text
stringlengths 3
37k
|
|---|
. (EN) Jag skulle vilja tacka utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och särskilt föredraganden, Hulthén, för dess noggranna behandling av den gemensamma ståndpunkten. Många av ändringsförslagen har utarbetats för att påskynda utfasningen av HCFC-ämnen och metylbromid, en målsättning som kommissionen verkligen delar med tanke på deras avgörande och ökande bidrag till uttunningen av ozonskiktet. Europeiska små och medelstora företag som är ledande när det gäller utveckling av alternativ, har bevisat att en snabb utfasning av återstående ozonnedbrytande ämnen främjar hållbara industrier och ytterligare skydd av ozonskiktet. Invecklade förhandlingar i rådet ledde till att en godtagbar gemensam ståndpunkt antogs i februari i år. Det är en prioritet för kommissionen att den antas snabbt. Kommissionen kan inte gå så snabbt framåt som den skulle vilja i vissa frågor eftersom vi snabbt närmar oss några av de utfasningsdatum som föreslagits. Det är viktigt att undvika att nya ozonnedbrytande ämnen införs. Ändringsförslag 27 innebär ett införande av ett påskyndat förfarande för tillägg av nya ozonnedbrytande ämnen i förordningen, vilket skulle vara bra för att skjuta upp okloka investeringar och samtidigt hjälpa ozonskiktet. Kommissionen kan därför i princip godta det ändringsförslaget. Ändringsförslag 9 är också godtagbart eftersom det tillåter tidsbegränsade undantag för användning av mycket små mängder klorflourkarboner i en speciell typ av medicinska anordningar för smärtlindring. Andra ändringsförslag som kommissionen godtar, antingen i sin helhet, i princip eller delvis, är ändringsförslag 1, 4, 11, 12, 15, 17, 24, 25, 26, 29, 31, 32 och 35. Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 2 och 10 eftersom de skulle föra fram de första avbrotten i produktionen och användningen av metylbromid till orealistiskt tidiga datum - 1 januari 2000 respektive 1 januari 2001. Det skulle medföra förfarandesvårigheter och problem för jordbrukare. Av liknande skäl kan kommissionen inte godta ändringsförslag 3, enligt vilket alla undantag skulle försvinna efter år 2006. Det skulle gå ut över enskilda lantbrukare eller vissa grödor på ett oproportionerligt sätt. Stränga kontroller på produktionen av HCFC-ämnen och handel med parter som inte omfattas av Montrealprotokollet är en del av gemenskapens ozonpolitik. För två veckor sedan, vid mötet i Beijing med Montrealprotokollets parter, lyckades gemenskapen införa sådana åtgärder i protokollet. För hårda åtgärder som går längre än den gemensamma ståndpunkten skulle dock kunna få marknaden att gå över till utländska producenter. Ändringsförslag 5, 6, 7, 8 och 23 om påskyndande av utfasningsschemat och påkallande av omedelbart handelsförbud kan därför inte godtas. I flera av ändringsförslagen förs kontrollen på användningen av HCFC-ämnen fram. Den nuvarande ståndpunkten står för en försiktig jämvikt mellan vad som är miljömässigt önskvärt, tekniskt genomförbart och ekonomiskt uppnåeligt. Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslag 13, 14 och 16, vilka ytterligare skulle skärpa tidsfristerna för utfasningen av användningen av HCFC-ämnen i lösningsmedel, luftkonditionering och polyuretanskum. Det skulle medföra ökade problem och leda till kassaflödesproblem för företag. Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 18 och 34 om möjlig användning av HCFC-ämnen som ersättning för haloner i eldsläckare. Att utöka den är onödigt och att begränsa den har liten, om någon, praktisk nytta. Sådana förändringar skulle påverka en mycket viktig del av kompromissen i den gemensamma ståndpunkten. Ändringsförslag 28 gäller artikel 5 och innebär ett förbud mot användning av CFC och HCFC som agens i tillverkningsprocessen i vissa tillämpningar. Kommissionen kan inte godta det här ändringsförslaget eftersom det finns ett behov av att inrätta en övergångsperiod för utfasningen. Kommissionen kan inte heller godta ändringsförslag 19 om förbud mot försäljning av utrustning som innehåller använd HCFC inom fem år efter respektive användningsförbud att eftersom det skulle öka riskerna för illegal dumpning och utsläpp av HCFC i atmosfären. Även om kommissionen känner sympati för ändringsförslag 20 som innebär ett förbud mot tillverkning av produkter som innehåller klorflourkolväten för exportändamål i tre år efter respektive användningsförbud så måste vi behålla jämvikten mellan miljöfördelar och risken att tillverkningen flyttar till annan plats. Därför kan kommissionen inte godta det. På liknande sätt, även om vi stöder intentionerna i ändringsförslag 21, skulle det inte stämma med undantaget i artikel 5.6 för särskilda fall och därför kan det inte godtas. Dessutom kan kommissionen inte heller godta ändringsförslag 22 eftersom undantag i alla fall skulle beviljas i fullt samråd med medlemsstaterna och därför kan det inte godtas. Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 30 som gäller en utökning av möjligheterna att bevilja undantag för ämnen som redan utfasats. Det är viktigt att skicka det otvetydiga meddelandet att när ett ämne fasats ut så får inga ytterligare undantag beviljas förutom de vars användningsområden klassas som mycket viktiga. Avslutningsvis vill jag tacka parlamentet för dess arbete och noggranna behandling av den gemensamma ståndpunkten. |
Tack herr kommissionär. Jag förklarar debatten avslutad. Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl.12.00. |
Nästa punkt på föredragningslistan är resolutionsförslag (B5-0313/1999) för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om uppföljning av parlamentets ståndpunkt om märkning av genetiskt modifierade livsmedel. |
. (EN) Jag vet inte om ni tycker likadant, men jag tycker den här kvällen får en att tänka på Titanic. Jag har en hemsk känsla av att hela fartyget håller på att sjunka. Jag hoppas att jag har fel, men om vi fortsätter så här så borde vi kanske ställa oss i mitten här och sjunga "Närmare gud till dig". Jag hoppas att, när kommissionen svarar, kommissionären vill vara så snäll att svara på debatten på engelska. Det hjälper en hel del när han gör det. Det här är nämligen ett ämne där flera av oss har väljare bakom oss som är mycket ivriga att få reda på vad som är på gång och det skulle hjälpa mycket om han kunde svara på engelska om det över huvud taget går. Det här är ett mycket otillfredsställande ärende som kommissionen hanterat på ett otillfredsställande sätt. Parlamentets utskott för miljö har ställt samman en kort resolution, så att medlemsstaterna kan diskutera med kommissionen och vi kan försöka få litet klarhet från dem. Det tillvägagångssätt som kommissionen tvingats använda är otillfredsställande och likaså är verkligen förslagets innehåll. Det vi nu gör här i kväll är att kommentera ett förslag till förordning från kommissionen. Europaparlamentet har ingen möjlighet att lägga fram ändringsförslag genom våra normala förfaranden. Vi kan endast göra en invändning, och om vi invänder så fördröjer det avtalet. Vi vill egentligen inte fördröja ett sådant avtal, så därför tar vi den här möjligheten till att hålla en debatt. I det här resolutionsförslaget betonar vi att vi anser att den här typen av frågor i framtiden bör behandlas genom ett medbeslutandeförfarande. En del ledamöter i utskottet anser faktiskt att hela Europeiska unionens sätt att hantera genetiskt modifierade livsmedel just nu är mycket förvirrat. Vi har faktiskt flera kommissionärer som verkar vara sysselsatta med det här, även om det är Liikanen som har ledningen. Lagar har stiftats bit för bit. Vi har redan haft förordningen om nya livsmedel men det är en annan del av pusslet. Vi tycker att konsumenterna mycket väl kan vara förbryllade över exakt vad det är som Europeiska unionen föreslår, och hur det kommer att påverka dem och den mat de äter och de etiketter de läser. Det har fortfarande inte kommit något från Europeiska kommissionen om märkningen av genetiskt modifierade ingredienser i djurfoder, och vi ser fram emot ett förslag angående det. Rent allmänt så fick utskottet ta emot ganska motstridiga signaler om den rekommenderade maximinivån på 1 procent. Jag skulle verkligen vilja be kommissionären att han i sitt svar på den här debatten tar tillfället i akt och så officiellt som möjligt klarar ut varför Europeiska kommissionen valt just 1 procent som nivå. Jag förstår att kommissionen stod under en avsevärd press att välja en mycket högre nivå. Den nivå som vissa amerikanska intressen ville att kommissionen skulle satsa på var 5 procent. Å andra sidan är det vissa ledamöter i utskottet som tyckte att en nivå på 0,1 procent skulle ha varit perfekt genomförbar och som påpekade att vissa varuhuskedjor runt om i Europa yrkar för en nivå på 0,1 procent. Jag tror att kommissionens svar på det här är att 1-procentnivån är den enda nivå, på vilken vi kan vara säkra på att det finns testmetoder tillgängliga så att de kan bli fast förankrade i gemenskapslagstiftningen. Om det är på det viset, hur kommer det sig då att varuhuskedjor säger till oss att nivån 0,1 procent är perfekt genomförbar? Finns testmetoderna tillgängliga och vad anser kommissionen då om varuhusens åsikter? Utskottet var så missnöjt med det här att det ville göra det helt klart för Europeiska kommissionen att det mycket snabbt vill ha en omprövning av det här förslaget. Jag hoppas att kommissionen kan tala om hur genomförbart det skulle vara. Om man upptäcker att 1-procentnivån tekniskt sett är perfekt genomförbar, så finns det många i gemenskapen som vill att den nivån omprövas nedåt, och vi skulle vilja höra vad kommissionen anser om det. Avslutningsvis frågan om upprätthållande och punkt 6 i resolutionen. Kan kommissionen med absolut säkerhet säga att det kommer att bli möjligt att tillämpa den här maximinivån på 1 procent på mycket små mängder ingredienser? Om vi läser förordningen så står det där att maximinivån 1 procent kan gälla ingredienser i en produkt, inte nödvändigtvis hela produkten. Om det är fallet så talar vi verkligen om mycket små mängder och flera av utskottets ledamöter anser att det här förslaget inte kommer att gå att tillämpa i praktiken och att Europeiska kommissionen återigen har utarbetat något som ser bra ut, men som faktiskt inte kommer att fungera i praktiken. |
Herr talman! Först skulle jag vilja säga att kommissionens förslag endast berör en mycket liten del av dagens bristfälliga lagstiftning om märkning av genetiskt modifierade livsmedel. Det är i dag nödvändigt med en märkning av dessa livsmedel av två skäl: för det första, därför att vi inte har någon säker kunskap om vilka faror genetiskt modifierade livsmedel innebär för folkhälsan, och att det därför är väl motiverat att studera hur de hanteras på marknaden; för det andra, därför att det är mycket viktigt att konsumenten vet vad han köper, för endast på detta sätt kan vi garantera att marknaden fungerar som den skall och samtidigt bevara konsumenternas förtroende. Här diskuterar kommissionen endast en slumpmässig förekomst av genetiskt modifierade produkter, och den anger helt godtyckligt ett gränsvärde på 1 procent för två produkter, och det gränsvärdet gäller endast dessa produkter, dvs. soja och majs. Jag kan säga att detta kanske är ett litet framsteg, men den viktiga frågan, herr kommissionär, är, för det första, om ni kan mäta och fastställa gränsvärden i sammansatta livsmedel, dvs. i hamburgare, i chokladpraliner o.s.v., och, för det andra, om ni kan mäta exakt under 1 procent. Jag kan nämligen säga er att det är omöjligt att fastställa hur stor mängd genetiskt modifierade produkter som ingår i de sammansatta livsmedlen, och detta är enligt min mening förordningens akilleshäl, som jag tror kommer att leda till fusk och kringgående av bestämmelserna. Jag kommer därför att göra noggranna överväganden, innan jag röstar för kommissionens ståndpunkt, och jag räknar med ett besked från er om att ni snart åter kommer att presentera förslaget till förordning i enlighet med medbeslutandeförfarandet, med utgångspunkt från de nya vetenskapliga rönen, de nya mätmetoderna, så att vi får en mycket bättre möjlighet att reglera dessa frågor, i synnerhet när det gäller sammansatta livsmedel som innehåller genetiskt modifierade organismer eller produkter. Jag skulle vilja höra er ståndpunkt, herr kommissionär, om ni verkligen tänker göra ett bindande uttalande om att åter presentera denna förordning snart, inom 12 månader, med stöd av nya fakta. Då skulle Europaparlamentet verkligen kunna rösta för förordningen. |
Herr talman! Jag vill börja med att hålla med Jackson om att vi håller på att sjunka, kanske inte lika snabbt som Titanic, men vad jag förstått så är den här byggnaden uppförd på mycket lös mark. Det kanske händer långt efter att vi har flyttat härifrån, men jag är säker på att den till slut kommer att sjunka ner i den myr som den byggdes på. Det har redan varit översvämning på bottenvåningen medan den byggdes. Jag antar att det kommer att hända igen inom en inte allt för avlägsen framtid. För att återgå till det aktuella ämnet så har Jackson på det stora hela ställt alla de rätta frågorna i rätt ordningsföljd. Det här förslaget fick ett enhälligt stöd i utskottet eftersom vi anser att något måste göras, och det snabbt, för att uppfylla konsumenternas krav på märkning och för att uppfylla konsumenternas berättigade krav på att få veta vad det är de äter. Konsumenterna har rätt att få veta. Kommissionären har gjort ett modigt försök att pränta ner något på papper, även om det har en begränsad omfattning, för att hjälpa konsumenterna. Det kommer jag att stödja. Men hur praktiskt är det? Kommer det att fungera? 1-procentgränsen för varje ingrediens - vilket jag och andra fått höra att det redan överskrids av de krav som varuhus och andra ställer på livsmedlen - är också en gräns som, enligt vad som sagts mig, är mycket lätt att uppfylla av någon som vill undvika märkning av livsmedel som innehåller genetiskt modifierade ingredienser på grund av utifrån kommen kontaminering, vad det nu betyder. Därför tycker jag det verkar som att en tidig omprövning blir absolut nödvändig. Nettoresultatet av den här förordningen kommer att bli att majoriteten av livsmedlen i varuhusen kommer att förbli precis de är nu - omärkta - eftersom en stor majoritet av livsmedlen får innehålla en liten mängd genetiskt modifierade ingredienser, under gränsvärdet. Det är vad som kommer att ske. Vi gör ett modigt försök. Kommissionen gör ett modigt försök. Jag skulle vilja att den klargör exakt vilken räckvidd det här förslaget har. Det har sagts mig att det just nu gäller för de produkter som utvunnits ur soja och majs. Jag vill att kommissionen talar om för mig hur praktiska den tror att dess åtgärder kommer att vara och hur snabbt de kommer att kunna ändra dem om de inte fungerar. |
Herr talman! Parlamentets avsikt är att ge konsumenter en trygghet samt erbjuda en stabil och tydlig rättslig ram för företag som arbetar med genetiskt modifierade organismer (GMO). Kommissionens förordning är inte på någon av de två punkterna tillräckligt tydlig. För det första skulle jag vilja säga att ni enligt min uppfattning väljer era ord på ett oförsiktigt sätt. Ni använder ordet smitta, contamination, fastän ni enligt min uppfattning menar "närvaro". Därför har jag också lagt fram ett ändringsförslag till vår text för att stryka ordet contamination, smitta. Sedan har vi, som Jackson och Bowe också redan har sagt, oklarheten. Upp till 1 procent går bra under oförutsedda omständigheter, vilket alltså är slumpmässigt. Jag skulle vilja att ni talade om vilka dessa oförutsedda omständigheter är, när det går bra och när det inte gör det. Hur bevisar man det? Ni kräver också att beviset skall inlämnas. Jag frågar mig hur det skall gå till. Per fall - hur skall man tolka det? Om till exempel en last innehåller 20 ton majs, så får alltså 200 kilo av detta vara genetiskt modifierad majs. Det är 1 procent. Eller är det inte tillåtet? Om man alltså lastar ett skepp med 50 000 ton soja, jag har hört att de största skeppen kan ta 50 000 ton soja, så får alltså 500 ton, 500 000 kilo av detta vara genetiskt modifierad soja. Eller har jag förstått det fel? Säger ni då att båten är GMO-fri om det bara finns 500 ton genetiskt modifierad soja ombord? Jag finner detta vara en tämligen absurd situation. Så jag skulle gärna vilja veta vad ni menar med det där med 1 procent av innehållet. Var och när tänker ni kontrollera detta? Under dessa omständigheter frågar jag mig om det egentligen är någon mening med en märkning, och situationen blir fullständigt absurd eftersom det framgår av litteratur och omständigheterna att ett antal varianter får släppas igenom och andra inte. Hur kan man kontrollera detta? Det kan nämligen handla om hundratals ton av varor som man inte vet kommer in. Kommissionen måste omgående vidta åtgärder, förtydliga sina förslag och placera hela frågan i ett mycket tydligare sammanhang. Om livsmedelsföretag vill erbjuda sin kunder varor som inte innehåller genetiskt modifierade organismer måste de också kunna göra det, och under dessa förhållanden så går det alltså inte. |
Herr talman, kära kolleger, ärade kommissionär Liikanen! Verkligen, frågorna har ställts, och det finns väldigt många frågor till den här förordningen. Även vi välkomnar det faktum att det äntligen har börjat hända något. Men det är beklagligt att kommissionen bara har reagerat på påtryckningar, nämligen från den österrikiska regeringen, och år efter år bara presenterar hafsverk för oss. Vart har exempelvis novel food-förordningen tagit vägen? Herr kommissionär, hur går det ihop med kommissionens nya slogan om mer insyn, att till exempel över 80 procent av sojaproduktionen används i djurfoder? Jag hade gärna velat höra från er i kväll om ni är beredd att yttra er för ett tillfälligt stopp tills det föreligger en novel food-förordning. Allt annat är att lova mer än man kan hålla och leder till att våra konsumenter i hemlighet blir pålurade så att säga genetiskt modifierade livsmedel. Jag hade gärna velat höra från er i kväll hur länge denna taktiska frammarsch skall hålla i sig när det gäller att böja sig för fodermedelsindustrin, eller om ni äntligen tänker förverkliga vad Prodi lovade här, nämligen mer insyn åt konsumenter. För övrigt, men det vet ni redan, anser vi att den enda procenten är för mycket. Värdet skulle behöva ligga minst under hälften, för det kan åstadkommas på analytisk väg. Om man utgår ifrån att det är oavsiktliga föroreningar, då, herr Liikanen, måste ni ta och förklara för mig hur det går till när en båtlast soja på 3000 ton, vilket motsvarar en procent, blir oavsiktligt förorenad! Jag tror faktiskt att det inte, och jag menar inte, har något med det att göra. Vi förväntar oss av er att ni gör verklighet av vad ni redan har sagt i utskottet, nämligen tillägna er parlamentets votum och äntligen kalla till rundabordskonferens, och så snart det bara går lägga ett nytt förslag om gränsvärde. För det andra förväntar jag mig ett tydligt uttalande av er i kväll om hur länge kommissionens fördröjningsmanöver skall fortgå när det gäller novel food-förordningen, samt huruvida ni anser att detta är meningsfullt, så att konsumenterna äntligen får klarhet nog att kunna stödja förslaget, som ju också till viss del formulerades så av ministerrådet, nämligen att bevilja anstånd. För jag tror att endast så kan vi uppnå en gnutta klarhet här. |
Herr talman! Andelen 1 procent av genetiskt modifierade icke märkta livsmedel som här läggs fram enbart ur en teknisk synvinkel förefaller mycket hög, jämfört med de åtaganden som redan gjorts av de stora distributionsföretagen. Varför denna andel på 1 procent? Enligt vår uppfattning försöker de företag som producerar och använder genetiskt modifierade livsmedel skapa ett fullbordat faktum, som genomförs genom att genetiskt modifierade livsmedel blir allmänt förekommande på hela livsmedelsmarknaden. Det gör det praktiskt taget omöjligt att erbjuda konsumenterna produkter utan genetiskt modifierade organismer. Man kan inte heller garantera att genetiskt modifierade livsmedel på sikt inte har någon inverkan på folkhälsan och miljön, särskilt som massproduktionen leder till spridning i naturen. De sociala följderna av att de genetiskt modifierade organismerna blir allmänna är välkända: producenter och konsumenter blir alltmer beroende av livsmedelsindustrins jättar. Vi anser att för att denna politik skall kunna förhindras måste kompletta produktionsvägar utan genetiskt modifierade organismer behållas. Producenter och konsumenter måste slutligen veta om de produkter de använder innehåller dessa organismer eller ej. Det finns kontrollmetoder, och de är effektiva om myndigheterna bara har den politiska viljan att genomföra dem. I dag finns enligt vår mening inget som motiverar en tolererbar nivå för genetiskt modifierade organismer, under vilken riskerna skulle vara obefintliga eller åtminstone godtagbara. |
Herr talman! Tröskelvärdet på 1 procent i kommissionens förslag har en fördel: efter år av otydlighet kan producenter inte längre själva tolka reglerna som de vill. Jag är dock även kritisk: procentsatsen är inte väl genomtänkt, eftersom det handlar om en politisk kompromiss. Man måste välja en procentsats som både är genomförbar och godtagbar. I alla fall måste den vara litet lägre än 1, till exempel under 0,5 procent. Därför ber jag kommissionen att utveckla förfaranden för att se över procentsatsen mycket snart. Vi måste hindra att detta tröskelvärde på 1 procent blir prejudicerande, och att det även tillämpas vid märkning av andra produkter i framtiden. Vid sidan av detta finner jag kommissionens odemokratiska och slutna sätt att diktera denna norm oacceptabelt. Det handlar här om ett ämne för grundläggande diskussion som åtnjuter ett stort intresse hos en bred allmänhet. Dessutom skall medbeslutandeförfarandet tillämpas inom detta område vid införandet av dessa åtgärder. Lagstiftningen angående genetiskt modifierade produkter måste vara öppen, skapas på demokratiskt sätt, och vara sammanhängande. Jag förespråkar en demokratisk och allomfattande politik beträffande genetiskt modifierade produkter. Beträffande märkning vill jag påpeka att det börjar bli dags att tänka över symbolerna för genetiskt modifierade organismer på allvar. Skapelser med mikroskopiska meningar och ord är inte tillräckligt tydliga för konsumenten. En konkret fråga till kommissionär Liikanen gäller rekommendationen från vetenskapliga kommittén om upprättandet av en negativ förteckning. Delar kommissionären kommitténs uppfattning om att det är omöjligt att upprätta en sådan förteckning? Slutligen skulle jag vilja påpeka för kommissionären att fastställandet av en norm ensamt inte är tillräckligt. Europeiska kommissionen och de nationella regeringarna måste också tillgripa andra instrument för att behålla de GMO-fria kedjorna. Jag tänker då framför allt på inspektioner. |
Herr talman, herr kommissionär! Sedan ikraftträdandet av novel food-förordningen har också kommissionen milt uttryckt rört ihop det hela. Så skulle vi uttrycka det oss emellan. Den europeiska livsmedelsindustrin har delvis sig själv att skylla för detta, eftersom den då inte var beredd att göra några som helst eftergifter. Herr talman! Den argumentation som nu har fått kommissionen att införa 1 procent vid detta genomförande var att det som tidigare ansågs vara omöjligt, identifiering, spårning under 1 procent, nu är möjlig. Herr talman! Detta beror på att det finns mätmetoder tillgängliga. Det betyder att man faktiskt för närvarande egentligen kan spåra allt. Den reglering som vi dock nu har, innebär för övrigt att vi snart har ett fyrtal olika sorters livsmedel. GMO-märkta livsmedel, är en av dem. En annan är livsmedel som inte borde innehålla GMO. Den tredje kategorin är den med tröskelvärdet på maximalt 1 procent. Den fjärde kategorin är alla de livsmedelsbutikskedjor som säger: vi garanterar 0,1 procent trots att de med den bästa viljan i världen inte skulle kunna garantera dessa 0,1 procent därför att livsmedlen till och med inom kedjorna som är identity preserved ändå alltid innehåller mer än 0,1 procent GMO. Herr talman! Denna reglering har två brister. För det första har man bara infört regleringar för majs och soja. Jag frågar mig när resten kommer. Det andra problemet, och min kollega Sterckx har redan berört detta, är ordet contamination, och det måste ersättas av "närvaro". Herr talman! Jag vill tala om ett annat problem. Vad kommer att inträffa härnäst? Vi talar i nuläget endast om livsmedel som står till konsumentens förfogande. Men om jag ser till exempelvis livsmedlen eller födan som finns för vår kreatursstock, så skulle vi behöva använda det där novel food-förordningen, och jag refererar här också till påpekandena som Breyer gjorde. Det skulle alltså betyda, herr ordförande, att om man vet att alla proteiner kommer från utlandet, från Sydamerika, så måste man egentligen snart också börja märka allt inom ramen för novel food som GMO-identifierat. Herr talman! Jag frågar mig om vi måste acceptera denna Echternach-procession mycket längre till? |
Jag vill gärna först säga att förslaget om en gräns på en procent enligt min mening i praktiken är en kapitulation. Det är ju ett mycket markant resultat av att vi har haft en bristande överblick och ett bristande sammanhang i lagstiftningen om genetiskt modifierade organismer under alla år. Vi har inte ställt nödvändiga krav på åtskillnad mellan genetiskt modifierat material och icke-genetiskt modifierat material. Vi tvingas därför att nu acceptera en viss mängd genetiskt modifierat material i alla livsmedel, utan att vi som konsumenter skall få information om detta. Detta är i praktiken en ganska tråkig konsumentpolitisk utveckling för medborgarna i Europeiska unionen. Jag kan stödja föreliggande resolutionsförslag, men jag tycker också att det finns skäl att betona att den gräns på en procent som kommissionen fastställt helt klart är för hög. I och med denna gräns tillåts slarv och likgiltighet hos leverantörer och producenter. Det finns all anledning att befara att man kommer att bortse från gränsen i framtiden. Jag vill därför uppmana kommissionen att göra fyra saker: För det första att fastställa en lägre minimigräns än en procent. Vill man inte det, bör man i så fall - som föreslagits av parlamentet - godta en granskningsklausul under ett år, i syfte att sänka minimigränsen. För det tredje måste man noga definiera kravet på oavsiktlig förorening med genetiskt modifierat material. Det är ett mycket elastiskt begrepp man har lagt in i förslaget, och jag tror att det finns behov av en mycket tydlig definition i detta sammanhang. Slutligen, för det fjärde, vill jag uppmana till att man upprättar ett mycket effektivt kontrollsystem, så att vi kan motverka det värsta slarvet på detta område. Jag hoppas att kommissionsledamot Liikanen kommer att kunna ge ett bekräftande svar på de fyra frågorna och uppmaningarna. |
Herr talman! Det räcker inte med att det inte kan bevisas att det inte finns någon risk med genetiskt modifierade livsmedel. Det skall finnas tydliga fördelar för konsumenterna, och det får inte finnas någon fara för miljön eller djurs välbefinnande. Det är och förblir lagstiftarnas uppgift att fastställa bestämmelser och riktlinjer så att marknaden utvecklar sig på så sätt att också konsumenternas oro och krav tas på allvar, och så är inte fallet rörande EU:s krav på märkning. Det har redan nämnts många gånger att ett fastställande av tröskelvärdet på en procent för oavsiktligt innehåll av genetiskt modifierat material ligger långt över vad man kan och skall godta som minimigräns. Det är möjligt att åtskilja genetiskt modifierade växter både i jorden, vid skörd, transport och bearbetning. Det kräver ett bra consult-system från jord till bord och därmed också större kostnader, med detta är möjligt att uppnå. Om detta mot förväntan inte är fallet, är detta bara ännu ett argument för att förbjuda odlingen av genetiskt modifierade växter. Den näst bästa lösningen med en GMO (genetiskt modifierade organismer)-fri märkning betraktar jag som ett nederlag, såvida det inte är tal om en kompletterande, frivillig möjlighet. Hittills har man bara hittat fördelar för producenterna med genetiskt modifierade livsmedel. Kostnaderna för märkning och kontroll skall därför bäras av producenterna av genetiskt modifierade livsmedel. Risken i samband med förtäring av produkterna och de långsiktiga konsekvenserna för miljön och den biologiska mångfalden skall också undersökas i framtiden. Ett direkt resultat av detta är det de facto-moratorium som fem länder har infört i samband med EU:s godkännandeförfarande för nya tillstånd till plantering, medan planteringsdirektivet revideras. Det gör mig därför förvånad att det påstås att kommissionsledamot Wallström inte har för avsikt att invänta den slutliga revideringen, utan istället stöder industrins erbjudande om att följa det reviderade direktivet om genetiskt modifierade organismer redan innan detta är antaget. Det är ett lömskt angrepp på medlemsstaternas moratorium, och dessutom är rådets gemensamma ståndpunkt inte tillräckligt långtgående. Jag kan därför bara uppmana medlemsstaterna till att stå fast vid moratoriet. En revidering och uppstramning av lagstiftningen på området är i högsta grad påkallad - hellre i dag än i morgon. |
Herr talman! Det här är uppenbarligen en mycket viktig fråga som måste åtgärdas ganska snabbt. Inte bara konsumenterna behöver få försäkringar utan industrin behöver också ett klimat med visshet för sin verksamhet. Jag har själv min bakgrund inom industrin fastän sedan jag valdes in i parlamentet har jag naturligtvis klippt av alla band med den. I mitt tidigare liv var jag verkställande direktör för ett företag som tillverkade tortillachips. Det framställde också en utmärkt brittisk delikatess som kallas "pork scratchings" - vilket jag säger bara för att hålla tolkarna vakna. Tortillachips tillverkas av 100 procent amerikanskt majs, och när våra kunder ville ha garanterat icke-genetiskt modifierad majs så hade vi stora svårigheter att garantera det. Alla tester vi gjorde, tester som var lätt tillgängliga, visade att även sådan majs ibland innehöll mellan 1 och 2 procent genetiskt modifierat material som tillkommit utifrån. Så till de, liksom Bowe, som säger att 1 procent är ett mål som lätt att uppnå säger jag av erfarenhet att det inte är lätt att uppnå. Det är ett mycket utmanande mål. Jag tror att industrin har accepterat det målet men med viss bävan. Om målet sänks så är det ganska troligt - eftersom industrin inte kommer att klara det - att de helt enkelt märker allting med "Kan innehålla genetiskt modifierat material" - vilket helt undergräver syftet med den märkningen. Det är det första jag vill säga: målet är redan svårt att klara. Den andra punkten angående en omprövning är att industrin behöver visshet: ständiga förändringar en gång om året är inte bra för industrin och naturligtvis förvirrande för konsumenten. Avslutningsvis återgår jag till det som Jackson började med. Vi måste se till att, när märkningen införs, likadana regler verkligen tillämpas över hela EU. Nu när vi närmar oss ett nytt årtusende kan vi kanske inleda en ny trend mot att se till att sådana lagar blir allmänt upprätthållna och tillämpade. |
. (EN) Tack så mycket för den här viktiga diskussionen även om omständigheterna inte är de bästa för tillfället. Det här ämnet har redan diskuterats i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor den 15 november. Jag sade då att det här inte bara är en fråga om vi godkänner genetiskt modifierade organismer eller inte eller om vi skall märka dem eller inte. Vi försöker helt enkelt genomföra den befintliga lagstiftningen och göra den verksam. Med förslaget till ändring av förordning nr. 1139/98, innehållande ett a de minimis tröskelvärde för förekomsten av godkänt genetiskt modifierat material, reagerar vi på rådets uppdrag om märkning av genetiskt modifierade livsmedel. Kommissionen var tvungen att göra det när förordningen antogs. Förslaget syftar till att lösa problemet med märkning av livsmedel när vissa tillverkare försökt undvika att använda genetiskt modifierat material och kan bevisa det, men små mängder sådant material ändå återfunnits i livsmedlen. Den här utifrån tillkomna kontamineringen kan ske vid odling, skörd, transport, förvaring eller behandling. Efter vårt samråd med Gemensamma forskningscentret och i synnerhet med medlemsstaterna så konstaterade vi att 1-procentnivån är en kompromiss som bäst tjäna två saker: för det första, syftet med att införa en mycket låg toleransnivå som innebär en ansträngning för tillverkarna och för det andra att det tar hänsyn till den nödvändiga genomförbarheten i hela produktionskedjan. Inom kort kommer vi att ha metoder som inte innebär oberättigade införandeproblem för de berörda myndigheterna. Jag skulle också vilja nämna att den här nivån är strängare än de tröskelvärden som används i andra länder som till exempel Schweiz, Norge och Japan. Som ni vet så har Amerikas förenta stater och Kanada, till skillnad från Europeiska unionen, inte någon obligatorisk märkning av genetiskt modifierade livsmedel. Utskottet vill att vi skall göra en ny bedömning av den här frågan. Jag är beredd att, för kommissionens räkning, göra ett löfte: "Kommissionen kommer att ompröva förslaget till ändring av förordning nr. 1139/98 inom ett år efter att det trätt i kraft. Kommissionen skall lägga fram eventuellt nödvändiga ändringsförslag i ljuset av förbättrade detekteringstekniker och praktiska erfarenheter från införandet av den föreslagna 1-procentnivån. Dessutom kommer vitboken om livsmedelssäkerhet också att ge möjlighet till en bred debatt om märkning om Europaparlamentet så önskar ". Kommissionen har inte överskridit sina befogenheter genom att föreslå de här förordningarna. De två förslagen är i enlighet med gällande lagstiftning. Vi kommer att använda medbeslutandeförfarandet när Europaparlamentet uppmanar till ett program för livsmedel utan genetiskt modifierade organismer. När det gäller förordningen om nya livsmedel så håller Byrnes avdelning på att utarbeta ett förslag. |
Jag förklarar debatten avslutad. Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00. (Sammanträdet avslutades kl. 00.15.) |
Protokollet från gårdagens sammanträde har delats ut. Finns det några synpunkter? |
Herr Poettering! Jag konstaterar precis som ni att endast ordinarie ledamöters namn står upptagna i protokollet. Jag föreslår att suppleanternas namn tillkännages klockan 15.00. De kommer alltså att finnas med i morgondagens protokoll. |
Fru talman! Jag skulle vilja göra en anmärkning till sekretariatet om en ihopblandning av bänknummer. Planen som har delats ut placerar min kollega Luís Queiró och mig själv, Ribeiro e Castro, på denna plats. Således kallas jag, i protokollet och i det fullständiga förhandlingsreferatet, dels i mitt inlägg om Macao och dels, i det fullständiga förhandlingsreferatet, i min interpellation till presidiet angående resolutionen om Tjetjenien, felaktigt för Luís Queiró, min kollega som har bänknummer 571, och står inte med mitt eget namn, Ribeiro e Castro, med bänknummer 662. Jag vore tacksam om dessa rättelser skedde och att även planen rättas, eftersom den anger två ledamöter på samma plats, vilket uppenbarligen inte är sant. |
Kära kollega! Vi skall ordna upp det här. Hur som helst är det naturligtvis kortet som gäller vid omröstningar. |
Fru talman! I punkt 38 i protokollet, som handlar om frågor till rådet, har jag sett att det blivit ett fel - åtminstone i den spanska och tyska versionen - och felet är att fråga nr 9 fattas. Fråga nr 9 har glömts bort vid tryckningen. Däremot står det vem som talade vid fråga nr 9. Det måste rättas till så att protokollet inte hoppar från fråga nr 8 till nr 10 utan att nämna fråga nr 9 som jag ställde i går till rådet. Det inlägg som gjordes av ledamoten Martínez Martínez hör naturligtvis inte till fråga nr 8, som det står här, utan till fråga nr 9, som inte nämnts. |
Herr Martínez Martínez! Ni skall veta att felet inte bara finns i den spanska språkversionen, utan även i den franska versionen. Vi kommer självklart att rätta till felet och återinsätta fråga nr 9. |
Fru talman! Jag har konstaterat att i ett antal dokument förväxlas mitt namn ganska systematiskt med min kollega Frank Vanhecke. Jag skulle vilja påpeka att min kollega, precis som jag, är flamländare men att det för övrigt inte finns några som helst likheter mellan oss. Jag skulle uppskatta om även rätt förnamn kan nämnas tillsammans med efternamnet i fortsättningen. |
Vi kommer att vara mycket uppmärksamma på detta. Finns det några andra synpunkter på protokollet? |
Fru talman! Jag och andra ledamöter gjorde er i går uppmärksam på det avbrott i tillgången till parlamentets datasystem som skall vara i tretton dagar. Sedan fick vi, också det i går, meddelande om att parlamentet i Bryssel rent av kommer att vara helt otillgängligt från den 27 december till den 2 januari. Ett så långt avbrott i dataservicen tycker jag verkligen är överdrivet. Därför skulle jag vilja fråga om man inte skulle kunna lindra de bekymmer detta medför genom att genomföra sektorsvisa åtgärder så att ledamöterna får tillgång till parlamentet även under julhelgen. |
Kära kollega! Det enda jag i dagsläget kan säga är att om det finns särskilda behov och om vissa ledamöter vill komma under den här perioden skall de meddela detta, och vi skall göra vad som krävs för att de skall få tillträde till byggnaden och tillgång till sin kontorsutrustning. Jag skall se om det är möjligt att utsträcka detta. För stunden vet ni hur som helst att det är möjligt att ordna så att ni får komma enskilt, om ni så önskar och har skäl till det. (Protokollet justerades.) |
Vi skall nu genomföra ett antal omröstningar och senarelägga omröstningarna om budgeten något, eftersom vi som ni vet när som helst väntar en bekräftelse på rådets godkännande. Rådet har nu en sista överläggning. Vi hoppas att den blir fruktbar och det är först efter denna överläggning som vi kommer att genomföra omröstningarna om budgeten, så att vi kan göra vårt ställningstagande i förhållande till vad rådet svarar. Betänkande (A5-0090/1999) av Theato för budgetkontrollutskottet om utnämning av åtta ledamöter av revisionsrätten (C5-0231/1999, C5-0232/1999, C5-0233/1999, C5-0234/1999, C5-0235/1999, C5-0236/1999, C5-0237/1999, C5-0238/1999 - 1999/0820(CNS)) |
Fru talman! Jag vill bara be er att det skall stå i protokollet att jag, av uppenbara skäl, kommer att avstå från att rösta i denna omröstning eftersom jag är direkt berörd av beslutet. Dessutom vill jag tala om att jag inte bara låter bli att rösta, som jag redan sagt. Jag kommer också att lämna salen. |
Herr Fabra Vallés! Det är bra, tack. Vi önskar er lycka till. (Parlamentet antog de åtta resolutionerna genom en rad omröstningar.) Andrabehandlingsrekommendation (A5-0099/1999) av Murphy för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om den gemensamma ståndpunkten antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om att bekämpa sena betalningar vid handelstransaktioner (8790/1999 - C5-0125/1999 - 1998/0099(COD)) |
Fru talman, kära kolleger! Av principiella skäl vill jag säga följande beträffande detta betänkande: Detta mycket viktiga betänkande av Murphy utfärdades slutgiltigt förra måndagskvällen här i Strasbourg i utskottet för industri, utrikeshandel, forskning och energifrågor. Det innebär, som alla vet, att vi håller omröstning här i plenum samma vecka. Jag måste säga att det är ett sammanträffande i tiden som gör det omöjligt för parlamentsgrupperna att hålla ordnade överläggningar om omständigheterna vid omröstningen. Konkret kan jag berätta följande: Lämnar utskottet exempelvis in ändringsförslag rörande punkterna 18 till 22 samtidigt som vi i vår grupp inte har möjlighet att diskutera dem förrän i dag och dessutom helst skulle vilja se en delad omröstning om de olika punkterna, så fungerar själva förfarandet rent tekniskt inte längre; med andra ord, det går inte att begära delad omröstning - och jag antar att det är likadant i övriga grupper. Det är därför vår grupps bestämda uppfattning - vilket jag även kommer att framföra på gruppordförandenas konferens - att vi framdeles här i Strasbourg endast skall utfärda betänkanden vilka tidigare behandlats i utskotten i Bryssel under den normala sammanträdesveckan; då får partigrupperna också tillräckligt med tid för att även diskutera betänkandena. (Applåder) Detta är ett gemensamt intresse för alla partigrupper. Jag framför det här i kammaren eftersom jag inte bara vill göra det bakom lyckta dörrar inför talmanskonferensen. Jag vill inte rikta någon kritik mot utskottet för industrifrågor och dess ordförande, det är inte min uppgift. Men i sak säger vi likväl att vår grupp skall, i de små och medelstora företagens intresse, kollektivt godkänna de förslag om vilka vi måste rösta kollektivt för att vi skall komma fram till ett enda resultat inför förlikningsförfarandet. Jag ber er, fru talman, om att vi behandlar denna sak ännu en gång i eftermiddag i talmanskonferensen, så att vi i Europaparlamentet får ett förfarande som ger varje enskild ledamot i våra grupper inflytande över beslutsprocessen i Europaparlamentet. (Applåder) |
. Tack, herr Poettering! Jag tycker att ert inlägg är helt berättigat och jag för gärna upp det på dagordningen till talmanskonferensen i eftermiddag. |
. (EN) Fru talman! Jag har inga kommentarer. Det var en förfarandemässig fråga som egentligen inte hade något samband med själva betänkandet. Vi bör genomföra omröstningen. |
Jag instämmer. För övrigt motsatte sig Poettering inte alls en omröstning om betänkandet, men eftersom ni begärde ordet lät jag er yttra er. |
Fru talman! Jag vill passa på att i samband med Poetterings inlägg uppmärksamma talmannen på att jag i går, i anslutning till resolutionen om Tjetjenien, tog upp ett problem av exakt samma karaktär och fäste uppmärksamheten på behovet av en strikt tillämpning av arbetsordningen. Jag beklagar att nu ledamoten Poettering inte har haft samma känslighet... (Talmannen avbryter talaren.) |
Herr Ribeiro e Castro! Vi kommer att ta upp allt det här vid talmanskonferensen. |
Fru talman, bara helt kort beträffande det Poettering sade. Vi å vår sida har en principiellt sett likartad inställning. Dock vill jag peka på att vi kommer att få stora problem på plenarsammanträdet i januari om vi tillämpar denna princip fullt ut, eftersom det finns åtskilligt som ännu inte är avgjort i utskotten. Jag ber därför kollegan Poettering att han i sin grupp försöker se till att man i utskotten kommer i tid till omröstningarna. Som grundläggande inriktning för framtiden är den dock vettig. |
Vi kommer att gå in på allt det här vid talmanskonferensen i eftermiddag. Fru kommissionär! Med stöd av artikel 80.5 i arbetsordningen skulle jag vilja få veta kommissionens ståndpunkt i fråga om Europaparlamentets ändringsförslag till Murphys betänkande. |
Fru talman, mina damer och herrar! Som min kollega Liikanen förklarade i går under debatten kan kommissionen godkänna följande ändringsförslag: 1, 3, 4, 5, 7-17, 19, 21, 22, 24 och 26. I princip kan kommissionen även godkänna ändringsförslag 6, 20 och 25. Kommissionen godkänner inte ändringsförslag 2, 18 och 23. |
Tack, fru kommissionär! Vi kommer nu att genomföra omröstningen. (Talmannen förklarade den gemensamma ståndpunkten godkänd (efter dessa ändringar).) Betänkande (A5-0101/1999) av Papayannakis för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 820/97 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och märkning av nötkött och nötköttsprodukter (KOM(1999) 487 - C5-0241/1999 - 1999/0205(COD)) |
Fru talman! När några ledamöter från ministerrådet är närvarande skulle jag vilja ta tillfället i akt, eftersom rådet inte var företrätt vid gårdagens debatt. Vi hade ändå begärt att rådet skulle närvara. Jag skulle alltså vilja be dem att förklara innehållet i de beslut som fattades i går, eller rentav i förrgår, det vill säga innan Europaparlamentet kunde yttra sig om det betänkande vi nu skall rösta om, som handlar om märkning av nötkött. Enligt vad jag har hört beslutade rådet först att skjuta upp tillämpningen av den obligatoriska märkningen ett år, fast det för vår del snarare handlar om månader. Sedan beslutade rådet att medbeslutande tillsammans med Europaparlamentet inte skall tillämpas i denna fråga. När rådet är närvarande kan vi väl få be om dessa upplysningar, eftersom den omröstning som snart skall äga rum inte längre verkar ha någon större betydelse. (Applåder) |
Självklart, herr Papayannakis! Jag tycker att det är ett utmärkt förslag och skall genast ge ordet till fru Siimes. |
Fru Siimes! Vad ni nu berättade är mycket uppmuntrande, men vi tar det om en stund. (Applåder) Papayannakis fråga gällde något annat, nämligen hans betänkande. Det handlar om registrering av nötboskap och märkning av nötkött. |
Fru talman! Tillåt mig att i alla våra kollegers intresse informera rådet självt och kollegerna om de båda saker som beslutades i går. Rådets beslut om att skjuta upp tillämpningen av den obligatoriska märkningen innan parlamentet hade yttrat sig fattades med kvalificerad majoritet, något som kommissionär Byrne så att säga inte formellt upplyste oss om. Fru talman! Det andra och ytterst anmärkningsvärda är att rådet i sin text säger att "Vi tror oss veta att kommissionen har ett tredje förslag", tredje i förhållande till det förslag vi diskuterar här och som berör tillämpningen av denna förordning utan att Europaparlamentet rådfrågas. Detta förslag har en annan artikel som grund, vilket gör att rådet kan besluta direkt tillsammans med kommissionen och Europaparlamentet hållas utanför. Detta var de båda beslut som fattades i går. I går sa kommissionär Byrnes mycket tydligt till oss att det bara gällde en sorts riktlinjer. Den text jag har läst ger inte utrymme för sådana nyanser, den är mycket kategorisk. (Applåder) |
Vill kommissionen göra några förtydliganden? (Den närvarande kommissionären vill inte yttra sig.) (Protester) |
Fru talman! Kära kolleger! Om nu rådet och kommissionen inte kan ge några upplysningar så gör väl jag ett försök. Rådet har alltså inte beslutat om någon uppskjutning på ett år, utan det har antagit en slutsats som lyder som följer: Om parlamentet i betänkandet om märkning godkänner ett ändringsförslag och inte släpper igenom kommissionens förslag utan ändringar, så kommer rådet ej att godkänna denna ändring och inte heller tillämpa det förenklade förfarandet. Om vi således vågar oss på att godkänna ett ändringsförslag så kommer det att innebära en röst för kommissionens förslag, vilket redan behandlats i rådet. Om detta förslag sedan efter vårt förfarande läggs fram som kommissionens officiella förslag så kommer det att godkännas. I förslaget står det att den obligatoriska märkningen enligt förfarandet i förordning 820/97 visserligen inte skall skjutas upp men att det skall vara tillåtet att under ytterligare ett år använda den frivilliga märkningen. Det innebär att parlamentet i praktiken utmanövrerats, fastän man enligt slutsatsen inte kan säga att beslutet redan var fattat. Man har använt sig av ett lågt knep för att hålla oss utanför medbeslutandeförfarandet. Och det är andra gången det sker, för redan 1997 hade vi ett fall då rådet med ett enhälligt beslut höll oss utanför medbeslutanderätten. Vi har anmält detta till EG-domstolen. Den här gången har rådet alltså för andra gången hållit oss utanför detta förfarande - och medbeslutanderätten gäller otvetydigt enligt artikel 152 i Amsterdamfördraget. Högst sannolikt kommer vi att diskutera om vi skall föra det till EG-domstolen för att protestera mot detta orättmätiga förfarande. |
Herr Graefe zu Baringdorf! Jag tackar er för denna förklaring, som är mycket klar men icke desto mindre mycket oroande. Herr Papayannakis, anser ni att vi ändå kan gå till omröstning, eller begär ni att ärendet skall återförvisas till utskottet? Hur ställer ni er? |
Fru talman! Vi kan inte tillåta oss att återförvisa ärendet eftersom ett beslut måste vara fattat före den 31 december. Om vi inte har ett beslut den 1 januari kommer det att uppstå ett juridiskt vakuum och det blir kaos på marknaden. Därför måste ett beslut tas. Beslutet kommer förmodligen att antas utan oss, men jag tycker att det hör till god ton och är politiskt korrekt - om ni tillåter uttrycket - att det finns ett parlamentsbeslut. Rådet kan göra vad det vill med beslutet, men vi kommer att rösta. |
Jag instämmer helt. |
Jag är ledsen att jag försenar saker och ting, fru talman, men det finns en annan möjlighet. Jag har förstått att rådet (fiske) kommer att sammanträda i morgon och att vårt yttrande om Papayannakis resolution kommer att gå till rådet (fiske). Det är alltså möjligt med litet god vilja från rådets (fiske) sida att ta hänsyn till våra ändringsförslag och anta rättsakten med våra ändringsförslag. Jag föreslår att vi röstar om Papayannakis betänkande och att ni sedan väljer ut den giftigaste pennan i er arsenal, och att ni skriver till rådet på parlamentets vägnar att vi förväntar oss att rådet (fiske) inte bara slött röstar igenom det som avtalades i går, utan verkligen tar hänsyn till våra ändringsförslag. |
Fru Jackson! Ni kan lita på mig, min penna kommer att vara vässad, i allas ert namn. (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) Betänkande (A5-0098/1999) av Keppelhoff-Wiechert för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden och tillförsel av bovin somatotropin (BST) och om upphävande av rådets beslut 90/218/EEG (KOM(1999) 544 - C5-0250/1999 - 1999/0219(CNS)). (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) Förslag till gemensam resolution om Europeiska rådet i Helsinki (Parlamentet antog resolutionen.) Förslag till gemensam resolution om Macao (Parlamentet antog resolutionen.) Innan omröstningen om budgetenTalmannen. Fru Siimes! Nu kan ni göra ert uttalande. Detta är rätt tillfälle, eftersom vi skall gå till omröstning om budgeten. |
. (EN) Låt mig återigen bekräfta att rådet för sin del i går formellt och slutligt antog det kompromisspaket som erbjöds budgetutskottet. (Livliga applåder) |
Jag vill tacka rådets tjänstgörande ordförande och genast ge ordet till vår föredragande, Bourlanges. |
Jag vill tacka rådets tjänstgörande ordförande för hennes mycket tydliga uttalande och påpeka att när detta nu sker i förväg, är det det enda tillfället under hela budgetförfarandet då rådet har lyckats med att inte bara vara ute i tid, utan i förtid. Jag måste säga att jag sällan har sett ett budgetförfarande av detta slag, där vi fram till nu - och fram till detta positiva uttalande som gör att vi kan slutföra överenskommelsen - fortfarande stod inför två möjliga omröstningslistor: en lista som skulle gälla om rådet gav sitt samtycke och en lista som skulle ha upprättats utifrån förutsättningen att rådet inte gav sitt samtycke. Kära kolleger! Så fort vi har röstat igenom Colom i Navals betänkande som avspeglar införandet av flexibilitetsinstrumentet kommer vi att kunna rösta igenom listan som bygger på rådets samtycke. Ni skall veta att ingen är gladare över detta än jag. (Applåder) |
Tack, herr Bourlanges! Betänkande (A5-0103/1999) av Colom i Naval för budgetutskottet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om förslag om revidering av budgetplanen som utgör bilaga till det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (SEK(1999)1647 - C5-0322/1999) samt om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av mekanismen för flexibilitet (punkt 24 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet) (SEK(1999)1647 - C5-0314/1999) (Parlamentet antog resolutionen.) Allmän budget för år 2000, ändrad av rådet Betänkande (A5-0095/1999) av Bourlanges och Virrankoski för budgetutskottet om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2000 såsom ändrat av rådet (samtliga avsnitt) (C5-0600/1999) och om ändringsskrivelserna 1/2000 (11568/1999 - C5-0313/1999) och 2/2000 (13482/1999) - C5-0311/1999) till förslaget till budget för 2000. |
Jag tackar er, vi skall vederbörligen notera det. (Parlamentet antog resolutionen.) |
. (EN) Jag hade inte tänkt uttala mig, men eftersom ni bett mig så gör jag det. Jag är först och främst oerhört lättad över att omröstningen är avklarad. Det har varit en plågsam process just detta år för alla involverade parter, särskilt för föredragandena, Bourlanges, Virrankoski och Colom i Naval - på grund av avtalen med rådet. Det har understundom, som Bourlanges sade tidigare, varit tämligen nervpåfrestande. Nu när det gått igenom vill jag tacka rådet för det beslut de fattat och tacka kommissionen för deras hjälp. Låt mig ge information till kammaren: I och med den omröstning som nu är klar, kommer de totala betalningsbemyndigandena att uppgå till 1,11 procent av Europeiska unionens BNP, vilket är under taket på 1,13 procent för budgetplanen 2000 och under taket på 1,27 procent för de egna medlen. |
Fru talman! Jag vill bara säga tre saker. För det första att ni genomförde denna omröstning med glans. Jag vill förresten tacka er för att ni ställde upp, trots att ert hälsotillstånd borde ha hållit er kvar i sängen. Men ni kom ändå hit för att leda omröstningen och skriva under budgeten. Det vill jag tacka er för, och tror att jag gör det på hela parlamentets vägnar. (Applåder) Vår omröstning illustrerar ett talesätt som ofta visar sig stämma: är förfarandet svårt blir omröstningen lätt. Ju svårare förfarandet är, desto lättare är det att lösa problemen när vi går till omröstning. Så var fallet nu, och jag måste säga att alla som har deltagit i denna process erfar en sorts känsla av mirakel över hur lätt omröstningen gick efter den besvärliga förlikningen. I sak tror jag att Europaparlamentet har fått igenom ungefär 75 procent av sina önskemål. Eftersom vi utgör 50 procent av budgetmyndigheten, verkar detta vara en rimlig andel! Till rådets tjänstgörande ordförande och till kommissionären vill jag säga att jag är dem djupt tacksam för de ansträngningar som har gjorts av de båda de institutioner som de företräder - och till viss del av oss själva - för att nå detta resultat, oavsett den knaggliga och svåra processen. Det är resultatet som räknas och vi kan vara nöjda över att ha nått en överenskommelse. Till sist vill jag upprepa vad jag sade efter första behandlingen, nämligen att vi sätter stort värde på alla dem på budgetutskottets enheter som inte har sparat någon möda under detta dubbla förfarande, med första behandling och andra behandling. Jag tror att parlamentet är dem ett stort tack skyldigt. |
Tack, herr Bourlanges. |
Fru talman! Det här budgetförfarandet i sin helhet visar att Europaparlamentet tillsammans med rådet kan arbeta på ett konstruktivt sätt och iaktta god budgetdisciplin. Speciellt de senaste dagarna och de senaste timmarna visar att vi har ansvarskänsla när vi tillsammans sköter våra gemensamma europeiska angelägenheter. Jag vill i synnerhet tacka budgetutskottets ordförande Wynn och huvudföredraganden Bourlanges för ett mycket bra, konstruktivt och tålmodigt samarbete för att uppnå ett gemensamt mål. Likaså vill jag tacka rådets ordförande Siimes och den ansvariga kommissionsledamoten Schreyer för ett bra samarbete med parlamentet. Till slut vill jag också tacka alla budgetutskottets tjänstemän som verkligen varit tvungna att arbeta långa dagar, och samtidigt tackar jag hela parlamentet och i synnerhet min egen grupp för ett kraftigt och orubbligt stöd under alla skeden av arbetet. |
Tack, herr Virrankoski. Kommissionär Schreyer vill säga några ord. Jag vill gärna ge henne ordet. |
Tack så mycket, fru talman! Jag vill verkligen tacka för er extrema uthållighet. Fortfarande i måndags kväll såg det faktiskt ut som att många av önskningarna inte skulle bli uppfyllda. Det var osäkert huruvida en mycket viktig förklaring från parlamentet skulle göras, finansieringen för återuppbyggnadsåtgärderna i Kosovo var ännu inte säkrad och rådet skulle ha tvingats lägga ut betydligt mer pengar. Nu är vi i den situationen att finansieringen av kostnaderna för återuppbyggnaden i Kosovo är säkrad, att parlamentet har uppnått många viktiga mål och medlemsstaterna kommit billigare undan. Den tidigare looser-situationen har alltså helt plötsligt slagit om till en winner-situation. Det är, vill jag mena, en mycket god avslutning inför julen. |
Fru talman! Det är första gången på fjorton år som jag är föredragande i ett budgetförfarande. Jag kommer att fatta mig kort. Jag vill bara ansluta mig till tidigare talares ord och påminna om en politisk norm - att försiktighet aldrig kommer att göra oss till förrädare. Därför är jag mycket tacksam över budgetutskottets solidaritet och fasthet, som har gjort det möjligt att rädda parlamentets intressen som institution. |
. (EN) Fru talman! Ni har just avslutat er andra behandling av förslaget till budget för år 2000. Det finns fortfarande några meningsskiljaktigheter mellan våra institutioner rörande klassificeringen av utgifter. Rådet kan emellertid acceptera de ändringsförslag ni lagt fram till ändringsskrivelse nr 2/2 000, såväl som den maximala ökningsgraden i enlighet med er andra behandling. |
Tack, fru rådsordförande. Låt mig i min tur varmt lyckönska budgetutskottet och våra föredragande till deras utmärkta arbete. Jag vill säga att vad mig beträffar är detta den första budget jag undertecknar i egenskap av Europaparlamentets talman och jag måste säga att jag verkligen är överväldigad över det fantastiska resultat som har uppnåtts. Än en gång lyckönskar och tackar jag alla som har deltagit. |
Fru talman, kära kolleger! Jag vet inte om kollegerna är medvetna om att detta är en vändpunkt i Europeiska unionens budgetförfarande. För första gången är det kvinnor som företräder samtliga tre institutioner. |
Det hade jag inte noterat, men det stämmer. (Applåder) Millenniet slutar bra. (Omedelbart efteråt undertecknades den allmänna budgeten för år 2000.)(Applåder) |
Herr talman, ledamöter! Jag röstade för Colom i Navals betänkande och betänkandet om budgeten. Kommissionen företrädare sade avslutningsvis: "Detta är en julklapp". Då önskar och hoppas jag att vi även nästa år kommer att rösta om budgeten för 2001 några dagar före jul, och antar en höjning som är minst lika stor som i budgeten för detta år. Låt oss alltså hoppas att det blir tradition att vi alltid får en sådan här julklapp. Budget 2000 |
Herr talman, undertecknandet av budgeten präglades av en stämning av belåtenhet, av rökelser och frid, glädje etc. Men på grund av en liten resursminskning är jag inte helt nöjd med den och jag vill rikta skarp kritik mot den. Under förra mandatperioden röstade jag vid upprepade tillfällen emot budgeten eftersom kommissionen inte var beredd att avsätta medel för de åtgärder vi krävt för att bevara biodlingen - trots enhälligt godtagna betänkanden om biodlarnas bekymmersamma situation i Europa. Sedan 1998 finns det en minipost på 15 miljoner euro i budgeten, en post som skall finansiera 50 procent av de nationella programmen för en förbättring av produktionen och distributionen av honung. Detta görs på basis av en förordning som vi kritiserat för att vara otillräcklig. Nu kan vi konstatera att denna minipost på 15 miljoner euro för 15 olika länder har minskats med en tredjedel till 10 miljoner. Det är obegripligt hur detta kunnat ske med tanke på att kommissionen själv i sin motivering av förordningen angivit ett finansiellt behov på 15 miljoner per år. Jag vill tacka föredraganden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling Görlach för att han också kritiserat detta i sitt brev till ordföranden för budgetutskottet. Härmed vill jag uttrycka min protest mot att budgetutskottet inte har beaktat detta. Jag hoppas att ministerrådet nu kan finna en väg att uppvärdera denna budgetpost till 15 miljoner, vilket den var under 1998 och 1999. Naturligtvis kommer jag - med min speciella kampvilja - att kämpa för att de åtgärder för bevarandet av biodlingen i Europa som detta parlamentet enhälligt krävt vid upprepade tillfällen slutligen kan föreslås av kommissionen - det gäller premier för pollinering, integrering av biodlingen i strukturprogrammen - och ... (Talmannen avbröt talaren) ... som kostar 65 miljoner. Det är småpengar i en budget på 90 miljarder. Det skulle utgöra 0,072 procent. (Talmannen avbröt talaren.) |
Herr talman! Jag stannar kvar här, eftersom jag har fått reda på att om man skall lämna röstförklaringar, så skall man vara närvarande i salen. Därför kräver jag att röstförklaringar från dem som inte är närvarande inte skall gälla. |
Det stämmer, strängt taget. Vi ser vanligtvis till att ledamöter som ber om en röstförklaring är närvarande vid omröstningen. Normalt sett, under förutsättning att de varit närvarande vid omröstningen, är vi liberala rörande tolkningen av artikeln. Men de bör strängt taget vara här för att deras namn skall läsas upp. |
Herr talman! Jag överlämnar en skriftlig röstförklaring på sju svenska och danska ledamöters vägnar. Vi har aldrig fått veta att alla måste vara här när vi lämnar in röstförklaringarna, så jag föreslår att den skall gälla för alla dessa sju ledamöter. |
Jag kan i detta fall gladeligen godkänna detta. Men jag bör påminna ledamöterna om att rent tekniskt bör de befinna sig i kammaren när deras namn läses upp. Detta förfarande har vi vid slutet av omröstningarna när jag läser upp namnen på de som bett om skriftliga röstförklaringar. Ledamöterna måste inte stanna under hela förfarandet, men de bör vara här fram till dess deras namn läses upp. |
Herr talman! Vår talman har just undertecknat denna budget på över 90 miljarder euro. För min del skulle jag önska att hon kunde underteckna utbetalningsorder för de taxichaufförer som har kört ledamöterna hit, må vara att detta är en blygsam begäran. Jag vill påminna om att en taxichaufför som kör oss hit tjänar cirka 10 000 franc per session, vilket motsvarar 1 500 euro. Men han får betalt först efter tre till fyra månader! Och under tiden betalar han moms på 20,6 procent, vilket innebär att han ger parlamentet ett likviditetsförskott. Och ett likviditetsförskott på tre till fyra månader för cirka 5 000 euro betyder för honom en förlust i storleksordningen 1 500 euro per månad, jämfört med om han hade placerat pengarna på banken och med beaktande av den fria rörligheten för kapital, som vi har tillåtit. Jag tycker det är trevligt att alla kramar varandra, Colom I Naval och Fontaine, men våra taxichaufförer har ingen anledning att kramas. Jag vill erinra de av er som de körde hit i november att de får betalt först i mars. Herr talman! Jag anser att detta angår er precis som oss alla. Jag skulle vilja att inte bara biodlarna utan även taxichaufförerna fick dela Fontaines och parlamentets glädje. Parlamentet sägs ju ha vunnit en seger över rådet. |
. Vi ställer oss bakom den av parlamentet antagna budgeten för år 2000, det interinstitutionella avtalet samt Berlinöverenskommelsen om långtidsbudgeten. EU:s budget för år 2000 är efter dagens beslut i Europaparlamentet ett väsentligt steg i rätt riktning, i riktning mot att EU tar ett allt viktigare ansvar för sina medborgare. Budgeten innehåller betydande satsningar på för oss viktiga områden. Vi konstaterar med glädje att vårt förslag om att inrätta en särskild budgetpost för lokala och regionala åtgärder för Östersjö- och Barentsområdet har röstats igenom av parlamentet. Vi stöder de strävanden som parlamentets kvinnoutskott har gjort under budgetbehandlingen vad gäller finansieringen av EU:s jämställdhetsprogram. Bland annat är det viktigt att icke-statliga organisationer som European Women´s Lobby inte får försämrade möjligheter att verka på det europeiska planet. Vi gläds åt ökade resurser för den sociala dialogen, inte minst med tanke på vikten av att påbörja uppbyggnaden av en väl fungerande arbetsmarknad, med starka fackliga organisationer och goda sociala villkor i kandidatländerna. De ansträngningar som görs i budgeten för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken och banta dess kostnader är steg i rätt riktning. Vi förordar dock ytterligare insatser för att göra jordbrukspolitiken mer miljö- och konsumentorienterad samt mer marknadsanspassad. Vi förordar en långtgående reformering, inte minst med tanke på den kommande utvidgningen. EU:s jordbruks- och konsumentpolitik måste överensstämma bättre, speciellt vad gäller åtgärder på det veterinära området och växtskyddsåtgärder. Livsmedelssäkerheten måste kunna garanteras i hela Europa. Vi är också bestämt emot det stöd som ges till tobaksodling. Stödet för tobaksodling måste fasas ut och ersättas med stöd för odling av alternativa grödor. När det gäller reseersättningar för Europaparlamentariker vidhåller vi vår uppfattning att ersättning endast skall utgå för faktiska kostnader som uppkommit för resor i uppdraget. Vi ser särskilt positivt på de medel som nu anslås till återuppbyggnaden i Kosovo, Turkiet och Östtimor. Vi har arbetat hårt för att dessa medel skall kunna fås fram för hela nästa år. I syfte att finansiera dessa så viktiga insatser har vi i första hand strävat efter att revidera budgetplanen, särskilt med tanke på att Kosovos återuppbyggnad under de kommande åren är i behov av stort och flerårigt stöd från EU:s sida. Budgetprocessen har dock varit mycket komplicerad och inneburit stora prövningar i samarbetet med ministerrådet. Inför kommande års budgetförhandlingar är det av vikt att samarbetet mellan parlamentet och rådet stärks i denna förhandlingsprocess. Ett bättre samarbete i budgetförhandlingarna är en förutsättning för att unionens verksamhet får bästa möjliga effekt. |
. Med dagens beslut antar Europaparlamentet budgeten för EU för år 2000. Det sker inom de budgetramar som fastställdes vid toppmötet i Berlin i maj i år. Detta har varit vår moderata målsättning under hela budgetprocessen. Ett annat beslut hade riskerat att få negativa konsekvenser för EU. Det hade skadat EU:s anseende. Ett beslut om nya finansiella ramar hade också riskerat att bli dyrt för medlemsstaterna. Med budgeten klarar man finansieringen av återuppbyggnaden i Kosovo under år 2000 inom budgetramen. Kommissionen skall senast i april återkomma med förslag för finansieringen av det långsiktiga uppbyggnadsarbetet i Kosovo och västra Balkan. I den första behandlingen av budgeten för år 2000 hade ministerrådet föreslagit en linjär minskning i kategori IV med tio procent. Detta gav möjlighet att finansiera de oförutsedda utgifterna till Kosovo, Turkiet och Östtimor. Dock blev i vissa fall konsekvenserna negativa för de budgetposter som drabbades av neddragningar. I en rad fall har dessa minskningar nyanserats i den andra behandlingen. Det är följden av att budgetmyndigheterna gemensamt gjort nödvändiga prioriteringar. Detta anser vi vara positivt. Vi är förskräckta över att samtidigt som behoven i Kosovo kräver uppoffringar och målmedvetenhet, så vill flera expandera EU:s budget och införa nya budgetposter. |
. Den budgetkompromiss för EU:s utgifter för år 2000 som har nåtts mellan unionens institutioner är relativt väl balanserad och därför välkommen. Det är framför allt en framgång att man har funnit en lösning på frågan om finansieringen av återuppbyggnaden i Kosovo. Tidigare beslutade budgetramar vidmakthålls; detsamma gäller för det interinstitutionella avtalet. Nedskärningarna avseende kategori IV Externa åtgärder (främst bistånd) är nu betydligt mindre än i rådets ursprungliga förslag. Det är dock att beklaga att det finns en inbyggd stelhet i budgetförhandlingarna som gör det omöjligt att i detta skede omfördela medel mellan olika budgetkategorier; det gäller även då oförutsedda och exceptionella skeenden inträffar i vår omvärld. Det hade naturligtvis varit rimligare att finansiera återuppbyggnaden i Kosovo genom nedskärningar inom andra utgiftskategorier än Externa åtgärder. Vi måste fråga oss hur det är med solidariteten mot omvärlden, då man ökar biståndet till en granne genom att minska hjälpen till andra behövande länder. Det hade varit möjligt att uppnå betydande besparingar inom både jordbruksområdet, struktur- och regionalpolitiken och inom andra områden som rör den inre marknaden om man i större mån hade följt det preliminära budgetförslaget. Detta till trots ser vi kompromissen som en lösning som alla parter kan leva med. Vi accepterar att en revidering av de långsiktiga budgetramarna kan bli nödvändig under våren år 2000, då en mer grundlig och stabil beräkning av kostnaderna för Kosovos och Balkans återuppbyggnad kommer att finnas. Det är då viktigt att förena budgetdisciplin med en flexibilitet som tillåter unionen att agera solidariskt vid oförutsedda händelser i vår omvärld. Betänkande (A5-0095/1999) av Bourlanges och Virrankoski |
För andra gången i år står EU:s trovärdighet på spel på Balkan. Budgeten för återuppbyggnaden av Kosovo framstod som den främsta svårigheten under den andra budgetbehandlingen. Konflikten har under de senaste veckorna underblåsts mellan parlamentet och rådet, men bör inte tillåtas överskugga några viktiga frågor. När det gäller stödet till Kosovoprovinsen är det förvånande att man inte har ställt som villkor för stödet att freden skall vara definitivt återupprättad. Enligt vad som framgår av en färsk rapport från OSSE är så tyvärr inte fallet. När det gäller de anslagna medlen har ledamöterna i budgetutskottet - medan kommissionerna har avlöst varandra - bevittnat en veritabel kohandel, där institutionerna bollar med miljoner euro, utan att någon bemödat sig om att verkligen utvärdera regionens behov och alla samstämmigt säger att Kosovo inte i dagsläget kan absorbera sådana belopp, motsvarande halva landets BNP. Den budgetansvarige kommissionärens bristande stringens är i detta sammanhang att beklaga. När han utfrågades av budgetutskottet kunde han inte i siffror ange de erforderliga beloppen i euro, utan endast i dollar. Detta är inte särskilt seriöst och skulle till och med vara skrattretande om inte unionens budgetpolitik och risken för en revidering av budgetplanen så uppenbart stred mot de nationella intressena. Så förhåller det sig med den stränga budgetdisciplin som åläggs medlemsstaterna medan unionen inte ålägger sig själv samma stränga krav. Budgeten för år 2000 kommer att bli mycket dyr för medlemsstaterna, och jordbruksposten kommer än en gång att få bekosta de ökade utgifterna för externa åtgärder. Man kan förstå de europeiska jordbrukarnas oro inför de nya prioriteringar som aviseras av samtliga institutioner. Vem skall man lita på egentligen? Troligen inte kommissionen, efter vad den visade i Seattle, och inte heller rådet, som i andra behandlingen gjorde en lömsk nedskärning av de obligatoriska utgifterna med 450 miljoner euro, och tyvärr inte heller parlamentet som genom sin föredragande tänker ifrågasätta de obligatoriska utgifternas berättigande. Budgeten är en grundläggande akt som avspeglar politiska val. Eftersom vi motsätter oss dessa val röstar vi emot budgeten för år 2000. |
. (FI) Jag anser att det är förnuftigt att nästa år sköta finansieringsbehovet i samband med Kosovokrisen genom att tills vidare använda flexibilitetsinstrumentet och att man ännu inte skall ändra budgetplanen när det gäller rubrik 4. Det är inte nödvändigt att permanent ändra taket för rubrik 4 annat än genom att fullt ut använda flexibilitetsklausulen. Parlamentets ståndpunkt som bekräftades i dag innebär å andra sidan stora utmaningar för Portugal, ty de slutgiltiga besluten om finansieringen av externa åtgärder lämnas till nästa vår. Betänkande (A5-0090/1999) av Theato |
Herr talman! Jag röstade för Murphys betänkande. Jag anser det helt rätt att Europaparlamentet försöker undvika betalningsuppskov i sina handelstransaktioner. Såsom företrädare för Pensionärspartiet hoppas jag ändå att parlamentet en dag kommer att intressera sig även för de offentliga förvaltningar som måste betala ut pensioner till de därtill berättigade i de femton medlemsstaterna. I Italien till exempel kan det gå tio, femton eller tjugo år innan de äldre får ut det staten är skyldig dem, om de så är nittio år. Jag skulle inte ha något emot om den offentliga förvaltningen i de femton medlemsstaterna blev föremål för samma granskning som de privata aktörerna. |
Att stärka de små och medelstora företagen och gynna åtgärder som bidrar till att förbättra dessas konkurrenskraft har varit ett av detta parlaments mål på grund av den viktiga roll dessa utgör för att skapa arbetstillfällen och eftersom vi anser att alla slags insatser som riktas till de små och medelstora ekonomiska aktörerna stärker den europeiska ekonomiska tillväxten i allmänhet och visar på en säker väg att uppnå ekonomisk och social sammanhållning i gemenskapen. Förslaget till direktiv i vilket man fastställer åtgärder för att bekämpa sena betalningar vid handelstransaktioner utgör därför ett bra instrument för att få ett slut på de överdrivna och många gånger otillbörliga betalningsfrister som tillämpas i vissa bassektorer och som är den största orsaken till de konkurser, ekonomiska svårigheter samt svårigheter att investera som de små och medelstora företagen ställs inför. Därför tycker jag att Murphys betänkande är väldigt bra och jag har röstat för detsamma eftersom det återinför aspekter som rådet tagit bort vid utarbetandet av den gemensamma ståndpunkten. Särskilt tvånget att lagstifta om att fastställa lika långa betalningsfrister i handelstransaktioner och att detta tvång också innefattar offentliga myndigheter är en vinst för de små och medelstora företagen som inte går att ifrågasätta. Vi hoppas att parlamentets röst gör sig hörd i rådet, och att vi äntligen kan fastställa harmoniserade spelregler för avtal på europeisk nivå med hjälp av vilka sena betalningar och den dominerande inställningen vissa fordringsägare har när det gäller betalningsfrister kan få ett slut, och att vi på så sätt kan förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft. |
. (EN) Herr talman! Jag stöder kraftfullt detta utmärkta betänkande av min labourkollega, Simon Murphy. Det är ett ytterligare bevis på labours vilja att skapa en miljö i Europa där entreprenörer och företag kan blomstra. Sena betalningar är en regelbunden källa som är till skada för många livskraftiga företag, i synnerhet små företag. Många - utan att de själva inte har någon skuld i saken - tvingas på ett tragiskt sätt i konkurs som ett resultat av detta. Entreprenörer ruineras helt i onödan, arbetstillfällen går förlorade helt i onödan; den ekonomiska dynamiken dämpas helt i onödan. Denna åtgärd kommer emellertid att hjälpa de mindre företagen att slå tillbaka. Borgenärer kommer att få rätt att ta ut en fastställd dröjsmålsränta på de försenade beloppen, vilket gör att gäldenärerna kommer att betala tidigare. Om skulderna inte betalas kan borgenärerna dessutom återfå sina kostnader i samband med inkassering av förfallna skulder. Genom att införa en större säkerhet vid handelstransaktioner över hela Europeiska unionen, kommer små företag att känna en större säkerhet vid handel, inte bara i Förenade kungariket utan över hela den gemensamma marknaden i Europeiska unionen. Ett medlemskap i den inre marknaden, det största handelsblocket i världen, är avgörande för jobben i nordväst. Nästan 40 procent av de små och medelstora företagen i regionen har handelsförbindelser med andra medlemsstater i EU. Som en del av EU:s inre marknad, har de tillgång till över 370 miljoner möjliga kunder - mer än sex gånger så många som i Förenade kungariket. Om några få år, efter utvidgningen av Europeiska unionen, kommer de att få tillgång till 500 miljoner möjliga kunder - lika många som finns i Förenta staterna och Japan tillsammans. Labourregeringen är fast besluten att få den inre marknaden att fungera för de brittiska företagen. Genom att ge företagen i Förenade kungariket självförtroende att bryta sig in på dessa marknader, kommer denna åtgärd att hjälpa till med detta och öka handeln, tillväxten och sysselsättningen i både den nordvästra regionen och i hela Förenade kungariket. Betänkande (A5-0101/1999) av Papayannakis |
Herr talman! Om kommissionen hade velat ge oss bevis på att Frankrike har rätt i att upprätthålla sitt embargo mot brittiskt nötkött kunde den inte ha hittat ett bättre sätt än att lägga fram dagens ärende om märkning. Vi får ibland höra att embargot nog inte är helt nödvändigt och att det skulle räcka att brittiskt nötkött var ordentligt märkt, så skulle förnuftiga konsumenter inte köpa kött från Storbritannien. Det är ett litet märkligt resonemang eftersom det är detsamma som att acceptera att konsumenter som inte läser märkningen ordentligt sänds i döden. Att staten frånsäger sig sitt ansvar på detta sätt är naturligtvis oacceptabelt. Hur som helst gör dagens fråga den ursäkten överflödig, eftersom vi har fått veta att kravet på märkning av nötkött än en gång har uppskjutits. Vad handlar detta om? I början av 1997, mitt under galna ko-krisen, beslutade rådet att inrätta ett system för identifiering av nötboskap från produktionsstället samt märkning av nötkött, som i ett första skede var frivillig, men som skulle bli obligatorisk från den 1 januari 2000. Men när det ödesdigra datumet närmar sig erkänner kommissionen att inget är klart och att kravet inte kan börja gälla förrän om ytterligare ett år. Detta innebär att vi i Europeiska unionen efter år av försummelser fortfarande inte är i stånd att säkerställa en effektiv spårning av nötkött. En fransk konsument som importerar ravioli från Italien kan inte på något sätt få reda på om den innehåller brittiskt galna ko-kött. Inför denna försumlighet är det häpnadsväckande att se hur kommissionen understår sig att dra Frankrike inför domstolen för att man upprätthållit sitt embargo. Aldrig har vi som i dag sett hur varornas fria rörlighet på den inre marknaden så till den grad går före alla andra överväganden. Det är sant att den franska regeringen ur rättslig synvinkel gick i fällan när den godkände Amsterdamfördraget, som tenderar att beröva landet dess rätt att freda sig. Men denna rätt är helig. Det är aldrig för sent för att ta oss samman och återta den rätten av kommissionen. (Applåder) |
Herr talman! Jag är mycket glad att denna åtgärd för märkning och identifiering av nötkreatur har bifallits, men jag skulle önska att också medborgarna, människorna, märktes, särskilt pensionärerna. Jag skulle vilja att man kände till när de är födda och hur de är beskaffade eftersom de - vilket jag ofta kan notera - behandlas som nummer. Ja, byråkratin betraktar äldre medborgare som begär pension som nummer - jag påminner om att jag företräder Pensionärspartiet och har sett detta många gånger - och därför skulle jag önska att man satte fotografier av dessa medborgare på deras ärendemappar och att våra medborgare märktes och togs hänsyn till i åtminstone lika hög grad som oxarna. |
Den förordning som på kommissionens förslag skall förändras betecknades för två år sedan mot bakgrund av krisen kring galna ko-sjukan som en centralt fråga och som ett viktigt beslut inom ramen för det europeiska konsumentskyddet. Målsättningen med förordningen skulle vara att garantera djurs och människors hälsoskydd liksom att stärka och återställa konsumenternas förtroende för kvaliteten på nötkött och köttprodukter. Vad var det som då fick rådet att utfärda denna förordning? Var det måhända ett försök att visa för medborgarna att, se här, vi gör allt som står i vår makt för att få ett slut på galna ko-sjukan; härvidlag hade man varken då eller nu inte den verkliga avsikten - det står numera dessvärre klart - att verkligen genomföra förordningen. Men det, mina damer och herrar, är ett svek mot medborgarna och dessutom en björntjänst för det europeiska konsumentskyddet. Visst, i vissa diskussionsinlägg inom ramen för första och andra behandlingen uttrycktes en oro för att lagtexten eventuellt var alltför sträng och att den därmed skulle medföra problem vid genomförandet. Det förekom alltså vissa påpekanden. Om det är det som är orsaken så hade man då möjligheten att ändra på det. Den möjligheten har man tyvärr inte utnyttjat. Vissa medlemsländers misslyckande är en sida av medaljen - och vilka medlemsländer det är fråga om vore mycket intressant att veta; kommissionens oansvariga agerande är den andra sidan. Låt mig i detta sammanhang påminna kommissionen om vissa redan beslutade saker: redan den 31 december 1999 - alltså om 16 dagar - skall kommissionen inleda förvaltningen av en elektronisk databas. Är denna databas färdig att tas i bruk i dag? Och samma fråga kan man ställa med avseende på medlemsländernas rapporter beträffande genomförandet av märkningssystemet för nötkött; dessa rapporter skall vara inlämnade till kommissionen senast den 1 maj 1999 - finns dessa rapporter? Det är tydligt att den inträffade förseningen av genomförandet med tanke på alla dessa uppgifter inte kommit över en natt. Redan i början av året måste kommissionen ha sett att de uppställda tidsfristerna inte skulle kunna hållas. Jag frågar mig därför också varför parlamentet inte underrättats om denna utveckling tidigare - redan i juli hade man kunnat göra det. I dag talar vi om ett försenat ikraftträdande av en förordning utan att vi egentligen är informerade om läget för genomförandet i de enskilda medlemsstaterna och utan att vi vet hur lång tid som kommer att behövas ytterligare och framför allt vilka åtgärder som saknas. Den ursprungliga tanken med förordningen, som var att skapa förtroende för det europeiska konsumentskyddet, har genom detta agerande vänts i sin motsats. Det föreliggande förslaget från kommissionen är i mina ögon förvirrat och ger ej upplysning om den verkliga bakgrunden. Av dessa skäl kan jag inte rösta för kommissionens förslag. |
. (EN) Herr talman! Jag stöder fullständigt märkningen av nötkött. De reformer inom nötköttsproduktionen som infördes i Förenade kungariket som ett resultat av nötköttskrisen, har gjort att kvaliteten på det brittiska nötköttet nu är bland det bästa i världen. Jag är säker på att konsumenterna med tiden - inte bara i Förenade kungariket, utan över hela EU - kommer att inse detta och aktivt leta efter brittiskt nötkött. En fullständig märkning kommer därför att vara till fördel för de brittiska nötkreatursuppfödarna. Det skulle ju vara ännu bättre om en sådan förtroendeskapande åtgärd också kunde påskynda det illegala franska importförbudet mot brittiskt nötkött. EU-medborgarna kommer att känna igen bra nötkött när de ser det. De kommer också att känna igen lagöverträdelse och hyckleri när de ser det. Det franska importförbudet mot brittiskt nötkött - som alla, utom den franska regeringen, håller med om - är illegalt och fullständigt oberättigat. Importförbudet är också ett hyckleri och ovärdigt en fransk regering som hävdar att den finns i hjärtat av Europa. Detta var skälet till att de brittiska parlamentsledamöterna från labour i Europaparlamentet på ett värdigt sätt lämnade den nya parlamentsbyggnaden under dess officiella invigning i tisdags. Parlamentsledamöter i Europaparlamentet bör inte stifta EG-lagar i ett land som bryter mot gemenskapslagstiftningen. Som en jämförelse kan jag bara lovorda den återhållsamhet och respekt för lagstiftningen som jordbrukarna från den nordvästra regionen och Förenade kungariket i stort har uppvisat under denna kris. Jag uppmanar dem att även i fortsättningen visa ett sådant ansvarstagande. Jag uppmanar också kommissionen att så snart som möjligt vidta åtgärder som går att genomföra extra snabbt mot den franska regeringen. Jag uppmanar dessutom kommissionen att undersöka möjligheterna till ersättning för de hårt pressade brittiska nötkreatursuppfödarna, av vilka många nästan varit tvungna att ge upp sin verksamhet p.g.a. importförbudet mot nötkött. I samband med detta välkomnar jag de nya förslagen från mina kolleger i den socialdemokratiska gruppen till en domstol på gemenskapsnivå som behandlar mindre omfattande ersättningsärenden, för att i framtiden hjälpa personer som står vid ruinens brant p.g.a. EU-tvister. Vi får emellertid aldrig glömma var det slutliga ansvaret för denna kris ligger. Det torypartiet som orsakade krisen genom en slapp reglering på området. Det var torypartiet som genom sitt löjeväckande nötköttskrig trappade upp krisen. Och det är torypartiet som nu genom sina oansvariga uppmaningar till illegala hämndbojkotter, försöker förlänga krisen i partipolitiskt syfte. Medan torypartiet fortsätter att politisera saken fortsätter emellertid labour med stöd från National Farmers' Union att arbeta för ett avskaffande av importförbudet. Europeiska rådets möte i Helsingfors |
Herr talman! Ledamöterna i Europeiska fria alliansen har godkänt texten i samband med toppmötet i Helsingfors. Jag vill ändå, som en röstförklaring, göra ett par anmärkningar om den här texten. Parlamentet noterar beslutet om att Turkiet skall anses som kandidat för medlemskap i Europeiska unionen. Den formuleringen visar mycket tydligt att det finns många kritiska röster om det i parlamentet. Å Europeiska fria alliansens vägnar vill jag tydligt ansluta mig till de kritiska rösterna. Vi ansåg att det absolut ännu inte var rätt tillfälle, med tanke på att kurdfrågan långt ifrån är på väg att lösas när det gäller kurdernas rätt till självbestämmande och att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är långt ifrån att upphöra. Det faktum att vinnaren av Sacharovpriset, Leyla Zana, själv fortfarande sitter i fängelse, visar tydligt att yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna hanteras dåligt i Turkiet. Därför var det inte rätt tillfälle. Nu är ju frågan om rätt tillfälle überhaupt skall komma. En annan anmärkning gäller vår besvikelse över den institutionella reformen. Vi anser att de regioner som har en konstitutionell suveränitet även måste kunna hävda denna suveränitet i europeiska sammanhang. Europa består inte bara av medlemsstater. Demokratin i Europa måste fördjupas. |
Herr talman! Det mest anmärkningsvärda med det Europeiska råd som nyligen har hållits i Helsinki är i våra ögon bristen på varje form av långsiktig politisk vision från stats- och regeringschefernas sida. De beslutade om en utvidgning av helt nya mått med tretton nya möjliga medlemmar, utan att vid något tillfälle tillhandahålla begreppsmässiga verktyg med vars hjälp det är möjligt att föreställa sig de institutionella strukturer som skulle kunna ombesörja utvidgningen. Denna gång drivs inkonsekvensen verkligen till sin spets i och med att Turkiet förs upp på listan över officiella kandidatländer. Även om den turkiske premiärministern efter toppmötet förklarade att medlemskapet i Europeiska unionen för Turkiet innebar, och jag citerar "en födslorätt" - vilket för övrigt ger en bild av den blygsamhet med vilken han gör sig redo att träda in i unionen - framstår det som klart för alla bedömare som fortfarande kan tänka fritt att detta inträde i grunden skulle förändra unionens karaktär. Är det exempelvis möjligt att tänka sig fri rörlighet för personer mellan Turkiet och länderna i Västeuropa som den i dag tillämpas inom unionen, praktiskt taget utan kontroll? Stats- och regeringscheferna måste verkligen vara helt verklighetsfrånvända för att ens för ett kort ögonblick kunna tänka sig detta. Ändå fortsätter de att predika en nästintill enda lösning, att fler omröstningar skall ske med kvalificerad majoritet, något som den franske presidenten Jacques Chirac för övrigt än en gång upprepade för oss i förrgår i kammaren. Federalistanhängarna upprepar sina beprövade recept, som en besvärjelse och utan minsta fantasi. Vårt intryck är att det institutionella systemet är på drift och att man saknar förmåga att föreställa sig framtiden - om nu inte rådet gör det utan att våga säga det - och som verkar sitta fast i ett utvidgningsbeslut som det inte förmår ta makten över. Den turkiske premiärministern skröt över att han fått Washingtons stöd för sin politik att ansöka om medlemskap i Europeiska unionen och det stämmer att den insatsen var effektiv. Han tillade rentav att det skulle ta, och jag citerar: "kortare tid än man tror innan Turkiet är en fullvärdig medlem av unionen". Med den takten kommer det också att ta kortare tid än man tror innan unionen har upplöst sig själv. (Applåder från olika håll) |
Herr talman, mina damer och herrar! CDU/CSU-gruppen konstaterar det fattade beslutet att ge Turkiet kandidatstatus med ett starkt beklagande. Vi anser att detta rådsbeslut är ett ödesdigert felsteg eftersom det på sikt snarare kommer att belasta än främja förbindelserna med denna viktiga och pålitliga bundsförvant. Också rådet vet att kriterierna för en anslutning inte har uppfyllts och inte heller kommer att uppfyllas inom en överskådlig tid, eftersom Turkiet inte ens är berett att ändra på de bärande reglerna i författningen, till exempel militärens inflytande. De förväntningar som väckts i Helsingfors måste av den anledningen med nödvändighet leda till besvikelser. Därför vill vi att våra förbindelser med denna viktiga bundsförvant inte baseras på ett medlemskapsperspektiv som är illusoriskt utan i stället på en partnerskaplig förbindelse inom en så snäv ekonomisk ram som möjligt genom att förpliktelserna i avtalet om tullunion uppfylls. Förbindelserna till Turkiet är alltför betydelsefulla för att en hycklande akt som den i Helsingfors skall få läggas till grund för dem! (Applåder) |
. (DA) De danska socialdemokraterna har i dag röstat för resolutionen om resultatet av Europeiska rådets möte den 10-11 december i Helsingfors. Det viktigaste resultatet av toppmötet var att EU härmed har bekräftat de ambitiösa planerna om utvidgningen av EU, vilket bl.a. innebär att det skall hållas en regeringskonferens under vilken man skall möjliggöra denna antagning av nya medlemsstater. Vi har under förberedandet av toppmötet, såväl som med hänsyn till den kommande regeringskonferensen, lagt vikt vid att det fastställs en realistisk dagordning som gör det möjligt att nå ett resultat före slutet på år 2000. Vi är därför mycket nöjda med de slutsatser man kommit fram till i Helsingfors på detta område. Det är viktigt att det under regeringskonferensen inte kommer fler nya ämnen som omöjliggör ett uppfyllande av den mycket strama tidsplanen. Det bästa exemplet på hur svårt det kan vara att föra in nya ämnen är nog frågan om det s.k. skattepaketet. Det är förargligt att man inte kunde nå ett resultat på detta område redan i Helsingfors, men förhoppningsvis kan saken lösas senast på det kommande toppmötet i Lissabon nästa sommar. Före toppmötet har vi flera gånger varnat för att EU skulle utvecklas till en faktisk försvarsallians. Vi har därför med tillfredsställelse noterat att Europeiska rådet klart har fastställt att det inte skall upprättas en europeisk armé, utan att man i stället skall fokusera på konfliktförebyggande åtgärder och civil krishantering. |
- (PT) Vad gäller Europeiska rådet i Helsingfors den 10 och 11 december, och oberoende av tidigare överväganden, framhåller vi fyra beslut som vi vill kommentera på följande sätt: Det är med oro vi konstaterar fastställandet av konturerna till nästa regeringskonferens, vilka kan öppna dörrarna för ett förverkligande av "styrelser" och ett fördjupande av EU:s federalistiska inriktning, vi beklagar att rådet har beslutat godkänna Turkiet som kandidatland, vi hoppas åtminstone att inga nya steg tas så länge inte landets regering har vidtagit nödvändiga åtgärder för de mänskliga rättigheterna, den internationella rätten angående gränsdragningar, tillämpning av FN-resolutionerna om Cypern och en politisk lösning på kurdfrågan, vi kritiserar beslutet att använda Europeiska unionens medel för en militär krishantering, inom området för en förstärkt gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik, innefattad i en utveckling och ett förstärkande av den europeiska delen av Nato, liksom vi avvisar den militaristiska visionen med krig som ett sätt att lösa internationella konflikter. Det är däremot nödvändigt med nya initiativ för nedrustning och förbud mot kärnvapenprov, slutligen anser vi att det är viktigt att ägna större uppmärksamhet åt sysselsättningens kvalitet, minskning av arbetstiden, och att ge de som arbetar större värdighet samt att man inte fortsätter att insistera på flexibilitet i arbetet och återhållsamhet i lönesättningen. |
- (PT) Vi röstade emot det gemensamma resolutionsförslaget om Europeiska rådet i Helsingfors eftersom man avvisade ändringsförslag - ingivna av UEN-gruppen - som förbättrade det i kapitlen "Utvidgningen", "Regeringskonferensen" och "Externa förbindelser". Men vi ger uttryckligt stöd till speciellt styckena nr 19 till 27 (konkurrenskraftig ekonomi och sysselsättning) och nr 29 till 34 (miljö, folkhälsa och bekämpande av organiserad brottslighet och narkotika). Vi gläds för vår del åt det faktum att Europeiska rådet har bibehållit och tycks vilja fortsätta behålla den mellanstatliga metoden i centrum för unionens institutionella system; och vi tar avstånd från den blindhet som får många att kräva allt till Europaparlamentet, och vilka föraktar och vill utplåna de nationella parlamentens roll i den europeiska processen - ett oacceptabelt misstag. Vi är också oeniga med brådskan vad gäller Turkiet. Vad gäller utrikesnivån beklagar vi särskilt att man inte på något sätt har nämnt den mycket allvarliga situationen i Angola, liksom man inte har uttryckt några reservationer mot det snedvridna avtalet med Mexiko, vilket kan gynna Nafta-länderna, och öka ojämlikheten i den ömsesidiga tillgången till marknader samt allvarligt skada den europeiska industrins intressen. Vi beklagar också att ingenting sägs om Ryssland, vilket kunde ha rättat till tonen i vissa tydliga överdrifter i resolutionen om Tjetjenien. |
Jag förklarar röstförklaringarna avslutade. |
Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga (B5-0038/99) från bl.a. Rothley om fasta bokpriser i Tyskland och Österrike. |
Herr talman! Herr kommissionär, ni blev en smula förargad över att parlamentet befattar sig med denna fråga. Men är det verkligen enbart en administrativ akt? Handlar det verkligen bara om en tillämpning av gällande rätt? Jag tror inte det. Det hade varit möjligt för er att bevilja ett undantag. Det har ni inte gjort. Det är ett politiskt beslut. Lagstiftaren har i t.ex. Frankrike efter bittra erfarenheter beslutat att införa fasta bokpriser lagstiftningsvägen. Det är ett politiskt beslut. När vi talar om kulturell mångfald och om behovet av att främja litterär och vetenskaplig produktion så är vi inne på politikens område. När vi märker att vissa - inte ni, men vissa andra i kommissionen - har ersatt sitt Fader vår med "shareholder value-vår" så är vi redan inne på politikens område. Med tiden har vi närmat oss varandra. Jag har sagt att man kan motivera beslutet att inte bevilja något undantag. Men då behöver vi ett system med nationella fasta bokpriser som fungerar. Jag är mycket tacksam över att ni accepterar att det behövs regler för export och återimport. I grunden är det en allmän rättsgrundsats att man inte får kringgå en lagligt reglerad situation. Men vi behöver också regler för importen. Det är den avgörande punkten som vi måste diskutera mer om. Hur skall reglerna för importen se ut för att systemet med nationella fasta bokpriser inte skall undergrävas? Kan vi komma överens på den punkten tror jag vi har löst själva problemet. Mitt förslag är att vi bör eftersträva en lösning som bygger på den franska rätten. Det är meningslöst att vi i Europeiska unionen har ett helt lapptäcke av olika rättsliga regleringar. Därför är min begäran till kommissionen: I Frankrike finns det en lagreglering som fungerar. Gör det då möjligt också för de andra, för tyskarna och österrikarna att finna en motsvarande reglering antingen lagstiftningsvägen eller via avtal. (Applåder) |
- Jag tackar ledamot Rothley för hans fråga och hans inlägg och påminner om att jag har haft tillfälle att fördjupa detta resonemang med honom. Jag skulle framför allt vilja berätta att kommissionen började ägna sig åt det gränsöverskridande system med fasta bokpriser som råder i Tyskland och Österrike långt innan det österrikiska företaget Libro gjorde anmälan 1996. Processen i fråga inleddes faktiskt 1993 med att kommissionen fick in en anmälan om de gränsöverskridande avtalen från tyska och österrikiska förlag. Därefter följde under 1994, 1995 respektive 1996 anmälningar från två tyska bokhandlare och den österrikiska arbetsmarknadsstyrelsen, en organisation som också har till uppgift att ta tillvara konsumenternas intressen. Kommissionen har ännu inte avslutat granskningen av dessa fall och kan alltså inte föregripa det beslut som kommer att fattas i de processer som för närvarande pågår. Kommissionen får inte diskutera enskilda konkurrensrättsliga fall som är föremål för process med andra än de berörda, men vi kan svara på generella frågor som tas upp under muntliga frågestunder, och det gör jag mycket gärna inför er i denna kammare. Nationella regler om fasta bokpriser kan grunda sig på nationella regelverk eller på överenskommelser mellan företag, i detta fall mellan förlagen och bokhandeln. Man kan inte jämställa ett sådant regelverk med en överenskommelse mellan företag rakt av eftersom olika fördragsbestämmelser är tillämpliga. De system som baserar sig på ett regelverk skall granskas på grundval av artikel 28 i fördraget, och överenskommelserna mellan företag måste vara förenliga med artikel 81. I båda fallen måste naturligtvis domstolens rättsskipning följas. Kommissionen anser att de nationella system med fasta bokpriser som grundar sig på överenskommelser mellan företag är förenliga med gemenskapens konkurrensregler om de inte på ett signifikant sätt påverkar utbytet mellan medlemsstater. I dessa fall tillämpas inte artikel 81. Vad systemen som baserar sig på regelverk beträffar är varje medlemsstat fri att anta bestämmelser så länge de är förenliga med den princip om fri rörlighet för varor som fastställs i fördraget. Detta kan de nationella myndigheterna besluta. Sedan har vi, mer specifikt, den franska lagstiftningen - vilken Rothley hänvisade till - såsom den var utformad på den tiden, domen av den 10 januari 1995 i målet 229/83 Leclerc "Au blé vert". Där fastställde domstolen att inom ramen för en nationell lagstiftning som skapar ett regelverk för fasta bokpriser skall "bestämmelser enligt vilka det krävs att det försäljningspris som fastställts av förläggaren tillämpas för försäljning av böcker som är utgivna i den berörda medlemsstaten och som återimporterats efter att först ha exporterats till en annan medlemsstat, om det inte med objektiva kriterier kan styrkas att dessa böcker exporterats endast i syfte att återimporteras för att kringgå en sådan lagstiftning" jämställas med importrestriktioner, vilka är förbjudna i enlighet med artikel 28 (f.d. artikel 30) i fördraget. Slutligen skulle jag vilja påpeka att dylik lagstiftning, i Tyskland och Österrike, inte skulle bidra till att harmonisera den europeiska rätten. Det finns faktiskt olika medlemsstater som aldrig har haft ett system med fasta bokpriser och det finns andra medlemsstater som har haft ett sådant system men övergivit det. Bland dessa återfinns Belgien, Irland och Storbritannien som, som bekant, har språk de delar med andra medlemsstater. |
Herr talman, ärade herr kommissionär, kära kolleger! Frågan om fasta bokpriser är en kulturpolitisk fråga av alldeles särskild betydelse. Redan den omständigheten, herr talman och herr kommissionär, att jag i detta ögonblick och på denna plats vänder mig till er på tyska visar att systemet med fasta bokpriser inte bara är ett nationellt problem utan en gränsöverskridande angelägenhet som berör en rad språkliga öar även utanför Tyskland och Österrike. Boken är ett kulturgods, och skriften språkets och den språkliga identifikationens första fastlagda form. Jag tror att den kulturella aspekten är lika viktig som innehållet i konkurrensreglerna och den bör också anses ha samma betydelse. Om det med dagens lagar inte är möjligt att inom Europeiska unionen tillåta gränsöverskridande lagbestämmelser på detta område så är det min förhoppning att vi i framtiden kan uppnå en sådan reglering nu när kulturministrarna i Österrike och Tyskland i februari i förra året givit detta ämnesområde en bestämning och en skriftlig dokumentation. Jag tror att man måste finna en reglering som kan skydda författarna och förlagen, om inte längre i den aktuella formen med gränsöverskridande åtgärder, så i form av en nationell reglering. Problematiken med importen har en central betydelse i detta sammanhang, vare sig den är av avtalsmässig eller lagmässig art. Jag hoppas att det närmande som hittills skett mellan kommissionen och Europaparlamentet då frågan under den gångna mandatperioden har behandlats i utskottet för kultur och i plenum kommer att fortsätta också framdeles. Och som kollegan Rothley sade så går det inte an att vi i framtiden har ett lapptäcke av regleringar i Europa; i stället behöver vi en förnuftig reglering som säkert inte kan vara helt perfekt och inte heller motsvara alla önskemål från respektive arbetsorganisationer. Den franska modellen kan erbjuda en användbar och hållbar lösning för den närmaste framtiden. Mot bakgrund av detta hoppas vi, ärade herr kommissionär, att ni och kommissionen kan tillmötesgå denna önskan från parlamentet, vilken även har uttryckts här i kammaren och i olika dokument från innevarande mandatperiod. (Applåder) |
Herr talman, herr kommissionär! Jag tänkte hålla mig till tre punkter. Man skulle kunna säga mycket om detta ämne, men olika kolleger har redan sagt det mesta om ämnet fasta bokpriser. Det första jag vill göra är att understryka vikten av fackbokhandeln, att vi satsar på kvalitet i stället för kvantitet och att vi verkligen behöver insatser av fackmän, vi behöver ett specialutbud av litteratur när det gäller vetenskap och fackböcker och även personlig betjäning och rådgivning. Jag tror också att det ligger i de små och medelstora företagens intresse - vars bevarande ju är en betydelsefull sak i Europeiska unionen - något som framgår mycket tydligt av exemplet fackbokhandeln. Det andra av betydelse är att peka på det gränsöverskridande språkområdet. Vi talar jämt och ständigt om mångfalden hos den europeiska kulturen, om mångfalden av språk som växer samman men ändå skall bevara sin egen identitet. Det är därför oundgängligt att kunna distribuera böckerna över gränserna utan problem. Men den allra mest betydelsefulla punkten anser jag vara bokens kulturella egenskaper och samhällets förpliktelse gentemot litteraturen och konsten, framför allt i en tid av nya medier då boken måste ges ett särskilt gynnande och stöd. Konst och kultur är, som vi vet, en mycket betydande ekonomisk faktor, och det gäller även boken. Tar vi tryckerierna, förlagen, översättarna, handeln och mycket annat i betraktande så ser vi hur viktig bokhandeln och konsten är för sysselsättningen. Det får emellertid inte betyda att vi endast ser konst och kultur som en rent ekonomisk faktor. Konsten och kulturen behöver stöd från samhället. Det är ett måste och vi har ett ansvar gentemot dessa och vi kan inte behandla dem i alla avseenden efter normala konkurrensregler. Jag vill därför uppmana er, herr kommissionär, att ställa storföretagens intressen på undantag till förmån för kulturen, den kulturella mångfalden och även fackbokhandeln. Ni bör då låta era beslut rörande boken fattas enligt principerna i den franska rätten och ge den tyska och österrikiska bokhandeln tillräckligt med tid för att kunna anpassa systemet med fasta bokpriser efter dessa principer. Jag tror att vi därigenom kan uppfylla ett mycket viktigt kulturellt ansvar, där ekonomin endast enligt skenet får stryka på foten. Jag tror att det också utgör en ekonomisk vinst. |
Herr talman, herr kommissionär! Jag tycker att det är mycket trevligt att ni kommit hit till parlamentet för att behandla det här ärendet tillsammans med oss. Enligt min åsikt, och jag tror den delas av alla närvarande här, är tillgången till information av avgörande betydelse för vår demokrati och, det har redan sagts, även för bevarandet av vår kultur. Jag tror att jag speciellt skulle vilja betona kulturaspekten, bokens kulturella betydelse alltså. Det är också just skälet till varför böcker måste ha en undantagsställning i kulturpolitiken. I de allra flesta länder får böcker inget statligt stöd, i motsats till andra former av kultur, men det behövs inte heller. Myndigheterna måste enligt min åsikt framför allt ha en villkorsskapande funktion. Därför har det införts ett fast bokpris i ett stort antal länder i Europa, bland annat Nederländerna som jag företräder. På det sättet förhindras att konkurrensen blir så snedvriden att det breda och varierande utbudet skulle inskränkas och att den låga tröskeln för tillgång till information skulle gå förlorad. Ni sade också själv nyss att medlemsstaterna själva måste ange vilka åtgärder de vidtar, om de nu träffar avtal eller antar nya lagar, men, herr kommissionär, språk bryr sig inte om några gränser. Därför vill jag ställa tre frågor till er om det gränsöverskridande fasta bokpriset. Det är en brådskande fråga för flera länder i Europa. Nyss talades det om Tyskland och Österrike men även i Nederländerna följs utvecklingen inom det området noga. Det är något viktigt för det nederländska språkområdet, och naturligtvis är det även viktigt för andra språkområden. Den första frågan gäller människornas stora rörlighet och den nya utvecklingen via e-commerce som gör att gränserna håller på att suddas ut. Håller ni inte med mig om att avsaknaden av en gränsöverskridande prisförbindelse, eller till exempel avskaffandet av den, innebär en risk, framför allt för mindre företag och därmed återkommer jag till sysselsättningen, för att de bestämmelserna slutar fungera på grund av den omfattande importen? En risk för att de små bokhandlarna försvinner, framför allt på landsbygden och i mindre städer, och att tillgängligheten därmed minskar. Den andra fråga som jag skulle vilja ställa gäller den kulturella integrationens betydelse, det står även i inledningen till de muntliga frågorna. Jag anser egentligen att det tas otillräcklig hänsyn till den aspekten. Den kulturella integrationen över gränserna hindras om det fasta bokpriset skulle försvinna, och det är ju just viktigt att främja det i länder som tillhör samma språkområde. Jag tror att just det fasta bokpriset skulle vara ett bra instrument för det. Jag håller fullständigt med mina kollegor. De regler som nu ställs upp får inte bli ett lapptäcke. Varje land gör något var för sig, men det är bättre att hitta bättre lösningar för det. Jag vill också yrka för att det nu snabbt görs något åt saken. Det är ett mycket långdraget ärende. I mitt eget fackområde har jag i flera år haft att göra med det här. Jag tycker att det börjar bli dags att nu äntligen ta ett avgörande steg. Den tredje frågan gäller min oro angående omvägarna. Tror ni nämligen inte att det fasta bokpriset kan undergrävas på grund av de omvägar som tas av andra länder inom samma språkområde och att det inte är ett särskilt effektivt skydd för bokens speciella värde som kulturföremål och bokmarknadens särskilda betydelse för kulturen? Det är tre punkter som jag skulle vilja ha litet mer uppmärksamhet kring. Jag tror att konsumenten inte alls är intresserad av det lägre priset. Konsumenten är intresserad av kvalitet. Den måste vara bra och lätt tillgänglig. |
Herr talman, ärade herr kommissionär, ärade kolleger! För en företrädare för De gröna är sju och en halv minuters talartid som ett slag i ansiktet - så mycket tid tror jag aldrig vi har haft. Ni ser själva ämnets vikt. Jag tänker inte upprepa allt som har sagts och därför kanske inte heller utnyttja hela talartiden. Det kanske till och med är något ni uppskattar. För mig personligen skulle ett system med gränsöverskridande fasta bokpriser vara ett möjligt svar på den möjliga frågan: "Vad är egentligen en europeisk kulturpolitik? Vad skulle en sådan betyda och vad skulle den kunna uträtta?" Vid sidan av fenomenen marknaden och konkurrensen finns det artikel 151. Denna artikel står naturligtvis och som bekant i motsats till artikel 81. Som Rothley redan nämnt skulle det varit möjligt att göra ett undantag. Man gav en övergångstid men inget undantag. Jag ställer frågan: Var det ett politiskt eller ett rent juridiskt beslut? Är detta regionernas Europa och vändningarna "kulturens mångfald" och "de gemensamma språkområdenas Europa" bara vallöften? Menar man inte allvar med det? Rent juridiskt sett, herr kommissionär, är ni i detta fall, när det gäller systemet med gränsöverskridande fasta bokpriser, tvingad att ingripa. Men: Jag kan inte förstå varför artikel 81 skulle gälla för kulturen medan artikel 151 inte skulle gälla för konkurrensen. Artiklarna har olika tyngd, juridiska texter tolkas, och naturligtvis har sidan med mest tyngd också mest rätt. Sådant är livet. Som jag ser politik är den emellertid ett försök att jämna ut förhållandena, en strävan att åstadkomma balans. Jag är varken mot marknaden eller mot konkurrensen, även om det kan låta så. Just i egenskap av konstnär har jag tvingats möta marknaden dagligen och är det fortfarande - ibland gäller det då själva min existens. Kanske av den anledningen är jag för konkurrens. Men jag är också för en europeisk kulturpolitik. Nu har jag dock fått ett problem på halsen, herr kommissionär. Ibland talar vi om olika saker, för vi åberopar olika studier. Ni har just sagt att ni vill påminna om att England inte har systemet med fasta bokpriser som Irland, trots att det är samma språkområde. Men då glömmer ni att det också finns den stora amerikanska marknaden som i hög grad behärskar dessa båda länder. Ni glömmer likaså den kulturellt annorlunda inställningen till boken; i varje medlemsstat finns en annan inställning till boken. Jag vill kontra med argument ur en fransk studie som bara till viss del eller alls inte accepteras av kommissionen. Ni var i går vänlig och lovade att sända mig en lista på studierna på basis av vilka ni inhämtar era uppgifter och fattar era beslut. Så länge vi inte har samma studier så talar vi om olika saker och kommer knappast att nå en conclusio. Enligt min uppfattning har varken råd eller kommission till fullo uppfyllt sitt kulturella uppdrag i Europeiska unionen. Det betyder för guds skull inte att jag vill racka ned på stödprogrammen. De är mycket bra och utgör ett betydande steg i rätt riktning. Det är en floskel som man ofta tillgriper, men jag tycker faktiskt det. Men de räcker ändå inte till - jag saknar en europeisk kulturpolitik. Den europeiska dimensionen i de kulturprogram som är värda att stödja finns väl på papperet i hög grad, och den kostar inte unionen någonting extra, det gör den bara för konsumenterna. Tillåt mig att kalla konsumenten för "kära läsare". Boken är alltså inte bara en vara utan den har ett kulturellt värde - om det är vi alla överens. Vad gör man då i kommissionen för detta? Inte heller jag, ärade konkurrensansvarig kommissionär, får höra till dem som fritar er från ert kulturpolitiska ansvar. För det kan ju inte vara så att vi alla mycket strängt bara blickar i en enda riktning och inte ser åt sidorna var vi kan förena våra områden! Jag har förstått att boken inte kan jämställas med bilen och jag trodde att vi hade en rättslig grund för detta. Men så verkar det inte vara. Jag ber er därför, herr kommissionär, att gemensamt tänka över vårt resolutionsförslag. Vi är alla överens om att det också kan bli en signal för att konkurrensen inte bara är en motståndare till kulturen, utan att den också kan bli en partner till kulturen och för kulturpolitiken. Det kan också bli en signal för att det - låt oss i anslutning till fransk lag kalla det "europeiska" - systemet för fasta bokpriser blir en tydlig signal till nationalstaterna att de skall ta ansvaret och inte reagera med sin vanliga floskel: "Det bestäms i Bryssel". Därigenom kan ni också medverka till ett stort steg i rätt riktning. (Applåder) |
Herr talman! Under 1998 inledde Europeiska unionen ett förfarande gällande det gränsöverskridande avtal om bokpriser som ingåtts mellan Tyskland och Österrike. Genom detta förfarande, som grundade sig på respekten för de europeiska konkurrensbestämmelserna, var kommissionens avsikt i själva verket att ifrågasätta systemet med fasta bokpriser, som bland annat gör det möjligt att stödja litterärt skapande och säkerställa de mindre förlagens och bokhandlarnas överlevnad. Europaparlamentet reagerade då kraftigt och antog den 20 november 1998 närmast enhälligt en resolution där man försvarar fasta bokpriser och kräver att kommissionen anpassar sin gemenskapspolitik avseende avtalet om bokpriser till kulturellt betingade krav. Under påtryckningar från de franska och tyska regeringarna tog rådet fasta på Europaparlamentets ståndpunkt och antog den 8 februari 1999 en resolution i vilken man bland annat krävde att de gällande systemen för bokpriser skulle bibehållas. Rådets och Europaparlamentets beslutsamhet fick kommissionen att erkänna att konkurrensbestämmelserna inte kan tillämpas mekaniskt ifråga om böcker. Kommissionen bekräftade därmed att den inte hade för avsikt att ifrågasätta varken de avtal som ingåtts i vissa medlemsstater eller nationella lagbestämmelser, som Lange-lagen i Frankrike. Några månader senare, efter den nya kommissionens tillträde, drev icke desto mindre generaldirektoratet för konkurrens än en gång kommissionen att ingripa mot de gränsöverskridande avtalen och de fasta bokpriserna. Inför denna nya offensiv från kommissionen, som inte kan låta bli att visa sin avregleringsvilja, var det viktigt att agera mycket snabbt. Jag gläder mig därför åt denna debatt och åt Europaparlamentets nya ställningstagande i denna fråga. I sitt resolutionsförslag betonar min grupp att böcker i första hand är kulturella tillgångar och därför inte skall underställas konkurrensreglerna på samma sätt som handelsvaror. Böckernas särart bör erkännas fullt ut inom ramen för Europeiska unionens kulturpolitik, som vi vill se utvecklas. Därför hoppas vi att Europaparlamentet skall stå fast vid sin ståndpunkt från november 1998 och försvara gränsöverskridande bokavtal och fasta bokpriser. Varför kan inte kommissionen ta upp vårt förslag om att utsträcka möjligheten att tillämpa ett system med fasta bokpriser till samtliga medlemsstater? För att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen är det också lämpligt att direktivet om elektronisk handel omfattar de krav som kommer till uttryck i de olika medlemsstaternas nationella lagstiftning rörande fasta bokpriser, för att förhindra att den kringgås. Avslutningsvis hoppas jag att rådet kommer att visa samma beslutsamhet som Europaparlamentet för att skydda och främja systemet med fasta bokpriser, som bättre än något annat system förbättrar produktion och distribution av litterära verk utan att eliminera konkurrensen, vilket påpekas i vår resolution. |