text
stringlengths 9
5.85k
| document_id
stringlengths 14
14
| archival_id
stringclasses 28
values |
|---|---|---|
tyneet ja Kaarle Köntin mainitussa Luhalah¬
den kylässä olevan Kontin taloon kuuluvat
Kuojensuo, Sikainniemi ja Suhalahdenranta
nimiset vesijättömaat, ja siitä syystä vaati¬
nut Aleksandra Strömgrénin velvoittamista luo¬
valtamaan sanotut rejättömaat Kaarle Kön¬
tin vapaaseen nautintoon.
Asiassa kuultuna on Aleksandra Strömgrin,
muun muassa turvoutunut Maaliskuun 21 päi¬
vänä 1865 Kontin talon silloisen omistajan
Heikki Juhananpoika Köndin ja Aleksandra
Strömgrénin nyt jo kuolleen miehen Kaarle
Adolf Strömyrénin välillä tehtyyn ja Helmi¬
kuun 5 päivänä 1876 Stontin taloon kiinni¬
tettyyn välikirjaan, millä Kaarle Antol Stén¬
grenille ja hänen oikeutensa omistajille viiden
kymmenen vuoden ajaksi oli luovutettu hal¬
lintooikeus Köntin tulon kaikkiin sekä silloi¬
riin että vastaisuulessa Kyröskosken laskemi¬
sen kautta syntyviin ersijättömäihin; jonka
tukine ja kun mainittu kiinnitys, joka loka¬
kuun 3 päivänä 1885 oli uudistettu Aleksandra
Ströngrénin vakuudeksi, ole ollut voimassa
kun Iluarle Stintti, joka kauppakirjalla Jou¬
lukuun 20 päivältä 1894 oli isältöinsä, Talolli¬
seltä Juhana Heikinpoika Konteltu ostanut
Kontin talon, tuli sanotun talon omistajaksi,
ja se rikku, ettei Aleksandra Strömgrin sittem¬
min ollut ilmoittanut puheenaolevaa kiinni¬
tystä uudistettavaksi, hänen mieletään ei vai¬
kuttanut asuvan, Aleksandra Strömgrén on ano¬
nut kanteen kumoamista sekä ilmoittanut,
että hän riidanalaisista vesijättömaista oli vuo¬
ralle luovuttunut, Kurjensuon pojintimallen.
sa, edellämainitulle Kaarle Alan Strömgrin.
ille ja Suhalahdenrannan Taavetti Kullille
Kaarle Köntin huomautettua Aleksandra
strömyrénin vastinen johdosta, että välikirja
Maaliskuun 20 päivältä 1865 oli Kaarle Konttiä
vastaan kaikkeu merkitystä väille siitä saak¬
ka kun mainitun välikirjan kiinnitys Konten
tulan oli lukuunut voimassa olemusta, sekä
Kaarle Atlan Strömgrönin ja Taavetti Kullin
1847 vuoden syyskäräjiin huudatettua vastaajik¬
si asiaan, on Kihlakunnanoikeus puutoksella
Helmikuun 25 päivältä 1875. lausunut: että kos¬
ku Aleksandra Strömgrönin missvainajie Kaar¬
le Adolf Strömgrén derissällen oli sen välikir¬
jan pysyväisyyden vakuudeksi, minkä kaut¬
tu kysymyksenalainen Kontin tuloon kuulu¬
vi vesijättömuu viidenkymmenen vuoden a¬
jaksi, luettuna Muutiskuun 20 päivästä 1865,
80
| 462939065_0102 | 462939065 |
oli hänelle vuokraltu, hankkinut itsellensä kiin¬
nityksen sanottuun taloon sekä tämä kiinnitys
oli uudistettu Lokakuun 3 päivänä 1885 ja siis
ollut voimassa kun Köntin talo Joulukuun 20
päivänä 1874 joutui Kaarle Köntin omaksi
sentähden ja kun sanottu välikirja, näin d.
len, oli pidettävä Kuurle Könttiä sitovana ja
se aika, joksi välikirja oli tehty, ei vielä ollut
umpaan kulunut, Kihlakunnanoikeus hylkä.
si Kaarle Kontin asiassa ajaman kanteen la¬
kiin perustumattomana
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Kaarle Kont¬
ti oli alaamalla saattunut jutun, on Joulu¬
kuun 13 päivänä 1898 antanut tuomionsa; ja
koska Aleksundra Strömgrén ei ollut voineet
väittääkään, saatikka näyttää, että Kaarle Könt¬
ti olisi sitoutunut noudattamaan kysymyksessä
olevan, Heikki Juhananpojan ja Kaarle Au¬
dolf Strömyrinin Mauliskuun 20 päivänä 1865.
tekemää välikirjaa, on Hovioikeus, katsoen
että mainittu välikirja, sen pysyväisyyden
vakuudeksi Konten tuloon vahvistetun ja Lo¬
kukuun 3 päivänä 1883 uudistetun kiinnityksen
ruuttua, oli Kaarle Könttiä vastaan kadolla
nut kaiken vaikutusvoimansa ja että Kaar¬
le Kontillä niinmuodoin oli Muukaaren 16
luvun 15 SS:ssä maatilan ostajalle myönnetty
valta vuokra-ajan irtisanomiseen, sekä ettei Kaar¬
le Köntti myöskään ollut sidottuna Aleksand¬
ra Strömyrénin Kaarle Allan Strömgrönin ja
Taavetti Kullin kanssa tekemistä välipuheista,
muuttanut Kihlakunnanoikeuden vedenalai¬
sen päätöksen ja velvittanut, Aleksandra Ström¬
grénin, joka jo oikeudenkäynnin kestäessä oli
saanut hyväksensä muittia laillista lähtopäivää, ja
Tvuvelle Kallin och Kaarle Kontin vapaaren
nuutintoon luovuttamaan kysymyksenuluiset Si¬
kainniemen ja Luhalahdenrannan vesijättö¬
maut, sekä Kaarle Allan Strömgrénin vii¬
meistään Maaliskuun 14 päivänä 1899 Kontille
jättämään Aleksandra Strömgrénin hänelle
luovuttaman Kirjensuon samankultaisen maan
kuin myös situ ennen sieltä poissiirtämään
Kaarle Atlun Strömgrönin siellä sijaitsevat kol¬
me heinälatoa
Tähän Hovioikeuden tuomioon ovat Alek¬
sandra Strömgrén ja Kaarle Alan Ströngrén
alamaisesti anonut muutosta tänne toimitta¬
mallaan perustelmalla, johon Kaarle Köntti
on määrätyssä järjestyksessä vastannut
Mitä näin on kerrottu tapahtuneeksi ja
asiukirjat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬
21
| 462939065_0103 | 462939065 |
nen Senaatti ottanut tutkiaksensa ja katsoo
oikeaksi, kumoten Hovioikeuden ylempänäter.
rotun tuomion, jättää asian Kihlakunnan.
oikeuden päätöksen varaan. Tätä kaikki asian¬
omaiset alamaisuudessa noudattakoot¬
Keisarillisen Majistetin Koikaessa Nimessä,
Hänen Suomen Senuattinsa:
A. af Nyborg.
Henr. Berenius.
Richard Edelman.
Isak Fellman.
Sudvig Underg
Kirjokilius
Den 24 Februari 1900.
kukoski by i Rautalampi socken, och
Bonden Juhana Heikkisson Liima¬
lainen Ilokarju, från Tarkisalo by i
sagda socken, ömsom sökande och till¬
städeskomne, samt förre Bönderne Otto
Närhi och Juhana Oittinen, jemväl
från Särkisalo by, uteblifne, svarande,
angående fordran: Gifven uti Kejser
ga Sanden för Finland och Den
fastilie Departement i Helsingfors,
den 24 Februari 1900.
Kejserliga Senalen har låtit hand¬
lingarna i målet By föredragas och af dem
såvidt nu är i fråga, inhemtat följande:
Vid Häradsrätten i Ruulalampi sockens
och Besunto kapells tingslag har Albert
Kukkonen, efter stämning, anfört att han
som jemte Juhana Heikkisen Siimutainen,
Otto Närhi, Juhana Oittinen och jemväl
Tuckisalo by, besulte Bonden Juhana
lakamisson Siimäläinen Halla under
Osa Auf N. F. H. B. S. C. R. F-
K. 6.
20
No 217.
Pag 272. R. D. 1895
J. Hans Kejserliga Majestäts Mägenetämn, Fingsätt
Ders Senats för Finland dom uti ett,ning af Keger¬
ders senats för Finland dom uti ett mål Kuver¬
på nedsätt sessionskilling, från li liga Senatens
liga Senalens
på nedsätt sessionsskilling från li liga Senatens
borgs Hofrätt inkommit mål emellan dem i
dom i målet med
Bonden Albert Kukkonen, från Tii följe omynd
Bonden Albert Kukkonen, från Tei följe originala
Bonden Albert Kukkonen, från Tu följes augimata
expeditionen
| 462939065_0104 | 462939065 |
namn af Kammalliskauppaghtiö Rautalam¬
milla den 28. Mars 1857 ingått belag för
ledvande af handelsrörelse, nödgats med
egna medel ej mindre inbetala aflidna kö¬
peskillingen 1746 mark 55 penni för af ho¬
nom för bolagets räkning medels skriftlig
afhandling den 25 April 1857 inkifva bygg¬
nader i Rautalampi sockens kyrkoby an¬
ock ingill för affärens bedrifvande utfär¬
dade fyra förskrifningar af den 19. Ant, den¬
29 Januari af den 11. December 1838 samt den
25 September 1857 äfvensom i särskilda lan¬
ker disposonterade tio valar; i anseende hem¬
till Kukkonen yrkat, att Juhana Heikkis¬
son Liimatuiman, Otto Kiiski och juhu¬
na Oittinen, hvilka jemte Juhana Aata¬
misson Siimatainen och den 18 Februari
1888 hållen belagsstämma godkänt de
af Albert Kukkonen upptagna lån och
förbundit sig att för desamma ansvara,
måtte, enär bolaget sedermera sett sig
tränget att den 7. December 1894 upp¬
låta sin egendens till konkurs, i egen¬
skap af Kukkonens medbolagsman för¬
pligtas att gemensamt eller den af dem,
som dertill egde tillgång, till Albert
Kukkonen utbetala å hans bemälda med¬
parter sig belöpande tre femtedelar af
följande belopp, nämligen 1775 mark med
sex procents ränta från den 6. November
1894, 1785 mark 97 penni med sex pro¬
cents ränta från den 16 November 1874,
2950 mark med sex procents ränta från
den 21 November 1891, 2000 mark med
enahanda ränta från nästsagde dag,
1.600 mark med sex procents ränta jem¬
väl från den 21. November 1894, 1900 mark¬
med summa ränta från den 24 Novem¬
ber 1894, 2,108 mark med fem procents
ränta från den 14. December 1894, 1, 146
mark 55 penni med sex procents ränta
från den 23. December 1894, 2200 mark
med enahanda ränta från sistnämnde dag
75% mark 90 penni med sex procents rän¬
ta från den 27. December 1804, 1500 mark¬
med samma ränta från nästsagde dag,
1550 mark 26 penni med sex procents
ränta från den 11 Januari 1895, 10% mark
med enahanda ränta från den 25 Janu¬
ai 1895, 50 mark med sex procents
ränta från den 3. December 1895, 46
mark 37 penni med samma ränta från
| 462939065_0105 | 462939065 |
den 31 Augusti 1896. samt 1168 mark 4.
penni med sex procents ränta från den
26 Maj 1895, af hvilka tre sistnämnda
belopp de två förra hade guldits i grund
af förskrifningen af den 19. April 1888 och
let sista jemlikt förskrifningen af den 25
September 1859; hvarjemte Albert Kukkonen
gjort anspråk på ersättning för sina um¬
gälder i målet.
I saken hörde hafva Juhana Heik¬
kisson Siimatainen, Otto Närhi och Juha¬
na Oittinen motsagt Albert Kukkonens
i målet utförda talan, enär sagda bolag
upplåtit sin egendom till konkurs och de
icke hade sig bekant, huruvida ofvan
uppgifna skulder blifvit guldna af Al¬
bot Kukkonen med egna eller med bolagets
medel samt Juhana Heikkisen Siimäkäi¬
gen dessutom på den grund att Abel
Kukkonen, hvilken häst sig ombetudt
inseendet öfver och ledningen af belagits
handelsrörelse och bokföring, dervid genom
vårdslöshet och försummelse tillskyndat
bolaget skada; hvarhos Juhana Heik¬
kisson Siimakainen, på tagen genstäm¬
ning, yrkat, att alldenstund han med
sine enskilda medel gähtel af belagets un¬
ler utvisning varande skuldes sammanlagdt
5,925 mark 14 penni, Albert Kukkonen
måtte förpligtas att till Juhana Heikkisen
Siimatainen utbetala nästnämnda perin¬
ickelopp, eller åtminstone att, då af sag¬
la belopp 1,193 mark 45 penni utgjorde
fjerdedelen af bolagets skuld till Bon¬
son Wilhelm Jäntti i grund af förskrif¬
ning af den 19 Oktober 1895, 2612 mark
28 penni hälften af belagets skuld till
Fabriksaktiebolaget Finlagren d Cemse, Han¬
delshuset Carl Methe et Comp, Kuckon¬
suln Ferdinand Alfthan och Havis Ak¬
tiebolag samt 2119 mark 71 penni hälften
af bolagets skuld till Handelshuset rubell
Johwartskop och Trehundrade afdingen Ivar
Tehröder, samt Juhana Kukkisen Lii¬
matainen således af dessa skulder beta
lat mera än hvad på hans andel i
belaget sig belöpte, ofvanskollet måtte af¬
räknas från hvad Juhana Heikkissen
Simatainen tilläfventens kunde åläggas
att till Albert Kukkonen i fordradt af¬
seende utgifva
I anledning af Juhana Heikkisson
| 462939065_0106 | 462939065 |
Siimulainens ofvanomförmälda tähan hörd,
har Abel Kukkonen motsagt densamma;
hvarefter Häradsrätten, hvarest Juhana Heik¬
kirsen Siimakainen aberopat särskilda nämn¬
gifna och äfven inför rätta tillstädeskomma
personer till vittnen deröfver, att belagets
bokfning varit bristfällig medan Albert
Kukkonen innehaft ledningen af beta¬
gets angelägenheter, ej mindre medelst den
4. September 1867. afsagdt utslag lemnat
utan afseende Juhana Mikkisson Liima¬
tainens anhållan om nästsagda personers
hörande som vittnen i målet, enär den
omständighet, hvaröfver de åberopats, ej va¬
re å saken verkände, än äfven medelst
den 16. September 1847 afkunnadt slutligt
utslag i saken sig utlåtit; och jemte det
Albert Kukkonens talan, såvidt den gran¬
dats på ofvannämnda den 19 April 1885.
och den 23. September 1883 utfärdade for¬
skrifningar, på upptagna skäl icke kun¬
de bekräffande Otto Närhi tagas till
pröfning, fann Häradsrätten i målet ut¬
redt vara:
att Albert Kukkonen, Juhana Heikkin¬
son och Juhana Aatamisen Liimatainen
samt Otto Närhi och Juhana Oittinen varit
skyldige all, en för alla och alla för en,
ensvara för betalningen af ifrågakomne bo¬
lags skulder;
att Albert Kukkonen af bolagets skul¬
der nedanstående dagar med egna medelst
guldit följande belopp, nämligen den 6
November 1894 175/9 mark i grund af
m den 5 förutgångne Augusti dagteck¬
nad tre månaders vad; den 16 Novem¬
ber 1894 innehållet af en den 15 förut
gångne Augusti utstäld, efter tre må¬
nader till betalning förfallen vad med
1785 mark 97 penni, den 21. November
1894 2950 mark i grund af en den 15.
förutgångne September utstäld tre måna
lers växel äfvensom innehållet af en
den 21 Augusti samma år dodtecknad
tre månaders vad med 2000 mark och
en annan nästnämnde dag utstäld, jem¬
väl tre mänaders vad med 1600 mark;
den 24 November 1894 i grund af en
den 24 förutgångne Augusti Augusteck¬
nad, tre månader derefter till betalning
förfallen vad, 1900 mark, den 14 O¬
cember 1894 innehållet af en den 11.
| 462939065_0107 | 462939065 |
December 1833. uthändigad förskrifning
med 2000 mark jemte fem procents år
lig ränta derå från den 11. December
1893, den 20. December 1894, i grund
af förberörda den 25 April 1887 upprät¬
tade köpeafhandling, 1125 mark 35 penni
jemte sex procents ränta derå från
den 30 förutgångne Augusti med 21.
mark 18 penni, samt innehållet af en
den 23 Oktober 1894 utstäld, två måna
der derefter till betalning förfallen, proteck¬
rad vad med 2.200 mark, den 27 De¬
cember 1894, i grund af en den 22 för¬
utgångne Oktober dockcknad, två må¬
naders vad, dess innehåll 750 mark
jemte fem dagars ränta E penni, äf¬
vensom partest - och öfriga omkostnader
med sammanlagdt 9 mark 30 penni
äfvensom innehållet af en den 25 Ok¬
tober 1894 utstäld, två månader derf¬
ter till betalning förfallen vad med
1,500 mark, den 11 Januari 1895. i
grund af en den 10 förutgångne Ok¬
tober utstäld tre månaders XXel, dess
innehåll 1550 mark jemte en dags rän¬
ta derå med 26 penni, den 28 Ja¬
nuari 1895 innehållet af en den 29 Ja¬
nuari 1888 utgifven förskrifning med
1500 mark jemte ett års ränta derå
med 90 mark den 26. Maj 1895,
grund af en den 23 September 1889 ut¬
händigad förskrifning 1142 mark 72 pen¬
ni med fem procents ränta från den
5 December 1894, samt den 3 December
1895 500 mark och den 31. Augusti 1895.
120 mark, jemte sex procents ränta å
dessa belopp från den 19 April 1895,
i grund af en den 19. April 1838 ut¬
färdad förskrifning;
att Juhana Heikkisen Siimatainen
likaledes med enskilda medel betalt
bolagets skulder nedannämnda dagar
till följande belopp, nämligen: den 4.
Januari 1895 fjerdedelen af Bonden
Wilhelmi Jänttis domfästa fordran hos
bolaget med 1193 mark 45 penni, den 4
Juli 1896 hälften af Fabriksaktiebolaget
Fintasson et Compi, Handelshuset Carl
Rethus et Couri, Tillkonsuln Ferdinand
Afthans och Hevis aktiebolags domfästa
fordringar med sammanlagdt 2612 mark
28 penni samt den 5 Januari 1897 li¬
| 462939065_0108 | 462939065 |
kaledes hälften af Handelshuset Caloll
et Schuatskop och Vicehäradshöfdingen
Schrodus jemväl domfästa fordringar ho¬
belaget med tillsammans 2,119 mark 71
penni;
att Albert Kukkonen obestridt erlagt af
de bolagets nyssnämnda fordringsägare, till
heilka Juhana Heikkisen Piimatainen ul¬
betalat ofvansagda penningbelopp, jemväl
lika stora belopp; samt
att Albert Kukkonen genom skriftlig
afhandling af den 1 December 1891 och
emot deri utsatt vällgörelse sjelf öfverla¬
get Juhana Aatamisen Simatamens
skyldighet att ansvara för ifrågavaran¬
de bolags skulder;
i anseende hvartill och då Albert
Kukkonen samt Juhana Maikkisson
Piematainen genom sina förberörda ut¬
betalningar till bolagets fordringsägare in¬
trädt i desses rätt ombudet bolagets öf¬
ige delegare, likväl med afdrag af de
andelar af skulderna, för hvilka i Albert
Kukkonen samt Juhana Heikkisson
och Juhana Aatamiisen Simulainen Taa¬
pligtige att personligen ansvara, Härads
rätten ålagt Juhana Heikkisson Siimalai¬
son, Otto Närhi och Juhana Ollinen att
gemensamt eller den af dem, som egde till¬
gång, till Abel Kukkonen utgifva, för¬
utom ränta, tre femtedelar af alla utaf
Kukkonen erlagda, ofvanuppräknade belopp,
utom de, hvilka Kukkonen guldit i grund
af förenämnda den 19 April 1858 och
den 23 September 1889 utfärdade för¬
skrifningar och för hvilka belopp jemte
ränta Juhana Heikkisen Liimatainen
och Juhana Oittinen vore pliglige att
gemensamt eller den af dem, som hä¬
de tillgång, till tre femtedelar ansvara,
eller således att utbetala:
Juhana Mukkisson Simulainen, O¬
to Närhi och Juhana Oittinen gemen¬
samt eller den af dem, som icde till¬
gång, ettusen etthundra åttatiofem mark
med fem procents årlig ränta från lag¬
sökningsdagen den 6. Februari 1895, ettu¬
sen sjuttioen mark femtiosju penni
med enahanda ränta från nästnämn¬
de dag, ettusen sjuhundra sjuttio mark
jemväl med samma ränta från sam¬
ma dag, ettusen tvåhundra mark med
| 462939065_0109 | 462939065 |
enahanda ränta från samma dag, me¬
hundra sextio mark med samma ränta
från sistsagde dag, ettusen etthundra
fyratio mark likaledes med enahanda rän¬
ta från samma dag, ettusen tvåhundra
mark med samma ränta från den 11
December 1893, sexhundra sjuttiofem mark
tjuguen penni med sex procents årlig
ränta från den 30 Augusti 1894, ettu
ren trehundra tuga mark med enahan
la ränta från den 25. December 1894.
fyrahundra femtiofem mark femtiodatta
renni jemte sex procents årlig ränta.
å fyrahundra femtio mark från den
22 December 1894, niohundra mark,
med fem procents årlig ränta från
lagsökningsdagen den 6 Februari 1875
niohundra trettio mark femton penni
med enahanda ränta å niohundra bel¬
tio mark från samma dag samt
niohundra mark med sex procents år¬
lig ränta från den 28 Januari 1874;
Juhana Heikkisen Tuomalainen sa¬
Juhana Oittinen gemensamt eller den
af dem, som ende tillgång, sexhun¬
dra åttatiofem mark sextiotre penni
med fem procents årlig ränta från den
5 December 1894 samt femhundra fem¬
tiotvå mark med sex procents årlig rän¬
la från den 19 April 1895, äfvensom
Albert Kukkonen att till Juhana
Heikkisson Siimatainen, som utöfver
sin egen andel betalat af bolagets skul¬
der till Wilhelm Juntti 238 mark 69
penni, af bolagets skulder till Fabriks¬
aktiebolaget Finlagsen et Comse, Handels¬
huset Carl Rolhe et Comse, Sockensuln
Ferdinand Alfthan och 13/iais aktiebo
lag sammanlagdt /150/ mark 37 penni
samt af bolagets skulder till Handels¬
huset Capell et Schwartkop och Puo¬
häradshöfdingen Pehröder tillsammans
1871 mark 83 penni, utbetala nyssnämn¬
da belopp, med afdrag likväl af hvad
Albert Kukkonen utöfver sin egen och
Juhana Adamsson Piimalainens an¬
del af belagets nästnämnda skulde¬
guldit eller af skulderna till Fabriks
inteckolaget Finhysen et Comp, Han¬
delshuset Carl Kelho et Compi. Vilken¬
sula Alftkan och Maris aktiebolag
sammanlagdt 522 mark 46 penni
20
| 462939065_0110 | 462939065 |
samt till Handelshuset Capell et Schwartzberg
och tillhäradshöfdingen Pehröder tillsammans
423 mark 95 penni, hvadan således det be¬
lopp, som borde afräknas från hvad på¬
hana Heikkisen Liimatainen ålagts att
till Albert Kukkonen utgifva, utgjorde
sammanlagdt tvåtusen etthundra trettioon
mark fyratioåtta penni.
För öfrigt och jemte det parterne
lemnades öppen rätt att af bolagets ansva¬
rige delegare utsöka hvad de möjligen
komme att utöfver sin egen andel af
belagets skulder betala, hvarvid dock
Albert Kukkonen vore ansvarig jemväl
för Juhana Aukamisson Tiimatainens
andel af skulderna, ålades Juhana Heik¬
kissen Liimatainen, Otto Närhi och Ju¬
hana Oittinen att gemensamt eller den
af dem, som hade tillgång, med fyra¬
hundra mark hålla Albert Kukkonen
skadeslös för umgälderna i målet,
Hopullen, under hvars pröfning Ja¬
hana Heikkisen Siimutuinen, för sig
samt Otto Närhi och Juhana Oittinen,
gemensamt, i vadeväg dragit saken,
har medelst dem den 24 September
1898 funnit Juhana Mikkisson Liimulai¬
nen icke hafva anfört skäl till rättelse
i Häradsrättens omförmälda, under
rättegången afsagda utslag, samt Juha¬
na Mäkkisen Liimatainen, Juhana Oit¬
tinen och Otto Närhi icke heller hafva
förebragt skäl till annan ändring i det
moträdjade slutliga utslaget, än att
enär Albert Kukkonen icke visat, att
Juhana Heikkisen Liimatainen, Ju¬
hana Oittinen och Otto Närhi ala
get sig all genemot Albert Kukko
nen selidaiset ansvara för betalningen
af de belagets skulder, Kukkonen med
egna medel guldit, Juhana Heikkisen
Liimatainen, Juhana Oittinen och Otto
Närhi förklarades skyldige att enhvar
endast med en tredjedel ansvara för
betalningen af de hellen särskilda be¬
lopp, Häradsrätten i förestående måt¬
to ålagt dem att en för alla och alla
för en utgifva till Albert Kukkonen,
samt Juhana Heikkisen Liimattu
nen och Juhana Oittinen hvardera
derjemte förpligtade att till Kukkonen
betala likaledes en tredjedel af före¬
| 462939065_0111 | 462939065 |
nämnda utaf Häradsrätten till betal¬
ning faststälda 685 mark 63 penni
och 55/52 mark; hvarhos den Albert
Kukkonen tillagda godtgörelse för hans
omgälder i målet nedsälles till 250
mark; i följd hvaraf och då Albert
Kukkonen nöjts åt Häradsrättens ut¬
slag, det således ålåge Juhana Heik¬
kisson Piimutainen, Juhana Oittinen
och Otto Närhi enhvar att till ett¬
bert Kukkonen gälda 5452 mark 19
penni jemte fem procents årlig rän¬
ta, räknad å 400 mark från den
" December 1895 och å 3052 mark
19 penni från den 6. Februari 1895
samt 1,115 mark 7. penni med sex
procents årlig ränta, räknad å 300.
mark från den 28. Januari 1894, å
225 mark 7. penni från den 30 pä¬
följande Augusti å 150 mark från
den 22 December summa år och å
1840 mark från den 25 i sistsagda må¬
nad, samt 1 mark 91 penni utan rän¬
ta äfvensom Juhana Heikkisen Simo¬
tainen och Juhana Oittinen dessutom
hvardera 228 mark 54 penni jemte
lem procents årlig ränta från den 5
December 1894 och 184 mark med sex
procents årlig ränta från den 19 April
1895; dock borde från hvad Juhana Alik¬
kisson Liimatainen sålunda skyldigkänts
att utgifva afräknas omförmälda, honom
af Häradsrätten tillerkända 2131 mark
45 penni; hvarhos den Albert Kukko¬
nen af Hofrätten tillerkända rättegångs¬
kostnadsersättningen 250 mark skulle af
Juhana Käkkisen Liimatainen, Ju¬
hana Oittinen och Otto Närhi gemen
samt erläggas.
Uti Hofrättens dom hafva Alkat
Kukkonen och Juhana Heikkisen Sii¬
matainen hvardera för sig i underdång¬
het anhållit om ändring medelst ingif¬
na deduktioner, dem partane ömsesides
föreskrifven ordning bemäll.
Israel sålunda förelupit och hand¬
lingarna i målet vidare innehålla har
Kejserliga Senaten tagit i ofvårdan¬
de samt finner Juhana Heikkisson
Liimatainen icke hafva anfört skäl
till rättelse i Aapättens ofvanberörda
dom. Vidkommande sedan Albert
90
| 462939065_0112 | 462939065 |
Kukkonens ändringsansökan pröfvar Kejsa
liga Senaten rättvist, med upphäfvande
af Hofrättens dom, låta bero vid Härads¬
rättens utslag i öfrigt utom hvad angår
den Albert Kukkonen tilldömda rätte¬
gångs kostnadsättningens belopp, hvilket
af Kejserliga Senaten nedsättes till
tvåhundra femtio mark. Det alle, som vi
derbör, till underdång efterrättelse länder¬
I Hans Kejserliga Majestäts Migan Namn¬
Dess Sonat för Finland.
A. af Nyborg.
Henr. Borenius.
Hirhosd Adestam
Isak Fellman
Ludvig Arnberg.
af Axel Charpentier
Kdnikuun 27 päivänä 1900.
Keisarillisen Majistelin Korkeessa Nimessä,
Hänen Suomen Senaallinsa tuomio maksuit.
ta Turun Kovioikeudesta tullessa nostaja.
tussa, jossa entinen Torppari Taavetti Mi¬
konpoika Kivistö, Asikkalan pitäjän Wesi¬
vehmaan kylästä, on hakijana sekä Talolli¬
renleski Eeva Katariina Israelintytär Aapeli
eli Rantala, samasta kylästä, ja Talolli¬
nen Mikko Mikonpoika Mattila ynnä
hänen vaimonsa Amanda Kustaara Taa¬
vetintytär, mainitun pitäjän kirkonkyläs¬
tä, vastaajina, ja joka juttu koska ker¬
vuista: Annettu Keisarillisessa Suomen Se¬
nuelissa ja Sen Oikeusosustossa, Helsin¬
gissä, Helmikuun 27 päivänä 1900.
Keisarillinen Senuutti on Itsellensä esi¬
tyttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä
saanut seuraavat tiedot
Huistutettuunsa Eeva Katariina Israelin.
tyttären. Mikko Muttilan ja Amanda Taave¬
tintyttären Asikkulan pitäjän käräjjäkunnan
Kihlakunnanoikeuden 1898 vuoden varsinaisiin
talvikäräjiin on Tuavetti Kivistö lausunut:
että Taavetti Kivistön isänsä Mikko Mar¬
kuhonpoika ja isänäiti Helena Matintytär oli¬
vat naimisissaan omakseen saaneet Rantala
Läsnä F. H. - O. G. - G.S - A. S.
SS: 241.
Sug 21. R.D. 1899.
| 462939065_0113 | 462939065 |
nimisen osuuden Wuvehmaan kylässä olevaa
tapelin perintötaloa sekä, Mikko Markuksenpo¬
jan kuoltua vuonna 1809, Helena Matintyttä.
relle ja mainittujen aviopuolisojen pojalle, Saa¬
vetti Kivistön isälle Mikko Mikonpojalle 19 päi¬
vänä Huhtikuuta 1840. annettu kiinnekirja sa¬
nottuun tilaan
että Helena Matintytär, joka oli mennyt
uusiin naimisiin Saikki Aaprahaminpojan kans¬
sa, Lokakuun 7 päivänä 1837 tehdyllä välikir¬
jalla oli Heikki Auprahaminpojan suostumuk¬
sella määrännyt Kantalan talonosasta siten,
että Helena Matintyttären jälkimmäisestä avio¬
liitosta syntynyt poika Taavetti Heikinpoika oli
täydellä omistusoikeudella saapa koko talonosan
mutta että Helena Matintyttären poika edelli¬
sesta avioliitostaan Mikko Mikonpoika saisi
itselleen ja jälkeentulevaisilleen tuohon talon¬
osaan kuuluvan Kivistön torpan, mihin mää¬
räyksen Taavetti Heikinpoika ja Mikko Mi¬
konpoika olivat tyytyneet;
että, Taavetti Heikinpojan kuoltua vuonna
1849, hänen leskensä Oeva Katariina Israelin¬
tytär ja tämän jälkimmäinen mies, myös
hin huollut Tobias Aataminpoika sekä Taa¬
vetti Heikinpojan ja Eeva Katariina Israelin¬
tyttären tytär Amanda Kustaava Taavetin.
tytär ja tämän mies Mikko Mattila olivat
kauppakirjalla Maaliskuun 3 päivältä 1883 myy¬
neet Rantalan tilan Talolliselle Jeremias Topiak¬
senpoika Runtalalle; sekä
ltä, Jeremias Rantalan vaatimuksesta, Kei¬
sarillinen Senvatti oli Sekakuun 22 päivänä
1877 antamallansa tuomiolla velvoittanut Taa¬
vetti Kivistön, joka isänsä Mikko Mikonpo¬
jan jälkeen hallitsi Kivistön torppaa, muut¬
tamaan pois torpusta.
Ja koska Eeva Katarina Israelintytär
ja hänen asiakumppaninsa, myydessään
Rantalan talonosan Jeremias Rantalalle, eli
vat laiminlyöneet pidättää Taavetti Kivistölli
ja hänen jälkeentulevaisilleen sen oikeuden
Kivistön torppaan, mikä ylläsanotussa, 7 päi¬
vänä Lokakuuta 1837 tehdyssä välikirjassa oli
näille alustettu, sekä tuon laiminlyöntinsä
kuutta oikeuttaneet sen, että Taavetti Kivis¬
tö oli menettänyt puheenalaisen torpan, jon¬
ka hänen isävainajansa Mikko Mikonpoika
oli ottanut vastikkeeksi perintöosuulestaan
niin Taavetti Kivistö on voutinut, että Ee¬
va Katariina Israelintytär ja hänen asia¬
kumppuninsa, joita mainittu välikirja, Taa¬
99
| 462939065_0114 | 462939065 |
vetti Heikinpojan oikeudenomistajina, sitoi vel¬
voitettaisiin Taavetti Kivistölle suorittamaan
Ilomisionimaanmittari J. Tarhosen Elokuun 19.
päivänä sekä Syyskuun 16 ja 17 päivanä 1895
torpassa pitämän katselmuksen ja arvion mu¬
kaan korvaukseksi itse maasta tuhat markkaa
ja torpan huoneuksista satu kahdeksankym.
mentäyksi markkaa sekä aidoista, joita oli, 12
päivänä Marraskuuta 1873 pidetyn katselmuk¬
sen mukaan, kuusisataa kolmekymmentä sei¬
väsparia, neljänkymmenen pennin jälkeen
parilta, kaksisataa viisikymmentäkaksi mark¬
kaa, eli kaikkiansa tuhat neljäsataa kolme¬
kymmentäkolme markkaa
Sittenkuin Eeva Katariina Israelintytär.
tä ja hänen asiakumppaniitansa oli asias¬
ta kuulustettu, on Kihlakunnanoikeus, jossa
asianosaiset molemmin puolin ovat anoneet
korvaista oikeudenkäyntikulunqvistaan, Helmi¬
kuun 17 päivänä 1898 julistamassaan pää
töksessä lausunut, että koskee Taavetti Ilvis
tön isänäiti Helena Matintytär, jälkimmäi¬
sen miehensä Heikki Aaprahaminpojan suos¬
tumuksella, oli sanotullu, 7 päivänä Lokakuu¬
ta 1837 tehdyllä välikirjalla luovuttanut avio¬
lutostuun Heikki Aaprahaminpojan kanssa
syntyneelle pojallensa Taavetti Häkinpojalle o¬
mistusoikeutensa edellämainittuun Rantalan ta¬
lonosaan ja sen ohessa määrännyt, että poi¬
kansa edellisesti avioliitostaan Mikko Mikon¬
poika ja hänen jälkeentuksaisensa saisivat
hallita kysymyksessä olevan Kivistön torppaa,
sen lähden ja kun Mikko Mikonpoika oli
tyytynyt tähän määräyksen eikä hänen voi¬
tu katsoa jättäneen rintaperillisilleen parem.
paa oikautta torppaan kuin hänellä itsellään
oli ollut, sekä nautintooikeutta samaan torp¬
paan ei oltu saatettu, vastoin asetuksessa
Kesäkuun 13 päivältä 1800 olevan määräystä
antaa Mikko Mikonpojalle pitemmäksi ajak¬
si kuin viideksikymmeneksi vuodeksi, jotka
jo aikoja sitten olivat loppuun kuluneet,
Kihlakunnanoikeus on kumonnut Taavetti
Kivistön kanteen ochattomana, mutta asian
lautuun nähden kuitenkin kuitannut käräjä¬
kulunget asianosaisten kesken
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Taavetti
Kivistö oli vetoimalla suuttanut jutun, on
Joulukuun 13 päivänä 1878 siinä antamal¬
laan tuomiolla vahvistanut Kihlakunnan¬
oikeuden päätöksen.
Hovioikeuden tuomioon on Taavetti Kivis¬
93
| 462939065_0115 | 462939065 |
tö alamaisesti anonut muutosta tänne toimit¬
tamallaan perustelmalla, johon Eeva Katarii¬
na Israelintytär ja hänen asiakumppaninsa
ovat vastannet.
Mitä näin on tapahtuneeksi kerrottu sekä
asiakirjat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬
nen Senaatti ottanut tutkittavakseen ja kat¬
soo ettei Taavetti Kivistö ole esiintuonut syy¬
tä muuttua Hovioikeuden kysymyksessä olevan
tuomiota, jonka varuun asia siis jääpi; ja
velvoitetaan Taavetti Kivistö Eeva Katarina
Israelintyttärelle ja hänen asiakumppaneillen.
sa korvaamaan maksut heidän kappalees¬
taan tätä Keisarillisen Senuutin tuomida,
kuusikolmatta markkaa. Tätä paikki asian
omaiset alumaisuudessa noudattakoot¬
Keisarillisen Myistetin Korkeussa Nimessä,
Hänen Suomen Senuuttinsa.
S. W. Kauberg
Oscar Gyllius
Klauppaskiad - August Svensk
Klaugenskild - August Klemel
Michael Pagvalin
Den 28. Februari 1900
Hans Kejserliga Majestäts Högnetämn¬
Dess Senats för Finland dom uti ett,
på nedsatt revisionsskilling, från Wä¬
sa Hofrätt inkommit mål emellan
Handlanden Leonard Juustinen, från
staden Uleåborg, sökande, samt sysslo¬
mannen i fullstenens syster Handlanden
Maria Sofia Tallus, från Ylikannus by
i Kunnus socken, till konkurs upp¬
lutna bo, Kronolänsmannen Gideon
Pettersson, uteblifven svarande, angående
återvinning af egendom till konkurslo¬
Gifven uti Kejserliga Senaten för¬
Finland och Dess Juolelie Departement
i Helsingfors, den 28. Februari 1900.
Kejserliga Senaten har låtit hand¬
lingarna i målet Sig föredragas och af dem
inhemtat följande:
Sedan Maria Sofia Tallus den 5 Juni
1897 upplåtit sin egendom till konkurs,
har Kronolänsmannen Pettersson i sin fö¬
renämnda egenskap och på grund af för¬
bringsegarenes i konkursbot vid samman¬
träde den 26 Juli sagda år fattade beslut
låtit till Häradsrätten i Lohtei, Kannus
och Toholampi socknars tingslag instäm¬
Osa Auf A-35 - R. B. L. C.
A. C.
No 243.
Pag 185. R. D. 1899
| 462939065_0116 | 462939065 |
ma Maria Sofia Tallus och Handlanden
Juustinen samt derstädes förmält, att
Maria Sofia Tallus enligt den 1 April
samma år upprättad afhandling för ettu¬
sen tvåhundra nittiofem mark försålt åt
Handlanden Juustinen särskild uti en
sagda afhandling bifogad förteckning upp¬
räknad lösegendom, men att Handlanden
Juustinen hvarken för nämnda egendom
erlagt kontant betalning eller hos Maria
Sofia Tallus vid tiden för aftalets ingåen¬
de egt klar och till betalning förfallen för¬
dran, emot hvilken omförmälda köpeskilling
kunnat qvittas; hvarföre och då såväl der¬
af som af den omständighet, att den för¬
sålda egendomen genom särskildt kontrakt
af Handlanden Juustinen öfverlemnats till
Maria Sofia Tallus begagnande för en
tid af fem år, framginge att med berör¬
da aftal åseftats att under falskt sken¬
af försäljning undandraga Maria Sofia
Fällus fordringsegare sagda egendom, Kro¬
nolänsmannen Petterson yrkat, att nämn¬
da aftal måtte förklaras ogiltigt samt
Handlanden Juustinen, hvilken före kon¬
kursens början låtit från Maria Sofia
Tallus hemvist bortförsta omordade egen¬
som, förpliktas att till konkursboet åter¬
lemna densamma i sådant skick han
emottagit den eller, om detta icke vore möj¬
ligt, erlägga uppgifna köpeskilling.
1 saken hörda hafva Maria Sofia Fal¬
hus och Handlanden Juustinen motsagtika¬
nolänsmannen Pettersons yrkande, under
påstående att ifrågavarande aftal innebu¬
rit en verklig försäljning af berörda egen¬
som, samt att den öfverenskomna köpeskil¬
lingen guldits genom afskrifning å en Ma¬
ria Sofia Tallus skuld till Handlanden
Julstinen
Häradsrätten har härefter medelst
den 26. Oktober 1898 afsagdt utslag i sa¬
ken yttrat sig, att emedan Maria So¬
fia Tullus genom Häradsrättens den 25.
i samma månad afkunnade utslag uti
ett vid bemälde Rätt emot henne ut¬
fördt mål angående bankruttrett ta¬
gits till last att hafva i afsigt att be¬
reda Handlanden Juustinen fördel i
egendom under falskt sken af förviljning
genom ifrågavarande afhandling af den 1.
April 1847 till puutinen, som icke visats
15
| 462939065_0117 | 462939065 |
då hafva hos henne haft någon till beloppet
bestämd och till betalning förfallen fordran,
afhändt sig oftaberåda egendom till ett
värde af ettusen tvåhundra nittiofem mark
samt sålunda genom bedrägligt förfaran¬
de undandragit sina borgenärer egendom,
som bort till dem upplåtas; ty och då
allt hvad gäldenär genom slikt förfa¬
rande sina borgenärer till förfång från
loet till annan ofverlåtet, jemlikt inom
af uti 46 SS: af konkurstadgan af den
9. November 1868 och förordningen af
den 5. December 1895, borde till bort
återgå utan lösen, ålades Handlanden
Julstinen, utan afseende å änberörda
afhandling, att till Kronolänsmannen Pet¬
toisen, såsom syssloman i kenkurstodt
genast afträda ifrågavarande lösegendom
enligt den afhandlingen bilagda förteck¬
ningen deröfver eller, i händelse egendo¬
men eller någon del deraf icke vidare
funnes i behåll utgifva dess i sam¬
ma förteckning upptagne värde; hvar¬
hos Handlanden Juustinen och Maria
Sofia Tallus ålades att, gemensamt
eller den af dem, som tillgång egde,
eroitta Kronolänsmannen Pettersson dennes
kostnader å rättegången med trehundra
femtio mark.
Hofrätten, under hvars pröfning
Handlanden Juustinen i väderäg dragit
målet, har genom dem den 21. Juni 1899.
funnit Juustinen med afseende å den
i målet framstälda utredning icke haf¬
va anfört skäl till ändring i det slut
hvari Häradsrätten stannat och hvarvid
förty skulle bero, jemte det Juustinen ålagts att
med femtio mark ersätta Kronolänsman¬
nen Pettersson hans kostnader i Hof¬
rätten.
Uti Hofrättens dem har Handlan
den Jundinen i underdånighet anhållit
om ändring medelst ingifven deduk¬
tion.
Hvad sålunda förelupit och hand¬
lingarna vidare innehålla har Kejsell
ga Senaten tagit i öfvervagande; och
som, på sätt Kejserliga Senaten genom
sitt i förberörda mot Maria Sofia Sallus
utförda mål angående brukrettbrott den
24 i denne månad gifna utslag utsagt.
icke lagligen styrkt blifvit att omförmälda
16
| 462939065_0118 | 462939065 |
afhandling af den 1. April 1897. upprät¬
tats endast i afsigt att under sken af
försäljning undandraga Maria Sofia
Tallus borgenärer ifrågavarande lösegen¬
dom och sagda afhandling förty icke
kan frånkännas gillighet, pröfvar Kejserli¬
ga Senaten rättvist, med upphäfvande
af Hofrättens dom och Häradsrätens ut¬
slag, förkasta Kronolänsmannen Pettersons
i saken förda talan. Ort alle, som veder¬
bör, till underdånig efterrättelse länder
J. Hans Kejserligde Majestäts Högare Namn
Dess Senat för Finland.
A. af Nyberg.
Henr. Borenius.
Isak Fellman.
Sudorg Olonberg.
Axel Charpantar
Maaliskuun 1 päivänä 1900.
Keisarillisen Majesteetin Korkoussa Timarin,
Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬
nostorahalla Vaasan Hovioikeudesta
tulleessa jutussa, jossa Konttoristi
Juho Paavilainen, Riitasaaren pitä¬
jän Haapaniemen kylästä, on ha¬
kijana ja Prokuristi Tollef Wiik,
Jyväskylän kaupungista, tulemat¬
ta jääneenä vastaajana, ja joka
juttu koskee saatavaa Juho Taa¬
vilaisen konkurssiin luovutetusta pe¬
sästä: Annettu Keisarillisessa Suo¬
men Senaatissa ja Sen Oikeus.
osastossa, Helsingissä, Maaliskuun
1 päivänä 1900.
Keisarillinen Senaatti on Itsellensä
esityttänyt juttuun kuuluvat asiakirjat
ja niistä saanut seuraavat tiedot:
Sittenkuin Prokuristi Wiik eli val¬
ventapäivänä Juho Taavilaisen Wiita¬
saaren pitäjän käräjakunnan Kihla¬
kunnanoikeudessa vireillä olleessa kon¬
kurssissa valvonut Wiipurin kaupungis¬
sa olevan kauppahuoneen Hackman ja
Humpp:n Wiikille siirtämän saatavan
Juho Taavilaiselta, minkä saatavan suu¬
Läsnä: S.V. H. - O. G. - G. F. - A. T.
(M. T.
37
No 247.
Sivu 184. R. 2. 1899.
| 462939065_0119 | 462939065 |
ruuden Wiik oli konkurssiasiassa toimi¬
tetussa esiinhuudessa ilmoittanut viidek¬
situhanneksi sadaksi neljäksikymmeneksi¬
viideksi markaksi viideksikymmeneksi
kahdeksaksi penniksi, mutta Juho Taavi¬
lainen oli vastustanut valvomusta, on Kih¬
lakunnanoikeus Maaliskuun 1 päivänä
1898 asiassa julistamallaan tuomiolla
osottanut Prokuristi Wiikin erityisellä
riidalla, joka puhevallan menettämisen
uhalla oli pantava vireille viimeistään
käräjäkunnassa ensiksipidettävissä laki¬
määräisissä syyskär�jissä, näyttä mään
vaatimuksensa oikeaksi sekä samalla
vahvistanut hänelle konkurssipesästä mak¬
settavaksi sen summan, joka sanotussa
riidassa annettavalla päätöksellä määrät¬
taisiin.
Haastatettuansa Juho Paavilaisen kon¬
kussipesän toimitsijan Kaupanhoita¬
jan, Juho Laitisen, Wiitasaren pitäjän
Jurransalon kylästä, mainitun käräjä¬
kunnan 1898 vuoden varsinaisiin syys¬
käräjiin, on Prokuristi Wiik Kihlakun¬
nanoikeudessa vaatinut että, koska Juho
Paavilainen, joka oli ollut kauppahuone
Hackman ja Kump:n asioitsija paikka.
kunnalla, oli tuosta toimestaan ollut
oikeutettu saamaan ainoastaan vuotuisen
rahapalkan, mutta hän kuitenkin maini¬
tulle kauppahuoneelle antamassaan kont¬
tokuranttilaskussa Syyskuun 19 päivältä
1897 oli lukonut hyväksensä "kärryn maa¬
luusta, "polttopuista" valosta, "vieraiden"
kestitsemisestä, "traktamenttia" ja" med¬
rarahaa yhdeltä vuodelta " yhteensä kuu¬
situhatta yhdeksänsataa kahdeksankym¬
mentäviisi markkaa, sanottu rahamäärä,
jota kauppahuone Hackman ja Numpp¬
ei voinut hyväksyä, vähennettäisiin Ju¬
ho Paavilaisen mainitun konttakurantti
laskun vastattavan puolen loppusum¬
masta, kuudestatoistatuhannesta sadasta
yhdeksästä markasta seitsemä stäkymme¬
nestäyhdestä pennistä sekä Juho Laiti¬
nen velvoitettaisiin konkurssipesän varois¬
ta suorittamaan Prokuristi Wiikille si¬
ten oikaistun konttokurantin saldo eli
konkurssissa valvottu määrä viisituhatta
sata neljäkymmentäviisi markkaa viisi¬
kymmentäkahdeksan penniä.
Kanteesta kuulustettuna on Juho
18
| 462939065_0120 | 462939065 |
Laitinen väittänyt, että, kesk´ei Trekuris¬
ti Wiik ollut haastattanut Juho Taavi¬
laista asiaan ja Wiik siis edellämainitun
konkurssituomion mukaan oli menettänyt
puhevaltansa asiassa, Juho Laitinen ei
ollut velvollinen jutussa vastaamaan;
minkä väitteen Kihlakunnanoikeus Lo¬
kakuun 20 päivänä 1898 julistamassaan
välipäätöksessä, koska Juho Laitinen
konkurssipesän toimitsijana oli velvollinen
vastaamaan kaikissa konkussipesää kos¬
kevissa asioissa, on hyljännyt
Itse pääasiassä on Juho Laitinen
sitten vastannut, ett'ei hän voinut väit¬
tää, että Juho Taavilaisen olisi pitänyt
kauppahuone Hackman ja Numpp:lta saa¬
da Prokuristi Wiikin edellämainitun kont¬
tokuranttilaskun loppusummasta vähen¬
nettäväksi vaatimaa palkkiomäärän ei¬
kä siis myöskään vastustaa Niikin
asiassa tekemää vaatimusta.
Sittenkuin Juho Taavilaisellekin oli
annettu tilaisuus vastata asiassa, on Kih¬
lakunnanoikeus samana 20 päivänä Lo¬
lakuuta 1898 julistamassaan lopullisessa
päätöksessä lausunut, että kosk ei Juho
Laitinen ollut voinut vastustaa Prokuristi
Niikin vaatimusta, joka perustui Juho Paa¬
vilaisen antamaan konttokuranttiin, eikä
edes väittää, että Taavilainen olisi ollut
oikeutettu siinä lukemaan hyväksensä nii¬
tä korvauksia, mitkä Trekuristi Wiik¬
oli kieltänyt, sen tähden ja koska saman
konttakurantin mukaan, kun sen vastut¬
tavan puolelta luettiin pois sanottujen
korvausten yhteenlaskettu määrä kuusi¬
tuhatta yhdeksänsataa kahdeksankymmen¬
täviisi markkaa, Taavilainen jäi mak¬
suun vaaditun rahamäärän sekä Pro¬
kuristi Heikin saaminen siis ole sel¬
västi toteutettu, Kihlakunnanoikeus vel¬
voitti Juho Laitisen, edellämainitussa
ominaisuudessaan, konkurssipesän varois¬
ta Wiikille maksamaan vaaditut viisi¬
tuhatta sata neljäkymmentäviisi mark¬
kaa viisikymmentäkahdeksan penniä
sillä oikeudella, kuin etuoikeutta naut¬
timattomilla saatavilla oli, sekä niin¬
ikään pesän varoista viidelläkymmenellä
markalla palkitsemaan Freduristi Nii¬
kille asiasta olleet kulut.
Hovioikeus, jonne Juho Taavilainen
99
| 462939065_0121 | 462939065 |
oli vetoamalla saattanut jutun, on Ke¬
säkuun 21 päivänä 1899 antanut asias¬
sa tuomion; ja samalla kuin Kihlakun¬
nanoikeuden edelläkerrottu oikeudenkäynnis¬
sä julistama välipäätös hyväksyttiin, on
Hovioikeus, kosk'ei Juho Taavilainen el¬
lut voinut näyttää, että hänen tuli saa¬
da kauppahuone Hackman ja Numpp:lta
palkkiota myöskin niistä konttokurantti¬
laskussa Syyskuun 19 päivältä 1897 ole
vista eristä, jotka Prokuristi Wiik oli mak¬
settaviksi kieltänyt, vahvistanut Kihla¬
kunnanoikeuden lopullisen päätöksen; min¬
kä ohessa Juho Taavilainen on velvoi¬
tettu suorittamaan Prokuristi Wiikille
maksut hänen kappalestaan Hovioikeu¬
den tuomiota viisitoista markkaa kah¬
leksankymmentä penniä.
Tähän Hovioikeuden tuomioon on
Juho Paavilainen alamaisesti anonut
muutosta.
Mitä näin on tapahtuneeksi kerrottu
sekä asiakirjat sen lisäksi sisältävät on
Keisarillinen Senaatti ottanut tutkitta
vakseen ja katsoo ettei Juho Taavilai¬
nen ole esiintuonut syytä muuttaa.
Michael Pogvalin
Hovioikeuden tuomiota, jonka varaan asia
siis jääpi. Tätä kaikki asianomaiset a¬
lamaisuudessa noudattakoot.
"Keisarillisen Majestodin Korkoassa Timassa,
Hänen Suomen Senaattinsa:
S. W. Haacberg
C:
G. Langenskiad
Oscar Gylling
August Igfvenk
100
| 462939065_0122 | 462939065 |
Den 1. Mars 1900.
K. Hans. Kejserliga Majestäts Mändämn¬
Ders Senats för Finland dom uti ett,
na nedsatt bevisionskilling, från Wa¬
sa Hofrätt inkommit mål emellan
Bönderne Jakob Andersson Lune¬
lund eller Ahlbudk och Isak Erik
Eriksson Lundund eller Rätt, från
Luftila by i Luslax socken, gemen¬
samt sökande, samt Bönderne Jo¬
han Jakobsson Borgren, Abraham
Abrahamsson Bjort och Jakob Jakobs¬
son Ajort, från sagda by, svarande,
angående eganderätt till hemman: ly¬
ven uti Kejserliga Senaten för
Finland och dess Justila Departe¬
ment. i Helsingers den 1. Mars 1800
Kysäliga Senaten här låtit
handlingarna i målet Sig föreharas och
af dem inhemlat:
att, efter åren 1763 och 1764 förvaltadt
storskifte å ingorna inom Zveflax by.
skyttslag, två i berörda by belägna hem¬
man Stjort och Ahl, hvardera om ett för¬
ledels mantal, hvilka i storskiftshandlin¬
gerna betecknats, det förra med N 35. b.
och Akl med No 42. år 1765 uti Stjort
Oja A af N. 5 - 50. R. F.
L S
1
No 252.
Pag. M. R. D. 1898.
Pag. 111. R. D. 1898.
| 462939065_0123 | 462939065 |
af en Johan Mattsson och Åhl af Landt¬
mätaren Nils Ekholm, samt att, sedan
vederbörande Häradsrätt den 21 April 1798
meddelat tillstånd till klyfning af ett Lu¬
nelund benämndt hemman om ett halft
gammalt mantal i sagda by, hvarå sii¬
som egare upptagits Bönderne Matts
Mattsson Krigpar och Anders Nilsson
Torrkulla, hvardera till hälften af hemma¬
net, uti ett den 14 Augusti 1779 dagtecknadt
måsadelningsinstrument. förenämnde Matts
Kauppar och Anders Ponkulla fortfarande
antecknats ega hvar sin hälft eller sju
tjugufjerdedels mantal af berörda Lunetund
hemman, hvaraf Matts Knippars andel ut¬
gjorde det i ofvansagda storskiftshandlin¬
gar omnämnda Mjort hemman No 35 6.,
om ett fjerdedels mantal, och Anders Tunkel¬
las andel det i samma handlingar uppbu¬
na Ant hemman No 42. om likaledes ett
fjerdedels mantal, ehuru derom hemmans man¬
tal dåmera undergått förhöjning;
att, sedan vid år 1789 verkstäld delning
af skogen å brörda Sundlund hemman
upptagits att bemälde Matts Kuppar egt
sju fyratioåttondedels mantal, en Johan
Mattsson Karl och en Johan Thomasson Mjort,
hvardera, sju nittiosjettedels mantal och ofvan¬
nämnde Anders Forrkulla sju tjugufjerdedels
mantal deraf, samt vid en i Juni månad
år 1791 å samma hemman verkstäld ytter¬
ligare skogsdelning Matts Knippars andel
af lägenheten antecknats hafva öfvergått till
Johan Mattsson Knippar, vid en i No¬
vember månad nästsagda år skedd delning
af den under hemmanet lydande s. k. Wäi¬
joi luiken, Johan Knippar, hvilken emeller
tid inköpt Johan Thomasson Hjorts andel
af fastigheten, varit egare till sju trettiotvå¬
ondedels mantal deraf, men Johan Mattsson
Hort och Anders Forrkulla deraf innehaft
samma andelar som förut;
att i det vid en år 1797 försiggången
ledning af Hustanga, betesmark å ifrågaken¬
napund hemman förda delningenstru,
ment nämnde Johan Knippar och An¬
ders Forokulla samt en Johan Wörmän
antecknats såsom egare till lägenheten sä¬
lunda, att Johan Knippar deraf egde 35 b.
Stjort 7/32. mtl. Johan Weeman 35. i Hjort
17/96 mtl. och Anders Torrhullu 1/72. å. Ahl
eller Lunetund 1/24 mitt, och att enligt nät¬
102
| 462939065_0124 | 462939065 |
berörda delningsinstrument således Landbond
dumera utgjort benämning endast för i
storskiftshandlingarna omnämnda No 42. a¬
Ahl B mtl. hvilken inskränktare betydels
benämningen Lundlund allt från denna tid
bibehållit;
samt att vid ofvannämnda klyfning af
Lundund hemman, hvilket, på sätt af det
anförda framgår, då omfattat både Stjort och
Ahl hemman, åker, äng och skog delats i
jemngoda lotter, hvarefter genom lottkastning
afgjorts, hvilkendera egaren hvar till skulle
tillfalla.
Efter Jakob Lundund eller Ahlbäck
och Isak Erik Lundund eller Rätte ägan¬
gen skriftlig stämning, hafva Johan Wör¬
gen samt Abraham och Jakob Mjort se¬
dermera vid Häradsrätten i Mustusaari, Kyr¬
lot och Desslax socknars tingslag yrkat att,
emedan Jakob och Isak Erik Lindunet, hvil¬
ka jemte Johan Wöryn och hans med¬
parter emellertid blifvit egare till ofvan¬
nämnda Sundlund hemman sålunda, att
Johan Wärgren och Jakob Hjort i ego be¬
kommit Johan Knippars andel, Abraham
Mjort Johan Wormans samt Jakob och
Isak Erik Sundlund gemensamt An¬
ders Forokullas andel, såväl vid vak¬
stäld kompelikning af storskiftet inom
Laflas bys skifteslag som jemväl efterut,
med åberopande af för dem utfärdade
fastebref å sju tjugufjerdedels mantal af
lundund skattehemman No 11 i berörda by,
vägrat Johan Wörigren och hans medpar¬
ter, hvilka, ehuru deras ätkomsthandlin¬
gar utvisade, att de egde sju tjugufjerde¬
dels mantal af Karl hemman N 4 i me¬
anämnda by, innehade och häfdade hälften
af hvardera hemmanet, att vidare rätt till
halfva Lundund hemman, Johan Hörigren
och hans medparter måtte tillerkännas äg¬
berätt till hälften af förberörda Axel eller
Lundunet hemman
Efter det Jakob och Isak Erik Lune¬
lund, i saken hörde väl medgifvit, att de
häfdade hälften af Hjort och hälften af Su¬
nelund hemman, men, tryggande sig vid
ofvanomförmälda fastebref medragt käromå¬
let, har Häradsrätten genom den 1 Mars
1897 afkunnadt utslag förklarat utredt er¬
år att ett fjerdedels mantal af Mjortola
ett fjerdedels mantal af Ahl hemman,
103
| 462939065_0125 | 462939065 |
hvilka lägenheter i storskiftshandlingarna be¬
nämts, det förra No 35. 6. och det senare Nka¬
under namn af Sundlund hemman med
Häradsrättens tillstånd medelst särskilda
landtmäteriförrättningar klufvets i två lika
delar och att dessa hemmansdelar, hvilkas
första åboer varit Matts Mattsson Krigpar
och Anders Nilsson Torrkulla; sedemera
förhojts i mantal till sju tjugufjerdedelar
hvardera; att Matts Knippars andel ytterli¬
gare delats så, att vid skifte af Mästkaga
bekomark år 1797 såsom åboer å hemma¬
net funnits Johan Knippar, egare af
sju trettiotvåendedels mantal, hvilken hem¬
mansdel i skifteshandlingarna då benämts
litt. 35. 6., Johan Herman ägare af sju nika¬
sjettedels mantal, kalladt till 35.6, samt
bemälde Anders Torrkulla, egare af sju
tjugufjerdedels mantal, betecknadt 42a. Ahl¬
eller Lundund, hvaremot de två föregåen¬
de andelarne dåmera härförts endast till Hjort
hemman; samt att Johan Hongren och Ja¬
kob Mjert egde berörda Johan Knippars
andel, sju trettiotvåendedels mantal eller
35. b. Hjort, och Abraham Hjert förenämnde
Johan Wormans andel, sju nittiosjettedels
mantal eller 55.6. Hjort, äfvensom Jakob och
Isak Erik Tunnelund gemensamt förenämn¬
de Anders Torrkullas andel, sju tjugufjer¬
dedels mantal eller 42.a. Åhl eller Lundland
i anseende hvartill och då Jakob och Isak
Erik Lundund medgifvit, att de häfdade
ett halft hemman Sundund och ett halft
hemman Ajert, samt bemälde parters före¬
trädare jemväl iakttagit on sådan häfd re¬
lan för så lång tid tillbaka, som manna¬
minne kunde omfatta, Häradsrätten pröf¬
vat rättvist tillakänna Johan Wörgren
samt Abraham och Jakob Mjort egande
rätten till sju fyratioåttondedels mantal af
ifrågavarande Sundund hemman, emot
att Jakob och Isak Erik Tunnelund er¬
hölle eganderätten till lika stor andel
af ifrågavarande Kjort hemman, hva¬
lan parterne ömsesides tillkomme egan¬
derätten till den mark de förut haf¬
dat eller hälften af nyssnämnda två
hemman.
Hofrätten, under hvars pröfning
Jakob och Isak Erik Tunnelund i
vadevas dragit målet, har medelst
den 29 Mars 1898 deri gifven dem
104
| 462939065_0126 | 462939065 |
låtit vid Häradsrättens förenämnda utslagtare,
Uti denna Kapellens dom hafva Ja¬
bel och Isak Erik Lundund i underdång¬
het anhållit om ändring genom ingifven de¬
duktion, hvilken Johan Wörigren och hans
medparter i föreskrifven ordning bemött; hvar¬
efter, enligt derom vidtagen författning, Öf¬
verstredsen för landtmäteriet inkommit med
särskild utredning i saken.
Hvad sålunda förelupit samt hand¬
lingarna i målet vidare innehålla har
Kejserliga Senaten tagit i öfvervägan¬
de; och emedan parterne på grund af fördna
utfärdade fastebref, som icke visats vara
eriktiga, ega, Abraham Bjort sju nittio¬
sjettedels mantal samt Johan Wörigren
och Jakob Ajert sammanlagdt sju trettio¬
tvåendedels mantal af ofvannämnda sju
tjugufjerdedels mantal af Hjort skatte¬
hemman i Puslax by äfvensom Jakob
Lundunet sju fyratioåttondedels mantal
och Isak Erik Sundlund likaledes sju
fyratioåttondedels mantal af berörda på
tjugufjerdedels mantal af Åhl eller Sum¬
lund skattehemman i samma by samt
omförmälda hemmansdelars egolotter
blifvit vid år 1892 påkörjad och den 25
Februari 1897 af Häradsrätten faststäld
kompelättning af storskiftet i Zveflax by
bestämda, pröfvar Kejserliga Senaten
rättvist i sakens nuvarande skick, med
upphäfvande af Häradsrättens utslag och
Hefrättens dom, förkasta Johan Wördrens
och hans medparters deri utförda talan
Det alle, som vederbör, till underdångif¬
terättelse länder.
I Hans Kejserliga Majestäts Högare nämn
Dess Senat för Finland:
Araf Nyberg. Isak Fellman.
Araf Nyberg. Isak Fellman.
Araf Nyberg. Isak Fellman.
Ludvig Underg
105
Vuhma Adertonn.
1/16 del klandertsljats
| 462939065_0127 | 462939065 |
Den 2. Mars 1900.
Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn,
Dess Senats för Finland dom uti ett,
på nedsatt bevisionskilling, från Åbo
Hofrätt inkommet mål emellan Sund¬
emeden Otto R. Mellin, från Hel¬
singfors stad, sökande, samt Sjökap
tonen A. A. Sjöberg och hans hustru
Anna Sjöberg, jemväl från sagda
stad, uteblifne svarande, angående
fordran för hushyra och ersätt¬
ning: Sifven uti Kejserliga Se¬
naten för Finland och Dess Ju¬
stitie Departement, i Helsingfors, den
2. Mars 1900.
Kejserliga Senaten har låtit hand¬
lingarna i målet sig föredragas och
af dem inhemtat följande:
Wid Rådstufvurättens i Helsingfors
sammanträde den 30. Juni 1897. har
Guldsmeden Mellin, som medelst skrift¬
ligt kontrakt för den 7. Mars 1895. åt
makarna Sjöberg för tiden från den
1. derpåföljande Juni till den h Juni
1897. uthijst en bostadslägenhet i Mel¬
lins egande gård No 17. vid Mikade¬
gatan i nämnda stad emot en årlig
Olli A. och - J. H. - C. S. - K. B. - F. C. - 21.
A. N. R. F.
tetff.
No 253.
Pag. 206. R. T. 1898.
| 462939065_0128 | 462939065 |
hysesumma af tutusen mark att qvar¬
tahter betalas med sjuhundra femtio
mark, på stämning å makaina Sjö¬
berg yrkat desses förpligtande att åt¬
Mellin genast utbetala omförmälda
hyra för qvartalet från den 1. Mars
1897. till den 1. Juni samma år, med
sjuhundra femtio mark jemte ränta
derå och ersättning för lagsöknings¬
kostnaden.
Öfver häromålet hörde hafva ma¬
kaina Sjöberg väl erkänt riktigheten
af omordade kontrakt samt jemväl
medgifvit att den af Skuldsmeden Mel¬
lin utsökta lupan för ofvansagde pran
tal vore ogulden, men ansett sig
vara berättigade att innehålla den
samma, enär Gäldsmeden Mellin,
efter det makarna Sjöberg inflyttat
uti ifrågavarande likal, utan att
hoia dem låtit icke allenast upa¬
vera till lokalen ledande påradupp
gång och kökstrappa, hvarvid den
föna varit delvis och köks trappan
helt och hållet stängd under nå¬
stan hela September och Oktober
månader år 1896. utan ock upputsa
det af makarna Sjöberg bebedda hu¬
sets ytte vägg åt gatan, under hvil¬
ket arbete de åt denna vettande
förstun i likalen hållits öfvertäckta
med tjöckt papper från medlet af
Juni till början af November må¬
nad samma år, samt makarna
bjöberg, af hvilka Anna Sjöberg ut¬
lyrde rum åt resande och bepi¬
rade mataäster, genom antydda då¬
genheter lidit sådant afträck i sin
omförmälda naring att inhemton
deraf, som år 1575. utgjort ettusen
sju mark under September månad
och ettusen nittioen mark under
Oktober månad, nedgått under sam¬
ma månader år 1896. till femhun¬
dra en mark och femhundra sjut¬
ton mark, hvarutom makaina Sjö¬
bergs i lokalen befintliga stoppade
möller genom i rummen under u¬
parationstiden inträngdt kolketast
och annat dam tagit skada, som
uppskattats till fyrahundra mark;
och hafva makarna Sjöberg, efter
107
| 462939065_0129 | 462939065 |
Skuldsmeden Mellin i målet ågången gen¬
stämning, påstått dennes åläggande att
ersätta makarna Sjöberg för den dem
i anförd måtto tillskyndade minsk¬
ning i inkomst under September och
Oktober månader år 1896. med fem¬
hundra mark för hvardera måna¬
den samt för skadan å möklerna
med fyrahundra mark.
I anledning häraf har Waldsma¬
den Mellin genmält, att ofvanomer¬
dade reparationsarbeten pågått un¬
der sommärmäderna, då makar¬
na Sjöberg varit bortresta, och slut
förts i September; att af de åt ge¬
tan vittande förstun i väningen
under svarationstiden endast två
i under varit betäckta med papper;
att trappuppgångarne ej varit stängde
under arbetstiden, enär i dem blott
väggar och tak, men icke sjelfva
tillpporna undergått upputning; att
någon skada å makarna Sjöbergs
möller icke åstadkommits i följd af
anberörda arbeten; och att beloppet af
den skada för hvilken makarna Sjö¬
berg fordrat ersättning, ej heller vore
tillförlitligen styrkt; hvarföre och då
samtliga ifrågakomna, remontarbeten
varit nödvändiga för husets under
håll samt jemväl afsitt hyresgäster
nas tecknad och begämlighet, Guld¬
smeden Mellin ansett makarna Sjö¬
berg hafva varit skyldiga att fin¬
na sig i de dermed förenade olä¬
genheter.
Sedan vittnesförhör i målet försig
gått, har Rådstufvurätten medelst ut¬
slag, afkunnadt den 3. November 1877.,
i saken utlåtit sig, att som makar¬
na Sjöberg genom skriftligt kontrakt
af den 7. Mars 1596. af Skuldemeden
Mellin för tiden från den 1. Juni
1896. till den 1. Juni 1897. förhjet en
bostadslokal i Mellins ofvanberörda
gård emot en årlig köpesumma af
tutusen mark, som borde qvartalavis
betalas med sjuhundra femtio mark,
alltså och då makarna Sjöberg er¬
känt att hyran för sista qvarta¬
let af lyrestiden, nämligen för
Mars, April och Maj månader år 1897.
100
| 462939065_0130 | 462939065 |
ännu vore ogulden, ålade Rådstufvurät¬
ten makarna Sjöberg att i antydt af¬
sande till Fuldsmeden Mellin genast
emot qvitto erlägga sjuhundra femtio
mark med sex procents årlig ränta derå
från förfallodagen den 1. Juni 1897. till
full betalning följde. Widkommande
åter makarna Sjöbergs i målet utför¬
da talan, har Rådstufvurätten på
upptagna skäl förkastat densamma
samt vid denna utgång af saken
hänt makarna Sjöberg skyldige att
ersätta Guldsmeden Mellin för hans
deri hafda umgälder med etthun¬
dra mark.
Hofrätten, under hvars pröfning mu¬
barna Sjöberg gemensamt i väderag
dragit saken, har medelst dom den
25. Juli 1598. utlåtit sig och funnit
utredt vara, att Gmbudsmeden Mellin
genom ofvanberörda kontrakt af den
9. Mars 1896. till makama Sjöberg
fölhyst ifrågavarande likal på ett
år, räknadt från den 1. Juni 1896.
till samma dag år 1897., och sålun¬
da tillförsäkiat makaina Sjöberg
rätt att under hyusänt oqvaldt besit¬
ta den hyrda likalen och följaktligen
äfven begagna de till lokalen redan
de trappuppgångar, utan att upplysa
makarna Sjöberg om de af Mellin
tillmnade reparationerna å huset, samt
att Waldsmeden Mellin, helst han ej
gittat bestrida det han egt kunskap
om i hvad öfrigt makarna Sjöberg
förskynt likalen, genom vidtagande af
omordade uparationer vållat att An¬
na Sjöberg lidet intrång i sin nä¬
ning och makarna Sjöbergs möller
skadats; i anseende hvartill och då
tillika utredt blifvit, att uparationen
å trapporna upptaget en tid af åt¬
minstone två månader samt att ska¬
dan å möbleena i likaten, förossa
kad genom inträngande kalkdom
belöpt sig till fyrahundra mark, Hof¬
rätten, med ändring af Rådstufvu¬
rättens utslag, ålagt Bondemeden Mel¬
lin att ersätta makarna Sjöberg
för den skada och förlust dem
genom Mellins förberörda tillgörande
tillskyndats, samt att i sådant af¬
109
| 462939065_0131 | 462939065 |
seende till makarna Sjöberg utgifva af
ter pröfning hälften af lupan för två
månader med tvåhundra femtio mark
samt för skadan å möllerna fyra¬
hundra mark eller sammanlagdt sa¬
hundra femtio mark; hvarhos makar¬
na Sjöberg befriats från skyldighe¬
ten att erlägga den Mellin utaf
Rådstufvurätten tillerkända ersättning
för rättegångskostnaden i målet der
städes; hvadan alltså makama Sjö¬
berg, hvilka erkänt, att å årets hyra
för likalen ännu vore oguldne
sjuhundra femtio mark, känts skyl¬
dige att emot qvitto till skuldesmeden
Hellin erlägga sistsagda hysesbelopp
efter afdrag af omordade sexhundra
femtio mark eller således etthundra
mark utan ränta.
Uti Hofrättens dem har Guldsme¬
den Mellin i underdanighet anhållit
om ändring.
Hvad sålunda förelupit och hand¬
lingarna i målet vidare innehålla be¬
Kejserliga Senaten tagit i öfvervä¬
gande och finner Skuldesmeden Mel¬
110
lin icke hafva anfört skäl till än
dring i Hofrättens förenämnda dom
vid hvilken fördenskull hemmer att
bero. Det alle, som vederbör, till un¬
dedanig efterrättelse länder.
I Hans Kejserliga Majestäts Hoga Namn,
Dess Senat för Finland:
A. af Nyborg.
Oscar Gyynng
Ludvig Olenberg.
August Nybergs
S. W. Plungselh
H
Henr. Berenius.
Ångenskarl
Vidare Edström
Axac Aminoff
| 462939065_0132 | 462939065 |
Den 2. Mars 1900
1o Hans Kejserliga Majestäts Hoga¬
Dess Senats för Finland dem uti ett¬
på nedsatta revisionsskillingar, från
Wasa Hofrätt inkommet mål emellan
Boklyckaredottern Alma Sofia Klockiöm
från Gamlakarleby stad å ena och
Vicekanuun Carl Riska, från samma
stad på den andra sidan, sökande
samt Vicekons utn Riska tillstädes
kommen och Alma Sofia Klockan
uteblifven svarande, angående klander
af förmyndarendovisning: Gifven uti
Kejserliga Senaten för Finland och
ders Jussila Departement i Helsing
fors, den 2. Mars 1900
Hjserliga Senaten har till hand¬
lingarna i målet sig föredragas och af
dem inhemtal följande:
talan Boklyckaren i Gamlakarleby
stad Johan Isak Klockoni och dennes
hustru Sofia Olivia klockain aflidit
ten sistnämnda den 8 August 1890 och
Johan Isak Klockiöm den 15 Oktober samt
ma år samt Vicekons uti Riska för
ordnats till förmyndare för makarne
Klasliöms enda efterlemnade arfvinge
6Sak - S. W. H. - 66. - 2/2 - A. N.
O. K.
N: 254.
Pag 196 R. T 18gg
| 462939065_0133 | 462939065 |
dottern Alma Sofia Klostrom, har Vice¬
konsuln Riska, efter det Alma Sofia
Klockain uppnått myndig ålder, till
henne aflemnat ej mindre en den 1. Mars
1894. dagtecknad redovisning öfver förvalt¬
ningen af Alma Sofia Klockoins penningo
medel under åren 1890. 1895 än äfven en¬
den 14. April 1894. öfver hennes samliga
tillgångar och gäld uppgjord redovisning
enligt hvilken tillgångarne uppginge till
trettiosutusen fyrahundra fyratiospe mark
femtiosju penni och gälden till nitton
lusen etthundra sjutton mark sextiosju
penni, hvaraf sjutusen sjuhundra tjugutre
mark fyratiotre penni utgjorde under för¬
myndareförvaltningen uppkommen skuld
Elli Viiskoneuln Riska.
Derå har Alma Sofia Klockain, efter
Kuckonsuln Riska ågången stämning till
Rådstufvurättens i Gamlakarleby stad sam¬
manhade den 24 September 1894, emot om¬
förmälda förmyndare redovisning anmärkt.
Matt Viukonsuln Riska icke på säll¬
honom ålegat, upprättat särskildt för hvar
je år afslutad räkning öfver sin ifråga¬
komna förmyndareförvaltning; 2o att Alma
Sofia Klockain af Viukonsuln Riska
godtgjorts för endast sextusen kronor af
del lifförsäkrings belopp om sjutusen kronor
svenskt mynt, som Alma Sofia Klamelin
Allborde efter Johan Isak Klockain, samt
3o att Vicekonseln Riska, som i sin för
myndareegenskap bedrifvit en Alma Sofia
Klockain i arf efter Johan Isak Kloström
tillfällen bokbyckenrörelse, genom lemnade
förskoll till denna rörelse erhållit ofvan upp¬
gifna fordran hos Alma Sofia Klockain, med
deremot och oaktadt affaren framt bort
bekrifvas med dess egna inkomster under
låtit att indrifva en mängd fordringar
för å lyckeriet åren 1891. 1898 och 1898 ut¬
förda arbeten och i den å lyckenet ut¬
gifna tidningen Maria Posten intagna
annonser jemte särskilda tillgodehafvanden
från Johan Isak Klockoins lifstid, att till
ett sammanlagdt belopp af niotusen fyratio sex mark fyra
tiosju penni, hvilka föreningar emellertid genom in¬
träffade konkurser och andra förondrade för
hållanden minskats i värde, och har Alma
Sofia Klockioin förty yrkat Vicekonen
Kiskas åläggande att till henne aflemna
en behörigen upprättad, af verifikationer
| 462939065_0134 | 462939065 |
åtföljd redovisning öfver sitt ifrågakomna
sysslande samt att ansvara för såväl
återstående ettusen kronor af ofvannämnda
försäkrings belopp som omförmälda, icke in¬
drifna och i den klandrade redovisningen
såsom tillgång upptagna fordringar, med
undantag likväl af tillgodshafvandena hos
Handlandena A. G. Söderlund, K. Engström
och Karl Nyström Osan Rådmannen
Victor Hermansson S. Gumastii annonskyra
Bodhvet i Gamlakarleby samt tidningar
na Wasa ledning Wasabladet Osterbottniska
forten och Herfverlstadsbladet, hvilka till¬
gedebefvanden Alma Sofia Kloström god
känt såsom erhållen liqvid
Öfver käromålet hörd har Vicekan¬
rubn Riska genmäle förrämligast att utaf
omordade lifförsäkningssumma ett belopp
af ehuru kronor upptagits uti derå sär¬
skilde utfärdade försäkringsbref, hvilket
sedermera såsom fant innehafts af Vice¬
koneeln John W. Hagan, att Alma Sofia
Klocköm blifvit i kontekieantrakning
med Vockensuln Hagan af den 31te
cember 1893 för beloppet godtgjord med
ettusen trehundra sjuttiotvå mark femtio
tre penni; äfvensom att Alma Sofia
Kloström, under hvars inseende bok¬
byckeraren bedrifvits, genom beviljad
kredit sjelf gifvet upphaf till flertalal
af förberörda ulestående fordringar, å
hvilka räkningar sedan af henne af
lemnats till Vicekonsuln Riska och att
dessa fordringar vid tiden för redovis
ningens afslutande varit att anses såsom
dels säkra, dels icke till betalning för
lallna; hvarföre Kuckaneeln Riska
emotoll käromålets förkastande.
Efter det parterne ömsesides yrkat
på ersättning för sina kostnads å rätte
gången samt vittnesfader i saken förny¬
gått, äfvensom målet i öfrigt haft den
omgång handlingarna deri utvisa, har
Rådstufvurätten medelst utslag afkun¬
nade den 19. Juli 1897. utlötet sig och
funnit Vicekonsula Keska e sin namn
da förmyndareegenskap hafva varit skyl¬
lig att indrifva och derefter förvalta
ifrågavarande utestående fordringar
niotusen fyratio sex mark fyratiosju
penni, hvarföre och då den klandrade
redovisningen icke upptage sagda belopp
103
| 462939065_0135 | 462939065 |
Alria Sofia Klockrom till godo samt
samma redovisning dessutom befunnits
vara icke allenast bristfällig derutinnan
att den icke blifvit afslutad för hvarje
år särskildt och ej heller tydligen utvi
sade huru mycket genom det till be¬
talning af företberörda skuld till Vitt¬
koneuln Hagan använda försäknings
bref kommit Alma Sofia Kloström
till godo, utan och oriktig den att
Alma Sofia Klocköm icke godlejorts
ränta å hennes afda jemte öfriga
medel, Rådstufvurätten ålagt Vice
konsula Riska vid honom i sådant
afseende förelagdt och af tvåhundra
mark, att inom sex månader derefter
till Alma Sofia Klockioin afgifva
ny fullständig redovisning öfver för
valtningen af hennes egendom, vid upp¬
rättandet af hvilken redovisning Ruha¬
borde olålla sig till efterrättelse de än
dringar och rättelser i den klandrade
redovisningen, hvilka af Rådstufva
rätten sålunda föreskrifvits, jemte det
Riska berättigat att beräkna ränta
äfven å de på debetridan upptagna
utgiftspasta äfvensom att från Alma Sofia
Klostroms tillgodohafvande afräkna de i
den klandrade redovisningen upptagna
fordringar, hvilka Alma Sofia Abraham
i förestående måtte medgifvit till af¬
drag; hvarutom Vicekonsuln Riska skyl¬
digkänts att med trehundra femtio
mark ersätta Alma Sofia Klockain
hennes kostnader i målet.
Hofrätten, under hvars pröfning
Vickonsuln Riska i vadeväg dragit
målet, har medelst dem den 28 Juni 1898
utlätit sig i saken; och emedan Anna
Sofia Klashams under punkten 1/3 om
förmälda fordringar icke blifvit af Vuo¬
koneutn Retha uppburne samt del ej
visats, att dessa fordringar till följd af
Kuckonauln Renkas underlåtenhet att in¬
drifva desamma icke vidare kunde af
gäldenärerne utfäs, ansåg Hofrätten Vil¬
konsuln Riska icke kunna åläggas att
för sagde föreningar redovisa såsom
om de allaredan influtet, hvarföre
och då det icke ens påställe, mindre vi
vals, att Tuckoneuln Retha skulle vid
förmynderskapets aflemnande uraktlåtet
| 462939065_0136 | 462939065 |
att uppgifva alla Alma Sofia Klockamo
fordringar, Hofrätten förkastat Alma
Sofia Klostroms i denna del af målet
utförda talan, henne dock förbehållet
att, sedan utredt blifvit om och huru¬
stor del af omförmälda fordringar icke
komme att inflyta särskildt i laga
ordning emot Vicekoneeln Riska ut¬
föra talan om ersättning för den skada
hvartill han ansåge honom genom brutan
de noggranhet vid förmynderskapets Land¬
hafvande i denna del vara vållande, med
hvilken ändring vid sagda utslag i öf
rigt fått bero, dock sålunda att det
ålåge Vuckonsuln Riska att inom
sex månader efter dagen för Hofrättens
dom, vid den honom af Rådstufverätten
förelagda förpliktelse den föreskrifna
redovisningen afgifva
Uti denna Hofrättens dom hafva
Vicehanneln Riska och Alma Sofia
Klockain, hvardera för sig, i underda¬
nighet sökt ändring, hvarefter den sist
nämndar andringsansökning blifvit af
Vicekonsuln Riska bemält.
Hvad sålunda förelupit och hand¬
lingarna vidare innehålla har Kejser
liga Senaten tagit i öfvervägande, och
jemte det ej mindre domstolarnas yll¬
rande, hvarigenom Vicekonsson Riska
ålagts att till Alma Sofia Klockröm
redovisa för ränta på hennes af Vice¬
konsuln Riska förvaltade tillgångar
samt till följd deraf jemväl berättigats
att tillgodoberåkna sig ränta på sina
ulläggningar, undanrodjas, enär något
anspråk på ränta ej i rättegången vachti,
än äfven Alma Sofia Klockoins an¬
språk på erhållande af ny redovisning
öfver Riskas förvaltning, afslutad för
hvarje år och upplägande huru mycket
af det till betalning af hennes skuld
till Viukoneeln Hagan använda för
säkringsbrefvet å aflidne Bokbyckaren
Klockans lif kommit Alma Sofia Kle¬
ström till godo, underkännes alldenständ
den af Riska aflemnade redovisning
om än icke årligen afslutad, lemnar
erforderlig möjlighet att bedama bekräf¬
fenheten af hans förvaltning samt af
handlingarna framgår att tillkomuln
slagan ochidigt haft hos Alma Sofia
115
| 462939065_0137 | 462939065 |
Klockain att fordra mera än förberörda
försäkringsbrefs belopp, finner Kejserliga
Senaten vid pröfning af saken i öfrigt
Kickaneeln Riska hafva vid hand¬
hafvandet af ifrågakomna förmynder¬
skap förfarit värdetort och förmäligt
i så måtto att Riska, ehuru sedvänligt
år, att boktyckeri och annons räkningar
i afseende å kraf tillsändas vederbörande
gäldenärer ofördröjligen och åtminstone
ömedelbart efter hvarje års utgång samt
Alma Sofia Kloström hvilken under Vil¬
koneula Riskas inseende handhaft
kontorsgöranaten å tryckeriet, i berörde
afseende jemväl utskrifvit och för hvarje
fjerdedels år tillhandahållit Vicekomma
Riska nödiga räkningar, underlåtit så
väl att utsånda dylika räkningar till
ett antal af femtionio för år 1891 och
etthundra sjuttiosju för år 1892, förutom
en mängd räkningar för år 1893, då
förmynderskapet i September månad upp¬
hörde, som att vidtaga annan åtgärd
i afseende å utfående af räkningarnes
innehåll, med den påföljd att, då
Riska i Mars och April månader 1894.
afgifvit redovisning öfver förmynder¬
skapel, utestående fordringar, i afseende
å hvilkas infående någon åtgärd af
Riska icke vidtagds, funnits till ett
belopp af åttahundra fyrationio mark
sjuttiofem penni för år 1891 samt tre¬
tisen etthundra nittioåtta mark tjugu
åtta penni för år 1892 eller tillhopa
för dessa år till ett belopp af fyratusen
fyratioåtta mark tre penni, å hvilket
belopp likväl sedermera till Alma Sofia
Klockain influtet eller genom qvittning
mot gäldenärernes tillgodshafvanden
kunnal inflyta följande fordringar, när¬
ligen hos lifförsäkningsbolaget l Uabaine
och dess ägont A. E Söderlund tvåhundra
sju mark sjuttiofem penni, hos Alexander
Tinniläs sterbhus nittionio mark entiosem
penni, hos J. G. Söderlund etthundra
trettio mark rediofem penni, hos. Waan¬
der Domström etthundra fyratioen mark
sjuttiofem penni hos Alfred Björklara
sjuttiofem mark hos Backhuset
Gamla Karleby fyrationio mark åtta
tiofem penni, hos Karl Engström
fyra mark sjuttiofem penni samt
| 462939065_0138 | 462939065 |
her S. Gamaelii annonsbyrå tjugunio mark
femton penni eller tillhopa sjuhundra
fyratiotre mark femtiofem penni; och
emedan tryckerioffärens utgifter bort, så
vidt möjligt, bestridas med de inkommer
som genom rördeen influt eller Carl
och kunnal inflyta samt tillkans uti Bonden
enligt redovisningen, hos Alma Sofia Ilo¬
ström egande, genom lemnade förekoll till
kyrkeriäffaren uppkomna Utgodehfvande
sjutusen sjuhundra tjugutre mark fyratio
tre penni sålunda till den del det mål
svarar förenämnda oindrifna fordringar
härver af Riskus förberörda vårdslöshet
och försumlighet vid handhafvandet af
sin förmynderengesta, by och då värdel af
omförmälda fordringar genom dragsmålet
med deras indrifvande väsenligen för
minskats pröfvar Kejserliga Senaten
rättvist, jemte det Alma Sofia Klockens
talan i öfrigt förkarlar såsom saknande
fog, rätta ifrågakomna redovisning sålun¬
da att Alma Sofia Klockröm förklara
berättigad att från Vicekonsuln Riskas i
öfrigt och utiga tillgodahfvande, sjutusen sju
hundra tjugutre mark fyratiotre penni, afdraga
förenämnda ännu obetalds fordringar, minsta
de med etthundratjugufyra mark trettiofem pen¬
ni, utgörande tillgodshafvanden, som utan Vice¬
konsuln Keikas förvallande från början varit
osäkra, eller således fordringar till ett belopp af
betusen etthundra ättatio mark belton penni¬
Sedan VinkonsuLu Riskas otastående tillgodo
hafvande hos Alma Sofia Klockom uppgår till fyra¬
laren femhundra fyratiota mark heller penni; och
jemte det tillhanda Riska ålägges att med behun
drafemtio mark ersätta Maria Sofia Klocköm hennes
kortnader i målet, tillerkännes Tuckensuln Keska
ratt att för egen räkning indgifva ofvanomordade
oguldna fordringar för åren 1891 och 1892, i hvilket
afseende Alma Sofia Klockom bör tillhandakatte
Riska anlingen nödiga räkningar eller de för så¬
dana räkningars utskrifning nödiga böcker derut
nan Hofrättens dom sålunda ombus. Del alle
som vederbor till underlång efterrättelse lämten
Hans Kejserliga Majestäts Kopa. Samn
Dess Senat för Finland:
S. W. Kauberg
Ylengenskäd.
Oscar Lydvig
August Nyhengh.
Ossian Karsten.
117
| 462939065_0139 | 462939065 |
Den 3. Mars 1900.
Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn,
Dess Senats för Finland dom uti ett, på
nedsatt reversionskilling, från Åbo Hof¬
rätt inkommet sjöråttsmål emellan Fin¬
ska angfartys aktiebolaget i Helsing
fors stad, sökande, samt Handlandens
Emil Gärdström, Karl Wilhelm Wallén,
Karl Viktor Lahtinen, Tuomas Laurell
och Emil Asplund, alle från staden
Nikolaistad, äfvensom Handelshuset
derstädes Carl Finnilä, svarande, angå¬
ende ersättning: gifven uti Kejserliga
Senaten för Finland och Dess Justitio
Departement, i Helsingfors, den 3. Mars
1900
Kejserliga Senaten har låtit handlingar
na i målet sig föredragas och af dem, såvidt
nu är i fråga, inhemtat följande:
Handlanden Gårdström och hans ofvan¬
uppräknade medparter hafva vid Råd¬
stufvurättens i Helsingfors sammanträde
den 26. Maj 1898., efter Finska ängfartyrs
aktiebolaget dertill ågången stämning, an¬
fört, att nämnda bolag under hösten år 1897.
med Handlanden Gårdström och hans med
parter ingått aftal om befordrande af sär¬
Jde S. W. H. - O.G. - G. S. - A. N.
M. P.
No 258.
Pag: 160. R. D. 1899.
| 462939065_0140 | 462939065 |
skilda partier socker för deras räkning me¬
delst bolaget tillhöriga angfartyget For
från staden Stettiin i Tyskland till Nikolai
stad, hvarvid uttryckligen bestämts att far¬
tyget skulle afgå från Stettin omkring den
15. November samma år direkte till Niko¬
laistad såsom första anlöpningsort, äfven¬
som att på grund deraf i Stettin uti förty
get inlastats för Handlanden Gårdström
5,000. hel - och 3,pps. halftoppar, för Handlan¬
den Wallén 1000. hel och 200. hälftoppar, för
Handlanden Lahtinen 1,000. hel - och 1000. half¬
toppar, för Handlanden Laurell 2000. hil¬
och 2000 halftoppar, för Handlanden Asp¬
lund 1500. hel - och 1,500. halftoppar samt
för Handelshuset Carl Finnilä 3500. hel
och 2000. halftoppar socker. Uti fullgöran.
det af sagda traktslut hade bolaget lik¬
väl brustit i så måtto, att ängförtyget Tor¬
först den 25. i berörda November månad
afgått från Stettin samt derefter, på resan
till Nikolaistad, den 28. i samma månad
anlöpt staden Hango, der last lössats, och två
dagar senare jemväl gjort försök att antöpa
Räfsö hamn, genom hvilka afvikningar från
den direkta förleden tiden för öfverfarten till
Nikolaistad förlängts med åtminstone två dygn,
hvarunder hemman vid Nikolaistad belagts
med es. Sedan fartyget slutligen den 1. der¬
påföljande December inträffat utanför
Rikolaistads hann, hade försök gjorts
hvarken att medelst föreering af isin¬
ehuru ränna deri tidigare uppgälts af
tt annat angfartyg, inlöpa i hannen eller
att öfver egen eller på annat sätt befordra
lasten från fartyget till hanen, utan för¬
tyget den 2. i sistsagda månad återvändt
soderut och, med förbigående af andra när¬
mare belägna orter, såsom staderna Kaskö¬
och Raumo, hvilken sistnämnde stads hamn¬
då åtminstone varit öppen, ingått till Åbo
stad och der lössat lasten, ehuru godset kun¬
nat från Rauno med ringare kostnad
än från Åbo framskaffas till Nikolaistad
Enär Handlanden Gårdström och hans med
parter sålunda förorsakats särskilda ut¬
gifter, bland annat för sockrets befordran¬
de från Åbo till Nikolaistad, hafva Hand¬
landen Gårdström och hans medparter
yrkat Finska angfartys aktiebolagets
förpligtande att ersätta dem sagda om¬
kostnader och i sådant afseende utgifva,
| 462939065_0141 | 462939065 |
till Handlanden Gårdström tretusen fyrahun¬
dra fjorton mark fjerton penni, till Handlan¬
den Wallén femhundra sjuttiotre mark trettio¬
fem penni, till Handlanden Lahtinen sjuhun¬
dra tjugusex mark nio penni, till Handlan¬
den Laurell ettusen sexhundra femtionio
mark fyratiofyra penni, till Handlanden
Asplund ettusen etthundra åtta mark nittio¬
två penni och till Handelshuset Carl Finnilä
ettusen sjuhundra åtta mark fyratiosju penni
jemte laga ränta å dessa belopp
Finska angfartyrs aktiebolaget har i sa¬
ken genmält, bland annat: att vid ifrågava¬
rande traktslats ingående icke bestämts, att
angfartsiget Tor skulle afgå från Rettin
omkring den 15. November 1897., utan endast
att förtyget uppgifne tid i Rettin skulle va¬
ra klart för inlästning; att fastygets an¬
komst till Sitten, hvilken inträffat först den
15. i samma månad, fördrogts genom ogyn¬
samt väder och störm; att bolaget ej heller
förbundit sig att låta fartyget först anlo
pa Nikolaistad, utan endast att frambeför
dra godset det utan omlästning i mellanlig
gande hamn; att fastygets öfverfart till An¬
kolaistad hvarken genom antöpandet af
Hangö, hvilket varit nödeändigt för förstår
kande af förtygets kolförråd och der något
uppehåll utöfver den tid, som härför åtgått,
icke gjorts för lössande af last, eller genom
antopandet af Räfsö, hvarifrån förtyget
medelbart åter utgätt till sjöss, blifvit
förlängd, enär förtyget under då rådande
vadertokförhållanden kunnat i skärgarden
från Hangö gå med större fart än om vä¬
gen tagits öfver den öppna norra delen af
Östersjön, Ålands haf och Bollniska vaken;
att, fastän flera försök gjorts att medelst is¬
brytning inkomma i Nikolaistads hämn¬
sådant likväl icke lyckats, bland annat der¬
för att den i esen af ett annat angfartyg för¬
ut uppgångna rannan varit för smat för
Tor; att, om och angfartyget För två dygn ti¬
digare skulle hafva inträffat utanför Niko¬
laislad, öfvervinnerliga hinder af is likväl
redan då hade omöjliggjort fastygets inlö¬
pande i hemman; att det icke varit bolagets
skyldighet att öfver isen frambefordra ta¬
sten från förtyget in i hämmen, något som
dessutom varit förenadt med synnerlig
risk, utan hade detta, enär lästegarene voro
skyldiga emottaga godset vid fartygets sida,
120
| 462939065_0142 | 462939065 |
ålegat Handlanden Gårdström och hans
medparter; samt att angfartyget Tor i följd
af is kunnat inkomma hvarken till Kaskö
eller Rauno, från hvilken nästberörde ort
lastens befordrande till Nikolaistad icke
hade blifvit synnerligen villigare än från
Åbo. Enär härtill komme att fartygets be¬
fälhafvare uti samtliga i Rettin öfver¬
godset utfärdade konnassamenter med å
dem påstämplade klausuter förbehållit
sig rätt, icke allenast att i hvilken ordnings
följd som helst anlöpa andra hannar an¬
Nikolaistad, genom hvilket förbehålls
godkännande af aflastarene, de der vore
fastegarenes ombud å inlästningsarten, vid
traktslutets ingående parterne emellan der¬
om möjligen träffad annan öfverenskom¬
melse upphäfts, utan och att i händelse för¬
tyget hindrades af i från att uppna sin be¬
stämmelsport eller om befälhafvaren på
grund af erhållna underrättelser om inför¬
hållandena å destinationsorten ansåge det va¬
ra resk underkastadt att anlöpa nämnde
hamn eller efter ankomsten det af fara för¬
att infrysa funne del nödvändigt att afbry
ta lössningen och utgå ur hämmen för af
randarenes eller lastegarenes räkning och
risk, emot ersättning af fulltrakt, upplös¬
sa hela eller återstoden af lasten i närma¬
ste hann, hvilken utan föra för ishinder kun¬
de anlöpas, har bolaget, helst dessutom bå¬
de förtyg och last försäkrats under vilkor
att isförening icke finge ega rum, påstått
käromålets förkastande.
I anledning af svaromålet hafva Hand¬
landen Gårdström och hans medparter an¬
märkt, bland annat, att det uti ofvannämn¬
da konnässementer med derå påstämpla¬
de klausaler gjorda förbehåll om rätt för
angfartyget Tors befälhafvare att i hvil¬
ken ordning som helst anlöpa andra ham¬
nar än Nikolaistad jemte öfriga i klansu¬
len förutsedda hinder för sockerlastens infö¬
rande till Nikolaistad saknade att betydel¬
se, enär Handlanden Gårdström och hans
medparter icke godkänt nyssnämnda för¬
behåll och vilkor, utan först långt efter Tors
afgång från Stellin fått emottaga sagda kon¬
nässementer.
sedan vittnesförhör i målet egt rum
samt Hamnkaptenen Oskar Wilhelm Andsten
och tillförordnade Narigationsskoleförestånda¬
22
| 462939065_0143 | 462939065 |
ren, Sjökaptenen Adam Edvard Konstan¬
tin Bergman, hvilka jemte Sjökaptenen Ju¬
lius Hjelt i egenskap af sakkunnige i sjösälts¬
mål vid sakens behandling närvarit, af¬
gifvit skriftligt yttrande i målet, har
Rådstufvurätten, hvarest parterne ömsesi¬
des gjort anspråk på godtgörelse för sina
umgälder i saken, medelst utslag den 16. Ja¬
nuari 1899. funnit att Finska angfartygs ock
tiebolagets ängfartyg Tor, som af rederut upp¬
gifvits vara i medlet af November månad
år 1897. klart att i staden Stettin emottaga
last till Finland och under sådan förutsätt
ning af Handlanden Gårdström och hans
medparter befraktats för ett parti socker
till Nikolaistad, men likväl först den 20. i
samma månad blifvit färdigt att inlasta
Handlanden Gårdströms och hans med
parters gods, på grund deraf så mycket
helfre bort, enligt Handlanden Gårdströms
och hans medparters i anseende till den se¬
na årstiden derom uttryckligen gjorda för
behåll, hvilket bolaget enligt den i saken
framstälda utredning måste anses hafva god
känt, utan anlöpande af andra orter gå till
nästnämnde stad såsom första anlöpnings
hamn för att om möjligt ännu hinna det
frambefordra lasten innan ishinder uppsto¬
de, men att förtyget dock, utan Handlan¬
den Gärdströms och hans medparters vet¬
skap och samtycke eller något för dem el¬
jes bindande skäl eller medgifvande af an¬
nan, inlupit och uppehållit sig i Hango
stad och i Räfsö hanen samt, då under
de två dygn, hvarmed ankomsten till Mi¬
kolaistad härigenom obehörigen fördröjts,
dess hamn blifvit isbelagd, derifrån åter¬
vändt och upplagt godset i Åbo; i anse¬
ende hvartill och som Handlanden Gård
ström och hans medparter i följd af
säbeskaffadt felaktigt fullgörande af
traktaftalet tillskyndats kostnader för
sockrets framskaffande från Åbo till Ni¬
kolaistad, hvilka kostnaders belopp bola¬
get icke gittat sätta i fråga, Rådstufvu¬
rätten ålagt Finska angfartygs aktiebola¬
get att ersätta Handlanden Gårdström
och hans medparter omordade utgifter och
i sådant afseende emot qvitton genast ut¬
betala åt Handlanden Gårdström tretu
sen fyrahundra fjorton mark fjorton pen¬
ne, åt Handlanden Wallén femhundra
192
| 462939065_0144 | 462939065 |
sjuttiotre mark trettiofem penni, åt Hand¬
landen Lahtinen sjuhundra tjugusex mark
nio penni, åt Handlanden Laurell ettusen sex¬
hundra femtionio mark fyratiofyra penni,
åt Handlanden Asplund ettusen etthundra
åtta mark nittiotvå penni samt åt Handels¬
huset Carl Finnilä ettusen sjuhundra åtta
mark fyratiosju penni med fem procents år
lig ränta å dessa belopp från den 26. Maj
1898. till dess full liqvid skedde; hvarjemte
bolaget känts skyldigt att med ettusen mo¬
hundra femtio mark hålla Handlanden
Gårdström och hans medparter skadeslös.
för deras rättegångsummgälder i saken samt
att i arvoden till ofvanbemälde sakkenni
ge utgifva, åt Hamnkaptenen Andstén och
Kaptenen Bergman, hvardera, sextioen mark
samt åt Kaptenen Hjelt tolf mark.
Hofrätten, under hvars pröfning Handlan¬
son Gärdström och hans medparter samt Fin¬
ska angfartys aktiebolaget i vadeväg dra¬
git målet, de förstbemälde såvidt angick
rättegångskostnaden, har genom dom af den
13. Juni 1899. faststält Rådstufverättens ut¬
slag.
Uti Hofrättens dom har Finska ängfär
23
tygs aktiebolaget i underdänighet sökt än¬
dring medelst ingifven deduktion, som
Handlanden Gårdström och hans medpar¬
ter bemött.
Hvad sålunda förelupit samt handlin¬
garna i målet vidare innehålla har Kejser¬
liga Senaten tagit i öfvervägande och sin
ner Finska ängfartys aktiebolaget icke
hafva anfört skäl till ändring i Hofrat¬
tens ofvanberörda dom, vid hvilken förty
kommer att bero, jemte det bolaget ålägges
att ersätta Handlanden Gårdström och hans
medparter deras härstädes hafde kostna
der i målet med åttatio mark. Det alle,
som vederbör, till underdånig efterrättelse
länder.
Hans Kejserliga Majestäts Högadaren,
Dess Senat för Finland:
S. W. Klangberg
Oscar Ljling
G
Gällegenskild August bilvensk.
skallpeskild August Lillvensk
Michael Pogvalin
| 462939065_0145 | 462939065 |
Den 3. Mars 1900.
I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn,
Dess Senats för Finland dom uti ett
rå nedsatt reversionskilling, från Åbo
Hofrätt inkommet mål emellan sven¬
ske undersåten Handlanden Carl G.
Strauss, från staden Stockholm i kr¬
nungariket Sverige, sökunde, och
Handlanden Johan Robert Hartzell,
från Åbo stad, uteblifven svaran¬
de, angående fordran: Gifven uti
Kejserliga Senaten för Finland
och Dess Justitie Departement, i
Helsingfors, den 3. Mars 1900.
Kejserliga Senaten har låtit hand¬
lingarna i målet Tig föredragas och af
dem inhemtat följande:
Sedan i Handlanden Strälls namn
den 22. November 1895. å tullkommaren
i Åbo stad till förfullning anmälts
nittiotre med ängfartyg från utlandet
till sagde stad inkomna tunnor, inne¬
hållande, enligt anteckning i angifnings¬
inlagan å godvet, bressling, så har,
efter verkstäld undersökning af varan¬
densamma tagits i beslag och tullkom¬
maren vid Rådstufvurätten i Åbo stad
af den t af N. H. B. D. C. R. I.
24
No 259.
Såg. 248. R. D. 1898.
| 462939065_0146 | 462939065 |
yrkat att, enår de i beslag tagna tunnor¬
na vid ofvanberörda undersökning befun¬
nits innehålla norsk saltad sill, hvilken
vara vore för hvarje parti om etthundra
kilograms vigt belagd med tre mark högre
införveltull än bressling, samt Handlan¬
den Sträuss uppenbarligen haft för af
rigt att till landet inhemta omförmäl¬
da nittiotre tunnor vill emot erläggan¬
de af den för bressling stadgade till¬
och derigenom svikligen undandraga
kronan det belopp, uppgående enligt
tullkammarens beräkning till trehun¬
dra tjugutre mark tjugutvå penni samt
tre procent å denna summa i sjöfarts
afgift, hvarmed tullafgifterna för ifråga¬
varande parti sitt om tiotusen sju¬
hundra sjuttiofyra kilogram nittovigt
öfverstige enahanda afgifter för samma
mängel bressling, Handlanden Strasse
måtte ådömus straff för försök till tull¬
försnillning och berörda nittiotre tun¬
nor sill förklaras förbrutna samt de
ras värde tilldömas kronan; derå och
sedan Handlanden Straus, häröfver
hörd, genmält, bland annat, att han
allaredan den 20. November 1895. åt Hand¬
landen Hartzell försålt omförmälda parti
sill, samt Härtzell och Handelsbiträdet
Karl Adolf Lemberg indragits såsom
svarande parter i målet äfvensom till¬
kammaren påstätt straff å Lemberg för
det han skulle i bedräglig afsigt in¬
fört antydda oriktiga uppgift uti an¬
gifningsinlagan, Rådstufvurätten me¬
delst den 17. Januari 1896 afkunnadt ut¬
slag, på upptagna skäl, med förkastande
af tullkammarens i målet väckta talan,
Jrikånt Handlanden Stranes och Karl
Adolf Lemberg från hvarje straffpåföljd
i saken, jemte det Handlanden Härtzell
berättigats att emot stadgade tillafgifter och
efter i laga ordning skedd förtsittning ut¬
få omordade nittiotre tunnor sill; vid
hvilket utslag Åbo Hofrätt, under hvars
pröfning tullkammaren dragit målet,
medelst den 27. nästpåföljande Juni gif¬
vet utslag i nästantyda delar låtit
bero; hvaremot Kejserliga Senaten, der
Advokatfiskalen i Tullstyrelsen i under¬
dånighet sökt ändring uti Hofrättens
förenämnda Utslag, uti utslag för den
77
| 462939065_0147 | 462939065 |
15. Mars 1897. funnit det vara utredt, att
Handlanden Straus, för att bereda sig eller
Handlanden Hartzell nytta, låtit genom ifrå¬
gavarande af Straus underskrifna och
deröfter enligt hans föreskrifter utfylda och
till tullkammaren i Åbo inlemnade angif¬
ningsinlaga under oriktig benämning
af b Forssling till till behandling anmäla
förberörda af Strands till landet infördas
nittiotre tunnor nörst sill samt derigenom
sökt undandraga kronan särskilda till¬
och sjöfarts afgifter äfvensom att Karl
Adolf Lemberg, enligt Handlanden Strans
uppdrag och med kännedom om dennes
afsigt, uti angifningsinlagan inskrif¬
vit nämnda oriktiga uppgift; i anseende
hvartill Kejserliga Senaten, med upphäf¬
vande af Rådstufvurättens och Hofrätten
utslag, jemlikt åberopade lagrum, dömt
Handlanden Stranss och Karl Adolf
Lemberg till straff, den förstbemälde för
försök till tullför snillning och Lemberg
för medhjelp till sagda förseelse, hvar
jemte ofvanberörda sillparti jemte kärl
eller, i händelse varan redan blifvit för
såld, dess värde förklarats förbrutet och
böra tillfalla kronan.
Sedermera har Handlanden Hartzell, efter
stämning å Handlanden Stravos, vid Råd¬
stufvurätten i Åbo stad yrkat att, emedan
Handlanden Straus genom omförmäl¬
da, af Kejserliga Senaten i dess näst¬
nämnda utslag Strälls tillräknade för¬
sedse vällat, att ofvanomordade nittiotre
tunnor sill, för hvilka Handlanden Hart¬
pell till Strällss erlagt, efter beräkning af
tjugutre mark för tunnan, 2139. mark, som
liqviderats sålunda att Hartzell till betal¬
ning godkänt och jemväl inlöst en af
Handlanden Sträuss förenämnde
20. November 1895. utstäld, sex månader
derefter till inlösen förfallen vexel, för¬
klarats förbrutne, Handlanden Stranss
måtte kännas skyldig att till Hand¬
landen Hartzell återbära sistsagda be¬
lopp samt att derå erlägga sex pro¬
cents årlig ränta från nästberörde
dag, efter afdrag af de 697. mark
50. penni, som Stränss i fräkt och
tullafgifter erlagt för varan, äfven¬
som godtgöra Hartzell för umgälderna i målet.
Efter det Handlanden Straus, i
126
| 462939065_0148 | 462939065 |
saken hörd, motsagt käromålet och
bland annat anmärkt, att Karl
Adolf Lemberg genom att han utan Strans
vetskap uti angifningsintagare ifylt
ordet bressling ensam varit vållan
de till den Handlanden Hartzell till¬
skyndade skada, har Rådstufvurätten
medelst utslag, afkunnadt den 8.
Januari 1898, i målet sig utlåtit,
att alldenstund Handlanden Strans
genom det af Kejserliga Senaten i
anförd måtto honom tillräknade
försök till tullförmillning vällat
att ifrågakomna nittiotre tunnor
Handlanden Hartzell tillhörig sill
tagits i beslag och sedermera af
Kejserliga Senaten förklarats för¬
brutne och böra tillfalla kronan,
fördenskull ålades Handlanden
Sträuss, af hvilken Handlanden
Hartzell tillhandlat sig nämnda
parti sill för ett pris af tvåtusen
etthundra trettionio mark, som
Härtzell erlagt medelst inlösande
af en den 20. November 1895. utstäld
och sex månader derefter till be¬
talning förfallen vexel, hvarå Hartzell
dessutom guldit tre månaders di¬
skontränta, att till Handlanden
Hartzell emot qvitto genast utbeta¬
la tvåtusen etthundra trettionio
mark med sex procents ränta derå,
räknadt från den 20. Februari 1896,
hvilken dag Handlanden Hartjell
varit skyldig att gälda priset för
sellen, efter afdrag af i sådant af¬
seende af Handlanden Hartzell med¬
gifna sexhundra nittiosju mark fem
tio penni, äfvensom att med åtta
tio mark ersätta Handlanden
Härtzell för dennes kostnader i rätte
gången
Hofrätten, under hvars pröfning
Handlanden Straus i vädevägdra¬
git saken, har genom den 10. Septem¬
ber 1898. deri gifven dom låtit vid
Rådestufvurättens förenämnda utslag
bero, jemte det Handlanden Strands
ålagts att till Handlanden Hartzell
gälda afgifterna för dennes exemplar
af Hofrättens dom med tjugu mark åttatio penni¬
Uti Hofrättens dom har Handlanden
| 462939065_0149 | 462939065 |
Strauss i underdånighet anhållit om
andring.
Hvad sålunda förelupit samt
handlingarna i målet vidare innehålla
har Kejserliga Senaten tagit i öfvervä¬
gande och finner Handlanden Strands
icke hafva anfört skäl till ändring i
Hofrättens ofvanberörda dom, vid hvil¬
ken fördenskull kommer att förblifva.
Det alle, som vederbör, till underdånig
efterrättelse länder
J Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn,
Dess Senat för Finland:
A. af Nyborg. Henr. Berenius
A. af Nyborg. Henr. Berenius
A. af Nyborg. Henr. Berenius
Ludvig Clenberg. Richard Edeström.
No 260.
Jag. 253. R. 2. 1898.
Finsk öfver¬
ättning af
Kejserliga
Senatens dom
medföljer
originala.
expeditionen,
/ Karl Mandertskjök
Den 3. Mars 1900.
I Hans Kejserliga Majestäts Högavaran,
Dess Senats för Finland dom uti ett¬
utan erlagda afgifter, från Wiborgs Hof¬
rätt inkommet revisionsmål emellan
Landbon Pål Toivanen, från Kota¬
salmi by i Kuopio socken, sökande, och
Bonden Henrik Savolainen, från sam¬
ma by, uteblifven svarande, angåen¬
de afhysning: Gifven uti Kejserliga
Senaten för Finland och Dess Justitia
Departement, i Helsingfors, den 3. Mars
1900.
Kejserliga Senaten har låtit handlin¬
garna i målet Sig föredragas och af dem
inhemtat följande:
Vid Häradsrätten i Kuopio sockens
tingslag har Henrik Savolainen, efter
Pål Toivanen ågången skriftlig stäm¬
ning, anfört, att, sedan Savolainen me¬
delst den 22. Februari 1887. upprättadt kon¬
trakt för en tid af femtio år, räknadt från
sagde dag, antagit Pål Toivanen till
landbo å sitt egande skattehemman No 5.
i berörda Kotasalmi by, hade parterna
den 8. April 1897. ingått sådan öfverens¬
kommelse, att sagda kontrakt skulle upp¬
öfde: A. af N. H. B. L. C. R. I.
A. S.
| 462939065_0150 | 462939065 |
höra att gälla och Pål Toivanen omedelbart
öfverlemna hemmanets förvaltning och be¬
brukning åt Henrik Savolainen, emot
vilkor, att Päl Toivanen finge under två år
från nyssberörde dag bebo ett rum å lägen¬
heten, samt i dess åker årligen odla två
tunnor potäter och berga hö för en ko å¬
Pelontaipale benämnda äng, men att Pål
Toivanen derpåföljande höst, tvärtemot den
skedda öfverenskommelsen, å hemmanet
med råg besått en färdig beredd trädes¬
åker samt låtit berga sjutusen etthun¬
dra kilogram ho; och har Henrik Savo¬
lainen förty yrkat, att Pål Toivanen
blefve förpligtad att genast vika från
lägenheten och att godtgöra Henrik Savo¬
lainen för hans rättegångskostnader.
Isaken hörd, har Pål Toivanen gen¬
målt, att fråga parterne emellan ofvan
sagde den 8. April väl uppstått om en
öfverenskommelse i berördt syste, men
att någon slutlig sådan likväl icke
kommit till stånd af orsak, att Henrik
Savolainen icke åtagit sig att fullgöra
de vilkor, Pål Toivanen uppstätt för
afstående af lägenhetens förvaltning; och
har Pål Toivanen, som ansett sig hafva
varit berättigad att fortsättningsvis sig till
nytta använda de uti kontraktet honom tillag
da förmåner, emotsett käromålets förkastan¬
de samt Henrik Savolainens åläggande att
ersätta honom för hans umgälder i saken
Medelst den 4. Oktober 1897. afkunnadt
utslag har Häradsrätten förklarat utredt
vara, att Pål Toivanen vid ifrågavaran¬
de tillfälle med Henrik Savolainen upp¬
gjort slutlig öfverenskommelse angående
afträdande af ofvanberörda hemman; hvar¬
för och då Pål Toivanen i strid emot
denna öfverenskommelse fortfarande häf¬
dat hemmanet, Häradsrätten ålagt i Pål¬
Toivanen att, vid afhysningsäfventyr, ge¬
nast afstå från dess bebrukande i öfrigt¬
utom att Toivanen finge tillgodonjuta de
förmåner, honom vid sagda öfverenskom¬
melse tillagts; hvarhos Pål Toivanen
känts skyldig att med fyratio mark
godtgöra Henrik Savolainen för hans
umgälder i målet.
Hofrätten, under hvars pröfning Pål
Toivanen i vadeväg dragit saken, har ge¬
nom den 23. Juli 1898. deri gifven dom
| 462939065_0151 | 462939065 |
låtit vid Häradsrättens förenämnda ut¬
slag bero, jemte det Pål Toivanen ålagts
att med femtio mark ersätta Henrik
Savolainen för dennes uti Hofrätten
hafda kostnader.
Uti denna Hofrättens dom har
Pål Toivanen i underdånighet sökt
ändring.
Hvad sålunda förelupit och hand¬
lingarna i målet vidare innehålla har
Kejserliga Senaten tagit i öfvervå¬
gande samt finner Pål Toivanen
icke hafva anfört skäl till ändring
i Hofrättens ofvanberörda dom, vid
hvilken fördenskull kommer att
förblifva.- Det alle, som vederbör,
till underdånig efterrättelse länder.
I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn,
Dess Senat för Finland:
A. af Nyberg.
Henr. Berenius.
Lindvig Clonberg. Richard Pelolam¬
Ludvig Clonberg. Å
/ Karl kondertskjött.
Maaliskuun 3 päivänä 1900.
Keisarillisen Majestetin Korkoassa Timessä,
Hänen Suomen Senaallensa tuomio mak¬
suitta Vaasan Hovioikeudesta tulleessa
nostajutussa, jossa Torppari Matti Juhon¬
poika Ränssi, Jyväskylän pitäjän Juväs¬
kylän kylästä, on hakijana ja samas¬
sa kylässä asuva Talollinen Tobias Vil¬
punpoika Ristonmaa vastaajana ja
joka juttu koskee maaalueen hallinta
oikeutta: Annettu Keisarillisessa Suo¬
men Senaatissa ja Sen Oikeusosaston
sa, Helsingissä, Maaliskuun 5 päivä¬
nä 1900.
Keisarillinen Senaatti on Itselleen esi¬
tyttänyt juttuun kuuluvat asiakirjat ja
niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬
nut seuraavat tiedot:
Jyväskylän ja. Petäjäveden pitäväin kä¬
räjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa on To¬
bias Mietenmaa, haasteen nojalla, lausu¬
nut, että Matti. Hänssi, joka 10 päivänä
Helmikuuta 1858 tehdyn välikirjan perustuk¬
sella piti hallinnassaan Tobias. Niston
maan omistamaan kuudennekseen Nis¬
tonmaan taloa. No 8 Jyväskylän kylässä
kuuluvaa, Jyväskylän ja Hämeenlinnan
läsnä: S.V. H. - O. G. - G. L. - A. N.
S.S.
130
No 261
Såg. 193. R. D. 1898.
| 462939065_0152 | 462939065 |
kaupunkien välisen maantien ja sanotun
talonkuudenneksen Salon niityn välillä sijan
sevaa metsäpalstaa, oli Sekakuussa vuon¬
na 1896 luvatta siirtänyt vanhastaan met¬
sän ja niityn välisenä rajana pidetyn ai¬
dan niitylle ja ottanut haltuunsa vanhan
ja uuden aidan välillä olevan niitynosan,
minkätähden Tobias Ristenmaa on vaati¬
nut Matti Känssiä velvoitettavaksi muutta¬
maan aita takaisin sen entiselle sijalle
sekä palkitsemaan Ristenmaan oikeuden
käyntikulut.
Wastaten kanteeseen on Matti Mänsi
väittänyt, että puheina oleva niitynaita
siihen aikaan, kun edellä mainittu välikir¬
ja tehtiin, oli ollut juuri siinä paikassa,
mikin se nyt oli siirretty, sekä että sillä
alueella, jota Tobias Kistenmaa vaati ero¬
tettavaksi Ränssin hallinnasta, oli silloin
kasvanut metsää; ja on Ränssi siis vaa¬
tinut kanteen hylkäämistä.
Kihlakunnanoikeus on Syyskuun 2 päivä¬
nä 1897 julistamallaan päätöksellä lausu¬
nut, että Kihlakunnanoikeus oli havainnut
kaikkien asiasta kuulusteltujen todistajain
paitsi yhden, jonka kertomus oli kielletty,
yhtäpitävästi todistaneen, että kysymykses¬
sä oleva metsäpalstan ja Salon niityn vä¬
linen aita niin kauan kuin he, vanhat
ja ikänsä paikkakunnalla eläneet miehet,
muistivat oli ollut siinä paikassa, josta
Matti Känssi oli sen siirtänyt; minkä
vuoksi, ja kun paikkakunnalla oli tapana
tehdä niitynaidat suoriksi, vaikka jotkut
metsänkaistaleet jäivätkin aidan sisäpuo¬
lelle, ja sellaiset metsänkaistaleet siis oli¬
vat luettavat niittymäähän kuuluviksi,
Kihlakunnanoikeus katsoi saman "skogs¬
mark" välikirjassa 10 päivältä Helmikuu¬
ta 1858 tarkoittavan ainoastaan sitä met¬
samaata, joka oli maantien ja Talon
niityn silloisen aitauksen välillä, eikä
sitä metsää, mikä siihen aikaan oli nii¬
tyn puolella aitausta; ja on Kihlakun¬
nanoikeus siis velvoittanut Matti Räns¬
sin heti muuttamaan aidan samaan
paikkaan, mistä hän oli sen siirtänyt,
sekä luovuttamaan siten anastamansa
niityn Tobias Ristenmaan vapaasti käy¬
tettäväksi; jotapaitsi Blänssin piti vii¬
lelläneljättä markalla palkita. Ristonmaut¬
le jutun oikeudenkäyntikulut.
131
| 462939065_0153 | 462939065 |
kaupunkien välisen maantien ja sanotun
talonkuudenneksen Salon niityn välillä sijoil
sevaa metsäpalstaa, oli Sekakuussa vuon¬
na 1896 luvatta siirtänyt vanhastaan met¬
sän ja niityn välisenä rajana pidetyn oi¬
dan niitylle ja ottanut haltuunsa vanhan
ja uuden aidan välillä olevan niitynosan,
minkätähden Tobias Ristonmaa on vaati
nut Matti. Känssiä velvoitettavaksi muutta
maan aita takaisen sen entiselle sijalle
sekä palkitsemaan Mietenmaan oikeuden
käyntikulut.
Vastaten kanteeseen on Matti Alansi
väittänyt, että puheina oleva niitynaita
siihen aikaan, kun edellä mainittu välikir¬
ja tehtiin, oli ollut juuri siinä paikassa,
mihin se nyt oli siirretty, sekä että sillä
alueella, jota Tobias Ristenmaa vaati ero¬
tettavaksi Ranssin hallinnasta, oli silloin
kasvanut metsää; ja on Kaussi siis vaa¬
tinut kanteen hylkäämistä.
Kihlakunnanoikeus on Syyskuun 2 päivä¬
nä 1897 julistamallaan päätöksellä lausu¬
nut, että Kihlakunnanoikeus oli havainnut
kaikkien asiasta kuulustettujen todistajain
paitsi yhden, jonka kertomus oli kiolletty,
yhtäpitävästi todistaneen, että kysymykses¬
sä oleva metsäpalstan ja Salon niityn vä¬
linen aita niin kauan kuin he, vanhat
ja ikänsä paikkakunnalla eläneet miehet,
muistivat oli ollut siinä paikassa, josta
Matti Rangsi oli sen siirtänyt; minkä¬
vuoksi, ja kun paikkakunnalla oli tapana
tehdä niitynaidat suoriksi, vaikka jotket
metsänkaistaleet jäivätkin aidan sisäpuo¬
lelle, ja sellaiset metsänkaistabet siis oli¬
vat luettavat niittymärähän kuuluviksi,
Kihlakunnanoikeus katsoi saman "skogs¬
mark" välikirjassa 10 päivältä Helmikuu¬
ta 1858 tarkattavan ainoastaan sitä met¬
samaata, joka oli maantien ja Talon
niityn silloisen aitauksen välillä, eikä
sitä metsää, mikä siihen aikaan oli nii¬
tyn puolella aitausta; ja on Kihlakun¬
anoikeus siis velvoittanut Matti Mäns¬
in heti muuttamaan aidan samaan
raikkaan, mistä hän oli sen siirtänyt,
sekä luovuttamaan siten anastamansa
niityn Tobias Kistenmaan vapaasti käy¬
tettäväksi; jotapaitsi Mänsin piti vii¬
delläneljättä markalla palkita. Ristonmual¬
le jutun oikeudenkäyntikulut.
| 462939065_0154 | 462939065 |
kaupunkien välisen maantien ja sanotun
talonkuudenneksen Salon niityn välillä sijain
sevaa metsäpalstaa, eli Lokakuussa vuon¬
na 1896 luvatta siirtänyt vanhastaan met¬
sän ja niityn välisenä rajana pidetyn ai¬
dan niitylle ja ottanut haltuunsa vanhan
ja uuden aidan välillä olevan niitynosan,
minkätähden Tobias Ristonmaa on vaati¬
nut Matti Känssiä velvoitettavaksi muutta¬
maan aita takaisin sen entiselle sijalle
sekä palkitsemaan Mietenmaan oikeuden
käyntikulut.
Vastaten kanteeseen on Matti. Mansi
väittänyt, että puheina oleva niitynaita
siihen aikaan, kun edellä mainittu välikir¬
ja tehtiin, oli ollut juuri siinä paikassa,
mikin se nyt oli siirretty, sekä että sillä
alueella, jota Tobias Kistenmaa vaati eri¬
tettavaksi Kanssin hallinnasta, oli silloin
kasvanut metsää; ja on Kausi siis vaa¬
tinut kanteen hylkäämistä.
Kihlakunnanoikeus on Syyskuun 2 päivä¬
nä 1897 julistamallaan päätöksellä lausui¬
nut, että Kihlakunnanoikeus oli havainnut
kaikkien asiasta kuulusteltujen todistajain
paitsi yhden, jonka kertomus oli olletty,
yhtäpitävästi todistaneen, että kysymykses¬
sä oleva metsäpalstan ja Salon niityn vä¬
linen aita niin kauan kuin he, vanhat
ja ikänsä paikkakunnalla eläneet miehet,
muistivat oli ollut siinä paikassa, josta
Matti Rangsi oli sen siirtänyt; minkä
vuoksi, ja kun paikkakunnalla oli tapana
tehdä niitynaidat suoriksi, vaikka jotket
metsänkaistaleet jäivätkin aidan sisäpuo¬
lelle, ja sellaiset metsänkaistaleet siis oli¬
vat luettavat niittymän hän kuuluviksi,
Kihlakunnanoikeus katsoi saman "skogs¬
mark" välikirjassa 10 päivältä Helmikuu¬
ta 1858 tarkoittavan ainoastaan sitä met¬
rämaata, joka oli maantien ja Talon
niityn silloisen aitauksen välillä, eikä
sitä metsää, mikä siihen aikaan oli nii¬
tyn puolella aitausta; ja on Kihlakun¬
nanoikeus siis velvoittanut Matti Mäns¬
sin heti muuttamaan aidan samaan
raikkaan, mistä hän oli sen siirtänyt,
sekä luovuttamaan siten anastamansa
niityn Tobias Kistenmaan vapaasti käy¬
tettäväksi; jotapaitsi Stänssin piti vii¬
delläneljättä markalla palkita. Ristonmaut¬
le jutun oikeudenkäyntikulut.
131
| 462939065_0155 | 462939065 |
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Matti
Ränssi oli veteamalla saattanut jutun,
on tuomiella Kesäkuun 28 päivänä 1898
jättänyt asian Kihlakunnanoikeuden pää¬
töksen varaan, minkä ohessa. Kiinni en
velvoitettu viidelläviidettä markalla palkit¬
semaan Tobias Ristonmaalle häneltä
Hovioikeudessa juttuun menneet kulut¬
Tähän Hovioikeuden tuemioon on
Matti Ränssi alamaisesti hakenut muu¬
tosta perustelmalla, johon Tobias Risten¬
maa on sitten vastannut.
Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬
jat sen lisäksi sisältävät on. Keisarille.
nen Senaatti ottanut tutkittavakseen
sekä katsoo ett'ei Matti. Ränssi ole
esiintuonut syytä muuttaa Hovioi¬
keuden yllämainittua tuomiota, jon¬
ka varaan asia siis jääpi; ja vel¬
voitetaan Matti Ränetti suoritta¬
maan Tobias Ristonmaalle maksut
hänen kappaleestaan tätä Keisarilli¬
sen Senaatin tuomiota, kaksi¬
kolmatta markkaa. Tä¬
tä kaikki asianomaiset a¬
tamaisuudessa noudat¬
kuteni Karinen¬
takoot.
Keisarillisen Majesteetin Korkoassa. Simessä,
Hänen Suomen Senaattinsa:
till Hangders Och Lytkus
Till Kongders Oscar Kysberg
Kauppuskiais¬
August Blagt
132
| 462939065_0156 | 462939065 |
Maaliskuun 6 päivänä 1900.
Keisarillisen Majistulin Korhassa Nimessä,
Hänen Suomen Senvallinsa tuomio nostora.
halla Turun Hovioikeudesta tullessa jutussa,
jissä Torppari Sven Kustaanpoika Heikkilä,
Jämijärven kappelin Jämjärvon kylästä,
on hakijana ja Talollinen Frans Juhonpoi¬
ka Stierikka, samasta kylästä, tulematta
jääneenä vastaajana, ja joka juttu kos¬
ka torpan hallintooikeutta: Annettu Kei¬
sarillisessa Suomen Senuutessa ja En Oi¬
keusosastossa, Helsingissä, Maaliskuun 6.
päivänä 1900.
Keisarillinen Senuulli on itsellensä estyt.
tänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä, mi¬
käli nyt on kysymykseniä, saanut seuraavat
tiedol
Jämijärven kylässä sijutsevan Stivikan ta¬
lon omistajana on Frans Kierikka kirjalli.
sella kontrahdilla 12 päivältä Tammikuuta
1893 luovuttunut sanottuun taloon kuuluvan
Heikkilän torpan Torppari Kaarle Kustuun.
poika Heikkilälle sitä vastaan että tämä
kuhtina ensimmäisenä vuotena suorittuisi
kaksisataa seitsemänkymmentäviisi markkaa
sekä vuotuisena verona maksuisi kolmekym¬
mentäviisi markkaa ja tekisi erinäisiä päi¬
Särnä 94. R. RG - 92. - A. N
133
Sivu 14. R. D. 1877.
Sivu 14. R. D. 1897.
| 462939065_0157 | 462939065 |
vä ja muita töitä, minkä ohessa mainitussa
kontrahdissa oli määrätty niin hyvin että, jos
torppari täyttäisi välipuheenehdot, kontrahti
pysyisi voimassa kolmekymmentä vuotta mai¬
nitusta päivästä, jonka ajan kuluttua torppa.
rin perilliset saisivat uuden kontrahdin ehdoil¬
la, mitkä soveltuisivat silloisiin oloihin, kuin
myöskin että torpan saisi myydä kolmannelle
henkilölle, jonka talonomistaja hyväksyisi
Sittenkuin Kaarle Heikkilä oli 19 päivänä
Heinäkuuta 1895 naimatonna kuollut sekä
hänen veljensä Sven Heikkilä ottanut haltuun¬
su Käkkilän torpan, on Frans Kiirikka, huus¬
tutettuunsa Sven Heikkilän 1877 vuoden talvi¬
käräjiin Ikaalisten pitäjän ja Jämijärven
kappelin käräjäkunnassa, Kihlakunnanoikeu¬
dessa iautinut että, koskee mainittu kontrah¬
ti 12 päivältä Tammikuuta 1893 käsitti maan
vuokramista määränjaksi eikä Sven Heikki¬
lällä, joka ei ollut Kaarle Heikkilän rintupa¬
rillinen ja jota ei Frans Sturikka myöskään
ollut hyväksynyt Heikkilän torpan asukkaak
si, siis ollut mitäiin laillistu oikeutta halli¬
tu torppuu, Sven Heikkilä velvoitettaisiin heti
luovuttumuun torppa huoneineen ja tiluk.
sineen Frans Stierikan vapausti käyteltäväksi.
Asiasta kuulusteltuna on Sven Heikkilä
ilmoitettuansa muun muassa että Kaarle Heik¬
kilä 7 päivänä Kesäkuuta 1895 laatimassaan
kirjallisessa testamentissa oli määrännyt Sven¬
Heikkilälle kaiken jäämistönsä sekä siis myös¬
kin oikeutensa torppaan, vaatinut kanteen hu¬
moamista.
Sittenkuin oikeudessa oli ilmoitettu että
Kaarle Heikkilän lähimmät lailliset perilli¬
set olivat hänen veljensä Sven Heikkilä sekä
kaksi sisartu, Amanda Sofia Kustaantytär, jo¬
ka oli naimisissa Torppari Efraim Malakiak¬
sonpoika Urpakan kanssa, ja Elina Kustaan¬
tytär, naimisissa Torpparinpojan Iisakki Efraim
Efraiminpoika Kiviniemen kanssa, sekä Efvin
Uppakku ja Iisakki Efraim Kiviniemi, asias¬
su kuulusteltuina, olivat selittäneet tyytyvän.
sä edellämainittuun, 7 päivänä Kesäkuuta
1895 Sven Heikkilän hyväksi laadittuun tes¬
tamenttiin, on Kihlakunnanoikeus 2 päivä¬
nä Helmikuuta 1895 julistumassuun pää¬
töksessä, siinä mainittujen perusteiden no¬
jalle, kyljännyt Frans Kivikan jutussa a¬
jamin kanteen.
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Frans Kes¬
rikka oli ostanulle suuttunut jutun, on
| 462939065_0158 | 462939065 |
2 päivänä Joulukuuta 1898 antamassaan tuo¬
miossa tosin katsonut selvitetyksi, että Kaarle
Heikkilälle oli edellämainitulla kontrahdilla
12 päivältä Tammikuuta 1893 vakuutettu hal¬
lintooikeus Heikkilän torppaan kolmekkikym¬
meneksi vuodeksi, minkä ajan kuluttua Kaar¬
le Heikkilän perilliset saisivat uuden kont¬
rahdin sanottuun torppaan ehtoja vastaan,
jotka sovittuisivat sillaisiin olevihin, kuin
myöskin että torpan saisi myydä kolman.
nelle henkilölle, jonka tulonomistaja hyväk¬
sejisi; mutta koska Kaarle Heikkilä oli kuol¬
lut ennen kuin mainittu kolmankymmenen
vuoden aika oli loppuun kulunut jättämät¬
tä jälkensä voimaa tahi rintaperillisiä, sen
tähden ja kun ei Frans Kierikku ollut tah¬
tonut hyväksyä sitä Kuurle Heikkiläin testu¬
mentissa olevan määräystä että Sven Heikki¬
lä suisi Kuurle Heikkilän jälkeen tämän
hallintooikeuden torppuun, on Kovioikeus
M. K:n 16 luvun 3 SS:n nojullu, katsonut
ettei Sven Heikkilä ollut oikeutettu pitä¬
mään hallussuun Heikkilän torppaa ja siis
harkinnut oikeaksi, muulluen Kihlakun¬
nanoikeuden päätöstä, velvoittuu Sven Heik¬
kilän laillisen muuttuajan nautittuansa ja
siis viimeistään 14 päivänä Maaliskuuta 1899
muuttamaan pois Heikkilän torpasta ja luo¬
valtamaan sen niin huoneineen kuin tiluk¬
sinenkin Frans Hiirikan vapaasti käyteltä¬
väksi.
Hovioikeuden tuomioon on Sven Heikki¬
lä alamaisesti anonut muutosta.
Mitä näin on kerrottu tapahtuneeksi
sekä asiakirjat sen lisäksi sisältävät on Kei¬
sarillinen Senuutti ottanut tutkittavak.
sensa ja katsoo että mainittu kontrah¬
ti 12 päivältä Tammikuuta 1893. sisäl¬
tää oikeuden Kaarle Heikkilälle ja, hä¬
nen kuolemansa varalta, hänen perilli¬
silloin, niiden rajoittumatta yksino¬
maan rintaperillisiin, kolmenkymmenen
vuoden ajan sanotusta päivästä lukien
kontrahdissa määrätyillä ehdoilla hal¬
lita puheenalaista torppaa; mikin
nähden ja kun Sven Heikkilä on Kaarle
Heikkilän perillinen, Keisarillinen Senuutti
harkitsee oikeaksi, kumoten Kovioikeuden
tuomion, jättää asian sen loppupää.
telmän varaan, johon Kihlakunnanoi¬
keus päätöksessään on asiasta johtunut
Tätä kaikki asianomaiset ulamaineisuudessa
100
| 462939065_0159 | 462939065 |
woudattakoot
Keisarillisen Majistetin Kockanssa Nimessä,
Hänen Suomen Senuuttinsa:
S. W. Kauberg
Gällgen skall.
Oscar Jyllius
August Joseph
Michael Paqvalin
Den 7. Mars 1900.
I Hans Kejserliga Majestäts Hoga Namn,
Dess Sonats för Finland dom uti ett
på nedsatt revisionskilling, från Wi sättne
bergs Hofrätt inkommit mål emellan
Bonden Alexander Ikonen, från Ha¬
sumäki by i Heinävesi socken, och
Landthushållaren Hugo Zacharias Grön¬
lund, från Wihtari by i nämnda
socken, äfvensom aflidne Bonden
Thomas Sallinens rättsinnehafvare
hans jemväl aflidne son Fredrik Sal¬
linens enka Edla Pakarinen samt
söner Bönderne Olof och Emil Sal¬
linen, från förenämnda Husumä¬
ki by, gemensamt sökande, samt
Bonden Johan Fredrik Pesonen,
från Pölläkkä by i berörda socken
tillstädeskommen, och Thomas Salli¬
nens sonsen, Nämndemannen Tho¬
mas Olofsson Sallinen, från Ahven¬
salmi by i Rantasalmi socken, uti
blifven svarande, angående fordran.
Gifven uti Kejserliga Senaten för
Finland och Dess Justitia Departement.
Helsingfors, den 7. Mars 1900.
Kejserliga Senaten har låtit handlingar
Isak A. af S. - H. B. - S. C. - M. F.
R. S.
No 268.
Pag. 267. R. D. 1898.
Finsk öfver¬
rättning af
Kejserliga
lenatens dom
lenatens dom
i saken med¬
följer origi
nala expedi
tionen.
| 462939065_0160 | 462939065 |
na i målet Sig föredragas och af dem
inhemtat följande:
Vid Häradsrätten i Heinävesi sockens
tingslag hafra Alexander Ikonen och hans
förbemälde medparter äfvensom Thomas
Olofsson Sallinen, efter Johan Fredrik Peso¬
nen ågången stämning, anfört, att sedan
Alexander Ikonen, Hugo Zacharias Grön
lund och Thomas Sallinen i lifstiden den
1. Mars 1885. iklädt sig solidarisk proprie
borgen för betalningen af innehållet af en
utaf Apetekaren Albin Koponen utfärdad,
till innehafvaren stäld skuldsedel å tvåtu¬
sen mark samt Johan Fredrik Pesonen,
åt hvilken Albin Koponen för anskaffan¬
de af sagda penningebelopp öfverlemnat be¬
rörda skuldsedel, emot pant af densam¬
ma från Nordiska Aktiebanken för han¬
del och industri den 26. i samma månad
till låns erhållit tvåtusen mark, dem han
öfverlemnat åt Albin Koponen, så hade
Alexander Ikonen, i hans berörda löf¬
tesmannaegenskap, den 22. September 1857.
å omförmälda lån till bemälde bank
erlagt sjuhundratio mark samt Johan
Fredrik Pesonen den 3. Januari 1889. åter
stoden af lånet jemte upplupen ränta med
ettusen sjuhundra åttation mark sextio¬
sex penni; och som Thomas Tallinens
rättsinnehafvare och Hugo Zacharias Grön¬
lund sedermera, på grund af ofvannämn¬
la borgesförbindelse, till Pesonen betalt
hvad denne af dem i sådant afseende
fordrat, eller bemälde rättsinnehafvare den
9. November 1889. åttahundrafemton mark
samt Hugo Zacharias Grönlund den 9.
Maj 1892. trehundrasju mark och den 20.
Juni 1893. fyrahundra nittiotre mark, men
Johan Fredrik Pesonen sådant oaktadt den
20. Oktober 1894., emot erhållna femhundra
mark, öfverlåtit oftanämnda skuldsedel
åt Albin Reponens fader Skräddaren
Abel Koponen, hvilken derefter lemnat
skuldebrefvet åt Albin Noponen, samt Jo¬
han Fredrik Pesonen genom sagda öf¬
verlåtelse betagit Alexander Ikonen och
hans medparter all rätt att af Albin No¬
penen utsöka hvad de för honom utbe¬
talt, hafva Alexander Ikonen och hans
medparter yrkat Johan Fredrik Pesonens
förpligtande att till dem återgälda hvad de
förestående måtte på grund af omför¬
| 462939065_0161 | 462939065 |
mälda borgen guldit, jemte ränta från
ofvannämnda betalningsdagar, äfvensom
att ersätta dem för deras kostnader i rätte¬
gången.
Öfver käromålet hörd, har Johan Fred¬
rik Pesonen motsagt detsamma under upp¬
gift, att han af Hugg Zacharias Grön¬
lund och Thomas Sallinens rättinnehaf¬
vare icke erhållit allt, som han å omför¬
mälda lån guldit, och att Johan Fredrik
Pesonen förty varit berättigad att till Abel
Koponen öfverlåta den oguldna delen af
ifrågakomna skuldsedels innehåll, hvil¬
ken del den dag sådant skett med upp¬
lupen ränta utgjort femhundra nittiosex
mark fyratiosex penni.
Häradsrätten har derefter medelst den
2. November 1897. i målet afkunnadt ut¬
slag, på upptagna skäl, ålagt Johan
Fredrik Pesonen att, emot qvitto, genast
erlägga, till Alexander Ikonen sjuhundra¬
tio mark med sex procents årlig ränta
från den 22. September 1887., till Thomas
Sallinens förbemälde rättsinnehafvare Olof,
Emil och Thomas Olofsson Sallinen samt
Edla Pakarinen åttahundrafemton mark
jemte enahanda ränta från den 9. No¬
vember 1889. samt till Hugo Zacharias
Grönlund åttahundra mark med sex pro¬
cents ränta om året, beräknad å trehundra
sju mark från den 9. Maj 1892. och å fy¬
rahundra nittiotre mark från den 20. Ju¬
ni 1893., tills full betalning följde; hvarhos
Pesonen känts skyldig att med etthundra
mark godtgöra sina motparter för deras
kostnader i saken.
Hofrätten, under hvars pröfning Johan
Fredrik Pesonen i vadeväg dragit målet, har
genom den 24. September 1898. deri gifven
dem utlåtit sig, att emedan Alexander
Ikonen och hans medparter icke visat, att
Johan Fredrik Pesonen genom att han
öfverlåtit änsagda, utaf Albin Koponen till
innehafvaren utfärdade skuldsedel till Abel
Koponen, betagit Alexander Ikonen och
hans medparter möjlighet att af Albin
Koponen utfå hvad de i grund af förbe¬
rörda borgesförbindelse för honom utbetalt;
ty pröfvade Hofrätten rättvist upphäfva
Häradsrättens förenämnda utslag samt
förkasta Alexander Ikonens och hans
medparters emot Johan Fredrik Pesonen
| 462939065_0162 | 462939065 |
i saken utförda talan
Uti denna Hofrättens dom hafva Alex¬
ander Ikonen, Hugo Zacharias Grönlund
Edla Pakarinen samt Olof och Emil Salli¬
nen i underdånighet anhållit om ändring
medelst ingifven deduktion, hvilken Johan
Fredrik Pesonen i föreskrifven ordning be¬
mött.
Hvad sålunda förelupit och handlingar
na i målet vidare innehålla har Kejserliga
Senaten tagit i öfvervägande samt finner
Alexander Ikonen och hans medsökande
icke hafva anfört skäl till ändring i Hof¬
rättens ofvanberörda dem, vid hvilken förden¬
skull kommer att förblifva, jemte det desse
åläggas att med femtio mark ersätta Johan
Fredrik Pesonen för dennes umgälder vid
svarandetalans bevakande härstädes. Pet al¬
le, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder
I Hans Kejserliga Majestäts Higa Namn,
Dess Senat för Finland:
A. af Nyborg
Henr. Rosenius.
Ludvig Arnberg. Lukvistetutom
Ludvig Arnberg. Lukvistetutom
/1/7 del Stordertskjöds
Den 9. Mars 1900.
1o Hans Kejserliga Majestäts Höga Nämn,
Dess Senats för Finland dom uti ett, på
nedsatt reversskilling, från Wiborgs
Hofrätt inkommet mål emellan Arbets¬
karlen Yrjö Kilponen och dennes hustru
Fredrika Kilponen, från Uleåborgs stad,
äfvensom Bokbindaredöttrarna Maria So¬
fia Ytterberg och Gustava Fredrika Ytte¬
berg, från Torneå stad, gemensamt sö¬
kande, samt Fruntimmerföreningen i
Kuopio stad och samma stads Drätsel¬
kammare, uteblifne svarande, angående
klander af testamente: Gifven uti Kejser¬
liga Senaten för Finland och Dess Ju¬
stitie Departement, i Helsingfors, den 9.
Mars 1900.
Kejserliga Senaten har låtit handlingar.
na i målet Sig föredragas och af dem in¬
hemtat följande:
Wid Rådstufvurätten i Kuopio hafva Yr¬
jö Kilponen och hans förbemälde medparter,
på skriftlig stämning å Fruntimmerssöre¬
ningen i sagde stad och Dratsekammaren
derstädes, anfört, att sedan uti nämnde stad
bosatte Kommerserådet Jakob Jernberg och
hans hustru Lovisa Margareta Jernberg genom
Jde A. af A. S. W. C. H. B. L.S. G.S - A. A. N. Rit.
No 253.
Pag. 72. R. D. 1879.
| 462939065_0163 | 462939065 |
testamente af den 2. Oktober 1877. förordnat, att
den af dem, som efterlefde den andra, skulle
sittä i orubbadt bo uti sen lifstid med full
dispositionsrätt, så hade Kommerserådinnan
Jernberg, efter det hennes bemälde man afli¬
dit, förmedelst testamente, upprättadt den 11.
Juni 1859., och dertill gjordt tillägg af den 24.
Januari 1890. förfogat öfver att boets egendom
sålunda att, sedan särskilda dispositioner
deraf öfverst utgått, återstoden af egendo¬
men skulle användas såsom grundfond
för inrättande af ett barnhem i Kuopio stad
och tagas i vård och förvaltning af Frun¬
timmerföreningen derstädes eller den direk¬
tion, föreningen dertill utsäge. I anledning
häraf och då Kommerserädinnan Jernberg,
den der aflidit den 31. Juli 1896., icke hade
varit berättigad att genom testamente för
foga öfver makarne Jernbergs bo, åtminsto
ne icke utöfver sin andel deri, enär uti de¬
ras inbördes testamente den efterlefvande må
kan endast tillerkänts rätt att under sin
lifstid förvalta boet edeladt, hafva Yrjö
Kilponen, i egenskap af målsman för sin
bemälda hustru, såsom systerdotter, samt
Maria Sofia och Gustava Fredrika Ytter¬
berg, såsom systerdottersdöttrar och närma¬
ste arfvingar till aflidne Kommerserådet
Jernberg äfvensom i egenskap af närmaste
arfvingar till dennes broderson, enligt upp¬
gift hädangångne Pehr Abraham Rautio,
yrkat att Kommerserådinnan Jernbergs be¬
rörda testamenten af den 11 Juni 1889. och
den 24. Januari 1890. måtte upphäfvas och
förklaras ogiltiga savidt de gjorde in¬
trång i Yrjö Kilponens och hans medpar¬
ters lagliga arfsrätt efter Kommerserådet
Jernberg till förmån för Fruntimmerssfore
ningen och Drätselkammaren i Kuopio
stad, hvarjemte Yrjö Kilponen och hans
medparter gjort anspråk på ersättning för
umgälderna i målet.
Härtill är af Fruntimmerssöreningen och
Drätselkammaren genmäldt bland annat,
att med uttrycket full dispositionsrätt uti
makarna Jernbergs testamente afsetts att
tillförsäkra den efterlefvande makan rätt
att, utan intrång af den förut aflidnas arf¬
vingar, få öfver hela boet, såsom sitt eget,
fritt förfoga; och hafva svarandene förty
påstätt käromålets underkännande
Medelst den 22. November 1897. afkun¬
110
| 462939065_0164 | 462939065 |
nadt utslag har Rådstufvurätten härå i
målet utlåtit sig, att som makarna Jern¬
berg genom deras testamente af den 2. Okto¬
ber 1877. förordnat, att den af dem, som öfver¬
lefde den andra, finge sitta i orubbadt bo¬
uti sin lifstid med full dispositionerätt,
dock med den inskränkning, att de femtio¬
tusen mark, som uti samma testamente
tillförsäkrats en deras fosterdotter, finge
af den efterlefvande under dess lifstid en¬
dast förvaltas, samt Kommerserädinnan
senberg, som öfverlefvat sin bemälde man,
sålunda varit berättigad att med sådan
enskränkning genom testamente förfoga öf
ver makarna Jernbergs bo uti dess helhet
och icke endast öfver sin egen andel i bo¬
et och afkomsten från sin mans andel;
alltså fann Rådstufvurätten Kommerse
rådinnan Jernberg uti nu klandrade te¬
stamenten icke hafva öfverskridit sin rätt
härutinnan; hvarföre och då testamente
nas lagliga tillkomst och innehåll i öf¬
rigt icke ifrågasatts, Rådstufvurätten
pröfvade rättvist, i stöd af 1. SS: 16. kap. och
5. SS: 17. kap. A. B. äfvensom Kongl. förord¬
ningen den 19. Augusti 1762. förkasta käro¬
målet i dess helhel såsom obefogadt, jemte
det, i anseende till sakens beskaffenhet, rät¬
tegångskostnaden parterne emellan qvitta
des.
Hofrätten, under hvars pröfning Yrjö Kil¬
pönen och hans medparter i vadeväg dragit
saken, har medelst dom den 25. Februari
1899. låtit vid Rådstufvurättens förenämn¬
da utslag bero.
Uti Hofrättens dom hafva Yrjö Kilponen
och hans medparter i underdanighet an¬
hållit om ändring.
Hvad sålunda förelupit samt handlin¬
garna i målet vidare innehålla har Kej¬
serliga Senaten tagit i öfvervägande; och
alldenstund inbördes testamentet af den 2.
Oktober 1877. genom att framst bestäm¬
ma, del den öfverlefvande makan skulle
ritta i orubbadt bo under sin lifstid,
tydligen angifver, att de laglige arfvin¬
garnes rätt bibehållits, ehuru utöfningen
af densamma uppskjutits till tiden
för den senare aflidna makans död;
fördenskull och emedan den dispositions
rätt, som genom samma testamente till
lagts den efterlefvande makan, vid anfördt
| 462939065_0165 | 462939065 |
förhållande icke kan anses innesatta rätt att ge¬
nom testamente förfoga öfver den andra makans
qvarlåtenskap, pröfvar Kejserliga Senaten rätt¬
vist, med ändring af Rådstufvurättens utslag
och Hofrättens dom, förklara de i Kommerse¬
rädinnan Jernbergs förenämnda testamente
af den 11. Juni 1859. och tillägg dertill af den 24.
Januari 1890. förekommande förfoganden till
förmån för ett barnhem i Kuopio stad icke
utgöra hinder för Yrjö Kilponen och dennes
medparter att af Kommerserådet Jernbergs
i lifstiden egda lott i boet utfå hvad dem
djes lagligen i grund af arfsrätt efter Kom¬
merserådet Jernberg kan tillkomma, hvar¬
emot vid Hofrättens dom, såvidt Yrjö Kil¬
ponens och hans medparters talan i öfrigt
förkastats, kommer att bero. Det att, som veder¬
bör, till underdånig efterrättelse länder.
Hans Kejserliga Majestäts Högaskomn,
Dess Senat för Finland:
A. af Nyborg. S. 11. Länglig
A. af Nyberg. 1. dl Kungberg
Oscar Gylling
Lindvig Blenberg
August Nybergk
Henr. Borenius
C:
Åklagenstnad
Vuhard Ederton.
Kans Palmi
Den 9. Mars 1900.
3o Man. Kejserliga Majestäts Högme nämn¬
Ders Senals för Finland dem uti ett¬
på nedsall sessionsskilling, från Åli¬
Hofrätt inkommit mål emellan Hand¬
landen Sigfrid Salomon Pirans hu¬
sku Näinen Annila Siren, från
Helsingfors stad sökande, samt Mänd¬
landene i Nikolaistut August Par¬
sel och Karl Magnus Johansson, så
som syssloman uti Handlanden Si¬
låns till konkurs upplåtna bo, uti
blifne svarande, angående fordran.
Simon uti Kejserliga Smeden
för Finland och Dess Justitia De¬
partement. i Helsingfors, den 9 Mars
1900.
Kejserliga Senellen har låtit hand¬
lingarna i målet sig föredragas och
af dem inhemtal följande:
Sedan Handlanden Siren, medan han
varit besult i Nikolaistuel, uti en den
1 Mars 1895 till Rådstufvurätten der¬
städes ingifven skrift anhållit att få
på en gång afstid att sin egendom till
sina beroenärens förnöjande och Nämna
Armeda Sven i sammanhang härmed
Sajö 3831 C G. G.S - Årl
T. S.
No 299.
Tag 221. Rb. 1879
| 462939065_0166 | 462939065 |
ansökt om boskilnad, sin har Rådstuf¬
varätten medelst den 16. September 1895.
i omförmälda konkurs och laskilnadsmål
gifven dom beviljat Nämna Armedel
Simon boskilnad, räknad från den 11.
Mars 1895.
Sedermaa hafva Handlanden Lars¬
sel och Johansson, i deras förberörda
egenskap, efter utverkad stenning å
Naima Amanda Siren, inför Rådstaf
verätten i Helsingfors den 16. September
1898 anfört: att Nämä Armida Si¬
ren jemte andra arfvingar efter den
26. Januari 1894 i Borgå stad afled¬
ne Kommunalädet Johan Ludvig
Retks derförinnan hådangångna för
sta hustru Johanna Emilia Roth.
vid Rådstufvaren i sistnämnde stå
emot Kommunaliädet Kolho efterlem¬
nade enka Johanna Henriette Elisa
let Rolte utfört talan om upphäfvande
af ett emellan Kommunalradet Rötti
och Johanna Henriette Elisabet Ruth
den 11 September 1878 upprättadt
inbördes testamente, såvidt Johanna
Emilia Ruths arfvingar derigenom par¬
kiints rätt till hälften af qvarlåtenska¬
pen i Kommunalradet Rothes efter
lemnade bo samt om Johanna Kon¬
rielte Elisabet Ruths förpligtande att
till Nuoma Armida Pirin och hennes
nedparter afträda hälften af sagda par¬
låtenskap; att Rådstupurällen i anled¬
ning deraf medelst utslag den 1 Juli
1895 ej mindre upphäst berörda testa
mente till den del detsamma skedde
emot den rätt, Naima Arinda Pirin¬
och hennes medparter tillkomme på
rand af ett emellan Kommunalrådet
Roth och Johanna Emilia Rette upp¬
rättadt inbördes testamente af den 16.
Juli 1864, on ålagt Johanna Ronniette
Elisabet Rötte att senast till skifte
upplåta Kommunalrådet Rätten och Jo¬
hanna Emilia Kolho gemensamma
lo, vidant det blifvit förtecknadt vid
den 1 September 1864 verkstäld uppteck
ning efter Johanna Emilia Röthe, i af¬
seende å utbrytande af den lott i hälf¬
ten af boit, som jemlikt nästnämnda
testamente tillkomme i Väänä Amanda
linen och hennes medparter, hvilken till
| 462939065_0167 | 462939065 |
Johanna Henricelle Elisabet Ruth skyl¬
digkändes att genast med derå från
Kommunalandet Ruths dödsdag den 26.
Januari 1894 löpande sex procents år,
lig ränta utgifva åt Näoma Armida
Siren och hennes medparter; att ett
Hofrätt, under hvars pröfning målet
dragits, genom den 31 Juli 1896 gif¬
ren dom låtit vid Rådstufvurättens en¬
ordade utslag bero; att Johanna Hen¬
rintti Elisleket Noch emellertid, innanaf¬
rättens nämnda dom utgifvits, med sina och
parter den 28. Mars 1896. träffat förlik¬
ning i saken sålunda att Johanna Em¬
lia Ruths arfvingar och desses måls¬
män skulle frångå sin omförmälda
klandertalan i alla delar emot det att
Johanna Minulle Elisabet Ruth åt¬
desse på anfordran erlade i ett för allt
trettiotusen mark, hvaraf Naima Ar¬
meda Simons anfart skulle insättas
bank eller lemnas ogulden tills i
behörig ordning afgjorts om hon eller
Handlanden Pirans konkursmassa vaa¬
berättigad att utfå arfvet efter Johan¬
na Emilia Rötte till större eller må¬
dre belopp, hvilket sedan finge lyftas af
den utaf dem, hvilken detsamma tiller¬
känts; att fordringsärene i berörda kon¬
kursmassa äfven gifvit sitt bifall till
den ingångna förlikningen; samt att
Nämä Armida Svens andel af för¬
likningsbeloppet med ettusen mark öf¬
rekommats i Hofrättsassessorn Ernst äng¬
dahls vägo tills domstol utlåtit sig
om hvem ifrågakomna medel rätteligen
tillborde. Och emedan Naima Amanda
Piréns rätt till arf efter Johanna Emelen
Rött uppstått i följd af Kommunal
rådet Rotks frånfälle den 26 Januari
1894. och således tidigare än makarne
liéns Co upplåtits till konkurs, och
Tämä Armida Svéns rätt att emot
Johanna Henriette Elisabet Rette göra
gällande sitt antydda arfsanspråk för¬
ty öfvergått till makarne Serens konkurs
massa samt ifrågavarande rätt inbin¬
gat ettusen mark men Nämä
Armeda Siren vägrat att till konkurs
massan öfverlåta detta belopp, hafva
Handlandene Lasset och Johansson
påstått Nämä Armeda Sirens för¬
44
| 462939065_0168 | 462939065 |
pligtande att till konkursmassan genast
afstå sagda ettusen mark, dock efter
afdrag af de nödiga kostnader Nät¬
ma Amanda Pirén kunde styrka sig
hafva haft i och för utbekommande
af förlikningssumman.
I saken hörd, har Nämä Anni
da Sven framhållit att henne vid
Kommunalandet Kolho död icke till¬
fallit något, alldenstund hon genom
testamente varit utesluten från all arfs¬
rätt och detta testamente aldrig genom
dom, som vunnit laga kraft, upphäfte,
utan tvärtom genom att arfvingarna
med testamentstagaren ingått förlikning
blifvit beständande, i följd hvaraf Nä¬
ma Amanda Tiin icke bekommit nå¬
get arf efter Johanna Emilia Roth¬
Pid sådant förhållande och då Rät¬
ma Amanda Tisen genom förliknin¬
gen den 28. Mars 1896 förvärfvat
sig ifrågavarande medel, samt Ant¬
ma Amanda Siren genom förberörda
kenhusdom tilläkänts enskild rätt
till att den egendom, som efter den
11 Mars 1895 genom arf, gäfva, te¬
stamente eller annorledes henne till¬
jolle, har Naima Armida Siren
emotsell käromålets förkastande. Men
för den händelse att Handlanden Si¬
rens konkursmassa ansåges hafva nä¬
gen rätt till oftanämnda medel, har
Näoma Amanda Siren anmärkt, att
konkursmassan ej i något fall kunde
tillakännas mera än hvad Näimä¬
Amida Siren enligt arfsrätt skulle till¬
fallit om testamentet af den 11 Feb¬
tember 1878 i laga ordning upphäfte
samt Kommunalädet Rättes och Johan¬
ja Emilia Rotter bo jemlikt Hopat¬
tens dom af den 31 Juli 1896 skiftats
sådant det blifvit förtecknadt den 1.
September 1864 efter Johanna Emilia
Koth, eller, då boets behållning ut¬
jest adestentusen trehundra sjuttio¬
fyra mark aderton penni och Näd¬
ma Amanda Sirén varit arfsberätti
gad till en trettiondedel af hälften
deraf, trehundra sex mark tjugu
tre penni.
Sedan Handlanden Lasselahje¬
hansson bemött Näimä Armiida Si¬
| 462939065_0169 | 462939065 |
rens svaromål, har Rådstufvurätten den
15 Oktober 1898 afkunnat utslag i
målet och på upptagna skäl förkastnt
käromålet.
Hofrätten under hvars pröfning
Handlandene Lassed och Johansson
gemensamt i väderig dragit saken,
har medelst dem den 31. Augusti
1899 utlåtit sig deri; och alldenstund
Nämä Amanda Sirens rätt att till¬
träda arf efter Johanna Emilia Roth
vidtagit vid Kommunalandet Kolkis
den 26 Januari 1894 linade död och
således innan Handlanden Pirén
upplåtit makarne Simons bo till hin¬
kurs, samt Naima Amanda Si¬
rens rättighet att emot Johanna An¬
rielte Elisabet Rötte göra gällande
sitt ofvanbeskrifna anspråk på arf
efter Johanna Emilia Ruthi förty min¬
ste anses hafva öfvergått till makar¬
ne Svens konkursmassa, forden¬
skull och då sagda arfsanspråk ge¬
nom omordade förlikning af den
28. Mars 1896 blifvit faststäldt
sålunda att Nämä Arneida Si¬
rens andel i arfvet efter Johanna
Emilia Roth bestämts till ettusen
mark, hvilka öfverlemnats i Hofrätts
assessom Engdahls värjo tills det
genom laga rättegång afgjorts huru¬
ida makarne Simons konkursmassa
eller Naima Armida Sirén egde lått¬
re rätt till nämnda medel, härstaf¬
rätten, med anding af Rådstufvu¬
rättens utslag, förklarat att omtvista¬
le ettusen mark tillbonde makarne
läsens konkursmassa, hvilken alltså o¬
le att lyfta desamma, efter afdrag
loek, på sätt Mandlandene Lasset och
Johansson medgivit, af de nödiga
hostnader Nämä Armoda Sven hun¬
de styrka sig hafva fått vidkännas
för förlikningssammans utbekommande
om hvilka kostnader belopp Naima
Armida Siren fingo särskildt med ken¬
kursmassan i laga ordning tvista, der¬
ort godvillig öfverenskommelse derutinnan
dem emellan icke träffades.
Uti Kefrättens dom har Nämä
Armida Sven i underdånighet an¬
hållit om ändring.
| 462939065_0170 | 462939065 |
Hvad sålunda förelupit och hand¬
lingarna vidare innehålla har Ry¬
serliga Senaten tagit i ofvangande
samt finner Nämä Armida Siren
icke hafva anfört skäl till ändring i
Hefvultens ofvanberörda dem, vid hvil¬
ken förty kommer att förblifva. Det
alle, som vederbör, till underdång ef¬
terrättelse lander.
I. Hans Kejserlige Augustits Nämndinen,
Ders Sonat för Finland:
S. W. Hauberg
Och Gylling
G. Haugenskiad David Johanet
G. Haugenskiad David Johanet
Antin Karunen
Maaliskuun 10. päivänä 1900.
Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Nynessöö,
Känen Suomen Senaallinsa tuomio nostora
halla Wiipurin Hovioikeudesta tulleeseen
juttuun, jossa Kauppias Lauri Kärkkäi¬
nen, Iisalmen kaupungista, ja Herastuo¬
mari Aapo Lämsä, Kiuruveden pitäjän
Niemisjärven kylästä, toimitsijamiehinä
samassa kylässä asuvan Maakauppi
aan Matti Tenhusen ja hänen vaimon¬
sa Miina Tenhusen konkurssiin luovu¬
tetussa pesässä, ovat hakijoina sekä
Talollinen Matti Pennanen, niinikään
Niemisjärven kylästä, tulematta jää¬
neenä vastaajana, ja joka juttu kes¬
kee omistusoikeutta kiinteistöön. An¬
nettu Keisarillisessa Suomen Senaatissa
ja Sen Oikeusosastossa, Helsingissä,
Maaliskuun 10. päivänä 1900.
Keisarillinen Senaatti on Itselleen esityt
tänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä saa¬
nut seuraavat tiedot:
Kiuruveden pitäjän kärätännan Kih¬
lakunnanoikeudessa on Matti Pennanen,
Lauri Kärkkäiselle ja Aapo Lämsälle tii¬
mittamansa haasteen nojalla, lausunut, et¬
tä Matti Pennanen oli Marraskuun 27. päi¬
Läsnä: Sk: H. - K. B. - Lb. R. F.
W. R.
N: 289.
På 44. R. B.
| 462939065_0171 | 462939065 |
vänä 1896. tehdyllä kauppakirjalla kahden¬
tuhannen kahdensadan markan suurui¬
sesta, täydelleen suoritetusta kauppahin¬
nasta Matti ja Miina Tenhuselta osta¬
nut heidän sitä ennen omistamansa Nie¬
misjärven maatumaniityt sanotussa Nie¬
nisjärven kylässä ja sen jälkeen välikir¬
jalla Heinäkuun 8. päivältä 1897. saman¬
vuoden kesäksi vuokrannut mainitut nii¬
tyt Matti ja Miina Tenhuselle; sekä että
Lauri Kärkkäinen ja Aapo Lämsä, sitten
kuin Matti ja Miina Tenhunen, Joulukuun
3. päivänä 1897. siitä tekemänsä anomuk¬
sen johdosta, olivat asetetut konkurssiti¬
laan, heidän konkurssipesänsä uskottuina
miehinä olivat konkurssipesän hallussa
pitäneet kysymykseen tulleet niityt ja
kieltäytyneet luovuttamasta niitä Matti
Pennaselle, jonka tähden Matti Pennanen
on vaatinut, että Lauri Kärkkäinen ja
Aapo Lämsä, heidän äskemmainitussa
ominaisuudessaan, velvoitettaisiin jättä¬
mään sanotut niityt Matti Pennasen va¬
paaseen hallintaan.
Kanteesta kuultuina ovat Lauri Kärk¬
käinen ja Aapo Lämsä, kiistien Matti
ja Miina Tenhusen myyneen puheenalai¬
set niityt, väittäneet että edellämainittu
välikirja Marraskuun 27. päivältä 1896.
oli ainoastaan Matti Pennasen puoltami¬
seksi tehty valhekauppa; minkä vuoksi ja
kun samat niityt, joista Matti Pennanen
i ollut mitään hintaakaan suorittanut,
niinmuodoin olivat sanottuun konkurssi¬
pesään kuuluvat, Lauri Kärkkäinen ja
Aapo Lämsä ovat anoneet kanteen kyl¬
käämistä.
Kihlakunnanoikeus on, kuulusteltu
aan asiassa myöskin Matti Turhusta, Maa¬
liskuun 23. päivänä 1898. julistamallaan
päätöksellä, mainitsemistaan syistä, kyl¬
jännyt Matti Pennasen jutussa ajaman
kanteen.
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Matti
Pennanen oli veteamalla saattanut asian,
on Tammikuun 21. päivänä 1899. siinä an¬
tanut tuomionsa ja katsonut, että kysy
mykseen tulleessa, ennen Matti ja Miina
Tenhusen konkurssia tehdyssä kauppakir¬
jassa selvään oli tarkoitettu Matti ja Mii¬
na Tenhusen sitä ennen omistamien niit¬
tyjen omistusoikeuden luovuttamista Matti
| 462939065_0172 | 462939065 |
Pennaselle sekä ett eivät Lauri Kärkkäinen
ja Aapo Lämsä olleet voineet näyttää,
että he olisivat oikeutetut konkurssipi¬
rälle pidättämään sanotut niityt; minkä
tähden Hovioikeus, kumoamalla Kihla¬
kunnanoikeuden päätöksen, on velvoit¬
tanut Lauri Kärkkäisen ja Aapo Lämsän,
Matti ja Miina Tenhusen konkurssipesän
uskottuina miehinä, Matti Pennasen va¬
paaseen hallintaan heti luovuttamaan
puheena olevat niityt.
Hovioikeuden tuomioon ovat Lauri
Kärkkäinen ja Aapo Lämsä, jotka sillä
välin ovat määrätyt Matti ja Miina
Tenhusen konkurssipään toimitsijamie¬
hiksi, alamaisesti anoneet muutosta.
Mitä näin on tapahtunut ja asia¬
kirjat sen lisäksi sisältävät on Keisa¬
rillinen Senaatti ottanut tutkittavakseen,
ja koska Matti ja Miina Tenhunen ky¬
symyksessä olevan välikirjan mukaan
Marraskuun 27. päivältä 1896. ovat Matti
Pennaselle myyneet edellämainitut maa¬
tumaniityt eikä ole todistettu Matti ja
Miina Tenhusen sekä Matti Pennasen täl¬
lä välikirjalla tarkoittaneen toisenlaista
välipuhetta, kuin minkä sama kirja sisäl¬
tää, eivätkä Lauri Kärkkäinen ja Aapo Väin¬
sä muullakaan perustuksella ole näyttäneet
olevansa oikeutetut, Matti ja Miina Tenhu¬
sen konkurssipesän toimitsijamiehinä, kon¬
kurssipesälle pidättämään sanotut niityt,
katsoo Keisarillinen Senaatti oikeaksi jättää
asian sen loppupäätöksen varaan, johon Ho¬
vioikeus on ylläkerrotulla tuomiollaan
johtunut " Tätä kaikki asianomaiset
alamaisuudessa noudattakoot¬
Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Simessä,
Känen Suomen Senaattinsa:
1. W. Drengders - Henr. Berenius.
1. W. Kragders - Henr. Berenius.
Nikard dertam¬
Ludvig Chreberg.
Vilhelm Blåfield
| 462939065_0173 | 462939065 |
Den 14. Mars 1900.
från Päijälä by i Kuhmois socken, ge¬
sökande, samt Mjölnaren Herman
Ojanen, Bönderne Gustaf Heikkilä,
eller Kuittinen, Johan Lapikäytävä
Erik Mikkola och Gustaf Adolf
Jaakkola, jemte Bondesonen Emil
Mikkola, från Löytäne by i Längel¬
mäki socken, Bonden Emanuel Went¬
tola, från Tupiala by i Kuhmois soc¬
ben Bondeenkan Ida Mulkoila, från
berörda Löytäne by, och Bonden Pro¬
mas Jussila, från Sääskylä by i Län¬
gelmäki socken, svarande, angående
rätt till en del af valtenkraften i
Leppäkoski benämnda före inom Leppä¬
koski hemmans i Toijala by egor. Gif¬
ven uti Kejserliga Senaten för
Finland och Lars Juntila Departe¬
ment i Helsingfors den 14. Mars 1900.
Kejserliga Senaten har låtit hand¬
lingarna i målet sig föredragas och
Öfver: Aaf A. H. B. L. E. R. F.
K S.
No 303.
Pag 210. R.D. 1898
I Hans Kejserliga Majestäls Kyr dem Finsk öfver¬
Dess Senats för Finland dom uti ett, sittning af
på nedsatt reverssökilling, från Åbo Kejserliga
Hofrätt inkommet mål emellan Bon Senatens dom
den Johan Leppäkoski eller Korkinen, medföljer och
ten Johan Leppäkosl eller Mockinen medföljer ori¬
ginala elpe¬
ditionen
| 462939065_0174 | 462939065 |
af dem, bland annat, inhemtal:
att sedan Guvernörsembet å Tava¬
stehus län genom utslag den 17. Mars 1848.
beviljat Leppäkoski hemmans dåvarande
egare rätt att i Leppäkoski förs anläg¬
ga en tullmjölqvarn med ett par de
nar samt Kejserliga Senatens Ekonen
mie Departement, hvarest egarene till
Ollelo och Mulkoila hemman i Löylä
ne by besvärat sig öfver sagda utslag
medelst utslag af den 4. December sam¬
ma år fastståll Guvernörs embetets öfver¬
klagade utslag i öfrigt, utom att näst
berörda två hemmans egare lemnats op¬
fet att vid vederbörlig domalol i laga
ordning väcka särskild talan om före
träderrätt till eller delaktighet i nämn¬
dagvarninrättning, så hafva Åldele och
Mulkoila hemmans egare instämt uppå
koski hemmans egare till Häradsrätten
i Padasjoki sockens och Kuhmois bo¬
hells tingslag samt derstädes yrkat att
enär Ollila och Mulkoila hemmans
egare från urminnes tid haft uteslu¬
lande rätt till det qvarnställe, der till
mjölqvarnen vare bestämd att inrättas.
antingen framför Leppäkoski hemmans
innehafvare, hvilka icke hade någon rätt
till samma qvarnställe, få bygga sag¬
de qvarn eller och, derest sådant
icke kunde bifallas åtminstone erhålla
rättighet att gemensamt med Leppä
koski hemmans innehafvare deltaga,
uti qvaranläggningen; hvarom Härads
rätten medelst utslag den 28. Mars 1851.
yttrat sig och funnit ådagalagdt vara
att innehafvarene af Olleb och Mul¬
boila hemman sedan arminnes tid å
del ställe i Leppäkoski förs hvarest ifrå¬
gakomna tullmjölqvarn blifvit bestämd
att antäggas oqvaldt innehaft och begag
nal en qvarn för husbehofsmäld samt
för densamma uti qvarnfull till kro¬
nan årligen skattat med en tunna fem
lon kappar spanmål; hvarför och då
Otila och Mulkoila hemmans egare
således, jemlikt 1 och 3. SS: SS 15. kap. J. B.
bade urminnes häfd äfven till sjelfva
qvarnstället, men Leppäkoski hemmans
innehafvare deremot icke visat annan
rätt till sagda ställe än att detsamma
vore beläget inom Leppäkoski hem¬
51
| 462939065_0175 | 462939065 |
mans egenmåde, Häradsrätten, med
utestutande af Leppäkoski hemmans
innehafvare från all rättighet till den
omtvistade qvarnanläggningen, tilldömt
Ollila och Mulkoila hemmans egare
företrädesrätt till densamma; hvilket
utslag Lagmansrätten i Nylands och
Tavastehus lagsaga uti dom af den 15.
Februari 1852 gillat och faststält; hvar¬
vid Åbo Hofrätt medelst den 14. Decem¬
ber 1852. gifven dom låtit bero:
samt att en af Leppäkoski hemmans
egare Bonden Jöran Leppäkoski senare
emot Alek och Mulkoila hemmans egare
vid nämnde Häradsrätt utfort talan
om ej mindre klander af en utaf till
landtmätaren Alexander Wilhelm Wahl¬
roos den 5 December 1854. verkelald förrätt¬
ning, hvarigenom ett tunnland af Leppä¬
koski hemmans mark blifvit utpålade
till tomtplan för Alle och Mulkeila hem¬
mans i Leppäkoski förs anlagda till¬
mjölqvarn, än nästsagda lägenheters egares
förpligtande att samma mark till
Jöran Leppäkoskis fria begagnande
afträda; uti hvilket mål Lagmans¬
vällen, sedan Häradsrätten godkänt Jo¬
ran Leppäkoskes talan, medelst dom af
den 5. November 1856, enär ur att till
Lagmansrätten inlemnadt, af Landandt
mätaren Henrik Johan Elmberg, den 28
November 1854. utgifvet bevis och ett
emma dag utfärdadt utdrag ur den öf¬
ver Leppäkoski bys egor upprättade, af
Häradsrätten den 21 Mars 1831. faststälda
karla framginge, att ett stycke jord af
ett tunnelands vidd funnes upptaget så
som tomtplan för ifrågakomna qvarn
ej mindre uti delningsinstrumentet öfver¬
Leppäkoski hemmans egor, än å förenämn¬
da karta, upphaft Häradsrättens mål
vädjade utslag samt förkastat Jöran Leppä¬
koskis talan; hvilken dom blifvit af
Åbo Hofrätt genom den 10. Juni 1857.
gifven dom till efterrättelse fast
stäld.
Sedermera hafva Gustaf Heikkilä,
såsom egare till Heikkilä kallade en¬
fjerdedel af Olle hemman, Erik Mik¬
kola såsom egare till Mikkola benämn¬
la hälft af samma hemman, Gustaf
Adolf Jaakkola, i egenskap af förmyn¬
| 462939065_0176 | 462939065 |
dare för omyndiga Bondedottern Aina
Maria Johansdotter, hvilken är egare till
återstående, Tuomaala kallade, fjerdedel af
Otila hemman, Johan Lapikäylävä, såsom
egare till Lapikäylävä eller en tredjedel
af Mulkaila hemman, samt Ida Mul¬
koila och Thomas Jussila för den öfriga
Isotalo benämnda, andelen af Mulkaila hem¬
man, hvilken eges af Ida Mulkoila och
hennes omyndiga, under Thomas Juurilas
förmynderskap stående barn, medelst af
handling af den 21. April 1892. upplåtit
Otila och Melkoila hemmans i Leppä
koski fors befintliga qvarn på arrende
åt Herman Ojanen för en tid af fjor¬
tan år samt uti en annan skrift af
den 4. Maj 1894. erkänt, att de derfövin¬
nan medgifvit Herman Ojanen till
stånd och rättighet att å sagde qvarns
mark uppföra en mindre väg och till
dess drifvande leda vatten ifrån qvar¬
nens ränna
Emellertid har Herman Ojanen, för
egen det och såsom ombud för Gustaf
Heikkilä, Johan Lapikäylävä, Emil Mikkola
och Emanuel Kenttola, uti en till Gu¬
vernören i Tavastehus län den 9. April
1894. ingifven skrift anhållit om tillständ
att i gång sälla sin i Leppäkoski fors
redan färdigbyggda vällensåg och att i
sådant afseende författningsenlig syn på
stallet måtte föranstaltas samt att synes¬
äfven skulle omfatta samma vallen
brefts användande för ett mejeri hvil¬
het Herman Ojanen, Gustaf Heikkilä,
Johan Lapikäylävä, Emil Mikkola och
Emanuel Wendtola i bolag ämnade an¬
lägga.
I anledning häraf har Guvernörsen
betet i sagda lån anmodat tillrekts in¬
geniören i Westi Tavastlandshu dertiktet
att försätta den af Herman Ojaren be¬
gärta synen, hvarefter Ingemären A¬
Ahonen, på förordnande af Lietriktnings
nioren August Fredrik Hildén den 22.
Maj 1824 verkställ ifrågavarande syn, och
har Herman Ojanen vid syntillfället
återhemlat sin ansökning med anhållan
tillika att få i mjölqvarnen inrätta att
annat denför och ett grenverk samt att
i sägen, utom sågramen, anbringa en
ickelsag och en pertingfvel; hvaremot
| 462939065_0177 | 462939065 |
Johan Leppäkoski, såsom egare till Loppä¬
koski hemman, metsagt Herman Ojanens
ansökning på den grund, att vattenkref¬
ten i forsen blefve otillräcklig att sam¬
tidigt drifva en på motsätta eller sedan
sidan af försen befintlig, till Leppakoski
hemman hörande såg, hvilken inrättning
såsom holigen äldre än qvarnen, borde
hafva företrädesrätt till vattnets nyttjan¬
de, jemte det Johan Leppäkoski äfven an¬
märkt att Herman Ojanens såg och till
en del också det dåmera uppförda me¬
jerist vore bygda på sjelfva vällendraget
och icke på qvarntomten, ehuru Ojunen
icke egde rätt att utstäcka sina emott
ningar längre än till en långs qvarn
husets mot vattendraget vittande vägg
dagen linie.
Sedan Ingeniören Ahonen i förrätt¬
ningsinstrumentet antecknat, bland an¬
nat, att vattnet såväl till qvarnen som
till Leppäkoski hemmans såg leddes
medelst rännor, som lage sin början
från en gemensam, hvars öfver hela
vallendraget lyget dam samt innehade
en bredd, qvarnrännan af 1/52 meter och
sågrannan af 2.d meter, jemte det qvarn
rännans körkethöjd vore SS 99 mela och
sågrännans SS. 75. meter öfver komparations
lanen äfvensom att från qvarnrännans
redre ända en särskild ränna vore ledel
till Herman Ojanens sagimrättning hvar
emot någon valtenledning till myöriet
icke funnes, utan detsamma komme att
blifvas med antingen från sägen eller
qvarnen ledd vattenkraft, har Ingeniören
thonen afgifvit utlåtande i saken och
alldenstund samtlige delegare uti före
nämnde qvarn skriftligen gifvit till¬
stånd till inrättande af ifrågakomna
såg och mejeri samt till deras derfvande
med vatten från qvarnens ranna, utan
att densamma på något sätt ändrades
eller förstorades samt derigenom hvarken
någon skada tillskyndades öfver eller
rågivättnings rättigheter kranktes, helst
wärmännen vore 0:34 mela emalare
en nyssberörda sågimrättningsränna och
lemnas bröskel åter 1,24. under lagre
än qvarnrännans fördenskull och då hvar
ken kungsådan komme att stängas eller
54
underbyggare eller Leppäkoski hemmans
| 462939065_0178 | 462939065 |
af ålder bestående förhållanden i af
seende å valtnets uppdämning att för¬
ändras genom de tillämnade vatten
veken samt såväl sågen som mejeriet
vore belägna inom qvarn tomtens råg
och med afseende å sitt låge till sjelfva
vattendraget ej heller förorsakade något
förfång, har Ingeniören Ahonen första¬
git det måtte åt Herman Ojanen med
gifvas tillstånd att drifva sågen och
mejervit samt att derlill taga vatten.
på sätt betningarna redan vore inrätta
de äfvensom att utvidga qvarnen med
ell par stenar; hvarhos Ingeniören Ahonen
tillstyrkt att Herman Ojanen, då nu
tilligt vore att qvarnen, såsom varande
en tidigare inrättning än Johan Leppä¬
koskis såg, borde hafva åtminstone lika¬
rätt till vallnet i förren som sågen,
jemväl måtte förunnas rätt att göra
qvarnrännan lika bred och dess tio¬
skel lika hög som Leppäkoski sågs rän¬
na och höskel, om Ojanen eller qvarn¬
egarene ansäge sin fördel sådant för
dra, dock på särskilda af Ahonen när¬
mare angifna vilkor.
Derefter har Johan Leppäkoski den 13.
September 1894. Ell Guvernören inkommit
med en skrift, hvari han icke allenast
återhemtat sitt påstående om att vatten¬
massan i Leppäkoski fors genom de
tillämnade två nya valtenverken blefve
till den grad tagen i anspråk, att Leppä¬
koski såg knappart kunde hållas i gång
utan och vidare anmärkt, att då Atteli
och Mulkoila hemmans egare endast
på grund af urminnes häfd fätt rätt
till qvarnställe inom uppäkoski hem¬
mans egor, sagde rätt borde lokas ytterst
inskränkt och således icke anses inne¬
låtta befogenhet för qvarnigarene att
använda forsen till andra ändamål¬
än för qvarnen; hvarför Johan Leppäkoski
notagt ej mindre vattenkräftens i förren¬
begagnande till drifvande af Herman
Ojunens såg och förberörda bolagsmejeri än
den af Herman Ojanen begärda utreda
ningen af qvarnen, jemte det Johan
Leppäkoski anhållit att få vid veder
förlig domstol i bevis luda sina upp¬
gifter; derå Guvernören medelst resa
lution af den 2. Oktober 1894 i ärendet
155
| 462939065_0179 | 462939065 |
utlåtit sig att emedan Johan Leppäkoski
förvägrat Herman Ojanen rätt till ifrå¬
gavarande vattenkräft samt yrkat att
få lagligen bevisa sin bättre rätt der¬
till, ty förvisades saken i detta afseende
med stöd af stadgandena uti 31 SS. af
förordningen den 23. Mars 1868. angående
vallenledningar och vattenverk, till hand¬
läggning och afgörande af vederbörandes
Häradsrätt.
Med anledning häraf hafva Her¬
man Ojanen Gustaf Heikkilä, Johan
Lapikäytävä, Emil Mikkola och Emanuel
Wenttola till Häradsrättens i Kuhmois
och Padasjoki socknars tingslag samman
träde den 2 April 1895. instämt Johan
Leppäkoski samt derstädes under åberopan¬
de af sin hos Guvernören gjorda an¬
sökning yrkat, att den bestridda rättig¬
heten till omförmälda strömfall måtte
dem tillerkännas; hvarhos Erik Mikkola,
Gustaf Adolf Jaakkola Ida Mulkoila
och Thomas Jussila äfven för Rätta
kommit samt till alla delar samtyckt
till och förenat sig i Herman Ojarens
och dennes medparters talan.
I afseende å genmäle i saken har
Johan Leppäkoski äfven återhemtat hvad
han förut i saken anfört; hvarhos Johan
Leppäkoski under rättegångens förlopp vi¬
dare framhållit: att den ursprungliga
kungsådran i Leppäkoski fors fram¬
gått der egarenes till Otteli och Mal¬
koila hemman qvarn vore uppförd
men att de af Herman Ojanen för
sen bygda såg - och mejerikusen åtmin
stone till en del sträckte sig infå
Johan Leppäkoskis söder om den gam¬
la kungsådran belägna område af för¬
sen hvarför och då Johan Leppäkoski
dessutom erfarit att Alek och Melkola
hemmans egare i sjelfva verket ej ens
hade eganderätt till annan del af förbe¬
rörda qvarstanut än den plats, der qvar¬
nen blifvit bestämd att uppföras, Jo¬
han Leppäkoski väckt särskild rätte
gång angående qvarntandens afträdan
se åt honom; samt att Ingemären
Ihonens åsigt att qvarnen, såsom
varande en tidigare inrättning än Jo¬
han Leppäkoskis såg, borde hafva och
minstone samma rätt till försen
| 462939065_0180 | 462939065 |
som gälde för sågen, icke vare riktig,
enär qvarnens egare icke hade annan
rätt till vattnet i förren än den
som nämndes i qvarnens findations
utslag eller rätt att begagna forsens
vattenkraft till drifvande af en qvarn
med ett par stenar; hvarutom Johan
Leppäkoski anmärkt, att Kejserliga
Senatens Ekonomie Departement redan
genom utslag den 18. Oktober 1839. gifvit
tillstånd till anläggande af Johan Leppä¬
koskis såg, men meddelat utslag angå
ende qvarnens grundläggning först den
4 December 1848, samt att Guvernörsum¬
betets redan omnämnda utslag af den
17. Mars 1848 innehille, bland annat,
ett qvarnrämnan borde vara 31. alnar
lång samt vid öfre ändan 3 alnar och
vid qvarnen 1. aln bred samt att väll
net i forsen icke finge höjas öfver deri
berörda fispunkt, hvadan qvarnämnan,
hvars längd för närvarande utgjorde
41. alnar och bredd äfven i nedra an¬
dan vore 1.32 mela, redan nu befunne
sig i dagligt skick och blefve det
ännu mer, om rännan, på sätt Inge¬
niören Ahonen föreslagit, skulle utvid
gas till 2.06. metors bredd. På grund af
alla dessa skäl och då i utslaget af
den 17 Mars 1848. för öfrigt förordnats, att
Leppäkoski hemmans egare icke alle
nast borde noga iakttaga alla deri
meddelade föreskrifter rörande qvarnens
anläggande så kärt dem vore all be¬
gagna sig af dem genom utslaget
förunnad förmon, utan och att de i
möjligaste måtte borde söka undan
födja de hinder, som för sågverhets
gång på de tider, som sådant vore
tillåtet, kunde uppstå, har Johan Leppä¬
koski anhållit om förkastande af
Herman Ojunens och hans medpar¬
ters talan i dess helhet, jemte det Johan
Leppäkoski förbehållit sig rätt att sår
skildt få söka sine mölpartens förplig
tande att försätta qvarnrannan i sådant
skick, som i utslaget rörande tillstånd
till qvarnens anläggning funnes utsatt
talan målet haft den omgång hand¬
lingarna deri utvisa, har Häradsrätten
hvarest parterne ömsesides anhållit om
ersättning för sina kostnader i rättegån¬
| 462939065_0181 | 462939065 |
gen, medelst den 11. September 1897 afkun¬
nadt utslag utlåtit sig i saken; och
jemte det Häradsrätten väl funnit hem¬
ledes tre i målet afhörde vittnen in¬
tygat, att kungsådran i Leppäkoski för
äfven efter det ofvanomförmälda qvarn¬
tomt om ett sumlands vidd afrösats
från Leppäkoski hemmans mark, gått
emellan det nya såghuset och mejerat
hvilka vittnesmåls beviskraft dock min
skades derigenom, att andra i målet
hörda vittnen icke kunnat laga på
sin ed, att förhållandet varit sådant
utan tvärtom vidgått att vattnets i
forsenlopp äfven förut haft samma
riktning som nu, har Häradsrätten, som
annett sig ej heller eljest kunna vid
denna omständighet fasta något större
afseende, förklarat utredt vara att
de af Olkte och Mulkoila hemman til¬
dade lägenheten egare, enligt Hofrät¬
tens omförmälda domar af den 14.
December 1852 och den 10. Juni 1857. på
grund af urminnes häfd såsom sagda
lägenheten tillhörighet egde det å nämn¬
sidan af Leppäkoski förs befintliga
qvarnställe med en dertill afskild ofvan¬
om försen börjande tomt längs försens
norra strand samt att till nämnda lägen¬
beter alltså, jemlikt 1. SS: 20 kap. R. B. hörde
hälften af den vattenkraft, som å sagda
qvarnställe kunde tillgodonjutas; i anseen¬
de hvartill och då Johan Leppäkoski icke
giltat visa, att de af Herman Ojunen och
hans medparter tillämnade vattenverken
komme att tränka den rätt till andra
hälften af vallnet i försen, som tillhörde
egaren af forsens södra sida Herman Ga¬
nen och hans medparter berättigades att
bygga och drifva sagda vattenverk, likväl
med iakttagande af de föreskrifter Ingenio
ren Ahonens synentlåtande i sådant afse¬
ende innehölle; och blef Johan Leppäkoski
derhos ålagdt att med trehundra mark
ersätta sine motparter för deras kostnader
i målet.
Hofrätten, under hvars pröfning Johan
Seppäkoski i väderag dragit målet, har ge¬
nom den 25 Juli 1898 deri gifven dom
funnit Johan Leppäkoski hafva förebragt
skäl till ändring uti Häradsrättens ut¬
lag hvarken beträffande den innehafvarene
159
| 462939065_0182 | 462939065 |
af de utaf Ollele och Mulkoila hemman
bildade lägenheter tillerkända rätt att, såsom
egare af omförmälda å norra sidan af
Leppäkoski fors belägna qvarnställe med
dertill hörande strandomräde, använda hälf¬
ten af vattenkräften i försen, eller såvidt
sagda utslag innefattade att ifrågava¬
rande vid qvarnstället tillämnade nya
vattenverk ej ådagalagts komma att med
händigt till deras lage och beskaffenhet
i någon mån göra intrång uti den rättig¬
het till andra hälften af forsens vatten
kraft, som å dess södra sida finge tillgodo
njutas; hvarför och då Johan Leppäkos¬
kis vederbehöll ej heller föranledde rättelse
i berörda utslag, hvad angick den honom
af Häradsrätten åhvälfda rättegångskost
nadsersättning, vid utslaget i dessa delar
skulle bero. Deremot vardt Häradsrättens
derutöfver sträckta utlåtande, såsom
opåkalladt af Hofrätten undanröjde
Uti denna Hofrättens dom har Johan
Leppäkoski i underdånighet anhållit om
ändring genom ingifven deduktion, hvilken
Herman Ojanen, Gustaf Heikkilä, Johan
Lapikylävä, Gustaf Adolf Jaakkola, Emil
Mikkola, Ida Mulkoila och Thomas Jus¬
vila i föreskrifven ordning bemält,
Hvad sålunda förelupit och handlin¬
garna i målet vidare innehålla har RG¬
serliga Senaten tagit i öfvervägande samt
finner Johan Leppäkoski icke hafva anfört
skäl till ändring i Hofrättens nyssberör¬
da dom, vid hvilken fördenskull kom
ma att förblifva; och kännes Johan Leppä
koski derjemte skyldig att med åttatio mark
godtgöra Herman Ojanen och dennes med¬
parter för deras kostnader vil svarande
talans bevakande härstädes. Det alle, som
vederbör, till underdång efterrättelar länder¬
Hans Kejserliga Majestäts Köpe Namn
Dess Senat för Finland
A. af Nyborg. Hen. Berenius
A. af Nyborg. Hen. Berenius
Ludvig Chreberg. Derhard dertam¬
Ludvig Chreberg. Perhund Adertonen,
1/3 del Anderskjer
| 462939065_0183 | 462939065 |
Maaliskuun 14 päivänä 1900.
"Keisarillisen Majestetin Korkiassa Timvä,
Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬
maksuitta Turun Hovioikeudesta
tulleeseen nostojuttuun, jossa Eläke¬
mies Matti Matinpoika Seppälä,
Sängelmäen pitäjän Eräslahden
kylästä, on hakijana, sekä Talolli¬
nen samasta kylästä, Iisakki Vih¬
tori Lindfors, vastaajana, ja joka
juttu koskee talon luovuttamista:
Annettu Keisarillisessa Suomen
Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa,
Helsingissä, Maaliskuun 14 päivä¬
nä 1900.
Keisarillinen Senaatti on Itselleen
esityttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja
niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬
nut seuraavat tiedot:
Sängelmäen ja Nuoreveden pitäjien
käräjäkunnan Kihlakunnanoikeudessa
on Matti Seppälä, haastateltuaan Iisak¬
ki Vihtori Lindforsin, vaatinut että, kos¬
ka Lindfors, jonka Kihlakunnanoikeus
Joulukuun 5 päivänä 1887 oli määrän
nyt nostamaan hannetta sen kaupan
purkamisesta, millä Matti Seppälän vai
Läsnä: A. af S. - G. L. - A. N.
S. R. L.
6
No 305.
Såg. 59. R. D. 1899
| 462939065_0184 | 462939065 |
mo Henrika Kaarlentytär oli Tammikuun
8 päivänä samana vuonna, Matti Sep¬
pälän silloisena holhoojana, aivan tarpet¬
tomasti myynyt Seppälän aviopuolisoi¬
den pojalle Kustaa Matinpojalle Matti
Seppälän silloin omistaman, nyttemmen
Iisakki Vihtori Lindforsille siirtyneen Sp¬
pälän perintötalon Eräslahden kylässä,
oli laiminlyönyt sellaisen kanteen veroit¬
le panemisen, mainittu kauppa paret¬
taisiin ja Lindfors velvoitettaisiin. Mutti
Seppälälle luovuttamaan sanottu talo.
Asiasta kuulustettuna on Iisakki
Vihtori Lindfors vastannut, että Kihlakun¬
nanoikeus oli päätöksessään Toukokuun 10
päivänä 1887 vahvistanut edelläkerrotun
talonkaupan sekä ettei Lindforsia oltu mää¬
rätty hakemaan sanotun kaupan purka¬
mista vaan ainoastaan kuraattorina tut¬
kimaan Henrika Kaarlentyttären holhous¬
toimia ja sitten nostumaan sellaista
kannetta tahi hakua, mihin Lindfors hu¬
li syytä olevan, minkä vuoksi ja kun
Lindforsilla ei ollut aiketta ryhtyä vaa¬
timaan kaupan purkamista, Lindfors
on anonut kannetta kumettavaksi ja Mat¬
ti Seppälän velvoittamista korvaamaan Lind¬
fersilla jutussa ollut kustannukset.
Päätöksellä Maaliskuun 29 päivänä 1898.
on tämän jälkeen Kihlakunnanoikeus asi¬
esta antanut lausuntensa ja katsonut kan¬
teelta puuttuvan laillista perustusta, jonka
vuoksi se on kumottu ja Matti Seppälä ju¬
tun näin päättyessä velvoitettu korvaamaan
Iisakki Vihtori Lindforsin siinä kärsimät
belungit viidelläkymmenellä markalla
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi Matti
Seppälä oli veteamalla saattanut asian,
en tuomiella Helmikuun 9 päivänä 1899.
jättänyt asian Kihlakunnanoikeuden pää¬
töksen varaan, minkä ohessa - Matti Seppä¬
lä on tuomittu velkapaaksi suorittamaan
Iisakki Vihtori Lindforsille häneltä Hovi
oikeudessa juttuun menneiden kulujen kor¬
vaukseksi neljäkymmentä markkaa.
Tähän Hovioikeuden tuomioen on Mat¬
ti Seppälä alamaisesti anonut muutesta
tänne toimittamallansa perustelmalla,
johan Iisakki Vihtori Lindfors en sääde¬
tyssä järjestyksessä vastannut.
Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬
jat sen lisäksi sisältävät on Keisarilli¬
67
| 462939065_0185 | 462939065 |
nen Senaatti ottanut tutkittavakseen ja
katsoo ett'ei Matti Seppälä ole esiintuo
nut syytä Hovioikeuden ylempänä maini¬
tun tuomion muuttamisen, jonka varaan
asia siis jääpi, minkä ohessa Matti Sep¬
pälä velvoitetaan suorittamaan Iisakki
Vihtori Lindforsille häneltä Keisarillisessa
Senaatissa juttuun menneiden kulujen
korvaukseksi viisikymmentä markkaa.
Tätä kaikki asianomaiset alamaisuudessa
noudattakoot
Keisarillisen Majestaten Korkeassa Simossö,
"Hänen Suomen Senaattinsa:
A. af Nyborg.
Åklagenskiad
Oscar Gyllung
August Öfvergh¬
P. W: Lybeck.
Den 17. Mars 1900
3.o Hans Kejserliga Majestäts Hägads Namn
Som Senats för Finland dom uti att
utan erlagda afgifter, från Ala Hof¬
rätt inkommit bevisionsmål emellan
jone Grelssförvaltaren Christian Fredrik
tyberg- Petusen, bosatt i Ruovesi socken
sökande, samt Godsegaren Frihare Stor¬
man Sigrid Flandertskjöld - Nordenstam,
från Luukko enstaka pidäkommissegan¬
dom i Kesilaks socken, uteblifven sva¬
rande, angående fordran: Gifven uti
Kejserliga Senaten för Finland
och Herr Justilie Departement, i Hel¬
singfors, den 17 Mars 1800
Köpeliga Senaten har låtit hand¬
lingarna i målet Sig föredragas och af
lem inhemlat följande:
Pål Häradsrätten i Lempula och Tei¬
laks socknars samt Nittijärvi kapells tings¬
lag har Christian Fredrik Syberg - Peter
sen, efter Friherne Standertskjöld - Norden
tom ågången stämning anfört, att Sy¬
berg Petusen, enligt aftal med Friherne
landertskjöld - Nordenstam, varit antagen till
förvaltare med närmare angifven lefven¬
het å Tuhan Andersson och Nordenstams
ga 3. Mk. M. B. s. C. R. 3.
169
No 311.
Såg. 17. R. D. 1899
| 462939065_0186 | 462939065 |
innehafvande Laukko och Pottijärvi pedvi¬
kommissegendomenur, belägna i Pesilaks socken och
Pottijärvi kapell, senast för tiden från den
1 November 1892 till samma dag 1893,
emot utfäst lin och stul, samt att, då
Tiiheni Alander Eskjöld Nordenslam i Akkas¬
i 1893 förklarat sig sjelf ännu öfverlaga för¬
valtningen af sagda lägenheter, parterne emel¬
lan sålunda öfverenskommits att Nyberg Si¬
tusen likväl skulle qvarstanna i Frihen¬
Standertsgäld - Nordenslams tjenst för att
göra Friherren förtrogen med förvaltningen
och öfriga förhållanden å stället, hvarjemte
Syberg. Pelusen fortfarande egde handhafva
ledningen af det hela. Men emedan Syberg.
Riksin kort derpå blifvit afhållen från
godsets hufvudförvaltning, som öfverlemnats
åt honom förut underlydande inspektoren å
Tottijärvi gård; och Syberg - Pedersson derige¬
nom hos Ticheni Standertskjöld. Norden
stam kommit i en helt annan och mera
enderordnad ställning, än förenämnda aflå¬
och öfverenskommelse afsitt, samt Syberg Fi¬
tusen efter en under vinterne 1893 å Lauk¬
ko gård timad brand erhållit endast ett
rum derstädes till bestred för sig och sin
fallit äfvensom jemväl i andra afseenden,
eller beträffande rättighet att å Laukko gård
uppföda hömsahåll vid behof begagna häst
från gården till sina resor, icke fätt åtnju¬
ta honom i ännämnda befattning tillbö¬
rande förmåner, så hade Syberg - Petersin¬
som under sadana förhållanden hvarken
kunnat eller erlat qvarstanna i Frihene
ständertskjöld - Nordenstams tjenst, den 11 April
1893 lemnat densamma. Och som Syberg¬
Pettersson hos Piiheni Flanderlskjöld - Norden¬
stam hade innestående sina löneförmåner
för ifrågavarande tjenstlår, är af Syberg
Petusén yrkadt Friherne Standertsskjöldser¬
denstams förpligtande att till Syberg Se¬
tervin utgifva lönen för nästnämnda
tid tretusen sexhundra mark samt stat
för tio och en half månader med fem¬
hundra åttatiosju mark nittiosex penni
jemte ränta å dessa belopp från den
1. November 1893; hvarhos Syberg - Peter
sen tagit i anspråk ersättning för si¬
na umgälder såväl i detta mål som i
den rättegång Syberg - Petusen i enahan¬
da syste redan tidigare emot Friherre
Flandertskjöld - Nordenstam anhängiegjort,
163
| 462939065_0187 | 462939065 |
men hvilken för den gången af förekommen
anledning tills vidare lemnats beroende.
I saken hörd har Frihene Standert¬
skjöld. Nordenstam godkänt till betalning
i den Syberg Pehrsson för nämnda tjenste
år utfästa lin och stut hvad som deraf be¬
löpte sig å tiden från tjenstavels början
till den 11 April 1893, likväl med afdrag af
stut för en och en half månad; hvaremot,
mär Riiheni Handerskjöld Nordenstam
velat qvarhålla Nyberg - Petusen i tjensten
till den 1 November 1893 och Syberg i Peter¬
sen icke haft gillig orsak att före tjenste¬
årets slut lemna sin ifrågavarande be¬
fattning samt Tiihonen äfven utan rätts¬
gång skulle till Syberg - Petusen utgif¬
vit hvad honom å hans aflöning tilltont,
Siiheni Flanderlskjöld - Nordenstum mot¬
sagt krafvet i öfrigt.
Häradsrätten har härå medelst ut¬
slag, afkunnadt den 14. Februari 1898, ut¬
låtit sig i målet och förklarat det vara ut¬
redt att Christian Fredrik Syberg- Petusen
den 1 November 1859 antagits till förvalta
re å Friherne Stundertskjöld Nordenstams
innehafvande Saukko och Tottijärvi fidi¬
kommeslägenheter emot åtnjutande af löne¬
förmåner, som från den 1. November 1890.
dkjort årligen tretusensexhundra mark
lön jemte slut, samt att Nyberg - Petersen,
hvars anställning den 1 November 1842 ytter¬
ligare förngats på ett år, den 11 April 1893.
emot Tiihan Standertskjöld - Nordenstams vil¬
ja lemnat sagda tjenst utan att af nämn¬
da löneförmåner hafva uppburit något; men
alldenstund Nyberg Petusen icke gittat styrka
att han egt skäl att före den aftalade ti¬
dens utgång skilja sig från sin ifrågava¬
rande befattning och Syberg - Klemän förty
icke vore berättigad att af de honom till¬
försäkrade jormänerna utbekomma mera
in hvad Friherre Sandertskjölde Norden¬
stam medgifvit till betalning eller för ti¬
len från den 1 November 1892 till den 11
April 1893, med afdrag af stut för en och
en half månad, hvilken tid Syberg - Petter
son af Friherre Standertsjöld - Nordenstam¬
åtnjutet fritt uppehälle; fördenskull all
des Friherre Flandertsjöld - Nordenstam
att, derest laga hinder icke mölte, emot
qvitte till Christian Fredrik Nyberg Se¬
tusen utbetala lön ettusen sexhundra
| 462939065_0188 | 462939065 |
tio mark samt ståt, enligt af parterne
godkänd uppskattning, tvåhundra sexton¬
mark femtiotvå penni; hvaremot Nyberg
Petusins derutöfver sträckta fordringsgårds
förkastades; och som Syberg - Pelosen ej ens
kunnat påstå att Friherre Standertskjöld
Nordenstam, efter det Kejserliga Senatens
ofvanberörda utslag gifvits, velat innehålla
de Syberg - Petersin i förestående måtto till¬
dömda löneförmånerna, underkändes den¬
nes anspråk på ränta; hvarhos Syberg Fe¬
tusen sjelf fingo vidkännas sina rätte¬
gångskostnader i målet.
Hefrätten, under hvars pröfning Christian
Fredrik Syberg Petusen i väderag dragit
målet, har genom dom af den 20 Dom¬
ler 1898 låtit bero vid Häradsrättens ut¬
slag.
Uti Kefrättens dom har Christian
Fredrik Seberg Petersson i underdånighet an¬
hållit om ändring.
Hvad sålunda förelupit samt handlin¬
garna vidare innehålla har Kejserliga
Senaten tagit i öfvervägande samt finnes
Christian Fredrik Syberg- Petersin icke
hafva anfört skäl till ändring i Af¬
Vilhelm Måfield
rättens omförmälda dom, vid hvilken för¬
fenskull kommer att förblifva. Det alle, som
vederbör, till underdång efterrättelse länder
I Mans Kejserliga Majeställs Mögar Nämn
Dess Senat för Finland:
s. W. Hansberg
Ludvig Clönberg.
Henr. Borenius.
Richard Edestam.
| 462939065_0189 | 462939065 |
Maaliskuun 19 päivänä 1904.
Keisarillisen Majestodin Korkiassa Timssä
Hänen Suomen Senaattinsa tuomio¬
nostorahalla Viipurin Hovioikeudesta
tulleesen, alempana kerrottavaan jut¬
tuun, jossa Kapteeni William Ruth,
Kynin pitäjästä, on hakijana, sekä
Kymin lauttausyhtiön lauttauspäät¬
likkö Insinömi Karl Appelberg yn¬
nä sanotun yhteen johtokunnan ja
senet Konsulit Daniel Brunila, Tii¬
purin kaupungista, ja Kristian Heht¬
Kotkan kaupungista, sekä Sahani¬
sännöitsijä Ote Nordrum, Nymin
pitäjästä, vastaajina: Annettu Ilii¬
sarillisessa Suomen Senautissa ja
Sen Oikeusosastossa, Helsingissä, Maa¬
liskuun 19 päivänä 1900.
Keisarillinen Senaatti on Itsellensä
sityttänyt jettuun kuuluvat kirjat ja
niistä, mikäli nyt on kysymyksenä, saa¬
nut tietää seuraavaa:
Haastateltuaan, Nymin lauttausyhti¬
on lauttauspäälliken, Insineeri Appel¬
bergin sekä ylläsänetut yhtiön johtekun
nan jäsenet, on Raptuni Ruth Nymin¬
ja Pyhtään pitäjäin käräjakunnan Kih¬
24
Lusnå: P. H. A. - C. G. - G. F. - A. N.
(bim.)
67
No 318
Pag. 23/9. R. S. 1898.
| 462939065_0190 | 462939065 |
lakunnanoikeudessa lausunut, että laut¬
tausyhtiö Keisarillisen Senaaten Talous¬
osaston 16 päivänä Huhtikuuta 1880 met¬
sontuotteiden lauttaamisesta Kymin joissa
vahvistaman järjestyssäännen sekä 21
päivänä. Tonkokuuta 1892 siihen annetun
lisäyksen mukaan eli yksinomaan oikeu¬
tettu lauttaamaan Nymin joessa kaikki
sahatukit ja hiomopuut, mistä paikasta
hyvänsä ne tulerat jekun, ja tästä toi
mesta oli saapa lautattujen puuaineiden
omistajilta korvausta, joko sopimuksen
mukaan tahi mainitussa järjestyssäännes¬
sä määrätyllä tavalla; että Kapteeni Kuita
joka ei kuulunut yhtiöin, eli eri sopimuk¬
setta antanut yhtiön toimeksi lautata
Kapteeni Mutkin omistama puuainesta
ja että yhtiö vuosittain oli kantanut anta¬
miensä laskujen mukaan Kaptuni. Ruthil¬
ta yhteelle tulevan korvauksen lauttaus¬
kustannuksista; mutta että Kaptuni Ruth
nyttemmin oli luullut huomanniensa Lai¬
kettaisia epakohtia yhteen debiteeraamissa
maksuissa, muun muassa että, vaikka
Suomen kruunu, joka sitä ennen oli tu¬
mittanut lauttauksen. Kymin jossa, oli
kontrahdilla 30 päivältä Huhtikuuta 1874
siirtänyt lauttausoikeutensa yhtiölle ja
luovuttanut yhtiölle kaikki lauttausta var¬
ten rakennuttamansa laitekset sillä väli¬
puhoella ettei yhtiö saisi muilta puuainoi¬
den omistajilta ottaa korvaukseksi laitos¬
tensa käyttämisestä enempää kuin kolme
penniä joka lautatusta hirristä, yhtiö,
joka uudestaan perustettiin vuonna 1877,
kuitenkin oli vuodesta 1878 alkaen kanta¬
nut laitoksistansa maksun, joka oli ai¬
jottu kymmenen vuoden kuluessa kuoletta¬
maan niiden rakentamisesta suoritetut
kustannukut, sekä sanotun kuoletus¬
ajan umpeen kuluttuakin edelleen jatka nel¬
saman kuoletusmaksun kantoa; että puu
rinoiden omistajain tuli, edellämainitun
järjestyssäännen mukaan, ottaa osaa laut¬
tauskustannuksiin osuutensa mukaan he¬
ko puusinemäärässä ja sen jokimattan
rituuden mukaan, jonka puuainut oli¬
vatuitetut, mutta että tätä määräystä
ei oltu noudatettu, koska kaikki puu¬
aineiden lajittelemisesta johtuvat kustan
nukset olivat jaetut koko viimeisessä
lauttauspiirissä lajitettavana oleelle
| 462939065_0191 | 462939065 |
puumäärälle, vaikka osa lautatuista met¬
säntuotteista oli mennyt itäistä ja toinen
osa läntistä lauttausväylää eikä kaikkien
aineiden lauttaamista varten niin muo¬
doin oltu käytetty kaikkia lauttauspiirissä
olevia lajittelemislaitokssia; että yhtiö ole
harjoittanut höyryläivaliikettä Kymin jol¬
la ja, kun tämä liike oli tuottanut yh¬
tiolle tappiota, debiteerannut lautattavien
puuainoiden omistajat myöskin tästä
tappiosta, vaikki se ollut kuulunutkaan
lauttauskustannuksiin; että yhtiö antamis¬
saan laskuissa niistä Kaptuni Ruthin
puusineista, jotka olivat ollut yhtiön
lautattavina, oli merkinnyt lautatuista tu¬
keista epäsuhteellisesti suuren määrän u¬
ponneeksi; että Kapteeni Ruthin omistamiin
tukkipuihin toisinaan oli hänen panemaa¬
sa merkin päälle lyöty vieras merkki;
sekä että Kapteeni Ruth, saadaksensa
puunsa lautataiksi, oli ollut pakotettu suo¬
rittamaan tarpattoman suuria etumakirja¬
sentähden on Kaptuni Ruth, joka näis¬
tä seikoista oli saanut oiketta epäillä yh¬
tion tekemien laskujen oikeellisuutta, vuo¬
tinut lauttausyhtiön velvoittamista kym¬
menentuhannen markan sakon uhalla, niin
hyvin antamaan Kapteeni Ruthille tahi
hänen valtuuttamalleen asiamiehelle täy¬
dellisen, erikoiskohtoisen, seikkaperäisen
ja todisteihin perustuvan tilin kaikista
lauttauskustannuksista, joista yhtiö oli de¬
titeerannut Kapteeni Ruthia ja kantanut
häneltä maksua, alkaen vuodesta 1881, jol¬
loin Kapteeni. Ruth oli alkanut lautattaa
puuainesta Kymin joessa, ja jossa tilissä
jätettäisiin täydellinen selitys, muun mu¬
assa, Kapteeni Ruthin edellämainitsemista
epäkohdista, kuin myöskin sanotun tilin
varmistukseksi jättämään Kapteeni Ruthin
tahi hänen asiamiehensä tarkastettavaksi
loko yhtiön kirjanpiden ja kaikki muut
lauttausta koskevat asiakirjat samalta
ajalta, jonka ohessa Kapteeni. Ruth on
pyytänyt korvausta kuluistansa oikeuden.
käynnissä.
Asiasta kuulusteltuina ovat Konsu
lit Brusila ja Holst sekä Sahanisunnöit¬
sijä Ferdinand väittäneet että Nymin laut¬
tausyhtiölle asianomaisesti vahvistettyen
sääntöjen mukaan, lauttauspäällikon tu¬
li yksinään kantaa ja vastata yhtiön
| 462939065_0192 | 462939065 |
puolesta sekä ylimalkaan ja kaikissa ta¬
pauksissa valvoa yhtiön oikeutta ja etua,
jonka vuoksi Konsulit Brusila ja Holst se¬
kä Sahanisännöitsijä Perdrum ovat anonut
että kanne, sikäli kuin se tarkoitti heitä,
jätettäisiin huomioon ottamatta ja että Kap¬
tani Ruth, jolle sanotut säännet olivat hy¬
vin tunnetut, hän kun vuoteen 1881 saakka
oli toiminut lauttausyhtiön päällekkinä, vel¬
voitettaisiin heille korvaamaan heidän ku¬
lunkensa asiassa.
Lauttausyhtiön puolesta on Insinööri
Uppelberg kieltänyt, että minkäänlaisia
epäsäännöllisyyksiä yhteen laskemissa eli¬
teerauksissa oli ollut olemassa; ja koska
lauttausyhtiö, joka nyt puheena olevassa
suhteessa oli pidettävä toiminneena toimi¬
tus - eli asiamiehenä yhtiöön kuulumattomi¬
en puunomistajien puolesta, aina vuosit¬
täin ole tehnyt täyden tilen ja laskiin va¬
män vuoden aikana toimitetusta ja silloin
päättyneestä lauttaamisesta, ei yhtiö katso¬
nut Kapteeni. Ruthin enää olleen oikeu¬
tetun niitä moittimaan, Kapteeni Ruth
kun ei ollut vuoden kuluessa tiliä vastaan
nostanut kannetta, eikä ollut voinut vait¬
tää että hänen maksettavakseen olisi las¬
hettu muuta kustannuksia kuin sellaisia,
joita yhtiin osakkaalken olivat kärsinut
ja on Insinööri Appelberg siis pyytänyt
kanteen kumoamista sekä korvausta yhtiön
kuluista asiassa; johon vastuusoon Konsu¬
lit Brunila ja Helst sekä Sahanisänneit¬
sijä Nordrum myös ovat yhtyneet.
Kapteeni Ruthin muistutettua ettei laut¬
tänsyhtiö, jonka yksinemäinen lauttaus¬
oikeus oli kestävä vuotun 1904 saakka, vie¬
läkään ollut toimestaan erotettu ja ettei
kanneaika sanottua tointa vastaan ollut
pidettävä umpeen kuluneena ennenkuin
vuosi sen jälkeen kun yhteen toimi siten
oli lopullisesti päättynyt, on Kihlakun¬
nanoikeus 27 päivänä Maaliskuuta 1897
julistamassaan päätöksessä antanut lau¬
suntensa ja mainitsemistansa syistä vel¬
voittanut Kymin lauttausyhtiön yhdek¬
siin kuukauden kuluessa päätöksen anto¬
päivästä lukien kahdentuhannen markan
saken uhalla Kapteeni Ruthille toimitta¬
maan täydellisillä liiteasiakirjoilla varus¬
tettavan tilin kaikista niistä varoista, jot¬
ka Kaptuni Ruth Tammikuun 1 päivästä
69
| 462939065_0193 | 462939065 |
1885 samaan päivään 1896 edellämainitussa
tarkoituksessa oli lauttänsyhtiölle suoritta¬
nut, jonka ohessa lauttausyhtiö on velvoi¬
tettu viidettäsadalla viidelläkymmenellä mar¬
kalla korvaamaan Kaptuni Ruthin ku¬
lungit asiassa; jota vastoin ja koska, Ny¬
min lauttausyhtiön yhtiökontrahdin mu¬
kaan, lauttauspäällikon yksin tule kantaa
ja vastata yhtiön puolesta, Kaptani Ruth
on tuomittu suorittamaan Konsuleille Bru¬
nilalle ja Holstille sekä Sahanisänneit¬
sijälle Nordrumille kulunkien palkkiok¬
si, kullekin, sata markkaa.
Hovioikeus, jonka tutkittavaksi sekä Kap¬
teeni Ruth että Kymin lauttausyhtiö oli
rat veteamalla saattaneet jutun, on tuoni¬
olla Elokuun 13 päivältä 1898 antanut
lausuntensa; ja koska 4 SS:n mukaan edel¬
läkerrotussa, asianmukaisesti vahvistetussa
järjestyssäännössä metsäntuettuden lauttaa¬
misesta Mymin joessa puheenalaisen laa¬
tuiset punainut olivat lanttausyhtiön lau¬
tattavat yhteiseksi varaksi, sekä saman
järjestyssäännen 6 SS:n mukaan se, joka
lauttausyhtiön huolenpidosta sai puusi¬
neensa yhdessä muiden puuaineiden kans¬
sa lautatuksi, oli velvollinen, jollei lauttauk¬
sen korvaamisesta ettu sovittu, ottamaan
osaa lauttauskustannuksiin osuutensa mu¬
kaan koko puusainomaarässä ja sen jo¬
kimatkan pituuden mukaan, jonka ha¬
nen puurainoitaan oli lautattu, on Hovi¬
oikeus katsonut, samoin kuin Kihlakun¬
nanoikeuskin, että lauttänsyhtiö, joka
niin muodoin oli pidettävä yhtiin ulko¬
puolella olevain puunomistajien toimitus¬
eli asiamiehenä, eli, Kauppakaaren 15 lu¬
ven 1 SS:n mukaan, velvollinen antamaan
toimestansa tilin; mutta koska mainitun
järjestyssäännön 3 SS:n mukaan, puuai¬
neiden omistajan tuli säännössä mää¬
rättynä aikana kunakin vuonna ilmoit¬
taa minkä määrän puunainesta kukin
aikoi vuoden kuluessa lanttänsyhtiin kaut¬
ta lauttauttaa ja siitä kävi selväksi että
yhtiölle uskettu toimi oli kestävä ainoas
taan yhtenä lauttauskantena ja siis vuo¬
sittain päättyvä, sen tähden ja kun laut¬
tausyhtiö kiistämättä oli joka vuosi an¬
tanut laskun ja loppusuorituksen toimes¬
taan edellisenä silloin päättyneenä laut¬
tauskautena, eikä se seikka ettei todis¬
| 462939065_0194 | 462939065 |
teita oltu loppusuorituksiin liitetty, voinut
mitättömäksi tehdä sanotun suorituksen
antamista, etenkin kun ei Kaptuni Ruth.
in puolesta oltu väitettykään että sellaisia
todistata tätä ennen oli vaadittu, on Ho¬
vioikeus katsonut että Kaptuni Ruth, jo¬
ka vasta 1895 vuoden talvikäräjiin oli
haastattanut yhtiön tilin tekemisestä, oli
menettänyt kannevaltansa muiden vuosi¬
en tiloista paitsi siitä suorituksesta, jon¬
ka yhtiö oli antanut toimestaan vuonna
1894; mihin nähden ja kun lauttauseyhtiö
oli näyttänyt antanansa tilin siitä, mi¬
tä yhtiö viimeksi mainittuna vuonna eli
haltuunsa saanut, eikä Kapteeni Ruth ol¬
lut voinut näyttää sitä vääräksi tahi hel¬
paamattomaksi, vaan nostanut sitä vas¬
taan kannetta ainoastaan saadaksensa
todistoita siihen ja voittaaksensa itselle nii¬
oikeuden tilin varmistukseksi saada tut¬
kia ja tarkastaa lanttausyhtiön kirjan¬
pitoa, on Hovioikeus, samalla kun Kihla¬
kunnanoikeuden lausunte, sikäli kun se
koski tilin antamista myöhemmältä a¬
jalta kuin vuodelta 1894, koska siitä a¬
oltu haastettu, on kumottu ja poistettu
sekä asiaa siis siinä kohdassa ei ole tut¬
kittavaksi otettu, muuttain Kihlakunnan¬
oikeuden vodenalaisen päätöksen ja hyljä¬
ten Kapteeni Ruthin vaatimuksen laut¬
tausyhtiön velvoittamista antamaan uu¬
den tilin vielä sanotulta vuodelta, velvoit¬
tanut lauttausyhtiön Kihlakunnanoikeu
den määräämän sakon uhalla kolmen
kuukauden kuluessa Hovioikeuden tuomion
räivästä lukien jättämään Kapteeni
Rusthille tahi hänen valtuuttamalleen
täydelliset todisteet kaikista kohdesta,
joihin lauttauseyhtiö oli perustanut debitu¬
rauksensa vuonna 1894 sekä kaikista
maksuista, jotka yhtiö samana vuonna
eli lauttauksesta suorittanut ja jorhen
Kapteeni Ruth oli osaa ottanut, taikka
saman ajan kuluessa antamaan. Kapta¬
ni Rustkille tahi hänen valtuuttamallen¬
sa tilaisuuden lauttausyhtiön määrää¬
mällä ajalla, josta Kaptuni Rusthille o¬
li kahta viikkoa sitä ennen annettava
todistettava tieto, yhtiön konttoorissa kuu¬
tina päivänä tarkastaa kaikki ne asia¬
kirjat, jotka voivat olla todisteina mai
nituistä seikoista ja tuottaa selvitystä
| 462939065_0195 | 462939065 |
niistä. Muuten on lauttausyhtiö, asian
laatuun nähden, vapautettu maksamasta
Kaptani Ruthille Kihlakunnanoikeuden
Ruthille tuomitsemaa korvausta hänen
kuluistaan. Tain muutettuna on Kihla¬
kunnanoikeuden päätös, sikäli kun Nop¬
teeni Ruth eli velvoitettu palkitsemaan
Konsulien Brunilan ja Helstin sekä Ta¬
hänisännöitsijän Nordrumin oikeuden
käymiskulut asiassa, jäänyt pysyvä
seksi.
Hovioikeuden tuomioin on Kaptemi
Ruth alamaisesti anonut muutesta tänne
toimittamallaan perustelmalla, johon Im¬
nööri Appelberg sekä Konsulit Brusila
ja Holst ynnä Sahanisännöitsijä Nord¬
rum ovat määrätyssä järjestyksessä vas¬
tannet.
Mitä näin on tapahtunut ja asiakir¬
jat laveammin sisältävät on Keisaril¬
linen Senaatti ottanut tutkittavaksensa, ja
sen ohessa ettei ole syytä muuttaa Hovio¬
keuden tuomiota, mikäli Kapteeni Ruth¬
in kannetta tilin antamisesta 1894 vuo¬
den jälkeiseltä ajalta ei ole otettu tul¬
kittavaksi, katsoo Keisarillinen Senaatti
samoin kuin tuomioistuimetkin että Ny¬
min lauttausyhtiön Kaptani Ruth'in lu¬
kuun toimittama lauttaus on niiden eh¬
tojen laatuen nähden, jotka siitä ovat a¬
sianomistajien kesken ollut voimassa,
pääsiallisesti sellaista asioimistointa,
josta yhtiö on K. Rn 18 luvun mukaan vel¬
rellinen tekemään Aaptani Ruthille tilin,
mutta koska tämän lauttauksen toimitta¬
misesta, siihen nähden että eri lauttojen
tukit lautattaessa ainakin osaksi jou¬
tuvat sekäisin toistensa kanssa, ei soveltu¬
vasti voida antaa eikä, mikäli asiakir¬
joista näkyy, täta ennen olekaan annettu
tiliä sillä tavoin että kutakin puutavaran
omistajan tekemää puiden ilmoittamista
pidettäisiin eri toimenantena, sekä toisel¬
ta puolen taas siitä asianlaidasta, että
lauttausta toimitetaan yhteeseen lukuun
ja että siis välinselvitys kaikkeen puutava
ranomistajien kanssa on kunkin osuudelle
tulevien kustannuksien määräämistä ja
suorittamista varten, tehtävä ajanjakset
tain take, niinkuin Kymin lauttauseyk¬
tion Helmikuun 6 päivänä 1888 laaditun
yhtiöjärjestyksen 22 SS tässä saadetaan, vuo¬
172
| 462939065_0196 | 462939065 |
sittain, sairaa että kunkin vuoden lauttan
ta täytyy pitää erityisenä kokonaisuu
tena ja että yhtiön siis tulee lauttaustei¬
mistaan vuosittain antaa tili, sentähden
ja kun Kymin lauttausyhtiön tämän
täyttämiseksi joka vuodelta Kaptuni Ruth¬
ille jättämiä tililaskuja ynnä niihin kuu¬
luvia tauluja sitä enemmän täytyy pi¬
tää Kapteeni Ruth'ille annettuina tilii¬
nä kuin senlaatuinen tilinteko, jota Kap¬
teeni Ruth on vaatinut käsittäisi kaikkeen yhtiön
tilikirjain jäljentämisen jokaiselle ulkopu¬
lella yhtiötä olevalle puutavaran omista¬
jalle, katsoo Keisarillinen Senaatti, kesk¬
ei Kapteeni Ruth ole aikaisemmin kuin
1895 vuoden talvikäräjissä tehnyt kannetta
moittiaksensa mainituita tiloja, ett ei
Kapteeni Ruthin perustelma an¬
na oiketta muuttaa sitä loppu¬
päätelmää, johon Hovioikeus on johtunut
yhtiön 1893 vuoden loppuun asti toimittu¬
maan lauttaukseen nähden, eikä Hovioisen
den tuomiota muissakaan osissa, jonka
vuoksi asia sen varaan jääpi sillä tavolli
että Kymin lauttausyhtiön tulee ennen
tämän vuoden Elokuun 1. päivää täyttää
Oscar Karsten
mitä Hovioikeus on yhtiön tehtäväksi mää¬
rännyt. Tätä kaikki asianomaiset ala¬
maisuudessa noudattakoot.
Keisarillisen Majesteetin Korkrassa Timenä,
Hänen Suomen Senaattinsa.
S. W. Klauberg
C:
Oscar Gylleng
Gällgrenskildt Socken Gabriel
Gällgrenskildt Socken Gabriel
73
| 462939065_0197 | 462939065 |
Den 20. Mars 1900.
Hans Kejserliga Majestäts Högnetämn,
Dess Senats för Finland dom uti ett, på
nedsatt revisionsskilling, från Åbo Hof¬
rätt inkommet mål emellan verkstäl¬
lande Direktören för Sandvikens Aktie¬
bolag i Helsingfors stad Kollegiiasses¬
sorn Uno Kurtén, sökande, samt sysslo¬
mannen uti Byggmästaren från nämn¬
da stad Karl Gustaf Sivenius, till kon¬
kurs upplåtna bo Brukssegaren Paul
Ehmelkoski och Ingeniören Robert Hu¬
ber, svarande, angående bättre rätt
till särskild lösegendom: gifven uti
Kejserliga Senaten för Finland och
Dess Justitie Departement, i Helsing
fors, den 20. Mars 1900.
Kejserliga Senaten har låtit handlingar
ra i mälet Sig föredragas och af dem in¬
hemtat följande:
På Kollegiiassessorn Kurtén, i hans af¬
van antydda egenskap, ågången stämning
hafva Bruksegaren Chmetavski och Inginto¬
ren Huber vid Rådstufvurätten i Helsing
fors anfört, att sedan Sandvikens Ahtiebo¬
lag på beställning af Byggmästaren Si¬
venius, den der på entrejrenad åtagit sig
Ofde A. af N. G. - G. L. - A. N.
No 329.
Pag. 86. R D. 1899.
| 462939065_0198 | 462939065 |
att för ettitiebolaget Argos räkning å sist¬
nämnda bolag tillhöriga tomten No 41. vid
Norra Esplänadgatan i Helsingfors upp¬
föra en boningsbyggnad, å berörda bygg¬
nadsplats för Sivenius räkning aflemnat
särskilda slag af byggnadsverke, så hade
Sandvikens Aktiebolag den 24. Mars 1897.
utaf berörda virke utan Byggmästaren
Sivenius hörande eller tillstånd återtagit
89. par dubbeldörrar, 43. stycken enkla¬
förrar, 1,96. meter spöntade godplankor
och 795. miter ohyrlade plankör, ehuru de
samma redan befunnit sig i Byggmä¬
staren Sivenius ego samt en del af dem
till och med af Sivenius arbetare belagts
med arbete; i anseende hvartill och då Bygg¬
mästaren Sivenius emellertid den 26. i nyss
berörde Mars månad upplåtit sin egen
dom till konkurs och dit anmärkta för
farandet förty låndt Byggmästaren Sivenius
öfrige fordringsäre till förfång, Bruksiga¬
ren Ehmelavski och Ingeniören Huber i sin
sysslomännäegenskap yrkat, att Sandvikens
Aktiebolag blefve förpligtadt att till kon
kursmassan genast återställa hvad böta
get sålunda olofligen bortfört eller ersätta
massan för nämnda byggnads materialier
efter följande priser, nemligen: dubbeldörran
ne efter 20. mark paret, enkla dörrarne efter
9. mark stycket, golfplankorna efter 29. penni
för löpande meter, 475. meter ohyslade plan
kor efter 35. penni för löpande meter och
320. metsä ohyslade plankor efter 18. penni
för löpande meter eller således inalles med
2,96. mark 99 penni.
Isaken hörd har Kollegiiassessorn Kar¬
tin medgifvit, att Sandvikens Aktiebolag
på Byggmästaren Sivonius beställning
upplagt ofvanuppgifna mängd byggnads
virke å omordade tomt och att bolaget
vedermera jemväl återtagit detsamma,
men ansett Sandvikens Aktiebolag hafva
varit till berörda åtgärd berättigadt, enär
Byggnästaren Sivenius hvarken sjelf eller
genom andra emottagit de sålunda upplag¬
da varorna samt eganderätten till desom
ma förty ännu ej frångått bolaget, hvar¬
före Kollegiiassessorn Kurtén emotsett
förkastande af käromålet
Rådstufvurätten, hvarest parterne ömse
sides gjort anspråk på godtgörelse för si¬
na umgälder i målet, har genom utslag,
75
| 462939065_0199 | 462939065 |
afkunnadt den 8. Juni 1898., deri sig utlåtit;
och emedan ifrågavarande åttationio par dub¬
beldörrar, fyratiotre enkla dörrar, ettusen
niohundra sextiosex meter spöntade golf
plankor och sjuhundra nittiofem meter
ohyslade plankor blifvit innan Byggmä¬
staren Sivenius ingifvit sin afträdes ansök¬
ning af Sandvikens Aktiebolag öfverlemna¬
de till Sivenius förfogande, ty och då bola¬
get icke gillat visa taga skäl för dess åt
gård att återtaga sagda varor, har Råd
stufvurätten ålagt Kolleguassessorn Kur¬
ten, såsom verkställande direktor för Sand¬
vikens Aktiebolag, att till Bruksegaren
Chmelavski och Ingeniören Huber, i deras
egenskap af sysslomän uti Byggmästaren
Sivenius konkurs, på anfordran utlemna
ännämnda varor eller, för den händelse
att desamma icke vidare funnes i bola¬
gets värjo, erlägga deras ofvanuppgifna,
af Kollegiiassessorn Kurtén icke motsng
da värde, utgörande sammanlagdt två
tusen niohundra sextio mark nittio rät¬
teligen nittionio penni, äfvensom att med
tthundra trettio mark godtgöra Bruks¬
egaren Chmelevski och Ingeniören Huber
för umgälderna i målet.
Höfrätten, under hvars pröfning Kolle¬
giiassissorn Kurtén i vadeväg dragit må¬
let, har genom dom den 22. Mars 1899. lå¬
tit vid Rådstufvurättens utslag bero och
ålagt Kollegiiassessorn Kurtén att med
fyratio mark ersätta Bruksegaren Chme¬
leivski och Ingeniören Huber för deras i
Hofrätten hafda kostnader.
Uti Hofrättens dom har Kollegiiasses
sorn Kurtin i underdånighet anhållit om
andring medelst ingifven deduktion, den
Bruksegaren Chmetiuski och Ingeniören
Helber i föreskrifven ordning bemött¬
Hvad sålunda förelupit och handlin¬
garna vidare innehålla har Kejserli
ga Senaten tagit i öfvervägande och
finner Kollegiiassessorn Kurtén icke haf¬
va anfört skäl till ändring i Hofrättens
ofvanberörda dom, hvarvid förty skall
bero, jemte det Kolleguassessorn Kurtén
uti sin förenämnda egenskap ålägges
att ersätta Bruksegaren Chmeleoski och
Ingeniören Huber för deras umgälder
i målet uti Kejserliga Senaten med fem¬
tio mark. Det alle, som vederbör, till un¬
75
| 462939065_0200 | 462939065 |
derdånig efterrättelse länder
I Hans Kejserliga Maiistäts Höga Namn,
Dess Senal för Finland:
A. af Nyborg.
Oscar Ljung
Åkällegenskap. Expordt kongl
Fangotilius
Maaliskuun 21. päivänä 1900.
Keisarillisen Majesteetin Korkeassa Nimessä
Hänen Suomen Senaallinsa tuomio nosto
rahalla Wiipurin Hovioikeudesta tullee
seen velkomusjuttuun, jossa Talollinen
Juhana Korhonen, Rautalammin pitä¬
jän Kärkkäälän kylästä, on hakijana
sekä Työnjohtaja, Heikki Leskinen, Nil¬
siän pitäjästä, tulematta jääneenä vas¬
taajana: Annettu Keisarillisessa Suomen
Senaatissa ja Sen Oikeusosastossa, Hel¬
singissä. Maaliskuun 21. päivänä 1900.
Keisarillinen Senaatti on Itsellensä esi
tyttänyt juttuun kuuluvat kirjat ja niistä
sikäli kuin nyt on kysymyksenä, saanut
seuraavat tiedot:
Haastatettuansa Juhana Korhosen Rau¬
talammin pitäjän ja Vesannon kappelin
käräjäkunnan Kihlakunnanoikeuteen on
Heikki Leskinen siellä lausunut, että hän, Pöy¬
joispäijänteen lauttausyhtiön, tvän ohtaja,
ja lautatessaan 1897. vuoden Toukokuun
13. päivän ja Elokuun 28. pkäivan välisellä
ajalla neljäkymmentäkolme tukkilauttaa
Juhana Korhosen omistamaan edellämai¬
nitussa kylässä olevaan tilaan No 1. kuulu¬
vassa kalavedessa, oli Juhana Korhosen
Läsnä: Sk: R. - ÖG - G. - Al¬
No 331.
sivu 92 R3
1000
SS 17.
| 462939065_0201 | 462939065 |