beteckning
stringlengths
6
8
titel
stringlengths
19
281
prompt
stringlengths
572
3.07k
1979:146
Förordning (1979:146) om el-, vatten- och värmemätare;
1 § Anordning som leverantör använder för att mäta 1. lågspänningsabonnenters förbrukning av elektrisk energi (elmätare), 2. hushållsförbrukning av vatten (vattenmätare) eller 3. hushållsförbrukning av värmeenergi (värmemätare) skall ha en mätnoggrannhet som kan anses rimlig med hänsyn till kostnader och teknisk utveckling samt vara lätt att avläsa. I fråga om elmätare får Elsäkerhetsverkets meddela de föreskrifter om utförande, beskaffenhet eller egenskaper som är påkallade för att tillvarata abonnenternas intressen. Beträffande vatten- eller värmemätare gäller detsamma för Boverket. Förordning (1992:1236). 2 § Genom provning eller kontroll skall undersökas om mätare till sin typ uppfyller föreskrivna krav beträffande utförande, beskaffenhet eller egenskaper (typkontroll). Uppfyller mätare dessa krav, skall typgodkännande utfärdas. I fråga om mätare som har blivit typgodkänd skall genom stickprov undersökas om enskilda exemplar av mätaren överensstämmer med den godkända typen (typefterkontroll). 3 § Mätare får användas endast om den är typgodkänd och överensstämmer med den godkända typen. Om särskilda skäl föreligger, får Elsäkerhetsverkets i fråga om viss typ av elmätare medge undantag från bestämmelsen i första stycket. Beträffande vatten- eller värmemätare gäller detsamma för statens planverk. Förordning (1992:1236). 4 § Det åligger leverantör av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi att tillse att mätare, som har tagits i drift, uppfyller föreskrivna krav i fråga om utförande, beskaffenhet eller egenskaper. 5 § Genom stickprovsundersökningar skall kontrolleras att leverantörerna använder mätare som uppfyller föreskrivna krav. Undersökningarna skall huvudsakligen avse leverantörernas egenkontroll. Förordning (1981:1353). 6 § Leverantör skall med vissa tidsintervall se över mätare. Närmare föreskrifter härom meddelas i fråga om elmätare av Elsäkerhetsverket och i fråga om vatten- och värmemätare av statens planverk. Underlåter leverantör att se över mätare inom föreskriven tid, har abonnenten rätt att på leverantörens bekostnad få den utbytt. Förordning (1992:1236). 7 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. använder mätare som inte uppfyller vad som har föreskrivits i fråga om utförande, beskaffenhet eller egenskaper, 2. använder mätare som inte är typgodkänd eller som inte överensstämmer med den godkända typen såvitt inte undantag har medgivits enligt 3 § andra stycket eller 3. bryter mot föreskrift om översyn av mätare. 8 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas i fråga om elmätare av Elsäkerhetsverket och i fråga om vatten- och värmemätare av Boverket. Förordning (1983:544). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:131
Förordning (1979:131) om beräkning av folkpension i vissa fall
Pension enligt utländsk lagstiftning likställs vid beräkning av folkpensionsförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med tilläggspension enligt samma lag. Övergångsbestämmelser 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1979, då kungörelsen (1967:209) om avdrag från folkpension i vissa fall skall upphöra att gälla. 2. Omräkning av pension med tillämpning av denna förordning får ej medföra minskning av det pensionsbelopp som utgår vid förordningens ikraftträdande. Övergångsbestämmelser 2002:965 De upphävda författningarna gäller dock fortfarande för förmån som avser tid före utgången av december 2002. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:126
Förordning (1979:126) om kriskoppling
1 § Byggnadsnämnden utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen (1976:296) om kriskoppling och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 2 § Byggnadsnämnden får medge undantag från kravet på regleringsanordning i 1 § lagen (1976:296) om kriskoppling, om kostnaden för ensådan anordning är oskäligt hög med hänsyn till byggnadens återstående användningstid eller om det på grund av varmvattensystemets konstruktion inte kan krävas att sådan regleringsanordning skall installeras. Byggnadsnämnden får också medge undantag från detta krav för en viss tid, om regleringsanordningen lämpligen bör installeras i samband med någon annan förestående åtgärd som rör fastighetens uppvärmningsanordning. En sådan åtgärd kan till exempel bestå i att fastigheten skall anslutas till en fjärrvärmeanläggning eller att fastighetens rörinstallationer skall ändras eller kompletteras. 3 § Föreskrifter om konstruktion och utförande av sådana regleringsanordningar som avses i 1 § lagen (1976:296) om kriskoppling samt deytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen och denna förordning meddelas av statens planverk efter samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar. 4 § Byggnadsnämndens beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslut av statens planverk enligt denna förordning får överklagas hos regeringen genom besvär. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:124
Statistiska centralbyråns kungörelse (1979:124) om procenttal för ändring av vissa underhållsbidrag;
Med stöd av kungörelsen (1967:63) om fastställande av procenttal enligt 3 § andra stycket lagen den 16 december 1966 (nr 680 med senaste ändring 1978:859) om ändring av vissa underhållsbidrag m.m. förordnar statistiska centralbyrån beträffande underhållsbidrag som avses i nyss angivna lag dels att bidragsbelopp till eget eller annans barn skall höjas med fem procent fr.o.m. den 1 april 1979, dels att bidragsbelopp till övriga, dvs. make, förutvarande make, fader eller moder, skall höjas med sju procent fr.o.m. samma datum. Ändringarna gäller inte bidragsbelopp som bestämts under tiden januari-mars 1979. Bidrag, vars belopp efter ändringen slutar på öretal, skall enligt nyss nämnda lag utgå med närmast lägre krontal. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:103
Lag (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång
1 § Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag. Lag (1985:1048). 2 § Vid förhandling enligt 42 kap. 10, 12-14 § eller 20 § andra stycket rättegångsbalken eller 5 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden får part helt eller delvis utföra sin talan och höras per telefon, i den mån rätten finner det lämpligt och parterna samtycker till det. Detsamma gäller i fråga om huvudför handling i brottmål, vari anledning ej förekommer att ådöma annan brottspåföljd än böter. 3 § Förhör med vittne eller sakkunnig får hållas per telefon, i den mån rätten finner det lämpligt samt parterna och den som skall höras samtycker till det. Detsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan. 4 § Vid förhandling då telefon används får även annan åtgärd som står i nära samband med parts utförande av talan eller hörande av part, målsägande, vittne eller sakkunnig vidtas per telefon. 5 § Under försöksverksamheten får kallelse till förhandling eller till förhör per telefon ske i den ordning rätten finner lämpligt. I kallelse till den som skall utföra sin talan eller höras per telefon får ej utsättas påföljd. 6 § I fråga om rätt till ersättning och förskott på sådan ersättning vid medverkan i rättegång per telefon tillämpas vad som är föreskrivet om ersättning och förskott vid inställelse till förhandling. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:96
Förordning (1979:96) om import av kaffe, m.m.
1 § I denna förordning förstås med kaffe, varor som anges i bilaga 1 till förordningen, kaffeavtalet, det år 1983 i New York undertecknade internationella kaffeavtalet, medlemsland, land som har anslutit sig till kaffeavtalet, certifikat, ursprungscertifikat, reexportcertifikat eller liknande handling som har utfärdats i enlighet med kaffeavtalet. Förordning (1987:975). 2 § När bestämmelser i kaffeavtalet om kvotering tillämpas får kaffe inte 1. införas till Sverige utan att det åtföljs av giltigt certifikat, om kaffet har sitt ursprung i ett medlemsland, 2. införas till Sverige utan importlicens utfärdad av statens jordbruksnämnd och giltigt certifikat, om kaffet har sitt ursprung i ett annat land än ett medlemsland, 3. reexporteras från Sverige utan giltigt certifikat, om kaffet har förtullats här. Certifikat som avses i första stycket 2 och 3 utfärdas av de handelskammare som generaltullstyrelsen utser. Om en handelskammare inte utfärdar certifikat, trots att behövliga handlingar visas upp, kan generaltullstyrelsen utfärda certifikatet. Förordning (1984:56). 3 § Kvotering gäller från och med den 1 december 1987 tills vidare. Licensgivningen för kaffe som har sitt ursprung i ett annat land än ett medlemsland skall begränsas till de nivåer som anges i bilaga 2. Förordning (1987:975). 4 § Certifikat och importlicens som avses i 2 § första stycket behövs inte ifråga om kaffe i en sändning om högst 60 kilogram råkaffe eller motsvarande mängd kaffe i annan form. Inte heller behövs certifikat enligt 2 § första stycket 3 i fråga om mindre kvantiteter kaffe för direkt förbrukning på fartyg, flygplan eller andra transportmedel i internationell trafik. Förordning (1984:56). 5 § Ytterligare bestämmelser om import finns i förordningen (1984:53) om import- och exportreglering. Befogenheten enligt 8 § förordningen om import- och exportreglering att begränsa den rätt till förfogande som anges i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. skall i fråga om kaffe tillkomma generaltullstyrelsen. Förordning (1984:56). 6 § När bestämmelserna i kaffeavtalet om kvotering inte tillämpas, skall tullmyndigheterna samla in och kontrollera certifikat avseende kaffe som förs in i Sverige, i de fall sådana certifikat företes. Förordning (1986:73). 7 § Föreskrifter om verkställigheten av denna förordning i fråga om annat än importlicenser meddelas av generaltullstyrelsen. Om det behövs, skall generaltullstyrelsen före beslutet samråda med jordbruksnämnden. Förordning (1984:56). Bilaga 2 Tidsperiod Kvantitet råkaffe eller motsvarande mängd kaffe i annan form den 1 december 1987-- 240 säckar 60 den 30 september 1988 kilogram från och med den 1 oktober 240 säckar 60 1988 för år kilogram Förordning (1987:975). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:58
Förordning (1979:58) om kupongskatt för person med hemvist i Rumänien m.m.
Kupongskatt för person med hemvist i Rumänien 1 § Utgår enligt förordningen (1979:57) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Rumänien kupongskatt efter lägre skattesats än enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålls vid utbetalning av utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt den nämnda förordningen. Vid tillämpning av första stycket gäller föreskrifterna i 2 §. Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen bereds förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning av kupongskatt eller är det i annat fall inte uppenbart att rätt till nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålls sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen. 2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas kupongskattekungörelsen (1971:49). I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 § kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av rumänsk myndighet eller bank i Rumänien att den utdelningsberättigade har hemvist i Rumänien. 3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige skall erlägga enligt förordningen (1979:57) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Rumänien, restitueras det för högt uttagna beloppet. 4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket. 5 § Ansökan om restitution görs skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten. 6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution förs i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624). Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening till person med hemvist i Rumänien 7 § Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel 10 punkt 2 i avtalet görs skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan görs hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tas till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol som har att uppta besvär över nämnda taxering. Ansökan görs dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket. 8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § förs i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:54
Lag (1979:54) om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att främja tillkomst och utveckling av företag i u-länder
1 § Enligt de närmare föreskrifter som beslutats av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får stiftelse som har bildats för att främja tillskott och utveckling av företag i u- länder besluta om 1. finansiellt stöd till sådant företag, 2. bidrag till förinvesteringsstudier och andra studier som avser förutsättningarna för företag i u-länder. Finansiellt stöd kan lämnas till företag som ägs gemensamt av eller drivs i samverkan mellan svenskt företag och företag eller annan institution i världlandet. Stödet kan ha formen av aktieteckning, lån eller lånegaranti. Lag (1983:11). 2 § Den som hos stiftelse som avses i 1 § har tagit befattning med fråga som anges i paragrafen får ej obehörigen yppa vad han därvid har erfarit om affärs- eller driftsförhållanden. Lag (1979:54). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:38
Förordning (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk
1 § Med läkarintyg för sjöfolk avses i denna förordning läkarintyg enligt mönstringslagen (1983:929) eller fartygssäkerhetsförordningen (2003:438). Förordning (2003:446). 2 § Läkarintyg för sjöfolk får i Sverige utfärdas av den som är behörig att här utöva läkaryrket. 3 § Chefen för utrikesdepartementet utser de läkare som utom riket får utfärda läkarintyg för sjöfolk och publicerar en förteckning över dessa läkare. 4 § Vid läkarundersökning som skall ligga till grund för läkarintyg för sjöfolk skall sjömannen lämna en skriftlig hälsodeklaration och därvid på heder och samvete försäkra att uppgifterna i denna är riktiga. När undersökningen bara gäller syn- och hörselförmågan behöver någon hälsodeklaration dock inte lämnas. 5 § Närmare föreskrifter om läkarundersökningen får meddelas av Transportstyrelsen efter samråd med Socialstyrelsen. Transportstyrelsen fastställer efter samråd med Socialstyrelsen formulär för läkarintyg för sjöfolk och hälsodeklaration och tillhandahåller de blanketter som behövs. Förordning (2008:1105). 6 § Ytterligare föreskrifter om kraven på syn- och hörselförmåga får meddelas av Transportstyrelsen efter att Socialstyrelsen har hörts. Transportstyrelsen får i enskilda fall efter att Socialstyrelsen har hörts besluta om undantag från föreskrifter som meddelats enligt första stycket. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för prövning av en ansökan om undantag. Avgifterna får bestämmas upp till full kostnadstäckning. Förordning (2013:988). 7 § När föreskrifter utfärdas med stöd av 5 eller 6 § skall samråd också ske med berörda organisationer för redare och ombordanställda. 8 § Bestämmelser om att i vissa fall godta andra dokument och intyg i stället för läkarintyg enligt denna förordning finns i 2 kap. 1 § andra stycket förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och i 3 och 3 a §§ förordningen (1984:831) om mönstring av sjömän. Förordning (2007:240). 9 § Ett beslut av Transportstyrelsen enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (2008:1105). Övergångsbestämmelser 1989:921 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. En föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser och som gäller vid ikraftträdandet skall vid tillämpning av denna förordning anses ha meddelats enligt denna. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1979:28
Förordning (1979:28) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel m.m.
För att täcka kostnaderna för den statliga kontrollen av läkemedel m.m. för tiden den 1 juli 1978 - den 30 juni 1979 skall avgifter erläggas i enlighet med vad nedan anges. Avgifterna skall erläggas på tid och sätt som socialstyrelsen bestämmer. För farmacevtiska specialiteter och diabetestest skall den årliga avgiften utgå från och med budgetåret näst efter det då specialiteten respektive testet registrerades till och med det då registreringen upphör. För naturmedel och fabrikssteriliserade engångsartiklar skall den årliga avgiften utgå från och med budgetåret näst efter det då anmälan gjordes till och med det då saluföringen upphör. Om särskilda skäl föreligger, får socialstyrelsen beträffande farmacevtiska specialiteter och fabrikssteriliserade engångsartiklar medge nedsättning av eller befrielse från avgift. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:963
Förordning (1978:963) om ändring av livräntor enligt äldre statliga tjänstepensionsbestämmelser
1 § Denna förordning gäller egen- och familjelivräntor enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) i dess lydelse före år 1974 och tjänste- och familjelivräntor enligt äldre statliga pensionsbestämmelser. Med egenlivränta enligt SPR avses bruttobelopp inräknat höjning enligt förordningen (1977:13) om vissa livräntor enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) i dess lydelse före år 1974. 2 § Livränta ändras i samma grad som prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken har ändrats från juli månad året före det år då livräntan har börjat betalas ut. Förordning (2010:1656). 3 § Vid avvägning enligt 4 § 1 mom. förordningen (1959:420) med tillläggsbestämmelser till statens allmänna tjänstepensionsreglemente av livränta med hänsyn till socialförsäkringsförmåner skall sådan förmån anses utgå med så stor del av det gällande beloppet som framkommer om detta multipliceras med kvoten mellan prisbasbeloppet vid avgångsårets ingång och prisbasbeloppet för juli månad året före det år då livräntan har börjat betalas ut. Förordning (2002:867). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:950
Lag (1978:950) om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten;
1 § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perioden den 1 oktober 1978-den 30 september 1979 igångsätter ny-, till- eller ombyggnad på fastighet för användning i förvärvskällan, får vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid beräkningen av nettointäkten av förvärvskällan enligt bestämmelserna i denna lag. Investeringsavdrag får vidare åtnjutas vid beräkning av nettointäkt av annan fastighet om fastighetsägaren under nämnda period igångsätter ny-, till- eller ombyggnad på fastighet som är avsedd att användas i rörelse bedriven av annan än fastighetsägaren. Byggnadsarbete anses igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen. 2 § Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av sådan kostnad för byggnadsarbete enligt 1 § första stycket som nedläggs under perioden den 1 oktober 1978-den 31 mars 1980. Kostnad anses nedlagd under denna period om den avser arbete som har utförts på byggnad och material som har fogats in i byggnad under perioden. Har statsbidrag utgått för byggnadsarbetet beräknas avdraget på den del av kostnaden som inte täcks av bidraget. 3 § Yrkande om särskilt investeringsavdrag skall framställas vid taxeringen för det beskattningsår under vilket kostnaden har nedlagts. Avdraget får åtnjutas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan. 4 § Investeringsavdrag enligt 1 § medges inte för kostnader till den del de avser lokaler avsedda för bostadsändamål, bensinstation, parkeringshus eller parkeringsanläggning, butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restaurantlokaler, samlingslokaler eller nöjeslokaler, sporthall eller annan idrottsanläggning. Avdrag medges endast om den kostnad under beskattningsåret som skall ligga till grund för beräkning av avdraget för ett och samma byggnads arbete har uppgått till minst 10000 kronor. 5 § Investeringsavdrag enligt 1 § medges endast om den skattskyldige företer tillfredsställande utredning om den kostnad på vilken avdrag skall beräknas. 6 § I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas investeringsavdrag för bolaget. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:922
Lag (1978:922) om befrielse från arvsskatt och gåvoskatt i vissa fall
Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne skall vara befriade från skattskyldighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Övergångsbestämmelser 2004:1343 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1978:922) om befrielse från arvsskatt och gåvoskatt i vissa fall skall upphöra att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har inträtt före utgången av år 2004. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:882
Lag (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.;
1 § Vid indrivning av fordran i allmänt mål får kronofogdemyndighet i samband med att uppskov beviljas med betalning eller med viss indrivningsåtgärd ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa. I 1 kap. 6 § utsökningsbalken finns bestämmelser om vad som avses med allmänt mål. Lag (1981:841). 2 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek. Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om den ställs av två eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk. Lag (1984:661). 3 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagande av säkerhet besluta under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras, när omständigheterna föranleder därtill. Kronofogdemyndigheten får utan hinder av att säkerhet har mottagits vidta indrivningsåtgärd, när anledning därtill förekommer. 4 § Pant får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning av restförd skatt. Införsel får äga rum om det är medgivet beträffande den fordran som säkerheten avser. Om ett företagshypoteksbrev utgör säkerhet, får utmätning genast ske i den egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. Lag (1984:661). 5 § Kronofogdemyndighetens beslut att vägra ta emot erbjuden säkerhet eller beslut i fråga som avses i 3 § får inte överklagas. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:881
Förordning (1978:881) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
1 § Har upphävts genom förordning (1989:1003). 2 § Granskningsledare skall utfärda bevis när egendom har tagits i förvar. Av beviset skall framgå vad som har tagits i förvar och för vilken eller vilka fordringar detta har skett. Beviset lämnas omedelbart till gäldenären. Kan detta inte ske sänds det till honom. 3 § Kontanta medel som har tagits i förvar ska snarast placeras enligt 3 kap. 4 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210). Förordningen (2011:212). 4 § Granskningsledaren skall omedelbart återställa egendom som inte längre skall vara kvar i förvar. Förordning (1989:1003). 5 § Förvaltningsrätten skall hålla sig underrättad om den fordran som ett beslut om betalningssäkring avser till dess fordringen får drivas in. Förordning (2009:1398). 6 § Har upphört genom förordning (2006:759). 7 § Skatteverket skall hålla sig underrättad om den fordran som ett beslut om betalningssäkring avser, så länge beslutet gäller och till dess fordringen får drivas in. Om beslutet bör hävas helt eller delvis, skall Skatteverket göra framställning därom hos förvaltningsrätten. Om ett beslut har hävts helt eller delvis, skall Skatteverket underrätta Kronofogdemyndigheten. Om beslutet avser en fordran som inte har fastställts, skall Skatteverket genast underrätta förvaltningsrätten när talan beträffande fordringen har väckts vid domstol eller fordringen eller underlaget för fordringen har fastställts på annat sätt. Om Kronofogdemyndigheten har tagit emot säkerhet för en fordran som inte har fastställts, skall Skatteverket hålla sig underrättad om fordringen till dess den får drivas in och upplysa Kronofogdemyndigheten om förhållanden som är av betydelse för säkerheten. Förordning (2009:1398). 8 § Kronofogdemyndigheten skall på begäran av granskningsledaren biträda denne. Förordning (2006:759). 9 § Skall ett beslut om betalningssäkring enligt 9 § andra stycket lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter inte delges innan förrättning för verkställighet äger rum, skall Kronofogdemyndigheten anlitas för delgivningen. Förordning (2006:759). 10 § Kronofogdemyndigheten skall underrätta Skatteverket om resultatet av verkställighet av beslut om betalningssäkring. Underrättelse skall också lämnas när säkerhet har tagits emot enligt 18 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Förordning (2003:924). 11 § Skatteverket fastställer formulär till blanketter för mål och ärenden om betalningssäkring. Förordning (2003:924). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:879
Förordning (1978:879) med instruktion för militärledningens rådgivande nämnd
Uppgifter 1 § Militärledningens rådgivande nämnd har till uppgift att lämna överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna synpunkter i viktiga avvägnings- och planeringsfrågor samt i sådana frågor av principiell art som rör personal, utbildning och organisation, dock inte om frågorna rör den operativa verksamheten och underrättelsetjänsten. Organisation 2 § Nämnden består av nio ledamöter, som utses av regeringen. Rege ringen förordnar bland ledamöterna en ordförande och en vice ordförande. 3 § Hos nämnden finns en sekreterare, som utses av regeringen. Ärendenas handläggning 4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Nämnden skall också sammanträda, om en ledamot väcker en fråga och begär att nämnden skall sammanträda för att behandla den. 5 § Sekreteraren svarar för att protokoll förs vid sammanträdena och att protokollen expedieras. Nämnden beslutar i övrigt om sin verksamhet. 6 § Nämnden har rätt att av andra myndigheter erhålla de upplysningar och det biträde som behövs för dess verksamhet och kan lämnas av myndigheterna. Övriga bestämmelser 7 § Nämndens verksamhet upphör i krig och, om regeringen bestämmer det, vid krigsfara. 8 § Innan överbefälhavaren eller en försvarsgrenschef avgör frågor av det slag som anges i 1 § skall nämndens uppfattning inhämtas. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:849
Förordning (1978:849) med instruktion för statens planverks råd för stål- och betongnormer
1 § Statens planverks råd för stål- och betongnormer har till uppgift att biträda verket med att utarbeta sådana regler för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) som rör konstruktioner av stål, andra metaller och betong. Reglerna skall utformas så att de -- med de kompletteringar som kan behövas för olika slag av speciella byggnadsverk och anläggningar -- efter fastställelse av vederbörande myndighet skall kunna tillämpas även för konstruktioner som inte regleras genom plan- och bygglagen. Förordning (1987:290). 2 § Rådet består av generaldirektören i planverket, som är rådets ordförande, och högst tjugo andra ledamöter. Vid förhinder för generaldirektören fungerar som ordförande den som generaldirektören utser bland verkets tjänstemän. 3 § I rådet skall ingå företrädare för var och en av följande myndigheter, nämligen fortifikationsförvaltningen, statens järnvägar, statens vägverk, byggnadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens vattenfallsverk och statens provningsanstalt. Därjämte skall tillfälle beredas Cement- och betonginstitutet, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, Jernkontoret, Stålbyggnadsinstitutet, Svenska betongföreningen, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska konsulterande ingenjörers förening, Svenska metallindustriarbetareförbundet och Sveriges industriförbund att ha var sin företrädare i rådet. 4 § Andra ledamöter av rådet än ordföranden utses av planverket för en tid av högst tre år efter samråd med vederbörande myndighet eller organisation. Planverket får tillkalla särskilda sakkunniga att tillfälligt ingå som ledamöter i rådet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:800
Lag (1978:800) om namn och bild i reklam
1 § Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar viss person. Vad i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar. 2 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter. I fråga om medverkan till sådan gärning tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken. 3 § Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall utge skäligt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Den som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar i tjänsten. Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast i den mån synnerliga skäl föreligger. 4 § Vid överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har använts vid handlingen eller framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck eller dylikt skall ändras eller att egendomen skall förstöras eller mot lösen utlämnas till den vars namn eller bild har utnyttjats. 5 § Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. 6 § Den som har brutit mot 1 § eller medverkat till sådan handling eller är ersättningsskyldig enligt 3 § andra stycket kan i mål enligt denna lag, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:798
Förordning (1978:798) om tillämpning av en konvention den 30 mars 1978 mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet
Den konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet som har undertecknats den 30 mars 1978 jämte protokoll till konventionen samt en samma dag undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall lända till efterrättelse här i riket från och med den 1 januari 1979. Kungörelsen den 13 juni 1969 (nr 375) om tillämpning av en mellan Sverige och Jugoslavien sluten konvention rörande social trygghet skall samtidigt upphöra att gälla. Konventionen, protokollet och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning i svensk och serbokroatisk text som bilagor 1-3. Vid tillämpning av artiklarna 5, 8, 24 och 25 i konventionen skall riksförsäkringsverket vara behörig svensk myndighet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:797
Försäkringsinspektionens Kungörelse (1978:797) om ändring av vissa skadelivräntor
Försäkringsinspektionen får meddela att nedan berörda livräntor from den 1 januari 1979 skall ökas enligt följande: 1. Livräntor föranledda av händelser, inträffade före utgången av år 1973. 1.1 Trafiklivränta ökas med ytterligare indextillägg, utgörande 6% (jfr SFS 1973:216 och 217). 1.2 Skadelivränta som utgår av statsmedel ökas med ytterligare indextillägg, utgörande 6% (jfr SFS 1973:218). 1.3 Annan ansvarslivränta än trafiklivränta och statlig skadelivränta ökas med ytterligare indextillägg, utgörande 5% (jfr SFS 1973:214). Under 1.1-1.3 angivna indextillägg skall utgå till livräntor som fastställts före den 1 januari 1979. 2. Livräntor föranledda av händelser, inträffade efter utgången av år 1973. 2.1 Skadeståndslivränta ökas med 5%. Ändringen avser alla livräntor enligt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor som fastställts före den 1 januari 1979 samt livräntor enligt lagen som genom dom fastställts senare, om första domstols dom i målet meddelats före nämnda dag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:788
Förordning (1978:788) om luftleder
Regeringen föreskriver att svenska luftleder skall finnas på nedan angivna sträckor. 1. Från rikets västra gräns mellan två punkter, den södra i höjd med Landskrona och den norra i höjd med Höganäs, i två alternativa sträckningar till Stockholm, varav den ena fortsätter i riktning mot Finland i två alternativa sträckningar, en nordlig mot Mariehamn och en sydlig mot Helsingfors. 2. Från punkter i närheten av Tranås och Jönköping på de under 1 nämnda sträckningarna i västlig riktning i två alternativa sträckningar till punkter invid Göteborg och vidare i riktning mot Jylland i tre alternativa sträckningar, varav två mot Ålborg och en mot Randers. 3. Från Stockholm över Luleå till Kiruna i två alternativa sträckningar, varav den västliga över Sundsvall och den ostliga över Bottenhavet öster om Sundsvall. 4. Från rikets gräns invid Svinesund till Göteborg och vidare över Kattegatt mot Själlands norra kust. 5. Från Kramfors i ostlig riktning mot Vasa. 6. Från rikets västra gräns i höjd med Arvika till Stockholm och vidare i sydostlig riktning mot Riga. 7. Från Trosa till Visby och vidare i sydlig riktning mot den polska kusten. 8. Från Mön till Bornholm och vidare i två alternativa sträckningar, varav den ena i nordostlig riktning mot Riga och den andra i sydostlig riktning mot den polska kusten. 9. Från Bornholm i nordvästlig riktning till Höganäs och vidare i två alternativa sträckningar, varav den ena i nordvästlig riktning över en brytpunkt i Kattegatt vidare mot Ålborg och den andra i nordlig riktning över Göteborg till Grebbestad. 10. I nordlig riktning från den östtyska kusten till en punkt invid Ystad och därifrån vidare, i huvudsak i nordlig riktning, till lämpliga punkter på de under 1 nämnda alternativa sträckningarna mot Stockholm. 11. Från Åstorp i två sydvästliga riktningar till rikets gräns mot Danmark. 12. Från Höganäs, dels mot Själlands norra kust i en sydlig och i en sydvästlig riktning, dels mot Ålborg i en nordvästlig riktning. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:764
Lag (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror;
1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som vänder sig till konsumenter. 2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak. Vid marknadsföring av tobaksvara får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. Detta gäller även för sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Lag (1992:1360). 3 § Användes vid marknadsföring av tobaksvara kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans förpackning. Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväxlande och såvitt möjligt i lika stor omfattning. Varningstext och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt och återges i ändamålsenlig form. 4 § Handling som strider mot 2 eller 3 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:763
Lag (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser alkoholdrycker och som vänder sig till konsumenter. Med alkoholdrycker förstås spritdrycker, vin, starköl och öl i den betydelse dessa beteckningar har i alkohollagen (1994:1738). Lag (1994:1740). 2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol. Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte användas kommersiella annonser i ljudradio- eller TV-program. Detta gäller även för sådana TV-sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-lagen (1996:844). Vid marknadsföring av spritdrycker, vin eller starköl får inte användas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för utgivningen är jämförbara med periodiska skrifter. Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på försäljningsställen för sådana drycker. Lag (1996:851). 3 § En handling som strider mot 2 § skall vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot konsumenter. En handling som strider mot 2 § andra stycket kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen. Lag (1996:851). 4 § Om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder finns bestämmelser i alkohollagen (1994:1738). Lag (1994:1740). 5 § Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att följande skall gälla. Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte användas oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar, genom vilka dryckerna direkt eller indirekt anges vara frambragda eller tillverkade i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten. Detta gäller även om det äkta ursprunget anges eller om beteckningen används bara i översättning eller är åtföljd av uttryck som "art", "sort", "typ", "kopia" eller liknande uttryck. En handling som strider mot andra stycket skall vid tillämpning av marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot konsumenter. Lag (1995:453). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:753
Förordning (1978:753) med instruktion för bostadsstyrelsens bostadssociala råd
1 § Bostadsstyrelsens bostadssociala råd har till uppgift att bistå styrelsen i frågor som rör boendemiljö och boendeservice, utvärdering av bostadsbyggandet från miljömässiga och bostadssociala synpunkter samt initiering av utredningsoch forskningsarbete inom det bostadssociala området och boendemiljöområdet. Rådet skall dessutom följa utvecklingen vad gäller metoder för kommunal planering av bostadsförsörjningen från miljömässiga och bostadssociala utgångspunkter. 2 § Rådet består av generaldirektören i bostadsstyrelsen, som är rådets ordförande, och elva andra ledamöter. Vid förhinder för generaldirektören fungerar som ordförande den som generaldirektören utser bland verkets tjänstemän. 3 § I rådet skall ingå företrädare för var och en av följande myndigheter, nämligen socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens invandrarverk, statens råd för byggnadsforskning och statens planverk. Därjämte skall tillfälle beredas Svenska kommunförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund att ha var sin företrädare i rådet. Återstående två ledamöter skall företräda kommuner. 4 § Andra ledamöter av rådet än ordföranden utses av bostadsstyrelsen för en tid av högst tre år. Företrädare som avses i 3 § första stycket utses efter samråd med vederbörande myndighet eller organisation. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:748
Förordning (1978:748) om landstingskommunal högskoleutbildning på musiklärarlinjen;
1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om sådan högskoleutbildning på musiklärarlinjen som Värmlands läns landstingskommun anordnar i Arvika enligt avtal den 25 april 1978 mellan staten och landstingskommunen. 2 § Landstingskommunens utbildningsnämnd är lokal styrelse för utbildningen. En linjenämnd och en rektor skall finnas för utbildningen. Förordning (1992:720). 3 § Utbildningsnämnden skall fullgöra de uppgifter som anges i 22 kap. 2 § först a stycket 1--6 och 8--11 högskoleförordningen (1977:263). Utbildningsnämnden skall dessutom årligen till regeringen lämna underlag för planering i fråga om utbildningen under det redovisningsår som börjar under påföljande år. Förordning (1992:720). 4 § För linjenämnden gäller vad som föreskrivs om sådan nämnd i 22 kap. högskoleförordningen (1977:263). Föreskrifterna i 22 kap. 4 § andra stycket, 5 § och 9 § 3 gäller dock ej. Linjenämnden skall lämna utbildningsnämnden underlag för plan för fördelning och användning av de för utbildningen anvisade resurserna. Förordning (1992:720). 5 § För utbildningen gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i 2, 3 och 5-7 kap. högskoleförordningen (1977:263). Vad som föreskrivs i högskoleförordningen om högskoleenhet skall därvid avse utbildningen i Arvika. I stället för 2 kap. 6 § gäller att läsårets och terminernas förläggning skall fastställas av utbildningsnämnden. 6 § Om statsbidrag till utbildningen finns bestämmelser i avtalet mellan staten och landstingskommunen. 7 § Ett beslut som har meddelats av en lokal myndighet enligt denna förordning e ller föreskrift som avses där överklagas hos Överklagandenämnden för högskolan. Förordning (1992:720). Övergångsbestämmelser 1992:720 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Beslut som har överklagats till Universitets- och högskoleämbetet och som inte avgjorts den 1 juli 1992 skall prövas av Överklagandenämnden för högskolan. Detsamma gäller överklaganden som enligt äldr e bestämmelser skulle göras hos Universitets- och högskoleämbetet men där tiden för överklagande inte har gått ut vid ikraftträdandet. I fråga om beslut som har meddelats av Universitets- och högskoleämbetet före ikraftträdandet men för vilka överklagandetiden inte har gått ut vid ikraftträdandet gäller gamla bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:707
Förordning (1978:707) om 1975 års TIR-konvention
1 § Tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) skall lända till efterrättelse för Sveriges del. 1 a § Generaltullstyrelsen får föreskriva att sådana ändringar i bilagorna till TIR-konventionen, som enligt artikel 60 skall anses antagna, skall gälla i Sverige. Förordning (1987:36). 2 § Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del II av bilaga 7 till konventionen prövas av riksprovplats som har utsetts enligt förordningen (1977:608) om provning enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. Prövningen skall ske efter samråd med distriktstullkammaren, gränstullkammaren eller tullkammaren. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt på grund av olyckshändelse att göra omlastning till ett icke godkänt fordon eller en icke godkänd container, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till fortsatt transport i fordonet eller containern prövas av den myndighet som trafiksäkerhetsverket bestämmer efter samråd med generaltullstyrelsen. Förordning (1985:171). 3 § Svenska åkeriförbundet får utfärda TIR-carneter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i 1975 års TIR-konvention, under villkor att förbundet tecknar försäkring, som är godkänd av generaltullstyrelsen, för de förpliktelser som förbundet åtager sig i egenskap av garant. Styrelsen bestämmer det högsta belopp per TIR-carnet som kan krävas från förbundet på grundval av bestämmelserna i konventionen. Förordning (1979:64). 4 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas, såvitt avser fråga om godkännande av fordon eller containrar av statens trafiksäkerhetsverk efter samråd med generaltullstyrelsen samt i övrigt av generaltullstyrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:706
Förordning (1978:706) om länsstyrelses verksamhet inom det ekonomiska försvaret;
1 § Länsstyrelse skall bedriva sin verksamhet inom det ekonomiska försvaret så att behovet av förnödenheter och tjänster som är av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen kan tillgodoses vid krig eller krigsfara eller under andra utomordentliga förhållanden. 2 § Länsstyrelse skall skaffa sig kännedom om och följa utvecklingen av 1. näringslivet inom länet, 2. förbrukningen av och tillgången på förnödenheter och tjänster som är av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen, 3. andra förhållanden av betydelse för länsstyrelsens verksamhet inom det ekonomiska försvaret. 3 § Hos länsstyrelse skall finnas beredskapsverk med bl.a. åtgärdskalendrar, översikter och planer rörande det ekonomiska försvaret. Översikterna och planerna skall främst avse 1. livsmedel, 2. beklädnad m.m., 3. energi, 4. andra varor och tjänster som är av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen, 5. transporter, 6. arbetskraft, 7. förbruknings- och prisreglering, 8. betalningsförmedling och penningförsörjning, 9. undanförsel och förstöring. Översikterna och planerna skall grundas på dels uppgifter från centrala, regionala och lokala myndigheter, dels kompletterande undersökningar som länsstyrelsen utför i samverkan med civila och militära myndigheter, näringslivsorganisationer och företag inom länet. 4 § Bestämmelser om infordrande av uppgifter m.m. finns i lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap och i kungörelsen (1948:391) om tillämpningen av samma lag. 5 § Länsstyrelse skall lämna överstyrelsen för civil beredskap, statens jordbruksverk och vederbörande civilbefälhavare underlag för planeringen av det ekonomiska försvaret och vid behov föreslå ändringar i planeringen. Förordning (1991:1214). 6 § Överstyrelsen för civil beredskap och statens jordbruksverk, varje myndighet inom sitt ansvarsområde, meddelar efter samråd med berörda civila och militära myndigheter de föreskrifter som länsstyrelse skall iaktta för sin verksamhet inom det ekonomiska försvaret. Förordning (1991:1214). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:679
Förordning (1978:679) om resekostnadsersättning till vissa veterinärer vid tjänsteresa med egen bil
1 § Denna förordning gäller 1. den som innehar eller uppehåller tjänst som distriktsveterinär, 2. sådan veterinär i besiktningsveterinärorganisationen, som inte uppehåller fast tjänst, 3. annan veterinär än tjänsteveterinär som tar del i arbete som avses i 5 § förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion. 2 § Vid tjänsteresor med egen bil lämnas resekostnadsersättning med 170 öre per kilometer. Kilometerersättningen höjs med 5 öre för varje passagerare som tar del i eller som på annat sätt berörs av förrättningen. Vid resor för förrättningsbesök hos djurägare jämkas ersättningsbeloppet till närmaste krontal. Om det slutar på 50 öre, jämkas det därvid till närmast högre krontal. Förordning (1989:720). 3 § Med egen bil avses bil som ägs av veterinären eller av någon som varken föranlett förrättningen eller annars berörs av den. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:622
Förordning (1978:622) om försäkringsrätternas domkretsar och antalet nämndemän i försäkringsrätt m.m.
1 § Försäkringsrätterna är försäkringsrätten för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra Sverige och försäkringsrätten för Norra Sverige. 2 § Försäkringsrätternas domkretsar anges i nedanstående förteckning. För varje län inom domkretsen skall utses det antal nämndemän som framgår av förteckningen. --------------------------------------------------------------------- Domkrets Antal nämndemän --------------------------------------------------------------------- Försäkringsrätten för Mellansverige 66 ----------------------------------- Stockholms län 30 Uppsala län 5 Södermanlands län 5 Östergötlands län 8 Gotlands län 2 Värmlands län 6 Örebro län 5 Västmanlands län 5 Försäkringsrätten för Södra Sverige 54 ----------------------------------- Jönköpings län 8 Kronobergs län 4 Kalmar län 4 Blekinge län 2 Kristianstads län 4 Malmöhus län 8 Hallands län 4 Göteborgs och Bohus län 8 Älvsborgs län 6 Skaraborgs län 6 Försäkringsrätten för Norra Sverige 22 ----------------------------------- Kopparbergs län 4 Gävleborgs län 4 Västernorrlands län 4 Jämtlands län 2 Västerbottens län 6 Norrbottens län 2 --------------------------------------------------------------------- Varje försäkringsrätt prövar besvär över beslut som meddelas av de allmänna försäkringskassor som ingår i försäkringsrättens domkrets. Försäkringsrätten för Mellansverige prövar därutöver besvär över beslut som har meddelats av riksförsäkringsverket. Förordning (1990:13). 3 § har upphävts genom förordning (1990:13). 4 § har upphävts genom förordning (1988:322). 5 § har upphävts genom förordning (1988:322). 5 a § har upphävts genom förordning (1988:322). 6 § har upphävts genom förordning (1988:322). Övergångsbestämmelser 1991:1235 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. 2. För mål som anhängiggjorts i försäkringsrätt gäller äldre bestämmelser om domkretsindelning. 3. Antalet nämndemän i försäkringsrätt skall för varje län i försäkringsrättens domkrets motsvara länets sammanlagda antal nämndemän i kammarrätt och länsrätt. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:620
Förordning (1978:620) om samråd med statistiska centralbyrån i frågor rörande statistikproduktion, m.m.
1 § Statlig myndighet skall samråda med statistiska centralbyrån i fråga om 1. insamling av uppgifter till samt planering, produktion och publicering av statistik utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som utarbetar statistiken, 2. ändring av administrativt förfarande som är av betydelse för stati stikproduktionen hos centralbyrån, 3. yttrande eller förslag i statistiska frågor till internationella organ, 4. deltagande i internationella konferenser som behandlar statistiska frågor. 2 § Statlig myndighet skall ge statistiska centralbyrån tillfälle att lämna anbud när myndigheten avser att genom uppdrag anlita utomstående organ för 1. statistiska undersökningar, 2. insamling av uppgifter genom besökseller telefonintervjuer i samband med statistisk undersökning, 3. manuell och maskinell statistisk databehandling, 4. statistisk konsultationsverksamhet. 3 § Vad som sägs i denna förordning om statlig myndighet gäller även annan statlig institution och kommitté. 4 § Vid tillämpning av denna förordning skall myndigheter som tillhör försvarsdepartementets verksamhetsområde anses som en myndighet. Vad som har sagts nu gäller dock ej beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och flygtekniska försöksanstalten. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:548
Förordning (1978:548) om tjänster och tjänstemän på löneplan SK
Vad Kungl. Maj:t eller regeringen i författning eller särskilt beslut har föreskrivit i fråga om sådan tjänst eller tjänsteman på löneplan F i lönegrad som anges i tabellen/n1/ nedan skall även tillämpas på tjänst eller tjänsteman som innehar motsvarande lönegrad på löneplan SK enligt tabellen och som avses i avtal om allmänna bestämmelser för vissa statliga läkare m.fl. (ABL) och tjänsteförteckningsavtal för vissa statliga läkare m.fl. (TFL). Första stycket gäller inte vid tillämpning av författning eller särskilt beslut av regeringen på det statliga personalpensionsområdet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:517
Förordning (1978:517) om licens för yrkesfiske
1 § Statligt prisstöd till fisket eller stöd som avses i 1 § 1--4 förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m. kan lämnas till den som har meddelats särskild licens för yrkesfiske enligt denna förordning. Förordning (1985:442). 2 § Licens kan beviljas den som bedriver eller ämnar bedriva yrkesfiske eller annat fiske av väsentlig betydelse för hans försörjning. Licens kan även beviljas fiskelag som bedriver eller ämnar bedriva yrkesfiske med visst fartyg. Förordning (1985:442). 3 § Vid prövning av fråga om licens skall särskilt beaktas tillgången på fisk och förutsättningarna i övrigt att bedriva rationellt fiske, möjligheterna att avsätta fångsterna samt förutsättningarna för enskild fiskare eller fiskare som ingår i fiskelag att få sådan inkomst av enbart fiske eller av fiske tillsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet att den utgör tillfredsställande försörjningsunderlag. 4 § Licens meddelas för viss tid eller tills vidare. Den kan förenas med särskilda villkor och föreskrifter. Licens kan återkallas om villkor eller föreskrift åsidosätts. 5 § Frågor om licens prövas av fiskeristyrelsen eller, efter bemyndigande av styrelsen, av fiskenämnden. Förordning (1985:442). 6 § Talan mot fiskenämnds beslut enligt denna förordning förs hos fiskeristyrelsen genom besvär. Talan mot fiskeristyrelsens beslut förs hos regeringen genom besvär. 7 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med statens jordbruksnämnd. Övergångsbestämmelser 1987:886 Denna förordning träder i kraft den 1 november 1987, då förordningen (1978:517) om licens för yrkesfiske skall upphöra att gälla. Licenser som har beviljats enligt den äldre förordningen gäller för den tid de har meddelats eller tills de återkallas enligt bestämmelserna i denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:499
Förordning (1978:499) om statsbidrag till kostnader för linjenämnd för kommunal högskoleutbildning
1 § Kommun eller landstingskommun som anordnar högskoleutbildning kan få statsbidrag för sina kostnader för linjenämnd som har inrättats för utbildningen. Statsbidrag lämnas dock inte för linjenämnd för utbildning inom vårdområdet. Förordning (1982:392). 2 § Statsbidraget utgår för ett redovisningsår åt gången. Redovisningsår omfattar tiden den 1 juli-den 30 juni följande år. Statsbidraget betalas ut av skolöverstyrelsen efter rekvisition. 3 § Närmare föreskrifter om statsbidrag till kostnader för linjenämnd för kommunal högskoleutbildning meddelas av skolöverstyrelsen. Övergångsbestämmelser 1990:427 Regeringen föreskriver att följande förordningar skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990, nämligen 1. förordningen (1978:499) om statsbidrag till kostnader för linjenämnd för kommunal högskoleutbildning, 2. förordningen (1982:391) om statsbidrag till studie- och yrkesorientering inom viss kommunal högskoleutbildning. De upphävda förordningarna gäller dock fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:484
Förordning (1978:484) om mottagare för radiosändning eller trådsändning
1 § I denna förordning avses med mottagare 1. mottagare för radio- eller trådsändning, 2. återgivningsanordning som är ansluten till sådan mottagare som avses i 1. 2 § Avgift som avses i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall erläggas till televerket. Innehav av televisionsmottagare skall anmälas till televerket. 3 § Medgivande att inneha sådan anordning för registrering av innehållet i radioeller trådsändning som avses i 3 a § andra stycket radiolagen (1966:755) meddelas av televerket. Förordning (1979:154). 4 § upphävd genom förordning (1979:154). 5 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare samt 3 och 3 a §§ radiolagen (1966:755) meddelas av televerket. Förordning (1979:154). 6 § Avskrift av dom beträffande förseelse som avses i 11 § andra styc ket radiolagen (1966:755) eller 6 § lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall sändas till televerket. Förordning (1979:154). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:441
Förordning (1978:441) om kollektivtrafiknämnd
1 § I 1 § lagen (1978:440) om kollektivtrafiknämnd finns bestämmelser om kollektivtrafiknämndens uppgifter. 2 § I 2 § lagen (1978:440) om kollektivtrafiknämnd finns bestämmelser om kollektivtrafiknämndens sammansättning och om förordnande av nämndens ledamöter och ersättare för dessa. 3 § I mån av behov får kollektivtrafiknämnden anlita sekreterare eller annat biträde. 4 § Ärende hos kollektivtrafiknämnden avgörs vid sammanträde med nämnden efter föredragning av ordföranden eller den ordföranden utser. Kollektivtrafiknämnden sammanträder på plats och tid som ordföranden bestämmer. 5 § I ärenden hos kollektivtrafiknämnden skall föras protokoll när sammanträde hålls eller när nämnden i annat fall finner att protokoll behövs. I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad. Förordning (1986:1077). 6 § Handläggningen av ärende hos kollektivtrafiknämnden skall avslutas inom två månader från den dag ärendet anhängiggjordes, om inte nämnden av särskilda skäl beslutar annat. 7 § Kollektivtrafiknämndens beslut som innebär avgörande av saken skall sättas upp särskilt. I beslutet skall anges de skäl på vilka det grundas. Det undertecknas av ordföranden och tillställs parterna genom nämndens försorg. 8 § Ytterligare föreskrifter om nämndens verksamhetsformer meddelas av nämnden i arbetsordning. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:407
Förordning (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m.
1 § Riksskatteverket prövar frågor som avses i 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter när det gäller skatter och avgifter som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 nämnda lag. När det gäller avgift enligt lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter prövas frågor som avses i första stycket av Statens jordbruksverk. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter tilllämpas fortfarande vid nedsättning eller befrielse enligt 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (1997:1073). 1 a § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). 2 § Beslut enligt 1 § får överklagas hos regeringen. Förordning (1998:1195). 3 § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). 4 § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). 5 § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). Övergångsbestämmelser 1994:225 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden före ikraftträdandet. 1997:1073 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter tilllämpas fortfarande vid nedsättning eller befrielse enligt 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200). 1998:1195 1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. 2. Bestämmelserna i 2 § skall även tillämpas när Riksskatteverket med stöd av - övergångsbestämmelserna till förordningen (1994:225) om ändring i förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. beslutat i fråga som avses i 76 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller - övergångsbestämmelserna till förordningen (1997:1073) om ändring i förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. beslutat i fråga som avses i 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200). 2002:825 Regeringen föreskriver att förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 2002. Förordningen skall dock fortfarande tillämpas vid nedsättning, befrielse eller återbetalning enligt 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:403
Lag (1978:403) om beslutanderätt för kreditmarknadsföretag i fråga om exportkredit i vissa fall
1 § Regeringen får överlämna till kreditmarknadsföretag, vari staten äger del, att pröva fråga om exportkredit för vilken statligt räntebidrag eller statligt stöd till kursrisktäckning för bolagets upplåning utgår eller kan utgå. Lag (1997:466). 2 § Den som hos kreditmarknadsföretag som avses i 1 § har tagit befattning med fråga som anges i paragrafen får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om affärs- eller driftförhållanden. Lag (1997:466). Övergångsbestämmelser 1992:1625 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646). 2. I fråga om svenskt kreditaktiebolag som driver verksamhet enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om kreditmarknadsföretag gäller äldre föreskrifter. Lag (1997:466). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:402
Förordning (1978:402) om villkor för exportkreditstöd
1 § Medgivande om exportkreditstöd enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd får lämnas av exportkreditnämnden endast under förutsättning att 1. villkoren för exportkrediten såvitt avser kreditens andel av köpeskillingen och kredittidens längd står i överensstämmelse med den överenskommelse om riktlinjer för begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning, som Sverige har biträtt, och med grunderna för denna överenskommelse, 2. villkoren för exportaffären - med beaktande av varuslag, köpeskillingens storlek och andra sådana omständigheter - överensstämmer med de internationellt tillämpade riktlinjer som exportkreditnämnden iakttar vid beviljande av exportkreditgarantier enligt förordningen (1974:60) om exportkreditgaranti. 2 § Stödberättigad kostnadsdel som avses i 3§ lagen (1978:401) om exportkreditstöd får inte överstiga skillnaden mellan räntekostnaden för finansiering av exportkrediten och en ränta som beräknas enligt den lägsta tillämpliga räntesats som anges i den i 1§ 1 nämnda överenskommelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:399
Förordning (1978:399) med instruktion för bostadsstyrelsens råd för belånings- och värderingsmetoder
1 § Bostadsstyrelsens råd för belånings- och värderingsmetoder har till uppgift att bistå styrelsen i frågor som rör utvecklingen av byggnadspriser och byggnadskostnader och inverkan av dessa på värdering och belåning av låneobjekt. 2 § Rådet består av generaldirektören i bostadsstyrelsen, som är rådets ordförande, och 14 andra ledamöter. Vid förhinder för generaldirektören fungerar som ordförande den som generaldirektören utser bland verkets tjänstemän. Förordning (1984:89). 3 § I rådet skall ingå företrädare för var och en av följande myndigheter, nämligen statistiska centralbyrån, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för byggnadsforskning och statens planverk. Därjämte skall tillfälle beredas Svenska kommunförbundet, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges villaägareförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Industrins byggmaterialgrupp, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska riksbyggen förening u. p. a. och HSB:s riksförbund ek. för. att ha var sin företrädare i rådet. Förordning (1984:89). 4 § Andra ledamöter av rådet än ordföranden utses av bostadsstyrelsen för en tid av högst tre år efter samråd med vederbörande myndigheter och organisationer. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:373
Förordning (1978:373) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i brottmål m.m.
1 § Underrättelse enligt 30 kap. 7 § sjätte stycket rättegångsbalken skall ske genom att avskrift av domen, i vad den innehåller uppgift om domstolens namn, domens dag, domens och målets nummer, parterna och domslutet, sänds till den tilltalade i vanligt brev under hans för domstolen kända adress. Samtidigt lämnas uppgift om tid och sätt för fullföljd av talan. Har skiljaktig mening rörande domslutet förekommit skall redogörelse för denna också lämnas. Vad nu sagts om dom tillämpas även i fråga om särskilt uppsatt slutligt beslut. Om beslutet ej uppsatts särskilt, sänds meddelande om innehållet i beslutet och skiljaktig mening, om sådan förekommit, samt om tid och sätt för fullföljd av talan. 2 § Underrättelse om utgången i målet skall jämväl lämnas sådan målsägande som har fört talan om enskilt anspråk och den som har övertagit målsägandens anspråk genom att avskrift av domen eller beslutet sänds till honom i vanligt brev. Har beslutet ej uppsatts särskilt sänds avskrift av protokoll eller annan handling som inne fattar det slutliga beslutet. Om skiljaktig mening har förekommit skall redogörelse för denna också lämnas. 3 § Underrättelse enligt 1 § eller 2 § skall sändas inom en vecka efter domens eller beslutets meddelande. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:352
Lag (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende
I den mån det påkallas enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat om handräckning i skatte- eller avgiftsärende, skall svensk myndighet bistå den främmande staten med utredning i ärende angående skatt eller allmän avgift i denna stat. Utredningen skall genomföras i enlighet med de föreskrifter som gäller vid utredning i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift. I sådant ärende möjliga tvångsmedel får anlitas i mån av behov. Vad som sägs i denna lag gäller dock icke tull eller annan allmän avgift, som avses i lag (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:313
Förordning (1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling
1 § Sådan ersättning av hyressökande för förmedling av bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål som enligt 12 kap. 65 a § jordabalken får tas ut vid yrkesmässig bostadsförmedling får uppgå till, inklusive mervärdesskatt, högst 3 000 kronor för en omöblerad eller möblerad lägenhet i ett en- eller flerfamiljshus och 1 000 kronor för ett möblerat eller omöblerat rum. Ersättning får tas ut endast om förmedlingen leder till att det träffas ett hyresavtal. Förordning (2003:457). 2 § Har upphävts genom förordning (2003:457). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:277
Lag (1978:277) med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m.
1 § Regeringen bemyndigas att i fråga om anordning som leverantör använder för att mäta lågspänningsabonnenters förbrukning av elektrisk energi eller hushållsförbrukning av vatten eller värmeenergi meddela föreskrifter som gäller utförande, beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning, kontroll eller besiktning. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för prov ning, kontroll eller besiktning enligt föreskrift som avses i första stycket. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i första och andra styckena. 2 § Den som på grund av föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § har att utföra provning, kontroll eller besiktning äger tillträde till lokal eller område, där mätanordning, som skall provas, kontrolleras eller besiktigas, är uppsatt. Den hos vilken provning, kontroll eller besiktning sker är skyldig att därvid lämna erforderligt biträde. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs med anledning av bestämmelsen i första stycket. 3 § har upphört att gälla genom SFS1980:249. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:234
Lag (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor
1 § I den utsträckning som regeringen med stöd av 2 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har överlåtit åt en kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 § första stycket 8 nämnda lag, ska denna uppgift inom kommunen fullgöras av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725). I den omfattning som regeringen har bemyndigat kommuner att pröva frågor om undantag från föreskrifter enligt första stycket eller om parkeringstillstånd på grund av sådana föreskrifter ska även denna uppgift fullgöras av nämnden. Lag (2017:731). 2 § har upphävts genom lag (1991:1675). 3 § har upphävts genom lag (1991:902). 4 § I ärenden som avses i 1 § andra stycket får trafiknämnden ta ut avgifter av sökandena dock inte i fråga om parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Lag (1992:1721). 5 § Grunderna för beräkningen av avgifter enligt 4 § skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. En avgift får inte vara högre än kommunens genomsnittliga kostnader i ärenden av det slag som avgiften gäller. Avgifterna får tas ut i förskott. Lag (1991:355). 6 § En nämnds beslut enligt 1 § får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till Transportstyrelsen. Styrelsens beslut får inte överklagas. De statliga väghållningsmyndigheterna och Polismyndigheten får överklaga en nämnds eller länsstyrelsens beslut enligt 1 §. Regeringen får föreskriva om inskränkningar i rätten att överklaga beslut enligt 1 §. En nämnds beslut enligt 4 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:721). Övergångsbestämmelser 1986:1247 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1991:355 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller ärenden där ansökan har gjorts efter ikraftträdandet. 1995:43 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:227
Cirkulär (1978:227) till samtliga statsmyndigheter med erinran om riktlinjer för utnyttjande av obrutna fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
Genom riksdagsbeslut med anledning av proposition 1972:111 har allmänna riktlinjer dragits upp för hushållningen med landets mark och vattentillgångar. Riktlinjerna har genom cirkulär (SFS 1973:15) anbefallts som vägledande för samtliga statsmyndigheter vid beslut av betydelse för användningen av mark och vatten. Vissa av de riktlinjer som lades fast av riksdagen år 1972 var avsedda att preciseras efter särskild utredning. Det gäller bl.a. frågan om vissa väglösa områden i fjällvärlden som borde skyddas mot tyngre exploatering. Frågan om urval och avgränsning av vissa skyddsvärda fjällområden och om skyddsbehovets omfattning har därefter utretts av statens planverk och statens naturvårdsverk. Utredningen har legat till grund för proposition 1977/78:31 med förslag till särskilda riktlinjer för utnyttjande av 14 s.k. obrutna fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (CU 1977/78:8, rskr. 1977/78:99). Propositionen har med vissa tillägg godkänts av riksdagen. Dessa särskilda riktlinjer för obrutna fjällområden utgör en precisering av 1972 års riktlinjer för hushållning med mark och vatten. De anger vilket skydd mot anläggande av nya vägar, vattenkraftanläggningar, gruvor, viss bebyggelse m.m. som de berörda områdena bör åtnjuta med hänsyn till önskemålet att slå vakt om väsentliga bevarandeintressen och att bibehålla en handlingsfrihet. Vidare förutsätts att de särskilda riktlinjerna följs upp av bl.a. länsstyrelser och kommuner genom naturvårdsåtgärder och planläggning. Områdenas gränser anges endast översiktligt i statsmakternas beslut. Regeringen har uppdragit åt länsstyrelserna i berörda län att inom viss tid och efter samråd med kommunerna och intresserade parter lämna regeringen förslag till avgränsning av områdena. I fråga om två av områdena, som berörs av aktualiserade vägar, skall också klarläggas vissa frågor beträffande markanvändningen. Regeringen erinrar härmed statsmyndigheterna om de riktlinjer för användningen av mark och vatten inom de obrutna fjällområdena som statsmakterna har beslutat. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:218
Förordning (1978:218) om Patent- och registreringsverkets verksamhet som internationell myndighet enligt konventionen om patentsamarbete
1 § Patent- och registreringsverket är internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt den konvention om patentsamarbete som avslutades i Washington den 19 juni 1970, och i den omfattning som bestäms i avtal med internationella byrån inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Internationella byrån). Förordning (2019:21). 2 § Ärenden som Patent- och registreringsverket ansvarar för enligt 1 § handläggs enligt konventionen om patentsamarbete, tillämpningsföreskrifterna till denna, avtalet med Internationella byrån och i övrigt enligt allmänna regler för verksamheten hos verket. Förordning (2019:21). 3 § För handläggningen av de ärenden som anges i 2 § får Patent- och registreringsverket ta ut avgifter enligt vad som anges i avtalet med Internationella byrån. Förordning (2019:21). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:208
Förordning (1978:208) om ändring i cirkuläret den 11 oktober 1974 till kammarkollegiet m.fl. om vissa vikarier på prästerliga tjänster och icke prästvigda tjänste biträden åt präster
5. I punkt 1 b eller punkt 2 första och andra styckena avsedd person som förordnats att bestrida full tjänstgöring åtnjuter dagtraktamente med belopp som anges i kolumn 5 av den i 7 § 1 mom. kungörelsen (1952:736) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet intagna tabellen, om kortaste farbara väg mellan hans bostad och stationeringsorten för den präst han vikarierar för eller biträder är minst två mil eller om han till följd av naturhinder inte kan färdas från tjänstgöringsorten till bostadsorten. Har därvid övernattning skett får han även åtnjuta nattraktamente med belopp som anges i kolumn 4 av nämnda tabell. Har nattlogi inte kunnat skaffas till en kostnad som täcks av nattraktamentet, får domkapitlet medge att detta i stället utgår med belopp som motsvarar styrkt logikostnad. Domkapitlet får medge, att bestämmelserna i första stycket tillämpas även på vikarie som avses i punkt 1 a, om särskilda skäl föreligger. 6. Vikarie eller tjänstebiträde skall beredas frihet från tjäntgöring enligt de regler som finns intagna i 4 kap. Tjänsteförteckningsavtalet för kyrkliga tjänster (TFK). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:205
Förordning (1978:205) om internationellt certifikat för fritidsfartyg
1 § Denna förordning gäller internationellt certifikat för fritidsfartyg enligt en inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa antagen resolution. Certifikat är avsett att användas vid färd utomlands med fritidsfartyg. 2 § Certifikat som avses i resolutionen får i Sverige utfärdas av Svenska Båtunionen, Svenska Kryssarklubben och Svenska Seglarförbundet. 3 § Certifikat som utfärdas i Sverige skall innehålla uppgifter och upplysningar i de avseenden som framgår av bilaga till denna förordning. 4 § Certifikat får inte utfärdas för längre tid än två år. 5 § Texten i certifikat skall vara avfattad på svenska, engelska och franska. Ytterligare språk får användas om så finnes lämpligt. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:188
Lag (1978:188) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgift för kostnadsutjämning enligt allmän pensionsplan, m.m.
1 § Har arbetsgivare tryggat åtagande om ålderspension enligt allmän pensionsplan genom att redovisa pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner och innehåller planen regler om utjämning av pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare gäller bestämmelserna i 2 och 3 §§. 2 § Avgift som arbetsgivare enligt planens bestämmelser utger till det organ som administrerar planen för att utjämna andra arbetsgivares pensionskostnader utgör avdragsgill kostnad vid beräkning enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt av nettointäkt av den förvärvskälla till vilken pensionsutfästelsen hänför sig. 3 § Medel, som i enlighet med planens bestämmelser tillgodoförs arbetsgivare av det organ som administrerar planen för att utjämna pensionskostnader, utgör skattepliktig intäkt för arbetsgivaren i den förvärvskälla till vilken pensionsutfästelsen hänför sig. Övergångsbestämmelser 1998:329 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt vid 2000 och tidigare års taxeringar. Detta gäller dock inte vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:178
Förordning (1978:178) om taxor för Statens järnvägar
Bemyndigande för statens järnvägar 1 § Statens järnvägar fastställer enligt denna förordning taxor för sådan järnvägstrafik och sådan linjetrafik med buss som drivs av verket. Förordning (1978:982). 2 § Statens järnvägar får nedsätta avgift som beräknats enligt denna förordning, när det är förenligt med verkets ekonomiska intressen. Godstaxa i järnvägstrafik 3 § Avgift för godsbefordran fastställs av statens järnvägar. Förordning (1984:147). 4 § har upphävts genom förordning (1984:147),. 5 § har upphävts genom förordning (1984:147). 6 § har upphävts genom förordning (1984:147). 7 - 10 §§ har upphävts genom förordning (1983:111). 11 § har upphävts genom förordning (1984:147). 11 a § har upphört att gälla genom förordning (1983:111). 12 § har upphävts genom förordning (1984:147). Persontaxa i järnvägstrafik 13 § Avgifter för personbefordran fastställs av statens järnvägar. Förordning (1985:446). 14 § har upphävts genom förordning (1985:446). 15 § upphävd genom förordning (1979:432). 16 § har upphävts genom förordning (1985:446). 17 § har upphävts genom förordning (1985:446). 17 a § har upphävts genom förordning (1985:446). 18 § har upphävts genom förordning (1985:446). 19 § har upphävts genom förordning (1995:1260). 20 § har upphävts genom förordning (1995:1260). 21 § har upphävts genom förordning (1995:1260). 22 § har upphävts genom förordning (1995:1260). 23 § har upphävts genom förordning (1995:1260). 24 § har upphävts genom förordning (1995:1260). 25 § Statens järnvägar bestämmer grunderna för beräkning av avgift för biljetter för upprepade resor mellan två bestämda stationer under viss tidsperiod, tilläggsbiljetter för resa med vissa tåg, rabatt- och årskort, resande som inte kan visa upp giltig biljett, icke tidtabellsenliga uppehåll, befordran av resgods, magasinering av resgods, befordran av gods med buss enligt denna förordning, andra tjänster (prestationer) i samband med personbefordran, som inte har angetts särskilt i denna förordning. Förordning (1985:446). Övriga bestämmelser 26 § Avgifter som beräknas enligt denna förordning får avrundas på det sätt som statens järnvägar närmare bestämmer. 27 § Statens järnvägar meddelar föreskrifter om betalning och uppbörd av avgift som avses i denna förordning. Verket meddelar också de föreskrifter som i övrigt behövs för verkställigheten av förordningen. 28 § Statens järnvägar publicerar denna förordning och kommande beslutade ändringar i publikationen SJ Föreskrifter (SJF). Verket svarar också för att förordningen, verkställighetsföreskrifter och taxor som har fastställts av verket hålls tillgängliga för allmänheten. Övergångsbestämmelser 1983:771 Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 5 §, den 1 oktober 1983 och i övrigt den 1 november 1983. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:140
Förordning (1978:140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter
Såvitt gäller sjölagen (1891:35 s. 1) motsvarar 15 francs (Poincaréfrancs) en sådan särskild dragningsrätt som används av Internationella valutafonden (SDR). Såvitt gäller lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande, fördragen den 7 februari 1970 om godsbefordran på järnväg (CIM) respektive om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) samt konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR) motsvarar 3 francs (Germinalfrancs) en SDR. Till följd härav gäller i författningarna de motvärden i SDR som anges nedan. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:105
Förordning (1978:105) om statligt stöd till trädgårdsföretag med produktion av rosor och nejlikor
1 § Statligt stöd lämnas enligt denna förordning för omställning av produktionen eller för andra åtgärder som kan förbättra lönsamheten vid trädgårdsföretag som år 1977 odlade rosor och nejlikor. Stöd lämnas även till trädgårdsföretag som år 1976 odlade sådana växtslag men som år 1977 har lagt om sin produktion till annan odling. 2 § Stöd utgår endast om sådan odling av rosor och nejlikor som avses i 1 § har omfattat en areal av minst 1000 m och produktionen i huvudsak har avyttrats till återförsäljare. Stödets storlek bestäms efter prövning i varje särskilt fall på grundval av den areal som odlingen har omfattat. 3 § Stöd får beviljas endast om ansökan om stöd har gjorts före utgången av juni 1978, om ej särskilda skäl föranleder annat. 4 § Stöd lämnas som avskrivningslån och utgår ur lantbruksstyrelsens delfond under fonden för låneunderstöd. 5 § Avskrivningslån skall avskrivas tre år efter det lånet helt har betalats ut, om ej annat bestäms i det särskilda fallet eller följer av 6 §. 6 § Avskrivningslån får uppsägas till återbetalning innan avskrivningstiden har gått till ända, om lånet har beviljats på grund av oriktig eller vilseledande uppgift från låntagaren, denne bryter mot villkor för lånet eller sådant förhållande inträffar att låntagaren med hänsyn till syftet med stödet uppenbarligen ej bör få behålla lånet längre. Övergår företaget eller del därav till ny ägare, innan avskrivningstiden har gått till ända, får lånet uppsägas till betalning. Uppsäges ej lånet, får det övertagas av den nye ägaren på samma villkor som har gällt för den tidigare låntagaren. 7 § Fråga om beviljande och uppsägning av avskrivningslån prövas av lantbruksstyrelsen. Ansökan om lån inges till lantbruksnämnden. 8 § Talan mot lantbruksstyrelsens beslut förs hos regeringen genom besvär. 9 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av lantbruksstyrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:86
Förordning (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon
1 § Vid tillämpning av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall tjänstevikt och totalvikt som inte framgår av bilregistret beräknas enligt fordonskungörelsen (1972:595). Om så inte kan ske skall de uppskattas med ledning av tjänstevikten eller totalvikten för samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. Förordning (1982:19). 2 § För beskattningsmyndighetens räkning beslutar Vägverket om försäljningsskatt enligt 9 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon och om dröjsmålsavgift, skattetillägg och ränta i fråga om sådan skatt, samt verkställer uppbörden av skatten. Vägverket ansöker om indrivning för beskattningsmyndighetens räkning. Förordning (1994:1793). 3 § Vägverket skall underrätta beskattningsmyndigheten om fall som avses i 15 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). 4 § Kompensation för erlagd försäljningsskatt enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon sker efter skriftlig ansökan av beskicknings- eller konsulatschef eller av den som i Sverige äger företräda sådan organisation som avses i bestämmelsen. Ansökan ges in till Utrikesdepartementet och skall vara åtföljd av faktura eller jämförlig handling av vilken skall framgå fordonets pris, förvärvsdatum, erlagd försäljningsskatt, bilmärke, chassinummer, fordonets registreringsnummer samt säljarens och köparens namn och adress. Utrikesdepartementet skall överlämna ansökan till beskattningsmyndigheten med uppgift om huruvida fordonet förvärvats av någon som har rätt till kompensation enligt 13 § lagen om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). 5 § har upphävts genom förordning (1984:250). 6 § har upphävts genom förordning (1988:991). 7 § har upphävts genom förordning (1984:250). 8 § Riksskatteverket meddelar efter samråd med Vägverket de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). Övergångsbestämmelser 1988:991 Regeringen föreskriver att 6 § förordningen (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon skall upphöra att gälla vid utgången av september 1988. Den upphävda paragrafen gäller dock även efter utgången av september 1988 i fråga om beslut om befrielse från skatteplikt som fattats med stöd av punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1988:356) om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601). 2000:1445 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:45
Förordning (1978:45) om ersättning vid kommittéuppdrag
Tillämpningsområde 1 § Denna förordning tillämpas, i den mån regeringen ej bestämmer annat, på uppdrag i kommitté, som har tillkallats eller inrättats av regeringen eller av statsråd efter regeringens bemyndigande. Vad som i förordningen sägs om uppdrag i kommitté skall tillämpas också på uppdrag som särskild utredare. Föreskrift om ordförande tillämpas därvid på den särskilde utredaren. Dagarvode 2 § Ersättning för uppdrag utgår i form av dagarvode. 3 § Dagarvode utgår för dag under vilken arbete utförs. 4 § Dagarvode utgör för ordförande 120 kronor om dagen, för andra uppdragstagare 75 kronor om dagen. Förordning (1988:968). 5 § Dagarvode innefattar i förekommande fall semesterersättning enligt semesterlagen (1977:480) på sätt som följer av särskilt kollektivavtal. Ersättning för mistade avlöningsförmåner 6 § Den som utför arbete i uppdrag som avses i 1 § får utöver dagarvode tillerkännas ersättning för sådana avlöningsförmåner, som han går miste om på grund av att han är ledig från anställning. Sådan ersättning utgår under högst tre månader. Vikariatstillägg ersätts inte. Fråga om ersättning enligt första stycket prövas av vederbörande statsråd eller av tjänsteman som denne utser. Reseförmåner 7 § Vid resor till eller från en sammanträdesort, under vistelse på sådan ort och vid andra resor eller förrättningar med anledning av uppdrag som avses i 1 § tillämpas de bestämmelser om reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet samt utlandsreseförordning (1991:1754). Förordning (1992:152). 8 § har upphävts genom förordning (1992:152). 9 § Har någon i uppdrag som avses i 1 § utfört arbete som han har kallats till under tid då han åtnjuter semester, får vederbörande statsråd tillerkänna honom skälig ersättning för de extra kostnader som kan ha uppkommit. Övriga bestämmelser 10 § I räkning med begäran om ersättning anges det antal dagar under vilka arbete har utförts i uppdraget. 11 § Varje räkning granskas och attesteras av någon uppdragstagare eller anställd inom kommittén som har kännedom om de faktiska förhållanden på vilka utgiften grundar sig. Räkningen ges in till det departement som kommittén hör till. Förordning (1992:944). 12 § Beslut om ersättning enligt denna förordning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Förordning (1995:224). Övergångsbestämmelser 1987:51 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1987. 1988:968 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1988. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1988. 1995:224 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:21
Förordning (1978:21) om länder och områden som avses i förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna
Regeringen föreskriver, att tullfrihet enligt förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna skall åtnjutas för vara med ursprung i land eller område som är upptaget i härvid fogade bilaga. Övergångsbestämmelser 1987:1285 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Genom förordningen upphävs 1. förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna, 2. förordningen (1978:21) om länder och områden som avses i förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna, 3. förordningen (1980:5) om tullfrihet för varor från Bulgarien, Rumänien och Folkrepubliken Kina. Äldre föreskrifter om ursprung får tillämpas t.o.m. den 31 december 1989. Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om användande under en övergångstid av formulär A och APR utformade i enlighet med äldre föreskrifter. Bilaga Förteckning över länder och områden som avses i förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna Afghanistan Algeriet Amerikanska Samoa Angola Argentina Bahamas Bahrain Bangladesh Barbados Botswana Brasilien Burma Chile Colombia Cooköarna Costa Rica Cuba Cypern Dominikanska Republiken Ecuador Egypten Elfenbenskusten El Salvador Etiopien Filippinerna Gabon Ghana Guam Guatemala Guinea Bissau Guyana Haiti Honduras Hongkong Indien Indonesien Iran Israel Jamaica Jugoslavien Kamerun Kenya Demokratiska Folk republiken Korea Republiken Korea Lesotho Libanon Liberia Macao Malawi Malaysia Maldiverna Malta Marocko Mauritius Mexico Mo/cambique Nederländska Antillerna Nepal Nicaragua Nigeria Pakistan Panama Papua Nya Guinea Paraguay Peru Salomonöarna Saudiarabien Senegal Singapore Sri Lanka Sudan Surinam Swaziland Tanzania Tchad Thailand Tokelauöarna Tonga Trinidad och Tobago Tunisien Turkiet Uruguay Venezuela Vietnam Zaire Zimbabwe Förordning (1984:807). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1978:13
Förordning (1978:13) om farledsvaruavgift i vissa fall;
I fråga om varor, som är hänförliga till nedanstående statistiska nummer enligt tulltaxa med statistisk varuförteckning (Tullverkets författningshandbok TFH I:1) och skall föras från svensk ort till utrikes ort i bulk, tillämpas inte taxan i 5 § förordningen (1977:1119) om farledsvaruavgift. I stället är avgiften i samtliga avgiftsklasser 0,80 kronor per ton. ur 23.03.200 Slamkalk ur 25.02.000 Svavelkis och andra naturliga järnsulfider, orostade ur 25.03.100--900 Flytande svavel ur 25.05.100--900 Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan än metallhaltig sand enligt 26 kap. ur 25.06.290 Krossad kvartsit ur 25.16.110, 900 Granit och gnejs i form av obearbetad sprängsten ur 25.17.100--200 Småsten, grus och krossad sten ur 25.17.300--490 av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e. d., singel, även värmebehandlad; makadam av slagg eller liknande industriellt avfall, även innehållande sådana material som är nämnda i första delen av detta nummer; tjärmakadam; krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 25.15 eller 25.16, även värmebehandlade ur 25.18.100--200 Krossad dolomit ur 25.21.000 Kalksten med användning som flussmedel, omalen; kalksten som vanligen används för framställning av kalk eller cement, omalen ur 25.23.100 Portlandscementklinker ur 25.29.100, 300 Fältspat, leucit, nefelin och nefelinsyenit ur 26.01.111--120 Järnmalm ur 26.01.200 Rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider ur 26.18.000 Granulerad slagg (slaggsand) från järn- och ståltillverkning ur 26.19.000 Ogranulerad slagg, glödspån och annat avfall från järn- och ståltillverkning ur 26.21.000 Slagg från smältning av kopparslig ur 38.23.904 Gips utgörande restprodukt från kemiska eller närstående industrier Förordning (1991:1787). Övergångsbestämmelser 1997:1121 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om fyravgifter och farledsvaruavgifter som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:994
Förordning (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m.
1 § Denna förordning gäller i fråga om 1. flyktiga lösningsmedel som vid inandning medför eller kan befaras medföra berusning, och 2. annan vara som innehåller ett flyktigt lösningsmedel, om varan vid inandning medför eller kan befaras medföra berusning. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Förordning (2008:246). 2 § En vara som avses i 1 § skall förvaras på sådant sätt att dess användning i berusningssyfte hindras eller motverkas. Varan får inte försäljas, när det kan antas att den förvärvas för att användas som berusningsmedel. Läkemedelsverket får, i syfte att hindra eller motverka att varor som avses i 1 § används i berusningssyfte, meddela särskilda föreskrifter om märkning, förvaring och försäljning efter samråd med kemikalieinspektionen. Verket får förbjuda försäljning av visst varuslag till den som inte har fyllt 18 år. Förordning (1990:553). 3 § Läkemedelsverket utövar tillsynen över att denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs. Verket ska, efter samråd med Kemikalieinspektionen, offentliggöra vägledande förteckningar över ämnen och varor som avses i 1 §. Förordning (2008:246). 4 § Läkemedelsverkets beslut om föreskrifter med stöd av 2 § andra stycket får överklagas till regeringen. I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:937). 5 § Av 26 kap. 26 § miljöbalken framgår att en tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas. Förordning (1998:918). 6 § Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen finns i 29 kap. miljöbalken. Förordning (1998:918). Övergångsbestämmelser 1995:280 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:965
Försäkringsinspektionens Kungörelse (1977:965) om ändring av vissa skadelivräntor
Försäkringsinspektionen får med stöd av kungörelserna 1967:667 och 668, 1971:14 samt 1973:219 och 220 om ändring av vissa kategorier av skadelivräntor meddela att berörda livräntor fr.o.m. den 1 januari 1978 skall ökas enligt följande: 1. Livräntor föranledda av händelser, inträffade före utgången av år 1973. 1.1 Trafiklivränta ökas med ytterligare indextillägg, utgörande 10%. 1.2 Skadelivränta som utgår av statsmedel ökas med ytterligare indextillägg, utgörande 10%. 1.3 Annan ansvarslivränta än trafiklivränta och statlig skadelivränta ökas med ytterligare indextillägg, utgörande 5%. Under 1.1-1.3 angivna indextillägg skall utgå till livräntor som fastställts före den 1 januari 1978. 2. Livräntor föranledda av händelser, inträffade efter utgången av år 1973. 2.1 Skadeståndslivränta ökas med 5%. Ändringen avser alla livräntor enligt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor som fastställts före den 1 januari 1978 samt livräntor enligt lagen som genom dom fastställts senare, om första domstols dom i målet meddelats före nämnda dag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:951
Förordning (1977:951) om de statliga myndigheternas skrivelser och remisser;
Regeringen föreskriver att de statliga myndigheterna skall iakttaga följande i fråga om skrivelser och remisser. Myndighet bör skriva klart och enkelt. Invecklade satsbyggnader och onödiga upprepningar skall undvikas. Under namnteckning på skrivelse bör namnet skrivas med tryckbokstäver eller maskinskrift. Remissyttrande skall vara så kortfattat som möjligt. Innehållet i de remitterade handlingarna återges endast när det behövs för sammanhanget. Yttrande får skrivas på remissakten. Myndighet som inhämtar yttrande genom remiss skall se till att yttrandet kommer in inom föreskriven tid. Har tid för svar ej bestämts i remissbeslutet, skall myndigheten se till att svaret kommer inom skälig tid. Minst en kopia bör bifogas när yttrande avges till regeringen i ärende som skall behandlas av riksdagen. När yttrande avges till regeringen eller statsråd över betänkande som ingår i serien Statens offentliga utredningar eller departementens Ds-serie, skall samtidigt åtta kopior av yttrandet sändas till riksdagens upplysningstjänst under adress 100 12 Stockholm 46. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:827
Kungörandeförordning (1977:827)
1 § Kungörelsen bör vara kortfattad och enkelt och klart skriven. 2 § Mediemyndigheten tillhandahåller berörda myndigheter sådana uppgifter om dagstidningars spridning som behövs för tillämpningen av 3 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Förordning (2023:846). 3 § Skall kungörande enligt 4 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. ske i lokal dagstidning, skall alltid prövas om det med hänsyn till informationsbehovet är påkallat att kungörelsen införs i samtliga lokala dagstidningar. Innan beslut fattas om kungörande enligt 4 § nämnda lag, bör vid behov den för vars räkning kungörandet sker ges tillfälle att yttra sig. Förordning (1983:1040). 4 § Skall kungörelse enligt författning anslås på myndighets anslags tavla, skall kungörelsen förses med uppgift om den dag då kungörelsen har anslagits. 5 § Har upphävts genom förordning (1981:976). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:774
Förordning (1977:774) om rätt att bruka finländsk terrängskoter i Sverige
Sådan terrängskoter med hemort i Finland som ägs av finländska staten eller av en i Finland hemmahörande person och som får brukas i Finland, får föras in till Sverige och tillfälligt brukas här utan svensk trafikförsäkring och utan att fordonet är registrerat. Föraren ska kunna styrka sin identitet med lämplig handling. På ett fordon som inte tillhör eller brukas av finländska staten ska det finnas en skylt fastsatt, som visar att gällande finländsk trafikförsäkring finns. Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning får meddelas av Transportstyrelsen efter samråd med Polismyndigheten. Förordning (2014:1248). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:754
Förordning (1977:754) om begränsning av vikariatsförordnanden hos statsmyndigheterna, m.m.
1 § Uppkommer hos myndighet fråga om att förordna vikarie på grund av tjänstemans ledighet, skall myndigheten noga väga behovet av vikarie mot kravet att statsverket ej får onödiga kostnader. 2 § Myndigheten skall vid avgörande av fråga som sägs i 1 § beakta möjligheten av att på andra tjänstemän fördela sådana arbetsuppgifter som ej utan större olägenhet kan skjutas upp. 3 § De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning meddelas av statens arbetsgivarverk. Förordning (1978:827). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:743
Förordning (1977:743) om tillämpning av lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet
1 § Lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet ska tillämpas i förhållande till nedan angivna stater, vilka har tillträtt Haagkonventionen den 2 oktober 1973 om erkännande och verkställighet av avgörande angående underhållsskyldighet. Stat Dag för konventionens ikraftträdande i förhållande till staten Portugal den 1 maj 1977 Schweiz den 1 maj 1977 Frankrike den 1 oktober 1977 Norge den 1 juli 1978 Storbritannien och Nordirland inklusive Jersey den 1 mars 1980, Storbritannien och Nordirland den 1 november 2003, Jersey Nederländerna med Nederländska Antillerna och Aruba den 1 mars 1981 Luxemburg den 1 juni 1981 Italien den 1 januari 1982 Finland den 1 juli 1983 Turkiet den 1 november 1983 Tyskland den 1 april 1987 Spanien den 1 september 1987 Danmark med undantag av Grönland den 1 januari 1988 Tjeckien den 1 januari 1993 Slovakien den 1 januari 1993 Polen den 1 juli 1996 Estland den 1 april 1998 Litauen den 1 oktober 2003 Grekland den 1 februari 2004 Ukraina den 1 augusti 2008 Konventionen trädde i kraft i förhållande till Tjeckoslovakien den 1 maj 1977. Konventionsförpliktelserna har från den 1 januari 1993 övertagits av Tjeckien respektive Slovakien. Lagen ska tillämpas också i förhållande till Australien och Förenta staterna jämte Guam, Jungfruöarna, Puerto Rico och Samoa, dock med undantag av Alabama, District of Columbia och Mississippi. Förordning (2008:751). 2 § Om det i Nederländerna, Nederländska Antillerna, Aruba, Förbundsrepubliken Tyskland eller Ukraina har upprättats en sådan officiell handling (acte authentique) som avses i 3 § tredje stycket lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet, ska det som sägs om avgörande i den lagen i tillämpliga delar gälla även en sådan handling. Förordning (2008:751). 3 § Ett avgörande eller förlikningsavtal som har meddelats resp. ingåtts i Luxemburg, i Italien eller i Turkiet och varigenom underhållsbidrag har bestämts till visst belopp att utges en gång för alla skall inte gälla här i riket. Förordning (1983:824). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:741
Förordning (1977:741) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap
1 § Åläggande enligt 1 § lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap meddelas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. 2 § Myndighet, som finner att åläggande som avses i 1 § bör meddelas, skall göra framställning om det till överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Gör statens jordbruksnämnd framställning enligt första stycket i fråga om vara inom nämndens ansvarsområde, skall åläggande meddelas, om ej särskilda skäl talar mot det. 3 § Tillsyn över efterlevnaden av lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:654
Lag (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.
1 § Skall enligt föreskrift i lag eller annan författning beslut eller annan åtgärd kungöras av myndighet i Post- och Inrikes Tidningar eller i ortstidning eller på myndighets anslagstavla, gäller utöver sådan föreskrift bestämmelserna i denna lag. Lagen gäller ej kungörande av författning. 2 § Har för vissa fall i författning meddelats bestämmelse beträffande kungörande vilken avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. 3 § Är kungörande i ortstidning föreskrivet, införes kungörelsen i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig. Lokal dagstidning skall anses ha sådan spridning som sägs i första stycket, om den kan beräknas vara spridd till minst fem procent av hushållen i orten. Även om så icke är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan spridning som sägs i första stycket, om den kan beräknas vara spridd till minst femtio procent av hushållen i viss kommun inom det berörda området. Vad som sagts nu tillämpas dock ej, om myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet kan nås, även om kungörelsen införes i endast ett mindre antal lokala dagstidningar. Med dagstidning förstås i denna paragraf allmän nyhetstidning av dags presskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga. 4 § Kungörande får ske även i annan form eller i större utsträckning än den föreskrivna, om det finns särskilda skäl till det och den sammanlagda kostnaden inte blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose. Lag (1983:1039). 5 § Kungörande skall anses ha skett den dag då det sista föreskrivna tillkännagivandet ägde rum. Uppgift om när kungörande enligt första stycket skall anses ha skett skall tagas in i kungörelse som utfärdas med stöd av 4 §, om uppgiften är av betydelse för dem till vilka kungörelsen riktar sig. 6 § Kungörelse får avfattas på annat språk än svenska, om myndigheten anser det behövligt. Finner myndigheten särskilda skäl därtill, får kungörelsen avfattas enbart på främmande språk. 7 § Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas, om enligt föreskrift i lag eller annan författning kungörande av viss åtgärd skall ombesörjas av annan än myndighet. Anser denne att 3 § andra stycket sista meningen bör tillämpas eller att kungörelsen bör avfattas enbart på främmande språk, skall han hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsens beslut i sådana frågor får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:42). Övergångsbestämmelser 1990:1413 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1991. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1995:42 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:628
Förordning (1977:628) om statsbidrag till hemspråksträning i förskolan
1 § Statsbidrag lämnas till kommunerna för hemspråksträning i daghem, kommunalt familjedaghem eller deltidsgrupp. Bidrag lämnas dock inte för hemspråksträning i en barngrupp där samtliga barn har ett gemensamt hemspråk och där träningen ombesörjs av den fasta barnomsorgspersonalen. Bidrag lämnas även för hemspråksträning i annan förskola, om den bedrivs av kommunalt anställd hemspråkstränare och om förskolan ingår i den plan för barnomsorgen som har antagits av kommunfullmäktige. Hemspråksträningen skall bedrivas när den allmänna förskolan pågår. */k/ Förordning (1988:226). 2 § Bidrag lämnas med 3 375 kronor per år för varje barn under följande förutsättningar, nämligen 1. att barnet har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk i hemmet, 2. att barnet deltar i hemspråksträning i endast ett språk, och 3. att barnet deltar i en grupp där hemspråksträning bedrivs minst fyra timmar per vecka. Även om villkoret i första stycket 1 inte är uppfyllt, lämnas bidrag för adoptivbarn med ett annat modersmål än svenska samt för samiska, tornedalsfinska och zigenska barn. Om det finns särskilda skäl får socialstyrelsen medge att bidrag lämnas också för hemspråksträning som omfattar mindre än fyra timmar per vecka. Bidraget skall därvid minskas i motsvarande mån. Statsbidraget skall beräknas på grundval av medeltalet barn som deltagit i hemspråksträning under bidragsåret. */k/ Förordning (1988:226). 3 § */k/ har upphävts genom förordning (1985:603). 4 § Statsbidrag beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Bidraget betalas ut i efterskott för varje kalenderår. Ansökan om bidrag ges in till socialstyrelsen. 5 § Socialstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. */k/ Förordning (1988:226). 6 § Socialstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. */k/ Förordning (1988:226). Övergångsbestämmelser 1988:226 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före ikraftträdandet. 1991:708 1. --- 2. För kalenderåret 1991 lämnas statsbidrag dels enligt den äldre förordningen med ett halvt årsbelopp, dels enligt den nya förordningen beräknat på så sätt att 40 000 000 kronor minskat med utgivet statsbidrag enligt den äldre förordningen delas med det för samtliga kommuner sammanräknade antal barn som enligt 1 § i den nya förordningen berättigar till bidrag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:625
Förordning (1977:625) om information till ersättare i statliga styrelser och nämnder
1 § Ersättare för ordinarie ledamot i statlig styrelse eller nämnd skall beredas tillfälle att genom information följa arbetet i styrelsen eller nämnden samt i övrigt ges möjlighet till insyn i dess verksamhet. Myndigheten eller motsvarande organ skall medverka till att detta krav på information tillgodoses. 2 § Ersättare bör underrättas om sammanträden och de ärenden som då skall tas upp. 3 § Där så bedömes lämpligt bör ersättare kallas till sammanträde även när ordinarie ledamot inte har förfall. Denna möjlighet bör särskilt beaktas i det inledande skedet av ersättares förordnande, då ersättare besitter särskild sakkunskap samt då ersättares närvaro av annat skäl är önskvärd men ej nödvändig. 4 § Vid behov bör särskilda informationsmöten för ersättare anordnas. Dessa möten kan lämpligen hållas i anslutning till sådant sammanträde som ersättare kallats till. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:622
Förordning (1977:622) om utbetalning av ersättning för arbetsskada i anställning hos staten
Inledande bestämmelse 1 § I denna förordning meddelas bestämmelser om utbetalning av ersättning som enligt 21 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd skall utgå av statsmedel. Utbetalning av ersättning vid sjukdom 2 § Om ej annat följer av andra stycket eller av 3 eller 4 §, betalas ersättning på grund av arbetsskadeförsäkringen vid sjukdom ut av den myndighet som vid sjukdom betalar ut lön eller arvode till den skadade. Samma myndighet betalar ut sådan förebyggande ersättning som avses i 6 kap. 4 och 5 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och sådan ersättning för läkarutlåtande m.m. som avses i 20 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Riksförsäkringsverket eller annan central förvaltningsmyndighet efter samråd med riksförsäkringsverket får föreskriva att utbetalning skall ske på annat sätt än som följer av första stycket. 3 § Har den som skadats icke rätt att vid sjukdom få lön eller arvode från arbetsgivaren eller den myndighet som har anordnat utbildning i vilken skadan har ådragits, skall ersättning som avses i 2 § första stycket betalas ut av den allmänna försäkringskassan. 4 § Upphör anställning hos staten för arbetstagare som har rätt till ersättning som avses i 2 § första stycket, skall den allmänna försäkringskassan ta över utbetalningen av ersättningen. Utbetalning av ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan 5 § Livränta m.m. enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring betalas ut av den allmänna försäkringskassan, om annat icke följer av 2 § förordningen (1977:110) om utbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa socialförsäkringsförmåner, m.m. eller av beslut som statens personalpensionsverk har fattat med stöd av 3 § nämnda förordning. Utbetalning av ersättning vid dödsfall 6 § Begravningshjälp enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring betalas ut av den allmänna försäkringskassan. 7 § Föreskrifterna i 5 § skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådan livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring som skall utgå till efterlevande. Avslutande bestämmelser 8 § Föreskrifterna i 23-26 §§ förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om utbetalning som avses i 2-7 §§ ovan. 9 § har upphävts genom förordning (1984:787). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:581
Förordning (1977:581) om kupongskatt för person med hemvist i Tanzania, m.m.
Kupongskatt för person med hemvist i Tanzania 1 § Utgår enligt förordningen (1977:580) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tanzania kupongskatt efter lägre skattesats än enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålles vid utbetalning av utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt bestämmelserna i förordningen. Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket gäller föreskrifterna i 2 §. Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning av kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att rätt till nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålles sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen. 2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas bestämmelserna i kupongskattekungörelsen (1971:49). I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 § kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av tanzanisk myndighet eller bank i Tanzania att den utdelningsberättigade har hemvist i Tanzania. 3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige skall erlägga enligt förordningen (1977:580) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tanzania, restitueras det för högt uttagna beloppet. 4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket. 5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten. 6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624). Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening till person med hemvist i Tanzania 7 § Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel 10 punkt 2 i avtalet göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol som har att upptaga besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket. 8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:575
Förordning (1977:575) med instruktion för arbetsmarknadsråd
1 § Arbetsmarknadsråd förordnas av regeringen att för viss tid tjänst göra vid utlandsmyndighet. Arbetsmarknads råd är underställd chefen för utlandsmyndigheten. Lag (1977:1103. 2 § Varje arbetsmarknadsråd skall 1. inom sitt verksamhetsområde bevaka frågor som rör arbetsmarknad, arbetsmiljö, migration, jämställdhet mellan könen, regionalpolitik, socialpolitik samt hälso- och sjukvård och i fortlöpande rapporter till chefen för arbetsmarknadsdepartementet respektive chefen för socialdepartementet lämna information i dessa frågor, 2. inom sitt verksamhetsområde sprida kunskap om svenska förhållanden på de områden som anges under 1, 3. lämna delegationer och studiebesökare från och till Sverige information och bistånd såvitt angår ansvarsområdet och 4. i övrigt lämna det biträde som regeringen påkallar. Förordning (1989:126). 3 § Arbetsmarknadsråd skall hålla chefen för utlandsmyndigheten underrättad om sin verksamhet och sina uppdrag. Arbetsmarknadsrådet skall vara rådgivare åt chefen för utlandsmyndigheten, följa de anvisningar av utrikespolitisk natur som denne meddelar samt även i övrigt bistå och samråda med utlandsmyndigheten inom ramen för sitt ansvarsområde. Förordning (1984:97). 4 § Rapport eller skrivelse från arbetsmarknadsråd skall ställas till chefen för arbetsmarknadsdepartementet när ärendet rör arbetsmarknads-, arbetsmiljö-, migrations-, jämställdhets- eller regionalpolitiska frågor samt till chefen för socialdepartementet när fråga är om socialpolitik och hälso- eller sjukvård. En kopia av meddelande som berör ansvarsområdet och som arbetsmarknadsrådet lämnar direkt till myndigheter och organisationer i Sverige skall tillställas chefen för arbetsmarknadsdepartementet. I övrigt gäller de bestämmelser som har fastställts för utlandsmyndigheten. Förordning (1989:126). 5 § Arbetsmarknadsråd skall underrätta chefen för utlandsmyndigheten om tjänsteresa som han avser att företa. Vill arbetsmarknadsråd företa tjänsteresa utanför verksamhetsområdet skall han inhämta tillstånd av chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Lag (1977:1103). 6 § Föreskrifter om anställnings- och arbetsvillkor meddelas av statens utlandslönenämnd, om ej lagen (1976:600) om offentlig anställning och gällande kollektivavtal reglerar frågan. 7 § Semester eller annan ledighet beviljas av chefen för utrikesdepartementet. Ledighet som ej överstiger 15 dagar får dock medges av chefen för utlandsmyndigheten. I sådant fall skall chefen för utrikesdepartementet underrättas om ledigheten. Chefen för utrikesdepartementet skall underrätta chefen för arbetsmarknadsdepartementet om ledighet som har beviljats arbetsmarknadsråd. Lag (1977:1103. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:535
Förordning (1977:535) om utbildning av apotekselever;
1 § Receptarielinjen, i vad avser 80-poängsutbildning, inleds med utbildning för apotekselever. Förordning (1982:1266). 2 § Utbildningen av apotekselever omfattar en termin. Utbildningen skall inriktas på att ge eleven allmän kännedom om ett apoteks olika verksamhetsgrenar, att göra eleven förtrogen med farmaceutiskt arbete vid ett apotek och de författningar som gäller för sådant arbete samt att ge eleven den färdighet som behövs i receptur- och expeditionsgöromål. Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av linjenämnden. Förordning (1982:1266). 3 § Utbildningen av apotekselever anordnas av de apotek som linjenämnden bestämmer efter samråd med Apoteksbolaget AB. Lämnar apotekselev utbildningen, skall detta anmälas till linjenämnden. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:496
Förordning (1977:496) om statsbidrag till sjöfolkets fria resor
1 § Statsbidrag lämnas i mån av tillgång på medel till fria resor för sjöfolk som är anställt av svenska arbetsgivare på svenska fartyg. Bidragen utgår med högst 25 procent av kostnaderna för sådana resor som avses i 2 och 3 §§ och som till någon del har företagits under år 1981. Bidragen betalas ut till arbetsgivaren. Förordning (1981:903). 2 § Bidrag utgår, med det undantag som anges i andra stycket, till resa som företages i samband med semester, vederlagsledighet, anställnings upphörande, sjukdom eller havandeskap. Bidrag utgår ej till resa som företages i samband med leverans av fartyg i utlandet till svenskt rederiföretag. 3 § Genom bidrag ersättes arbetsgivares kostnad för hemresa från fartyget till hemorten eller den basort, om vilken avtal har träffats i särskild ordning. Detsamma gäller utresa från hemort eller basort till fartyget. Bidrag utgår ej till lön under resa eller till traktamentsersättning. 4 § Fråga om bidrag enligt denna förordning prövas av sjöfartsverket. Ansökan om bidrag till kostnader för resor under ett kalenderår göres skriftligen före utgången av mars månad påföljande år. Till ansökningshandlingen skall fogas bestyrkt utdrag ur sökandens räkenskaper i fråga om resekostnader. Av utdraget skall framgå hur många resor ansökan avser och mellan vilka orter resorna har företagits. Föreligger särskilda skäl får ansökan prövas även om den ej har gjorts inom föreskriven tid. Detta gäller dock endast om ansökan har gjorts före utgången av april månad året efter det för vilket bidrag sökes. 5 § Den som ansöker om bidrag skall tillhandahålla sjöfartsverket upplysningar och, om så begäres, redovisningshandlingar liksom underlag härför i form av reseräkningar, biljetter och liknande. 6 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av sjöfartsverket. 7 § Mot sjöfartsverkets beslut enligt denna förordning får talan ej föras. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:495
Förordning (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg
1 § Fråga som avses i lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd med riksbanken. 2 § Kommerskollegium skall med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning 1. om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller allmän räckvidd, 2. om de ombordanställdas organisationer har motsatt sig att tillstånd meddelas, 3. om ärendet gäller fartyg tillhörigt rederiföretag som har erhållit statligt stöd i form av lån eller utfästelse om lån, om återbetalningsskyldigheten för lånet är beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, eller 4. om ärendet gäller fartyg för vilket har utbetalats stöd enligt förordningen (1982:784) om statligt rederistöd och nämnden för rederistöd framställt erinringar mot köpeskilling, köpevillkor eller rederiets sätt att använda rederistödet. Förordning (1982:983). 3 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg meddelas av kommerskollegium i samråd med riksbanken. Övergångsbestämmelser 1989:994 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990, då förordningen (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg upphör att gälla. 2. Ansökningar om tillstånd enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg som har kommit in till kommerskollegium men som inte har prövats slutligt skall vid ikraftträdandet överlämnas till sjöfartsverket. 3. Vid sjöfartsverkets prövning av frågor om tillstånd enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg gäller 1 och 2 §§ i förordningen (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg i tillämpliga delar. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:494
Lag (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg
Svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri får ej överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Vid prövning av fråga om tillstånd till överlåtelse skall särskilt beaktas hur denna påverkar effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall ej lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt. I fråga om överlåtelse som sker i strid med vad nu har sagts skall föreskrifterna i 4, 5 och 7 §§ lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. äga motsvarande tillämpning. Övergångsbestämmelser 1989:990 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg, som upphör att gälla vid utgången av år 1989, gäller dock fortfarande i fråga om överlåtelser som har ägt rum dessförinnan. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:486
Förordning (1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete
1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om statsbidrag till central verksamhet hos vissa organisationer som bedriver nykterhetsarbete. Till vissa andra sådana organisationer lämnas statsbidrag i annan ordning. Förordning (1984:369). 2 § Statsbidrag enligt denna förordning lämnas till 1. De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Förbundet mot droger, IOGT-NTO-rörelsen, Järnvägsanställdas helnykterhetsförbund, Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté i alkohol- och narkotikafrågor, MHF-rörelsen, Riksförbundet mot alkohol- och narkotikamissbruk, Sveriges akademikers nykterhetsförbund, Blåbandsrörelsen, Sveriges lärares nykterhetsförbund, Sveriges polismäns helnykterhetsförbund, Svenska frisksportförbundet och Vita bandet samt 2. andra organisationer om regeringen bestämmer det. Statsbidrag får även lämnas till Föreningen Fruktdrycker. Förordning (1991:547). 3 § Frågor om statsbidrag enligt denna förordning prövas av en samarbetsnämnd. Förordning (1984:369). 4 § Samarbetsnämnden består av fem ledamöter. För varje ledamot skall finnas en personlig ersättare. Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för tre år i sänder och efter förslag som avges av de organisationer som anges i 2 § 1. Förordning (1984:369). 5 § Samarbetsnämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande. 6 § Samarbetsnämnden får besluta om sekreterare och annat arbetsbiträde. 7 § Ansökan om statsbidrag görs hos samarbetsnämnden. Förordning (1984:369). 8 § Samarbetsnämnden är beslutför när mer än halva antalet ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. 9 § Nämndens ordförande eller den som han utser får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar eller överklagande av nämndens beslut. Förordning (1986:883). 10 § Vid sammanträden med samarbetsnämnden förs protokoll. Förordning (1986:883). 11 § Samarbetsnämndens beslut i ärenden om statsbidrag får inte överklagas. Samarbetsnämndens beslut i ärenden om resekostnadsersättning och traktamentsersättning enligt denna förordning får inte överklagas. Samarbetsnämndens beslut i andra frågor än sådana som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen, utom såvitt avser frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Förordning (1998:1060). Övergångsbestämmelser 1995:279 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1998:1060 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:484
Lag (1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar m.m.
1 § Regeringen bemyndigas att i fråga om dels hissar och andra lyft- eller transportanordningar, dels portar och liknande anordningar meddela föreskrifter som gäller utförande, användande, besiktning eller tillsyn eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för prov ning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt bestämmelse som avses i första stycket. Lag (1977:1179). 2 § Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter som avses i 1 § och åt kommun att meddela sådana föreskrifter som avses i 1 § andra stycket. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:461
Förordning (1977:461) om statsbidrag till kontakttolkutbildning m.m.
1 § För kontakttolkutbildning gäller de övergripande mål som fastställs av tolk- och översättarinstitutet vid universitetet i Stockholm. För kontakttolkutbildningen utgår statsbidrag enligt denna förordning. Förordning (1986:278). 2 § Statsbidrag utgår till utbildning av kontakttolkar inom huvudområdena socialtolkning, sjukvårdstolkning, arbetsmarknadstolkning, arbetsplatstolkning och rättstolkning. 3 § Kontakttolkutbildning kan anordnas enligt förordningen (1981:518) om statsbidrag till studiecirklar m.m. eller enligt föreskrifterna om utbildning vid folkhögskolorna. Förordning (1981:523). 4 § För kontakttolkutbildningen utgår ett särskilt statsbidrag med 65 kronor per studietimme för undervisning i studiecirklar utöver schablonbidrag som utgår för studiecirklar enligt 20 § förordningen (1981:518) om statsbidrag till studiecirklar m. m. Förordning (1990:231). 5 § För kontakttolkutbildningen utgår ett särskilt statsbidrag för undervisning i folkhögskolekurs. Bidraget lämnas på motsvarande sätt som förhöjt bidrag till musikutbildning enligt 86 § folkhögskoleförordningen (1977:551). Förordning (1987:737). 6 § Utbildningen av tolkar för arbetsplatstolkning bör bestämmas så att det sammanlagda antalet studietimmar för denna undervisning varje läsår utgör högst 40 procent av det sammanlagda antalet studietimmar för kontakttolkutbildning. Förordning (1982:294). 7 § Kontakttolkutbildningen skall stå under skolöverstyrelsens tillsyn. Skolöverstyrelsen skall utfärda de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:440
Förordning (1977:440) om kommunal energiplanering
1 § Kommunernas skyldigheter att lämna uppgifter enligt 7 § lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall fullgöras då Statens energimyndighet begär det. Uppgifterna skall lämnas på det sätt som energimyndigheten bestämmer efter samråd med berörda myndigheter och organisationer. Energimyndigheten får endast efter tillstånd av regeringen i varje särskilt fall fordra in mer omfattande uppgifter om kommunernas energiplanering. Förordning (1997:883). 2 § Uppgift som begäres enligt 1 § skall vara av väsentlig betydelse för statlig central eller regional planering och avse 1. rådande förhållanden av väsentlig betydelse för energiförbrukningen, energitillförseln eller energihushållningen, 2. kommunens bedömning av utvecklingen på energiområdet, 3. de åtgärder som kommunen avser att vidtaga och som i väsentlig mån påverkar energiförbrukningen, energitillförseln eller energihushållningen. 3 § Statens energimyndighet skall underrätta kommunerna om innehållet i de riktlinjer för energipolitiken som statsmakterna fastställer samt bistå dem med råd och upplysningar i frågor som gäller tillämpningen av lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Förordning (1997:883). 4 § Statens energimyndighet skall delge berörd länsstyrelse uppgift som har inhämtats enligt 1 §. Förordning (1997:883). 5 § Mot beslut varigenom kommun har ålagts att lämna uppgifter enligt 7 § lagen (1977:439) om kommunal energiplanering föres talan hos regeringen genom besvär. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:396
Förordning (1977:396) om enskild sjuksköterskeutbildning;
1 § Statsbidrag till sådan utbildning som motsvarar utbildningen vid hälso- och sjukvårdslinjen i grundläggande högskoleutbildning och som anordnas av enskild huvudman utgår med belopp som regeringen bestämmer särskilt för varje fall. Förordning (1982:947). 2 § För en läroanstalt med sådan utbildning som avses i denna förordning skall finnas en styrelse. Förordning (1992:719). 3 § I beslut om statsbidrag meddelar regeringen de föreskrifter i övrigt som skall utgöra villkor för statsbidrag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:360
Förordning (1977:360) om kupongskatt för person med hemvist i Belgien, m.m.
Kupongskatt för person med hemvist i Belgien 1 § Utgår enligt förordningen (1968:568) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Belgien kupongskatt efter lägre skattesats än enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålles vid utbetalning av utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt bestämmelserna i förordningen. Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket gäller föreskrifterna i 2 §. Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning av kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att rätt till nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålles sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen. 2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas bestämmelserna i kupongskattekungörelsen (1971:49). I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 § kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av belgisk myndighet eller bank i Belgien att den utdelningsberättigade har hemvist i Belgien. 3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige skall erlägga enligt förordningen (1968:568) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Belgien, restitueras det för högt uttagna beloppet. 4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket. 5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten. 6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624). Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening till person med hemvist i Belgien 7 § Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel 10 § 2 första stycket i avtalet göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol som har att upptaga besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket. 8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:268
Lag (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.
1 § Denna lag gäller livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring enligt 1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, 2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, 3. lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, 4. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 5. lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl. Lagen gäller ej ersättning som utgår av statsmedel eller livränta som har bytts ut mot engångsbelopp. 2 § Livränta till försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel och livränta till försäkrads efterlevande skall räknas upp med 30 procent om skadan har inträffat år 1954 eller tidigare, med 20 procent om skadan har inträffat något av åren 1955-1967 och med 10 procent om skadan har inträffat senare. Uppräkning skall dock ske med lägst 500 kronor. 3 § Den uppräknade livräntan anknytes till prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken och omräknas vid förändring av detta. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Lag (2010:1222). 4 § Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår med anledning av samma skada ej understiga en trehundrasextiofemtedel av den livränta som efter uppräkning och värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan. 5 § Belopp med vilket livränta höjs enligt denna lag ska inte beaktas vid tillämpning av 36 kap. 3 §, 69 kap. 2 § eller 85 kap. 3 § socialförsäkringsbalken i fråga om den som vid utgången av juni 1977 uppbar pension vilken enligt 17 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring hade minskats med hänsyn till livräntan. Detta gäller också för den som vid utgången av juni 1977 uppbar sjukpenning med anledning av skada för vilken livränta tidigare hade utgetts. Lag (2010:1222). 6 § Den som uppbär livränta med anledning av yrkesskada och som på nytt blir sjuk på grund av skadan har utan hinder av äldre bestämmelser rätt till både livräntan och sjukpenning med belopp som motsvarar hans sjukpenning enligt 24-28 kap. socialförsäkringsbalken. Sjukpenning utgår dock ej i den mån den sammanlagda ersättningen för dag överstiger 90 procent av sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, delat med trehundrasextiofem. Lag (2010:1222). 7 § Kostnad som föranledes av denna lag täcks av arbetsskadeavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980). Lag (2010:1222). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:267
Lag (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
1 § Staten ger enligt denna lag ersättning vid personskada som sjöman ådrager sig utomlands till följd av olycksfall på grund av krigshändelse när han 1. är på resa till ort där han skall tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg eller 2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på ort där fartyget ligger eller 3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på hemresa eller 4. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg är på hemresa. 2 § Lagen tillämpas på den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är försäkrad enligt lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring och som anses som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning. Lagen gäller ej den som har rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig. Lag (1999:810). 3 § Ersättning utgår med tillämpning av bestämmelserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Bestämmelserna i nämnda lag skall även i övrigt gälla i tillämpliga delar. 4 § Den skadade har utöver livränta rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet. Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen sex gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid början av det år då skadan inträffade. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgår så stor andel av summan som svarar mot graden av nedsättningen. 5 § Försäkringskassan beslutar om ersättning enligt denna lag. Pensionsmyndigheten beslutar dock om ersättning vid dödsfall. Lag (2009:990). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:216
Lag (1977:216) om egendom som förvaltas av kommunalstämma
Om sockenmagasin, tillgångar som hör till magasinskassa eller rotelhållarkassa eller annan egendom vid utgången av juni 1978 förvaltas av kommunalstämma som avses i 13 § lagen (1930:251) om kommunalstyrelse på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen. Sådan förvaltning får dessförinnan avvecklas i den ordning och under de förutsättningar som ifråga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 §§ i den numera upphävda kungörelsen (1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kassor. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:175
Förordning (1977:175) om tolk för hörsel- och talskadade
1 § Behöver den som är allvarligt hörsel- eller talskadad tolk när han skall höras inför domstol eller annan myndighet och har han ej själv utsett lämplig tolk, skall tolk tillkallas av myndigheten. Därvid får endast anlitas person som enligt 2 § har utsetts att mottaga sådant uppdrag. 2 § Tolk- och översättarinstitutet vid Universitet i Stockholm utser behövligt antal personer att mottaga uppdrag som tolk för hörsel- eller talskadade. Både personer som behärskar dövas teckenspråk och handalfabet och personer med särskild erfarenhet såsom taltolkar för hörsel- eller talskadade bör utses. Förteckning på dem som har utsetts enligt första stycket skall genom institutets försorg varje år införas i första numret för januari av Post-och Inrikes Tidningar. Förordning (1992:1256). 3 § har upphävts genom förordning (1984:138). 4 § har upphävts genom förordning (1984:138). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:105
Förordning (1977:105) om översändande av ansökningar om rättshjälp
Sverige undertecknade den 27 januari 1977 i Strasbourg en överenskommelse om översändande av ansökningar om rättshjälp. Överenskommelsen träder för Sveriges del i kraft den 28 februari 1977. Uppgift om vilka främmande stater som är anslutna till överenskommelsen lämnas i kungörelsen (1971:4) om främmande staters anslutning till vissa av Sverige biträdda konventioner angående inbördes rättshjälp m.m. Överenskommelsen avser ansökningar om rättshjälp (fri rättegång eller annat sådant bistånd) i ärenden av civil, kommersiell eller administrativ natur. Enligt överenskommelsen får den som vill ansöka om rättshjälp i annan fördragsslutande stat än den, i vilken han har hemvist, lämna in sin ansökningshandling till förmedlande organ i den senare staten. Denna stat översänder sedan ansökningen till mottagande organ i den förra staten. Varje fördragsslutande stat utser organ för förmedling och mottagande av ansökningar enligt överenskommelsen. Regeringen har utsett utrikesdepartementet till sådant organ. Den nya överenskommelsen innebär ingen inskränkning i vad som gäller i motsvarande hänseende enligt artikel 23 i den i Haag den 1 mars 1954 dagtecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:76
Förordning (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m.
1 § Utgår enligt förordningen (1977:75) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Spanien kupongskatt efter lägre skattesats än enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålles vid utbetalning av utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt bestämmelserna i förordningen. Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket gäller föreskrifterna i 2 §. Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning av kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att rätt till nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålles sådan skatt med belopp enligt 5 § kupongskattelagen. 2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas bestämmelserna i kupongskattekungörelsen (1971:49). I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 § kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av spansk myndighet eller bank i Spanien att den utdelningsberättigade har hemvist i Spanien. 3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige skall erlägga enligt förordningen (1977:75) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Spanien, restitueras det för högt uttagna beloppet. 4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket. 5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten. 6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624). Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening till person med hemvist i Spanien 7 § Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel X punkt 2 i avtalet göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages till beskattning eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol som har att upptaga besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg om hemvist enligt 2 § andra stycket. 8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:75
Förordning (1977:75) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Spanien
Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Spanien ingick den 16 juni 1976 skall tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet lända till efterrättelse för Sveriges del. Avtalets och protokollets innehåll framgår av bilaga 1 till denna förordning. Vid tillämpning av avtalet och protokollet skall iakttagas de anvisningar som är fogade till förordningen som bilaga 2. Ärende, som enligt artikel IV punkt 3 i avtalet skall avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, skall på svensk sida handläggas av riksskatteverket. Är sådant ärende av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av budgetministern, skall dock riksskatteverket med eget yttrande överlämna ärendet till budgetdepartementet. Mot riksskatteverkets beslut enligt denna förordning får talan ej föras. Förordning (1977:75)./n1/ 3. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt art. XIX punkt 1 a eller 2 a skall beskattas endast i Spanien, medtages inkomsten vid taxering i Sverige. Statlig och kommunal inkomstskatt uträknasi vanlig ordning. Från de sålunda uträknade inkomstskatterna avräknas ett belopp motsvarande den del av inkomstskatterna som vid proportionell fördelning belöper på den inkomst som enligt avtalet skall beskattas endast i Spanien. Exempel: En spansk medborgare med hemvist i Sverige uppbär pension från spanska staten med ett belopp som efter avdrag för kostnader motsvarar 10050 kronor. Den skattskyldige antas uppbära i Sverige skattepliktiga nettointäkter av andra förvärvskällor med 50000 kronor och åtnjuta allmänna avdrag och grundavdrag med 9000 kronor. Den beskattningsbara inkomsten blir såväl statligt som kommunalt (10050- 50000-90006) 51000 kronor, sedan avrundning skett. Hade pensionen inte medräknats skulle den beskattningsbara inkomsten ha blivit (50000- 90006) 41000 kronor. Den statliga och kommunala inkomstskatten, beräknad på 51000 kronor, nedsätts med vardera. 51000-41000 51000 I de fall som nu nämnts skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna grunden för uträkningen av inkomstskatterna. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomstlängden och debiteringslängden. Förordning (1979:838). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:68
Förordning (1977:68) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik
1 § Har regeringen i fall som avses i 1 § första stycket lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik att fastställa taxa för viss trafik, prövar regeringen efter ansökan även fråga om fastställande av tilläggsavgift i trafiken. Har förvaltningsmyndighet att fastställa taxa för trafiken, prövas frågan av den myndigheten. Förordning (1982:311). 2 § Fråga om föreskrift som avses i 1 § andra stycket lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik prövas av Transportstyrelsen efter ansökan. Styrelsen meddelar även de föreskrifter som behövs om tilläggsavgift. Förordning (2008:1125). 3 § Vid fastställande av tilläggsavgift bestämmes det högsta belopp som får tagas ut av resande som saknar giltig biljett. 4 § Den som ansöker om fastställande av tilläggsavgift skall lämna de uppgifter och ge in den utredning som behövs för bedömning enligt 3 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. 5 § Talan mot beslut av förvaltningsmyndighet enligt denna förordning förs hos regeringen genom besvär. Förordning (1982:311). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:67
Lag (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik
1 § Den som driver kollektiv persontrafik, för vilken regeringen eller förvaltningsmyndighet fastställer taxa, får under de förutsättningar som anges i denna lag taga ut tilläggsavgift av resande som ej kan förete giltig biljett. Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att denna lag skall gälla även annan utövare av kollektiv persontrafik än sådan som avses i första stycket. Tilläggsavgift tages ut utöver avgift för biljett. Lag (1982:309). 2 § Tilläggsavgift får ej tagas ut om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet. 3 § Tilläggsavgift bestämmes till belopp som är skäligt med hänsyn till trafikutövarens kostnader för biljettkontrollen och avgiften för den biljett som har avkrävts den resande men som han ej har kunnat förete. 4 § I fall som avses i 1 § första stycket meddelar den myndighet som fastställer taxan även de föreskrifter som behövs om tilläggsavgift. I fall som avses i 1 § andra stycket meddelas sådana föreskrifter av den myndighet som regeringen bestämmer. 5 § Resande som vägrar att lösa biljett eller betala tilläggsavgift får avvisas från färdmedlet av en tjänsteman som utför avgiftskontroll. Vad som nu har sagts om färdmedel gäller även sådant område för järnvägs-, spårvägs- eller tunnelbanetrafik som allmänheten har tillträde till endast om avgift för resa har betalats. På begäran av en tjänsteman som utför avgiftskontroll ska Polismyndigheten lämna handräckning för att verkställa sådan avvisning som avses i första stycket. Lag (2014:720). 6 § Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som regleras i denna lag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:37
Förordning (1977:37) med instruktion för utrikesdepartementets antagningsnämnd
Uppgifter 1 § Utrikesdepartementets antagningsnämnd prövar om den som har sökt anställning som handläggare inom utrikesförvaltningen är lämplig för utrikestjänsten. Resultatet av prövningen redovisas i ett yttrande till utrikesdepartementet. Första stycket gäller ej om anställningen gäller en tjänst i lägst alternativlönegrad F 21/F 23. Det gäller ej heller i fråga om den som söker lokalanställning vid en utlandsmyndighet. I fråga om dels sökande som redan innehar ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänster i utrikesförvaltningen, dels sökande till tjänster från vilka omstationering till utlandsmyndighet normalt ej förekommer kan dock nämnden överlämna prövningen till utrikesdepartementet. Förordning (1980:46). 2 § Vid prövning enligt 1 § skall nämnden ta hänsyn till 1. sökandes kunskaper och erfarenhet samt lämplighet i övrigt för tjänstgöring i utrikesförvaltningen och 2. behovet av tjänstemän för allmän tjänstgöring i utrikesförvaltningen och av specialinriktad personal med särskilda uppgifter. Organisation m.m. 3 § Nämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Expeditionschefen i utrikesdepartementet är självskriven ledamot. Ordföranden och de sju övriga ledamöterna utses för tre år. Ordföranden utses av regeringen bland utrikesförvaltningens tjänstemän. Övriga ledamöter utses av chefen för utrikesdepartementet. Två av dessa utses på förslag av personalorganisationerna i utrikesdepartementet. I övrigt skall riksdagen, statsförvaltningen, arbetsmarknadens organisationer, näringslivet och utbildningsväsendet vara företrädda bland ledamöterna. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Expeditionschefen utser sekreterare åt nämnden. Ärendenas handläggning m.m. 4 § Nämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. Förordning (1986:803). 5 § Vid nämndens sammanträde föres protokoll. Protokollet justeras av ordföranden. 6 § Nämndens ordförande, expeditionschefen och sekreteraren får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar eller överklagande av nämndens beslut. Förordning (1986:803). 7 § Mot nämndens yttrande i antagningsärende får talan ej föras. 8 § har upphävts genom förordning (1977:648). 9 § har upphävts genom förordning (1977:648). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:21
Förordning (1977:21) om TV-övervakning;
1 § Ansökan om tillstånd att bruka övervakningskamera som avses i lagen (1977:20) om TV-övervakning göres hos länsstyrelsen i det län inom vilket kameran skall brukas. 2 § För handläggning i länsstyrelsen av ansökan som avses i 1 § betalar sökanden en avgift om 425 kronor för tillstånd för en kamera och 125 kronor för varje ytterligare kamera som tillstånd meddelas för. Föreligger synnerliga skäl, får avgiften sättas ned. Staten, kommunerna och landstingskommunerna är fria från avgift enligt denna paragraf. Förordning (1981:723). 3 § Länsstyrelsen beslutar om avgift enligt 2 §. 4 § På belopp som ej har erlagts inom tid som har bestämts av länsstyrelsen utgår ränta enligt räntelagen (1975:635). 5 § När beslut enligt lagen (1977:20) om TV-övervakning expedieras, skall avskrift av beslutet överlämnas till justitiekanslern, om ej denne i fråga om ärende av mindre vikt har föreskrivit undantag. 6 § Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna förordning föres hos regeringen genom besvär. Övergångsbestämmelser 1990:487 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990 då förordningen (1977:21) om TV-övervakning skall upphöra att gälla. Den gamla förordningens bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats av länsstyrelsen före den nya förordningens ikraftträdande. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:13
Förordning (1977:13) om vissa livräntor enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) i dess lydelse före år 1974
1 § Denna förordning gäller egenlivräntor enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) - SPR - i dess lydelse före år 1974. 2 § Egenlivränta skall utan hinder av 11 § 2 mom. första stycket SPR utgå från och med den månad, varunder den berättigade uppnår 65 års ålder. 3 § Bruttobeloppet för månad av egenlivränta höjes från och med den månad, varunder den berättigade uppnår 65 års ålder, med belopp som anges i följande sammanställning//n1// //1// Sammanställningen finns inte med här// Belopp som anges i sammanställningen minskas i samma grad som livräntan är avkortad. Övergångsbestämmelser 2023:14 1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2023. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för rätt till livränta som har uppkommit före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:12
Förordning (1977:12) om vissa livräntor enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) i dess lydelse efter år 1973
1 § Denna förordning gäller vissa livräntor enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) - SPR - när rätten till livräntan grundats i anställning som har upphört senast den 30 juni 1976. 2 § Vid bestämmande av livränta enligt SPR i lydelse före år 1973 tillämpas följande föreskrifter i reglementet i deras lydelse den 1 februari 1977. 1. 10 § 7 mom., om livräntan ej har börjat utgå före den 1 februari 1977, 2. 11 § 2 mom., om livräntan ej har börjat utgå före den 1 juli 1976, 3. 12 § 1 mom. fjärde stycket, dock att livränta som har börjat utgå före den 1 februari 1977 räknas om med tillämpning av de nya bestämmelserna först från och med nämnda dag. 3 § Vid bestämmande av livränta enligt SPR i lydelse före år 1974 äger 2 § punkt 2 denna förordning och 12 § 3 mom. SPR, i dess lydelse den 1 februari 1977, motsvarande tillämpning. Övergångsbestämmelser 2023:13 1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2023. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för rätt till livränta som har uppkommit före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1977:11
Förordning (1977:11) om ändring av vissa statliga tjänstepensioner från och med den 1 juli 1976
1 § Denna förordning gäller bruttobelopp av tjänstepension enligt allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän, statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) - SPR - eller föreskrifter meddelade av Kungl. Maj:t före utfärdandet av SPR, när rätten till pensionen grundats i anställning som har upphört senast den 30 juni 1976. Förordningen gäller även basbelopp av pension enligt föreskrifter meddelade av Kungl. Maj:t före utfärdandet av SPR, dock ej basbelopp av reservpension eller pension som avses i 3 § tredje stycket kungörelsen (1959:290) med bestämmelser om vissa pensionsförmåner enligt föreskrifter meddelade före utfärdandet av statens allmänna tjänstepensionsreglemente. 2 § 12 § 3 och 4 mom. i deras lydelse den 1 februari 1977 tillämpas för tid från och med den 1 juli 1976, såvitt avser sistnämnda författningsrum dock endast när anställningen upphört efter den 31 augusti 1972. 3 § Normalbelopp och basbelopp av pension som för juli 1976 understeg 2200 kronor för egenpension och 1100 kronor för familjepension höjes, om ej annat följer av andra stycket, med 70 kronor respektive 35 kronor, dock högst till 2200 kronor respektive 1100 kronor. Har pensionen avkortats utgår höjning enligt första stycket med motsvarande lägre belopp. Har i fråga om förtidspension eller familjepension efter den, som har avlidit efter den 30 juni 1969 och som vid sin död åtnjöt förtidspension, normalbeloppet minskats enligt 12 § 1 mom. sjätte stycket SPR, nedsättes höjning enligt första stycket i motsvarande mån. För tid, under vilken årlig ersättning har minskats med tio procent, minskas höjningen även i förhållande härtill. Övergångsbestämmelser 2023:12 1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2023. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för rätt till tjänstepension som har uppkommit före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1976:948
Försäkringsinspektionens Kungörelse (1976:948) om ändring av skadeståndslivräntor
Försäkringsinspektionen får med stöd av kungörelsen (1973:219) om fastställande av procenttal för ändring av skadeståndslivräntor enligt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor meddela att berörda livräntor - föranledda av händelser inträffade efter utgången av år 1973 - skall ökas med 5 % fr.o.m. den 1 januari 1977. Ändringen avser alla livräntor enligt lagen som fastställts före den 1 januari 1977 samt livräntor enligt lagen som genom dom fastställts senare, om första domstols dom i målet meddelats före nämnda dag. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1976:940
Förordning (1976:940) om anställning hos allmän försäkringskassa
Inledande bestämmelser 1 § Anställningsförordningen (1994:373) gäller för arbetstagare hos allmän försäkringskassa med de avvikelser som följer av denna förordning. Förordning (1994:975). 2 § har upphävts genom förordning (1988:1078). 3 § har upphävts genom förordning (1988:1078). 4 § har upphävts genom förordning (1994:975). 5 § har upphävts genom förordning (1994:975). 6 § Riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om förfarandet vid anställningar hos de allmänna försäkringskassorna. Förordning (1994:975). 7 § har upphävts genom förordning (1988:1078). 8 § har upphävts genom förordning (1994:975). Överklagande 9 § En försäkringskassas beslut om anställning får överklagas hos Riksförsäkringsverket. Detsamma gäller ett beslut om annan ledighet än semester eller sjukledighet, om inte något annat följer av lag. Riksförsäkringsverkets beslut enligt första stycket får inte överklagas. Förordning (1994:975). Särskilda föreskrifter 10 § Föreskrifter om behörighet att besluta om tillsättning av tjänst och anställnings upphörande finns i 18 kap. 13 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Frågor som avses i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning prövas av Riksförsäkringsverket när det gäller en arbetstagare som är anställd genom beslut av verket. I samma ordning prövas frågor som avses i anställningsförordningen (1994:373), denna förordning eller som rör annan ledighet än semester. Riksförsäkringsverket får överlåta beslutanderätten enligt andra stycket andra meningen på försäkringskassan. Förordning (1994:975). 11 § I en sådan tvist med anledning av ett beslut av Riksförsäkringsverket som skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, skall Arbetsgivarverket anses som arbetsgivare när tvisten avser en anställning hos en allmän försäkringskassa. Föreskrifterna i 3 § förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m. m. gäller i en sådan tvist som avses i första stycket. Förordning (1994:1816). Övergångsbestämmelser 1990:46 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1990. I fråga om överklagande av ett beslut att inte tillsätta en tjänst gäller äldre föreskrifter, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1976:933
Förordning (1976:933) om kungörande av uppgifter ur aktiebolagsregistret m.m.
1 § De i 27 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551), 19 kap. 5 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, 10 kap. 8 § stiftelselagen (1994:1220), 18 § handelsregisterlagen (1974:157), 11 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) och 22 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. avsedda kungörelserna av vad som har införts eller antecknats i register ska av registreringsmyndigheten senast före utgången av veckan näst efter den då införandet eller anteckningen skedde insändas för intagande i Post- och Inrikes Tidningar. Förordning (2020:677). Övergångsbestämmelser 2020:677 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om medlemsbanker som är registrerade i bankregistret den 31 december 2020 avseende det räkenskapsår som avslutas närmast efter detta datum. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1976:930
Förordning (1976:930) om tullfrihet för handvävd bomullsväv
1 § Tullfrihet åtnjutes för handvävd bomullsväv, hänförlig till tulltaxenr 55.09, som 1. har vävts i Indien, Pakistan eller Sri Lanka, 2. har vävts av minst två garner i olika färger, 3. har stadkanterna kvarsittande och 4. införes direkt från det land där väven har framställts. 2 § För vara som förtullas efter föregående hemtagning enligt 3 § andra stycket tullagen (1973:670) skall anspråk på tullfrihet enligt denna förordning framställas när varan anges till förtullning. Erforderligt intyg om varan, utfärdat av därtill auktoriserat organ i exportlandet, skall inges senast när varan enligt 5 § tullstadgan (1973:671) skall anges till förtullning. För vara som förtullas utan föregående hemtagning skall anspråk på tullfrihet framställas när varan anges till förtullning. Erforderligt intyg skall inges senast 15 dagar efter den dag då varan har angivits till förtullning. För vara som har inkommit med post och förtullats utan att tulldeklaration har avlämnats får dock anspråk på tullfrihet framställas och erforderligt intyg inges senast 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslut har meddelats. Framställs anspråk eller inges intyg senare än vad som anges i första, andra eller tredje stycket, får återbetalning av eller befrielse från tull medges endast till den del tullbeloppet överstiger 300 kronor. Tullmyndighet kan medge undantag från detta stycke om särskilda skäl föreligger. Förordning (1984:451). 3 § Närmare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av generaltullstyrelsen. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1976:929
Förordning (1976:929) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor
Det mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 18 december 1972 ingångna avtalet om ömsesidigt bistånd i tullfrågor med de ändringar som framgår av avtalet den 31 oktober 1975 om ändring i nu nämnt avtal skall lända till efterrättelse för Sveriges del. Innehållet i avtalen framgår av bilagorna 1 och 2 till denna förordning. Överträdelse av tysk tullag som handlägges enligt lagen om överträdelse av ordningsföreskrifter (Gesetz <ber Ordnungswidrigkeiten) den 24 maj 1968 jämställes med sådant brott mot tysk tullag för vilket ej är föreskriven svårare påföljd än bötesstraff. Vid tillämpningen av avtalen skall iakttagas de anvisningar som är fogade till förordningen som bilaga 3. Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.
1976:841
Lag (1976:841) om betalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd
1 § För fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem får huvudmannen söka betalningsföreläggande vid allmän underrätt utan hinder av att tvist om anspråket skall prövas av statens va-nämnd. Lag (1981:1356). 2 § Bestrider gäldenären ansökningen och hänskjutes målet med anledning härav till rättegång, skall målet överlämnas till va-nämnden. Talan får ej föras mot beslut om överlämnande. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet skall nämnden, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det. Sedan nämnden prövat frågan om återförvisning får frågan huruvida målet hör under nämnden ej upptagas på nytt. 3 § Talan i mål som enligt 2 § överlämnats till statens va-nämnd skall anses väckt vid denna när ansökningen om betalningsföreläggande gjordes hos den allmänna underrätten. Har allmän underrätt i mål om betalningsföreläggande på ansökningen tecknat bevis att utmätning får ske och vill gäldenären söka återvinning skall han hos va-nämnden göra ansökan enligt 8 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd inom tid som anges i 35 § första stycket lagsökningslagen (1946:808). 4 § Beträffande förfarandet vid allmän underrätt i mål som avses i denna lag gäller i övrigt i tillämpliga delar lagsökningslagen (1946:808). Förklara den här lagen kortfattat (max tre meningar) på enkel svenska.