Fjökaptenen Nikander och Hand¬ anden Juselius on wältä Sjökaptenen Börkqvist för hans öfriga rättegångs¬ kostnader vid Rådstufvurätten med sä¬ hundra mark. Uti denna Hofrättens dem har Handelshuset 11. Rosenbero N° i un¬ derdånighet sökt ändring medelst in¬ gifven deduktion, hvilken Sjökaptenen Börkqvist i föreskrifven ordning be¬ mitt. Avad sålunda förelupit och hand¬ lingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervä¬ gande samt finner Handelshuset 11. Rosenlere C: icke hafva anfört skäl till andring i Kapellens ofvanberörda dem, vid hvilken fördenskull kommer att för¬ blifva; och kännes Handelshuset W Ko¬
462939065_0285
462939065
centen i O: derjemte skyldigt att med sextio mark ersätta Sjökaptenen Björk¬ qvist för dennes kostnader vid sva¬ randetalans bevakande härstädes. Det alle, som vederbör, till underdång ef¬ terrättelse länder. S. Hans i Kejserliga Majestäts Mögen¬ Dess Senat för Finland: A. af Nyborg. G. Langenskoll. Vidare Ederton Oscar Gylling August Nybergs 1. Karl Stenberg Den 30. April 1900. Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senats för Finland dom uti ett, på nöd satt reversionsskilling, från Åbo Hofrätt inkommit mål emellan Kommerserådet Fredric von Rettig, från Åbo stad, sö¬ kande, samt sysslömannen uti Fabri¬ kanten Robert Fredrik Säderholms, från sagde stad, till konkurs upplåtna bo¬ Kuckonsula John Dalberg och Fabri¬ kanten Christian Lenander, begge jem¬ väl från samme stad, svarande, angåen¬ de fordran: gifven uti Kejserliga Sena¬ ten för Finland och Dess Justitie De¬ partement, i Helsingfors, den 30. April 1900. Kejserliga Senaten har låtit handlingar ra i målet Sig föredragas och af dem in¬ hemtal följande: Sedan Fabrikanten faderholm utfärdat den 25. Maj 1882 en skuldsedel till Herr J. E¬ Niemonn eller order å tiotusen mark och den 21. Maj 1883. en annan skuldsedel till Herr J. C. Niemonn" å åttatusen mark, och Rådstufvurätten i Åbo stad till säkerhet för betalningen af förstnämnde skuldse dels innehåll den 26. Oktober 1885. fast¬ Jostafet - L. K. G. - R.B. - 2/16 - 2. S - A. A. B. RS. / M. P. No 553. Pag. 116 RD 1892.
462939065_0286
462939065
stält och den 15. Februari 1892. förnyat inteck¬ ning uti säderholm för tiden tillhöriga gården och tomten No 2. i tredje qvarteret och sjette stadsdelen af samme stad samt Magistra ten derstädes till säkerhet för skuldsedelns af den 21. Maj 1883. innehåll, sa till kapilal som derå förskrifven sex procents årlig rän¬ ta, den 26. Maj 1883. meddelat och den 26 April 1893. förnyat inteckning uti samtliga till säderholms i sagde gård inrättade lö¬ baksfabrik hörande markiner och öfriga offekter, så hafva förberörda skuldsedlar af bemälde J. C. Niemonn å annan per¬ son öfverlåtits samt Fabrikanten Jäder¬ holm, å hvilken desamma senast och ef¬ ter det inteckningarna förnyats blifvit trans porterade, derpå medelst afhandling af den 19. Maj 1894. pantförskrifvit sagda skuld¬ sedlar åt Kommerserådet von Rettig så¬ som säkerhet för betalningen af fäderholms i samma afhandling till vore Rättig afgif¬ na skuldförbindelses innehåll tiotusen mark jemte fem procents årlig ränta. Sedermera har Fabrikanten Jäderholms bo den 6. April 1897. upplåtits till konkurs och Rådstufvurätten, hvarest Kommerserå¬ det von Rettig uti konkursen bevakat sin på grund af nämnda skuld - och pant¬ förbindelse af den 19. Maj 1894. egande for¬ dran, medelst den 20. November 1897. afkun¬ nad konkursdom, hvilken fått vinna laga kraft, faststält von Rättigs fordran att med tiotusen mark jemte fem procents årlig ränta derå från den 19. Maj 1894. stgå framför alla andra fordringar i höet ur värdet af omordade, af fäderholm den 25. Maj 1882. och den 21. Maj 1783. ut¬ händigade samt till von Rettig pantför¬ skrifna skuldsedlar, hvarefter Keckon¬ rutn Dalberg och Fabrikanten Senander, i egenskap af syssloman i berörda kon¬ kursbo, medelst salubref den 28. Decem¬ ber 1897. till Fabriksferman P. E. Rättigs 6o försålt omförmälda, konkursmassan tillhöriga gård och särskild lösegendom samt samme dag, enär Kommerserådet von Rettig förmält sig erna väcka rätte¬ gång om utbekommande af sagda pant¬ sätta skuldsedlars innehåll ur värdet för den intecknade egendomen, å konkursmas¬ sons vägnar förbundit sig att af det be¬ lopp fyratioittusen mark, bemälda firma
462939065_0287
462939065
kontant erlagt å köpeskillingen för fastig¬ heten jemte lösegendom, såsom tvistig till¬ gång afsätta en summa, motsvarande Kommerserådet von Rättigs ifrågavaran¬ de fordran till Capital och ränta, samt i förvar hålla berörda summa intill dess förenämnda rättegång blifvit slutligen afgjord äfvensom förklarat konkursmas san förty öfvertaga all ansvarighet gent¬ emot Kommerserådet von Rettig för hvad denne genom sagda rättegång tilläfventyrs kunde komma att vinna; och hafva sag¬ da, af Fabrikanten Jäderholm den 25. Maj 1882. och den 21. Maj 1883. utfärdade skuld¬ sedlar sedermera blifvit på offentlig fond¬ börsauktion försålda och dervid inropats af Kommerserådet von Rettig för tvåhun¬ dra mark. Derefter har Kommerserådet von Pet¬ tig, på stämning å Vicekonsuln Dahlberg och Fabrikanten Lenander, inför Rådstuf¬ verätten yrkat att, emedan Dalberg och tenander vägrat att till von Rettig utgif¬ va innehållet af ofvannämnda skuldsed¬ lar af den 25. Maij 1882. och den 21. Maj 1883., ehuru sagda innehåll på grund af förbe¬ rörda inteckningsrätt fullt utginge ur det pris konkursmassan erhållit vid den 28. De¬ cember 1897. verkstäld försäljning af Fabri¬ kanten säderholms omförmälda fastighet och lösören, Dalberg och Lucander, hvilka, i egenskap af sysslomän i säderholms konkurs, uppburit hela nyssberörda försäljningspris och förty å konkursmassans vägnar åtagit rig all ansvarighet för hvad å skuldsed larne kunde i laga ordning utfalla på grund af åberopade inteckningar, måtte i meranämnda egenskap förpligtas att till von Rettig gälda oftasagda tvänne skuldsedlars innehåll så till kapital som ränta, utan att von Rettig dock ville i sådant afseende göra anspråk på mera än hvad erfordra¬ des för betäckande af de tiotusen mark med fem procents årlig ränta derå från den 19. Maj 1894., hvilka von Rettig fått rig tilldömda med förmansrätt ur vär¬ det af nyssberörda skuldsedlar, efter af drag af hvad å denna utdömda fordran utfällit såsom behållning vid skuldsedlar¬ nes realisation eller etthundra åttatiotre mark sjuttio penni. Isaken hörde, hafva Vicekonsula Dal¬
462939065_0288
462939065
berg och Fabrikanten Lenander invändt, att Fabrikanten Jäderholms skuldsedlar af den 25. Maj 1882. och den 21. Maj 1888., de der icke vore löpande förskrifningar, upp¬ hört att gälla då desamma blifvit inlösta af Fabrikanten säderholm och på honom återtransporterade, samt att sagda skuldsed¬ lar sålunda redan förr, än de af säderholm vantförskrifvits till Kommerserådet von Rit¬ tig, varit värdelösa, enär de till säkerhet för återbetalningen af skuldsedlarnes innehåll meddelade inteckningarna förlorat all be¬ tydelse i och med detsamma fordringsrät¬ ten på grund af skuldsedlarne upphört; hvarför och då å berörda skuldsedlar dess utom icke förefunnes någon lagenlig trans¬ port till Kömmerserådet von Rettig, Vice¬ konsula Dalberg och Fabrikanten Lenander på¬ stått förkastande af von Rettigs talan. Med anledning deraf har Kommerserå¬ det von Rettig framhållit, att skuldebref¬ ven af den 25 Maj 1852 och den 21. Maj 1883., sanom icke qvitterade då desamma pant¬ förskrifvits till vor Rettig, dervid haft och fortfarande hade gällande kraft, sär¬ skildt det förstsagda, hvilket vore stäldt till viss man eller order och således ett lö¬ pande papper, samt att i alla händelser inteckningssäkerheten för dessa skuldsed¬ lar, enär inteckningarna icke blifvit behö¬ rigen dödade, måste anses qvarstå och be¬ rättiga von Rettig att med förmånsrät ur köpeskillingen för nämnda fastighet och lösegendom utfå sin fordran i kon¬ kursboet. Rådstufvurätten, hvarest parterne å om se sidor gjort anspråk på godtgörelse för rättegångskostnaden, har medelst utslag den 28. September 1898. på anförda skäl ålagt Vieikonseln Dalberg och Fabrikanten Le¬ nander, i deras uppgifna egenskap, att af det utaf dem derför afsattu beloppet till Kommerserådet vore Rettig, emot återbe¬ kommande af förenämnda tre skuldsedlar utaf den 25. Maj 1882., den 21 Maj 1883. och den 19. Maj 1894., nästberörda förskrifning behörigen qvitterad, genast utbetala sist¬ sagde skuldsedels innehåll tiotusen mark jemte derå från förskrifningsdagen och in¬ till skeende full liqvid löpande fem pro¬ cents årlig ränta; men i anseende till sa¬ kens beskaffenhet blefvo rättegångskostna¬
462939065_0289
462939065
derna qvittade parterne emellan. Hofrätten, under hvars pröfning såväl Kommerserådet von Rettig som Vicekon¬ rubn Dulberg och Fabrikanten Lenander i vadeväg dragit målet, har genom dom af den 4. Maj 1899. deri yttrat sig, att allden stund ifrågavarande, af Fabrikanten Ja¬ derholm den 25. Maj 1882. och den 21. Maj 1883. uthändigade skuldsedlar, såsom stul¬ da, den förre å namngifven person eller order och den senare till viss man, sedan de återtransporterats å gäldenären fader¬ holm, i dennes hand icke innefattade nå¬ gon skuldförbindelse, samt ej heller de till säkerhet för dessa skuldebrefs inne¬ håll meddelade inteckningarna kunde göras gällande emot gäldenären såsom tillika egare af den intecknade egendo¬ men; fördenskull och då sagda skulde¬ bref jemte de för dem faststälda inteck¬ ningarna icke kunnat tillkomma annan eller bättre rätt endast derigenom att sam¬ ma skuldsedlar af Fabrikanten Jäderholm sedermera pantförskrifvits till säkerhet för det utaf honom emot skuldsedeln af den 19. Maj 1894. hos Kommerserådet von Rettig upptagna lån, pröfvade Hofrätten rättvist, i anledning af Vieckonsula Dal¬ bergs och Fabrikanten Lenanders Libell, med ändring af Rådstufvurättens utslag, för kasta von Rettigs i saken utförda talan, såvidt den afsäge Dalbergs och Lucanders förpligtande att i egenskap af sysslomän uti Jäderholms konkurs ur konkunmas¬ rans tillgångar gälda von Rättigs i kon¬ kursen utdömda fordran, men berättiga von Rättig att för berörda fordran, efter af¬ drag af hvad derå tillgodokommit von Piet¬ tig genom den behållna auktionsskillin¬ gen för de pantförskrifna skuldsedlarnes försäljning, njuta betalning med som ma rätt som tillkomme öfriga i konkar¬ sen utdömda oprioriterade fordringar; hvar¬ emot Hofrätten ansåg hvarken tillkonsuln Dalberg och Fabrikanten Senander eller Kommerserådet von Rettig, hvilken sist¬ bemälde sökt ändring i Rådstufvurät¬ tens utslag endast beträffande rättegångs kostnaden, hafva anfört skäl till rättel se uti berörda utslag i denne del, hvar före vid utslaget derutinnan skulle bero¬ Uti Hofrättens dom har Kommerserå¬
462939065_0290
462939065
det von Rettig i underdånighet sökt an¬ dring medelst ingifven deduktion, hvilken Vickonsuln Dalberg och Fabrikanten Senan¬ der bemött. Hvad sålunda förelupit samt handlin¬ garna i målet vidare innehålla har Kejser¬ liga Senaten tagit i öfvervägande; och eme¬ dan den för innehållet af Fabrikanten fader holms skuldebref af den 21. Maj 1883. medde¬ lade inteckning i de till säderholms tobaks¬ fabrik hörande massiner och öfriga offek¬ ter enligt lag icke medfört någon panträtt, utan blott förmånsrätt till värdet af des¬ sa, men Kommerserådet von Rettig genom domen i Jäderholms konkurs, hvari inne¬ hållet af sagda skuldebref ej ens, på sätt enligt 24. och 29. SS: SS: i konkurstadgan af den 9. November 1868., sådana desamma lyda i förordningen den 3. December 1895., bort ske, blifvit lagligen bevakadt, icke till¬ lagts sådan förmånsrätt på grund af sag da inteckning, finner Kejserliga Sena¬ ten Kommerserådet von Rättigs underdå¬ niga deduktion icke föranleda ändring i Hofrättens ofvanberörda dom, såvidt van Rettigs å samma skuldebref grunda¬ de talan förkastats. Beträffande sedan Kommerserådet von Rit¬ tigs talan i öfrigt, så alldenstund 4. SS: 4 kap. R. B. och 12.SS: förordningen om införande af ny utsöknings lag, af den 3. December 1895, gifva vid han¬ den, att förskrifning till innehafvaren, som återkommit i utfärdarens hand, kan af honom med laga verkan ånyo uthändi¬ gas, och förty jemväl för det förskrifna beloppet intecknad panträtt vid dylikt uthändigande fortfarande följer förskrif¬ ningen åt, samt med förskrifning till innehafvaren i åberopade lagrum i allo likstälts förskrifning stäld å viss man¬ med lof att låta den komma i annans hand, der denna är behörigen öfverlåten; fördenskull och då Fabrikanten säder¬ holm altså, sedan ifrågavarande af ho¬ nom den 25. Maj 1882. till 7. C. Niemann eller order utfärdade å tiotusen mark ly¬ dande skuldsedel, för hvars innehåll inteck¬ ning faststälts i ofvanberörda säderholm då tillhöriga gård och tomt, transporterats till honom, varit behörig att vidare öfverla¬ ta samma skuldsedel med åtföljande pant¬ rätt, och den omständigheten, att den af
462939065_0291
462939065
Fabrikanten Faderholm till Kommerserådet von Rettig gjorda öfverlätelsen af sagda skuldebref, rasom innefattande en pantförskrifning, icke tecknats å sjelfva skuldsedeln, utan å en skild urkund, är utan betydelse i fråga om rättsförhållandet mellan dem, pröfvar Kej¬ serliga Senaten rättvist förklara Kommare radet von Rettig berättigad att ur den del af köpeskillingen för nämnda gård och tomt, som öfverstiger beloppet af bättre rätt egande fordringar, tillgodonjuta betalning till ett belopp af tiotusen mark för sin å skuldför¬ bindelsen af den 19. Maj 1894. grundade for¬ dran; derutinnan Hofrättens dom sålunda af Kejserliga Senaten ändras, hvaremot vid sagda dom beträffande rättegångskostnaden kommer att bero. Det alle, som vederbör, till underdårig efterrättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Högakaren, Dess Senat för Finland: A. af Nyberg. Oscar Lydning. Ludvig Clenberg August Lybergh. Juhan Serlachus S. W. Kangberg Henr. Börenius Rättegångskall. Richard Edestam Michael Pogvalin Den 30. April 1900. Åbo stad, svarande, angående lega för uthyrd fastighet: Gifven uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Justitie Departement, i Helsingfors, den 30. April 1900. Kejserliga Senaten har låtit hand¬ ingarna i målet Sig föredragas och af dem inhemtat följande: Medelst kontrakt af den 1. Oktober 1892. har Ingeniören Neuman, såsom för tiden egare af Henneri hemman i Hau¬ rala by af Lempälä socken, emot en årlig hyra af åttahundra mark, som borde erläggas med en fjerdedel efter utgången af hvar tredje månad, på tre år från nämnde dag upplåtit åt Registratorn Brummer, bland annat, följande lägenheter och förmåner å sag¬ da hemman nämligen: käräktärehuset, Saa: S. W. H. A. B. S. C. R. F. J. B.. /M. P. No 557. Pag 42. R. D. 1899. J Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Finsk öfver¬ Ders Senats för Finland dom uti ett, rättning af på nedsatt revisionsskilling, från Abo Kejserliga Hofrätt inkommet mål emellan Senats Senatens dom ål emellan Senats Senatens dom registratorn Johan Wilhelm Brummer, medföljer ori¬ från Helsingfors stad, sökande, och ginala upedi¬ Baningeniören Hugo Neuman, fråntionen.
462939065_0292
462939065
hvarest alla rummen borde vara för¬ sedda med filfria eldstädes samt dör¬ rar och fönster befinna sig i fullgodt skick, så att rummen hölle värme; en kammare för kuok och ett vagnslider; äfvensom rätt ej allenast att vid före¬ fallande behof begagna byk- och bad¬ stuga, utan och att å stället bekomma söt mjölk för tretton och fyra tionde¬ dels penni litern. Sedermera har Ingeniören Neu¬ man, på stämning å Registratorn Brummer, vid Häradsrätten i Lem¬ pälä och Wesilaks socknars tingslag yrkat, att Registratorn Brummer, som försummat att afbörda sig ofvannämn¬ da hyra för Oktober, November och December månader år 1894., måtte för¬ pligtas att till Keuman genast utgif¬ va densamma med tvåhundra mark, jemte sex procents årlig ränta å be¬ loppet från förfallodagen den 1. Janu¬ ri 1895. tills full betalning skedde Registratorn Brummer har, i saken hörd, påstått: att han icke fått tillgodonjuta honom i omförmälda kontrakt tillförsäkrade förmåner, enär rummen i boningshuset varit högst illa försedda, så att de ej hållit värme; att detta missförhållande ej ens efter en om¬ sommaren år 1893. i väningen verkstäld reparation förbättrats utan rummen fort¬ farande varit till den grad kalla, att temperaturen i dem, oaktadt de omsorgs¬ fullt eldats, icke kunnat under vintern uppbringas till högre än sex eller sju gräder enligt Calosii testamenter och på morgnarna nedgått under fryspunkten; att Brummer nödgats vara i afsak¬ nad af honom tillförsäkrad kuskkan¬ mare och vägnelider samt rätt att be¬ gagna byk- och badstuga och ej heller alltid kunnat erhålla mjölk å lägen¬ heten: att Brummer i följd häraf sett sig föranlåten att i Januari månad år 1894. uppsäga sig hos Ingeniören Neu¬ man till afflyttning den 1. påföljande Oktober; samt att Neuman, då Brun¬ mer emellertid redan i Augusti må¬ nad samma år bortflyttat från Henneri hemman och dervid öfverlemnat de till hyseslägenheten hörande nycklar åt Neu¬
462939065_0293
462939065
man, emottagit dem utan att anmärka något emot Brunmers afflyttning; och har Brummer förty motsagt käromålet. Men för den händelse att Registratorn Briimmer likväl skulle anses skyldig att betala det fordrade beloppet, här Brummer yrkat dess qvittande emot Brummer tillkommande ersättning för det ett parti honom tillhöriga, i berörla tyreslokal förvarade viner i följd af dess bristfälliga skick den 23. Deim¬ ber 1892. genom frysning förderfvats, hvar¬ genom Brummer tillskyndats en skada af åtminstone fyrahundra fyratioen mark åttatio penni. I anledning af svaromålet har In¬ geniören Neuman, bland annat, be¬ stridt att rummen uti ifrågava¬ rande boningshus varitilla för¬ sedda och påstått Registratorn Brun¬ mer äfven i öfrigt hafva tillgodonju¬ tit de honom genom hyreskontrak¬ tet tillförsäkrade förmånerna samt jemväl förnekat att Brummer vare sig före eller vid sin afflyttning från Kenneri hemman förmligen uppsagt hyreskontraktet; hvarföre Ingeniören Teu¬ man, som likaledes bestridt att Registra¬ torn Brummers viner af uppgifven or¬ sak frusit och motsagt dennes qvittnings¬ anspråk, ansett Brummer icke hafva haft lagligt skäl att bryta hyres aftalet utan böra ansvara för hyrans gäldande anda till den 1. Januari 1895, från hvilken dag Henneri hemman genom köp öfvergått till Landthushållaren Otto Gustaf Wigelius. Härefter har Häradsrätten, hvar¬ est Registratorn Brummer yttermera invändt, att Ingeniören Neuman en¬ ligt sagda hyreskontrakt ej varit be¬ rättigad att åt Landthushållaren Sigelius upplåta berörda väning, äfven¬ som parterne gjort anspråk på ersätt¬ ning för sina rättegångskostnader, me¬ delst utslag den 14. Februari 1898. för¬ klarat Registratorn Brummer icke hafva visat, att den genom ifråga¬ varande hyreskontrakt af den 1. Oktober 1892. åt Brummer på tre års tid upplåtna boningsbygnaden å Henneri hemman, efter det samma hus
462939065_0294
462939065
om sommaren år 1893. reparerats och Brummer dervid haft tillfälle att fram¬ ställa sina anspråk, varit till den grad bristfällig, att Brummer på grund der¬ af egt bryta hyresaftalet, och ej heller att Ingeniören Neuman asidosatt sina åligganden enligt nämnda hyreskon. trakt i annat hänseende, än att Nou¬ man icke till Brummers förfogande upp¬ låtit särskild drängkammare, hvilken uraktlåtenhet likväl icke varit af den betydelse, att den ensam för sig berätti¬ gat Brummer att bryta hyres aftalet; i anseende hvartill och enär Registra¬ torn Brummer ej ens föreburit, att Ingenie ren Neuman sätt sig i besittning af hyseslägenheterna tidigare än den 1. Ja¬ nuari 1895., då Landthushållaren Wigelius tillträdt Henneri hemman, samt Brun¬ mer icke styrkt, det Neuman vållat att Brummers viner frusit, och ej heller till hvad belopp honom derigenom till¬ skyndats skada, Häradsrätten, med för¬ kastande af Brunners qvittnings an¬ språk, ålagt Brummer att genast emot qvitto åt Neuman utbetala den utsökta hyrän för den sista fjerdedelen af år 1894. med tvåhundra mark jemte sex procents år¬ lig ränta å dessa medel från den 1. Januari 1895., dock med afdrag från hyresbeloppet af femtio mark i ersättning för det Brum¬ mer varit i afsaknad af särskildt dräng¬ rum; hvaremot rättegångskostnaden uti målet, i anseende till sakens beskaffen¬ het, qvittats parterne emellan. Hofrätten, under hvars pröfning så¬ väl Ingeniören Neuman som Registra¬ förn Brummer i vadeväg dragit må¬ let, har genom dom af den 28. Januari 1899. funnit Brummer icke hafva anfört skäl till ändring i Häradsrättens utslag samt Neumans vädeinlaga ej heller föran¬ leda annan rättelse deri än beträffande hans anspråk på rättegångskostnadsersätt¬ ning; i hvilket afseende Hofrätten ålagt Brummer, som målet i hufvudsak tap¬ pat, att godtgöra Neuman för de af ho¬ nom vid Häradsrätten vidkända nödi¬ gaste umgälder i saken med åttatio mark. Uti Hofrättens dom har Registra¬ torn Brummer i underdånighet sökt ändring medelst ingifven deduk¬
462939065_0295
462939065
tion, som Ingeniören Neuman bemält. Hvad sålunda förelupit samt hand¬ lingarna i målet vidare innehålla har Kejserliga Senaten tagit i öfvervägande och finner Registratorn Brummer icke hafva anfört skäl till ändring i Hof¬ rättens förberörda dom, vid hvilken för¬ ty kommer att bero, jemte det Registra¬ torn Brummer ålägges att ersätta In¬ geniören Neuman hans härstädes huf¬ de kostnader i målet och i sådant afseende till Neuman utgifva sextio mark. Det alle, som vederbör, till under¬ dånig efterrättelse länder. I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland: S. W. Kauberg Henr. Bonenius. Ludvig Chenberg. Rusa Edestam Ludvig Chenberg. Rusa Edestam Julian Serlachius Michael Pagvalin. Toukokuun 3 päivänä 1900. Keisarillisen Majesteetin Korkeussa Nimessä Hänen Suomen Senaallensu tuomio nostorahal¬ la Turun Hovioikeudesta tulleessa jutussa jossa Rustitilallinen Tuomo Erland Joelin¬ poika Isotupa, Karinaisten kappelin Mäen¬ pään kylästä, alaikäisen Talollisentyttären Pyydia Wilhelmina Kaarlentyttären hol¬ hoojana on hakijana sekä Rustitilalli¬ nen Kaarle Oskar Juhonpoika Uusivär¬ ri, samasta kylästä, vastaajana ja jo¬ ka koskee pesänjaon moittimista Annet¬ tu Keisarillisessa Suomen Senuutessa ja Sen Oikausosastossa, Helsingissä, Touko¬ kuun 3 päivänä 1900. Keisarillinen Senaalle on Itsellensä esityt¬ tänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä, mi¬ täli nyt enään on kysymyksessä, saanut tietää seuraavaa: Sittenkun Kaarle Oskar Uusivärrin vai¬ mo Wilhelmina förfina Juhontytär Helmi¬ kuun 2 päivänä 1895 oli kuollut, jälkeensä jättäen, paitsi vastanimitettyä miestänsä edellisissä naimissuun Rustitilallisen Kuurle¬ Juhonpoika Uusivärrin kanssa synnyttämän. ja tyttären Lyydia Wilhelmina Kaarlentyttä¬ ren, sekä pesänjako Wilhelmina Josefina Ju¬ Läsnä 94. R. H. B - 28 - 72 No 575. Pag. 53. R. D. 1879.
462939065_0296
462939065
hontyttären jälkeen oli Kesäkuun 27 päivänä 1875 pidetty, niin Tuomo Erland Isotupa, toi¬ mitettuunsa Kaarle Oskar Uusi väisille haasteen Marttilan pitäjän sekä Kosken, Euran ja Ta¬ rinaisten kappelien käräjäkunnan 1896 vuoden talvikäräjiin, Kihlakunnanoikeudessa maini¬ tussa holhoojatoimessaan on moittenut sanot¬ tua pesänjakou ja sitä vastaan muistuttunut. a) että jaossa syntyneisen toimituskirjaan oli Wilhelmina Josefina Juhontyttären yksityiseksi velaksi ja siis hänen yksin vastulluvaksen¬ sa merkitty eräs Stivenhakkauja Kaurle Kus¬ taa Forsströmin vuominen 1500 markkaa ja Kauppias N. Haapasen suuluva 30 markkaa, sekä pesän yhteisiin velkoihin luettu, paitsi muutu, ensiksisanotun velan korko 75 mark. kuu 84 penniä, vaikku Kaarle Oskar Uimi¬ värri Kaarle Uusivaari - vainajan jälkeen Mar¬ raskuun 25 päivänä 1893 tapahtuneessa pe¬ siin selvityksessä oli ottanut ensimainitun ve¬ lan korkoineen yksin maksettavakseen sitä vuo¬ tuun että hän sai omakseen Lyydiä Vilhel¬ minä Kaarlentyttären osan Kaarle Uusio år. rin ja Wilhelmina Josefina Juhontyttären jäd¬ keenjättämisä pesästä ja sen lisäksi Elo¬ kuun 15 päivänä 1894 rahassa 157 markkaa 56 penniä, ja sama velka siis oikeastaan oli Kaarle Oskar Uusivärrin yksityinen, sekä vel¬ sa N. Haapaselle oli Kaarle Oskar Uusivärrin ja Wilhelmina Josefina Juhontyttären yhtei¬ nen; b) että Wilhelmina Josefina Juhontyttären hautajäisten kustannukast oli laskettu 350 mar¬ kaksi, vaikka ne todellisuudessa olivat nous¬ set ainoastaan 250 markkaan; ej ellei Tuo¬ mo Erland Isotupa voinut hyväksyä jako¬ kirjaan merkittyjä yhteisiä velka- ja mino¬ määriä, nimittäin: "Kustaa Maunulle kor¬ koinensa "1,561 markkaa 86 penniä, St. Pigvät. ille kusvinensa 1,052 markkaa 50 penniä, Ku¬ ka Juhontyttärelle " 322 markkuu, " Tytär Tyy¬ till Wilhelminulle 11/6, 1918 markkaa 75 penniä palkollisten palkkoja 350 markkaa, Kruunulle ja kunnalle 314 markkaa 56 penniä, kir¬ hollismaksut 25 markkaa 79 penniä, " vuivais¬ ten prosentti "23 markkaa 54 penniä, kalu¬ kirjoitusmaksut tuomarille y. m. 40 markkaa, velkuu Kruununnimismies E. Sjömanille" 52 markkaa 50 penniä, palorahuu " 2 mark¬ kan 54 penniä, 16 tynnyriä siemenkauroja 144 markkaa, "13 tynnyriä siemen ohria " 26 markkaa, 5 kappaa siemenpapuja 5 mark¬ kuu 20 penniä, 20 nelikkoa perunoita a 1 273
462939065_0297
462939065
mk 20 markkaa, tulonväen ruokaraha 4 kuu¬ kauden kuluessa tekevä vähiluvien mukaan 66 päivää a 60 penniä "393 markkaa 60 pennia, palkintoa jaon pitämisestä y.m. "75 markkaa sekä "apumiesten palkut " 10 markkaa; d) ettei Huhtikuun 19 päivänä 1895 pidetyn pesän ir¬ taimen omaisuuden huutokaupan pöytäkirjassa olevaan tiliin pesän rasitukseksi pantuja saa¬ raavia eriä: vasaramiehen palkka 1/5 mark. kaa 45 penniä, " huutorahoja päivarmoittu 45 markkaa 45 penniä ja huutokaupan pitä¬ misestä 69 markkaa 27 penniä ollut merkitty jakokirjaan; e) että jakobirjasta oli poisjedet. ty kauppahintu 2000 markkaa Wilhelmina Jo¬ sefina Juhontyttären ennen avioliittoaan Kaar¬ le Oskar Uusivairille kauppakirjalla Kesäkuun 7 päivänä 1872 myynnistä neljänneksestä päi¬ lesta Wärrin rustitilasta Mäenpään kylässä ja yhtä suuresta osuuksta puolesta Keski¬ talon talosta Närpin kylässä Karinaisten Lap¬ peliä, joka määrä oli pidettävä Kaarle Oskar Uusivärrin yksityisenä velkana sine¬ tulle vainajalle; sekä f) että Lyydia Wilhel¬ minä Kaarlentyttären suoritettavaksi oli jää¬ sa pantu osa pesän veloista, vaikka ve¬ lat olisivat olleet ensiksi maksettavat ja jäännös, mistä etuosa oli erotettava, sitten jaettava. Ja on Tuomo Erland Isotupa tä¬ män johdosta vaatinut, että Kaarle Oskar Uusivärvi velvoitettaisiin toimituttamaan uu¬ si jako, jossa mainitut virheet olivat kor¬ jattavat ja myöskin todisteet pesän myöis¬ ta ja maksuista esiintuotavat. Kaarle Oskar Uusivärrin vastattua kantee¬ seen ja todistajain myöskin tultua jutussa kuulustetuiksi, Kihlakunnanoikeus Joulukuun 3 päivänä 1897 on siinä julistanut päätöksen; ja mitä ensin tuli Kaarle Kustaa Forsström. in kysymyksenalaiseen tuhannen viidensadan markan suuruiseen saatavaan pesältä, niin kos¬ ka Kaarle Oskar Uusivärri tilinteossa, joka oli Marraskuun 25 päivänä 1893 pidetty Syys¬ lia Wilhelmina Kaarlentyttären Kaarle Uu¬ sivärri-vainajalta perimistä varoista oli suos¬ tunut vastaamaan tuostu velasta Kaarle Kustaa Forsströmille ja myöskin 15 päivänä Elokuuta 1894 kuitannut ne siitä kolmekym¬ mentäseitsemän markkaa viisikymmentämuu¬ si penniä, jotka Lyyeliä Vilhelmina Kaar¬ lentyttäreltä oli saman velan horosta jää¬ nyt suorittumatta, Kihlakunnanoikeus on katsonut, ettei sanottua velkaa olisi jaossa
462939065_0298
462939065
ollut määrättävä Lyydia Wilhelmina Kaarlen¬ tyttären yksin maksettavaksi sen kokonaisuu¬ dessa, vaan ainoastaan niin suoreksi osaksi kuin hän oli oikeutettu saamaan perintöä Wilhelmina Josefina Juhontyttären jälkeen. Sitä vastoin Kihlakunnanoikeus, joka jutus. sa kuulusteltujen todistajain kertomuksista ja muista seikoista oli havainnut, eltävät Wil¬ helmina Josefina Juhontyttären hautajaisista merkityt kustannukset ollut liilliset, ja että pesän kiinteistöihin käyteltyjen siemenien mää¬ sä oli, sikäli kuin sitä voitiin toteen suat¬ taa, sellainen kuin Kaarle Oskar Uusivir¬ ri jaosse oli ilmoittanut, on oikeettomina kyljännyt Tuomo Erland Isotuvan ylempä¬ nä 6 ja e kohdissa mainitut muistutukset muuten kuin että Kaarle Oskar Uusivärvelle laskettava korvaus työväen ruusta ulennet¬ tiin päivältä viideksikymmeneksi penniksi kultakin kengeltä samoin kuin Kihlakun¬ nanoikeus, kun selvitetty oli mikin huuto¬ kauppapöytäkirjan tiliin panneet vaan ja¬ kokirjaan merkitsemättä jääneet määrät oli¬ käytetty, on katsonut sen enempää lausan¬ toa Tuomo Erland Kotuvan näistä tehdyn muistutuksen johdosta muksavan. Mitä ut¬ ten koski Tuomo Erland Kateran muistutus¬ ta edellä sanottujen tilanosuuksien kauppahin¬ nasta kahdestatuhannesta markasta, Kihlakun¬ nanoikeus on päätöksessä mainitsemistään syistä katsonut sanotut kaksituhatta markkaa ole¬ ven pidettävä Kaarle Oskar Uusivärrin yh¬ sityisenä velkani pesään; ja on Kihlakun¬ nanoikeus siis velvoittanut Kaarle Oskar Uusi¬ värrin viidenkymmenen markan sakon uhal¬ la ennen 1 päivää Huhtikuuta 1898 toimitta¬ maan uuden pesänjaon Wilhelmina Josefina Juhontyttären jälkeen, jossa oli lyhennettävä pesiin velat ennenkuin etuosa Kaarle Oskar Uusivärille annettiin ja muuten vaarinotet¬ tava mitä ylempänä oli määrätty. Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Tuomo Er¬ land Kolupa ja Kaarle Oskar Uusivärvi o¬ vat molemmin puolin vetoamalla saatta¬ neet jutun, on tuomiollu Helmikuun 7 päi¬ vänä 1899 holvonut, ettei Tuomo Erland Ko¬ tuvun vetokirja ochattanut muuttaa Kihla¬ kunnanoikeuden päätöstä, ja ettei Kaarle Oskar Uusivärrinkään muutoksenhakemus an¬ tanut aihittu muulla tavoin oikaista sa¬ nottua päätöstä kerin että, koska kauppa¬ kirja Kesäkuun 7 päivältä 1872 sisälvi, että
462939065_0299
462939065
siinä suostuttu kauppahinta kaksituhatta mark. kaa oli umpeen maksettu, Kaarle Oskar Uu¬ sivärri vapautettiin vastaamasta Wilhelmina Josefina Juhontyttären kuolinpesälle mainitus¬ ta summasta. Näin muutettuna on Kihla¬ kunnanoikeuden päätös muissa kohdin jää¬ nyt pysyväisksi, kuitenkin siten että Kaarle Oskar Uusivärrin tuli, hänelle siinä tarkoi¬ tuksessa määrätyn viidenkymmenen markan uhkasakon haastolla, toimituttaa viisi pesän¬ joko neljässä kuukaudessa lukien 9 päivästä Helmikuuta 1899. Hovioikeuden tuomioon on Tuomo Erland Kotupa alamaisesti anonut muutosta tänne toimittamallansa perustelmalla, johon Kaarle Oskar Uusivärri on määrätyssä järjestyksessä vastannut. Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬ jat sen lisäksi sisältävät on Keisarillinen Sa¬ niutti ottanut tutkittavakseen ja katsoo, ett¬ ei Tuomo Erland Isotupa ole esiintuonut syytiä muuttuu Hovioikeuden ylempänä mai¬ nittua tuomiota, joka siis jää pysyväiseksi, kuitenkin siten, että aika, jonka kuluessa uusi pesänjako on toimitettava, luetaan täs¬ tä päivästä; minkä ohessa Tuomo Erland / Antt Charpentus Kotupa velvoitetaan suilalla markalla korvaa. maan Kaarle Oskar Uusivärrin täällä kärsi¬ mät kulut asiassa. Tätä kaikki asianomai¬ set alamaisuudessa noudattakoot Keisarillisen Majistetin Kockensa Nimessä Hänen Suomen Senaallensa: T. W. Kauoserp Ludvig Ubelberg. Henr. Borenius. Juhan Serlachu
462939065_0300
462939065
Toukokuun 5 päivänä 1900. Keisarillisen Majestatin Korkassa Timissä Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬ nostorahalla Turun Hovioikeudesta tut¬ loisen juttuun, jossa ovat Torpparit Gerhard Yrjönpoika Myllymäki, Aa¬ dam Wilhelm Yrjönpoika Lahteenmä¬ ki, Viktor Efraiminpoika Keskinen ja Aadam Arvid Albertinpoika Toi¬ vola, kaikki Ikaalisten pitäjän Te¬ vaniemen kylästä, ynnä Torppari Kustaa Viktor Matinpoika Ylinen, saman pitäjän Miettisten kyläs¬ tä, hakijoina, sekä Talollinen A¬ bert Viktor Yrjönpoika Tuonti ja entinen Talollinen Oskar Markuk¬ senpoika Stianen, molemmat sano¬ tusta Tevaniemen kylästä, vas¬ taajina, ja joka juttu koskee kiin¬ teistön saannon moittimista: An¬ nettu Keisarillisessa Suomen Se¬ naatissa ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Toukokuun 5 päivänä 1900 Keisarillinen Senaatti on juttuun kuuluvat kirjat Itselleen esityttänyt ja nista saanut tietää seuraavaa: läsnä: A. af N. S. N. H. - C. G. - H. G."S. - M. F. SS: 31. No 579. Påg. 49. R. S. 1899.
462939065_0301
462939065