Datasets:

folkopinion

/

government-interpellation-qa-swedish

like 2

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Jag noterade att statsrådet hade ungefär två och en halv minut kvar på sitt förra anförande och hade kunnat svara på hur planerna ser ut för elstöd till nästa år. Hon får en chans till.Med den här regeringen tror jag nog att svenska folket kan förvänta sig ganska höga elpriser under en överskådlig framtid. Det verkar inte finnas någon plan, mer än att regeringen planerar för mer kärnkraft. Men jag upprepar: Om elpriserna ska gå ned behöver elproduktionen öka här och nu. Det går inte med ny kärnkraft. Det måste till andra kraftslag.Vi socialdemokrater har presenterat ett förslag till energipolitiskt mål som skulle innebära ökad elproduktion fram till 2030, hela 60 terawattimmar. Men det valde regeringen att inte följa. Det är tråkigt för hushåll och företag men även för de industrier som nu ser över var de ska placera sina investeringar.Som jag var inne på i förra inlägget har regeringen inte presenterat något förslag för hur de ska se till att svenska hushåll inte är lika sårbara som de varit de två senaste vintrarna. Jag vill fortfarande ha besked om hur elproduktionen ska öka, i synnerhet i södra Sverige, men även om hur elstödet kommer att utformas och varifrån regeringen kommer att ta pengar nu när möjligheten att återföra flaskhalsintäkter inte finns. Vi socialdemokrater har varit en aktiv och konstruktiv opposition som velat finna breda överenskommelser och lösningar på de kriser vi ser i dag. Tidigare i år presenterade vi ett förslag om folkhemsel, som är en ny modell för att ge lägre priser genom att staten tecknar långa kontrakt till låga elpriser. De auktioneras ut till den elproducent som vill ha minst betalt och som då vinner auktionen. Det skulle kunna ge elpriser som är upp till 60 procent lägre här och nu.Hur ser statsrådet på vårt förslag om folkhemsel? Kan statsrådet tänka sig att införa en sådan för att stötta hushåll och företag?Just nu kommer bortförklaring efter bortförklaring i stället för presskonferens efter presskonferens om vad svenska folket kan förvänta sig nästa vinter. Men jag vill gärna ha svar på de frågorna, herr talman.

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Jag noterade att statsrådet hade ungefär två och en halv minut kvar på sitt förra anförande och hade kunnat svara på hur planerna ser ut för elstöd till nästa år. Hon får en chans till.Med den här regeringen tror jag nog att svenska folket kan förvänta sig ganska höga elpriser under en överskådlig framtid. Det verkar inte finnas någon plan, mer än att regeringen planerar för mer kärnkraft. Men jag upprepar: Om elpriserna ska gå ned behöver elproduktionen öka här och nu. Det går inte med ny kärnkraft. Det måste till andra kraftslag.Vi socialdemokrater har presenterat ett förslag till energipolitiskt mål som skulle innebära ökad elproduktion fram till 2030, hela 60 terawattimmar. Men det valde regeringen att inte följa. Det är tråkigt för hushåll och företag men även för de industrier som nu ser över var de ska placera sina investeringar.Som jag var inne på i förra inlägget har regeringen inte presenterat något förslag för hur de ska se till att svenska hushåll inte är lika sårbara som de varit de två senaste vintrarna. Jag vill fortfarande ha besked om hur elproduktionen ska öka, i synnerhet i södra Sverige, men även om hur elstödet kommer att utformas och varifrån regeringen kommer att ta pengar nu när möjligheten att återföra flaskhalsintäkter inte finns. Vi socialdemokrater har varit en aktiv och konstruktiv opposition som velat finna breda överenskommelser och lösningar på de kriser vi ser i dag. Tidigare i år presenterade vi ett förslag om folkhemsel, som är en ny modell för att ge lägre priser genom att staten tecknar långa kontrakt till låga elpriser. De auktioneras ut till den elproducent som vill ha minst betalt och som då vinner auktionen. Det skulle kunna ge elpriser som är upp till 60 procent lägre här och nu.Hur ser statsrådet på vårt förslag om folkhemsel? Kan statsrådet tänka sig att införa en sådan för att stötta hushåll och företag?Just nu kommer bortförklaring efter bortförklaring i stället för presskonferens efter presskonferens om vad svenska folket kan förvänta sig nästa vinter. Men jag vill gärna ha svar på de frågorna, herr talman.

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Det är verkligen tydligt vilka olika verkligheter vi lever i. Jag tror att vi är få som delar bilden att statsrådet har varit jättetillgänglig i just denna fråga. Jag lyfte bara några exempel, men det finns många fler på hur statsrådet under hela processen har hållit sig undan från medier och inte deltagit i möten i riksdagen på det sätt som jag tycker att man borde göra.Men eftersom statsrådet nu säger att det är en hedersfråga att vara tillgänglig tar jag statsrådet på orden och ser fram emot att nästa gång skatteutskottet bjuder in kommer också statsrådet att tacka ja. Jag är glad för det och ser fram emot diskussioner framöver i andra frågor.Låt mig också säga något om just detta ärende, hur det hanterats och vad vi har att jobba med framöver. Det regeringen gjorde i sak var att man delade ärendet i ett förfarande och en förordning, vilket innebar att det som riksdagen skulle hantera var förfarandefrågor medan förordningen skulle hanteras av regeringen. Här får man svidande kritik från Lagrådet, som säger att man bryter den traditionella normhierarki som finns i Sverige och svenskt rättsväsen. Det innebär nämligen i praktiken, som Lagrådet skriver i sitt svar på remissen, att det som riksdagen utgått från vid sitt beslut att anta ett lagförslag senare kan ändras av regeringen.Det är naturligtvis helt orimligt att vi har en ordning där den lagstiftande församlingen stiftar lag och där regeringen sedan kan välja att tolka det på ett annat sätt och ändra mot riksdagens intentioner. Det skapar problem i rättstillämpningen, och detta lyfter Lagrådet fram i sin kritik.Det som kanske ändå är allvarligast i sammanhanget, eller åtminstone minst lika allvarligt, är att detta skapar ytterligare komplikationer. De företag som är berörda av elstödet lever nu utifrån en princip där man bryter det som kallas misstagsbetalning. Om man har fått ett stöd och det visar sig att den som betalat ut stödet är den som gjort fel kan man inte behöva ta ansvar för detta som mottagare av stödet. Lagrådet säger i sitt remissvar till regeringen att detta är ett bekymmer. Så borde man inte göra, utan man borde följa den här principen.Har man fått stöd genom felaktigt intygande är det naturligtvis fullt rimligt att den som fått det på felaktiga grunder är återbetalningsskyldig. Men med nuvarande ordning kan det vara så att Skatteverket gör ett fel, betalar ut stödet, noterar att det inte blev rätt och då ska kräva tillbaka pengarna.Företag som nu får elstöd kanske vill använda det för att investera inför framtiden, för att klara sitt dagliga bröd och för att upprätthålla verksamheten i de kriser man just nu genomlever. Men detta innebär att man om det visar sig att Skatteverket har gjort fel ska betala tillbaka de pengarna, trots att man har fått dem i god tro och gjort investeringar för framtiden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen osäkerhet som företagen nu lever med är fullständigt orimlig, herr talman. Den är orimlig inte minst därför att det bryter mot en princip som vi tidigare har sagt är väldigt viktig, det vill säga att det inte är den som får stödet som ska bli återbetalningsskyldig om man inte själv har gjort fel.Den här osäkerheten behöver regeringen bringa klarhet i, och man behöver undanröja de bekymren. Man behöver kanske till och med återkomma till Sveriges riksdag så att vi kan rätta till det och så att det kan tillämpas på ett sätt som är rimligt.(Applåder)

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Det är verkligen tydligt vilka olika verkligheter vi lever i. Jag tror att vi är få som delar bilden att statsrådet har varit jättetillgänglig i just denna fråga. Jag lyfte bara några exempel, men det finns många fler på hur statsrådet under hela processen har hållit sig undan från medier och inte deltagit i möten i riksdagen på det sätt som jag tycker att man borde göra.Men eftersom statsrådet nu säger att det är en hedersfråga att vara tillgänglig tar jag statsrådet på orden och ser fram emot att nästa gång skatteutskottet bjuder in kommer också statsrådet att tacka ja. Jag är glad för det och ser fram emot diskussioner framöver i andra frågor.Låt mig också säga något om just detta ärende, hur det hanterats och vad vi har att jobba med framöver. Det regeringen gjorde i sak var att man delade ärendet i ett förfarande och en förordning, vilket innebar att det som riksdagen skulle hantera var förfarandefrågor medan förordningen skulle hanteras av regeringen. Här får man svidande kritik från Lagrådet, som säger att man bryter den traditionella normhierarki som finns i Sverige och svenskt rättsväsen. Det innebär nämligen i praktiken, som Lagrådet skriver i sitt svar på remissen, att det som riksdagen utgått från vid sitt beslut att anta ett lagförslag senare kan ändras av regeringen.Det är naturligtvis helt orimligt att vi har en ordning där den lagstiftande församlingen stiftar lag och där regeringen sedan kan välja att tolka det på ett annat sätt och ändra mot riksdagens intentioner. Det skapar problem i rättstillämpningen, och detta lyfter Lagrådet fram i sin kritik.Det som kanske ändå är allvarligast i sammanhanget, eller åtminstone minst lika allvarligt, är att detta skapar ytterligare komplikationer. De företag som är berörda av elstödet lever nu utifrån en princip där man bryter det som kallas misstagsbetalning. Om man har fått ett stöd och det visar sig att den som betalat ut stödet är den som gjort fel kan man inte behöva ta ansvar för detta som mottagare av stödet. Lagrådet säger i sitt remissvar till regeringen att detta är ett bekymmer. Så borde man inte göra, utan man borde följa den här principen.Har man fått stöd genom felaktigt intygande är det naturligtvis fullt rimligt att den som fått det på felaktiga grunder är återbetalningsskyldig. Men med nuvarande ordning kan det vara så att Skatteverket gör ett fel, betalar ut stödet, noterar att det inte blev rätt och då ska kräva tillbaka pengarna.Företag som nu får elstöd kanske vill använda det för att investera inför framtiden, för att klara sitt dagliga bröd och för att upprätthålla verksamheten i de kriser man just nu genomlever. Men detta innebär att man om det visar sig att Skatteverket har gjort fel ska betala tillbaka de pengarna, trots att man har fått dem i god tro och gjort investeringar för framtiden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen osäkerhet som företagen nu lever med är fullständigt orimlig, herr talman. Den är orimlig inte minst därför att det bryter mot en princip som vi tidigare har sagt är väldigt viktig, det vill säga att det inte är den som får stödet som ska bli återbetalningsskyldig om man inte själv har gjort fel.Den här osäkerheten behöver regeringen bringa klarhet i, och man behöver undanröja de bekymren. Man behöver kanske till och med återkomma till Sveriges riksdag så att vi kan rätta till det och så att det kan tillämpas på ett sätt som är rimligt.(Applåder)

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Det var flera anklagelser här som jag studsade ganska mycket inför. En var att jag skulle ha gjort mig otillgänglig. Jag tror att få upplever att jag har haft låg medial närvaro sedan jag blev en del av Ulf Kristerssons regering. Jag har försökt ställa upp på så många intervjuer som möjligt, komma till EU-nämnd och beredande utskott och självklart också finnas tillgänglig för ansvarsutkrävande utfrågningar, återkommande ända sedan oktober.Vi har också hanterat ett EU-ordförandeskap, vilket ibland har gjort, som i dag, att vi hanterar flera interpellationsdebatter vid ett och samma tillfälle. Ibland har det också erbjudits tider för interpellationsdebatter som inte har passat för berörd ledamot. Det får man ha respekt för, och då får man pussla lite grann. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör mig är det dock en hedersfråga: Har man bett om ansvar finns man också tillgänglig för att redogöra för hur man förvaltar det ansvaret. Det har jag försökt göra i så stor utsträckning som det bara gått.Jag har inte haft några synpunkter på skatteutskottets närvaro vid näringsutskottet. Jag hoppas att det har getts tillräckligt bra svar här på de frågor i interpellationen som ledamoten var ute efter.

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Det var flera anklagelser här som jag studsade ganska mycket inför. En var att jag skulle ha gjort mig otillgänglig. Jag tror att få upplever att jag har haft låg medial närvaro sedan jag blev en del av Ulf Kristerssons regering. Jag har försökt ställa upp på så många intervjuer som möjligt, komma till EU-nämnd och beredande utskott och självklart också finnas tillgänglig för ansvarsutkrävande utfrågningar, återkommande ända sedan oktober.Vi har också hanterat ett EU-ordförandeskap, vilket ibland har gjort, som i dag, att vi hanterar flera interpellationsdebatter vid ett och samma tillfälle. Ibland har det också erbjudits tider för interpellationsdebatter som inte har passat för berörd ledamot. Det får man ha respekt för, och då får man pussla lite grann. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör mig är det dock en hedersfråga: Har man bett om ansvar finns man också tillgänglig för att redogöra för hur man förvaltar det ansvaret. Det har jag försökt göra i så stor utsträckning som det bara gått.Jag har inte haft några synpunkter på skatteutskottets närvaro vid näringsutskottet. Jag hoppas att det har getts tillräckligt bra svar här på de frågor i interpellationen som ledamoten var ute efter.

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Elstödet till företagen har varit allt annat än korrekt hanterat. En senfärdig regering som inte förmådde att uppfylla sitt vallöfte om elstöd till den 1 november 2022 har gjort situationen ohållbar för väldigt många företagare. Inte minst många småföretagare som redan haft ganska små marginaler har fått se sina verksamheter gå omkull.Även om elpriserna relativt sett är ganska låga just nu befinner vi oss trots allt i en allvarlig energikris runt om i Europa.Flaskhalsintäkter uppstår när elpriset i ett elområde där elen produceras är lägre än i det elområde den ska överföras till. Mellanskillnaden kallas flaskhalsintäkt. Flaskhalsintäkterna ges till det företag som överför elen mellan elområdena.Den socialdemokratiska regeringen lyckades få undantag från EU för att återföra flaskhalsintäkterna från elmarknaden till hushållen och företagen. Det var viktigt för att stötta de hushåll och företag som drabbades hårdast av energikrisen.År 2023 har Sverige varit ordförandeland i EU, och den nya elmarknadsdesign som presenterats har arbetats fram under ledning av Ebba Busch. Trots det har inte statsrådet agerat för att behålla de här undantagen, och nu saknas möjligheten att återföra pengar från marknaden till vanligt folk och företag nästa vinter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerHur har det blivit så, herr talman? Energikrisen är en av de allvarligaste kriser vi befinner oss i, och vi har lång väg att gå tills vi får en stabil och fossilfri elproduktion som inte är beroende av fossila kraftslag från skurkstater. Trots det har regeringen inte agerat för att stötta hushåll och företag redan nästa vinter.Det enda svar den här regeringen har på energikrisen är ny kärnkraft. Nu har regeringen också presenterat ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt till 2040, ett mål som i praktiken redan är uppfyllt. Det är ganska låga ambitioner från regeringen. Ska ingenting hända fram till 2040, Ebba Bush? Ska svenska hushåll och företag, särskilt i södra Sverige, behöva stå ut med höga elpriser fram till 2040?Svaret kan inte bara vara kärnkraft. Svaret är att satsa på alla goda kraftslag. Vi behöver mycket mer havsbaserad vindkraft, men där har den här regeringen försämrat förutsättningarna för etableringar av sådan. Så vad är planen?Det verkar inte finnas någon plan eller någon samstämmighet om energiförsörjningen hos regeringsunderlaget. Vissa vill ju till och med ta bort befintlig vindkraft. Det finns inte heller någon plan för hur regeringen ska stötta hushåll och företag nästa vinter, och nu har regeringen sjabblat bort möjligheten att återföra flaskhalsintäkter från marknaden till hushåll och företag.Jag vet att statsrådet inte är en stor anhängare av olika typer av statsstöd. Men jag tror inte att någon här är förtjust i den situation vi är i med ett krig i Europa, en brinnande klimatkris eller för den delen en högerextremt styrd regering i Sverige som tycks vara handlingsförlamad.Under den här omgången av elstöd infördes inget högkostnadsskydd för elkonsumenter trots att man lovade det i valrörelsen - ännu ett löftessvek. Utformningen av elstödet som skulle stötta hushåll och företag kom sent eller inte alls, och de allra största summorna har gått till dem som inte behöver fylla sina bankkonton ytterligare. Det börjar bli uppenbart varför regeringen sekretessbelade elstödet - det har gått till dem som redan har mest.Den här vintern hoppas jag att regeringen är mer beredd, men det verkar inte så. Företagen och hushållen vill veta: Vad sker nästa vinter? Hur ska regeringen se till att det finns stöd på plats om vi får så här höga elpriser igen?

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Elstödet till företagen har varit allt annat än korrekt hanterat. En senfärdig regering som inte förmådde att uppfylla sitt vallöfte om elstöd till den 1 november 2022 har gjort situationen ohållbar för väldigt många företagare. Inte minst många småföretagare som redan haft ganska små marginaler har fått se sina verksamheter gå omkull.Även om elpriserna relativt sett är ganska låga just nu befinner vi oss trots allt i en allvarlig energikris runt om i Europa.Flaskhalsintäkter uppstår när elpriset i ett elområde där elen produceras är lägre än i det elområde den ska överföras till. Mellanskillnaden kallas flaskhalsintäkt. Flaskhalsintäkterna ges till det företag som överför elen mellan elområdena.Den socialdemokratiska regeringen lyckades få undantag från EU för att återföra flaskhalsintäkterna från elmarknaden till hushållen och företagen. Det var viktigt för att stötta de hushåll och företag som drabbades hårdast av energikrisen.År 2023 har Sverige varit ordförandeland i EU, och den nya elmarknadsdesign som presenterats har arbetats fram under ledning av Ebba Busch. Trots det har inte statsrådet agerat för att behålla de här undantagen, och nu saknas möjligheten att återföra pengar från marknaden till vanligt folk och företag nästa vinter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerHur har det blivit så, herr talman? Energikrisen är en av de allvarligaste kriser vi befinner oss i, och vi har lång väg att gå tills vi får en stabil och fossilfri elproduktion som inte är beroende av fossila kraftslag från skurkstater. Trots det har regeringen inte agerat för att stötta hushåll och företag redan nästa vinter.Det enda svar den här regeringen har på energikrisen är ny kärnkraft. Nu har regeringen också presenterat ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt till 2040, ett mål som i praktiken redan är uppfyllt. Det är ganska låga ambitioner från regeringen. Ska ingenting hända fram till 2040, Ebba Bush? Ska svenska hushåll och företag, särskilt i södra Sverige, behöva stå ut med höga elpriser fram till 2040?Svaret kan inte bara vara kärnkraft. Svaret är att satsa på alla goda kraftslag. Vi behöver mycket mer havsbaserad vindkraft, men där har den här regeringen försämrat förutsättningarna för etableringar av sådan. Så vad är planen?Det verkar inte finnas någon plan eller någon samstämmighet om energiförsörjningen hos regeringsunderlaget. Vissa vill ju till och med ta bort befintlig vindkraft. Det finns inte heller någon plan för hur regeringen ska stötta hushåll och företag nästa vinter, och nu har regeringen sjabblat bort möjligheten att återföra flaskhalsintäkter från marknaden till hushåll och företag.Jag vet att statsrådet inte är en stor anhängare av olika typer av statsstöd. Men jag tror inte att någon här är förtjust i den situation vi är i med ett krig i Europa, en brinnande klimatkris eller för den delen en högerextremt styrd regering i Sverige som tycks vara handlingsförlamad.Under den här omgången av elstöd infördes inget högkostnadsskydd för elkonsumenter trots att man lovade det i valrörelsen - ännu ett löftessvek. Utformningen av elstödet som skulle stötta hushåll och företag kom sent eller inte alls, och de allra största summorna har gått till dem som inte behöver fylla sina bankkonton ytterligare. Det börjar bli uppenbart varför regeringen sekretessbelade elstödet - det har gått till dem som redan har mest.Den här vintern hoppas jag att regeringen är mer beredd, men det verkar inte så. Företagen och hushållen vill veta: Vad sker nästa vinter? Hur ska regeringen se till att det finns stöd på plats om vi får så här höga elpriser igen?

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Tack, statsrådet, för svaret! Jag tänkte börja med en kort historieskrivning, skälet till att interpellationen är författad och varför vi befinner oss i kammaren i Sveriges riksdag för att diskutera denna fråga i dag.Finansministerns statssekreterare tog tidigt under processen med att ta fram förslaget om elstöd till företag kontakt med mig i egenskap av ordförande i skatteutskottet och sa att detta var en process man ville hålla ett högt tempo i. Statssekreteraren frågade om vi från skatteutskottet skulle kunna tänka oss att hålla en så kort process som det bara är möjligt, inklusive förkortad motionstid. Svaret på det var naturligtvis självklart, för detta är en angelägen fråga. Vi måste få stöden på plats.Det innebar också att statssekreteraren kom till utskottet och svarade på en del frågor och informerade om processen och vad som skulle ske framöver. Vad som då hände var att utskottets ledamöter tyckte att det var rimligt att ansvarigt statsråd också kom till skatteutskottet och svarade på de funderingar och frågor som man hade vid tillfället. Ansvarigt statsråd i skatteutskottet är finansministern. Finansministern ägde en del av frågan, medan näringsminister Ebba Busch ägde en annan del. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet innebar att skatteutskottet i sin tur pratade med näringsutskottet och frågade om man fick möjlighet att delta i det möte då näringsministern skulle till näringsutskottet och informera i samma ärende. Detta gjorde man den 14 april, för att kunna delta i ett gemensamt sammanträde den 20 april. Beskedet från näringsutskottets ordförande och presidium var: Självklart går detta att hantera.Tre dagar senare kommer ett nytt besked från näringsutskottets ordförande om att man inte var beredd att låta skatteutskottets ledamöter delta i mötet och ställa de frågor de hade. Ett av skälen till detta var att Näringsdepartementet, där näringsminister Ebba Busch är chef, inte tyckte att man skulle svara på frågor från skatteutskottet. Hon tyckte att frågan hörde hemma i näringsutskottet.För mig som riksdagsledamot är det en viktig princip att det är riksdagen, inte regeringen, som avgör hur riksdagen ska arbeta. Statsministern formerar sin regering som han eller hon själv vill, utser sina egna statsråd och kan organisera sina departement efter eget huvud. Det innebär att riksdagen inte alltid är en spegel av regeringens arbete. Det måste i sin tur innebära att om riksdagen och ett enskilt utskott vill att någon minister ska komma till riksdagen för att svara på frågor och funderingar under processen tackar ansvarig minister ja. Det är för mig fullständigt självklart.Just den här attityden som går igenom från regeringens och inte minst näringsministerns sida, herr talman, är om inte oanständig så i alla fall verkligen anmärkningsvärd. Under hela processen har man gjort sig otillgänglig. Man har gjort sig otillgänglig för medier. Man har till nöds tagit sig till Sveriges riksdag för att svara på frågor. På något sätt har man försökt fly från det ansvar man har som regeringsföreträdare.Detta är min första och allvarligaste kritik. Varför ska vi behöva ha en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag om en fråga där riksdagens ledamöter velat ställa frågor och få svar under ärendets process innan vi fattade beslut? Nu måste vi stå i kammaren när beslutet är fattat för att ställa de frågor som riksdagens ledamöter borde ha fått ställa vid andra tillfällen.

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Tack, statsrådet, för svaret! Jag tänkte börja med en kort historieskrivning, skälet till att interpellationen är författad och varför vi befinner oss i kammaren i Sveriges riksdag för att diskutera denna fråga i dag.Finansministerns statssekreterare tog tidigt under processen med att ta fram förslaget om elstöd till företag kontakt med mig i egenskap av ordförande i skatteutskottet och sa att detta var en process man ville hålla ett högt tempo i. Statssekreteraren frågade om vi från skatteutskottet skulle kunna tänka oss att hålla en så kort process som det bara är möjligt, inklusive förkortad motionstid. Svaret på det var naturligtvis självklart, för detta är en angelägen fråga. Vi måste få stöden på plats.Det innebar också att statssekreteraren kom till utskottet och svarade på en del frågor och informerade om processen och vad som skulle ske framöver. Vad som då hände var att utskottets ledamöter tyckte att det var rimligt att ansvarigt statsråd också kom till skatteutskottet och svarade på de funderingar och frågor som man hade vid tillfället. Ansvarigt statsråd i skatteutskottet är finansministern. Finansministern ägde en del av frågan, medan näringsminister Ebba Busch ägde en annan del. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet innebar att skatteutskottet i sin tur pratade med näringsutskottet och frågade om man fick möjlighet att delta i det möte då näringsministern skulle till näringsutskottet och informera i samma ärende. Detta gjorde man den 14 april, för att kunna delta i ett gemensamt sammanträde den 20 april. Beskedet från näringsutskottets ordförande och presidium var: Självklart går detta att hantera.Tre dagar senare kommer ett nytt besked från näringsutskottets ordförande om att man inte var beredd att låta skatteutskottets ledamöter delta i mötet och ställa de frågor de hade. Ett av skälen till detta var att Näringsdepartementet, där näringsminister Ebba Busch är chef, inte tyckte att man skulle svara på frågor från skatteutskottet. Hon tyckte att frågan hörde hemma i näringsutskottet.För mig som riksdagsledamot är det en viktig princip att det är riksdagen, inte regeringen, som avgör hur riksdagen ska arbeta. Statsministern formerar sin regering som han eller hon själv vill, utser sina egna statsråd och kan organisera sina departement efter eget huvud. Det innebär att riksdagen inte alltid är en spegel av regeringens arbete. Det måste i sin tur innebära att om riksdagen och ett enskilt utskott vill att någon minister ska komma till riksdagen för att svara på frågor och funderingar under processen tackar ansvarig minister ja. Det är för mig fullständigt självklart.Just den här attityden som går igenom från regeringens och inte minst näringsministerns sida, herr talman, är om inte oanständig så i alla fall verkligen anmärkningsvärd. Under hela processen har man gjort sig otillgänglig. Man har gjort sig otillgänglig för medier. Man har till nöds tagit sig till Sveriges riksdag för att svara på frågor. På något sätt har man försökt fly från det ansvar man har som regeringsföreträdare.Detta är min första och allvarligaste kritik. Varför ska vi behöva ha en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag om en fråga där riksdagens ledamöter velat ställa frågor och få svar under ärendets process innan vi fattade beslut? Nu måste vi stå i kammaren när beslutet är fattat för att ställa de frågor som riksdagens ledamöter borde ha fått ställa vid andra tillfällen.

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Som en del har förstått kommer vi att hålla på här i kammaren ett tag i dag.Niklas Karlsson har frågat mig inom vilka elprisområden företag kommer att vara berättigade till stöd och vilka principer som ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas. Han har även frågat mig när elstödet till företagen kommer att betalas ut och om företagen kommer att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill inleda med att tillbakavisa kritiken om att elstöden skulle vara kraftigt försenade och slarvigt hanterade. Sverige befinner sig i en allvarlig energikris, och regeringen har arbetat skyndsamt för att hantera krisen på kort och lång sikt genom att både kraftsamla, spara energi och stötta hushåll och företag. Hanteringen av elstöden har skötts med stor noggrannhet, och regeringen har varit angelägen om att hålla aviserade tidsplaner för utbetalning. Principerna för elstödet till företag utgår från den grundmodell som beskrivs i Svenska kraftnäts ansökan till Energimarknadsinspektionen från den 15 november 2022 om att använda intäkter från överbelastning för att finansiera nödåtgärder för konsumenter och företag. Där framgår att elstöd inte ska betalas ut vid normala prisnivåer. Utifrån historiska prisnivåer har därför ett referenspris på 75 öre per kilowattimme bestämts, vilket är ungefär 25 procent högre än det högsta medelvärde som har noterats det senaste decenniet. Den bestämda nivån på referenspriset tar även hänsyn till Svenska kraftnäts tillgång till flaskhalsintäkter.Beräkningen av stödets storlek utgår från mängden el som har tagits ut för förbrukningen under oktober 2021 till och med september 2022. Eftersom elkunder i norr under den perioden har haft ett lägre genomsnittligt elpris än 75 öre per kilowattimme är det endast företag och organisationer i elområdena 3 och 4 som har rätt till elstöd, förutsatt att de inte prissäkrat sin el under den aktuella perioden.Vad gäller Niklas Karlssons antydan om brister i elstödens juridiska ansats vill jag förtydliga att myndigheterna hanterar utbetalningar och aktuella återkrav enligt rådande lagstiftning.Berörda företag och organisationer har sedan den 30 maj 2023 kunnat ansöka om elstöd hos Skatteverket. Alla företag som uppfyller kraven för att få elstöd ska kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalas faktiskt är deras att använda.

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Som en del har förstått kommer vi att hålla på här i kammaren ett tag i dag.Niklas Karlsson har frågat mig inom vilka elprisområden företag kommer att vara berättigade till stöd och vilka principer som ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas. Han har även frågat mig när elstödet till företagen kommer att betalas ut och om företagen kommer att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill inleda med att tillbakavisa kritiken om att elstöden skulle vara kraftigt försenade och slarvigt hanterade. Sverige befinner sig i en allvarlig energikris, och regeringen har arbetat skyndsamt för att hantera krisen på kort och lång sikt genom att både kraftsamla, spara energi och stötta hushåll och företag. Hanteringen av elstöden har skötts med stor noggrannhet, och regeringen har varit angelägen om att hålla aviserade tidsplaner för utbetalning. Principerna för elstödet till företag utgår från den grundmodell som beskrivs i Svenska kraftnäts ansökan till Energimarknadsinspektionen från den 15 november 2022 om att använda intäkter från överbelastning för att finansiera nödåtgärder för konsumenter och företag. Där framgår att elstöd inte ska betalas ut vid normala prisnivåer. Utifrån historiska prisnivåer har därför ett referenspris på 75 öre per kilowattimme bestämts, vilket är ungefär 25 procent högre än det högsta medelvärde som har noterats det senaste decenniet. Den bestämda nivån på referenspriset tar även hänsyn till Svenska kraftnäts tillgång till flaskhalsintäkter.Beräkningen av stödets storlek utgår från mängden el som har tagits ut för förbrukningen under oktober 2021 till och med september 2022. Eftersom elkunder i norr under den perioden har haft ett lägre genomsnittligt elpris än 75 öre per kilowattimme är det endast företag och organisationer i elområdena 3 och 4 som har rätt till elstöd, förutsatt att de inte prissäkrat sin el under den aktuella perioden.Vad gäller Niklas Karlssons antydan om brister i elstödens juridiska ansats vill jag förtydliga att myndigheterna hanterar utbetalningar och aktuella återkrav enligt rådande lagstiftning.Berörda företag och organisationer har sedan den 30 maj 2023 kunnat ansöka om elstöd hos Skatteverket. Alla företag som uppfyller kraven för att få elstöd ska kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalas faktiskt är deras att använda.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det stämmer inte. Återigen: Det går att läsa budgeten. Det var den största prioriteringen vi gjorde i höstbudgeten, och vi kommer att återkomma till kommuner och regioner.Men det handlar också om vad man gör med medlen. När Kristdemokraterna hade ansvar för sjukvården införde vi en kömiljard. Det halverade vårdköerna. När Socialdemokraterna tog över ansvaret efter 2014 gick man med kirurgisk precision in och plockade bort de åtgärder som hade kapat vårdköerna, och vårdköerna växte kraftigt långt före pandemin. 163 000 patienter hade väntat olagligt länge på att få den vård de behövde när vi tog över i höstas. Det var 163 000 patienter som sveks i Socialdemokraternas Vårdsverige för att man ville värna ett system från mitten på 1800-talet i stället för att styra mot en mer jämlik och nationell sammanhållning av vården.Det är riktigt tuffa tider nu. Varför har vi inte dundrat på med mer pengar? Jo, därför att vi inte vill göra det i detta läge - utöver de 55 miljarder som det nu kan landa på som slutnota för elstöd i två elstödsomgångar till hushållen där hela landet har behandlats lika och man har utgått från hur höga priserna har varit, även om alla har haft det tufft. Vi har ett elstöd till företagen som inte fanns med hos S, ett elstöd till gaskunderna som inte fanns med hos S och ett elstöd i en andra variant till just elintensiva företag. Det är historiskt.Anledningen till att vi inte har tryckt på med ännu mer är det svåra ekonomiska läget. Om vi i det här läget driver på lågkonjunktur och hög inflation riskerar vi att få en situation där hushållen får detta uppätet av höga räntor.I stället har vi valt att i budgeten säga nej till S förslag om att människor med lönenivåer som min ska få mer i barnbidrag. Vi har i stället lagt mer till särskilt utsatta familjer, som får uppemot 2 100 kronor i månaden i ett förhöjt och förlängt bostadsbidrag. Det är prioriteringar för de allra mest utsatta och för välfärden i hela Sverige - inte bara i de starka kommunerna och regionerna.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det stämmer inte. Återigen: Det går att läsa budgeten. Det var den största prioriteringen vi gjorde i höstbudgeten, och vi kommer att återkomma till kommuner och regioner.Men det handlar också om vad man gör med medlen. När Kristdemokraterna hade ansvar för sjukvården införde vi en kömiljard. Det halverade vårdköerna. När Socialdemokraterna tog över ansvaret efter 2014 gick man med kirurgisk precision in och plockade bort de åtgärder som hade kapat vårdköerna, och vårdköerna växte kraftigt långt före pandemin. 163 000 patienter hade väntat olagligt länge på att få den vård de behövde när vi tog över i höstas. Det var 163 000 patienter som sveks i Socialdemokraternas Vårdsverige för att man ville värna ett system från mitten på 1800-talet i stället för att styra mot en mer jämlik och nationell sammanhållning av vården.Det är riktigt tuffa tider nu. Varför har vi inte dundrat på med mer pengar? Jo, därför att vi inte vill göra det i detta läge - utöver de 55 miljarder som det nu kan landa på som slutnota för elstöd i två elstödsomgångar till hushållen där hela landet har behandlats lika och man har utgått från hur höga priserna har varit, även om alla har haft det tufft. Vi har ett elstöd till företagen som inte fanns med hos S, ett elstöd till gaskunderna som inte fanns med hos S och ett elstöd i en andra variant till just elintensiva företag. Det är historiskt.Anledningen till att vi inte har tryckt på med ännu mer är det svåra ekonomiska läget. Om vi i det här läget driver på lågkonjunktur och hög inflation riskerar vi att få en situation där hushållen får detta uppätet av höga räntor.I stället har vi valt att i budgeten säga nej till S förslag om att människor med lönenivåer som min ska få mer i barnbidrag. Vi har i stället lagt mer till särskilt utsatta familjer, som får uppemot 2 100 kronor i månaden i ett förhöjt och förlängt bostadsbidrag. Det är prioriteringar för de allra mest utsatta och för välfärden i hela Sverige - inte bara i de starka kommunerna och regionerna.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det stämmer inte. Återigen: Det går att läsa budgeten. Det var den största prioriteringen vi gjorde i höstbudgeten, och vi kommer att återkomma till kommuner och regioner.Men det handlar också om vad man gör med medlen. När Kristdemokraterna hade ansvar för sjukvården införde vi en kömiljard. Det halverade vårdköerna. När Socialdemokraterna tog över ansvaret efter 2014 gick man med kirurgisk precision in och plockade bort de åtgärder som hade kapat vårdköerna, och vårdköerna växte kraftigt långt före pandemin. 163 000 patienter hade väntat olagligt länge på att få den vård de behövde när vi tog över i höstas. Det var 163 000 patienter som sveks i Socialdemokraternas Vårdsverige för att man ville värna ett system från mitten på 1800-talet i stället för att styra mot en mer jämlik och nationell sammanhållning av vården.Det är riktigt tuffa tider nu. Varför har vi inte dundrat på med mer pengar? Jo, därför att vi inte vill göra det i detta läge - utöver de 55 miljarder som det nu kan landa på som slutnota för elstöd i två elstödsomgångar till hushållen där hela landet har behandlats lika och man har utgått från hur höga priserna har varit, även om alla har haft det tufft. Vi har ett elstöd till företagen som inte fanns med hos S, ett elstöd till gaskunderna som inte fanns med hos S och ett elstöd i en andra variant till just elintensiva företag. Det är historiskt.Anledningen till att vi inte har tryckt på med ännu mer är det svåra ekonomiska läget. Om vi i det här läget driver på lågkonjunktur och hög inflation riskerar vi att få en situation där hushållen får detta uppätet av höga räntor.I stället har vi valt att i budgeten säga nej till S förslag om att människor med lönenivåer som min ska få mer i barnbidrag. Vi har i stället lagt mer till särskilt utsatta familjer, som får uppemot 2 100 kronor i månaden i ett förhöjt och förlängt bostadsbidrag. Det är prioriteringar för de allra mest utsatta och för välfärden i hela Sverige - inte bara i de starka kommunerna och regionerna.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Jag kommer nu att bryta mot praxis och säga någonting direkt till statsrådet. Kom igen nu, Ebba Busch! Det är ingen som håller på med välfärd eller intresserar sig och brinner för välfärden som tycker att ni satsar på den. Ärligt talat: Ni återkommer hela tiden till det, men nominellt är det ingen ökning.Vi socialdemokrater lade dubbelt så mycket resurser på välfärden för att vi kämpar för den och för att den är viktig. Ni lägger otillräckligt med resurser i grunden. Regeringen lägger otillräckligt med resurser samtidigt som inflationen gör det svårt för kommuner och regioner. Räntorna höjs, och dessutom säger man till kommuner och regioner i norra Sverige att de inte ska få någon kompensation för de höga elpriser de har. Till alla regioner och de större kommunerna säger man: Nej, ni får bara upp till ett tak.Varför fattar ni den typen av beslut när ni vet hur det påverkar välfärden, Ebba Busch? Politik och pengar gör skillnad rätt ut i den verklighet som finns. När nu kommunerna börjar behöva säga upp personal påverkar det människor. Det påverkar eleverna, som får mindre resurser i skolan, och det påverkar sjukvården när man behöver säga upp personal. Det är ingen som håller med om att regeringen satsar på välfärden.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Jag kommer nu att bryta mot praxis och säga någonting direkt till statsrådet. Kom igen nu, Ebba Busch! Det är ingen som håller på med välfärd eller intresserar sig och brinner för välfärden som tycker att ni satsar på den. Ärligt talat: Ni återkommer hela tiden till det, men nominellt är det ingen ökning.Vi socialdemokrater lade dubbelt så mycket resurser på välfärden för att vi kämpar för den och för att den är viktig. Ni lägger otillräckligt med resurser i grunden. Regeringen lägger otillräckligt med resurser samtidigt som inflationen gör det svårt för kommuner och regioner. Räntorna höjs, och dessutom säger man till kommuner och regioner i norra Sverige att de inte ska få någon kompensation för de höga elpriser de har. Till alla regioner och de större kommunerna säger man: Nej, ni får bara upp till ett tak.Varför fattar ni den typen av beslut när ni vet hur det påverkar välfärden, Ebba Busch? Politik och pengar gör skillnad rätt ut i den verklighet som finns. När nu kommunerna börjar behöva säga upp personal påverkar det människor. Det påverkar eleverna, som får mindre resurser i skolan, och det påverkar sjukvården när man behöver säga upp personal. Det är ingen som håller med om att regeringen satsar på välfärden.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Jag kommer nu att bryta mot praxis och säga någonting direkt till statsrådet. Kom igen nu, Ebba Busch! Det är ingen som håller på med välfärd eller intresserar sig och brinner för välfärden som tycker att ni satsar på den. Ärligt talat: Ni återkommer hela tiden till det, men nominellt är det ingen ökning.Vi socialdemokrater lade dubbelt så mycket resurser på välfärden för att vi kämpar för den och för att den är viktig. Ni lägger otillräckligt med resurser i grunden. Regeringen lägger otillräckligt med resurser samtidigt som inflationen gör det svårt för kommuner och regioner. Räntorna höjs, och dessutom säger man till kommuner och regioner i norra Sverige att de inte ska få någon kompensation för de höga elpriser de har. Till alla regioner och de större kommunerna säger man: Nej, ni får bara upp till ett tak.Varför fattar ni den typen av beslut när ni vet hur det påverkar välfärden, Ebba Busch? Politik och pengar gör skillnad rätt ut i den verklighet som finns. När nu kommunerna börjar behöva säga upp personal påverkar det människor. Det påverkar eleverna, som får mindre resurser i skolan, och det påverkar sjukvården när man behöver säga upp personal. Det är ingen som håller med om att regeringen satsar på välfärden.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Jag börjar i den senare änden som Peder Björk är inne på. Vi utgår fortfarande från huruvida man har varit över en viss prisnivå eller inte. Under hela den period som det första elstödet utgick ifrån låg inte elområde 1 och 2 över den prisnivån. Hade man gjort det hade man också fått elstöd i första omgången.Nu har Socialdemokraterna, som i sina förslag inte ens var i närheten av att ge elstöd på de nivåer som vi betalar ut, mage att klaga på att det kom en andra elstödsomgång. Den utgick också ifrån huruvida man var över en viss nivå eller inte. Vi konstaterar att i den omgången hade priset stuckit iväg även för elområde 1 och 2, och därför var man med.Elstödet utgår från hur höga elpriser man har haft. Alla har haft det tufft i Sverige. Men vi har utgått ifrån huruvida man har haft elpriser som har legat över en viss nivå eller inte. Under vissa perioder har man i elområde 1 och 2 legat betydligt lägre i pris än i södra Sverige. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör en vanlig villa i elområde 2 har man haft hälften så höga elpriser som i elområde 4. Det är direkt överförbart på kommuner och regioner, på förskolorna, sjukhusen och våra äldreboenden. Har man drivit ett äldreboende i Skåne har det äldreboendet generellt sett haft dubbelt så höga elpriser som det i norra Sverige. Men alla har haft det tufft.Jag fortsätter att värja mig mot det som sägs. Det stämmer helt enkelt inte. Det är inte så modellen är konstruerad. Återigen: Socialdemokraterna har inte lagt fram något annat förslag på någon annan prisnivå.Så till frågan om kommuner och regioner i stort. Man kan notera i höstbudgeten att den högsta prioriteten var att stötta kommunerna och regionerna i det här läget. Det är den största enskilt samlade budgetposten i budgeten. Vi har också varit tydliga med att vi i den budget som kommer för nästa år kommer att fortsätta att prioritera kommuner och regioner.Skillnaden i utfall under tiden S hade ansvar för till exempel sjukvården och tiden KD hade ansvar för sjukvården visar tydligt att det inte bara är mer pengar som är det viktiga. Det är också huruvida man vågar styra välfärden eller inte. Eva Lindh talade om behovet av nationell styrning i hela landet och om jämlikhet. Faktum är att vårdköerna mer än fördubblades när S tog över ansvaret för sjukvården. De orkade inte styra från nationell nivå. De förlitade sig för mycket på 21 olika regioner.Ojämlikheten är väldigt stor. Det är till och med skillnader i överlevnad beroende på i vilken region man blir vårdad. Det försöker vi nu komma åt. Det gör vi genom att prioritera kommuner och regioner i vår budget men också genom att våga styra från nationell nivå.Det går inte att fullt ut kompensera kommuner och regioner för ökade elpriser när man har monterat ned 3 000 megawatt i södra Sverige och därmed också minskat överföringskapaciteten. Det kan vi bara lösa genom att bygga ut kraftproduktionen. Vi har levererat beslut om två havsbaserade vindkraftsparker på åtta månader, jämfört med S som levererade ett på åtta år. Vi banar nu väg för ny kärnkraft. Det är vad som kommer att göra skillnad och göra att vi på sikt kan få stabila elpriser och lägre elpriser i hela Sverige igen.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Jag börjar i den senare änden som Peder Björk är inne på. Vi utgår fortfarande från huruvida man har varit över en viss prisnivå eller inte. Under hela den period som det första elstödet utgick ifrån låg inte elområde 1 och 2 över den prisnivån. Hade man gjort det hade man också fått elstöd i första omgången.Nu har Socialdemokraterna, som i sina förslag inte ens var i närheten av att ge elstöd på de nivåer som vi betalar ut, mage att klaga på att det kom en andra elstödsomgång. Den utgick också ifrån huruvida man var över en viss nivå eller inte. Vi konstaterar att i den omgången hade priset stuckit iväg även för elområde 1 och 2, och därför var man med.Elstödet utgår från hur höga elpriser man har haft. Alla har haft det tufft i Sverige. Men vi har utgått ifrån huruvida man har haft elpriser som har legat över en viss nivå eller inte. Under vissa perioder har man i elområde 1 och 2 legat betydligt lägre i pris än i södra Sverige. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör en vanlig villa i elområde 2 har man haft hälften så höga elpriser som i elområde 4. Det är direkt överförbart på kommuner och regioner, på förskolorna, sjukhusen och våra äldreboenden. Har man drivit ett äldreboende i Skåne har det äldreboendet generellt sett haft dubbelt så höga elpriser som det i norra Sverige. Men alla har haft det tufft.Jag fortsätter att värja mig mot det som sägs. Det stämmer helt enkelt inte. Det är inte så modellen är konstruerad. Återigen: Socialdemokraterna har inte lagt fram något annat förslag på någon annan prisnivå.Så till frågan om kommuner och regioner i stort. Man kan notera i höstbudgeten att den högsta prioriteten var att stötta kommunerna och regionerna i det här läget. Det är den största enskilt samlade budgetposten i budgeten. Vi har också varit tydliga med att vi i den budget som kommer för nästa år kommer att fortsätta att prioritera kommuner och regioner.Skillnaden i utfall under tiden S hade ansvar för till exempel sjukvården och tiden KD hade ansvar för sjukvården visar tydligt att det inte bara är mer pengar som är det viktiga. Det är också huruvida man vågar styra välfärden eller inte. Eva Lindh talade om behovet av nationell styrning i hela landet och om jämlikhet. Faktum är att vårdköerna mer än fördubblades när S tog över ansvaret för sjukvården. De orkade inte styra från nationell nivå. De förlitade sig för mycket på 21 olika regioner.Ojämlikheten är väldigt stor. Det är till och med skillnader i överlevnad beroende på i vilken region man blir vårdad. Det försöker vi nu komma åt. Det gör vi genom att prioritera kommuner och regioner i vår budget men också genom att våga styra från nationell nivå.Det går inte att fullt ut kompensera kommuner och regioner för ökade elpriser när man har monterat ned 3 000 megawatt i södra Sverige och därmed också minskat överföringskapaciteten. Det kan vi bara lösa genom att bygga ut kraftproduktionen. Vi har levererat beslut om två havsbaserade vindkraftsparker på åtta månader, jämfört med S som levererade ett på åtta år. Vi banar nu väg för ny kärnkraft. Det är vad som kommer att göra skillnad och göra att vi på sikt kan få stabila elpriser och lägre elpriser i hela Sverige igen.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Jag börjar i den senare änden som Peder Björk är inne på. Vi utgår fortfarande från huruvida man har varit över en viss prisnivå eller inte. Under hela den period som det första elstödet utgick ifrån låg inte elområde 1 och 2 över den prisnivån. Hade man gjort det hade man också fått elstöd i första omgången.Nu har Socialdemokraterna, som i sina förslag inte ens var i närheten av att ge elstöd på de nivåer som vi betalar ut, mage att klaga på att det kom en andra elstödsomgång. Den utgick också ifrån huruvida man var över en viss nivå eller inte. Vi konstaterar att i den omgången hade priset stuckit iväg även för elområde 1 och 2, och därför var man med.Elstödet utgår från hur höga elpriser man har haft. Alla har haft det tufft i Sverige. Men vi har utgått ifrån huruvida man har haft elpriser som har legat över en viss nivå eller inte. Under vissa perioder har man i elområde 1 och 2 legat betydligt lägre i pris än i södra Sverige. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör en vanlig villa i elområde 2 har man haft hälften så höga elpriser som i elområde 4. Det är direkt överförbart på kommuner och regioner, på förskolorna, sjukhusen och våra äldreboenden. Har man drivit ett äldreboende i Skåne har det äldreboendet generellt sett haft dubbelt så höga elpriser som det i norra Sverige. Men alla har haft det tufft.Jag fortsätter att värja mig mot det som sägs. Det stämmer helt enkelt inte. Det är inte så modellen är konstruerad. Återigen: Socialdemokraterna har inte lagt fram något annat förslag på någon annan prisnivå.Så till frågan om kommuner och regioner i stort. Man kan notera i höstbudgeten att den högsta prioriteten var att stötta kommunerna och regionerna i det här läget. Det är den största enskilt samlade budgetposten i budgeten. Vi har också varit tydliga med att vi i den budget som kommer för nästa år kommer att fortsätta att prioritera kommuner och regioner.Skillnaden i utfall under tiden S hade ansvar för till exempel sjukvården och tiden KD hade ansvar för sjukvården visar tydligt att det inte bara är mer pengar som är det viktiga. Det är också huruvida man vågar styra välfärden eller inte. Eva Lindh talade om behovet av nationell styrning i hela landet och om jämlikhet. Faktum är att vårdköerna mer än fördubblades när S tog över ansvaret för sjukvården. De orkade inte styra från nationell nivå. De förlitade sig för mycket på 21 olika regioner.Ojämlikheten är väldigt stor. Det är till och med skillnader i överlevnad beroende på i vilken region man blir vårdad. Det försöker vi nu komma åt. Det gör vi genom att prioritera kommuner och regioner i vår budget men också genom att våga styra från nationell nivå.Det går inte att fullt ut kompensera kommuner och regioner för ökade elpriser när man har monterat ned 3 000 megawatt i södra Sverige och därmed också minskat överföringskapaciteten. Det kan vi bara lösa genom att bygga ut kraftproduktionen. Vi har levererat beslut om två havsbaserade vindkraftsparker på åtta månader, jämfört med S som levererade ett på åtta år. Vi banar nu väg för ny kärnkraft. Det är vad som kommer att göra skillnad och göra att vi på sikt kan få stabila elpriser och lägre elpriser i hela Sverige igen.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Det är uppenbart så att energi- och näringsministern inte vill svara på varför regeringen aktivt har valt att prioritera bort kommuner och regioner i norra Sverige. Det går självklart bra att gömma sig bakom referenspriser och olika tidsperioder. Men faktum är att både referenspriser och olika tidsperioder där man tar hänsyn till elförbrukningen är politiska konstruktioner för att man ska ha ett system som man kan använda för att utbetala stödet.Det är politiska konstruktioner som går att ändra, göra tillägg till och utöka. Det visade faktiskt regeringen när den efter starka påtryckningar, inte minst från oss i oppositionen, ändrade sig och gav elstöd inte bara till hushållen i södra Sverige utan senare också till hushållen i norra Sverige.Då gick det att ändra både tidsperiod och referenspris. Faktum är, herr talman, att referenspriset för den period som man bestämde att man skulle ge stöd till hushållen i norra Sverige under var 165 öre. Det var ett högre referenspris än för den period som regeringen valde att ge stöd till kommuner och regioner i södra Sverige under.Det hade alltså helt enkelt varit möjligt att ändra och tillföra resurser till kommuner och regioner i norra Sverige på samma sätt som man gjorde för hushållen i norra Sverige. Alltså återstår frågan: Varför väljer regeringen att inte stötta kommuner och regioner i norra Sverige?

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Det är uppenbart så att energi- och näringsministern inte vill svara på varför regeringen aktivt har valt att prioritera bort kommuner och regioner i norra Sverige. Det går självklart bra att gömma sig bakom referenspriser och olika tidsperioder. Men faktum är att både referenspriser och olika tidsperioder där man tar hänsyn till elförbrukningen är politiska konstruktioner för att man ska ha ett system som man kan använda för att utbetala stödet.Det är politiska konstruktioner som går att ändra, göra tillägg till och utöka. Det visade faktiskt regeringen när den efter starka påtryckningar, inte minst från oss i oppositionen, ändrade sig och gav elstöd inte bara till hushållen i södra Sverige utan senare också till hushållen i norra Sverige.Då gick det att ändra både tidsperiod och referenspris. Faktum är, herr talman, att referenspriset för den period som man bestämde att man skulle ge stöd till hushållen i norra Sverige under var 165 öre. Det var ett högre referenspris än för den period som regeringen valde att ge stöd till kommuner och regioner i södra Sverige under.Det hade alltså helt enkelt varit möjligt att ändra och tillföra resurser till kommuner och regioner i norra Sverige på samma sätt som man gjorde för hushållen i norra Sverige. Alltså återstår frågan: Varför väljer regeringen att inte stötta kommuner och regioner i norra Sverige?

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Det är uppenbart så att energi- och näringsministern inte vill svara på varför regeringen aktivt har valt att prioritera bort kommuner och regioner i norra Sverige. Det går självklart bra att gömma sig bakom referenspriser och olika tidsperioder. Men faktum är att både referenspriser och olika tidsperioder där man tar hänsyn till elförbrukningen är politiska konstruktioner för att man ska ha ett system som man kan använda för att utbetala stödet.Det är politiska konstruktioner som går att ändra, göra tillägg till och utöka. Det visade faktiskt regeringen när den efter starka påtryckningar, inte minst från oss i oppositionen, ändrade sig och gav elstöd inte bara till hushållen i södra Sverige utan senare också till hushållen i norra Sverige.Då gick det att ändra både tidsperiod och referenspris. Faktum är, herr talman, att referenspriset för den period som man bestämde att man skulle ge stöd till hushållen i norra Sverige under var 165 öre. Det var ett högre referenspris än för den period som regeringen valde att ge stöd till kommuner och regioner i södra Sverige under.Det hade alltså helt enkelt varit möjligt att ändra och tillföra resurser till kommuner och regioner i norra Sverige på samma sätt som man gjorde för hushållen i norra Sverige. Alltså återstår frågan: Varför väljer regeringen att inte stötta kommuner och regioner i norra Sverige?

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Jag ska precis som statsrådet börja med att tala om tiden. Jag tror att ganska många väljare liksom jag uppfattade ett datum under hela valrörelsen: den 1 november. Det hördes ofta och väldigt tydligt. Man pratar nu om svek. Jag tror inte att jag och mina partikollegor är de enda som tycker att det här är märkligt. Och de som utlovade detta visste ju förutsättningarna.Det är orimligt att Sverigedemokraterna och regeringen väljer att inte kompensera kommunsektorn i det här läget. De står inför en mycket svår tid - en kostnadskris som drabbar välfärden otroligt hårt.Jag har uppfattat att Kristdemokraterna talar sig varma om framför allt sjukvården men också om äldreomsorgen. Nu ger man inte tillräckliga resurser för att välfärden ska hålla den höga kvalitet som vi har och naturligtvis inte heller för att utveckla det som skulle behövas. Det är snarare tvärtom. Många kommuner och även regioner står inför att de måste säga upp personal. På det kommer att man heller inte kompenserar för de höga elpriser som de har haft. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är märkligt att man inte har infört ett tak för hushåll när man har infört ett tak för kommuner och regioner. Sveriges Kommuner och Regioner bedömer att flera regioner kommer att slå i taket och att många stora kommuner också gör det.Den stora orättvisan känns när det gäller hela landet. För oss socialdemokrater är en stark välfärd i hela landet otroligt viktigt. Redan nu kämpar särskilt många mindre kommuner hårt för att klara den välfärd som de vill kunna erbjuda och som människor också har rätt till för att man ska få en jämlik välfärd i hela landet.Många av de kommunerna finns i norra Sverige. De blir underkompenserade när det gäller statsbidragen. De får heller inte kompensation för det höga elpriset. Det drabbar naturligtvis välfärden. Därför är det märkligt att det heller inte blir en kompensation just till kommuner och regioner eftersom man kunde ändra sig när det gäller hushållen.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Jag ska precis som statsrådet börja med att tala om tiden. Jag tror att ganska många väljare liksom jag uppfattade ett datum under hela valrörelsen: den 1 november. Det hördes ofta och väldigt tydligt. Man pratar nu om svek. Jag tror inte att jag och mina partikollegor är de enda som tycker att det här är märkligt. Och de som utlovade detta visste ju förutsättningarna.Det är orimligt att Sverigedemokraterna och regeringen väljer att inte kompensera kommunsektorn i det här läget. De står inför en mycket svår tid - en kostnadskris som drabbar välfärden otroligt hårt.Jag har uppfattat att Kristdemokraterna talar sig varma om framför allt sjukvården men också om äldreomsorgen. Nu ger man inte tillräckliga resurser för att välfärden ska hålla den höga kvalitet som vi har och naturligtvis inte heller för att utveckla det som skulle behövas. Det är snarare tvärtom. Många kommuner och även regioner står inför att de måste säga upp personal. På det kommer att man heller inte kompenserar för de höga elpriser som de har haft. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är märkligt att man inte har infört ett tak för hushåll när man har infört ett tak för kommuner och regioner. Sveriges Kommuner och Regioner bedömer att flera regioner kommer att slå i taket och att många stora kommuner också gör det.Den stora orättvisan känns när det gäller hela landet. För oss socialdemokrater är en stark välfärd i hela landet otroligt viktigt. Redan nu kämpar särskilt många mindre kommuner hårt för att klara den välfärd som de vill kunna erbjuda och som människor också har rätt till för att man ska få en jämlik välfärd i hela landet.Många av de kommunerna finns i norra Sverige. De blir underkompenserade när det gäller statsbidragen. De får heller inte kompensation för det höga elpriset. Det drabbar naturligtvis välfärden. Därför är det märkligt att det heller inte blir en kompensation just till kommuner och regioner eftersom man kunde ändra sig när det gäller hushållen.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Jag ska precis som statsrådet börja med att tala om tiden. Jag tror att ganska många väljare liksom jag uppfattade ett datum under hela valrörelsen: den 1 november. Det hördes ofta och väldigt tydligt. Man pratar nu om svek. Jag tror inte att jag och mina partikollegor är de enda som tycker att det här är märkligt. Och de som utlovade detta visste ju förutsättningarna.Det är orimligt att Sverigedemokraterna och regeringen väljer att inte kompensera kommunsektorn i det här läget. De står inför en mycket svår tid - en kostnadskris som drabbar välfärden otroligt hårt.Jag har uppfattat att Kristdemokraterna talar sig varma om framför allt sjukvården men också om äldreomsorgen. Nu ger man inte tillräckliga resurser för att välfärden ska hålla den höga kvalitet som vi har och naturligtvis inte heller för att utveckla det som skulle behövas. Det är snarare tvärtom. Många kommuner och även regioner står inför att de måste säga upp personal. På det kommer att man heller inte kompenserar för de höga elpriser som de har haft. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är märkligt att man inte har infört ett tak för hushåll när man har infört ett tak för kommuner och regioner. Sveriges Kommuner och Regioner bedömer att flera regioner kommer att slå i taket och att många stora kommuner också gör det.Den stora orättvisan känns när det gäller hela landet. För oss socialdemokrater är en stark välfärd i hela landet otroligt viktigt. Redan nu kämpar särskilt många mindre kommuner hårt för att klara den välfärd som de vill kunna erbjuda och som människor också har rätt till för att man ska få en jämlik välfärd i hela landet.Många av de kommunerna finns i norra Sverige. De blir underkompenserade när det gäller statsbidragen. De får heller inte kompensation för det höga elpriset. Det drabbar naturligtvis välfärden. Därför är det märkligt att det heller inte blir en kompensation just till kommuner och regioner eftersom man kunde ändra sig när det gäller hushållen.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Det tycks vara en strategi från Socialdemokraterna att gång på gång i kammaren och i återkommande interpellationer upprepa uppgifter som inte stämmer. Men de blir inte mer sanna för att man upprepar dem fler gånger.Jag ska dra detta igen. Det kanske har missats av Eva Lindh, som jag faktiskt inte haft möjlighet att ha någon interpellationsdebatt med tidigare. Jag var väldigt tydlig förra året: Vi kommer inte att kunna garantera att det kommer att finnas några pengar på kontot hos svenska hushåll före jul. Men vi lovade att det skulle finnas besked på plats. Vi skulle kunna ha modellen för allt detta på plats till den 1 november. Men det stod till och med på vår hemsida - och jag sa det i flera intervjuer, i tal och i möten med medborgare, gång på gång på gång - att vi inte skulle kunna garantera när pengarna skulle finnas på kontot.Även vad gäller elstöd till företagen var vi väldigt tydliga med att det skulle vara föremål för vidare prövning, vilket innebar att vi inte kunde sätta ett datum. Det är jag den första att beklaga. Men det är viktigt att vara ärlig från politikens sida. När det inte går att sätta ett datum går det inte. Vi har hela tiden gett den information som gått att ge. Det här behöver prövas enligt konstens alla regler. När det gick att sätta en tidsplan gjorde vi det. Vi har också hållit den tidsplanen. Detta är fakta som jag tycker att det är viktigt för dem som lyssnar i kammaren och dem som lyssnar hemmavid att känna till. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet andra som jag tycker är viktigt att veta är att när Socialdemokraterna gjorde en elpriskompensation förra gången fick företagen noll. Nu får de en rejäl slant, som kommer både i form av elstöd till elintensiva företag och i form av ett generellt stöd till företagen om de haft ett pris över en viss nivå.Socialdemokraterna har inte lagt något förslag på bordet om någon annan nivå. Det är det tredje som jag tycker att man bör ha koll på. Socialdemokraterna står nu här i kammaren och har synpunkter. Har då Socialdemokraterna haft något annat förslag för hur modellen skulle se ut vad gäller hur högt pris man ska ha varit drabbad av och vilken gräns det ska vara när uträkningen görs och elstödet fastställs? Svaret är nej. Man har inte haft något annat förslag.Det blir direkt felaktigt att ställa norr mot söder. Det handlar inte om att säga att norra Sverige får stöd men inte södra Sverige. Det var inte upplägget i omgång ett av elstödet till hushållen och inte heller i omgång två. Modellen har varit densamma: Har man varit exceptionellt drabbad får man stöd. Det var två elprisområden som gick över den här nivån i första omgången. I andra omgången var det fyra elprisområden som hade gått över gränsvärdet och därför fick ta del av stödet.För att ge ett räkneexempel: I SE2 hade en vanlig villa ett elpris på ungefär 15 000 kronor per år, om man räknar med 20 000 kilowattimmar, medan det var 30 000 kronor i SE4. Detta är också direkt överförbart på välfärdssektorn. Det är en enorm skillnad på 15 000 och 30 000. Då kan man fråga sig: Hade S något elprisstöd till kommuner och regioner när de styrde? Svaret är nej. Men det har vi. Det är inte perfekt, men det är avsevärt mycket större, bättre och tryggare.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Det tycks vara en strategi från Socialdemokraterna att gång på gång i kammaren och i återkommande interpellationer upprepa uppgifter som inte stämmer. Men de blir inte mer sanna för att man upprepar dem fler gånger.Jag ska dra detta igen. Det kanske har missats av Eva Lindh, som jag faktiskt inte haft möjlighet att ha någon interpellationsdebatt med tidigare. Jag var väldigt tydlig förra året: Vi kommer inte att kunna garantera att det kommer att finnas några pengar på kontot hos svenska hushåll före jul. Men vi lovade att det skulle finnas besked på plats. Vi skulle kunna ha modellen för allt detta på plats till den 1 november. Men det stod till och med på vår hemsida - och jag sa det i flera intervjuer, i tal och i möten med medborgare, gång på gång på gång - att vi inte skulle kunna garantera när pengarna skulle finnas på kontot.Även vad gäller elstöd till företagen var vi väldigt tydliga med att det skulle vara föremål för vidare prövning, vilket innebar att vi inte kunde sätta ett datum. Det är jag den första att beklaga. Men det är viktigt att vara ärlig från politikens sida. När det inte går att sätta ett datum går det inte. Vi har hela tiden gett den information som gått att ge. Det här behöver prövas enligt konstens alla regler. När det gick att sätta en tidsplan gjorde vi det. Vi har också hållit den tidsplanen. Detta är fakta som jag tycker att det är viktigt för dem som lyssnar i kammaren och dem som lyssnar hemmavid att känna till. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet andra som jag tycker är viktigt att veta är att när Socialdemokraterna gjorde en elpriskompensation förra gången fick företagen noll. Nu får de en rejäl slant, som kommer både i form av elstöd till elintensiva företag och i form av ett generellt stöd till företagen om de haft ett pris över en viss nivå.Socialdemokraterna har inte lagt något förslag på bordet om någon annan nivå. Det är det tredje som jag tycker att man bör ha koll på. Socialdemokraterna står nu här i kammaren och har synpunkter. Har då Socialdemokraterna haft något annat förslag för hur modellen skulle se ut vad gäller hur högt pris man ska ha varit drabbad av och vilken gräns det ska vara när uträkningen görs och elstödet fastställs? Svaret är nej. Man har inte haft något annat förslag.Det blir direkt felaktigt att ställa norr mot söder. Det handlar inte om att säga att norra Sverige får stöd men inte södra Sverige. Det var inte upplägget i omgång ett av elstödet till hushållen och inte heller i omgång två. Modellen har varit densamma: Har man varit exceptionellt drabbad får man stöd. Det var två elprisområden som gick över den här nivån i första omgången. I andra omgången var det fyra elprisområden som hade gått över gränsvärdet och därför fick ta del av stödet.För att ge ett räkneexempel: I SE2 hade en vanlig villa ett elpris på ungefär 15 000 kronor per år, om man räknar med 20 000 kilowattimmar, medan det var 30 000 kronor i SE4. Detta är också direkt överförbart på välfärdssektorn. Det är en enorm skillnad på 15 000 och 30 000. Då kan man fråga sig: Hade S något elprisstöd till kommuner och regioner när de styrde? Svaret är nej. Men det har vi. Det är inte perfekt, men det är avsevärt mycket större, bättre och tryggare.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Det tycks vara en strategi från Socialdemokraterna att gång på gång i kammaren och i återkommande interpellationer upprepa uppgifter som inte stämmer. Men de blir inte mer sanna för att man upprepar dem fler gånger.Jag ska dra detta igen. Det kanske har missats av Eva Lindh, som jag faktiskt inte haft möjlighet att ha någon interpellationsdebatt med tidigare. Jag var väldigt tydlig förra året: Vi kommer inte att kunna garantera att det kommer att finnas några pengar på kontot hos svenska hushåll före jul. Men vi lovade att det skulle finnas besked på plats. Vi skulle kunna ha modellen för allt detta på plats till den 1 november. Men det stod till och med på vår hemsida - och jag sa det i flera intervjuer, i tal och i möten med medborgare, gång på gång på gång - att vi inte skulle kunna garantera när pengarna skulle finnas på kontot.Även vad gäller elstöd till företagen var vi väldigt tydliga med att det skulle vara föremål för vidare prövning, vilket innebar att vi inte kunde sätta ett datum. Det är jag den första att beklaga. Men det är viktigt att vara ärlig från politikens sida. När det inte går att sätta ett datum går det inte. Vi har hela tiden gett den information som gått att ge. Det här behöver prövas enligt konstens alla regler. När det gick att sätta en tidsplan gjorde vi det. Vi har också hållit den tidsplanen. Detta är fakta som jag tycker att det är viktigt för dem som lyssnar i kammaren och dem som lyssnar hemmavid att känna till. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet andra som jag tycker är viktigt att veta är att när Socialdemokraterna gjorde en elpriskompensation förra gången fick företagen noll. Nu får de en rejäl slant, som kommer både i form av elstöd till elintensiva företag och i form av ett generellt stöd till företagen om de haft ett pris över en viss nivå.Socialdemokraterna har inte lagt något förslag på bordet om någon annan nivå. Det är det tredje som jag tycker att man bör ha koll på. Socialdemokraterna står nu här i kammaren och har synpunkter. Har då Socialdemokraterna haft något annat förslag för hur modellen skulle se ut vad gäller hur högt pris man ska ha varit drabbad av och vilken gräns det ska vara när uträkningen görs och elstödet fastställs? Svaret är nej. Man har inte haft något annat förslag.Det blir direkt felaktigt att ställa norr mot söder. Det handlar inte om att säga att norra Sverige får stöd men inte södra Sverige. Det var inte upplägget i omgång ett av elstödet till hushållen och inte heller i omgång två. Modellen har varit densamma: Har man varit exceptionellt drabbad får man stöd. Det var två elprisområden som gick över den här nivån i första omgången. I andra omgången var det fyra elprisområden som hade gått över gränsvärdet och därför fick ta del av stödet.För att ge ett räkneexempel: I SE2 hade en vanlig villa ett elpris på ungefär 15 000 kronor per år, om man räknar med 20 000 kilowattimmar, medan det var 30 000 kronor i SE4. Detta är också direkt överförbart på välfärdssektorn. Det är en enorm skillnad på 15 000 och 30 000. Då kan man fråga sig: Hade S något elprisstöd till kommuner och regioner när de styrde? Svaret är nej. Men det har vi. Det är inte perfekt, men det är avsevärt mycket större, bättre och tryggare.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer När regeringen och Sverigedemokraterna presenterade sin budget i höstas valde de att göra en tydlig prioritering. De valde att sänka skatterna för dem med höga inkomster med 13 miljarder kronor och samtidigt att inte skjuta till de resurser som behövs till kommuner och regioner för att dessa ska kunna klara sitt uppdrag.Så sent som i går kom det nya ekonomiska prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner som visar på att alla regioner i Sverige nu bedömer att de kommer att gå med underskott under det här året, till den svindlande summan 20 miljarder kronor. Samtidigt bedömer kommunerna att nästan hälften av dem kommer att gå med stora underskott det här året. Det här innebär att man nu - trots att politiker från höger till vänster under hela våren har påtalat bristen på resurser till kommunerna - får förbereda uppsägning av viktig personal i vår gemensamma välfärd. Det handlar om varsel av lärare, undersköterskor och många fler yrkesgrupper som är oerhört viktiga för vår välfärd.I ljuset av allt detta hade ett elstöd till kommuner och regioner kunnat vara ett välkommet tillskott för att lindra den svåra situation man är i. Men i det läget väljer regeringen att sätta ett tak för elstödet. Man väljer dessutom att se till bara delar av landet. Man väljer att bortse från mer än hälften av landets geografi när man föreslår det här elstödet. I de norra delarna av landet kommer inte kommuner och regioner över huvud taget att få ta del av elstödet. Det är fråga om kommuner och regioner som kanske är lite extra utsatta i den här situationen. Man befinner sig oftast i glesbygd. Man har ett klimat som gör att det är kallare på vintern, och man har andra förutsättningar som gör att det är lite extra utmanande där. Då väljer regeringen att bortse från att även de kommunerna behöver elstöd.Min fråga till energi- och näringsministern är givetvis: Varför har regeringen valt att inte ge elstöd till kommuner och regioner även i norra Sverige?

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer När regeringen och Sverigedemokraterna presenterade sin budget i höstas valde de att göra en tydlig prioritering. De valde att sänka skatterna för dem med höga inkomster med 13 miljarder kronor och samtidigt att inte skjuta till de resurser som behövs till kommuner och regioner för att dessa ska kunna klara sitt uppdrag.Så sent som i går kom det nya ekonomiska prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner som visar på att alla regioner i Sverige nu bedömer att de kommer att gå med underskott under det här året, till den svindlande summan 20 miljarder kronor. Samtidigt bedömer kommunerna att nästan hälften av dem kommer att gå med stora underskott det här året. Det här innebär att man nu - trots att politiker från höger till vänster under hela våren har påtalat bristen på resurser till kommunerna - får förbereda uppsägning av viktig personal i vår gemensamma välfärd. Det handlar om varsel av lärare, undersköterskor och många fler yrkesgrupper som är oerhört viktiga för vår välfärd.I ljuset av allt detta hade ett elstöd till kommuner och regioner kunnat vara ett välkommet tillskott för att lindra den svåra situation man är i. Men i det läget väljer regeringen att sätta ett tak för elstödet. Man väljer dessutom att se till bara delar av landet. Man väljer att bortse från mer än hälften av landets geografi när man föreslår det här elstödet. I de norra delarna av landet kommer inte kommuner och regioner över huvud taget att få ta del av elstödet. Det är fråga om kommuner och regioner som kanske är lite extra utsatta i den här situationen. Man befinner sig oftast i glesbygd. Man har ett klimat som gör att det är kallare på vintern, och man har andra förutsättningar som gör att det är lite extra utmanande där. Då väljer regeringen att bortse från att även de kommunerna behöver elstöd.Min fråga till energi- och näringsministern är givetvis: Varför har regeringen valt att inte ge elstöd till kommuner och regioner även i norra Sverige?

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer När regeringen och Sverigedemokraterna presenterade sin budget i höstas valde de att göra en tydlig prioritering. De valde att sänka skatterna för dem med höga inkomster med 13 miljarder kronor och samtidigt att inte skjuta till de resurser som behövs till kommuner och regioner för att dessa ska kunna klara sitt uppdrag.Så sent som i går kom det nya ekonomiska prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner som visar på att alla regioner i Sverige nu bedömer att de kommer att gå med underskott under det här året, till den svindlande summan 20 miljarder kronor. Samtidigt bedömer kommunerna att nästan hälften av dem kommer att gå med stora underskott det här året. Det här innebär att man nu - trots att politiker från höger till vänster under hela våren har påtalat bristen på resurser till kommunerna - får förbereda uppsägning av viktig personal i vår gemensamma välfärd. Det handlar om varsel av lärare, undersköterskor och många fler yrkesgrupper som är oerhört viktiga för vår välfärd.I ljuset av allt detta hade ett elstöd till kommuner och regioner kunnat vara ett välkommet tillskott för att lindra den svåra situation man är i. Men i det läget väljer regeringen att sätta ett tak för elstödet. Man väljer dessutom att se till bara delar av landet. Man väljer att bortse från mer än hälften av landets geografi när man föreslår det här elstödet. I de norra delarna av landet kommer inte kommuner och regioner över huvud taget att få ta del av elstödet. Det är fråga om kommuner och regioner som kanske är lite extra utsatta i den här situationen. Man befinner sig oftast i glesbygd. Man har ett klimat som gör att det är kallare på vintern, och man har andra förutsättningar som gör att det är lite extra utmanande där. Då väljer regeringen att bortse från att även de kommunerna behöver elstöd.Min fråga till energi- och näringsministern är givetvis: Varför har regeringen valt att inte ge elstöd till kommuner och regioner även i norra Sverige?

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Kommuner och regioner möter just nu en kostnadskris på grund av höga elpriser, höjda räntor och hög inflation. Genom att inte tillskjuta tillräckliga statsbidrag i budgeten för 2023 och eftersom den inte heller har förmått lämna besked om eventuella tillskott för 2024 lämnar den SD-styrda regeringen den kommunala sektorn i sticket.På detta sätt låter Sverigedemokraterna och regeringen välfärdens verksamheter bli krockkuddar i mötet med lågkonjunkturen. Välfärdens verksamheter försämras, och personal riskerar att sägas upp. I Sverige är det nämligen kommuner och regioner som ansvarar för den viktiga välfärden i landet. När de inte får resurser kommer människor att märka det när de möter sjukvården eller när eleverna kommer tillbaka till skolan i höst.Just nu går alla regioner mot ett underskott redan i år. Det är ju regionerna som har ansvar för sjukvården - den sjukvård som Kristdemokraterna sa sig värna före valet. Nu syns det tydligt att det bara var ord. Sverigedemokraternas och regeringens hantering av elstöd till enskilda och företag har på goda grunder kritiserats från många håll. I fråga om elstödet kan jag inte ge annat än icke godkänt.Löften om när och hur elstöden skulle betalas ut har inte hållits. Man satte inget tak vid utbetalningen till hushållen, vilket innebar att en enskild elabonnent i södra Sverige lyckades få ut drygt 700 000 kronor. I vissa fall hamnade elstöden även hos företag. Haveriet med sekretessen innebär att ingen kan granska detta. Antalet varsel och konkurser har ökat i hög takt på grund av regeringens oförmåga. Från början skulle elstöd gå till hushåll enbart i södra Sverige och inte i norra Sverige. Sedan ändrade man sig, och det är väl bra.Så till den fråga som jag vill fokusera på i den här debatten: stödet till kommunsektorn, som står för vår viktiga välfärd. Nu verkar det som att kommuner och regioner i södra Sverige kan förvänta sig att få elstöd som kompensation för de höga kostnader för el som man haft. Men det finns lite oklarheter som jag också tagit upp i mina frågor. Det gäller bland annat taket. Det fanns inget tak för hushållen, men det finns ett tak för företagen. Framför allt finns det ett tak som är begränsat till 20 miljoner för regioner och kommuner. Sveriges Kommuner och Regioner räknar med att det berör alla regioner och de största kommunerna.Framför allt blir det inget elstöd till norra Sverige. Återigen nonchaleras förutsättningarna för den övre halvan av vårt land. Det är förbluffande och oroande. Jag tolkar inte svaret från statsrådet på något annat sätt än att det inte blir något elstöd till kommuner och regioner i norra Sverige.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Kommuner och regioner möter just nu en kostnadskris på grund av höga elpriser, höjda räntor och hög inflation. Genom att inte tillskjuta tillräckliga statsbidrag i budgeten för 2023 och eftersom den inte heller har förmått lämna besked om eventuella tillskott för 2024 lämnar den SD-styrda regeringen den kommunala sektorn i sticket.På detta sätt låter Sverigedemokraterna och regeringen välfärdens verksamheter bli krockkuddar i mötet med lågkonjunkturen. Välfärdens verksamheter försämras, och personal riskerar att sägas upp. I Sverige är det nämligen kommuner och regioner som ansvarar för den viktiga välfärden i landet. När de inte får resurser kommer människor att märka det när de möter sjukvården eller när eleverna kommer tillbaka till skolan i höst.Just nu går alla regioner mot ett underskott redan i år. Det är ju regionerna som har ansvar för sjukvården - den sjukvård som Kristdemokraterna sa sig värna före valet. Nu syns det tydligt att det bara var ord. Sverigedemokraternas och regeringens hantering av elstöd till enskilda och företag har på goda grunder kritiserats från många håll. I fråga om elstödet kan jag inte ge annat än icke godkänt.Löften om när och hur elstöden skulle betalas ut har inte hållits. Man satte inget tak vid utbetalningen till hushållen, vilket innebar att en enskild elabonnent i södra Sverige lyckades få ut drygt 700 000 kronor. I vissa fall hamnade elstöden även hos företag. Haveriet med sekretessen innebär att ingen kan granska detta. Antalet varsel och konkurser har ökat i hög takt på grund av regeringens oförmåga. Från början skulle elstöd gå till hushåll enbart i södra Sverige och inte i norra Sverige. Sedan ändrade man sig, och det är väl bra.Så till den fråga som jag vill fokusera på i den här debatten: stödet till kommunsektorn, som står för vår viktiga välfärd. Nu verkar det som att kommuner och regioner i södra Sverige kan förvänta sig att få elstöd som kompensation för de höga kostnader för el som man haft. Men det finns lite oklarheter som jag också tagit upp i mina frågor. Det gäller bland annat taket. Det fanns inget tak för hushållen, men det finns ett tak för företagen. Framför allt finns det ett tak som är begränsat till 20 miljoner för regioner och kommuner. Sveriges Kommuner och Regioner räknar med att det berör alla regioner och de största kommunerna.Framför allt blir det inget elstöd till norra Sverige. Återigen nonchaleras förutsättningarna för den övre halvan av vårt land. Det är förbluffande och oroande. Jag tolkar inte svaret från statsrådet på något annat sätt än att det inte blir något elstöd till kommuner och regioner i norra Sverige.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Kommuner och regioner möter just nu en kostnadskris på grund av höga elpriser, höjda räntor och hög inflation. Genom att inte tillskjuta tillräckliga statsbidrag i budgeten för 2023 och eftersom den inte heller har förmått lämna besked om eventuella tillskott för 2024 lämnar den SD-styrda regeringen den kommunala sektorn i sticket.På detta sätt låter Sverigedemokraterna och regeringen välfärdens verksamheter bli krockkuddar i mötet med lågkonjunkturen. Välfärdens verksamheter försämras, och personal riskerar att sägas upp. I Sverige är det nämligen kommuner och regioner som ansvarar för den viktiga välfärden i landet. När de inte får resurser kommer människor att märka det när de möter sjukvården eller när eleverna kommer tillbaka till skolan i höst.Just nu går alla regioner mot ett underskott redan i år. Det är ju regionerna som har ansvar för sjukvården - den sjukvård som Kristdemokraterna sa sig värna före valet. Nu syns det tydligt att det bara var ord. Sverigedemokraternas och regeringens hantering av elstöd till enskilda och företag har på goda grunder kritiserats från många håll. I fråga om elstödet kan jag inte ge annat än icke godkänt.Löften om när och hur elstöden skulle betalas ut har inte hållits. Man satte inget tak vid utbetalningen till hushållen, vilket innebar att en enskild elabonnent i södra Sverige lyckades få ut drygt 700 000 kronor. I vissa fall hamnade elstöden även hos företag. Haveriet med sekretessen innebär att ingen kan granska detta. Antalet varsel och konkurser har ökat i hög takt på grund av regeringens oförmåga. Från början skulle elstöd gå till hushåll enbart i södra Sverige och inte i norra Sverige. Sedan ändrade man sig, och det är väl bra.Så till den fråga som jag vill fokusera på i den här debatten: stödet till kommunsektorn, som står för vår viktiga välfärd. Nu verkar det som att kommuner och regioner i södra Sverige kan förvänta sig att få elstöd som kompensation för de höga kostnader för el som man haft. Men det finns lite oklarheter som jag också tagit upp i mina frågor. Det gäller bland annat taket. Det fanns inget tak för hushållen, men det finns ett tak för företagen. Framför allt finns det ett tak som är begränsat till 20 miljoner för regioner och kommuner. Sveriges Kommuner och Regioner räknar med att det berör alla regioner och de största kommunerna.Framför allt blir det inget elstöd till norra Sverige. Återigen nonchaleras förutsättningarna för den övre halvan av vårt land. Det är förbluffande och oroande. Jag tolkar inte svaret från statsrådet på något annat sätt än att det inte blir något elstöd till kommuner och regioner i norra Sverige.

Kommer det att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner?

Eva Lindh har frågat mig om det kommer att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner och när det beräknas att betalas ut. Hon har även frågat mig om regeringen och jag står fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något stöd.Sedan den 30 maj 2023 kan kommuner och regioner, i enlighet med förordningen (2023:233) om elstöd till företag, ansöka om elstöd hos Skatteverket. Storleken på stödet beräknas utifrån mängden el som förbrukats under oktober 2021 till och med september 2022 och vars kostnad överstiger ett visst referenspris. Detta görs för att hitta en modell för hur elstödet ska beräknas. Det baseras på den förbrukning man redan har haft men är framåtsyftande. Eftersom elstödet syftar till att lindra konsekvenserna av exceptionellt höga elpriser har ett referenspris på 75 öre per kilowattimme bestämts, vilket är ungefär 25 procent högre än det högsta medelvärde som har noterats under det senaste decenniet. Under den aktuella period som vi talar om här nådde elpriserna i norra Sverige inte upp till nivån för referenspriset, och därmed är det endast kommuner och regioner som tagit ut el i elområdena 3 och 4 som har rätt till elstöd, förutsatt att de inte prissäkrat sin el under perioden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har som bekant fyra elprisområden: 1, 2, 3 och 4. När jag talar om elprisområdena 3 och 4 handlar det om områden i de sydligaste delarna av landet.Kommuner och regioner får del av elstödet till företag på samma villkor som andra juridiska personer och företag. Stödet har anpassats till EU:s statsstödsregelverk, vilket medfört en begränsning av stödbeloppet till högst 20 miljoner kronor. Vad gäller frågan om när elstödet till kommuner och regioner beräknas att betalas ut öppnade ansökningsförfarandet enligt tidsplan den 30 maj 2023, och Skatteverket har påbörjat utbetalningarna.

När beräknas elstödet till kommuner och regioner betalas ut?

Eva Lindh har frågat mig om det kommer att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner och när det beräknas att betalas ut. Hon har även frågat mig om regeringen och jag står fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något stöd.Sedan den 30 maj 2023 kan kommuner och regioner, i enlighet med förordningen (2023:233) om elstöd till företag, ansöka om elstöd hos Skatteverket. Storleken på stödet beräknas utifrån mängden el som förbrukats under oktober 2021 till och med september 2022 och vars kostnad överstiger ett visst referenspris. Detta görs för att hitta en modell för hur elstödet ska beräknas. Det baseras på den förbrukning man redan har haft men är framåtsyftande. Eftersom elstödet syftar till att lindra konsekvenserna av exceptionellt höga elpriser har ett referenspris på 75 öre per kilowattimme bestämts, vilket är ungefär 25 procent högre än det högsta medelvärde som har noterats under det senaste decenniet. Under den aktuella period som vi talar om här nådde elpriserna i norra Sverige inte upp till nivån för referenspriset, och därmed är det endast kommuner och regioner som tagit ut el i elområdena 3 och 4 som har rätt till elstöd, förutsatt att de inte prissäkrat sin el under perioden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har som bekant fyra elprisområden: 1, 2, 3 och 4. När jag talar om elprisområdena 3 och 4 handlar det om områden i de sydligaste delarna av landet.Kommuner och regioner får del av elstödet till företag på samma villkor som andra juridiska personer och företag. Stödet har anpassats till EU:s statsstödsregelverk, vilket medfört en begränsning av stödbeloppet till högst 20 miljoner kronor. Vad gäller frågan om när elstödet till kommuner och regioner beräknas att betalas ut öppnade ansökningsförfarandet enligt tidsplan den 30 maj 2023, och Skatteverket har påbörjat utbetalningarna.

Står ministern och regeringen fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något elstöd?

Eva Lindh har frågat mig om det kommer att bli ett tak för utbetalningarna av elstöd till kommuner och regioner och när det beräknas att betalas ut. Hon har även frågat mig om regeringen och jag står fast vid att kommuner och regioner i norra Sverige inte ska få något stöd.Sedan den 30 maj 2023 kan kommuner och regioner, i enlighet med förordningen (2023:233) om elstöd till företag, ansöka om elstöd hos Skatteverket. Storleken på stödet beräknas utifrån mängden el som förbrukats under oktober 2021 till och med september 2022 och vars kostnad överstiger ett visst referenspris. Detta görs för att hitta en modell för hur elstödet ska beräknas. Det baseras på den förbrukning man redan har haft men är framåtsyftande. Eftersom elstödet syftar till att lindra konsekvenserna av exceptionellt höga elpriser har ett referenspris på 75 öre per kilowattimme bestämts, vilket är ungefär 25 procent högre än det högsta medelvärde som har noterats under det senaste decenniet. Under den aktuella period som vi talar om här nådde elpriserna i norra Sverige inte upp till nivån för referenspriset, och därmed är det endast kommuner och regioner som tagit ut el i elområdena 3 och 4 som har rätt till elstöd, förutsatt att de inte prissäkrat sin el under perioden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har som bekant fyra elprisområden: 1, 2, 3 och 4. När jag talar om elprisområdena 3 och 4 handlar det om områden i de sydligaste delarna av landet.Kommuner och regioner får del av elstödet till företag på samma villkor som andra juridiska personer och företag. Stödet har anpassats till EU:s statsstödsregelverk, vilket medfört en begränsning av stödbeloppet till högst 20 miljoner kronor. Vad gäller frågan om när elstödet till kommuner och regioner beräknas att betalas ut öppnade ansökningsförfarandet enligt tidsplan den 30 maj 2023, och Skatteverket har påbörjat utbetalningarna.

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Jag vill börja med att tacka ledamoten för engagemanget gällande de här frågorna, ett engagemang som vi delar. Mänskliga rättigheter ska man alltid se till att värna och även försvara. Det är otroligt grundläggande i en demokrati.Även om jag inte kan ge något besked gällande den budgetprocess som för närvarande pågår vill jag vara väldigt tydlig med att den här regeringen inte på något sätt kommer att ha någon ambitionssänkning när det gäller uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Det är också en självklarhet för oss att vi ska uppfylla våra internationella åtaganden.Därmed tackar jag för debatten.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Ja, jag har noterat att Paulina Brandberg inte vill ge besked om Institutet för mänskliga rättigheters fortsatta existens i denna interpellationsdebatt. Men jag vill ändå lyfta fram betydelsen av institutet och vikten av att arbetet kan bedrivas utifrån de former som har lagts fast.Inte minst placeringen i Lund är intressant i sammanhanget. Institutet är kopplat till Ideon och FN:s innovationscentrum, som ligger där. I närheten finns även Raoul Wallenberg Institute, som verkat inom detta område under en lång rad av år. Det finns också en koppling till FN-byn i Köpenhamn och det arbete mot gränshinder för fred och frihet som finns inbyggt där. Placeringen är alltså väl vald, och det nordiska samarbetet har ju stått modell i världen för diplomatiskt arbete för mänskliga rättigheter och demokrati.Det är nu som sagt 75 år sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till. Det vore ju ytterst beklagligt vid en sådan händelse, 75-årsjubileet, om Sveriges institut för mänskliga rättigheter skulle få bara ett par års existens.Mitt budskap till Paulina Brandberg är att det är viktigt att ge besked om institutets fortsatta existens för att värna arbetet för mänskliga rättigheter också framgent.

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Som jag sa framgår det av de så kallade Parisprinciperna, som Sverige genom rådsslutsatserna har uppmanat alla medlemsländer i EU att följa, att stater ska ha oberoende institutioner för att följa upp hur man lever upp till mänskliga rättigheter och vissa andra frågor som också är knutna till hur dessa institutioner ska arbeta. I dag är det Institutet för mänskliga rättigheter i Lund som har den uppgiften.Vi kommer såklart att återkomma med besked i budgeten i år om hur det ser ut. Men att föregripa en budgetprocess är inte praxis, och jag kommer inte heller att göra det.

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Ja, Sverige har stolta traditioner kring mänskliga rättigheter, som Paulina Brandberg just redogjorde för.Vi har kanske världens äldsta tryck- och yttrandefrihetslag. Vi har varit tillskyndare vid bildandet av först Nationernas förbund på 20-talet och sedan Förenta Nationerna på 40-talet. Vi har också drivit på när det gäller flera av de deklarationer för mänskliga rättigheter som har utformats.Även om vi har väl fungerande institutioner i Sverige har ett institut för mänskliga rättigheter saknats. I Europa är det väl nu bara Malta som saknar ett institut för detta. Nu när det äntligen, får man väl säga, har kommit på plats och realiserats finns det väl anledning att ge utrymme för institutet att kunna bedriva sitt arbete utifrån de föresatser som har lagts fast.Jag hör fortfarande inte i Paulina Brandbergs redogörelse något svar på hur hon ser på institutets fortsatta existens. Är det möjligt att utveckla det?

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Ledamoten har helt rätt i att jag känner ett djupt engagemang när det gäller att värna mänskliga rättigheter. Jag är därför väldigt stolt över att vi under det svenska ordförandeskapet, när vi nu har omvärldens ögon på oss, har varit med och tagit fram rådsslutsatser om tillämpningen av EU-stadgarna om de grundläggande rättigheterna, det medborgerliga utrymmets roll vad gäller skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna i EU.Dessa rådsslutsatser som Sverige har varit med och tagit fram innehåller bland annat en uppmaning från rådet till medlemsstaterna att inrätta eller underlätta inrättandet av nationella människorättsinstitutioner i enlighet med FN:s så kallade Parisprinciper.De så kallade Parisprinciperna uppställer bland annat de minimikrav som ska gälla för en institution för mänskliga rättigheter och är minimikrav som formulerades vid ett internationellt arbetsmöte i Paris 1991. Här framgår att en institution ska verka självständigt och ha ett brett uppdrag för att främja och skydda alla mänskliga rättigheter som slås fast i grundlag eller annan lagstiftning. Även institutionens sammansättning eller behörighet specificeras där.Av FN:s Parisprinciper framgår också institutionens uppgifter och vikten av en bred representation från det civila samhället och vilka arbetsmetoder som institutionen ska ha möjlighet att använda. Uppdraget bör framgå av lag eller grundlag, och institutionen ska ges tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt uppdrag och ansvar.Jag är också stolt över att Sverige under ordförandeskapet, den 20-21 april i år, anordnade en internationell konferens om institutionellt skydd för mänskliga rättigheter i tider av kris. Det här var en konferens som anordnades i samarbete med EU:s Fundamental Rights Agency.Jag menar att det utifrån detta inte kan råda något som helst tvivel om att det för den här regeringen är självklart att mänskliga rättigheter ska värnas. Vi ska naturligtvis också uppfylla våra internationella åtaganden.Det stämmer att det har förekommit ett partipolitiskt utspel från Sverigedemokraterna gällande institutet. Men som ledamoten känner till pågår en budgetprocess just nu, och det är praxis att man under pågående budgetprocess inte lämnar några förhandsbesked om resultat i några av de förhandlingarna. Jag kommer inte heller att lämna några sådana förhandsbesked, utan regeringen kommer att återkomma med den färdiga budgeten i höst.

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Jag vill inleda med att tacka statsrådet Paulina Brandberg för svaret på min interpellation om Institutet för mänskliga rättigheter. Jag hyser inte heller det minsta tvivel om Paulina Brandbergs inställning till arbetet för att värna mänskliga rättigheter och att det är angeläget.Det framhålls också att det är en självklarhet för regeringen att värna mänskliga rättigheter och uppfylla internationella förpliktelser inom området. Det betonas även att myndighetens uppgifter är reglerade i lagstiftningen.Som jag tolkar svaret framgår det dock inte om det finns någon vilja eller ambition från Paulina Brandberg och regeringen om att institutet ska kunna bedriva verksamheten utifrån nu gällande former och om det kommer att tilldelas resurser för att kunna utveckla arbetet.För egen del medverkade jag i konstitutionsutskottet när betänkandet om att inrätta institutet lades fram i denna kammare den 9 juni 2021. Det föranleddes av ett ingående beredningsarbete och en utredning som tillsattes för ändamålet redan 2016. Det återrapporterades kontinuerligt, och när betänkandet låg klart fanns det en bred uppslutning bland sju partier, utom Moderaterna, att ställa sig bakom själva inrättandet. Vid voteringen röstade också sju partier, utom Moderaterna, för att institutet skulle starta. Så skedde också den 1 januari 2022.En viktig fråga i beredningsarbetet var just att säkerställa oberoendet, alltså att detta inte skulle vara ett organ direkt från regeringen. Slutsatsen blev att institutet skulle ha betydligt större frihet än andra myndigheter och bland annat självt bestämma sin organisation och verksamhetsinriktning, detta för att betona just oberoendet.Institutet har placerats i Lund och leds av en styrelse som består av ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet av kvalificerat arbete inom det civila samhället, rättsväsen, advokatverksamhet och akademi. Nyligen utkom den första årsrapporten om institutets verksamhet. Jag förstår att den kanske också har föredragits för statsrådet; vi har fått en föredragning i utskottet.Det som har föranlett min interpellation är de oroande signaler som framkommit kring existensen för institutet. När beslutet togs var det alltså sju partier som stod bakom bildandet. Men i april framfördes det från Sverigedemokraterna, som under beredningen stod bakom bildandet, att man ifrågasätter institutet. En ledande sverigedemokrat uttalade att det inte behövs. Då tycks det ju som om existensen av Institutet för mänskliga rättigheter hänger på en skör tråd.I ett öppet brev till regeringen, som jag också hänvisar till i min interpellation, har 49 organisationer gått ihop för att efterlysa ett tydligt ställningstagande om just framtiden för institutet. Bland dem som undertecknat detta brev finns Unicef i Sverige, Hörselskadades Riksförbund, Läkare i Världen, Raoul Wallenberg-institutet, Svenska Kommunalpensionärernas Förbund, Civil Rights Defenders, Antidiskrimineringsbyrån, Amnesty International - en lång rad folkligt förankrade organisationer i civilsamhället.Därför vill jag be Paulina Brandberg att utveckla sitt svar. Finns det anledning till oro för institutets framtid? Vad finns det för besked att ge till dessa organisationer utifrån den oro som framförts?

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?

Per-Arne Håkansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta att verka i sin nuvarande form.Institutet för mänskliga rättigheter inrättades som en ny myndighet under regeringen den 1 januari 2022. Myndighetens uppdrag är reglerat i lagen om Institutet för mänskliga rättigheter. Det spelar en central roll i arbetet genom att utifrån ett helhetsperspektiv följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.EU:s ministerråd har flera gånger enigt uppmanat alla medlemsländer att inrätta nationella MR-institutioner och se till att deras verksamhet kan bedrivas på ett effektivt och oberoende sätt. De flesta medlemsländer har nationella MR-institutioner.Det är en självklarhet att regeringen även fortsättningsvis kommer att värna mänskliga rättigheter och uppfylla våra internationella förpliktelser inom detta område.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

När jag pratar om det enorma samhällsproblem som vi pratar om här i dag brukar jag likna det vid en ständigt pågående pandemi. Tittar vi på Socialdemokraternas styre ser vi att man sätter in åtgärder men att resultatet uteblir. Vi ser att det ligger på ungefär samma nivåer, samma antal mördade kvinnor varje år - runt 15. Åtgärder sätts alltså in, men resultatet uteblir.Det är dags att titta på nya åtgärder. Om vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort kan vi inte förvänta oss ett annat resultat. Jag ägnar mig just i denna stund åt att dammsuga civilsamhället och relevanta myndigheter på expertis, idéer, tankar och konkreta åtgärder.Ledamoten sa här att det är lite som märks i konkret handling. Jag skulle kunna säga samma sak om den socialdemokratiska regeringen fast med avseende på resultat: Det är lite som märks.Den här regeringen kommer att fokusera på resultat. Vi kommer att vidta nya åtgärder som inte har vidtagits tidigare, eftersom det är resultatet som spelar någon roll. Det är det som kan rädda liv. Det är resultatet av åtgärderna som faktiskt erbjuder skydd och stöd till dem som lever med våld och skräck i sina egna hem.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

När jag pratar om det enorma samhällsproblem som vi pratar om här i dag brukar jag likna det vid en ständigt pågående pandemi. Tittar vi på Socialdemokraternas styre ser vi att man sätter in åtgärder men att resultatet uteblir. Vi ser att det ligger på ungefär samma nivåer, samma antal mördade kvinnor varje år - runt 15. Åtgärder sätts alltså in, men resultatet uteblir.Det är dags att titta på nya åtgärder. Om vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort kan vi inte förvänta oss ett annat resultat. Jag ägnar mig just i denna stund åt att dammsuga civilsamhället och relevanta myndigheter på expertis, idéer, tankar och konkreta åtgärder.Ledamoten sa här att det är lite som märks i konkret handling. Jag skulle kunna säga samma sak om den socialdemokratiska regeringen fast med avseende på resultat: Det är lite som märks.Den här regeringen kommer att fokusera på resultat. Vi kommer att vidta nya åtgärder som inte har vidtagits tidigare, eftersom det är resultatet som spelar någon roll. Det är det som kan rädda liv. Det är resultatet av åtgärderna som faktiskt erbjuder skydd och stöd till dem som lever med våld och skräck i sina egna hem.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

Mäns våld mot kvinnor är ingen privat angelägenhet, utan det handlar om grova brott. Våldet mot kvinnor är varken en naturkatastrof eller något slumpartat. I de flesta fallen är förövaren känd av samhället. Kvinnor har larmat, lämnat och gjort allt som står i deras makt för att skydda sig och sina barn.Det är upp till oss i politiken att göra mer. Vi socialdemokrater är fast beslutna att göra mer för att ingen form av våld ska utföras. Ingen kvinna ska behöva fly, och ingen man ska behöva ha våld som uttryck för sina känslor. Det är som sagt viktigt med strategier och åtgärdsprogram. Men de är inte mycket värda när man skär ned på resurser där planerna ska genomföras, ute i kommuner och regioner - i sjukvården, i elevhälsan, i skolorna och i socialtjänsten.En reform för att förbättra situationen för kvinnor och barn i skyddat boende är inte så mycket värd om det inte finns pengar till att genomföra reformen. Statsrådet säger att det är flera kriser i det här landet. Absolut, det är det, och historiskt är det oftast kvinnor och barn som drabbas värst. Då behöver det också finnas en regering som gör desto mer.Det är många ord från den här regeringen men väldigt lite som märks när det kommer till faktisk handling.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

Mäns våld mot kvinnor är ingen privat angelägenhet, utan det handlar om grova brott. Våldet mot kvinnor är varken en naturkatastrof eller något slumpartat. I de flesta fallen är förövaren känd av samhället. Kvinnor har larmat, lämnat och gjort allt som står i deras makt för att skydda sig och sina barn.Det är upp till oss i politiken att göra mer. Vi socialdemokrater är fast beslutna att göra mer för att ingen form av våld ska utföras. Ingen kvinna ska behöva fly, och ingen man ska behöva ha våld som uttryck för sina känslor. Det är som sagt viktigt med strategier och åtgärdsprogram. Men de är inte mycket värda när man skär ned på resurser där planerna ska genomföras, ute i kommuner och regioner - i sjukvården, i elevhälsan, i skolorna och i socialtjänsten.En reform för att förbättra situationen för kvinnor och barn i skyddat boende är inte så mycket värd om det inte finns pengar till att genomföra reformen. Statsrådet säger att det är flera kriser i det här landet. Absolut, det är det, och historiskt är det oftast kvinnor och barn som drabbas värst. Då behöver det också finnas en regering som gör desto mer.Det är många ord från den här regeringen men väldigt lite som märks när det kommer till faktisk handling.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

En viktig reform som just nu bereds inom Regeringskansliet är reformen om skyddat boende. Den är väldigt viktig för att stärka skyddet för dem som lever med våld i hemmet. Det är en reform som bland annat gör det möjligt att skydda barn. Man ser barnens skyddsbehov på ett nytt sätt. Man ska kunna skydda dem på ett bättre sätt mot kontakt med en våldsam vårdnadshavare under vistelsen på boendet.Vi ska också ha en kvalitetssäkring av våra skyddade boenden. Inom mitt ansvarområde ser jag detta som en nyckelåtgärd i det viktiga arbetet med att bekämpa och förebygga det könsrelaterade våldet och det hedersrelaterade våldet.Den här typen av reformer kräver såklart finansiering. Vi har redan avsatt 145 miljoner kronor. Där finns ett överskott, eftersom reformen inte kommer att träda i kraft vid den tänkta tidpunkten. I övrigt har regeringen gett beskedet att vi kommer att återkomma gällande finansiering för detta.I den situation vi nu befinner oss i finns det några viktiga saker. Det är ingen hemlighet att vi har flera pågående kriser i vårt samhälle. Vi har en gängkriminalitet som eskalerar, vi har ett krig i vårt närområde, vi har en energikris och vi har en lågkonjunktur. Det är otroligt många kriser på en och samma gång. Regeringen är medveten om att kriser i ett sådant läge, ifall vi tittar historiskt, oftast drabbar samhällets mest utsatta allra värst.Den här regeringen kommer att göra allt vi kan för att motverka de negativa effekterna för de allra mest utsatta. Och bland de allra mest utsatta finns såklart den grupp som vi pratar om här och nu, de som lever i skräck, de som inte vet vart de ska ta vägen när de vill lämna sin relation, de som behöver samhällets skydd och stöd från såväl rättsväsendet som socialtjänsten och alla aktörer som är nyckelspelare i det här arbetet.Regeringen kommer inte att glömma bort detta. Vi kommer att se den här gruppen och göra de prioriteringar som krävs för att få ett ordentligt skydd.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

En viktig reform som just nu bereds inom Regeringskansliet är reformen om skyddat boende. Den är väldigt viktig för att stärka skyddet för dem som lever med våld i hemmet. Det är en reform som bland annat gör det möjligt att skydda barn. Man ser barnens skyddsbehov på ett nytt sätt. Man ska kunna skydda dem på ett bättre sätt mot kontakt med en våldsam vårdnadshavare under vistelsen på boendet.Vi ska också ha en kvalitetssäkring av våra skyddade boenden. Inom mitt ansvarområde ser jag detta som en nyckelåtgärd i det viktiga arbetet med att bekämpa och förebygga det könsrelaterade våldet och det hedersrelaterade våldet.Den här typen av reformer kräver såklart finansiering. Vi har redan avsatt 145 miljoner kronor. Där finns ett överskott, eftersom reformen inte kommer att träda i kraft vid den tänkta tidpunkten. I övrigt har regeringen gett beskedet att vi kommer att återkomma gällande finansiering för detta.I den situation vi nu befinner oss i finns det några viktiga saker. Det är ingen hemlighet att vi har flera pågående kriser i vårt samhälle. Vi har en gängkriminalitet som eskalerar, vi har ett krig i vårt närområde, vi har en energikris och vi har en lågkonjunktur. Det är otroligt många kriser på en och samma gång. Regeringen är medveten om att kriser i ett sådant läge, ifall vi tittar historiskt, oftast drabbar samhällets mest utsatta allra värst.Den här regeringen kommer att göra allt vi kan för att motverka de negativa effekterna för de allra mest utsatta. Och bland de allra mest utsatta finns såklart den grupp som vi pratar om här och nu, de som lever i skräck, de som inte vet vart de ska ta vägen när de vill lämna sin relation, de som behöver samhällets skydd och stöd från såväl rättsväsendet som socialtjänsten och alla aktörer som är nyckelspelare i det här arbetet.Regeringen kommer inte att glömma bort detta. Vi kommer att se den här gruppen och göra de prioriteringar som krävs för att få ett ordentligt skydd.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

Vad gäller det statsrådet precis sa blir det i alla fall fler poliser med en socialdemokratiskt ledd regering än med en borgerlig regering. Jag tror att statsrådet kommer att bli svaret skyldig efter den här mandatperioden med tanke på de löften som sviks på det här området också. Det är helt enkelt upp till bevis. Jag låter det stanna där än så länge.Nyligen meddelade Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, att regeringens finansiering till den nya lagstiftning som ska förbättra situationen för kvinnor i skyddade boenden är långt ifrån tillräcklig. Enligt SKR behövs 2,4 miljarder för att leva upp till reformen. I regeringens budget avsätter man nu endast 145 miljoner kronor för 2023. Det motsvarar 6 procent. SKR menar att det kommer att drabba våldsutsatta kvinnor och barn.Syftet med lagen, som den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade, är att förbättra skyddet och stödet till kvinnor men också att stärka barnrättsperspektivet för alla de barn som följer med sina mammor till det skyddade boendet. Att kommuner har förutsättningar att leva upp till lagstiftningen är avgörande för att den ska få effekt och för att kvaliteten på skyddade boenden ska säkerställas.Vi socialdemokrater ser med oro på konsekvenserna av det stålbad som kommuner och regioner står inför när det gäller hela välfärden och kvinnofridsområdet. För första gången på många år har vi en regering som väljer att inte ge utvecklingsmedel till detta. Att regeringen hävdar att man tar krafttag mot mäns våld mot kvinnor när man samtidigt underfinansierar och nedmonterar kommunernas viktiga kvinnofridsarbete gör mig djupt bedrövad.SKR varnar också för att kvinnor och barn ska hamna i kläm när avhoppare från kriminella gäng nu ska erbjudas hjälp på skyddade boenden. Vi socialdemokrater menar att kvinnor som flyr för sina liv från våldsamma män måste kunna garanteras plats på skyddat boende. De får inte trängas undan av arbetet mot gängkriminaliteten.Uppdraget om mäns våld mot kvinnor lyser nu med sin frånvaro i styrningen av polisen och andra myndigheter, och stödet till civilsamhällets förebyggande arbete - det förebyggande arbetet - dras ned. Och Sveriges Kommuner och Regioner larmar - det är inte oppositionen utan SKR som larmar - om att det saknas finansiering för att implementera lagen om skyddat boende.För att motverka mäns våld mot kvinnor krävs det en kvinnofridspolitik som genomsyrar hela samhället: skola, socialtjänst, sjukvård, polis och rättsväsen. Det krävs också förebyggande insatser, ett förebyggande arbete. Men det är inte trovärdigt när man skär ned på välfärden. Det går inte. Hur ska det förebyggande arbetet bedrivas när skolan och socialtjänsten får mindre resurser?

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

Vad gäller det statsrådet precis sa blir det i alla fall fler poliser med en socialdemokratiskt ledd regering än med en borgerlig regering. Jag tror att statsrådet kommer att bli svaret skyldig efter den här mandatperioden med tanke på de löften som sviks på det här området också. Det är helt enkelt upp till bevis. Jag låter det stanna där än så länge.Nyligen meddelade Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, att regeringens finansiering till den nya lagstiftning som ska förbättra situationen för kvinnor i skyddade boenden är långt ifrån tillräcklig. Enligt SKR behövs 2,4 miljarder för att leva upp till reformen. I regeringens budget avsätter man nu endast 145 miljoner kronor för 2023. Det motsvarar 6 procent. SKR menar att det kommer att drabba våldsutsatta kvinnor och barn.Syftet med lagen, som den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade, är att förbättra skyddet och stödet till kvinnor men också att stärka barnrättsperspektivet för alla de barn som följer med sina mammor till det skyddade boendet. Att kommuner har förutsättningar att leva upp till lagstiftningen är avgörande för att den ska få effekt och för att kvaliteten på skyddade boenden ska säkerställas.Vi socialdemokrater ser med oro på konsekvenserna av det stålbad som kommuner och regioner står inför när det gäller hela välfärden och kvinnofridsområdet. För första gången på många år har vi en regering som väljer att inte ge utvecklingsmedel till detta. Att regeringen hävdar att man tar krafttag mot mäns våld mot kvinnor när man samtidigt underfinansierar och nedmonterar kommunernas viktiga kvinnofridsarbete gör mig djupt bedrövad.SKR varnar också för att kvinnor och barn ska hamna i kläm när avhoppare från kriminella gäng nu ska erbjudas hjälp på skyddade boenden. Vi socialdemokrater menar att kvinnor som flyr för sina liv från våldsamma män måste kunna garanteras plats på skyddat boende. De får inte trängas undan av arbetet mot gängkriminaliteten.Uppdraget om mäns våld mot kvinnor lyser nu med sin frånvaro i styrningen av polisen och andra myndigheter, och stödet till civilsamhällets förebyggande arbete - det förebyggande arbetet - dras ned. Och Sveriges Kommuner och Regioner larmar - det är inte oppositionen utan SKR som larmar - om att det saknas finansiering för att implementera lagen om skyddat boende.För att motverka mäns våld mot kvinnor krävs det en kvinnofridspolitik som genomsyrar hela samhället: skola, socialtjänst, sjukvård, polis och rättsväsen. Det krävs också förebyggande insatser, ett förebyggande arbete. Men det är inte trovärdigt när man skär ned på välfärden. Det går inte. Hur ska det förebyggande arbetet bedrivas när skolan och socialtjänsten får mindre resurser?

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

I arbetet med att bekämpa det könsrelaterade och hedersrelaterade våldet måste vi ha som utgångspunkt att våldshandlingarna över huvud taget inte ska begås. Ska vi arbeta med detta måste vi arbeta inom flera områden. Den viktigaste åtgärden för att vi inte ska hamna i detta över huvud taget är att arbeta med våra unga och med grundorsakerna till det kontrollerande beteende och den maktutövning som vi ser i de relationer där våldet är det yttersta uttrycket för detta.Detta uppstår inte i ett vakuum. Det är normer och värderingar som etableras under de unga åren. Att jobba med detta i skolan och att på olika sätt ingripa i barnens vardag och normbildning är otroligt viktigt, så att de inte har sina egna bubblor, till exempel på sociala medier, där denna typ av skadliga normer och värderingar etableras och förstärks. Det är en stor prioritering i det förebyggande arbetet.Utöver det måste vi också, som jag var inne på i den tidigare debatten här i dag, se till att fler kan lämna dessa relationer. Vi måste titta på de repressiva åtgärderna, och vi måste också titta på hur vi arbetar med förövarna så att vi kan förändra det här beteendet när vi har misslyckats - för vi kommer tyvärr att misslyckas med vissa. Hur gör vi för att de som utövar våld mot sin partner inte ska fortsätta med det beteendet? Detta är ett brett arbete.När det gäller prioriteringar är det ingen hemlighet att vi i Sverige har en situation inom rättsväsendet med gängkriminalitet som eskalerar och som tar allt större fokus i den allmänna debatten. Den här regeringen anser inte att mäns våld mot män är mer prioriterat eller mer allvarligt än mäns våld mot kvinnor. Vi har dock en otroligt svår situation. Inom till exempel rättsväsendet har vi haft en enorm ökning på grund av gängkriminaliteten. Det slukar otroliga resurser från rättsväsendet. Jag vet, eftersom jag har arbetat med detta. Trots det var antalet folkbokförda per polis förra året, 2022, exakt samma som 2012, tio år dessförinnan. Socialdemokraterna löste inte polisbristen under åren de satt vid makten.Om vi inte får fler poliser, trots en brottsutveckling som ser ut på detta sätt, är det väldigt svårt för polisen att prioritera resurserna på ett sådant sätt att man täcker in även andra brottstyper. Det är såklart helt oacceptabelt att det drabbar våldsutsatta kvinnor och att det drabbar våldtäktsoffer.Så ser realiteten ut. Det måste vi uppmärksamma och arbeta med. Men grunden till detta är rättsväsendet och att antalet poliser per invånare inte har blivit fler, trots den utveckling vi har haft. Priset för det betalar väldigt många kvinnor i dag.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

I arbetet med att bekämpa det könsrelaterade och hedersrelaterade våldet måste vi ha som utgångspunkt att våldshandlingarna över huvud taget inte ska begås. Ska vi arbeta med detta måste vi arbeta inom flera områden. Den viktigaste åtgärden för att vi inte ska hamna i detta över huvud taget är att arbeta med våra unga och med grundorsakerna till det kontrollerande beteende och den maktutövning som vi ser i de relationer där våldet är det yttersta uttrycket för detta.Detta uppstår inte i ett vakuum. Det är normer och värderingar som etableras under de unga åren. Att jobba med detta i skolan och att på olika sätt ingripa i barnens vardag och normbildning är otroligt viktigt, så att de inte har sina egna bubblor, till exempel på sociala medier, där denna typ av skadliga normer och värderingar etableras och förstärks. Det är en stor prioritering i det förebyggande arbetet.Utöver det måste vi också, som jag var inne på i den tidigare debatten här i dag, se till att fler kan lämna dessa relationer. Vi måste titta på de repressiva åtgärderna, och vi måste också titta på hur vi arbetar med förövarna så att vi kan förändra det här beteendet när vi har misslyckats - för vi kommer tyvärr att misslyckas med vissa. Hur gör vi för att de som utövar våld mot sin partner inte ska fortsätta med det beteendet? Detta är ett brett arbete.När det gäller prioriteringar är det ingen hemlighet att vi i Sverige har en situation inom rättsväsendet med gängkriminalitet som eskalerar och som tar allt större fokus i den allmänna debatten. Den här regeringen anser inte att mäns våld mot män är mer prioriterat eller mer allvarligt än mäns våld mot kvinnor. Vi har dock en otroligt svår situation. Inom till exempel rättsväsendet har vi haft en enorm ökning på grund av gängkriminaliteten. Det slukar otroliga resurser från rättsväsendet. Jag vet, eftersom jag har arbetat med detta. Trots det var antalet folkbokförda per polis förra året, 2022, exakt samma som 2012, tio år dessförinnan. Socialdemokraterna löste inte polisbristen under åren de satt vid makten.Om vi inte får fler poliser, trots en brottsutveckling som ser ut på detta sätt, är det väldigt svårt för polisen att prioritera resurserna på ett sådant sätt att man täcker in även andra brottstyper. Det är såklart helt oacceptabelt att det drabbar våldsutsatta kvinnor och att det drabbar våldtäktsoffer.Så ser realiteten ut. Det måste vi uppmärksamma och arbeta med. Men grunden till detta är rättsväsendet och att antalet poliser per invånare inte har blivit fler, trots den utveckling vi har haft. Priset för det betalar väldigt många kvinnor i dag.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

Tack, statsrådet, för svaret och för möjligheten att debattera ett mycket aktuellt och angeläget ämne! Jag vill också tacka min utskottskollega Helena Vilhelmsson för den viktiga interpellation som vi precis hörde debatteras.Mina frågor till statsrådet handlar om vad regeringen gör för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Då tänker jag i huvudsak på det förebyggande arbetet, det arbete som krävs för att våldet över huvud taget inte ska begås.Var tredje vecka dödas en kvinna av en man, och mer än en våldtäkt i timmen begås - dygnet runt, året om. Brottsförebyggande rådet uppskattar dessutom att cirka 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls.Det finns delar i svaret från statsrådet som jag tycker är bra. Att regeringens nationella strategi kompletteras med åtgärdsprogram ligger exempelvis helt i linje med den socialdemokratiska regeringens arbete, liksom att den nuvarande regeringen planerar att förlänga åtgärdsprogrammet för en ny period.Centralt i det förebyggande arbetet är bland annat synliggörandet av könsnormer. Det finns många exempel där könsnormer begränsar människor och låser in oss i könsroller, könsroller som vi blir tilldelade när vi föds och ibland redan innan vi föds. Det handlar om hur tjejer ska vara för att de är tjejer och hur killar ska vara för att de är killar. Jag kommer aldrig att vika från min uppfattning att dessa förstöpta former är både farliga och skadliga. Varje människa ska vara fri, och då behöver vi bekämpa dessa starkt rotade normer som tvingar in oss i något som vi kanske inte vill vara.Några tydliga exempel där vi kan se konsekvenser av detta är hur våldet på fotbollsläktarna ter sig och den gängkriminalitet som plågar vårt Sverige. Det är ett ofattbart stort mänskligt lindande, och därutöver läggs det stora kostnader på konsekvenserna. Det är djupt bedrövligt hur mäns våld mot andra män får väga tyngre på regeringens våg än mäns våld mot kvinnor. Det syns i politiska prioriteringar, insatser, resurser och engagemang.Utifrån detta vill jag fråga statsrådet hur normarbetet och den genusvetenskap där vi ligger så långt framme ska ligga till grund för och synas i de konkreta insatser som det nya åtgärdsprogrammet och det nationella våldsförebyggande programmet ska innehålla. Kommer vi att se ett förebyggande arbete som riktar sig till barn och unga där könsroller medvetandegörs och där ingen form av våld ska bli ett känslouttryck?Sedan vill jag notera något som inte finns med i statsrådets svar på interpellationen. Det har riktats ett utskottsinitiativ till regeringen om en nollvision, på initiativ av regeringens egna partikamrater. Det är ganska anmärkningsvärt att man måste gå den vägen via riksdagen till regeringen för att få igenom politik. Detta finns inte med i svaret. Varför inte?

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

Tack, statsrådet, för svaret och för möjligheten att debattera ett mycket aktuellt och angeläget ämne! Jag vill också tacka min utskottskollega Helena Vilhelmsson för den viktiga interpellation som vi precis hörde debatteras.Mina frågor till statsrådet handlar om vad regeringen gör för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Då tänker jag i huvudsak på det förebyggande arbetet, det arbete som krävs för att våldet över huvud taget inte ska begås.Var tredje vecka dödas en kvinna av en man, och mer än en våldtäkt i timmen begås - dygnet runt, året om. Brottsförebyggande rådet uppskattar dessutom att cirka 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls.Det finns delar i svaret från statsrådet som jag tycker är bra. Att regeringens nationella strategi kompletteras med åtgärdsprogram ligger exempelvis helt i linje med den socialdemokratiska regeringens arbete, liksom att den nuvarande regeringen planerar att förlänga åtgärdsprogrammet för en ny period.Centralt i det förebyggande arbetet är bland annat synliggörandet av könsnormer. Det finns många exempel där könsnormer begränsar människor och låser in oss i könsroller, könsroller som vi blir tilldelade när vi föds och ibland redan innan vi föds. Det handlar om hur tjejer ska vara för att de är tjejer och hur killar ska vara för att de är killar. Jag kommer aldrig att vika från min uppfattning att dessa förstöpta former är både farliga och skadliga. Varje människa ska vara fri, och då behöver vi bekämpa dessa starkt rotade normer som tvingar in oss i något som vi kanske inte vill vara.Några tydliga exempel där vi kan se konsekvenser av detta är hur våldet på fotbollsläktarna ter sig och den gängkriminalitet som plågar vårt Sverige. Det är ett ofattbart stort mänskligt lindande, och därutöver läggs det stora kostnader på konsekvenserna. Det är djupt bedrövligt hur mäns våld mot andra män får väga tyngre på regeringens våg än mäns våld mot kvinnor. Det syns i politiska prioriteringar, insatser, resurser och engagemang.Utifrån detta vill jag fråga statsrådet hur normarbetet och den genusvetenskap där vi ligger så långt framme ska ligga till grund för och synas i de konkreta insatser som det nya åtgärdsprogrammet och det nationella våldsförebyggande programmet ska innehålla. Kommer vi att se ett förebyggande arbete som riktar sig till barn och unga där könsroller medvetandegörs och där ingen form av våld ska bli ett känslouttryck?Sedan vill jag notera något som inte finns med i statsrådets svar på interpellationen. Det har riktats ett utskottsinitiativ till regeringen om en nollvision, på initiativ av regeringens egna partikamrater. Det är ganska anmärkningsvärt att man måste gå den vägen via riksdagen till regeringen för att få igenom politik. Detta finns inte med i svaret. Varför inte?

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra?

Sofia Amloh har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Sofia Amloh har även frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser och engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och mäns våld mot andra män. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLåt mig börja med att slå fast att könsrelaterat våld är ett stort samhällsproblem som kränker våldsutsattas grundläggande fri- och rättigheter. Våldet är utbrett och allvarligt, orsakar stort lidande och får livslånga konsekvenser.Regeringen har högt på agendan att motverka kriminalitet. Det arbetet måste ske på bred front. Vi tar krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängkriminaliteten. Regeringen kommer samtidigt att prioritera det brotts- och våldsförebyggande arbetet under kommande mandatperiod. Könsrelaterat våld mot kvinnor ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort. Det är en självklar och viktig del av regeringens prioriteringar.Att förhindra att könsrelaterat våld över huvud taget uppstår eller upprepas är den huvudsakliga utgångspunkten för regeringens tioåriga nationella strategi för att motverka och bekämpa våld. Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld är ett av strategins mest prioriterade områden.Regeringen beslutade 2022 om ett nationellt våldsförebyggande program. Det förstärker såväl det tidiga våldsförebyggande arbetet som insatser gentemot dem som har förhöjd risk att utöva våld samt gentemot dem som har utsatt en närstående för våld. Programmet är också en del av regeringens bredare brottsförebyggande arbete.För att vi ska få stopp på våld i nära relationer behöver personerna som utövar våld förändra sitt beteende. Socialstyrelsen har i uppdrag att utveckla en nationell samordning och kunskapsutveckling för återfallsförebyggande arbete för våldsutövare. Socialstyrelsen driver också telefonlinjen Välj att sluta, som ger stöd och behandling till våldsutövare. Därtill ändrades socialtjänstlagen 2021 så att socialtjänsten nu är ålagd att vidta insatser gentemot våldsutövare för att dessa ska förändra sitt beteende.Regeringen har också inrättat ett nytt statsbidrag för förebyggande arbete mot våld. Syftet är att stärka det våldsförebyggande arbetet och främja utvecklingen av evidensbaserade insatser.Regeringen har redan förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Hittills i år har regeringen fördelat cirka 525 miljoner kronor för arbetet och gett flera myndigheter uppdrag på området.Regeringen har därtill ökat stödet till lokala kvinno- och tjejjourer med 50 miljoner kronor under 2023. Det förstärker de permanenta medlen till kvinno- och tjejjourer och andra organisationer inom brottsofferområdet på 150 miljoner kronor per år.Regeringens nationella strategi kompletteras med åtgärdsprogram som innehåller konkreta insatser för att förebygga och bekämpa det könsrelaterade våldet. I åtgärdsprogrammet 2021-2023 är en central utgångspunkt att våldet ska förebyggas med fokus på våldsutövare.Regeringen har nu påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa könsrelaterat och hedersrelaterat våld och förtryck för perioden 2024-2026. Det våldsförebyggande arbetet kommer fortsatt att vara i fokus för arbetet.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser, engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och som mäns våld mot andra män?

Sofia Amloh har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Sofia Amloh har även frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser och engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och mäns våld mot andra män. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLåt mig börja med att slå fast att könsrelaterat våld är ett stort samhällsproblem som kränker våldsutsattas grundläggande fri- och rättigheter. Våldet är utbrett och allvarligt, orsakar stort lidande och får livslånga konsekvenser.Regeringen har högt på agendan att motverka kriminalitet. Det arbetet måste ske på bred front. Vi tar krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängkriminaliteten. Regeringen kommer samtidigt att prioritera det brotts- och våldsförebyggande arbetet under kommande mandatperiod. Könsrelaterat våld mot kvinnor ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort. Det är en självklar och viktig del av regeringens prioriteringar.Att förhindra att könsrelaterat våld över huvud taget uppstår eller upprepas är den huvudsakliga utgångspunkten för regeringens tioåriga nationella strategi för att motverka och bekämpa våld. Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld är ett av strategins mest prioriterade områden.Regeringen beslutade 2022 om ett nationellt våldsförebyggande program. Det förstärker såväl det tidiga våldsförebyggande arbetet som insatser gentemot dem som har förhöjd risk att utöva våld samt gentemot dem som har utsatt en närstående för våld. Programmet är också en del av regeringens bredare brottsförebyggande arbete.För att vi ska få stopp på våld i nära relationer behöver personerna som utövar våld förändra sitt beteende. Socialstyrelsen har i uppdrag att utveckla en nationell samordning och kunskapsutveckling för återfallsförebyggande arbete för våldsutövare. Socialstyrelsen driver också telefonlinjen Välj att sluta, som ger stöd och behandling till våldsutövare. Därtill ändrades socialtjänstlagen 2021 så att socialtjänsten nu är ålagd att vidta insatser gentemot våldsutövare för att dessa ska förändra sitt beteende.Regeringen har också inrättat ett nytt statsbidrag för förebyggande arbete mot våld. Syftet är att stärka det våldsförebyggande arbetet och främja utvecklingen av evidensbaserade insatser.Regeringen har redan förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Hittills i år har regeringen fördelat cirka 525 miljoner kronor för arbetet och gett flera myndigheter uppdrag på området.Regeringen har därtill ökat stödet till lokala kvinno- och tjejjourer med 50 miljoner kronor under 2023. Det förstärker de permanenta medlen till kvinno- och tjejjourer och andra organisationer inom brottsofferområdet på 150 miljoner kronor per år.Regeringens nationella strategi kompletteras med åtgärdsprogram som innehåller konkreta insatser för att förebygga och bekämpa det könsrelaterade våldet. I åtgärdsprogrammet 2021-2023 är en central utgångspunkt att våldet ska förebyggas med fokus på våldsutövare.Regeringen har nu påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa könsrelaterat och hedersrelaterat våld och förtryck för perioden 2024-2026. Det våldsförebyggande arbetet kommer fortsatt att vara i fokus för arbetet.

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Den här typen av arbete kräver långsiktighet. Vi kan inte sitta och dutta med olika projekt, utan vi behöver ha planer som är långsiktiga och som ger ett gediget skydd under lång tid. Det är absolut det som också är min ambition i arbetet. Vi måste självklart också säkerställa att det finns finansiering för de åtgärder som vi plockar fram.Jag vill tacka ledamoten för hennes engagemang i frågorna. Det gläder mig att jag känner att det finns en bred samsyn i detta. Det här är inte frågor där vi ska ägna oss åt något partipolitiskt käbbel, utan här krävs det att vi krokar arm - som det brukar heta inom politiken - och verkligen jobbar framåt för de utsatta kvinnornas skull och för alla som lever med våld i hemmet och lever i skräck på den plats som ska vara ens trygga punkt.Jag ser fram emot att lägga fram dessa åtgärder, och jag hoppas att vi kan ha breda överenskommelser kring alla de åtgärder som är pusselbitar i detta viktiga arbete och tillsammans jobba framåt. För det är precis som ledamoten säger: Vi ska inte ha en kvinna till.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Det är korrekt att regeringen inte utesluter några åtgärder i detta viktiga arbete. Vi måste tänka brett, och vi måste tänka inom flera olika områden för att kunna hitta lösningar på problemet.Det är otroligt viktigt att ge stöd och skydd till dem som vill lämna relationer så att vi över huvud taget möjliggör för dem att göra det.En nära relaterad fråga till detta är frågan om kontaktförbud. Den här regeringen tycker att det är orimligt att det är som i dag, då det är brottsoffer som i stor utsträckning måste flytta på sig och leva gömda medan misstänkta förövare och förövare kan bo kvar.Vi vill ha ett perspektivskifte, och vi menar att det i större utsträckning måste vara förövarna som får flytta på sig genom att kontaktförbudsområdena blir otroligt mycket större geografiskt än de är i dag. Om man har fått ett kontaktförbud och ska vara skyddad av ett sådant ska man såklart kunna åka till mataffären på andra sidan staden och fortfarande vara skyddad av kontaktförbudet i form av det geografiska området.Vi vill också att fler kontaktförbud ska omfattas av elektronisk fotboja, som även ger ett mer konkret skydd. Det här är ett perspektivskifte som måste till, där vi höjer brottsoffrens status och ser den situation detta innebär. Vi ser det frihetsberövande som vi faktiskt lägger på brottsoffren när vi är för passiva i förhållande till dem och i förhållande till förövarna. Den passiviteten innebär ett helt orimligt frihetsberövande för många brottsoffer i dag. Det kommer regeringen att jobba med.En annan viktig fråga som vi verkligen måste lägga ett helt annat fokus på är förövarna. Även om vi har brottsoffer som lyckas lämna relationer, även om vi ger stöd och även om vi kanske lyckas döma förövaren till något års fängelse har vi inte löst problemet om vi inte har förändrat beteendet hos förövaren. En sådan förövare, som inte har fått någon beteendeförändring, kommer med stor sannolikhet att antingen gå tillbaka till samma brottsoffer igen eller skapa nya relationer. Risken är då överhängande att vi får nya brottsoffer, nya kvinnor och utsatta personer som lever i skräck och är i stor fara i sitt eget hem.Vi måste tänka brett, och vi måste titta på hur vi genomför beteendeförändringar. Vad är det som triggar våldet, och vad är det som gör att så många personer brukar våld mot den som de lever med?Vi måste också se till att vi inte tror att vi har någon one size fits all-lösning, utan vi måste titta på alla de olika situationer som finns. Det kan finnas olika kulturella aspekter som kan spela roll i detta. Det kan finnas missbrukssituationer, och det kan finnas psykisk ohälsa. Det kan finnas funktionshinder som innebär att det finns olika aspekter att ta hänsyn till.I regeringens arbete - både med att stärka skyddet för brottsoffer och i arbetet med förövarna - kommer vi att behöva se på de specifika situationer som finns och som kräver olika typer av lösningar. Detta arbete pågår just nu intensivt på Arbetsmarknadsdepartementet inom min portfölj, och jag ser fram emot att kunna presentera konkreta åtgärder.

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Jag tackar för svaret. Jag tyckte mig höra att ministern sa att hon hoppas att ett lämnaprogram kommer på plats. Enligt mig är det A och O.Ministern nämnde också det stora antal kvinnor som utsätts för våld även om de inte mördas. Det är 75 000 som utsätts varje år, och cirka 10 000 personer om man inräknar barn lever med någon form av skyddad identitet.Att lämna en våldsam relation är som vi vet inget man gör lättvindigt. Det handlar om barn, husdjur, boende, skola och arbete. Det finns många faktorer som håller kvar kvinnan, precis som vi har talat om. Den farligaste perioden är just när hon har bestämt sig: Jag vill lämna. Det är då morden sker. Ändå finns det i dag inget samlat lämnaprogram. Visst är det väldigt märkligt med tanke på, som jag sa, att det finns program för män som hoppar av kriminell gängverksamhet.Faktum är att Jämställdhetsmyndigheten i sin nyligen avlämnade rapport slår fast följande: En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram, på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden i insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst vikten av en samordnande aktör blir tydlig, för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt.En kvinna som lyckas lämna en våldsam relation får i bästa fall ett erbjudande om skyddat boende på en kvinnojour en tid och i värsta fall skyddad identitet. Hon lämnas sedan ensam med ansvar för flytt, bostad, skolbyte, hyra samt alla övriga kostnader.Centerpartiet har tidigare i år föreslagit ett nationellt lämnaprogram innehållande ett strukturerat stöd inklusive ett månatligt ekonomiskt stöd, ett så kallat fuck off-kapital, samt en nationell bostadskö. Det var en av de saker jag hörde i ministerns svar som är väldigt bra, för utan en ny bostad kan man inte skaffa sig ett nytt liv. Delar av de här förslagen går att sjösätta på relativt kort sikt, och kammaren röstar om detta förslag på tisdag.Det finns program som jobbar med det här. Ministern nämnde själv Igorprojektet. Uppe i Jämtland finns också Norrsken. Men det är just projekt, som jobbar med projektbudget. Vad händer när projektet är slut? Vad händer med fortsättningen av verksamheten?Jag tolkar det ändå som att ministern är inne på att det är regeringens linje att det ska komma till ett samlat lämnaprogram. Då blir nästa fråga: Vilka resurser är regeringen beredd att ställa till förfogande för att implementera detta över hela landet? Det här är ju ingenting som görs genom att säga: Nu är projektet Igor klart. Nu kör vi ut det här på linjen! Här krävs i stället en omfattande implementering och ett omfattande arbete för att få denna så lyckade modell etablerad i landets samtliga kommuner. Kan ministern säga någonting om tankarna för hur man ska implementera detta i landet?

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Ja, det är en kris att så många kvinnor förlorar livet och att det också sker år efter år. Vi vet också att de som förlorar livet är toppen på ett isberg.Utöver dessa liv finns det otroligt många fler personer som får sina liv fullständigt förstörda och får livslånga men av våldet. Även om det inte berövar dem livet direkt påverkar det dem otroligt mycket. Skadan är enormt stor. Det är ett gigantiskt samhällsproblem.Ledamoten har helt rätt i att en av nyckelfaktorerna för att få ned statistiken och ge fler friheten att kunna lämna relationen är att vi från samhällets sida måste gå in med skarpare åtgärder. Det handlar om att riva ned de hinder som i dag ofta finns för att man över huvud taget ska kunna lämna en relation.Det krävs såklart att man har någonstans att ta vägen. Vi måste ha fungerande skyddade boenden. Där kommer regeringen i närtid att presentera en ny reform gällande skyddade boenden som tar sikte på just den frågan. Men det finns såklart många fler frågor.Vi vet att barn är en viktig faktor i detta. Många vågar i dag inte lämna relationer därför att de vet att det innebär en större fara för barnet om man lämnar relationen jämfört med om man stannar kvar. Det är såklart en nyckelåtgärd för att möjliggöra för fler att lämna våldsamma relationer att kunna erbjuda skydd för fler.Som jag sa i mitt svar arbetar regeringen nu med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för 2024-2026 och även med att ta fram en ny nationell tioårig strategi som ska gälla från 2026.I det arbetet träffar jag många företrädare från civilsamhället och från myndigheter. Så sent som i går träffade jag två poliser - Erika Gyllenswärd och Caroline Boström - från Polismyndigheten. Vi talade om hur man arbetar i Norge med deras så kallade Krisesenter. Jag har också tidigare träffat den otroligt engagerade polisen Markus Antonsson. Han talar själv om ett lämnaprogram som en åtgärd som vi behöver se i de här sammanhangen.Jag lyssnar otroligt noga på alla de förslag som lyfts fram i de här sammanhangen. Vi arbetar intensivt med att ta fram lämnaprogrammet. Jag känner mig förvissad om att vi kommer att hitta nyckelåtgärder som verkligen gör skillnad och gör att fler kan få frihet och skydd så att utvecklingen kan vändas och vi verkligen kan få ned de fruktansvärda siffrorna.

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Tack, Paulina Brandberg, för svaret!Jag tänker börja med att referera till lite rubriker från årets början:Kvinna hittad död i frysbox, man häktad. Misstänkt dubbelmord i Luleå, man gripen. Kvinna i Halmstad avliden, polis utreder misstänkt mord. Gravida Soliana död efter fall från balkong. Kvinna död i Örebro, man anhållen för mord. Kvinna hittat död i Luleå, man anhållen misstänkt för mord. Man anhållen för mord och mordförsök på mor och dotter. Joullnar hittades död i skogsområde, dottern berättar. Kvinna hittad död i bostad i västra Värmland. Man misstänks ha mördat sin mamma.Det här var rubriker i tidningarna under årets första tre månader. Med några till som jag inte har nämnt blev det tolv mördade kvinnor på tolv veckor. Samtliga var misstänkta relationsbrott, alltså kvinnor mördade av män de hade eller hade haft en relation med. Samtliga hade ett namn, en familj och en vardag. Kvar finns bara en trasig vardag i dessa kvinnors närhet.Om tolv kvinnor på tolv veckor inte var nog kan vi fortsätta in i den 13:e veckan:Kvinna hittad död i lägenhet i Falkenberg. Kvinna hittad död i husvagn i Dalsland, misstänkt mord. Misstänkt mord i Fagersta. Man misstänks ha mördat sin fru i Falkenberg. Kvinna hittad död i skogen utanför Filipstad. Äldre man misstänks för mord på kvinna i Ljusdal.Det här var en dokumentation över 6 mördade kvinnor på sju dagar. Redan i april månad var vi uppe i nästan 20 kvinnor, det vill säga de senaste årens snittsiffra för antalet mord i parrelation. Det var efter fyra månader.Jag undrar var de stora rubrikerna om den här frågan är. Jag undrar också var regeringens krisplan är, för det här är en kris. När kommer inbjudan till riksdagens samtliga partier för krissamtal?Att prioriteringarna är olika vet vi. När vi har motsvarande händelseutveckling inom gängkriminella kretsar, vilket vi nyligen har sett, är regeringens pressträffar med info om åtgärder mångtaliga. Det är bra. Men det är en katastrof att de uteblir med anledning av att kvinnor mördas.Centerpartiet har kallat jämställdhetsministern till utskottet. Vi har läst debattartiklar om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor. I dag kan vi läsa och höra svaret på min interpellation.Vi hör om förebyggande åtgärder, och vi hör om repressiva åtgärder. Det är bra, men det räddar inga liv. Om vi ska sätta stopp för mord på kvinnor hjälper inte arbetet med nya åtgärdsprogram. Då hjälper inte skärpta straff, för vid utdömande av straff har våldet, det vill säga mordet, redan skett.Det som räddar liv är att få kvinnor att lämna den våldsamma relationen tidigt. För att klara det behöver samhället finnas där med ett samlat, strukturerat stöd, likartat över landet, som inte är avhängigt om det finns eldsjälar på arbetsplatsen eller i ideella organisationer. Det behöver finnas en kontaktperson som följer den våldsutsatta genom processen med anmälan, skyddat boende, skola, arbete, bostad och finansiellt stöd.Det finns exitprogram för män som hoppar av kriminell verksamhet. Regeringens politik är såvitt jag förstår att vidareutveckla avhopparprogram för män som har deltagit i kriminella miljöer.Jag ställer mig frågan: Hur kan jämställdhetsministern och regeringen inte säga rakt ut att det behövs ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som behöver skydd från våldsamma relationer?

Tänker ministern och regeringen initiera ett Lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer, och om inte, vilka åtgärder planerar ministern och regeringen för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas?

Helena Vilhelmsson har frågat justitieministern om ministern och regeringen tänker initiera ett lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer och om inte vilka åtgärder ministern och regeringen planerar för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.Jag vill tacka ledamoten för frågan och engagemanget för att motverka våld, ett engagemang jag och regeringen delar. Våld i nära relationer måste bekämpas med samhällets fulla kraft. Könsrelaterat våld ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort. Det är en självklar och viktig del av regeringens prioriteringar. Att förhindra att våld över huvud taget uppstår eller upprepas är den huvudsakliga utgångspunkten för regeringens tioåriga nationella strategi för att motverka och bekämpa könsrelaterat våld. Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld är ett av de mest prioriterade områdena i strategin och det åtgärdsprogram som gäller för 2021-2023. En insats i åtgärdsprogrammet är ett nationellt våldsförebyggande program, som regeringen beslutade om 2022. Det fokuserar på våldsförebyggande insatser gentemot både dem som har förhöjd risk att utöva våld och dem som har utsatt en närstående för våld. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Det gäller inte minst att ge stöd till kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer och att hjälpa dem att förändra sin situation. Socialtjänsten ska också verka för att den som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende. Ett stort antal myndigheter bidrar till att genomföra den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samarbetet mellan olika aktörer är viktigt för att den enskilde individen inte ska falla mellan stolarna. Regeringen arbetar aktivt med att utveckla samverkan mellan strategins nyckelaktörer, bland annat i syfte att stödja socialtjänstens arbete. Socialstyrelsen ska utveckla kunskaps- och metodstöd inom socialtjänsten. Socialstyrelsen ska också utveckla nationell samordning och kunskapsutveckling för återfallsförebyggande arbete för våldsutövare, inklusive stödlinjen Välj att sluta. Regeringen har dessutom förstärkt Socialstyrelsens uppdrag om stöd till kommunernas arbete med stadigvarande boende för våldsutsatta. Ett tryggt boende är en förutsättning för en fungerande livssituation för våldsutsatta kvinnor och barn. Insatser för att förbättra tillgången till stadigvarande boende är viktiga för att kvinnor ska kunna lämna våldsutövare. Länsstyrelsen i varje län har en samordningsfunktion som ska bidra till effektiva metoder, arbetssätt och kunskapsstöd i regionala och lokala verksamheter, däribland socialtjänsten. Inspektionen för vård och omsorg har nyligen fått regeringens uppdrag att genomföra en förstärkt tillsyn av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete mot våld i nära relationer, A2021/01714. Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 april 2024. För att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld har regeringen påbörjat arbetet med ett nytt åtgärdsprogram som ska gälla 2024-2026. Det våldsförebyggande arbetet kommer fortsatt att vara i fokus för arbetet, liksom att erbjuda våldsutsatta det skydd och stöd de har rätt till. Det är av högsta prioritet att förebygga, bekämpa och motverka dödligt våld i nära relationer. Men jag vill i dagsläget inte föregripa det pågående arbetet och gå in på åtgärdsprogrammets konkreta insatser, till exempel om ett lämnaprogram kan bli aktuellt.Regeringen kommer att prioritera det våldsförebyggande och brottsförebyggande arbetet under den kommande mandatperioden. Könsrelaterat våld ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort.

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Det är min och regeringens utgångspunkt att den operativa viltförvaltningen så långt som möjligt ska vara decentraliserad. Älgförvaltningen ska vara lokal och regional. Jag vill att älgförvaltningen ska skapa en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurserna och tar hänsyn till viktiga allmänintressen som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden.Jag kommer att fortsätta följa myndigheternas arbete, forskningen och debatten när det gäller älg- och skogsförvaltning. Som jag sa i mitt svar på interpellationen bedömer jag att det finns skäl att invänta rapporteringen av uppdraget till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen för att först därefter gå vidare med eventuella insatser.Stort tack för debatten!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Jag tackar landsbygdsminister Kullgren för svaret. Det låter på svaren som att vi i stort delar uppfattningen att det är viktigt att bevara älgstammen och att man måste ändra fokus lite för älgförvaltningsområdena. Till det arbete som ministern nu har framför sig vill jag skicka med att den samverkan som i dag sker mellan jägarkåren och markägarna är viktig. Jag tror att det är viktigt att vi permanentar den på något sätt och fortsätter med det arbetet på ett tydligt vis. Sedan kan jag möjligtvis tycka att det borde vara opartiska ordförande i dessa älgförvaltningsgrupper; man ska vara lika viktiga. Även om det kanske finns många bland allmänheten i detta land som inte tror det är jägarkåren med sina organisationer verkligen den kår som värnar viltet i våra skogar och marker allra mest. Det är utan tvivel så att det är de som slår fast att vi ska ha ett rikt djur- och naturliv i våra marker. Därför är det väldigt viktigt att de är med i det här arbetet på ett tydligt sätt och känner att de är minst lika viktiga som någon annan.Med det vill jag önska ministern en trevlig helg.

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Mycket av det som Tomas Kronståhl säger delar vi uppfattning om. När vi tittar på framtiden är det givetvis viktigt att vi inte glömmer utmaningen med de skador som viltet de facto orsakar för människor, verksamhet och natur. Tack vare en oerhört duktig jägarkår har vi till stor del kunnat bemästra de skador som viltet orsakar. Den svenska jägarkåren fyller en oerhört viktig funktion när vi ska balansera täta viltstammar.Jag är medveten om att frågan om älgförvaltningen och kopplingen till skogsskadorna är komplex och polariserad. Det är därför det är så viktigt att vi får till det här ömsesidiga och respektfulla samtalet och förståelsen för varandra. Jag inser också att ett alltför ensidigt fokus har satts på älgstammens storlek och de skador som älgarna bidrar till. Man behöver ta större hänsyn till alla klövviltsstammar, inte bara älgen. Jag förstår verkligen frustrationen och oron när det gäller både utbredningen av varg och älgstammens utveckling. Jag är medveten om att inte alla betesskador kommer från älg utan att andra viltslag också påverkar.Utöver en duktig jägarkår är det även viktigt med en robust och ändamålsenlig myndighetsstruktur. Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning som ska utreda formerna för och föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som ska ansvara för viltförvaltningen på nationell nivå.

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Även jag har självklart mycket stor respekt för skogsägarnas alltför stora betesskador, inte minst på tallungskog. Älgstammen var alldeles för stor på 80- och 90-talen, och betestrycket på tallungskogen ledde då till att allt fler skogsägare började plantera granskog på i princip all mark, tyvärr även på tallmark. Det har visat sig att detta inte var någon bra utveckling för vare sig viltet eller markägarna.Det var därför egentligen ett vällovligt initiativ som beslutades och sjösattes 2012 då man bildade älgförvaltningsområden och grupper för att försöka få till en samförvaltning mellan fodertillgång och älgstammens storlek. Flera forskningsrapporter visar nu att det inte finns något samband mellan antalet älgar och hur mycket skador det är på skogen; de är inte kompatibla. Det finns inget som tyder på att man kan uppnå dagens tak på skogsskador enbart genom att skjuta fler älgar. Inte ens om man i princip utrotar älgstammen kommer skadorna helt att upphöra.I dag drivs älgförvaltningsgrupperna till mycket stor del av skadenivåerna på skogen. Man tar inte hänsyn till flera andra oerhört viktiga komponenter. Om man ska lyckas med att få ned skadenivåerna på skogen måste man även ta in foderaspekten. Hur mycket viltfoder finns det i landskapet? Hur mycket tall planteras? Hur mycket rönn, asp och sälg finns att tillgå för älgen och klövviltet? Och vilka andra sorters klövvilt som också utgör ett betestryck finns det i området?Vi socialdemokrater ser problemen med dagens alltför stora fokus på skadenivåer på skogen relaterat till enbart älgstammens storlek som en felaktig och förenklad problembild som måste rättas till. Vi tycker att den så kallade ÄBI:n, älgbetesinventeringen, i sig har en viktig funktion och är en bra och pålitlig inventeringsmetod när det gäller betesskador av vilt på skogen, men vi önskar verkligen att uppdraget blir lite bredare och även, fru talman, omfattar den mycket viktiga fodertillgången för viltet i de inventerade områdena. Skulle denna inventering göras på detta sätt skulle vi inom samma områden som i dag undersöks i fråga om viltskador även få fram betydligt mer fakta om i vilken omfattning det finns tillgång på annat betesfoder eller exempelvis tallskog i området. Dagens älgförvaltningsgrupper är helt fokuserade på att sköta förvaltningen av älg. Detta är som jag tidigare nämnt till mycket stor del baserat på skogsskadenivåerna, vilka inte nödvändigtvis minskar beroende på älgstammens storlek. Därför tycker vi socialdemokrater att det är hög tid att bredda älgförvaltningsgruppernas uppdrag till att innefatta förvaltning av alla viltslag som kan eller bör förvaltas utifrån vilka betesskador som kan uppstå för både lantbruk och skogsbruk till följd av alltför stora viltstammar av olika slag. Sådana skador ser vi i dag på flera håll i Sverige.Delar ministern min bild av den här situationen för älgen och vilttillgången? Är han beredd att efter denna utredning förändra uppdraget till älgförvaltningsområdena och viltförvaltningsdelegationerna?

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Vi har sedan 2012 ett system med älgförvaltningsområden och att älgförvaltningen ska vara adaptiv, det vill säga att den ska vara lokalt förankrad och anpassas efter nya eller förändrade förhållanden som till exempel rovdjursförekomst eller skador på skog. Förvaltningen bör styra mot och följa upp de mål som satts inom ramen för älgförvaltningen. Det är viktigt att fortlöpande följa upp och analysera älgförvaltningen.För närvarande har vi inga intentioner att ändra systemet. Vi följer självklart debatten och ser fram emot Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets redovisning av uppdraget om möjliga åtgärder för att åstadkomma eftersträvansvärd balans mellan klövviltstammar och fodertillgång.Det är viktigt att vi för en kunskapsbaserad diskussion om älgförvaltningen. Även om stammen minskat under flera år betyder det inte automatiskt att älgen är hotad som art. Men naturligtvis kommer vi att följa utvecklingen och vad Artdatabanken rapporterar.Frågan om älgförvaltning och kopplingen till skogsskador är komplex och mycket polariserad. Därför är det viktigt med samarbete mellan skogs- och jägarintressena. Jakträtten tillfaller fastighetsägaren, och det är min önskan att jägare och skogsägare samarbetar. Det är viktigt att det finns en respekt för varandras olika intressen. Det är därför jag har bjudit in de berörda organisationerna till ett möte med framåtsyftande inriktning med särskilt fokus på balans mellan vilt, foder och betesskador men också för att diskutera samarbetet när det gäller dessa frågor.

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Jag tackar landsbygdsminister Kullgren för svaret.Älgen är den svenska skogens största djur och har på många sätt också blivit en symbol för Sverige. Men älgen är inte bara förknippad med jakt utan också med svensk natur, vildmark och turism och har kommit att bli en av de viktigaste symbolerna för Sverige som land, inte minst som turistland.År 2012 infördes den nya älgförvaltningen. Landet delades då in i 149 älgförvaltningsområden tillika älgförvaltningsgrupper. Deras uttalade uppgift är att kraftigt minska skogsskadorna, framför allt på tallskog, genom en minskning av älgstammen. Vi kan nu se flera resultat, även forskningsresultat, som visar att endast 3 procent av dessa 149 älgförvaltningsområden har uppnått en medelskadenivå på skogen under 5 procent, vilket var målet. Vi kan samtidigt konstatera att avskjutningen av den svenska älgstammen är över 35 procent inom många områden. Med en oförändrad ambition och oförändrade direktiv från staten riskerar vi att EU kommer att rödlista älgen som en hotad art i vissa delar av vårt land.Många jägare, forskare och naturintresserade ser dagens ensidiga fokus på älgstammen som det största hotet för betesskador på våra ungskogar som direkt felaktigt och ett stort hot mot älgstammen i sig.Älgen som symbol och som ett jaktbart och förvaltningsbart vilt är det som främst sammanfogar den svenska jägarkåren. Finns det ingen framtida möjlighet för jakt på älg kommer det att kraftigt minska den svenska folkrörelse som värnar jakten och dess historiska arv.Älgen är dessutom satt under kraftig press från flera håll, inte minst i södra Sverige. Älgförvaltningen har fokus på skogsskador, men det finns många andra djur som påverkar älgens betesmöjligheter. Det är väldigt viktigt att vi även kollar på kronhjort, dovhjort och rådjur, som också är klövvilt som betar och förstör vår skog. Även om älgen är det största hjortdjuret är den faktiskt också det djur som först trängs undan vid betestryck från andra hjortdjur.Om inget görs blir älgstammen troligtvis rödlistad i flera områden. I Värmland och Dalarna är det vargen som tillsammans med älgförvaltningen utgör det största hotet mot stammen. Där tar vargen mellan 150 och 175 älgar per år, vilket innebär att många områden helt har fått sluta med älgjakten för att älgstammen inte ska utrotas helt.Rent generellt är det illa för den svenska älgstammen i de flesta områden. Därför måste det göras en ny prioritering där den svenska älgstammens överlevnad sätts i främsta ledet innan det är för sent.Jag måste ånyo ställa min fråga till minister Kullgren: Har ministern och regeringen någon plan för eller ambition att förhindra en katastrof för den svenska älgstammen genom att göra en förändring i älgförvaltningsområdenas uppdrag?Jag vill också nämna att även den socialdemokratiska regeringen jobbade väldigt aktivt med rovdjurs- och vargfrågan för att flytta den från bilaga 5 till bilaga 4 i art- och habitatdirektivet så att vargen blir förvaltningsbar. Det är detta som är dagens problem. Jag tror att jag vid något tillfälle sa till minister Kullgren att det troligtvis är enklare att jaga varg i opposition än i majoritet.

Har ministern och regeringen någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada?

Tomas Kronståhl har frågat mig om jag och regeringen har någon avsikt att förändra älgförvaltningarnas uppdrag för att förhindra att den svenska älgstammen riskerar att ta skada.Jag håller med om att alltför ensidigt fokus har lagts på älgstammens storlek och älgarnas skador. Helt nyligen har jag skickat ut en inbjudan till de olika aktörer som har intresse av klövviltsförvaltning. Ibland får älgen oförskyllt skulden för skador, framför allt inom skogsbruket. Jag anser att det totala vilttrycket måste tas med i beräkningen och att det ska finnas plats för en livskraftig och stark älgstam, samtidigt som skadorna för skogsbruket måste vara hanterbara. Det kommer att vara mitt budskap vid mötet. På längre sikt bidrar även förbättrad ståndortsanpassning inom skogsbruket till förbättrad balans mellan klövviltstammarnas storlek och fodertillgång. Glädjande nog har vi här sett positiva resultat under de senaste åren, inte minst en ökad andel tallföryngringar i södra Sverige. I linje med skogspropositionen från 2021 har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att senast den 30 september 2023 redovisa möjliga åtgärder och vid behov föreslå regelförändringar för att åstadkomma eftersträvad balans mellan klövviltstammar och fodertillgång och därmed minska skadenivåerna på skog. Propositionens inriktning är att en "tydlig minskning av klövviltpopulationerna utifrån lokala och regionala förhållanden bör ske i närtid samtidigt som skogsskötseln anpassas för ökade fodermängder". Jag bedömer att det finns skäl att invänta rapporteringen för att därefter gå vidare med eventuella insatser.

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Djurhållning är en viktig del av vår livsmedelsförsörjning anser jag och en stor del av den svenska befolkningen. Enligt mig har Sverige en på det stora hela välfungerande djurskyddslagstiftning, naturligtvis även för de här djuren. Därtill driver branschen ett officiellt program framtaget av experter, forskare och Jordbruksverket som uppfödarna ska följa. Det är kopplat till att det finns krav på årlig rapportering till Jordbruksverket.Vi ska värna om vårt svenska djurskydd, men vi behöver samtidigt stärka konkurrenskraften för livsmedelsproducenterna. Därför är det arbete som regeringen nu driver på inom EU så viktigt. Vi ska gå i takt och komma längre fram inom hela unionen.Olika animalier har olika för- och nackdelar inom alla områden - hälsa, miljö, klimat, biologisk mångfald, ekonomi och sysselsättning - och jag anser att det är politikens uppgift att sätta ramar genom att göra avvägningar mellan alla dessa faktorer.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Det finns många fördelar med att ställa om till mer långsamväxande kycklingar. Det behöver inte betyda landsbygdens död. Det kan betyda att vi konkurrerar på ett bra sätt.Sverige håller på att bli omsprungna av många andra länder i kycklingvälfärdsfrågor och djurvälfärdsfrågor överlag. Det är väldigt bra att det görs en översyn och tas initiativ på EU-nivå, men som landsbygdsminister finns det också möjlighet att ta initiativ i en svensk kontext.Jag upplever inte att jag får några som helst svar på vare sig om man är beredd att införa ECC som minimikrav i den svenska djurskyddslagstiftningen eller om man är beredd att stärka tillsynen. Precis som landsbygdsministern säger spelar nya regler ingen roll om de inte tillämpas. Det var just den biten - tillsynen - som jag trodde att vi skulle kunna komma framåt med. Om det inte finns en bra tillsyn spelar det ingen roll vilka fina ord vi har kommit överens om.Turbokycklingarna har en dödlighet som beräknas till 3-4 procent. Det kallas svinn, men i en svensk kontext handlar det om 3 miljoner kycklingar per år. Det är väldigt höga siffror. Det är ett enormt lidande helt i onödan som skulle kunna undvikas genom att man ställer om till mer långsamväxande raser. Och vi har inte ens nämnt kycklingarnas föräldrar i dag. Man har avlat för att de ska växa så snabbt som möjligt - så snabbt att det gör ont att leva. Man har löst problemen med att få föräldrarna att föröka sig genom att utsätta dem för svält. Hela uppfödningen av de snabbväxande raserna innebär att man systematiskt utsätter dem för lidande, och jag hoppas att landsbygdsministern tar till sig detta och översätter det till politisk handling.

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Vi måste se svensk djurhållning i ljuset av EU. Sverige har länge påpekat behovet av att se över EU:s djurskyddslagstiftning. Exempel på prioriterade frågor från svensk sida är efterlevnaden av förbudet mot rutinmässig svanskupering på gris, fixering av suggor och att komma till rätta med problemen förknippade med långa djurtransporter. Vidare är det viktigt att det införs djurspecifik lagstiftning där det saknas i dag.Kommissionens utvärdering visar att det nuvarande regelverket inte lever upp till dagens behov och utmaningar. Lagstiftningen behöver uppdateras utifrån ny vetenskap, och man behöver komma till rätta med den ojämlika implementeringen och de brister i efterlevnaden vi ser i dag. Nya regler gör ingen nytta om de inte tillämpas.Översynen är ett långsiktigt arbete i en nödvändig riktning. Behovet av en stabil och långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion i både Sverige och Europa är större än någonsin. I den helheten är ett gott djurskydd en pusselbit vi inte kan vara utan.För regeringen är det prioriterat att se över möjligheten att balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter och samtidigt bibehålla högt ställda svenska djurhållningskrav. Det är därför glädjande att regeringen i början av februari beslutade att tillsätta en utredning om stärkt konkurrenskraft och ett starkt djurskydd i enlighet med Tidöavtalet. Jag ser fram emot att ta del av den utredningens analyser och förslag när arbetet ska redovisas om drygt ett år.Djurskyddsfrågorna är en självklar del av det svenska EU-ordförandeskapet under våren. Sverige har bjudit in till en konferens om djurskydd i slutet av juni. Den tar avstamp i översynen av EU:s djurskyddslagstiftning och utgör en möjlighet att lyfta fram aktuell forskning och fördelarna med gott djurskydd samt att på så sätt stötta kommissionens pågående arbete.Skulle vi ställa mycket högre krav på våra svenska djurhållare än det görs i de länder de konkurrerar med skulle resultatet bli att branschen konkurreras ut av mat som i allt väsentligt produceras i länder med lägre ställda krav än här. Jag har förstått att Rebecka Le Moine inte anser det vara ett problem, men för svensk landsbygd och för vår gemensamma välfärd skulle det vara förödande. Ett Sverige utan djurhållning skulle vara ett fattigt Sverige. Dessutom skulle det motverka Tidöpartiernas vilja att förbättra djurskyddet globalt.

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Min fråga till landsbygdsministern var om man skulle kunna se ECC som en miniminivå att införa i vår lagstiftning. På den fick jag inget svar, utan jag fick förklarat för mig att vi redan har en stark lagstiftning. Jag måste tolka det svaret som ett nej och som att regeringen inte är intresserad av att göra mer. Vi ska vara nöjda med det vi har.Den djurskyddslagstiftning vi har ser fantastiskt bra ut. Det står att det är förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att det kan medföra lidande för föräldradjuret eller avkomman. Det är bara det att det finns ett stort glapp mellan dessa vackra ord och verkligheten. I Sverige är 99 procent av alla kycklingar av snabbväxande raser, så kallade turbokycklingar. Det bryter mot 2 kap. 11 § djurskyddslagen.Vad behöver vi då göra? Jo, se verkligheten för vad den är. Det har uppdagats olika skandaler, till exempel med Kronfågel, och när landsbygdsministern i en intervju fick en fråga om detta svarade han att lagstiftningen ska följas och att vi därför har tillsynsmyndigheter. Det är jättebra. Det är bara det att på de senaste tre åren har man gjort tillsyn på 13 av 39 anläggningar. Låt det sjunka in.Det spelar alltså ingen roll hur vackra ord vi använder; vi kan inte nöja oss med att hänvisa till dem om vi vet hur verkligheten ser ut. Den innebär ett lidande från att dessa kycklingar kläcks till att de spenderar sina dagar på en yta stor som ett A4-papper och till att de skållas levande. Det är ett systematiskt djurplågeri.Det handlar om ett systematiskt djurplågeri som landsbygdsministern har ansvar för. Om landsbygdsministern inte är beredd att införa ECC som ett minimikrav i djurskyddslagstiftningen, är landsbygdsministern då åtminstone beredd att öka tillsynen?

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Jag får inleda med att säga att jag har lite svårt för interpellantens uttryck turbokycklingar. Det är naturligtvis ett försök att nedvärdera och smutskasta sådant man ogillar, på samma sätt som vissa säger genmanipulerad i stället för det riktiga ordet genmodifierad och vissa säger mjölkindustri i stället för mjölkgård eller mjölkbransch.Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som omfattar alla djur som hålls av människan och syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och att främja en god djurvälfärd och respekten för djur. I många fall har Sverige mer detaljerade djurskyddskrav jämfört med EU och övriga medlemsstater. När det gäller kycklingar har Sverige, till skillnad från EU, bestämmelser även för avelsdjuren och ett förbud mot näbbtrimning, exempelvis.Djur är levande, kännande varelser, och inget djur ska behöva lida. Djurskyddsreglerna ska alltid efterlevas, och eventuella brister ska rättas till.Hur många kontroller som än utförs kan de aldrig ersätta djurhållarens ansvar och betydelse för djurens välmående. Det är bara den som finns på plats varje dag som kan se till att djuren har det bra och får den skötsel och omsorg de behöver.Under 2022 noterades inga brister avseende beläggningsgrad, rena djur, luftkvalitet eller stallklimat. Dock noterades brister avseende ströbäddarnas renhet, vilket i förlängningen kan leda till smutsiga djur och försämrad fothälsa.Vad gäller alla dessa kontrollpunkter finns en variation mellan åren. Generellt ses en god efterlevnad av djurskyddsreglerna när det gäller slaktkycklingar.

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Kycklingen är Sveriges vanligaste fågel. Årligen föds omkring 112 miljoner kycklingar upp för slakt. Det rör sig om väldigt intensiv djurhållning, där den genomsnittliga besättningen består av 100 000 individer och där utrymmet som kycklingarna har att växa på är mindre än ett A4-papper per individ. Under sina 35 dagar i livet växer dessa kycklingar från 40 gram till 2 kilo. Denna otroligt snabba tillväxt innebär en stor risk för bensmärta och rörelsestörning. Detta kan inte betraktas som något annat än ett systematiskt djurplågeri.Djurskyddsorganisationer i Europa har tagit fram välfärdskriterier som företag kan använda sig av vid inköp av kyckling. Dessa kriterier går under namnet European Chicken Commitment, ECC, och grundar sig på den senaste forskningen. Kriterierna inkluderar bland annat faktorer som inredning, beläggningsgrad, bedövning och tredjepartsgranskning. Mer än 350 företag har anslutit sig, för en förbättrad djurvälfärd för kycklingar i hela Europa. Detta blir en möjlighet att komma bort från det systematiska lidandet inom den svenska kycklingindustrin, och även Sverige bör förhålla sig till ECC-kriterierna som en absolut lägsta nivå i lagstiftningen.Genom att ställa sig bakom ECC säger man ja till mer utevistelse för kycklingar och nej till den så kallade turbokycklingen, som växer så otroligt snabbt att det innebär lidande för kycklingarna från det att de kläcks till dess att de skållas. Denna ras utgör ungefär 99 procent av kycklingarna i Sverige.En utfasning av turbokycklingen i Sverige skulle, på samma sätt som skett med Belgian blue, kunna genomföras utifrån djurskyddslagstiftningens skrivning om avel som medför lidande för djuren.Min fråga är: Hur ser landsbygdsministern på att introducera dessa kriterier, ECC, som en del av djurskyddslagstiftningen och låta dem utgöra en miniminivå för kycklingar? Hur ser landsbygdsministern på att ställa om från snabbväxande så kallade turbokycklingar till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag ställer mig till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser.Det är viktigt att värna ett gott djurskydd av flera anledningar. För det första är det förstås viktigt att djuren har det bra. Ett gott djurskydd bidrar också till en god djurhälsa, vilket i sin tur minskar behovet av antibiotika. Detta är viktiga faktorer för att uppnå ett hållbart livsmedelssystem i framtiden.Djurskyddsnivån inom EU behöver höjas, och därför är den översyn av EU:s djurskyddslagstiftning som Europeiska kommissionen aviserade i strategin från jord till bord både efterlängtad och välkommen. Med anledning av översynen har Sverige tillsammans med Danmark, Tyskland, Nederländerna och Belgien tagit fram ett gemensamt inspel till kommissionen med förslag som bör beaktas i en kommande lagstiftning. Något som framhålls är vikten av att både djurvälfärd och djurhälsa beaktas vid avel så att det inte blir ett alltför ensidigt fokus på produktionsegenskaper, exempelvis tillväxt.Jag vill avslutningsvis framhålla att en skärpning av lagstiftningen inom EU inte bara skulle gynna djurvälfärden utan även skulle kunna bidra till att balansera svenska livsmedelsproducenters konkurrensvillkor.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Jag tror att Daniel Bäckström vet exakt vad som står i det uppdrag som regeringen, förvisso den förra, gav. Det är också nuvarande regerings position - att vi ska ha 170-270 vargar. Det är det uppdrag som har getts till Naturvårdsverket. Men vi ser nu över det uppdraget för att se om det kan göras ännu tydligare och klarare. Det är vad min politiska stab håller på med nu, och vi tittar även på hur vi ska få ett bättre regelverk kring skyddsjakten, där vi vet att vi har stora problem i dag. Det krävs upp till fyra angrepp innan man får ett beslut om skyddsjakt. Detta är oerhört viktiga beslut för att komma framåt i denna fråga.Samtidigt har vi intensiva diskussioner med andra EU-länder som har liknande eller värre problem eller som generellt har en förståelse för vad rovdjur de facto gör. Vi måste se att de senaste 20 årens ökande vargstam påverkar vårt samhälle påtagligt mer än förr. Bönder vågar inte investera i sina livsmedelsföretag, och djuren får inte komma ut på bete på grund av rädsla för vargen. Och eftersom bete är det sätt på vilket många djur försörjs med foder under mer än en tredjedel av året är det helt ohållbart att inte kunna låta djuren gå på bete.Den tilltagande ökningen av vargstammen har även blivit en trygghetsfråga som vi måste ta på allvar. Viltet, där rovdjuren ingår, ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Jag tror att Daniel Bäckström vet exakt vad som står i det uppdrag som regeringen, förvisso den förra, gav. Det är också nuvarande regerings position - att vi ska ha 170-270 vargar. Det är det uppdrag som har getts till Naturvårdsverket. Men vi ser nu över det uppdraget för att se om det kan göras ännu tydligare och klarare. Det är vad min politiska stab håller på med nu, och vi tittar även på hur vi ska få ett bättre regelverk kring skyddsjakten, där vi vet att vi har stora problem i dag. Det krävs upp till fyra angrepp innan man får ett beslut om skyddsjakt. Detta är oerhört viktiga beslut för att komma framåt i denna fråga.Samtidigt har vi intensiva diskussioner med andra EU-länder som har liknande eller värre problem eller som generellt har en förståelse för vad rovdjur de facto gör. Vi måste se att de senaste 20 årens ökande vargstam påverkar vårt samhälle påtagligt mer än förr. Bönder vågar inte investera i sina livsmedelsföretag, och djuren får inte komma ut på bete på grund av rädsla för vargen. Och eftersom bete är det sätt på vilket många djur försörjs med foder under mer än en tredjedel av året är det helt ohållbart att inte kunna låta djuren gå på bete.Den tilltagande ökningen av vargstammen har även blivit en trygghetsfråga som vi måste ta på allvar. Viltet, där rovdjuren ingår, ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Jag tror att Daniel Bäckström vet exakt vad som står i det uppdrag som regeringen, förvisso den förra, gav. Det är också nuvarande regerings position - att vi ska ha 170-270 vargar. Det är det uppdrag som har getts till Naturvårdsverket. Men vi ser nu över det uppdraget för att se om det kan göras ännu tydligare och klarare. Det är vad min politiska stab håller på med nu, och vi tittar även på hur vi ska få ett bättre regelverk kring skyddsjakten, där vi vet att vi har stora problem i dag. Det krävs upp till fyra angrepp innan man får ett beslut om skyddsjakt. Detta är oerhört viktiga beslut för att komma framåt i denna fråga.Samtidigt har vi intensiva diskussioner med andra EU-länder som har liknande eller värre problem eller som generellt har en förståelse för vad rovdjur de facto gör. Vi måste se att de senaste 20 årens ökande vargstam påverkar vårt samhälle påtagligt mer än förr. Bönder vågar inte investera i sina livsmedelsföretag, och djuren får inte komma ut på bete på grund av rädsla för vargen. Och eftersom bete är det sätt på vilket många djur försörjs med foder under mer än en tredjedel av året är det helt ohållbart att inte kunna låta djuren gå på bete.Den tilltagande ökningen av vargstammen har även blivit en trygghetsfråga som vi måste ta på allvar. Viltet, där rovdjuren ingår, ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

I sitt svar till mig för en stund sedan ville landsbygdsministern lugna mig i frågan. Jag undrar om det inte är någon annan som behöver känna efter och bli lite lugnare i frågan.Det är ju så här, landsbygdsminister Peter Kullgren: Jag har inte upplevt att vi har haft någon annan position än den som vi var med och drev fram i december 2010 när beslutet togs här i Sveriges riksdag under alliansregeringen. När vi har haft samarbeten i Sveriges riksdag har det handlat om budgetsamarbete. Januariavtalet hade många olika punkter. Där ingick inte rovdjurspolitiken eller jaktfrågorna.Det var också därför vi förra våren gjorde ett tydligt ställningstagande, tillsammans med Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, om att rikta ett tillkännagivande till Sveriges regering om att nå den nedre gränsen i spannet, 170 vargar.Om det är hedersamt att prata om historik på det sätt som landsbygdsministern väljer att göra i dag kan utvärderas. Men jag vet vad som har beslutats här. Det borde vara den enklaste sak för ett regeringsparti som vill ha makten och sedan får den att leverera på sitt eget riksdagsbeslut från ett år tillbaka. Men svaret i dag från Peter Kullgren som regeringsföreträdare är inte alls i enlighet med det beslut som togs i riksdagen. Svaret är att vargstammen i dag är för stor och att vi ska jobba med skyddsjaktsfrågor och annat. Detta är väl känt - det står vi bakom fullt ut.Jag förväntar mig mycket mer av landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen i denna fråga.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

I sitt svar till mig för en stund sedan ville landsbygdsministern lugna mig i frågan. Jag undrar om det inte är någon annan som behöver känna efter och bli lite lugnare i frågan.Det är ju så här, landsbygdsminister Peter Kullgren: Jag har inte upplevt att vi har haft någon annan position än den som vi var med och drev fram i december 2010 när beslutet togs här i Sveriges riksdag under alliansregeringen. När vi har haft samarbeten i Sveriges riksdag har det handlat om budgetsamarbete. Januariavtalet hade många olika punkter. Där ingick inte rovdjurspolitiken eller jaktfrågorna.Det var också därför vi förra våren gjorde ett tydligt ställningstagande, tillsammans med Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, om att rikta ett tillkännagivande till Sveriges regering om att nå den nedre gränsen i spannet, 170 vargar.Om det är hedersamt att prata om historik på det sätt som landsbygdsministern väljer att göra i dag kan utvärderas. Men jag vet vad som har beslutats här. Det borde vara den enklaste sak för ett regeringsparti som vill ha makten och sedan får den att leverera på sitt eget riksdagsbeslut från ett år tillbaka. Men svaret i dag från Peter Kullgren som regeringsföreträdare är inte alls i enlighet med det beslut som togs i riksdagen. Svaret är att vargstammen i dag är för stor och att vi ska jobba med skyddsjaktsfrågor och annat. Detta är väl känt - det står vi bakom fullt ut.Jag förväntar mig mycket mer av landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen i denna fråga.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

I sitt svar till mig för en stund sedan ville landsbygdsministern lugna mig i frågan. Jag undrar om det inte är någon annan som behöver känna efter och bli lite lugnare i frågan.Det är ju så här, landsbygdsminister Peter Kullgren: Jag har inte upplevt att vi har haft någon annan position än den som vi var med och drev fram i december 2010 när beslutet togs här i Sveriges riksdag under alliansregeringen. När vi har haft samarbeten i Sveriges riksdag har det handlat om budgetsamarbete. Januariavtalet hade många olika punkter. Där ingick inte rovdjurspolitiken eller jaktfrågorna.Det var också därför vi förra våren gjorde ett tydligt ställningstagande, tillsammans med Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, om att rikta ett tillkännagivande till Sveriges regering om att nå den nedre gränsen i spannet, 170 vargar.Om det är hedersamt att prata om historik på det sätt som landsbygdsministern väljer att göra i dag kan utvärderas. Men jag vet vad som har beslutats här. Det borde vara den enklaste sak för ett regeringsparti som vill ha makten och sedan får den att leverera på sitt eget riksdagsbeslut från ett år tillbaka. Men svaret i dag från Peter Kullgren som regeringsföreträdare är inte alls i enlighet med det beslut som togs i riksdagen. Svaret är att vargstammen i dag är för stor och att vi ska jobba med skyddsjaktsfrågor och annat. Detta är väl känt - det står vi bakom fullt ut.Jag förväntar mig mycket mer av landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen i denna fråga.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Hur lång tid tar det? Ja, för den regering som Centerpartiet stödde tog det lite drygt sju år innan det kom något som helst uppdrag om att göra det som riksdagen redan hade sagt. Jag har varit landsbygdsminister i sju åtta månader, alltså i ungefär lika många månader som antalet år som Centerpartiet och Daniel Bäckström stödde en regering där ni direkt i handen på Miljöpartiet lade frågan om varg.Vi levererar mer hitintills på åtta månader än vad den regering som ni stödde förra mandatperioden gjorde på två mandatperioder. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att anklaga oss för att inte leverera.Vad säger Centerpartiets Daniel Bäckström till alla dem som har röstat på honom - som jag vet har en bra position vad gäller svensk vargförvaltning - när man lovar brett innan valet och är tydlig med vad man vill men sedan vet exakt att det inte kommer att hända någonting på det här området eftersom man stöder en regering som har en helt annan inriktning?Det blir lite väl magstarkt, Daniel Bäckström, att komma och anklaga mig efter sju månader för att vi inte har levererat när jag precis har konstaterat att vi ska se över alla regler, både skyddsjakt och licensjakt, och att uppdrag kommer till berörda myndigheter. Försök inte att vrida detta till något annat än vad det de facto handlar om.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Hur lång tid tar det? Ja, för den regering som Centerpartiet stödde tog det lite drygt sju år innan det kom något som helst uppdrag om att göra det som riksdagen redan hade sagt. Jag har varit landsbygdsminister i sju åtta månader, alltså i ungefär lika många månader som antalet år som Centerpartiet och Daniel Bäckström stödde en regering där ni direkt i handen på Miljöpartiet lade frågan om varg.Vi levererar mer hitintills på åtta månader än vad den regering som ni stödde förra mandatperioden gjorde på två mandatperioder. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att anklaga oss för att inte leverera.Vad säger Centerpartiets Daniel Bäckström till alla dem som har röstat på honom - som jag vet har en bra position vad gäller svensk vargförvaltning - när man lovar brett innan valet och är tydlig med vad man vill men sedan vet exakt att det inte kommer att hända någonting på det här området eftersom man stöder en regering som har en helt annan inriktning?Det blir lite väl magstarkt, Daniel Bäckström, att komma och anklaga mig efter sju månader för att vi inte har levererat när jag precis har konstaterat att vi ska se över alla regler, både skyddsjakt och licensjakt, och att uppdrag kommer till berörda myndigheter. Försök inte att vrida detta till något annat än vad det de facto handlar om.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Hur lång tid tar det? Ja, för den regering som Centerpartiet stödde tog det lite drygt sju år innan det kom något som helst uppdrag om att göra det som riksdagen redan hade sagt. Jag har varit landsbygdsminister i sju åtta månader, alltså i ungefär lika många månader som antalet år som Centerpartiet och Daniel Bäckström stödde en regering där ni direkt i handen på Miljöpartiet lade frågan om varg.Vi levererar mer hitintills på åtta månader än vad den regering som ni stödde förra mandatperioden gjorde på två mandatperioder. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att anklaga oss för att inte leverera.Vad säger Centerpartiets Daniel Bäckström till alla dem som har röstat på honom - som jag vet har en bra position vad gäller svensk vargförvaltning - när man lovar brett innan valet och är tydlig med vad man vill men sedan vet exakt att det inte kommer att hända någonting på det här området eftersom man stöder en regering som har en helt annan inriktning?Det blir lite väl magstarkt, Daniel Bäckström, att komma och anklaga mig efter sju månader för att vi inte har levererat när jag precis har konstaterat att vi ska se över alla regler, både skyddsjakt och licensjakt, och att uppdrag kommer till berörda myndigheter. Försök inte att vrida detta till något annat än vad det de facto handlar om.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Jag tackar ministern för svaret. Det är tydligt att ministern anser att vargstammen är för stor och att det ska ses över hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska komma i fråga. Hur lång tid tar det att se över dessa delar? Ministern säger ju själv att regelformer ska ses över. Möten har hållits med landshövdingar om licensjakt och i delar av Sverige där det finns etablerad varg. Men när kommer beskedet till djurägarna? När får man veta? Jag tänker att det väl inte kan vara så långa ledtider utan att man ganska snart skulle kunna få besked. Jag är väldigt angelägen om att ministern kan ge besked. När får man veta på vilket sätt dessa delar kommer att förändras? Det är ju inga okända frågor vi pratar om.När man har djur och det etablerar sig vargrevir på olika sätt finns det ett stöd till stängsling. Är ministern beredd att se över andra delar? På vilket sätt kan de djurhållande bönderna runt om i Sverige stöttas för att det också ska säkerställas att de ska kunna vara trygga med den förvaltning vi har? Är ministern beredd att gå så långt som att tala om att det i vissa områden inte är aktuellt att varg får finnas över huvud taget? Detta var man från Kristdemokraternas sida lite fundersam över i förslaget som diskuterades under förra mandatperioden.Jag ser, likt min kollega ledamoten Bäckström, fram emot att ministern förtydligar svaren. Möten är gott nog, men när kommer beskeden till djurhållande bönder, till landsbygdsboende, om i vilka steg man kommer att minska vargstammens storlek och vad den ska ned till?

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Jag tackar ministern för svaret. Det är tydligt att ministern anser att vargstammen är för stor och att det ska ses över hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska komma i fråga. Hur lång tid tar det att se över dessa delar? Ministern säger ju själv att regelformer ska ses över. Möten har hållits med landshövdingar om licensjakt och i delar av Sverige där det finns etablerad varg. Men när kommer beskedet till djurägarna? När får man veta? Jag tänker att det väl inte kan vara så långa ledtider utan att man ganska snart skulle kunna få besked. Jag är väldigt angelägen om att ministern kan ge besked. När får man veta på vilket sätt dessa delar kommer att förändras? Det är ju inga okända frågor vi pratar om.När man har djur och det etablerar sig vargrevir på olika sätt finns det ett stöd till stängsling. Är ministern beredd att se över andra delar? På vilket sätt kan de djurhållande bönderna runt om i Sverige stöttas för att det också ska säkerställas att de ska kunna vara trygga med den förvaltning vi har? Är ministern beredd att gå så långt som att tala om att det i vissa områden inte är aktuellt att varg får finnas över huvud taget? Detta var man från Kristdemokraternas sida lite fundersam över i förslaget som diskuterades under förra mandatperioden.Jag ser, likt min kollega ledamoten Bäckström, fram emot att ministern förtydligar svaren. Möten är gott nog, men när kommer beskeden till djurhållande bönder, till landsbygdsboende, om i vilka steg man kommer att minska vargstammens storlek och vad den ska ned till?

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Jag tackar ministern för svaret. Det är tydligt att ministern anser att vargstammen är för stor och att det ska ses över hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska komma i fråga. Hur lång tid tar det att se över dessa delar? Ministern säger ju själv att regelformer ska ses över. Möten har hållits med landshövdingar om licensjakt och i delar av Sverige där det finns etablerad varg. Men när kommer beskedet till djurägarna? När får man veta? Jag tänker att det väl inte kan vara så långa ledtider utan att man ganska snart skulle kunna få besked. Jag är väldigt angelägen om att ministern kan ge besked. När får man veta på vilket sätt dessa delar kommer att förändras? Det är ju inga okända frågor vi pratar om.När man har djur och det etablerar sig vargrevir på olika sätt finns det ett stöd till stängsling. Är ministern beredd att se över andra delar? På vilket sätt kan de djurhållande bönderna runt om i Sverige stöttas för att det också ska säkerställas att de ska kunna vara trygga med den förvaltning vi har? Är ministern beredd att gå så långt som att tala om att det i vissa områden inte är aktuellt att varg får finnas över huvud taget? Detta var man från Kristdemokraternas sida lite fundersam över i förslaget som diskuterades under förra mandatperioden.Jag ser, likt min kollega ledamoten Bäckström, fram emot att ministern förtydligar svaren. Möten är gott nog, men när kommer beskeden till djurhållande bönder, till landsbygdsboende, om i vilka steg man kommer att minska vargstammens storlek och vad den ska ned till?

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Vad var det Kristdemokraterna för ett år sedan inte hade koll på? För det var Kristdemokraterna som i Sveriges riksdag oerhört tydligt drev att vi skulle ha en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Nu svarar landsbygdsministern i debatten att det inte går, för Norge är inte med i EU, men det är Sverige. Det var slutsatsen av detta, så tack för det svaret. Regeringens företrädare förmedlar här att det inte går att få till en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Det vore intressant att höra om detta delas av de kristdemokrater som engagerat jobbar med frågeställningen här i Sveriges riksdag. Men det är bra, då har vi den punkten klar.Nästa svar från landsbygdsministern är att regeringens position är att vargstammen är för stor. Då är det alltså inte det uttalande som landsbygdsministerns uttryckte var regeringens position i radion i våras, att vargstammen skulle halveras, som gäller längre, utan det är att vargstammen är för stor. Så svarar nu landsbygdsministern.I interpellationssvaret här för en liten stund sedan sa regeringens företrädare att vargstammen ska bli betydligt mindre. Hur många är det, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vad innebär betydligt mindre, och vad innebär för stor vargstam? Jag hör fortfarande inte en bekräftelse på att regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren faktiskt anser att Sveriges riksdags tydliga tillkännagivande från förra året gäller.Om det ska bli en betydligt mindre vargstam och vargstammen i dag är för stor enligt regeringen, då måste man ju fråga sig varför Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna nu utifrån Tidösamarbetet lämnat den tydliga position som faktiskt finns, och fanns, i Sveriges riksdag. Varför står inte Peter Kullgren och regeringen bakom det tillkännagivandet? Det är oerhört otydliga svar från landsbygdsministerns sida. Men det är också ett tecken i tiden hur lite som görs för att komma åt de tydliga målsättningar som regeringen aviserade när de själva var i opposition som enskilda politiska företrädare, när de ännu inte satt i Regeringskansliet. Det är inte bara en trovärdighetsfråga kopplad till hur landsbygdsministern och övriga ministrar leder arbetet för att få en hållbar rovdjurssituation där man minskar det socioekonomiska trycket i Sverige och också minskar rovdjurstrycket.Utbredningen är en del av det beslut som togs i december 2013, men nu hör vi att landsbygdsministern inte kan leverera på sitt eget partis tydliga ställningstagande så sent som för ett år sedan i Sverige riksdag. Det är oroväckande, och det är ändå på något sätt ett kvitto för alla dem som nu tvingas leva med och anpassa sina liv utifrån att få vargrevir på markerna, oavsett om det är i Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Östergötland, Skaraborg, Skåne eller uppåt mot Örnsköldsvik.Jag repeterar frågorna en gång till. Landsbygdsministern har här chansen att förtydliga sina svar i relation till de två tillkännagivanden som Kristdemokraterna förra året var med och röstade för här i Sveriges riksdag.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Vad var det Kristdemokraterna för ett år sedan inte hade koll på? För det var Kristdemokraterna som i Sveriges riksdag oerhört tydligt drev att vi skulle ha en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Nu svarar landsbygdsministern i debatten att det inte går, för Norge är inte med i EU, men det är Sverige. Det var slutsatsen av detta, så tack för det svaret. Regeringens företrädare förmedlar här att det inte går att få till en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Det vore intressant att höra om detta delas av de kristdemokrater som engagerat jobbar med frågeställningen här i Sveriges riksdag. Men det är bra, då har vi den punkten klar.Nästa svar från landsbygdsministern är att regeringens position är att vargstammen är för stor. Då är det alltså inte det uttalande som landsbygdsministerns uttryckte var regeringens position i radion i våras, att vargstammen skulle halveras, som gäller längre, utan det är att vargstammen är för stor. Så svarar nu landsbygdsministern.I interpellationssvaret här för en liten stund sedan sa regeringens företrädare att vargstammen ska bli betydligt mindre. Hur många är det, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vad innebär betydligt mindre, och vad innebär för stor vargstam? Jag hör fortfarande inte en bekräftelse på att regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren faktiskt anser att Sveriges riksdags tydliga tillkännagivande från förra året gäller.Om det ska bli en betydligt mindre vargstam och vargstammen i dag är för stor enligt regeringen, då måste man ju fråga sig varför Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna nu utifrån Tidösamarbetet lämnat den tydliga position som faktiskt finns, och fanns, i Sveriges riksdag. Varför står inte Peter Kullgren och regeringen bakom det tillkännagivandet? Det är oerhört otydliga svar från landsbygdsministerns sida. Men det är också ett tecken i tiden hur lite som görs för att komma åt de tydliga målsättningar som regeringen aviserade när de själva var i opposition som enskilda politiska företrädare, när de ännu inte satt i Regeringskansliet. Det är inte bara en trovärdighetsfråga kopplad till hur landsbygdsministern och övriga ministrar leder arbetet för att få en hållbar rovdjurssituation där man minskar det socioekonomiska trycket i Sverige och också minskar rovdjurstrycket.Utbredningen är en del av det beslut som togs i december 2013, men nu hör vi att landsbygdsministern inte kan leverera på sitt eget partis tydliga ställningstagande så sent som för ett år sedan i Sverige riksdag. Det är oroväckande, och det är ändå på något sätt ett kvitto för alla dem som nu tvingas leva med och anpassa sina liv utifrån att få vargrevir på markerna, oavsett om det är i Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Östergötland, Skaraborg, Skåne eller uppåt mot Örnsköldsvik.Jag repeterar frågorna en gång till. Landsbygdsministern har här chansen att förtydliga sina svar i relation till de två tillkännagivanden som Kristdemokraterna förra året var med och röstade för här i Sveriges riksdag.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Vad var det Kristdemokraterna för ett år sedan inte hade koll på? För det var Kristdemokraterna som i Sveriges riksdag oerhört tydligt drev att vi skulle ha en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Nu svarar landsbygdsministern i debatten att det inte går, för Norge är inte med i EU, men det är Sverige. Det var slutsatsen av detta, så tack för det svaret. Regeringens företrädare förmedlar här att det inte går att få till en gemensam skandinavisk vargförvaltning. Det vore intressant att höra om detta delas av de kristdemokrater som engagerat jobbar med frågeställningen här i Sveriges riksdag. Men det är bra, då har vi den punkten klar.Nästa svar från landsbygdsministern är att regeringens position är att vargstammen är för stor. Då är det alltså inte det uttalande som landsbygdsministerns uttryckte var regeringens position i radion i våras, att vargstammen skulle halveras, som gäller längre, utan det är att vargstammen är för stor. Så svarar nu landsbygdsministern.I interpellationssvaret här för en liten stund sedan sa regeringens företrädare att vargstammen ska bli betydligt mindre. Hur många är det, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vad innebär betydligt mindre, och vad innebär för stor vargstam? Jag hör fortfarande inte en bekräftelse på att regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren faktiskt anser att Sveriges riksdags tydliga tillkännagivande från förra året gäller.Om det ska bli en betydligt mindre vargstam och vargstammen i dag är för stor enligt regeringen, då måste man ju fråga sig varför Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna nu utifrån Tidösamarbetet lämnat den tydliga position som faktiskt finns, och fanns, i Sveriges riksdag. Varför står inte Peter Kullgren och regeringen bakom det tillkännagivandet? Det är oerhört otydliga svar från landsbygdsministerns sida. Men det är också ett tecken i tiden hur lite som görs för att komma åt de tydliga målsättningar som regeringen aviserade när de själva var i opposition som enskilda politiska företrädare, när de ännu inte satt i Regeringskansliet. Det är inte bara en trovärdighetsfråga kopplad till hur landsbygdsministern och övriga ministrar leder arbetet för att få en hållbar rovdjurssituation där man minskar det socioekonomiska trycket i Sverige och också minskar rovdjurstrycket.Utbredningen är en del av det beslut som togs i december 2013, men nu hör vi att landsbygdsministern inte kan leverera på sitt eget partis tydliga ställningstagande så sent som för ett år sedan i Sverige riksdag. Det är oroväckande, och det är ändå på något sätt ett kvitto för alla dem som nu tvingas leva med och anpassa sina liv utifrån att få vargrevir på markerna, oavsett om det är i Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Östergötland, Skaraborg, Skåne eller uppåt mot Örnsköldsvik.Jag repeterar frågorna en gång till. Landsbygdsministern har här chansen att förtydliga sina svar i relation till de två tillkännagivanden som Kristdemokraterna förra året var med och röstade för här i Sveriges riksdag.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Regeringen har uttalade mål och ambitioner. Vi anser liksom en majoritet i riksdagen att vargstammen är för stor. Det är mer än vad man kan säga om den tidigare regeringen, som Centerpartiet som bekant stödde. Vi kan inte blunda för den negativa påverkan vargen har på boende, djurhållning och jakt. Jag uppskattar engagemanget i dessa frågor och kan bara beklaga att vi är i denna situation.De möten jag hade med länsstyrelserna var ett viktigt steg för att få en bra lägesbild från dem som i slutändan ska se till att lagar och riktlinjer följs. Flera landshövdingar lyfte upp vikten av att de så kallade tumreglerna ses över, det vill säga hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska beslutas, och detta är något vi tittar närmare på. Sverige har ett intensivt arbete ihop med Norge i vargfrågan, med ett gemensamt inventeringssystem och en gemensam databas. Inför beslut om licensjakt sker också en bred samverkan. Men det finns saker som gör att vi inte kan ha en total samförvaltning, till exempel att Sverige är med i EU och att Norge inte är det.Men det är min ambition att förtäta detta så mycket det bara går. Jag har även bett min politiska stab att se över alla former av regelverk och utredningar för att effektivisera skyddsjakten, se över licensjakten och undersöka hur vi kan minska vargstammen ytterligare. Jag avser att återkomma med besked allteftersom vi kommer framåt i de olika stegen. Tro mig, det är min ambition att vi ska få till nödvändiga förändringar inom kort.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Regeringen har uttalade mål och ambitioner. Vi anser liksom en majoritet i riksdagen att vargstammen är för stor. Det är mer än vad man kan säga om den tidigare regeringen, som Centerpartiet som bekant stödde. Vi kan inte blunda för den negativa påverkan vargen har på boende, djurhållning och jakt. Jag uppskattar engagemanget i dessa frågor och kan bara beklaga att vi är i denna situation.De möten jag hade med länsstyrelserna var ett viktigt steg för att få en bra lägesbild från dem som i slutändan ska se till att lagar och riktlinjer följs. Flera landshövdingar lyfte upp vikten av att de så kallade tumreglerna ses över, det vill säga hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska beslutas, och detta är något vi tittar närmare på. Sverige har ett intensivt arbete ihop med Norge i vargfrågan, med ett gemensamt inventeringssystem och en gemensam databas. Inför beslut om licensjakt sker också en bred samverkan. Men det finns saker som gör att vi inte kan ha en total samförvaltning, till exempel att Sverige är med i EU och att Norge inte är det.Men det är min ambition att förtäta detta så mycket det bara går. Jag har även bett min politiska stab att se över alla former av regelverk och utredningar för att effektivisera skyddsjakten, se över licensjakten och undersöka hur vi kan minska vargstammen ytterligare. Jag avser att återkomma med besked allteftersom vi kommer framåt i de olika stegen. Tro mig, det är min ambition att vi ska få till nödvändiga förändringar inom kort.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Regeringen har uttalade mål och ambitioner. Vi anser liksom en majoritet i riksdagen att vargstammen är för stor. Det är mer än vad man kan säga om den tidigare regeringen, som Centerpartiet som bekant stödde. Vi kan inte blunda för den negativa påverkan vargen har på boende, djurhållning och jakt. Jag uppskattar engagemanget i dessa frågor och kan bara beklaga att vi är i denna situation.De möten jag hade med länsstyrelserna var ett viktigt steg för att få en bra lägesbild från dem som i slutändan ska se till att lagar och riktlinjer följs. Flera landshövdingar lyfte upp vikten av att de så kallade tumreglerna ses över, det vill säga hur många angrepp som krävs för att skyddsjakt ska beslutas, och detta är något vi tittar närmare på. Sverige har ett intensivt arbete ihop med Norge i vargfrågan, med ett gemensamt inventeringssystem och en gemensam databas. Inför beslut om licensjakt sker också en bred samverkan. Men det finns saker som gör att vi inte kan ha en total samförvaltning, till exempel att Sverige är med i EU och att Norge inte är det.Men det är min ambition att förtäta detta så mycket det bara går. Jag har även bett min politiska stab att se över alla former av regelverk och utredningar för att effektivisera skyddsjakten, se över licensjakten och undersöka hur vi kan minska vargstammen ytterligare. Jag avser att återkomma med besked allteftersom vi kommer framåt i de olika stegen. Tro mig, det är min ambition att vi ska få till nödvändiga förändringar inom kort.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Jag tackar ministern för svaren på de viktiga frågor Daniel Bäckström ställt.Jag kommer från Skaraborg, och jag vet att ministern, som kommer från Värmland, har levt med vargproblematik under ganska lång tid. Men nu sprider sig otryggheten för barn, hundägare, djurhållare med flera även till andra delar av Sveriges landsbygd.Låt mig ge några exempel. En barnfamilj anmälde till länsstyrelsen att det vandrade varg norr om Skövde och fick till svar att föräldrarna kanske kunde skjutsa barnen till busshållplatsen de två veckorna innan vargen vandrat vidare. Så känner man knappast trygghet där man bor.Förra året gjorde jag och kollegan Daniel Bäckström ett besök hos Kate Mårtensson utanför Skövde, och hon kunde berätta hur stressade djuren varit. De hade alltså lämnat hägnet. Hon kan inte bevisa att det är varg, men det händer saker som hon inte upplevt tidigare. För det krävs det att det kommer någon snabbt och kollar upp det, och det är inte alltid möjligt att få tag på någon från länsstyrelsen eller någon annan som kan komma och följa upp det.I Falköpingstrakten har får skadats, och jag har mött ett antal fårägare som upplever det som oerhört kämpigt att inte veta om de kan hålla djur och då få svaret att de får se över sina stängsel.Vargen sprider sig nu söderut till Skaraborg, Sjuhärad och Jönköping, och jag ser trygghetsfrågan som helt central.Kollegan Bäckström nämnde det tillkännagivande som riksdagen tog beslut om under förra mandatperioden. I underlaget föreslogs att man skulle utse vissa områden till vargfria på grund av viktig djurhållning. Med ett nytt regelverk skulle man där få möjlighet att ta bort den varg som eventuellt etablerade sig.Jag är mycket angelägen om att få höra ministerns syn på vargen kopplat till tryggheten på landsbygden.Ägare till jakthundar och andra hundar vågar inte träna sina hundar i skog och mark norr om Skövde eftersom varg etablerat sig där. Detta begränsar livsutrymmet för många människor.Jag är angelägen om att ministern kan ge besked inte bara om licensjakt utan om hur han avser att arbeta vidare med att skapa förutsättningar för fortsatt djurhållning på svensk landsbygd utan hot från varg.