Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

den uppfattningen är en direkt följd av att mål och medel kastats om.

resultaten av en liberal, strängt marknadsmässig politik saknar definitionsmässigt inte värderingar.

med en sådan politik visar myndigheterna lika väl vad de anser vara rätt och fel.

just inom kultursektorn är det viktigt att andra faktorer än de ekonomiska är avgörande, eftersom saker med stort värde ju är mycket sårbara.

om de fria marknadskrafterna får bestämma så kommer vi på sikt att bli tvungna att skriva om författaren luceberts ord till allt är åter utan värde.

den situationen måste vi undvika till varje pris.

herr talman! i mitt eget hemland, förenade kungariket, hade vi en lång politisk debatt om fasta bokpriser.

debatten avslutades med att man frångick överenskommelsen om fasta bokpriser.

det finns inget i förenade kungariket som pekar på att det blir mindre urval, högre priser eller sämre utbud hos de specialiserade bokhandlarna.

det verkar t.o.m. vara så att antalet sålda böcker och antalet förlag som ger ut dem ökar.

detta är naturligtvis bra.

det tycker åtminstone jag, eftersom jag menar att böcker finns till för att de skall läsas; detta var då sannerligen den slutsats jag drog när jag studerade engelsk litteratur vid universitetet.

enligt subsidiaritetsprincipen kan naturligtvis en medlemsstat som vill införa fasta bokpriser göra detta.

om två eller fler medlemsstater vill skapa ett gemensamt område där fasta bokpriser skall gälla, vill jag dessutom önska dem lycka till.

men detta måste vara förenligt med den inre marknaden.

alla sådana system som upprättas får inte påverka försäljningen av böcker som sker utanför medlemsstaternas jurisdiktion.

inte heller får det påverka böcker som tas in eller tas tillbaka in i systemet, ett alltmer spritt och populärt sätt att sälja böcker i anslutning till elektronisk handel, som helt och hållet överensstämmer med den inte marknadens principer och ger enorma möjligheter för små nischföretag.

varje antydan om att detta skulle ske är simpelt och intolerant.

det strider mot den gemensamma marknadens principer och enligt min mening är det i realiteten en form av censur och konstgjord ransonering av bokutbudet till fördel för de välbeställda.

jag tror dessutom att det kan vara till förfång för en lämplig och legitim aspekt av den inomeuropeiska handeln, och hota att minska rörligheten av litteratur i europa till att bara handla om pornografi som skickas med posten - har jag blivit informerad av en pålitlig källa - i bruna kuvert, och i den fria världen minska den legitima handeln med böcker att handla om smuggling in och ut ur östeuropa av s.k. subversiv litteratur.

åtminstone jag är inte för detta, eftersom jag tycker att det är ålderdomligt, simpelt, reaktionärt och att det i det långa loppet blir brackigt.

herr kommissionär! i utskottet för ekonomi och valutafrågor har vi många gånger diskuterat denna fråga.

när jag följer debatten här i dag måste jag konstatera att det som den österrikiska och tyska bokhandeln och kommissionen kom överens om ännu inte alls tagits upp i debatten.

jag kan konstatera - även till följd av vissa anmälningar från denna vecka - att det här är tydligt att det finns ett närmande på grundval av ett erkännande av ett nationellt system med fasta bokpriser och en reglering med hänvisning till fransk rätt, som låter oss förstå, herr kommissionär monti, att ni är beredd att göra en avvägning mellan de kulturella aspekterna, vilka sedan maastrichtfördraget ingår som en del i eg-fördraget, och artikel 85 i eg-fördraget; denna artikel 85 ålägger er såsom kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor att sörja för lika konkurrensbetingelser och bidra till att man struntar i konsumenterna när det gäller konkurrensfrågorna.

frågan är nu: kommer det att lyckas?

jag är övertygad om att vi är på god väg.

vi behöver inte misstänka kommissionären för att vara en kulturell dödgrävare, för han fullgör endast sina åligganden såsom väktare av fördragen.

jag tror att om det finns en i ekonomiskt avseende vettig lösning som förlagen och de kulturellt åtskilda språkområdena godtar, och om det finns en lösning som inte inrymmer en mycket stor begränsning av konkurrensen i avvägningsförbudet i artikel 85 så torde det vara den riktiga vägen att finna en förnuftig reglering.

jag vill därför principiellt ge mitt stöd till resolutionsförslaget sådant det lagts fram av kollegan rothley.

emellertid saknar jag alla hänvisningar till en förpliktelse för kommissionen att uppfylla konkurrensbestämmelserna.

det måste kompletteras med det här, annars blir vi själva inte trovärdiga och ställer monti i hörnet, där han med säkerhet inte hör - för jag litar på ert fackkunniga omdöme.

herr talman! jag tackar alla som har deltagit i denna debatt, som jag tycker har varit politiskt och kulturellt intressant.

jag vill försäkra debattdeltagarna om att kommissionen och jag personligen liksom ni sätter värde på kulturen, på litteraturen. vi inser bokens kulturella betydelse och är beredda att ta hänsyn till dessa specifika egenskaper.

karas påminde om att jag redan har förklarat mig villig att skriva in konkurrenspolitiken i soziale marktwirtschaft: jag bekräftar detta och ber er alla att inte betrakta konkurrensen som någonting abstrakt och som en medborgarnas fiende.

konkurrensen är den enskilde medborgarens främste bundsförvant.

konkurrensens viktigaste syfte är att värna konsumenternas intressen både ur pris- och kvalitetssynpunkt, liksom att i många fall skydda de små och medelstora företagen mot de storas överdrifter.

jag ber er därför att, liksom jag är beredd att erkänna kulturens betydelse fullt ut, inte intellektuellt falla offer för ett synsätt enligt vilket konkurrensen inte skulle vara medborgarens store bundsförvant.

arbetet på konkurrensområdet består i att bekämpa karteller, bekämpa missbruk av dominerande ställning, bekämpa koncentration, ge större utrymme för ekonomisk frihet, men vi vet att den ekonomiska friheten ofta sammanhänger med den samhälleliga friheten, såsom historien utvisar i länder som inte hade ekonomisk frihet.

jag tror alltså att det finns utrymme för ett samstämmigt arbete inom kultur- och konkurrenspolitiken, utan att man skapar sterila och konstgjorda motsättningar.

det material som läggs fram av lord inglewood, som man också kan hitta i andra länder, visar att ett avskaffande av ett system med fasta priser inte nödvändigtvis för med sig omstörtande konsekvenser vad gäller böckernas priser och kvalitet.

jag vill dock vara mycket tydlig när jag säger att kommissionen inte arbetar för ett avskaffande av systemen med fasta bokpriser som sådana.

uppriktigt sagt, fru juncker, undrar jag om vi var i samma rum när jag uttalade mig - jag blir mycket överraskad när ni säger att kommissionen vill ta bort systemet med fasta priser.

låt mig bokstavligen upprepa vad jag sade på italienska:

kommissionen anser att de nationella system med fasta bokpriser som grundar sig på överenskommelser mellan företag är förenliga - consistent, compatible - med gemenskapens konkurrensregler om de inte på ett signifikant sätt förändrar utbytet mellan medlemsstater.

jag sade också: vad systemen som baserar sig på regelverk beträffar - det vill säga den andra möjligheten, inte överenskommelser mellan företag utan regler - är varje medlemsstat fri att anta regler så länge de är förenliga med den princip om fri rörlighet för varor som fastställs i fördraget.

låt oss därför inte utmåla kommissionen som en institution som vill göra saker den inte har någon som helst avsikt att göra.

jag har sagt flera gånger att vi inte kommer att motsätta oss, och vi kan inte heller motsätta oss, system med fasta bokpriser på det nationella planet.

vi måste bara undvika vissa snedvridande effekter som uppstår vid gränsöverskridanden.

jag har redan sagt att jag tyvärr inte kan gå in på detaljer i detta forum vad beträffar det specifika tysk/österrikiska fallet som är föremål för process.

emellertid kan jag försäkra er om att jag har lagt ned ett mycket stort engagemang under de första tre månaderna av min mandatperiod på att träffa parterna och söka möjligheter till en positiv lösning.

och vad detta anbelangar tyckte jag att langens inlägg var konstruktivt eftersom han tycks erkänna att denna möjlighet finns.

(en) echerer påminde, till sist, oss alla i denna kammare om att vi har olika bakgrund.

hon har rätt.

olyckligtvis har jag ingen skådespelarbakgrund.

jag skulle inte ha mage att beskriva mig själv som en förfinad man - långt ifrån. men eftersom jag verkat som universitetsprofessor - fram till för fem år sedan - och mitt liv har inneburit att jag ser böcker som arbetsinstrument; något som jag djupt respekterar och älskar.

jag tror att jag har en lika förnuftig inställning som vem som helst här, vad gäller böckernas och kulturens betydelse.

det är helt enkelt mitt jobb att försöka att bevara alla de positiva värden som finns inskrivna i dem, och på samma gång undvika vissa överdrifter som kan vara till skada för läsaren.

tack för er uppmärksamhet.

jag förklarar debatten avslutad.

omröstningen kommer att äga rum i kväll.

(sammanträdet avslutades kl. 12.40 och återupptogs kl. 15.00.)

aktuella och brådskande frågor av större vikt

nästa punkt på föredragningslistan är den aktuella och brådskande debatten om frågor av större vikt.

indonesien

nästa punkt på föredragningslistan är gemensam debatt om följande resolutionsförslag:

b5-0339/1999 av titley, för pse-gruppen, om situationen i indonesien och östtimor,

b5-0350/1999 av lynne, för eldr-gruppen om indonesien,

b5-0366/1999 av nassauer och andra om indonesien och östtimor,

b5-0377/1999 av hautala och andra, för verts/ale-gruppen om situationen i indonesien och östtimor,

b5-0382/1999 av miranda och andra, för gue/ngl-gruppen om indonesien.

låt mig börja med att ta upp det positiva.

jag tycker att vi bör uppmärksamma att det nu installerats en demokratiskt vald regering i indonesien och att - för första gången på 40 år - det nu finns en civil försvarsminister.

vi bör därför, som en internationell gemenskap, försöka hjälpa till och stödja denna demokratiska regering i indonesien.

nu, under samma vecka som vi gett sacharovpriset till gusmão, måste vi emellertid vara försiktiga så att vi inte släpper alltför mycket på vår vaksamhet.

vi måste inse att även om det finns en civil försvarsminister i indonesien, är försvarsministeriet fortfarande starkt genomsyrat av militära intressen.

det är uppenbart att vi skulle vilja se ännu mer demokratisering av försvarsministeriet i indonesien.

vi måste också uppmärksamma att det fortfarande sker avsevärda övergrepp av de väpnade styrkorna mot dem som uttrycker en önskan om att delar av indonesien skall bli självständiga.

det är uppenbart att vi medan denna förföljelse pågår från den indonesiska militärens sida, inte vill stödja detta eller ge någon form av budskap om att vi stöder detta.

vi känner också till att den indonesiska militären i västtimor ännu inte avväpnat eller upplöst milisen.

de terroriserar fortfarande ca 200 000 flyktingar från östtimor som är fast i västtimor.

de hindrar fn:s försök att återföra dessa personer till östtimor.

vi vill att denna milis avväpnas och upplöses så snart som möjligt.

vi känner också till att den indonesiska militären motsätter sig ett samarbete med fn:s internationella undersökningskommission, som upprättats för att undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna i östtimor.

vi vill att den indonesiska militären samarbetar helt och fullt med fn:s undersökningskommission.

av detta skäl bör eu förlänga sitt fyra månader gamla vapenembargo rörande försäljning av vapen till indonesien, eftersom om vi skulle upphäva detta vapenembargo är det uppenbart att den signal vi skickar till militären är att deras handlingar är godtagbara och att de fått upprättelse, även om, som jag just nämnt, detta är långt ifrån sanningen.

jag har förstått att det finns ett kraftfullt argument som säger att om vi inte skickar vapen till indonesien, kommer de att köpa dem någon annanstans; t.ex. i kina eller ryssland.

det är i vilket fall viktigt att vi gör ett tydligt uttalande att vi vill att det sker en reformering av den indonesiska militären.

vi vill se en större civil och demokratisk kontroll och vi vill se en större respekt för de mänskliga rättigheterna i indonesien.

detta har ännu inte skett och det är inte rätt tid att upphäva vapenembargot.

jag lägger fram denna resolution på eldr-gruppens vägnar, eftersom jag anser att eu:s vapenembargo inte skall upphävas den 17 januari.

vi bör i stället få till stånd en förlängning av detta vapenembargo.

det skulle absolut vara oacceptabelt att upphäva det.

armén har fullständigt misslyckats med att avväpna och upplösa milisen.

de har terroriserat mellan 100 000 och 200 000 flyktingar i västtimor.

de tillåter inte att biståndsarbetare uppehåller sig i lägren.

i ett läger har 160 personer dött.

90 procent av dessa var barn under fem år.

som redan nämnts samarbetar de inte med fn:s internationella kommission för brott mot de mänskliga rättigheterna och de begår också brott och grymheter i aceh och västra papua.

ett fall jag nyligen hört talas om handlade om att polisen och armén tillsammans klådde upp en ung man.

han höll på att leta efter sin mor.